Riksdagens protokoll

1991/92:86

Fredagen den 27 mars

Kl. 9.00-12.58

Protokoll

1991/92:86

1 § Meddelande om debatt om kärnkraftens säkerhetsproblem

Anf. 1 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får anmäla att Vänsterpartiets riksdagsgrupp har framställt önskemål
om särskild debatt om kärnkraftens säkerhetsproblem samt att talmannen
beslutat att en sådan debatt skall anordnas torsdagen den 2 april kl. 14.30.

Från Vänsterpartiet deltar Rolf L Nilson. Regeringen företräds av miljö-
minister Olof Johansson (c).

Följande skrivelse hade inkommit den 24 mars 1992:

Begäran om särskilt anordnad debatt.

Med anledning av kärnkraftsolyckan vid Sosnovyj Bor utanför S:t Peters-
burg i Ryssland begär Västerpartiet härmed en särskilt anordnad debatt om
kärnkraften.

Konsekvenserna av kärnkraftsolyckan vid kärnkraftverket Sosnovyj Bor
utanför S:t Petersburg kan inte överblickas när detta skrivs, men olyckan
påminner oss på ett dramatiskt sätt om det hot som kärnkraften utgör.

Ett stort antal östeuropeiska reaktorer är enligt samstämmiga uppgifter i
så dåligt skick att det enda rätta ur strikt säkerhetssynpunkt vore att omedel-
bart stänga dem. En sådan åtgärd skulle emellertid samtidigt få oöverblick-
bara konsekvenser för energiförsörjningen i berörda länder.

Det krävs därför insatser på en mängd nivåer och av olika slag för att un-
danröja hotet om en kärnkraftskatastrof. Reaktorer behöver stängas och/el-
ler byggas om. Säkerhetssystem måste förbättras. Ny energiproduktion
måste till. För detta krävs nya tekniker, erfarenhet, kunnande och framför
allt stora kapitaltillskott. Detta måste tillföras utifrån.

Sveriges insatser för att göra energiproduktionen i östra Europa säkrare
måste mot bakgrund av det inträffade intensifieras, men vi måste också på
allvar ställa frågor om vår egen kärnkraftsaweckling. Vi vet att det inte finns
någon säker kärnkraft och att bestämma tidpunkten då den första svenska
reaktorn skall stängas kan vara ett bra sätt att få trovärdighet när vi kräver
att man skall stänga anläggningar i andra länder.

Med denna bakgrund begär Vänsterpartiet en särskild debatt om säker-
hetsfrågorna vid användning av kärnkraft i Östeuropa och i Sverige.

Vänsterpartiet kommer att företrädas av Rolf L Nilson.

1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 86

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

För Vänsterpartiets riksdagsgrupp

Annika Åhnberg Rolf L Nilson

2 § Svar på interpellation 1991/92:116 om kvinnors ställning vid ett
EG-medlemskap

Anf. 2 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Kristina Svensson har frågat mig om kvinnors ställning vid
EG-medlemskap. Följande specifika frågor har ställts:

1. Kommer konsekvensanalyser av svenskt medlemskap att göras avseende
både män och kvinnor?

2. Kommer förhandlingsgruppen att bestå av både män och kvinnor?

3. Hur kommer konsekvensanalyserna att presenteras?

Kristina Svensson har i interpellationen framhållit att allt fler svenska
kvinnor känner oro inför ett EG-medlemskap. Rädslan skulle bottna i farhå-
gor för att förhållanden och villkor som gäller för kvinnorna i EG-länder
skulle bli verklighet även för svenska kvinnor.

Jag vet att en del svenska kvinnor känner oro inför ett EG-medlemskap.
Denna oro måste vi självfallet ta på allvar. Vi måste förstå dess orsaker och
bevekelsegrunder. Vi måste också informera på ett sakligt och tydligt sätt
om vad ett medlemskap i EG innebär för kvinnor, för män och för Sverige
som nation.

Jag vill först peka på att EG inte heller i dessa frågor är ett enhetligt om-
råde. Det finns stora regionala skillnader. Att det är förhållandevis - jämfört
med Sverige - få kvinnor i Central- och Sydeuropa som förvärvsarbetar är
historiskt, kulturellt och socialt betingat och har inte med själva EG-med-
lemskapet att göra. Omvänt råder i Danmark, och i flera regioner i de nord-
liga EG-länderna, förhållanden som påminner om våra.

I debatten hävdas ofta att ett medlemskap i EG kommer att leda till ned-
skärningar i den offentliga sektorn och att sysselsättningen inom den offent-
liga sektorn därmed minskar. Enligt mångas mening skulle detta drabba
kvinnorna särskilt hårt, eftersom Sverige har en unikt stor andel kvinnor an-
ställda i offentlig tjänsteproduktion. Antagandet förutsätter dock dels att
kvinnor i högre utsträckning än män måste vara anställda i offentlig sektor,
dels att man inom EG skulle ha hinder mot en hög offentlig utgiftskvot.

Sambandet mellan offentliga utgifter och kvinnlig förvärvsverksamhet är
dock inte entydigt. I synnerhet Finland (73 %) men även USA och England
har relativt hög kvinnlig förvärvsfrekvens men låga offentliga utgifter. Au-
stralien och Schweiz har mycket högre kvinnlig förvärvsfrekvens än Italien,
Grekland och Spanien men betydligt lägre andel offentliga utgifter. Det är i
stället andra samband som är viktiga.

Så är t.ex. en hög BNP per capita ofta förenad med en hög kvinnlig för-
värvsfrekvens, dvs. med en hög utvecklingsgrad i ett land är andelen kvinnor
på arbetsmarknaden ofta större.

Ett medlemskap i EG innebär för Sveriges del att betingelserna för en sta-
bil ekonomisk tillväxt förbättras. Detta leder i sin tur till en vidgad och för-
stärkt arbetsmarknad både för kvinnor och för män.

I långtidsutredningens nyligen publicerade huvudbetänkande (SOU
1992:19) - vilket är en tjänstemannaprodukt - ägnas ett omfattande kapitel
åt den internationella integrationens inverkan på svenk ekonomi. I detta be-
handlas även följderna för jämställdhet mellan kvinnor och män. I en sär-
skild bilaga till långtidsutredningen, bil. 16, med titeln Svenska kvinnor mö-
ter Europa, görs en fördjupad analys av jämställdhetsfrågorna. Bilagan vän-
tas bli publicerad i maj 1992.

Långtidsutredningens slutsats är att den allmänna ekonomiska utveck-
lingen och de inhemska värderingarna spelar störst roll för utvecklingen mot
ett jämställt samhälle. Den allmänna ekonomiska utvecklingen påverkas av
den internationella integrationen, oavsett vilken EG-anknytning Sverige
väljer. Sveriges deltagande i den internationella fördelningen av produktion
av varor och tjänster är en förutsättning för det svenska välståndet. Så kom-
mer det att förbli även i framtiden.

Under de kommande åren måste ett antal svenska skatter sänkas. Man
måste dock ha klart för sig att det inte i första hand är på grund av formella
krav från EG:s sida utan av hänsyn till vår internationella konkurrenskraft -
vare sig vi står utanför EG eller ej - som skatter måste sänkas. Skattesänk-
ningarna är nödvändiga på grund av inhemska effektivitetskrav och på grund
av människors, varors och kapitals ökade internationella rörlighet. Det
framstår på goda grunder som sannolikt att utrymmet för offentliga insatser
skulle bli ännu mer lidande om vi stod utanför EG, detta på grund av lägre
tillväxttakt i ekonomin.

Hur de offentliga inkomsterna används och vilka konsekvenser detta får
ur jämställdhetssynvinkel förblir i allt väsentligt en nationell angelägenhet.
Den lagstiftning som nu finns inom EG på det sociala området utgörs av mi-
nimikrav. Den ytterligare lagstiftning på detta område som kan komma i
fråga bl.a. med anledning av den mellanstatliga överenskommelse som elva
EG-länder ingick om samarbete avseende sociala frågor, vid Maastricht-mö-
tet, innebär inte att principen om minimikrav förändras. Det kommer alltså
även i fortsättningen att vara fullt möjligt för de enskilda länderna att ha en
högre social kravnivå. Den svenska regeringen kommer att driva de sociala
frågorna, inkl, jämställdhetsfrågorna, med kraft såväl i Sverige som i EG.

Herr talman! Av vad jag nyss sagt framgår att en bred analys om svenska
kvinnor och Europafrågorna snart kommer att redovisas. Det är min för-
hoppning att denna utredning skall tjäna som underlag för en allsidig och
fördjupad debatt i frågan.

En hel del annat material som belyser dessa frågor har också fortlöpande
tagits fram inom regeringskansliet såväl inför EES-förhandlingarna som in-
för medlemskapsförhandlingarna. Detta har bl.a. redovisats i tidigare grön-
böcker.

Vidare har ett häfte i serien Fakta Europa utkommit - Kvinna i Europa
(1990:3). Utrikes- och civildepartementen arrangerade ett seminarium om
Europa och kvinnorna i oktober 1990. Från detta seminarium finns en skrift-
lig rapport med samma titel. Att anordna seminarier har visat sig vara ett bra
sätt att uppmuntra till ytterligare studier och diskussioner om dessa ange-
lägna frågor.

Under 1991 fördelade dåvarande civildepartementet ca 3 milj.kr. för sär-

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

skilda jämställdhetsåtgärder till ett åttiotal organisationer för information
och opinionsbildning m.m. i syfte att stimulera debatten om frågor som rör
kvinnorna och EG. Ett aktivt arbete pågår nu runt om i landet för att öka
kunskaperna om hur ett närmare samarbete med EG påverkar de svenska
kvinnorna.

Det finns dock enligt min mening anledning att överväga ytterligare infor-
mationsinsatser. Regeringen har för avsikt att i årets kompletteringsproposi-
tion föreslå att särskilda medel avsätts för bred och allsidig EG-information.
Med hänsyn till kvinnofrågans stora betydelse ter det sig naturligt att en del
av dessa medel avsätts just för mer information om detta.

Vad gäller jämställdhetsfrågorna har lagstiftningens konsekvenser analy-
serats av den s.k. jämställdhetsutredningen, vilket lett fram till en ny jäm-
ställdhetslag, som trädde i kraft den 1 januari 1992. Därmed har Sverige upp-
nått EG:s strängare regler vad avser lika lön för lika och likvärdigt arbete. I
den nya lagen är också indirekt diskriminering uttryckligen förbjuden.

Kristina Svensson frågar också om förhandlingsdelegationens samman-
sättning. Jag vill poängtera att liksom vid EES-förhandlingarna kommer ett
stort antal representanter för olika departement och myndigheter att vara
direkt berörda av medlemskapsförhandlingarna. Självklart kommer såväl
kvinnor som män att ingå i förhandlingsdelegationen.

Anf. 3 KRISTINA SVENSSON (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Dinkelspiel för svaret på min interpel-
lation.

Just nu pågår i hela landet ett genuint folkbildningsarbete på temat EG.
Det är alldeles uppenbart att den första EG-yran nu har lagt sig och att vi
kommit in i ett stadium där man förhåller sig mer kritiskt till de genomgri-
pande förändringar som ett medlemskap innebär för framtiden. Det här har
ju också bekräftats av opinionsmätningar den senaste tiden.

De som uttrycker stor tveksamhet om ett svenskt medlemskap är till stor
del kvinnorna. Jag tror att det finns flera skäl till det.

Först och främst jämför man sin egen situation med de förhållanden och
villkor som kvinnor lever under i EG-länderna. Det finns ingenstans i värl-
den där kvinnor har det så bra som i de nordiska länderna. Även om vi inte
är nöjda, och även om det finns brister och ojämställda villkor på arbets-
marknaden, har vi ändå i ett internationellt perspektiv kommit långt. För-
värvsfrekvensen i Sverige är t.ex. i det närmaste lika för män och kvinnor.

Vi har byggt ut en offentlig sektor som ger oss både arbeten och service
för att vi skall kunna arbeta. Barnomsorg och äldreomsorg har organiserats
inom den gemensamma sektorn och skattefinansierats. Föräldraförsäkring-
ens successiva utbyggnad ger reella förutsättningar för kvinnor och män att
dela på föräldraansvaret.

Det är riktigt att kvinnors situation i hög utsträckning varierar mellan de
olika EG-länderna. Man kan ändå generellt säga att kvinnor i dessa länder
har en mycket svagare ställning på arbetsmarknaden, att arbetslösheten
bland kvinnor är stor, att det saknas barnomsorg och äldreomsorg. Kvinnor
i de här länderna har i stor utsträckning inte något val utan lever sina liv som
hemmafruar, även om de hellre skulle önska något annat.

Många svenska kvinnor drar då den slutsatsen att ett medlemskap kom-
mer att medföra en tillbakagång till 50- eller 60-tals-Sverige. Jag menar att
det är en förhastad slutsats. Det är inte EG-medlemskapet i sig som kommer
att innebära en tillbakagång för kvinnorna i Sverige. Avgörande blir natur-
ligtvis vilken politik som förs i Sverige.

Jag noterar att statsrådet konstaterar att skatterna i Sverige inte behöver
sänkas på grund av formella krav från EG:s sida. Det är en mycket viktig
sakupplysning. Detta är en mycket mer nyanserad hållning än vad som fram-
fördes förra veckan av andra moderata regeringsföreträdare. Då fick vi höra
att EG-anpassningen kräver skattesänkningar på uppemot 30 miljarder. Så
är det alltså inte. Detta är oerhört väsentligt.

Statsrådet säger i sitt svar att skattesänkningarna krävs av hänsyn till vår
internationella konkurrenskraft. Slutsatsen blir då att vi i Sverige även efter
ett eventuellt medlemskap själva bestämmer om skatternas storlek och hur
vår välfärd skall organiseras.

Här är det naturligtvis skillnad på moderat och socialdemokratisk politik.
Vi socialdemokrater anser att det är en skattefinansierad vård och omsorg
som även efter ett medlemskap skall ge oss den service som är så väsentlig
framför allt för kvinnors möjligheter att leva ett jämställt liv.

Kvinnor i Sverige oroar sig just nu för följderna av en anslutning, och
många är tveksamma till medlemskapet. Det verkar som att tveksamheten
ökar ju längre bort man kommer från södra Sverige, Göteborg och Stock-
holm. Man fruktar att områden som i dag är glesbygd kommer att ytterligare
försvagas i samband med en EG-anslutning.

En återkommande fråga på EG-möten i Värmland, Norrlands inland och
Bergslagen är: Kommer vi att få behålla vår nationella regionalpolitik?

Det vore värdefullt om statsrådet för att stilla den oro som finns ute i
landet kunde bekräfta att vi kommer att ställa krav på att även fortsättnings-
vis föra en svensk regionalpolitik och att dessa krav är prioriterade i förhand-
lingarna.

Det finns ytterligare en anledning till varför kvinnor oroar sig för medlem-
skapet. Man är nämligen osäker på vad som skall hända med vår neutralitets-
politik.

Begrepp som europeisk identitet uppfattar man som en dimridå som
skymmer sikten. Statsministern talar inte klarspråk utan glider undan när
han får frågan om Sverige kan tänkas bli medlemmar i WEU, den organisa-
tion inom vilken den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken kom-
mer att ligga.

För det stora flertalet svenska kvinnor är neutralitetspolitiken självklar
och omistlig. Man frågar sig: Kan man inte lita på riksdagsbeslutet, det som
sade att vi ansöker om medlemskap med bibehållen neutralitet? Kan statsrå-
det Dinkelspiel komma med ett lugnande besked?

Svaret på min interpellation är fylligt och analyserande. Det är därför nå-
got av en västgötaklimax att läsa sista meningen. Jag citerar: ”Självklart
kommer såväl kvinnor som män att ingå i förhandlingsdelegationen.” Vad är
egentligen statsrådets ambition i den frågan?

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Anf. 4 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Herr talman! Kristina Svensson tar i sin interpellation upp många av de
frågeställningar som diskuteras i vårt land. Det är därför särskilt glädjande
att statsrådet i den här interpellationsdebatten bemödat sig om ett ovanligt
genomarbetat svar.

Många av Kristina Svenssons frågor är representativa. Frågorna har vuxit
fram beroende delvis på att motståndarna har velat skapa oro, delvis på att
kunskapen om t.ex. regelverk är så föga känd. Det är därför bra att Kristina
Svensson påpekar vikten av att få ut information som särskilt riktar sig till
kvinnor.

Det finns bl.a. anledning att visa hur länder inom EG som har en mindre
socialiserad välfärd ändå har bra sociala välfärdssystem, även om de givetvis
inte är exakt likadana som våra, en relativt hög kvinnlig förvärvsfrekvens,
och inte minst att förvärvsfrekvensen är stigande bland kvinnor i alla tolv
EG-länderna. Takten varierar, men färdriktningen är densamma. I Dan-
mark har t.ex. förvärvsfrekvensen stigit med 11 % efter EG-inträdet.

Det är inte sannolikt att man i Sverige som enda land skulle få ett helt
annat mönster än i andra medlemsländer. Faktum är att valfriheten har ökat
i medlemsländerna på grund av inverkan från EG. I Sverige kan knappast
kvinnors förvärvsfrekvens öka mer. I Stockholm förvärvsarbetar kvinnorna
faktiskt mer än männen. Förskolebarnens mammor arbetar mer än genom-
snittet för alla kvinnor, detta trots att de uttalat att de skulle föredra att mer
ta hand om sina barn.

Delvis handlar detta om ekonomiska möjligheter att leva som man önskar.
I Sverige har bl.a. ekonomiska styrmedel påverkat kvinnor att öka sitt för-
värvsarbete. Det är styrmedel som vaije land kan handha som det önskar
förutsatt att besluten fattas i demokratisk ordning. I en jämförelse mellan tio
länder visade det sig att svenska kvinnor i större utsträckning arbetade för
att de ville tjäna pengar och inte för att utvecklas i arbetet.

