Riksdagens protokoll
1991/92:93

Tisdagen den 7 april

Kl. 14.00-16.13

Protokoll

1991/92:93

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 1 april.

2§ Ledighet

Sonja Rembo (m) hade ansökt om fortsatt sjukledighet under tiden den
11-24 april.

Kammaren biföll denna ansökan.

Anita Sidén (m) skulle även i fortsättningen tjänstgöra som ersättare för
Sonja Rembo.

3 § Meddelande om svar på interpellationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1991/92:125

Till riksdagen

Med hänvisning till riksdagsordningens 6 kap. 1 § får jag meddela att jag
på grund av utrikes resa inte haft möjlighet att besvara Peeter Lukseps inter-
pellation nr 125 om handläggningstiderna vid BITS inom föreskriven tid.

Interpellationen kommer att besvaras den 27 april 1992.

Stockholm den 1 april 1992

Alf Svensson

Interpellation 1991/92:160

Fru talman! Jag vill anmäla att Hans Göran Francks interpellation
1991/92:160 om Europarådskommitténs rapport om svensk kriminalvård
m.m. inte kommer att besvaras inom föreskriven tid på grund av interpellan- 1

1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 93

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

tens förhinder att ta emot svaret. Jag har kommit överens med Hans Göran
Franck om att besvara denna interpellation den 4 maj 1992.

Gun Hellsvik

4 § Svar på fråga 1991/92:624 om EG och det svenska snuset

Anf. 1 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Anita Modin har frågat mig om regeringen avser att fullfölja
det uppdrag som riksdagen gav förra året om att regeringen skulle med kraft
verka för att EG skall avstå från att genomföra förslaget om saluförbud i EG
för visst snus.

Regeringen har genom en rad åtgärder verkat för att få gehör i EG för
riksdagens ståndpunkt. Täta kontakter har ägt rum med EG-kommissionen,
som tagit initiativet till förslaget om förbud. Samtliga ambassader i EG:s
medlemsstater har instruerats att uttrycka regeringens oro över det handels-
hinder som skapas om förslaget antas. Saluförbudets diskriminerande ver-
kan mot Sverige har påtalats. Jag har också tagit upp snusfrågan när jag träf-
fat företrädare för EG-kommissionen, medlemsstaterna och Europaparla-
mentet.

De svenska ansträngningarna har påverkat debatten i EG, men vi kan dess
värre ännu inte registrera något genombrott.

I det förslag som EG:s hälsoministrar enades om i november 1991 anges i
inledningsavsnittet att förbudet inte skall drabba de s.k. traditionella tobaks-
produkter som används i munnen. Denna skrivning, som möjligen kan sägas
avse bl.a. det svenska snuset, återspeglas dock inte särskilt klart i definitio-
nen av vilka tobaksprodukter som skall omfattas av förbudet. EG-parlamen-
tet föreslog ett förtydligande av direktivförslaget på denna punkt. Ett förslag
i EG-parlamentet om att undanta produkter av traditionell europeisk typ
som skulle ha tillgodosett det svenska intresset uppnådde dock inte formellt
erfoderligt antal röster, utan föll med knapp marginal när ärendet behandla-
des den 11 mars.

EG:s råd väntas fatta beslut i ärendet den 15 maj.

Med anledning av främst de uttalanden som gjordes i samband med parla-
mentsdebatten arbetar vi nu på att söka få klarhet i om EG-kommissionen
kommer att förändra sitt förslag vad gäller möjligt undantag för traditionella
produkter eller om den skrivning som finns i direktivförslaget kan anses un-
danta det svenska snuset. Om ingen av dessa båda vägar ger tillfredsstäl-
lande lösningar för svensk del får frågan tas upp inom ramen för förhandling-
arna om EES-avtalets fortsatta utbyggnad och senare i medlemskapsför-
handlingarna.

Fru talman! Regeringen avser därmed med kraft verka för att det svenska
snuset, som är en produkt med gamla anor, inte skall omfattas av ett even-
tuellt då genomfört förbud mot denna typ av produkter.

Anf. 2 ANITA MODIN (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Jag är mycket till-
fredsställd med innehållet i svaret och med vad som hittills har gjorts.

Orsaken till att jag ställde frågan var att en ganska stor oro har brett ut
sig bland människor efter de pressuttalanden som kommit om att den nya
regeringen kanske inte skulle driva frågan lika hårt. Detta svar borde lugna
väldigt många på den kanten.

Anf. 3 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Jag kan på den här punkten fatta mig mycket kort. Som tidi-
gare framgått är det uppenbart att den svenska regeringen kommer att med
all kraft driva frågan om undantag för det svenska snuset. Detta är ett vä-
sentligt svenskt intresse.

Anf. 4 ANITA MODIN (s):

Fru talman! Det sägs ibland att vi i detta hus inte följer vanliga människors
bekymmer och behov. Jag tycker att detta är ett mycket bra exempel på att
man kan lyfta fram en fråga i riksdagen, få ett beslut, och att regeringen oav-
sett färg fullföljer beslutet på ett bra sätt. Jag tackar för detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1991/92:617 om socialtjänsten och sekretesslagstift-
ningen

Anf. 5 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Bert Karlsson har ställt en fråga till mig med anledning av
uppgifter om att en socialnämnd skulle ha gett en person socialbidrag med
vetskap om att han var en förrymd mördare och att de skyddat honom med
hjälp av sekretesslagstiftningen. Bert Karlsson undrar vilka åtgärder jag tän-
ker vidta för att detta inte skall upprepas.

Först vill jag erinra om att jag givetvis inte kan kommentera lagtillämp-
ningen i ett konkret ärende. Men jag kan hålla med om att det förefaller
egendomligt om det är på det sätt som Bert Karlsson påstår. Rent allmänt
kan jag också säga följande.

För att socialtjänsten skall kunna fullgöra sina uppgifter krävs i allmänhet
ingående kännedom om den enskildes personliga förhållanden. Dessa upp-
gifter kan vara långt mer känsliga än uppgifter om t.ex. en sjukhusbehand-
ling, som ju av tradition omfattas av en sträng sekretess. Det krävs därför att
den som kontaktar socialtjänsten känner ett förtroende för personalen och
att han med trygghet kan anförtro dem sina problem. Grundtanken är givet-
vis att ingen skall behöva dra sig för att söka upp socialtjänsten av rädsla att
uppgifter om honom lämnas vidare till utomstående. För att tillgodose detta
skyddsbehov gäller inom socialtjänsten samma stränga sekretess som inom
hälso- och sjukvården.

Enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen gäller därför att uppgifter inom social-
tjänsten om någons personliga förhållanden får lämnas ut endast om det står
klart att det kan ske utan att den enskilde lider men. Sekretessen gäller såväl
mot allmänheten som mot andra myndigheter.

Men det finns flera undantagsbestämmelser som gör det möjligt för myn-

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar pä frågor

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

digheter att lämna uppgifter till varandra i större omfattning än till enskilda.
Som ett exempel kan jag nämna att sekretessen inom socialtjänsten inte
hindrar att uppgifter lämnas till polis och åklagare angående misstankar om
brott med ett minimistraff på två års fängelse eller misstankar om vissa all-
varliga brott mot minderåriga.

Det finns också flera bestämmelser om uppgiftsskyldighet som ålägger
bl.a. socialtjänsten att oavsett sekretessen lämna uppgifter till andra myndig-
heter.

För socialtjänsten finns det inte något undantag från sekretessen för upp-
gifter om någon som rymt från ett fängelse. Det finns heller inte någon upp-
giftsskyldighet för socialtjänsten i dessa fall.

Jag kan ha stor förståelse för att ett fall som det aktuella kan framstå som
upprörande. Det kan därför finnas goda skäl att se på behovet av lagänd-
ringar. JO utreder nu fallet, och jag kommer att bevaka resultatet av den
utredningen som ju bl.a. skall klargöra vilka de närmare omständigheterna
har varit.

Då Bert Karlsson, som framställt frågan, anmält att han var förhindrad
att närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att Richard Ulfvengren i
stället fick delta i överläggningen.

Anf. 6 RICHARD ULFVENGREN (nyd):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret och ber om ursäkt å Bert
Karlssons vägnar för att han inte är här och själv kan ta emot det.

Om man läser vidare i den lag som statsrådet refererar till, 7 kap. 4 § sek-
retesslagen, står det: ”Sekretessen gäller dock inte beslut om omhänderta-
gande eller beslut om vård utan samtycke.” Där slutade statsrådet referatet
litet tidigt. Detta är en annan del av det hela.

I brottsbalken står: ”Hjälper man den som är intagen på kriminalvårdsan-
stalt eller som är häktad eller anhållen eller som annars är med laga rätt berö-
vad friheten att komma lös eller främjar man, efter det att han avvikit, hans
flykt genom att dölja honom eller genom annan sådan åtgärd, döms för främ-
jande av flykt till böter eller fängelse i högst två år.”

Det är en ganska allvarlig sak att undanhålla någon om man är medveten
om att denna person är en förrymd mordåtalad.

Jag tackar för svaret. Det kan säkert visa sig att utredningen leder till att
det i fortsättningen blir ett bättre förfarande så att detta inte händer igen.
Jag skall nu inte upphålla denna välfyllda kammare med fler frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1991/92:625 om säkerhetsåtgärder vid försvars-
maktens vapenförråd

Anf. 7 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Göthe Knutson har frågat mig vilka tillfälliga säkerhetsåtgär-
der vid försvarsmaktens vapenförråd jag är beredd att vidta i avvaktan på att

överbefälhavaren lämnar sitt förslag med anledning av ett givet regerings-
uppdrag.

Inledningsvis vill jag ånyo betona att jag ser mycket allvarligt på det som
har inträffat.

På mitt initiativ beslutade därför regeringen i torsdags - den 2 april - att
uppdra åt överbefälhavaren att i samråd med försvarets materielverk och ef-
ter hörande av polisväsendet se över rutinerna för bevakning och bestäm-
melser för förrådshållning av vapen. Överbefälhavaren skall redovisa upp-
draget i september 1992.

Ansvaret för vapenförråden vilar i första hand på de militära myndighe-
terna. Dessa har också redan börjat att vidta vissa åtgärder, bl.a. har bevak-
ningen förstärkts. Av lätt införstådda skäl kan jag inte lämna några närmare
detaljer.

Förrådshållningen av försvarsmaktens vapen rymmer flera aspekter. En
är säkerhetsåtgärderna. En annan är beredskapsaspekten. Jag förutsätter att
överbefälhavaren kommer att behandla dessa och andra frågor i sin redovis-
ning.

Mot denna bakgrund anser jag inte att regeringen för närvarande bör vidta
några ytterligare åtgärder. Självfallet kommer jag att hålla mig kontinuerligt
underrättad om läget. Om t.ex. överbefälhavaren hos regeringen aktualise-
rar åtgärder eller om det i övrigt uppstår behov av åtgärder från regeringens
sida är jag beredd att omedelbart ta ställning till det.

Anf. 8 GÖTHE KNUTSON (m):

Fru talman! Jag vill först av allt säga att försvarsministern enligt min och
säkert också enligt allmänhetens uppfattning har reagerat och handlat utom-
ordentligt snabbt och föredömligt. Jag tackar också försvarsministern för
svaret.

Anledningen till att jag ställt frågan om vad som kan hända under utred-
ningstiden är naturligtvis att det finns en risk att ingenting händer under den
tid som utredning pågår. Jag vill inte påstå att det skulle bli fallet, men så är
det på en del andra områden.

Mobiliseringssystemet har lett till att mob-förråden är utplacerade på
oändligt många platser i Sverige och som regel avsides från bebyggelse. Det
är nog så, att det som möjligen var rätt tänkt ändå blev fel. Dessa förråd,
och i synnerhet de som innehåller vapen, skall vara placerade så nära be-
byggelse som möjligt så att det sker en viss tillsyn.

Nu är emellertid inte detta alltid en garanti. Jag har själv upplevt fall på
nära håll där mobiliseringsförråd som legat alldeles intill bebyggelse har bli-
vit utsatta för inbrott. Detta har omedelbart meddelats till regementet i
fråga, där vaktchefen då har sagt: Jag måste först ringa polisen, och sedan
måste polisen titta på detta. Det har dröjt upp till ett dygn innan polisen har
kommit dit. Eftersom det då var helgdag, tog regementet en extra dag på sig
för att åka dit och titta, under det att det fanns en stor öppning i förrådet där
man kunnat bära ut praktiskt taget allt som där fanns.

Detta har alltså inträffat, och dess värre har förmodligen liknande fall in-
träffat fler gånger. Jag är därför angelägen om att betona vikten av att själva
regelsystemet för larm och polisens engagemang i det hela blir ordentligt be-

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

lyst. Nu svarade statsrådet att också polisen kommer att vara med i detta
sammanhang. Jag skulle vilja få kompletterande synpunkter på detta.

Anf. 9 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Jag delar Göthe Knutsons uppfattning att åtgärder är av nö-
den tvungna och att nuvarande system måste ses över. Redan nu har, som
jag antydde i mitt svar, vissa åtgärder företagits. Det sker nu en utökad be-
vakning och tillsyn jämfört med läget före denna stöld.

Det har också initierats en inventering av de förråd som finns för att man
skall få en bättre kontroll.

Min personliga uppfattning är - utan att för den skull föregripa det upp-
drag som har lämnats till överbefälhavaren - att vi tvingas ta in en del av de
här förråden exempelvis till kasernetablissemang. De förråd som av bered-
skapsskäl eller andra skäl måste ligga utanför kasernetablissemangen bör
förses med larm. Det är emellertid, som Göthe Knutson antydde, inte alltid
som det löser problemen, eftersom det när det gäller mera avlägset belägna
förråd tar icke obetydlig tid för polisen att komma fram.

Jag kan emellertid försäkra att åtgärder har vidtagits i avvaktan på det
uppdrag som lämnades av regeringen på mitt initiativ till överbefälhavaren
bara någon dag efter det att vapenstölden hade inträffat.

Anf. 10 GÖTHE KNUTSON (m):

Fru talman! Jag tackar försvarsministern för det kompletterande svaret
och synpunkterna. Jag är övertygad om att det som skall göras ifrån försvars-
ministerns sida kommer att göras.

Jag vill emellertid poängtera just polisens roll, inte minst mot bakgrund
av polisens ofta svåra brist på personal och avstånden. Mob-förråden ligger
förvisso ofta i områden där det bara finns en enda polispatrull i ett mycket
stort distrikt. Det kan vara lika stort som Blekinge eller större. Det tar några
timmar innan polisen hinner fram.

Såvitt jag förstår medger inte reglementet att militären vidtar de åtgärder
som kanske skulle behöva vidtas i ett första skede, utan då måste polisen
först ha varit på platsen. Precis samma sak inträffar om den lede fienden,
angriparen, skulle komma. Då måste man först ringa polisen, som skall
komma och se vad som har hänt innan militären får börja skjuta.

Anf. 11 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Jag kan försäkra Göthe Knutson att om den lede fienden
kommer så väntar det svenska försvaret icke på besked från polisen, utan då
försvarar vi oss med en gång.

I de fall som vi nu talar om är det emellertid något mera komplicerat. Men
det finns ytterligare åtgärder som är tänkbara. Man kan t.ex. i större ut-
sträckning öka den militära närvaron i förrådsområdena. Det kan t.ex. ske
genom att man förlägger utbildning och övningar dit.

Ytterst, fru talman, är det här dock en kostnadsfråga. Det är mycket dyrt
att ha larmade förråd. Det ger ändå inte 100-procentig säkerhet. Av bered-
skapsskäl måste en del förråd ligga utanför kasernetablissemang.

