Riksdagens protokoll

1992/93:115

Tisdagen den 25 maj

Kl. 14.00-19.32

Protokoll

1992/93:115

1 § Meddelande om frågestunden den 1 juni Svar på frågor

Anf. 1 TREDJE VICE TALMANNEN:

Med anledning av pingsthelgen skall frågor till frågestunden tisdagen den

1 juni lämnas in senast torsdagen den 27 maj kl. 10.00.

2 § Avsägelse

Tredje vice talmannen meddelade att Georg Andersson (s) avsagt sig upp-
draget att vara ledamot i den svenska delegationen till Parlamentariska för-
samlingen i konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK).

Kammaren biföll denna avsägelse.

3 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 18 maj.

4 § Svar på fråga 1992/93:659 om behörighetsregler för socionomer
m.m.

Anf. 2 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Ewa Hedkvist Petersen har frågat mig om jag avser påbörja
den översyn av behörighets- och legitimationsregler för olika yrkesgrupper
som riksdagen beställt för ett halvt år sedan.

Arbetet med direktiven för den samlade översyn av legitimationer och
andra behörighetsföreskrifter som regeringen tidigare har aviserat och som
socialutskottet också har tagit upp i betänkande 1992/93:SoUl pågår för när-
varande inom departementet. Avsikten är att utredningen skall kunna till-
kallas inom kort.

Låt mig därtill med anledning av vad Ewa Hedkvist Petersen anför om
kompetensen i socialt arbete säga några ord om det.

I direktiven (dir. 1991:50) till Kommittén för översyn av socialtjänstlagen 1

1 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 115

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

(Socialtjänstkommittén) tas frågan om socionomutbildningen upp. ”Kom-
mittén bör inom ramen för sitt arbete förbereda en kommande översyn av
utbildningen genom att summera de krav och önskemål om en förändrad ut-
bildning som finns hos kommunerna och de fackliga organisationerna. Kom-
mittén bör därutöver vara oförhindrad att anlägga principiella synpunkter
på den framtida socionomutbildningens innehåll och inriktning.”

Kommittén har för sin del mot bakgrund härav beslutat att ta upp utbild-
nings- och kompetensfrågorna ur ett bredare perspektiv. Utöver grundut-
bildningen kommer t.ex. behovet av vidareutbildning att uppmärksammas.
Diskussionerna kan också komma att vidgas till andra yrkeskategorier inom
socialtjänsten.

Under tiden är det naturligtvis angeläget att på olika sätt dels kontrollera
att kvaliteten i det sociala arbetet inte sänks, dels att de brister som påtalats
bl.a. av frågeställaren åtgärdas.

Socialstyrelsen arbetar med flera olika projekt vars syfte är att höja kom-
petensen inom socialtjänsten. Bl.a. kan nämnas uppdraget om barns villkor,
som Socialstyrelsen fick under hösten 1992, samt uppdraget att ta fram ett
åtgärdsprogram för att höja kompetensen i arbetet med barn inom individ-
och familjeomsorgen. Socialstyrelsen har bl.a. initierat en 20-poängs vida-
reutbildning för socionomer vid Stockholms, Lunds och Umeå universitet.

När det gäller anställning av socialsekreterare utan adekvat kompetens är
det en viktig uppgift för länsstyrelserna i deras tillsynsarbete att följa upp,
kontrollera och påtala eventuella brister inom socialtjänsten.

Anf. 3 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):

Herr talman! Jag vill börja med att tacka socialministern för svaret på min
fråga. Det är mycket tillfredsställande att socialministern liksom jag anser
att kompetensen i socialt arbete måste hållas mycket hög och att de som sö-
ker socialtjänstens bistånd skall möta personer med god kompetens.

Som jag skrev i min fråga finns det nu tyvärr kommuner som snabbutbildar
socialarbetare och som avser att anställa socialarbetare utan adekvat utbild-
ning. Det är naturligtvis inte alls tillfredsställande. Den som söker social-
tjänstens bistånd, en vuxen eller kanske ett barn som är i en svår situation,
har rätt att kräva att få möta kvalificerade socialarbetare.

Jag vill därför understryka att, som socialministern säger i sitt frågesvar,
länsstyrelserna i sitt tillsynsarbete måste följa upp vad som händer ute i kom-
munerna, så att kompetensen inte på något sätt urholkas.

Jag tycker också att det ur rättssäkerhetssynpunkt är mycket viktigt att
kompetensen hålls hög. Rättssäkerheten riskerar faktiskt att urholkas och
att bli satt åt sidan om inte personalen har goda kunskaper om den svenska
lagstiftningen. Jag tycker att detta gäller särskilt beträffande barn, som inte
själva kan föra sin talan på samma sätt som vuxna.

Vi ser nu en nedrustning i många kommuner även på skolans område, när
det gäller skolhälsovårdspersonalen. Med anledning av det är det särskilt
viktigt att socialtjänsten kan erbjuda barnen den kompetens som de behö-
ver, om de är i en svår situation.

Jag vill till slut fråga socialministern när han avser att tillsätta utredningen

på detta område. Han säger att det skall ske inom kort, men jag skulle också
vilja höra något om de direktiv som kommer.

Anf. 4 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Jag kan i dag inte ge något mer precist besked. Vi arbetar
med detta inom departementet, och som jag sagt räknar vi med att tillsätta
utredningen inom kort. Det handlar om att se över eventuella behörighets-
regler för många olika yrkeskategorier, inte bara för socionomer utan också
för flera andra kategorier som är berörda.

Den fråga som man kan fundera på är om man skall ta ett vidare princi-
piellt grepp över vilka grupper som skall få legitimationer från Socialstyrel-
sen eller från andra håll. Dessa principiella frågor funderar vi nu på, och ut-
redningen kommer, som sagt, att tillsättas inom kort.

Anf. 5 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):

Herr talman! Det är mycket glädjande att höra att den kommer inom kort.
Jag hoppas också att socialministern i samband med att han skriver direkti-
ven överväger den situation som vi nu är i och som har förändrats sedan vi
motionerade om legitimation av socionomer, nämligen genom att vissa kom-
muner i besparingstider verkar vara villiga att pruta på kraven på kompe-
tens. Detta förhållande måste tas i beaktande när man skriver direktiven, så
att inte de som bäst behöver samhällets skydd och stöd, vuxna men också
särskilt barn, hamnar i kläm när kommunerna beslutar om sina besparingar.

Anf. 6 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Det finns många aspekter på detta som jag tycker är viktiga
att beakta. Legitimation är en viktig aspekt. Till det kommer utbildningen
av socionomer. Det har kommit en hel del klagomål på den både från arbets-
givarsidan och från de fackliga organisationerna, och det ligger i socialtjänst-
kommitténs uppdrag att se över utbildningen av socionomer.

Jag hade i ett skede vissa förhoppningar om att redan i årets högskolepro-
position kunna föreslå en förlängning av utbildningen av socionomer, men
vi kom efter en del överväganden fram till att det var bättre att avvakta soci-
altjänstkommitténs betänkande.

Till detta kommer den fråga som jag berör i mitt svar, nämligen tillsynen
av de socialsekreterare som tillsätts nu. Också jag har hört talas om fall där
personer som kommer från andra områden efter snabbutbildning har place-
rats på sådana här arbetsuppgifter. Det är i regel inte lämpligt, även om det
naturligtvis kan förekomma arbetsuppgifter som kan klaras också av vida-
reutbildade förskollärare. Men det är på denna punkt som länsstyrelserna
har en viktig tillsynsuppgift.

Anf. 7 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):

Herr talman! Jag vill bara till slut tillägga att också jag tycker att det är
viktigt att socionomutbildningen förlängs och att det finns vidareutbildnings-
möjligheter för socionomer. Det är de som möter de människor som bäst

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

behöver socialtjänstens kvalificerade bistånd och stöd. Än en gång tack för
svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1992/93:676 om internationella adoptioner

Anf. 8 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Margareta Israelsson har frågat mig om jag är beredd att
vidta några åtgärder för att förbättra möjligheterna till internationella adop-
tioner.

I mitten av 1980-talet skedde ca 1 500 adoptioner per år. Därefter gick an-
talet adoptioner ner, för att nå ett bottenläge år 1989 med drygt 800 adoptio-
ner. Efter det har antalet adoptioner åter ökat och förefaller nu ligga på en
stabil nivå på diygt 1100 stycken per år.

Den bilden tycker jag inte ger någon anledning till oro. Det som också
har hänt är att adoptionsorganisationernas köer av väntande föräldrar under
senare år har minskat så att det nu i vissa fall inte finns några väntetider alls.

Orsakerna till att färre föräldrar ställer sig i kö för att få adoptera är dåligt
kända. En orsak kan givetvis vara den osäkerhet den ekonomiska krisen ger.
En annan kan vara de snabbt förbättrade metoderna att medicinskt hjälpa
ofrivilligt barnlösa att få barn.

Riksdagen har nyligen beslutat om storleken på det bidrag som utgår till
föräldrar som adopterar barn utomlands. Jag ser inte några skäl att nu före-
slå ändringar av bidragsnivån, men jag kommer givetvis att även fortsätt-
ningsvis följa utvecklingen med uppmärksamhet.

Anf. 9 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Herr talman! Jag ber inledningsvis att få tacka socialministern för svaret
på min fråga. Man kan ha vilken synpunkt man vill i frågan om internatio-
nella adoptioner. Jag tycker emellertid personligen att det är positivt att vi
ger ett ekonomiskt bidrag som gör det möjligt eller, rättare sagt, inte så be-
tungande att klara av de dryga kostnader som det innebär att genomföra en
internationell adoption.

Som jag skrev i min fråga var bidraget då det infördes knutet till en upp-
skattad kostnad. Det var inledningsvis 20 000 kr, vilket skulle motsvara hälf-
ten av de beräknade utgifterna. Som socialministern nämnde höjdes belop-
pet ganska nyligen, 1991, till 24 000 kr. Men efter kronans fall och i och med
det faktum att allt fler länder vill ha betalt i dollar, blir det allt besvärligare
för dem som önskar bli föräldrar att klara av en internationell adoption.

Jag är inte ute efter att skapa en kö av väntande föräldrar. Man kan tycka
vad man vill om det faktum att kön minskar. Jag tror att ett skäl är att många
tycker att kostnaderna blir alltför höga. Jag vill vädja till socialministern att
sända en tanke till dem som önskar bli föräldrar och som inte tycker att medi-
cinska metoder att hjälpa ofrivilligt barnlösa är någonting som skulle hjälpa
dem.

Anf. 10 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Det är självklart att jag ofta skänker dem en tanke. Vi får
följa utvecklingen. Just nu finns inga symtom på någon kraftig nedgång.
Självfallet kommer beloppsgränsen, 24 000 kr, att justeras igen så små-
ningom. Riksdagen har nyligen fattat beslut om att den skall ligga fast för det
kommande budgetåret. Det blir inte aktuellt att göra någon justering förrän
nästnästa budgetår.

Anf. 11 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Herr talman! Jag tycker att det är bra om socialministern vill återkomma
i denna fråga. Det handlar inte om några mängder av föräldrar. Jag tror inte
att en höjning av detta bidrag, som ändå är ganska litet, skulle innebära att
man skapar köer och därmed digra kostnader. Jag hoppas att det faktum att
socialministern vill följa frågan också betyder att man tar en fundering över
skälet till att så få i dag ansöker om internationell adoption.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1992/93:694 om principerna för lokalisering av nya
myndigheter

Anf. 12 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Birger Andersson har frågat mig i vilken utsträckning jag
har följt och i vilken utsträckning jag kommer att följa riksdagens uttalade
principer för lokalisering av nya myndigheter.

Riksdagen beslutade i december 1992 att ansvaret för vård enligt 12 § la-
gen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) skulle övergå till staten
fr.o.m. den 1 juli 1993. Statens institutionsstyrelse skall inrättas med uppgift
att svara för planering och drift av de aktuella hemmen.

Verksamheten vid Statens institutionsstyrelse kommer att vara starkt de-
centraliserad till mer än 70 institutioner lokaliserade över hela landet med
sammanlagt närmare 3 000 anställda varav endast ett fyrtiotal är anställda i
den centrala delen.

Organisationskommittén för ändrat huvudmannaskap för vissa institutio-
ner hade enligt sina direktiv bl.a. att föreslå lokaliseringsort för den centrala
delen av Statens institutionsstyrelse. För kommittén har regeringens direktiv
om att redovisa verksamhetens regionalpolitiska konsekvenser gällt. I dessa
direktiv anges att kommittéer och särskilda utredare bör belysa regionalpoli-
tiska konsekvenser av sina förslag och därvid särskilt beakta bl.a. hur försla-
gen påverkar sysselsättningen och den offentliga servicen i olika delar av
landet. Kommittén har också haft i uppdrag att redovisa överväganden om
decentralisering och lokalisering utanför Stockholmsregionen.

Kommittén beslutade vid sammanträde den 9 mars 1993 att föreslå Stock-
holm som lokaliseringsort för den centrala enheten. Beslutet var enhälligt.
Underlag för beslutet var en omfattande utredning baserad på de direktiv
som kommittén hade för sitt arbete.

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Organisationskommittén har, i linje med riksdagens allmänna principer
för omlokalisering m.m., ingående prövat förutsättningarna att välja annan
lokaliseringsort än Stockholm. I Organisationskommitténs överväganden
framkom tydligt att de sammanlagda krav som kan ställas på den nya myn-
digheten knappast kan uppfyllas vid en placering av den centrala enheten
utanför Stockholm.

Regeringen beslutade den 25 mars 1993, mot bakgrund av Organisations-
kommitténs skrivelse, att Statens institutionsstyrelses centrala del skall för-
läggas till Stockholm.

Mot bakgrund av vad jag här framfört anser jag att regeringen inför sitt
beslut att lokalisera Statens institutionsstyrelses centrala del till Stockholm
har följt de av riksdagen uttalade principerna. Regeringen har naturligtvis
för avsikt att även i framtiden följa dessa.

Anf. 13 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka socialministern för svaret. Anledningen
till min fråga är att riksdagen vid upprepade tillfällen har lagt fast principerna
för lokalisering av statlig verksamhet.

Jag har gått tillbaka och studerat vad som har sagts under olika riksmöten.
Vid riksmötet 1987/88 uttalade arbetsmarknadsutskottet: ”När det gäller in-
rättandet av nya myndigheter är det angeläget att man ingående prövar för-
utsättningarna att välja annan lokaliseringsort än Stockholm/Solna. Det bör
sålunda föreligga särskilda skäl om sådana verksamheter inte skall förläggas
till annan del av landet.”

Riksdagen har sedan år efter år uttalat sig för dessa allmänna principer.
Jag citerar ur arbetsmarknadutskottets betänkande 1991/92: ”Utskottet har
också när det gäller lokalisering av nya myndigheter vid flera tillfällen uttalat
att det är viktigt att välja annan lokaliseringsort än Stockholm.”

Eftersom jag utgår från att socialministern väl känner till riksdagens utta-
lande vill jag ställa frågan: Kommer socialministern att fortsätta att visa bris-
tande respekt för riksdagen och inte bry sig om riksdagens uttalanden?

Anf. 14 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Jag menar nog att Birger Andersson något har missuppfattat
riksdagens uttalande. Det säger inte att man inte får lokalisera enheter till
Stockholm, utan att det skall finnas särskilda skäl för att göra det. Finns inga
sådana särskilda skäl bör enheterna lokaliseras utanför Stockholm. Denna
prövning har också Organisationskommittén och naturligtvis regeringen
gjort. Vi har dock tyckt att de skäl som finns är tillräckligt starka för att
denna enhet skulle lokaliseras till Stockholm.

Det finns flera olika skäl, bl.a. kontakten med andra myndigheter, som är
ett sådant särskilt skäl som riksdagen har framhållit i sina uttalanden. Ytter-
ligare ett skäl i detta fall är att det handlar om en starkt decentraliserad verk-
samhet med, som jag sade, institutioner på över 70 orter i Sverige. Det är
viktigt att man från den centrala enheten snabbt kan nå ut till de olika enhe-
terna i landet. Kommunikationsmässigt är Stockholm överlägset andra loka-
liseringsalternativ.

Den noggranna prövning som riksdagen begär att regeringen skall göra

har gjorts. Slutsatsen efter denna prövning blev att det var bäst att lokalisera
denna enhet till Stockholm.

Anf. 15 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag har tagit del av Organisationskommitténs utredning när
det gäller Statens institutionsstyrelse. Det var länge sedan jag läste en utred-
ning med så många krystade argument för Stockholm och mot alla kommu-
ner som har anmält intresse. Det var 20-30 kommuner som anmälde in-
tresse, bl.a. Umeå, Gävle, Uppsala, Örebro, Västerås, Norrköping, Jönkö-
ping och Göteborg. Man kan fråga sig vad socialministern har emot dessa
kommuner.

Jag vill citera utredningen, som utarbetades av sju ledamöter, samtliga
från Stockholm och en del från socialministerns eget departement. Jag tar
citatet ur avsnittet Överväganden. ”Bostadsmarknaden visar i dag överskott
även i Stockholmsområdet vilket bl.a. påverkar rekryteringsmöjligheterna.
Stockholm torde också som lokaliseringsort för Statens institutionsstyrelse
ha goda möjligheter att dra till sig arbetskraft från andra delar av landet.”

Jag vill fråga socialministern om detta är en slutsats som medverkar till att
skapa regional balans.

Anf. 16 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Dess värre kan en liten central institutionsstyrelse med 30-
40 anställda aldrig bidra till att skapa regional balans. Däremot kan den to-
tala verksamheten, med över 70 institutioner, möjligen bidra till att skapa en
viss regional balans. Att någon eller några enheter skall finnas i Stockholms-
regionen tar jag för givet, också om man skulle önska att fler arbetsställen
hamnar utanför Stockholm.

I ett av de uttalanden som arbetsmarknadsutskottet har gjort, och som
riksdagen instämt i, säger man att det förutom de regionalpolitiska aspek-
terna är viktigt att bl.a. beakta behovet av kontakter med andra myndighe-
ter. Det är ett av de skäl som har vägts in från Organisationskommitténs och
regeringens sida, till stöd för det beslut som regeringen har fattat. Till det
kommer, som jag sade, att Stockholm kommunikationsmässigt är centrum i
Sverige. Därifrån är det lättast att nå ut till de olika enheterna genom korta
resor. Det kravet klarar inte Örebro och andra lokaliseringsalternativ.

Anf. 17 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag har en lista över vilka centrala myndigheter och andra
centrala verksamheter som socialministern har placerat eller kommer att
placera i Stockholm, men jag har inte lyckats finna något exempel på att soci-
alministern har placerat någon central myndighet eller central verksamhet
utanför Stockholm. Kanske kan jag få hjälp med ett exempel?

Anf. 18 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Socialministern placerar inga myndigheter någonstans. Soci-
alministern kan i bästa fall föreslå regeringen att fatta beslut. Sedan beslutar
regeringen var lokaliseringen skall ske.

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

I detta fall har beslut fattats av regeringen helt enhälligt, liksom i övriga
fall när vi fattat beslut om lokalisering av myndigheter.

Som jag sade handlar det vi nu diskuterar om en verksamhet med över
3 000 anställda, varav en mycket liten del kommer att ligga i denna region.
Huvuddelen kommer att ligga i andra regioner. Jag tycker inte att man kan
kalla det för en centralisering. Det är en starkt decentraliserad verksamhet.

Anf. 19 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag har inte alls uttalat mig om de vårdhem som ligger på
olika håll ute i landet. De låg där innan Bengt Westerberg blev socialminis-
ter.

Eftersom vi tydligen är ganska oense i denna fråga vill jag här till sist fram-
hålla att det är viktigt att organisationskommittéer får en allsidig samman-
sättning även med hänsyn till bostadsort.

Jag kan även peka på Organisationskommittén för Folkhälsoinstitutet, där
samtliga ledamöter i den ursprungliga kommittén som kom från platser utan-
för Stockholm rekommenderade en annan placering, medan alla som kom
från Stockholm ansåg att man skulle lägga Folkhälsoinstitutet i Stockholm.

Jag vill avsluta med ett konstaterande som jag hoppas vi är eniga om. När
riksdagen gör uttalanden skall, som jag ser det i alla fall, alltid en regering
bemöda sig om att följa de riktlinjer som riksdagen dragit upp.

Anf. 20 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! Till att bölja med är det inte sant att alla de som satt i Orga-
nisationskommittén för Folkhälsoinstitutet kom från Stockholm, eller att de
som kom från andra orter än Stockholm inte tyckte att det skulle ligga i
Stockholm. Också den kommittén var enhällig i sina rekommendationer.

Jag kommer nu inte ihåg på rak arm vilka som satt i Organisationskommit-
tén för institutionsstyrelsen, men jag vill minnas att det fanns representanter
där också från orter utanför Stockholm.

Till sist vill jag gärna instämma i det Birger Andersson säger. Regeringen
skall självfallet lyssna på vad riksdagen säger och följa riksdagens uttalan-
den. Dock kan man inte läsa riksdagens uttalande på denna punkt så att all
lokalisering skall ske utanför Stockholm. Finns det särskilda skäl - och det
finns det i det här fallet - skall lokalisering ske till Stockholm.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på frågorna 1992/93:664 och 679 om mindre bensinstationer
på landsbygden

Anf. 21 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jan-Olof Franzén har frågat kommunikationsministern vad
statsrådet avser att göra för att inte ett stort antal bensinstationer på lands-
bygden skall läggas ned vilket ytterligare skulle leda till försämrad service.

Birger Andersson har frågat näringsministern vilka åtgärder regeringen

har vidtagit och avser att vidta för att i ovan nämnda avseende upprätthålla
servicenivån på landsbygden.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall besvara
frågorna. Jag väljer att besvara dem i ett sammanhang.

Inledningsvis vill jag nämna att jag för ett och ett halvt år sedan besvarade
ungefär samma fråga i riksdagen. Då erinrade jag om att riksdagen samma
år, dvs. 1991, fastslagit att utsläppen av flyktiga organiska ämnen skall
minska med 50 % mellan år 1988 och år 2000. Bensinhantering är en av ut-
släppskällorna.

Syftet med återföringssystem för bensinångor vid tankning är att minska
de totala utsläppen av flyktiga organiska ämnen och att minska risken för
negativ hälsopåverkan för dem som vistas i bensinstationens närhet.

På landsbygden är bilden inte riktigt densamma som i tätorterna. Natur-
vårdsverket har också i sina föreskrifter om återvinningssystem vid tankning
givit utrymme för undantag. Ägaren till bensinen har således möjlighet att
söka dispens hos verket för återvinningssystem om t.ex. försäljningsvolymen
är liten och bensinstationen ligger på landsbygden. Enligt vad jag erfarit har
verket fått in över hundra ansökningar om dispens som gäller mindre försälj-
ningsställen. Ungefär hälften av ärendena har hittills avgjorts. Ingen har fått
avslag. Det betyder således att dispens beviljats i alla avgjorda ärenden.

Dessutom finns möjlighet att söka glesbygdsstöd för investering i återför-
ingssystem med upp till 50 % av investeringskostnaden i de delar av länen
som länsstyrelserna prioriterat för stöd till kommersiell service.

Med de möjligheter som trots allt finns för att behålla tankställen på lands-
bygden ser jag för närvarande inget behov av åtgärder från regeringens sida.
Jag avser dock att fortsatt följa utvecklingen när det gäller hur miljöhänsyn
och regionalpolitiska hänsyn samordnas vid bensinhantering.

Anf. 22 JAN-OLOF FRANZÉN (m):

Herr talman! Jag vill tacka miljöministern för svaret.

De bensinstationer som säljer 200 m3 och därunder får enligt uppgift dis-
pens. Men de som säljer över 200 m3 synes inte få någon dispens. Jag vill
påstå att detta hämmar landsbygden.

Det kan ju, miljöministern, inte vara bättre att jag tvingas köra 5 mil för
att få tag på bensin till min bil i stället för kanske 2 km. På det sättet tycker
jag att jag fördärvar miljön mycket mer än om man utsträcker dispenserna
till dem som säljer över 200 m3.

Jag är också medveten om att miljöministern har blivit uppvaktad i dessa
frågor av bl.a. folkrörelserådet Hela Sverige skall leva. Jag delar folkrörelse-
rådets uppfattning i den fråga rådet uppvaktat miljöministern om.

En utvidgad dispens skulle också ge möjligheter för lanthandlare och
mindre verkstäder att leva kvar ute på landsbygden. Vi behöver varje männi-
ska som kan erbjuda en behändig service för övriga människor som lever
kvar på landsbygden.

Anf. 23 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag ber också att få tacka miljöministern för svaret.

Det är riktigt som miljöministern säger i sitt svar att denna fråga ställdes

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

för ungefär ett och ett halvt år sedan. Det var jag som ställde frågan. Jag
upprepar den i och med att jag tycker att frågan inte fått den fullständiga
lösning jag hade hoppats på vid det tillfället.

Det är mycket starka reaktioner på många håll när det gäller möjligheter
att finna lösningar.

Jag vill börja med att säga att miljöministern och jag är helt överens om
att det är bra för miljön att tankställen för motorfordon är försedda med god-
kända tankmuffar. Men beslutet leder i många fall till kraftiga försämringar
av servicen ute på landsbygden. Därför är det viktigt att näringsministern,
som jag ställde frågan till, och kommunikationsministern, som Jan-Olof
Franzén ställde frågan till, och även andra ministrar i regeringen blir upp-
märksamma på detta problem. Det är alltså enligt min uppfattning inte en-
bart en miljöfråga, utan en fråga för hela regeringen.

Redan i maj 1990 - alltså under den tidigare socialdemokratiska rege-
ringen - uppmärksammade Konsumentverket dåvarande Industrideparte-
mentet på att kommande krav på bensinhandeln att utrusta anläggningar
med återföringsutrustning för bensingaser skulle medföra svårigheter för
bensin- och dagligvaruhandeln i glesbygd.

Konsumentverket uppmärksammade den nuvarande regeringen på pro-
blemet i skrivelse senhösten 1991.

Som jag ser det är det helt klart att hittills vidtagna åtgärder inte är tillräck-
liga.

Jag skulle vilja fråga miljöministern: Vilka diskussioner har regeringen
haft med petroleumhandeln för att kunna lösa det här problemet?

Anf. 24 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Det är bra att vi är överens om de grundläggande värdering-
arna i detta fall.

Å ena sidan har vi det miljöpolitiska kravet, som är både internationellt
och nationellt, och som handlar om utsläpp av flyktiga ämnen. Där har riks-
dagen satt ett ganska tydligt och krävande mål som vi skall uppnå.

Man kan tycka att från den synpunkten spelar mindre tankställen inte sär-
skilt stor roll. Det är därför vi har dessa dispensmöjligheter.

Den andra utgångspunkten är regionalpolitiska förutsättningar för lands-
bygden och näringslivet där. Det är därför som det finns möjligheter att få
investeringsstöd.

Jag förutsätter nu naturligtvis att de berörda, ägarna till bensinen - det kan
vara litet olika; det kan vara enskilda ägare och det kan vara oljeföretag- tar
sin del av ansvaret och att man inte t.ex. från oljebolagets sida använder
detta tillfälle för att rationalisera sina tankställen.

Det är på den punkten jag är beredd att mycket noga följa utvecklingen.
Jag ställer alltså krav på alla parter, inte enbart på de människor som skall
ha del av bensinen, utan i hög grad på innehavarna av bensinen och tankstäl-
lena och över huvud taget alla som är ansvariga för den struktur som finns.

Jag är övertygad om att vi så småningom kommer att få erfarenheter av
hur systemet fungerar. Men som jag sade i mitt svar har hittills vidtagna åt-
gärder varit tillräckliga.

Anf. 25 JAN-OLOF FRANZÉN (m):

Herr talman! Jag är naturligtvis mycket tacksam att miljöministern kom-
mer att följa dessa frågor framgent. Det kan ju inte vara bra för befolkningen
ute i Sveriges land att behöva köra långa sträckor för att kunna fylla litet
bensin i sin bil.

Det räcker inte med detta. Sveriges lantbrukare besöker ofta dessa små
bensinstationer, som är oerhört behändiga för oss och ligger nära, och där vi
också kan få en del mindre arbeten uträttade.

Jag är alltså tacksam, men jag förstår miljöministern när han säger att man
behöver ha tankmuffar där bilarna står i kö och det finns bensinångor i luften
hela tiden. Men så är inte fallet ute på landsbygden, där det kommer enstaka
bilar då och då.

Anf. 26 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag är helt överens med miljöministern om att detta är en
viktig miljöfråga. Vi måste dock också se problemet från samhällsekonomisk
synpunkt. Man måste då försöka hitta olika lösningar. I och med att rege-
ringen har ont om pengar kanske det vore lämpligt att fundera över om man
kunde tänka sig en tillfällig avgift på drivmedel för att bekosta återföringsut-
rustning på tankställen på landsbygden.

Hur ser miljöministern på en sådan möjlighet?

Anf. 27 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Självklart vill jag inte låsa mig för något alternativ, men det
ingick i min formulering om att följa denna utveckling att ta de hänsyn som
ni båda är ute efter.

Vi hamnar i en awägningssituation där för långa transporter motverkar
miljösyftet i stället för att tillgodose det. Det har aldrig varit bestämmelser-
nas mening.

Man hamnar i en ganska besvärlig avvägning. Det är bara erfarenheterna
från denna hantering som kan ge ett ordentligt beslutsunderlag för even-
tuella ytterligare åtgärder. Detta har jag markerat genom att säga att jag
fortsatt är beredd att följa utvecklingen för att se hur denna avvägning mel-
lan miljöhänsyn och regionalpolitik skall ske.

Jag vill inte här utesluta någon metod för att hantera denna situation för
att uppnå bästa möjliga kombination.

Anf. 28 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag vill erinra miljöministern om att under tiden den 1 juli
1986 till den 30 juni 1988 kunde höga avskrivningslån beviljas för investe-
ringar som var föranledda av övergången till blyfri bensin. Jag tycker detta
är ett likartat fall. I den skrivelse som jag tidigare nämnde från Konsument-
verket föreslås också en tillfällig förändring av glesbygdsförordningen, vilket
skulle innebära en höjning av procentsatserna för avskrivningslån.

Om man kombinerar detta med en tillfällig drivmedelsavgift för att åstad-
komma en förbättring av miljön vid tankställen ute på landsbygden, borde
det vara en framkomlig väg att tillfälligt ändra glesbygdsförordningen så, att

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115 avskrivningslån till högre procentsatser av den godkända investeringskostna-
25 maj 1993 den skulle kunna beviljas för återföringssystem för bensingaser.

Svar på frågor

Anf. 29 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag tror vi är överens om det grundläggande. Det är bra.
Sedan får man söka sig fram på olika vägar när man har ett beslutsunderlag
som tål att generalisera ifrån. Det har vi tyvärr inte i dag.

Jag tycker det är bra att frågan väckts i det här stadiet då Naturvårdsverket
har att behandla en rad dispensansökningar som går utanför den nämnda
gränsen på 200 m3 och 2 mil till nästa bensinstation. Det är de två restriktio-
ner som tillämpas. Det här kan innebära att man måste rucka på dessa re-
striktioner eller på annat sätt hantera investeringskravet.

Jag är beredd att söka lösningar i båda dessa riktningar. Utgångspunkten
skall vara fakta och erfarenheter från fältet. Vi har gemensamma värde-
ringar om att det är viktigt att inte motverka det egna syftet genom att skapa
långa resvägar som kräver hög förbrukning.

Anf. 30 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag vill avsluta mina inlägg med att än en gång tacka miljömi-
nistern för svaret. Samtidigt vill jag vädja till miljöministern att hårt driva
denna fråga i regeringskretsen så att det snabbt går att finna en lösning som
ger möjligheter att bibehålla servicenivån ute på landsbygden. Det är ganska
bråttom med att komma fram till konkreta lösningar. De skall ju finnas till
den 1 januari 1995.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1992/93:657 om speciallärarutbildningen vid Hög-
skolan i Örebro

Anf. 31 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Herr talman! Inger Lundberg har frågat mig om jag är beredd att verka
för att Högskolan i Örebro med förtur ges examensrätt för speciallärarut-
bildning för döva och hörselskadade.

Högskolan för lärarutbildning i Stockholm har rätten att ge specialpedago-
gisk examen med inriktning mot dövhet eller hörselskada. Regeringen har
för innevarande år föreskrivit att 12 platser skall förläggas till Högskolan i
Örebro. Jag ser detta som värdefullt när det gäller att tillgodose behovet av
lärare med denna inriktning.

Beslut om den framtida examensrätten skall fattas enligt de riktlinjer som
nyligen bestämts. I den nya högskolelagen föreskriver regeringen vilka ex-
amina som får avläggas vid högskolor och universitet och vilka mål som skall
vara uppfyllda för att en viss examen skall få utfärdas.

Beslut om examensrätt skall fattas av regeringen efter utredning och be-
dömning av Kanslersämbetet. Kanslersämbetets bedömningar skall grundas
på utredning om förutsättningarna för utbildningen och dess utbildningsmäs-
siga kvalitet. Jag anser att det vore att förekomma Kanslersämbetets upp-

drag och ställningstagande om jag skulle verka för att examensrätt ges med
förtur.

Jag anser att det är viktigt för förtroendet för universitetens och högsko-
lornas kvalitet att låta det nya systemet för erhållande av examensrätt, ge-
nom bedömning av Kanslersämbetet, få verka som det är tänkt.

Anf. 32 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret.

Jag kan ha en viss respekt för att utbildningsministern generellt inte vill
göra prioriteringar i examensrätten för olika högskolor. Det finns ett utom-
ordentligt starkt tryck på det området. Men jag vill ändå peka på att behovet
av speciallärare för döva och hörselskadade barn utgör en extraordinär situa-
tion. Det här uttryckte också regeringen i regleringsbrevet i fjol. Då tillför-
des resurser för tolv utbildningsplatser i Örebro i samarbete med Högskolan
i Stockholm.

Nu har denna utbildning kommit i kläm i den gränslinje som för närva-
rande finns mellan två olika system. Det är bl.a. oklart hur det är med ex-
amensrätten för den pågående kursen. Okej, både utbildningsministern och
jag tror väl att det problemet kommer att lösas på något sätt. Men det allvar-
ligaste problemet är att högskolan inte kan göra ett nytt intag till hösten
förrän det kommer besked.

Utbildningsministern är väl medveten om att det är nödvändigt att täcka
behovet av speciallärare. När utbildningen tidigare enkom var förlagd till
Stockholm fanns det utomordentligt stora rekryteringsproblem. I Örebro
finns ju riksgymnasierna för döva och hörselskadade, och där är litet grand
av ett centrum för kommunikationshandikappade i landet. När utbildningen
förlädes till Örebro blev det ett gott rekryteringsunderlag med mycket kom-
petenta sökande.

Jag vill ändå vädja till utbildningsministern att göra någon markering att
det är angeläget att lösa problemet snabbt.

Anf. 33 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Herr talman! Jag håller med Inger Lundberg om att rekryteringssituatio-
nen har varit god för Örebroutbildningarna. I denna mening har ”utlokalise-
ringen” av utbildningsplatser från HLS i Stockholm till Örebro varit fram-
gångsrik.

Däremot är jag, återigen med strikt hänsyn till det nya systemet för utdel-
ning av examinationsrätt, inte beredd att göra några uttalanden i någon rikt-
ning innan Kanslersämbetet har genomfört sin prövning.

Under resans gång kommer det att visa sig, att när olika högskolor begär
examensrätt i olika ämnen kommer det att finnas en lång rad skäl som talar
för att regeringen skall göra vissa förtida ställningstaganden. Men varje gång
en sådan antydan ges undergrävs hela systemets funktion. Jag kommer inte
att göra några uttalanden åt något håll för någon högskola oavsett syfte innan
Kanslersämbetet har överlämnat sina rekommendationer.

Anf. 34 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag hoppas ändå, med hänsyn till att utbildningsministern
har ett övergripande anvar för skolfrågor, att utbildningsministern är beredd

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

att uttala att det finns ett mycket stort behov av speciallärare. Ytterst är det
barnen som kommer i kläm.

Jag utgår också från att någon har viskat i ministerns öra att den utbildning
som drivs i Örebro är av utomordentligt hög kvalitet, bl.a. med hänsyn till
de många institutioner som finns i Örebro.