Förvärvsfrekvensen är inte bara ett uttryck för kvinnors vilja och ekono-
miska styrmedel. Den påverkas också av landets ekonomiska styrka. I det
avseendet har tyvärr det socialistiska arvet lett till strukturfel i vår ekonomi
som nu leder till en kraftig ökning av arbetslösheten, vilket bidrar till att för-
värvsfrekvensen bland både män och kvinnor nu sjunker.

Kristina Svensson tar upp lönedifferensen mellan kvinnor och män, en
fråga som man även i EG intresserar sig för. I Sverige gick processen när
kvinnorna kom ut på marknaden av olika skäl - inte minst Myrdalska - rela-
tivt snabbt.

Med relativt sett liten lönespridning och kvinnor på bred bas på arbets-
marknaden ligger kvinnornas löner här i bättre paritet med männens än på
flera andra håll. Så är det statistiskt sett, men går man sedan in och ser när-
mare på någon stor kvinnoarbetsplats, t.ex. Stockholms läns landsting, som
har en väl utvecklad lönestatistik, visar det sig att lönedifferensen där är
ungefär densamma som genomsnittet i EG:s länder.

EG har tillsatt en grupp för att analysera den här frågan och föreslå åtgär-
der. Den idén har vi ju också senare följt upp i Sverige. EG har genom sitt
inflytande också bidragit till att den svenska jämställdhetslagen har skärpts
just när det gäller lönediskriminering.

En annan viktig fråga när det gäller kvinnors förvärvsarbete är barnom-
sorg. Kommunal-Aktuellt presenterade för ett år sedan en jämförelse mellan
Sverige och EG-länderna. Där framgick att Sverige ligger näst högst vad av-
ser barn under tre år, med 29 %, medan Danmark ligger på 48 %.

Men när det gäller barn över tre år fanns det länder som låg före Sverige,
t.ex. Frankrike och Belgien med 95 %, Danmark och Italien med 85 %, me-
dan Spanien låg ungefär på Sveriges nivå - 66 %. Flera länder låg givetvis
under.

Detta gällde endast barnomsorg som var helt eller delvis offentligfinansie-
rad. Sedan finns det ofta flera privata alternativ än hos oss. Siffrorna är ett
år gamla, och det händer en hel del på det här området, som ju är högaktuellt
i flera EG-länder. Sannolikt gr det något högre siffror i dag.

Man kan alltså inte hävda att det inte finns någon barnomsorg i EG-län-
derna, som många debattörer har försökt att göra - dock inte Kristina Svens-
son. Det är naturligtvis inte fråga omsvenska daghem, utan barnomsorg som
i olika avseenden är avpassad för förhållanden och värderingar som gäller i
resp. land.

Vill man se till helheten, kan man i stället mäta barnstödet i procent av
disponibel inkomst. Då leder Belgien med 22,9 %, följt av Holland med

18.9 %, Danmark 17,8 % och Frankrike 16 %, att jämföras med Sveriges

13.9 %.

Men detta är alltså statistik, och den har alltid sin begränsade betydelse.
Ingen av oss, varken Kristina Svensson, statsrådet eller jag, kan med säker-
het tala om hur Sverige kommer att se ut om tio år, om vi är medlemmar i
EG eller om vi står utanför - hur det ser ut med jämställdheten, med arbets-
lösheten eller med ekonomin.

Vad vi med största sannolikhet kan anta är att vår ekonomiska situation
kommer att vara bättre om vi är med än om vi står utanför. Kvinnor har de
facto en svagare ekonomisk ställning, och god standard ger alltid mer till sva-
gare grupper, liksom ekonomisk tillbakagång drabbar svagare grupper hår-
dare.

Förhandlingsgruppen kommer att bestå av kvinnor och män, informerar
statsrådet. Jag hade aldrig föreställt mig någonting annat. Jag tror att både
statsrådet och regeringen är alldeles för kloka för att avstå från de viktiga
erfarenheter som kvinnor har att bidra med i de här sammanhangen. Men
det är också viktigt att statsrådet tar fasta på de propåer som framförs om
behovet av lättillgänglig information i de här frågorna.

Inte minst vore det bra i det sammanhanget att få en belysning av EG:s
tolv nätverksgrupper för kvinnor. Där behandlas t.ex. frågor som skulle för-
våna de svenska kvinnor som har förutfattade meningar om kvinnor i andra
länder. Det som kanske har slagit mig mest i samarbetet med andra euro-
peiska kvinnor är att trots skillnaderna är problemen, vardagsfrågorna, hop-
pen och drömmarna om framtiden, ändå så lika.

Därmed vill jag tacka interpellanten, och tacka statsrådet för att han kom-
mer att se till att en bred, varierad upplysning skall komma till stånd.

Anf. 5 LENA KLEVENÅS (s):

Herr talman! Den viktigaste invändningen mot EG ur kvinnlig synvinkel
är att EG bygger på den omöjliga förutsättningen evig ekonomisk tillväxt.

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Med detta menar jag inte att alla kvinnor delar denna insikt, bara att det är
vanligare att kvinnliga tänkare bär fram denna invändning. Bl.a. kom den
starkt till uttryck på seminariet ”Kvinnor ser på ekonomi”, som hölls här i
riksdagshuset den 8 mars förra året.

Målet för EG är att skapa en större ekonomisk tillväxt. Fortfarande mäter
vi tillväxten som en procentuell ökning av BNP. Andra mätmetoder, som
skall ta hänsyn till miljön, håller på att arbetas fram, men de har ännu inte
fått någon praktisk betydelse. Vi väntar fortfarande på ett förslag från rege-
ringen grundat på utredningen om miljöräkenskaperna, hur man skall räkna
fram en grön BNP. Innan detta är gjort tycker jag att det är mycket vanskligt
att ha ekonomisk tillväxt som högsta politiska mål. Det är så att säga att
börja i fel ände. En ekonomi som inte utgår från ekologin är varken hållbar
eller trovärdig.

Vårt största problem i Sverige sägs vara att vi har en för dålig tillväxt. Sam-
tidigt vet vi att forskarna är ense om att endast 500 miljoner människor kan
leva på vår materiella nivå. Det är vad jorden tål. Nu lever en miljard männi-
skor så, och jorden hotas av en ekologisk kollaps. Vi måste komma bort från
detta tillväxttänkande och i stället börja tänka i kretslopp. Vi lurar oss själva
när vi talar om produktion, när det egentligen är konsumtion av jordens re-
surser vi ägnar oss åt. Vi tar upp olja och mineraler ur jorden, förbrukar
dem, förorenar luften och slänger skrotet på avfallsberget, och det växer i
samma takt som BNP stiger - och vi blir allt fattigare.

EG kommer att medföra att denna s.k. utveckling tar ännu högre fart, och
jag är mycket tveksam till om Sverige skall delta i detta.

Långtidsutredningen hoppas att Sverige skall kunna ställa om sin ekonomi
så att vi får tillbaka 60-talets höga tillväxt. Det är en illusion. Miljöförstör-
ingen håller på att växa oss över huvudet, och vi måste snart betala notan.

Borde vi inte börja diskutera vilket samhälle vi måste skapa om vi vill ha
en långsiktigt hållbar utveckling på jorden, där kvinnor och män även i fort-
sättningen kan ha lust att sätta barn till världen?

Herr talman! Jag skall ta upp ytterligare en sak, som inte är lika princi-
piell, men dock är speciellt betydelsefull ur kvinnors perspektiv.

Det är mycket som vi inte vet om den europeiska union som nu växer
fram, och om vad som kommer att hända med människorna i Sverige om vi
blir medlemmar. En sak vet vi dock ganska säkert, och det är att löneskillna-
derna kommer att öka.

I Sverige hade vi ända till mitten av 80-talet en utveckling mot en större
likhet mellan mäns och kvinnors löner. Nu vidgas den klyftan igen, men vi
har fortfarande en ganska ljus situation med kvinnolöner som ligger på 90 %
av männens löner. Skillnaderna är förmodligen de minsta i världen.

Trots detta hade vi förra året en genomsnittlig löneökning för de högsta
cheferna i Sverige på 170 000 kr. Alltså: ökningen var 170 000. Det är mer än
vad en normal löntagare har i total årsinkomst. Skillnaderna mellan hög- och
lågavlönade i Sverige är alltså mycket stor, trots att de internationellt sett är
mycket små. Nu skall klyftorna öka.

Kvinnor arbetar inom områden som kommer att utsättas för stora ned-
dragningar. Strukturomvandling och konkurrens skall driva fram effektiva

privata vårdföretag. Kvinnor kommer att i stor utsträckning drabbas av ar-
betslöshet och lägre löner.

Särskilt de lågutbildade tillhör förlorarna. Kvinnorna i EG gör det redan
nu i ännu högre grad. Det finns i EG-länderna 25 miljoner kvinnor som lever
under EG:s fattigdomsstreck. Det är framför allt gamla kvinnor utan pen-
sion och unga ensamstående kvinnor med barn. Man talar om fattigdomens
feminisering.

Hur kan det då te sig? Jo, t.ex. så som i Paris ytterområden, där det bor
hemlösa och arbetslösa människor i husvagnar och ruckel, hopsnickrade av
plåt och brädor, där mödrar försöker få sina barn bortadopterade för att de
skall få gå i skola. Utan adress får nämligen inte barnen någon skolgång.
Utan adress får franska medborgare inte heller sjukvård.

Ideella sammanslutningar av sjuksköterskor och läkare driver i dag gratis-
kliniker för unga gravida franska flickor, som förvägrats sjukvård för att de
inte kan betala för sig. Sjukhusen i Frankrike drivs nämligen i dag som effek-
tiva företag med eget budgetansvar, och då vägrar man dem vård som inte
har pengar.

Inte är det konstigt att vi svenska kvinnor är oroade. Vår nordiska tradi-
tion att vaije medborgare har rätt till samhällets omsorg oberoende av in-
komst vill vi inte byta ut mot ett system där de sociala förmånerna bara är
knutna till den som har arbete.

Kvinnorna i EG vill att Sverige skall bli medlem. De hoppas att vi skall
hjälpa till att dra upp dem till vår nivå. Samtidigt varnar de oss: Låt inte EG
försämra jämställdheten! Kräv garantier som villkor för medlemskapet!

Frågan är om det låter sig göras, och - som jag sade i min inledning - frå-
gan är om själva idén med EG vilar på en hållbar grund.

Anf. 6 ULLA PETTERSSON (s):

Herr talman! Också jag möter många kvinnor som uttrycker sin tveksam-
het och oro, och ibland även skepsis, inför ett svenskt medlemskap i EG. Jag
vill därför gärna passa på det här tillfället att till ansvarigt statsråd ställa
några av de frågor jag konfronteras med.

Till dem hör naturligtvis frågan om de offentliga utgifterna. Statsrådet sä-
ger att antagandet att kvinnor skulle kunna förlora på ett medlemskap byg-
ger på två förutsättningar: dels att kvinnor i högre utsträckning än män måste
vara anställda i offentlig sektor, dels att man inom EG skulle ha hinder mot
en hög offentlig utgiftskvot.

Uttryckssättet tyder på att statsrådet inte delar de uppfattningarna. Men
jag tycker att vi i svaret inte får någon riktigt bra utveckling av den första
delen.

Kvinnor måste inte arbeta i den gemensamma sektorn, men faktum är att
de gör det. Detta är naturligtvis inte något som man ändrar på mycket has-
tigt, om man ens tycker att det är önskvärt att ändra på det. Har regeringen
någon annan bedömning än att vård, omsorg och utbildning även i fortsätt-
ningen i ganska stor omfattning kommer att skötas av kvinnor? Jag antar att
regeringen, om man tror att kvinnor även i fortsättningen kommer att arbeta
mycket med detta, menar att det arbetet inte skall finansieras offentligt.
Även offentlig verksamhet kan ju bedrivas på entreprenad. Eller tänker sig

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

regeringen rent av att en större del av det arbetet skall utföras utanför arbets-
marknaden? Det är frågor som jag möter.

Det andra antagandet tolkar jag som att statsrådet menar att det inte finns
något hinder mot en hög offentlig utgiftskvot. Jag har, precis som Kristina
Svensson, funderat på passusen i svaret om de framtida skatterna. Man hör
ju fortfarande borgerliga politiker, även statsråd, motivera skattesänkningar
med anpassningen till EG. Kan vi i dag avfärda EG som formellt skäl till
skattesänkningar och konstatera att regeringen har andra skäl för sin skatte-
sänkningspolitik? Vilket skäl det är, kan vi ju lämna därhän för att inte
hamna utanför ämnet för den här debatten.

Slutligen vill jag gärna säga att jag uppskattar de informationsåtgärder
som redan har vidtagits. Jag ser fram mot långtidsutredningens jämställd-
hetsbilaga. Jag hoppas att vi kommer att få mycket information, men jag
saknar en viktig del i den informationen. Det gäller en fråga som jag ofta får.
Det är en klok fråga, nämligen: Hur ser alternativen ut? Det är viktigt att vi
inte bara får redovisat vad EG innebär, i den mån det låter sig göras, utan
också vad en alternativ framtid kan innebära och vilka konsekvenser den får.
Avser regeringen att också lägga ner möda på att ge oss den informationen?

Anf. 7 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Det är mycket bra att den här diskussionen har kommit upp
igen. Det gläder mig att den nu väcks från socialdemokratiskt håll. Sist jag
stod här och talade om detta var det utifrån en egen interpellation. Då var
det just Kristina Svensson som var regeringens företrädare. Hon talade om
att vi kvinnor inte behövde vara oroliga.

Nu tror jag tyvärr att den oro som många kvinnor i dag hyser är mycket
äkta och berättigad. Det är viktigt att vi sorterar ut vad som är fakta och vad
som inte är fakta, utan fromma förhoppningar, i den här debatten. Den fråga
som vi skall ställa är för det första på vilket sätt ett medlemskap i EG - eller
Europeiska unionen, som det kommer att heta om Sverige väljer att bli med
så småningom - kommer att begränsa Sveriges handlingsfrihet vad gäller den
ekonomiska politiken.

För det andra kan vi ställa oss frågan på vilket sätt ett EG-medlemskap
kommer att innebära att vi tvingas att ändra på vissa skatter. Vad är det fak-
tiska och vad är det politiska i detta? Det är viktigt att man skiljer på det.
Efter vad jag har förstått måste en del skatter anpassas till EG-nivå. Det gäl-
ler punktskatterna, t.ex. momsen, punktskatterna på alkohol och tobak och
energibeskattningen. Eftersom detta skall vara varor som flödar fritt inom
den inre marknaden kommer det att bli en besvärande gränshandel och
andra problem om man har för avvikande skattesatser.

Man har nu räknat ut att detta kommer att innebära minskade skattein-
komster för den svenska staten på 20-25 miljarder kronor. Till detta kommer
en årlig medlemsavgift i den här klubben, Europeiska unionen, på netto 11,5
miljarder kronor, enligt vad jag förstår av de senaste siffrorna. Då är vi uppe
i minskade skatteinkomster och ökade utgifter för den svenska staten på ca
30-40 miljarder kronor per år. Vad gör en regering då? Hur man bedömer
läget beror naturligtvis på vilken regering vi har.

Jag tror att en borgerlig regering i det läget säger att vi måste dra in på de

offentliga utgifterna. Med det menar man tyvärr inte försvaret, som jag
tycker vore en mycket bra offentlig utgift att dra in på, utan man menar de
offentliga utgifter som handlar om vård och omsorg om våra barn, sjuka och
gamla. Det är den sektor som man säger är tärande och inte närande. Den
befolkas i huvudsak av kvinnor. De arbetar till 75 % inom denna sektor. Vi
som inte gör det är beroende av att den fungerar för att kunna sköta våra
jobb. Vi är alltså dubbelt beroende av den offentligt finansierade vården och
omsorgen.

Under parollen Kvinnorna skall återerövra makten i familjen, vill man se
till att vården och omsorgsarbetet förs tillbaka och osynliggörs bakom hem-
mets fyra väggar. Jag tror att detta är den borgerliga regeringens taktik.

Jag vet uppriktigt sagt inte hur det vore om vi hade en annan regering.
Den förra socialdemokratiska regeringen sade att detta skulle lösa sig genom
att ett EG-medlemskap skulle innebära en automatisk tillväxt och någon
form av ekonomiska dynamiska effekter som gjorde att pengarna skulle
trilla in i alla fall. Det betvivlar jag starkt. Det finns inga fakta som talar
för detta. Frågan hänger i luften och är mycket oroande oavsett regering,
eftersom både den tidigare socialdemokratiska regeringen och den borger-
liga regeringen är så förtvivlat entusiastiska för den här lösningen.

För övrigt gläder det mig att det finns en socialdemokratisk kvinna i den
här debatten som vågar stå i talarstolen och vara kritisk till detta mycket för-
legade projekt. Det tyder på en viss tillnyktring och inger hopp inför den
stundande folkomröstningen.

Jag skulle vilja veta hur den borgerliga regeringen tänker hantera detta.
Var skall pengarna tas? Hur skall man kunna krympa statsutgifterna så att vi
passar in i EG-kosfymen? Hur skall vi öka tillväxten så att nya skatteinkoms-
ter trillar in utan att skattesatserna ökar och utan att öka inflationen? Hur
skall vi klara att betala EG:s avgifter, sänka de skatter som den borgerliga
regeringen anser måste sänkas och ändå klara en god äldreomsorg, en bra
sjukvård och ett levande Norrland utan att tvinga kvinnorna hem till spisen?

Detta är en mycket intressant ekonomisk ekvation. Jag undrar hur den
borgerliga regeringen har tänkt att den skall gå ihop. Jag är medveten om
att det fortfarande finns ett visst utrymme för politiska beslut i den svenska
riksdagen vid ett eventuellt medlemskap. Men jag antar att Ulf Dinkelspiel
håller med mig om att den ekonomiska och monetära unionen - som är en
del av ett medlemskap när Sverige eventuellt skall bli medlem - innebär att
varje medlemslands ramar för den ekonomiska politiken blir betydligt mer
begränsade.