Vi skall kanske ändå inte glömma bort att den typ av vapenkasun som det

upptäcktes att en stöld hade ägt rum i för en vecka sedan, har motstått in-
brottsförsök i ungefär 20 år.

Anf. 12 GÖTHE KNUTSON (m):

Fru talman! Låt mig till sist säga att jag nu åberopar den internationella
konvention som bl.a. anger hur man skall uppträda. Vad jag har sagt innebär
förvisso ingen som helst kritik mot polisen. Men det är utomordentligt bra
att vår försvarsminister konstaterar att om vi skulle utsättas för angrepp så
kommer militären att finnas på plats och se till att det blir besvarat.

Jag är övertygad om att det kommer att bli bättre när det gäller vapenför-
råden. Jag har velat bidra till att det skall bli så bra som möjligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1991/92:649 om användningen av Tullingebasen

Anf. 13 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Ines Uusmann har frågat mig om regeringen har några planer
på alternativ användning av lokalbeståndet på Tullingebasen F18.

Del av Tullingeetablissemanget används i dag för flygvapnets stridsled-
nings- och luftbevakningsskola. Skolan kommer att senast den 30 juni 1995
förflyttas till F16 i Uppsala. Detta har såväl regeringen som riksdagen tidi-
gare tagit ställning till. Under förutsättning att riksdagen beslutar enligt re-
geringens förslag i försvarbeslutspropositionen kommer härefter området
endast att nyttjas som flygbas i krig varigenom den militära verksamhetens
behov av området i stort sett begränsas till del av berget och flygbanan. Om-
rådet i övrigt skall avvecklas.

Regeringen avser att snarast efter riksdagsbeslutet i juni 1992 uppdra åt
fortifikationsförvaltningen att tillsammans med byggnadsstyrelsen utreda
om annat statligt intresse finns för kvarvarande område och lokaler. Om så
ej är fallet kan förhandlingar inledas med berörd kommun och andra intres-
senter om förvärv av området.

Anf. 14 INES UUSMANN (s):

Fru talman! Jag skall be att få tacka statsrådet för svaret. Frågan är föran-
ledd av att man i Botkyrka kommun så att säga har gått på pumpen ett antal
gånger när det gäller användningen av det här området. Det är ganska för-
ståeligt att det råder en viss frustration, eftersom man har trott sig kunna få
ett antal arbetstillfällen, och sedan får man återigen uppleva att det inte går.
Detta inträffade år 1976 när det gällde FOA. Sedan gällde det flygplatsen
med alla de bekymmer som det förde med sig. Nu handlar det om marinkom-
mandoost.

Att flygbasen skall vara kvar i krig innebär ju att området i övrigt kommer
att få en begränsad användning. Av den anledningen skulle jag vilja fråga
statsrådet om det finns några planer på användning på det sätt som man har
funderat över bl.a. ifrån Botkyrka kommun i vad gäller utbildning och fort-

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

bildning av poliser, trafikutbildning eller teknisk utbildning. Man har också
haft planer på att locka dit idrottshögskolan.

Det är bråttom eftersom man är angelägen om att kunna använda områ-
det. Det är också bråttom eftersom det behövs arbetstillfällen till den här
delen av södra Storstockholm.

Anf. 15 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Jag är medveten om de problem som har drabbat regionen i
fråga genom olika beslut eller ibland brist på beslut under senare år. Proble-
met är att försvaret i dag har ont om pengar. Det är i och för sig inte unikt.
Men en rad försummelser under 1980-talet har medfört att man måste spara.
Därför föreslår propositionen bl.a. att det s.k. Tullingeprojektet inte skall
genomföras. Det här ger i närtid besparingar på ungefär 200 milj.kr. Jag hop-
pas på förståelse för att vi i det osäkra läge som finns just nu när det gäller
försvarets framtid inte genomför investeringar i den storleksordningen.

Då återstår frågan om vad vi kan göra från samhällets och statens sida för
att få dit något annat. Som jag sade i mitt svar är vi från försvarsdepartemen-
tets sida beredda att så snart ett riksdagsbeslut har fattats, det är planerat till
den 3 juni, låta de berörda myndigheterna sätta full fart för att se om det
finns något annat statligt intresse i de här sammanhangen och naturligtvis ge
det prioritet. Skulle det inte finnas något annat statligt intresse får vi se om
andra intressenter kan komma in.

Det enda jag kan göra, eftersom jag inte är ansvarig för arbetsmarknads-
politiken i regeringen, är att se till att inga fördröjningar skall ske från för-
svarsdepartementets sida när det gäller att hitta en vettig lösning.

Anf. 16 INES UUSMANN (s):

Fru talman! Jag tycker att i det rådande läget är det trots allt ett någor-
lunda hugnesamt besked. Jag räknar med att vi till hösten skall kunna se att
det finns någon form av planering för hela detta område. Det handlar om
mycket bra lokaler och stora markområden som borde kunna vara till gagn
för hela Stockholmsregionen.

Anf. 17 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Jag kan bara försäkra att försvarsdepartementet skall göra
vad som på det ankommer för att den här processen skall skyndas på.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1991/92:550 om gatubarnen i Brasilien

Anf. 18 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Fru talman! Annika Åhnberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen tän-
ker vidta för att bidra till en förbättrad livssituation för gatubarnen i Brasi-
lien.

Frågan ger uttryck för den oro och harm vi alla i vårt land känner för det
som drabbar gatubarnen i Rio och på andra håll i världen.

Det är den brasilianska regeringens ansvar att se till att gatubarnens rätt
till liv, som fastslås både i barnkonventionen och i de grundläggande interna-
tionella reglerna om mänskliga rättigheter, respekteras.

Brasilien ratificerade barnkonventionen år 1990 och har därefter inarbetat
konventionen i nationell lagstiftning.

Men vi, enskilda länder och världssamfundet, har också ett ansvar att bistå
länder i deras ansträngningar att förbättra barnens rättigheter.

I detta, mitt tredje svar i denna allvarliga fråga skall jag ge flera konkreta
exempel på vad vi gör från svensk sida - både direkt och indirekt.

Barnkonventionen, som fram till i dag är undertecknad av 111 länder, är
ett kraftfullt dokument som innebär betydande framsteg beträffande skydd
av barns rättigheter och som bygger på grundprincipen om varje enskilt barn
som bärare av konventionens rättigheter. Sverige var en av de pådrivande
staterna bakom konventionens tillkomst. Det är nu viktigt att varje stat även
i praktiken lever upp till sina åtaganden. En särskild kommitté har därför
upprättats för att granska staternas efterlevnad av sina åtaganden i konven-
tionen.

FN:s barnfond, UNICEF, arbetar sedan många år tillbaka med en rad
olika aktiviteter för att förebygga och reducera våldet mot barn.

I detta sammanhang vill jag poängtera att Sverige är det land som totalt
sett ger det största enskilda bidraget till UNICEF.

En viktig och stor del av UNICEF:s arbete i Brasilien fokuseras på bar-
nens situation. Myndigheter, universitet, andra institutioner, enskilda orga-
nisationer m.fl. stimuleras att ta del i denna process för att få en medveten-
het i samhället om barnens ställning och rättigheter.

Som exempel kan nämnas utbildning av poliser och politiker på lokal nivå,
datainsamling och information för kartläggning av de faktiska förhållanden
som många barn lever under, bildande av nätverksgrupper som skall stödja
gatubarnen etc.

UNICEF ger också direkt hjälp till gatubarnen genom samarbete med
över 300 enskilda organisationer, däribland katolska kyrkan och gatubar-
nens egna sammanslutningar.

Som jag nämnde i mitt svar den 10 mars tog jag samma vecka upp gatubar-
nens situation i Brasilien med James Grant, UNICEF:s chef. Vi hade ett in-
gående samtal om förhållandena. Grant framhöll att gatubarnen lever i en
mycket komplicerad miljö där stor fattigdom, social misär och narkotika är
dominerande inslag. Ett annat problem som försvårar insatserna för gatu-
barnen är delstaternas självständighet gentemot den federala administratio-
nen i Brasilien.

Bilateralt bidrar Sverige via SIDA till att ett antal svenska enskilda organi-
sationer kan genomföra projekt för gatubarn. Deras verksamhet är i första
hand inriktad på hjälp till husrum, mat och utbildning. Detta är ett värdefullt
komplement till de multilaterala insatserna.

Jag har också bett vår ambassadör i Brasilia att ta upp den svenska synen
och oron över våldet mot gatubarn med relevanta brasilianska myndigheter.
Det har han gjort. Vi håller nu en öppen dialog i frågan.

I samband med UNCED-konferensen i juni har vi från svensk sida begärt
att få tillfälle att med brasilianska regeringsrepresentanter diskutera gatu-

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

barnens svåra situation och vilka åtgärder som kan komma att bli aktuella.
Från brasiliansk sida har man ställt sig positiv till ett samtal av detta slag.

Senast i dag, på morgonen, hade jag ett personligt samtal med Brasiliens
ambassadör här i Stockholm för att understryka hur allvarligt vi ser på våldet
mot gatubarnen.

Brasilien har en lång historia av våld i samhället. Våldet har sin rot i många
problem, sociala, ekonomiska såväl som rättsliga. Brasilien har tidigare be-
traktat kritik och synpunkter på våldet och dess konsekvenser som en in-
blandning i landets inre angelägenheter. Den brasilianska regeringen erkän-
ner numera förekomsten av gatubarn och våld mot gatubarn. President Col-
lor och hans regering är nu öppen och pådrivande i fråga om åtgärder för att
hjälpa gatubarnen. I Brasilien har det på central nivå bildats en nationell
styrgrupp där UNICEF, enskilda organisationer, arbetsmarknadens parter,
kyrkan, politiker och representanter för ministerier samordnar aktuella åt-
gärder. Bl.a. har delstaternas polischefer deltagit i seminarier om mänskliga
rättigheter så att elementära regler om de grundläggande fri- och rättighe-
terna medvetandegörs hos ansvariga myndigheter.

Personer med UNICEF-bakgrund har anställts av de federala myndighe-
terna för att arbeta för att förbättra barnens ställning, och i synnerhet gatu-
barnens situation.

Det är min fasta förhoppning att de insatser jag nu redogjort för leder till
förändringar och förbättringar samt naturligtvis att dödsskjutningarna upp-
hör. I vårt land vill vi se ett omedelbart slut på detta elände, men det finns
inga genvägar.

Den förestående konferensen om miljö och utveckling ger oss en möjlig-
het att arbeta ännu intensivare för gatubarnen. Det gör vi från svensk sida.
Jag kan också tillägga att frågan fått ökat intresse även i andra länder.

Jag kommer att fortsätta att följa gatubarnens situation både i dag och i
morgon!

Anf. 19 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga. Som biståndsmi-
nistern säger är det inte första gången vi diskuterar detta vid riksdagens frå-
gestund. Den här frågan är egentligen fortsättning på en tidigare fråga.

Det är naturligtvis inte bara gatubarnen i Rio och Brasilien som drabbas
av detta fruktansvärda våld och dessa mord. Det händer på många håll i värl-
den. Barn i världen drabbas också av många andra mycket svåra problem,
t.ex. barnarbete och svält. Vi vet ju alla att vi står inför stora problem.

Det finns ändå ett skäl till att vi just nu fokuserar intresset på gatubarnen
i Brasilien och Rio. Det är den stundande miljökonferensen. Den ger oss
möjligheter som vi inte har annars att ta upp diskussioner med Brasiliens
regering.

Biståndsministern sade att FN:s barnkonvention är ett kraftfullt doku-
ment. Jag håller nog inte med om det. Ett dokument, oavsett hur vackra
orden i det är, är ändå bara ord på ett papper. Det som kan bli kraftfullt är
vårt handlande. Det är självfallet bra att det finns en barnkonvention, det är
bra att det hölls ett toppmöte om barnens situation i världen och det är bra

att Brasilien har ratificerat den här konventionen. Allt detta ger oss ett stöd
när vi nu skall gå vidare och ställa stora krav på den brasilianska regeringen.

Det är komplicerade ekonomiska och sociala strukturer som orsakar att
det finns rika och fattiga länder i världen. En enskild regering kan inte i ett
visst ögonblick anklagas för alla de problem som det leder till. Men rege-
ringen har ansvaret för den fruktansvärda situation som råder i Brasilien där
barn mördas.

Jag skulle vilja fråga biståndsministern hur många som har ställts inför
rätta de senaste månaderna i Brasilien anklagade för att ha utfört dessa fruk-
tansvärda dåd. Vi vet ju att det pågår. Det händer hela tiden. Hur har man
gått från ord till handling i Brasilien när det gäller att åtgärda de här proble-
men?

Anf. 20 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Låt mig först få säga att Annika Åhnberg och jag är rörande
överens om att all tänkbar opinionsbildning och alla tänkbara konkreta in-
satser måste göras för att utplåna denna skamfläck, och man kunde gott hitta
starkare ord och uttryck för det. Jag tror inte det finns några skiljelinjer i
kammaren i denna fråga.

När vi ser bilder i tidningar, bl.a. ganska nyligen i en artikel i Dagens Ny-
heter, upprörs vi i vårt inre över att barn som saknar husrum, mat och det
mest elementära för sin överlevnad skjuts därför att de oroar affärslivet och
har hamnat i en kriminalitet som de drivs in i. Nu görs det vissa saker.

Man har inrättat en anmälningscentral, för att ta ett exempel. Den har säte
intill vice guvernörens kontor. Hit kan man ringa anonymt eller komma på
besök och meddela sin misstankar. Anmälan registreras med nummer och
följs upp av polisen, som övervakas av ansvarigt departement. Under det år
som snart förflutit sedan centralen bildades har 200 anmälningar kommit in.
Det har resulterat i 48 gripna personer, varav 34 är poliser. Hittills har dock
endast 2 fällts. Rättsväsendet är långsamt, men den viktigaste effekten är
kanske att flera av dessa mördarpatruller har upplösts.

Anf. 21 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Det är bra att det händer saker, men samtidigt redovisas i
svaret att det går oerhört sakta. Att det bara är två som har fällts för dessa
brott är ju fruktansvärt i sig.

Biståndsministern sade i sitt första svar att det inför miljökonferensen
fanns planer på att ta direkt kontakt mellan den svenska och den brasilianska
regringen och diskutera det här problemet. Det var dock litet vagt beskrivet
i svaret. Jag skulle gärna vilja veta hur långt gångna de planerna är. Detta är
oerhört viktigt. Jag tror att internationella påtryckningar kan ha stor bety-
delse just nu.

Jag vet att regeringsföreträdare i andra länder har tagit sådana kontakter
direkt med president Collor och med ministrar i hans regering. Jag skulle
gärna vilja få det litet mer tydligt preciserat vad den svenska regeringen avser
att göra. Hur långt gångna är planerna på direkta kontakter?

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Anf. 22 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Ambassadpersonal som vi talat med berömmer den anmäl-
ningscentral som jag nämnde i mitt förra inlägg. Det är naturligtvis viktigt
att de skyldiga nu straffas för sina brott. Vi får uttala besvikelse över att rätts-
maskineriet är så långsamt.

Herr talman! Sedan sade jag att jag bett vår ambassadör i Brasilia att ta
upp den svenska synen på och oron över våldet mot gatubarn med relevanta
brasilianska myndigheter. Det har han gjort. Dialogen hålls vid liv.

