Riksdagens protokoll
1992/93:104

Tisdagen den 4 maj

Kl. 14.00-16.24

Kl. 18.00-19.24

Protokoll

1992/93:104

1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen

Talmannen meddelade att Anne Rhenman (nyd) i dag återtagit sin plats i
riksdagen, varigenom uppdraget som ersättare upphört för Simon Liliedahl.

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 27 april.

3 § Meddelande om svar på interpellationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellationema 1992/93:113, 114 och 116

Till riksdagen

Interpellation 1992/93:113 av Bo Arvidson (m) om en ny utbildning för
företagare m.fl. som är verksamma inom skogsbruket, interpellation
1992/93:114 av Sven-Olof Petersson (c) om villkoren för s.k. omställnings-
stöd och interpellation 1992/93:116 av Ingvar Eriksson (m) om använd-
ningen av omställd åkermark, kan på grund av stor arbetsbelastning inte be-
svaras inom föreskriven tid.

Interpellationema kommer att besvaras den 7 juni 1993.
Stockholm den 26 april 1993

Karl Erik Olsson

Interpellation 1992/93:149

Till riksdagen

På grund av utlandsresor har jag ingen möjlighet att inom bestämd tidsram
besvara interpellation 1992/93:149 av Birgitta Wistrand (m) om subventione-
rad arbetskraft.

1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 104

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Interpellationen kommer att besvaras den 7 juni kl. 9.00.

Stockholm den 26 april 1993

Börje Hörnlund

Interpellation 1992/93:104

Till riksdagen

Undertecknad har erhållit interpellation nr 104 av riksdagsledamot Widar
Andersson (s) som handlar om statens roll i välfärdspolitiken.

På grund av stor arbetsbelastning har jag inte någon möjlighet att besvara
interpellationen inom föreskriven tid utan kommer i stället att besvara den
fredagen den 7 maj.

Stockholm den 27 april 1993

Carl Bildt

Interpellation 1992/93:115

Till riksdagen

Jag vill meddela att interpellation nr 115 av Sten Andersson i Malmö om
en tunnel mellan Malmö och Köpenhamn inte kan besvaras inom den före-
skrivna tiden på grund av interpellantens förhinder att ta emot svar.

Jag har kommit överens med Sten Andersson i Malmö om att besvara in-,
terpellationen den 24 maj 1993.

Stockholm den 26 april 1993

Mats Odell

Interpellation 1992/93:158

Till riksdagen

Interpellation nr 158, framställd av Per Stenmarck, om konkurrensbe-
gränsning av viss import besvaras först den 7 juni på grund av att frågeställa-
ren ej har möjlighet att närvara i riksdagen den 24 maj.

Därefter är nu fastställt datum första bästa som passar både kammarkan-
sliet och undertecknad.

Stockholm den 30 april 1993

Per Westerberg

4 § Svar på frågorna 1992/93:579, 580, 582, 588 och 595 om Udde-
hoIm-Tooling i Hagfors

Anf. 1 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Bo Finnkvist, Isa Halvarsson, Göthe Knutson, Lisbeth Staaf-
Igelström och Björn Samuelson har frågat mig vilka åtgärder jag eller rege-
ringen avser att vidta med anledning av Böhler-Uddeholm AG:s neddrag-
ningar av arbetsstyrkan i Hagfors. Jag besvarar frågorna tillsammans.

Bakgrunden till frågorna är den avsiktsförklaring som avgavs av Böhler
AG och dess österrikiska statliga ägare i samband med förvärvet av Udde-

holms AB. Den dåvarande regeringen fäste vikt vid denna förklaring när för-
värvstillstånd meddelades i maj 1991 enligt den numera upphävda lagen
(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. Av avsiktsförkla-
ringen, som har sitt ursprung i ett s.k. policy-paper som upprättades mellan
parterna, framgår bl.a. att om strukturella förändringar skulle medföra om-
fattande minskningar i sysselsättningen vid Böhlers eller Uddeholms huvud-
anläggningar, så skall ägarna medverka till att försöka skapa nya arbetstill-
fällen i drabbade regioner.

Som bekant har jag tidigare haft en relativt omfattande skriftväxling med
Böhler-Uddeholm AG och det för statliga företag ansvariga statsrådet vad
gäller den avgivna avsiktsförklaringen. Mot bakgrund av den fortsatta nega-
tiva utvecklingen i Hagfors har emellertid nya kontakter tagits. I ett brev
som den 26 april 1993 lämnades över av ambassadör Gradin i Wien tillsam-
mans med en representant för Näringsdepartementet dels till ägaren, dels till
företaget betonar jag att den svenska regeringen ser allvarligt på den upp-
komna situationen, men utgår från att frågan om ersättningsarbeten kan lö-
sas i samförstånd. I den avsikten erbjuder vi oss att från den svenska statliga
sidan medverka i en arbetsgrupp med uppgift att försöka finna lösningar.
Därutöver har också statssekreteraren i Näringsdepartementet den 28 april
tagit upp frågan i samtal med det österrikiska statsråd som är ansvarigt för
näringspolitiken.

Slutligen har jag också från, landshövdingen i Värmlands län, Ingemar
Eliasson, inhämtat att han som statens representant aktivt försöker främja
en dialog mellan olika inblandade parter såsom företagsledning och an-
ställda samt Hagfors kommun. I sitt arbete prioriterar han frågan om företa-
gets skyldighet att medverka till att försöka skaffa ersättningsarbeten i Hag-
fors.

Anf. 2 BO FINNKVIST (s):

Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret på min fråga. Den ställ-
des den 19 april, dagen innan de stora protestaktionerna bröt ut på järnver-
ket i Hagfors. Missnöjet var mycket stort.

Under mellantiden fram till nu har det tagits en hel del initiativ från Nä-
ringsdepartementets sida som är bra. Men det är tyvärr på det sättet att de
värsta farhågorna om de nya ägarna, österrikiska Böhler, har besannats,
trots långtgående utfästelser om fortsatt produktion och vackra ord om er-
sättningssysselsättning, försäljning till andra intressenter, m.m. vid överta-
gandet 1991. Det har varit omöjligt att få företaget att leva upp till dessa
åtaganden, vilka också bekräftades vid en centralförhandling i augusti 1992.

Vi har nu fått en tidsfrist, då man återigen skall snabbutreda fortsatt drift
i valsverket. Även om frågan om fortsatt valsning skulle få sin lösning, hand-
lar det om en personalreduktion på ungefär 600 anställda sedan Böhler blev
ägare.

Om Hagfors som ort skall klara sig, måste vi få hjälp att påverka företaget
att leva upp till övriga utfästelser om t.ex. ersättningssysselsättning. Även på
den punkten har man varit avvisande. Ett företag kan inte få uppträda hur
som helst. Det är nödvändigt att få även regeringen att agera. Denna fråga
kan även tjäna som ett test på hur man måste agera i vissa fall framöver.

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Jag vill ställa en fråga till näringsministern. Avser näringsministern att nu
ta några ytterligare initiativ i detta ärende?

Anf. 3 ISA HALVARSSON (fp):

Fru talman! Jag vill tacka näringsministern för svaret och även för de un-
derhandsmeddelanden som vi har fått om vidtagna åtgärder från näringsmi-
nisterns sida. Vid en uppvaktning har jag förstått att även statsministern är
mycket välinformerad om situationen i Hagfors. Det är mycket viktigt. Vi
hoppas nu att detta verkligen skall ge effekt.

Det betyder så oerhört mycket för Hagfors, och inte bara för Hagfors utan
för hela Värmland. Det engagerar människor över hela den politiska kartan,
vilket vi kan se i den här frågestunden.

Jag tycker att det är bra att förhandlingarna förs upp på regeringsnivå. Det
ger tyngd åt förhandlingarna. Böhler-Uddeholm sköts inte enbart företags-
ekonomiskt, vilket man klart kan se. Det förekommer även österrikisk in-
ternpolitik. Det är därför viktigt att föra upp frågan på en hög nivå även i
Sverige.

Om österrikarna hade handlat strikt företagsekonomiskt skulle man på ett
helt annat sätt ha tagit itu med en rationalisering av Böhler. En sådan ratio-
nalisering har man gjort i Uddeholm, där man de senaste 20 åren har arbetat
mycket för en specialisering. Man har kapat bort produkter och anlägg-
ningar, medan Böhler inte har vidtagit motsvarande åtgärder.

Det är därför det är så viktigt att man nu tar fram policydokumentet från
den 20 december 1990. Det måste ändå vara någon mening med att man skri-
ver ett sådant dokument. När den tiden kommer tycker jag att ägarna måste
visa att man har menat allvar.

Anf. 4 GÖTHE KNUTSON (m):

Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Jag tackar för det ar-
bete som näringsministern lägger ned på det här ärendet.

Detta är, som har sagts här tidigare, en oerhört viktig fråga för Värmland.
Självfallet. Då är det desto tacknämligare att ett statsråd, dessutom tillsam-
mans med statsministern, ägnar omsorg och konstruktivt och aktivt intresse
åt detta.

Jag har haft tillfälle att följa detta arbete på relativt nära håll och kan alltså
göra dessa konstateranden. Allt annat som sägs här eller som har sagts i ett
eller annat uttalande är fel.

Man kan, som Isa Halvarsson nyss gjorde, konstatera att i och med att
regeringen har tagit till sig den här förhandlingsfrågan eller det här problem-
komplexet ger det tyngd åt de aktiviteter som kommer ifrån företaget i Hag-
fors, dvs. Uddeholm Tooling, samt ifrån facket, ifrån kommunen och ifrån
Värmland. Den tyngd regeringen ger åt detta är jättebra.

Sedan konstaterar jag att det avslutningsvis i ministerns svar skrivs rakt på
sak: ”---frågan om företagets skyldighet att medverka till att försöka

skaffa ersättningsarbeten i Hagfors.” Här har ett par utländska statliga kon-
cerner försökt och försöker att lösa sysselsättningsproblem i Österrike ge-
nom att lägga dem i Hagfors. Ägarkoncernen Austrian Industries och Voest-
Alpine har uppenbarligen mycket stora skyldigheter gentemot oss.

Anf. 5 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):

Fru talman! Jag vill tacka näringsministern för svaret som jag och de öv-
riga har fått. Jag tycker att de initiativ som näringsministern har redovisat i
sitt svar är bra. Samtidigt är jag kritisk mot att näringsministern inte på ett
tidigare stadium har tagit mer aktiv del i den här frågan. Hagfors överlevnad
är en viktig fråga, inte enbart för Hagfors, utan för hela Värmland och, vill
jag påstå, för hela Sverige.

Min fråga är: Varför dröjde näringsministern så länge innan han tog mer
aktiv del i den här frågan?

Anf. 6 BJÖRN SAMUELSON (v):

Fru talman! Jag ber att få tacka näringsministern för svaret. Det är en all-
varlig situation i Hagfors och i hela norra Värmland.

Egentligen är det en himla tur, mitt uppe i allt elände, att den här frågan
dyker upp nu, innan EES-avtalet och ett eventuellt EG-medlemskap träder
i kraft. Nu finns det ändå möjlighet till viss aktivitet från regeringens sida i
den här frågan. Hagfors har på mycket kort tid varit utsatt för en rad, tillåt
mig använda ordet, rofflare. Jag skall inte nämna dem vid namn, men de har
plockat ut mycket kapital ur det lokala näringslivet i Hagfors.

Utifrån svaret reser sig flera frågor. Vad har sagts hittills i de samtal som
har förts mellan svenskarna och österrikarna? Planerar regeringen i samar-
bete med österrikarna för olika framtida näringspolitiska åtgärder som
skulle kunna gagna Hagfors, kanske på ett annat sätt och utöver de nu ak-
tuella ersättningsjobben?

Anf. 7 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Först vill jag bara erinra om de aktiviteter som har vidtagits i
anledning av situationen i Hagfors.

Redan den 12 mars 1992, för ett drygt år sedan, gick det första brevet till
österrikiska företagsledningen för att påminna om de gjorda utfästelserna
beträffande sysselsättningen i Hagfors och även om kravet på strikt företags-
ekonomisk utvärdering av vilka strukturåtgärder som skulle vidtas. Detta
skedde även i ett brev den 7 maj samma vår till Viktor Klima, ministern för
de statliga företagen i Österrike, och avslutningsvis även i ett brev den 7 juli
föregående sommar, då förutom vårens aktiviteter ett brevsvar från österri-
karna konfirmerades.

Vi har varit mycket aktiva och kommer så att förbli. Vi kommer att för-
söka tillse att man lever upp till de utfästelser som man har gjort i det policy-
paper som finns angående sysselsättningen i bl.a. Hagfors. Vi väntar självfal-
let i första hand på det svar som kommer från min österrikiske kollega. Vi
för också och har fört dialog med bägge de statsråd i Österrike som är be-
rörda, från de båda stora politiska partierna ingående i koalitionen, för att
ytterligare uppmana det helstatliga österrikiska moderbolaget att leva upp
till utfästelser utställda till den svenska regeringen.

Vi kommer att vidta dessa åtgärder. De står inte i strid med eventuella
EES-avtal eller EG-avtal framdeles, utan detta är en utfästelse som har
gjorts och som vi anser vara moraliskt etiskt förpliktigande. Det är därför vi
också har ställt i utsikt att, om de österrikiska ägarna tillgodoser sina utfäs-

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

telser, vi är beredda att ställa upp i en arbetsgrupp för att försöka få fram
den ersättningsindustri som de har utfäst sig att ta fram.

Anf. 8 BO FINNKVIST (s):

Fru talman! Sedan januari 1992 har vi i Hagfors arbetat över alla gränser
med den här frågan. Vi har arbetat politiskt, småföretagarna har deltagit och
handeln har varit inblandad. Alla är medvetna om vad som händer med övrig
verksamhet på en sådan här ort om industrin försvinner eller skärs ned kraf-
tigt. Det är en känslig ort. Som Björn Samuelson påpekade har vi varit ut-
satta för ett antal rövargäng på senare år.

Så långt är det bra. Det råder inga oenigheter om detta. Men en sak som
jag funderar på är att näringsministern i allmänhet säger att företagen skall
sköta de här frågorna själva, internt. Det kan missuppfattas, tror jag. Jag
hoppas att vi kan vara överens om att det är regeringen som måste diskutera
med den här typen av företag.

Anf. 9 BJÖRN SAMUELSON (v):

Fru talman! Vi har av förklarliga skäl olika uppfattningar, jag och närings-
ministern, när det gäller en eventuell inverkan av EES-avtal eller EG-med-
lemskap. Vi skall inte gå vidare med den debatten.

I näringsministerns andra inlägg tycker jag mig ana att det finns idéer eller
uppslag om delinsatser även från svensk sida i en eventuell uppgörelse. Upp-
fattar jag det rätt?

Anf. 10 ISA HALVARSSON (fp):

Fru talman! Det har varit och är besvärligt att få svar från de österrikiska
företagen. Jag anser därför att det är mycket betydelsefullt och positivt att
näringsministern så klart har engagerat sig i denna fråga. Jag tycker då inte
att de övriga meddebattörerna här skall ifrågasätta näringsministerns enga-
gemang. Jag menar att det inte finns någon anledning till detta, efter de
många åtgärder som näringsministern har vidtagit.

Det är oerhört viktigt att ägaren, den österrikiska staten, nu ser till att
det österrikiska moderbolaget står fast vid de tidigare gjorda utfästelserna i
policydokumentet. Jag utgår också från att regeringen verkligen kommer att
medverka till detta, eftersom regeringen säger det.

Anf. 11 GÖTHE KNUTSON (m):

Fru talman! Jag vill fråga näringsministern hur han ser på det faktum att
man i Österrike har en socialdemokratisk minister för de statliga företagen.
Bör man inte från socialdemokratiskt håll i Sverige äntligen på allvar ta kon-
takt i första hand med denne minister, Viktor Klima, men kanske också med
självaste förbundskanslern för att markera det faktum att en socialdemokra-
tisk industriminister i Sverige var den ena parten bakom policydokumentet?
Den andra part som undertecknat dokumentet är koncernchefen i Voest-Al-
pine, ett av de österrikiska moderföretagen.

Anf. 12 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):

Fru talman! Jag tycker att det var bra att näringsministern redovisade att
han kommer att fortsätta att arbeta aktivt för att hela Hagfors skall få leva.

En hel bygd i Värmland har rest sig och gjort en mycket kraftig markering
mot den åderlåtning av arbetstillfällen som där har skett. Detta måste Sveri-
ges riksdag och Sveriges regering ta på allvar.

Det är också viktigt att markera att ett policydokument som underteck-
nats och som visar att det skall komma ersättningsarbetstillfällen verkligen
fullföljs och inte enbart är text på papper. Det gäller oavsett vilken partifärg
som regeringen har.

Anf. 13 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Först vill jag klart markera att j ag uppskattar det konstruktiva
arbete som man har igångsatt i Hagfors för att försöka få fram alternativ sys-
selsättning och även få i gång en dialog som kan leda till resultat. Vi har
mycket bestämt uttalat att vi har den klara uppfattningen att utfästelser
gjorda av ett helstatligt österrikiskt bolag till en svensk regering, med mora-
liska förpliktelser om att medverka till alternativ sysselsättning, också skall
efterlevas.

Vi har valt att närma oss bägge de statsråd som är mina motsvarigheter i
Österrike, såväl den kristdemokratiske näringsministern som det socialde-
mokratiska statsrådet för bl.a. statliga företag, och uppvakta dem i de här
frågorna, eftersom vi fäster stor vikt vid dessa.

När det gäller sysselsättningen i Hagfors anser vi att det i det papper som
finns i första hand ställs krav på att Böhler-Uddeholm skall bidra till att få
fram alternativ sysselsättning. Vi är beredda att medverka i en arbetsgrupp
för att söka se till att detta verkligen kommer till stånd.

Anf. 14 BO FINNKVIST (s):

Fru talman! Som en ren upplysning - jag utgår från att vi inte skall ha en
debatt mellan frågeställarna - vill jag säga att det redan under fjolåret, men
även senare, har förekommit kontakter med s-politiker på hög nivå i Öster-
rike.

Jag har inte nu klagat på näringsministerns engagemang i denna fråga. Det
har nu hänt många saker. Vad jag försökte påpeka var att det kan missupp-
fattas om man säger att företagen själva internt skall sköta allting i detta sam-
manhang. Man har i detta fall, vill vi påstå, i Hagfors brutit mot alla veder-
tagna regler mot dem som drabbats.

Jag har själv varit med om en del uppvaktningar, t.o.m. i Wien, där vi har
fått - milt uttryckt - ett konstigt och mycket avvisande mottagande, trots att
vi har försökt få utrett vilka skyldigheter företaget har.

Anf. 15 BJÖRN SAMUELSON (v):

Fru talman! Eftersom situationen är så allvarlig som den är i Hagfors, vill
jag för tydlighetens skull säga att den ena åtgärden inte utesluter den andra.
Näringsministern talar själv om alternativ sysselsättning. Ja, jag tror att det
på sikt för Hagfors gäller mer än dessa ersättningsjobb. Det gäller att skapa
fler jobb. Jag förutsätter att näringsministern kan kontakta sina statsrådskol-
leger för eventuella åtgärder framöver.

Jag vill för tydlighetens skull också säga att det förhållandet att man bedri-
ver en aktiv näringspolitik och tar situationen i Hagfors på allvar från svensk

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

sida inte betyder att vi skall backa i vår position gentemot Böhler och Öster-
rike - absolut inte.

Anf. 16 GÖTHE KNUTSON (m):

Fru talman! Jag fick här ett svar, som näringsministern kanske möjligen
vill kommentera, att man från socialdemokratiskt håll har sökt kontakt med
partivänner. Det är att beklaga att partivännerna inte har stått för det här
dokumentet. Men desto angelägnare och bättre är det då att vår regering tar
itu med det här.

Jag vill avslutningsvis fråga näringsministern om de planer som föreligger
för den närmaste tiden. Hur tänker man tackla det faktum att det är industri-
ministern i Österrike som tycks ha svårast att leva upp till de åtaganden som
man där har gjort? Det är ju här fråga om moral och hederlighet. Det vore
mycket anmärkningsvärt om ett land som Österrike inte stod för just moral
och hederlighet i affärer.

Anf. 17 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Jag kan bara upprepa att vi anser att utfästelser gjorda av ett
helstatligt österrikiskt bolag till en svensk regering förpliktigar och att vi tän-
ker fortsätta att driva den inställningen.

Bolag som har problem och som måste friställa personal har självfallet ett
visst ansvar för att försöka klara den situation som uppkommer. Sedan ålig-
ger det sittande regering att göra vad på den ankommer med allt från arbets-
marknadspolitiska insatser till annat som kan behövas för att underlätta om-
ställning och andra behövliga förändringar.

När det gäller den senaste tidens åtgärder vill jag bara säga att vi avser
att avvakta svaret från Viktor Klima, ministern för de österrikiska statliga
företagen. Vi bevakar frågan fortlöpande via landshövdingen i Värmland
och har en på departementet särskilt avdelad tjänsteman, som kommer att
följa frågan hela vägen ut.

Anf. 18 BO FINNKVIST (s):

Fru talman! Förvärvstillstånd gavs av den dåvarande svenska regeringen,
och policypapperet skrevs till Sveriges regering. Det är på den grunden som
vi måste arbeta med detta, oavsett vem som sitter i regeringsställning. Det
går inte att arbeta på något annat sätt.

Det gäller i detta sammanhang många människors framtid och välbestånd.
I det läget har vi i Hagfors valt att arbeta över partigränserna, och jag var
med om att ta initiativ till det. Jag skall försöka uppträda på det viset i denna
fråga även i framtiden. Jag tror att det är bra i detta fall.

Vi befinner oss här i en känslig situation, och i en sådan lägger vi särskilt
stor vikt vid den typ av löften som här getts. Jag hoppas att alla förstår detta.

Anf. 19 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Jag uppskattar, precis som jag sade tidigare, det arbete som
sker över partigränserna för att försöka finna konstruktiva lösningar som
kan ge sysselsättning i Hagfors. Jag delar även Bo Finnkvists uppfattning att
svenska staten och den sittande regeringen skall följa upp de utfästelser som

har gjorts till gamla regeringar när det gäller bl.a. sysselsättning i Hagfors
och i det aktuella bolaget.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1992/93:624 om ABEM i Malå

Anf. 20 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Mats Lindberg har frågat mig om jag är beredd att låta Malå-
konsortiets koncept prövas av annan än den konsult som tillsatts av Sveriges
Geologiska AB:s styrelse för att försälja bl.a. bolagets dotterbolag i Malå
(ABEM Geoscience) .Den konsult som avses i frågan är, enligt vad j ag infor-
merats om, bolagets verkställande direktör som fått styrelsens uppdrag att
verkställa försäljning av ABEM.

Jag har vid olika tillfällen i kammaren sagt att det ankommer på företagens
styrelser och ledningar att besluta om den framtida inriktningen och utveck-
lingen i resp, statligt företag.

Regeringen kommer därför inte att ta något initiativ i den aktuella frågan.

SGAB:s verkställande direktör har givetvis ett ansvar för verksamheten
inför styrelsen. Såväl verkställande direktören som företagets styrelse har
utvärderat Malåkonsortiets förslag ställt mot de kriterier som styrelsen har
satt upp för försäljningar av dotterbolag. Såvitt mig är bekant hade SGAB:s
styrelse möte senast i går kväll för att ta ställning till förslaget.

Anf. 21 MATS LINDBERG (s):

Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Anledningen till att jag
har ställt denna fråga är att det på grund av handläggningsförfarandet finns
en stor oro i Malå. Det är viktigt att komma ihåg att det första initiativet från
Malåkonsortiets sida togs för mer än ett år sedan.

Näringsministern och jag har samma uppfattning i fråga om att det är sty-
relsen som har det formella ansvaret. I det här fallet har det gått oerhört lång
tid, och man har inte kommit fram till konkreta förhandlingar.

Näringsministern säger i sitt svar att SGAB:s styrelse har sammanträtt och
därmed skall problemet vara löst. Så är tyvärr inte fallet. Man står fortfa-
rande inte i en ordentlig förhandlingssituation.

Är näringsministern beredd att om det inte kommer att föras en regelrätt
förhandling ge Malåkonsortiet ett ordentligt förhandlingsunderlag?

Anf. 22 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Jag har inhämtat information om att det finns två spekulanter
på de olika bolagen. Malåkonsortiet är en av de spekulanterna. Det finns
även ett annat konsortium som är spekulant. Representanter från bägge
dessa konsortier har haft föredragningar inför styrelsen och har presenterat
sina olika alternativ. Styrelsen försöker utvärdera vilket alternativ som
skulle resultera i den bästa möjliga utvecklingen för de anställda i resp, bolag
och för bolagen i sig. Detta är inte minst viktigt för Malås framtid.

Jag har förstått, av de rapporter jag har fått, att man skall försöka avgöra

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

frågan så snart som möjligt. Men det är också fråga om att få kvalitet i beslu-
tet. Det har varit vissa svårigheter med att få de garantier man anser sig be-
höva för att det verkligen skall bli en seriös långsiktig lösning och inte ett
kortsiktigt avslut - som inte får så goda effekter på några års sikt.

Anf. 23 MATS LINDBERG (s):

Fru talman! Jag tycker att det näringsministern säger är viktigt, dvs. att
båda förslagen skall prövas på lika villkor. Men denna möjlighet har funnits
i över ett år utan att något har gjorts. Därför tycker jag att näringsministern
har ett ansvar att se till att styrelsen hanterar denna typ av frågor på ett riktigt
sätt. Men i det här fallet har det inte varit så.

Vidare finns det en annan sak som jag tycker är viktig. Malåkonsortiets
förslag innebär att även den internationella delen behålls. Framför allt i Väs-
terbottens inland är det oerhört få företag som har internationella kontakter
eller har en produkt som kan slåss på den internationella marknaden. Därför
ser vi det från Västerbottens horisont som oerhört viktigt att den typen av
företag får finnas kvar.