Vi går in i nya system, och det finns en risk att små, angelägna verksamhe-
ter kommer i kläm. Är det någon sorts grundsats på departementet att byrå-
kratin går före behoven?

Anf. 35 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Herr talman! Nej, Inger Lundberg, det har inte funnits någon sådan prin-
cip på Utbildningsdepartementet så länge jag har varit chef där. Normalt
brukar jag anklagas för att fatta beslut för tidigt. Mot den bakgrunden fram-
står eventuella anklagelser för att fatta beslut för sent som aningen nypå-
komna.

Min restriktivitet när det gäller att uttala mig om examinationsrätten har
den bakgrund som jag nämnde tidigare, nämligen en strikt respekt för det
system som nu har införts. Detta system bygger på att regeringen inte gör
någon bedömning innan dess att Kanslersämbetet har överlämnat sin kvali-
tetsbedömning. Det systemet är rätt, men det kräver respekt för systemets
sätt att fungera. Den respekten är jag beredd att stå för.

Jag är väl medveten om - och det vet Inger Lundberg - behovet av lärare
inom detta område. Vi behöver inte tvista om det.

Anf. 36 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag hoppas att utbildningsministern - kanske inte här i kam-
maren, det är inte viktigt - på något sätt försöker medverka till att dra i gång
utbildningen i Örebro i höst. Det är beklagligt om det är av rent administra-
tiva, byråkratiska, skäl som utbildningen kommer i kläm.

Herr utbildningsminister! Det är inte bara när det är politiskt angeläget
som man skall vara smidig och obyråkratisk, utan också när det är angeläget
med hänsyn till de människor som berörs. Jag vill peka på att utbildningsut-
skottet i sitt betänkande har markerat vikten av att lösa dessa problem, även
om utskottet inte vill förekomma regeringens beslut.

Anf. 37 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Herr talman! Jag har ytterligare ett tillägg. Att invänta den vetenskapliga
kvalitetsbedömningen är, Inger Lundberg, inte ett uttryck för byråkrati utan
ett uttryck för respekt för att den vetenskapliga kvalitetsbedömningen skall
gå före politiken.

Anf. 38 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! Med den begränsade tillgången till denna utbildning och det
kunnande som finns om utbildningen, tror jag att utbildningsminstern och
jag är övertygade om att den vetenskapliga kvalitetsbedömningen kan göras
snabbt. Jag hoppas och tror att utbildningsministern ändå vill detta. Hur det
verkligen blir får vi väl se litet senare i vår.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på frågorna 1992/93:699, 701, 704 och 730 om utlämnande
från domstol av filmer med barnpornografi

Anf. 39 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Jag skall besvara fyra frågor som avser offentlighetsprinci-
pens tillämpning på videofilmer som tagits i beslag därför att de innehåller
barnpornografi och som har getts in till en domstol.

Margareta Israelsson har frågat justitieministern om hon är beredd att
vidta några åtgärder för att förhindra ett utlämnande av filmerna. Eva Zet-
terberg har frågat justitieministern vad regeringen avser göra för att för-
hindra att domstolar tvingas sälja beslagtagen barnpornografi. Gullan Lind-
blad har frågat justitieministern vad hon ämnar göra för att förhindra att
barnpornografiska alster sprids på detta sätt. Chatrine Pålsson har frågat mig
om jag, mot bakgrund av att allt fler vill ha kopior av filmerna, avser att vidta
åtgärder för att ytterligare snabba på en eventuell lagändring. Jag besvarar
frågorna i ett sammanhang.

För en kort tid sedan sade jag här i kammaren, och det vill jag framhålla
även nu, att jag anser att det framstår som djupt olyckligt om en domstol är
skyldig att lämna ut kopia av handlingar till en enskild, när handlingarna
finns hos domstolen just därför att domstolen skall pröva om handlingarnas
innehåll är sådant att det kan vara brottsligt att sprida dem.

Jag sade också i det anförandet att jag avsåg att omedelbart ta initiativ
till att behovet av lagändringar undersöktes närmare. I förra veckan kom
Justitiekanslern in med en framställning till regeringen om en ändring i sek-
retesslagen främst mot bakgrund av målet vid tingsrätten. I framställningen
anför Justitiekanslern att en sådan lagändring är den snabbaste vägen att
kunna komma till rätta med den situation som uppstått. Justitiekanslerns
framställning behandlades därefter vid en hearing i onsdags, och i går över-
lämnade regeringen en proposition till riksdagen med förslag till ändring i
sekretesslagen. Den föreslagna ändringen innebär att sekretess skall gälla
hos domstol i mål om ansvar för barnpornografibrott för uppgift om den
unge, om det kan antas att den unge eller någon som är närstående till denne
lider skada eller men om uppgiften lämnas ut.

Justitiekanslern har i samarbete med företrädare för Justitiedepartemen-
tet arbetat fram ett utkast till lagändring som tar sikte på motsvarande pro-
blem i mål om ansvar för våldspornografibrott m.m. Utkastet har överläm-
nats till konstitutionsutskottet.

Min förhoppning är att riksdagen kan fatta beslut så snart att en ändring i
sekretesslagen på grundval av propositionen och Justitiekanslerns utkast kan
träda i kraft redan nästa vecka.

Anf. 40 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på frågan, även om det gör mig
mycket beklämd.

I den lagtext som finns formulerad kan man ändå utläsa att det här hand-
lar om situationer där ett barn går att identifiera. Som jag har lyft fram i min
fråga är det ganska ofta tyvärr så i barnpornografiska alster att man på olika
sätt döljer identiteten på barnet. Jag vill inledningsvis fråga: Har jag förstått

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svarpå frågor

lagtexten rätt - är det så att om ingen kan identifiera barnet på filmerna, då
är inte filmen skyddad mot utlämnande?

Det finns inte i den barnkonvention som vi ratificerat i Sverige någon som
helst skrivning som tar ifrån barn rättigheter eller rätt till skydd därför att
deras identitet inte är klar. Tvärtom ges de rätten till en identitet.

Det här är, som statsrådet har framhållit, en ganska märklig fråga. Det är
skrämmande och beklagligt att Robert Aschbergs behov av information på
det här området ledde till ett överklagande som startade hela den här här-
van. Det får väl han ha på sitt samvete.

Jag tycker att det är mycket positivt att regeringen på detta sätt har försökt
att finna en väg att komma till rätta med denna mycket obehagliga hantering.

Jag återkommer till frågan: Finns det någonting man kan göra för att
skydda de barn vilkas identitet inte går att klarlägga?

Anf. 41 CHATRINE PÅLSSON (kds):

Herr talman! Jag är väldigt glad att den här frågan har fått en så snabb
handläggning. Jag vill börja med att tacka för svaret.

Jag är också väldigt nöjd med att en lagändring kan komma till stånd så
snabbt. Det är väl ganska ovanligt i Sverige. Framför allt är statsrådets
snabba hantering av ärendet något att lovorda. Många andra krav på lagänd-
ringar som aktualiseras här i kammaren kanske också skulle behöva litet
snabbare handläggning.

Spridning av barnporr har engagerat många människor. Vi har under
några veckor närmast sett en folkstorm med få motsvarigheter. Givetvis är
det inte heller underligt att luckan i lagen väckt anstöt hos många medbor-
gare. Det är oerhört upprörande att en domstol kan bli skyldig att lämna ut
filmer med barnporr. Enda anledningen till att domstolen över huvud taget
hade filmerna var att en brottslig handling redan begåtts.

Vi vill alla värna om offentlighetsprincipen och tryckfrihetsförordningen.
Dessa fundamentala lagar är en förutsättning för ett öppet samhälle och ut-
gör en grundbult i en fungerande demokrati. Men demokratin förutsätter
även att människor kan ifrågasätta lagarnas riktighet. När lagar bidrar till
att människors värdighet kränks, måste alla ta ett ansvar. Detta gäller i alla
situationer. Men det är extra viktigt när det handlar om barn. Barn är sårbara
och helt utlämnade till vuxnas välvilja och ansvar. Alldeles för ofta kommer
barn i kläm när vi tolkar lagarna.

Jag vill upprepa den fråga till statsrådet som föregående talare ställde: Är
det så att man måste veta identiteten på barnet för att barnet skall vara skyd-
dat enligt den kommande lagen? Tack för ordet.

Anf. 42 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Även jag tackar för svaret.

En lösning tycks äntligen vara på gång i detta förfärliga ärende genom re-
geringens proposition, som nu ligger på riksdagens bord. Jag är förvissad om
att Sveriges riksdag kommer att anta lagen snarast möjligt. Få ärenden har
varit så uppseendeväckande anstötliga som detta barnpornografiärende -
jag tror att vi är överens om det - där serviceviljan från domstolarna tycktes
oändlig för att sprida dessa vedervärdiga alster till snuskhumrar. Som lagstif-

tare har jag verkligen undrat, och jag tror många med mig: Har vi verkligen
lagar som så litet stämmer överens med vanliga människors sunda moral?

Jag skall direkt citera ur Svenska Dagbladets underledare ”Den barocka
processen” den 22 maj:

”Tingsrätten vägrar enligt förnuftets lagar utlämning av filmerna. Hovrät-
ten upphäver förbudet inte en utan två gånger, hävdande att lagen är entydig
och ofrånkomlig: filmerna är offentlig handling och måste lämnas ut. Till slut
börjar tingsrätten exekvera beställningarna, under det att en upprörd debatt
rasar. Justitieministern tvår sina händer; hon är enligt regeringsformen för-
bjuden att lägga sig i domstolarnas hantering av det enskilda ärendet.”

Nu har vi emellertid fått ett lagförslag. Enligt förslaget skall visning och
utlämnande av filmer som innebär en så allvarlig kränkning av barn kunna
förhindras även när de utgör bevismaterial i en rättegång som i princip är
öppen för allmänheten.

Tingsrätten drog dess bättre tillbaka sina slutsatser med anledning av att
en lag var på gång och stoppade utlämningen av filmerna. Då protesterade
hovrätten. Sedan har en juristprofessor påpekat att det är orimligt att till-
lämpa obefintliga lagar men att gällande tryckfrihetslagstiftning förbjuder en
utlämning av filmerna.

Vad i hela friden skall människor tro? Jag vet inte det som lagstiftare. Inte
vill vi ha lagar som kan tolkas på detta sätt!

Nu frågar jag bara: Kan vi nu med föreliggande lagförslag lita på att något
liknande aldrig mer skall behöva inträffa? Har regeringen ytterligare förslag
på gång som kan stärka barnens integritet?

Anf. 43 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på våra frågor. Det är na-
turligtvis bra att det kommer förslag till en lagändring.

Vi får den här diskussionen en smula sent. Vi hade förhoppningar om att
få den här debatten redan i förra veckan, vilket tyvärr då inte var möjligt. I
mina ögon borde dessa frågor ha kunnat hanteras på annat sätt. Det gäller,
som Gullan Lindblad var inne på, yttrandefrihetslagen. Som jag ser det
borde det redan i dag ha varit möjligt, med hänsyn till barnens bästa, att
stoppa utlämnandet av dessa filmer.

Jag undrar därför av vilken anledning inte vare sig statsrådet Laurén eller
Gun Hellsvik kunde påpeka för domstolen - utan att för den skull bli ankla-
gade för ministerstyre - att det fanns lagar som var till för att skydda barn
från det här som har inträffat.

Jag skulle också vilja ställa en fråga till statsrådet om barnkonventionen.
Jag tycker att detta är ett väldigt tydligt exempel på att vi inte har inkorpore-
rat barnkonventionen i svensk lagstiftning. Sverige har ratificerat barnkon-
ventionen, men man har inte tagit in den i den svenska lagstiftningen. Om vi
hade gjort det - vilket vi från Vänsterpartiet och flera andra partier har före-
slagit i en motion som ännu inte har behandlats - hade domstolen kunnat
åberopa barnkonventionen för att förhindra ett utlämnande och visande av
dessa filmer - eller hur?

Jag undrar hur statsrådet ser på dessa frågor. Är statsrådet, vis av det här
fallet, villig att se till att barnkonventionen blir en del av svensk lagstiftning?

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 115

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Anf. 44 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det här ärendet
har varit ovanligt plågsamt och tungt. Vi har varit mycket upprörda. Själv
har jag varit kolossalt upprörd över denna fullständigt absurda situation.
Man har knappt ens kunnat föreställa sig att en domstol skall tvingas lämna
ut material av den här typen på begäran av enskilda personer.

Den här propositionen omfattar sådana barn som kan identifieras. Med
detta menas att man skall kunna se vilket barn det handlar om, dvs. man
skall kunna urskilja barnets ansikte. Däremot behöver man inte kunna iden-
tifiera barnet med namn, utan det räcker att man kan se barnets ansikte och
kropp.

När vi utformade propositionen insåg vi att en del av filmerna inte skulle
omfattas av lagändringen, nämligen de filmer där barnets ansikte har varit
dolt - det har varit insvept i en handduk eller något liknande. Företrädare
för Justitiedepartementet har varit med i arbetet med justitiekanslerns fram-
ställan till konstitutionsutskottet, och just dessa filmer innefattas i denna.
Också detta ligger nog redan på riksdagens bord. Hela situationen skall
alltså nu vara åtgärdad.

Anf. 45 CHATRINE PÄLSSON (kds):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för det trygga beskedet som slutligen
kom.

Jag vill också ta upp en annan fråga. Alf Svensson motionerade redan 1988
om en generalklausul. Han påpekade då att det ökade antalet nya lagar gör
lagstiftningen oöverskådlig. Lagarna kan få konsekvenser för enskilda per-
soner som ingen riktigt har förutsett. Man kan tänka sig att en generalklausul
om sunt förnuft hade kunnat innebära att det inte hade lämnats ut någon
barnpornografi från tingsrätten.

Jag vill avsluta med att ställa en fråga till statsrådet: Finns det någon anled-
ning att införa ett slags generalklausul om sunt förnuft, så att även tjänste-
män kan vägra att fatta sådana här beslut, om tillämpningen medför orimliga
konsekvenser?

Anf. 46 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Statsrådet sade i svaret att ”det framstår som djupt olyckligt
om en domstol är skyldig att lämna ut kopia av handlingar till en enskild, när
handlingarna finns hos domstolen just därför att domstolen skall pröva om
handlingarnas innehåll är sådant att det kan vara brottsligt att sprida dem”.
För en icke jurist som jag förefaller detta vara som mom. 22; det ena gör det
andra omöjligt i en evig härva.

Man fylls ju av vanmakt. Även om man inte är jurist men ansvarig lagstif-
tare, vill man ju göra allt för att lagen skall stämma överens med människors
sunda bondförstånd och rättsförnuft. Och det är det som vi håller på med.

Jag tackar särskilt för att statsrådet Laurén inte bara är en skicklig jurist,
utan också en människa av kött och blod som verkligen kan bli indignerad
och som är beredd att göra allt vad som kan göras för att rätta till dessa stol-
ligheter. Tack för det.

Anf. 47 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Herr talman! Jag hoppas att det glädjande besked som statsrådet gav om
justitiekanslerns skrivning verkligen innebär att vi inte tar ifrån dessa barn
deras identitet.

Jag vill ställa några frågor när det gäller annan lagstiftning kring barnpor-
nografi. I dag är det inte kriminellt att syssla med barnpornografi, om man
inte sprider den. Och det är ju spridning av barnpornografi som det här åta-
let gäller. I brottsbalken 16 kap. 10 a § står det att gärningen är brottslig, om
inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Jag tillhör de
motionärer som ville ha bort den skrivningen. Dessutom anser jag att man
snarast bör kriminalisera innehavet av barnpornografi - jag vet att departe-
mentet förbereder ett sådant förslag. Jag undrar om statsrådet har någon
synpunkt på frågan om försvarlighet kring hantering av barnpornografiskt
alster.

Anf. 48 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Det är bra att den här lagändringen kommer till stånd och
att riksdagen kan fatta det beslutet snart. Det är självklart att statsrådet -
precis som alla vi andra - är upprörd över att denna händelse över huvud
taget har inträffat, att barn som redan har förnedrats en gång i och med fil-
mandet dessutom generas och skändas ännu en gång genom att filmerna
sprids.

Regeringen har ändå ansvar för hur man handlägger sådana här problem
när de uppstår. Jag frågade om detta med grundlagen när det gäller yttrande-
frihet, 3 kap. 13 §. Den regeln skulle man kunna använda sig av. Barnkon-
ventionen borde också ha kunnat användas, men den skall då först införas i
svensk lagstiftning. Man behöver inte ha någon paragraf om sunt förnuft,
men många jurister har talat om att man skall tolka lagens anda, inte dess
bokstav. Varför har man från rgeringens sida inte kunnat gå ut med det bud-
skapet, utan att för den skull lägga sig i hanteringen? Regeringen borde ha
visat på att det fanns utvägar. Då hade man sluppit att hamna i den här situa-
tionen.

Anf. 49 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Jag tror att alla i den här kammaren är medvetna om att
statsråd inte har någon möjlighet att lägga sig i domstolarnas dömande verk-
samhet. Vi kan inte ge några pekpinnar eller några anvisningar om hur dom-
stolarna lämpligen bör döma i ett enskilt mål. Detta har domstolarna fullt
klart för sig, och de är också fullt kompetenta att döma i olika mål.

Eva Zetterberg frågade också om barnkonventionen. Vi har i Sverige an-
sett att vår lagstiftning överensstämmer med barnkonventionen. Jag vill
gärna understryka att så är fallet. Om barnkonventionen hade varit inkorpo-
rerad i vår lagstiftning och om det hade varit fråga om att tillämpa den, hade
det i så fall uppstått en kollision med offentlighetsprincipen, precis av samma
typ som när det gällde kollision mellan olika lagar i det här fallet. Så det är
inte säkert att barnkonventionen hade varit någon lösning.

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Anf. 50 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Barnkonventionen skall ju ha den tyngden att den går före
annan lagstiftning. Om barnkonventionen hade varit införd i svensk lagstift-
ning, hade denna situation inte behövt uppstå, eftersom det tydligt och klart
går emot barnkonventionen att ens föra på tal att dessa filmer skulle lämnas
ut.

Jag vill återigen fråga statsrådet om det här med att lägga sig i. Är det att
lägga sig i om man från regeringens sida hävdar att de som uttyder lagen skall
göra det i dess anda, inte i dess bokstavliga mening?

Även andra har tagit upp detta i den här diskussionen. Kanske ligger det
litet i linje med det som Chatrine Pålsson tog upp. Det kan väl ändå inte
vara fråga om att frångå principerna om ministerstyre. Även om vi alla skall
hjälpas åt att lösa nuvarande situation, att förändra lagstiftningen, faller
ändå ett visst ansvar på regeringen för att den inte tidigare på något sätt har
antytt vägarna när dessa problem uppstod för tingsrätt och hovrätt.

Anf. 51 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Herr talman! Jag vill ge en kort kommentar till frågan om barnkonventio-
nen. I artikel 34 står det klart och tydligt att konventionsstaterna skall
skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande. Brottsbalkens text,
som gör undantaget ”om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna
är försvarlig”, drar litet grand undan stadgandet i konventionen. Jag tror att
det finns skäl att se över detta i framtiden.

En annan sak som den vanliga människan funderar över är varför man
över huvud taget skall ha rätt att få kopior av det här materialet. I dag fick
jag frågan om man i samband med en mordrättegång kan vända sig till tings-
rätten för att få kopior av kniven eller pistolen som har använts för att kon-
trollera om den verkligen har förorsakat den skada som har skett. Det kan-
ske finns skäl att fundera över vad det är som svensk domstol skall kopiera
och tillhandahålla allmänheten.

Anf. 52 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Jag kan tala om för Margareta Israelsson att vi i departemen-
tet för närvarande överväger frågan om kriminalisering av innehav, vilket
också är bekant.

Jag vill svara Chatrine Pålsson beträffande frågan om generalklausul för
sunt förnuft. Det låter bestickande, i synnerhet när man har haft ett sådant
här mål för ögonen, men sunt förnuft är något som tolkas på olika sätt av
olika människor. Jag tror att det vore väldigt svårt att beträda den vägen när
man tänker på rättssäkerheten därför att sunt förnuft kan av olika domstolar
tolkas på olika sätt. Man hamnar då i en osäkerhet om vad som egentligen
gäller. Därför vill jag inte förorda att en generalklausul för sunt förnuft in-
förs. Jag anser att jurister över huvud taget skall tolka lagen med iakttagande
av sunt förnuft.

Anf. 53 CHATRINE PÅLSSON (kds):

Herr talman! Självfallet kan vi ha olika åsikter om vad detta skall kallas,
men det är väl alldeles klart att hela svenska folket har visat sunt förnuft i

den här frågan. Det sunda förnuftet har enligt min åsikt varit betydligt sun-
dare än den lucka i lagen som har tillåtit det som skett. Jag tycker att vi skall
ha respekt för människor och den inre kompass de har på detta och andra
områden. När det finns sådana här uppenbara luckor är jag glad över att vi
som lagstiftare är beredda att göra förändringar. Tack.

Anf. 54 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Jag vill återigen betona att jag tycker att den väg som vi nu
har valt, dvs. en mycket snabb lagändring, är den bästa. När det råder en så
här sällsynt enighet över partigränserna som det har gjort beträffande det
här lagstiftningsärendet har det också visat sig att förändringar kan göras
oerhört snabbt.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1992/93:717 om ersättningsbeloppet i atomansva-
righetslagen

Anf. 55 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Lennart Daléus har i en fråga till mig hänvisat till lagutskot-
tets betänkande den 21 november 1991 där utskottet behandlar vissa frågor
som rör atomansvar, bl.a. ersättningsbeloppen till eventuella skadelidanden,
skadeståndsansvaret för anläggningshavaren, fördelningen av framtida ka-
pacitetsökningar på försäkringsmarknaden och vikten av att regeringen ver-
kar i dessa frågor på det internationella planet. Mot bakgrund härav har Len-
nart Daléus frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta med anled-
ning av resultaten av de överläggningar, internationella initiativ etc. som lag-
utskottet efterfrågade i sitt betänkande.

Det finns två konventionssystem när det gäller ansvar för atomskador; det
västeuropeiska som bygger på Paris- och Brysselkonventionerna och det in-
ternationella som bygger på Wienkonventionen. De två systemen har län-
kats samman genom det s.k. Gemensamma Protokollet. Bestämmelser om
ansvar för atomskador finns för svensk del i atomansvarighetslagen som byg-
ger på Paris- och Brysselkonventionerna.

En innehavare av en atomanläggning i Sverige har ett ansvar som är be-
gränsat till 1 200 miljoner kronor för vaije atomolycka. Avgörande för an-
svarsnivån är enligt vad riksdagen tidigare har slagit fast att ansvaret för
atomskador i första hand bör bäras av kärnkraftsindustrin men att ansvars-
beloppet inte kan sättas högre än att det kan täckas av försäkring. Rege-
ringen har noga följt utvecklingen på försäkringsmarknaden. Ansvarsbelop-
pet har höjts successivt, senast den 1 januari 1992. Kapaciteten på försäk-
ringsmarkriaden medger för närvarande inte en ytterligare höjning. Därmed
ter det Sig inte heller meningsfullt att ta upp överläggningar med kärnkrafts-
industrin i dessa frågor.

Inom FN:s atomenergiorgan IAEA pågår för närvarande ett arbete med
att revidera Wienkonventionen. En diplomatkonferens skall enligt planerna
äga rum under senare delen av 1993. Samtidigt förbereder OECD:s atom-

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

5 var på frågor

energiorgan NEA en modernisering av Parissystemet. Sverige deltar aktivt
i detta arbete som syftar till att stärka eventuella skadelidandes situation i
händelse av en atomolycka. Inom ramen för förhandlingarna i IAEA och
NEA diskuteras bl.a. just de frågor som Lennart Daléus tar upp i sin fråga
till mig. Jag är inte beredd att nu föreslå några ändringar i atomansvarighets-
lagen, men jag kommer även i fortsättningen att uppmärksamt följa utveck-
lingen på området.

Anf. 56 LENNART DALÉUS (c):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, även om det inte riktigt
rörde den fråga jag hade ställt.

Det jag vill ta upp kan sönderfalla i två delar. Den första handlar om an-
svarsbeloppet relaterat till de sakbelopp som kraftföretagen själva har.
Kraftföretagen har sina reaktorer försäkrade för ungefär 10 miljarder per
styck, medan det belopp man kan få ut om man drabbas uppgår till högst
1,2 miljarder för de skadelidande. Detta är ett uppenbart stötande förhål-
lande. Det andra momentet är att med denna lagstiftning kan alltså kraft-
företagen slinka undan en kostnad som de rätteligen borde bära, en kostnad
som är förknippad med kärnkraftsproduktionen.

I lagutskottet sade man för ett och ett halvt år sedan att man tyckte att
regeringen skulle ta initiativ till en ändring av atomansvarighetslagen, åter-
komma med ett förslag i frågan och ta upp överläggningar med kraftindu-
strin. Enligt vad jag förstår av statsrådets svar har inget av de tre momenten
genomförts. Det har inte tagits några intitiativ till en ändring av atomansva-
righetslagen, det finns inget nytt förslag i frågan och regeringen har uppen-
barligen ännu inte haft några överläggningar med kraftindustrin för att
åstadkomma en bättre balans i denna stötande situation.

Samtidigt har emellertid regeringen lagt direktiv till en utredning som in-
nebär att man skall klarlägga kärnkraftens kostnader i alla dess led. I utred-
ningens direktiv ingår inte att arbeta med frågan om atomansvaret enligt
atomansvarighetslagen, trots att däri uppenbarligen ryms en kostnad som är
förknippad med kärnkraftsproduktionen. Därom tror jag att alla är ense.

Min fråga blir då till statsrådet: Är statsrådet beredd att ta initiativ till en
utredning som klarlägger kostnaderna som kraftindustrin genom nu gällande
lagstiftning kan undandra sig vid kärnkraftsproduktion?

Anf. 57 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Vi har ju tillsatt den s.k. finansieringsutredningen. Jag
tycker att det finns anledning att avvakta vilket resultat utredningen kommer
till innan vi vidtar några ytterligare åtgärder.

Anf. 58 LENNART DALÉUS (c):

Herr talman! Men, statsrådet, är det inte så att det explicit i direktiven till
utredningen sägs att den inte skall arbeta med frågor som hänger samman
med atomansvarighetslagen? Man kan konstatera att förknippade med an-
svarsfrågorna är de kostnader som hör samman med kärnkraftsproduktio-
nen.

Samtidigt frågar sig många med rätta vilka kärnkraftens verkliga kostna-

der är. Borde man då inte inom de domäner som statsrådet förvaltar, d.v.s.
de som omfattas av atomansvarighetslagen, undersöka detta mörka hål och
ta reda på hur stor kostnad som undandras från ansvar hos kraftindustrin
genom nu gällande lagstiftning?

Anf. 59 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Atomansvaret bygger ju på ett försäkringsansvar. Det har
man varit överens om över partigränserna. Vi menar också att Pariskonven-
tionen innebär samma sak. Det är klart att det kan vara intressant att ta reda
på kostnaderna, men eftersom försäkringsansvaret för närvarande är be-
gränsat till 1 200 miljoner kronor för vatje atomolycka är det kanske mer en
akademisk fråga.

Anf. 60 LENNART DALÉUS (c):

Herr talman! Jag har svårt att hålla med om att detta är en akademisk
fråga. Jag lämnar det stötande momentet att kraftföretagen har 10 miljarder
i möjlig ersättning, medan de skadelidande bara har 1,2 miljarder samman-
taget - det är direkt stötande - och ser i stället på den rent energipolitiska
situationen. När vi värderar energikällor är vi intresserade av hur mycket de
kostar. Vi skulle alla kunna vara överens om att det döljer sig en kostnad
här - okänt hur stor - som är förknippad med kärnkraftsproduktionen, och
att kraftindustrin kan slinka undan denna kostnad genom en otidsenlig lag-
stiftning som på intet sätt är förknippad med modern marknadsekonomi.
Om man gör det konstaterandet borde man, då man skall jämföra energi-
slag, vara väldigt angelägen om att ta reda på hur stor den kostnaden är, så
att det blir en rättvis hantering av energikällorna i samhället.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1992/93:705 om ökat bistånd till Burkina Faso

Anf. 61 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Lena Hjelm-Wallén har frågat mig om jag är beredd att öka
biståndet till Burkina Faso.

Burkina Faso har under de senaste åren genomgått en politisk reformering
i demokratisk riktning. Till denna positiva utveckling har Sverige bidragit
genom att lämna 1,2 miljoner kronor för genomförande av president- och
parlamentsval 1991 resp. 1992. Även om genomförandet av presidentvalet
utsattes för viss kritik, så förrättades senare valet till parlamentet i god ord-
ning. Regimen i landet måste också ges erkännande för den förbättring av
respekten för mänskliga rättigheter som uppnåtts under de senaste åren.

Tonvikten i det svenska biståndet till Burkina Faso ligger på markvårds-
främjande insatser. En del demokratifrämjande stöd, t.ex. till valen, lämnas
också. Det svenska bilalterala stödet förmedlas på flera olika sätt: via SIDA
och BITS samt genom samarbete med svenska enskilda organisationer.
Detta stöd uppgick under budgetåret 1991/92 till totalt 5,4 miljoner kronor.

Det mest omfattande samarbetet med Burkina Faso sker dock genom Uni-

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

ted Nations Sudano-Sahelian Office, UNSO, där landet tillsammans med Ni-
ger och Senegal ingår i det svenska s.k. Sahelprogrammet för främjande av
markvård. Under budgetåret 1991/92 utbetalades ca 15 miljoner kronor till
Burkina Faso inom ramen för detta program. Avtalet löper ut 1994 och rege-
ringen väntar för närvarande på ett förslag från SIDA om hur det svenska
miljösamarbetet med Västafrika skall utformas efter denna tidpunkt.

Inom miljösektorn har också BITS agerat och inbjudit burkinabéer till
kurser i bl.a. vatten- och miljövård. Vidare arbetar Diakonia med insatser
inom byutveckling och miljöfrämjande jordbruk.

Inom olika sektorer förekommer vidare samarbete med LO/TCO:s bi-
ståndsnämnd, Pingstmissionens u-landshjälp, Svenska missionsrådet samt
Svenska röda korset.

Herr talman! Vad beträffar det framtida svenska biståndet till Burkina
Faso vill jag påminna om att Utrikesdepartementet på riksdagens begäran
just nu genomför en kartläggning i syfte att belysa hur svenskt bistånd an-
vänds i Väst- och Centralafrika. Så snart denna studie föreligger kommer vi
att bättre kunna bedöma hur vi kan förbättra vårt utvecklingssamarbete med
regionen.

Anf. 62 LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Tack för svaret på frågan och för en god information om
svenskt biståndsarbete i Burkina Faso. Jag tyckte dock att tonläget var något
svalt.

Burkina Faso hör ju inte till de länder som står i fokus i biståndspolitiken.
Det är ändå en nation med fler invånare än Sverige och med en statsledning
och ett folk som verkligen kämpar för överlevnad och utveckling. Burkina
Faso är ett av världens fattigaste länder. Jordbruket är det helt dominerande
näringsfånget. Det största problemet är brist på vatten. Torkan och befolk-
ningsökningen innebär ett starkt tryck på jorden.

Behovet av utvecklingsinsatser inom jordbruket, bl.a. vad gäller mark-
vård och byskogsbruk, är utomordentligt stort. Inom ramen för Sahelpro-
grammet, som biståndsministern nämnde, inleddes i slutet av 80-talet ett
visst biståndssamarbete. Jag tyckte att det allra mest intressanta var det s.k.
Spisprojektet som jag verkligen rekommenderar till studie.

Intresset för att fortsätta biståndssamarbetet tycks nu dess värre ha avta-
git. Det beklagar jag verkligen. Jag anser att det är angeläget att vi också har
biståndssamarbete med det fransktalande Afrika och med länder med stora
torkproblem. Jag vet att man i Burkina Faso kan finna en god kombination
av problemlösningar som i grunden består av de afrikanska traditionerna
kombinerade med biståndsinsatser. Det ger erfarenheter som är positiva för
utvecklingskunnandet allmänt sett.

Detta faktum, liksom det faktum att vi i dag kan stödja demokratiutveck-
lingen i Burkina Faso, borde innebära att vi utvecklar i stället för att avveckla
biståndssamarbetet med det landet. Jag hoppas att biståndsministern delar
den uppfattningen. Jag skulle vilja be biståndsministern att utveckla sin åsikt
mer allmänt om hur han ser på biståndssamarbete med det fransktalande Af-
rika och i synnerhet med Burkina Faso.

Anf. 63 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag är fullständigt klar över att jag inte på något sätt behöver
upplysa Lena Hjelm-Wallén om biståndet i det förgångna. Likväl kan jag väl
få säga att det förvånade mig litet grand när jag initialt kom in i det här arbe-
tet att Sverige inte hade bredare och mer omfattande biståndsrelationer med
den fransktalande regionen i Afrika. Samtidigt vet vi båda att debatten hela
tiden gäller att vi bör koncentrera biståndet. Det riktas av och till kanske
inte amper kritik men dock kritik mot oss för att vi fördelar bistånd på så
många händer och inte koncentrerar det mer.

Parallellt med detta finns alltid åsikter, ibland t.o.m. från samma håll, om
att vi borde bredda biståndet. Jag tycker inte att Lena Hjelm-Wallén recen-
serar riktigt korrekt när hon säger att intresset har avtagit. Jag tycker att vi
borde kunna vara överens om att kartläggningen först skall äga rum och att
vi sedan skall bestämma oss. Jag kan försäkra Lena Hjelm-Wallén om att det
från mitt håll inte finns någon som helst ovilja eller någon inställning som
skulle vara inriktad på att vi inte skall engagera oss i dessa regioner.

Anf. 64 LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Jag tackar så mycket för den kompletteringen. Vi har samma
åsikt. Av tradition har Västafrika och framför allt det fransktalande Västaf-
rika varit ett område där vi har få biståndsinsatser. Jag tror att det är bra att
vi har en biståndsnärvaro också där, därför att vi tillsammans med de lokala
partner som finns exempelvis i Burkina Faso kan göra goda insatser. Vi har
ett gott rykte bland lokalbefolkningen - det kan jag själv vittna om. Vi skall
också finnas där för att samarbetet kan lära oss sådant som vi sedan kan föra
med oss till andra ställen.

Jag vill därför vädja till biståndsministern att komma ihåg detta lilla land
och se till att vi fortsätter med biståndssamarbete där.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1992/93:707 om brott i Etiopien mot de mänskliga
rättigheterna

Anf. 65 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Lotta Edholm har frågat mig om jag, via biståndssamarbe-
tet, har för avsikt att vidta några åtgärder för att stävja brotten mot de
mänskliga rättigheterna i Etiopien.

Enligt Lotta Edholm kommer det mycket oroväckande signaler från Etio-
pien om att brotten mot de mänskliga rättigheterna åter har ökat i omfatt-
ning. Måhända är den beskrivningen väl drastisk, men jag håller med om att
vissa oroande inslag kan skönjas. Inledningsvis vill jag påminna Lotta Ed-
holm om att fram till för bara två år sedan, då Mengisturegimen föll, respek-
ten för de mänskliga rättigheterna var obefintlig. Utvecklingen går nu emel-
lertid åt rätt håll. Den etiopiska övergångsregeringen har inlett arbetet med
att bygga upp ett rättssamhälle. Den har under sina två år tagit viktiga steg
för att stärka skyddet av de mänskliga rättigheterna. Bl.a. har rättsväsendet

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

stärkts, och en lag mot presscensur har antagits. En rad nya tidningar och
tidskrifter har publicerats. Regeringen har också frigivit majoriteten av de
OLF-soldater som hållits fängslade.

Även om situationen nu är väsentligt bättre än under Mengisturegimen
har vi under senare tid noterat ett fåtal negativa händelser. En av dessa var
stängningen av universitetet i Addis Abeba i samband med studentdemon-
strationen den 4 januari i år. Universitetet öppnades på nytt den 19 april.
Övergångsregeringen har tillsatt en kommitté, som skall utreda vad som
hände i samband med studentdemonstrationen, då, enligt officiella uppgif-
ter, en student dödades.