Herr talman! Jag hinner väl också berätta att man nu har lagt in frågor om
mänskliga rättigheter i polisens utbildning. Det är i allra högsta grad på ti-
den. Ett fyrtiotal polischefer har redan utbildats. Nästa kurs börjar den 8
april, dvs. i morgon. Då är det tänkt att en tjänsteman från svenska ambassa-
den i Brasilia skall göra ett besök på kursen. Detta besök bör ju ge tillfälle
att ta upp ytterligare frågor om polisens arbete i området. Jag vill försäkra
Annika Åhnberg att vi ligger i.

Anf. 23 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Det betvivlar jag inte. Det är naturligtvis mycket bra att Sve-
riges ambassadör har täta kontakter med myndigheterna. Ambassadören är
ju regeringens ombud. Men om kontakterna mellan den svenska och den
brasilianska regeringen vore direkta skulle det bli tydligt hur stor vikt vi fäs-
ter vid detta problem.

Jag vet att andra länders regeringar har valt att ta sådana direkta kontakter
just för att de menar att de internationella påtryckningarna kan ha stor bety-
delse i det här läget. Jag förstår inte varför biståndsministern glider undan
och inte är beredd att säga att vi också skall ta dessa direkta kontakter.

Anf. 24 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag glider inte undan. Jag sade inledningsvis i mitt svar att vi
har begärt att få direkta kontakter under UNCED-konferensen.

Herr talman! Jag vill upprepa att vi har kontakt med vår ambassadör i Bra-
silia. Jag nämnde också i mitt svar att jag i dag på morgonen har talat med
Brasiliens ambassadör i Sverige. Vi kommer alltså att ha kontakt med den
brasilianska regeringen i samband med UNCED-konferensen.

Herr talman! Jag kan hålla med om att vi alltid kan tycka att vi skall göra
mer. Men det finns så många vrår av världen där just barn far illa, som
Annika Åhnberg sade. Det finns uppgifter i legio. Det är den svagare parten,
dvs. barn och kvinnor, som sitter i kläm i de fattiga länderna.

Anf. 25 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Jag tror att den meningsyttring som vi fick från åhörarläkta-
ren - vi är ju inte vana vid sådana i vårt välstädade och välorganiserade parla-
mentariska liv - ger uttryck för den vånda och maktlöshet som vi känner in-
för att vara åsyna vittne till något så fruktansvärt och sakna redskap för att
göra någonting åt det. Biståndsministern har ju i större utsträckning än vi
andra dessa möjligheter i och med att han tillhör den svenska regeringen.
Jag vill verkligen uppmana honom att på allt sätt försöka få till stånd de här
överläggningarna före konferensen.

Det är innan miljökonferensen äger rum som vi har möjligheter att på ett
mer aktivt sätt påverka den brasilianska regeringen. Det är nu som det inter-
nationella samfundet har sina ögon riktade mot Brasilien. Risken är fruk-
tansvärt stor - vi måste naturligtvis försöka förhindra det - att det här proble-
met på nytt får falla tillbaka i tystnad och glömska i världen i övrigt efter
konferensen. Det får inte ske. Det vore bäst om de här kontakterna kunde
ske före konferensen. Jag tror att de skulle betyda mest då.

Anf. 26 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag är övertygad om att det är viktigt att utöva påtryckningar
på den brasilianska regeringen. Det gör vi också, och kommer att göra. Den
brasilianska regeringen vill inte nonchalera det här problemet. När det tas
upp med representanter för regeringen säger de att de ser problemet och
fasar inför det. Vi kan inte låta oss nöja med det svaret.

Det gäller för oss att gå in rent konkret och göra insatser. Det gör vi, som
jag sade i mitt svar, multilateralt, inte minst via UNICEF, men också bilate-
ralt. Jag har för avsikt att fortsätta att försöka skapa större engagemang
bland de enskilda organisationerna och även utöva påtryckning via de kana-
ler vi har som är inriktade på att rent konkret hjälpa gatubarnen. De behöver
ju hjälp vare sig de drabbas av den vedervärdiga handlingen att de skjuts
eller får leva vidare i den torftiga miljö som de lever i. Vi är pliktiga att hjälpa
dem under alla omständigheter.

Anf. 27 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Det har ju visat sig att denna enorma konferens med alla
dess kringarrangemang och allt som skall till kring ett så jättelikt arrange-
mang, har varit möjlig att flytta ett par dagar i tiden. Den kolliderade med
religiösa högtider som var viktiga för många av deltagarna.

Jag funderar litet grand över om biståndsministern skulle vara beredd att
också föreslå en åtgärd som innebär att man skjuter på konferensen eller att
man inte reser dit om man inte tycker att åtgärderna på det här området är
tillräckligt snabba och effektiva. Jag tror att vi är överens om att det som har
hänt hittills är steg i rätt riktning, men det har inte skett i tillräcklig omfatt-
ning och inte tillräckligt snabbt.

Anf. 28 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Det känns så billigt att syssla med statistik i det här samman-
hanget, men om man tittar på den statisktik som vi har - och som också UNI-
CEF ställer sig bakom, såvitt jag vet - för de senaste två åren, innebär den
att ett lägre antal har mördats under den tiden än året dessförinnan. Samti-
digt måste vi komma ihåg att populationen i Brasilien är gigantiskt stor. Det
finns inget försvar, men vi måste ändå ha det med i bilden.

De religiösa högtider som har lett till att man har skjutit på konferensen i
två dagar gäller de samlade muslimska länderna, som Annika Åhnberg vet.
Det har man tagit hänsyn till. Att ytterligare en gång fordra att konferensen
förskjuts i tiden låter sig inte göras. Det vågar jag påstå. Det skulle vara att
såga den här konferensen sönder och samman. Jag hoppas att den skall
kunna uträtta något viktigt.

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Jag har ju uppmanats att ta direkt kontakt med de brasilianska myndighe-
terna. Då måste vi väl också resa dit.

Anf. 29 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Statistik är sannerligen inte särskilt lämpligt att använda i
det här sammanhanget. Den som finns är ju ytterst osäker. Man vet knappt
hur många gatubarn som finns, än mindre hur de lever. Om de drabbas av
den här typen av våld och mord blir det ju bara registrerat i liten omfattning.
Dessa siffror är nog ytterst osäkra.

Det är beklagligt att vi inte kan gå fram litet hårdare och kräva en ordent-
lig redovisning av Brasiliens regering. Vi borde kunna kräva av dem att
bättre försöka skaffa sig information om gatubarnen och vad som händer
med dem. I det här läget borde man kunna hota med eller ställa det i relation
till möjligheten att skjuta på konferensen.

Anf. 30 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag sade att vi får ta statistiken för vad den är. Det är den
statistik som finns. Den visar på en minskning av dödandet från 1 800 år 1990
till drygt 1 000 år 1991. Det är inte bara de brasilianska myndigheterna som
använder den här statistiken, utan också representanter för UNICEF i Brasi-
lien. Men jag kan säga det en gång till: Så länge ett enda barn skjuts är det
tillräckligt fasansfullt. Om man vill hitta en positiv trend kan man kanske
göra det i de här siffrorna.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1991/92:641 om Burma

Anf. 31 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Kristina Svensson har frågat mig på vilket sätt Sverige agerar
för att utöva påtryckningar på regimen i Burma.

Som jag tidigare på en fråga av Kristina Svensson haft anledning att säga
här i kammaren har Sverige under det senaste året varit mycket aktivt då det
gäller att protestera mot mänskliga rättighetsöverträdelser i Burma och vid
upprepade tillfällen riktat stark kritik mot den burmesiska militäijuntan.

Regeringen har också på senare tid både i samverkan med andra länder
och i olika FN-sammanhang utövat påtryckningar på militärregimen i Ran-
goon. Syftet med dessa åtgärder är att ge stöd åt de demokratiska krafterna
i Burma och söka förbättra läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Låt
mig försäkra Kristina Svensson om att vi självfallet avser fortsätta med dessa
påtryckningar. Vi kommer vidare att fortsätta att på lämpligt sätt ge stöd åt
den demokratiskt valda parallellregeringen som tvingats avstå från rege-
ringsmakten.

Som utrikesministern också konstaterade i ett uttalande i förra veckan är
det djupt oroväckande att förtrycket och förföljelserna mot den muslimska
minoriteten i Burma nu intensifierats. En positiv utveckling är i alla fall att
det internationella samfundet inkl, länderna i regionen i allt större utsträck-

ning uppmärksammat de flagranta brott mot mänskliga rättigheter som sker
i Burma och nu riktar allvarlig kritik mot den styrande militärregimen.

Det är givetvis regeringens förhoppning att FN:s biträdande generalsekre-
terare Jan Eliasson, som är samordnare av FN:s humanitära bistånd och som
i dagarna besöker regionen, skall lyckas få ett stopp på flyktingströmmarna.
Några uppgifter om utfallet av Eliassons resa är ännu inte tillgängliga.

Tillströmningen av flyktingar har dock minskat de senaste dagarna. En
tänkbar förklaring till denna minskning kan vara den ökande uppmärksam-
heten kring flyktingfrågan i samband med Jan Eliassons besök. UNHCR har
också kommit i gång på allvar med sitt arbete för de 200 000 burmesiska flyk-
tingar som beräknas befinna sig i Bangladesh. Men fortfarande finns mycket
att göra i form av utbyggnad av lägren och med att förbättra de sanitära för-
hållandena. Regeringen har till UNHCR:s hjälparbete lämnat ett bidrag om
14 milj.kr. Vidare har 6 milj.kr. utbetalats till Svenska Röda korset för bang-
ladeshiska Röda halvmånens humanitära arbete i flyktinglägren.

Anf. 32 KRISTINA SVENSSON (s):

Herr talman! Jag tackar biståndsministern för svaret. Jag har tagit upp den
här frågan tidigare i samband med Nobelhögtiden, när Aung San Suu Kyi
fick Nobelpriset och de internationella strålkastarna verkligen riktades mot
Burmas förtryck. Vi trodde kanske att detta skulle medverka till en förbätt-
ring av situationen, men det har ju varit tvärtom.

Under den senaste tiden har det kommit mycket alarmerande rapporter
om förtrycket just mot muslimerna, vilket i sig är något nytt i den här situa-
tionen. Det är fasansfulla rapporter som dagligen strömmar in genom inter-
nationella nyhetsbyråer.

Naturligtvis är det bra att vi från svensk sida har varit mycket aktiva i den
här frågan, men hur skall vi fortsätta att agera, och hur höjer man så att säga
ribban? Det är det som nu är intressant. Kommer t.ex. katastrofinsatser att
gå till flyktinglägren i Thailand? Jag ser att detta inte finns med i svaret, utan
där talas det om flyktinglägren i Bangladesh och UNHCR:s insatser. Men
man räknar med att ungefär 60 000 flyktingar har kommit till Thailand. Gör
vi någonting för de flyktingarna?

Jag frågade i december om vi kan ställa oss bakom FN-sanktioner, vilket
föreslogs av bl.a. Willy Brandt i samband med Nobelprisutdelningen. Jag
skulle gärna vilja höra biståndsministerns svar på den frågan.

Anf. 33 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Både Kristina Svensson och jag och även, tror jag, övriga
är naturligtvis mycket oroade över vad den burmesiska regimen består sina
medborgare med av våld och terror.

När det gäller katastrofbistånd finns det begränsningar för oss, det vill jag
ha sagt i sammanhanget, även om det kan låta hårt. Jag är övertygad om
att Kristina Svensson är underkunnig om behoven i södra Afrika, som i det
närmaste ter sig enorma där svälten breder ut sig och har brett ut sig.

Vi har gjort den satsning jag nämnde på 14 milj.kr. via UNHCR och 6
milj.kr. via den bangladeshiska Röda halvmånen. Jag säger inte att det här
är punktum. Vad vi hoppas på är naturligtvis att situationen för flykting-

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar pä frågor

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

5var på frågor

arna - både de flyktingar som hamnar i Thailand och de som hamnar i Bang-
ladesh - skall förbättras, att strömmen skall minska.

Som jag nämnde i mitt svar har Jan Eliasson kontakter med oss. Jag tror
att han är utomordentligt kompetent att bedöma just vad som behöver göras
när det gäller insatser av blockerande eller bojkottande karaktär. Jan Elias-
son gjorde ju - som nämndes i ett tidigare meningsutbyte - en utomordentlig
insats när det gällde att få till stånd det samlade världssamfundets uttalande
mot den burmesiska regeringen. Nu har han alltså på nytt varit i området,
och vi har haft kontakt med honom. Jag kan försäkra Kristina Svensson om
att vi kommer att hålla oss underrättade om vilka åsikter han har och vilka
ståndpunkter han menar är de riktiga.

Anf. 34 KRISTINA SVENSSON (s):

Herr talman! Jan Eliasson har vad jag förstår fått tillstånd att besöka
västra Burma. Har biståndsministern alltså haft kontakt med Jan Eliasson
efter det besöket? Uppfattade jag det riktigt?

Anf. 35 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Vi har inte haft kontakt med honom efter besöket utan un-
der besöket. Det är, som jag nämnde i mitt svar, litet för tidigt än. Jag sade
där: ”Några uppgifter om utfallet av Eliassons resa är ännu inte tillgängliga.”
Men vi kommer ju att få de uppgifterna, och kanske kan Kristina Svensson
och jag utbyta åsikter om de uppgifterna när de väl blir tillgängliga.

Anf. 36 KRISTINA SVENSSON (s):

Herr talman! Det gör jag mycket gärna. Det har ju tyvärr förekommit
uppgifter i pressen om att man så att säga skulle ha städat det här området
inför Eliassons besök, men det kommer naturligtvis att redas ut i samband
med hans rapport.

Vad som är svårt inför framtiden är att monsunregnen kommer om en må-
nad. Det är därför viktigt att ha en beredskap för särskilda insatser i flykting-
lägren. Jag hoppas verkligen att även lägren i Thailand i det sammanhanget
kommer att få del av den svenska kakan.

Anf. 37 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag är övertygad om, och det är säkert Kristina Svensson
också, att Jan Eliasson är en så utomordentligt väl skickad diplomat att han
iakttar och nogsamt registrerar om man man har försökt städa områden. Jag
är också säker på att en sådan åtgärd knappast förbättrar hans intryck.

Anf. 38 KRISTINA SVENSSON (s):

Herr talman! Det viktiga är naturligtvis att det internationella världssam-
fundet markerar sin avsky mot det förtryck som pågår i Burma. Att ta upp
frågorna i den svenska riksdagen är ett sätt att markera detta.

Anf. 39 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Vi är överens om detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1991/92:618 om lönebidragen och arbetsgivare
som inte tecknat kollektivavtal

Anf. 40 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Sten Svensson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta för att lönebidragsreglerna inte skall användas i diskriminerande syfte
mot företag som valt att inte teckna kollektivavtal.

Det skall inte behövas några särskilda åtgärder från min sida på den här
punkten. Reglerna är nämligen helt entydiga, och de diskriminerar inte före-
tag som saknar kollektivavtal. Kollektivavtal är inget krav för att lönebidrag
skall kunna lämnas. Däremot säger reglerna att lön och andra förmåner skall
vara jämförbara med vad som utgår enligt kollektivavtal i branschen. Det
innebär bl.a. att arbetsgivaren skall ha tecknat försäkringar motsvarande
vad som gäller enligt avtal.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens föreskrifter om lönebidrag (AMSFS
1992:3) skall intyg om att erforderliga försäkringar har tecknats lämnas till
länsarbetsnämnden i de fall kollektivavtal saknas.

I arbetsförmedlingarnas informationsblad till arbetsgivare anges att an-
ställningsförmånerna skall vara enligt kollektivavtal eller jämförbara med
kollektivavtal.