Anf. 24 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Jag har ingen annan uppfattning än att det är viktigt att den
typen av företag finns kvar även i Malå.

De två konsortier som nu är spekulanter på de aktuella bolagen har bägge
framträtt inför styrelsen, gjort föredragningar och försökt klarlägga och
svara på alla de frågor som har dykt upp.

Men det måste ankomma på styrelsen i SGAB att göra den slutliga värde-
ringen. Enligt den information jag har fått försöker man finna den lösning
som skall kunna ge långsiktig överlevnad och som löser problemen på sikt.
Det skall inte bara vara fråga om att kortsiktigt komma undan ett problem.

Jag har förtroende för ledamöterna i SGABzs styrelse och att de kommer
att fatta ett klokt beslut. Beslutet skall i allra högsta grad tillgodose de intres-
sen Malå har som ort.

Anf. 25 MATS LINDBERG (s):

Fru talman! Slutet på statsrådets anförande var bra. Det innebär att vi har
samma uppfattning, nämligen att det viktiga är långsiktigheten. Jag anser
också att det är styrelsen som skall fatta besluten. Besluten måste läggas på
en nivå där man tar hänsyn till de två förslagens långsiktighet.

Jag vill uppmärksamma näringsministern på att ärendet inte har handlagts
på ett tillfredsställande sätt. Det är först nu de senaste veckorna som det har
blivit förhandlingar. Det har för personalen i Malå varit oerhört påfrestande
att få vänta mer än ett år innan det har blivit ordentliga förhandlingar.

Anf. 26 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Fru talman! Jag delar uppfattningen att det här har tagit lång tid. Jag har
stor förståelse för att personalen i ett bolag som är under omstöpning och
som är till salu, som detta bolag i Malå, har känt en betydande oro under
denna tid.

Enligt den information jag har inhämtat drivs arbetet med frågan på ett

sätt så att det skall bli ett någorlunda snabbt avgörande. Vi har från olika
håll fått ta del av liknande synpunkter som Mats Lindberg här i kammaren
ger uttryck för. Dessa har vidarebefordrats till bolagets styresleordförande.
Departementets ledamot i styrelsen har framfört att långsiktighet, affärs-
mässighet och hänsyn till Malå som ort är viktigt.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1992/93:600 om anstånd med återbetalning av
studielån

Anf. 27 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Tuve Skånberg har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta
för att öka möjligheterna att ge anstånd med återbetalningen av studielån.

Både för studiemedel tagna enligt regler som gällde före 1989 och för stu-
dielån tagna enligt nu gällande bestämmelser finns möjligheter till anstånd
med återbetalning för den som har låg eller förändrad inkomst.

När det gäller studiemedel tagna före 1989 kan den vars sammanräknade
inkomst är lägre än 3,5 basbelopp, 117 900 kr för år 1993, få helt anstånd
med den preliminära avgiften. Den som har vårdnad om barn under tio år
får dessutom göra avdrag från inkomsten med ett basbelopp och kan alltså
under 1993 ha en sammanräknad inkomst på 151 700 kr och få helt anstånd.
Ligger inkomsten över denna gräns kan avgiften reduceras till 20 % av mel-
lanskillnaden mellan den sammanräknade inkomsten, avgiftsunderlaget och
avgiftsgränsen. Alternativt kan avgiften sättas ned till 5 % av avgiftsunderla-
get. Detta innebär, som exempel, att i en familj med barn under tio år och
två inkomster kan var och en ha inkomster upp till 151 700 kr, dvs. samman-
lagt över 300 000 kr och ändå få helt anstånd.

Jag anser att för dessa lån är anståndsreglerna mycket förmånliga. Den
statliga subvention som fanns i det studiemedelssystem som gällde intill den
1 januari 1989 ligger nämligen nästan helt på återbetalningen och kan därför
medge så generösa anståndsregler, som här redovisats. Någon ytterligare
förbättring är, enligt min mening, knappast försvarbar.

När det gäller studielån tagna enligt nu gällande bestämmelser skall dessa
betalas tillbaka med ett årligt belopp som är 4 % av den sammanräknade
inkomsten enligt senaste taxeringen. Om inkomsterna minskat väsentligt för
innevarande år kan avgiften sättas ned till 4 % av aktuell inkomst. Årsbelop-
pets storlek är således i sig anpassat till den faktiska betalningsförmågan.

Anf. 28 TUVE SKÅNBERG (kds):

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för det vänliga svaret. Jag har
samma uppfattning som utbildningsministern att anståndsreglerna i sig är
mycket förmånliga. Men det blir ett glapp i och med att det vid arbetslöshet
tar ett år innan man får sin återbetalningsskyldighet beräknad på den ak-
tuella ekonomin. När en akademiker blir arbetslös grundas återbetalningen
på föregående års ekonomi.

Som framgår av min fråga tar Centrala studiestödsnämnden ingen hänsyn

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

till att de som skall betala tillbaka i dagsläget har det svårt ekonomiskt.
Nämnden räknar med utgångspunkt i tidigare inkomstår och struntar i hur
de betalningsskyldiga har det i dag. Enligt ett TT-telegram får de som inte
kan betala besök av Kronofogden. Hur ser utbildningsministern på att det
förflyter ett år innan reglering sker?

Anf. 29 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Det Tuve Skånberg nu påpekar gäller, för ordningens skull,
de senare lånen, dvs. de lån som tas enligt det nu gällande systemet. För
”gamla” studielån, om vi får kalla dem så, dvs. de lån som togs med det sy-
stem som gällde fram till 1989 räknar man faktiskt på det innevarande året,
men man justerar i efterhand. Det finns alltså en mekanism av det slag som
Tuve Skånberg efterlyser inbyggd i själva systemet.

Vad gäller besök av Kronofogden, är det en situation som människor då
och då hamnar i när de inte har förmåga att betala. Men samtidigt understry-
ker CSN vid en direkt förfrågan att alla insatser görs för att undvika att en
människa, utan egentlig orsak, hamnar i en sådan belägenhet. Det betyder
att avbetalningsplaner kan göras upp, och görs upp, om den enskilde har
liten eller ingen förmåga att leva upp till de förpliktelser som de ursprungliga
reglerna stipulerar. Jag delar självfallet den uppfattning som Tuve Skånberg
har, nämligen att sådana regler måste kunna tillämpas gentemot människor
som bokstavligen inte har pengar att återbetala sina studiemedel med.

Anf. 30 TUVE SKÅNBERG (kds):

Fru talman! Med utbildningsministerns senaste replik täcktes den lucka
som möjligen fanns i det första svaret. Jag är tacksam därför, och jag ser fram
emot att utbildningsministern kommer att följa frågan utifrån de intentioner
som han nu gav uttryck för.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1992/93:577 om Europarådet och legalisering av
narkotika

Anf. 31 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Widar Andersson har ställt en fråga till statsrådet Dinkelspiel
om Europarådet och legalisering av narkotika. Arbetet inom regeringen är
så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Widar Andersson uppger att Europarådet har sponsrat en stor narkotika-
legaliseringskonferens i Rotterdam i april i år och att det i slutdokumentet
från konferensen uttalas stöd för en helt annan narkotikapolitik än den
svenska och vad som brukar vara den svenska hållningen i internationella
sammanhang. Utifrån detta frågar Widar Andersson vad statsrådet tänker
göra för att påverka rådets inställning i denna fråga.

Som svar på Widar Anderssons fråga vill jag börja med att säga att Euro-
parådet inte har sponsrat denna konferens. Den arrangerades av den hol-
ländska stiftelsen Boumanhuis Alcohol and Drug Foundation. Bland spon-

sorerna finns holländska hälsovårdsministeriet men inte Europarådet. När
det gäller den oro som jag uppfattar ligger bakom Widar Anderssons fråga
vill jag säga följande.

Under april månad i år genomfördes det årliga mötet med FN:s narkotika-
kommission. Där presenterades också den årsrapport som FN:s internatio-
nella narkotikakontrollstyrelse, INCB, utarbetat och i vilken man redovisar
den globala narkotikasituationen. Sverige nämns av INCB som ett exempel
på ett land med en föredömlig narkotikapolitik.

Under mötet uttalade sig den svenska delegationen tydligt för en restriktiv
och sammanhållen narkotikapolitik och mot en uppluckring av den interna-
tionella narkotikakontrollen. Ett flertal länder uttalade sig på likartat sätt
mot legaliseringssträvandena. Mötet antog också en resolution mot legalise-
ring av narkotika. Det intryck jag har fått är att kommissionen mycket be-
stämt avvisar varje tanke på att tillåta icke-medicinskt bruk av narkotika.

Jag vill här också ta tillfället i akt att tala om att det i slutet av maj månad
i år kommer att hållas en europeisk narkomanvårdskonferens här i Stock-
holm. Huvudsyftet med konferensen, som anordnas av Socialstyrelsen i sam-
arbete med Stockholms stad och en rad frivilligorganisationer, är att utgöra
en motvikt mot den typ av konferenser som Widar Andersson åsyftar.

Socialdepartementet har bidragit ekonomiskt till konferensen. Till skill-
nad från Rotterdamkonferensen stöds detta arrangemang av såväl WHO
som Europarådet.

Jag vill med detta svar ha sagt att jag ser mycket allvarligt på den rörelse
som på olika sätt försöker förändra den restriktiva narkotikapolitik som Sve-
rige företräder och som har sin grund i FN:s narkotikakonventioner. Jag
kommer att se till att Sverige även fortsättningsvis kommer att vara drivande
i dessa frågor i olika internationella sammanhang.

Anf. 32 WIDAR ANDERSSON (s):

Fru talman! Jag tackar för svaret och vill först och främst rätta till ett slarv-
fel som helt och hållet beror på mig. Det är alltså inte Europarådet utan -
än värre kan man säga - EG-kommissionen som har varit en av sponsorerna
till den här stora legaliseringskonferensen i Rotterdam. En liknande konfe-
rens hölls för några månader sedan i Bergen i Norge.

Bakgrunden till min fråga är naturligtvis den oro som jag och många män-
niskor känner när det gäller framtiden för Sveriges restriktiva narkotikapoli-
tik och hur pass stark den skall komma att visa sig stå vid en närmare kon-
frontation med läget i Västeuropa och även i Östeuropa.

En annan bakgrund till min fråga är att vi, när vi i Sverige blandar narkoti-
kapolitik och en allt liberalare alkoholpolitik med arbetslöshet, fattigdom
och utanförskap, också blandar något av en social bomb, något som vi måste
ta på fullaste allvar.

När man ser att EG-kommissionen, hälsovårdsministeriet i Holland - pre-
cis som socialministern sade - och även hälsoministeriet i Storbritannien
sponsrar det här, undrar man hur aktivt Sverige är på den internationella
arenan. Kan Sverige göra mer? På vilket sätt kan vi hjälpas åt?

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Anf. 33 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Låt mig först säga att jag helt delar Widar Anderssons upp-
fattning i synen på den här legaliseringsrörelsen som finns i Europa. Jag kän-
ner en mycket stark oro över att det är så pass många stora städer i Europa
i dag - ett trettiotal, tror jag - som har anslutit sig till den här rörelsen.

Det ligger naturligtvis ett tungt ansvar på Sverige, den svenska regeringen
och riksdagen, liksom på andra som har samma uppfattning som vi, när det
gäller att motarbeta de här legaliseringstendenserna. Det gör vi bl.a., som
jag nämnde i mitt frågesvar, genom den konferens som arrangeras i maj i
Stockholm.

Det är ändå intressant att den här frågan i samband med Narkotikakom-
missionens möte i Wien diskuterades en hel del, bl.a. mot bakgrund av
INCB:s årsrapport. I den riktar INCB en mycket hård kritik mot just Hol-
land, som har varit det land i Europa som har gått före när det har gällt legali-
sering på detta område. Holländarna var närvarande, men i Holland pågick
samtidigt en hård debatt just om INCB-rapporten, och uppfattningarna var
olika. Man är alltså inte ens där överens om vilken politik som skall föras.
Det gjorde att holländarna uppträdde ganska spakt i Wien. I övrigt rådde en
mycket stor enighet, en bedövande enighet, om att ta avstånd från de här
legaliseringstendenserna.

Om Europarådet skulle delta i något sådant, är det naturligt att Sverige
som medlem i Europarådet inom organisationens ram försöker agera i den
här riktningen. Självklart skall vi göra det den dag som Sverige blir medlem
i EG. Än så länge har vi inte möjligheter att göra det.

Samtidigt har jag svårt att tro att EG som sådant skulle stödja slutsatserna
från konferensen i Rotterdam, därför att det gemensamma program som
finns från EG:s sida på narkotikaområdet ligger mycket nära de svenska am-
bitionerna. Så den officiella politiken inom EG har vi ingen anledning att
protestera mot. Vilken roll EG kan ha spelat som finansiär och medver-
kande i övrigt i Rotterdam känner jag dess värre inte till.

Jag tror som sagt att vi är helt överens om målen för den svenska narkoti-
kapolitiken.

Anf. 34 WIDAR ANDERSSON (s):

Fru talman! Jag tror också att vi är helt överens om målen för den svenska
narkotikapolitiken. Vad jag undrade var hur vi skall klara oss i ett allt hår-
dare internationellt tryck såväl från Västeuropa som från Östeuropa. Vid
konferensen i Rotterdam var delegater från bl.a. Ungern och Polen. De re-
dogjorde för utvecklingen i sina samhällen, där de normala samhällsstruktu-
rerna inte fungerar på det sätt som de önskar. De ropar på något vis efter
hjälp från länder som har fungerande modeller och program för en vettig
narkotikapolitik, vettiga behandlingskedjor, vettiga straff och en vettig poli-
tisk inriktning. Frågan är om vi från Sverige skulle kunna göra något mer
där.

Anf. 35 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Jag tror att det här är ett område där vi alltid kan säga att vi
borde göra mer och kanske också kan göra mer. Vi är mycket aktiva interna-

tionellt. Vi försöker i olika organisationer berätta om våra egna erfarenheter
och få andra länder med oss på den politik som vi tycker är riktig.

Rent praktiskt pågår diskussioner i Europa om ett ökat polisiärt samar-
bete, som bl.a. riktar sig mot den internationella narkotikahandeln. Vad som
kan komma ut av detta vågar jag inte i dag ha någon bestämd uppfattning
om, men jag tror att det är på det planet som ett ökat samarbete skulle kunna
ge resultat.

Vidare kan jag nämna att vi håller på att ta fram en liten skrift till en bör-
jan på engelska, och så småningom kanske på andra språk, där vi beskriver
den svenska narkotikapolitiken. Vi tycker att det är viktigt att en internatio-
nell publik får kännedom om att man faktiskt kan nå framgångar. Att efter-
sträva legalisering är ett uttryck för en uppgivenhet inför en social misär som
man inte tror att man kan rå på. Då är det viktigt att visa att det finns också
goda exempel i världen.

Anf. 36 WIDAR ANDERSSON (s):

Fru talman! Slutligen när det gäller EG-kommissionens engagemang i le-
galiseringskonferensen vet jag ju att EG:s officiella inställning är restriktiv
och mer liknar den svenska än den som uttalades vid konferensen. Men det
här är en stor fråga ute bland medborgarna i Sverige. Inte minst använder
de som mest högljutt agerar för nej till EG det här som ett argument. Jag tror
att ju snabbare och tydligare vi kan få klarhet i EG-ländemas regeringars
inställning i dessa frågor, desto bättre är det när det gäller att hyfsa vår debatt
här hemma.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1992/93:626 om åtgärder mot hembränning

Anf. 37 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig om vilka åtgärder jag
är beredd att vidta i syfte att hembränning inte skall öka.

Sten Andersson hävdar att hembränningen har ökat kraftigt och att incita-
mentet för denna verksamhet i huvudsak enbart är en prisfråga. Som jag har
påpekat tidigare i ett interpellationssvar till Sten Andersson har jag svårt att
förstå det resonemanget. Sedan 1970-talet har alkoholdryckernas prisut-
veckling inte gått snabbare än den allmänna prisutvecklingen. Under vissa
perioder har alkoholpriserna t.o.m. släpat efter inflationen.

Det finns anledning att noga följa utvecklingen i landet när det gäller hem-
bränningen. Därför har jag givit den alkoholpolitiska kommissionen i upp-
drag att lämna förslag till metoder att löpande följa även den icke-registre-
rade alkoholkonsumtionen, för att ge regering och riksdag ett bättre under-
lag för alkoholpolitiska ställningstaganden.

Jag håller med Sten Andersson om att hembränningen är ett allvarligt pro-
blem. Det är viktigt att slå fast detta, även om ingen med säkerhet i dag kan
uttala sig om dess exakta omfattning. Det är i hög grad angeläget att på olika
sätt ingripa mot och förebygga denna olagliga verksamhet. Jag utgår ifrån

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

att Alkoholkommissionen uppmärksammar det här problemet och i sitt slut-
betänkande till årsskiftet lägger fram förslag till lämpliga åtgärder i syfte att
minska hembränningen.

Anf. 38 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Jag tackar för svaret. Låt mig till en början säga att det inte
är jag som hävdar att hembränningen har ökat, utan det framgår av flera
undersökningar som vi kan läsa om snart sagt varje dag. Man konstaterar
alltmer entydigt att vi riskerar att hamna i en situation som närmar sig de
norska förhållandena. Nästan hälften av den alkohol som konsumeras i
Norge distribueras utanför norska Vinmonopolets kontroll.

Statsrådet säger att han har svårt att förstå mitt resonemang kring prisbil-
den. Det enda riktiga skälet - förutom i några fall där det är ett rent geogra-
fiskt skäl - till att folk köper hembränt och att hembränt finns att tillgå är väl
ändå det höga priset. Det kan inte vara något annat. Om statsrådet har en
annan uppfattning om varför svenska folket trots allt konsumerar så mycket
hembränt, skulle det vara intressant att få reda på vad han tror är orsaken
till detta.

Jag noterar att statsrådet har fått en något ändrad inställning. Det var inte
så länge sedan som han nonchalerade dessa frågor, men det gör han tydligen
inte nu längre.

Det är helt klart att hembränning är en lagstridig handling, men bland en
stor del av svenska folket knappast ansedd som kriminell mer än i de fall då
man säljer hembränt sprit till ungdomar. Jag vet också att det är politiskt
omöjligt att t.ex. sänka spritpriserna, vilket jag tror skulle vara den enda
möjligheten att få bukt med den stora hembränningen.

Jag skulle till sist vilja fråga statsrådet: Vilket praktiskt svar kring lösandet
av problemet med hembränningen förväntar sig statsrådet av Alkoholkom-
missionen?

Anf. 39 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Får jag svara på den sista frågan först. Hade jag svaret på alla
frågor, skulle vi inte behöva ställa några frågor till Alkoholkommissionen.
Vi får väl avvakta och se vad kommissionen kommer fram till som ju har tid
att fördjupa sig i problemet och diskutera det med olika intressenter samt
fundera på vad det kan finnas för olika alternativ. Frågan är inte helt ny. En
del idéer, t.ex. när det gäller polisiära insatser, har diskuterats här i kamma-
ren tidigare.

Får jag sedan ta upp ett par andra trådar som Sten Andersson i Malmö
kastade ut. För det första finns det naturligtvis ett alldeles klart samband
mellan billig alkohol och stor alkoholkonsumtion. Vi kan tydligen se sådana
samband ute i Europa, där det finns åtskilliga länder som tillhandahåller al-
kohol till mycket låga priser och där man också har en betydligt högre alko-
holkonsumtion än vi har i Sverige. Om vi sänkte alkoholpriserna i Sverige,
skulle det leda till att vi fick en ökad alkoholkonsumtion och ökade alkohol-
skador.

För det andra finns det ett uppenbart samband mellan den registrerade
alkoholkonsumtionen och alkoholskadorna. Om det vore så enkelt som Sten

Andersson i Malmö brukar göra gällande i debatterna, att minskad registre-
rad konsumtion omedelbart leder till ökad oregistrerad konsumtion, skulle
vi inte se något samband mellan minskad registrerad konsumtion och mins-
kade alkoholskador. Just ett sådant samband har vi kunnat konstatera. När
alkoholkonsumtionen har gått ner, t.ex. under den förra borgerliga regering-
ens tid mellan 1977 och början av 1980-talet, fick vi också en minskning av
alkoholskadorna. Det är alltså klart att även om det förekommer oregistre-
rad konsumtion i Sverige - och det gör det självklart - utgör den inte på nå-
got sätt ett kommuniserande kärl med den registrerade alkoholkonsumtio-
nen.

Anf. 40 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Vissa experter säger att om man lägger samman den registre-
rade konsumtionen i Sverige med den som sker vid sidan om, ligger vi i snitt
på samma konsumtionsnivå som övriga Europa. När experterna talar om al-
koholen kontra alkoholpriserna, höga olyckstal osv. har de till viss del rätt,
men man har svårt att få tilltro till dem. Ena dagen kan vi läsa i en bok att
supen kostar 10 miljarder, nästa månad kostar den 20 miljarder och till slut
80 miljarder.

Det är litet svårt för folk att fatta vad som är sant bakom dessa siffror.

Jag ställde en fråga till statsrådet om vad han eventuellt hade kunnat tänka
sig att ge för råd till Alkoholkommissionen. Till skillnad från de flesta med-
lemmarna i denna kommission har statsrådet trots allt sysslat länge med
dessa frågor. Därför borde han kunna ge kommissionen ett ord på vägen.

Anf. 41 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Det finns en ganska färsk studie utförd av en dansk forskare,
som har funderat på varför medellivslängden i Danmark är lägre än medel-
livslängden i Sverige. Den här forskaren har gått igenom olika tänkbara fak-
torer som kan förklara detta fenomen och kommit fram till att skillnaden i
medellivslängd förklaras av att man i Danmark dricker mer alkohol och rö-
ker mer än vad man gör i Sverige. Det finns åtskilliga forskningsresultat som
klart visar att omfattande alkoholkonsumtion liksom rökning är mycket häl-
sovådligt och utgör ett hot mot folkhälsan.

Om regeringen tillsätter en kommission som skall fundera över alkoholpo-
litiken, är det självfallet kommissionen som skall ge råd till oss och inte vi i
regeringen som skall ge råd till kommissionen. Om vi visste vilka råd som vi
skulle ge, behövdes det ingen kommission. Det tror jag att också Sten An-
dersson i Malmö förstår.

Anf. 42 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Japanerna har en högre medellivslängd än vad svenskarna
har, och deras alkoholkonsumtion är större än den svenska. Den enstaka
danska rapporten behöver alltså inte vara helt tillförlitlig.

När det gäller kommissionen och goda råd till den förstår jag ju att om det
i dag hade funnits förslag om hur man skall lösa problemen, behövdes det
ingen kommission. Men med tanke på att statsrådet sedan lång tid tillbaka

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 104

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

har sysslat med dessa frågor hoppas jag att han under hand tar kontakt med
kommissionen och lägger fram sina synpunkter på problemet.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1992/93:636 om bevarande av den svenska kulturen

Anf. 43 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! John Bouvin undrar vad regeringen tänker göra för att främja
svenskarnas möjligheter att få behålla och utveckla sin kultur. Han ser med
oro på hur mängden flyktingar och invandrare ökar och hur befolkningssam-
mansättning och svensk kultur påverkas.

Inte ens i regeringsformen finner han till sin bestörtning stöd för den
svenska kulturen - där hittar han bara en bestämmelse om att staten skall
”främja etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla
och utveckla sin kultur”. ”Bestämmelsen gäller alltså inte den svenska kultu-
ren”, konstaterar han.

Nej, just i den meningen omnämns inte den svenska kulturen särskilt.
John Bouvins påpekande avslöjar att han, trots att han sitter i Sveriges riks-
dag, inte tycks ha förstått vad en författning är för något. En författning ba-
serar sig på ett samhälles grundläggande värderingar och syftar till att värna
ett lands kultur i dess vidaste mening. Allt som står i regeringsformen är
alltså ett uttryck för svensk kultur inklusive synen på minoriteters rättighe-
ter.

John Bouvin tycks utgå från att kultur är något statiskt, något som inte
förändras. Han verkar också anse att alla kulturella förändringar är dåliga
och att det bara är genom invandring som de kan ske. Hans synsätt speglar
både okunnighet och glömska om historien.

Ett typiskt kännetecken för kulturer är att de är föränderliga, en del ele-
ment får med tiden minskad betydelse och försvinner eller ändras eller får
ny innebörd. Annat kommer till. Om vi tittar närmare på det som vi i dag
anser är exempel på svensk kultur finner vi lätt inflytande från många håll
och kulturer.

Att julgranen är av främmande ursprung har vi säkert glömt, den är väl
ungefär hundra år gammal. Ett annat främmande inslag i vårt julfirande är
av betydligt senare datum. Mitt framför ögonen på oss, och under loppet av
ett fåtal år, har vi införlivat något nytt i våra jultraditioner. För hur många
människor i Sverige har inte Kalle Anka blivit ett måste för julfirandet? Om
John Bouvin vill invända att dessa traditioner inte ändrats genom invand-
ring, vill jag påminna honom om att om inte ett antal missionärer hade gett
sig ut på en lång och äventyrlig resa till Norden, där de mötte mycket hårt
motstånd och förakt för den nya kultur som de ville sprida, hade vi kanske
inte alls firat jul.

Sverige har alltså blivit det land som det är genom inflytande utifrån. I ett
historiskt perspektiv har detta ofta skett genom invandring. I dag spelar
också den moderna kommunikationstekniken en mycket viktig roll.