Mot bakgrund av vår långa tradition av samarbete med Etiopien har Sve-
rige ett särskilt ansvar att stödja de krafter som nu verkar för demokratise-
ring och respekt för de mänskliga rättigheterna. Därför stöder vi processen
genom en ständig dialog och genom biståndsinsatser för att stödja utveck-
lingen mot ett demokratiskt rättssamhälle och respekt för mänskliga rättig-
heter. I dag befinner sig statssekreterare Alf T. Samuelsson i Addis Abeba,
där han bl.a. kommer att träffa företrädare för övergångsregeringen. Han
kommer under samtalen att betona den vikt som den svenska regeringen fäs-
ter vid respekten för de mänskliga rättigheterna. Det ligger i sakens natur att
vi vid ett personligt besök som detta framför vår åsikt med särskilt eftertryck.

Anf. 66 LOTTA EDHOLM (fp):

Herr talman! Jag tackar biståndsministern för svaret. Jag är ganska pessi-
mistiskjust nu om utvecklingen i Etiopien. Det finns faktiskt en ganska stor
risk för att landet återigen faller in i diktatur. Den kommunism som fanns
fram till Mengisturegimens fall har ersatts med en etnisk politik, där man
tvångsindelar befolkningen i olika etniska grupper för att på det sättet ha
kontroll över landet. Det gör man för att EPRDF-regimen skall kunna be-
hålla sin makt. Gamla stalinister i EPRDF har nu ändrat uppfattning i dessa
frågor för att kunna hålla sig kvar vid makten.

Claes-Adam Wachtmeister vid Utrikespolitiska institutet har skrivit en li-
ten uppsats om detta som är väldigt intressant. Han säger att EPRDF så sent
som 1990 fortfarande hävdade att demokrati var någonting helt förkastligt
och emot folkets vilja samt dessutom ineffektivt.

Sverige har ju varit biståndsgivare i många år till Etiopien. Det har funnits
en fälla, som jag tror att vi har hamnat i många gånger, när vi inte har upp-
märksammat dessa problem, just därför att vi har haft så långa och så bra
kontakter med Etiopien. Jag är rädd för att biståndsministern återigen går i
denna fälla, när han i sitt svar till mig förklarar att min beskrivning är ”väl
drastisk” och att utvecklingen nu går ”åt rätt håll”. Är inte detta att gå i den
fälla som Sverige faktiskt tidigare har gått i?

Anf. 67 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag är tacksam för den uppluckring av sitt påstående som
Lotta Edholm gjorde avslutningsvis. Först lät det som om biståndsministern
åter går i fällan. Det har han mig veterligen inte hunnit att göra. Men efter
den fasansfulla period som Etiopien har upplevt har man naturligtvis inte att
vänta att allt kommer att gå på räls åt rätt håll. Vem som helst av oss kunde

ha räknat ut att när dessa olika etniska grupper, som naturligtvis hade enats
i sin kamp mot den fasansfulla Mengisturegimen, väl kommit till makten,
skulle en hel del åsiktsmotsättningar komma att göra sig gällande.

Jag tycker likväl att det finns en fara i att måla upp det som om det bara
vore elände. Hittills har man ju ändå gång på gång visat att man strävar åt
rätt håll. Det går också att hitta uttalanden, som entydigt tyder på att man
lämnar det som Lotta Edholm här kallade stalinism och förkättrade uppfatt-
ningar om hur ett lands ekonomi skall styras och struktureras.

Det finns givetvis alltid en risk för diktatur. Var gör det inte det i tredje
världen och u-länderna? Men låt oss också se på det positiva. Jag kan för-
säkra att vi inte sitter med armarna i kors och tror att riskerna inte existerar.
De insatser som görs av SIDA och Utrikesdepartementets u-avdelning un-
derstryker just nödvändigheten av att nu lyfta fram MR-frågorna och ge de-
mokratiseringen vitamininjektioner. Vi skall hjälpa folk med kurser och se-
minarier och hela tiden ta upp denna fråga i de samtal som vi för med företrä-
dare för den etiopiska övergångsregeringen. Vi når kanske inte så snabbt
fram som vi skulle önska, men vi når en bit.

Anf. 68 LOTTA EDHOLM (fp):

Herr talman! Vi har ju situationen i Somalia i färskt minne, ett land som
fullkomligt ramlade samman trots att det där inte fanns olika etniska grup-
per. I Etiopien finns det sådana. Ändå vill regimen i Etiopien föra en politik,
som gör att människor delas upp ännu mer än de i själva verket är uppdelade
från böljan. Jag tycker att biståndsministern möjligtvis är litet nonchalant,
när han säger att man nästan måste räkna med att det blir problem. Jag tror
att man skall göra precis tvärtom. Man skall inte alls räkna med att det blir
problem när det gäller de mänskliga rättigheterna, utan utgångspunkten
skall vara att man faktiskt alltid måste respektera de mänskliga rättighe-
terna, oavsett om det i landet råder problem eller inte.

Det svenska biståndet till Etiopien är mycket viktigt för Etiopien. Jag und-
rar om statssekreterare Alf T. Samuelsson, när han nu befinner sig i Etio-
pien, kommer att klargöra att det svenska biståndet faktiskt kan komma att
skäras ned, om respekten för de mänskliga rättighetena inte upprätthålls på
ett bättre sätt än i dag.

Anf. 69 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Nu säger Lotta Edholm att man inte skall räkna med att det
händer någonting med de mänskliga fri- och rättigheterna i ett land som
Etiopien. Men alldeles nyss sade hon att det finns en stor risk för att folk
faller in i diktatur. Så eländigt räknar inte jag med att situationen skall ut-
vecklas i Etiopien. Jag hoppas att utvecklingen skall gå åt rätt håll. Men man
har alldeles för ljusblå inställning, om man tror att det kommer att gå på räls.
Så blir det inte. Man får räkna med - detta vill jag ha sagt, herr talman - att
det kommer att gå framåt och sedan falla tillbaka något. Tar man inte med
detta i beräkningen, är jag rädd för att man inte riktigt kan applicera sina
åsikter på motparten när man för detta resonemang.

Man kan säkert debattera mer än en gång frågan huruvida man skall ac-
ceptera och tillstå de etniska motsättningarna och förhållandena eller om

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

man skall försöka trycka ner dem - vilket som nu snabbast leder till respekt
för de mänskliga fri- och rättigheterna.

Anf. 70 LOTTA EDHOLM (fp):

Herr talman! Jag vet att biståndsministern är mycket engagerad i dessa
frågor. Jag är övertygad om att han kommer att ta upp dem även fortsätt-
ningsvis. Men jag vil) ändå poängtera att Sverige har haft väldigt långa kon-
takter med Etiopien. Jag tror att vi tidigare har sett alltför mycket mellan
fingrarna när det gäller brotten mot de mänskliga rättigheterna. Detta får
inte upprepas nu när vi faktiskt ser att det sker brott mot de mänskliga rättig-
heterna. Vid universitetet i Addis Abeba har faktiskt ett stort antal lärare
förlorat sina tjänster av politiska skäl. Det är faktiskt vad vi brukar kalla
brott mot de mänskliga rättigheterna. Fortfarande finns det politiska fångar
i Etiopien. Det är vår skyldighet såsom ett mycket viktigt biståndsland att
påpeka att detta faktiskt är oacceptabelt.

Anf. 71 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag håller helt med Lotta Edholm om att detta inte får non-
chaleras utan skall understrykas och lyftas fram jämt och ständigt. Jag kan
också försäkra att det är vad som sker. Jag vill än en gång betona att den
verksamhet som vi bedriver är inriktad på att verkligen understryka - vare
sig det sker via SIDA genom seminarier eller via Raoul Wallenberginstitutet
i Lund - att man inte får förtrampa eller nonchalera de mänskliga fri- och
rättigheterna.

Herr talman! Man får inte heller glömma att regeringen har gjort en del,
exempelvis när det gäller domstolsorganisationen. Regeringen har ändå för-
sökt och också i någon mån lyckats med att komma till rätta med det stora
antalet politiska fångar. En hel del av dem har ju kommit ut i frihet, en del
mot borgen, medan andra så att säga har släppts helt.

Det finns mycket övrigt att önska, men det jag vill ha sagt, herr talman, är
att jag tycker att det går åt rätt håll.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1992/93:724 om biståndet till Eritrea

Anf. 72 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Eva Johansson har frågat mig om jag är beredd att snabbt
verka för att det svenska biståndet till Eritrea kan anta mera långsiktiga for-
mer.

Jag håller helt med Eva Johansson om att Eritrea behöver ett långsiktigt
och omfattande internationellt stöd. Efter 30 år av inbördeskrig återstår ett
stort återuppbyggnadsarbete där finansiering utifrån kommer att bli nödvän-
dig. Redan nu lämnar Sverige genom SIDA ett stöd som kan ses som en in-
ledning till ett mer långsiktigt samarbete. Det gäller stöd till energisektorn
och stöd för stärkande av landets förvaltning. Dessutom har SAREC gett ett
inledande stöd till universitetet i Asmara. Universitetets rektor kommer hit

i nästa månad för att tillsammans med SAREC och de svenska universiteten
diskutera formerna för fortsatt bistånd.

Annars utgörs det svenska biståndet i dagsläget huvudsakligen av kata-
strofbistånd. Sammanlagt har under innevarande budgetår 55 miljoner kro-
nor utbetalats till Eritrea via SIDA, SAREC och internationella och svenska
enskilda organisationer. Jag förutser att utvecklingsbiståndets andel kom-
mer att öka. Tiden är mogen för en sådan förskjutning. En delegation från
SIDA besökte Eritrea i början av maj för att bl.a. diskutera formerna för ett
sådant långsiktigt bistånd. SIDA kommer i regleringsbrevet att få i uppdrag
att bereda ett långsiktigt bistånd under nästa budgetår. Jag förutser att nästa
års planeringsram kommer att ligga på ca 50 miljoner kronor. Avslutningsvis
vill jag säga att statssekreterare Alf T. Samuelsson har besökt Eritrea i sam-
band med självständighetsfirandet i går och i förrgår. Han fick då tillfälle att
träffa företrädare för Eritreas provisoriska regering och diskutera ett lång-
siktigt bistånd.

Anf. 73 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Först vill jag tacka för svaret.

Jag är väldigt glad över att Eritreas folk nu äntligen har fått sin självstän-
dighet och möjlighet att bestämma över sin egen framtid. Jag är också väldigt
glad över att Sverige har erkänt den här nya staten, men det räcker inte.
Sverige bör nu - då menar jag omedelbart - inleda ett intensivt arbete för att
i samarbete med regeringen i Asmara utröna på vilket sätt som Sverige bäst
kan hjälpa till för att bidra till en långsiktig utveckling i Eritrea. Jag har tol-
kat svaret så, att biståndsministern vill detsamma, men jag efterlyser mer
fart i det här arbetet.

Eritrea är ett av världens allra fattigaste länder, men det är också ett land
med mycket stora utvecklingsmöjligheter. Det saknas definitivt inte vare sig
vilja eller kompetens hos den eritreanska regeringen. Där har man redan nu
gjort mycket stora utvecklingsinsatser, och det finns mycket väl underbyggda
planer för framtiden.

Jag vet att regeringen i Eritrea är mycket angelägen om att få ett bistånd
som innebär att utvecklingen styrs av eritreanerna själva. Just därför är man
angelägen om att få svenskt bistånd, som uppfattas som obundet och fritt
från ovidkommande villkor. Det finns alltså goda förutsättningar, men det
saknas i dag resurser för i stort sett allt.

Jag vill fråga Alf Svensson: Är regeringen nu beredd att göra Eritrea till
ett av våra programländer för bistånd eller i vart fall ge landet en liknande
ställning? Jag tror att det vore bra för långsiktigheten och tryggheten för erit-
reanerna. Är biståndsministern beredd att kraftigt öka vårt bistånd till Erit-
rea? Den här länderramen på 50 miljoner är bra som inledning, men det
kommer att behövas mer för att klara utvecklingen. Jag tycker inte att det
finns någon som helst anledning att vänta längre.

Anf. 74 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag är fullständigt övertygad om att detta - att det kommer
att behövas mer - är ett påstående som man kan använda om i stort sett varje

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svarpå frågor

land som här förs upp av de länder som vi brukar beteckna såsom tillhörande
den tredje världen. Det är inte tu tal om att det kommer att behövas mer.

Det jag sade i mitt svar var ju att vi är inriktade på ett långsiktigt bistånd
och att vi redan är i färd med att förbereda ett sådant. Vi finns där också
redan. Jag kan berätta att ett möte redan den 8 juni kommer att äga rum
mellan vår avdelning och SIDA. Också SAREC kommer att delta.

Det är viktigt att få sagt att frågan huruvida Eritrea kommer att få pro-
gramlandsstatus eller ej inte kommer att vara avgörande för om vi går in med
ett rejält stöd och en rejäl hjälp. Jag uppfattade det som att också Eva Jo-
hansson menade så. Vi är inriktade på att ge detta stöd. Det kommer vi att
göra, och jag vill påstå att vi också kommer att göra det snabbt.

Anf. 75 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Säkerligen behövs det mer bistånd till många länder. Men
när det gäller Eritrea har vi tidigare, under ganska lång tid, till eritreanerna
sagt att vi inte kan gå in i det här samarbetet innan Eritreas status är fastställd
och den här folkomröstningen är avgjord.

Att omvärlden först ställer krav på den här långa proceduren före folkom-
röstningen och sedan använder det som ett argument för att skjuta på bistån-
det har, med rätta, i Eritrea uppfattats som att omvärlden har smitit litet
grand från sitt ansvar för utvecklingen i Eritrea. Därför finns det ett alldeles
särskilt ansvar för oss att nu snabbt sätta in rejält med resurser för att utveck-
lingen skall komma i gång.

Anf. 76 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Låt mig bara avslutningsvis säga att jag inte kan instämma i
påståendet, om det nu skulle tillvitas vårt land, att vi har smitit från vårt an-
svar. Vi finns ju och kommer fortsättningsvis att finnas i Eritrea.

För balansens skull kan jag erinra om att den första frågan jag besvarade
i dag handlade om Burkina Faso. Det var en partikamrat, Lena Hjelm-Wal-
lén, som önskade att vi skulle satsa mer på Burkina Faso. Önskemålen är
många. Det görs inte något motstånd från min sida, men resurserna är be-
gränsade. Jag kan dock än en gång försäkra att Eritrea är prioriterat. Vi skall
göra allt vad vi kan.

Anf. 77 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Det är bra, och det är bra att SIDA finns där nere och att
biståndsministerns statssekreterare nu har utnyttjat möjligheten att ta den
här kontakten med Eritreas regering.

Utan tvivel är det nu alldeles nödvändigt att vi går in med ett rejält bi-
stånd, som är långsiktigt. Att det finns motsvarande behov också i andra de-
lar av världen tyder ju bara på att vi får se till att vi kan skaffa resurser för
att kunna ge ännu mer bistånd från Sverige. Detta är inget skäl för att säga
att vi inte kan stötta Eritrea.

Under de två år som har gått sedan befrielsen har folkomröstningen an-
vänts - inte bara av Sverige utan också av andra länder - som ett argument
för att vänta med det långsiktiga återuppbyggnadsbiståndet, som är så avgö-

rande, och i stället ägna sig åt katastrofbiståndet. Detta tror jag inte att bi-
ståndsministern är okunnig om.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1992/93:671 om tekoindustrin

Anf. 78 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Kjell Eldensjö har frågat näringsministern om han har någon
avsikt att vidta åtgärder för att Sveriges tekonäring skall få jämlika villkor
med EG-länderna. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som
skall besvara frågan.

Jag kan göra mitt svar mycket kort genom att upprepa mitt svar av den
24 november 1992 på fråga från Lennart Brunander (c): Vår ambition på
tekoområdet är att uppnå samma konkurrensvillkor för svensk tekoindustri
som gäller för EG:s tekoföretag.

I linje med den svenska frihandelstraditionen är det av stor vikt att mini-
mera risken för sådana välfärdsförluster som kan uppstå av olika begräns-
ningar av handeln med tredje land. För svensk del är målet att slå vakt om
en öppen marknad utan onödiga prisstörningar som skapar nackdelar för
konsumenten och hindrar en effektiv resursallokering i vår ekonomi.

Efter många års strukturomvandling i den svenska tekosektorn bedömdes
det vara såväl i u-ländernas som i vårt eget intresse att avveckla de kvantita-
tiva begränsningarna vi under många år haft avseende importen från en rad
u-länder. 1991 öppnade vi vår marknad och ökade på så sätt tillgången på
tekovaror till låga priser, med avsevärda vinster för konsumenterna, lägre
inflation och ett bättre resursutnyttjande som följd.

Fri handel mellan olika länder är till fördel för alla parter. Särskilt viktigt
är det att u-länderna får möjlighet att exportera sina produkter till de utveck-
lade länderna. Just tekoprodukter är ofta en mycket viktig exportvara för
dessa länder.

Inom den pågående Uruguayrundan i GATT ligger en överenskommelse
om successiv liberalisering på tekoområdet. Enligt det förslag som nu ligger
på bordet kommer också EG att i samband med en lyckosam utgång av
GATT-rundan avskaffa sina kvantitativa importrestriktioner över en nedfas-
ningsperiod.

Från svensk sida har vi i de pågående medlemskapsförhandlingarna med
EG bedömt det som mycket betydelsefullt att söka uppnå ett övergångsar-
rangemang på tekoområdet. Härigenom kan vi slå vakt om de liberalise-
ringar vi genomfört i handeln med tredje land, till nytta för konsumenterna
och för ett effektivt resursutnyttjande. Vi har för Gemenskapen redovisat
förslag till hur ett sådant övergångssystem skulle kunna fungera. Vi räknar
också med att i samband med medlemskapet sänka tullnivån för tekoimpor-
ten med några procentenheter ned till EG:s tullnivå.

Anf. 79 KJELL ELDENSJÖ (kds):

Herr talman! Statsrådet! Först vill jag tacka för svaret på min fråga.

Den här frågan är naturligtvis bl.a. föranledd av den mycket branta och

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

långvariga nedförskurva som vi har haft för svensk tekoindustri. I dag är det
uppenbara svårigheter att över huvud taget upprätthålla en produktion för
vissa avsnitt på grund av brist på insatsvaror m.m. Av klädkonsumtionen ut-
görs i dag mindre än 10 % av svensktillverkade kläder, enligt uppgifter som
jag inhämtat. För min del anser jag att det är mycket viktigt att vi i Sverige
har en inhemsk tekoproduktion och att den snarare borde öka än att minska
ytterligare. »

Jag avser nu att ta upp en synpunkt som inte fanns med i svaret. I en inter-
pellationsdebatt den 6 december 1991 diskuterades också beredskapsskäl för
att hålla uppe tekoproduktionen. Näringsministern sade då att Överstyrel-
sen för civil beredskap hade fått regeringens uppdrag att göra en översyn
av konsekvenserna ur beredskapssynpunkt av EES-avtalet och ett eventuellt
svenskt medlemskap i EG. Det var grundtextilier som avsågs. Näringsminis-
tern sade också att frågan beror helt och hållet på det kommande försvarsbe-
slutet. Det finns vissa produktioner i vårt land som man bör ha en stor bered-
skap för. Det gäller livsmedel, bostäder och energi men också kläder. Det
vore därför intressant att få en synpunkt på hur det förhåller sig i dag beträf-
fande svenskt teko och beredskapssynpunkter med anledning av bl.a. EES-
och EG-förhandlingarna.

Anf. 80 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Låt mig inledningsvis säga att jag delar uppfattningen att det
är viktigt att vi har en livskraftig tekoindustri. Det är inte minst av det skälet
som vi är så angelägna om att inom ramen för förhandlingarna med EG
uppnå likvärdiga konkurrensvillkor. Det är ett viktigt svenskt förhandlings-
krav, och vi avser att driva det med all kraft under de förhandlingar som nu
förestår. Vi har börjat diskussionerna med EG i den här frågan, men vi befin-
ner oss icke på ett sådant stadium att jag kan avläsa ett förhandlingsresultat.

Frågan om beredskapsaspekten inom tekoindustrin har varit aktuell allt-
sedan kriget. Den hade en hög aktualitet under 1970-talet, då vi av bered-
skapsskäl införde restriktioner för tekoindustrin. I ljuset av utvecklingen be-
slöt regering och riksdag att avskaffa de restriktionerna. Den uppfattning
som vi från regering och riksdag alltsedan dess har givit uttryck för är att i
den mån försvarsberedskapsåtgärder behövs på tekoområdet liksom i prin-
cip på andra områden, bör man söka sig fram på andra vägar än genom att
utnyttja de handelspolitiska instrumenten för det syftet. Jag kan naturligtvis
inte föregripa vad som kan komma ut av en sådan utredning, men jag har
redovisat den principiella hållning vi intar i den här typen av frågor. Det har
jag anledning att tro också kommer att gälla för tekoindustrin.

Anf. 81 KJELL ELDENSJÖ (kds):

Herr talman! Jag vill också ta upp ett par synpunkter som fanns med i sva-
ret. I den här nämnda interpellationsdebatten förklarade näringsministern
också att tekobranschen var på väg in i GATT:s regelverk och att EG snabbt
var på väg mot detta område. EG skulle närma sig oss i stället för tvärtom.
Enligt uppgifter jag har inhämtat är läget i dag följande. EG upprätthåller
begränsnings- eller övervakningsarrangemang för delar av tekoimporten
från ca 40 länder. I stort antal har de nyligen förnyats eller förlängts. En helt

fri tredjelandsimport blir det inte till EG före år 2004 om GATT:s Uruguay-
runda kan slutföras. I annat fall blir det ännu senare.

EG kan då givetvis inte tillåta att Sverige såsom en eventuell medlem blir
en sluss för tekoimport som kringgår EG:s bilaterala avtal. Därmed får vi,
som jag ser det, restriktioner för exporten till EG-länderna. Jag skulle därför
vilja fråga om de övergångsarrangemang som statsrådet talar om i svaret
verkligen kan ge Sverige jämlika villkor gentemot EG-länderna.

Anf. 82 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Svaret på den frågan är att det är vår ambition. Det är vår
ambition att skapa en sådan situation som innebär att svensk tekoindustri
kan arbeta på hela EG-marknaden på likvärdiga villkor. Det är riktigt att
EG upprätthåller restriktioner mot omvärlden. Man har kvantitativa restrik-
tioner mot u-länderna och även mot de central- och östeuropeiska länderna,
kanske med några undantag. Det är också riktigt att man diskuterar en elimi-
nering av de kvantitativa restriktionerna inom ramen för GATT-förhand-
lingarna.

Det torde vara bakgrunden till näringsministerns uttalande på den här
punkten. Det blir ytterst en förhandlingsfråga att hitta de arrangemang som
gör att vi så långt det någonsin är möjligt kan slå vakt om frihandeln på det
här området. Jag kan av uppenbara skäl inte föregripa utgången av de för-
handlingarna.

Anf. 83 KJELL ELDENSJÖ (kds):

Herr talman! Jag vill ta upp ytterligare en synpunkt i svaret. Ett av de vik-
tigaste målen med att släppa tekoimporten helt fri var ju att kläderna skulle
bli billigare. Konkurrensverket har i februari 1993 överlämnat en utrednings-
rapport om hur det blev. Rapporten har använts som underlag för att visa
att klädpriserna sjönk efter det att importen släpptes fri. Från tekoindustrin
hävdar man i stället att generaliseringar ger ett missvisande resultat och att
slutsatsen blir att effekterna av tekoimportens avreglering fortfarande är en
öppen fråga.

Rapporten har faktiskt också kritiserats av en av utredarna. Statistikern
Anders Norberg är en av experterna, och han har i ett debattinlägg fört fram
en lång rad kritiska synpunkter på utredningen.

Det skulle vara intressant att få veta vad statsrådet anser. Vilka effekter
har avregleringen egentligen fått?

Anf. 84 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Det är inte lätt att uttala någon bestämd uppfattning på den
här punkten när experterna - efter ingående studier - uppenbarligen har så
olika uppfattningar om hur resultatet är. Det vore förmätet av mig att avge
någon mera preciserad bedömning på den här punkten.

Allmänt delar jag uppfattningen att en frigörelse av handeln verkar stimu-
lerande för konkurrensen och pressande på priserna. Jag tror att en sänkning
av tullen gentemot omvärlden skulle få samma effekt, dvs. att det skulle
verka prispressande. Men om det är relativt lätt att uttala sig om den kvalita-
tiva riktlinjen, tror jag att det är betydligt svårare att uttala sig om den kvan-

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 115

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

titativa. Jag har läst de här utredningarna. Jag tror att de är så goda som
någon annan. Men jag skulle varken vilja ge ett svar beträffande dessa siffror
eller några andra siffror som experter kommer fram till på det här området.
Effekterna är mycket svåra att mäta.

Anf. 85 KJELL ELDENSJÖ (kds):

Herr talman! Jag har en sista fråga som gäller den etiska aspekten på fri-
handeln. Vi har i TV på senare tid gjorts uppmärksamma på att det förekom-
mer ganska mycket barnarbete - rent slavarbete - i just sådana länder. Det
vore intressant att höra vad statsrådet har för synpunkter på detta. Vi med-
verkar på detta sätt indirekt till slavarbete för barn i u-länder.

Anf. 86 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Detta anknyter till en närliggande fråga som jag skall be-
svara omedelbart härefter.

Låt mig allmänt säga att arbetsvillkor i olika länder, hur förkastliga de än
må vara, enligt GATT:s nuvarande regler inte i sig kan utgöra grund för im-
portrestriktioner. Denna fråga diskuteras dock intensivt. Inte minst Sverige
har varit pådrivande i den diskussion som gäller frågor om social dumping.
Men i dagsläget medger GATT inte några undantag på den här punkten.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1992/93:700 om åtgärder mot kinesiskt tvångs-
arbete

Anf. 87 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Rolf L Nilson har ställt en fråga till mig om regeringen har
tagit upp frågan om kinesiskt tvångsarbete i GATT och i de direkta handels-
förbindelserna med Kina i syfte att åstadkomma en förbättring.

Jag avser besvara frågan i två delar: en avseende det multilaterala regel-
verket (GATT) och en avseende våra bilaterala förbindelser med Kina.

När det gäller det multilaterala regelverket, närmare bestämt GATT, vill
jag börja med att konstatera att Kina inte är avtalsslutande part i GATT och
att GATT:s regler därför inte är tillämpliga på detta land. För närvarande
har Kina observatörsstatus i GATT, och Sverige deltar i en arbetsgrupp där
man förhandlar villkoren för Kinas återupptagande av sin status som avtals-
slutande part i GATT. Sverige stödjer ett återinlemmande av Kina i det mul-
tilaterala handelssystemet, då vi anser det av stor vikt att inga stora handels-
nationer står utanför detta. Det torde dock dröja ytterligare något år innan
Kina kan upptas som avtalsslutande part i GATT.

Förhandlingarna i arbetsgruppen har pågått länge och hittills främst rört
sig om informationsinsamlande angående Kinas övergång till ett mer mark-
nadsbaserat ekonomiskt system. Frågan om tvångsarbete har inte tagits upp
i detta forum. En självklar utgångspunkt är att Kina, den dag man ansluter
sig till GATT, har att fullt ut respektera samtliga de åtaganden som följer av
GATT-avtalet.

I GATT:s regelsystem finns i dag en möjlighet att vidta åtgärder när det
gäller varor som tillverkats av fångar. I GATT:s artikel XX - Allmänna un-
dantag - ges rätt att införa importrestriktioner mot varor framställda av
fångar.

Samtidigt skulle jag vilja tillägga att Sverige sedan 1970-talet i GATT ar-
betar med frågan om relationen mellan handel och arbetsrättsliga förhållan-
den. Tanken är att via det multilaterala handelssystemet ge länder rätt att
säkerställa att vissa grundläggande fri- och rättigheter respekeras i GATT:s
medlemsländer. Som exempel på sådana har nämnts ILO:s standarder be-
träffande fackföreningsfrihet, rätten till kollektivförhandlingar samt förbud
mot tvångsarbete. Samtidigt är det viktigt att eventuella regler på detta om-
råde inte riskerar att missbrukas av protektionistiska skäl.

U-länderna har hittills starkt motsatt sig en koppling mellan handel och
sociala förhållanden, och något arbete har därför ännu inte kunnat påbörjas.
Den intensiva verksamheten i samband med den pågående Uruguayrundan
har också bidragit till att debatten om upprättande av en arbetsgrupp för
ovanstående frågor för närvarande inte förs särskilt aktivt i GATT.

Jag kan dock försäkra Rolf L Nilson om att Sverige även fortsatt kommer
att aktivt medverka i diskussionen om sambandet mellan handel och arbets-
rättsliga frågor. Vi ser detta som ett viktigt område i det fortsatta GATT-
arbetet.

I våra bilaterala relationer med Kina har vi hittills inte haft anledning att
specifikt ta upp frågan om användning av tvångsarbete vid produktion i
Kina. Vi har dock vid olika tillfällen påtalat brott mot de mänskliga rättighe-
terna i Kina och kommer inte att tveka att ta upp sådana frågor också i fram-
tiden. MR-frågor ingår som en viktig komponent i den bilaterala dialog som
vi för med Kina, t.ex. i samband med besöksutbyten i båda riktningar.

Anf. 88 ROLF L NILSON (v):

Herr talman! Jag vill först tacka Ulf Dinkelspiel för ett utförligt svar. Jag
måste vid en närmare genomläsning tyvärr konstatera att svaret på mina två
konkreta frågor i båda fallen är nej. Dessa förhållanden har inte tagits upp i
GATT-samarbetet och inte heller i de bilaterala kontakterna.

Brott mot mänskliga rättigheter pågår ständigt i många länder. Då och då
aktualiseras de i debatten. Det är vad som nu har hänt i månadsskiftet april/-
maj. Det har kommit reaktioner från stora amerikanska företag - jeansjät-
ten Levis, sportfabrikanten NIKE, m.fl. De har beslutat att granska underle-
verantörer och att upprätta en kod vad gäller både det egna företaget och
underleverantörerna. Man vill inte närma sig konsumenterna med produk-
ter tillverkade under oacceptabla förhållanden.

Internationella textilarbetarfederationen har tagit upp dessa frågor i en
uppmaning till EG. Med tanke på att det finns en stark önskan hos Kina att
bli medlem i GATT och fullt ut delta i samarbetet - och det finns ett intresse
bland andra länder som redan omfattas av detta samarbete att få med Kina -
är det möjligt och lämpligt att aktualisera frågan i GATT. Det är givetvis
också lämpligt och önskvärt att göra det i bilaterala samtal och vid kontakter.

När kommer regeringen att ta sådana initiativ?

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Anf. 89 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Det är alldeles riktigt, som Rolf L Nilson har påpekat i sin
fråga till mig, att den internationella textilarbetarfederationen har uppmanat
EG att utöva påtryckningar mot Kina och att få slut på tvångsarbetet genom
att stoppa GATT-anslutningen. Det är i varje fall den information som jag
har fått. Mig veterligen har EG inte agerat på den uppmaningen. Denna
fråga har såvitt jag vet inte tagits upp i diskussionerna kring Kinas anslutning
till GATT, åtminstone inte i de hittillsvarande diskussionerna.

När det så gäller det beslut som Levis har fattat, är det en bedömning som
företaget har gjort. Det finns inte något hinder för att andra företag i andra
länder agerar på enahanda sätt, vilket är viktigt att påpeka. Det är en före-
tagsekonomisk bedömning som skall göras. Men det finns icke ett handels-
politiskt instrument som kan användas för detta ändamål.

När det slutligen gäller att ta upp frågor om de mänskliga rättigheterna
rent allmänt, har Sverige varit aktivt och pådrivande. Det förhållandet att
man använder fångar för att tillverka produkter ger icke i sig skäl för att vidta
handelsbegränsande åtgärder. Men man kan göra det. Att ge fångar möjlig-
het till arbete är något som i och för sig inte är oss främmande. Det är de
allmänna villkoren när det gäller mänskliga rättigheter som det finns anled-
ning att påtala. Det gäller då inte enbart förhållanden av denna natur.

Jag kan försäkra att vi utnyttjar de bilaterala möjligheter vi har att påpeka
detta för kinesiska vederbörande. Jag har själv deltagit i sådana diskussio-
ner.

Anf. 90 ROLF L NILSON (v):

Herr talman! Det finns två sidor i denna fråga. Om man skall göra en gra-
dering är omsorgen om de mänskliga rättigheterna ändå den viktigaste.
Även om den fria världshandeln är oerhört viktig får man nog sätta den en
aning lägre än omsorgen om de mänskliga fri- och rättigheterna.

Även när det gäller respekten för och acceptansen av fri handel är det vik-
tigt att man uppmärksammar brott mot fri- och rättigheter. Som ett argu-
ment mot fri handel nämns ofta att konkurrensen är osund. Man använder
sig av underbetald arbetskraft och osunda arbetsförhållanden i protektionis-
tiska syften. Jag inser att detta är en svår balansgång. Man måste skilja det
som är verklig protektionism från det som är ett hänsynstagande och en om-
sorg om fri- och rättigheter.

Anf. 91 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Jag kan hålla med Rolf L Nilson på den sista punkten. Det
är en grannlaga uppgift att göra en sådan avvägning. Jag vill däremot be-
stämt hävda att det inte nödvändigtvis föreligger någon motsättning mellan
handel och mänskliga rättigheter. Det finns tvärtom många exempel från
modern historia på att just en öppning i handeln och en öppenhet mot om-
världen har främjat mänskliga rättigheter.

Jag är personligen inte alls övertygad om att de handelspolitiska instru-
menten är bäst ägnade att åstadkomma en förändring när det gäller läget för
mänskliga rättigheter. Samtidigt är jag helt enig med Rolf L Nilson om att

mänskliga rättigheter rör frågor av en så helt annan dimension att jag knap-
past vill sätta dem i paritet med handelspolitiken och dess instrument.

Anf. 92 ROLF L NILSON (v):

Herr talman! Möjligheterna till inspektion på plats är avgörande för att
man skall kunna bedöma om produktion sker på ett acceptabelt sätt. Jag
undrar om regeringen tänker ställa krav på möjligheter till inspektion av ar-
betsförhållanden i fångläger och fängelser i Kina för att kontrollera efterlev-
naden av de mänskliga rättigheterna.

Sedan finns det ytterligare en sak som berör detta. Det är den ursprungs-
märkning som vi har haft på produkter, främst kläder, i Sverige. Den har
riksdagen beslutat avskaffa. Jag tycker att det var ett onödigt och dåligt be-
slut. Då kunde vi som konsumenter konstatera var produkten kom ifrån och
göra ett val om vi ville köpa den eller ej.

Anf. 93 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Svaret på Rolf L Nilsons fråga är att vi inte har några planer
på att begära inspektion av olika anläggningar i Kina för att där konstatera
under vilka arbetsförhållanden man arbetar.

Anf. 94 ROLF L NILSON (v):

Herr talman! Det beklagar jag. Jag tycker att det skulle vara bra. Det hade
varit välgörande att få en markering från regeringen om att man kommer att
reagera kraftfullt i fråga om den blivande ekonomiska stormakten nu när
man har ett bra förhandlingsläge, dvs. när Kina vill komma med i GATT-
gemenskapen och innan de har vuxit sig så starka att känsligheten för på-
tryckningar har minskat.

Anf. 95 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Låt mig säga mycket kort att det ena inte står i motsättning
till det andra. Vi avser att i många olika sammanhang, inte minst de bilate-
rala, påverka brotten mot de mänskliga rättigheterna.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

16 § Svar på fråga 1992/93:728 om vapenexporttillstånd till Turkiet

Anf. 96 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Jan Jennehag har med anledning av uppgifter om att krigs-
materiel för 1,9 miljoner kronor under år 1992 exporterats till Turkiet frågat
mig om utförseltillstånd för denna leverans beviljats efter fullständig bered-
ning.

Svaret på Jan Jennehags fråga är ja. En förhandsförfrågan i ärendet före-
drogs för den rådgivande nämnden i krigsmaterielexportfrågor i november
1990 och för regeringen i december 1990. Tillstånd till utförsel till Turkiet
meddelades i maj 1992, och själva leveransen skedde i augusti samma år.

På grund av en felaktig kvartalsredovisning från det berörda företagets

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

sida kom den aktuella leveransen att registreras som en utförsel till USA i
stället för till Turkiet i regeringens skrivelse till riksdagen, 1992/93:224, med
redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1992. Felet kommer
att rättas till i nästa års skrivelse för kalenderåret 1993.