Varje medlemsland får ju klara riktlinjer, beslutade av ministrarna i Brys-
sel, för hur stort budgetunderskottet får vara, hur hög räntan får vara, hur
hög inflationen får vara och hur stor utrikesskulden får vara. Valutan blir
gemensam. Den svenska kronan existerar inte, utan vi har ecun. Vi kan
alltså inte skriva ner kronan eller devalvera. Vilka verktyg finns kvar i den
ekonomiska politiken för den nationella regeringen? Vilka beslut finns kvar
för det nationella parlamentet att fatta? Det gäller offentlig sektor och hur
vi skall betala den vård och omsorg som är nödvändig för alla i alla samhällen
och som måste utföras. Någon måste ta hand om de gamla, barnen och de
sjuka.

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Anf. 8 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Jag känner en viss matthet inför att komma efter föregående
talare, som vet så bestämt hur allting är. Det som har präglat den här debat-
ten har varit att det funnits en mycket stark undran inför framtiden. Man har
velat söka svar på hur framtiden skall bli. Frågan är naturligtvis hur framti-
den skall bli, oavsett om vi kommer med i EG eller inte. Där har vi de poli-
tiska instrumenten att spela med i Sverige för att forma den framtid som vi
vill se i vårt land.

Vi i Centerpartiet har också varit med på en EG-ansökan. Kvinnorna
inom Centerpartiet känner också en oro inför vad detta kommer att inne-
bära, precis som männen gör. Vi har inga svar på de frågor som vi ställer
oss. Det finns inga klara och entydiga svar. Det bästa sättet att påverka hur
framtiden skall se ut i ett EG-perspektiv är att vi går med och försöker vara
med och förhandla. Vi måste vara starka i de förhandlingarna och kräva att
det också skall tas hänsyn till det vi står för.

Man kan skrämmas väldigt mycket i EG-debatten. Det finns de som har
tagit monopol på att gå ut med skrämselpropaganda. Ä andra sidan kan man
också skönmåla EG som det enda saliggörande för framtiden. Jag tycker att
båda sätten att hantera EG-debatten är lika felaktiga. Det är mycket viktigt
att man försöker vara så saklig som möjligt och få ut så mycket information
som möjligt i de här frågorna, så att också vanliga människor kan förstå dem.
För att kunna få den förståelsen måste man begränsa sig till vissa fält. Områ-
dena är mycket omfattande och berör hela vår framtid med alla de ämnesom-
råden som finns där.

Man kan vara lika förskräckt inför uttalanden från vissa socialdemokrater
i dag när det gäller hotet mot glesbygden som man kan var i ett EG-perspek-
tiv. Jag vet inte vilket som är mest påtagligt och vilket man skall vara mest
rädd för. Det finns framträdande socialdemokratiska kvinnor som påstår att
det inte är lönsamt med glesbygd. Det kostar för mycket. Det är inte miljö-
vänligt med snöröjning för dem som bor i glesbygd osv., utan det är något
som vi kan lämna därhän. Det skrämmer mig betydligt mer än vad EG-per-
spektivet kanske gör. Regionerna har i alla fall stärkts i ett EG-perspektiv.
Man har större möjligheter att få samma förmåner i regionerna och slipper
slåss med starka regioner i den utsträckning som sker i dag i vårt land.

Det är också intressant att höra en socialdemokrat bära fram ett miljökrav
i debatten. Man skall slå vakt om den gröna ekonomin också i ett EG-per-
spektiv. Det håller jag med om helt. Vi måste också se hur miljön kommer
att påverkas i ett EG-perspektiv. Där måste vi ha ett starkt krav, precis som
när det gäller kvinnans situation.

Jag vill inte påstå att svenska kvinnor i dag är lyckligast i världen. De har
en mycket tung arbetsbörda. Frånsett att de i stor utsträckning arbetar inom
offentlig sektor har de också huvudansvaret för arbetet i hemmet. Det ska-
par en mycket svår situation för kvinnor och en hög sjukdomsfrekvens. Det
kan inte vara meningen att vi skall slita ut kvinnorna i förtid med arbetsupp-
gifter som de inte orkar med, när vi skall göra dem jämställda. Jag är inte
heller säker på att EG har lösningen på problemet. Men jag tror att vi har
valt rätt väg om vi får en valfrihet när det gäller kvinnans situation.

Den valfriheten måste också innebära att det arbete som kvinnan utför i

hemmet, med barn, med närstående och äldre skall värderas av samhället.
Där kan vi kanske lära något av de andra EG-länderna. Där lyfter man fram
kvinnan också som den biologiska varelse hon är i familjesammanhang. Det
har vi i Sverige inte velat göra. Vi har hela tiden hävdat att det är en annan
roll som kvinnan skall spela. Vi har inte velat se att det också finns andra
roller som hon kan ha intresse och ork att spela.

Det finns även en stor oro från kvinnor som påstår att de inte vill sända
sina söner till krig i Europeiska unionens namn. Jag förstår att det inte är en
framtidsbild som man vill se, eftersom också jag har söner. Den bilden för-
stärks nu av innebörden i Maastrichtöverenskommelsen. Där tycks unionen
i allt större utsträckning stå som det framtida Europa. Där har vi starka skäl
att vara mycket fasta när det gäller ett framtida inträde i EG. Det finns grän-
ser för vad Sverige kan gå med på där. Jag vill se en sådan gräns.

När det gäller kvinnors påverkan på förhandlingsarbetet tycker vi att det
finns all anledning att se till att kvinnor finns med här med de kunskaper som
de har och behärskar. Centerkvinnorna har krävt att man skall tillsätta en
särskild arbetsgrupp som skulle bevaka konsekvenserna för kvinnorna i ett
EG-perspektiv. Det är något som också kommer upp till behandling här i
riksdagen senare. Jag tror att det är mycket viktigt, så att man inte glömmer
bort kvinnoperspektivet när det gäller EG.

Anf. 9 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Det är utmärkt att vi har denna typ av diskussioner i kamma-
ren. De belyser frågan från många olika håll, och det förs en i huvudsak san-
sad debatt, där både för- och nackdelar kan inventeras och belysas. Men
strålkastarljuset sätts också på en hel del myter.

När det t.ex. gäller kvinnors förvärvsverksamhet i EG-länderna råder det
en rad missförstånd ute i debatten. När man är ute och träffar grupper av
både kvinnor och män finner man att de är märkvärdigt okunniga om vad
som gäller i EG-länderna. De vet kanske hur det var för tio år sedan, men
de har undgått att se den utveckling som faktiskt har ägt rum.

Man kan se att förvärvsverksamheten bland kvinnor är i stigande i alla
EG-länder. Man kan också se att EG:s jämställdhetslagar stärker kvinnor-
nas ställning på arbetsmarknaden överallt i EG-länderna, oavsett om de lig-
ger på en låg förvärvsnivå eller som i Danmark på en hög förvärvsnivå.

Man kan också se hur EG-kvinnorna i allmänhet är oerhört positiva till
EG-samarbetet. Det gäller inte bara för förvärvsverksamhet och ekonomi.
Jag skall senare komma in på den vision om fred som många av kvinnorna
speciellt tar fram och värnar om när man talar om EG.

Jag tycker att det har förekommit glidningar här i debatten från s-håll, där
man vill låta påskina att kvinnornas jobb skulle försvinna om vi blir medlem-
mar, eftersom kvinnorna finns inom tjänstesektorn. Men så är icke fallet. I
alla utvecklade marknadsekonomier finns det en stor och växande tjänste-
sektor - vård, omsorg, barnomsorg och utbildning - och det är i stor omfatt-
ning kvinnorna som finns där. Efterfrågan på dessa tjänster stiger, mer i EG-
länder som inte har en hög förvärvsfrekvens än i de länder där kvinnor t.ex.
redan har mycket barnomsorg. Resonemanget stämmer alltså inte. Också

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

efterfrågan på utbildning stiger kontinuerligt i takt med att länderna blir
mera utvecklade.

När man ser på var kvinnorna finns låter det som om alla kvinnor i Sverige
fanns inom den offentliga sektorn. Så är det inte heller. Statistiken visar att
57 % av svenska kvinnor finns inom offentlig sektor och 43 % inom den pri-
vata sektorn.

Det påstås ibland också att vi när vi blir medlemmar i EG får nöja oss med
deltidsjobb. I Sverige arbetar 49,3 % av kvinnorna heltid och så mycket som
34,6 % deltid. Det läge som många EG-länder i dag befinner sig i stämmer
ganska väl överens med de förhållanden som rådde beträffande svenska
kvinnors förvärvsverksamhet under 60-talet, när vi började komma ut på ar-
betsmarknaden. Man är i början av en utveckling som vi har passerat. Möjli-
gen kunde man se det som en fördel att vi kan dela med oss av de kunskaper
och erfarenheter som vi har.

Problemet är inte enbart att ett EG-medlemskap innebär nedgång för
kvinnornas möjligheter till förvärvsverksamhet, utan problemet för oss är en
vikande ekonomi.

Jag skulle vilja ta upp den fredsvision som det är viktigt att tala om och
som få här i Sverige berör. Vi tror att det bara handlar om ekonomi och till-
växt, men för de europeiska länderna och medborgarna är fredsvisionen
grunden för viljan att avstå vissa saker i det nationella bestämmandet för att
uppnå andra i det internationella samarbetet. Aldrig mera krig är det som
ligger inunder deras strävanden för den gemensamma förbättringen. Medlet
är ekonomisk utveckling.

De började från ingenting efter andra världskriget. För att få människor
att arbeta tillsammans behöver man självfallet också se till att ekonomin är
stabil. Därmed undviker man konflikter som uppstår på grund av för stora
ekonomiska skillnader.

För de europeiska medborgarna är fred, demokrati och stabilitet i demo-
kratin målet, medan ekonomin och tillväxten är medlet. Det får vi aldrig
glömma. Man får ofta höra från EG-medborgarna att Sverige bara vill ha
ekonomin - ni tror att det är fråga om en ekonomisk sammanslutning, och
ni skall bara ha, ni skall inte ge. Det här behöver vi ta upp flera gånger.

Det talas mycket om information, och vi tycker att utbudet är enormt.
Man kan inte slå upp en tidning utan att mötas av artiklar om EG, i tidskrif-
ter eller i dagliga tidningar. Men detta är inte vad människor säger när man
möter dem i vardagslivet. De tycker att de inte får någon information. Möjli-
gen kan det bero på att utbud och efterfrågan går i otakt.

Anf. 10 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Den här debatten om jämställdhetsfrågorna i ett EG-per-
spektiv har - och det gläder mig - i allt väsentligt präglats av en önskan att
på ett noggrant och ansvarsfullt sätt granska de många frågor som aktualise-
ras vid ett svenskt EG-medlemskap. Jag tycker också - och det är kanske
mera naturligt - att debatten präglas av en vilja från alla sidor att lyfta fram
jämställdhetsfrågorna. Jag tror att det är nyttigt. Det är lätt att de hamnar i
skymundan, och de är förvisso aktuella inte bara här hemma utan också
inom EG.

Det har i debatten gjorts många jämförelser med situationen inom EG.
Det är t.ex. förvisso sant att förvärvsfrekvensen är lägre och att kvinnans
ställning i många avseenden inte är lika stark inom EG som i Sverige. Vi har
kommit långt på jämställdhetsområdet. Men samtidigt skall vi ha klart för
oss att det finns mycket stora skillnader inom EG. Förhållandena i Danmark
överensstämmer i allt väsentligt med förhållandena i Sverige. Det finns skill-
nader, men de är inte stora. De stora skillnaderna finns inom EG.

Förvärvsfrekvensen är närmare 80 % i Danmark men mindre än 40 % i
Irland. Så är förhållandet efter det att Danmark har varit medlem i EG i 20
år. Det visar att man kan föra olika politik inom enskilda länder i EG, trots
att man till vissa delar är bunden av EG-regler.

Det har också sagts i debatten i dag att det är helt klart att det inte är EG
som sådant och EG:s regelkomplex utan värderingarna i det egna landet som
blir styrande för hur utvecklingen går vidare på det här området. Att utifrån
förhållandena i EG och framför allt i vissa EG-länder dra slutsatsen att det
skulle bli sämre i detta avseende i Sverige är, som Kristina Svensson sade,
förhastat.

Snarare är det så att våra möjligheter att driva vårt jämställdhetsarbete
ökar när vi blir medlemmar i EG. Låt mig förklara varför. Det knyter an till
den fråga som Gudrun Schyman tog upp, nämligen möjligheterna att driva
en aktiv jämställdhetspolitik vid olika ekonomiska utfall.

De formella reglerna på EG-sidan är på skatteområdet relativt begrän-
sade. Det gäller punktskatter, vissa energiskatter och liknande, men i allt
väsentligt är det fråga om minimiregler, och från dem ligger vi på betryg-
gande avstånd. Det väsentliga är om vi kan föra en stark ekonomisk politik
eller inte, om vi kan föra en politik för att främja tillväxt och liknande. Förut-
sättningarna för detta blir bättre, och det finns ett nära samband mellan en
stark ekonomi och en hög förvärvsfrekvens. Det är viktigt att ta fasta på det.

Många har tagit upp förvärvsfrekvensen inom den offentliga sektorn och
jämställt en stark position på det området med möjligheten att ha en stor
offentlig sektor. Det finns inte nödvändigtvis något samband däremellan.
Det finns många saker som mycket väl kan utföras och som även kan utföras
bättre utanför den offentliga sektorn. Framför allt bör man ge valfrihet, t.ex.
i barnomsorgen.

Många servicetjänster kan bättre utföras i privat regi än i offentlig regi,
och det skapar också möjligheter att föra en betydligt aktivare regionalpoli-
tik, genom att företag som startas i vissa regioner kan understödja hela
landet.

När det gäller frågan om informationen, som många har varit inne på, vill
jag bara helt kort bejaka att det behövs mera information på det här områ-
det. Jag har redan tidigare sagt att vi skall medverka till att få fram mera
information på det här området, och det har framförts vissa tankar om vad
den skulle kunna innehålla.

Charlotte Cederschiöld nämnde möjligheten att ge information om EG:s
nätverk på detta område. Jag tycker att det är ett bra uppslag. Ett annat är
att diskutera hur alternativet till ett medlemskap ser ut och vad det betyder
för jämställdhetsarbetet. Det är en väl så viktig fråga att ta upp i detta sam-
manhang.

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Herr talman! Jag har fått frågor beträffande andra delar av EG-politiken,
om regionalpolitik, miljöpolitik och liknande. Låt mig säga att vårt alldeles
bestämda intryck är att EG:s regionalpolitik lämnar utrymme för oss att föra
den regionalpolitik som vi vill föra. Skulle det uppstå något problem, kom-
mer vi att begära särbestämmelser. I fråga om det norrländska jordbruket
kommer vi att aktivt driva de svenska önskemålen om att man skall beakta
de särskilda förhållandena där.

Miljöfrågorna har många pekat på. Vi kommer att lyfta fram dem i EG-
förhandlingarna, men de drivs nu aktivt också inom EG.

Anf. 11 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Jag måste säga att statsrådet Ulf Dinkelspiel gör mig mycket
besviken. Hans inlägg präglades inte alls av någon noggrann analys och sak-
lighet, utan just av fromma förhoppningar. Standardsvaret var: Blir det pro-
blem, skall vi naturligtvis se till att lösa dem - det är därför vi skall gå med.

Nu är det faktiskt så, och det vet också Ulf Dinkelspiel, att den europeiska
union som Sverige efter en folkomröstning eventuellt väljer att bli medlem
av är ganska färdig till sin utformning och inte har några undantag för vare
sig det ena eller det andra. De länder som väljer att ansöka om medlemskap
förbinder sig att arbeta för unionens långsiktiga politiska mål, inkl, ett för-
svarspolitiskt samarbete. Detta är inte obekant för statsrådet. Jag tycker att
det är bättre att vi talar klarspråk.

Förhållandena i Danmark, säger Ulf Dinkelspiel, skiljer sig inte så mycket
från de svenska, och Danmark har varit medlem i 20 år. Det är riktigt, men
det finns i dag inför ställningstagandet till att fortsätta medlemskapet och gå
in i den ekonomiska, monetära och säkerhetspolitiska unionen en opinion
mot inträdet i unionen. Den opinionen i Danmark i dag är stark och omfattar
enligt de senaste opinionsundersökningarna en majoritet. Vi får se vad resul-
tatet blir vid folkomröstningen den 2 juni.

Farhågorna är många, inte minst från Danmarks kvinnor. Jag menar då
inte vilka kvinnor som helst. Det är viktigt att vi i denna debatt skiljer ut det
faktum att kvinnor har olika ställning i samhället. Svaga grupper, som bl.a.
består av kvinnor, men inte av alla kvinnor, har i de nordiska ländernas väl-
färdssystem en ställning att vara rädd om och att försvara.

Man oroar sig också i Danmark för att denna ställning skall försvagas.

Det finns tydliga tecken på nedskärningar inom offentlig sektor när det
gäller vård och omsorg och försämringar inom socialförsäkringssystemen.
Det här oroar många. De vill inte ha denna bindning till den ekonomiska
och monetära unionen som begränsar handlingsfriheten i att utforma en
egen ekonomisk politik med andra eller högre ambitioner än vad en majori-
tet av den europeiska unionens finansministrar vill. Det är detta som är kärn-
punkten.

Ulf Dinkelspiel skyndar hastigt förbi min fråga. Kommer inte dessa punkt-
skatter, såsom momsen, skatterna på tobak och alkohol och energibeskatt-
ningen, att tillsammans innebära minskade inkomster till den svenska stats-
kassan på 20-30 milj.kr.? Är det inte så att Sverige skall betala en årlig avgift
på 11,5 miljarder kronor? Innebär inte detta inkomstbortfall för den svenska
staten en realitet, där vi i dag måste besvara frågan hur vi skall göra, i stället

för att hänvisa till luftiga, ekonomiska och dynamiska effekter? Jag tror inte
att någon tror på det här, framför allt inte med den borgerliga regeringens
oerhörda ambitioner att redan nu skära ner de sociala värlfärdssystemen
med hänvisning till en harmonisering till skattenivån i Europa.