Jag beklagar om någon arbetsgivare har fått ett felaktigt besked på den
här punkten, men jag räknar med att det handlar om något enstaka misstag.
Inte minst i dagens arbetsmarknadsläge är de små och medelstora företa-
gen - som ibland inte har tecknat kollektivavtal - viktiga för arbetsförmed-
lingarna och för möjligheterna att hitta jobb åt de sökande. Det tror jag att
arbetsförmedlingarna också är mycket medvetna om.

Anf. 41 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på
min fråga. Självfallet kan vi vara överens om att det inte borde behövas
några särskilda åtgärder från arbetsmarknadsministerns sida med hänsyn till
reglernas utformning. Min fråga är föranledd av att det ändå finns enskilda
fall där man har givit arbetsgivarna andra besked. Det förekommer också
vad jag kan uppfatta som vilseledande opinionsbildning på den här punkten.
Därför är det viktigt att det klara innehållet i det svar vi har fått här i kamma-
ren också når ut. Jag vill av den anledningen ställa en följdfråga till arbets-
marknadsministern: Kan arbetsmarknadsministern medverka till att det blir
en klar precisering av detta ute på fältet, så att sådana här enstaka fall inte
upprepas?

Anf. 42 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Jag är beredd att ta upp detta vid min nästa sammankomst
med generaldirektören för arbetsmarknadsverket, så att han sedan tillser att
detta fungerar på samtliga arbetsförmedlingar. Skulle det inte göra det får
regeringen återkomma till riksdagen med ännu mer klarläggande besked.
Det skall nämligen inte fungera på detta sätt. Jag har själv tagit del av - antar
jag - det fall som Sten Svensson har tagit del av. Detta är inte tillfredsstäl-
lande.

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 93

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Anf. 43 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka för detta mycket tydliga svar, som jag är
mycket nöjd med.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1991/92:619 om ungdomspraktikplatserna och
försäkringsskyddet

Anf. 44 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Sten Svensson har frågat mig vilka åtgärder som vidtas för
att säkerställa att ungdomar inom ramen för ungdomspraktiken garanteras
ett bra försäkringsskydd.

Ungdomar som deltar i den föreslagna ungdomspraktiken kommer att ga-
ranteras samma försäkringsskydd som andra deltagare i arbetsmarknadsut-
bildning och inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut.

Dessa deltagare omfattas av lagen om arbetsskadeförsäkring och en sär-
skild förordning som utfärdas av AMS om ersättning vid personskada.
Härav följer att deltagarna skyddas vid såväl praktiskt arbete och teoretiska
moment som färd till och från utbildningsstället. Deltagarna har även rätt till
ersättning för sveda och värk, lyte eller annat bestående men som deltagaren
ådragit sig.

Vid dödsfall omfattas deltagarna av statens grupplivförsäkring, vilket bl.a.
innebär att deltagares anhöriga har möjlighet till ersättning vid dödsfall.

Även arbetsgivarna är skyddade av en förordning som ger arbetsgivaren
rätt till ersättning om deltagaren orsakar arbetsgivaren person- eller sakska-
dor.

Som synes kommer deltagarna i ungdomspraktiken att ha ett gott skydd
vid skador av allehanda slag. De som på sina håll uttrycker att ungdomarna
skulle ha ett undermåligt försäkringsskydd är således ute i ”ogjort väder”.

Anf. 45 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern även för det
här svaret, som är klart och entydigt. Som arbetsmarknadsministern själv
antyder i avslutningen på svaret har det ute i landet förekommit en opinions-
bildning som är av motsatt innebörd. Den reform som arbetsmarknadsminis-
tern tar initiativ till är bra, och det är därför viktigt att den blir framgångsrik
och att det är klara besked på de här punkterna. Jag hoppas att också detta,
på samma sätt som svaret på min andra fråga, når ut informationsmässigt.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på frågorna 1991/92:629,630, 633 och 638 om arbetsmark-
nadssituationen

Anf. 46 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Axel Andersson har mot bakgrund av förslaget om nedlägg-
ning av I 14 i Gävle frågat mig vilka åtgärder jag föreslår för att förbättra
arbetsmarknadsituationen i Gävle med omnejd.

Lisbeth Staaf-Igelström har mot bakgrund av bl.a. förslaget om omlokali-
sering av I 2 i Karlstad till Kristinehamn frågat mig vilka insatser jag i dag
förbereder för att arbetsmarknadssituationen i Karlstad skall förbättras.

Jan Fransson har mot bakgrund av förslaget om nedläggning av F 6 i Karls-
borg frågat mig vilka förslag jag har utarbetat för att lösa de problem som
regeringens politik ger upphov till i Karlsborgs kommun.

Yvonne Sandberg-Fries har mot bakgrund av bl.a. pågående neddrag-
ningar inom försvaret frågat mig vilka förslag jag i dag kan presentera för att
förbättra arbetsmarknadssituationen i Karlskrona.

Jag besvarar samtliga frågor i ett sammanhang.

De föreslagna strukturförändringarna inom försvaret beräknas få succes-
siva effekter i minskad sysselsättning fram till år 1994.

Regeringen inriktar sig på att föra en ekonomisk politik som ger låg infla-
tion och lägre räntenivå. Inriktningen skall skapa god tillväxt och investe-
ringsvilja. Arbetsmarknadspolitiken är en aktiv del i den ekonomiska politi-
ken och anpassas kontinuerligt till det rådande läget på arbetsmarknaden.

Regeringen har i årets budgetproposition, mot bakgrund av den svåra si-
tuationen på arbetsmarknaden, föreslagit mycket stora resurser för arbets-
marknadspolitik. Genom den stora satsningen redan i budgetpropositionen
har regeringen givit arbetsmarknadsstyrelsen väsentligt bättre planeringsför-
utsättningar än tidigare. Dessutom bereds olika förslag inom arbetsmark-
nadspolitikens område inför kompletteringspropositionen, som kommer att
tillställas riksdagen i slutet av april.

Det är arbetsmarknadsstyrelsens uppgift att fördela de resurser som anvi-
sas mellan länen med hänsyn till den aktuella arbetsmarknadssituationen.
Länsarbetsnämnderna skall i sin tur fördela medlen utifrån lokala behov.
Arbetsmarknadsmyndigheterna har att planera och vidta åtgärder för att un-
derlätta omställningen på arbetsmarknaden.

Anf. 47 AXEL ANDERSSON (s):

Hen talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på
min fråga. Tyvärr innebär svaret inte något besked om vad regeringen har
tänkt sig att sätta in för åtgärder i orter som är särskilt drabbade - inte bara
av aviserade regementsneddragningar utan också av andra ting, något som
tillsammans för Gävle kommun har gjort att arbetslösheten är nära 5 %. I
februari gick 2 783 personer enbart i Gävle kommun arbetslösa och dess-
utom var drygt 2 000 personer i arbetsmarknadspolitiska insatser. Av de här
personerna är 700 byggnadsarbetare utan jobb, och det är 28 % av byggar-
betarkåren - detta i länshuvudstaden Gävle.

Staten och regeringen är både indirekt och direkt skyldiga till utveck-
lingen, då inom den statliga sektorn 480 personer redan under det senaste

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

året har friställts genom den regionalisering som de statliga verken ägnar sig
åt och där de nya och färre regionkontoren hamnar någon annanstans.

Eftersom arbetsmarknadsministern inte hade något konkret besked att ge
skulle jag vilja höra litet grand om några saker där vi tidigare har lagt fram
förslag för arbetsmarknadsministern men som så att säga har gått vår näsa
förbi i Gävleborgs län. Det senaste är Folkhälsoinstitutet. Det placerade re-
geringen i Stockholm, trots att riksdagen tidigare uttalat att när det gäller
nya verksamheter som staten engagerat sig i skall i första hand en lokalise-
ring utanför Stockholm undersökas. Dessutom väntar vi fortfarande på be-
sked då det gäller högskolans utbyggnad. En snabb hantering av frågan från
regeringens sida skulle väsentligt åtgärda byggarbetslösheten i Gävle och
Gävleborgs län.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är alltså: Kan Börje Hörnlund ge
något konkret besked om funderingar som arbetsmarknadsdepartementet
och därmed regeringen har när det gäller en ort som Gävle, som är så hårt
drabbad av arbetslöshet?

Anf. 48 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):

Herr talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern för det svar som jag
erhållit.

Anledningen till att jag ställt den här frågan är naturligtvis att jag är orolig
för sysselsättningen och den höga arbetslösheten inom min hemkommun
Karlstad. Jag accepterar den föreslagna fusionen mellan I 2 och A 9, bero-
ende på att det är en rationell lösning i en svår besparingssituation. Men
verksamhetsmässigt innebär det här förslaget enligt de uppgifter som jag har
att antalet yrkesmilitärer kommer att minska från 440 till 360, och samtidigt
kommer antalet civilanställda att minska från 340 till 140.

I Värmland kommer vi att drabbas mycket hårt av de föreslagna bespa-
ringarna. I praktiken kommer samtliga besparingar att drabba Karlstad, och
det ser vi som speciellt allvarligt, eftersom de olika försvarsbeslut som har
tagits beträffande försvarsindustrin innebär att alltihopa hamnar just i Karl-
stads kommun. Sammantaget handlar det om 1 500 tjänster redan, och nu
aviseras ytterligare 500 tjänster.

Det är därför jag har ställt frågan, och jag är inte nöjd med svaret, utan
jag vill fråga arbetsmarknadsministern om han har något konkret besked att
ge, som jag kan ta med mig hem till Karlstad.

Anf. 49 JAN FRANSSON (s):

Herr talman! Arbetsmarknadsministern och jag har helt olika försvarpoli-
tiska bedömningar när det gäller flygflottiljen F 6 i Karlsborg. Arbetsmark-
nadsministern vill lägga ned F 6 - vi socialdemokrater anser att F 6 har en
plats i framtidens försvar.

Jag får tacka för svaret, men det är klart att jag är oerhört besviken. Inga
konkreta besked - Karlsborg med 8 000 invånare fick inte ens chansen att
framföra sina argument, innan beslutet om nedläggning av F 6 togs.

Frågan om konsekvenserna för Karlsborg av nedläggningen av F 6 avfär-
das med ett par rader i regeringens försvarspolitiska proposition. Det var en
upprörande nonchalans mot karlsborgsborna, när chockbeskedet kom. I ett

brev till Aktionsgruppen Rädda Karlsborg säger arbetsmarknadsministern
att han är medveten om att många arbetstillfällen försvinner, och han skall
följa utvecklingen noga för den händelse särskilda insatser måste göras.

Jag vill fråga: Tror verkligen arbetsmarknadsministern att en sådan här
nedläggning går spårlöst förbi? Också det är en upprörande brist på förstå-
else för att karlsborgsborna har rätt att få besked nu om vilka åtgärder som
behövs för att rädda Karlsborg. Jag vill också fråga Börje Hörnlund om han
anser att staten nu har ett socialt ansvar för Karlsborgs framtid som kom-
mun.

Anf. 50 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):

Herr talman! Också jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för sva-
ret på min fråga, även om det inte var mycket till svar.

Bakgrunden till att jag har ställt frågan är att problemen på arbetsmarkna-
den i Karlskrona växer för varje dag som går, och de riskerar att bli drama-
tiska om inga motåtgärder vidtas.

När regeringen lade fram sitt förslag till försvarspolitik innehöll det beske-
det att minst 350 personer, främst civilanställda, kommer att förlora sina
jobb. I förra veckan kom besked från Ericsson att 320 anställda skall varslas
om uppsägning. Redan tidigare har vi fått besked om att ca 100 personer
måste lämna sina jobb hos Landis & Gyr. Åkermans drar sig ur den ny-
byggda fabriken på Verkö och 75 personer mister jobben. Till detta kommer
nedskärningar i kommun och landsting i storleksordningen 1 500 arbetstill-
fällen, i hög grad orsakade av regeringens neddragningar av statsbidrag till
kommuner och landsting. Sammantaget innebär detta att Karlskrona under
de närmaste åren kommer att förlora minst 2 000 jobb, Bötje Hörnlund.

Börje Hörnlund är ju också ansvarig för regionalpolitiken. Arbetsmark-
nadspolitiken i all ära - den är bra, och den skall vi arbeta med. Men den är
ju inte fullständig; det är inte bara arbetsmarknadspolitiken som kan lösa
problemen, utan man måste också ta till de regionalpolitiska instrument som
regeringen har till sitt förfogande.

Det finns också konkreta åtgärder att vidta i Karlskrona. Vi hade fått löf-
ten från den förra regeringen om att det skulle göras fortsatta regionalpoli-
tiska satsningar i Karlskrona. Det gällde bl.a. omvandlingen av det s.k.
Gräsviksområdet. Det hade också tidigare gjorts ett uttalande om att, för-
utom de två kommuner som är tillfälligt inplacerade i stödområde i Ble-
kinge, de andra kommunerna skulle ges en generös behandling i fråga om
lokaliseringsstöd. Jag utgår från att så kommer att bli fallet också i fortsätt-
ningen.

Anf. 51 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Först och främst tycker jag att det tillhör god sed att man
avvaktar riksdagsbeslut och ser vad som händer innan man går in och vidtar
konkreta åtgärder.

Jag skall inte föra någon försvarsdebatt, men jag vill påminna de fyra de-
battörerna om att deras partimotion innehåller 7,3 miljarder mindre under
denna femårsperiod. Ser man det ur ren sysselsättningssynpunkt - vilket jag

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

inte tycker att man skall göra när man skall bedöma försvarsfrågorna - är
det förslaget ännu jobbigare för den som sitter som arbetsmarknadsminister.

Sedan vill jag beröra Karlsborg. Jag har faktiskt en mycket stor respekt
för vad det betyder för Karlsborg om man får behålla sin flygflottilj eller inte.
Det är nästan en oförskämdhet att påstå att jag inte skulle förstå vad det
betyder för en så pass liten arbetsmarknad.

Till Yvonne Sandberg-Fries vill jag säga att det är bra med socialdemokra-
tiska löften, men det hade varit bättre om Socialdemokraterna hade skött
ekonomin på ett sådant sätt att vi inte hade ärvt detta sysselsättningsläge och
denna ekonomi, dvs. följderna av 80-talets spekulations- och inflationsage-
rande. Det är det som vi nu lider av och som vi kommer att få jobba med i
flera år framåt innan vi får ordning på läget. Det skulle vara klädsamt om
debattören också erkände sådana saker.

Det finns många problem, däribland regionalpolitiska problem, och där-
för har vi dels anslagit 20 miljarder till AMS, dels för avsikt att komma med
nya förslag i slutet av april. Jag lovar att jag kommer att jobba väldigt mycket
med de här frågorna.

Anf. 52 AXEL ANDERSSON (s):

Herr talman! Böije Hörnlunds referat av den socialdemokratiska för-
svarspolitiska motionen är inte riktigt. Vi har också ett påslag på 7,3 miljar-
der, men våra förslag skiljer sig i fråga om hur beloppet skall användas. Vi
lägger i vår motion ytterligare 2,8 miljarder på försvaret, men vi vill under
en femårsperiod anslå 4,5 miljarder för särskilda, riktade arbetsmarknads-
politiska och andra insatser till de orter som drabbas av nedläggning av rege-
menten.

Vi anser också att försvarets organisation måste bantas och antalet rege-
menten skäras ned, men till skillnad från regeringen anvisar vi medel som
skall komma de här orterna till del, som förutom nedläggning av regementen
och garnisoner m.m. ser andra oroande tecken på arbetsmarknaden. I en
sådan situation bör en ansvarsfull regering ingripa.