Anf. 97 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Beslutet och handläggningen
av det här ärendet tillhör den tid när den gamla lagen om krigsmateriel
gällde. Nu har vi en ny lag sedan december i fjol.

Det som är intressant för mig och för många andra är den nya situationen
och förhållandena när det gäller de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Åt-
minstone jag hade förhoppningar om att de kriterierna skulle få en ökad be-
tydelse när det gäller tillstånd för export av krigsmateriel.

Turkiet har under mycket lång tid inte köpt särskilt mycket krigsmateriel
från Sverige. Det har uppenbarligen inte varit på grund av att man inte öns-
kat det, utan på grund av att svenska regeringar har betraktat Turkiet som
en icke lämplig köpare - av skilda skäl under skilda tider, utgår jag ifrån.

Då uppstår frågan: Är Turkiet fortsatt lämpligt för att få köpa svenskt
krigsmateriel mot bakgrund av de mängder av rapporter om övergrepp mot
mänskliga rättigheter som Amnesty har publicerat? Även svenska parlamen-
tariker har rapporterat om detta. Senast i förra veckan var en svensk parla-
mentarikergrupp i Turkiet. Den har färska intryck därifrån som gör en fort-
satt restriktivitet från regeringens sida till en ofrånkomlig del av den nya la-
gen.

Anf. 98 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Svaret på Jan Jennehags fråga är att man inte kan uttrycka
sig så kategoriskt som att ett land inte är lämpligt som mottagare för svenskt
krigsmateriel annat än i sådana fall där det föreligger ett ovillkorligt hinder
för export. Det gör det inte i det här fallet. Turkiet tillhör inte de länder som
är underkastade ett FN-embargo.

Det betyder att vi gör en bedömning från fall till fall. Detta är den praxis
som vi följer i alla krigsmaterielärenden.

Allmänt gäller att regeringen har iakttagit en restriktiv linje i prövningen
av ärenden som gäller Turkiet. Respekten för mänskliga rättigheter, som Jan
Jennehag hänvisade till, är ett tungt vägande kriterium i det sammanhanget.

I det här aktuella fallet gällde det reservdelar till tidigare levererade sy-
stem. De utgör som bekant en särskild kategori som enligt riktlinjerna bör
ges utförseltillstånd även om ett land inte kommer i fråga för export av nya
vapensystem.

Anf. 99 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Statsrådet säger att det här måste bli fråga om en bedömning
från fall till fall. Den policyn från regeringens sida har naturligtvis varit gäl-
lande under tidigare år också. Det är inte konstigt att statsrådet ger det sva-
ret. Jag vill ha en antydan från statsrådet - med kännedom om vad som har
förevarit och vad som fortfarande pågår i Turkiet - om hur man enligt den

nya lagen kan komma till det resultatet att Turkiet skall få köpa svensk krigs-
materiel. Det är den signalen från regeringen som jag är ute efter.

Anf. 100 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Som jag sade har regeringen iakttagit en restriktiv linje i
prövningen av ärenden som gäller Turkiet. Det gäller just med hänsyn till
läget när det gäller de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Detta är ett allmänt
konstaterande, men det blir naturligtvis en utgångspunkt för prövningen av
enskilda fall.

Att utifrån detta göra ett generellt uttalande om hur vi skall agera i fram-
tida fall strider mot alla de principer vi har när det gäller krigsmaterielexpor-
ten. Bedömningen blir olika från fall till fall.

Låt mig ge ett exempel. Anläggningar för destruktion av ammunition klas-
sas som krigsmateriel under den bredare definitionen sedan årsskiftet. Om
ett sådant fall skulle aktualiseras kan jag inte se annat än att det finns goda
skäl för att medge export, även om man allmänt iakttar en restriktiv politik
på detta område.

Anf. 101 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Statsrådet är säkert mycket väl medveten om att det inte är
anordningar för destruktion av ammunition som jag är orolig för när det gäl-
ler export av krigsmateriel. Det gäller naturligtvis system och vapen som kan
användas i det formliga krig som bedrivs mot kurderna. Detta är situationen
för dagen. Det är den politiskt intressanta delen av det här området.

Jag utgår ifrån att statsrådet egentligen vill säga att en begäran från Tur-
kiet om att få köpa svenska vapen förmodligen skulle behandlas mycket re-
striktivt. Om Turkiet kommer med en begäran om att få köpa destruktions-
anläggningar för ammunition kommer man möjligen att se det på ett något
annorlunda sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1992/93:729 om den s.k. krutaflaren

Anf. 102 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Jan Jennehag har frågat mig hur regeringen avser att agera
för att Sverige skall få tillgång till alla DDR-handlingar som kan kasta ljus
över de s.k. krutaffärerna efter det att Högsta domstolen nyligen avvisat en
framställning från Riksåklagaren.

Frågan om en rättshjälpsframställning till de tyska myndigheterna är fort-
farande föremål för rättslig prövning i Sverige. Ärendet ligger för närva-
rande åter hos Riksåklagaren. Utrikesdepartementet har inte mottagit nå-
gon framställan från Riksåklagaren, och jag kan därför inte uttala mig om
hur regeringen skulle komma att agera i ett sådant fall.

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Anf. 103 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är av exakt samma inne-
börd som det svar jag fick i höstas, när jag och statsrådet hade den här frågan
uppe.

Då sades att för att en svensk rättshjälpsframställning skulle komma i gång
krävdes ett beslut av en domstol, och för att en ny rättegång skulle komma
till stånd i Sverige krävdes att Högsta domstolen beviljade resning. Efter vad
jag förstår har Högsta domstolen inte beviljat resning, men trots det är, som
statsrådet säger, det här ärendet föremål för rättslig prövning.

Jag vet inte vilket Riksåklagarens nästa juridiska steg är, men jag misstän-
ker att vi efter några månader kommer att befinna oss i ett läge där vi konsta-
terar att den juridiska vägen inte är möjlig att gå, vilket också antyds i de
tidningsartiklar där Riksåklagaren sägs mena att den enda utvägen är att re-
geringen gör en diplomatisk framställning om hjälp från Tyskland. Statsrå-
det säger här att så inte är fallet, och det får jag naturligtvis godta i det här
läget.

Anf. 104 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Det är alldeles riktigt som Jan Jennehag säger att jag gav ett
svar av exakt samma innebörd för ett halvår sedan. Det visar att vi i den här
typen av mycket grannlaga frågor, som för övrigt är mycket juridiskt kompli-
cerade och i vilka vi har att följa olika rättsprinciper, följer en alldeles konse-
kvent politik.

När det gäller de fortsatta stegen är det, som Jan Jennehag säger, Riks-
åklagarens sak att avgöra på vilket sätt och över huvud taget om han avser
gå vidare i detta ärende, i vilket han givetvis har att ta hänsyn inte bara till
Högsta domstolens dom utan också till det förhållandet att de berörda perso-
nerna har frikänts i andra instanser.

Anf. 105 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! I det här stycket är väl för dagen inte mer att säga än att det
här ärendet kan bli en fråga för regeringen först när Riksåklagaren har avslu-
tat det, och jag utgår från att regeringen i det läget kommer att ta ställning
till hur man vill agera.

Anf. 106 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Det är en felaktig slutsats som Jan Jennehag drar. Detta är
en rättslig process, och det innebär att det för ett eventuellt agerande, exem-
pelvis inom ramen för 1959 års konvention för brottmål, fordras ett beslut
av domstol för att man skall kunna gå vidare. En sådan framställning på basis
av den konventionen kan inte göras av Utrikesdepartementet utan en under-
liggande framställning härom.

Anf. 107 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Då utgår jag till dess annat besked ges ifrån att Riksåklaga-
ren arbetar vidare med ärendet och återkommer med en framställan till de-
partementet.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1992/93:686 om det s.k. Vedaprojektet

Anf. 108 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Kent Carlsson har frågat mig om regeringen nu är beredd att
ompröva sitt tidigare ställningstagande och medverka till en prövning av det
s.k. Vedaprojektet enligt 4 kap. 2 § naturresurslagen.

Det är riktigt som Kent Carlsson påstår att regeringen i oktober 1992 be-
slutade att inte vidta någon åtgärd med anledning av en begäran från Natur-
skyddsföreningen m.fl. om prövning enligt 4 kap. 2 § naturresurslagen av
Vedaprojektet. I beslutet erinrade regeringen om att hushållningsbestäm-
melserna i naturresurslagen skall tillämpas vid den prövning av projektet
som sker enligt annan lagstiftning, främst väglagen. En sådan prövning på-
går nu i regeringen till följd av att den arbetsplan för projektet som Vägver-
ket fastställt har överklagats.

Samtidigt som beslutet fattades att inte pröva lokaliseringen av projektet
enligt 4 kap. naturresurslagen beslutade regeringen med stöd av 6 kap. 2 §
samma lag att berörda kommuner skulle redovisa hur de för det här projek-
tet avser att tillgodose intressen som rör hushållningen med naturresurser.
En sådan redovisning har sammanställts av Länsstyrelsen i Västernorrlands
län och överlämnats till regeringen i februari i år. Denna redovisning utgör
ett viktigt underlag för den prövning av projektet som regeringen nu kom-
mer att göra enligt väglagen.

Jag anser mot denna bakgrund att regeringen skaffat fram ett gott under-
lag för att bedöma om projektet är förenligt med hushållningsbestämmel-
serna i naturresurslagen. Jag anser därför inte att det finns anledning att om-
pröva regeringens ställningstagande i fråga om en prövning enligt 4 kap. 2 §
naturresurslagen.

Anf. 109 KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Jag ställde den här frågan därför att jag tycker att den har
ett principiellt intresse. I naturresurslagen har man ju klassificerat ett tjugo-
femtal områden i landet som områden av riksintresse, och bland de områ-
dena ingår Höga kusten. Eftersom det i regeringsbeslutet inte anges varför
man inte vill tillämpa den strängaste miljöprövningen, vore det intressant
att få reda på varför man för ett sådant här område, som ändå utpekas som
riksintresse, inte väljer den starkaste och mest noggranna miljöprövning som
lagen erbjuder. Man kan fråga sig: Om inte det här projektet får en sådan
prövning, vilka andra projekt får det då? Det är ju ändå bara 25 områden
som i naturresurslagen utpekas som områden av sådant riksintresse som ex-
empelvis Höga kusten, där den här vägen och bron skall dras.

Det här ärendet ställer också en annan fråga av principiellt intresse. I det
här området - i både Kramfors och Härnösands kommuner liksom i Örn-
sköldsvik och även från länsstyrelsen - har det varit ett oerhört tryck, både
av sysselsättningsskäl och av andra skäl, för att projektet skall komma i gång.
Det verkar vara att sätta bocken som trädgårdsmästare att be dem, med den
grundinställningen, vara de som skall granska projektet och titta på hushåll-
ningen med naturresurser. I ett sådant här fall rör det sig ju om två väldigt
skilda intressen: det lokala intresset av arbeten och kommunikationer och

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

det centrala intresset, riksintresset, av att bevara ett område för rekreation
och annat.

Det vore intressant att få reda på vilka skälen är att ärendet inte skall prö-
vas enligt 4 kap. naturresurslagen och vilka områden som i så fall kan komma
i fråga, om regeringen i det här fallet gör en sådan strikt bedömning. Är det
dessutom inte litet konstigt att en sådan här viktig fråga så att säga lämnas
över till kommuner och länsstyrelse?

Anf. 110 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Vi har inte lämnat över någon fråga till kommuner och läns-
styrelse. Vi har den ju fortfarande kvar hos regeringen.

Utifrån att Kent Carlsson är socialdemokrat men tydligen har glömt sin
egen historia vill jag ändå dra historien om hur det här projektet har hante-
rats av den förra, socialdemokratiska regeringen. Den regeringen beslutade
redan i augusti 1991 att bevilja 170 miljoner för ombyggnad av väg 90 samt
framtagande av erforderligt underlagsmaterial för byggandet av en ny bro
över Ångermanälven vid Veda och anslutande väg.

I september 1991 uppmanades Naturvårdsverket av Naturskyddsföre-
ningen att begära att regeringen skulle pröva Vedaprojektet enligt 4 kap.
naturresurslagen. Naturvårdsverket meddelade då att man vid det tillfället
inte avsåg att gå in med någon begäran till regeringen om en prövning enligt
4 kap. naturresurslagen av projektet. Som skäl angavs att hushållningsbe-
stämmelserna i naturresurslagen skall tillämpas vid beslut enligt väglagen.

När regeringen - den nuvarande - senare remitterade frågan om huruvida
Vedaprojektet borde prövas enligt 4 kap. naturresurslagen, svarade Natur-
vårdsverket i april 1992 att en sådan prövning borde ske med hänsyn till pro-
jektets omfattning - tydligen hade man på Naturvårdsverket då ändrat upp-
fattning. Man ansåg att det var en satsning på vägtrafiken, som skulle göra
det svårare att uppnå de nationella utsläppsmålen.

Men sedan har Naturvårdsverket inte överklagat den arbetsplan för pro-
jektet som Vägverket beslutade om den 25 januari i år. Länsstyrelsen, som
enligt naturresurslagen faktiskt skall ha tillsyn över hushållningen med na-
turresurser, har hela tiden ansett att projektet går att förena med naturre-
surslagens bestämmelser.

De som arbetat med projektet sedan 1987 har fram till förra våren inte
mött några invändningar från ansvariga statliga myndigheter.

Här åberopas lokala intressen, men sådana finns alltid när det handlar om
projekt som ger sysselsättning. Detta kan alltså inte ständigt vara ett skäl till
att prövning skall göras enligt 4 kap. naturresurslagen.

Vi har, som jag har svarat, ansett att vi kan bedöma hushållningsbestäm-
melserna i naturresurslagen utifrån befintligt underlag.

Anf. 111 KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Men, statsrådet Thurdin, det gäller här ett väldigt speciellt
område. Det är ju inte särskilt många områden som utpekas i NRLsom riks-
intressen. Det markerar att riksdagen har ansett just det här aktuella områ-
det vara extra viktigt. Det är ju inte vilken vägsnutt som helst som det här
skall bedömas utifrån.

Även statsrådet vet att det också i länsstyrelserna, som skall vara statens
förlängda arm, finns mycket av lokala intressen. Det är därför som rege-
ringen har möjligheter här. Naturvårdsverket har, såvitt jag förstår av dess
svar till regeringen på gjorda förfrågan, begärt en prövning av ärendet.

Återigen upprepar jag min fråga: Vilka områden skall komma i fråga för
en prövning om inte ett område som Vedaområdet, som ju är av stort riksin-
tresse?

Det kanske betraktas som en fräckhet, men jag undrar hur det förhåller
sig. Statsrådet kommer ju själv från området i fråga, och jag vet att det är
ett väldigt tryck på politiker från den landsänden att de skall verka för områ-
det. Jag undrar alltså om detta på något sätt har påverkat beslutet att inte
göra en prövning enligt 4 kap. naturresurslagen.

Anf. 112 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Vi har ett tryck på oss i alla projekt, som måste komma till
stånd vare sig vi prövar enligt 4 kap. eller, som i det här fallet, har begärt en
redovisning enligt 6 kap. Det här trycket på oss i frågan har inte påverkat oss
ett enda dugg, hävdar jag.

Däremot påverkas frågan av hur det ser ut i dag. Det gäller t.ex. trafiken.
Det blir ju sex mil extra väg i förhållande till projektet. Det handlar om tung
trafik och långa backar. Sett till miljöskyddslagstiftningen bidrar denna tra-
fik till enorma utsläpp i området.

Såväl Naturvårdsverket eller någon annan statlig myndighet som länssty-
relsen eller en kommun kan begära en prövning. Men för den skull är det
inte alltid så att regeringen därmed måste tillmötesgå framställd begäran.
När man lyssnar på Kent Carlsson kan man få uppfattningen att vi, så fort
Naturvårdsverket begär en prövning eller det sker en överprövning av t.ex.
strandskyddet, är tvungna att säga att man har rätt i varje fråga.

Vår bedömning kvarstår således. Däremot handlar det här inte om att vi
hanterar detta på ett nonchalant sätt, vilket den förra regeringen kanske
gjorde.

Anf. 113 KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Den miljöbedömning som statsrådet här nämner - hon talar
t.ex. om den långa gamla vägen - kan även göras i samband med den sträng-
are prövning som Naturvårdsverket har krävt.

Återigen upprepar jag frågan: Vilka områden kan bli aktuella för den här
stränga formen av prövning om inte ett sådant här område som är inskrivet
som ett riksintresse i naturresurslagen blir det? Det vore ju en annan sak om
det handlade om ett område i Stockholmstrakten som redan är hårt trafike-
rat och som inte är upptaget som ett riksintresse. I det senare fallet kan jag
förstå regeringens val.

Men här har riksdagen uttalat att det är fråga om ett speciellt riksintresse.
Konsekvensen av förda resonemang måste bli att statsrådet framför till riks-
dagen att detta med riksintresse skall tas bort från naturresurslagen, efter-
som det ändå inte betyder någonting.

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Anf. 114 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Jag måste ändå lyfta fram vad naturresurslagen står för. En
prövning enligt 4 kap. innebär nämligen inte att man automatiskt säger nej.
I stället innebär en sådan här prövning att man tittar på olika alternativ och
presenterar en vettig lösning utifrån de förutsättningar som finns.

Inte heller innebär en prövning enligt nämnda kapitel ett totalförbud i om-
råden som är av riksintresse. I stället ställs riksintressen mot varandra, och
så sker ju i det här exemplet. Det är klart att avvägningar alltid måste göras
när ett ärende bedöms enligt naturresurslagen.

Sedan skall vi komma ihåg att det är länsstyrelsen själv som ritat gränserna
i det här området, så det har vi inte gjort centralt. De här gränserna har alltså
tagits fram tidigare av kommuner och länsstyrelser.

Anf. 115 KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Jo, men varför kan inte den typ av miljöprövning som stats-
rådet nu nämner göras enligt 4 kap. naturresurslagen? Varför kunde man
inte från riksdagens och regeringens sida, från statens sida, markera att Ve-
daområdet är extra viktigt, därför att det är upptaget som ett riksintresse?
Då skulle man ju få en prövning.

Det märkliga här tycker jag är att regeringen har valt att inte tillämpa
4 kap. I stället begär man in underlag från länsstyrelse och kommun.

Jag befarar att det lokala intresset ibland, tyvärr, blir så starkt - så är det
i många sådana här frågor -1.ex. när det gäller arbetstillfällen att man blun-
dar litet grand för andra intressen. Det är sådant som statsrådet och rege-
ringen på riksdagens uppdrag har i uppgift att bevaka.

Jag återupprepar ännu en gång min fråga: Vilka områden är det som skulle
kunna bli föremål för en sådan här prövning om inte det här aktuella områ-
det blir det?

Anf. 116 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Naturligtvis är det både området och verksamhetens omfatt-
ning som avgör om man prövar enligt 4 kap.

Jag vill ändå lyfta fram den historiska bakgrunden. Vi har nämligen en
mängd ärvda ärenden på vårt bord, och vi anser att ärendena skall hanteras
på samma sätt.

Kent Carlsson kommer från Stockholm. Ibland undrar jag varför stock-
holmarna intresserar sig så väldigt mycket för områden i Norrland när de
inte är så intresserade av Stockholm. Där bor ju ändå väldigt många männi-
skor som också behöver en god livsmiljö. Misstanken infinner sig att man
vill omfördela och omprioritera när det gäller olika kapitalinsatser. Men jag
skall inte vara så stygg mot Kent Carlsson, eftersom jag inte tror att han har
framställt sin fråga från den utgångspunkten.

Vi har fattat beslut enligt 4 kap. Vi har fattat beslut om en prövning beträf-
fande Karlstad flygplats. Vi har fattat beslut om en prövning av riksbangods
syd. Vidare är frågan om Öresundsbron föremål för prövning. Det är riksda-
gen som de facto en gång beslutat om det.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1992/93:677 om vittnens situation i domstols-
processen

Anf. 117 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Birgitta Hambraeus har frågat mig om jag är villig att ta ini-
tiativ för att vittnenas situation skall förbättras vid våra domstolar.

Vittnen har en mycket central roll i brottsutredningar och brottmålsrätte-
gångar. Vittnesmålet är ofta en förutsättning för att brott skall kunna beiv-
ras. Att vittna är därför också en medborgerlig skyldighet. Den innebär bl.a.
att man som vittne är skyldig att inställa sig inför domstolen, avlägga ed och
avge sitt vittnesmål. Förpliktelserna är sanktionerade genom vite, hämtning
och häktning enligt regler i rättegångsbalken. Anledningen till detta är just
vittnesmålens stora betydelse för rättegångarna.

Enligt Birgitta Hambraeus verkar samhället inte förstå vittnenas utsatta
situation. Jag kan inte hålla med om att det allmänna saknar den förståelsen.

Jag vill först nämna ett initiativ som har tagits inom mitt departement för
att förbättra skyddet för vittnen - och målsägande - mot hot och våld i sam-
band med förundersökning och rättegång. I en nyligen färdigställd departe-
mentspromemoria (Ds 1993:29) föreslås att uppgifter om ålder, yrke och bo-
stadsadress inte skall framgå av handlingar som delges den tilltalade och att
domstolen inte heller i onödan skall ställa frågor om sådana uppgifter. För-
slaget innebär självklart - vilket också sägs i promemorian - ingen garanti
för att den tilltalade inte får del av uppgifterna på annat sätt; de framgår
ju t.ex. av rättens akt. Men för den som är vittne torde vetskapen om att
uppgifterna inte automatiskt kommer till den tilltalades kännedom innebära
en klar förbättring jämfört med i dag.

Jag känner till den kritik som har riktats mot kallelseblanketternas ut-
formning, och jag har förståelse för att den som är beredd att vittna vid en
rättegång kan uppleva t.ex. viteshotet som obehagligt och orättvist. Tyvärr
är långt ifrån alla vittnen beredda att medverka frivilligt. Det är därför det
finns regler om bl.a. vite och hämtning, liksom det finns regler om att vitt-
nena skall informeras om detta i kallelsen. Stor möda har lagts ned inom
domstolsväsendet på att göra kallelser och andra skrivelser korrekta och lätt-
begripliga. Jag tror inte att det är möjligt att komma mycket längre här.

Att många människor känner obehag inför uppgiften att vittna är knap-
past något som man kan komma till rätta med genom förändrad lagstiftning.
Det är ofrånkomligt att t.ex. försvararen i ett brottmål ställer ingående frå-
gor till motpartens vittne. Rätten skall dock avvisa frågor som uppenbart
inte hör till saken eller som är förvirrande eller på annat sätt otillbörliga.
Om det finns anledning till att ett vittne av rädsla eller annan orsak inte fritt
berättar sanningen, får rätten förordna att t.ex. den tilltalade inte får vara
närvarande vid förhöret. Domstolens personal och åklagarna är väl med-
vetna om vittnenas situation, och jag utgår från att de gör vad de kan för att
rättegången inte skall innebära ett onödigt obehag och att man försöker se
till att vittnet och den tilltalade inte behöver tillbringa pauser eller annan
väntetid i samma lokaler. Frågan om domstolarnas väntrum har nyligen be-
handlats i ett betänkande från justitieutskottet (bet. 1992/93:JuU24), och jag
tänker därför inte närmare gå in på den frågan.

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Jag delar Birgitta Hambraeus uppfattning att det är viktigt att den som blir
vittne till ett brott vågar framträda och avge sitt vittnesmål. Inte minst genom
den centrala roll som vittnena har i det rättsliga förfarandet måste vi visa att
vi värdesätter de insatser vittnena gör för att vårt rättsväsende skall fungera
väl.

Anf. 118 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för ett utförligt svar på
min fråga. Vi är alltså alldeles överens om att det är oerhört väsentligt att
vittnen vågar vittna och att samhället verkligen värdesätter detta. Men sedan
är frågan hur man åstadkommer detta.

Som jag ser det är den stora risken kanske inte att vittnen när de väl har
identifierats inte dyker upp utan snarast att de låter bli att identifiera sig, så
att polisen inte har möjlighet att kalla dem, dvs. att de försvinner från plat-
sen, att de inte vill blanda sig i och att de vet att det är obehagligt, osv.

Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga till justitieministern. Vore det
inte lämpligt att regeringen ändå tog upp samtal med domstolarna och kan-
ske rent av instruerade dem om att de alltid bör ha någon värd som talar om
för vittnena vilka rättigheter som de har, t.ex. det oerhört väsentliga att den
tilltalade inte nödvändigtvis behöver vara närvarande. Man kan tänka sig
t.ex. att någon har varit vittne till ett våldsbrott, vilket är en oerhört obehag-
lig upplevelse, en oerhört rå misshandel. Som jag refererade i min fråga kan
den som har varit vittne till detta plötsligt sitta ensam i samma rum som
denna flåbuse. Man kan förstå att det kan upplevas som fruktansvärt, och
sådant skall ingen behöva utsättas för. Jag undrar därför vad justitieminis-
tern säger om detta.

Anf. 119 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag tror att Birgitta Hambraeus och jag är helt överens. Jag
har utformat mitt svar med utgångspunkt i vittnen generellt. Och det talas i
frågan också om vittnen som har sett ett brott begås.

Jag tycker samtidigt att det är intressant att Birgitta Hambraeus nu också
tar upp brottsoffret som vittne eller som målsägande. Som jag tror att de
flesta känner till hör nämligen brottsofferfrågorna till en av mina hjärtefrå-
gor. Den promemoria som jag nämnde i mitt svar behandlar just brottsoffer-
frågorna. Den heter Brottsoffret i fokus. Där tas viktiga förändringar upp,
inte i form av värdinnor, men rätt till stödperson för den som är brottsoffer
att ha med sig vid förhör och vid rättegång, med helt andra möjligheter än
vad vi har i dag.

Även andra frågor som syftar till att skapa trygghet för brottsoffren även
i deras roll som vittnen tas upp i promemorian.

Jag kan även nämna att jag varje gång som jag är på ett domstolsbesök,
vilket jag är ofta, är en av mina stående frågor: Hur hanterar ni situationen
när vittnen och gärningsmannen kommer och väntar? Jag tror att det är ett
effektivt sätt att skapa medvetenhet för att man sedan med enkla medel skall
vidta rätt åtgärder.

Anf. 120 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Det kanske även vore lämpligt med en stödperson för vitt-
nena, även om de inte själva har blivit brottsoffer. Om det är fråga om en
tillräckligt rå misshandel, kanske vittnet inte vill träffa den som utsätter med-
människor för misshandel. Vittnena bör verkligen få reda på att de inte be-
höver vara närvarande utan att de kan få lämna sina vittnesmål utan att be-
höva konfronteras med den som är anklagad. Det tror jag kunde vara bra.

Anf. 121 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Den promemoria som jag nämnde innehåller otroligt
mycket. Bl.a. innebär den en ökad skyldighet för inblandade myndigheter
att lämna information om rättigheter, därför att berörda personer i den svåra
och känsliga situation som de ofta befinner sig i ofta saknar kraft att ta reda
på sina rättigheter.

Anf. 122 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Detta gläder mig mycket. Den promemorian är tydligen vad
vi behövde.

Nyligen har några personer som kallar sig för Våga värna varandra fått ett
pris som kallas Sociala uppfinningspriset. De menar att man måste skapa en
stämning i samhället som gör att det är självklart att vi alla skall vara solida-
riska. När någon utsätts för brott skall vi vittna.

Jag tycker att man kanske skall överväga om man inte skall utgå från detta
i den första kallelsen till ett vittne, att man inte utgår från att vittnet måste
tvingas och att det är fråga om skyldighet, osv.

Anf. 123 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag förstår det resonemanget, och jag förstår också, som jag
sade i svaret, reaktionen från det ordinära vittnet. Men som jag också sade
i mitt svar är det väldigt många som av andra skäl, av oss icke accepterade
skäl, underlåter att komma. Därför är det också viktigt att man informerar
om vilka konsekvenser som följer av ett uteblivande. Men formuleringarna
i denna information är naturligtvis väldigt viktiga. Jag har också plockat fram
ett exempel på den kallelse som Stockholms tingsrätt använder. Jag måste
säga att formuleringarna i den kallelsen inte kan betraktas som stötande.

Anf. 124 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag är glad över att ha fått reda på detta, och jag hoppas att
det kommer att bli allmänt känt att det är oerhört väsentligt för samhällets
bestånd att människor är villiga att värna brottsoffer genom att vittna, att
kunna röja sin identitet och veta att de får allt stöd från samhället då, att
samhället utgår från att vi skall vara solidariska med varandra och att be-
handlingen av vittnen också skall utformas på ett sådant sätt att människor
inte skall behöva uppleva onödigt obehag.

Anf. 125 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag skulle vilja utvidga detta till att säga att det inte gäller
bara i vittnessituationen utan att vi på alla fronter måste arbeta för att vi som

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

samhällsmedborgare också känner ett gemensamt ansvar för varandra i form
av att vi ställer upp och vittnar, i form av att vi tar ansvar för vårt handlande
och i form av att vi ger andra människor stöd på olika sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1992/93:683 om narkotikamissbruket på fängel-
serna

Anf. 126 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig vilka åtgärder jag är
beredd att medverka till för att narkotikabekämpningen vid fängelserna
skall bedrivas effektivt.

Denna fråga har diskuterats här i riksdagen vid ett par tillfällen under det
senaste halvåret. Med anledning av en interpellation från just Sten Anders-
son lämnade jag den 20 november 1992 en utförlig redogörelse för de insat-
ser som görs för att komma till rätta med narkotikaproblemet inom kriminal-
vården.

I ett frågesvar den 19 januari i år redogjorde jag för bakgrunden till den
förändrade inriktningen av visitationspatrullernas verksamhet. Kriminal-
vårdsstyrelsens syfte med den förändringen är självfallet att förstärka kon-
trollen av narkotika. Jag utgick då liksom jag gör i dag från att Kriminal-
vårdsstyrelsen följer upp resultatet av verksamhetsförändringen och vidtar
åtgärder om den förväntade ökade kontrollinsatsen inte uppnås.

Jag har inte möjlighet att inom ramen för frågeinstitutet åter redovisa
samtliga de åtgärder som krävs för att nå målet med narkotikafria anstalter.
Men jag vill dock i sammanhanget nämna att en av Fängelseutredningens
uppgifter är att föreslå åtgärder för att minska förekomsten av narkotika på
fängelserna. Utredningen skall enligt sina direktiv bl.a. ta ställning till om
det behövs utvidgade kontrollmöjligheter för att förhindra införsel och miss-
bruk av narkotika på anstalterna. Utredningen har även uppmärksammats
på de förändringar som aviserats beträffande visitationspatrullernas verk-
samhet. Fängelseutredningen kommer att redovisa bl.a. denna fråga i ett be-
tänkande i sommar.

Jag avser således att återkomma till frågan om vilka ytterligare åtgärder
som krävs för att förbättra narkotikabekämpningen vid fängelserna. Mål-
sättningen för detta arbete är självklart att hålla fängelserna fria från narko-
tika.

Anf. 127 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag känner väl till att vi länge och
mycket har debatterat de här frågorna. Jag känner också till statsrådets upp-
fattningar om målsättningen att våra fängelser skall bli fria från narkotika.
Det är också klart att vi i riksdagen inte skall detaljstyra hur man skall agera
hos olika myndigheter.

Det som gör den här frågan litet knepig är det faktum att vi alla är överens
om att vi skall ha som mål att ha narkotikafria anstalter, men att man i olika

regioner har totalt olika uppfattning om hur det här målet skall nås. Jag kan
hålla med dem inom polisen och personalen på våra fängelser som kallar
detta för någon form av experiment. Den statistik som man har presenterat
är sådan statistik som man ibland kan bevisa vad som helst med, om man har
sådana avsikter.

Nu skall vi följa upp resultatet av den här förändringen. Men jag skulle
ändå till slut vilja ställa en fråga till statsrådet: Är inte statsrådet orolig för
att de trots allt skilda behandlingsmetoderna i de olika regionerna kan få
som effekt att vi inte når det mål som vi alla är överens om, nämligen så långt
som möjligt narkotikafria anstalter?

Anf. 128 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag tror egentligen tvärtom. Jag tror att om vi tar vara på de
idéer, den kraft och de personer som finns på olika håll kan vi också få ett
bättre resultat. Jag tror att Sten Andersson och jag kan vara helt överens om
att verksamheten med mera centraliserade visitationspatruller inte precis
har gett oss narkotikafria fängelser. Därför gäller det att vi arbetar vidare
och tar vara på de olika idéer som finns.

Jag vill också passa på att påpeka att det just nu pågår ett intensivt arbete
både från Kriminalvårdsstyrelsens sida, för att utöva påverkan utåt i verk-
samheten, och inom regioner och enskilda anstalter. Det som är positivt är
att man på alla håll har börjat fokusera sig mer och mer på narkotikaproble-
met, med målsättningen att få narkotikafria fängelser. Jag är som sagt över-
tygad om att det viktiga är att man vet hur man arbetar, inte att man arbetar
likadant på alla håll.

Anf. 129 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! De här patrullerna har inte, säger statsrådet, åstadkommit
narkotikafria anstalter. Nej, men det hade väl knappast någon kunnat be-
gära heller. De har varit till mycket god hjälp och har faktiskt tagit mycket
knark, sprängmedel, vapen och annat som inte skall förekomma hos interner
på våra fängelser.

Det som är så egendomligt är det faktum att man i vissa regioner i stort
skall behålla de här patrullerna. I andra regioner skall de försvinna. Det är
det som gör att man ibland tvivlar litet på om det är rätt väg vi i dag har
beträtt.

Jag noterar av svaret att man snart skall följa upp detta och se om det har
inneburit något positivt. Jag hoppas att man, om det visar sig att detta inte
är bra, i slutänden inte är fylld av prestige, utan att man kan gå tillbaka till
det gamla sättet, om det skulle visa sig att det kanske trots allt var bättre.

Anf. 130 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! I alla sammanhang är det viktigt att vi ser till målen och inte
är prestigefyllda. Jag utgår ifrån att de ute i verksamheten också arbetar på
det sättet.

För att det inte skall bli någon missuppfattning vill jag påpeka att föränd-
ringen av visitationspatrullernas verksamhet endast har aviserats. Föränd-
ringarna kommer under det kommande budgetåret. Det är då vi får anled-

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 115

Prot. 1992/93:115 ning att följa upp dem. Men detta kommer samtidigt som vi har mycket tyd-
25 maj 1993 liga markeringar om vad som är målsättningen när det gäller narkotika.

Svar pä frågor

Anf. 131 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag har noterat och säkert många med mig att statsrådet sä-
ger att förändringarna har aviserats, det är inte till hundra procent bestämt
ännu. Låt oss se.

Vi skall i alla fall inte från någon sida lida av prestige, utan vi skall vara
öppna för olika alternativ, framför allt för att få det bästa resultatet, alltså
knarkfria fängelser.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1992/93:685 om tidpunkten for förslag till ny lag-
stiftning om rattfylleri och sjöfylleri

Anf. 132 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Elver Jonsson har frågat mig vid vilken tidpunkt regeringen
avser att förelägga riksdagen förslag till ny lagstiftning med anledning av
Väg- och sjöfyllerikommitténs förslag.

Regeringen har i olika sammanhang gjort klart att en skärpning av rattfyl-
lerilagstiftningen är påkallad. Regeringens inställning i detta hänseende
klargjordes redan i regeringsförklaringen år 1991. Några månader efter det
att den borgerliga regeringen tillträdde tillsattes också Väg- och sjöfylleri-
kommittén. Elver Jonsson har ingått som ledamot av kommittén, som i de-
cember förra året överlämnade sitt betänkande Grovt rattfylleri och Sjöfyl-
leri (SOU 1992:131).

I betänkandet föreslås skärpningar på både rattfylleri- och sjöfyllerilag-
stiftningens områden. Bl.a. föreslås en sänkning av gränsvärdet för grovt
rattfylleri från 1,5 promille alkohol i blodet till 1,0 promille. Ett motsvarande
gränsvärde för grovt sjöfylleri föreslås också. Vidare föreslås att straffmaxi-
mum för dessa brott höjs från ett till två års fängelse och att fängelse som
påföljd skall komma till användning i en avsevärt högre utsträckning än tidi-
gare.