Det är inte bara vår religion som har kommit med invandrare, det har även

en hel del av det kunnande och den teknologi som byggt upp svensk industri
och ekonomi. Göta kanal, en av våra sinnebilder för svenskhet, är resultatet
av invandrad ingenjörskonst. Järnhanteringen, en av grunderna för vår väl-
färd, behövde utländsk arbetskraft för att utvecklas. Invandrarnas ättlingar
har med tiden - det har gått litet olika fort - gått upp i det svenska folket.
Vårt språk bär många spår av detta inflytande, men ofta är det bara utländskt
klingande namn såsom Bouvin och Wachtmeister som ibland påminner oss
om att bärarens anfader en gång flyttade hit från utlandet. Jag är övertygad
om att John Bouvin inte tycker att allt utländskt inflytande är av ondo.

Jag hoppas att det framgår av vad jag sagt att några åtgärder för att behålla
och utveckla svensk kultur på det sätt som John Bouvin tycks mena varken
är möjliga, nödvändiga eller önskvärda. På många olika sätt stöds emellertid
svensk kultur i skolan och i samhällslivet i stort. Stora resurser satsas på att
bevara och utveckla svensk kultur.

Det senaste exemplet är museernas projekt ”Den svenska historien”. Mu-
sik, teater och andra konstnärliga uttrycksformer har de senaste åren fått
ökade statliga bidrag. Här är det inte invandringen som utgör hotet utan
andra krafter, men lika fullt skulle ett livskraftigt svenskt kulturliv inte vara
möjligt utan ett ständigt utbyte av idéer och människor mellan Sverige och
andra länder.

Jag vill emellertid understryka att mötet mellan människor med olika bak-
grund - i synnerhet om olikheterna är stora - kan vara svårt och påfrestande
för båda parter. Påfrestningarna kan bli extra stora i dåliga tider och när ar-
betslösheten stiger. Detta är regeringen mycket medveten om. Därför görs
nya insatser för att motverka den främlingsfientlighet som finns i samhället
och som somliga personer i landet hjälper till att underblåsa på olika sätt.

Anf. 44 JOHN BOUVIN (nyd):

Fru talman! Kulturministern! Jag får väl tacka för svaret, som inte var nå-
got direkt svar utan mer ett allmänt svammel om saker och ting. Jag frågade
efter hur vi skall bevara vår svenska kultur. Jag vill ta död på en del myter
om det här med invandring. Jag har själv en invandrarbakgrund och har
t.o.m. jobbat i u-ländema, i tredje världen, i åtta tio år. Så jag vill påstå att
jag inte alls är okunnig på det området.

Nåväl, för att gå över till det här med invandringen. År 1870 var det bara
0,2 % som var utrikes födda, medan det år 1990 var 46 gånger fler. Där finns
alltså en bidragande orsak. Jag är också övertygad om att kulturministern
vet vad kedjemigration innebär. Vi svenskar kommer att bli en minoritet i
mitten av 2000-talet. Då hotas vår kultur att suddas bort totalt. Redan nu
kan man se en annan sida av saken som inte omnämns, nämligen den höga
brottsligheten. Den tycker jag inte alls om.

Det här är inte fråga om rasism eller någonting sådant, utan det är fråga
om realism i allra högsta grad. Är kulturministern medveten om att om vi
fortsätter med vår asylpolitik, blir slutet för vår svenska kultur mer eller
mindre oåterkalleligt? Jag skall nämna ett exempel. Under 1969-1970 kom
det 145 invandrare till Ishöj i Danmark. 20 år senare uppgår antalet invand-
rare till 1 800. Fortsätter ökningen i den takten blir det sammanlagt 8 000
invandrare år 2000. Om vi skall öka vår befolkning på detta sätt, ser jag ett

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

kommande Bosnien här i Sverige. Det var det som jag ville ha en kommentar
om.

Anf. 45 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag antydde i slutet av mitt svar att Bouvin är en av de perso-
ner i det här landet som underblåser fördomar och som målar upp hotbilder
av de människor som i vårt land söker skydd från förföljelse. Han drar sig
inte heller för att göra hypotetiska räkneexempel om att svenskarna skulle
bli en minoritet i eget land.

Om man skulle gå tillräckligt långt tillbaka i tiden för att göra sådana här
beräkningar, skulle det redan vara kört i Sverige, därför att vi har haft en så
stor invandring under århundradenas lopp. Detta framhöll jag också i mitt
svar.

Den inflytelse av andra idéer, värderingar och kulturer som vi har haft i
Sverige under årtusendenas lopp är Sverige i dag. Vi har haft kulturella infly-
telser, och vi i Sverige har också påverkat värderingar utanför vårt land.
Detta är en process, ett möte mellan människor, kulturer och länder som ger
oss styrka.

Anf. 46 JOHN BOUVIN (nyd):

Fru talman! Vi kommer ingen vart här. Men vad jag försöker belysa är
alltså vad den våg av ohejdad invandring av asylsökande leder till. Vi hjälper
inte människorna på detta sätt, därför att vi dränerar tredje världen från
kunnigt folk. Jag kan som exempel nämna att var fjärde läkare i dag har sitt
ursprung i tredje världen. Är detta riktigt?

Vad vi gör med vår asylpolitik är att hämma tredje världens länder i deras
egen utveckling. Jag vill poängtera att vi måste tänka om när det gäller hela
asylpolitiken, biståndet och över huvud taget.

Kulturministern inledde den här debatten med att säga att där står en ra-
sist. Detta leder ingen vart, därför att jag är nämligen ingen rasist. Det är
inte fråga om detta.

Anf. 47 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Det är en gammal välkänd teknik från Bouvin att vädja till att
känna sig underlägsen. Det finns ingen person som från den här sidan av
talarstolen har talat om rasism. Jag ägnar mig åt att gå in i en sakdebatt.

Bouvin talar nu om att vi dränerar tredje världen från utbildad arbets-
kraft. John Bouvin tillhör ju ett parti som egentligen vill avskaffa våra möj-
ligheter att se till att det blir en bättre utveckling i de fattiga länderna, så att
människor där kan få ett välbefinnande och de sociala möjligheter som gör
att de kan stanna i sina länder. Men John Bouvin vill ju avskaffa all svensk
u-hjälp, så att människor inte kan få framtiden i sina egna länder.

Fru talman! Jag skall citera ett uttalande som John Bouvin har gjort en
gång i tiden: 1955 fanns lika många människor i Kenya som i Sverige. Nu är
det överbefolkat. Först födde de 15 ungar. Lejonet åt upp ett par. Sedan dog
10 av svält, och så hade de 3 barn som klarade sig. Nu, med våra pengar,
överlever alla, och då blir det katastrof.

Detta, fru talman, anser jag inte vara ett uttalande som motsvarar vad man

kan kräva av en ledamot av Sveriges riksdag, som hävdar att vi skall värna
svensk kultur. Detta är inte något kulturellt uttalande.

Anf. 48 JOHN BOUVIN (nyd):

Fru talman! Detta var väldigt billigt gjort. Först vill jag fråga om kulturmi-
nistern har hört mig säga detta. Det kulturministern citerar är hämtat ur en
artikel. Men all right, kör på med den stilen, så kör jag min stil.

Vi i i-världen måste hjälpa u-världen, ja. Men vi skall icke göra det på
detta vis, därför att vi föder korruption. Jag har jobbat i dessa länder, så jag
vet vad jag pratar om. Men vi är ju så förträffliga i denna kammare att vi
bestämmer vad tredje världen skall göra. Så enkelt är det. Det är detta jag
försöker belysa. Jag är så trött på allt detta resonemang, alla liknelser och
påståenden om vad man har sagt. Förstår inte kulturministern att jag försö-
ker dra fram att vi måste vakna till och hjälpa tredje världen, därför att det
är vi som har stökat till tredje världen? Vi har lagt oss i deras sätt att leva,
och vi har talat om att vi är mycket, mycket bättre än vad de är. Men vi är
människor allihop.

Anf. 49 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag förstår att John Bouvin är trött på att möta sitt eget an-
sikte och att konfronteras med sina egna uttalanden i denna kammare.

Vad jag har sagt här tidigare är att John Bouvin vill hindra oss i Sverige
från att möjliggöra en bättre utveckling i andra delar av världen. Han vill dra
in den lilla smula av hjälp som Sverige kan bistå med för att utveckla andra
länder.

Anf. 50 JOHN BOUVIN (nyd):

Fru talman! Jag måste faktiskt svara litet grand på detta, därför att det
som kulturministern påstår är helt felaktigt. Jag får be om ursäkt för att jag
inte begärde ordet. Men jag är inte så van vid ordningen. Även om man nu
har varit här i riksdagen i ett och ett halvt år, så lär man sig aldrig spelsättet
som är här.

Jag tycker inte om biståndspengar. Man kan med egna ögon se på länder
som Mogambique och Angola. Det är fråga om länder som vi har förstört
med svenska biståndspengar. Det är bara att konstatera detta. Så enkelt är
det. Se sanningen i vitögat när det gäller den korruption som vi har infört i
dessa länder. Jag har själv jobbat nere i dessa länder. Fråga befolkningen!
Jag kommer alldeles utmärkt överens med befolkningen där nere. De håller
med mig om allting. Vi föder alltså klasstänkande i tredje världen med hjälp
av våra pengar. Vi delar upp klasserna så att de som blir rikare blir det på
grund av detta, men den lille mannen där nere hjälper vi inte på rätt sätt.

Anf. 51 TALMANNEN:

Jag vill erinra om att frågan gällde bevarande av den svenska kulturen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104 10 § Svar på fråga 1992/93:654 om praktisk yrkesorientering for

4 maj 1993 invandrare

Svar på frågor

Anf. 52 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Margareta Viklund har frågat mig om regeringen avser att
vidta åtgärder för att få till stånd en praktisk yrkesorientering för asylsö-
kande.

Inledningsvis vill jag understryka att brist på sysselsättning för en asylsö-
kande, som för alla andra, är av ondo. Just av den anledningen har det de
senaste åren gjorts stora ansträngningar för att ge de asylsökande en så me-
ningsfull vistelse som möjligt. Och mer är på gång.

Sedan sommaren 1991 är verksamheten vid Invandrarverkets förlägg-
ningar inriktad på att den enskilde asylsökande tar ansvar för sin dagliga livs-
föring och även tar aktiv del i skötseln av förläggningen. Vid varje förlägg-
ning skall fr.o.m. budgetåret 1991/92 ett fast utbud av sysselsättning erbju-
das. Aktiviteterna omfattar bl.a. skötsel av förläggningen, information till
nyanlända landsmän liksom till dem som bor i närheten av förläggningen.

De asylsökande deltar också aktivt i skötseln av kaféverksamhet, second
hand-butiker liksom i den barn- och ungdomsverksamhet som finns i anslut-
ning till förläggningarna. Dessutom finns ett ganska omfattande studieutbud
där kurser i praktisk vardagssvenska är ett viktigt inslag. Det anordnas även
kurser i t.ex. engelska, data, matematik, friskvård, hemspråk och trafikkun-
skap.

Organiserad verksamhet som Invandrarverket svarar för finns också utan-
för förläggningen i samarbete med t.ex. organisationer, föreningar, enskilda
och kommuner. Det kan vara fråga om arbetsplatsorientering och praktik
på olika arbetsplatser. Denna verksamhet har mycket gemensamt med den
praktiska yrkesorientering som erbjuds inom skolans ram.

Det finns alltså redan i dag ett ganska varierat utbud av aktiviteter på ver-
kets förläggningar. Eftersom verksamheten är under uppbyggnad förekom-
mer självfallet lokala variationer. En grundläggande utgångspunkt för den
organiserade verksamhet som Invandrarverket anordnar är att den skall
upplevas som meningsfull för den asylsökande oavsett utgången i själva asyl-
ärendet.

Regeringen avser senare i år att lägga en proposition om ett reformerat
och mer flexibelt mottagande av asylsökande och flyktingar. Inriktningen är
att förslagen i propositionen kommer att leda till att de asylsökande själva
får ta ett större ansvar för sin egen livsföring. Det innebär bl.a. att de asylsö-
kande får möjlighet att bo utanför förläggning och i högre grad ges möjlighet
till meningsfull sysselsättning.

Anf. 53 MARGARETA VIKLUND (kds):

Fru talman! Först vill jag tacka för svaret, som jag tycker var positivt och
människovänligt.

Vi har ju för närvarande väldigt många flyktingar i vårt land. För många
av dem är väntetiden lång vid slussar och förläggningar. Bristen på sysselsätt-
ning gör att många mår mycket sämre än de egentligen behöver göra. Perso-

ner som på försök har deltagit i verksamheter där de upplever sig ha en upp-
gift mår bättre både fysiskt och psykiskt.

Det är bra att det börjar komma i gång verksamheter och att man upp-
muntrar egna initiativ. Jag har t.ex. mött en man vid en sluss jag besökte som
startade en förskola som blev en liten oas för förskolebarnen på slussen. Den
värme han gav de barn som hade utsatts för våld och andra övergrepp går
inte att beskriva. Jag upplever hans insatser som ovärderliga för den slussen
under den tid han var där.

Men det är också viktigt att människorna så fort som möjligt blir delaktiga
i vårt samhälle och får träffa oss svenskar, liksom att vi också måste vara
beredvilliga att möta de människor som på kortare eller längre tid har kom-
mit till oss. Det är bra att man redan nu i avvaktan på att flyktingarna skall
få resultatet av pågående utredningar och i väntan på att situationen i deras
eget land skall bli bättre så att det går att återvända ordnar verksamhet lik-
nande skolornas praktiska yrkesorientering. Men vid en del förläggningar
som jag har besökt har tröstlöshetens och sysslolöshetens hand vilat tung
över hela förläggningen.

Personer utan nämnvärda kunskaper i svenska språket skulle kunna med-
verka vid skolbespisningar, servera mat till eleverna och vara med och förbe-
reda måltiderna. Samma möjlighet till praktisk yrkesorientering borde också
gå att erbjuda vid ålderdomshem, servicehus osv.

Både män och kvinnor vid Invandrarverkets förläggningar skulle också
kunna vara till stor hjälp på fritidshem och daghem. Där skulle de kunna
initiera och delta i olika gemensamma aktiviteter såsom bordtennis, skrid-
skoåkning på vintern, fotboll, slöjdarbeten, sång och spel. Det skulle också
kunna ge en ökad förståelse för olika kulturer, vilket tydligen behövs.

Anf. 54 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Jag har inte särskilt mycket att tillägga. Jag tycker att Marga-
reta Viklund gjorde en bra uppräkning av tänkbara aktiviteter.

Låt mig bara erinra om att jag för några dagar sedan fick ett förslag från
Skolverket och Invandrarverket. Regeringen hade nämligen givit dem i upp-
drag att undersöka hur skolan för barnen skulle kunna organiseras.

Ett av de förslagen är att man kan använda barnens föräldrar, dvs. asylsö-
kande föräldrar, i skolundervisningen. Det är ett litet exempel på vad som
är på gång och på vad som kan vara tänkbara uppgifter för att dels ge föräld-
rarna en meningsfull tillvaro, dels stimulera till kontakter mellan föräldrar
och barn på slussar och förläggningar. Jag tror att det är oerhört viktigt inte
minst för de personer som har haft mycket traumatiska upplevelser t.ex. i
krigets Jugoslavien.

Jag har i mitt svar sagt att intensiteten i verksamheten i dag varierar. Jag
är medveten om att det inte fungerar fullt ut på en del förläggningar, men
inriktningen är att det skall bli en bättre omfattning på verksamheten.

Anf. 55 MARGARETA VIKLUND (kds):

Fru talman! Jag anser att det finns väldigt mycket att göra på det här områ-
det. Den flyktingsituation vi har i vårt land i dag är egentligen en enda stor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

utmaning. Det går att göra väldigt mycket och ta vara på de resurser som
finns.

Det jag har talat om - en praktisk yrkesorientering och utbildning för asyl-
sökande - skulle också kunna vara till nytta för de flyktingar som tänker åter-
vända till sina hemländer igen. En väl strukturerad praktisk yrkesorientering
skulle avsevärt kunna underlätta deras repatriering.

I en fördjupad vidareutbildning skulle det kunna ingå en politisk och de-
mokratisk orientering om hur man bygger upp ett land som är helt utslaget.
Det finns det också behov av att lära.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1992/93:639 om turismen och allemansrätten

Anf. 56 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Ingegerd Sahlström har frågat mig om vilka åtgärder jag avser
att vidta för att den svenska allemansrätten inte skall missbrukas inom turist-
näringen.

Bakgrunden till frågan är att ett danskt reseföretag har anordnat resor till
värdefulla naturområden i Halland, varvid störning av djurlivet och ned-
huggning av träd uppges ha inträffat.

Låt mig först konstatera att störning av djurlivet och nedhuggning av träd
bryter mot gällande lagstiftning. Brott av detta slag skall liksom andra brott
beivras av berörda myndigheter. Markägaren kan kräva skadestånd av den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållar skada på marken. Även arrang-
ören av t.ex. en utflykt eller liknande organiserad samfärdsel på fastigheten
kan, om han inte fått samtycke av markägaren, bli ersättningsskyldig. Låt
mig vidare slå fast att nationaliteten på lagbrytaren därvidlag inte har någon
som helst betydelse.

För att förebygga händelser av detta slag är det självfallet viktigt att infor-
mera om de regler som gäller. Naturvårdsverket har nyligen till regeringen
lämnat en redogörelse över de informationsinsatser som genomförts med an-
ledning av ett regeringsuppdrag.

Verket har kontaktat ett stort antal myndigheter och organisationer, an-
nonserat i svensk och utländsk TV samt producerat videoprogram. Ut-
ländska turister på väg till Sverige har fått tryckt information och Invandrar-
verket har kontaktats för att föra ut information till invandrare och flyk-
tingar. För närvarande följs arbetet upp med en enkätundersökning, och ett
särskilt rådslag kommer att anordnas. Naturvårdsverket förutser ett fortsatt
stort behov av information, utbildning och konkreta praktiska åtgärder på
olika nivåer för att motverka missbruk av allemansrätten.

Naturvårdsverket och berörda myndigheter och organisationer har såle-
des problemet under uppsikt och planerar konkreta åtgärder för att före-
bygga missbruk av allemansrätten.

De som äger mark som utsätts för skadegörelse kan göra anmälan om
detta i likhet med vad som gäller för andra brott.

Anf. 57 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Fru talman! Jag vill tacka för svaret.

Jag har ställt den här frågan med anledning av att man hemma i mitt län,
Hallands län, är ganska upprörd över det som har hänt nu under våren. En
av orsakerna till att jag har ställt frågan är att jag är litet ängslig för att man
i denna upprördhet böljar ställa krav på att vi skall göra inskränkningar i
allemansrätten.

För mig är allemansrätten mycket viktig. Det är värdefullt att behålla alle-
mansrätten som en rättighet för oss alla i Sverige.

Jag kan liksom miljöministern konstatera att upplysningar verkligen be-
hövs. Skadegörelsen har i några fall redan polisanmälts. Jag kan som ett ex-
empel nämna att man i min kommun Halmstad har konstaterat att det vid
det senaste tillfället var ett fyrtiotal forsrännare som övernattade under ett
flertal nätter. De passade på att fälla ett hundratal träd, gräva latringropar,
elda under granar och bo i tält under ett antal nätter. Det är inte riktigt vad
allemansrätten går ut på.

Jag skulle vilja veta när alla de förslag till åtgärder i förebyggande syfte
som miljöministern nämnde kommer till stånd. Det är viktigt att det blir en
upplysningsinsats som fungerar snabbt. Vi vill gärna ha turister i Halland,
men vi vill att de skall uppföra sig på rätt sätt.

Anf. 58 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag har lätt att instämma med Ingegerd Sahlströms önskan.
Jag förstår upprördheten. I själva ordet allemansrätt betonas ju rättigheten,
men sanningen är ju att den också är förknippad med skyldigheter. Det finns
i en liten broschyr jag har med mig en ganska bra sammanfattning av vad
man inte får göra: man får inte störa och inte förstöra. Det är enkelt uttryckt
vad det handlar om.

Allt det man inte får göra är i allmänhet straffsanktionerat i brottsbalken.
Men när vi talar om allemansrätten brukar vi ju ägna oss i första hand åt dess
positiva sida. Det är den vi vill framhålla. Men det finns mycket klara för-
bud. Även om allemansrätten som sådan är en sedvanerätt finns det alltså i
annan lagstiftning gränser som man inte får överträda.

De åtgärder som Naturvårdsverket redovisar för regeringen i en skrivelse,
vilken kom in den 13 oktober 1992 efter ett uppdrag vi gav den 27 februari
1992, innefattar bl.a. åtgärder inför turistsäsongen. Det är åtgärder som Na-
turvårdsverket delvis har fått extra pengar för att genomföra. Det handlar
alltså om den rad av åtgärder som jag berättade om i frågesvaret. Jag skall
inte gå in ytterligare på det, men handlingen finns i Miljö- och naturresursde-
partementet.

Jag tror att det är viktigt att också de från andra länder som är ovana vid
allemansrätten möts av information. Jag tog med mig en broschyr för att visa
vilken information på både tyska och engelska och andra språk som man kan
få vid gränspassager.

Anf. 59 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Fru talman! I svaret talas det om att man behöver ge information till bl.a.
invandrare och flyktingar. Jag tror inte att det är det största problemet. Jag

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

tycker att det är alldeles utmärkt att man får information när man passerar
gränsen. Nu skall jag väl inte jaga danskar, men hemma i Halland säger man
att danskarna inte har härjat på detta sätt sedan tiden före freden i Knäred,
och det är ju ett antal år sedan.

Jag har litet papper här, bl.a. en broschyr från en firma i Hornbask, vari
man talar om hur fantastiskt fint det är att åka till den vildmark som finns i
Halland. Jag har själv inte riktigt uppfattat det såsom vildmark; begreppet
kan ha olika betydelse. I broschyren sägs att man kan slå sig ner i tre fyra
dagar och bo i tält och få enormt fina kurser i överlevnad. Så kommer 70
personer med 45 gummibåtar och ägnar sig åt forsränning i Tollarpsfallet.
Det är litet väl häftigt.

Vad skall vi göra för att hindra de firmor som finns på turismens område?
Det gäller ju inte att hindra den enskilda människan utan de kommersiella
intressen som verkar för att utnyttja allemansrätten i Sverige.

Anf. 60 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! I detta fall kan man aldrig skapa några fullständiga garantier.
Mot dumheten kämpar även gudarna förgäves. Det handlar ju ofta om dum-
het. Men det handlar också om - vilket är viktigt att påpeka - en del kom-
mersiella intressen, som naturligtvis tar tillfället i akt att tjäna pengar på den
fina svenska naturen. Det innebär ibland att man belastar den för hårt och
inte sätter upp klara gränser för vad människor får och inte får göra. På detta
område kan en expansion komma att medföra någon sorts anmälningsplikt.
Men så uppmärksammat som fallet utanför Halmstad har blivit med polisan-
mälan i dess spår utgår jag från att kunskapen sprider sig även till Danmark.
Jag törs inte dra några som helst paralleller med freden i Knäred eller något
annat. I så fall tror danskarna att jag ägnar mig åt något slags skämtkrig.

Anf. 61 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Fru talman! Jag vill ställa en sista fråga. Jag tror uppriktigt att man på Mil-
jödepartementet är mycket mån om att försöka rätta till dessa fel. Men turis-
men är ju en näringsgren på frammarsch i Sverige. Hur går samtalen mellan
miljöministern och näringsministern i detta fall? Är man även på näringssi-
dan medveten om denna problematik?

Anf. 62 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Regeringen står givetvis samlad bakom denna politik. I vår
hantering av dessa frågor i EG-sammanhang framhåller vi hela tiden - vilket
vi även gjorde i vårt anförande i Bryssel när förhandlingarna inleddes - alle-
mansrättens betydelse. Jag vet också att man i det nya organ som har ersatt
Turistrådet har ägnat dessa frågor stor uppmärksamhet. Detta organ sorte-
rar just under Näringsdepartementet.

Anf. 63 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Fru talman! Jag tackar för detta svar. Jag hoppas att dessa departement
tillsammans skall verka för att vi får turister till Sverige och att vi alla har en
fortsatt rätt till vår natur. Jag hoppas också att de turister som kommer hit

skall lära sig att uppskatta den på rätt sätt och vara medvetna både om rättig-
heter och om skyldigheter.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1992/93:627 om kravet på taxameter för använd-
ning av taxibil

Anf. 64 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig om jag är beredd att
medverka till förändringar av gällande regler så att taxibil utan taxameter
kan användas för privatkörning.

Enligt 13 a § fordonskungörelsen skall ett fordon som används i taxitrafik
vara försett med en taxameter av godkänd typ. Taxameterns fastsättning och
även taxametern skall vara plomberad. Riksdagen har nyligen ställt sig
bakom regeringens förslag om att taxametern alltid skall vara plomberad och
inte, som det nu står i fordonskungörelsen, ”vid behov”. Flyttning av taxa-
meterutrustning från en bil till en annan skall alltså inte kunna ske.

Om det finns särskilda skäl får länsstyrelsen medge undantag från skyldig-
heten att ha en taxameter. Till sådana särskilda skäl hör att fordonet uteslu-
tande skall användas för skolbarnstransporter.

Både från allmän synpunkt och med hänsyn till vikten av att konkurrensen
inom taxinäringen bedrivs på lika villkor är det viktigt att taxifordon är utrus-
tade med godkända taxametrar. Alltför långt gående dispenser öppnar vä-
gen för en gråzon med inslag av olaglig yrkesmässig trafik. Riksdagen har
nyligen ställt sig bakom regeringens förslag om en mera restriktiv dispensgiv-
ning när det gäller kravet på taxametrar.