Tyvärr fick jag inget konkret svar av Börje Hörnlund när det gäller Gävle,
så jag upprepar min fråga: Planeras några insatser för Gävle kommun i
denna situation, Börje Hörnlund? Ja eller nej?

Anf. 53 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):

Herr talman! I går hade Karlstad besök av försvarsministern. Jag citerar
ur dagens nummer av Värmlands Folkblad - för övrigt en förträfflig tidning:

”Som också sa sig vara medveten om att Karlstad drabbas hårt av nedskär-
ningarna vid Swedish Ordnance, flytten av 12 och den (kanske) kommande
personalminskningen på Karolinen.

- Men det är arbetsmarknadsministerns sak, och jag säger ofta till honom
att staten ska göra vad den kan för att verkningarna ska bli så små som möj-
ligt. Han har betydligt mer pengar än jag, och jag har tillåtit mig säga att jag
har svårt att förstå varför man ska lägga ner förband och flytta pengar från
försvaret till Ams...

- Fast långsiktig överlevnad för militära förband måste bygga på säkerhets-
politiska argument, inte på arbetsmarknadsskäl, sa försvarsministern.”

Det är därför som jag har ställt den här konkreta frågan.

Jag anser inte att arbetsmarknadsministern skall skylla på den förra, so-
cialdemokratiska regeringen och dess ekonomiska politik. Vi har haft en
borgerlig regering sedan oktober månad, och det är dags att den tar ansvar
för sin ekonomiska politik.

Anf. 54 JAN FRANSSON (s):

Herr talman! Jag förstår att det kan vara jobbigt att vara arbetsmarknads-
minister, men Börje Hörnlund har faktiskt ansvaret i regeringen nu. Min
fråga var mycket klar: Anser Böije Hörnlund att staten nu har ett socialt
ansvar för Karlsborgs kommuns framtid?

Jag är inte övertygad om att Börje Hörnlund är medveten om de ödesdigra
följderna för Karlsborg när F 6 läggs ned. Som en direkt följd av nedlägg-
ningen skulle vi få en arbetslöshet på 17 %, och arbetslösheten i kommunen
skulle bli 20-25 %. Det rör sig om minst 700 arbetstillfällen. Kommunernas
intäkter skulle minska drastiskt, osv.

Börje Hörnlunds partikamrat Bengt Kindbom från Skaraborg sade inför
8 000 skaraborgare: Det skulle bli en katastrof om flygflottiljen skulle läggas
ned. Delar Börje Hörnlund Bengt Kindboms uppfattning? Uppenbarligen
har han inte fått något som helst gehör. Har arbetsmarknadsministern nu
förståelse för att karlsborgsborna väntar på konkreta besked om alternativ
sysselsättning?

Anf. 55 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):

Herr talman! Böije Hörnlund har ibland i kammaren talat sig varm även
för sydöstra Sverige - jag hoppas att han kommer ihåg det nu, när han har
blivit minister i den nya regeringen. Börje Hörnlund och jag satt båda i den
senaste regionalpolitiska kommittén, och en av de viktigaste slutsatserna där
var att regionalpolitik måste föras inom alla politikområden, och inte enbart
begränsas till lokaliseringsstöd, även om det naturligtvis också är viktigt.

Därför skulle jag vilja uppmana Börje Hörnlund att fundera över t.ex. in-
frastruktursatsningarna, där kommunikationsministerns senaste besked in-
nebär att icke en enda satsning görs i sydöstra Sverige. Det bygger på en
gammaldags föreställning om att östra Europa inte existerar. Ni måste nu se
till att vägverket, SJ och andra tänker i andra banor och ser att sydöstra Sve-
rige har hamnat i ett helt nytt geografiskt läge, med tanke på vad som hän-
der. Vi har konkreta objekt, t.ex. upprustningen av järnvägen mellan Holm-
sjö och Nävragöl, en ny färjeterminal i Karlskrona, osv. Fundera över det,
Börje Hörnlund!

Anf. 56 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag hemställer att de ärade talarna respekterar att taletiden är slut då den
röda lampan lyser.

Anf. 57 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! När det gäller Gävle vet jag att utbildningsdepartementet
för närvarande tittar mycket noga på högskolefrågan.

Jag tror att vi måste vara sams om en sak - det är egentligen hela riksdagen

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

sams om och det är att jag inte skall sitta och välja ut enstaka vägobjekt
och dirigera varje krona. Vi ger ramanslag till arbetsmarknadsverket, som
fördelar det rättvist efter de bekymmer man har på arbetsmarknaden.

Jag har haft besök från Karlsborg, och jag vet i detalj hur de har det där.
Jag har också erbjudit mig att besöka länet, och en dag har fastställts. Jag
förutsätter att jag då kommer till Karlsborg.

När det gäller regionalpolitiken är det oerhört viktigt, också i detta mycket
besvärliga läge, när det är dåliga siffror i nästan alla kommuner, att man be-
håller rättvisetänkandet, så att man ser olika svårighetsgrader. Då måste
också sydöstra Sverige beaktas.

Anf. 58 AXEL ANDERSSON (s):

Herr talman! Den här lilla öppningen som arbetsmarknadsministern
gjorde var ändå glädjande. Jag hoppas att Börje Hörnlund medverkar till att
högskolefrågan i Gävle inte hamnar i långbänk. Då tappar vi tempo, inte
bara direkt för arbetsmarknaden, utan också på lång sikt för den eftergym-
nasiala utbildningen, där Gävleborgs län ligger längst ned bland Sveriges
län.

Herr talman! Det är bekymmersamt när en länshuvudstad har så hög ar-
betslöshet och så stora arbetsmarknadspolitiska problem som Gävle har i
dag. Vi som kommer från Gävleborg förväntar oss att regeringen lever upp
till regeringsdeklarationen, att hela Sverige skall leva, att de insatser som
behövs kan sättas in av regeringen, mer kraftfullt än vad som har skett hit-
tills. Jag hoppas att den här lilla debatten har drivit på åtminstone arbets-
marknadsministern så att det kommer att ske saker.

Anf. 59 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):

Herr talman! Som jag sade inledningsvis, ställde jag den här frågan på
grund av att jag var orolig för sysselsättningen i min hemkommun Karlstad.
Som residensstad har Karlstad den högsta arbetslösheten bland jämförbara
städer. Utifrån det som jag har framfört och de olika förslag som vi har lagt
fram i motioner här i riksdagen, hoppas jag att den borgerliga regeringen
vidtar kraftfulla åtgärder, så att vi kan fortsätta att ha en bra tillvaro hemma
i Karlstad.

Anf. 60 JAN FRANSSON (s):

Herr talman! Arbetsmarknadsministerns kamrat på försvarsdepartemen-
tet vägrade att ta emot Karlsborgs kommun innan beslutet togs. Det är
märkligt att Böije Hörnlund inte kan ge ett rakt svar, ett ja, på min fråga:
Anser Börje Hörnlund att staten nu har ett socialt ansvar för Karlsborgs
framtid?

Herr talman! Jag beklagar naturligtvis på karlsborgsbornas vägnar att vi
har en regering och en arbetsmarknadsminister som kan fatta ett beslut som
är förödande för ett samhälle, utan att ge ett enda konkret besked till de
människor som nu direkt drabbas av regeringens beslut. Det är ynkligt, herr
minister.

Anf. 61 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):

Herr talman! Jag tar fasta på vad Börje Hörnlund sade om att sydöstra
Sverige också kommer att beaktas. Jag hoppas att det skall leda till konkreta
åtgärder från regeringens sida, därför att några sådana har vi ännu icke sett
skymten av i den landsändan. Snarare har vi blivit förbigångna med en föröd-
ande tystnad och ett ointresse av den nya regeringen.

Vi har många angelägna projekt som faller väl in i ett långsiktigt perspek-
tiv, när det handlar om t.ex. kommunikationer. Vi har exempel på lokalise-
ringar som kan göras och som regeringen kan fatta beslut om snabbare än
vad arbetsmarknadsministern anar, om bara viljan finns. Jag tänker t.ex. på
underhållsavdelningen vid försvarets materielverk, som nu ingår i ett förslag
som riksdagen skall ta ställning till. Om Börje Hörnlund talade med sina
kamrater i försvarsutskottet kunde vi kanske få ett resultat på den punkten.

Jag konstaterar att det är bra med socialdemokratiska löften, därför att de
hålls. Jag hoppas att det löfte som Börje Hörnlund gav också kommer att
hållas.

Anf. 62 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Till Axel Andersson vill jag kort säga att jag vet att Gävle-
borg är ett län som har det mycket bekymmersamt, och det kommer nästan
högst upp, eller högst upp, när det gäller att återskapa en robust och bred
arbetsmarknad.

När det gäller Karlsborg kommer jag, när ett riksdagsbeslut föreligger, att
skicka ut en skrivelse till länsarbetsnämnderna i de berörda länen, som ty-
värr drabbas av neddragningarna, så att det kommer fram ett lokalt material
som man kan arbeta utifrån. Det är alltid lokalt som man kan göra mest i
samarbete.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1991/92:626 om reglerna om ersättning från
A-kassan

Anf. 63 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig vilka åtgärder jag
tänker vidta för att förhindra att anställda blir utan arbetslöshetsersättning i
situationer när de är registrerade som delägare i ett handelsbolag.

De nuvarande reglerna innebär att ersättning kan utgå till den arbetslöse
som före arbetlöshetens inträde har kombinerat en heltidsanställning med
ett engagemang i en rörelse. En förutsättning för detta är emellertid att rö-
relsen inte utvidgas under arbetslösheten och förhindrar den enskilde från
att anta erbjudet lämpligt arbete. Förhållandet är något annorlunda när den
arbetslöse kombinerat en deltidsanställning med ett engagemang i en rö-
relse. I dessa fall kan ersättning utgå om verksamheten och inkomsterna i
rörelsen är begränsade och om rörelsen inte utvidgas efter arbetslöshetens
inträde.

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Dagens regelverk tillåter således att en anställning kombineras med ett
engagemang i en rörelse. En bedömning görs emellertid i varje enskilt fall.

Jag vill även framhålla att regeringen nyligen tillsatt en särskild utredare
med uppdrag att utforma förslag till en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Uppdraget innebär att en total översyn skall göras av arbetslöshetsförsäk-
ringens nuvarande regler. I detta sammanhang kommer det av Sten Anders-
son upptagna problemet att noga analyseras och behandlas.

Anf. 64 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga.

Bakgrunden till frågan är att några personer har blivit nekade A-kasseer-
sättning på grund av att de har ägt en femtiondedel av en travhäst i ett han-
delsbolag. De har ibland fått beskedet ja, ibland nej, och ibland beskedet att
de inte skall tala om att de är delägare i ett handelsbolag, eftersom de i så
fall kan få ersättning. Jag tycker att det är en situation som icke är tillfreds-
ställande.

Enligt statsrådet skall dessa frågor tas upp i en utredning, och det är posi-
tivt. Men, herr talman, jag skulle ändå vilja ställa en del frågor när det gäller
statsrådets tolkning av uttrycket ”engagemang i en rörelse”.

Jag kan t.ex. ha ett 40-timmarsarbete och betala full avgift till A-kassan.
Som en fritidssysselsättning äger jag en del av en travhäst. Men vad har det
att göra med min A-kassa? Under en period av eventuell arbetslöshet kan
jag sedan trappa upp engagemanget. Jag får ersättning ur A-kassa och har
en del pengar på banken och köper en del till i travhästen. Är det att trappa
upp engagemanget?

Jag tror att statsrådet har missuppfattat vilka insatser man gör som del-
ägare i t.ex. ett handelsbolag som äger ett antal travhästar. Det är endast
fråga om en fritids- och hobbysyssla.

Anf. 65 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Sten Andersson i Malmö vet att jag som statsråd inte kan gå
in på enskilda fall.

Men om man äger 2 % av en travhäst och det uppstår bekymmer av den
anledningen, har jag en stark känsla av att det är mycket viktigt att se över
reglerna för att driva en rörelse vid sidan om en anställning och sedan få ut
ersättning från arbetslöshetskassa.

Anf. 66 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag hoppas att statsrådet förstår vad denna fråga handlar om
egentligen. Det handlar om människor som arbetar 40 timmar i veckan och
på sin fritid är delägare i t.ex. en travhäst. Vid en deltidsanställning kanske
de utökar engagemanget. Vad innebär ett utökat engagemang? De får fortfa-
rande endast halv ersättning från A-kassan. De har kanske pengar på ban-
ken så att de kan köpa en andel till i hästen. Skall det negativt få påverka
ersättningen från A-kassan som man själv har betalat in pengar till?

Anf. 67 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Uppriktigt sagt tycker jag, att om man har råkat ut för det
Sten Andersson i Malmö har talat om bör man omedelbart ta kontakt med

den länsarbetsnämnd man tillhör för att diskutera igenom fallet. Är det som
Sten Andersson säger, är det inte bra.

Anf. 68 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1991/92:639 om kvinnorna och frågor om miljö
och utveckling

Anf. 69 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Inga-Britt Johansson har med anledning av ett pressmedde-
lande från miljö- och naturresursdepartmeptet frågat mig på vilket sätt jag
anser att kvinnor deltar i utformningen av den viktiga framtidsfråga som
forskning kring miljön och naturresurser utgör.

Arbetet i regeringen är så fördelat att allmänna frågor om forskning hand-
läggs av utbildningsdepartmentet. Jag kommer därför att besvara frågan ut-
ifrån det pressmeddelande som citeras.

Vid en konferens om Kvinnor-Miljö-Utveckling den 14 mars sade jag föl-
jande: ”Kvinnor skall vara med och diskutera och besluta om frågor som gäl-
ler miljö och utveckling. Dessa är våra framtidsfrågor! Miljöproblemen kan
inte lösas utan samarbete mellan alla aktörer i samhället. Det gäller att sam-
arbeta på alla nivåer.”

Som mark- och planminister vill jag på alla sätt stimulera och uppmana
kvinnor att delta i samhällsplaneringen. Det kan t.ex. gälla lokalt i utform-
ningen av detaljplaner och översiktsplaner i kommunerna, som har stor be-
tydelse för vår miljö. Vi vet att det norska miljödepartementet driver ett an-
tal spännande projekt för att göra kvinnor mer delaktiga i den fysiska plane-
ringen, vilket också lyckats. Vi får naturligtvis bygga vidare på sådana pro-
jekt här i Sverige.

Ett viktigt forum där forskning kring miljön och naturresurser tas upp är
miljövårdsberedningen, där jag själv är vice ordförande. Bland miljövårds-
beredningens övriga ledamöter återfinns fyra mycket kompetenta kvinnor. I
miljövårdsberedningen pågår projekt bl.a. om livsstil, miljö och kretslopps-
tänkandet. Fredagen den 10 april hålls ett seminarium om bioteknikens mil-
jöeffekter. I detta medverkar sex kvinnor och sju män.

I styrelsen för statens institut för byggnadsforskning, där miljö- och hälso-
aspekter är viktiga, finns fyra kvinnor och sex män. I naturvårdsverkets
forskningsnämnd finns tre kvinnor och åtta män.

Jag vill självklart att fler kvinnor skall bli engagerade i forskning och pla-
nering kring miljö- och naturresursfrågor. Utbildningsminister Per Unckel
har tillsatt en arbetsgrupp för jämställdhet i högskolan. Bland uppgifterna
ingår att uppmärksamma frågan om rekrytering av kvinnor till forskarutbild-
ning. I gruppens direktiv finns angivet att resultatet skall ligga till grund för
arbetet med 1993 års proposition i syfte att förbättra jämställdheten inom

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

högskolan. Det innebär att gruppens synpunkter är viktiga i utarbetandet av
1993 års proposition om utbildning och forskning.