Betänkandet har nu remissbehandlats. Remisstiden gick ut den 3 maj
1993. Målsättningen är att en proposition skall överlämnas till riksdagen un-
der hösten, och att de nya reglerna skall träda i kraft den 1 januari 1994.

Det aktuella ärendet har således hög prioritet inom Justitiedepartementet
och beredningsarbetet bedrivs skyndsamt. Jag vill dock betona vikten av att
lagstiftningsarbete bedrivs med noggrannhet så att inte rättmätiga rättssä-
kerhetsaspekter eftersätts.

Anf. 133 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret, som visserligen var
kort, men det var en klar deklaration, som tog sin avstamp i den regerings-
deklaration som citerades. Där nämns att man eftersträvar ett sänkt gräns-

värde när det gäller det grövre rattfylleriet, skärpta straffpåföljder och att
äntligen en promilleregel i sjöfylleribekämpningen skall komma till stånd.

Sedan sade statsrådet också att detta har hög prioritet. Jag får väl ta det
som ett löfte om att det icke kan tänkas bli någon förskjutning i ikraftträdan-
det. Jag tycker för egen del att regeringen, och även justitieministern, ibland
överdriver rättssäkerhetsaspekter som motiv för att det skall dröja väldigt
länge. Remisskrivarna behöver kanske inte så många månader alltid, utan
att man för den skull äventyrar rättssäkerheten. Vi har för övrigt i bötjan av
den här frågedebatten hört beröm till regeringen för hur snabb man var i en
annan fråga, där man kunde lagstifta över några dygn. Därför tror jag att vi
inte alltför ofta skall ta till rättssäkerhetsaspekten när det dröjer.

Justitieministern nämnde inte ett par andra viktiga punkter när det gäller
att få en bättre ordning på trafiknykterheten. Det var att också personkont-
rollen för återlämnandet av indraget körkort på grund av onykterhet i trafik
skall ske med betydligt större insats än hittills. Intressant är, och det kan väl
vara min kommentar, att den skärpning som är på gång har en stor folklig
acceptans, därför att man är på det klara med hur farlig just onykterheten i
trafiken är.

Min tilläggsfråga, fru statsråd, blir: Kommer regeringen med tanke på se-
mesterperioden och med tanke på att vi har en båtsäsong som i sig är ett
faromoment och som omfattar sju månader att gå ut med någon information
som skulle kunna slå fast den princip som regering och utredare är överens
om, nämligen att alkohol och trafik inte är förenliga?

Anf. 134 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag kan intyga att jag vid alla tillfällen som ges påpekar att
alkohol och bilkörning icke går ihop.

Lämnandet av information till trafikanterna och till medborgarna över hu-
vud taget i denna typ av frågor måste vara en skyldighet som åvilar Trafiksä-
kerhetsverket. Körkortsfrågorna, som Elver Jonsson också kom in på, ligger
under Kommunikationsdepartementet, även om vi arbetar parallellt med
dessa frågor.

För att inget skall lämnas hängande i luften vill jag också ta upp tråden om
snabbheten. Först vill jag ge en eloge till den kommitté där Elver Jonsson
medverkade. På ett års tid arbetade den fram sitt mycket omfattande betän-
kande, där många svåra frågor behandlades. Men bl.a. eftersom det gäller
många och svåra frågor är det viktigt att remissinstanserna har åtminstone
den minimitid som lagen normalt föreskriver till sitt förfogande.

Jag kan nämna att det så sent som i dag kom en skrivelse från ett antal
remissinstanser, inte i just denna fråga utan med generell inriktning, vilka
redovisade problemen med de korta remisstiderna. De är ju i praktiken
korta, eftersom en remissinstans ofta i sin tur måste vända sig till underre-
missinstanser, som måste samla ihop sina medarbetare.

Skall vi åstadkomma ett gediget arbete, måste vi räkna med att det tar tid.
Det är i extrema situationer som vi kan göra sådana avsteg som i den aktuella
barnpornografifrågan. Men skulle vi arbeta så i alla frågor, skulle vi totalt
sett inte hinna med så många ärenden.

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Anf. 135 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Tack för den kompletteringen, fru statsråd. Jag är inte riktigt
överens med fru statsrådet om att en kortare remisstid alltid är till men. Det
är stor skillnad mellan några dygn och ett halvår. Frågorna om nykterheten
i trafiken har diskuterats i åratal av presumtiva remissinstanser. Det är inga
nya frågor. Därför tycker jag att man möjligen kunde agera litet snabbare.

Justitieministern nämnde Trafiksäkerhetsverket, som ju gått en salig död
till mötes, men sedan återuppstått i form av Vägverket. Det var väl det som
avsågs. Men vi har också Sjösäkerhetsrådet, de frivilliga motororganisatio-
nerna och en rad andra intressenter som kan medverka.

Herr talman! Jag uppskattade också att justitieministern inte försummar
något tillfälle att påpeka det angelägna i att vi får en nyktrare trafik. Jag
skulle vilja uppmuntra justitieministern att fortsätta med det. Det är just nu
den kanske främsta insatsen i avvaktan på en ny och bättre lagstiftning.

Anf. 136 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Jag kan inte riktigt hålla med Elver Jonsson om att kommit-
téns förslag inte innehöll några nyheter. Det är inga nyheter när det gäller
promillegränser och synen på straff. Inte heller sjöfyllerifrågan är i sig någon
nyhet, men det har tidigare inte funnits några realistiska förslag på den punk-
ten. Att sådana nu finns är en nyhet. Det finns även en del andra nyheter,
inte i form av förslag men i form av resonemang. Det är i de fallen min för-
hoppning att vi skall kunna skapa förslag att överlämna till riksdagen. Men
det är av naturliga skäl inte så enkelt och kan inte gå så snabbt.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1992/93:695 om säpos samarbete med Israels un-
derrättelsetjänst

Anf. 137 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Kent Carlsson har frågat mig om regeringen har gett säker-
hetspolisen tillstånd att bedriva samarbete med Israels säkerhetstjänst.

Jag vill betona att det internationella samarbetet är mycket viktigt såväl
för säkerhetspolisen som för den öppna polisverksamheten. Utan detta sam-
arbete skulle det vara svårt att lösa en stor del av de grövre organiserade
brotten. Det är emellertid viktigt att man iakttar försiktighet i samarbetet
med andra länder. Detta gäller särskilt inom säkerhetspolisens område. Se-
dan några år tillbaka tillämpas därför den ordningen att säkerhetspolisen an-
mäler till det ansvariga statsrådet när säkerhetspolisen för första gången inle-
der samarbete med ett annat land. Detta förfaringssätt vilar på ett förslag av
Säpokommittén. För att stärka den demokratiska insynen i säpos arbete, och
då också naturligtvis kontrollen över vilka länder säkerhetspolisen samarbe-
tar med, har Rikspolisstyrelsen parlamentariskt sammansatta styrelse ansva-
ret att en gång om året eller vid behov särskilt granska säkerhetspolisen. Om
denna granskning föranleder synpunkter skall dessa överlämnas till rege-
ringen.

När det sedan kommer till frågan vilka länder säkerhetspolisen samarbe-
tar med är detta av kvalificerat hemlig natur, varför Kent Carlsson säkert
förstår att jag inte här i kammaren kan lämna denna uppgift.

Anf. 138 KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Jag får tacka för svaret. Att det är fråga om hemliga uppgif-
ter har jag förstått, eftersom riksdagens utredningstjänst vid sina kontakter
med säpo inte ens har kunnat få säpo att tala om vem det är som skall besluta
om huruvida samarbete skall inledas med en annan stat. Det är ett kanske
litet överdrivet hemlighetsmakeri.

Att säpo har haft samarbete med Israel är helt klart. Det finns sådana upp-
gifter även från säpo, och det är ett sådant samarbete som många säkerhets-
tjänster internationellt har haft. Om man har det i dag är mera osäkert.

Jag har försökt att tänka litet logiskt i frågan om säpo har ett sådant samar-
bete. När man avger yttranden om palestinier som söker asyl eller som begär
uppehållstillstånd i vårt land - det finns ganska många sådana fall - och ofta
yrkar avslag på dessa ansökningar, måste man få uppgifterna någonstans
ifrån.

Under den senaste månaden har säpo i Malmö kallat på palestinier som
antingen är svenska medborgare eller som har uppehållstillstånd i vårt land
och ställt ganska obehagliga frågor om dessa personers åsikter, om fredspro-
cessen och annat sådant. Sådant kan vara tveksamt med tanke på den åsikts-
frihet som råder i vårt land.

Både när det gäller uppgifter för bedömning av asylsökande och när det
gäller det som nu har hänt i Malmö kan man fråga sig: Varifrån kommer
uppgifterna, och vem har initierat detta?

I Norge var denna fråga på tapeten för två år sedan. Det var en skandal,
där säpochefen fick avgå. Man hade låtit Mossad-agenter komma till Oslo
för att höra palestinier. Man har där nu ändrat sin strategi för att få en fylli-
gare bild och för att klara sina förpliktelser enligt terroristkonventionerna.
Den norska säkerhetspolisen kollar numera uppgifter också med palestinska
organisationer, för att få en balanserad bild.

Vad jag känner oro för - och där är det möjligt att jag inte kan få något
bra svar från statsrådet - är läget för de palestinier som söker asyl här och
huruvida deras namn lämnas ut till Israel. Israel betraktar i princip alla pales-
tinier som möjliga terrorister. Jag vill fråga statsrådet om hon kan garantera
att så inte sker. Kan statsrådet tänka sig att ge säpo signaler om ett bredare
samarbete vad gäller just denna grupp av asylsökande?

Anf. 139 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Detta är en litet egendomlig situation. Kent Carlsson står
här väl medveten om att allt det som han frågar efter är sådant som är kvalifi-
cerat hemligt, men ställer ändå dessa frågor.

Vidare har jag i mitt svar sagt att säpos verksamhet står under kontroll av
Rikspolisstyrelsens parlamentariskt sammansatta styrelse. Den har rätt att
vid behov särskilt granska säkerhetspolisen. Sedan får den inte springa till
Kent Carlsson och tala om vad den sett, men Kent Carlssons parti är repre-
senterat bl.a. genom vice ordföranden i Rikspolisstyrelsens styrelse. Den

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

oro som Kent Carlsson känner borde rimligen Kent Carlsson kanalisera till
sin partiföreträdare eller någon annan som han har förtroende för. Han kan
be vederbörande att särskilt granska detta, och då har styrelsen möjlighet att
göra påpekanden för regeringen, om det finns skäl till detta.

Anf. 140 KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Jag blir aningen upprörd. Riksdagen har en kontrollerande
funktion i förhållande till regeringen, och regeringen har här ett uppdrag
från riksdagen att årligen utfärda riktlinjer för säkerhetspolisen. Statsrådet
har möjlighet att informera sig om säkerhetspolisens arbete genom att kalla
till sig företrädare för den. Att jag inte skulle ha rätt att ens ställa frågorna
till statsrådet tycker jag uppriktigt sagt är ett märkligt uttalande av justitie-
ministern.

Det är klart att detta är problematiskt. Det rör sig om en hemlig verksam-
het. Men jag måste som folkvald ha möjlighet till kontroll av om befogenhe-
ter överträds. Man får göra en avvägning mellan det hemlighetsmakeri som
ibland är nödvändigt, och allmänintresset, att tillse att sekretess respekteras
och att personuppgifter inte lämnas ut om så inte skall ske. Jag för givetvis
dessa diskussioner med mina partikamrater i dessa organ. Men regeringen
har ändå ett speciellt ansvar för de myndigheter som ligger under regeringen.

Anf. 141 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Självklart har vi ett ansvar. Men vi har också ett ansvar att
inte offentligt göra uttalanden om ifall säkerhetspolisen samarbetar med det
ena eller andra landets underrättelsetjänst.

Anf. 142 KENT CARLSSON (s):

Herr talman! I så fall vill jag ställa frågan neutralt: Kan statsrådet garan-
tera att sådana uppgifter om asylsökande inte lämnas ut till någon säkerhets-
tjänst utanför Sverige?

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1992/93:709 om föreskrifterna om häktning

Anf. 143 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Inger René har noterat att en person som dömts till ett hårt
straff uppenbarligen kan släppas fri från häktet under en eventuell överkla-
gandetid. Hon anser att detta inte stämmer överens med det allmänna rätts-
medvetandet och har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta.

Häktning är ett s.k. straffprocessuellt tvångsmedel. Det innebär att häkt-
ning tillgrips för att man skall kunna genomföra en brottsutredning och en
rättegång, säkerställa kommande verkställighet av ett eventuellt straff eller
för att förhindra att den misstänkte begår nya brott. Häktningen är alltså
inget straff. För att någon skall hållas häktad krävs att något av de särskilda
häktningsskälen är uppfyllt, dvs. att det föreligger risk att den misstänkte
begår nya brott, undandrar sig lagföring eller straff eller att han undanröjer

bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning. Vid viss grövre brottslig-
het skall den misstänkte häktas om det inte är uppenbart att häktningsskäl
saknas.

Det förhållandet att man av en underinstans dömts till ett mycket känn-
bart straff för allvarlig brottslighet är i sig inget häktningsskäl. Men om en
person dömts till ett långvarigt fängelsestraff av tingsrätten utgör det en pre-
sumtion för häktning. I praktiken tillhör det också ovanligheterna att en per-
son som dömts till ett sådant straff inte hålls häktad, eftersom domstolen kan
utgå ifrån att det föreligger häktningsskäl, så länge inte annat framgår av
utredningen. Det är emellertid ingen automatisk eller obligatorisk häkt-
ningsregel, utan domstolen har en skyldighet att i varje enskilt fall pröva om
förutsättningarna för häktning föreligger (se t.ex. prop. 1986/87:112 s. 34
och bet. JuU 1987/88:7 s. 28). De möjligheter att genom häktning frihetsbe-
röva någon innan lagakraftvunnen dom föreligger och som jag nu har redovi-
sat, är enligt min mening väl avvägda. Jag vill här också påminna om FN-
konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och Europakon-
ventionen om de mänskliga rättigheterna. Bestämmelserna i dessa konven-
tioner kan tolkas som ett förbud mot s.k. obligatorisk häktning. Mot denna
bakgrund ser jag det som uteslutet att ändra reglerna i skärpande riktning.

Häktning får inte förväxlas med straff. För att ett straff skall kunna avtjä-
nas krävs normalt att det finns en lagakraftvunnen dom. Detta är en grund-
läggande princip i en rättsstat.

Jag anser alltså att de regler vi har på detta område är väl avvägda och
anpassade till de olika syften som bär upp reglerna.

Anf. 144 INGER RENÉ (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka för detta mycket uttömmande svar. Men
jag är ändå inte riktigt nöjd, som statsrådet säkert förstår. Jag är säker på att
vi båda anser att det är viktigt att lagstiftningen stämmer med det allmänna
rättsmedvetandet. Jag skulle därför vilja ta upp ett exempel, ett generellt
exempel.

Om en person döms till 4 års fängelse för våldtäkt eller våldtäkter och
ändå inte frihetsberövas under en eventuell överklagandetid, ger det, enligt
mitt förmenande, den signalen att våldtäkt inte är ett brott som samhället
anser vara särskilt allvarligt. Det tycker jag är allvarligt. Därför undrar jag:
Tycker justitieministern, och därmed samhället, att våldtäkt är ett allvarligt
brott?

Anf. 145 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! För mig är det mycket enkelt att svara på frågan om jag ser
våldtäkt som ett allvarligt brott. Det är en mycket allvarlig integritetskränk-
ning, som vi klart måste ta avstånd från. Men det är också viktigt för mig
att markera att ingen skall stämplas som gärningsman förrän det finns en
lagakraftvunnen dom. Vi glömmer lätt bort den delen.

Jag var inne på reglerna för häktning i mitt svar. Om två års fängelse är
minimistraff föreligger presumtion för att häktning skall ske. Det förekom-
mer på en del håll en diskussion om ifall detta egentligen inte innebär ett
brott mot de konventioner jag nyss nämnde, om förbud mot obligatorisk

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

häktning. Min uppfattning är att det inte är att jämföra med obligatorisk
häktning, eftersom man kan slippa häktning om det går att bevisa att fara
för nya brott, flyktfara osv. inte föreligger.

Det är inte så länge sedan jag här i kammaren besvarade en fråga med
utgångspunkt i konventionerna. Frågan var om vi inte var tvungna att göra
en ändring av svensk lagstiftning när det gäller just presumtionen för häkt-
ning. Jag menar att vi har funnit en rimlig balans mellan vår inriktning och
de krav som ställs på oss utifrån.

Anf. 146 INGER RENÉ (m):

Herr talman! Jag är glad över det senaste justitieministern sade. Låt oss
säga att strafflatituden för brottet i mitt exempel är 0-4 års fängelse och att
en person döms till 4 år. Det innebär att straffsatsen är dubbet så hög som
den lägsta straffsatsen för att häktning skall vara obligatorisk. Då är det, en-
ligt mitt förmenande, begripligt att människor tycker att det är obegripligt
att häktning inte är obligatorisk. Straffsatsen är ju dubbelt så hög som den
lägsta straffsatsen vid vilken häktning är obligatorisk. Förstår justitieminis-
tern mitt och andras resonemang?

Anf. 147 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! För det första vill jag påpeka att vi inte har obligatorisk häkt-
ning i Sverige. Vi har i vissa fall en presumtion för häktningsskäl.

För det andra vill jag säga att det är fullt möjligt att hålla en person i häkte
i avvaktan på prövning i hovrätten, under förutsättning att det finns miss-
tanke om flykt och nya brott och på vissa andra grunder.

Men vi får inte blanda samman häktningen och straffet, om nu inte dessa
grunder föreligger. Då måste vi avvakta den lagakraftvunna domen. Det är
viktigt.

Jag förstår allmänhetens reaktioner. Men de beror också delvis på att all-
mänheten inte får den korrekta informationen.

Anf. 148 INGER RENÉ (m):

Herr talman! Människor får inte detta att gå ihop - en person döms till 4
års fängelse och är ändå på fri fot. Justitieministern sade att risk för brott
inte får föreligga. Om personen under överklagandetiden uppsöker brotts-
platsen - i mitt generella exempel ett känt kafé här i Stockholm - menar jag
att det är ett försök att upprepa den brottsliga gärningen. Kan det stämma
med det allmänna rättsmedvetandet i landet?

Anf. 149 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Herr talman! Nu är det inte längre fråga om ett generellt exempel. Jag
hänvisar till det jag sade i mitt tidigare inlägg.

Anf. 150 INGER RENÉ (m):

Herr talman! Jag stryker uppgiften om kafét. Då är det ett generellt exem-
pel.

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på frågorna 1992/93:702 och 651 om de fordelningspolitiska
effekterna av den ekonomiska politiken, m.m.

Anf. 151 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Birgitta Dahl har bett mig redogöra för resultaten av de ana-
lyser som Finansdepartementets fordelningspolitiska grupp har gjort inför
arbetet med kompletteringspropositionen.

Ulla Orring har frågat mig om jag avser att för riksdagen redovisa beräk-
ningar av de fordelningspolitiska effekterna av den ekonomiska politiken.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Finansdepartementet har den 18 maj lämnat en utförlig fördelningspoli-
tisk redovisning till finansutskottet. Studien är därmed offentlig handling.
Redovisningen innehöll både resultaten i den analys som Birgitta Dahl efter-
frågar och analyser av hur den samhällsekonomiska utvecklingen kan på-
verka fördelningsutfallet med den inriktning som Ulla Orring frågat om.

Jag vill därför hänvisa till denna utredning och i mitt svar endast i korthet
lämna mina principiella synpunkter på fördelningsanalyser av olika förslag
om skatter, socialförsäkringar och i den ekonomiska politiken.

En allsidig värdering av fördelningsutfallet måste enligt min mening om-
fatta både fördelningen av ekonomiska resurser och hela välfärdsfördel-
ningen. Den kan inte endast avse fördelningen över några år, utan bör väga
in fördelningen över livet och mellan generationer. En omfördelning som
uppfattas som rättvis i ett kort perspektiv kan få negativa effekter på sam-
hällsekonomin och skapa en orättvisa mellan generationer. Fördelningen av
livsinkomster är betydligt jämnare än den årsvisa fördelningen av inkomster.
En fokusering på direkta årsvisa effekter på disponibla inkomster riskerar
därför att föra med sig en delvis oriktig betoning av omedelbara omfördel-
ningsingrepp.

Finansdepartementets fordelningspolitiska grupp genomför löpande olika
analyser av budget- och fördelningseffekter av ändringar i skatte- och trans-
fereringsreglerna. Den metod som används är densamma som utvecklades
inför skattereformen. Regelanalyser av detta slag är i stort sett den enda mo-
dell för fördelningsanalys av skatte- och transfereringsändringar som hittills
utnyttjats av andra länders regeringskanslier och forskningsinstitut. Resulta-
ten av beräkningarna används som internt arbetsmaterial tillsammans med
åtskilliga andra underlag för att utforma den ekonomiska politiken.

Jag har för min del i flera sammanhang givit uttryck för den uppfattningen
att statiska regelanalyser kan ge en för begränsad bild av konsekvenserna av
olika förändringar av de offentliga systemen för omfördelning. När änd-
ringar genomförs som påverkar hushållens ekonomiska beteende eller för
att påverka den allmänna samhällsekonomiska utvecklingen, fångas inte de
väntade effekterna i en statisk analys. Regelanalysen tar inte hänsyn till vad
som skulle hända med hushållens ekonomi om inga förändringar vidtogs.
Inte heller fångar den upp betydelsen av ekonomisk tillväxt, som är en förut-
sättning för att alla skall kunna få det bättre.

Det vi egentligen behöver är en dynamisk prognosmodell för inkomstför-
delningen, där sambanden mellan befolkningsförändringar, samhällsekono-
misk utveckling, omfördelningssystemens utformning och hushållens be-

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

teende efterbildas i ett längre tidsperspektiv. Anledningen till att bättre
verktyg inte har tagits fram, är bristen på kunskap om de komplicerade sam-
banden mellan reglernas utformning, effekterna på hushållens arbetsutbud,
sparande och konsumtion, samhällsekonomins förlopp och de långsiktiga
verkningarna på fördelningen av välfärden.

Vi har nyligen återigen erfarit hur regelanalyser kan feltolkas som en pro-
gnos av det faktiska fördelningsutfallet. Trots denna risk måste vi fortsätta
att använda analyserna internt i regeringskansliet. Det är enda sättet på vil-
ket vi kan analysera de komplicerade kombinationseffekterna när vi samti-
digt ändrar i flera olika skatter och transfereringar. Väl genomförda regel-
analyser kan också ge indikationer på omfördelningssystemens betydelse i
ett livsinkomstperspektiv. Modellerna används dessutom i stor omfattning
till att beräkna nettobudgeteffekter av ändrade regler.

Finansdepartementet bedriver gemensamt med Statistiska centralbyrån
ett utvecklingsarbete för att ta fram nya metoder med vilka utfallet i olika
analyser bättre skall kunna värderas. Redogörelsen till finansutskottet inne-
höll några av de första exemplen på resultat av dessa metoder - och de var
intressanta. Redogörelsen visar också att det fordelningspolitiska utfallet av
att inte genomföra några förändringar har en helt annan profil än den gängse
regelanalysen. Detta illustrerar svårigheterna med fordelningspolitiska stu-
dier. Det är därför värdefullt att utveckla olika metoder. Jag anser att denna
utveckling har hög prioritet, och jag kommer att arbeta för detta.

Anf. 152 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret. Finansminis-
tern har i och för sig lämnat ett sakligt svar på frågan. Men trots allt verkar
den fordelningspolitiska analysen som Anne Wibble refererar till ha stannat
hos finansutskottet. Det är beklagligt.

Vi får ofta frågan: Vem är vinnare, och vem är förlorare? Dagens sam-
hällsdebatt förs oftast, tyvärr, i dessa kortsiktiga termer. Kommunalarbetar-
förbundet utropar att barnfamiljerna är de stora förlorarna. Hyresgästernas
förbund anser att det är hyresgästerna, osv. Vem ser helheten?

I min egenskap av beslutsfattare möts jag oftast av frågor om de fördel-
ningspolitiska effekterna och den ekonomiska politiken som förs av rege-
ringen. Går det att mäta välfärd och tillväxt i begripliga termer? Går det att
på lång sikt se effekterna av åtgärderna inom politikens område, t.ex. med
hjälp av regelanalysen - som har feltolkats?

Vi matas dagligen av budskap i medierna om kortsiktiga förändringar.
Men hur och på vilket sätt vill regeringen presentera helheten bakom detta?

När vi nu befinner oss i skuggan av tillbakagången hos industrin med stor
arbetslöshet som följd, är det ändå viktigt att värdera de insatser som görs.
De insatser som görs för de arbetslösa är bra. Det är bra att få en tillväxt i
industrin så att vi kan säkra välfärden och få en bra hälso- och sjukvård.

Går det att mäta och analysera det ekonomiska läget och strukturföränd-
ringarna så att det går att se helheten? Det är viktigt att trygga jobben, få en
bra hälso- och sjukvård och skapa trygghet för de äldre och handikappade.
Vad finns det för alternativ?

Anf. 153 BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret på min fråga.

Svaret var framgångsrikt, dvs. att med hjälp av ordmassor gå som katten
kring het gröt. Jag tänker inte nöja mig med de ordmassorna, även om de på
många sätt är hedervärda. Visst är det svårt att göra korrekta jämförelser
och beskrivningar.

Bakgrunden till min fråga var att, i anslutning till att kompletteringspro-
positionen lades fram framförde en partiledare i regeringen, Olof Johans-
son, i media att de beräkningar som hade redovisats i Finansdepartementet
på hans begäran hade visat på att barnfamiljerna skulle drabbas så hårt av
en del av besparingsförslagen att regeringen beslöt att lägga alla de förslagen
åt sidan. Olof Johansson uttalade i Svenska Dagbladet att när regeringen
fick finansens analys - den andra i ordningen - lades förslagen om bespa-
ringar på barnfamiljerna snabbt över på annat. Resultatet fick en direkt ef-
fekt på diskussionerna.

Jag har självklart försökt att få fram detta material. Detta har vägrats både
mig och dem jag har skickat framför mig i olika skepnader - riksdagsgrup-
pens kansli och riksdagens utredningstjänst. Bl.a. var argumentet att redo-
visningen var så förskräckligt dålig att man inte ville lämna ut den.

Jag har därför ett par kompletterande frågor. Är det material som finans-
utskottet fått detsamma som det som låg till grund för regeringens ställnings-
tagande i anslutning till kompletteringspropositionen? Om inte, på vilket
sätt har det ändrats? Delar finansministern Olof Johanssons värdering av de
uppgifter som redovisats för regeringen? Är hans besked om regeringens be-
slut korrekta?

Anf. 154 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Låt mig börja med att svara på Birgitta Dahls sakfrågor. Det
hon läste upp måste antingen vara felciterat eller i vatje fall fel i sak. Det är
lätt att konstatera. Ett av de förslag som lades fram i kompletteringsproposi-
tionen rör faktiskt barnfamiljer, nämligen förslaget gällande föräldraförsäk-
ringen. Slutsatsen i det förslaget har ingen dragit av de studier som Birgitta
Dahl har citerat.

Låt mig nämna att det alltid pågår ett utvecklingsarbete. Vi gör många
beräkningar av effekter av enskilda åtgärder. De beräkningar som vi har
gjort under resans gång har av naturliga skäl varit ett intressant men ofull-
ständigt inslag i det beslutsunderlag som varje regering har.

Jag kan möjligen tillåta mig att beklaga att den regering som Birgitta Dahl
tidigare tillhörde uppenbarligen inte fann det så angeläget att utveckla mer
intressanta modeller utan lät sig nöjas med de statiska fördelningsmodel-
lerna, som faktiskt inte visar tillräckligt väl vad det är fråga om.

Den fordelningspolitiska gruppen har därför lagt betydande möda på att
utveckla modellerna så att de bättre visar vad som hände. Man jämför med
någonting relevant, dvs. jämför t.ex. med vad som skulle hända om vi ingen-
ting gjorde eller om vi gjorde något annat, eftersom det oftast är det som är
det intressanta jämförelsealternativet.

Det visar sig då - det framgår också av den promemoria som lämnades
till finansutskottet - att resultatet blir helt annorlunda. Det visar t.ex. att

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

låginkomsttagare skulle drabbas väsentligt mycket hårdare om man ingen-
ting gjorde och att höginkomsttagare skulle ha sluppit mycket lindrigare un-
dan om man ingenting gjorde.

Jag säger inte att detta är sanning med stort s, men jag konstaterar att ut-
fallet är väldigt osäkert. Det väsentliga är att man vidareutvecklar de model-
ler som man har.

Jag hoppas kunna återkomma med en mera utvecklad analys i budgetpro-
positionen 1994 eller senast i kompletteringspropositionen nästa år. Jag be-
klagar att den analys som vi lämnade har stannat hos finansutskottets leda-
möter. Det är dock lätt att få kopior därifrån, därför att det är en offentlig
handling.

Anf. 155 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Jag tycker att svaret ger en belysning av svårigheten att få
ett mätbart förhållande. I svaret sägs att man i EG-analysen inte tar hänsyn
till vad som skulle hända med hushållens ekonomi om inga förändringar vid-
togs. Jag tycker att det är en ganska viktig signal till svenska folket som borde
komma fram. De kortsiktiga mätningar som görs om utfall för enskilda fa-
miljer och grupper av människor visar inte hela sanningen.

Jag undrar om inte metodarbetet kan påskyndas på något sätt, så att vi
innan en ny budgetproposition läggs fram kan få någon form av analys från
Finansdepartementet.

Anf. 156 BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Handlingen har inte stannat i finansutskottet. Jag har begärt
den och fick den för en stund sedan. Jag skall ge Ulla Orring ett av de extra
exemplar som jag begärde, så att Ulla Orring kan studera den genast.

Sedan kan jag konstatera att finansministern inte besvarade min första
fråga, om det material som har redovisats för finansutskottet är detsamma
som låg till grund för regeringens ställningstagande i kompletteringsproposi-
tionen.

Centerledaren Olof Johansson bekräftar i Svenska Dagbladet att det här
materialet hade lett till att man lade de förslag som fanns om kraftiga ned-
skärningar av t.ex. barnbidraget och flerbarnstillägget åt sidan, därför att
barnfamiljerna skulle ha drabbats så hårt. Det är ingenting som jag har hittat
på, för det citatet finns. Olof Johansson har alltså själv tagit ställning till
dessa förslag och bekräftat det i Svenska Dagbladet.

Det är mycket enkelt att i siffror visa - det framgår också av den redovis-
ning som har lämnats till finansutskottet av regeringen - att barnfamiljer,
låginkomsttagare och långtidssjuka hade drabbats hårdare än andra. Ingen
regering skulle vara så tokig att den ingenting gjorde. Det intressanta att
jämföra med skulle i så fall vara vad resultatet skulle bli om vår politik hade
redovisats. Någon sådan jämförelse har inte gjorts.

Anf. 157 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Låt mig först konstatera att jag visst svarade på Birgitta
Dahls första fråga. Jag sade att det material som nu har lämnats till finansut-
skottet är en vidareutveckling av det arbete som fanns tidigare. Därmed är

det inte exakt samma utan ett mer bearbetat och därmed mera värdefullt
material, som bättre beskriver de mycket stora förändringar som det handlar
om.

Om Birgitta Dahl vill diskutera med Olof Johansson föreslår jag att hon
vänder sig direkt till honom i stället för att ställa frågor till mig. Jag svarar
på frågor om den fordelningspolitiska analysen. Jag tycker nämligen att det
fordelningspolitiska analysen är ganska viktig. Jag tycker framför allt att det
är viktigt att man tar hänsyn till hur de åtgärder som genomförs påverkar
människors beteende. Det var den typen av analys som vi initierade i sam-
band med skattereformen. De regelförändringar som nu har genomförts el-
ler är på gång beträffande socialförsäkringssystemet, skatter och många
andra ting är egentligen av ungefär samma storleksordning som hela skatte-
reformsarbetet vad gäller effekter på människors beteende i olika avseen-
den.

Som Birgitta Dahl väl vet tillsattes en grupp för att under flera år följa upp
effekter på fördelning, tillväxt, sysselsättning och flera andra ting av skatte-
reformen. Det vore väldigt förmätet att tro att man på en mycket kort tid
kan få fram ett riktigt och rättvist resultat av en så ingående analys.

Jag vill .. .

Anf. 158 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag hemställer att de ärade talarna måtte respektera de taleregler som gäl-
ler. När den röda lampan tänds är taletiden slut.

Anf. 159 BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Jag upprepade min fråga därför att jag tydligt ville ha bekräf-
tat av finansministern att det material som riksdagen har fått inte är det-
samma som låg till grund för regeringens beslut.

Jag lärde mig en sak i regeringen, och det är att en regering är en monolit
utåt, hur mycket man än grälar inbördes innan besluten fattas. Därför tycker
jag att jag kan kräva ett svar av finansministern på frågan om den beskriv-
ning som Olof Johansson ger av regeringens skäl till beslutsfattande är kor-
rekt. Jag utgår från att ni har samma uppfattning eftersom ni sitter i samma
regering, annars skulle det vara högst uppseendeväckande.

Slutligen: Med den bearbetade redovisningen blir resultatet - jag tror att
det också var meningen - att den enskilde som drabbas av sänkt ersättning
i arbetslöshetskassan, av ökade bostadskostnader och annat försvinner och
ingen bryr sig om honom eller henne.

Anf. 160 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Jag har verkligen fäst mig vid ett uttalande i svaret som jag
tycker är väl värt att föra vidare, nämligen att väl genomförda regelanalyser
kan ge indikationer på omfördelningssystemets betydelse i ett livsinkomst-
perspektiv.

De förändringar som nu sker sker i motvind. Motståndare till förändring-
arna talar om orättvisa, fel tidpunkt osv. Jag tycker att det är väldigt viktigt
att man från Finansdepartementet visar, om det går, att individens välfärd
ökar på längre sikt om vissa välfärdssystem byggs om. Det är detta det hand-

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115 lar om, men information om detta måste nå ut. Det är ett väldigt viktigt men
25 maj 1993 svårt arbete.

Svar pä frågor

Anf. 161 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Låt mig, Birgitta Dahl, återigen hänvisa till de förslag som
finns i kompletteringspropositionen vad gäller förändringar i föräldraförsäk-
ringen och som bevisligen berör barnfamiljerna. Det är svar på hennes frå-
gor angående olika citat.

Låt mig slutligen konstatera att jag tycker att det fordelningspolitiska per-
spektivet är mycket väsentligt, så väsentligt att man måste lägga sig vinn om
att faktiskt beskriva effekterna på ett korrekt sätt. De statiska effekterna är
en sak. De dynamiska effekterna via indirekta effekter på jobb, tillväxt, spa-
rande, bostäders värde och sådant är en annan sak.

De beräkningar som vi har gjort på Finansdepartementet visar ett slags
utfall med de statiska beräkningarna och ett annat slags utfall med de dyna-
miska beräkningarna. Jag säger inte vilken som är korrekt. Jag säger bara
att vi nu har fått fram detta och att vi håller på att analysera det, för att kunna
förklara vad det beror på och för att kunna avge en mera korrekt och full-
ständig bedömning till riksdagen i budgetpropositionen nästa år eller senast
i kompletteringspropositionen.

Anf. 162 BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Låt mig ändå säga till Anne Wibble att det inte finns något
konkret förslag till beslut om föräldraförsäkringen i kompletteringsproposi-
tionen. Det finns i Finansdepartementets inledande avsnitt ett hot om att
man skall komma med sådana beslutsförslag längre fram, men till all lycka
har det ännu inte gått så långt att regeringen hotar med att genomföra ett
vårdnadsbidrag.

Jag vill då fråga Anne Wibble om hon här kan komma med det förträffliga
beskedet att det inte blir något vårdnadsbidrag, utan att det i stället blir ett
fasthållande vid den utmärkta föräldraförsäkring, som våra två partier hit-
tills har varit eniga om. Det är min förhoppning att Folkpartiet, när det kom-
mer till kritan, skall fortsätta att samarbeta med oss och därmed förhindra
genomförandet av ett vårdnadsbidrag.