Anf. 12 KRISTINA SVENSSON (s):

Herr talman! Den här debatten handlar mycket om den oro och tveksam-
het som framför allt kvinnor känner inför ett kommande medlemskap. Oron
formuleras ofta i ett antal frågor. Hur kommer det att bli med regionalpoliti-
ken? Hur blir det med den fortsatta neutralitetspolitiken?

När det gäller regionalpolitiken vill jag ha ett mer precist besked. Kommer
i förhandlingarna frågan om att Sverige skall få fortsätta att föra en egen
svensk regionalpolitik att vara prioriterad? Det handlar inte bara om vad Ulf
Dinkelspiel kallar ”där uppe”. Det är fråga om stora områden i Sverige, med
början från norra Värmland, Bergslagen och Norrlands inland osv. Det här
är en fråga som ständigt återkommer och som ställs just av kvinnor.

Den andra frågan berörde statsrådet inte i svaret. Den gäller glidningarna
i neutralitetspolitiken. Den frågan är angelägen för kvinnor. Frågan är djupt
förankrad även hos män, men man hör den oftast formulerad av kvinnor.

Vi skräms av att statsministern inte talar klartext. Det beslut riksdagen
har fattat innebär att Sverige skall gå in som medlem i EG med en fortsatt
neutralitetspolitik. Men vad är det som håller på att hända? Jag måste få en
kommentar till detta.

Dessa frågor är viktiga. Som alla är väl medvetna om har vi en ny regering.
Det är nu en borgerlig regering som förhandlar i dessa frågor. Då måste
dessa frågor ställas i kammaren för att få svar.

Anf. 13 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Det uttrycks farhågor för att Sverige som ett litet land inte
skulle kunna påverka utformningen av framtiden i EG. Men i EG växer för-
slagen fram i samtal och diskussioner. Det är vi i Sverige bra på. Det är vår
modell att lösa problem och svåra uppgifter och att hitta modeller för att gå
vidare. Det här ger oss exceptionella möjligheter att påverka den framtida
utvecklingen. Det här är ett nytt sätt att arbeta för många av EG-länderna.

Jag ser det som en alldeles speciell fördel för Sverige att i den här typen
av framförhandlande av förslag kunna göra sig gällande. Som liberal vill jag
naturligtvis vara med och påverka hur det nya Europa skall se ut. Jag vill
påverka hur freden och demokratin skall säkras och hur solidariteten med
de fattigare länderna i Europa och annorstädes skall utformas.

Jag tror att vi i en större församling i ett större sammanhang har bättre
möjligheter att vara med och påverka och lösa problem än att göra det en-
samma i Norden utan att sitta med i de viktiga diskussionerna och besluts-
sammanhangen.

Jytte Lindgård, ordförande i det Danske Kvinders Nationalråd och vice
ordförande i Ligestillingsrådet, sade för ett tag sedan, att om man är aktiv
har man alla möjligheter att driva kvinnofrågor inom EG. Hon är helt över-
tygad om att Danmark inte hade fått en så radikal lagstiftning om jämställd-
het om inte EG hade tvingat fram lagen. Det enda problem hon ser för tillfäl-

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 86

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

let är att många unga kvinnor inte är så uppmärksamma på jämställdhetsfrå-
gorna som de borde vara.

Till viss del gäller detta även Sverige. Det går att se ett avmattande in-
tresse för jämställdhetsfrågorna. Däremot är diskussionen om kvinnornas
möjligheter vid ett EG-medlemskap en viktig grund för den fortsatta jäm-
ställdhetsdiskussionen också i Sverige.

Anf. 14 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Det har varit en intressant debatt. Det är viktigt att vi har en
framtidstro oavsett hur framtiden kommer att se ut. Vi skall vara medvetna
om att vi hur det än blir kan, om vi använder de rätta medlen, påverka fram-
tiden.

Jag förutsätter att de värderingar vi har i Sverige skall få styra i framtiden.
Vi avsäger oss inte den rätten om vi går med i EG. Tvärtom kan vi försöka
förmedla våra kunskaper på olika områden, inte minst när det gäller kvin-
nornas situation, till de länder som vi skall arbeta tillsammans med. Vi har
mycket att lära dem, och de har kanske också en hel del att lära oss. Jag tror
att vi alla har nytta av ett sådant utbyte.

Det är viktigt för framtiden att Sverige har en stark ekonomi. Det är en
absolut förutsättning för att ha ett välstånd i framtiden och att ha något att
fördela. I det perspektivet är det av stor betydelse att ekonomin är stark så
att kvinnorna får möjlighet att förverkliga sina önskningar.

Det här gäller också i högsta grad den regionalpolitik som skall drivas i
framtiden. Det har inte varit utan kamp som vi har hävdat olika regioners
rätt att leva i ett Sverige. Det har inte varit den lättaste kampen med den
tidigare regeringen. Vi som hävdar att hela Sverige skall leva fortsätter den
kampen.

Vad jag har sett av EG är att de regioner som tidigare har varit svaga har
fått ett lyft. Man har verkligen satsat på de svaga regionerna. Jag tror också
att det är något man tänker arbeta med för framtiden. Därför kan jag med
förtröstan gå in i debatten och hävda att även de regionala intressena kom-
mer att kunna förbli starka i ett EG-sammanhang.

Det fanns en oro här för skatteintäkterna när det gäller alkohol- och to-
baksskatten. Det finns en särskild kommission som skall utreda alkoholsi-
tuationen. Kommissionen har som uppgift att finna hur dessa frågor skall
hanteras i ett EG-perspektiv.

Flera länder hävdar redan nu, och fler länder i Europa kommer till, att
alkoholskatten och höjda priser på alkohol är ett bra sätt att minska konsum-
tionen. Där tror jag att vi från svensk sida har mycket att lära andra länder
när det gäller svensk alkoholpolitik som, även om det kunde ha varit bättre,
har givit ett lyckat resultat.

Nu gäller det att få ut informationen. Ett bra sätt att locka människor till
möten är att tala om EG. Det är sällan det kommer så mycket folk som just
då. Många kvinnor besöker dessa möten. Det känns bra att vi får de kontak-
terna där vi kan sprida en korrekt information.

Anf. 15 LENA KLEVENÅS (s):

Herr talman! Jag förstår att statsrådet Dinkelspiel ej bemötte mina funde-
ringar om den ekonomiska tillväxten. Jag skulle vilja rekommendera honom

och övriga i kammaren, och även åhörarna på läktaren, att studera World
Watch Instituts senaste årsrapport om tillståndet i världen. Första kapitlet
handlar om skygglappar i avgörandets tid. Det är inte längre fråga om att
lyfta fram miljön i några EG-förhandlingar. Det är fråga om att bygga eko-
nomin på ekologisk grund.

Alla vi människor har en förmåga att förtränga. Kanske förtränger jag
mindre än de flesta andra. De fakta som vi ser på miljöns område är så obe-
hagliga och kommer att kräva så stora förändringar att det är helt naturligt
att vi förtränger dem, men det är dags att vi slutar att göra det.

Karin Israelsson nämnde begreppet stark ekonomi, och det gör vi politi-
ker ofta. Vad menas egentligen med det? Hur skall man värdera vikten av
en stark ekonomi i förhållande till att ozonlagret tunnas ut och att algproduk-
tionen under ozonhålet nu har minskat med 12 %? Den enda produktion
som är gratis är ju fotosyntesen och det som kan ske i de gröna cellerna. Det
är grunden för näringskedjan. Om inte det fungerar hotas hela produktionen
av liv i havet, och det är det vi bygger vårt liv på jorden på.

Jag vill gärna ha en kommentar till de här funderingarna. Det här är en
stor debatt, som vi inte blir klara med i dag, och jag vill gärna fortsätta den
vid ett senare tillfälle, men jag vill nu gärna stryka under att vi måste bygga
ekonomin på ekologisk grund och inte tvärtom.

Eftersom jag har taletid kvar vill jag ställa ytterligare en fråga till statsrå-
det: Jag undrar hur han bedömer att den fria rörligheten kommer att kunna
utnyttjas av kvinnorna i Europa. Som det är nu arbetar kvinnorna i EG bara
till 50 % - det är naturligtvis en genomsnittssiffra, men de flesta är placerade
i hemmet, de har ansvar för barn och kanske inga språkkunskaper och
mycket sällan något kapital. Kommer rörligheten inte bara att tvinga män-
nen dit där jobben finns, så att kvinnorna och barnen blir kvar? Är inte den
inre marknaden i själva verket ett typiskt manligt påhitt?

Jag vill också nämna några saker för några av mina meddebattörer på den
borgerliga kanten. Det var någon som sade att det i Frankrike finns dagis
för 95 % av barnen över tre år. Det är egentligen inte sant. Det är bara en
småbarnsskola ett par timmar om dagen, och mammorna förväntas ändå
vara hemma på heltid - de skall både hämta och lämna barnen. Skolbarnen
har ju inte ens skollunch, och de barn som är i någon form av barnomsorg
får ändå gå hem mitt på dagen för lunch.

Anf. 16 ULLA PETTERSSON (s):

Herr talman! Hade jag enbart hört statsrådets svar hade jag tyckt att det
var ganska vagt och oklart. När jag dessutom fick höra företrädare för rege-
ringspartierna gå in i debatten blev jag mer oroad.

Ylva Annerstedt talade om att tjänstesektorn växer och utvecklas i
Europa, och det är riktigt att den gör. Det har den ju redan gjort i Sverige -
det är därför det är så vanskligt för oss att göra den jämförelsen. Vi är ju mitt
i vår pensionspuckel, som man väntar på i Europa, vi har en relativt utbyggd
barnomsorg, och det förutsätter också den höga förvärvsfrekvensen - inte
ens borgerliga företrädare kan väl hävda att det inte finns ett samband mel-
lan barnomsorg och kvinnlig förvärvsfrekvens? Som Ylva Annerstedt själv

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

sade är man i många EG-länder i början av en utveckling som vi faktiskt har
passerat.

Ännu mer förskräckt blev jag när jag hörde Karin Israelsson tala om att
vi skall lyfta kvinnan som biologisk varelse. Skall männen också lyftas som
biologiska varelser, eller är de möjligen mindre biologiska än vi? Jag vet att
det inte är Karin Israelsson som jag skall polemisera med, men jag hade hop-
pats att vi hade kommit litet längre än så från kyrkomötet i Nicaea, där man
fastställde att kvinnan har en själ.

Jag känner mig ändå föranlåten att ställa de här frågorna till regeringen:
Har regeringen den klara och entydiga ambitionen att den kvinnliga för-
värvsfrekvensen skall upprätthållas och utvecklas i Sverige eller tänker man
sig något annat? Och har regeringen ambitionen att den svenska välfärden
skall bibehållas och utvecklas?

Om man är mån om regeringens trovärdighet är det bra om man ger klara
signaler på det här området och även på skatteområdet, där debatten ju
också har blivit vag. Jag tror att det är dags att klargöra: Vad är EG, och vad
är moderatpolitik i skattesänkningsdiskussionen?

Till slut vill jag säga att jag tycker att det var trevligt att statsrådet ansåg
att jag kom med ett bra uppslag när jag talade om att man också måste tala
om alternativen till EG och hur det kan tänkas se ut om vi inte blir medlem-
mar. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är litet märkligt om regeringen
inte förut har tänkt på det.

Jag är väl medveten om att man inte kan sätta upp två boxar och säga: Så
här blir det med EG, och så här blir det utan EG. Jag förstår att det inte är
så enkelt, men jag tror att debatten skulle vinna åtskilligt på att vi åtminstone
försökte att klargöra vad olika handlingslinjer skulle få för resultat.

Tredje vice talmannen anmälde att Karin Israelsson och Ylva Annerstedt
anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare
inlägg.

Anf. 17 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Herr talman! Jag vill säga att jag tycker att det här är en bra och nyanserad
debatt. Men jag vill göra ett tillägg - jag vänder mig då till den debattör som
talade om daghemmen. Danskarna, som har varit med ett tag och har erfa-
renhet av EG, framhåller ofta hur viktigt det är att inse att det fungerar på
olika sätt i olika länder. Det var just det jag tog upp i mitt inlägg. Självfallet
är det inte svenska daghem - jag har aldrig hävdat att det finns svenska dag-
hem i något annat land. Det jag sade var för övrigt ett citat ur Kommunför-
bundets tidning.

Det är viktigt att inse att det är olika. Vi bygger ju väldigt mycket på dag-
hem - andra länder har daghemmen som en del. I Frankrike har man ett
vårdnadsbidrag, i många länder har man en avdragsrätt för barntillsyn. Inom
EG finns en kombination av olika system, och det gäller att vara öppen för
de olikheter som finns och inte bara tänka i svenska termer. Det tror jag
faktiskt kommer att bli viktigt i framtiden.

Det här hänger också ihop med den uppgift som statsrådet har framför sig
och som inte är särskilt lätt, nämligen att beskriva den dynamiska processen.

Bland det viktigaste tror jag är att försöka att på något sätt illustrera just de
olika processerna och effekterna av de båda alternativen - att vara med i EG
och att hamna utanför.

Anf. 18 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Gudrun Schyman viftade i sitt inlägg helt enkelt bort alla
argument om tillväxt och samband mellan tillväxt, en stark ekonomi och
möjligheterna att föra en aktiv jämställdhetspolitik. Hon sade sig vara besvi-
ken - det förvånar mig inte. Jag hade inte väntat mig ett instämmande från
Gudrun Schymans sida.

Kanske beror hennes svårigheter att förstå tillväxtargumentet och ta det
till vara på att hon bekänner sig till ekonomiska modeller som historiskt sett
inte har kunnat producera tillväxt, och då harman en begränsad eller kanske
minskande kaka att fördela. Det har vi försökt i Sverige på senare år - det
visar svårigheterna. Att klara våra pensioner, att klara barnomsorgen, att
klara sjukvården och att klara jämställdheten utan att ha tillväxt i ekonomin
är inte möjligt eller väldigt svårt.

Kristina Svensson bad om ett förtydligande i fråga om regionalpolitiken,
för att undvika varje missförstånd. Mitt svar på frågan om vi skall föra en
aktiv regionalpolitik i EG och bevaka de frågorna vid förhandlingarna är ja.

När det gäller miljöpolitiken framhöll jag redan i mitt första inlägg att
detta är frågor som vi kommer att lyfta fram i förhandlingarna på samma sätt
som vi har lyft fram dem i EES-förhandlingarna, och på de punkter där den
svenska nivån ligger lägre har vi utverkat särordningar. Att vi skall bevaka
miljöfrågorna genomsyrar hela regeringsförklaringen från den 4 oktober -
vi håller nu på att omsätta den i praktisk politik.

Frågan har ställts om vårt agerande när det gäller säkerhetspolitiken. Vi
har klart sagt att i den situation som vi befinner oss i finns den hårda kärnan
i säkerhetspolitiken kvar, att Sverige icke kommer att delta i en militäralli-
ans - vi kommer att själva svara för vårt eget försvar.

Men samtidigt - Charlotte Cederschiöld eller om det var Ylva Annerstedt
var inne på detta - är hela grundtanken bakom EG-samarbetet att bygga ett
närmare samarbete mellan Europas stater för att undvika framtida krig, för
att undvika att våra söner och våra döttrar måste gå ut i krig.

Nu har den här visionen förverkligats i det västeuropeiska samman-
hanget - i dag är krigsrisken noll därvidlag. Nu måste vi bygga vidare, skapa
ett alleuropeiskt samarbete för att undvika framtida krig. Det är den bästa
garantin. Och bygger vi en europeisk säkerhetsordning - ja, då är det natur-
ligt att vi medverkar exempelvis i fredsbevarande styrkor. WEU kommer att
spela en roll i det här sammanhanget. Att EG utvecklar en försvarsdimen-
sion är från min synpunkt naturligt, och i framtiden kan frågan resas - den
kan komma att aktualiseras 1996-98 - om något slags anknytning till exem-
pelvis WEU.

Löneskillnaderna har anförts som exempel i debatten. Det har sagts att
löneskillnaderna ökat under de senaste åren. Ja, men det kan ju inte bero på
EG-medlemskap eller ens på ett EES-avtal - vi har inte varit med under den
aktuella tiden. Men de här frågorna måste bevakas. Det finns en särskild

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar pä interpella-
tioner

utredning tillsatt, med Ingemar Mundebo som ordförande, som skall studera
just dessa frågor.

Lena Klevenås reste frågan om den fria rörligheten inom EG. Den kom-
mer - därom är jag helt övertygad - att utnyttjas av både män och kvinnor.
Det må gälla att söka arbete, forska, studera, praktisera eller bosätta sig
utomlands. Detta är en frihet som vi alla kommer att få del av.

Jag svarade inte tidigare på frågan om vår förhandlingsdelegation. Vi tit-
tade i siffrorna för de arbetsgrupper och referensgrupper som är aktuella i
sammanhanget. Vi konstaterade att det är ca 150 kvinnor av totalt 600 perso-
ner som är engagerade i det här arbetet. Det är en låg siffra. Vår ambition
bör vara högre, och min ambition är också att vi skall komma högre.

Alternativet till EG: Förvisso har det diskuterats, men jag tror att det finns
anledning att belysa det ytterligare, för det är just när vi kommer fram till
att konstatera att alternativet är stora problem i såväl det ena, det andra som
det tredje avseendet som argumenten för EG framstår som än starkare.

Till slut, herr talman: Jag delar uppfattningen att det här har varit en bra
debatt. Jag tycker att den har belyst många viktiga frågor, många olika
aspekter av problemet. Jag kan försäkra att jag kommer att engagera mig i
arbetet att föra den här debatten vidare i EG-sammanhanget.

Anf. 19 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Den här debatten är ju inte slut, vare sig för i dag eller för
framtiden. Vi kommer nog att få anledning att prata mycket om de här frå-
gorna.