Anf. 70 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret.

Jag måste erkänna att jag har litet svårt att tolka svaret. Som mark- och
planministern mycket riktigt säger kan inte miljöproblemen lösas utan ett
samarbete mellan alla aktörer i samhället och på alla nivåer. Sedan räknar
statsrådet upp ett antal områden där kvinnor medverkar. De kvalificerade
kvinnorna finns. Men på en nivå, nämligen i forskningsberedningen, där ut-
bildningsdepartementet tillsätter ledamöterna, är det dåligt. Om vi talar om
alla nivåer, måste väl även den nivån vara inräknad. Eller menar Görel Thur-
din att samarbete i sådana frågor inte sker på den nivån?

Min fråga var inte någon allmän forskningsfråga. Jag frågade om kvinnors
möjlighet att se till att miljöfrågorna tas med i den kommande forsknings-
propositionen. Det är det arbetet forskningsberedningen skall göra.

Avser ministern att ta upp några diskussioner med Per Unckel om att få
med dessa frågor i forskningsberedningen? Annars ser jag en stor risk för att
miljöfrågorna inte kommer med i nästa forskningsproposition.

Anf. 71 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Jag har tittat på vilka ledamöter som ingår i regeringens
forskningsberedning och funnit att det är fem kvinnor och 22 män. Inga-Britt
Johansson har bara funnit fyra kvinnor, men det är illa nog som det är.

Men den här situationen beror i hög grad på den stora mansdominansen i
själva forskarvärlden. Jag har själv suttit i forskningsrådsnämndens styrelse.
Det fanns inte precis någon stor mängd kvinnor där. För att kunna utnämna
fler kvinnor måste det finnas ett större underlag. Därför måste vi börja från
grunden och få fler kvinnor att välja forskarkarriären.

Jag har från nätverk för kvinnliga forskare fått veta hur jobbigt de har det
i forskarvärlden. Särskilt mycket har inte gjorts åt den situationen tidigare.
Något måste naturligtvis göras. Det finns en jämställdhetsminister, nämligen
Birgit Friggebo, som arbetar med dessa ärenden.

Regeringen diskuterar frågorna när det gäller forskningsområdet. Vi är
åtta kvinnliga statsråd som är oerhört intresserade av både att påverka forsk-
ningspropositionen och att få kvinnor att delta så mycket som det över huvud
taget går.

Anf. 72 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Det är exakt samma argument som används i alla de mansdo-
minerade församlingar som har tillsatts i regeringen under den senaste tiden.
Med åtta kvinnor i regeringen borde det finnas litet genomslag.

Görel Thurdin har själv räknat upp alla de ställen där kvalificerade kvin-
nor finns som skulle kunna delta i det här arbetet. Jag kan nämna en på rak
arm: Eva Selin, som är Görel Thurdins partikamrat, vid universitetet i Göte-
borg. Hon skulle platsa alldeles utmärkt i en sådan här församling.

Det allra allvarligaste är kanske ändå inte att det är så få kvinnor, utan det

faktum att miljöfrågorna egentligen inte alls finns med i forskningsbered-
ningen.

Anf. 73 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Om Inga-Britt Johansson vill gå närmare in på frågan om
forskningsberedningen och diskutera dess arbete, måste hon ställa frågan till
Per Unckel. Jag vet bara att vi har diskuterat dessa frågor i regeringen och
att vi tar oerhört allvarligt på detta att det måste till fler kvinnor över huvud
taget i sådana sammanhang. Det är inte alltid så lätt. Det finns naturligtvis
duktiga kvinnor, t.ex. Eva Selin som Inga-Britt Johansson nämnde.

Jag är också medveten om att det i forskarvärlden inte finns så många
kvinnor som män, och kvinnorna arbetar ofta på sämre villkor är männen.
Det är viktiga frågor som man naturligtvis kommer att titta på i t.ex. den
kommitté som nu är tillsatt. Per Unckel har observerat problematiken och
tänker i arbetsgruppen ta itu med den.

Anf. 74 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Per Unckel har alltså observerat problematiken. Så tillsätter
man en arbetsgrupp för jämställdhet i högskolan. Det enklaste sättet att
gömma undan frågorna är att tillsätta en arbetsgrupp. Det är en teknik som
många använder, inte bara Per Unckel, i sådana här frågor. Jag hoppas att
det finns några kvinnor i den arbetsgruppen.

Fortfarande vill jag ha svar på frågan om Görel Thurdin, kanske tillsam-
mans med Olof Johansson, tänker fortsätta diskussionen med Per Unckel för
att få in kvinnor och miljöfrågor i forskningsberedningen, eller om man tän-
ker finna sig i att dessa frågor är borta inför den forskning som enligt proposi-
tionen kommer att gälla ett antal år framåt.

Anf. 75 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Det är inte utbildningsdepartementet ensamt som arbetar
fram en omfattande forskningsproposition, utan forskning pågår på alla poli-
tikområden. Därför kommer miljö- och naturresursdepartementet att vara
oerhört aktivt för att få in i forskningspropositionen så mycket som möjligt
på vårt område. Det pågår mycket forskning på miljöområdet. Naturvårds-
verket har hand om forskning. Vi har en miljövårdsberedning som ju är
tänkt att vara en spjutspets där det ingår många forskare. Den leds av en
kvinna. Hon är mycket intresserad av att få kvinnor att delta. Själv strider
jag hela tiden för att kvinnor på olika sätt skall vara med. Därför har jag
också tagit initiativ till en Europarådskonferens om kvinnors delaktighet på
miljöområdet för att bygga det uthålliga samhället.

Anf. 76 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Då kan vi alltså konstatera att när det gäller miljövårdsbe-
redning, naturvårdsverk och internationella konferenser är det okej att kvin-
nor är med, men inte när det gäller att få in kvinnor i regeringens forsknings-
beredning.

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Anf. 77 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Det var Inga-Britt Johanssons tolkning, inte min.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1991/92:623 om livsmedelslagstiftningens konkur-
renshämmande effekter

Anf. 78 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jan Backman har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta
för att livemedelslagstiftningen inte skall få konkurrenshämmande effekter.
Frågan ställs mot bakgrund av de begränsningar som finns vad gäller tillsät-
tande av vitaminer m.m. i livsmedel.

Det grundläggande syftet med vår livsmedelslagstiftning är att se till att
konsumenterna skyddas mot hälsorisker och oredliga förfaranden. Enligt 2
§ i livsmedelsverkets kungörelse (SLV FS 1983:2) med föreskrifter om berik-
ningsmedel i livsmedel fordras tillstånd för att berika livsmedel eller impor-
tera berikat livsmedel. En förutsättning för att ett berikningstillstånd skall
beviljas är att produkten redan utan berikning kan anses vara värdefull från
näringssynpunkt samt att produkten är en naturlig bärare av vitaminerna i
fråga. Berikning bör tillgripas om en naturlig halt av näringsämnen gått för-
lorad under tillverkningen, t.ex. beträffande lättmjölk, mjöl som förlorar
näringsämnen under siktningsprocessen eller om andra starka skäl från nä-
ringssynpunkt talar för en berikning, t.ex. beträffande barnmat. Kravet att
berikningen skall kunna motiveras från näringssynpunkt är en fråga om red-
lighet.

Produkter med högt sockerinnehåll utan annat näringsvärde än tillförsel
av energi, t.ex. chokladdryck, är exempel på produkter där en berikning inte
kan motiveras. Hela Norden tillämpar i stort samma bestämmelser som vi.
Rättsområdet är inte harmoniserat i EG. Diskussion har förts om ett direktiv
på området, men enighet har hittills inte kunnat nås om innehållet i ett så-
dant regelverk.

Svaret på Jan Backmans fråga är alltså att de regler som vi har om berik-
ning av livsmedel har tillkommit för att dels hindra att i livsmedel tillsätts
hälsofarliga vitaminer m.m., dels se till att produkter som i sig själva inte är
näringsriktiga genom berikning uppfattas som nyttiga. Givetvis skall vi inte
ha regler som i onödan hämmar konkurrensen. Vi måste därför noga pröva
vaije regel som kan få sådana effekter. Dessa generella regler har gällt under
lång tid och torde därför vara allmänt kända inom livsmedelsbranschen.
Några skäl för att nu införa nya principer rörande berikning av livsmedel
finns inte enligt min mening.

Anf. 79 JAN BACKMAN (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret. Den pro-
dukt som har skapat en viss uppståndelse är alltså O’Boy-motsvarigheten
Suchard Express som innehåller Bl-, B2-, B6- och E-vitaminer. Den produ-
ceras årligen i 200000 ton i Europa. Den svenska konsumenten kan i varje

fall tidvis köpa den på vissa färjor mellan Sverige och Danmark, och den
finns tillgänglig i danska butiker. Svenska läkare har konstaterat att den inte
är skadlig att dricka.

Den bestämmelse som jordbruksministern åberopar har sin grund i vita-
miniseringsförordningen från 1941. Jordbruksministern räknar upp vissa
produkter som den äger tillämplighet på. Det finns vissa undantag.

Det är fortfarande så att i de EG-regler som vi strävar att harmonisera oss
till finns inga motsvarande förbud. Man talar om skydd för beteckningar.
Chokladmjölk ingår inte bland dem. Man talar också om krav på innehålls-
deklaration. Jag menar att grundprincipen borde vara att konsumenten
själv, med hjälp av en tydlig och begriplig innehållsdeklaration, skall kunna
välja den produkt som motsvarar hennes eller hans behov. Det är också an-
demeningen i EG-reglerna. På så sätt skulle vi kunna avstå från att behålla
sådana regler som försvårar konkurrensen. Enligt uppgift har SPK funderat
på att kräva att försälj ningsförbudet skall hävas för att få lägre priser. Jag
tror att de svenska konsumenterna nu är så mogna, inte minst genom
svenska konsumentjournalisters insatser, att vi kan klara av att skilja mellan
nyttiga och onyttiga produkter.

Anf. 80 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Som jag sade i mitt svar är det naturligtvis så - där är jag
överens med Jan Backman - att vi inte skall ha några regler som i onödan
hämmar konkurrensen. Det är också självklart att man skall se över systemet
om det kan anses påkallat. Samtidigt vill jag påpeka att här har man alltså
tillsatt vitaminer i en produkt som i sig själv inte kan anses vara särskilt vär-
defull ur näringssynpunkt. Då kan tillsättandet av vitaminer ge ett sken av
att den här produkten skulle vara särskilt nyttig. Det strider enligt det regel-
system som vi har mot kravet på redlighet. Det är huvudorsaken till att man
inte tillåter denna produkt.

Anf. 81 JAN BACKMAN (m):

Herr talman! Effekten blir bara den att man fortsätter att köpa O’Boy el-
ler motsvarande produkter som är lika onyttiga men som saknar dessa vita-
miner och har ett högre pris. Då har konsumentintresset inte tillgodosetts
vad avser möjligheten att välja en vara som är billigare. Frågan är i så fall
om man skall reglera de reklaminsatser som skall göras kring vitaminise-
ringen. Så tror jag att det är möjligt att angripa problemet.

Anf. 82 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Det är viktigt att konstatera att det är ingenting som förhind-
rar t.ex. Suchard att låta bli att vitaminisera den här produkten. I så fall
skulle det sannolikt inte möta något hinder att ta in den.

Anf. 83 JAN BACKMAN (m):

Herr talman! Den möjligheten tror jag inte är prövad.

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

16 § Svar på fråga 1991/92:636 om åtgärder mot älgsjukdom som
uppträder i västra Sverige

Anf. 84 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! John Andersson har frågat mig om jag är beredd att anslå
särskilda medel för forskning och undersökning kring den älgsjukdom som
uppträder i västra Sverige.

Regeringen ställer medel ur jaktvårds- och viltskaderegleringsfonderna
till naturvårdsverkets förfogande för viltforskning. Verkets forsknings-
nämnd beslutar om användningen av medlen efter särskilda ansökningar.

Bl.a. för att möjliggöra studier av de särskilda älgproblemen i Älvsborgs
län ökades anslagen för viltforskning innevarande budgetår med drygt
800 000 kr. För detta budgetår har regeringen därför ställt totalt 3,5 milj.kr.
till naturvårdsverkets förfogande för älgforskningen.

Naturvårdsverket har i sin begäran om medel för viltforskningen för nästa
budgetår yrkat 1 milj.kr. i extra anslag bl.a. för att bedriva forskning om den
s.k. Älvsborgssjukan hos älg.

Naturvårdsverkets ansökan bereds för närvarande i jordbruksdeparte-
mentet. Jag kan därför inte i dag meddela hur mycket pengar som kommer
att avsättas till viltforskning. Älvsborgssjukan är emellertid av så allvarlig
art att närmare studier av den enligt min mening bör prioriteras även nästa
budgetår.

Avslutningsvis vill jag nämna att statens veterinärmedicinska anstalt,
SVA, har en viktig roll när det gäller att kartlägga orsakerna till Älsborgssju-
kan. SVA disponerar drygt 1,5 milj.kr. ur jaktvårdsfonden för sin viltverk-
samhet. Hur stort belopp som skall avsättas för viltverksamheten nästa bud-
getår är ännu inte beslutat.

Anf. 85 JOHN ANDERSSON (v):

Herr talman! Jag får tacka jordbruksministern för svaret på min fråga. Jag
vill tillägga att svaret andas en positiv syn på att sätta in resurser på det här
området. Jag tror det är väldigt viktigt av flera skäl att samhället gör det.
Denna sjukdom kallas Älvsborgssjukan, men nu börjar man hitta döda älgar
även i övriga delar av landet.

Det är en kuslig framtidsvy om sjukdomen börjar sprida sig och världens
förnämsta älgstam slås ut. Om det är en miljöfaktor som förorsakat det hela,
är det ett mycket större problem. Då är det ett samhällsproblem i allra
högsta grad. Då är det befogat att staten på ett kraftfullt sätt går in med
pengar till forskning. Det är också ett sätt att uppmuntra alla dem som sam-
lar in pengar. Jag har fått meddelade om att man genom frivilliga insamlingar
fått in 200 000 kr. till en fond för att satsas på forskning.

Det är ett samhällsintresse att man går in på olika sätt för att vi skall få
reda på vad sjukdomen beror på. Skulle det vara ett miljöproblem, då kan
nästa steg vara att den övergår till tamboskapen, och varför inte till männi-
skan. Man famlar i mörkret i det här fallet. Man vet inte vad det är för sjuk-
dom som älgstammen har fått.

Jag vill än en gång tacka för det positiva svaret. Jag utgår från att de resur-
ser som behövs kommer att sättas in för att få klarhet i det hela.

Anf. 86 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag tror att John Andersson och jag är ganska överens om
allvaret i den här frågan. Utan att förstå detaljerna har jag tagit del av artik-
lar där man aktualiserar just det John Andersson tar upp, nämligen möjlig-
heten att miljöförändringar och försurning skulle minska tillgängligheten till
vissa metaller och vitaminer i födointaget hos älgarna. Det är väldigt angelä-
get att få reda på hur det förhåller sig, så att vi kan sätta in de rätta åtgär-
derna.

Storskaliga miljöförändringar kan naturligtvis befaras ha allvarliga effek-
ter på flora och fauna. Vi vet att det är så i många fall. Vi har kanske inte
trott att det skulle drabba så stora djur som älgar och rådjur, medan vi har
varit medvetna om att det har drabbat exempelvis småfåglar och andra
mindre djur under lång tid.