Anf. 163 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Jag har fått ett svar på den fråga som jag har ställt. Jag ser
fram emot de analyser som skall presenteras. Då kan också människor ute
i samhället följa utvecklingen av den här svåra frågan om besparingar och
omstruktureringar. På sikt kan man se att detta skapa en välfärd som tryggar
jobben, sjukvården och möjligheten för människor att bo kvar i sina hus.

Anf. 164 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Till Birgitta Dahl vill jag säga att alla förslag i fråga omfamil-
jepolitiken och dess framtida utformning, som läggs fram av denna regering,
kommer att bygga på att det även framöver skall vara lönande för kvinnor,
män, småbarnsmammor och småbarnspappor att förvärvsarbeta och ha en
egen ekonomi. Detta är en bas för den egna självständigheten.

Slutligen vill jag till Ulla Orring säga att det är min fasta övertygelse - och
detta är grunden för den ekonomiska politik som vi för - att det bara är en
växande ekonomi som kan ge en trygg bas för ett framtida välfärdssamhälle,
både när det gäller jobb - människor som vill arbeta skall kunna få ett för-
värvsarbete - och i fråga om en bas för att kunna ha en väl fungerande skatte-
finansierad välfärd med bra barnomsorg, bra sjukvård, bra äldreomsorg, bra
utbildning etc. Grunden för detta är tillväxt, och därför är tillväxten central
från fördelningssynpunkt.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1992/93:718 om miljöfrågorna och den Europeiska
banken för återuppbyggnad och utveckling

Anf. 165 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Lennart Daléus har frågat mig om hur regeringen avser be-
driva arbetet inom Europeiska utvecklingsbanken, EBRD, för att få ökad
miljöprofil på bankens arbete.

Jag delar uppfattningen att miljöfrågorna bör spela en central roll i
EBRD:s verksamhet. Min bestämda åsikt är att banken i dag har en uttalad
miljöprofil. Om Lennart Daléus har en annan bedömning vore det intressant
att veta vad den i så fall grundas på. I stadgan för banken sägs uttryckligen
att banken i alla delar av sin verksamhet skall stödja en ”från miljösynpunkt
sund och hållbar utveckling”. Detta entydiga mandat, som bl.a. Sverige ak-
tivt verkade för, ger miljöfrågorna en fast förankring i alla delar av EBRD:s
verksamhet.

Betoningen av miljöaspekterna innebär bl.a. att alla projekt som kan an-
tas ha miljömässiga effekter blir föremål för en noggrann prövning. Dessa
projekt utsätts också för en särskild övervakning som skall se till att gjorda
åtaganden följs. När projektet är slutfört kommer dessutom miljöeffekterna
att utvärderas, så att erfarenheter kan tas till vara.

Lennart Daléus hänvisar också till att EBRD:s utlåning till miljöprojekt i
Central- och Östeuropa bör ske till så förmånliga villkor som möjligt. När
det gäller bankens lånevillkor finns det uppenbarligen en rad missuppfatt-
ningar, som har lett till omotiverade krav på ändring av bankens stadga. Det
finns därför anledning att reda ut denna fråga. EBRD, liksom andra s.k. re-
gionalbanker eller Världsbanken, använder det kapital som medlemslän-
derna tillskjutit som grund för marknadsupplåning. De upplånade medlen
lånas sedan ut till mottagarländerna till en marknadsmässig ränta, som mot-
svarar bankens upplåningskostnad plus en mindre marginal. Eftersom ban-
ken har högsta kreditvärdighet blir utlåningsräntan ändå relativt förmånlig.

EBRD kan givetvis inte låna ut till en klart lägre ränta än den man har
lånat upp till. Det finns inga dolda reserver i institutionen för en sådan verk-
samhet som närmast påminner om Ebberöds bank. Inte heller kan banken
förbruka det inbetalade kapitalet på direktutlåning. Förutom att kreditvär-
digheten omedelbart skulle påverkas, skulle bankens själva resursbas även-
tyras på sikt.

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Om det är så, att man önskar mjuka upp lånevillkoren för vissa typer av
projekt, måste EBRD i så fall tillföras extra resurser från medlemsländerna
för att täcka kostnaden för räntesubventioner. Detta kan lämpligen ske inom
ramen för olika former av samfinansiering. Jag har med tillfredsställelse no-
terat att kontakter har tagits mellan EBRD och Miljödepartementet om
möjligheterna till samfinansiering med medel från departementets anslag.
En annan variant är att medlemsländerna ställer rena gåvomedel till bankens
förfogande för specifika insatser. Ett viktigt exempel på detta inom miljöom-
rådet är den fond för kärnsäkerhet som upprättats i anknytning till EBRD
och till vilken Sverige utfäst ett första bidrag om ca 27 miljoner kronor.
Denna fond är ytterligare en bekräftelse på institutionens prioritering av mil-
jöfrågorna.

EBRD kommer att spela en viktig roll för genomförandet av Östersjöpro-
grammet. Ett stort antal projekt håller på att förberedas, framför allt gäller
det kommunala reningsverk. Genom samfinansiering av angelägna miljöin-
vesteringar kan vi från svensk sida medverka till att bankens deltagande i
programmet förstärks ytterligare. Det är ett sådant samarbete med de inter-
nationella finansiella institutionerna som länderna i regionen bör eftersträva
i stället för att föra fram obefogade krav på stadgeändringar.

Sammantaget menar jag att Europeiska utvecklingsbanken alltsedan star-
ten har haft en klar miljöprofil och att vi från svensk sida, under den korta
tid som banken hittills har verkat, konsekvent arbetat för att slå vakt om
denna profil. De katastrofala miljöproblemen i de f.d. planekonomierna i
öst gör det speciellt angeläget att en inriktning på hållbar utveckling innefat-
tar långtgående miljöförbättrande åtgärder.

Anf. 166 LENNART DALÉUS (c):

Herr talman! Jag tackar naturligtvis finansministern för svaret, även om
det i stora stycken handlade om obefogade krav på stadgeändringar. Några
krav, obefogade eller ej, har jag inte framfört i min fråga. Den delen av sva-
ret är kanske inte så intressant i det här sammanhanget.

Finansministern frågar mig om jag har en annan uppfattning än finansmi-
nistern när det gäller bankens profil. Finansministern talar då om bankens
uttalade miljöprofil. Jag kan försäkra att jag inte har någon annan uppfatt-
ning. Men den uttalade miljöprofilen i stadgarna, som finansministern hän-
visar till, är kanske inte så intressant. Vad jag frågade efter var hur miljöpro-
filen fungerar i bankens arbete och hur regeringen och finansministern tän-
ker hantera detta.

Banker av det här slaget - Världsbanken är kanske det mest klassiska ex-
emplet - har ofta haft en uttalad miljöprofil i sina stadgar. Så långt är allt
gott och väl. Men vi vet ju att Världsbanken har misslyckats med att leva
upp till den uttalade miljöprofilen. Jag vill då veta: Finns det någon uttalad
miljöstrategi i EBRD? Om så inte är fallet, har finansministern verkat för
eller kommer finansministern att verka för att en utkristalliserad miljöstra-
tegi tas fram? Finns det personal i banken som har de miljöekonomiska och
ekologiska förutsättningarna att leva upp till den uttalade miljöprofilen?
Finns det miljöekonomer? Finns det annan personal? Först när man har kla-
rat ut dessa delar, är det möjligt att avgöra om det i dag finns förutsättningar

för banken att hävda sin uttalade miljöprofil i sitt praktiska arbete. Det blir
intressant att se om finansministern och jag har delade uppfattningar i det
avseendet. Men jag hoppas inte det.

Anf. 167 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Jag skall förklara för Lennart Daléus varför jag tog upp detta
med omotiverade krav på stadgeändringar. Man kunde tolka - men det var
bra att inte Lennart Daléus avsåg detta - meningen om att villkoren för mil-
jöprojekt borde göras så förmånliga som möjligt så att det var fråga om sär-
skilt subventionerade lån. Det gläder mig att Lennart Daléus inte avsåg att
förespråka detta.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att man också lever upp till de uttalade
mål som har fastställts. Det är väldigt trevligt att kunna säga att här finns en
organisation som gör det. Man har en uttalad miljöstrategi och en miljöchef.
Denne miljöchef har dessutom haft kontakter med Olof Johansson och han
avser att ta ytterligare kontakter för att man från svensk sida skall se efter
vilka möjligheter det finns för samfinansiering av speciellt intressanta miljö-
projekt. Det finns väl utvecklat där. Jag kan inte svära på att det motsvarar
Lennart Daléus krav på kompetens på området. Men jag kan ändå konsta-
tera att det finns en mycket uttalad miljöprofil och att det också i de projekt
som är genomförda, som för all del inte är så många - vi hoppas att de skall
bli fler - inte bara ingår kärnsäkerhet utan att det också finns en kraftig beto-
ning på olika projekt för t.ex. avloppsrening. Avloppsledningar från de bal-
tiska länderna och från Polen har direkt beröring med arbetet för att rena
och bevara Östersjön. Det finns en stor mängd sådana projekt som har en
mycket speciell miljöprofil, vilka man har valt av just dessa skäl.

Anf. 168 LENNART DALÉUS (c):

Herr talman! Jag tycker att det som finansministern pekar på när det gäller
inriktningen på bankens arbete på många sätt låter lovande, och jag känner
till de personer som finansministern nämnde. Men jag har ändå fått intrycket
att banken är traditionellt övertung i en ekonomisk och finansiell kompe-
tens, som naturligtvis är nödvändig. Den bör i det här fallet, med den inrikt-
ning banken skall ha, verkligen ha en matchning med en tung miljömässig,
ekologisk och liknande komptens.

En annan del som jag tycker är viktig att få utklarad är förutsättningarna
för villkoren. Även om man inte ändrar i stadgan vore det intressant att få
höra finansministerns bedömning av möjligheterna för länder som nu behö-
ver västvaluta att satsa på investeringar och utnyttja det stöd de kan få till
investeringar i andra projekt än sådana som genererar västvaluta. Till den
andra kategorin projekt hör miljöinvesteringar. Hur skall man klara detta
om man inte får möjlighet till en mjukare hantering av banken?

Anf. 169 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Låt oss först vara överens, Lennart Daléus och jag, om att
det är väldigt bra med miljöprofilen och att vi faktiskt från svensk sida
trycker på för att få miljöprojekten inom bankens verksamhet igångsatta.
Det finns t.ex. projekt som Sverige har avstått från att bifalla. Man har sagt

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar pä frågor

5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 115

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

att dessa bör man inte genomföra, därför att de nödvändiga miljökonse-
kvensanalyserna inte har gjorts. Policyn att detta är en viktig förutsättning
för projekt, tycker jag att vi bör fortsätta att driva.

Nästa fråga blir då hur man skall bära sig åt för att få till stånd projekt
som inte alltid har vanlig penningmässig avkastning. Då måste man ha extra
medel. Om de skall vara i form av en fond för kärnsäkerhet eller något lik-
nande är en fråga. Det kan finnas andra typer av extra medel i form av gåvor
eller litet extra resurser anslagna. De insatser från Olof Johanssons sida som
jag nämnde är ett exempel.

Anf. 170 LENNART DALÉUS (c):

Herr talman! Jag skall med intresse och engagemang följa bankens ut-
veckling även fortsättningsvis. De svar som finansministern har gett visar att
det finns goda förutsättningar för att den uttalade miljöprofilen också kom-
mer att få en konkret fortsättning i arbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1992/93:660 om bruk av anabola steroider bland
värnpliktiga

Anf. 171 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Sven-Olof Petersson har - bl.a. mot bakgrund av en artikel
i Värnpliktsnytt om användandet av anabola steroider bland värnpliktiga -
frågat mig vad jag tänker göra för att komma till rätta med bruket av anabola
steroider bland värnpliktiga.

Sven-Olof Petersson tar upp en viktig fråga. Jag anser att det är fullkom-
ligt oacceptabelt att anabola steroider över huvud taget används av värnplik-
tiga inom försvaret. Förekomsten av anabola steroider på regementen kan
inte tolereras. Självfallet rör det sig dock inte om ett problem som är speci-
fikt för försvaret. Det är ett problem för hela samhället. För övrigt så är det
ju förbjudet att inneha anabola steroider enligt lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel.

Jag har inhämtat upplysningar i ämnet från Överbefälhavaren, Försvarets
sjukvårdsstyrelse, Värnpliktsverket och Sveriges centrala värnpliktsråd. Ex-
akt hur stort problemet är inom försvaret är svårt att säga, men tendensen
tycks vara att problemet ökar.

Försvarets sjukvårdsstyrelse deltar i en arbetsgrupp som behandlar frågan
om samhällets insatser mot dopning med bl.a. representanter från Socialde-
partementet, Socialstyrelsen, Riksidrottsförbundet, Kriminalvårdsstyrelsen
och Folkhälsoinstitutet. Ett deltagande från Överbefälhavaren i denna
grupp är också aktuellt. Anledningen till att denna grupp tillskapats är just
tendensen till ökad användning av anabola steroider bland framför allt ung-
domar.

I dag utbildas försvarets läkare och sjuksköterskor av Försvarets sjuk-
vårdsstyrelse i frågor om alkohol- och narkotikaproblem hos bl.a. värnplik-
tiga. Även de värnpliktiga får på förbanden en grundlig information om

dessa problem. Försvarets myndigheter planerar att införa utbildning också
om skadeverkningarna av bruket av anabola steroider.

Försvarets myndigheter är således medvetna om problemet och arbetar
med det. Jag ser därför inget behov av åtgärder just nu från regeringens sida.

Anf. 172 SVEN-OLOF PETERSSON (c):

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret på denna fråga.

När jag tog del av de artiklar som ligger till grund för frågan blev jag väl-
digt upprörd över att sådant här, som jag uppfattar det, väldigt öppet före-
kommer bland många värnpliktiga ute på förbanden. Detta är något som jag
senare också har fått styrkt vid samtal med representanter för de värnplik-
tiga.

Det som gjorde mig mest bekymrad var att värnpliktiga med sådana här
preparat i kroppen kanske också kunde komma i kontakt med fordon, vapen
och annat och att de därigenom kunde utgöra en säkerhetsrisk både för sig
själva och för övriga inom förbanden och verksamheterna.

Jag tycker att det som försvarsministern sade är mycket positivt, nämligen
att det är fullkomligt oacceptabelt att värnpliktiga använder den här typen av
preparat. Jag vill också dela uppfattningen att problemet med dessa medel
troligtvis inte är specifikt för försvarsmakten utan snarare en form av gene-
rationsproblem - ett generellt samhällsproblem. Det är viktigt att man försö-
ker att komma till rätta med de här bekymren. Jag tror att upplysnings- och
informationskampanjer om detta är väldigt viktiga.

Såvitt jag förstår av svaret planerar man att införa en utbildning för i första
hand personal, läkare och sjuksköterskor inom försvaret om skadeverkning-
arna av bruket av anabola steroider. Det skulle vara intressant att få veta om
det finns någon tidsplanering för hur snabbt denna kan komma till stånd.
Det är viktigt att det sker så fort som möjligt och att man har en bra plan
också för en utvärdering när det gäller den här problematiken. Är någon
sådan planerad?

Det är också intressant att få veta om man planerar att göra någon form
av undersökningar som kan visa om dessa preparat kan ha legat till grund
för olyckor och incidenter som har skett på förbanden alternativt hur många
frikallandeärenden av värnpliktiga som har orsakats av det här missbruket
eller bruket - det är samma sak eftersom bruket är att missbruka.

Anf. 173 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag förutsätter att den utbildning i att informera värnpliktiga
om skadeverkningarna av bruket av anabola steroider kommer till stånd
med det snaraste. Med detta vill jag ha sagt att jag hoppas att man redan
under innevarande år kan få till stånd en tillfredsställande information om
detta.

Frågan om i vad mån anabola steroider är orsaken till olyckor är svår att
besvara. Jag har inhämtat upplysning om att det inte sker någon rutinmässig
kontroll vid inskrivningen av värnpliktiga, men om det vid inskrivningen
klart framgår att den värnpliktige missbrukar anabola steroider innebär det
med all sannolikhet att den värnpliktige befrias från värnpliktstjänstgöring.

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Det är alltså viktigt att man på ett så tidigt stadium som möjligt kan få till
stånd någon form av kontrollmekanism på det här området.

Kunskaperna om bruket av anabola steroider över huvud taget, och natur-
ligtvis också inom försvaret, har varit begränsade. Detta är jämfört med
andra missbruk ett relativt nytt fenomen. Jag utgår från att man nu kommer
att ägna detta ökad uppmärksamhet och att vi så snabbt som möjligt kan
vidta kraftfulla åtgäder mot detta bruk.

Jag vill avslutningsvis i detta inlägg säga att försvaret självfallet inte är en
isolerad del av samhället. Om bruket av anabola steroider ökar bland ungdo-
mar i allmänhet slår det tyvärr också igenom inom försvarsmakten.

Anf. 174 SVEN-OLOF PETERSSON (c):

Herr talman! Det är bra att försvarsministen har ambitionen att detta skall
komma till stånd så fort som möjligt och att man vidtar alla de åtgärder som
kan vidtas i detta fall. Detta är en så pass viktig fråga. Vi delar tydligen den
grundläggande uppfattningen.

Kanske det egentligen skulle finnas skäl för att införa någon form av test
vid inskrivningen till värnpliktstjänstgöringen. Om man på något sätt kunde
spåra dessa medel i kroppen redan vid inskrivningstillfället, kunde man kan-
ske lokalisera en riskgrupp inom den vidare utbildningen men även inom
samhället totalt.

Ett problem är också att det trots att gränserna inte är öppna tydligen väl-
ler in sådana här preparat österifrån för närvarande. Det kanske i och för sig
är en fråga som borde ställas till justitieministern vilka åtgärder man bör
vidta på tullsidan för att komma till rätta med den insmugglingen. Det är
mycket viktigt att man hela tiden uppmärksammar detta och följer upp dessa
bitar. Är det möjligt att redan vid inskrivningen göra en test?

Anf. 175 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag är inte medicinare, så jag har svårt att uttala mig om
huruvida en test kan ske på ett effektivt sätt redan vid inskrivningen. Det är
inte heller säkert att detta löser problemen. Man kan ju faktiskt börja miss-
bruka anabola steroider efter inskrivningen. I allmänhet går det en relativt
lång tid - ibland alltför lång tid; det kan röra sig om år - mellan inskrivningen
och inryckningen. Då löser en test inte på något sätt problemen. Jag förutsät-
ter dock att den arbetsgrupp som jag just har refererat till också tar upp frå-
gan om en test i samband med inskrivningen eller - kanske än hellre - i sam-
band med inryckningen. Det förhållandet att det nu har blivit en ökad med-
vetenhet om missbruket kan innebära att t.ex. befälen ute på våra förband
noterar detta och vidtar vederbörliga åtgärder.

Anf. 176 SVEN-OLOF PETERSSON (c):

Herr talman! Det är nog korrekt som försvarsministern säger att detta
bruk inte behöver ha börjat innan man mönstrar utan faktiskt kan börja un-
der värnpliktstiden. Det ställer stora krav på förbanden att man i samband
med värnpliktstjänstgöringen inte bara informerar utan också ser till att man
under de värnpliktigas fritid kan erbjuda bra fritidsaktiviteter med bra le-
dare. Där tror jag att en samverkan med föreningslivet på orten samt med

Riksidrottsförbundet borde vara en bra möjlighet. Man kan även samarbeta
med den grupp som heter ”Soldater mot droger” och som tydligen arbetar
tillsammans med Värnpliktsrådet.

Det är också en fråga om attityder, inte bara från samhället utan också
från befälet och de som hanterar de värnpliktiga dagligen ute på förbanden.
Det är viktigt att man där bedriver breda informationskampanjer, i synner-
het riktade till de befäl som är i samma ålder och har samma intresseområ-
den under fritiden som de värnpliktiga som dessa befäl har att leda i det dag-
liga arbetet. Det är en målgrupp i detta sammanhang. Hela tiden måste vi
uppmärksamma och kontinuerligt följa upp dessa problem. De är viktiga,
inte bara för de värnpliktiga utan för hela ungdomsgenerationen.

Anf. 177 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Bruket av anabola steroider är inte något specifikt för för-
svaret. Jag kan emellertid klart lova Sven-Olof Petersson att också försvaret
skall göra vad det kan för att visa att inom dess verksamhetsram detta miss-
bruk inte på något sätt tolereras.

Anf. 178 SVEN-OLOF PETERSSON (c):

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för detta svar. Jag hoppas att
denna diskussion skall leda till att dessa problem ytterligare uppmärksam-
mas både i arbetsgrupperna och ute på förbanden så att problemen får den
prioritet som jag tycker att de förtjänar.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på fråga 1992/93:630 om värnplikten som ett medel att
minska arbetslösheten

Anf. 179 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Kent Carlsson har frågat mig om regeringen avser att göra
något för att använda värnplikten som ett sätt att minska ungdomsarbetslös-
heten. Kent Carlsson har därvid pekat på två åtgärder som innebär att man
dels inkallar värnpliktiga som är arbetslösa framför dem som har arbete, dels
befriar de värnpliktiga som inte kommer att inkallas inom två år.

Enligt värnpliktslagen (1941:967) skall de värnpliktiga som inte befrias
från värnpliktstjänstgöring tas ut för värnpliktsutbildning eller till en utbild-
ningsreserv. För värnpliktsutbildning skall det antal tas ut som behövs för
försvarsmaktens krigsorganisation eller fredstida beredskap. Vid uttag-
ningen skall den som är bäst lämpad för en befattning tas ut till utbildning.

Den som tas ut till utbildningsreserven kommer inte att behöva genomgå
någon utbildning, om det inte behövs med hänsyn till Sveriges försvarsbe-
redskap.

Antalet värnpliktiga som skall genomgå utbildning styrs således av krigs-
organisationens storlek, krigsförbandens omsättning och de ekonomiska re-
surser som har tilldelats försvarsmakten.

De förslag som Kent Carlsson tar upp för att minska arbetslösheten är inte

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

förenliga med det värnpliktssystem som vi har i dag. Man kan inte befria
någon från värnplikt bara på grund av att han inte har kallats till tjänstgöring
inom två år. Det kan ofta vara så att den värnpliktige själv har sökt och fått
anstånd med tjänstgöringen.

Att kalla in arbetslösa framför dem som har arbete kan i förstone synas
tilltalande. Men det är inte heller en framkomlig väg. Som jag nyss sade
skall - så länge som vi har ett värnpliktsförsvar den som är bäst lämpad för
en befattning i krigsorganisationen kallas till tjänstgöring. Säkerligen finns
många av dessa värnpliktiga bland dem som har ett arbete. Att i stället ta ut
värnpliktiga som är arbetslösa strider sålunda mot vad riksdagen har beslutat
i denna fråga.

Samtidigt är det självfallet av stor betydelse för tilltron till vårt värnplikts-
system att den enskildes möjligheter på arbetsmarknaden inte försämras till
följd av värnpliktstjänstgöringen. Det är därför viktigt att åtgärder vidtas för
att motverka detta. Exempelvis görs redan hos Överbefälhavaren och ute på
förbanden stora insatser för att den värnpliktige vid utryckningen lättare
skall kunna komma ut i arbetslivet.

Anf. 180 KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Bakgrunden till min fråga är att vi lever
i en speciell situation med en mycket snabbt ökande ungdomsarbetslöshet.
Då tycker jag att det är rimligt att vi studerar alla områden för att se om vi
kan underlätta för ungdomarna genom att göra dem mer attraktiva på ar-
betsmarknaden. Därför ställde jag min fråga.

Statsrådet har vävt in vissa möjligheter i sitt svar. Försvarsmakten kan fak-
tiskt plocka ut människor till utbildningsreserven. Som det ser ut i dag är väl
risken inte speciellt stor att den utbildningsreserven aktiveras.

Det gäller här ganska många unga killar. I valet mellan två personer som
är lika kvalificerade för en befattning inom försvarsmakten kan det vara yt-
terligare en faktor att väga in om någon av dem är arbetslös eller har arbete.
En sådan flexibilitet vore utmärkt. Det skulle underlätta för unga killar som
söker jobb. Även bland de arbetslösa finns många som passar för olika typer
av befattningar inom försvaret. Givetvis är det utmärkt att man på förban-
den gör insatser för att hjälpa ungdomarna till arbete efter värnpliktstjänst-
göringen.

Anf. 181 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Riksdagen har fastslagit en viktig princip, nämligen att vi
skall ha ett värnpliktsförsvar och att den som är bäst lämpad för en befatt-
ning också skall kallas in för att fullgöra den utbildning som leder till denna
befattning. Detta hindrar naturligtvis inte att man ibland kan ta personliga
hänsyn och använda sunt förnuft samt visa flexibilitet inom ramen för det
existerande systemet. Så sker faktiskt ofta.

Jag håller med Kent Carlsson om att det är viktigt att de som nu gör sin
värnplikt - och de allra flesta gör det - inte hamnar i en extra besvärlig situa-
tion när de rycker ut. Jag har i mitt uppdrag såsom försvarsminister möjlig-
het att träffa väldigt många värnpliktiga och samtala med dem om detta. Vi
försöker vidta olika åtgärder för att se till att värnpliktstiden inte blir ett hin-

der för att komma ut på arbetsmarknaden utan tvärtom kan bli en merit som
underlättar inträdet eller återinträdet på arbetsmarknaden.

För några dagar sedan presenterade en arbetsgrupp inom Försvarsstaben
en rad åtgärder, som jag i princip ställer mig bakom, för att just ge värn-
pliktstjänstgöringen ett meritvärde och anpassa arbetsmarknadsreglerna till
de värnpliktigas speciella situation när det gäller att komma i åtnjutande av
de förmåner som vårt arbetsmarknadssystem erbjuder. Jag hoppas innerligt
att vi inte skall behöva dra denna fråga i långbänk. De som har legat inne
kanske ett år och gjort en insats för landet skall faktiskt inte behandlas sämre
än dem som har haft ett helt civilt yrke under samma period.

Anf. 182 KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Jag hörde också ett referat, och det fanns många intressanta
förslag.

Min fråga handlade om dem som ännu inte är inkallade. När man från
försvarsmaktens sida granskar de ungdomar som man har prövat och som
man skall ta ut till olika typer av utbildningar skulle man kunna göra den
form av vägningar som jag försökte redogöra för i mitt förra inlägg. Om man
har jämbördiga kandidater till en post inom försvaret kan man kanske lägga
in sådana här aspekter i bedömningen. Om en person är arbetslös kan det
även vara bra ur något slags statsekonomisk synpunkt att den personen får
tjänsten framför någon som har samma kvalifikationer men som har ett
jobb. Det kan vara ett litet sätt att också bidra till en bättre statsekonomi.

Jag är inte ute efter att krossa det nuvarande värnpliktssystemet, även om
jag har synpunkter på detta och inser att det kommer att behöva göras stora
förändringar framöver. Det finns, som sagt, en viss möjlighet med utbild-
ningsreserven, och den hoppas jag att man använder.

Anf. 183 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag tycker att det är bra att vi är överens om att behålla de
nuvarande principerna för värnpliktssystemet. Jag tror att det skulle leda
mycket långt att rucka på grundprincipen att den som är lämpad för en viss
befattning också skall utbildas för denna och att vi har så objektiva kriterier
som möjligt.

Sedan kan jag ändå inte underlåta att påpeka att om Kent Carlsson hjälper
mig att få igenom de försvarsanslag som jag behöver, skall jag nog se till att
det inkallas tillräckligt många människor. På så sätt skall jag mycket kvickt
bidra till att lösa problemen med ungdomsarbetslösheten, och det på stub-
ben.

Anf. 184 KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Jag hade inte tänkt begära ordet fler gånger. Jag försökte
litet fint antyda att jag nog personligen åtminstone kan tänka mig att göra
om det nuvarande värnpliktssystemet ganska kraftigt i framtiden. Jag tror
att det kommer att bli nödvändigt. Sådana signaler har även kommit från
Överbefälhavarens håll. I en effektiv försvarsmakt handlar det också om vil-
ken utrustning man kan sätta i händerna på de värnpliktiga och om läget ute

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

i världen. Men vi kanske skall ta en diskussion senare om försvarets framtida
utseende och om värnpliktens roll i detta.

Anf. 185 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag hoppas att vi kan ta den debatten vid ett senare tillfälle.

Får jag också uttrycka förhoppningen att Kent Carlsson och jag är överens
om att det problem som vi just nu har med ungdomsarbetslösheten är över-
gående - den arbetslöshet som är relativt hög och som bland ungdomar mel-
lan 16 och 19 år uppgår till ca 9 000 personer och bland ungdomar mellan
20 och 24 år ca 41 000. Den debatten bör om något eller några år vara helt
irrelevant.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Svar på fråga 1992/93:644 om splitterskyddade bandvagnar
inom försvaret

Anf. 186 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Åke Carnerö har frågat mig vad jag tänker göra för att be-
vara svensk kompetens vad gäller splitterskyddade bandvagnar.

Den bandvagnstyp som Åke Carnerö nämner i sin fråga är bandvagn 208
S Skalman, som tillverkas av Hägglunds i Örnsköldsvik.

Låt mig börja med att säga att det svenska försvaret är mitt uppe i en upp-
handling av stridsfordon 90 hos Hägglunds. Regeringen har tidigare fattat
beslut om inköp av ett antal stridsfordon för armén, och jag kan meddela att
regeringen den 19 maj tog ställning till steg två i stridsfordonsupphand-
lingen. Detta steg omfattar anskaffning av specialfordon, som luftvärnska-
nonvagn, stridsledningsbandvagn m.m. För perioden därefter och fram till
några år efter sekelskiftet finns därutöver medel avsatta i arméns planering
för stridsfordonsanskaffningen. Det rör sig alltså sammantaget om en stor
affär för Hägglunds - det handlar om miljardbelopp.

Armén står också inför en annan stor upphandling, nämligen av en ny
stridsvagn. Vilken stridsvagn vi än väljer av de olika alternativ som nu stude-
ras, innebär det sannolikt att Hägglunds kommer att bli inblandad i den in-
dustrisamverkan som blir följden av upphandlingen.

Enligt min mening finns det mot bakgrund av försvarets upphandling av
den nya stridsvagnen och stridsfordon 90 en god grund för Hägglunds att
även i framtiden behålla den goda kompetens som företaget nu har när det
gäller splitterskyddade bandgående fordon.

Anf. 187 ÅKE CARNERÖ (kds):

Herr talman! Jag ber att få tacka försvarsministern för svaret.

Jag vill hålla mig till bandvagn 208 S. Säkerhetspolitiskt är det en stor till-
gång för ett land att ha en inhemsk försvarsindustri. Dessutom är det en till-
gång för svenskt näringsliv vad det gäller teknologisk utveckling, och det gör
att vi måste prioritera bland försvarsindustrins produkter i framtiden.

För att svensk försvarsindustri skall kunna överleva och få exportorder

förväntar sig många - för att inte säga alla - eventuella köpare att svenska
försvaret införskaffar produkten i fråga. Jag förmodar att försvarsministern
känner till det här. Är detta något som komplicerar försvarets materielin-
köp?

Anf. 188 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Vad som komplicerar framtiden för Skalman är det faktum
att riksdagen på förslag av försvarsutskottet har gjort förändringar i den pro-
position som regeringen lade fram i januari. Det innebär att försvarsutskot-
tet har uppdragit åt regeringen att vidta besparingar i stället för de som ute-
blivit. Det gäller t.ex. nedläggningen och flyttningen av Lv 4 i Ystad resp,
samlokaliseringen i Östersund. Det innebär att mycket stora belopp nu åter-
finns någon annanstans.

Jag önskar,herr talman, att jag vore i trolleribranschen. Men det är jag
tyvärr inte, och någonstans måste dessa pengar tas - exakt var är ännu inte
klart.

En annan sak som kan komma att komplicera Skalmans framtid är att det
ligger en proposition på riksdagens bord om svenskt deltagande i FN-styrkor
i Bosnien. I den propositionen sägs det att även om nya medel skall tillföras
för att finansierna denna FN-styrka - något som jag betraktar som självklart,
eftersom pengar inte kan tas från något annat håll - skall försvaret ändå
svara för de stridsfordon som kan komma att ingå i krigsorganisationen. Det
innebär att ytterligare en uppgift läggs på försvaret utan att medel för ända-
målet ställts till förfogande.

Vi håller nu på att undersöka hur vi skall kunna lösa den här ekvationen.
Det enklaste vore naturligtvis om riksdagen biföll regeringens kloka förslag
i propositionen när det gäller fredsorganisation och annat och därigenom såg
till att FN-operationer helt finansierades utanför ramen för försvarsbudge-
ten.

Anf. 189 ÅKE CARNERÖ (kds):

Herr talman! I budgetpropositionen anger regeringen under rubriken
Svensk försvarsindustri att en eventuell framtida satsning på splitterskyd-
dade bandvagnar ger möjlighet att behålla kompetensen på vidmakthållan-
denivå.

Jag skulle vilja fråga försvarsministern vad som ligger bakom den formule-
ringen. I min fråga nämnde jag också att man när det gäller framtida svenska
humanitära insatser och fredsbevarande operationer skulle kunna tänka sig
att anskaffa splitterskyddade bandvagnar. Men min fråga är alltså vad som
ligger bakom den formulering i budgetpropositionen som jag refererat till.

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Anf. 190 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Får jag först säga att jag naturligtvis hoppas och arbetar så
mycket jag kan för att Hägglunds skall få möjligheter att även fortsättnings-
vis framgångsrikt utveckla fordon för det svenska försvaret och även för ex-
port. Jag gör vad jag kan för att främja export av svensk försvarsmateriel.

Bakom den formulering som Åke Carnerö hänvisade till ligger att vi just
nu undersöker vad de nya belastningar som lagts på försvaret får för konse-

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

kvenser för anskaffningen av splitterskyddade fordon. Jag vill understryka
att några definitiva beslut, varken positiva eller negativa, inte har fattats. Vi
måste avvakta riksdagens beslut t.ex. om styrkan till Bosnien.

Jag skall göra vad jag kan för att vi skall kunna behålla den kompetens
som finns hos Hägglunds. Beslutet i förra veckan innebar en mycket stor
satsning på den typ av fordon som Hägglunds tillverkar.

Anf. 191 ÅKE CARNERÖ (kds):

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för det beskedet - det låter
hoppingivande. Jag tolkar i det svaret in att försvarsministern anser att det
är viktigt för svenskt försvar och även för svenskt näringsliv att vi behåller
den här kompetensen.

När det gäller de fredsbevarande operationer som svensk militär i framti-
den kan komma att sättas in i tror jag att det är viktigt rent psykologiskt att
vi kan använda svenska produkter.

Anf. 192 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag delar helt den uppfattningen. Nu är det emellertid så, att
det i en styrka av det slag som nu planeras inte bara kommer att behövas
bandgående fordon utan även hjulgående fordon. Det är nödvändigt av
olika skäl. Den avvägningen håller vi nu på att se över.

Jag delar helt uppfattningen att vi skall slå vakt om svensk försvarsindustri
och den kompetens som Hägglunds här representerar. Men vi måste ändå
vara realistiska och inse att varje gång riksdagen lägger på försvaret nya bör-
dor genom att föreslagna rationaliseringar icke kan genomföras, slår detta
mot något. Jag säger nu inte att detta nödvändigtvis skall slå mot t.ex. Skal-
man. Men någonstans måste pengarna tas.

Jag hoppas verkligen att vi i framtiden undviker förändringar av det slag
som nu har skett.

Anf. 193 ÅKE CARNERÖ (kds):

Herr talman! Jag tackar för detta. Jag är nöjd med svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

29 § Svar på frågorna 1992/93:678, 688 och 689 om vapenstölderna
från militära förråd m.m.

Anf. 194 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Birger Andersson har frågat mig vad regeringen kommer att
göra för att om möjligt förhindra spridningen av militära vapen och annan
militär utrustning till brottsbenägna personer.

Sigrid Bolkéus har ställt två frågor till mig. Den första gäller vilka åtgärder
som har vidtagits för att förhindra inbrott i militära förråd. Den andra gäller
huruvida samma krav kommer att ställas på säker förvaring av statens vapen
som det görs beträffande civila vapen. Då båda dessa frågor nära ansluter
till Birger Anderssons fråga besvarar jag de tre frågorna i ett sammanhang.