Jag vill också erinra om att regeringen i december förra året beslöt om en
ändring i yrkestrafikförordningen, som innebär att länsstyrelsen skall kon-
trollera att ett taxifordon och dess utrustning verkligen är godkända för det
slag av trafik som yrkestrafiktillståndet avser, alltså i detta fall taxitrafik.
Länsstyrelsen skall också kontrollera att tillståndshavaren är ägare eller har
nyttjanderätt till fordonet. Härigenom säkerställs att det kontinuerligt finns
ett samband mellan trafiktillståndet, tillståndshavaren, det fordon som an-
mälts för taxitrafik och registreringsskylten. Alltså skall, om det inte finns
beslut om dispens från kravet på taxameter, ett fordon som anmälts för att
användas i taxitrafik alltid vara utrustat med taxameter. Det fordon som sak-
nar taxameter skall enligt 38 § fordonskungörelsen genomgå förnyad regi-
streringsbesiktning.

Sten Andersson är, vad jag kan förstå av tidigare riksdagsdebatter, medve-
ten om att det förekommer ekonomiska oegentligheter inom taxibranschen.
Låt oss från rättssäkerhetssynpunkt behålla sambandet mellan taxibil och
taxameter! Jag vill tillägga att regeringen i sin taxiproposition från i decem-
ber förra året föreslog att Vägverket bör upphäva Trafiksäkerhetsverkets ti-
digare beslut om att två särskilda taxameterfabrikat är undantagna från kra-
vet på fastsättning i fordonet. Riksdagen har inte haft något att erinra mot
ett sådant upphävande. Det innebär att obehörigt intrång i en taxameters

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

funktionssätt kan minska och därmed också fusket inom den oseriösa delen
av taxinäringen.

Jag är alltså inte beredd att medverka till ändringar i regelsystemet för taxi
på det sätt som Sten Andersson önskar. Däremot har jag pekat på möjlighe-
ten att få dispens från taxameterkravet, om det finns särskilda skäl för detta.
Om en sådan dispens har givits, får fordonet självfallet då också användas
för privatkörning.

Anf. 65 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Jag tackar för svaret. Låt mig kort rekapitulera min fråga till
statsrådet.

Den handlar alltså om en taxiägare, som har två bilar, en vanlig taxibil som
går såsom vanlig taxi, och en buss som till 95 % används till skolskjuts. Han
slipper ha taxameter under skolskjutstiden. Om han en lördagkväll har fått
en större körning och måste ta bussen, har han kunnat flytta taxametern från
den vanliga taxin till bussen. Han kan ju inte investera 35 000-40 000 kronor
i ytterligare en taxameter med tanke på de små intäkter som han får genom
den andra bilen i taxitrafiken.

Om hans hustru, sedan han har flyttat över taxametern från sin vanliga
taxi till bussen, vill använda deras vanliga taxi privat, begår hon en kriminell
handling. Det råder nämligen körförbud på den bilen, eftersom man inte får
köra en taxibil privat om det inte finns en taxameter i den.

Hur skulle, herr statsråd, ett tillåtande av denna dispens kunna innebära
någon form av gråzon? Det har ju inte ett dugg med taxikörning att göra.

Jag vet om att det framför allt i storstäderna finns en del kontroversiella
inslag i taxiverksamheten, men ingenting av detta förekommer ju på lands-
bygden.

Därför måste kontentan av svaret vara att det i dag blir dyrare att bedriva
taxiverksamhet på landsbygden och att det i slutändan drabbar konsumen-
terna. Vad som kanske är värre - när vi nu vill ha ett levande Sverige - är
att servicen riskerar att bli mycket sämre. Att betala 35 000-40 000 kr för en
taxameter, herr statsråd, när man inte kan få in den summan i taxiinkomster
finns det väl knappast någon riktig logik i.

Anf. 66 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Det problem som Sten Andersson i Malmö framlägger för oss
kan låta delikat. Men faktum är ju att denna taxiägare inte behöver investera
i en taxameter i det aktuella fordonet om han uteslutande ägnar sig åt skol-
skjutsar. Då krävs det alltså inte någon taxameter.

Detta handlar ju om ett försök till åtstramning av de regler som Sten An-
dersson och jag är helt överens om är alldeles för liberala, när det gäller han-
teringen av taxametrar i dagens läge. Problemet är ju just att man flyttar
taxametrar. Problemet är att de inte är fastsatta och besiktigade och att inte
taxameterns registreringsnummer också finns i exempelvis registreringsbevi-
set, så att man vid t.ex. en flygande besiktning kan kontrollera att det är rätt
taxameter som sitter i bilen.

Det som Sten Andersson för fram kan låta väldigt legitimt, men det öpp-

nar ändå på ett alldeles uppenbart sätt, fru talman, för ett fortsatt fusk med
taxametrarna. Detta trodde jag att Sten Andersson och jag var överens om.

Regeringen lade ju som sagt fram en proposition om åtgärder när det gäl-
ler taxitrafiken den 17 december. Trafikutskottet ville ha ytterligare åtgärder
på såväl lagstiftnings- som tillsynsområdet för att komma till rätta med de
problem som finns inom näringen. Jag är något förvånad över att Sten An-
dersson, som står bakom utskottets majoritetsskrivningar om ännu strängare
regler, nu vill mjuka upp de regler som finns vad gäller de kvittoskrivande
taxametrarna. Man kan inte å ena sidan kräva skärpta regler och å andra
sidan ta bort kravet på att taxametern alltid skall vara fastsatt i fordonet.

Anf. 67 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Jag har läst att man slipper att ha taxameter om man t.ex.
bara har kontraktskörningar. Men i det här fallet har man flyttat taxametern,
som ju ofta krävs för att en taxinäring skall fungera för konsumenterna på
landsbygden. Det har inte förekommit någon kritik mot att så har skett i de
små orterna ute på landsbygden.

Problemen i taxinäringen har funnits i storstäderna. Jag var med i den de-
batt som statsrådet refererade till. Då tog jag just upp det här exemplet. Jag
har också pratat med den som jag tror är statsrådets sakkunnige på departe-
mentet i de här frågorna. Elan medger att detta är svårt att förklara.

Om vi nu inte kan ändra på det här är vi i alla fall överens om att det fak-
tum att man tvingas ha en taxameter även om den trafik man bedriver bara
till en liten del består av taxikörningar innebär sämre service för de boende
på landsbygden. I de fall då man kan få service blir den dyrare än vad den
skulle behöva vara.

Anf. 68 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Det här med landsbygden låter naturligtvis väldigt bra. Men
var drar man gränsen? Vi har i dag upphävt sambandet. Det är alltså möjligt
att med vilken taxibil som helst bedriva taxiverksamhet över hela landet.

Jag tror att en av grundbultarna för att vi skall få ordning på taxinäringen
är att varje bil som inte uteslutande används för kontraktskörningar skall
ha en taxameter som är plomberad, och man skall kunna avläsa numret på
taxametern i registreringsbeviset. Jag tror faktiskt att det är nödvändigt att
hålla fast vid detta.

Anf. 69 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Vi har ju sett i medierna, och fått det vidimerat av taxiägare,
att inte ens dagens taxametrar är tillförlitliga. Det lär finnas en person på en
viss gata i Stockholm som har sidoinkomster av att justera taxametrar precis
i den riktning som taxiägaren önskar. Jag tror inte att man löser problemen
genom att säga att det absolut skall vara en taxameter i varje taxibil. Det
finns andra lösningar - och det pratade också utskottet om - t.ex. ett tillstånd
per bil.

Eftersom jag inte har fått svar på frågan tolkar jag det som att vi tydligen
ändå är överens om att det generellt blir dyrare att åka taxi på landsbygden
om vi skall behålla dessa regler fullt ut. Där har ju den här verksamheten

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

ofta förekommit. Taxiverksamhetens möjligheter att upprätthålla en god
service på landsbygden blir sämre.

Anf. 70 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag tror inte att jag kan hålla med om detta. Återigen: om den
ena bilen uteslutande används för skolskjutsning finns ju förutsättningar för
dispens, och man kan också få dispens för användning av bilen för privatkör-
ningar.

Frågan från Sten Andersson i Malmö handlar ju egentligen om fruns pri-
vata resor. Han frågar: ”Är statsrådet beredd medverka till förändringar av
gällande regler så att privatköming blir möjlig i sådana fall som relaterats
ovan?”

Jag kan inte riktigt förstå vad detta har för samband med prissättningen
för taxiresor på landsbygden.

Anf. 71 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Det finns ett samband. Man har ju tidigare kunnat flytta taxa-
metern. När ägaren, i det fall som jag har relaterat till, kör med sin buss
flyttar han över taxametern till den. Då får inte någon köra hans bil privat,
därför att det då är körförbud på den i och med att taxametern är borttagen.
Det måste ju bli dyrare om man tvingas att ha en taxameter i bägge bilarna,
framför allt i den bil som bara till en obetydlig del används för s.k. betald
taxiverksamhet.

Jag förstår att taxiägarna kommer att säga: Jag kommer icke att investera
i detta utan bara köra skolskjutsen. Den service som jag tidigare kunde ge
med min buss ger jag inte längre, därför att den verksamheten inte ger några
intäkter som motsvarar de kostnader som jag har. Därför blir det bara en
taxi i fortsättningen - skolskjutsen.

Anf. 72 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Avslutningsvis undrar jag ändå om inte Sten Andersson i
Malmö innerst inne kan nära en liten misstanke om att det skulle dyka upp
en hel del s.k. fruar som är ute på privatkörningar med bilar, som i själva
verket också tar upp passagerare mot betalning. Det är ju detta som vi vill
undvika genom att ha detta strikta samband mellan en bil som används utan-
för kontraktskörningar och en specifik taxameter.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1992/93:632 om ett större träbroprojekt

Anf. 73 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! John Andersson har frågat mig om jag är beredd att ta nöd-
vändiga initiativ för att ett större träbroprojekt skall komma till stånd i vårt
land.

Ansvaret för tekniska frågor som har anknytning till byggandet av broar
för vägtrafik åvilar Vägverket. Verket har följt och följer kontinuerligt ut-

vecklingen på broområdet och har för avsikt att under våren 1994 i sina bro-
normer ta in ett kapitel som behandlar träbrokonstruktioner.

I andra länder förekommer den ordningen att beställande myndighet an-
ger vilket material en bro skall byggas av, medan vi i Sverige ger entreprenö-
ren möjlighet att föreslå konstruktion och material då anbud lämnas. Detta
har ännu inte resulterat i att nya träbroar kommit till stånd, men av vad jag
erfarit pågår en intressant utveckling inom området som kan innebära att
träbroar blir ett alternativ i framtiden.

Med hänsyn härtill och då jag har fullt förtroende för Vägverkets sätt att
sköta denna verksamhet ser jag ingen anledning att ge Vägverket några sär-
skilda direktiv i denna fråga eller ta initiativ till ett större träbroprojekt.

Anf. 74 JOHN ANDERSSON (-):

Fru talman! Jag får tacka kommunikationsministern för svaret på min
fråga. Men det är synd att inte kommunikationsministern ser någon anled-
ning till att eventuellt påskynda en utveckling på det här området.

Sverige är ju ett skogsland, och för närvarande har vi ju ett rejält överskott
av träråvara. Ur många synpunkter kunde det därför vara bra att satsa på
nya områden och nya produkter, allra helst när det redan finns företag här i
landet som satsar ganska mycket på en utveckling på det här området. Det
är synd att inte kommunikationsministern ser några möjligheter att ta dessa
initiativ.

Om jag i övrigt skall kommentera svaret vill jag säga att detta med att Väg-
verket håller på att ta in ett kapitel som behandlar träbrokonstruktioner be-
ror på att man i Skellefteåtrakten i Västerbotten bygger träbroar. Vägverket
kom helt plötsligt på att man inte hade några regler för detta. Man skall hålla
Vägverket räkning för att man var generös och godkände träbroprojekten i
Skellefteå som provobjekt tills man har fått fram regler.

Jag skulle vilja påstå att det här är ett alternativ redan i dag, och inte bara
i framtiden. I Amerika har man byggt 17 000 träbroar, i Finland finns 500
broar och även i Schweiz håller man på med att bygga träbroar. Det borde
således också vara möjligt i Sverige, inte minst eftersom limträtekniken är
mycket intressant.

Anf. 75 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag uppfattade mitt svar såsom mycket positivt gentemot trä-
broar. Jag tror att John Andersson och jag i grunden har samma uppfattning,
nämligen att det vore mycket positivt med en sådan utveckling.

Att jag inte ser någon anledning att ta särskilda initiativ beror just på att
det nu kommer ett kapitel i den nya utgåvan om bronormer som behandlar
träbrokonstruktioner. Det pågår också en intressant utveckling inom det här
området som kan innebära att träbroar kan bli ett alternativ i framtiden.
Men detta, fru talman, kommer enbart att bero på om det här är mera gynn-
samt än andra material ur kostnads- och livscykelsynpunkt. Frågan är såle-
des vilket underhåll dessa broar kommer att kräva jämfört med andra kon-
struktioner. Jag ser med stor tillförsikt fram emot den verksamhet som nu
har startat. Jag hoppas att vi kommer att få se betydligt flera träbroar i Sve-
rige framöver.

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Anf. 76 JOHN ANDERSSON (-):

Fru talman! Det kan uppstå inkörningsproblem när man skall bölja med
en ny verksamhet. De entreprenörer som i dag finns på bromarknaden arbe-
tar med stål och betong. De företag som arbetar med limträteknik är inte
direkt brobyggare, utan de utvecklar tekniken och tillhandahåller material
till brobyggarna.

Det var ur den aspekten jag tänkte att någon kanske behöver ta ett initia-
tiv. Jag tänkte då närmast på kommunikationsministern. Ett sådant initiativ
skulle kunna komma t.ex. när man skall bygga Vedabron. Anslutnings-
broarna till denna bro skulle kunna byggas i trä.

Anf. 77 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag tror att den debatt som inte minst John Andersson har
bidragit till här kommer att aktivera entreprenörer och leverantörer av den
här typen av material. Jag är övertygad om att det kommer att finnas sådana
offerter att ta ställning till när man skall fatta beslut om olika broprojekt
framöver.

Anf. 78 JOHN ANDERSSON (-):

Fru talman! Om den här debatten är ett steg på vägen när det gäller att
hjälpa fram sådan verksamhet får väl både kommunikationsministern och
jag ta åt oss äran.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1992/93:633 om SAS fusionsplaner och den
svenska infrastrukturen

Anf. 79 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Marianne Andersson har frågat mig vilka åtgärder regeringen
avser att vidta för att säkra svensk infrastruktur i samband med SAS/Linje-
flygs fusionsplaner.

Som frågeställaren noterat pågår för närvarande diskussioner mellan
SAS, KLM, Swissair och Austrian om förutsättningar för samarbete och
samgående. Som bekant arbetar de europeiska flygbolagen på en marknad
med hård och ökande konkurrens, framför allt beträffande den internatio-
nella trafiken. Strukturförändringar är ett naturligt inslag inom näringsgre-
nar som arbetar på en konkurrensutsatt marknad. Jag ser det därför som
ett naturligt steg att också SAS undersöker förutsättningarna för att stärka
konkurrenskraften genom samarbete och eventuellt samgående med andra
flygbolag. Denna process kan ju också ses som en fortsättning på det skandi-
naviska samarbetet inom luftfarten.

Det är att notera att samarbetsdiskussionerna har som primärt syfte att
stärka konkurrenskraften på de internationella linjerna och tillförsäkra
Skandinavien en fortsatt god flygtrafikförsörjning i detta hänseende.

Det är nu närmast moderbolagen till SAS som har att bedöma om man
skall gå vidare med direkta förhandlingar. Jag kan inte se att frågan om SAS

framtidsplaner har någon relevans för diskussioner om det svenska flygets
infrastruktur.

Anf. 80 MARIANNE ANDERSSON (c):

Fru talman! Jag tackar för svaret, men jag kan inte påstå att jag är särskilt
nöjd. Nog finns det skäl att tro att den svenska inrikestrafiken kommer att
påverkas av den planerade fusionen. Det är t.ex. säkert att huvudkontoret
kommer att flyttas söderut i Europa. Vilket ansvar kommer man då att
känna för den svenska trafiken?

Erfarenheterna av samgåendet mellan SAS och Linjeflyg är inte särskilt
goda sett från de resandes synpunkt. Den oreda som rådde under ganska
lång tid efter samgåendet är inte acceptabel. Dessutom blir fler och fler inri-
keslinjer olönsamma. Inom SAS/Linjeflyg medger man också att man inte
är så bra på att trafikera mindre linjer. Man kan då fråga sig hur det kommer
att gå vid ytterligare fusioner. Jag anser att oron för vad som skall hända med
den svenska inrikestrafiken vid den här stora fusionen är högst berättigad.

Flygets avreglering tycks tvinga fram fusioner av oanad omfattning. Jag
har full förståelse för nödvändigheten av att förbättra lönsamheten inom fly-
get. Erfarenheter från avregleringen av den inhemska marknaden i USA vi-
sar att expansion genom företagsfusioner i syfte att vinna konkurrenskraft
via stordriftsfördelar är en mycket osäker strategi.

Jag tycker att det är rimligt att begära att SAS skall visa att den här fusio-
nen är bra för bolaget och för infrastrukturen i Sverige, innan beslut fattas.
I morgon skall vi här i kammaren debattera regionalpolitiken. Om vi skall
kunna sätta kraft bakom orden att hela Sverige skall leva, är flygförbindel-
serna naturligtvis en mycket viktig förutsättning. Jag är säker på att kommu-
nikationsministern delar den uppfattningen.

Jag skulle vilja uppmana kommunikationsministern att ta upp överlägg-
ningar med SAS om inrikestrafiken i samband med fusionen. Det har stor
betydelse, inte minst när det gäller närmandet till EG.

Anf. 81 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Det verkar råda en viss begreppsförvirring i den här debatten.
Jag sade i mitt svar: ”Jag kan inte se att frågan om SAS framtidsplaner har
någon relevans för diskussionerna om det svenska flygets infrastruktur.”
Marianne Andersson använde ordet ”infrastruktur”, och det är möjligt att
jag har missförstått vad hon menade med det. Med infrastruktur menas
emellertid i det här sammanhanget de statliga och kommunala flygplatserna.
Infrastrukturen utgörs i det här fallet av de fysiska anläggningar som finns
på Arlanda och på övriga statliga och kommunala flygplatser.

Men om Marianne Andersson med sin fråga vill veta hur det här påverkar
inrikestrafiken, vill jag gärna säga att SAS bildades som ett svar på efter-
krigstidens luftfartspolitik. Sverige med åtta miljoner invånare, Danmark
med fyra miljoner invånare och Norge med cirka fyra miljoner invånare var
för små. Däremot kunde dessa tre länder gå samman och bilda ett gemen-
samt bolag. Nu har vi åter igen en helt ny luftfartspolitisk karta. Inom EG
och det nya EES-området kommer det att ställas helt andra krav på bolagen
för att de skall kunna överleva. De tre länder som nu är aktuella utöver de

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 104

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

tre som ingår i den nuvarande SAS-konstellationen är små stater. De har i
praktiken samma problem som Sverige, Norge och Danmark. Nu pågår en
utvärdering inom bolagen. Man har ännu inte tagit ställning till om man skall
gå vidare, vi avvaktar en rapport till ägarkretsen om hur man ser på detta
från moderbolagens sida.

Anf. 82 MARIANNE ANDERSSON (c):

Fru talman! Jag beklagar om jag uttryckte mig otydligt, men jag menade
naturligtvis också den verksamhet som bedrivs på flygplatserna.

Jag ställde inte frågan med utgångspunkt från om man skall göra en fusion
eller inte, vilket kanske också framgick. Min utgångspunkt var vilka konse-
kvenser en fusion får för flygtrafiken i Sverige. Vi vet att det finns problem.
Det har uppstått problem genom den avreglering som har skett och den om-
välvning som äger rum. Förbindelserna har försämrats kraftigt. Jag är också
medveten om de ekonomiska problem som finns.

Det är oerhört viktigt att vi upprätthåller en bra flygtrafik i det här landet,
eftersom vi har långa avstånd inom landet och glest befolkade områden. Vi
är oerhört beroende av kommunikationer. Riksdagen har uttalat att staten
har ett ansvar för att regionalpolitiskt viktiga men kommersiellt olönsamma
linjer skall kunna ha fortsatt flygtrafik i rimlig omfattning. Just i den här fu-
sionsdiskussionen är det angeläget att ta upp en diskussion med SAS om hur
man ser på den delen.

Anf. 83 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Marianne Andersson och jag har samma syn på detta. Det är
oerhört viktigt att penetrera de frågor som Marianne Andersson tar upp.

Det största hotet mot ett inrikesflyg bedrivet av SAS är givetvis att man får
mycket stora förluster även på utrikeslinjerna. Det är för att undvika denna
situation som man nu diskuterar olika möjligheter för att åstadkomma en
konkurrenskraftig verksamhet internationellt. Om detta allvarligt skulle
skada möjligheterna att bedriva en bra inrikestrafik, tror jag att det blir
mycket svårt att föra fram en sådan politik i Sverige, Norge och Danmark.

Anf. 84 MARIANNE ANDERSSON (c):

Fru talman! Den uppfattningen delar även jag. Det är därför angeläget att
man klargör detta i förväg för SAS, Linjeflyg och även de andra flygbolagen.
Man har liknande problem i andra länder, även om man där inte har de långa
avstånd som vi har i Sverige.

Det är naturligtvis oerhört viktigt att man tar upp denna fråga i diskussio-
nerna. Det finns 16 utredningsgrupper som nu förbereder denna fusion. De
studerar företagsinterna förutsättningar och liknande. Men enligt de uppgif-
ter som jag har fått ser man inte på flygförbindelserna i resp, länder och vilka
effekter detta kommer att få. Såvitt jag vet pågår det inte något arbete om
detta. Det vore angeläget om regeringen kunde ta ett initiativ och inleda
överläggningar eller ta konktakter med SAS om just denna fråga.

Anf. 85 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Till det senare vill jag säga: Den bästa förutsättningen för att
SAS skall kunna bedriva en bra inrikestrafik är att vara konkurrenskraftig.

Man måste se till att man har rätt priser och rätt utrustning för den trafik som
det här är fråga om.

När det gäller den internationella trafiken är den kritiska frågan om den
kan upprätthållas utan förluster, vilket också skulle drabba inrikestrafiken.
Jag är övertygad om att dessa frågor kommer att finnas med när man i ägar-
kretsen skall diskutera utfallet av de företagsinterna utvärderingarna.

Anf. 86 MARIANNE ANDERSSON (c):

Fru talman! Det är givetvis oerhört viktigt att företaget går bra. Men det
finns en del frågetecken. Vid samgåendet mellan SAS och Linjeflyg utfästes
att allting skulle fungera mycket bra. Man säger nu själv att man egentligen
inte klarar av de små linjerna. De är man inte bra på, säger man. Det var
sådana linjer som Linjeflyg tidigare trafikerade, och nu utgör de alltså pro-
blem.

Jag känner till att trafikintensiteten har minskat och vet att det är ett annat
läge. Men det är inte alldeles säkert att en fusion är lösningen. Det är inte
något axiom. Det är inte en självklarhet att det är så.

Anf. 87 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Det är detta som den nu pågående processen skall lämna ett
svar på.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1992/93:645 om förtroendet för Postverket

Anf. 88 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Birgitta Hambraeus har frågat mig vad jag avser att göra för
att säkerställa Postens förtroende och service på landsbygden.

I dag sker stora förändringar av allmänhetens vanor vad beträffar utnytt-
jandet av posttjänster. Transaktionerna i postkassorna minskade under 1992
med 7 %. Brevvolymerna minskade med knappt 3 % under samma period.
Till följd av de sjunkande volymerna i Postens affärer ställs stora krav på
Postens förmåga att anpassa sin verksamhet.

Under 1991 genomfördes en översyn av Postens kontorsnät. En arbets-
grupp - Nät 92 - med representanter från bl.a. riksdagen fick detta uppdrag.
I 1992 års budgetproposition redovisades resultatet för riksdagen. I kort in-
nebar förslaget att det rikstäckande kontorsnätet med sina ca 2 000 service-
punkter skall behållas, men att verksamheten på mindre orter skall kunna
samordnas med landsbygdsbutiker.

För att garantera en fungerande betalningsservice även i landsbygd köper
riksdagen fr.o.m. budgetåret 1992/93 rikstäckande betalnings- och kassaser-
vice av Postverket. Därutöver har riksdagen fastställt preciserade krav på
Postens service och kvalitet vad avser brev- och paketbefordran samt betal-
ningsförmedling.

Regeringen avser att föreslå riksdagen i höst att Posten bolagiseras och att
en ny postlag införs. En grundförutsättning och även motiv till förslagen är

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104 att en fortsatt god postservice till rimliga priser för alla oavsett bostadsort
4 maj 1993 bibehålls.

Svar på frågor

Anf. 89 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Fru talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret på
min fråga. Det är utmärkt och betryggande att de ca 2 000 servicepunkter
som finns i landet skall behållas. Jag hoppas innnerligt att det inte innebär
en rovdrift med personalen i butikerna, dvs. att de får alltför dåliga villkor
för att man på det sättet skall spara pengar.

Det som föranlett min fråga är att det verkar vara så oerhört bråttom med
omändringarna. Man talar hela tiden om en bolagisering, något som riksda-
gen ännu inte slutligt beslutat om. Man har talat om att man skall gå vidare
med denna inriktning. Men det är inte förrän det kommit en proposition med
ett förslag till en postlag och riksdagen haft möjlighet att diskutera den bo-
lagsordning som skall garantera en god service på landsbygden, osv., som
det finns grund för en bolagisering. Nu verkar det som att man är inne på att
genomföra en bolagisering innan riksdagsbeslutet är fattat.