Det är inte så, Ulf Dinkelspiel, att jag viftar bort några frågor. Tvärtom
ställde jag mycket konkreta frågor till den minister som har ansvaret för EG-
frågorna: Hur skall vi betala EG-notan? Vad gör den svenska regeringen när
det fattas mellan 30 och 40 miljarder kronor per år i den svenska statskassan?
På vilket sätt har man tänkt komma till rätta med detta? Hur kan det gå att
kombinera de minskade statsinkomsterna med minskat skattetryck, med en
låg inflation, med bibehållet Norrlandsstöd? Detta utan att kvinnorna skall
gå tillbaka till spisen.

Det var mina mycket konkreta frågor, och jag hade hoppats på ett mycket
konkret svar. Jag förmodar att ni måste ställa er dessa frågor i regeringskan-
sliet. Jag antar att ni inte där kan tala med varandra på samma sätt som i
denna kammare och säga: Ja, men detta projekt leder ju till ekonomisk till-
växt - således kommer allt att lösa sig. Jag hoppas att ni inte för sådana luf-
tiga resonemang i regeringskansliet, för då vore det faktiskt inte mycket be-
vänt med tankemödan, måste jag säga.

Självklart, Ulf Dinkelspiel, tar inte jag till mig de ekonomiska tillväxtmo-
deller som enligt vad jag ser framför mig leder till ökade klyftor mellan fattig
och rik, ökade klyftor mellan makthavare och maktlösa, ökad rovdrift på
människor och miljö i Sverige, i Västeuropa, i hela Europa och i hela värl-
den. Denna mycket traditionlla tillväxtfilosofi, som det kapitalistiska syste-
met bygger på, är inte den ekonomiska modell som löser de stora problem
som världen står inför i dag.

Det framstår nu än mer i sin prydno i och med utvecklingen i Öst- och
Centraleuropa. Nu äntligen är det möjligt att diskutera: Vad är en ekono-

misk politik som är ekologiskt hållbar i ett globalt perspektiv? Det är den
stora utmaningen, Ulf Dinkelspiel, och det är denna utmaning som Vänster-
partiet har gett sig i kast med nu, när vi utformar vår politik. Detta tycker jag
är ett mycket anständigt politiskt mål, som jag önskar att också den sittande
regeringen skulle sträva mot.

Helt hastigt några ord om säkerhetspolitiken.

Ulf Dinkelspiel vet att Maastricht-mötet innebär formandet av en euro-
peisk union för ett säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete med målet att
skapa en gemensam armé. Det handlar inte bara, Ulf Dinkespiel, om freds-
styrkor - det handlar om insatsstyrkor, det handlar om invasionsstyrkor, det
handlar om styrkor som skall försvara den västeuropeiska unionens intressen
världen över. Och det tror inte jag att en majoritet av det svenska folket vill
vara med om.

Anf. 20 KRISTINA SVENSSON (s):

Herr talman! När det gäller mina frågor tycker jag att vi har fått ett klart
och uttömmande svar beträffande regionalpolitiken. Jag tänker inte kom-
mentera Karin Israelssons synpunkter - dessa har jag inte tid att gå in på nu,
utan jag får göra det vid ett annat tillfälle.

Om neutralitetspolitiken och säkerhetspolitiken säger Ulf Dinkelspiel så
här: I framtiden kan något slags anknytning till WEU bli tänkbar. Jag note-
rar de orden.

Detta är för mig mycket skrämmande, för WEU kommer ju att vara den
organisation där man lägger säkerhetspolitiken, den gemensamma försvars-
politiken, inom EG. Vi socialdemokrater har intagit en klar ståndpunkt: det
gäller en ansökan med bibehållen neutralitetspolitik. Detta betyder också att
vi står utanför WEU, att vi inte diskuterar någon ansökan om medlemskap i
WEU.

EG är förvisso ingen statisk organisation, utan det är väsentligt att vi följer
och analyserar konsekvenserna även fortsättningsvis av den svenska anknyt-
ningen, och jag tycker också att vi fått bekräftat här att så kommer att ske.

Många har talat om att oron när det gäller ett medlemskap i väldigt stor
usträckning uttrycks bland kvinnor. Vid alla de kurser, seminarier, studie-
cirklar osv. ute i landet som vi deltagit i är det väldigt många kvinnor som är
med. Jag blir nästan rädd ibland. Det verkar som om frågan om EG-med-
lemskapet till slut nästan blir en kvinnofråga. Så får det naturligtvis inte vara,
utan det skall föras en diskussion som rör alla grupper i samhället.

Jag vill också tacka för den här debatten. Den har varit bra och belysande
och spänt över ett väldigt vitt fält.

Jag hoppas självklart att vi återkommer i de här frågorna.

Anf. 21 LENA KLEVENÅS (s):

Herr talman! Det räcker inte, Ulf Dinkelspiel, med att lyfta fram miljöfrå-
gorna i förhandlingarna. Inte heller räcker det med deklarationer i rege-
ringsförklaringen. Inte ens den gröna bilagan i budgeten kan kompensera
bristen på handlingskraft på det här området. Den gamla socialdemokratiska
regeringen drev miljöfrågorna med större kraft. Jag är nyvald i riksdagen,
men jag har hört berättas att i det jordbruksutskott, där jag sitter, hade man

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86
27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

så mycket att göra att många frågor fick placeras i andra utskott, därför att
man presterade betänkanden och förslag i sådan mängd på miljöområdet.
Nu har vi nästan ingenting att göra i det här utskottet.

Om man jämför den bristande handlingskraften på miljöområdet med vad
regeringen har lyckats åstadkomma på det ekonomiska området blir man
orolig. Det är uppenbarligen så att de ekonomiska frågorna är betydligt vik-
tigare för den nuvarande borgerliga regeringen. Och jag skall väl erkänna
att det tyvärr var så även när det gällde min gamla socialdemokratiska rege-
ring. Det hindrar mig ändå inte från att framföra kritik och säga att vi borde
ändra på detta - vi borde ha en ekonomisk politik som grundar sig på eko-
logi. Det finns ingen annan hållbar utveckling.

Anf. 22 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Herr talman! Alternativet är faktiskt att vi måste vara dubbelt så duktiga
som vi är i dag om vi skall klara att stå utanför EG. Jag undrar hur Gudrun
Schyman har tänkt sig att vi skall klara tillväxtförlusten. Hon talar bara om
att tillväxten är negativ, men vad vi befinner oss i i dag, när vi står utanför
EG, är en årlig tillväxtförlust - det gäller i varje fall för det här året - på över
1 %, vilket lär motsvara 15 miljarder. Jag tycker nog att det vore bra om
vänstern funderade litet mer på hur man skall klara dessa tillväxtförluster
och de allvarliga effekter som de nu, när vi står utanför EG, kan få på vår
sociala välfärd. Jag tror också att detta är en fråga som kommer att bli
mycket aktuell för svenska folket i EG-debatten. Den delen av debatten
kommer att bli viktigare.

Jag tycker att man känner att den här debatten har gått in i ett nytt skede.
Den är nu litet annorlunda än vad den har varit tidigare. Jag menar att den
har blivit mer nyanserad och att vänsterns argumentation också på något sätt
har gått i stå. Ett faktum är ju att det just nu för kvinnor i hela Europa skapas
bättre förhållanden än de någonsin har haft tidigare i historien.

Tredje vice talmannen anmälde att Gudrun Schyman anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Anf. 23 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Först något kort om sambandet mellan tillväxt och välfärd
och möjligheterna att betala ett EG-medlemskap. En ökning av den svenska
bruttonationalprodukten med 1 % motsvarar 15 miljarder kronor. En ök-
ning på 1 % betyder alltså mer än hela det svenska bidraget till EG när vi
blir medlemmar. En tillväxt på 1 % betyder att vi skapar en kaka som är
15 miljarder kronor större och som kan fördelas mellan offentlig och privat
sektor. En tillväxt på 1 % skapar ökat utrymme för oss att också föra en an-
svarsfull socialpolitik.

Herr talman! Jag har redan kommenterat debatten i sin helhet. Jag delar
den uppfattning som har framhållits av flera talare, att det på många håll
finns en osäkerhet, en äkta osäkerhet, om vad EG innebär. Det är ganska
naturligt. Den här debatten har tidigare inte förts i så nyanserade termer som
man kanske hade velat önska. Det har varit mycket av en steril ja- och nej-
debatt. Nu börjar vi alltmer få en sakorienterad debatt. Det är bra. På det

sättet ökar intresset också för att tränga in i sakfrågorna. Vi och andra skall
också på olika sätt försöka tillgodose behovet av information på det här om-
rådet.

Samtidigt tror jag att man skall ha klart för sig att det inte går att totalt
undanröja osäkerheten. Osäkerhet kommer alltid att finnas i alla livets ske-
den och i allt vårt handlande. Om vi inte skulle handla därför att vi var
osäkra, skulle vi hemfalla åt evig passivitet.

Nej, vi måste sträva efter att så långt det är möjligt och så gott det är möj-
ligt sätta oss in i dessa frågor. Vi måste se till våra möjligheter att genom
ett internationellt samarbete öka förutsättningarna för vår egen välfärd men
också se till möjligheterna att kombinera detta med en aktiv nationell politik
på olika områden, i det här fallet också på jämställdhetsområdet. Genom en
aktiv internationell politik, genom internationell samverkan och genom ett
medlemskap i EG medverkar vi också i en process som ger oss bättre möjlig-
heter att slå vakt om det vi har byggt upp i Sverige och bygga vidare på det.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på interpellation 1991/92:99 om de planerade nedskärning-
arna av statsbidraget till komvux

Anf. 24 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Gudrun Schyman har frågat finansministern hur den före-
slagna nedskärningen av statsbidraget till komvux kan motiveras mänskligt
och samhällsekonomiskt. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som skall svara på interpellationen.

Det kan inte ha undgått Gudrun Schyman att det samhällsekonomiska lä-
get är mycket kärvt och kräver kraftiga besparingar. Den föreslagna ned-
dragningen med 350 milj.kr. på statsbidraget till kommunernas skolverksam-
het var en del i sparmålet om 15 miljarder kronor i regeringens budgetar-
bete.

Sektorsbidraget till skolan omfattar nästan 30 miljarder kronor. Det be-
räknas skolformsvis enligt tre olika modeller - en för grundskolan, en för
gymnasieskolan och en för vuxenutbildningen -, men utbetalningen sker
som ett gemensamt belopp till kommunen. Eftersom regeringen vill priori-
tera ungdomsutbildningen föreslogs att reduceringen görs på vuxenutbild-
ningens beräkningsmodell. Sektorsbidraget får användas fritt av kommu-
nerna för de tre angivna delarna av skolväsendet. Detta är säkert redan be-
kant för Gudrun Schyman. Jag redogjorde för dessa förhållanden för riksda-
gen även i slutet av januari med anledning av en fråga från Ingvar Johnsson.

Det blir alltså kommunala beslut som avgör hur en besparing tas ut lokalt.
Kommunen kan också välja att behålla undervisningen på nuvarande nivå
och finansiera med kommunala medel. Därmed blir det till slut helt en kom-
munal prioritering som avgör vad som händer. Vi vet att kommunernas prio-
riteringar är högst varierande, bl.a. beroende på arbetsmarknadssituatio-

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

nen.

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar pä interpella-
tioner

Anf. 25 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Jag skall be att få tacka Beatrice Ask för svaret. Jag hade
ställt interpellationen till finansministern, och det var inte utan tanke. Jag
hade mycket gärna sett att jag hade fått ett svar av finansministern, eftersom
det här enligt min mening handlar om hur man använder sig av pengarna.
Det handlar om den ekonomiska politiken, om den skall ha ett mänskligt
ansikte eller inte och om den skall vara effektiv eller inte, och det handlar
mindre om innehållet i skolan.

Nu får jag inget svar, vare sig på den första eller den andra frågan. Jag
frågade: Är det mänskligt att göra på det här viset? Den frågan får jag inget
svar på. Jag frågade också: Är det samhällsekonomiskt att göra på det här
viset? Inte heller den frågan får jag något svar på.

Mina egna bedömningar i denna fråga är att detta inte är samhällsekono-
miskt eller mänskligt försvarbart. Skälet är att de här s.k. besparingarna fak-
tiskt inte innebär några besparingar. Om man genomför de förväntade ned-
dragningarna på komvuxområdet innebär det att en stor mängd människor
antingen får återgå till arbetslöshet eller försöka komma in i arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder för att den vägen skaffa sig en utbildning, vilket är en
mycket dyrare lösning på det här problemet än den nuvarande komvuxut-
bildningen.

Jag besökte en skola i Malmö när de här frågorna var aktuella. Där gick
elever, lärare, rektorer och övrig skolpersonal till storms mot förslaget. På
komvux 2 i Malmö, som jag har tagit upp i min interpellation, hade man
gjort en snabb enkät för att undersöka vad de som gick på skolan hade för
alternativ och hur de finansierade sina studier. Det visade sig att för 69 % av
de elever som gick på skolan var målet att få kompetens för högskoleutbild-
ning. 47 % av eleverna studerade på grund av arbetslöshet eller arbetsskada.
För 55 % var alternativet arbetslöshet. Endast 21 % av eleverna finansie-
rade sina studier genom bidrag. De andra finansierade studierna genom stu-
dielån eller genom att också arbeta. 70 % av eleverna hade mindre än tolv
års grundutbildning. 64 % av de studerande var kvinnor.

Man frågar sig när man läser svaret hur det är möjligt att föreslå en sådan
här neddragning, hur man över huvud taget kan motivera det samhällseko-
nomiskt. Det är ju svaret på de frågorna jag är ute efter, men jag får inget
svar. Beatrice Ask skjuter i stället ifrån sig frågan och säger att det här är
kommunens ansvar. Hon säger att vi inte har med detta att göra, att vi har
gett ett sektorsbidrag till skolan och att kommunerna sedan själva får fördela
bidraget.

Om det inte skall finnas något som helst nationellt ansvar för den kommu-
nala vuxenutbildningen skall man enligt min uppfattning helt och hållet
skära bort den delen från utbildningsdepartementet. Det finns ju ingen an-
ledning att ha en del av ett departement som bara sysslar med att räkna ut
hur mycket pengar det skall vara i en påse som går ut till kommunerna.

Jag frågar verkligen Beatrice Ask om det är meningen att det inte skall
finnas något nationellt ansvar över huvud taget för den kommunala vuxenut-
bildningen. Hur har man i regeringskansliet tänkt sig att man skall bredda
rekryteringen till högskolan om man inte har de avslutande stegen i den
kommunala vuxenutbildningen som för en majoritet som går där är målet?

Hur har man tänkt sig att utbildningsnivån i industrin i Sverige i dag skall
höjas? Den är låg, det vet vi. Den är lägre i medeltal än vad den är i Sveriges
konkurrentländer, och det finns all anledning att höja grundutbildningen.
Hur har man tänkt sig att göra det om man inte har komvux? Hur har man
tänkt sig att komma till rätta med den uppenbara snedrekrytering som fortfa-
rande finns till högskolorna om man inte använder sig av komvux?

Det här är bara några frågor som man ställs inför. Men jag tycker som
sagt att det hade varit klädsamt om jag i alla fall hade fått någon kommentar
avseende mina frågor. Är det mänskligt att göra på det här sättet i det arbets-
marknadsläge som vi vet att vi har? Vi vet att en majoritet av dem som på
det här sättet skulle ställas utan utbildningsmöjligheter har alternativet ar-
betslöshet att gå till. Är det samhällsekonomiskt försvarbart i det här läget
att dra in nödvändig utbildning och i stället betala ut arbetslöshetskassa eller
socialbidrag?

Anf. 26 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Tyvärr innebar regeringsskiftet att arbetet med en förnuftig
reformpolitik på skolans område avbröts. I stället för reformer får vi nu be-
vittna en ständig produktion av innehållslösa slagord från utbildningsdepar-
tementet.

De käcka slagorden kan emellertid inte dölja de försämringar av villkoren
för utbildningen som är den verkliga innebörden av regeringens politik.

När det gäller vuxenutbildningen har vi socialdemokrater sagt att den skall
utvecklas och inte avvecklas. Därför har vi sagt nej till de stora nedskär-
ningar som regeringen har föreslagit.

Nu försöker man säga från de borgerliga regeringspartierna att vuxenut-
bildningen har räddats från regeringens stora nedskärningar. Det vore in-
tressant om det är sant, men det är faktiskt inte sant. Regeringen föreslog
sammanlagt neddragningar med en hel miljard för de vuxenstuderandes vill-
kor. Fortfarande ligger det kvar nära 700 milj .kr. i nedskärningar.

De minskade nedskärningar som man nu talar om är av engångskaraktär.
Man kan läsa vad utskottets ordförande Ann-Cathrine Haglund säger i
Svenska Dagbladet. Hon säger att det alltså rör sig om en engångsåtgärd.
Besparingar på komvux som Moderaterna och Folkpartiet motionerat om
under hela 80-talet skall genomdrivas fullt ut när konjunkturen vänder. Det
är ett klart besked.

De studiesociala villkoren för motsvarande grundvuxelever kommer att
försämras kraftigt. Regeringen föreslår att timersättningarna skall avskaffas.
Man hänvisar i stället till svux, där det ingår en låneandel. Jag tycker att det
är orimligt att denna grupp skall få studieskulder. Det leder dessutom fram
till en omfattande byråkratisering.

Här har socialdemokraterna i socialförsäkringsutskottet lyssnat på de
vuxenstuderande, men de borgerliga vägrade att lyssna. I dagens nummer
av Göteborgs-Posten kommenterar en tjänsteman på utbildningsdeparte-
mentet att kommunerna bör fortsätta att betala ut socialbidrag till grund-
vuxstuderande om det finns sociala skäl till det. Det skall tydligen vara i stäl-
let för timersättningen. Om jag var Beatrice Ask skulle jag skämmas över
den här frågan.

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar pä interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar pä interpella-
tioner

De borgerliga vill fortsätta att skära ned, trots att de vill ha en engångsin-
sats med litet mindre nedskärningar. Det finns väldigt många skäl som talar
emot detta. Jag tycker att man bortser ifrån de nya uppgifter som har lagts
på komvux genom den grundläggande vuxenutbildningen, ökade antag-
ningskrav och påbyggnadsutbildning.