Låt mig först säga att regeringen redan i början av år 1992, dvs. förra året,
på mitt förslag gav Överbefälhavaren i uppdrag att se över rutinerna för be-
vakning och bestämmelser för förrådshållning av vapen.

Överbefälhavaren redovisade i september 1992 den inriktning som han an-
ser skall ligga till grund för den regelverksöversyn som nu pågår inom myn-
digheten. Ett antal konkreta åtgärder angavs inom områdena ledning, sekre-
tesskydd, infiltrationsskydd, tillträdesskydd och utrustning med vapen i
hemvärnet.

Om förrådshållningen av vapen anförde Överbefälhavaren bl.a. att de re-
duceringar som nu görs i krigsorganisationen medför möjligheter att på sikt
avveckla ett antal byggnadstekniskt mindre motståndskraftiga förråd. Ett
antal alternativ övervägs också för att åstadkomma materiella förbättringar
av vapenkassuner, säkerhetsboxar, säkerhetsskåp och containrar.

Vårt mobiliseringssystem medför inte bara att försvarsmakten förvarar va-
pen, ammunition och sprängmedel i ett stort antal förråd runt om i landet.
En viss mängd vapen förvaras också i fast anställd personals och hemvärns-
mäns bostäder.

Överbefälhavaren angav i sin redovisning att han nu har upphävt kravet
på att fast anställd personal skall förvara tjänstetidsvapen i bostaden. Detta
innebär att huvuddelen av dessa vapen kommer att återlämnas till militära
förråd.

Hemvärnsmän som bl.a. har till uppgift att bevaka viktiga vapen- och am-
munitionsförråd kommer dock, av beredskapsskäl, att även i fortsättningen
förvara sina vapen i bostaden. Överbefälhavaren anförde dock i sin redovis-
ning att personbedömningen skall få en ökad betydelse vid antagning av
hemvärnsmän samt att utbildning och kontroll skall utvecklas.

Det jag nu har sagt har regeringen redovisat för riksdagen i årets budget-
proposition.

Rikspolisstyrelsen angav i sitt yttrande till Överbefälhavarens redovisning
att man för de personer som alltjämt kommer att förvara vapen i bostaden
inte bör acceptera en lägre grad av säkerhet för vapenförvaring än vad som
enligt 26 § vapenlagen krävs av den enskilde som fått polismyndighetens till-
stånd att inneha vapen. I praktiken innebär detta att vapen och ammunition
måste förvaras i ett godkänt vapenskåp eller motsvarande. I dag räcker det
att en hemvärnsmans vapen och ammunition förvaras uppdelat på tre olika
ställen.

Av Överbefälhavarens redovisning framgår att man undersöker möjlighe-
terna att få fram ett vapenlås eller motsvarande som uppfyller de krav som
ställs men som inte medför de höga kostnader som ett godkänt vapenskåp
gör i dag. Hemvärnet består av 100 000 man och skall enligt 1992 års för-
svarsbeslut öka till ca 125 000 man. Av dessa har i dag cirka hälften vapen-
skåp av godkänd modell i sina bostäder. Skall samtliga hemvärnsmäns vapen
förvaras i godkända vapenskåp kommer detta att medföra en kostnad på ca
20-100 miljoner kronor eller också måste beredskapskraven för de hem-
värnsmän som saknar vapenskåp sänkas betydligt. Detta skall då ställas mot
att av de sammanlagt 600-800 vapen som stjäls varje år endast 3-5 härrör
från hemvärnsmän. Av dessa är dessutom som regel endast något enstaka
vapen komplett.

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Jag har, vilket också anmäldes i budgetpropositionen, inget att erinra mot
de åtgärder Överbefälhavaren avser vidta. Men för att få en ökad klarhet i
både tidsförhållanden och kostnader för de åtgärder som planeras har rege-
ringen i årets planeringsanvisningar gett Försvarsmaktens organisations-
myndighet (FMO) ett nytt uppdrag i ärendet. Uppdraget innebär att FMO
skall redovisa en tidsplan och en ekonomisk plan för de åtgärder som kom-
mer att vidtas för att minska riskerna för stölder av vapen, ammunition och
sprängsmedel ur militära förråd.

Herr talman! Jag finner i och med detta - och jag har redovisat ett antal
konkreta åtgärder - att det inte finns skäl för regeringen att i nuläget över-
väga ytterligare åtgärder.

Anf. 195 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka försvarsministern för ett mycket utförligt
svar. Av svaret framgår att försvarsministern liksom jag ser mycket allvarligt
på problemet att militära vapen och militär utrustning stjäls från militära för-
råd.

Enligt tillgänglig statistik gjordes under år 1992 över 600 inbrottsförsök i
militära förråd. Det som stjäls omsätts sedan på den illegala marknaden och
kommer ofta till användning vid rån och andra grova brott.

När det gäller bevakning av militärförråd hoppas jag att försvarsministern
och jag är överens om att det faller inom militärens ansvarsområde. I det
utförliga svaret ser jag på första sidan att Överbefälhavaren har fått i upp-
drag att göra en del utredningar. Sedan ser jag på andra sidan att FMO, dvs.
Försvarsmaktens organisationsmyndighet, senare har fått ett nytt uppdrag i
ett liknande ärende. Jag vill fråga försvarsministern: När kan vi räkna med
att FMO, Försvarsmaktens organisationsmyndighet, kan redovisa sin utred-
ning?

Anf. 196 SIGRID BOLKÉUS (s):

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret.

I försvarsdebatten den 12 maj ställdes ett antal frågor, men jag fick då
inget svar. Försvarsutskottet förväntade sig liksom jag att försvarsministern
skulle svara.

Jag är ganska nöjd med svaret. Det syns att man har tagit detta på allvar.
Man skall ställa samma krav på förvaring av de militära vapnen som på för-
varing av civila vapen. Det skall inte vara så som det påtalats, nämligen att
ekonomin går före säkerheten när det gäller de militära vapnen. Jag förstår
att det blir mycket dyrt. Men vi måste först se till vårt eget hus.

Personbedömningen är mycket viktig. Man skall ta stor hänsyn till den när
man utser hemvärnsmän. Det är en självklarhet redan från början.

En anpassning till vapenlagen gäller även återkallelse av vapen. Vad gäller
jägare och skyttar kan de fråntas vapen vid missbruk och olämpligt uppfö-
rande. Det skulle vara intressant att få veta om detta också kommer att gälla
för hemvärnsmän. För att minska antalet vapen är det ganska viktigt att de
fråntas sina vapen när de inte kan uppfylla sitt uppdrag inom hemvärnet.

Det står i svaret att fast anställd personal nu fråntas sina vapen. Det gäller

förmodligen de ca 50 000 M 40-pistoler som skall återkallas. Men det går
mycket trögt med det arbetet, eftersom man inte får någon ny pistol.

Anf. 197 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Låt mig först säga att jag självfallet ser mycket allvarligt på
alla typer av vapenstölder. Vi skall inte ha illegala vapen, om jag får kalla
dem så, på drift i det svenska samhället.

Med talmannens tillåtelse vill jag omnämna att jag under att antal år i kon-
stitutionsutskottet drev kravet på att man skulle sekretessbelägga vapenre-
gistren. Då hade vi kommit bort från det orimliga, att vem som helst utan att
legitimera sig kunde gå in på en polisstation och få reda på exakt vilka vapen
som fanns i en viss bygd, för att sedan verkställa inbrott. Min välbekanta
snällhet förbjuder mig att tala om vilka som år efter år motsatte sig detta
självklara krav.

När det sedan gäller pistolerna görs det stora förändringar. Det innebär
att de inte längre, med några få undantag, kommer att förvaras i hemmen.
Det är inte meningen att de nya pistoler som kommer skall komma ut till
hemmen. De skall naturligtvis förvaras inom militärt område med få undan-
tag. Här kommer det alltså att ske en stor begränsning jämfört med de vapen
som finns ute i dag.

Jag fick frågan av Birger Andersson om när FMO kan redovisa en tidsplan
och en ekonomisk plan för att minska riskerna för stölder av vapen, ammuni-
tion och sprängmedel ur militära förråd. Jag hoppas att vi redan till hösten,
alltså redan under innevarande år, skall få en sådan plan.

Anf. 198 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Försvarsministern och jag är tydligen överens om att det
finns en hel del brister när det gäller de militära förråden. Jag skall inte gå
in på några detaljer här. Dessa saker har diskuterats i tidningar och i andra
sammanhang. Jag vill bara ställa ytterligare en fråga. När den här utred-
ningen från FMO kommer, redovisas med all säkerhet en hel del krav på
åtgärder som måste utföras. Hur snabbt räknar försvarsministern med att de
åtgärderna kan vidtas? Hur snabbt kan man genomföra dessa förbättringar?

Anf. 199 SIGRID BOLKÉUS (s):

Herr talman! När det gäller de militära förråden skulle jag vilja fråga för-
svarsministern vad som konkret har gjorts för att göra dem säkrare efter den
stora stölden i Botkyrka. Då stals ju 221 kompletta militära vapen. Det visar
ju att det fanns en skrämmande brist på säkerhet och kontroll då. Något har
säkert gjorts åt detta. Kan jag få ett förtydligande när det gäller detta?

Anf. 200 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Låt mig först säga att jag dess värre glömde att svara på en
av Sigrid Bolkéus frågor. Den gällde hemvärnsmännen och ett eventuellt in-
dragande av vapen från hemvärnsmän som inte längre uppfyller de krav som
man bör kunna ställa på en sådan.

Hemvärnsmän som av olika skäl inte längre uppfyller lämplighetskraven

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

skall självfallet fråntas vapen. Det finns i dag en hög grad av observans inom
försvaret när det gäller detta. Det vill jag gärna understryka.

Låt mig sedan gå över till frågan om vad som har skett. Det har skett en
hel del. Bl.a. försöker man nu i ökad utsträckning föra in förråd, som i dag
är mycket decentraliserade, till militära anläggningar. Där finns det en konti-
nuerlig bevakning. Man kan dess värre inte gå hur långt som helst av bered-
skapsskäl. Men tendensen är alldeles klar, vapen finns i ökad utsträckning
förvarade inom militärt område.

Anf. 201 SIGRID BOLKÉUS (s):

Herr talman! Jag tackar för det kompletterande svaret. ÖB har gett ett
erbjudande till Polisen om att hjälpa dem med bevakning av invandrare som
är hotade av rasister, t.ex. ”lasermannen”. Jag tycker att vi skall hålla bo-
skillnad mellan militär och polis. Men är det inte rimligt att den överkapaci-
tet som försvaret kanske har, kan användas till bättre bevakning av de mili-
tära vapnen? Det skulle också vara till stor hjälp för Polisen.

Anf. 202 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag tror att försvarsministern glömde att svara på min fråga
om hur snabbt man kan räkna med att det kommer att vidtas nödvändiga
förbättringar när den här utredningen kommer fram.

I det här inlägget, som jag tror blir det sista från min sida, vill jag säga att
jag är glad över den beslutsamhet som försvarsministern visar i det utförliga
svaret och även här under frågestunden, när det gäller att komma till rätta
med och höja säkerheten vid de militära förråden. Jag vill tacka försvarsmi-
nistern för svaret.

Anf. 203 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Låt mig säga till Birger Andersson att jag dess värre inte vet
hur snabbt man kan genomföra det förslag som kommer beroende på att jag
ännu inte känner till vilken typ av förslag som det ytterst handlar om. Till
slut är det dess värre alltid så att man får göra en avvägning mellan de kostna-
der som finns och den rimlighet som kan ligga i att olika förråd utsätts för
stölder.

Jag vill understryka att av de illegala vapen som i dag är ute på drift är det
ett mycket litet antal som kommer från militära förråd, även om inbrott i
militära förråd ofta möts av mycket stora rubriker. Det är en mycket liten del
som kommer från militära förråd. Min bestämda uppfattning är att försvaret
håller på att genomföra stora förbättringar på grund av det här uppdraget.
Det skall man naturligtvis fortsätta med. Jag återkommer gärna till den ex-
akta tidtabellen när vi har fått förslaget från FMO.

Anf. 204 SIGRID BOLKÉUS (s):

Herr talman! Det talades om belutsamhet. Jag tycker nog att det har tagit
ganska lång tid. Det har ju påpekats i olika betänkanden att snabba åtgärder
måste vidtas på grund av den oroväckande brottsutvecklingen.

Försvarsministern säger att det stjäls litet ur militära förråd. Vi skall kan-
ske sluta att ställa militära och civila vapen emot varandra. Skillnaden är att

när det gäller de civila vapnen har vi vidtagit de åtgärder som vi anser rim-
liga. Vi hoppas att även militären gör det.

När det gäller rån och grova brott vet vi att det är pistoler, revolvrar och
dessa militära vapen som används mest. Sedan kommer de avsågade hagel-
gevären. Det är ju allvarligt på alla sätt. Man måste arbeta med förvaringen
av både militära och civila vapen för att nå en harmoni.

Anf. 205 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag delar inte riktigt uppfattningen att man har gjort allt vad
som rimligtvis kan göras för att få en bättre kontroll över de civila vapnen,
som sades här. De allra flesta vapen som cirkulerar illegalt i dag, den alldeles
överväldigande majoriteten, är inte militära vapen utan civila vapen. De mi-
litära vapnen är försvinnande få i förhållande till den totala omfattningen.
Det hindrar inte att vi skall vara så effektiva vi kan när det gäller att ha kon-
troll över de militära vapnen. Men det är faktiskt inte där huvudproblemet
ligger.

Överläggningen var härmed avslutad.

30 § Svar på fråga 1992/93:687 om sotningsmonopolet

Anf. 206 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Margareta Gard har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta
för att avskaffa sotningsmonopolet.

För ett och ett halvt år sedan avlämnade den dåvarande Konkurrenskom-
mittén ett förslag till regeringen om förändring av sotningsväsendet. Med
anledning av förslaget har regeringen, efter att först ha informerat riksdagen
om sina avsikter, tillkallat en särskild utredare för att göra en översyn av sot-
ningsverksamheten. Utredaren skall enligt sina direktiv bl.a. pröva om en
avreglering av den föreskrivna sotningen kan göras och om formerna för att
utse skorstensfej armästare kan förändras så att inslaget av konkurrens ökar
(Dir. 1993:30).

Den särskilde utredaren, som är landshövdingen Björn Molin, kommer
att börja sitt arbete inom de närmaste dagarna. Molin skall redovisa sina
överväganden och förslag senast den 30 april nästa år.

Det pågår nu en ganska intensiv debatt om sotningen. Det är i och för sig
nyttigt med debatt, men det är inte bra att det finns så olika uppfattningar
om en verksamhet som ytterst syftar till att undanröja risken för brand i bo-
städer och andra fastigheter. Jag tycker därför att det är tillfredsställande att
saken nu kommer att utredas så att vi får fram ett underlag för bedömningen
av frågan om ett eventuellt avskaffande av sotningsmonopolet. Jag vill dock
här påminna om att den föreskrivna sotningen är en del av det förebyggande
brandskyddet. En utgångspunkt måste enligt min uppfattning vara att kom-
mande förändringar av verksamheten inte får innebära att kraven på skydd
och säkerhet eftersätts. Det ankommer i första hand på utredaren att hitta
lösningar, som förenar detta ansvar med intresset att utveckla och förändra
verksamheten.

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Anf. 207 MARGARETA GARD (m):

Herr talman! Tack, försvarsministern, för svaret på min fråga!

Försvarsministern hänvisar till en utredning som nu är tillsatt, och det är
gott och väl, men frågan är om ärendet inte redan är tillräckligt utrett. För-
svarsministern hänvisar också till olika delar inom brandskyddet och sot-
ningen.

Området är enligt mitt förmenande väl dokumenterat, och det är nu hög
tid att avmonopolisera sotningen och överlåta till fastighetsägarna att ta an-
svar för att nödvändig sotning blir utförd.

Bland det material som rör sotningen som jag har tagit del av finns utred-
ningar som visar att det i stort sett enbart är i fastigheter med fast bränsle
som sotningen har någon betydelse för brandfaran. Att sedan skorstensfejar-
mästarna har en annan uppfattning beror nog mer på egenintresse än om-
tanke om fastighetsägarna. De fastighetsägare som använder sig av fast
bränsle har i de allra flesta fall skaffat sig kunskap om hur man eldar och
sköter sin eldstad för att få bästa möjliga uppvärmningseffekt, och sotningen
ingår som ett moment i effektiviseringen.

Jag är införstådd med att försvarsministern måste avvakta utredningens
resultat, men det finns en stor otålighet ute i landet över att ingenting har
hänt vad gäller avmonopoliseringen av sotningsväsendet. Jag vill därför
fråga försvarsministern: Har försvarsministern ambitionen att avmonopoli-
sera sotningen?

Anf. 208 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag är övertygad om att vi inom några år på detta område
kommer att ha en annorlunda situation och att åtminstone huvuddelen av
det nuvarande sotningsmonopolet då kommer att ha förbytts i ett nytt och
friare system. För mig är det en avvägningsfråga, och ytterst handlar det om
att inom ramen för ett liberalare system hitta regler och bestämmelser som
ser till att det förebyggande brandskyddet inte försämras. Det handlar yt-
terst om situationer där människor kan omkomma.

Jag hyser ingen tvekan om färdriktningen, men jag tycker ändå att det är
rimligt att den utredning som har tillsatts och som inom ett år skall ha presen-
terat sitt förslag faktiskt får arbeta färdigt. Sedan hoppas jag att det snabbt
kan bli en proposition i ärendet.

Anf. 209 MARGARETA GARD (m):

Herr talman! Jag vill göra försvarsministern medveten om att det är med
sotningsmonopolet som med andra monopol som man vill bryta, nämligen
att det finns ett visst motstånd från de människor som arbetar inom monopo-
let. Jag menar att man vid bedömningen av frågan ändå måste ta hänsyn till
att det finns ett visst motstånd från en ganska stark grupp.

Jag skulle till försvarsministern vilja överlämna en liten bok som handlar
om sotningsfristeroch brandfara. Jag har läst den, och jag tycker att den bra.
Kanske kan den också vara bra för försvarsministern att titta i när han skall
bedöma den här frågan om ungefär ett år.

Anf. 210 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag är mycket medveten om att många gör motstånd i sam-
band med att man skall avreglera och avmonopolisera. Det är för mig, för
Margareta Gard och för resten av kammarens ledamöter säkerligen ingen ny
erfarenhet.

Låt mig upplysningsvis ändå meddela att jag aldrig i hela mitt liv har varit
rädd för sotaren.

Överläggningen var härmed avslutad.

31 § Svar på fråga 1992/93:652 om radioutsändningar från VM i is-
hockey

Anf. 211 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Inger Lundberg har frågat mig om jag är beredd att verka
för att hela svenska folket genom radion får möjlighet att ta del av VM i
ishockey i framtiden.

Låt mig först säga att jag själv upplever det som beklagligt att det under
årets världsmästerskap inledningsvis var omöjligt att följa direktrefererade
utsändningar från mästerskapen via radio i vissa delar av Sverige. Dess värre
är detta fallet för alla oss idrottsintresserade invånare i Sverige vad gäller de
flesta världsmästerskap i olika idrotter. Under pågående ishockeymäster-
skap möjliggjordes dock en rikstäckande radioutsändning genom en frivillig
överenskommelse mellan sändningsrättsinnehavaren, Z-Radio, och Sveri-
ges Radio.

Sedan den 1 april 1993 gäller den av riksdagen antagna Lokalradiolagen
(1993:120). Lagen ger rätt att etablera nya lokalradiostationer, vilka äger
möjlighet att sända ut även centralt producerat material i etern. Denna för-
bättring gentemot tidigare förhållanden bidrar till att skapa goda förutsätt-
ningar också för andra bolag än Sveriges Radio att genom samarbete distri-
buera sändningar i radio inom landet. Möjligheten till konkurrens bidrar till
att antalet radioutsändningar från olika världsmästerskap inom idrotten kan
komma att öka.

Jag anser att idrottsrörelsens oberoende ställning måste värnas. Jag utgår
från att den ansvarskännande idrottsrörelsen redan i dag på ett seriöst sätt
väger intresset av ekonomiska intäkter från sändningsrättigheter mot intres-
set av att få största möjliga spridning av idrotten till så många människor som
möjligt genom olika media.

Som svar på Inger Lundbergs fråga vill jag avslutningsvis säga att med bak-
grund i vad jag tidigare sagt är förutsättningarna goda för att svenska folket
genom radio får stora möjligheter att ta del av världsmästerskap i såväl is-
hockey som andra idrotter i framtiden.

Anf. 212 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag vill tacka Bo Lundgren för svaret. Jag tycker att det är
bra att Bo Lundgren här beklagar att inte hela svenska folket har kunnat
följa hockey-VM. Det har kanske varit litet tyst om det tidigare från idrotts-

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

6 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 115

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

ministerns sida. Jag tror att det här är en fråga som faktiskt angår väldigt
många idrottsintresserade.

Jag tror att många upplevde det som oerhört tråkigt när public service-
kanalerna undantogs rätten att sända hockey-VM i radio genom avtalet med
Kinneviksgruppen. Sedan skedde, som Bo Lundgren själv säger, en överens-
kommelse som gjorde att man kunde sända fr.o.m. semifinalerna. Men det
avtal som löper löper också 1994 och 1995, och det är utomordenligt stora
risker att det då blir en begränsning motsvarande den som initialt var i år.

Det finns ett fantastiskt intresse för hockey-VM hos hela svenska folket.
Det gäller unga och gamla. Det gäller naturligtvis mest män, men det gäller
i ovanligt stor utsträckning också kvinnor. Detta är naturligtvis bakgrunden
till att svenska folket är berett att satsa så mycket av skattepengar på hock-
eyn - genom ishallar, genom bidrag till hockeyskolor, genom ungdomsstöd
av olika slag. Det finns en sorts ömsesidig överenskommelse: svenska folket
satsar, och vi har en väldigt bra hockey. Då blir det tråkigt när hockeyn ensi-
digt dras in i ett kommersiellt spel.

Jag vet att det är Internationella hockeyförbundet som har träffat avtalet,
men jag hoppas ändå att idrottsministern vill hjälpa till så att vi i framtiden
får höra och se hockey över hela landet.

Anf. 213 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Inger Lundberg säger att public service-företaget undantogs
rätten att sända hockey-VM, men det är inte sant. Sveriges Radio hade, om
man hade velat, haft möjlighet att skaffa sig sändningsrätten. Det gäller na-
turligtvis också för public service-företag att vara på alerten och skaffa sig
sändningsrättigheterna till de program som man tycker är rimliga att vidare-
befordra till svenska folket.

Det här är inte heller en politisk fråga. Jag utgår från att den oberoende
idrottsrörelsen såväl nationellt som internationellt kommer att hantera detta
på ett bra sätt, men detta är ju egentligen ingenting som ett statsråd eller
riksdagen på något sätt kan hantera eller styra. Jag vet inte heller hur Inger
Lundberg menar att vi skulle kunna klara av det. Möjligen skulle vi kunna
subventionera Sveriges Radio för att man skulle köpa in mästerskap, men
jag tror inte att det är vad Inger Lundberg menar.

Anf. 214 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! Det första som jag efterlyste har jag fått. Jag ville ju ha ett
besked från idrottsministern om hans åsikt här, och han tycker att det är synd
att inte hela svenska folket fick höra hockey-VM på radio.

På en punkt vill jag korrigera idrottsministern. Det gäller då frågan om
anbudsgivningen. Det var nämligen inte en öppen anbudsgivning när det
gällde radion, utan det slöts ett ensidigt avtal med Kinneviksgruppen. Detta
är inte direkt en fråga för kammaren, men jag vill säga detta för att sakupp-
gifterna skall vara korrekta.

Vidare är det här en politisk fråga. Det förs ju nu en diskussion om det
faktiskt är så att just radiorättigheter skall vara säljbara och om det inte de
facto går att jämställa radioreferat av idrottsutsändningar med t.ex. tidnings-

referat. Det är en principiellt intressant fråga som idrottsministern kanske
borde ägna litet uppmärksamhet åt.

Anf. 215 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Snarare är det väl kulturministern som skall göra det. Men
låt mig säga att ingen, såvitt jag vet, har ifrågasatt Dramatiska teaterns rät-
tigheter när det gäller framförandet av en pjäs. En pjäs på Dramaten kan
inte utan vidare sändas i Sveriges Radio. Däremot kan pjäsen recenseras av
dagstidningar.

En handbolls- eller en ishockeymatch är något som arrangeras av idrotts-
organisationen i fråga, och rättigheterna i det fallet tillhör den organisation
som det gäller.

Det går inte att jämställa den typen av förmedling av en upplevelse i di-
rektsändning med ett kortare eller längre refererat i en dagstidning. Det är
en allmän synpunkt. Vi får inte glömma att vi politiker inte disponerar eller
styr över dessa saker. Måhända kan det för en socialdemokrat vara lätt att
så att säga falla in i de begreppen. Men det gäller att värna idrottsrörelsens
oberoende ställning.

Naturligtvis hade även Sveriges Radio haft möjlighet att hålla sig framme.
Oavsett hur det var med anbudsgivningen ligger en del av ansvaret här på
Sveriges Radio.

Anf. 216 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! Självfallet är det kulturministern, inte idrottsministern, som
lägger fast lagstiftningen när det gäller t.ex. Sveriges Radio. Men det är kan-
ske inte så dumt att tala med kulturministern.

Det finns en principiell skillnad mellan å ena sidan en utsändning av en
pjäs, där det talade ordet förs direkt ut via radion - där är det väldigt klart
vad som gäller i upphovsrättsfrågorna - och å andra sidan det man hör i ra-
dion av den egentliga matchen. Vad man hör där är bangen från puckar samt
litet jubel. Men journalistens referat är ju det verkligt intressanta. Det gäller
alltså ett återgivande som på många sätt kan vara jämställt med tidningarnas
återgivande.

Erkänn, herr idrottsminister, att det här är en principiellt intressant fråga!

Anf. 217 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Beträffande radio och TV kan vi konstatera att det handlar
om två etermedier.

Jag tror att radiosportens folk och andra är stolta över att de genom sina
referat kan skapa en visualiserad bild av vad som händer. I många avseenden
kan det vara lika intressant att följa referaten som att se en match direkt i
TV. I det senare fallet är vi, såvitt jag förstår, överens om att likheten med
en pjäs på Dramatiska teatern är ganska självklar.

Jag tror inte heller att man skall låta en duktig idrottsjournalist referera
kultur på nämnda vis. Det finns alltså en skillnad mellan detta och ett vanligt
tidningsreferat. Det måste vi utgå från.

Jag tycker att alla vi som är idrottsintresserade skall sträva efter att med

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar pä frågor

utgångspunkt just i vårt idrottsintresse skapa förutsättningar genom påtryck-
ningar på något sätt, så att det blir bra utsändningar i Sverige.

Däremot skall vi naturligtvis inte göra detta till en partipolitisk fråga eller
till en fråga för riksdagen. Idrottsrörelsens oberoende ställning tänker i varje
fall jag värna.

Anf. 218 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag tror att vi är överens på den punkten.

Men jag tycker ändå att idrottsministerns tanke, nämligen att tala med
kulturministern, inte är så dum. Det är ju en viktig principiell skillnad mellan
TV och radio. I TV återgesju bilden, och det är själva matchen. Där är upp-
hovsrätten klar. När det gäller radion är det annorlunda. Det är kanske inte
så tokigt att detta klaras ut.

Visst är det träligt att man skall behöva dras med reklam om Ariel- och
Wash & go-produkter bara för att man vill titta på en hockeymatch. På det
här området är det inte som det var på den gamla goda tiden, då alla faktiskt
hade tillgång till hockeymatcher både i radio och i TV.

Anf. 219 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag för min del utgår från att vi måste se till att idrottsrörel-
sen får klara sina saker. Vi skall inte politisera alltför mycket i samhället.

Överläggningen var härmed avslutad.

32 § Svar på fråga 1992/93:662 om boendesubventionerna m.m.

Anf. 220 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Lars Stjernkvist har med hänvisning till uppgifter om vissa
resultat från en fördelningspolitisk analys som gjorts inom Finansdeparte-
mentet frågat finansministern vilka åtgärder hon är beredd att vidta med an-
ledning av analysen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag
som skall svara på frågan.

I sin fråga tar Lars Stjernkvist särskilt upp boendesubventionerna. Han
anser att slutsatsen rimligtvis måste bli att man inte kan lägga ytterligare bör-
dor på dem som redan bor dyrast.

Finansministern har tidigare i dag lämnat svar på frågor av Birgitta Dahl
och Ulla Orring om de fordelningspolitiska beräkningar som gjorts inom Fi-
nansdepartementet i samband med kompletteringspropositionen. Beräk-
ningarna ingår i ett fortlöpande analysarbete för att kunna bedöma effek-
terna av olika ekonomisk-politiska åtgärder i syfte att återskapa balansen i
svensk ekonomi. Socialdemokraterna och regeringspartierna är överens om
att till de åtgärder som då måste komma i fråga hör även minskningar av de
generella bostadssubventionerna.

Det är dock knappast möjligt att, som Lars Stjernkvist gör, hävda fördel-
ningspolitiska skäl för att man inte kan minska subventionerna i de senast
byggda bostäderna. De nuvarande bostadssubventionerna i form av räntebi-
drag saknar fördelningspolitisk träffsäkerhet. Detta konstaterades redan av

utredningar som den föregående socialdemokratiska regeringen tillsatte un-
der 1980-talet. Däremot visar ett flertal analyser av bostadsbidragens effek-
ter som gjorts under senare år att dessa bidrag har mycket god fördelnings-
politisk precision. Denna typ av stöd är därför att föredra.

Det är för närvarande inte klart hur den av riksdagen beslutade reduce-
ringen av bostadssubventionerna om 3 miljarder kronor skall utformas. Det-
samma gäller de ytterligare besparingar på subventionerna som regeringen
har aviserat i kompletteringspropositionen. Regeringen kommer givetvis i
sina fortsatta överväganden att följa hur bostadsmarknaden påverkas av för-
ändringar i det allmänna konjunkturläget och ränteutvecklingen.

Anf. 221 LARS STJERNKVIST (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Vi är överens om att boendet inte kan undantas vid saneringen av statens
ekonomi. Frågan är i stället, som bekant, när och hur de här besparingarna
skall genomföras.

Sedan jag för 14 dagar sedan skrev min fråga har det hänt en del. Enligt
pressuppgifter har regeringspartierna och Ny demokrati träffat en uppgö-
relse som bl.a. berör det här området. Uppgörelsen är av flera skäl minst
sagt märklig.

För det första strider uppgörelsen mot Ny demokratis uppfattning för en
vecka sedan - i och för sig är det kanske inte så märkligt.

För det andra innebär uppgörelsen om nedskärningar när det gäller sub-
ventionerna att man går emot vad allt fler bedömare - och de är oerhört
många - hävdar, nämligen att den här besparingen har ”kontraproduktiv in-
verkan”, som statsrådet säger - jag har lärt mig många nya saker här i riksda-
gen. Men med den här besparingen finns i stället risken att statens ekonomi
försämras.

För det tredje är uppgörelsen märklig därför att den, i motsats till vad
statsrådet hävdar i sitt svar, drabbar dem som redan har det dyraste boendet.

För en familj som bor i en trerumslägenhet byggd 1985 betyder det här att
det blir en merkostnad om 5 000 kr på ett år.

Uppgörelsen innebär tydligen att man har gjort ett byte. I gengäld får man
gå med på en sänkning av turistmomsen. Jag har inget emot att besök på
Skara sommarland subventioneras. Men i fråga om valet mellan ett besök
där och sänkta boendekostnader råder det, från min utgångspunkt, inget tvi-
vel om vad som är fördelningspolitiskt riktigt.

Därför vill jag fråga: Handlar det enbart om ett taktiserande, eller finns
det eii fördelningspolitisk analys bakom den uppgörelse som tydligen har
träffats de senaste dagarna?

Anf. 222 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Vilket beslut riksdagens finansutskott fattar på torsdag - då
skall mari, såvitt jag förstår, justera sina betänkanden - är det för tidigt att
nu diskutera.

Men rent allmänt vill jag säga att vad finansutskottet har att diskutera är
hanteringen av en kompletteringsproposition där det föreslås budgetför-
stärkningar på 81 miljarder kronor utöver vad som tidigare angetts av riksda-

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

gen. Detta är nödvändigt för att det skall vara möjligt att exempelvis få ner
de alltför höga räntenivåerna i Sverige.

Om man i de olika ingredienser som finns i kompletteringspropositionen
tar med ytterligare det ena eller det andra, innebär det inte att dessa åtgärder
står i precis samklang med varandra. Det finns ingen anledning att jämställa
eventuella förändringar av skatten på inrikes persontransporter med ned-
dragning av bostadssubventioner. I det senare fallet är det faktiskt fråga om
en överenskommelse som träffades i september i fjol och som vi i regeringen
hade trott att Socialdemokraterna skulle hålla. Det är förvånansvärt att så
inte är fallet.

Anf. 223 LARS STJERNKVIST (s):

Herr talman! Jo, vi står fast vid denna överenskommelse. Men frågan är
sedan när och hur den skall genomföras. Det har vi inte blivit överens om.

Det som är intressant med den uppgörelse som tydligen är på gång i finans-
utskottet är att man är överens om att det inte går att bara spara sig ur dessa
problem utan att man dessutom måste vidta en del stimulansåtgärder. Därför
upprepar jag min fråga: Vad finns det för fordelningspolitiska skäl - det är
uppenbarligen inte budgetskäl som ligger bakom - till att man väljer sänkt
turistmoms framför att låta människor klara sig med rimliga boendekostna-
der?

Anf. 224 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag skall gärna svara på frågor rörande turistmomsen om så-
dana frågor ställs till mig i riksdagen.

Anf. 225 LARS STJERNKVIST (s):

Herr talman! Jag tycker att Bo Lundgren underskattar sin roll i politiken.
Jag är övertygad om att han mycket väl vet vad som har hänt i finansutskot-
tet. Om inte annat så har han säkert i likhet med mig läst kvällstidningar,
lyssnat på radio och sett på TV under de senaste dagarna och vet. Då är det
ett faktum att man uppenbarligen har kommit överens om att föredra sub-
ventionerade besök på Skara sommarland framför rimliga boendekostnader
för människor. Då handlar den här frågan alltså inte om strikta budgetskäl,
utan den handlar om hur man fördelningspolitiskt vill sätta in de stimulansåt-
gärder som vi är överens om krävs för att klara svensk ekonomi. Därför
tvingas jag, förhoppningsvis inte för döva öron, upprepa min fråga: Vad
finns det för sans och balans i att höja hyrorna med 5 000 kr när man samti-
digt anser sig ha råd att subventionera Skara sommarland?

Anf. 226 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Lars Stjernkvist och jag har flera gånger här i kammaren
diskuterat hur den tidigare förda bostadspolitiken har resulterat i de våld-
samma produktionskostnader som nu smäller ut i mycket höga hyror för hus-
hållen, och vilka ibland kan ha svårt att hantera den situationen. Det är alltså
en politik som ledde till de höga produktionskostnaderna som är orsaken och
roten till det som vi i dag har att hantera.

Det som man nu måste göra i riksdagen är att lägga grunden för en ny

bostadspolitik som kan pressa ned produktionskostnaderna. Det har också
skett. Sedan den förra regeringen avgick har produktionskostnaderna mins-
kat väsentligt.

Genom fullföljandet av en stram finanspolitik kan vi också lägga grunden
för den enda stimulanspolitik som i dag är nödvändig, som lindrar finanskri-
sen och som förbättrar möjligheterna till inhemsk efterfrågan, nämligen
sänkta räntor. Om man inte genomför denna typ av besparingar, minskar
denna möjlighet.

Anf. 227 LARS STJERNKVIST (s):

Herr talman! Det är sant att statsrådet och jag har diskuterat bostadspoli-
tik många gånger i denna kammare. Men i motsats till statsrådet lyssnar jag
noga på statsrådets argument. Jag påverkas av dem och tar intryck. Dess-
utom lyssnar jag och tar intryck av vad som händer utanför det här huset.
När i stort sett en enig kör av insiktsfulla bedömare säger att denna besparing
inte leder till någon besparing utan i stället leder till att fastighetskrisen för-
värras och att statens ekonomi på sikt försämras, då är jag inte sämre karl
än att jag kan ta hänsyn till så pass kraftfulla protester. Det hoppas jag att
även statsrådet gör och att han använder sitt, om än ringa, inflytande, som
jag inte tror är så ringa, till att förmå finansutskottet att avstå från denna
uppgörelse med Ny demokrati.