En annan sak som bekymrar mig är att man talar om kundorientering.
Men det verkar som om det är ett statistiskt mått där man undersöker hur
nöjda kunderna är. Vad som är viktigt på landet är att man också samråder
med kunderna. Man har t.ex. i Enviken bildat en intresseförening med en
arbetsgrupp för Posten. I Tällberg är man mycket mån om att kunna disku-
tera med Posten om hur framtiden skall se ut.

Jag hoppas att kommunikationsministern delar min uppfattning att det
vore mycket bra om man kunde ha en nära kontakt med de närmast berörda
människorna på landsbygden när förändringar genomförs.

Anf. 90 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag tror ärligt talat att det är helt uteslutet att genomföra en
bolagisering innan riksdagen har fattat ett beslut om detta. Jag ser att Bir-
gitta Hambraeus i sin fråga säger att det ser ut som att Postverket verkställer
bolagiseringen utan att invänta riksdagsbeslutet.

Eventuellt har vi också här att göra med en viss begreppsförvirring. Många
tror att bolagisering är någonting som driver fram rationaliseringar. Som jag
säger i mitt svar sjunker volymerna helt oavsett en sådan vad avser både kas-
saservicen och antalet brev. Det är för att framför allt möta utvecklingen av
elektroniska befordringssätt som dessa olika rationaliseringsåtgärder måste
vidtas, alldeles oavsett bolagiseringen.

Ett annat missförstånd är att bolagisering skulle vara lika med privatise-
ring. Det finns inget samband mellan dessa saker. Jag vill gärna vidimera det
Birgitta Hambraeus säger: en dialog är helt nödvändig, inte minst om det
skall ske ett samutnyttjande mellan en butik och ett postkontor. Jag tror är-
ligt talat att det inte är fråga om någon rovdrift. Tvärtom visar utredningen
att man på detta sätt kan rädda fler landsbygdsbutiker och fler postkontor
än om man håller fast vid de gamla principerna.

Vi skall följa denna utveckling mycket noga, Birgitta Hambraues. Vi har
tummen i ögat på Postverket i detta sammanhang för att se till att servicen
inte försämras. Men vi måste samtidigt försöka följa upp den tekniska ut-

veckling som gör att vi alla sitter hemma och betalar våra räkningar med
postgiro, använder oss av plastkort mycket mer, att pakteten i större ut-
sträckning skickas från dörr till dörr och att elektroniska meddelanden, så-
som telefax, blir alltmer vanliga. Det är detta som är den stora utmaningen,
inte vilken associationsform som Posten arbetar under.

Anf. 91 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Fru talman! Jag tycker att det var värdefullt med kommunikationsminis-
terns klarläggande vad gäller bolagiseringen.

Såvitt jag förstår är bolagiseringen motivet till de drastiska och snabba för-
ändringar som Posten nu verkställer lokalt. Det är i var mans mun, och det
står i tidningarna. Man talar om att bolagiseringen börjar den 1 januari och
att den kräver en mängd olika förändringar.

Bolagiseringen, som alltså ännu inte är beslutad och vars regler riksdagen
inte har tagit ställning till, verkar redan vara färdigbeslutad. Man motiverar,
som sagt, också impopulära och drastiska förändringar med den. Jag är glad
att kommunikationsministern har berättat att så icke är fallet.

Låt mig också fråga om hur de 50 miljoner som riksdagen anslog extra
den 28 april kommer att användas för att utöka servicen på landsbygden. Jag
nämnde också dem i min fråga.

Anf. 92 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Först vill jag slå fast att regeringen avser att i höst föreslå riks-
dagen att Posten bolagiseras och att en ny postlag införs, precis som sker på
teleområdet. Där reglerar vi alla de viktiga saker som Birgitta Hambraeus
berör i sin fråga.

Jag är medveten om att impopulära åtgärder motiveras med bolagise-
ringen, men detta är i grunden fel. Dessa vidtas för att vi använder telefax
mycket mer och för att volymerna sjunker på olika områden. Vilken associa-
tionsform Posten har, om det är ett affärsverk eller ett bolag, har en mycket
underordnad betydelse i detta sammanhang.

Hur de 50 miljonerna skall användas vet jag ärligt talat inte. Postverket
hade ett mycket gott resultat förra året. Jag minns inte exakt hur stort det
var, men det var en bra bit över en miljard. Regeringen hade den uppfatt-
ningen att man borde ha klarat detta med 250 miljoner, men trafikutskottet
har föreslagit att vi skall plussa på ytterligare 50 miljoner för den här servi-
cen.

Anf. 93 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Fru talman! Det är naturligtvis mycket viktigt att dessa pengar används så
att vi just på landsbygden kan få ytterligare trygghet i vår service. Ett post-
kontor på landsbygden betyder väldigt mycket mer än att breven kommer
fram och att man kan gå in och skicka i väg pengar osv. Det har t.ex. att
göra med en bygds status. Den statliga servicen med synliga kontor där man
märker att detta är en bygd som har en god service är mycket betydelsefull.
Jag hoppas att dessa 50 miljoner kommer att kunna användas för att ytterli-
gare stärka servicen på landsbygden.

Jag är tacksam för det ytterligare påpekandet att bolagiseringen inte är

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

orsak till drastiska nedskärningar. Jag undrar om kommunikationsministern
har undersökt en sak. Jag har det intrycket att Posten på landet används i
nästan lika hög grad som förut. Det är kanske närmast i städerna som man
har böljat svika Posten. Har kommunikationsministern gjort någon sådan
undersökning?

Anf. 94 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Dessa nyckeltal framgår av Nät 92-utredningen. Jag har dem
inte i huvudet. Det är säkert riktigt som Birgitta Hambraeus påpekar. Därför
finns också underlag för att på ett antal ställen arbeta antingen med separata
postkontor eller i samverkan med någon glesbygdshandel, som därmed
också får ett bättre underlag för att leva vidare och erbjuda glesbygdsinvå-
narna en god service.

Anf. 95 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Fru talman! Låt mig till sist ställa en fråga till kommunikationsministern.
Det tas olika initiativ på landet. Man har en intresseförening, bildar arbets-
grupper och försöker att komma med konstruktiva förslag till hur servicen
skall kunna förbilligas utan att kontoret försvinner. Är kommunikationsmi-
nistern beredd att vid något lämpligt tillfälle orientera sig om detta?

Det vore också bra om regeringen i samråd kunde uttrycka hur önskvärt
det är att Posten inte enbart tittar på statistiska mätningar i sin kundoriente-
ring, utan också är positiv till att samråda med människor som berörs och
som har en oerhörd nytta och glädje av att det finns postkontor.

Anf. 96 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Fru talman! Jag är självfallet beredd att vid lämpligt tillfälle, när jag blir
inbjuden på någon resa ut i landet, även titta på samverkan mellan offentliga
inrättningar som Posten och privata verksamheter, oavsett om de är kom-
mersiella eller om de har mer ideella inslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1992/93:640 om rätten att välja skola

Anf. 97 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Eva Johansson har frågat mig om jag är beredd att uttala att
närhetsprincipen skall gälla alla barn, även t.ex. handikappade barn och
barn med annat hemspråk.

Låt mig inledningsvis erinra om att regeringen i prop. 1992/93:230 om Val-
frihet i skolan slagit fast att det är principiellt viktigt att eftersträva samma
regler och rättigheter för barn med funktionshinder som för andra. I de allra
flesta fall bör det särskilda stöd som en enskild elev har kunna lämnas i den
skola som eleven valt. Skulle detta dock i något fall inte vara möjligt måste
kommunen kunna placera eleven vid en skola där sådant stöd kan lämnas.
Dessa åsikter ansluter för övrigt helt till vad min företrädare framförde i pro-
positionen om vissa skollagsfrågor m.m. (prop. 1990/91:115).

Jag vill betona att det verkligen är i undantagsfall som en kommun skall
kunna åberopa ”betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter”
för att inte tillgodose valet av skola.

Mitt svar är därför att närhetsprincipen generellt gäller alla barn, även
t.ex. handikappade och barn med annat hemspråk. De undantagsfall som
kan inträffa är endast de då kommunen i en viss skola inte kan erbjuda det
särskilda stöd som den enligt skollagen är skyldig att erbjuda.

Anf. 98 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Jag vill tacka för svaret. Regeringen föreslår ju ett tillägg till
den nuvarande skollagen, den lag som säger att en elev har rätt att välja skola
med hänsyn till andra elevers berättigade krav om så kort skolväg som möj-
ligt. Det är alltså den enda inskränkningen. Tillägget innebär att kommu-
nerna dessutom kan begränsa valfriheten med hänvisning till ekonomiska
och organisatoriska svårigheter. Det stärker alltså kommunens beslutsrätt.

I propositionen vill inte regeringen ange när detta nya undantag skall
kunna användas. Såvitt jag vet fungerar den nuvarande lagen bra i det här
avseendet. Många har därför ställt sig frågan vad som är motivet till det här
tillägget i skollagen. Vilka brister är det som regeringen vill avhjälpa med
detta?

Jag är glad över att skolministern nu slår fast att närhetsprincipen skall
gälla alla barn, att inte barn med t.ex. allergier hänvisas till en skola i kom-
munen som städas bättre än andra och att inte invandrarelever skall kunna
hänvisas till en speciell skola där det finns resurser för svenska 2 och hem-
språksundervisning.

Jag vet också att kommunerna blir alltmer trängda ekonomiskt och att de
letar efter vaije besparingsmöjlighet. Jag ser riskerna för att det här tillägget
kan bli ett slags sorteringsinstrument. Därför måste lagen och förarbetena
ge klart besked om vad som menas med betydande kostnader och när dessa
undantag skall få tillämpas. Därför återstår frågan om vilka bristerna är i den
nuvarande lagen. Det står inte särskilt mycket om motiven för det här tilläg-
get i propositionen.

Anf. 99 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! I propositionen har vi angett att vi inte tycker att vi behöver
precisera det. Det är inte därför att vi är ovilliga att göra det, utan därför att
vi inser att vi inte kan förutse alla problem. Med utgångspunkt i den departe-
mentspromemoria som fanns som underlag för propositionen har vi i olika
sammanhang fört diskussioner med företrädare för kommunerna. De upp-
fattar regeringens krav på kommunerna som allt tuffare. Det är besvärligt att
inte längre själv få avgöra var man skall placera elever, och det är besvärligt i
största allmänhet.

Vi har velat markera att om det uppstår mycket stora problem skall det
finnas möjligheter för en kommun att inte följa elevens och föräldrarnas val.
Men vi har gjort så hårda skrivningar att vi inte tror att det skall träda den
rättighet som vi vill åstadkomma för när.

Närhetsprincipen är däremot alldeles självklar. Det är orimligt att tränga

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

ut barn som bor granne med en skola därför att någon annan vill gå där. Det
har vi velat försäkra oss om.

Tillägget har väl snarast skett för att tillgodose en del av kommunernas
kommentarer. Jag har fullt förtroende för att kommunerna kan göra den
prövning som behövs. Jag tror att det finns en stark uppslutning kring att det
är elevens val som skall styra placeringen i framtiden.

Anf. 100 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Jag håller med statsrådet om det. Problemet är att lagtexten,
som den nu föreslås bli utformad, stärker kommunernas beslutanderätt i
fråga om vissa elever, vilken kan dra med sig stora kostnader, medan valfri-
heten för de eleverna och deras föräldrar i motsvarande grad minskar. Det
här är en liten grupp elever som, om man inte försöker sig på en precisering,
kan bli utsatta för kommunernas godtycke.

Även jag tror att det ute i kommunerna finns en god vilja att klara det här,
men i dagens läge, när kommunerna är så oerhört hårt trängda, inte minst
av beslut som fattas i det här huset, tror jag att det är bra att vi ganska ordent-
ligt slår fast vilka undantag som får göras. Jag är som sagt glad över att skol-
ministern har gjort det i det här svaret, men jag tror att det är bra om det
också framgår av lagtexten.

Anf. 101 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Vi har varit angelägna om att bemöta den oro som finns hos
föräldrar till handikappade elever och även hos elevernas egna organisatio-
ner genom att i propositioner understryka att alla elever skall ha rätt att fritt
välja skola men också genom att påpeka att kommunerna bör ta hänsyn till
om en elev behöver extra stöd, t.ex. vid val av en fristående skola. Det har
framförts synpunkter på att kommunerna ibland inte är beredda att låta det
stöd som en handikappad elev är berättigad till följa med, och detta har be-
gränsat valmöjligheterna för den eleven.

Jag tror att vi med de här markeringarna har tydliggjort att avsikten är att
så långt som möjligt låta samma regler och samma ansvar gälla alla. Det är
min förhoppning att det skall räcka.

Anf. 102 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Det statsrådet nu säger kan vi nog vara överens om, men det
tas tillbaka i en mening i propositionen, där det står: Skulle detta dock icke
vara möjligt, måste kommunen kunna placera eleven vid en skola som har
sådana resurser, även mot vårdnadshavarens vilja.

Om nu en sådan resultatenhet som många skolor utgör och som skall gå
ihop inte anser sig ha råd att hålla sig med den städning som gör att även
allergiska barn kan vara där, är det då skäl nog att hänvisa allergiska barn
till en annan skola i kommunen, en skola som städas? Detta är en sådan eko-
nomisk omständighet som skolorna nu har rätt att fatta beslut om.

Jag är angelägen om att det här skall handla om elevers rätt att välja skola
och inte skolans rätt att välja elever. Det är en viktig princip.

Anf. 103 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Jag tycker att frågan om gränsdragningar är viktig, men detta
är väldigt svårt, och det är svårt att förutse vilka problem som kan uppstå.
Man kan t.ex. tänka sig att en allergisk elev skulle vilja gå i Spånga gymna-
sium, där det på grund av vissa linjer finns ganska mycket djur. Skall man då
inte kunna säga till eleven att det inte går?

Det dyker ibland upp frågeställningar som är svåra. Vi försöker nu mar-
kera att vi noga skall följa det som händer. Kan vi precisera oss framöver,
får vi självfallet göra det. Jag kan tänka mig situationer då det handlar om
mycket grava handikapp och då en viss skola kan tvingas säga att man tyvärr
inte har möjlighet att klara av det. Jag tänker då inte på det som vi kan kalla
vanligare handikapp, som kräver enklare stöd och hjälp - detta gäller ju i de
allra flesta fall - utan jag tänker på gravt handikappade, för vilka det krävs
extra utrymmen och kanske t.o.m. speciella lokaler för att undervisningen
skall fungera. Sådana elever skall ju också gå i skola.

Jag tycker att vi skall låta kommunerna pröva de här skrivningarna, och
sedan får vi följa upp resultatet. Jag tror att frågan om gränsdragningar löser
sig i den praktiska verkligheten.

Anf. 104 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Också jag hoppas att det här skall vara undantagsfall. Det
finns ju andra beslut som har trätts på kommunerna uppifrån, beslut som är
vida mycket mer resurskrävande för dem och som ingriper mycket mer i de-
ras organisation och självbestämmanderätt än en sådan här tydligare uttalad
rätt för även handikappade elever att få välja skola.

Jag får väl ta skolministerns halva löfte om en framtida precisering som ett
steg på vägen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 16.24 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 18.00.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

17 § Svar på fråga 1992/93:628 om EG-anpassningen av lagstift-
ningen

Anf. 105 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Birgitta Hambraeus har ställt följande fråga till mig:

Hur undersöker regeringen på vilket sätt EG-länderna själva rättar sig ef-

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

ter beslutade förordningar och hur långt har de kommit i förverkligandet av
EG:s direktiv?

En av kommissionens tre huvuduppgifter är att övervaka att EG:s regler
efterlevs av medlemsländerna. Detta sker bl.a. genom att kommissionen för
en kontinuerlig dialog med medlemsstaterna inför ett direktivs införande
och införlivande. Vidare föreskrivs det i många rättsakter att länderna har
en rapporteringsskyldighet till kommissionen. Vad avser genomförandet av
den inre marknaden har en mycket noggrann bevakning skett inom EG. För
svensk del har Kommerskollegium i uppdrag att varje halvår ge en lägesrap-
port om ”EG:s Vitbok om den inre marknaden”, där uppgifter om införli-
vandeläget kan utläsas.

I årsrapporten om tillämpningen inom EG - ”Annual Report to the Euro-
pean Parliament on Commission monitoring of the application of Commu-
nity Law” - kan de uppgifter som Birgitta Hambraeus efterlyser också in-
hämtas.

Den svenska regeringen får också kontinuerlig rapportering i dessa frågor
från den svenska EG-delegationen i Bryssel.

När det gäller införlivande av t.ex. direktiv i den nationella rättsordningen
varierar förhållandena i EG. Det är väl känt att vissa medlemsländer är snab-
bare än andra. Vi i Sverige har en tradition att på bästa sätt uppfylla våra
internationella förpliktelser, och vi betraktar det som något självklart. Det
gäller både våra internationella förpliktelser i allmänhet och våra nuvarande
och kommande i relation med EG. Som ett litet land har vi också ett utomor-
dentligt stort intresse av att det internationella rättssystemet fungerar väl.

Vad gäller det exempel som Birgitta Hambraeus tog upp är det säkert så
att alla EG-länder inte rapporterar klanderfritt, men det är inte något exem-
pel som Sverige avser följa. Däremot skall vi naturligtvis verka för att regler
som vi själva anser otympliga ändras. Det gör vi bäst som medlemmar i EG.

Anf. 106 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka Ulf Dinkelspiel för svaret på min fråga.

Vi skall alltså verka för att regler som vi själva anser otympliga ändras,
och det gör vi bäst i egenskap av medlemmar i EG. Självfallet är vi inte, så
länge vi inte är medlemmar i EG, skyldiga att följa EG:s regler.

EES-avtalet innebär alltså att vi införlivar vissa förordningar. Jag har sär-
skilt tagit fasta på en förordning som jag anser vara högst anmärkningsvärd.
Riksdagen har ju i samband med sitt beslut för ett antal månader sedan ut-
tryckt önskemål om att man skall se till att informationskraven inte blir irre-
levanta. Kostnaderna måste ställas mot nyttan osv.

Det råder en viss förvirring när det gäller vår frihet i detta avseende. När
jag läste vad som i detta sammanhang krävs av våra trafikföretag undrade
jag om det verkligen behövs ett införlivande här. En förordning skall ju in-
förlivas också enligt EES. Men vad vi införlivar är följande. Det handlar
alltså om ett nytt sätt att lagstifta. Lagen innehåller med andra ord en blan-
kett, där det krävs en rapportering om framkörning av okopplade lok före
eller efter faktisk användning på person- eller godståg.

Vidare krävs det en oerhörd detaljeringsgrad när det gäller t.ex. tre- eller
tvåaxlade dragfordon med en-, två- eller treaxlade eller övriga typer av på-

hängsvagnar, som skall där så är lämpligt underindelas i typkategori enligt
axlarnas antal, placering osv.

Vad hade hänt om vi bara hade avvaktat med att införa denna förordning?
Görs sådana överväganden? Det har ju tagit väldigt lång tid med den här
förordningen. Kan man inte dröja med den? Kanske är den rent av obsolet.

Anf. 107 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! För det första vill jag göra en liten korrigering. Vi kan
mycket väl just som medlemmar av EES vara bundna av ett direktiv och en
förordning trots att vi inte är medlemmar av EG. Vad jag vill säga med detta
är att vi i EES har begränsade möjligheter att påverka utformningen av de
här reglerna. Reglerna blir betydligt bättre när vi blir medlemmar av EG.

När det gäller den här nämnda speciella bestämmelsen vill jag säga att det
i praktiken ofta visar sig att tillämpningsbestämmelser o.d. - ibland gäller
det också grundtexterna - är oklara i sin utformning. Det är inget specifikt
internationellt, utan ibland gäller det faktiskt också svenska bestämmelser.
Det kan visa sig att det i praktiken är svårt att tillämpa bestämmelserna på
ett bra sätt. Om också EG-ländema själva i praktiken har haft problem kan
man föranstalta ändringar av förordningen.

För det andra finns möjligheten att föra upp en sådan här fråga exempelvis
i samband med EES-samarbetet när detta kommer till stånd. På så sätt kan
man försöka åstadkomma de förändringar som krävs.

För det tredje är vi, så länge EES-avtalet inte har trätt i kraft, naturligtvis
inte bundna av de här bestämmelserna. Det ger oss alltså en viss frihet om
vi skulle se att det finns praktiska svårigheter i fråga om tillämpningen.

I det här konkreta fallet kan jag säga att jag inte tidigare gjorts uppmärk-
sam på nämnda svårigheter. Men om det skulle visa sig att svenska företag
drabbas hårdare än andra finns det all anledning att se över bestämmelserna.

Anf. 108 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Det är snarast ett förhållningssätt som jag här är ute efter.
Många förordningar har ju antagits under årens lopp - förordningar som in-
går i ”1’acquis communautaire”, som är obsoleta och alltså inte längre prakti-
seras. I det läget är det väl ändå väldigt viktigt att regeringen - även om vi
antar EES-avtalet och alltså säger att vi kommer att leva enligt de förord-
ningar som gäller i sammanhanget - verkligen undersöker detta och tar reda
på om det handlar om en förordning som tillämpas. Här verkar det ha gått
slentrianmässigt till.

Regeringen säger faktiskt att detta kommer att innebära ordentliga kost-
nader och att det därför är nödvändigt att lagfästa. Men såvitt jag förstår har
man inte undersökt hur detta relateras till de blanketter som nu används här
i Sverige osv. Det sägs inte något om hur övergången skall gå till. En så här
slarvig lagstiftning är verkligen till skada för vårt land. Jag vill gärna ha en
kommentar här från Ulf Dinkelspiel.

När det gäller detta med ett förhållningssätt till alla förordningar vill jag
således fråga om det inte är lämpligt att först faktiskt undersöka om det är
fråga om en förordning som tillämpas.

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Anf. 109 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att vi, i den mån information finns
tillgänglig för oss när vi inför nya bestämmelser, söker skaffa oss en bild av
hur bestämmelserna i praktiken har tillämpats i EG:s medlemsländer.

Om det visar sig - som Birgitta Hambraeus säger - att vissa bestämmelser
är obsoleta på grund av utvecklingen inom EG är det enligt min mening en
självklarhet från svensk synpunkt att erforderliga ändringar vidtas så länge
dessa står i överensstämmelse med underliggande traktat.

Dessutom kan jag försäkra Birgitta Hambraeus - och jag tror att vi är helt
eniga på denna punkt - om att vi från svensk sida kommer att vända oss både
mot en alltför stor detaljreglering och mot en byråkratisering som i allmän-
het inte gagnar syftet.

Anf. 110 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Skall jag alltså tolka Ulf Dinkelspiel så, att regeringen, när
det gäller det här speciella fallet med en detaljreglerad redovisning från tra-
fikföretagens sida i form av blanketter som är lagfästa, ordentligt har under-
sökt det hela och funnit att det gäller något som vi måste ta över - dvs. att
det handlar om en förordning som tillämpas, som alltså är aktuell och som
vi skall ålägga svenska trafikföretag att följa?

Har alltså en ordentlig undersökning gjorts innan den särskilda propositio-
nen i detta sammanhang förelädes riksdagen?

Anf. 111 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Jag kan försäkra att framläggandet av propositionen före-
gicks, vilket i regel sker med våra propositioner, av ett ordentligt förberedel-
searbete. Därmed vill jag inte säga att man inte kan ha förbisett någon fak-
tor.

Nu har Birgitta Hambraeus uppmärksammat oss på detta. Och jag har inte
fått information om svårigheter från annat håll. Men i ljuset av detta skall vi
göra en granskning. Om vi finner att bestämmelserna icke tillämpas i andra
länder, att de skapar svårigheter här hemma och att det är förenligt med våra
internationella åtaganden att göra förändringar i bestämmelserna, då kan
jag inte se varför vi inte skulle göra det.

Anf. 112 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag är mycket tacksam för det svaret. Jag vill till protokollet
bara anföra att det gäller proposition 1992/93:107, och riksdagen har fattat
ett beslut med anledning av trafikutskottets betänkande 1992/93:TU9, vilket
justerades den 26 november 1992.

Ännu så länge har ju inte EES-avtalet trätt i kraft. Såvitt jag förstår är
detta därför inte något som trafikföretagen har uppmärksammat. Det finns
därför alltså tillfälle att dra tillbaka denna egendomliga proposition som
även trafikutskottet, såvitt jag förstår, svalde med en viss tvekan.

Anf. 113 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Det avgörande är naturligtvis om detta av dem som närmast
berörs av bestämmelserna bedöms skapa svårigheter. Om det skulle vara på

det sättet och om det skulle visa sig att det är förenligt med våra internatio-
nella åtaganden att göra förändringar, kan jag inte se annat än att det finns
all anledning att gå vidare på den vägen. Jag skall anmäla detta till den när-
mast berörde ministern. Men detta är min grundläggande inställning i frå-
gan.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1992/93:629 om bevakning av EG:s kommittéer

Anf. 114 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Birgitta Hambraeus har under rubriken ”kostnader för EG-
anpassningen” ställt en fråga om hur mycket det kostar att skicka tjänstemän
till arbetsgrupper och kommittéer inom Gemenskapens beslutssystem.

Det är riktigt som Birgitta Hambraeus säger att det inom EG finns en rik
flora av arbetsgrupper och kommittéer. Arbetsgrupperna medverkar i ut-
formningen av EG:s regler. Kommittéerna bistår kommissionen i tillämp-
ningen av regelverket. Såväl arbetsgrupper som kommittéer är centrala i Ge-
menskapens beslutsmaskineri, och det arbete som utförs där är av största
betydelse för EG:s funktion.

Det finns drygt 130 arbetsgrupper under ministerrådet. De har till uppgift
att bereda de beslut som fattas och de direktiv och förordningar som antas i
rådet.