Om man har följt historien kring vuxenutbildningen finner man att de som
har sagt att om vi bygger ut ungdomsutbildningen minskar behovet av vuxen-
utbildning alltid fått fel. Det kommer de säker att få också i framtiden. Ut-
bildningsnivån höjs nämligen ständigt i samhället.

Det här förstod en av landets mest historiskt kända folkbildare och social-
demokrater Oscar Olsson, som redan 1911 skrev i ett mycket berömt utta-
lande att hur goda skolorna än bli och hur långt skoltiden än utsträckes blir
man dock aldrig färdig med sin bildning i den.

Det vore på tiden att man i regeringen 90 år senare kunde komma fram
till en sådan sanning.

Jag tycker även att man bortser från vilken situation de vuxenstuderande
ofta befinner sig i. Vi som är ledamöter i utbildningsutskottet har fått hund-
ratals brev. Jag skall citera ett av dem: ”Hej Ingvar! Jag läser på komvux, och
det är jätteviktigt för mig eftersom jag var misslyckad när j ag gick i skolan på
grund av min barndom som var ett sorgligt kapitel. Nu har jag fått en sista
chans och tagit den. Hjälp mig och mina vänner att kunna gå här. Det är
viktigt att barn som haft det svårt ska kunna läsa som vuxna och få igen litet
av sin värdighet.”

Detta tycker jag är ett belysande exempel på hur stort behovet är för de
enskilda.

Avslutningsvis vill jag säga att de protester som har varit mot regeringen
har lett fram till en tillfällig reträtt. Man lägger tillbaka litet pengar. Jag
tycker att det finns anledning att påminna om vad Beatrice Ask har sagt vid
fyra tidigare debatter, nämligen att det är så oerhört viktigt att slå vakt om
ungdomsskolan. Men det var inte sant. Ni föreslår nedskärningar även där.

Nu skriver regeringspartierna i utskottet fast sig för ett tillkännagivande
till regeringen där man säger att det är fel att peka ut komvux. De 150 miljo-
nerna som återstår i besparingar får man skära ned på i grundskolan och
gymnasieskolan. Jag tycker att man på två rader i utskottets betänkande full-
ständigt smular sönder vad Beatrice Ask har sagt under det senaste halvåret.

Anf. 27 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Ingvar Johnsson, det är väl riktigt att det utskottet nu gör är
tillfälligt. Man uttrycker sig så att det är ett engångsanslag. Anledningen är
uppenbar. Jag tror inte att det är en hemlighet för någon i riksdagen att vi
diskuterar kommunalekonomiska kommitténs förslag. Det går inte att tala
om att nu låser vi si och så mycket för de olika ändamålen framöver. Det
vore att luras. Det tycker jag vore fel. Det är därför omöjligt att säga hur
det kommer att se ut med anslagen för enskilda delar framöver, även om
ambitionen givetvis är att vi skall stärka anslagen till utbildning - något annat
vore väl märkligt ifrån en skolminister.

Jag vill börja med att framhålla att besparingar i det generella stasbidrags-
systemet och på lång sikt är en sak, men åtgärder på kort sikt och av arbets-

marknadsskäl måste vara en annan. Jag tror att det är viktigt att man har det
klart för sig. Ansvaret för att erbjuda utbildning av arbetsmarknadsskäl
måste i första hand ligga inom arbetsmarknadspolitikens ansvarsområde.

Trots att det gäller innevarande budgetår vill jag påminna om att rege-
ringen i tilläggsbudgeten föreslog riksdagen att öka resurserna för komvux
mot bakgrund av det aktuella sysselsättningsläget. Riksdagens beslut inne-
bär en ökning med 48 milj.kr. till komvux för innevarande vårtermin.

Jag vet naturligtvis att utbildningsutskottet nu vill öka för nästa år i förhål-
lande till regeringens förslag. Det har man argumenterat väl för.

Det är riktigt, Gudrun Schyman, att man ofta säger att arbetsmarknadsut-
bildningsinsatserna, AMS och sådant, är dyrare än komvux. Det är riktigt,
och det är viktigt att vi ser över hur man använder pengarna mest effektivt.
Men man får inte glömma att man inte alltid kan jämföra äpplen och päron.
Det är inte alltid så att den utbildning som länsarbetsnämnderna erbjuder,
anordnar eller beställer ger samma sak som komvux kan ge, utan vi måste
också se till innehållet.

Det finns då anledning att påpeka för Gudrun Schyman att ett nationellt
ansvar för vuxenutbildning och för komvux är viktigt, bl.a. av ett mycket
betydelsefullt, mänskligt skäl. Det är också det som gör att de lågutbildade,
de som saknar grundskolekunskaper, enligt reglerna är skyddade, därför att
kommunerna är skyldiga att anordna grundläggande vuxenutbildning. Det
är viktigt att ha klart för sig att det inte görs några besparingar här, även om
kommunerna skulle vilja göra det - jag tror inte att de gör det.

Om vi inte försöker sanera svensk ekonomi kommer vi att få omänskliga
bekymmer, inte bara på ett område utan på många områden. Det innebär
inte att vi inte skall medge att varje inskränkning i människors möjligheter
att förkovra sig är problematisk.

Det finns utrymme för rationaliseringar inom vuxenutbildningen, även om
det varierar i olika kommuner. Bl.a. utifrån riksrevisionsverkets synpunkter
har riksdagen fattat beslut om att åstadkomma kursplaner och annat för
grundvux, vilket leder till ett bättre resursutnyttjande. Vi har också på se-
nare tid tagit bort en regel som innebar att man inte fick ha skild administra-
tion för gymnasieundervisning och komvux. I dag kan man samarbeta och
samordna mycket, och det ger ganska goda möjligheter till besparingar. Det
har jag själv sett som kommunalpolitiker.

Ett annat stort bekymmer som vi nu försöker hitta vägar för att lösa, är att
det finns mycket luft i systemen ute i komvux, av det skälet att det är betyd-
ligt fler som anmäler sig till olika kurser och som kommunerna måste planera
för, än som kommer och fortsätter sin utbildning. Därför kommer rege-
ringen att föreslå riksdagen att det skall tas ut en depositionsavgift vid anmä-
lan, så att det blir mindre luft i systemen och ökad effektivitet.

Vi kommer att arbeta mycket för att hitta möjligheter till besparingar. Det
är mänskligt att rationalisera när man gör på detta sätt, då det innebär att
man kan åstadkomma mer utbildning för lika mycket pengar. Samhällseko-
nomiskt är det också oerhört angeläget, därför att ett dåligt utnyttjande av
resurserna inom komvux eller på andra områden är inte rätt, i ett läge när vi
inte badar i pengar.

Man skall också ha klart för sig att komvuxgrupperna i allmänhet - av pe-

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar pä interpella-
tioner

dagogiska skäl och organisatoriska skäl - är betydligt mindre än grundskole-
klasserna. Vi måste kunna diskutera rationaliseringar här, från ett samhälls-
ekonomiskt perspektiv.

Jag fick kritik av Ingvar Johnsson - det har jag också fått i övriga debat-
ter - för att vi värnar om barn- och ungdomsutbildningen, på grund av att
man måste lära sig i hela livet. Ja, det är alldeles riktigt, men så länge det
finns barn och ungdomar i detta land som icke har fått de grundläggande
kunskaperna i grundskola och gymnasium, som i bästa fall med knäckt själv-
förtroende hittar vägen till någon vuxenutbildning, tänker jag inte stå med
armarna i kors och inte göra någonting åt grundskola och gymnasium. Jag
vill att vi skall göra rätt från början. Varje gång vi kan rädda en elev från ett
misslyckande i grundskola och gymnasium har vi gjort mycket för framtiden.
Därför tar jag inte åt mig av den typen av kritik. Vi måste rätta mun efter
matsäcken, och så länge jag är skolminister kommer jag att se till att barn
och ungdomar går först, även om vuxenutbildningen är viktig.

Anf. 28 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Det var skrämmande att statsrådet valde att inte kommen-
tera min fråga om de studiesociala villkoren för den grupp som har det allra
sämst ställt. Jag måste därför upprepa frågan: Tycker statsrådet att det är
rimligt att denna grupp, där många just skall börja lära sig läsa och skriva,
skall ta studielån eller hänvisas till socialbidrag? Jag måste få ett svar på den
frågan.

Statsrådet säger att hon inte tänker sitta med armarna i kors när det gäller
ungdomsutbildningen. Det har vi sett att hon inte gör, när hon skär ned bi-
dragen till grundskola och gymnasium med sammanlagt nästan en halv mil-
jard. Jag skulle ha tagit den diskussionen på allvar om man inte hade gjort
nedskärningar också där.

För att återgå till detta med de studiesociala villkoren för grundvuxele-
verna, som till stor del är en grupp ganska nya invandrare, skulle jag vilja
fråga statsrådet: Vet invandrarministern om att utbildningsdepartementet är
på väg att behandla dessa människor så illa?

När det gäller besparingarna, som Gudrun Schyman också var inne på,
upprepar man ständigt att de är nödvändiga av samhällsekonomiska skäl.
Men alltmer visar att det inte är några besparingar. Nedskärningen av kom-
vux kommer sannolikt att leda till fördyringar för samhället. När jag nu för
femte gången hör samma argument, hur viktigt detta är av samhällsekono-
miska skäl, kan jag inte hjälpa att jag kommer att tänka på att det var någon
i kommunfullmäktige i Grönköping som sade, att ”här skall sparas, kosta
vad det kosta vill”. Det är ungefär regeringens argumentering.

Beträffande nedskärningarna vill jag också gratulera regeringspartierna
till att de så väl har fått sina intressen tillgodosedda i massmedia. När man
hade föreslagit 1 miljard i nedskärningar och det sedan blev 700 miljoner,
presenterades det i stort sett som en seger för de vuxenstuderande. Det är
ganska obegripligt att det har kunnat bli så.

Jag vill också lägga till att jag, med den debatt som förs mellan regerings-
partierna, registrerar att detta är den femte debatten om vuxenutbildning

under det här året där inte någon av centerpartisterna från utbildningsut-
skottet deltar. Jag förstår ungefär varför.

Anf. 29 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Det är beklagligt, Beatrice Ask, att vi gång på gång får höra
de här ekonomiska argumenten rada upp sig och får se hur olika grupper
ständigt ställs mot varandra. Det finns inte längre någon sammanhängande
välfärdspolitik i Sverige. Det gäller vården, omsorgen, kulturen och utbild-
ningen. Nu är det vissa grupper som skall sorteras ut. Vissa svaga grupper
ställs mot andra svaga grupper. Vissa skattefinansierade verksamheter ställs
mot andra skattefinansierade verksamheter. Det skall privatiseras, man skall
göra om. Det faktum att vi har utbildningspolitiska mål, som omfattar alla,
hamnar långt bak. Nu är det sparande som gäller.

Vi badar inte i pengar, sade Beatrice Ask. Vilka vi? Jag vet många som
aldrig har badat i pengar. Jag vet många som badar i pengar. Frågan är hur
pengarna fördelas, var de finns och vad de går till. Det är det som är kärnfrå-
gan.

Ute i kommuner runt om i Sverige är det nu så, Beatrice Ask, att männi-
skor börjar bli förbannade, rent ut sagt. Kommuninvånare går till kommun-
sammanträdena och säger att det får vara nog nu: ”Vi vill betala. Vi vill inte
skära ned på vår skola. Vi vill inte privatisera vår skola. Vi vill att våra barn
skall ha en bra och näringsriktig skollunch. Vi vill att de skall ha barnomsorg
och fritidshem.” Det är mycket som inte hör just till Beatrice Asks område,
men detta går igen. Människor får nog; det här var uppenbarligen inte vad
de hade tänkt sig.

Det går inte att motivera den här nedskärningspolitiken, och detta att hela
tiden ställa olika skattefinansierade områden mot varandra på detta sätt,
inom just vården, omsorgen, kulturen och utbildningen. Det finns en gräns
för vad folk står ut med, och det här var en klar och tydlig sådan gräns.

När alla dessa protester och opinionsyttringar kom, här skolelever, lärare,
rektorer och personal på komvuxskolorna tillsammans började formera sig
i demonstrationer, erövrade de tillsammans en kunskap, och det var att de
måste hålla ihop och försvara det som de har.

Det är inte ett utslag av luft i byråkratin som gör att man har behövt peng-
arna. Det är en skenföreställning att tro att det finns så mycket byråkrati att
skära ner på i de enskilda komvuxskolorna. Där har man sedan flera år till-
baka varit tvungen att pussla, schemalägga och överlappa för att få det hela
att gå ihop. Det här är en billig utbildning, det är en bra undervisning, det
håller människorna borta från arbetslöshet och höjer utbildningsnivån totalt
sett samt ökar rekryteringen till högskolan, mildrar effekterna av den in-
byggda snedrekryteringen. Det är en bra verksamhet, och den måste få
kosta.

Anf. 30 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Enligt min uppfattning har man en väldigt egoistisk inställ-
ning när man kritiserar den prioritering som innebär att barn och ungdomar
garanteras utbildning först i ett läge då det är nödvändigt att välja. Sats-
ningen på grundskolan är nog den bästa socialpolitiska insatsen. I grundsko-

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

lan möter vi alla barn, och där försöker vi ge alla barn utbildning efter vars
och ens behov. Jag tycker att det är oerhört centralt. Jag blir lika förvånad
varje gång Ingvar Johnsson öppet kritiserar mig för att jag har denna grund-
inställning.

När det gäller de studiesociala villkoren får man från den 1 juli i år inom
både grundvux och etapp 1 det grundläggande vuxenstudiestödet. Tidigare
var det timersättning inom den grundläggande vuxenutbildningen, grund-
vux. Nu blir det samma finansiering över hela linjen. Jag tycker att det är
ganska bra. Huvuddelen av detta är ju dessutom bidrag, om jag inte har läst
alldeles tokigt. Regeringen har vidare aviserat en översyn av hela studie-
stödssystemet. Det är ganska krångligt, som alla vet, och alla regeringar har
ägnat sig åt detta problem. Jag hoppas verkligen att vi skall kunna finna for-
mer som fungerar bra.

Däremot blir jag otroligt förvånad över att en socialdemokrat uttrycker
sig så förklenande om socialbidrag. Jag har inte läst den nämnda artikeln i
Göteborgs-Posten. Men jag tycker att det är självklart, att om man behöver
gå en utbildning och inte har något annat sätt att klara sig på, måste man ha
rätt till socialbidrag. Men då skall man enligt Ingvar Johnsson skämmas! Det
verkar inte klokt. Vi har faktiskt socialbidragsregler i det här landet för att
de som behöver bidrag skall kunna få det. Man skall inte behöva skämmas
över att ta emot den hjälpen. Oavsett vilken regering det är som försöker
ordna studiefinansieringssystemet, blir det inte perfekt. Vi kommer alltid att
ha människor som hamnar emellan. Då är det självklart att man skall kunna
diskutera en hjälp via ett socialbidragssystem eller liknande. Egentligen är
det här en fullständigt otrolig diskussion.

Sedan om rationaliseringar. Jag håller med Gudrun Schyman om att det
ofta i debatten slarvas med uttalanden om att det går att spara på byråkratin.
Det är inte alltid så lätt att spara, därför att byråkratin inte alltid är så omfat-
tande som man nästan önskar att den vore då man skall spara. Inom den
kommunala vuxenutbildningen - och den varierar i olika kommuner - finns
det möjligheter att minska de administrativa kostnaderna. Jag tycker att det
är väldigt bra att man försöker göra det. Jag tycker att man skall göra det,
för det viktiga är faktiskt utbildningen, det som sker ute i klassrummen.

Jag tycker också att det är fullt legitimt och väldigt angeläget att säga att
vi skall söka de bästa organisationsformerna. Det finns ingen anledning att
ha en dålig organisation. Folk har inte gått ut och demonstrerat för att slå
vakt om tomma stolar i ett klassrum, utan de vill slå vakt om verksamheten.
Det är riktigt att folk har demonstrerat och sagt att de är beredda att betala.
Det är ingen som tänker hindra dem från att betala.

Vad vi försöker göra, vilket gör att vi tvingas till svåra prioriteringar, är att
fördela våra gemensamma resurser vettigt, de skattepengar som har betalats
in. Där finns en benägenhet för alla att hävda att man skall ha mer. Men som
politiker måste vi, och där deltar ju alla partier, försöka hitta vettiga sätt att
fördela medlen på. Det kommer därför också i fortsättningen att hävdas att
rationalisering är rätt, att vi måste försöka få ner kostnaderna för det som
inte drabbar undervisningen. Men när vi hamnar i ett läge där undervisning
till olika grupper ställs mot varandra, skall barn och ungdomar i första hand
få det de behöver.

Anf. 31 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Ganska bra, sade statsrådet. De som inte kan läsa och skriva
skall låna pengar för att lära sig det. Om det inte går skall man söka socialbi-
drag. Jag tror att det kan bli ett ganska klassiskt uttryck: Ganska bra.

Det var inte de vuxenstuderande som skulle skämmas. Det var Beatrice
Ask som skulle skämmas som tar bort de bidrag som man har haft för denna
verksamhet. Jag har aldrig sagt att det är fel att statsrådet prioriterar ung-
domsskolan. Jag har sagt att det är fel att regeringen gör stora nedskärningar
såväl för grundskolans och gymnasieskolans elever som för vuxenstude-
rande.

Jag tror, herr talman, att de kortutbildades behov av studier och allas rätt
till kunskap och delaktighet på något sätt är en ideologisk fråga. Där skiljer
det sig mellan dem som traditionellt har representerat överklassen och dem
som har representerat arbetarklassen. Man har alltid sagt att det inte gällde
brödet blott, utan det var också viktigt att själen skulle få växa sig stark. Jag
tror att det är lika viktigt nu som det var en gång i demokratins barndom.