Anf. 87 JOHN ANDERSSON (v):

Herr talman! Jag skall bara tillägga att när det gäller älgdöden känner man
till i dag att ca 550 älgar har dött. Redan det är en hög siffra. Skulle vi få
spridningseffekter över hela landet, kan man tala om en katastrof.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1991/92:631 om svenskt fiske i Östersjön

Anf. 88 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Christer Skoog har frågat vilka åtgärder jag ämnar vidta för
att möjliggöra ett svenskt fiske även fortsättningsvis i Östersjön.

Bakgrunden till den nuvarande bekymmersamma situationen för fisket i
Östersjön är den kraftigt reducerade tillåtna fångstmängden för torsk i detta
område under innevarande år. Den är i sin tur en följd av den rådande
mycket allvarliga beståndssituationen. Beståndet av sill/strömming är där-
emot gott, varför en kombination med eller övergång till detta fiske är möj-
lig. För att förbättra lönsamheten i detta fiske bemyndigade regeringen den
26 mars i år fiskeriverket att använda ytterligare 2 milj.kr. för prisstöd till
sillfisket i Östersjön. Av betydelse är också fisket efter lax. Sverige förfogar
under innevarande år över en zon-TAC på 1 150 ton.

I förra veckan lämnade regeringen en proposition till riksdagen om pris-
regleringen på fisk för nästa budgetår. Förslagen i propositionen präglas av
de internationella överenskommelser som har träffats i syfte att liberalisera
handeln på bl.a. fiskets område. Således har EFTA redan år 1990 träffat en
överenskommelse om frihandel med fisk och fiskprodukter. Det mellan
EFTA och EG träffade EES-avtalet berör fisket och innebär bl.a. en förbätt-
rad råvaruförsörjning för beredningsindustrin. Vidare har Sverige ansökt
om medlemskap i EG. Mot denna bakgrund föreslår regeringen en rad of-
fensiva åtgärder för att möta den ökade internationella konkurrensen. Till
stöd för yrkesfisket på Ostkusten satsas inom ramen för prisregleringen 5
milj.kr., dvs. lika mycket som för innevarande år. Vidare satsas 5 milj.kr. för
investeringar som syftar till att höja kvaliteten på fisken vid hanteringen från

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 93

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

fångst till mottagare. För att stärka bestånden av bl.a. torsk i Östersjön sat-
sas närmare 10 milj.kr. på utsättningar av fisk. I syfte att öka avsättningen
av sill/strömming, som ju är av intresse både för fisket och för beredningsin-
dustrin, satsas 2 milj.kr. till produktutveckling.

När det gäller åtgärder för det svenska fisket är det i första hand fiskeriver-
ket som skall agera och, om så behövs, anmäla till regeringen vad man anser
bör göras. Fiskeriverket har, enligt vad jag har inhämtat, för avsikt att före-
slå regeringen bl.a. att amorteringstiden förlängs för de företag som har fis-
kerilån och som i dag har ekonomiska problem. När skrivelsen har kommit
in till regeringen kommer den att behandlas i vanlig ordning.

Fiskeriverket har nyligen genomfört undersökningar i Västerhavet och i
Östersjön som har gett viss positiv information om beståndsutvecklingen av
torsk i Skagerrak och i Bornholmsdjupet i Östersjön, vilket skulle kunna ge
utslag i fisket fr.o.m. hösten 1993. Mot den bakgrunden finns det även i fort-
sättningen goda förutsättningar för svenskt fiske i Östersjön. De offensiva
åtgärder som regeringen har föreslagit kommer att bidra till att överbrygga
de nuvarande problemen som förhoppningsvis är av övergående natur.

Anf. 89 CHRISTER SKOOG (s):

Herr talman! Jag vill tacka jordbruksministern för svaret på min fråga.

Det svenska yrkesfisket har i dag en stor betydelse i vårt samhälle, vilket
kanske inte riktigt märks i den politiska debatten på det sätt som jag skulle
önska. När man räknar antalet fiskare, brukar man räkna just bara dem som
sysslar med fiske ombord på vaije fiskefartyg, men det finns en gammal tum-
regel som säger att utöver detta antal är det minst sex-sju personer som har
sysselsättning på land till följd av fisket.

Fisket har en stor betydelse, inte minst i den landsända som jag kommer
ifrån, nämligen i Blekinge län. En av anledningarna till min fråga var att jag
var med på ett möte i Nogersunds hembygdsgård söndagen den 29 mars. Där
framförde representater från yrkesfisket med stor oro olika synpunkter på
situationen för det svenska fisket i dag. De åtgärder som måste till måste
sättas in väldigt snabbt. Jag är medveten om att fiskeriverket inom ramen
för författningen, har vissa möjligheter - dock inte alla de möjligheter som
vore önskvärt. Jag vill därför fråga: Anser jordbruksministern att det är till-
räckligt med de åtgärder som han redogör för i sitt svar till mig, eller behövs
det ytterligare åtgärder?

I en motion har jag m.fl. föreslagit att biståndspengar skulle kunna använ-
das så, att det svenska fisket och fiskeberedningsindustrin kunde hjälpa till
att landa fisk i S:t Petersburgsområdet och därmed se till att människorna
där fick mat.

Anf. 90 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag vill gärna instämma i det som Christer Skoog sade om
yrkesfiskets betydelse, inte minst i den landsända som både Christer Skoog
och jag kommer ifrån - även om det inte rör sig om samma län, kommer jag
ändå från grannlänet.

Efter ett möte ganska nyligen med yrkesfiskare har också jag blivit medve-
ten om att det finns en stor oro bland dem. Den grundläggande oron kom-

mer sig egentligen av tillgången på fisk - bl.a. har torskbeståndet gått ned.
Det är vår förhoppning att detta kan rättas till genom inflöde av mer saltvat-
ten i Östersjön och genom att man kan komma till rätta med en del av de
miljöproblem som säkert också är en bidragande orsak till nedgången i be-
ståndet. Här har vi alla ett ansvar som vi alla måste försöka hjälpas åt ta.

En annan fråga är naturligtvis den liberalisering på fiskets område som är
på gång. Vi har att möta en situaion med ökad konkurrens och avveckling
av den gamla regleringen. Mot denna bakgrund har regeringen föreslagit
mindre pengar till prisreglering och mer pengar till offensivt stöd för att
stärka det svenska yrkesfiskets konkurrenskraft.

När det gäller den konkreta frågan om att utnyttja andra typer av medel,
ser jag för närvarande inte någon möjlighet att göra en direkt koppling. Sam-
tidigt är det angeläget att fisket får de medel som är möjliga att få fram och
som kan vara till hjälp i det här sammanhanget. Jag vill understryka att vi på
departementet på ett positivt sätt kommer att hantera det som informellt har
diskuterats med fiskeriverket om förlängningen av amorteringstiden på fis-
kerilånen, om vi får den aktuella skrivelsen från fiskeriverket.

Anf. 91 CHRISTER SKOOG (s):

Herr talman! Jag delar jordbruksministerns uppfattning i vad gäller orsa-
ken till det minskade fisket, dvs. bristen på saltvatten i Östersjön. Tyvärr
råder varken jag eller jordbruksministern över detta, utan det är det högre
makter som gör.

Under tiden som man väntar på saltinflödet till Östersjön måste det till
åtgärder, åtminstone enligt fiskarna själva. Eftersom den enda plats i Öster-
sjön som torsken kan leka och fortplanta sig på är Bornholmsdjupet, krävs
det internationella överenskommelser och en fredning, samtidigt som det
krävs ett ekonomiskt stöd till fisket. Är jordbruksministern beredd att inom
överskådlig framtid lägga fram ett sådant förslag?

Anf. 92 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag kan inte riktigt hålla med om att vi inte skulle kunna
påverka situationen när det gäller vattnet i Östersjön. Det är visserligen en
fråga om inflöde, men det handlar också om näringstillståndet i vattnet, och
det är denna kombination som gör att det blir bekymmer. Där finns det möj-
ligheter att påverka. Vi skall naturligtvis också se till att vi inte agerar på ett
sådant sätt att inflödet till Östersjön försämras - det är ju sådana diskussio-
ner på gång, t.ex. i samband med Öresundsbroarna.

På den konkreta frågan om tillräckliga åtgärder vill jag svara att regering-
ens uppfattning är att förslagen i propositionen kombinerade med vad jag
här har sagt om fiskerilånen bör kunna tillgodose de krav som yrkesfisket
ställer.

Anf. 93 CHRISTER SKOOG (s):

Herr talman! Vid det möte i Nogersund som jag tidigare åberopade fram-
fördes krav på omedelbara åtgärder och på en internationell överenskom-
melse om fredning av torsk under vissa tider kombinerat med ett räntestöd,
så att fisket och fiskenäringen skall kunna klara sig. Kan jordbruksministern

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

i dag säga till de fiskare ute i vårt land som lyssnar till detta att han är beredd
att vidta dessa snabba åtgärder och bevilja räntestödet, så att de klarar att
övervintra och möta den framtid då torsken kommer tillbaka igen?

Anf. 94 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Frågorna kring lånesidan har jag redan berört. Som jag tidi-
gare sade är jag beredd att pröva frågan positivt när den kommer till departe-
mentet, vilket jag utgår ifrån sker snabbt. Vi skall då också behandla frågan
mycket snabbt.

När det gäller internationella överenskommelser om fredning av torsken,
är det en sak som diskuteras vid internationella förhandlingar och som vi
själva naturligtvis inte har något fullständigt inflytande över.

Anf. 95 CHRISTER SKOOG (s):

Herr talman! Det är givetvis bra att man kan bevilja en viss förlängning av
fiskerilånens amorteringstid, men det räcker inte, åtminstone inte enligt de
fiskare som i dag varit tvugna att lägga sina fartyg vid kajen. I Nogersund går
många fiskare nu på land utan att ha någonting att göra. Därför behövs det,
jordbruksministern, kraftfulla åtgärder, åtgärder utöver dem som ryms inom
fiskeriverkets regler.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1991/92:648 om en från partsintressen oberoende
kontroll av livsmedel

Anf. 96 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Lennart Fridén har frågat mig vad jag avser vidta för åtgär-
der för att skapa en från partsintressen oberoende myndighetsutövning på
livsmedelsområdet. Frågan är föranledd av att det tidigare kommunala labo-
ratoriet i Göteborg som svarat för kontroll av importerade livsmedel sedan
den 1 oktober 1991 drivs av ett enskilt aktiebolag.

Enligt 28 § livsmedelslagen får regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer meddela föreskrifter om undersökning och annan kon-
troll som behövs för att lagen skall följas. Med stöd av denna bestämmelse
har regeringen i livsmedelsförordningen överlämnat åt statens livsmedels-
verk att godkänna laboratorier för undersökning av livsmedel och att med-
dela föreskrifter om godkännandet.

För de laboratorier som utför kontroll enligt livsmedelslagen finns inte nå-
got krav på offentligt ägande eller inflytande. I stället godkänner livsmedels-
verket verksamheten genom att verket godkänner personal, kontrollerar att
lokaler och utrustning har en betryggande standard samt att förhållandena i
övrigt vid laboratoriet är sådana att verksamheten kan antas komma att be-
drivas på ett sakkunnigt, objektivt och även i övrigt lämpligt sätt. Vidare har
ett godkänt laboratorium skyldighet att ta emot alla slag av prov inom sitt
kompetensområde. Ett godkänt laboratorium skall fortlöpande bedriva in-
tern kvalitetskontroll och delta i de externa kvalitetskontroller inom kompe-

tensområdet som livsmedelsverket anordnar. Godkännandet kan återkallas
bl.a. om laboratoriet åsidosätter föreskrifterna för kontroll. Detta innebär
att återkallelse kan ske om ett laboratorium inte utför arbetet på ett sakligt
och objektivt sätt.

Några anmärkningar som har kommit till livsmedelsverkets kännedom har
inte riktats mot det i frågan aktuella laboratoriet. Inte heller har de kontrol-
ler som verket genomfört visat på några missförhållanden. Jag har inte nå-
gon möjlighet att vidare kommentera detta enskilda fall. Det är dock själv-
klart att godkända laboratorier skall bedriva sin verksamhet på ett sätt som
stämmer med vad jag tidigare har anfört. Det är således inte ägarförhållan-
dena som avgör om ett laboratorium skall godkännas eller inte. Någon sär-
skild åtgärd från min sida anser jag inte vara påkallad.

Anf. 97 LENNART FRIDÉN (m):

Herrr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Han, liksom jag,
konstaterar att det inte är någonting som säger att den här typen av laborato-
rieverksamhet måste drivas i allmän regi. Det är heller inte någonting som
vare sig jag eller de berörda har ifrågasatt. Ägandeförhållandena är emeller-
tid sådana att flera av de inblandade företagen som är tvingade att utnyttja
laboratoriets tjänster känner en stark oro inför att det inte är en operatör
utan en branschorganisation som äger detta laboratorium.

Jag har inte heller hört några klagomål över laboratoriets sätt att hand-
lägga sina uppgifter, utan det är den obehagskänsla som många hyser för att
laboratoriet genom sin funktion - man sysslar ju mycket med export- och
importkontroll - får direkt insyn i varutyper, varuflöden, volym, export- och
importmarknad osv. hos en konkurrent, något som gör att de inblandade
företagen anser det hela mindre bra, för att uttrycka sig försiktigt.

Det här påminner snarare om det gamla talesättet att Caesars hustru inte
ens får misstänkas. Även om man inte konkret kan peka på något begånget
misstag, anser man inte att det känns bra att den som handlägger dessa frå-
gor samtidigt har intressen på marknaden.

Som exempel kan jag nämna att det i senaste numret av tidningen Land
finns upptaget en liknande sak, där man inte heller kan peka på att det har
begåtts något fel. Det gäller lantmäteriet, som av många lantbrukare miss-
tänks för att inte riktigt ”hålla rent” mellan försäljning av tjänster och myn-
dighetsutövning.

Anf. 98 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag vet inte om jämförelsen med lantmäteriet är så bra. I det
fallet rör det sig om en statlig myndighet som också säljer tjänster, varför
situationen kanske är något annorlunda.

Jag tror emellertid att förhållandena vid den här typen av laboratorier är
något lättare att reda ut än när det gällde Caesars hustru. Här är det fråga
om ett företag som drivs i akiebolagsform och som har att operera på en
marknad. Det är inte det enda företaget i sitt slag, utan det finns även andra.

Det är positivt att vi är överens beträffande frågan om hur man skall kunna
äga den här typen av verksamhet och att den inte behöver drivas i statlig regi.
Det är bra om det är företag, oftast aktiebolag, som svarar för ägandet. Om

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

ett företag av det här slaget agerar på ett sådant sätt att det inte får förtro-
ende inom sitt verksamhetsområde, kommer företaget precis som alla andra
företag att drabbas av en negativ utvecklingstrend. Då måste företaget
bättra sig, eller också kommer företaget att bli så billigt att någon går in och
köper upp hela eller delar av det. Därmed ändras situationen. Jag tror att
marknaden är ganska stark också på detta område när staten inte är inblan-
dad i ägarrollen. Det hade varit annorlunda om staten hade agerat som ägare
tillsammans med någon part eller om det hade rört sig om en kombination
av myndighetsutövning och försäljning av tjänster, men så förhåller det sig
inte i det här fallet.

Anf. 99 LENNART FRIDÉN (m):

Herr talman! De här kontrollerna utförs på uppdrag av miljö- och hälso-
skyddsförvaltningen i Göteborg. Därvid fullgör man rent praktiskt och fak-
tiskt en myndighetsuppgift, eftersom det åligger just miljö- och hälsoskydds-
förvaltningen att se till att kontrollerna utförs.