Tillämpningen och genomförandet av de lagar och regler ministerrådet be-
slutar är i stor omfattning delegerad till kommissionen. I de fall ministerrå-
det vill ha ett större inflytande över tillämpningen upprättas kommittéer, vil-
kas uppgift är att assistera kommissionen i dess arbete. Det totala antalet
kommittéer kan uppskattas till ett tusental. Aktivitet och mötesfrekvens i de
olika kommittéerna varierar avsevärt. Den bedömning som i dag kan göras
är att i stort sett alla kommittéer som sammanträder regelbundet kräver kon-
tinuerlig bevakning.

Deltagarna i arbetsgrupper och kommittéer är nationella tjänstemän, i
vissa fall från huvudstäderna, i andra från medlemsländernas permanenta
representationer i Bryssel, samt tjänstemän från kommissionen. Beträffande
Danmark bevakas flertalet möten av den danska delegationen i Bryssel.
Detta för att nämna ett exempel.

Inflytandet i beslutsprocessen är ett av huvudmotiven för ett svenskt med-
lemskap i EG. En väsentlig del av detta uppnås just genom inflytande i ut-
formning och tillämpning av regler och bestämmelser genom fullvärdigt del-
tagande i arbetsgrupps- och kommittéarbetet, vilket givetvis är av största in-
tresse för svensk del.

Deltagande i EG:s olika arbetsgrupper och kommittéer kommer att leda
till merkostnader för svensk del. Mot detta står såväl samhällsekonomiska
vinster av integrationen som att kostnader för deltagande i EFTA- och EES-
samarbetet bortfaller.

Vissa arbetsgrupper och kommittéer kommer att bevakas från vår delega-
tion i Bryssel, medan andra kräver deltagande från regeringskansli och myn-

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

digheter. Vår delegation i Bryssel kommer att förstärkas som en följd av ett
medlemskap. En stor del av denna förstärkning hänför sig till bevakning av
arbetsgrupper och kommittéer. Vidare tillkommer merkostnader för resor,
vilket skall ställas mot att behovet av andra resor bortfaller.

Kostnader för tillresande tjänstemän i kommittéarbetet täcks av gemen-
skapsbudgeten och belastar inte den svenska statsbudgeten. En andel av det
svenska bruttobidraget kommer givetvis att användas till detta ändamål,
men bidragets storlek är i princip givet och påverkas inte av omfattningen av
det svenska deltagandet i kommittéarbetet.

Av allt detta följer att det är svårt att uppskatta de sammanlagda merkost-
naderna, och några exakta beräkningar av detta har inte gjorts. Ett rikt-
märkte kan vara något eller några tiotals miljoner kronor. I gengäld får vi -
och detta är ju i sammanhanget det avgörande - helt andra möjligheter än
nu att påverka ett europeiskt regelverk som vi i vår tur är mycket beroende
av, vare sig vi är medlemmar i EG eller inte. Samarbetet inom EG torde
dock över huvud taget inte ha kommit till stånd om inte vinsterna vida hade
överstigit kostnaderna.

En avslutande reflexion jag vill göra är att de kostnader vi kommer att
bära som EG-medlemmar, inte minst för de resor som blir aktuella, måste
ställas mot den förmodligen mycket omfattande handelspolitiska resediplo-
mati som vi skulle få ägna oss åt i en situation där vi befann oss utanför EG.
Det är någonting vi lever med redan i dag, eftersom vi bär kostnaderna för
svenska experter som på olika områden måste följa utvecklingen inom EG
på plats utan att vi i motsvarande mån har något nämnvärt inflytande på
denna utveckling.

Anf. 115 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka Ulf Dinkelspiel för svaret på min fråga.
Jag tycker att det är mycket värdefullt att det var så utförligt. Jag tycker näm-
ligen att det fortfarande råder en viss oklarhet om hur beslutsprocessen går
till, att ministerrådet också arbetar med många undergrupper och att strängt
taget mycket få beslut fattas av ministerrådet - besluten är i själva verket
redan i praktiken fattade i undergrupperna, och bara några få återstår för
ministrarna att fatta beslut om. Över huvud taget är det viktigt att vi lär oss
hur beslutsprocessen går till.

Riksdagens revisorer sade för något år sedan i en skrivelse till riksdagen
att vi måste diskutera hur vi skall kunna medverka i alla de tusentals grup-
perna, om det är möjligt för oss att medverka i alla. Detta är en reflexion
som man kan göra. Ulf Dinkelspiel har alltså berättat att detta kommer att
täckas från ambassaden, vilket kan vara värdefullt att höra.

Jag skall ta upp det som enligt min mening är bekymmersamt i detta
sammhang. Vi har nyss diskuterat ett exempel på en förordning som visserli-
gen fanns färdig men som blir oerhört konstig när den skall införas i svensk
lag. Redan nu har en ny lagstiftningsprocess börjat ta form i Sverige. Myn-
digheternas tjänstemän är mycket bekymrade. Det händer att de på sitt bord
får en diger lunta med tusentals sidor av svårbegriplig text som de skall över-
föra till svensk lagtext. Vi i Sverige är ju vana vid att ha utredningar, att ha
remissinstanser och att tjänstemännen finns med på alla nivåer och kan följa

hela arbetet. Nu skall vi alltså snabbt ta över många lagar. Detta är ett be-
kymmer i sig. Om Sverige skulle bli medlem i EG, innebär det alltså att
tjänstemännen skall vara med och bevaka allt detta och ha en möjlighet att
påverka, men vi har inte de svenska remissinstanserna i vanlig ordning, utan
det hela sker i slutna rum i EG och blir mycket annorlunda.

Detta är alltså exempel på det som lagrådet kallade för en ny rättsordning
som införs i vårt land och som är mycket bekymmersam.

Anf. 116 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Jag är mycket glad över att Birgitta Hambraeus pekade på
att det är fråga om en utdragen beslutsprocess. Men jag kan inte riktigt följa
logiken i hennes resonemang om det som följer av detta. Det tar nämligen
ofta säg ett å två år från det att ett förslag kommer fram till dess att beslut
fattas. Dessutom konsulterar kommissionen i allmänhet experter från med-
lemsländerna innan den lägger fram ett förslag. Detta gör att vi kommer in i
ett mycket grundligare förfarande, som dessutom är mycket öppet, eftersom
förslagen läggs på bordet och är offentliga. Detta gör att våra åkare på ett
tidigt stadium, som i detta fall, kan konsultera dessa bestämmelser och ge
våra experter och sedan våra regeringsrepresentanter synpunkter på hur
dessa bestämmelser skall utformas.

Jag tycker att det exempel som Birgitta Hambraeus tar upp är ett alldeles
utmärkt exempel på olägenheterna av att stå utanför EG och inte ha varit
med att utforma bestämmelserna. Denna bestämmelse, vilken kan gälla
även alla andra bestämmelser, har nämligen tillkommit utan att vi har varit
med i beslutsprocessen. Våra åkare har inte kunnat vara med, våra experter
i olika departement och myndigheter har inte kunnat vara med, och vi har
inte kunnat gå ut med ett remissförfarande eller genom ett muntligt förfa-
rande eller på annat sätt kunnat höra andras synpunkter. Då hade med all
sannolikhet dessa bestämmelser, i den mån de är besvärliga, icke utformats
på ett sådant sätt att de hade varit besvärliga för de svenska åkarna.

Jag kan hålla med Birgitta Hambraeus om att det är ett problem att från
en dag till en annan överta ett mycket stort regelverk. Från den synpunkten
beklagar jag att Sverige inte blev medlem i EG tidigare. Då hade vi kunnat
vara med och utarbeta även de här bestämmelserna. Nu startar vi från det
här utgångsläget och söker vara med så mycket vi kan i EES. Vid medlem-
skap blir det ännu lättare.

Anf. 117 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag vill ta min fråga nu, så att jag inte glömmer bort den.
Det som Ulf Dinkelspiel säger är mycket intressant, att kostnaderna för till-
resande tjänstemän i kommittéarbetet täcks av gemenskapsbudgeten och
inte belastar den svenska statsbudgeten. Får man tolka det som att det är
fritt fram att skicka hur många tjänstemän som helst, och bara skicka räk-
ningen, eller gäller det ett begränsat antal tjänstemän? Det här var en nyhet
för mig. Jag är intresserad av att få den litet utvecklad.

Sedan säger statsrådet att det vore mycket bättre att vara med, för då blir
det inga överraskningar i efterhand. Det värsta som håller på att hända är
att vi måste ta över en mängd saker som vi inte har deltagit i beslutsfattandet

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

om. Men det finns också en annan väg. Man kan fortsätta med ett eget lag-
stiftningsarbete. Man kan lyssna på vad som finns i andra länder, men de
lagar som skall gälla i vårt eget land utformar man i vårt land. Man binder
sig alltså inte för en lagstiftningsprocess som är oerhört svår att övervaka och
där det blir väldigt chansartat vilka som i själva verket kan vara med och
påverka.

Anf. 118 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Jag vill bekräfta att det är EG som betalar kommittéarbetet.
Jag kan inte säga det på rak arm, men jag utgår från att man har begräns-
ningar, på samma sätt som vi har det beträffande vårt eget deltagande.

När det gäller de synpunkter Birgitta Hambraeus har på fördelar och
nackdelar med att stå utanför har jag även här litet svårt att följa resone-
manget. På alla de områden där det är av svenskt intresse att åstadkomma
en harmonisering måste vi, för att kunna delta i arbetet på en annan mark-
nad, för att vi skall kunna konkurrera på likvärdiga villkor, söka utforma
våra bestämmelser på ett ensartat sätt. Där är vi helt utanför processen när
de här bestämmelserna utarbetas, medan vi i slutänden ändå tvingas till följ-
samhet. Detta för att vi inte skall komma i sämre konkurrensläge.

Anf. 119 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Statsrådet vet mycket väl att EFTA-länderna redan nu är
med på lika villkor t.ex. i standardiseringskommissioner och utarbetar de
gemensamma regler som skall gälla.

Vi slipper binda oss för olika former av lagar som kanske inte alls passar
hos oss, om vi inte lovar att göra det genom EES-avtalet eller genom att bli
medlemmar i en union. Där kan vi alltså tvingas att lyda bestämmelser som
vi har försökt att påverka, men som blir helt annorlunda än de bestämmelser
som vi i själva verket skulle vilja ha och som inte passar i vårt land.

Vi har möjlighet till frihandel. Vi har genom vårt avtal möjligheter att
sluta avtal. Jag tycker att det är bra att vi studerar hur man lagstiftar och att
vi följer de lagar som är bättre där nere. Men vi skall hela tiden ha möjlighe-
ten att själva utforma de lagar som vi själva önskar. Det skall vara ett fritt
land som samarbetar med EG i stället för en delstat i en union.

Anf. 120 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Det är bl.a. erfarenheterna av standardiseringsarbetet - där
om jag inte misstar mig en del beslut fattas med majoritet, men det är jag
inte säker på - som har gjort att vi har sagt oss att det är ett svenskt intresse
att delta i ett brett internationellt samarbete, bl.a. på harmoniseringsområ-
det.

Jag håller helt med Birgitta Hambraeus om att i den bästa av världar skulle
vi delta fullt ut och utforma alla bestämmelser och sedan säga: Vi gör precis
som vi vill. Men det är inte det alternativet man står inför. Antingen är man
med i ett internationellt samarbete som EG:s och tar de olägenheter som
följer med de fördelar som är förenade med samarbetet eller också väljer
man att stå utanför och isolera sig. Det gäller EFTA, det gäller OECD, det

gäller GATT och det gäller allt internationellt samarbete. Det gäller också
FN, där vissa beslut i säkerhetsrådet blir tillämpliga även för vår egen del.

Anf. 121 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Vi är redan med och samarbetar i alla de organisationer som
statsrådet räknade upp. Det som skiljer ett medlemskap, och även EES-av-
talet, från detta är att vi går in i ett tvingande överstatligt samarbete. Jag vet
att EES inte är överstatligt, men vi lovar ändå att följa en mängd olika lagar
som vi ännu inte vet konsekvenserna av. Det är detta som är skillnaden mot
allt annat internationellt arbete som vi deltar i. Det har faktiskt gått mycket
bra hittills. Sverige är ett av världens öppnaste länder när det gäller samar-
bete med hela världen, även med EG och inom EFTA. Det finns all anled-
ning att fortsätta på den vägen och att utveckla vår internationalism.

Anf. 122 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Det är i denna grundfråga som Birgitta Hambraeus och jag
har skilda uppfattningar. Det är med mitt sätt att se ett svenskt intresse att
gå vidare på den väg vi har slagit in på, den internationella vägen, i insikt om
att allt fler frågor måste lösas i ett brett internationellt samarbete. Det är
den slutsats som ursprungligen sex medlemsländer, nu tolv medlemsländer,
representerande nio av tio västeuropeer, har kommit fram till. Det är den
slutsats som inte bara jag själv, utan den svenska regeringen och en domine-
rande del av den svenska riksdagen har dragit.

Med Birgitta Hambraeus synsätt kommer man naturligtvis till en annan
slutsats när det gäller harmoniseringen.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1992/93:576 om ökad tillväxt och fler arbetstillfäl-
len i kommunerna

Anf. 123 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Sylvia Lindgren har frågat arbetsmarknadsministern om han
ämnar vidta några åtgärder för att stimulera en ökad tillväxt och fler arbets-
tillfällen i kommunerna i stället för att sänka statsbidragen.

Frågan har överlämnats till mig.

Som Sylvia Lindgren säkert har noterat innehåller den kompletteringspro-
position som regeringen lade fram för knappt två veckor sedan inga förslag
om sänkta statsbidrag för vare sig kommuner eller landsting. Tvärtom före-
slår regeringen, i syfte att begränsa det kommunala skatteuttaget och under-
lätta en anpassning av den kommunala verksamheten när den ekonomiska
situationen snabbt försämras, att kommuner och landsting som en engångs-
åtgärd för år 1994 får behålla vissa skattemedel. Sammantaget rör det sig om
över 4 miljarder kronor som annars enligt finansieringsprincipen skulle ha
förts över till staten. Beloppet motsvarar intäkterna från det ökade skatteun-
derlag som beror av det sänkta grundavdraget. Som villkor för att få del av

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 104

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

dessa medel gäller enligt förslaget för vage enskild kommun och varje en-
skilt landsting att skattesatsen inte höjs för år 1994.

Till detta skall läggas alla de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som har
mer eller mindre direkt inverkan på kommunernas ekonomiska situation och
som inte minst innebär en avlastning beträffande kommunernas socialbi-
dragskostnader. Dit hör t.ex. den kraftiga ökningen av arbetslivsutveckling
som motverkar utförsäkring från arbetslöshetskassan. Till de senaste för
kommunerna viktigare satsningarna hör också förslaget i kompletteringspro-
positionen om 89 000 extra utbildningsplatser och det ROT-program som
riksdagen tidigare har ställt sig bakom. Det sistnämnda innebär bl.a. att 800
miljoner kronor har anvisats till reparation och underhåll av bl.a. vissa kom-
munala fastigheter.

Vad gäller det nya statsbidragssystemet för kommuner så kan uppgiften
om att Stockholms stad på grund av statliga beslut skulle ha förlorat 2,7 mil-
jarder kronor av sina inkomster för år 1993 inte vara riktig. Jag saknar dock
underlag för att gå in i en diskussion om detta. Däremot innebär regeringens
förslag om en ”frysning” år 1994 av 1993 års övergångsregler en förbättring
för t.ex. Stockholms stad med över 200 miljoner kronor jämfört med tidigare
beslutade regler.

Slutligen vill jag framhålla att det är regeringens uppfattning att de nya
arbetstillfällena i första hand bör tillkomma i den privata sektorn, snarare än
i den kommunala sektorn. Därom har - i vage fall till nu - rått bred enighet.

Anf. 124 SYLVIA LINDGREN (s):

Herr talman! Jag tackar finansministern så mycket för svaret. Frågan var
ställd till arbetsmarknadsministern, och det var den med anledning av att
jag tycker att det finns en Moment 22-effekt mellan dagens utformning av
statsbidragen och kommunernas förutsättningar och möjligheter att skapa
fler arbetstillfällen.

Effekterna av dagens system är att när vi ökar förvärvsintäkterna, alltså
får fler jobb, sjunker statsbidragen.

Det här kan medföra att det inte finns några som helst incitament för att
just öka verksamheterna. Däremot lönar det sig att lägga ner barnomsorg,
fritidsverksamhet etc., Anne Wibble! Jag tycker att det här är fel. Jag tycker
dessutom att ett sådant här system skapar klara kvinnofällor. En utbyggd och
bra barnomsorg måste ge möjligheter för alla att arbeta.

Jag är också orolig för utvecklingen för inte minst de s.k. kvinnojobben,
och det är också därför som jag också är mycket intresserad av att höra Börje
Hörnlunds uppfattning om saken. Böge Hörnlund måste känna till alla de
varsel som i dag finns lagda inom den s.k. gemensamma sektorn.

I kompletteringspropositionen föreslår regeringen att 35 miljarder kronor
skall sparas på att växla ned ökningen av den offentliga konsumtionen,
främst den kommunala, från2 % till 0 % tillväxt. Men problemet är ju att
den kommunala verksamheten inte växer med 2 % utan krymper, och det
har den gjort flera år i rad med växande arbetslöshet som följd.

Anf. 125 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Låt mig först kommentera det som sades sist, nämligen att
de 35 miljarderna skulle utgöra något slags luftbesparing när det gäller att
begränsa utgifterna för den offentliga konsumtionen.

Jag vill för det första säga att det är ungefär 25 miljarder som berör kom-
muner och landsting och 10 miljarder som berör staten.

Om man för det andra ingenting gör utan avstår från denna typ av insatser
som kommer att krävas för att fullfölja denna besparingspost, kommer kraf-
ter i kommuner och landsting, inte minst befolkningens ålderssammansätt-
ning och tekniska framsteg inom sjukvården, att medföra att de kommunala
utgifterna stiger och att de kommunala underskotten kraftigt ökar. Därmed
ökar också de totala offentliga underskotten.

De insatser som kommer att krävas för att man inte skall få sådana stora
underskott är mycket stora, och att beskriva detta som luftbesparingar är en
ganska stor förolämpning mot de kommunpolitiker som kommer att ha en
mycket stor arbetsuppgift framöver i att klara den produktivitetsökning som
krävs för att man skall kunna ge en bra service med mindre pengar.

Frågan om statsbidragsreglernas utformning och intresset av att öka det
egna skatteunderlaget med en bra och hög förvärvsverksamhet även för
kvinnor diskuterade Sylvia Lindgren och jag så sent som för två veckor se-
dan. Såvitt jag då tyckte mig kunna märka är vi helt överens om att detta är
viktigt.

Slutligen tycker jag mig märka att Sylvia Lindgren ibland resonerar som
om kommunernas främsta uppgift är att skapa jobb. Jag tycker att deras
främsta uppgift är att skapa en mycket väl fungerande service för medbor-
garna.

Anf. 126 SYLVIA LINDGREN (s):

Herr talman! Självfallet är det oerhört viktigt för kommunerna att skapa
en väl fungerande service, men till det behövs det människor. I varje fall hör
jag dagligen från mitt bostadsområde, från de kommun- och landstingspoliti-
ker som jag har kontakt med och inte minst från sjukvårdspersonal hur man
i dag går på knäna. Man har rationaliserat och effektiviserat, men det finns
smärtgränser för hur mycket längre som man kan nå i de avseendena.

Jag är orolig och jag reagerar över, att när vi ökar förvärvsintäkterna i
kommunerna, sjunker statsbidragen. Detta får negativa konsekvenser och
leder till stora samhällsförluster. Så blir fallet när barnomsorg, vård och om-
vårdnad inte fungerar.

Anne Wibble refererade också till den debatt som vi förde här den 23
april. Då sade Anne Wibble bl.a. ”att det är viktigt att ha regler som också
ger kommunerna motiv att tillgodose samhällets legitima krav på att det
även för den del av befolkningen som råkar vara kvinnor finns möjlighet att
förvärvsarbeta”. Jag tycker att det var ett mycket bra uttalande, och det är
också därför som jag är så noga med incitamenten till kommunerna för att
skapa arbetstillfällen.

Anf. 127 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Den ärade talaren måste se när den röda lampan lyser. Då är talartiden
slut.

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Anf. 128 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Vad gäller det som sades i den första delen av Sylvia Lind-
grens inlägg har jag en annan uppfattning. Det andades ett slags uppgiven-
het, att det inte går att förändra och förnya mera i den kommunala verksam-
heten. Jag tror att detta är helt fel. Jag tycker att verkligheten visar att kom-
munpolitikerna är bra mycket mer optimistiska, framsynta och förändrings-
villiga än vad Sylvia Lindgren ger uttryck för.

I den senare delen var inlägget ett instämmande i vad jag sagt tidigare, och
jag är självfallet glad för att få denna uppslutning kring vikten av att ha så-
dana statsbidragsregler att det lönar sig för kvinnor att förvärvsarbeta. Det
är en oerhört viktig princip för regeringens arbete.

Anf. 129 SYLVIA LINDGREN (s):

Herr talman! Jag tycker att det som sker inom arbetsmarknadspolitiken är
mycket oroväckande, inte minst på kvinnosidan. Situationen i vårt samhälle
är sådan att det skulle behövas mera av omvårdnad och omsorg, men här går
man nu ut med storsläggan och varslar i stort sett i varenda kommun över
hela landet. Därför tyckte jag att det var mycket viktigt att till arbetsmark-
nadsministern få ställa följande fråga: Vad tänker man göra åt detta? Skall
vi lösa saker och ting bara med garantipensioner o.d. och därmed kasta ut
de medelålders kvinnorna, inte minst från den offentliga sektorn? Är det rätt
politik?

Anf. 130 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Jag skall inte upprepa mitt ursprungliga svar, som naturligt-
vis är väl avstämt med arbetsmarknadsministern. Där refereras till de 4 mil-
jarder kronor som behövs som en engångsåtgärd för att vi inte skall behöva
gå alltför snabbt fram i en svår situation. Där refereras också till en stor
mängd av de förslag som arbetsmarknadsministern lade på riksdagens bord
för två veckor sedan och som i hög grad avhjälper den kommunala situatio-
nen och underlättar för väldigt många enskilda människor att hantera en svår
arbetsmarknadssituation. De får något vettigt att göra och kan i många fall
bättra på sin utbildning, så att de blir bättre rustade att ta de jobb som kom-
mer fram.

Anf. 131 SYLVIA LINDGREN (s):

Herr talman! Jag är tacksam för att Anne Wibble har besvarat denna
fråga, även om jag är besviken över att inte Börje Hörnlund har fått göra
det. Frågan löd: ”Ämnar arbetsmarknadsministern att vidtaga några åtgär-
der för att stimulera en ökad tillväxt i kommunerna och fler arbetstillfällen -
i stället för att straffa dem genom sänkta statsbidrag?”

Det som jag åberopade i min fråga var att de kommuner som skapar fler
arbetstillfällen och som ordnar mer inom barnomsorg o.d. får sänkningar av
statsbidragen. Jag undrade hur detta går ihop.

Jag är alltså ledsen över att inte Börje Hörnlund har svarat på min fråga.
Man har i svaret i stället vänt på den och hänvisar till att kompletteringspro-
positionen inte innehåller några försämringar av statsbidragen. Det var fak-
tiskt inte det som jag avsåg med min fråga.

Anf. 132 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Låt mig då avslutningsvis bara säga att frågan möjligen miss-
uppfattades. Men om det var det senare som Sylvia Lindgren avsåg, hand-
lade det om statsbidragsreglernas konstruktion, och även då är det mitt äm-
nesområde. Det var alltså naturligt att jag besvarade frågan. Detta berördes
också i den debatt som fördes den 23 april, och vi får säkerligen anledning
att återkomma till det.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1992/93:608 om möjligheten för gravida och för-
äldralediga kvinnor att återanställas

Anf. 133 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Inger Lundberg har frågat civilminister Inger Davidson om
vilka åtgärder hon är beredd att vidta för att gravida och föräldralediga kvin-
nor inte skall diskrimineras i samband med omstruktureringen inom den of-
fentliga sektorn.

Arbetet inom regeringen är numera så fördelat att det är jag som skall
svara på frågan.

Inger Lundberg är oroad över vissa tidningsuppgifter om att gravida kvin-
nor och sådana som varit föräldralediga nekats återanställning i samband
med omstruktureringar. Vid t.ex. privatiseringar av offentlig verksamhet på-
stås de nya arbetsgivarna i flera fall havalt bort sådana kvinnor, eftersom de
inte omedelbart har kunnat stå till arbetsgivarens förfogande.

Jag tycker att den fråga som Inger Lundberg tar upp, nämligen hur kvin-
nors kompetens och arbetskraft tas till vara på arbetsmarknaden, är viktig
och angelägen. Däremot har jag inte kunnat verifiera just de tidningsuppgif-
ter som Inger Lundberg refererar till. Jag tror också att frågan måste ses i ett
litet större sammanhang; det gäller inte endast omstruktureringar och priva-
tiseringar av den offentliga sektorn. Tyvärr finns det fortfarande situationer
på arbetsmarknaden där kvinnor riskerar att diskrimineras jämfört med
män. Dit hör händelser under längre frånvaroperioder på grund av graviditet
och föräldraledighet, men inte bara inom offentliga verksamheter utan också
vid förändringar i privata företag, t.ex. fusioner, uppköp och omstrukture-
ringar. Det är i allmänhet lättare för en anställd att bevaka sina rättigheter
och se till att inte glömmas bort i sådana processer om man själv är närva-
rande.