Jag har haft fem debatter med Beatrice Ask där jag försökt övertyga
henne om vad vuxenutbildningen betyder för människorna. Jag inser att jag
har misslyckats. Det gör inte mig någonting, men det är synd för de vuxen-
studerandes skull. Jag tror att det finns anledning för Beatrice Ask att noga
titta på vad vuxenutbildningen betyder för den enskilde i form av delaktighet
i ett rikare liv.

Eftersom jag inte lyckats övertyga Beatrice Ask med mina egna ord,
tänkte jag sluta med att tillägna Beatrice Ask några rader av författaren
Kerstin Hed, som en gång skrev så här i en dikt:

”Det var blott några stycken, ett dussin knappt

Det var långt mellan byarnas tjäll-.

Men på halkiga vägar kommo ändå

till ett möte var torsdagskväll.

Det var kanske ej kunskap av stora mått,
men den lyfte dock tanken på färd
hur rymden vidgades, mer och mer,
över vägen, de hade att gå.”

Så ser människornas behov av vuxenutbildning ut. Så ser vuxenutbild-
ningen ut i det svenska folkets hjärta. Jag tycker att Beatrice Ask borde
tänka på det.

Anf. 32 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Det är beklagligt att man skall behöva höra självklarheter
från talarstolen. Beatrice Ask säger att det inte är ett självändamål, att det
inte finns en ambition att ha en dålig organisation. Men det är väl självklart.
Det finns ingen som har påstått att människor går till svars för en dålig orga-
nisation. De människor som protesterar emot nedskärningarna inom kom-
vux är människor som ser sin utbildning försvinna konkret. Det är vad det
handlar om. Här har man med alla medel försökt skära både här och där
för att få ha verksamheten kvar, inte byråkratin. Detta är verklighet för de

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 86

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svarpå interpella-
tioner

människor som har stått här utanför huset och demonstrerat, skickat brev
och hört av sig samt bjudit in politiker för att diskutera just verkligheten,
inte byråkratin.

Alla barn och ungdomar skall ha en utbildning, och detta måste vi priori-
tera när vi kommer i ett läge där vi måste prioritera, säger statsrådet. Men
ett sådant läge, menar jag, skall vi inte hamna i inom utbildning. Det gäller
väl, Beatrice Ask, att utforma en ekonomisk politik som innebär att man kan
tillförsäkra också andra grupper än barn och ungdomar en god utbildning, de
grupper som uppenbarligen har ett stort behov av och får en stor tillfredsstäl-
lelse av att gå på komvux. Dessutom är de mycket ”samhällsnyttiga” i sin
verksamhet när de går där och i de arbeten som de sedan får med en högre
utbildning som grund. Det är mänskligt bra, samhällsekonomiskt bra och det
innebär att människor använder sina resurser på ett bra sätt och inte hamnar
i ett bidragsberoende.

Jag tycker inte att människor som går till socialbyrån för att lyfta socialbi-
drag nödvändigtvis skall skämmas. Eftersom jag i drygt 20 år har arbetat
inom den kommunala socialvården, vet jag att de allra flesta gör det. Trots
alla försäkringar om att man inte behöver skämmas, är det så i Sverige år
1992 att en överväldigande majoritet av de människor som i dag besöker so-
cialbyråerna för att hämta ekonomiskt stöd för att klara hyran, maten och
kläderna skäms. De skulle göra vad som helst annat, om de bara kunde.

Därför är det mycket cyniskt att medvetet föra en ekonomisk politik som
innebär att man kallt räknar med att effekterna skall dämpas via socialbi-
drag. Så sker nu inom vuxenutbildningen, inom barnomsorgen - där man
säger nej till att bygga ut barnomsorgen för barn under ett och ett halvt år -
och inom många andra områden, där man säger att socialbyrån får gå in, och
att det ju alltid finns socialbidrag.

Detta är att medvetet föra en ekonomisk politik som gör människor bi-
dragsberoende. Det är inte en bra, utan en felaktig ekonomisk politik. Sedan
kan ni tjata hur mycket som helst om att det är den enda vägen, för den är
ändå felaktig.

Anf. 33 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag vill avslutningsvis kommentera tre saker.

Jag har förstått att Ingvar Johnsson tycker att det är tråkigt att han har
behövt debattera dessa frågor vid fem tillfällen. Jag kommer ihåg en av de
första debatterna, då han var bekymrad över att vuxenutbildningen diskute-
rades för litet. Jag tycker att det är bra att vi har dessa diskussioner. Dess-
utom är många av de dikter och citat som Ingvar Johnsson kommer med nå-
got av behållningen och glädjen med det hela. Dem tar man med sig och
funderar över länge.

Jag vet mycket väl vad folkbildningen betyder, inte minst i min hembygd,
som ligger långt från Stockholm och innerstaden. I min hembygd finns det
goda traditioner på folkbildningsområdet.

Anledningen till att jag tog upp det som Gudrun Schyman ansåg vara
självklarheter var att i ett tidigare inlägg ifrågasatte Gudrun Schyman om de
rationaliseringsmöjligheter som jag visade på verkligen existerade. Gudrun
Schyman sade att det inte går att spara in på administration osv., men jag

hävdar att det går. Man måste faktiskt vidta sådana åtgärder. Jag menar att
det finns en del åtgärder som man självfallet skall vidta, inte minst i det läge
som vi befinner oss i. Sedan varierar det mellan olika kommuner, men det
finns många konkreta exempel.

En annan sak som klargjordes genom Gudrun Schymans senaste inlägg är
att vi har så olika grundinställning, inte så mycket när det gäller behovet av
vuxenutbildning, för om det är vi nog rätt så överens, utan till det ekono-
miska läget. Vi i regeringen anser på fullt allvar att vi har tillförlitliga fakta
som visar att Sveriges ekonomi är dålig, att det finns mycket allvarliga pro-
blem och att det är nödvändigt att föra en stram utgiftspolitik. Vi tvingas att
göra besparingar och annat för att kunna vidta ågärder som vi tror skall få i
gång tillväxt och ekonomisk utveckling.

Inom vänsterpartiet har man uppenbarligen inte dessa bekymmer. Man
anser inte att situationen är sådan som den är, eller också anser man att det
bara är att höja skatter på det sätt som det alltid har gjorts. Däri ligger skilje-
linjen. Men det är klart att om man delar regeringens grundinställning,
tvingas man också att vara benägen att diskutera prioriteringar och bespa-
ringar, vilket vi också gör. För att gå tillbaka till den fråga som den här inter-
pellationen egentligen handlade om, är det enligt vår mening samhällseko-
nomiskt rätt att föra den ekonomiska politiken och mänskligt rätt att försöka
göra de prioriteringar som vi försöker göra på olika områden.

Andre vice talmannen anmälde att Gudrun Schyman och Ingvar Johnsson
anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare
inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 1991/92:115 om ungdomars situation

Anf. 34 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Herr talman! Martin Nilsson har frågat mig vilka åtgärder som jag plane-
rar för att förhindra att, som han beskriver det, allt fler ungdomar utestängs
från samhällsgemenskapen.

Inledningsvis vill jag säga att Martin Nilsson i sin interpellation har dragit
fel slutsatser när det gäller regeringens avsikt med den ekonomiska politi-
ken. Syftet är att få Sveriges ekonomi på fötter. Det handlar om att skapa
förtroende för den ekonomiska politiken och stimulera till investeringar för
tillväxt och därmed en trygg framtid. Tvärtemot vad Martin Nilsson påstår
är regeringens politik en politik för kommande generationer.

När det gäller åtgärder som riktar sig till ungdomar har flera initiativ tagits
av regeringen.

På arbetsmarknadspolitikens område har regeringen vid åtskilliga tillfäl-
len understrukit vikten av att särskilt motverka ungdomsarbetslösheten, och
stora insatser görs också på det området. Genom införandet av ungdoms-
praktik får ungdomar under 25 år möjlighet till värdefull yrkespraktik och
arbetslivserfarenhet. Detta ökar deras förmåga att konkurrera på den regul-

Prot. 1991/92:86
27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

jära arbetsmarknaden. Ungdomars situation på arbetsmarknaden följs kon-
tinuerligt. Jag har själv nyligen sammanträffat med AMS-chefen för att dis-
kutera just ungdomsarbetslösheten och de problem som hänger samman
med den.

På bostadspolitikens område genomförs nu åtgärder för att skapa en
större rörlighet på bostadsmarknaden. Bl.a. avregleringen kommer att inne-
bära att vi i större utsträckning får möjlighet att få fram bostäder som är av-
sedda för ungdomar och som ungdomar har råd att bo i.

På utbildningspolitikens område genomförs förändringar för att stimulera
mångfald och valmöjligheter för den enskilde eleven. På alla nivåer pågår en
förstärkning av utbildningsväsendet inför ett öppet Europa. Politiken syftar
också till att ställa individens särskilda behov i centrum. Antalet utbildnings-
platser på högskolan ökar. Jag ser också Läroplanskommitténs arbete som
betydelsefullt, både när det gäller förstärkning av kunskaper och när det gäl-
ler att ge den kristna etiken och den västerländska humanismen en starkare
roll i skolans arbete, något som kan komma att motverka den rotlöshet som
många ungdomar upplever i dag.

Herr talman! Vi slår oss givetvis inte till ro med dessa åtgärder. En samlad
ungdomspolitik måste omfatta alla de skilda samhällsområden som har bety-
delse för ungdomar. Till hjälp i det arbetet har regeringen en särskild barn-
och ungdomsdelegation. Den har nyligen fått nya direktiv som bl.a. betonar
vikten av att ungdomars uppväxtvillkor följs kontinuerligt och att samverkan
i frågor som rör unga människor fördjupas.

Det pågår också en översyn av statens samlade insatser på barn- och ung-
domsområdet. Syftet är att finna mer effektiva former för samordning, ut-
värdering och uppföljning. I det arbetet har ungdomsorganisationerna in-
bjudits för att bidra med idéer och synpunkter. När betänkandet med förslag
från översynen presenteras i böljan av maj kommer den att skickas ut på en
bred remiss, och då är jag speciellt intresserad av att få reda på ungdomarnas
synpunkter på hur politiken skall utformas.

Vuxenvärlden har ansvar för att ge ungdomar möjlighet att etablera sig i
samhället genom att ge dem tillgång till utbildning, arbete och bostad. Flera
rapporter från myndigheter och forskare har visat att ungdomar drabbas hår-
dare än andra grupper av arbetslöshet och bostadsbrist.

Utöver den konjunkturberoende arbetslösheten, som alltid är högre bland
ungdomar än bland övriga åldersgrupper, finns den strukturella arbetslöshe-
ten som ett hot. Den drabbar framför allt ungdomar utan yrkesutbildning
och leder oftast till långtidsarbetslöshet eller återkommande arbetslöshets-
perioder. Att det nu finns tendenser till att den strukturella arbetslösheten
bland ungdomar ökar är mycket allvarligt. Det krävs åtgärder för att dessa
ungdomar skall få den kompetens och flexibilitet som dagens arbetsliv krä-
ver.

Problemen hänger också samman. Har man inte skaffat sig en bra utbild-
ning, är det svårare att få ett arbete. Har man inte arbete, har man svårare
att få råd till en bostad, och det är särskilt redan utsatta ungdomar som alltid
drabbas.

För att närmare belysa ungdomars situation i allmänhet och särkilt utsatta

ungdomars speciella situation när det gäller bl.a. boende och arbete tänker
jag föreslå regeringen att jag får tillkalla en utredning.

En utredning löser inga akuta problem, det är jag mycket väl medveten
om. Men den behövs ändå, framför allt för att ta fram förslag på mer långsik-
tiga lösningar för att motverka strukturell ungdomsarbetslöshet.

Men det räcker inte med att riksdag och regering vidtar åtgärder. Om vi
skall lyckas i ansträngningarna med att skapa goda förhållanden för våra
ungdomar, måste föräldrar, andra vuxna och föreningslivet ta en större del i
arbetet. Regeringens politik går ut på att främja en sådan utveckling.

Även om de flesta ungdomar i Sverige växer upp under trygga förhållan-
den, finns det många ungdomar som har hamnat vid sidan om samhällsge-
menskapen. Det finns unga människor i dag som har tillgång till minst 15
olika TV-kanaler, men som har nästan ingen vuxenkontakt alls. Gängbild-
ning, skolk och kriminalitet är en del av deras vardag. Men det är inte bara
i dessa ganska lätt urskiljbara grupper som problemen finns.

Psykisk ohälsa är ett av dagens stora ungdomsproblem. Vi ser det bl.a. i
självmodsstatistiken. Statens ungdomsråd har tillsammans med socialstyrel-
sen nyligen presenterat skrämmande siffror på detta område, siffror som vi-
sar att den näst vanligaste dödsorsaken bland ungdomar är självmord.
Många ungdomar som brottas med självmordstankar har inte någon att tala
med. Det är ett mycket lågt betyg på oss vuxna.

Ungdomar måste ha vuxna att tala med, positiva förebilder som de kan
identifiera sig med. Ett tryggt hem där man kan få stöd och uppbackning
borde alla ha rätt till. Jag tror att vi alltför ofta har glömt den betydelsefulla
roll som föräldrarna har. Föräldrarna måste lyftas fram på ett helt nytt sätt
och ges stöd, inte minst i sin roll som överförare av grundläggande etiska
normer. De måste få möjlighet att ägna mer tid åt sina barn.

Det är också nödvändigt med en nära samverkan mellan de offentliga och
de frivilliga insatserna inom föreningslivet när det gäller att nå ungdomar
som har hamnat snett. Ett omfattande projekt som bygger på en sådan sam-
verkan har påbörjats i tolv stadsdelar i våra storstäder.

Projektet, som består av såväl allmänt förebyggande som individuellt in-
riktade insatser, bedrivs i mycket nära samverkan mellan skolan, föräld-
rarna, socialtjänsten, den kommunala fritidsverksamheten, polisen samt de
lokala föreningarna.

Ungdomars eget engagemang är också en viktig resurs som vi måste ta till
vara mycket bättre. Jag vet av egen erfarenhet från mitt arbete som lärare
att ungdomar måste få utlopp för sin energi. Det handlar om att se den kraft
som finns som en positiv resurs.

Efter detta synsätt vill vill t.ex. arbeta när det gäller insatserna mot läktar-
våld och arbetet inför fotbolls-EM i juni 1992.

Vår ambition är att de olika supporterklubbarna skall engageras i arbetet
mot det idrottsrelaterade våldet. Supporterklubbarna är grupper som ofta
får höra att de utgör ett problem. Jag vill se dem som en resurs i arbetet med
att göra fotbolls-EM till en folkfest. Deras engagemang skall kanaliseras till
något positivt, och detta arbete pågår redan för fullt.

I arbetet mot främlingsfientlighet har vi också engagerat ungdomar som
kommer att gå ut i skolorna och diskutera med sina jämnåriga.

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar pä interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Det finns många fler områden där vi skulle kunna använda den här meto-
den. Föreningslivets, kulturlivets och trossamfundens arbete ser jag som en
stor resurs i ett sådant förändringsarbete. Ungdomarnas egna organisationer
borde också kunna spela en större roll här. Den frågan tog jag upp när jag
träffade ett sextiotal representanter för olika svenska ungdomsorganisatio-
ner för ett par veckor sedan.

Men för att ungdomar skall känna sig delaktiga räcker det inte bara med
att engagera dem. Det krävs också att de får möjlighet till medbestäm-
mande. De måste känna att man lyssnar på dem och att deras åsikter tas på
allvar. De politiska partierna har ett särskilt ansvar för att nya grupper av
ungdomar engageras.

För detta krävs att formerna för den politiska verksamheten förändras.
Ungdomskommittén har presenterat en hel del idéer på detta område i sitt
betänkande Ungdom och makt. Som ett resultat av den utredningen har sta-
tens ungdomsråd fått i uppdrag att inleda försöksverksamhet inom ramen
för ett demokratiprojekt. Projekten, som skall stimulera till ökat inflytande
och delaktighet för ungdomar, bedrivs i ett tiotal kommuner. Jag hoppas att
denna försöksverksamhet skall ge oss positiva erfarenheter och förslag till
det fortsatta arbetet för att stärka ungdomars politiska inflytande.

En ambition är att engagera fler flickor och motivera dem att ta ett större
ansvar i organisationerna. Vi vet i dag att det behövs särskilda insatser för
att flickor skall åta sig förtroendeuppdrag och vara med och påverka inrikt-
ningen av verksamheten. Därför ser jag mycket positivt på de särskilda sats-
ningar som riktar sig till flickorna.

Herr talman! För att ungdomar skall känna sig mer delaktiga i samhällsge-
menskapen krävs alltså en rad insatser på skilda områden. Regeringen är
medveten om detta, och ett offensivt arbete pågår för att utveckla ungdom-
spolitiska åtgärder för att stödja och uppmuntra unga människor på alla li-
vets områden.

Det är ofta så att problemen skymmer allt positivt som sker. Dagens ung-
domar lever i en spännande tid. De vågar ta för sig på ett helt annat sätt än
tidigare generationer, än t. ex. min generation.

De nationella gränserna sätter inte längre hinder för ungdomars initiativ.
Generationen av tågluffare får nu möjligheter att studera och arbeta utom-
lands. I och med EES-avtalet öppnas ungdomsutbytesprogrammet Youth for
Europé för svenskt deltagande. I höst samlas, på ungdomars eget initiativ,
2 000 ungdomar från hela Europa i Stockholm för att diskutera sin gemen-
samma framtid på en konferens under namnet Stockholm Youth Confe-
rence.

Runt om i landet tar ungdomar dagligen nya initiativ. Nya träffpunkter,
t.ex. ungdomens hus, startas på många platser. Det lokala föreningslivet ut-
vecklas, och nya ungdomsrörelser startas.

Det är bara några exempel på aktiviteter - internationella och nationella -
som regeringen stödjer ekonomiskt.