Det klart att det finns en marknad. Enligt vad jag hörde förra veckan har
ett företag redan dragit konsekvensen av den obehagskänsla man har. Detta
företag har slutat att ta in sina produkter via Göteborg, och man tar i stället
in dem via Helsingborg. Detta borde i första hand oroa mina kolleger inom
kommunledningen i Göteborg.

Oavsett om en verksamhet sker direkt eller indirekt - eller om det rör sig
om myndighetsutövning - är det inte bra om den ifrågasätts genom att folk
känner obehag inför att det finns ett partsintresse i denna verksamhet.

Anf. 100 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag kan förstå synpunkten att det inte är bra att känna obe-
hag inför någonting som man befarar är ett partsintresse. Samtidigt tror jag,
att om man har bestämda föreskrifter om hur verksamheten skall utövas och
det finns tillsyn beträffande verksamheten, vore det ganska allvarligt om sta-
ten gick in och föreskrev vem som skall äga ett privat företag. Om den saken
tror jag faktiskt att Lennart Fridén och jag kan vara överens.

Anf. 101 LENNART FRIDÉN (m):

Herr talman! Vi är, herr statsråd, utan tvivel överens om den saken. När
kraven på vad laboratoriet skall göra formellt uppfylls, är det inte där som
felen begås. Ägandet som sådant gör att en motpart på en marknad får när
det gäller att sälja produkterna möjlighet till inblick i vad konkurrenterna
gör, och det är det som inte är bra i sammanhanget. Det hade utan tvivel
varit bättre om laboratoriet hade ägts av någon annan. Jag får hoppas att det
inte finns skäl för importörerna att misstänka att inte allt går rätt till.

Anf. 102 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag noterar att ingen i det här sammanhanget har påstått att
det finns misstankar om att det inte går rätt till. Det rör sig om en känsla av
obehag på grund av ägarförhållandena. Risken är ju den att denna känsla av
obehag kan uppstå när som helst. I ett senare skede skulle man möjligen
kunna misstänka att den enda chansen att klara av obehaget vore att staten

övertog verksamheten. Men det är inte regeringens uppfattning att detta är
nödvändigt.

Anf. 103 LENNART FRIDÉN (m):

Herr talman! Det har i alla fall lett till att den förre laboratoriechefen slu-
tat. Han anser sig inte kunna arbeta vid laboratoriet, eftersom det är svårt
att upprätthålla en strikt gräns mellan å ena sidan det som laboratoriet gör i
största allmänhet och när det arbetar för sina ägare och å andra sidan när
laboratoriet har funktionen att arbeta för miljö- och hälsoskyddsförvaltning-
ens räkning. Jag menar att vi här trots allt har att göra med ”Caesars hustru”,
och det tycker jag inte är bra.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motionerna
1991/92:Bo7-Bo9 till bostadsutskottet

20 § Meddelande om information från regeringen, m.m.

Anf. 104 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Vid kammarens sammanträde torsdagen den 9 april kl. 14.30 lämnar stats-
rådet Ulf Dinkelspiel information om den svenska Europapolitiken.

Den muntliga frågestund som enligt planen för kammarsammanträden
skulle äga rum torsdagen den 9 april kl. 14.30 utgår. Nästa muntliga fråge-
stund anordnas torsdagen den 23 april kl. 14.30.

Jag vill också erinra om att frågor till frågestunden tisdagen den 21 april
skall lämnas in till kammarkansliet senast tisdagen den 14 april kl. 13.30.

21 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1991/92:146 Bemyndigande att avskaffa vissa sanktioner mot Sydafrika,
m.m.

1991/92:162 Ändring i tulltaxelagen (1987:1068) m.m.

1991/92:166 Ändring i tullagen och om vissa skattefrågor

Kulturutskottets betänkanden

1991/92:KrU18 Allmän kulturverksamhet m.m.

1991/92:KrU19 Ersättningar och bidrag till konstnärer
1991/92:KrU21 Bibliotek, bildkonst, konsthantverk m.m.

1991/92:KrU22 Arkiv

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:93 Bostadsutskottets betänkanden

7 april 1992 1991/92:BoU15 Vissa frågor om hyreslagstiftningen m.m.

1991/92:BoU16 Vissa anslag till bostadsförsörjningen

22 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 6 april

1991/92:174 av Georg Andersson (s) till kulturministern om väntetiderna för
asylsökande:

De asylsökande som överklagat invandrarverkets beslut får vänta orimligt
länge innan deras ärende slutligt avgörs. Detta förhållande är tyvärr ingen
ny företeelse. Alla invandrarministrar har kämpat med detta problem. Men
antalet överklagade ärenden har aldrig varit större än nu. Och det finns risk
för att situationen ytterligare kommer att förvärras under den närmaste ti-
den.

Den aktuella situationen beror på flera orsaker. För det första har till-
strömningen av asylsökande under de senaste åren varit mycket stor. För det
andra har uppenbarligen invandrarverket bl.a. tack vare den nya organisa-
tionen kunnat påskynda behandlingen av ärendena i första instans. För det
tredje synes det brådstörtade införandet av den nya utlänningsnämnden som
regeringen gjorde vid årsskiftet ha skapat stora övergångsproblem.

Resultatet har blivit att enligt uppgift finns nu en ärendebalans hos utlän-
ningsnämnden på mer än 9 000 ärenden, vilka berör uppskattningsvis 15 000
personer. De flesta av dessa vistas nu i förläggningar.

Behandlingen av ärenden i den nya utlänningsnämnden har gått trögt. Un-
der de första tolv veckorna har endast ca 600 ärenden avgjorts. Det innebär
att ärendebalansen torde ha fortsatt att öka.

I sammanhanget bör noteras att regeringens övergångsbestämmelse inne-
bär att de som sökt asyl före den 1 juli 1990 skall få stanna på grund av lång
vistelsetid om inga särskilda skäl talar emot. En stor del av de av utlännings-
nämnden hittills avverkade ärendena tillhör denna kategori. Inte mindre än
279 ärenden har bifallits på den grunden. Bara 36 ärenden har bifallits på
grund av flyktingskäl eller humanitära skäl. Ärenden som avgjorts på grund
av lång vistelsetid är i allmänhet att betrakta som lätta och kräver normalt
ingen längre handläggning. I den takt som nu vistelsetiden inte längre blir
tillämplig som kriterium för att erhålla uppehållstillstånd, kan man därför
räkna med att handläggningstiden kommer att förlängas.

Vidare är det bekant att ett stort antal med jugoslaviskt medborgarskap
har sökt asyl. Dessa har i avvaktan på att läget i det gamla Jugoslavien skall
klarna, inte behandlats av invandrarverket. När dessa avgörs av invandrar-
verket kan man förutse en anhopning av ärenden hos utlänningsnämnden.

Alla dessa förhållanden sammantagna kan bedömas leda till kraftigt för-
längda väntetider för asylsökande. I landets förläggningar finns nu ca 33 000

personer som väntar på besked om uppehållstillstånd. Deras situation blir
allt svårare. Regeringens aviserade löfte om att ge rätt till tillfälliga arbetstill-
stånd torde inte, bl.a. med tanke på de växande arbetslöshetsköerna, inne-
bära någon förbättring för dessa människor.

Mot denna bakgrund vill jag till kulturminister Birgit Friggebo ställa föl-
jande frågor:

Vilka omedelbara åtgärder är regeringen beredd att vidta för att komma
till rätta med de långa väntetiderna för asylsökande?

Är regeringen beredd att lägga större vikt vid lång väntetid som grund för
uppehållstillstånd för asylsökande?

1991/92:175 av Pär Granstedt (c) till kommunikationsministern om omför-
handling av den s.k. Dennisuppgörelsen:

Den s.k. Dennisuppgörelsen mellan den dåvarande regeringen och vissa
partier i Stockholms läns landsting innebär omfattande satsningar dels på
kollektivtrafik och dels på nya trafikleder i Stockholms län. Det är ett uttryck
för insikten att radikala åtgärder är nödvändiga för att råda bot på Stock-
holmsregionens trafikproblem.

Det råder ett brett politiskt stöd för en kraftfull utbyggnad av kollektivtra-
fiken i länet. Vissa partier, inte minst Centerpartiet, kräver mer omfattande
utbyggnad än vad som ligger i Dennispaketet.

Däremot är vissa av trafikledsplanerna mycket kontroversiella. Det gäller
i första hand Österleden och Västerleden. Bägge dessa projekt står i konflikt
med starka och berättigade miljöintressen. Det finns därför anledning att
räkna med att de blir allvarligt fördröjda om de alls blir av.

Det vore dock olyckligt om oenigheten bakom vägsatsningarna ledde till
att också de angelägna investeringarna i kollektivtrafiken sköts på framti-
den. Det är tvärtom i rådande konjunkturläge viktigt att påskynda dessa så
mycket som möjligt. Det vore ett bra sätt att möta regionens svåra sysselsätt-
ningsproblem. Kostnaderna blir sannolikt också lägre om utbyggnaden kan
ske under lågkonjunktur.

Det vore därför angeläget att dela Dennispaketet och genomföra investe-
ringarna i kollektivtrafiken med förtur. Mycket tyder dessutom på att en or-
dentlig förbättring av kollektivtrafiken kan hejda biltrafikens utveckling på
ett sådant sätt att de kontroversiella vägprojekten helt kan utgå. De resurser
som i så fall frigörs bör då kunna användas för fortsatta förbättringar inom
kollektivtrafiken.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till kom-
munikationsministern:

Är kommunikationsministern beredd att medverka till en skyndsam om-
förhandling av den s.k. Dennisuppgörelsen så att kollektivtrafiksatsningarna
kan genomföras med förtur medan framför allt Österleden och Västerleden
tills vidare får anstå?

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

23 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 6 april

1991/92:651 av Bo Finnkvist (s) till näringsministern om avsiktsförklaringen
vid köpet av Uddeholm Tooling:

I samband med att österrikiska stålföretaget Voust Alpine köpte Udde-
holm Tooling lade man fram en avsiktsförklaring.

Två branschkunniga svenskar sattes in i styrelsen, dessa har nu ersatts av
två jurister. De fackliga representanterna har avgått i protest mot dessa åt-
gärder.

Denna åtgärd tillsammans med den uppenbara oviljan att leva upp till ut-
fästelser inom andra områden i samband med köpet är raka motsatsen till
vad som utlovades i övertagandet av företaget.

Affären måste tas upp på nytt till behandling mellan regeringarna i Sverige
och Österrike.

Den österrikiska industriministern var inblandad i diskussioner vid överta-
gandet och ställde på det viset också upp bakom avsiktsförklaringarna och
de löften som gavs om ersättningssysselsättning m.m. Sysselsättningssitua-
tionen i Hagfors är, redan med dagens varsel på 350, katastrofal.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga näringsministern följande:

Har näringsministern för avsikt att ta en ny kontakt med den österrikiska
regeringen i frågan?

1991/92:652 av Pär Granstedt (c) till utrikesministern om en internationell
fredsstyrka till Sydafrika:

De sydafrikanska myndigheterna har demonstrerat sin oförmåga och
ovilja att förhindra våld i de svarta förstäderna. Det finns tvärtom starka
tecken som tyder på att myndigheterna uppmuntrat våldet. Samtidigt använ-
der regeringen de Klerk våldet som förevändning att bromsa demokratise-
ringsprocessen. ANC-ledaren Mandela har vädjat om en internationell
fredsstyrka för att åstadkomma den lag och ordning som de sydafrikanska
myndigheterna inte upprätthåller.

Är utrikseministern beredd att stödja Mandelas förslag om en internatio-
nell fredsstyrka till Sydafrika, lämpligen i FN:s regi?

24 § Kammaren åtskildes kl. 16.13.

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 8 § anf. 18 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

LISBET HANSING ENGSTRÖM

/Barbro Karlsson

Prot. 1991/92:93

7 april 1992 Innehållsförteckning

Tisdagen den 7 april

1§ Justering av protokoll................................. 1

2 § Ledighet........................................... 1

3 § Meddelande om svar på interpellationer................... 1

4 § Svar på fråga 1991/92:624 om EG och det svenska snuset..... 2

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Anita Modin (s)

5 § Svar på fråga 1991/92:617 om socialtjänsten och sekretesslagstift-

ningen .......................................... 3

Statsrådet Reidunn Laurén (-)

Richard Ulfvengren (kds)

6 § Svar på fråga 1991/92:625 om säkerhetsåtgärder vid försvarsmak-

tens vapenförråd................................... 4

Försvarsminister Anders Björck (m)

Göthe Knutson (m)

7§ Svar på fråga 1991/92:649 om användningen av Tullingebasen.. 7

Försvarsminister Anders Björck (m)

Ines Uusmann (s)

8 § Svar på fråga 1991/92:550 om gatubarnen i Brasilien......... 8

Statsrådet Alf Svensson (kds)
Annika Åhnberg (v)

9§ Svar på fråga 1991/92:641 om Burma..................... 14

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Kristina Svensson (s)

10 § Svar på fråga 1991/92:618 om lönebidragen och arbetsgivare som

inte tecknat kollektivavtal........................... 17

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Sten Svensson (m)

11 § Svar på fråga 1991/92:619 om ungdomspraktikplaterna och för-

säkringsskyddet ................................... 18

Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)

Sten Svensson (m)

12 § Svar på frågorna 1991/92:629, 630, 633 och 638 om arbetsmark-

nadssituationen.................................... 19

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Axel Andersson (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Jan Fransson (s)

Yvonne Sandberg-Fries (s)

Förste vice talmannen (om debattreglerna)

13 § Svar på fråga 1991/92:626 om reglerna om ersättning från A-kas-

san............................................. 25

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Sten Andersson i Malmö (m)

14 § Svar på fråga 1991/92:639 om kvinnorna och frågor om miljö och

utveckling........................................ 27

Statsrådet Görel Thurdin (c)

Inga-Britt Johansson (s)

15 § Svar på fråga 1991/92:623 om livsmedelslagstiftningens konkur-

renshämmande effekter............................. 30

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Jan Backman (m)

16 § Svar på fråga 1991/92:636 om åtgärder mot älgsjukdom som upp-

Prot. 1991/92:93

7 april 1992

träder i västra Sverige............................... 32

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

John Andersson (v)

17 § Svar på fråga 1991/92:631 om svenskt fiske i Östersjön...... 33

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Christer Skoog (s)

18 § Svar på fråga 1991/92:648 om en från partsintressen oberoende

kontroll av livsmedel............................... 36

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Lennart Fridén (m)

19 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 39

20 § Meddelande om information från regeringen, m.m.......... 39

Förste vice talmannen

21 § Bordläggning...................................... 39

22 § Anmälan om interpellationer

1991/92:174 av Georg Andersson (s) om väntetiderna för asyl-
sökande .................................. 40

1991/92:175 av Pär Granstedt (c) om omförhandling av den s.k.
Dennisuppgörelsen.............................. 41

23 § Anmälan om frågor

1991/92:651 av Bo Finnkvist (s) om avsiktsförklaringen vid kö-
pet av Uddeholm Tooling......................... 42

1991/92:652 av Pär Granstedt (c) om en internationell freds-
styrka till Sydafrika.............................. 42

gotab 41247, Stockholm 1992

Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:93 Tisdagen den 7 april

Riksdagens protokoll1991/92:93

Tisdagen den 7 april

Kl. 14.00-16.13

7 april 1992 Innehållsförteckning

Riksdagens protokoll
1991/92:93