Inom Socialdepartementet har en rapport utarbetats över alternativa
verksamhetsformer inom vård och omsorg (Ds 1992:108). I fråga om anställ-
ningstrygghet vid avknoppningar konstateras att lagen (1982:80) om anställ-
ningsskydd tolkas på olika sätt inom olika kommuner och landsting med av-
seende på företrädesrätt till återanställning. Inga fall har gått till domstol när
det gäller huruvida företrädesrätten gäller också mot ny huvudman efter det
att en kommun avknoppat en verksamhet. Däremot finns det domar i arbets-
domstolen där företrädesrätten gällt efter t.ex. övertagandeavtal eller mot-
svarande mellan privata företag. I rapporten konstateras också att det finns

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar pä frågor

möjligheter att avtala bort företrädesrätten. Detta kan ske genom att kom-
munen, entreprenören och den fackliga eller de fackliga parterna sluter en
överenskommelse som innebär att 25-27 §§ LAS inte skall gälla vid över-
gången av verksamheten. I vissa fall krävs också medgivande från den en-
skilde arbetstagaren.

Vid tillsättning av statliga tjänster skall enligt grundlagen avseende fästas
endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet, 11 kap. 9 § RF.
Enligt lagen om offentlig anställning skall numera skickligheten sättas
främst, 4 kap. 3 § LOA. Några motsvarande regler finns inte för den privata
sektorn.

Inom Finansdepartementet håller vi just nu på att avsluta ett arbete med
att ta fram ett cirkulär om organisations- och strukturförändringar inom
statsförvaltningen. Cirkuläret, som inom kort kommer att skickas ut till che-
fer och handläggare inom regeringskansliet, beskriver de principer som bör
gälla vid genomförande av strukturförändringar inkl, privatisering och bola-
gisering av statlig verksamhet. En viktig grundprincip i cirkuläret är att i de
fall arbetsuppgifter förs över från en nedlagd myndighet till en nybildad eller
redan existerande myndighet, bör i första hand den personal erbjudas an-
ställning som i den nedlagda myndigheten hade motsvarande arbetsuppgif-
ter. Samma princip bör enligt cirkuläret vara en utgångspunkt vid förhand-
lingar i samband med t.ex. bolagisering.

Jag anser att cirkulärets riktlinjer ger en god grund också för att motverka
diskriminering av gravida och föräldralediga kvinnor i samband med struk-
turförändringar inom statsförvaltningen. Det är viktigt att dessa kvinnors si-
tuation uppmärksammas, och jag kommer i olika sammanhang att medverka
till att så sker.

Anf. 134 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag vill tacka finansministern för svaret på frågan. Jag kan
ändå inte undgå att säga att jag är litet förvånad över att det är finansminis-
tern och inte civilministern som besvarar frågan.

Det pågår ett stort systemskifte inom den offentliga verksamheten, och
det påverkar samhället på många sätt. Bl.a. påverkar det de anställdas för-
hållanden och situationen på arbetsmarknaden. Risken är uppenbar att för-
ändringarna kan leda till att svaga grupper på arbetsmarknaden slås ut i sam-
band med ägarskiften. Därför är jag litet förvånad över att regeringen inte
har givit ett departement uppgiften att till fullo följa, utvärdera och föreslå
förändringar i samband med det systemskifte som nu pågår.

Som finansministern själv konstaterar tolkas företrädesrätten olika i olika
kommuner. Flera kommuner och landsting har vägrat att skriva på avtal som
garanterar de anställda turordningsrätt när den nya arbetsgivaren skall an-
ställa folk. Det påverkar kanske priset på entreprenaden. Får entreprenören
välja de som har de bästa förutsättningarna på arbetsmarknaden kanske pri-
set blir billigare för kommunen.

En grupp som drabbas är de gravida och föräldralediga kvinnorna. Det
blir allt vanligare att tjejer känner att de måste korta av föräldraledigheten
för att bevaka sin plats på arbetsmarknaden. Arbetsrätten är inte en gång
för alla given. Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden är något som vi åter

och återigen måste erövra. Är det finansministerns uppfattning att turord-
ningsreglerna skall gälla vid omstruktureringar i kommuner, landsting och
statsförvaltningen? Kommer finansministern att vara tydlig gentemot sina
partivänner och andra borgerliga företrädare ute i landet på den punkten?

Anf. 135 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Det är korrekt som både Inger Lundberg påpekade och som
jag nämnde i mitt svar att reglerna tolkas olika i olika kommuner och lands-
ting. Icke desto mindre är det korrekt att inget fall har gått till domstol. Man
har uppenbarligen kunnat lösa detta problem utan att skapa några svåra kon-
flikter.

Det är oerhört centralt att kvinnors rätt på arbetsmarknaden - vare sig de
råkar vara gravida, har varit eller kommer att vara föräldralediga - är stark
och att kvinnorna har samma möjligheter att förvärvsarbeta som männen.
Jag kan försäkra Inger Lundberg att detta är en uppfattning som genomsyrar
många av de förslag som regeringen lägger fram, inte minst från jämställd-
hetsminister Bengt Westerberg eller mig i samband med andra regler som rör
anställningsförhållanden inom den offentliga sektorn. Jag gav rikliga prov på
detta när det gäller den statliga förvaltningen. Där är ambitionen att se till
att man inte går någons rätt för när.

Vidare har vi de arbetsrättsliga reglerna. Inger Lundberg är inte obekant
med att det pågår ett utredningsarbete som kommer att skickas, eller just har
skickats, på remiss - jag är inte riktigt säker på vilket. Det finns anledning att
studera remissvaren noga. Sedan kommer med stor säkerhet regeringen att
återkomma till riksdagen med synpunkter på de olika förslagen.

Anf. 136 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag har stor respekt för Folkpartiets förhållningssätt i jäm-
ställdhetsfrågor. Men det lär väl också vara så att ni inte bara befinner er i
gott sällskap i den nuvarande regeringskonstellationen. Till syvende och sist
är det den grå vardagen som de arbetsrättsliga reglerna berör.

Det talas nu om att arbetsgivarna skall få välja ut 20 % av arbetskraften.
Är det givet att det bland dessa 20 % kommer att finnas graviditetslediga och
föräldralediga kvinnor? Är inte risken uppenbar, fru finansminister, att om
vi inte hjälps åt att slåss för turordningsregler och arbetsrättsliga regler att
just kvinnor som ibland befinner sig i en litet skörare situation än andra på
arbetsmarknaden kommer att höra till förlorarna?

Anf. 137 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Som Inger Lundberg säkert förstår är jag inte beredd att för
regeringens räkning kommentera enskildheter i förslaget från Arbetsrätts-
liga kommittén. Vi får återkomma till den frågan.

Det är till stor fördel för kvinnorna om problemen kan lösas. Det är ange-
läget att se till att det skapas möjligheter i Sverige för att småföretag både
kan bildas och får växa litet grand. Det råkar förhålla sig så att i stora delar
av landet är det faktiskt i första hand kvinnor som startar småföretag. I den
mån bildandet av småföretag kan underlättas med några förändringar i den
arbetsrättsliga lagstiftningen eller med hjälp av andra förändringar, tror jag

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

att det skulle vara till fördel för kvinnors möjligheter att försörja sig själva.
De kan ju önska detta snarare än att vara anställda.

Låt mig återigen försäkra att när olika ministrar framför synpunkter och
förslag talar de för hela regeringen. Det finns inte några skillnader i detta
avseende.

Anf. 138 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! En enskildhet där finansministern kan ha en uppfattning gäl-
ler just synen på omstruktureringar inom den offentliga sektorn. Skall tur-
ordningsreglerna gälla eller inte?

Vi kommer förmodligen snart att få ett EES-avtal. Det finns ett EG-direk-
tiv som ställer krav på att arbetsrättsliga regler skall gälla i samband med
ägarskiften. Kommer finansministern för sin del att se till att Sverige till fullo
lever upp till det EG-direktivet och slår vakt om turordningsreglerna vid för-
ändringar i den offentliga sektorn?

Anf. 139 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Jag skall inte upprepa det svar jag gav inledningsvis. Jag hän-
visar till svaret. Det svar Inger Lundberg efterfrågar gav jag i mitt första an-
förande.

Anf. 140 INGER LUNDBERG (s):

Herr talman! Det svar som gavs i det första anförandet var inte tydligt.
Finansministern sade att hon för sin del vill arbeta för att kvinnor skall ha en
stark ställning på arbetsmarknaden. Det är bra, och det är vi eniga om.

Men är finansministern beredd att ta ”fighten” mot de kommunpolitiker
i landet som säljer bort turordningsregler, dvs. gravida och föräldralediga
kvinnors rätt, för att få entreprenader som uppfattas som lönsamma? Det är
viktigt att få svar på den frågan.

Anf. 141 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Jag anser att Inger Lundberg inte har kunnat påvisa att det
skulle förhålla sig på det sätt som Inger Lundberg beskriver. De uppgifter
som hon nämner har inte gått att verifiera. Trots att det tolkas litet olika i
olika kommuner, har inga fall gått till domstol. Uppenbarligen har man i
olika situationer på ett någorlunda tillfredsställande sätt kunnat lösa detta.

Jag har själv redovisat hur arbetet med att skapa ett formulär för hantering
av frågorna vad gäller avknoppning, samt bolagisering och privatisering
inom statsförvaltningen, pågår. Jag har redovisat några principer, varav en
viktig grundprincip vid omstruktureringar av det här slaget är att den perso-
nal som hade motsvarande arbetsuppgift tidigare i första hand bör erbjudas
anställning. Detta sätt skiljer sig på ett fördelaktigt sätt från några av de till-
vägagångssätt som vid större statliga omstruktureringar användes av den
förra regeringen.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1992/93:625 om BNP och EG-förhandlingarna

Anf. 142 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Lena Klevenås har frågat utrikeshandelsministern om Sve-
rige i EG-förhandlingarna vid beräkning av BNP kommer att dra av värdet
av de tjänster som utförs inom barn- och äldreomsorgen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Lena Klevenås fråga är föranledd av uppgifter i pressen om Sveriges bi-
drag till EG:s budget vid ett medlemskap. Hittills gjorda beräkningar visar
på att detta bidrag kommer att bli betydande även om beloppen fortfarande
är osäkra.

Mot den bakgrunden anmälde Sverige redan i öppningsanförandet att
storleken på detta bidrag kunde innebära problem. Lösningar som tillämpats
i liknande situationer vid tidigare anslutningar måste därför studeras när-
mare. Denna process pågår fortfarande i regeringskansliet. Regeringen
kommer, när denna diskussion är avslutad, att närmare fastställa vilka krav
som bör ställas i förhandlingarna.

Vad beträffar storleken på Sveriges BNP i relation till EG-ländernas är det
som Lena Klevenås säger. Vår ekonomis speciella karaktär med stor offent-
lig sektor, hög förvärvsfrekvens, relativt liten informell ekonomi etc. talar
för att vår BNP på ett mer korrekt sätt värderar bl.a. kvinnors arbete i vård
och omsorg i jämförelse med EG-länderna. Detta måste naturligtvis ingå
som en utgångspunkt i regeringens diskussioner.

Anf. 143 LENA KLEVENÅS (s)

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret, och jag är helt nöjd
med att det är finansministern som svarar.

I en notis i tidningen Arbetet den 1 april läste jag att Sverige vill ha EG-
rabatt. Jag funderade en stund över om det var ett skämt eller inte. Men det
var inget skämt. Det pågår tydligen i regeringen diskussioner om att räkna
om Sveriges BNP inför EG-förhandlingarna för att kunna få en rabatt. Man
anser tydligen att dessa 20 miljarder kronor, som vi enligt gängse beräk-
ningar skulle betala, är för mycket. Jag antar att det är problemet.

Det är anmärkningsvärt att man manipulerar med det här begreppet. För
mig har det här begreppet framstått som ett närmast heligt begrepp, och jag
har uppfattat att det har varit så även för finansministern.

Manipulerandet bekymrar mig ur två aspekter. Varför skall man dra av
just värdet för tjänster inom barn- och äldreomsorg? Är värdet av dessa
tjänster lika med noll? Är värdet av dessa kvinnors arbete ingenting? Är det
så, att ju fler kvinnor som arbetar i ett land desto fattigare är landet? Enligt
uppgifter i pressen ter sig Sverige rikare än det är, därför att kvinnor arbetar.
Vi kvinnor upplever det inte så utan faktiskt tvärtom.

Det stod också i artikeln att köpkraften inte är så stor som den verkar vara
med vår höga BNP, därför att det är kvinnor som tjänat dessa pengar. Jag
vill fråga finansministern: Tillför kvinnor något med sitt arbete inom vård
och omsorg? Kanske finns det snarare något som man borde lägga till BNP,
nämligen det oavlönade arbete som många kvinnor utför i hemmen.

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 104

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Anf. 144 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! På Lena Klevenås fråga om kvinnor tillför något vill jag obe-
tingat svara ja. Kvinnor utför oerhört mycket värdefulla och viktiga arbets-
uppgifter. Det är alldeles självklart.

Jag tycker att Lena Klevenås borde studera den här artikeln i Arbetet,
vilken hon uppenbarligen till en del missuppfattat. Slutsatsen som hon drar,
nämligen att det skulle manipuleras och att olika saker i vår BNP skulle dras
av, är ju något egenartad.

Jag är också förvånad över att Lena Klevenås säger att det tydligen pågår
en diskussion. Detta problemkomplex anhängiggjordes redan vid förhand-
lingarnas början den 1 februari i utrikeshandelsministerns öppningsanför-
ande. Det anförandet har dels varit föremål för diskussion, dels publicerats i
ett stort antal tidningar. Det är mycket tydligt angivet att det kunde innebära
problem att vi skulle komma att betala så pass mycket pengar och att det
handlar om med vilken takt som betalningen skall fasas in i medlemskapets
budget.

Mer konkret handlar det om att vi på grund av den svenska ekonomins
struktur registrerar en massa saker i våra statistiska tabeller, vilket man inte
gör i andra ekonomier. På detta sätt mäter vi med hjälp av statistik olika
saker. Det är inget särskilt märkvärdigt med det. Det är ett mycket bra sätt.
Men det skiljer sig från de sätt som en del andra ekonomier är uppbyggda
på, där man inte registrerar på samma vis.

Jag antar att man i den här artikeln i Arbetet, och i några andra tidningsar-
tiklar med samma tema, har som utgångspunkt att det innebär en överskatt-
ning genom att vi registrerar mer än andra länder. BNP ser alltså ut att vara
litet högre än den borde vara om registreringen gjordes på samma sätt som
i andra länder. Det är viktigt att man har de här olika sätten att registrera på
i minne, när man diskuterar hur mycket Sverige skall betala.

Anf. 145 LENA KLEVENÅS (s):

Herr talman! Det som förvånar mig, finansministern, är att man helt plöts-
ligt, därför att man vill att Sverige skall få en rabatt på medlemsavgiften, kan
justera det här begreppet. Jag förstår inte riktigt hur man i fortsättningen
skall räkna Sveriges tillväxt, som ju är ett mål för den ekonomiska politiken.
Det har vi talat om tidigare. Tillväxten räknas ju som en procentuell ökning
av BNP. Hur skall vi jämföra vår BNP med andra länders i olika samman-
hang?

Med allt tal om att Sverige halkar efter, hur skall vi räkna, om vår BNP
kanske helt plötsligt är en helt annan? Det blir ju ett stup, ett streck rakt
ned, i alla kurvor som Näringslivets EG-fakta ger ut, om Sveriges BNP och
tillväxt skall jämföras med OECD:s. Hur skall vi kunna sätta upp det här
som mål, om vi i vissa sammanhang kan ändra beräkningsgrunden?

Anf. 146 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Låt mig nämna att tillväxt är något mer än en viss nivå. Till-
växt är en förändringstakt, som kan mätas. Den beskriver förhållanden även
om nivån, den kaka som man mäter, råkar vara registrerad på annat sätt i

Sverige än i andra länder. Det problem som Lena Klevenås tar upp tror jag
inte kommer att aktualiseras.

Jag tycker inte att den här diskussionen har uppkommit helt plötsligt.
Tvärtom tror jag att den kommer att föras med stor intensitet, därför att det
är betydelsefullt att de fördelar som Sverige får av ett medlemskap inte mot-
svaras av att vi betalar för mycket. Det är en diskussion som kommer att
vara av stort intresse för det svenska folket. Det är också oerhört viktigt och
centralt att utrikeshandelsministem redan på detta tidiga stadium har aktua-
liserat problemet.

Anf. 147 LENA KLEVENÅS (s):

Herr talman! Kvinnorna i Europa längtar efter att Sverige skall bli med-
lem. De ser Sverige som en förebild och vill att vi i Sverige skall hjälpa dem
att höja nivån på deras barn- och äldreomsorg så att den närmar sig Sveriges.
Det känns väldigt konstigt för dem, och även för oss svenska kvinnor, att det
med detta resonemang kan te sig som att kvinnors arbete inte är något värt.

Jag tycker att det är ganska genant. Skall vi bidra med så litet som möjligt
och få ut så mycket som möjligt av EG-medlemskapet? Jag tänker på jord-
bruksförhandlingarna. Där håller vi också på att konstruera nya begrepp. Vi
kallar helt plötsligt vårt jordbruk för subarktiskt för att vi skall få så mycket
bidrag som möjligt.

Jag tycker att det rimmar illa med rättvisa och solidaritet och med att vi
skall samarbeta med dessa länder i Europa på ett bra sätt när vi i den ena
situationen skall te oss så fattiga som möjligt, medan vi i själva verket är
mycket rika, och i den andra helt plötsligt - jag tycker att det är helt plötsligt,
för jag har inte varit med om det tidigare - skall räkna BNP på ett annat sätt
och även betrakta vårt jordbruk på ett helt nytt sätt.

Anf. 148 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Hen talman! Det är fel när Lena Klevenås säger att t.ex. kvinnors arbete
inte skulle vara värt någonting, vare sig man räknar på det ena eller det andra
sättet. Jag tycker att den slutsatsen är helt galen. Jag accepterar inte den pre-
missen. Det är i sak fel och har inte heller någon relevans för det som frågan
gällde, nämligen om Sverige i EG-förhandlingarna kommer att bete sig på
det ena eller det andra sättet vad gäller värdet av olika tjänster som utförs
av kvinnor.

Anf. 149 LENA KLEVENÅS (s):

Herr talman! Anser statsrådet att man i EG-förhandlingarna vid beräk-
ningen av BNP måste dra av värdet av de tjänster som utförs inom barn- och
äldreomsorgen?

Anf. 150 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Det är mycket viktigt att man i diskussionen om medlemska-
pet och förhandlingarnas uppläggning ser till att vi för svenskt vidkommande
kan få ut så mycket som möjligt. Det är ett gemensamt intresse, hoppas jag,
för Lena Klevenås och mig. Då är det självklart intressant att se om den
svenska metoden att registrera olika saker får konsekvenser för den ena eller

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

den andra faktorn i dessa förhandlingar och diskussioner. Det har inte ett
smack att göra med huruvida man värderar kvinnors arbete på ett visst sätt
i Sverige, därför att vi har den grundläggande föreställningen att det är vik-
tigt att kvinnor kan förvärvsarbeta och ha en egen ekonomi, eller med sättet
att registrera motsvarande verksamheter i andra länder.

Jag delar Lena Klevenås uppfattning, eller snarare tro, att det finns ganska
många kvinnor i andra länder som ser det som en fördel att Sverige kan
komma med i EG, därför att vi då kan bidra med att sprida våra grundläg-
gande värderingar om kvinnors rätt till ett eget förvärvsarbete.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på frågorna 1992/93:635 och 646 om lösningar på arbetslös-
heten i Europa

Anf. 151 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Ulrica Messing och Martin Nilsson har båda frågat mig vilka
konkreta förslag till åtgärder mot arbetslösheten i Europa som jag hade med
mig till mötet i Luxemburg mellan EG- och EFTA-ländernas finans- och
ekonomiministrar för två veckor sedan.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Låt mig först säga att jag helt delar frågeställarnas oro för den höga och
stigande arbetslösheten i Europa. Jag delar också uppfattningen att ett ökat
samarbete mellan länderna i Europa är nödvändigt för att åstadkomma
högre tillväxt och sysselsättning. Detta är också en allmänt omfattad uppfatt-
ning i Europa.

Jag ser Luxemburgmötet som en viktig manifestation från regeringarna att
arbetslösheten nu nått oacceptabelt höga nivåer. Den vilja till ökat ekono-
miskt-politiskt samarbete i Europa som mötet är ett uttryck för är utomor-
dentligt betydelsefull för Sverige som ett litet, utrikeshandelsberoende land.

Det föreligger en betydande samsyn i Europa, inte bara om vilka proble-
men är, utan också om hur de skall angripas. Detta framgår bl.a. av de rap-
porter - från såväl EG- som EFTA-sidan - som lades fram inför mötet. Det
råder fullständig enighet om att sunda offentliga finanser och låg inflation är
avgörande för att skapa det förtroende som krävs hos de olika aktörerna i
ekonomin och för att åstadkomma varaktigt lägre räntor.

Genomgående i Europa läggs också mycket stor vikt vid avregleringar och
strukturella förändringar som stärker konkurrensen, ökar flexibiliteten och
på andra sätt förbättrar ekonomiernas funktionssätt. Detta gäller bl.a. de
olika reglerna på arbetsmarknaden och inom socialförsäkringarna.

EES-avtalet utgör en betydelsefull ram för olika strukturåtgärder i
Europa. Mötet gav mig ett utmärkt tillfälle att betona vikten av att EES-
avtalet snarast ratificeras, så att det kan träda i funktion.

Jag underströk vidare den viktiga roll som arbetsmarknadspolitiken har
för att hålla de arbetslösa aktiva och att behålla deras anknytning till arbets-
marknaden. Därvid framhöll jag också de satsningar som regeringen gör för
att utbilda människor som hamnat utanför den reguljära arbetsmarknaden.

Det var intressant att notera att vi här i Sverige är långt ifrån ensamma om
att göra förändringar i olika regelverk som ökar motiven till arbete och främ-
jar en väl fungerande lönebildning.

Ett annat politikområde med betydande aktivitet i Europa är skatterna.
Jag kunde konstatera att Sverige, efter den stora skattereformen och de yt-
terligare skatteförändringar som genomförts av den här regeringen, ligger
väl framme i Europa när det gäller ett tillväxt- och sysselsättningsvänligt
skattesystem.

Vad gäller åtgärder på kort sikt läggs stor tonvikt i Europa på ökade inve-
steringar i vägar och järnvägar. Detta ligger helt i linje med den svenska poli-
tiken, och jag kunde redovisa de mycket stora satsningar som regeringen gör
på infrastrukturen. Det handlar för de närmaste fyra åren om en fyrdubbling
av investeringsvolymen varje år jämfört med 80-talet.

Jag kunde också berätta om de förbättrade möjligheter som nu skapas för
att Nordiska investeringsbanken skall kunna medverka i finansieringen av
infrastrukturinvesteringar. Dels har en 50-procentig kapitalhöjning nyligen
skett i banken, dels kommer inom kort regelförändringar att göras som ökar
möjligheterna för banken att medverka i denna typ av finansiering.

Vidare har NIB aktiverat sina kontakter med Europeiska investeringsban-
ken med sikte på samfinansiering av konkreta projekt. Detta öppnar intres-
santa möjligheter att med olika projekt knyta Norden närmare Europa.

Jag vill också nämna att det på svenskt initiativ sedan i höstas pågått ett
arbete mellan de nordiska länderna, med sikte på att tidigarelägga genom-
förandet av infrastrukturinvesteringar som berör mer än ett nordiskt land.
Jag är övertygad om att detta arbete har bidragit till den ökning av investe-
ringarna som nu äger rum också i de andra nordiska länderna.

Anf. 152 ULRICA MESSING (s):

Herr talman! Jag vill börja med att tacka finansministern för svaret. Vi är
många som tar arbetslösheten på stort allvar. Det förutsätter att vi är lika
många som är beredda att diskutera olika förutsättningar och föreslå olika
åtgärder som kan dämpa arbetslösheten.

Sverige är långt ifrån ensamt om att uppleva den djupa lågkonjunkturen.
Många andra länder har drabbats på liknande sätt. Framför allt det senaste
årets heta och intensiva diskussioner om våra egna möjligheter att påverka
konjunkturen via både ekonomiska och politiska beslut har varit många. Jag
tror att det till stor del har medfört att flera har upptäckt hur stora arbetsfält
politiken och ekonomin egentligen är, hur pengar rör sig fritt och hur mycket
vi påverkas av varandras situationer.

EFTA-ländernas initiativ till att ha ett möte mellan EG- och EFTA-län-
dernas finansministrar var därför klokt. Arbetslösheten kräver gemen-
samma krafttag. Arbetslösheten är dessutom en viktig framtidsfråga. Många
politiska frågor framöver kommer att utgå från gemensamma förutsätt-
ningar att skapa arbeten och ett gemensamt ansvar för att försöka fördela de
resurser som vi har.

Jag var därför intresserad av att mer konkret få veta vilka förslag och syn-
punkter som finansministern hade med sig från svensk sida och vilka förslag
till lösningar från andra länder som finansministern är beredd att mötas av,

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

vilka möjligheter Sverige har att gå in med olika åtgärder och vad Sverige
kan ge i ett sådant samarbete.

Anne Wibble sade efter konferensen att det från Sveriges sida inte kan bli
fråga om att stimulera tillväxten med finanspolitiska medel som innebär
ökade utgifter, utan åtstramningen måste fortsätta, med lägre räntor som
hägrande mål. Jag tror att finansministern och jag kan vara ense om att vi
har en dålig ekonomi, att pengarna i stort sett är slut, kanske t.o.m. mer än
slut. Det är allvarligt, inte bara nu utan också längre in i framtiden.

Anf. 153 MARTIN NILSSON (s):

Herr talman! Jag vill också tacka finansministern för svaret, som jag
tycker är ett ganska klart, precist och konkret svar på frågan vilka krav och
åsikter som fördes fram. Det tycker jag var bra.