Anf. 228 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag kan först försäkra Lars Stjernkvist att en orimligt hög
räntenivå i väsentligt högre grad kommer att påverka fastighetsmarknaden
och därmed den finansiella sektorn än de förändringar av räntebidragen som
regeringen förespråkar och som den tidigare hade stöd från Socialdemokra-
terna för att genomföra.

Sedan gäller det att mycket noggrant kalibrera räntebidragsneddrag-
ningen. Det gäller att förlägga den på ett sådant sätt att man minimerar ris-
kerna för problem såväl för enskilda hushåll som för andra, dvs. den finan-
siella sektorn i det här fallet.

Det som nu kommer att föreslås kommer inte att ha dessa negativa effek-
ter. Tvärtom kommer de besparingar som generellt kommer att antas av riks-
dagen att ge möjligheter för just den räntesänkning som betyder att fastig-
hetsmarknaden kommer att förbättras och att den finansiella sektorns pro-
blem lättare kommer att lösas.

Överläggningen var härmed avslutad.

33 § Svar på fråga 1992/93:663 om bostadsrättsföreningarnas ekono-
miska problem

Anf. 229 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Stefan Attefall har med hänvisning till att många bostads-
rättsföreningar med hus uppförda under åren 1985-1992 löper risk att gå i
konkurs på grund av att de har stora lån som inte amorteras frågat mig vilka

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

åtgärder jag är beredd att vidta för att förhindra stora problem framöver för
landets bostadsrättsföreningar.

Först vill jag säga att jag är medveten om att nedtrappningen av räntebi-
dragen kan slå hårdare mot en bostadsrättsförening än mot ett bostadsföre-
tag som kan fördela effekterna av nedtrappningen över ett större bestånd av
subventionerade och osubventionerade bostäder. Detta har också inverkat
på takten och omfattningen av den nödvändiga neddragningen av räntebi-
dragen. Bostadsrättsföreningarnas problem kan inte lösas genom ytterligare
subventioner. Det är just en sådan politik som lett till dagens situation.
Många bostäder har under senare år producerats till kostnader som inte går
att bära, vare sig för enskilda bostadskonsumenter eller för skattebetalarna
som kollektiv.

Som jag framhållit tidigare måste de problem som orsakats av den tidigare
förda bostadspolitiken lösas inom ramen för en samlad ekonomisk politik
som leder till ekonomisk tillväxt, låg inflation och lägre räntor. Först då blir
det möjligt för oss att klara kostnaderna för bl.a. de bostäder vi byggde i
slutet på 1980-talet. Det är av största vikt att räntan kan etableras på en var-
aktigt låg nivå. Det förutsätter besparingar i de offentliga utgifterna inom
alla sektorer. Det program som regeringen har presenterat i den senaste
kompletteringspropositionen förutsätter besparingar även i bostadssubven-
tionerna.

Mitt svar på Stefan Attefalls fråga är således att de problem som kan upp-
stå för bostadsrättsföreningar, liksom för andra inom bostadssektorn, kan
lösas genom att det förs en ekonomisk politik som skapar förutsättningar för
tillväxt, låg inflation och en låg räntenivå.

Anf. 230 STEFAN ATTEFALL (kds):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på frågan. Bakgrunden till
frågan är bl.a. den allmänna utvecklingen på hyresområdet, där vi har haft
kraftigt höjda hyror under en lång tid i samband med skattereformen och i
samband med neddragningar av räntesubventioner tidigare och de höga rän-
torna. Det har förts en ekonomisk politik som har skapat höga byggkostna-
der, en bostadspolitik som har inneburit dålig konkurrens i byggbranschen
och regleringsiver, m.m. Vi är ganska ense om att vi har att hantera detta
problem.

Min fråga gäller specifikt bostadsrättsföreningarna, därför att jag upple-
ver att det finns särskilda problem för just den boendekategorin. Statsrådet
har pekat på någon punkt om att bostadsrättsföreningarna inte kan lägga ut
t.ex. en neddragning av räntesubventionerna på ett bostadsbestånd som be-
står av både gamla och nya lägenheter. Det finns bara en förening som skall
klara av detta.

Men det finns även andra problem, t.ex. att det finns särskilda regler för
en skuld som en bostadsrättsförening har. Det finns risker med detta, spe-
ciellt när vi vet att många av de nya bostadsrättsföreningarna har stora skul-
der som de inte amorterar på, utan de har räknat med att inflationen skall så
att säga amortera bort dessa skulder. När räntebidragen sedan trappas ned
har de kvar skulderna men kan inte göra några ränteavdrag på den del som
tillhör föreningen.

Min första fråga till statsrådet är därför: Delar statsrådet uppfattningen att
det finns särskilda problem just för bostadsrättsföreningarna?

Man kan säga att vi i finansutskottet håller på att hitta en bra lösning när
det gäller de kortsiktiga effekterna av neddragningarna av bostadssubventio-
nerna, med anledning av föregående frågeställning. Men på lång sikt finns
de stora problemen kvar. Jag är mycket orolig för att det finns en skuldbomb
inbyggd i det system och den praxis som finns i många föreningar.

Min fråga är: Är statsrådet beredd att vidta åtgärder för att se till att vi får
en bättre situation i framtiden speciellt för bostadsrättsföreningar?

Anf. 231 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Vi upplever för närvarande, både jag i regeringen och Stefan
Attefall i sin funktion här i riksdagen, de problem som kan orsakas av en
felaktig ekonomisk politik. Det gäller då att försöka balansera åtgärderna
så att man kommer fram till en bra situation. Men det blir några tuffa och
besvärliga år.

Bostadsområdet är besvärligt. Subventioner och andra regler - vi tar sub-
ventionerna först - är utformade så att förändringarna kan ge betydligt
större effekter för ett begränsat antal bostäder som har en stor volym. Därför
måste man vara försiktig med den här hanteringen.

Det finns också speciella regler på olika områden. Det gäller skatteregler
och även andra regler, som kan göra att bostadsrättsföreningar i vissa fall
kan få särskilda problem.

Det problem som Stefan Attefall tar upp, att man tog stora lån i förhopp-
ningen att inflationen skulle amortera av dem, var ett utslag av 80-talets spe-
kulationsekonomi och det som då inträffade. Nu sitter vi tyvärr i den situa-
tionen att bankerna har problem. Det är ett annat utslag av detta.

När räntebidragen försvinner och den räntevolym man själv skall erlägga
växer, påverkas situationen naturligtvis i viss utsträckning av den allmänna
räntenivån, beroende på hur lånen som sådana har utformats. Åtminstone
påverkas den på litet längre sikt.

Dessutom påverkas situationen av vilka skatteregler som gäller. I det se-
nare avseendet har en utredare fått uppdraget att se över fastighetsbeskatt-
ningen. Där ligger också en del möjliga åtgärder för bostadsrättsförening-
arna. I ett tidigare förslag från en annan utredning har jag funnit att man
alltför mycket jämställer bostadsrättsföreningar med villor, utan att ta hän-
syn till att det finns vissa skillnader. Den nya utredningen har ett brett an-
svarsområde och har möjlighet att ta upp frågeställningar som de som Stefan
Attefall berörde.

Anf. 232 STEFAN ATTEFALL (kds):

Herr talman! Jag vill göra klart att jag inte är ute efter några generellt
större subventioner till boendet. Det tror inte jag heller är den framkomliga
vägen. Men just bostadsrättsföreningarna tror jag kommer att ligga speciellt
bekymmersamt till. Kostnaderna skall tas ut på ett litet bestånd. Systemet
bygger på att man trappar ned räntebidragen. Det görs i och för sig i en lång-
sammare takt än för egnahem, men man kompenserar därmed att bostads-

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

7 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 115

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

rättsägaren inte har samma avdragsrätt på skatten som den har som äger en
villa och har lånat upp till den.

När man har kvar skulden, när man får nedtrappade räntebidrag, som
dessutom skyndas på av statsfinansiella skäl, när man inte kan fördela ut den
här kostnaden på hela beståndet och när man har en skuld kvar i föreningen
som den enskilde bostadsrättsinnehavaren inte får göra avdrag för, kommer
vi om några år, med de höga hyror som föreningarna i de nya bestånden har,
att hamna i situationer där just dessa människor kommer att bli speciellt ut-
satta och riskera konkurser med följder för kommunala borgensåtaganden,
med personliga tragedier och liknande saker. Detta är ett speciellt område
inom bostadssektorn, menar jag, som man måste ta hänsyn till. Frågan är:
Är statsrådet beredd att vidta åtgärder för detta?

Anf. 233 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag är beredd att följa utvecklingen, som det så ofta heter,
beredd att se vad som kan inträffa. I den mån det skulle vara en ren spekula-
tion i att man skall få en ekonomisk utveckling som sedan visar sig vara felak-
tig, kan det skapa problem för en förening och dess delägare. De problemen
kan naturligtvis uppkomma även om man väljer att spekulera i någonting
annat än den egna bostaden. Vi kommer aldrig att kunna kompensera för en
ren felspekulation.

I den mån vi vidtar aktiva åtgärder som innebär att man förändrar förut-
sättningarna gäller det självfallet att vara mycket varsam och att ta hänsyn
både till bostadspolitiken generellt och till särskilda upplåtelseformers spe-
ciella problem. Vi funderar naturligtvis inom departementet för närvarande
på vilka problem som kan uppkomma och vilka möjligheter som finns att
kunna bidra till att lindra svårigheter och lösa problem. Det är självklart att
vi gör det kontinuerligt.

Anf. 234 STEFAN ATTEFALL (kds):

Herr talman! En teknik är att helt enkelt låta bostadsrättsinnehavarna,
alternativt föreningarna, få avdragsrätt för räntorna på den gemensamma
skulden. Då får man också göra räntesubventionerna likformiga dem för eg-
nahem. Sedan kanske man inför någon likartad fastighetsbeskattning som
för alla andra, så att man får likformighet. Därmed skulle effekten också bli
att man fördelade om kostnadsbördan litet grand mellan nya och litet äldre
bostadsrättsföreningar. De blir då också mer likformiga med övrigt boende.

Jag tolkar det som sägs av bostadsfinansieringsministern, som vi får kalla
herr Lundgren, som att han kommer att följa utvecklingen. Det kommer
också att ses noga på de här frågorna för att vi skall undvika den skuldbomb
som jag upplever ligger och tickar i många bostadsrättsföreningar, till
mångas förfång. Nu vet jag att Ingvar Carlsson är en av dessa människor.

Anf. 235 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det senare var kanske ett speciellt stort problem, jag vet inte
riktigt. Vi kommer naturligtvis att göra vad vi kan i det här avseendet. Som
jag sade är fastighetsbeskattningen redan under utredning.

Överläggningen var härmed avslutad.

34 § Svar på fråga 1992/93:661 om varvsindustrin

Anf. 236 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Bo Nilsson har frågat mig huruvida jag tycker att det nu finns
skäl att göra något för att rädda varvsindustrin. Frågan är ställd mot bak-
grund av att EG-länderna ger stöd till sin varvsindustri.

Jag har tidigare i kammaren svarat på en liknande fråga och har därvid
sagt att om EG förlänger sitt stöd utöver den 31 december 1993, kommer vi
att ånyo pröva frågan om svenskt varvsstöd.

Inom EG pågår för närvarande diskussioner om huruvida stödet skall för-
längas. Något beslut är ännu inte fattat, men mycket tyder på att en förläng-
ning görs med ytterligare ett år. På grund av att EES-avtalet har fördröjts
har vi ytterst få möjligheter att nu påverka EG. I EES-avtalet finns besluts-
mekanismer som skulle gett oss möjligheter att på olika nivåer påverka EG:s
arbete inom varvsområdet.

Bo Nilsson har i sin fråga nämnt att varvsföretaget Bruces gått i konkurs
och att ett hundratal anställda mist sina arbeten. Enligt vad jag erfarit har en
rekonstruktion av bolagsstrukturen medfört att ett bolag inom gruppen satts
i konkurs, men att i stort sett samtliga avskedade kommer att vara återans-
tällda inom kort. Produktionsbolaget har nämligen full beläggning och or-
derstocken ser bättre ut än på mycket länge. Detta är med all säkerhet ett
bevis på att den allmänna konkurrenskraften höjts inom svensk varvsindustri
som en följd av deprecieringen och de åtgärder av generell natur som rege-
ringen vidtagit, bl.a. har arbetsgivar- och energiavgifterna sänkts.

Anf. 237 BO NILSSON (s):

Herr talman! Jag får tacka för svaret, även om jag inte tycker om det. Av-
vakta, vänta och se är inte någon politik som jag tycker är speciellt framsynt.
Vi vet ju att andra länder subventionerar sin varvsindustri varje dag. Varje
dag tecknas det order och därmed är vi handikappade. Jag tycker att det
finns skäl att göra någonting.

Vi har haft en debatt tidigare i denna fråga. Då gavs samma svar: Vi av-
vaktar, vi väntar och ser. Jag vill säga en gång till att jag tycker illa om detta.
Men, det vill jag också säga, det allra bästa i den här frågan hade varit om
alla länder hade avvecklat sina subventioner, så att man kunde konkurrera
på lika villkor. Då skulle jag vara nöjd och inte ställa några fler frågor till
näringsministern, åtminstone inte i detta ärende.

Nu lämnar, som näringsministern vet, Danmark 9 % plus garantier, Norge
lämnar 13,2 %, Tyskland lämnar 9 % och EG har bestämt att man skall för-
länga sitt stöd på 9 %. Jag skulle kunna nämna många andra högre subven-
tionsgrader, men jag skall avstå från det just nu, för det här är de intressan-
taste länderna. Finland, som kanske är allra värst just nu, har utöver en för-
månlig OECD-finansiering också ytterligare stöd till sina företag. Det bety-
der att Finland är en mycket svår konkurrent, jag vill nästan påstå att det är
en omöjlig konkurrent i de här sammanhangen.

Marinteknik i Örcgrund hade gått i konkurs när vi hade den förra debat-
ten. Nu har Bruces också gått i konkurs. Jag håller med näringsministern om

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

att det skulle vara väl om Bruces orderbok är på väg att fyllas, men jag är
inte helt säker på att det är på det sättet.

Öresundsvarvet, som är en kusin till Bruces, har förlorat en order på 40
miljoner. Det var en svensk order som gick till ett finskt företag, därför att
man kan lämna bättre subventioner.

Jag vill nu kräva av näringsministern: Ge oss samma möjligheter som EG!
Lämna samma subventionsgrad som EG gör! Om man inom EG slopar sina
subventioner, tycker jag att vi också skall slopa våra.

Anf. 238 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Mitt svar på Bo Nilssons frågor ändras inte av att ett antal
frågor med samma innehåll upprepas.

Jag har tidigare lämnat svar, att vi har gjort mycket stora konkurrens-
kraftsförbättringar för svensk industri, som i all synnerhet har gagnat svensk
varvsnäring. Vi har fått konkurrenskraftsförbättringar som ligger på mellan
25 % och 30 % genom förändringar i valutakurser och sänkningar av be-
skattningen av produktionen, som möjliggjorts genom en mycket stram bud-
getpolitik.

Vi är beredda att fortsätta avvakta, att se om EG kommer att lägga sig på
någon subventionsnivå och i så fall vilken storlek det rör sig om, och då pröva
de svenska varvens konkurrenskraft.

Men vi tänker inte ge oss in i en kapptävlan om att i olika hög grad eller
kanske t.o.m. mest subventionera den ena eller andra industrin. Vi vet att
det redan i dag finns länder som har upp till 40-procentiga subventioner av
varvsproduktionen, men det är inte med subventioner som vi skall konkur-
rera.

Jag kan notera att om vi, nästan vilken bransch vi än väljer, skulle ha sub-
ventionsnivåer motsvarande 10, 20, 30 eller 40 % av faktureringen, skulle
det inte vara någon större konst att ta order från många andra svenska före-
tag.

Anf. 239 BO NILSSON (s):

Herr talman! Jag förstår inte varför näringsministern offrar så mycken
kraft åt att tala om att vi skall klara uppgiften utan subventioner. Det är vi
helt överens om. Kan vi inte tala om den aktuella verkligheten, nämligen att
alla andra länder - åtminstone de som liknar vårt land - subventionerar sin
industri? Mitt krav är att vi skall ge vår industri samma möjligheter som de
andra länderna ger sin industri.

Jag lovar att jag så snart som detta kan avskaffas absolut inte skall kräva
några speciella subventioner för Sverige. Tvärtom tror jag att det skulle vara
bra om man kunde komma fram till en sådan lösning.

Min fråga skulle kunna utvecklas på följande sätt. Om nu Sverige hotar
med att införa subventioner, skulle det kanske avskräcka EG-länderna, så
att de förstår att det är bäst att de avskaffar sina subventioner. Om vi säger
att vi förlänger våra subventioner så länge de förlänger sina, skulle det kan-
ske verka avskräckande, och jag tror att det skulle vara nyttigt.

Anf. 240 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Vad vi tidigare har ägnat oss åt i Sverige är att föregå med
gott exempel genom att dra ned våra subventionsnivåer och samtidigt stärka
den generella konkurrenskraften för svenskt näringsliv.

Vad gäller om vi skall ha subventioner likartade dem som andra länder har
i varv är frågan om det skall vara 10, 20, 30 eller 40 % av faktureringen som
skall finansieras av skattebetalarna för att vi skall kunna sälja denna typ av
produkter. Och i vilka andra branscher där man i olika länder har subven-
tionsinslag skall vi också konkurrera på detta sätt?

Vi vill vara utomordentligt försiktiga med den typen av insatser, men vi är
beredda att i särskilda fall, t.ex. vad gäller varven, noga följa utvecklingen
inom EG, där vi kan förvänta oss någon form av beslut senare i år, på en nivå
som vi inte känner till i dag. Vi vill avvakta beslutet om den nivån innan vi
fattar några vidare beslut.

Anf. 241 BO NILSSON (s):

Herr talman! Jag har tidigare sagt att medan gräset växer dör kon. Det
är tydligen den politik som näringsministern tycker är speciellt bra, och det
beklagar jag verkligen. Jag tror att det här behövs för att svensk varvsindu-
stri skall klara sig. Jag tror dessutom att det finns en framtid bortom hörnet
för denna näring. Det är därför oerhört viktigt att vi är med också framöver.

Vad gäller att föregå med gott exempel behöver man inte vara så ädel att
man för att göra detta slår ut sin egen industri, hellre än att skapa konkur-
renskraft och jobb. Det är faktiskt rätt allvarligt att kunna notera denna in-
riktning.

För den händelse att detta blir mitt sista inlägg vill jag nu framföra en in-
bjudan till näringsministern. Kom ned till Landskrona, besök Bruces och
Öresundsvarvet! Möt verkligheten! Se hur vårt folk jobbar och kämpar för
att klara sig i konkurrensen och hur man är fly förbaskad över att andra län-
der ger subventioner men inte vi.

Anf. 242 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag tycker att det är bra att man är fly förbannad över att
andra länder ger subventioner till sin fartygsexport. Men vi är ändå ytterst i
den situationen att vi inte kan kapptävla vad gäller subventioner inom olika
branscher. Det finns industristöd av olika storleksgrader i en lång rad länder
och i en lång rad branscher, med mycket varierande nivåer.

Vi skall i stället försöka se till att ha ett konkurrenskraftigt näringsklimat.
Den industriella basen växer i Sverige. Bl.a. har konkurrenskraftsförbätt-
ringarna med 25-30 % under de senaste 18 månaderna gjort att svensk ex-
portindustri nu sakta men säkert börjar växa. Det är den vägen som vi måste
vandra. Det kan aldrig i längden löna sig att svenska staten och skattebeta-
larna skall subventionera enskilda företag eller industrier med 10, 20, 30 el-
ler 40 % av faktureringen.

Anf. 243 BO NILSSON (s):

Herr talman! Jag måste en gång till säga att vi är överens om det. Jag för-
står inte varför det måste återkomma i varje inlägg. Jag tycker att det är helt

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

5var på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

riktigt. Också jag tycker att svensk industri har fått fördelar som vi skall ta
vara på så långt vi nu kan det.

Men näringsministern sade förra gången att man skall avvakta för att se
om det kan behöva göras något långsiktigt förmånligt för branschen. Det är
precis det som jag tycker att vi skall göra.

Om vi skall ha samma möjligheter som EG betyder det såvitt jag förstår
en subventionering med 9 %. På det sättet avskräcker vi EG från att förlänga
sin subventionering och ger svensk industri samma chans som andra länders
industrier. Jag tror att vi på det sättet skulle klara situationen. Vi skall samti-
digt uttala att vi skall avveckla detta lika snabbt som andra länder avvecklar
sina subventioner.

Jag vill till sist säga att Finland har förlorat ännu mer valutamässigt än Sve-
rige, och finnarna är nu mycket allvarliga konkurrenter till oss. Vi förlorar
varje månad order till Finland. Det är ett komplext läge, och jag tycker att
vi kunde vara överens om att vi subventionerar så länge andra länder gör
det, men att vi upphör med det så snart de andra gör det.

Anf. 244 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Till sist vill jag bara konstatera att om vi skulle matcha alla
de industrisubventioner som olika länder i olika delar av världen använder,
skulle vi i princip subventionera hela den svenska industrin i olika hög grad
i olika branscher. Det är inte den typen av politik som vi vill föra. Vi vill ha
ett generellt bra näringsklimat, där svensk industri kan växa och vara kon-
kurrenskraftig. Sedan är vi självfallet beredda att försöka se vad vi kan göra
för att främja konkurrenskraften i varje enskild bransch.

Överläggningen var härmed avslutad.

35 § Svar på frågorna 1992/93:712 och 733 om Uddeholm Tooling
i Hagfors

Anf. 245 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Göthe Knutson och Bo Finnkvist har frågat mig vilka ytterli-
gare åtgärder jag avser att vidta vad gäller Uddeholm Tooling och dess beslut
att avveckla valsverksamheten i Hagfors. Jag besvarar frågorna tillsammans.

Den 4 maj 1993 besvarade jag här i kammaren liknande frågor. Jag redovi-
sade därvid samtliga då vidtagna åtgärder.

I mitt senaste brev av den 23 april 1993 till det österrikiska statsråd som är
ansvarigt för de statliga företagen utgår jag från att frågan om ersättningsar-
beten skall kunna lösas i samförstånd. I den avsikten erbjuder vi oss från den
svenska statliga sidan att medverka i en arbetsgrupp med uppgift att försöka
finna lösningar. Vi väntar nu i första hand på ett svar på detta brev. Enligt
uppgift skall ett sådant vara på väg, men det har ännu inte nått Näringsde-
partementet.

Min och regeringens inställning är oförändrad. Vi menar att utfästelser
gjorda av ett helstatligt österrikiskt företag till en svensk regering förpliktar.
Företaget skall leva upp till sina utfästelser vad gäller ersättningsarbeten.

Avvecklas nu valsverksamheten helt ställs ju härvid än större krav på företa-
get.

Anf. 246 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Det var en nyhet att
ett brev är på väg från den österrikiske ministern för statliga företag. Vi hop-
pas naturligtvis i Värmland och inte minst i Hagfors att vi nu inte skall få
tråkiga nyheter, utan vi hoppas på en viljeyttring från minister Viktor Klima
att förvärvet av Uddeholm Tooling innebär att man också tar ett ansvar i
denna bygd.

Bollen ligger hos Österrikes regering, och jag delar näringsministerns upp-
fattning att utfästelser gjorda av ett helstatligt österrikiskt företag till en
svensk regering förpliktar och att det österrikiska företaget, Böhler-Udde-
holm, i sin tur ägt av det helstatliga Voest-Alpine och Austrian Industries,
är ett konglomerat som givetvis har resurser att åstadkomma det som man
faktiskt moraliskt har bundit sig för i det s.k. policydokumentet.

Låt mig konstatera att det är tre krav som jag ser som mest angelägna från
svensk sida. Det är för det första att valsverket i Hagfors inte rivs ned efter
det att september månad gått till ända. För det andra måste det komma bevis
från den österrikiska koncernen för att den utlovade satsningen på ett smi-
descentrum i Hagfors kommer att förverkligas. För det tredje krävs ett eko-
nomiskt aktivt arbete för att skaffa de nya jobb i Hagfors som skall ersätta
de ca 700 som nu gått förlorade.

Anf. 247 BO FINNKVIST (s):

Herr talman! Jag vill tacka näringsministern för svaret på min fråga. Jag
tycker att det här är en långsam process. Sedan det förra frågetillfället har
företaget haft ett nytt styrelsemöte. Trots utredningar som pekar på att det
är möjligt att driva valsverket vidare, fattade man ett beslut om att det skall
läggas ner.

När det gäller uppföljningen av de utfästelser som har gjorts i policydoku-
mentet om eventuell försäljning till andra företag, nedläggning, ny syssel-
sättning osv., hänvisar man till företagsledningen. Man säger att politiker
inte skall lägga sig i. Vi kan hoppas att det gäller oss lokala politiker.

Jag är inte alldeles säker på att vi har anledning att vara optimistiska i fråga
om det brev som skall komma. Det är så man uppträder i dag. Annat var det
när företaget skulle köpas. Då kostade man t.o.m. på sig att åka till Hagfors,
med en minister från Österrike. På det viset gav man sken av att policydoku-
mentet hade stor kraft.

Avser näringsministern vidta ytterligare åtgärder för att påskynda denna
process? Jag vill dessutom nämna att företaget har stämt de anställda som
har protesterat mot beslutet. Jag tycker egentligen att det är företaget som
borde stämmas.

Anf. 248 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag kan hålla med om att processen är långsam i detta fall.
Den har pågått ända sedan föregående vår. Jag kan bara säga att vi avvaktar
svaret på det senaste brevet som vi skickade till min österrikiske kollega.

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Enligt uppgift skall det vara i postgången, på väg till departementet. Vi vill
se vad brevet innehåller innan vi vidtar ytterligare åtgärder eller tar andra

initiativ.

Svar på frågor

Vi står fast vid uppfattningen att ingångna avtal skall hållas. Utfästelser
gjorda av ett helstatligt österrikiskt bolag till en svensk regering skall fullföl-
jas.

Anf. 249 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Även jag har uppfattningen att det går långsamt. Jag kan
inte se annat än att det beror på den socialdemokratiske österrikiske minis-
tern för statliga industrier. Det finns ingen anledning att kritisera tempot i
aktiviteten från den svenska regeringens sida.

Det finns naturligtvis oerhört stora förhoppningar i detta läge. Jag hyser
den förhoppningen att det inte skall bli en backlash och ytterligare anledning
till misstro gentemot den österrikiska regeringen. Det har ganska länge varit
tråkiga nyheter.

Jag vill till näringsministern säga: Lycka till med det angelägna arbetet!

Anf. 250 BO FINNKVIST (s):

Herr talman! Jag har också förstått att det kan vara vissa problem för den
person som regeringen har utsett, nämligen Ingemar Eliasson, att ha dessa
kontakter med österrikarna. Jag tycker egentligen att valsverket i Hagfors
skall drivas vidare. Man skulle satsa på smidet, som Göthe Knutson också
tog upp. Det har vi inte sett bevis på ännu. Det finns beslut, men de fullföljs
inte. Det gäller givetvis också ny sysselsättning.

Jag vill påstå att alltihop har hanterats på ett annat sätt när affären skulle
göras upp. Det gavs då intryck av att man menade allvar med policydoku-
mentet och de löften som gavs där. Det hanteras på ett helt annat sätt nu,
när man skall avveckla verksamheten. Jag tycker att det finns skäl att påpeka
detta för näringsministern. Det bör tas upp i kommande diskussioner.

Anf. 251 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag skall till slut bara konstatera att vi mycket nogsamt kom-
mer att läsa det svarsbrev som är på väg. Vi kommer att följa utvecklingen
och vidta de åtgärder vi anser vi kan vidta för att få våra kolleger att leva upp
till de utfästelser som har gjorts.

Överläggningen var härmed avslutad.

36 § Hänvisning av ärenden till utskott och beslut om förkortad
motionstid

Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1992/93:177 till skatteutskottet
1992/93:254 till utrikesutskottet

1992/93:256 till konstitutionsutskottet

Motionerna

1992/93:So62 till socialutskottet

1992/93:N64 till näringsutskottet

Beträffande proposition 1992/93:254 Svenskt deltagande i av FN:s säker-
hetsråd beslutade insatser för säkerställande av fred i f.d. Jugoslavien hade
regeringen föreslagit att riksdagen skulle besluta att motionstiden förkorta-
des till tre dagar.

Kammaren beslöt att förkorta motionstiden för denna proposition till att
utgå torsdagen den 27 maj.

Beträffande proposition 1992/93:256 Sekretess i mål om barnpornografi-
brott hade regeringen föreslagit att riksdagen skulle besluta att motionstiden
förkortades till tre dagar.

Kammaren beslöt att förkorta motionstiden för denna proposition till att
utgå torsdagen den 27 maj.

37 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Konstitutionsutskottets betänkande 1992/93:KU30
Finansutskottets betänkande 1992/93:FiU25

Skatteutskottets betänkande 1992/93:SkU35
Kulturutskottets betänkande 1992/93:KrU30
Jordbruksutskottets betänkande 1992/93:JoU15
Bostadsutskottets betänkanden 1992/93:BoU19 och BoU24

38 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Skatteutskottets betänkande
1992/93:SkU31 Individuellt pensionssparande

Lagutskottets betänkande
1992/93:LU45 Ändring i lagen om marknadsdomstol m.m.

Socialutskottets betänkanden

1992/93:SoU20 Dopning
1992/93:SoU22 Husläkare m.m.

1992/93:SoU23 Medicintekniska produkter
1992/93:SoU26 Tobakslag

Utbildningsutskottets betänkande
1992/93:UbU14 Grundläggande högskoleutbildning

Näringsutskottets betänkande

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Prot. 1992/93:115 1992/93:NU31 Ändringar i värdepappersfondslagstiftningen m.m.

25 maj 1993

39 § Kammaren åtskildes kl. 19.32.

Förhandlingarna leddes

av tredje vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 15 § anf. 88 (del-
vis),

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 27 § anf. 179 (delvis) och

av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

/Barbro Nordström

Innehållsförteckning

Tisdagen den 25 maj

1 § Meddelande om frågestunden den 1 juni ................. 1

Tredje vice talmannen

2 § Avsägelse ......................................... 1

3 § Justering av protokoll................................ 1

4 § Svar på fråga 1992/93:659 om behörighetsregler för socionomer

m.m........................................... 1

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Ewa Hedkvist Petersen (s)

5 § Svar på fråga 1992/93:676 om internationella adoptioner..... 4

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Margareta Israelsson (s)

6 § Svar på fråga 1992/93:694 om principerna för lokalisering av nya

myndigheter 5

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Birger Andersson (c)

7 § Svar på frågorna 1992/93:664 och 679 om mindre bensinstationer

på landsbygden................................... 8

Miljöminister Olof Johansson (c)

Jan-Olof Franzén (m)

Birger Andersson (c)

8 § Svar på fråga 1992/93:657 om speciallärarutbildningen vid Hög-

skolan i Örebro 12

Utbildningsminister Per Unckel (m)

Inger Lundberg (s)

9 § Svar på frågorna 1992/93:699, 701, 704 och 730 om utlämnande

från domstol av filmer med barnpornografi ............. 15

Statsrådet Reidunn Laurén (-)

Margareta Israelsson (s)

Chatrine Pålsson (kds)

Gullan Lindblad (m)

Eva Zetterberg (v)

10 § Svar på fråga 1992/93:717 om ersättningsbeloppet i atomansva-

righetslagen ..................................... 21

Statsrådet Reidunn Laurén (-)

Lennart Daléus (c)

11 § Svar på fråga 1992/93:705 om ökat bistånd till Burkina Faso. . 23

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Lena Hjelm-Wallén (s)

12 § Svar på fråga 1992/93:707 om brott i Etiopien mot de mänskliga

rättigheterna .................................... 25

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

Prot. 1992/93:115 Lotta Edholm (fp)

25 maj 1993 13 § Svar på fråga 1992/93:724 om biståndet till Eritrea......... 28

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Eva Johansson (s)

14 § Svar på fråga 1992/93:671 om tekoindustrin .............. 31

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Kjell Eldensjö (kds)

15 § Svar på fråga 1992/93:700 om åtgärder mot kinesiskt tvångsar-

bete ........................................... 34

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Rolf L Nilson (v)

16 § Svar på fråga 1992/93:728 om vapenexporttillstånd till Turkiet 37

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Jan Jennehag (v)

17 § Svar på fråga 1992/93:729 om den s.k. krutaffären......... 39

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Jan Jennehag (v)

18 § Svar på fråga 1992/93:686 om det s.k. Vedaprojektet....... 41

Statsrådet Görel Thurdin (c)

Kent Carlsson (s)

19 § Svar på fråga 1992/93:677 om vittnens situation i domstölspro-

cessen .......................................... 45

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Birgitta Hambraeus (c)

20 § Svar på fråga 1992/93:683 om narkotikamissbruket på fängel-

serna .......................................... 48

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Sten Andersson i Malmö (m)

21 § Svar på fråga 1992/93:685 om tidpunkten för förslag till ny lag-

stiftning om rattfylleri och sjöfylleri ................... 50

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Elver Jonsson (fp)

22 § Svar på fråga 1992/93:695 om säpos samarbete med Israels un-

derrättelsetjänst 52

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Kent Carlsson (s)

23 § Svar på fråga 1992/93:709 om föreskrifterna om häktning .... 54

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Inger René (m)

24 § Svar på frågorna 1992/93:702 och 651 om de fordelningspolitiska

effekterna av den ekonomiska politiken, m.m............ 57

Finansminister Anne Wibble (fp)

Ulla Orring (fp)
Birgitta Dahl (s)

Förste vice talmannen (om debattreglerna)

25 § Svar på fråga 1992/93:718 om miljöfrågorna och den Europeiska

banken för återuppbyggnad och utveckling.............. 63

100 Finansminister Anne Wibble (fp)

Lennart Daléus (c)

§ Svar på fråga 1992/93:660 om bruk av anabola steroider bland
värnpliktiga ..................................... 66

Försvarsminister Anders Björck (m)

Sven-Olof Petersson (c)

§ Svar på fråga 1992/93:630 om värnplikten som ett medel att
minska arbetslösheten ............................. 69

Försvarsminister Anders Björck (m)

Kent Carlsson (s)

§ Svar på fråga 1992/93:644 om splitterskyddade bandvagnar inom
försvaret ........................................ 72

Försvarsminister Anders Björck (m)

Åke Carnerö (kds)

§ Svar på frågorna 1992/93:678, 688 och 689 om vapenstölderna

från militära förråd m.m............................ 74

Försvarsminister Anders Björck (m)

Birger Andersson (c)

Sigrid Bolkéus (s)

§ Svar på fråga 1992/93:687 om sotningsmonopolet.......... 79

Försvarsminister Anders Björck (m)

Margareta Gard (m)

§ Svar på fråga 1992/93:652 om radioutsändningar från VM i is-
hockey ......................................... 81

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Inger Lundberg (s)

§ Svar på fråga 1992/93:662 om boendesubventionerna m.m. .. 84

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Lars Stjernkvist (s)

§ Svar på fråga 1992/93:663 om bostadsrättsföreningarnas ekono-

Prot. 1992/93:115

25 maj 1993

miska problem ................................... 87

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Stefan Attefall (kds)

§ Svar på fråga 1992/93:661 om varvsindustrin.............. 91

Näringsminister Per Westerberg (m)

Bo Nilsson (s)

§ Svar på frågorna 1992/93:712 och 733 om Uddeholm Tooling i

Hagfors ........................................ 94

Näringsminister Per Westerberg (m)

Göthe Knutson (m)

Bo Finnkvist (s)

§ Hänvisning av ärenden till utskott och beslut om förkortad mo-

tionstid ......................................... 96

§ Förnyad bordläggning............................... 97

§ Bordläggning ..................................... 97

101

gotab 43985, Stockholm 1993

Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:115 Tisdagen den 25 maj

Riksdagens protokoll

1992/93:115