Jag delar synen att arbetslösheten i dag är det grundläggande och stora
problemet - det är därför som jag har ställt frågan. Många är överens om att
vägen ut ur arbetslösheten är någon form av större inslag av konjunkturpoli-
tik och efterfrågestimulanser i samhället.

Problemet med regeringen är att den i mångt och mycket kom till på
grundval av en politik som byggde på en högkonjunktur och ett utbudsprog-
ram snarare än ett efterfrågeprogram. Jag tycker att regeringen har haft
svårt att byta ståndpunkt i ett antal frågor. Det som vi diskuterar nu är något
av samma problem. När finansministern kom hem från mötet var det främsta
budskapet till tidningarna att mötet i och för sig inte medförde någonting
konkret, men att det hade en psykologisk effekt.

Jag skall inte gå in på någon diskussion om regeringens möten och deras
psykologiska effekter. Det hade man kunnat diskutera efter augusti, efter
Harpsund osv. Men det är viktigt att inte bara mötas. Det finns också ett
behov av att skapa ett konkret innehåll som utgår från synen att det är genom
att bekämpa arbetslösheten som man kan skapa sunda statsfinanser. Också
vi är oroade för den ekonomisk-politiska situation som vi befinner oss i och
de växande budgetunderskotten, som vi riskerar att få betala någon gång i
framtiden. Men om det inte görs någonting åt arbetslösheten, kommer skul-
derna och underskotten att öka ännu mer. Därför behövs det åtgärder nu på
ett internationellt plan, eftersom det är där som en konjunkturpolitik kan bli
effektiv.

Anf. 154 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Man skall inte underskatta betydelsen av psykologin. Den
spelade en icke oväsentlig roll under flera av förloppen under slutet av
80-talet och under en del valutaturbulenser i olika länder förra året. Den
psykologiska effekten av att EG:s och EFTA:s finansministrar för första
gången tog sig samman och anordnade detta möte och lade fram rapporter
om de enskilda länderna inom EFTA och inom EG är mycket positiv. Den
illustrerar för en massa människor som är utan jobb att regeringarna i dessa
länder inkl. Sverige inte accepterar läget som det är, utan man anser att det
behöver göras någonting åt det. Man kan snarast vara förvånad över att
många länder inte har tagit sådana här initiativ tidigare.

Det var bra att mötet blev av. Man skall inte underskatta den psykologiska

effekten av att mötet har hållits. Det var första gången man hade ett möte,
och det fanns en konkret vilja att diskutera problemet och att inventera vilka
insatser som är betydelsefulla och verksamma för att åstadkomma en bättre
ekonomisk situation. Vi talade rätt mycket om efterfrågan. För svensk del
gällde det i första hand utländsk efterfrågan.

Martin Nilsson nämnde någonting om att det är synd att inte regeringen
tänker byta strategi. Låt mig försäkra att det tänker vi absolut inte göra. Det
vore förödande för just de arbetslösa, som vi alla är måna om. De skall inte
behöva förbli arbetslösa, utan de skall i stället kunna få jobb. Trots att det
kan krävas en del svåra beslut, handlar det om att ta sig an problemen och
inte skjuta dem på framtiden. Vi måste ha en finanspolitisk saneringsstra-
tegi. Därmed möjliggör man den expansion som kan bli följden av lägre rän-
tor och en bättre växelkurs. Detta är en strategi som är väl genomarbetad
och som på viktiga punkter sammanfaller med strategin i andra länder i
Europa. Därmed har den bäst förutsättningar för att lyckas, dvs. att ge flera
jobb.

Anf. 155 MARTIN NILSSON (s):

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret. Det är i och för sig sant
att det finns en psykologisk effekt som inte skall underskattas. Tyvärr har
det visat sig att effekten inte enbart har varit positiv, utan ibland har den
varit negativ. Vi är rädda för att flera sådana här möten utan konkreta åtgär-
der riskerar att få en mer negativ än positiv effekt.

Jag skulle vilja fråga finansministern: Vad blir nästa steg? Vad planerar
regeringen för ytterligare åtgärder? Vi är helt överens med regeringen om
att det självfallet är viktigt och bra med den här sortens överenskommelser.

Jag kan ändå inte låta bli att uttrycka en viss besvikelse. Regeringen håller
fast vid sin linje. Det är finanspolitiska åtstramningar som skall ta Sverige ur
krisen. Men det är ett kortsiktigt tänkande. Jag vet att det självfallet är vik-
tigt att hålla räntorna nere. Men problemet är just nu att åtstramningarna
tenderar att fördjupa lågkonjunkturen. Vi vet att det behövs internationella
överenskommelser kring en finanspolitisk expansion, vilket borde ha varit
möjligt att åstadkomma. Jag hoppas att vi får tillfälle att återkomma till
detta.

Anf. 156 ULRICA MESSING (s):

Herr talman! Finansministern har rätt när hon resonerar om vikten av psy-
kologiska effekter. Jag tror att det är rätt signal. Det är väl egentligen inget
problem när man går in med tydliga politiska och psykologiska signaler, utan
problemet är snarare att man går in med alldeles för otydliga politiska signa-
ler. Valutaspekulationen i Sverige i höstas t.ex. utlöstes väl inte av för starka
politiska eller psykologiska budskap. Det är bra att ha med sig i bagaget när
vi i framtiden skall diskutera de politiska förutsättningarna för att kunna
vara med att styra och bestämma.

Finansministern hänvisade i svaret bl.a. till att avregleringar och struktu-
rella förändringar skall bidra till att stärka konkurrensen och förbättra eko-
nomiernas funktionssätt. Jag vill då fråga om det finns någon automatik mel-
lan avreglering och fler arbetstillfällen.

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Anf. 157 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Jag börjar med den avslutande frågan. Det finns mycket säl-
lan någon direkt ekonomisk automatik. Det ekonomiska förloppet och den
ekonomiska processen fungerar ofta så, att när man drar i en tåt reagerar
människor, myndigheter och företag på ett visst sätt. Om ekonomin fungerar
bra, åstadkommer man så småningom någon sorts förbättring för enskilda
människor. Det beslut som man fattar innebär rätt sällan konkret att just en
viss person skall få ett jobb. Det åstadkoms t.ex. genom arbetsmarknadspo-
litiska insatser och i en del fall via infrastruktursatsningar. Men de indirekta
effekterna är i de flesta fall långt viktigare. Därför vore det synd att bortse
från dem.

Låt mig också nämna att när det gällde de konkreta åtgärder som olika
länder hade att redovisa låg Sverige mycket långt framme. Det var uppen-
bart att den svenska ekonomiska politiken mycket väl följer riktlinjerna. Till
sin omfattning bidrar den faktiskt till större tillväxtfrämjande insatser än
flera andra länders ekonomiska politik. Utan att vilja skryta tycker jag ändå
att både Sverige och de övriga nordiska länderna kunde visa på en viss fram-
förhållning och ett visst förutseende som var värda att ta efter. Man skulle
snarare önska att en del andra länder gjorde samma typ av byte och t.ex.
spenderade mindre på transfereringar och mera på tillväxtstimulerande in-
vesteringar och utbildningsinsatser.

Anf. 158 ULRICA MESSING (s):

Herr talman! Jag vet att arbetslösheten är en svår fråga att diskutera. Det
handlar om många olika åtgärder och insatser för att kunna vända trenden.
Vi skulle kunna diskutera arbetslösheten länge och komma fram till olika
förslag. Men jag vill avsluta med att fråga finansministern: Vilka konkreta
frågor tror finansministern att man inom EG- och EFTA-länderna har möj-
lighet att ganska snart bölja samarbeta kring, bortsett från de mer formella
frågorna som man redan nu kan vara överens om? Finns det någon konkret
fråga där man ganska snart kan gå in i ett stort gemensamt samarbete mellan
länderna för att försöka dämpa arbetslösheten?

Anf. 159 MARTIN NILSSON (s):

Herr talman! Förvisso ligger vi i Sverige långt framme, finansministern.
Vi skall vara glada och stolta över det och över att vi alla här har varit med
om att skapa och driva fram infrastruktursatsningar, ROT-program osv. Pro-
blemet har varit att det är regeringen som ofta har utgjort bromskloss. Man
har långsamt retirerat innan man har gått med på den sortens politik. När
man nu försöker komma fram till en gemensam politik i Europa, går man
inte ut med dessa åtgärder, utan man ägnar sig åt allmänt prat om sunda
statsfinanser. Nu behövs det stora investeringsprogram i Europa för stora
gemensamma projekt. Jag ser med intresse fram emot det svar som finansmi-
nistern skall lämna på Ulrica Messings konkreta fråga.

Jag tycker också att det är viktigt att få veta vilken den konkreta strategin
är, något som jag önskar att statsministern tar sig tid att ge besked om. Avser
finansministern att kalla samman nya dylika möten som de ni har haft i

Luxemburg? Planerar man för nya sådana gemensamma aktiviteter för att
få fram något slags gemensamt program?

Anf. 160 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Låt mig först påminna Martin Nilsson om att jag i de social-
demokratiska motionerna, i flera olika anföranden och uttalanden av olika
prominenta socialdemokratiska företrädare har konstaterat att man också
avser att inför nästkommande budgetår föreslå besparingsinsatser till, såvitt
jag förstår, exakt samma belopp som regeringen har föreslagit. Jag tycker att
den olämpliga formuleringen att det är fråga om något slags bromsverksam-
het i så fall återfaller på den egna politiken. Det är närmast beklagligt att
denna inte har kunnat offentliggöras ännu, eftersom det skulle underlätta en
diskussion om den socialdemokratiska politiken så småningom blev något
mindre hemlig än vad den har varit under hela våren.

Till Ulrica Messing vill jag säga: Bland det mer konkreta som kan komma
fram under den närmaste tiden skulle jag kunna tänka mig projekt inom de
ämnesområden där Nordiska investeringsbanken är verksam. Det kan vara
enskilda projekt där man inom Norden ligger relativt långt framme och där
man också kan diskutera samfinansiering med Europeiska investeringsban-
ken. Jag tror att det finns ett starkt nordiskt intresse av att få den här typen
av projekt till stånd. Den öppning som gavs vid det här mötet, att man också
är intresserad från europeiskt håll, tycker jag är mycket positiv och värd att
ta fasta på.

Det sannolika är att det så småningom kommer att bli något slags uppfölj-
ning av mötesaktiviteten. I vilken form den kommer att ske är ännu inte be-
stämt. Det är angeläget att vi från svensk sida - vilket vi också gör - se till
att det blir aktivitet och inte bara psykologi, även om psykologin är viktig.

Anf. 161 MARTIN NILSSON (s):

Herr talman! Vad gäller besparingar kommer finansministern, om hon ger
sig till tåls till på fredag, att få se våra besparingsförslag.

Det är riktigt att vi socialdemokrater också föreslår besparingar. Det är
nödvändigt att på lång sikt ta tag i och förbättra statsfinanserna. Det gör man
på flera sätt, dels genom besparingar på litet längre sikt, dels genom att be-
driva en arbetsmarknadspolitik och en tillväxtpolitik som minskar arbetslös-
heten, vilket minskar de kostnader som uppstår genom arbetslösheten. Det
är detta vi diskuterar här och nu. Jag riktar kritik mot att regeringen ofta har
kommit litet på efterkälken. Detta kan vi hålla på att diskutera, men jag vet
att finansministern och jag sannolikt har olika uppfattningar. Därmed tänker
jag lämna den debatten därhän. Men jag skulle gärna vilja ha svar på frågan:
Avser finansministern att på något sätt verka för att framtida sammankoms-
ter kommer till stånd inom den grupp för nya åtgärder som träffades i Lux-
emburg?

Anf. 162 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Den naturliga uppföljningen av detta är naturligtvis att Sve-
rige så småningom blir medlem i EG. Det är den självklara slutsatsen av den
vikt som det internationella samarbetet har. Jag hoppas att det kan bli någon

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Svar på frågor

aktivitet även före medlemskapet. Om detta infaller - vi hoppas det och vi
har den ambitionen - den 1 januari 1995 borde det dessförinnan kunna bli
någon diskussion inom den gruppering i Luxemburg som här nämndes. Men
det självklara sättet att från svensk sida kunna samarbeta mer konkret är ju
som medlem i den europeiska gemenskapen.

Låt mig säga att jag tycker att det är en aning magstarkt av Martin Nilsson
att ta orden ”för sent” i sin mun. Martin Nilsson är företrädare för ett parti
som redan i slutet av januari - alltså för flera månader sedan - borde ha läm-
nat fram sina förslag på det ekonomisk-politiska området till riksdagen och
till offentlighetens beskådande. Man har ännu icke gjort detta. Det är san-
nerligen för sent.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Finansutskottets betänkande 1992/93:FiU26
Skatteutskottets betänkande 1992/93:SkU32
Justitieutskottets betänkande 1992/93:JuU29
Lagutskottets betänkanden 1992/93:LU42 och LU43
Socialutskottets betänkanden 1992/93:SoU19, SoU21 och SoU24
Utbildningsutskottets betänkande 1992/93:UbU12
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1992/93:AU13

24 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Proposition

1992/93:234 Stockholms tingsrätts sammansättning i konkurrensrättsliga mål
och ärenden

Förslag

1992/93:RFK5 Riksdagens förvaltningskontors förslag angående ombil-
dande av vissa tjänster inom riksdagens förvaltningsområde

Jordbruksutskottets betänkanden

1992/93:JoU20 Vissa frågor rörande jordbruket och trädgårdsnäringen
1992/93:JoU21 Vissa fiskefrågor

1992/93:JoU22 Inrättande av Tyresta nationalpark

25 § Anmälan om interpellation

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 30 april

1992/93:180 av Kent Carlsson (s) till kommunikationsministern om Bromma
flygplats:

Regeringen har nyligen givit Luftfartsverket i uppdrag att förhandla med
Stockholms stad om en förlängning av avtalet mellan staden och staten om
Bromma flygplats. Det nuvarande avtalet, som tecknades 1946, innebär att
staden upplåter Brommafältet till staten medan staten i sin tur upplåter La-
dugårdsgärde för rekreationsändamål. Avtalet löper ut med utgången av
1996.

En mycket bräcklig majoritet i Stockholms kommunfullmäktige föresprå-
kar en förlängning av avtalet, dock inte längre än 15 år. T.o.m. kommunika-
tionsministerns egna partivänner i Stockholm är motståndare till att avtalet
förlängs. De boende kring flygfältet plågas dagligen av buller och giftutsläpp
och har följdaktligen protesterat i stor omfattning.

Miljöproblemen som följer med den massiva ökningen av reguljärflyget
är väl kända. Givetvis innebär det faktum att antalet avgångar med tungt
reguljärflyg vuxit med 700% avsevärda störningar. Vilka miljövillkor som
skall gälla för flygplatsen i framtiden kommer att bedömas av Koncessions-
nämnden för miljöskydd under 1994, dvs. efter den tidpunkt då kommunika-
tionsministern förutskickat ett nytt Brommaavtal.

En viktig fråga i sammanhanget, som dock inte varit föremål för någon
större diskussion, gäller Bromma flygfälts ekonomi. Flygplatsen har under
en lång rad år gått med underskott. Den våldsamma trafiktillväxten har
emellertid inneburit att man för första gången räknat med en vinst för år
1993.

Genom de mångmiljonbelopp som försvann i och med Malmö Aviations
konkurs förefaller dock vinsten ha gått upp i rök. Det innebär att Luftfarts-
verket och därmed operatörer och flygpassagerare i hela flygplatssystemet
återigen får subventionera Brommaflyget. Därigenom uppkommer också en
snedvridning i konkurrenssituationen som innebär att de operatörer som fly-
ger på Arlanda betalar till dem som har tillstånd att flyga på Bromma (och
redan av det skälet har konkurrensfördelar). Detta förhållande blir inte
bättre av att ett nytt Malmö Aviation - med i huvudsak samma personkrets
som driftsansvariga - fått överta konkursboets landningsrättighet (med un-
dantag av utrikeslinjen till London) framför näsan på seriösa operatörer som
köat för tillstånd på Bromma.

Allt pekar på att Bromma flygfälts ekonomi vilar på mycket skör grund.
Man frågar sig hur ekonomin för Bromma skall gå ihop när de nyinveste-
ringar som behöver göras, om avtalet med staden förlängs, skall förräntas.
Till detta kommer det faktum att man knappast kan räkna med att Stock-
holms stad fortsättningsvis upplåter Bromma utan ekonomiskt vederlag.

Även många av dem som förordar fortsatt flyg på Bromma erkänner att

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

alimänflyget, dvs. främst sportflyg och flygskola, kan flyttas till andra flyg-
platser i regionen. Man erkänner också att det finns - och kommer att fin-
nas - kapacitet på Arlanda för reguljärflyget. Problemet uppges vara att det
s.k. direktörsflyget behöver landa på Bromma och att reguljärflyget behövs
som ekonomiskt komplement.

Slutsatsen av detta resonemang tycks bli att Stockholms skattebetalare
skall subventionera direktörerna med fri markupplåtelse, operatörer och
flygpassagerare på reguljära linjer skall subventionera direktörerna med
landningsavgifter på Bromma och de kringboende skall lämna subvention
genom att uthärda buller och avgaser.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till kommunikationsmi-
nistern:

1. Avser regeringen - med kännedom om majoritetsläget i Stockholms
stad - att före valet 1994 besluta om en förlängning av avtalet mellan sta-
den och staten om Bromma flygplats?

2. Avser kommunikationsministern att avvakta Koncessionsnämndens ytt-
rande om villkoren för framtida flygverksamhet på Bromma innan en för-
längning av det aktuella avtalet eventuellt kommer till stånd?

3. Hur stort underskott för Bromma kommer Luftfartsverket/staten att be-
höva täcka till följd av Malmö Aviations konkurs?

4. Bedömer kommunikationsministern att kapacitet för reguljärflyget på
Bromma kan erbjudas på Arlanda, åtminstone efter det att en tredje rull-
ningsbana kommit till stånd?

5. Kommer kommunikationsministern att verka för att lokalisera allmänfly-
get till andra flygplatser i Mälardalsregionen?

6. Är kommunikationsministern beredd att medverka till att finna en alter-
nativ lösning för direktörsflyget som tillgodoser krav om tillgänglighet,
god miljö och säkerhet och samtidigt är ekonomiskt försvarbar?

26 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 3 maj

1992/93:655 av Tage Påhlsson (c) till finansministern om den framtida regio-
nalpolitiken:

I en artikel på Dagens Nyheters debattsida onsdagen den 28 april ifråga-
sätts den traditionella regionalpolitiken i vårt land på ett minst sagt kontro-
versiellt sätt. Skribenten föreslår där att stödet till bl.a. Norrland och Bergs-
lagen skall slopas och ersättas av en tillväxtens regionalpolitik, där statliga
medel i stället bör satsas i första hand på storstadsområdena i Syd- och Väst-
sverige.

Artikeln har naturligtvis väckt stor uppmärksamhet och indignation i hela
landet, och därmed har den i hög grad levt upp till rollen som tändmedel för
en livlig debatt.

Det politiska problemet är att artikelförfattaren är en hög tjänsteman i
regeringen, departementsrådet Gunnar Wetterberg i Finansdepartementet.
Frågan kommer naturligtvis då upp om detta är ett mått på departementets
och departementschefens åsikter eller om det möjligen är en ”beställning”
från något annat håll.

Då det här uppenbarligen rör sig om idéer från Finansdepartementets ho-
risont vill jag fråga den ansvariga ministern:

Är de åsikter som framläggs i nämnda debattartikel förenliga med rege-
ringens eller finansministerns syn på den framtida regionalpolitikens inrikt-
ning i Sverige?

1992/93:656 av Krister Örnfjäder (s) till arbetsmarknadsministern om stöd-
områdesplacering för Västerviks kommun:

Vad grundade regeringen sitt beslut på att ej inplacera Västerviks kom-
mun i tillfälligt stödområde den 7 april när omkringliggande kommuner fick
sina ansökningar tillstyrkta?

1992/93:657 av Inger Lundberg (s) till utbildningsministern om speciallärar-
utbildningen vid Högskolan i Örebro:

För att tillgodose det extremt stora behovet av speciallärare för döva och
hörselskadade elever gavs Högskolan i Örebro möjlighet att bedriva special-
pedagogisk påbyggnadsutbildning i samarbete med HLS i Stockholm.

Utbildningen ges i Örebrohögskolans egen regi. Medel för utbildningen i
Örebro anvisades av regeringen i regleringsbrev augusti 1992.

Utbildningen i Örebro genomförs nu med mycket goda resultat. Från att
det vid andra utbildningar varit svårt att rekrytera studenter fylldes samtliga
utbildningsplatser i Örebro av studenter med samtliga förkunskapskrav upp-
fyllda. Utbildningen bedrivs med kvalificerade lärare. Örebro utgör centrum
för ett mycket stor antal statliga och regionala institutioner för kommunika-
tionshandikappade, varför förutsättningarna för praktik är mycket väl upp-
fyllda.

Trots regeringens vilja att Örebro skall ha möjlighet att bedriva speciallä-
rarutbildning har högskolan inte beviljats examensrätt för denna. Detta ut-
gör ett allvarligt hinder för utvecklingen av utbildningen.

Är utbildningsministern beredd att verka för att Högskolan i Örebro med
förtur ges examensrätt för speciallärarutbildning för döva och hörselska-
dade?

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

27 § Kammaren åtskildes kl. 19.24.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. ajoumeringen kl. 16.24 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

/Barbro Nordström

Innehållsförteckning

Tisdagen den 4 maj

1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen.............. 1

2 § Justering av protokoll................................ 1

3 § Meddelande om svar på interpellationer.................. 1

4 § Svar på frågorna 1992/93:579, 580, 582, 588 och 595 om Udde-

holm-Tooling i Hagfors............................. 2

Näringsminister Per Westerberg (m)
Bo Finnkvist (s)

Isa Halvarsson (fp)

Göthe Knutson (m)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Björn Samuelson (v)

5 § Svar på fråga 1992/93:624 om ABEM i Malå.............. 9

Näringsminister Per Westerberg (m)

Mats Lindberg (s)

6 § Svar på fråga 1992/93:600 om anstånd med återbetalning av stu-

dielån .......................................... 11

Utbildningsminister Per Unckel (m)

Tuve Skånberg (kds)

7 § Svar på fråga 1992/93:577 om Europarådet och legalisering av

narkotika ....................................... 12

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Widar Andersson (s)

8 § Svar på fråga 1992/93:626 om åtgärder mot hembränning..... 15

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Sten Andersson i Malmö (m)

9 § Svar på fråga 1992/93:636 om bevarande av den svenska kulturen 18

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

John Bouvin (nyd)

Talmannen (om debattreglerna)

10 § Svar på fråga 1992/93:654 om praktisk yrkesorientering för in-

vandrare ........................................ 22

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Margareta Viklund (kds)

11 § Svar på fråga 1992/93:639 om turismen och allemansrätten ... 24

Miljöminister Olof Johansson (c)

Ingegerd Sahlström (s)

12 § Svar på fråga 1992/93:627 om kravet på taxameter för använd-

Prot. 1992/93:104

4 maj 1993

ning av taxibil.................................... 27

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Sten Andersson i Malmö (m)

13 § Svar på fråga 1992/93:632 om ett större träbroprojekt....... 30

Prot. 1992/93:104 Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

4 maj 1993 John Andersson (-)

14 § Svar på fråga 1992/93:633 om SAS fusionsplaner och den

svenska infrastrukturen ............................ 32

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Marianne Andersson (c)

15 § Svar på fråga 1992/93:645 om förtroendet för Postverket .... 35

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Birgitta Hambraeus (c)

16 § Svar på fråga 1992/93:640 om rätten att välja skola......... 38

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Eva Johansson (s)

Ajournering .......................................... 41

Återupptagna förhandlingar .............................. 41

17 § Svar på fråga 1992/93:628 om EG-anpassningen av lagstiftningen 41

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Birgitta Hambraeus (c)

18 § Svar på fråga 1992/93:629 om bevakning av EG:s kommittéer 45

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Birgitta Hambraeus (c)

19 § Svar på fråga 1992/93:576 om ökad tillväxt och fler arbetstillfäl-

len i kommunerna ................................ 49

Finansminister Anne Wibble (fp)
Sylvia Lindgren (s)

Förste vice talmannen (om debattreglerna)

20 § Svar på fråga 1992/93:608 om möjligheten för gravida och föräld-

ralediga kvinnor att återanställas ..................... 53

Finansminister Anne Wibble (fp)
Inger Lundberg (s)

21 § Svar på fråga 1992/93:625 om BNP och EG-förhandlingarna.. 57

Finansminister Anne Wibble (fp)
Lena Klevenås (s)

22 § Svar på frågorna 1992/93:635 och 646 om lösningar på arbetslös-

heten i Europa ................................... 60

Finansminister Anne Wibble (fp)
Ulrica Messing (s)

Martin Nilsson (s)

23 § Förnyad bordläggning............................... 66

24 § Bordläggning ..................................... 66

25 § Anmälan om interpellation

1992/93:180 av Kent Carlsson (s) om Bromma flygplats..... 67

26 § Anmälan om frågor

1992/93:655 av Tage Påhlsson (c) om den framtida regionalpoli-
tiken ......................................... 68

1992/93:656 av Krister Örnfjäder (s) om stödområdesplacering
för Västerviks kommun........................... 69

1992/93:657 av Inger Lundberg (s) om speciallärarutbildningen

72 vid Högskolan i Örebro........................... 69

gotab 43846, Stockholm 1993

Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:104 Tisdagen den 4 maj

Riksdagens protokoll1992/93:104

Tisdagen den 4 maj

Kl. 14.00-16.24

Kl. 18.00-19.24

Innehållsförteckning

Riksdagens protokoll
1992/93:104