Syftet är tydligt. Tvärtemot Martin Nilssons påstående om stängda dörrar,
så syftar regeringens politik till att öppna dörrar. Vi vill öppna dörrarna till
samhällsgemenskapen för alla ungdomar, även för dem som i dag är ute-

stängda, och dessutom öppna nya dörrar till Europa, till världen och till
framtiden!

Anf. 35 MARTIN NILSSON (s):

Herr talman! Jag vill böija med att tacka statsrådet för svaret. Jag tycker
att det i många avseenden är ett mycket bra svar, och jag är mycket glad över
att ha fått det.

Det är något av en paradox att det tidigare i dag har varit kvinnor som
har diskuterat kvinnor i Europa. Nu skall ungdomar diskutera ungdomar i
Sverige.

Denna interpellation har ställts mycket utifrån de erfarenheter som vi som
skall delta i denna debatt har mött när vi har träffat våra kamrater, som i dag
möter en verklighet där de faktiskt i många fall ställs utan både jobb och
bostad.

Dessa ungdomar ställer just de frågor som jag har försökt formulera i
denna interpellation. Vad kommer regeringens politik att leda till? Vad inne-
bär den enda vägen för ungdomar?

Jag tror att mycket av det som Inger Davidson tar upp i svaret är sådant
som vi kan vara överens om och som vi tycker är mycket bra. Jag tror att vi
kan vara överens om vikten av åtgärder mot rasismen och om vikten av att
något görs åt den osäkerhet och rotlöshet som många ungdomar i dag känner
i sin verklighet. Jag tror att vi kan vara överens om behovet av ett ökat stöd
till föreningslivet, och framför allt kanske att vi skall stötta även tjejerna i
föreningslivet.

Jag tycker emellertid att Inger Davidson tyvärr väjer litet grand för de vik-
tiga frågorna och för de avgörande inslagen. Jag tror inte att hon ställer de
viktiga och rätta frågorna. Vi som politiker måste faktiskt kunna ställa frå-
gan: Varför ser vi en ökande främlingsfientlighet? Varför ser vi en ökande
kriminalitet och rotlöshet i samhället?

Vi kan med viss glädje konstatera att dessa problem förvisso är mindre i
vårt land än utomlands. Men alla erfarenheter från andra länder visar att det
är när arbetslösheten stiger och när ungdomar förvägras rätten till bostad
och inte får utbildning som de känner sig överflödiga och som dessa symtom
uppstår i samhället. Ungdomarna vänder sig då från samhället och de demo-
kratiska värderingarna. Då hjälper det inte så mycket med diverse informa-
tionskampanjer eller pekpinnar om vilka värderingar som skall gälla i sam-
hället. Värderingarna är en konsekvens av den politik som har förts. Då gäl-
ler det att det inte bara utredningar tillsätts.

Jag vill emellertid tacka Inger Davidson för det initiativ som hon nu tar till
att tillsätta en utredning om ungdomars situation när det gäller bostad och
arbete. Jag tror att detta är oerhört viktiga områden. Detta ser jag som oer-
hört positivt. Men det räcker inte med detta. Nu är det nämligen ganska
bråttom när det gäller att vidta åtgärder i övrigt.

Ungdomars situation i samhället styrs ju av den politik som regeringen i
dess helhet för beträffande ungdomars levnadsvillkor. Jag har framställt
denna interpellation i riksdagen just av den anledningen.

Det finns två olika vägar i detta sammanhang. Antingen saknar regeringen
i dess helhet en helhetssyn på ungdomars levnadsvillkor, eller också har re-

Prot. 1991/92:86
27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar pä interpella-
tioner

geringen en politik. Och då är det tyvärr faktiskt mycket värre. Då innebär
nämligen denna genomtänkta politik och synen på ungdomars levnadsvill-
kor - alla de åtgärder som regeringen faktiskt har vidtagit under de månader
som den suttit vid makten - att bostadssubventionerna sänks, att ungdomar,
för att referera Bo Lundgren, skall tvingas anpassa sitt boende till vad de har
råd med, att ungdomslöner införs, att ungdomars arbete inte har samma
värde som äldre personers har, att möjligheterna till utbildning försämras,
genom att det tredje året i gymnasiskolan tas bort eller genom att pengar
inte satsas på detta, att de litet äldre ungdomarnas möjligheter till komvux-
utbildning, som har diskuterats tidigare, minskas och att arbetsmiljöpengar
tas bort från skolan.

Därtill kommer regeringens ekonomiska politik i övrigt. Mitt under en av
de värsta lågkonjunkturerna på år och dag väljer man att strama åt ekono-
min. Självfallet kommer det att slå även mot ungdomar. Karensdagar införs,
och exempelvis rätten till avdrag för fackföreningsavgifter tas bort. Det finns
alltså många exempel som tillsammans ger ett entydigt faktiskt besked till
ungdomarna: Ni har det i dag för bra ekonomiskt.

Jag tror att konsekvenserna av allt detta faktiskt blir att arbetslösheten
ökar. Ungdomars möjligheter att skaffa sig en egen bostad minskas dras-
tiskt.Det gäller också möjligheten till ett tredje år på gymnasieskolan och
därmed en bättre utbildning.

Men vi tror faktiskt på Inger Davidson. Vi tror att hon vill väl och har det
sociala patos som kds i valrörelsen försökte visa. Men för att Inger Davidson
skall vara trovärdig och för att hon skall ha en chans gentemot Sveriges ung-
domar i diskussioner ute i samhället tror jag att hon måste försöka hävda sig
bättre och försöka stå upp för ungdomarnas intressen - även om hon då
måste gå emot fru Wibble, herr Hörnlund, herr Lundgren, Beatrice Ask osv.
Jag tror att det är vad som krävs. Jag tror också på Inger Davidsons ansatser
i det svar som vi har fått här i dag.

I svaret målas faktiskt ett antal viktiga områden upp. Det gäller då ungdo-
marnas situation, våra möjligheter att påverka i politiken och ungdomars
möjligheter till en bra fritid. Dessutom talas det om utredningen i fråga. Men
nu gäller det att också i praktisk politik visa att ni menar någonting med ert
tal om rätten till ett arbete och en bostad.

Anf. 36 KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Också jag tackar statsrådet Davidson för svaret på den ak-
tuella interpellationen som är intressant på många sätt. Det som är positivt
och överraskande för mig är nog den inställning som statsrådet redovisar be-
träffande synen på folkrörelserna och deras möjligheter och betydelse när
det gäller att skapa goda villkor för ungdomars uppväxt.

Detta leder till min första fundering och fråga. Vi ser ju, och det gäller
såväl från regeringshåll som ute i kommunerna, att det när det gäller de ini-
tiativ som ungdomar tar och som tidigare haft ett visst stöd - jag tänker då
på t.ex. detta med att starta ungdomens hus - blir allt svårare att få detta
stöd. Sådan här verksamhet betraktas som ett slags extraverksamhet. Men
jag tror inte att man skall se det här så. I stället är det viktigt att ta till vara
ungdomars initiativförmåga och vilja att själva skapa något.

Det skulle vara intressant att höra vad civilministern rent allmänt har att
säga. Är civilminstern beredd att göra ett uttalande om riskerna med att
kommunerna gör den typ av nedskärningar som drabbar fritidsverksamhet
och annan verksamhet där ungdomar får ta egna initiativ? Är statsrådet be-
redd att säga att det är en farlig väg, och är hon beredd att i stället rekom-
mendera kommunalgubbar och kommunaltanter att faktiskt se upp med de
här sakerna?

Det finns många bra uttalanden i svaret. Men jag blir litet fundersam och
misstänksam i ett avseende. Hur förhåller sig det som sägs här till den prak-
tiska politik som regeringen för på ett antal områden? Jag skall försöka fatta
mig kort och bara ta några exempel.

Det gäller naturligtvis arbetslösheten. Det är bra att insatser görs. Men
det förslag till insatser som för ett tag sedan lades på riksdagens bord innebär
att man i princip utestänger ungdomar i åldrarna upp till 25 år från den ordi-
narie arbetsmarknaden. Jag tror att jag kan garantera att knappast någon
arbetsgivare anställer ungdom under 25 år när det finns möjlighet att ut-
nyttja ungdomspraktiken som är helt gratis. Inget arbetsgivaransvar behöver
då tas, och försäkringar behöver inte tecknas. Ingen sådan trygghet behöver
garanteras.

Socialdemokraterna däremot har föreslagit ungdomsjobb som innebär att
ungdomarna får avtalsenlig lön och att arbetsgivaren får ta ett ansvar för dem
som faktiskt skall jobba på arbetsplatsen.

Det här är ett exempel på hur man tränger undan ungdomar och ute-
stänger dem från ett mera normalt samhällsliv.

Vidare vore det intressant att få höra vad civilministern har att säga om
samtalet med AMS-chefen. Jag är väldigt nyfiken i det avseendet och skulle
gärna vilja höra vilka rekommendationer AMS-chefen hade när det gäller
åtgärder för att göra det möjligt för ungdomar att komma in på arbetsmark-
naden eller åtgärder som syftar till att ge ungdomarna en starkare ställning
på arbetsmarknaden. En åtgärd kunde kanske vara att man satsar på det
tredje året i gymnasieskolan eller på annan typ av utbildning för ungdomar -
detta i stället för att göra som regeringen, dvs. att stoppa bidraget till det
tredje året.

Så till en annan fråga. Helt nyligen läste jag i en tidning att antalet socialbi-
dragstagare bland unga hushåll drastiskt ökar, speciellt i de stora städerna.
Det är också en effekt av en politik som innebär att inte tillräckliga sats-
ningar görs på ungdomsutbildningen eller att insatserna för att ge ungdomar
jobb inte är tillräckliga.

När det gäller utslagningen och kriminaliteten bland ungdomar tycker jag
att ungdomsministerns uttalande är bra. Det handlar alltså om hur man skall
göra för att komma till rätta med de ungdomar som det går snett för och
som hamnar i kriminalitet och missbruk. Men jag undrar verkligen om ni i
regeringen har konfererat med varandra. De uttalanden som kommer från
justitiedepartementet och, skulle jag vilja säga, Batong-Gun handlar snarare
om att ungdomar skall spärras in. Ungdomarna skall låsas in på helger. Det
skall finnas speciella ungdomsfängelser. Och inte nog med det! För ungdo-
marna skall det dessutom finnas en mindre sofistikerad form av domstol, en

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

jourdomstol, för att behandlingen av ett ärende skall gå mycket snabbt.
Detta innebär en risk med tanke på ungdomarnas rättssäkerhet.

Frågan kan tyckas obetydlig. Men trots allt handlar det om hur man ser på
ungdomarna. Jag skulle vilja veta om ungdomsministern delar den uppfatt-
ning som justitieministern har gett uttryck för. Är det en bra väg att gå när
det blir mer av inlåsning och mer av repression mot ungdomar? Är det den
rätta vägen när det gäller att hjälpa ungdomarna tillbaka till livet så att säga?
De har ju 40, 50 eller 60 år kvar att leva.

När det gäller rasismen vill jag säga att informationen är bra. Men det som
sägs innebär att man ger med den ena handen och att man tar med den andra.
Vad gör regeringen i det läget? Jo, beträffande den upprustning av miljon-
programsområdena i storstäderna, där andelen invandrare är mycket stor
och där man vill behålla de svenska invånarna för att skapa balans och social
stabilitet, drar regeringen in. På sikt flyttar således stabila invandrarfamiljer
och även svenskarna. Det gör att getton uppstår. Det blir alltså stora pro-
blem på sikt när det gäller kontakterna mellan invandrare och svenskar.

Vad säger ungdomsministern om det? Är det en vettig satsning att dra in
när det i stället behövs insatser?

På samma sätt förhåller det sig med ungdomsbostäderna. Det ungdomsbo-
stadsstöd som har funnits har regeringen dragit in. Men det stödet gjorde
ändå att det var möjligt att få fram ungefär 12 000 billiga små s.k. första-
gångsbostäder. Det stödet är således numera borttaget. Det innebär att det
blir svårare för ungdomarna att hitta den första billiga bostaden, som ju
verkligen behövs.

Hur ser ungdomsministern på borttagandet av ungdomsbostadsstödet?
Därigenom gjorde man det ju svårare för ungdomarna att komma in på bo-
stadsmarknaden.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att Inger Davidsons grundsyn
och de allmänna termer som finns i svaret är bra. Men det är svårt att se ett
stöd för hennes allmänna resonemang i regeringens praktiska politik.

Anf. 37 LARS STJERNKVIST (s):

Herr talman! Även jag tackar statsrådet för svaret. Jag har samma upp-
fattning som tidigare talare här i mångt och mycket när det gäller tonen i det
avgivna svaret.

Jag skulle vilja ta upp ett ämne som redan delvis har berörts här. Det gäller
bostadspolitiken. Regeringen har ju tillsatt en särskild utredare, som också
nyligen har lagt fram ett förslag. I den här pamfletten, som omfattar ca 40
sidor, avrättas svensk bostadspolitik. Det är en fullständig omläggning av bo-
stadspolitiken som föreslås i den här skriften.

Många kommer att räkna på detta och fundera över konsekvenserna. Jag
skall inte ägna mig åt någon sådan sifferexercis eller försöka förmedla min
teori om hur detta slår ekonomiskt. Men några slutsatser måste tas upp.

En slutsats är, och det gäller då syftet med utredningen, helt klart att sub-
ventionerna minskar.

Vidare skär man ensidigt beträffande subventionerna till nya hus som skall
byggas.

Däremot får de som bor i äldre hus i stort sett behålla sina subventioner.

Detta måste rimligtvis, om det finns någon sanning i de ekonomiska lagarna,
leda till att det kommer att byggas ännu färre lägenheter. Det kommer också
att leda till att vi som har haft turen att skaffa oss äldre hus eller lägenheter
kommer att nagla oss fast så gott vi kan i de här lägenheterna. Vi kommer
inte att ha råd att efterfråga nya lägenheter.

När utredaren själv får frågan vilka konsekvenser det här får inte minst
för ungdomar, beskriver han situationen med orden: Ja, de måste acceptera
att bo mindre lyxigt. Ingvar Johnsson sade förut att vi har hört ett klassiskt
begrepp föras till torgs i dag: ganska bra. Jag tycker att det här också platsar
i den divisionen. Mindre lyxigt... Det kommer kanske också att bli ett klas-
siskt citat.

Vad det egentligen handlar om är ett knytnävsslag i solar plexus på alla
dem som ännu inte har haft turen att kunna skaffa sig en lägenhet.

De här 40 sidorna från utredningen, som handlar om framtidens bostads-
politik, skulle man egentligen ha kunnat korta ned ytterligare, till en sida.
Där skulle det ha stått ungefär så här: Vi har byggt mycket bra. Vi har haft
en hög ambition i det här landet. Vi har haft en målsättning, som riksdagen
och den här kammaren vid åtskilliga tillfällen har upprepat, nämligen att alla
människor, oavsett var de bor och oavsett vilken inkomst de har, skall garan-
teras en god bostad. Den skall vara rymlig. Den skall vara modernt utrustad,
ha ett ordentligt kök, en egen toalett, ett rum att umgås i och träffa vänner
samt ett separat sovrum. Det är ett sådant mål som vi har satt upp.

Den här pamfletten innebär att vi nu säger till dem som inte har skaffat sig
en bostad ännu: Tyvärr, om vi andra skall ha råd att behålla den här höga
standarden, räcker inte pengarna till er. Tyvärr, ni hann inte. Ni kan inte få
del av den här välfärden, av den här rättvisan.

Konsekvenserna av detta kommer att bli att uppgiften för de ungdomar
som söker sig ut på bostadsmarknaden i framtiden blir att försöka få ihop
pengar för att betala mer än vad vi andra har betalat för våra lägenheter, för
lägenheter med lägre standard än dem som vi andra bor i. Det är en hård
verklighet som kommer att möta dem på bostadsmarknaden.

Jag tycker som sagt att det finns väldigt mycket bra i svaret. Jag skulle vilja
komplettera Martin Nilssons uppmaning till statsrådet. Varje gång statsrådet
möter den högste ansvarige ministern, Bo Lundgren, hoppas jag att hon lä-
ser upp det här interpellationssvaret, beskriver den här andan och tjatar på
honom tills han inser att det här är ett mycket allvarligt hot, inte bara mot
ungdomar, men inte minst emot de ungdomar som ännu inte har haft turen
att skaffa sig en lägenhet.

Tiden håller på att rinna ut och därför vill jag sluta med uppmaningen att
statsrådet står på sig i de interna diskussioner som nu kommer att följa inom
regeringen. Detta är ett utmärkt tillfälle att visa att statsrådet inte bara pra-
tar vackert, inte bara har en vilja att utreda, utan också en seriös vilja att i
praktisk handling hjälpa och stödja ungdomarna.

Anf. 38 INGVAR JOHNSSON (s):

Fru talman! När Martin Nilsson sade att detta är ungdomarnas debatt var
jag på väg att stryka mig. Men sedan kom jag på att jag kan ta upp frågorna
litet ur farfarsperspektiv.

Prot. 1991/92:86
27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86
27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Jag begärde ordet när statsrådet tog upp en rad frågor på skolans område
och hänvisade till läroplansöversynen och annat. Jag tycker självklart som
skolpolitiker att just skolan har en oerhört viktig roll. Men jag tycker, som
de tidigare talarna har varit inne på, att det finns en stor skillnad mellan de
välformulerade ord som statsrådet uttalade - jag kan instämma i dem alla -
och den faktiska innebörden i regeringspolitiken. Jag skulle därför vilja
ställa sex frågor till statsrådet.

Den första gäller läroplansöversynen, som statsrådet talar om. På vilket
sätt skapar vi en bättre situation för våra ungdomar om slöjd, hemkunskap
och barnkunskap kommer att minska i betydelse i den svenska skolan?

Den andra frågan är: Om vi skall börja betygsätta sjuåringarna, som skol-
ministern vill, på vilket sätt innebär det att vi skapar en bättre situation för
våra barn och ungdomar?

Den tredje frågan handlar om skolpengen, som har beskrivits i oerhört
många olika varianter det senaste halvåret. På vilket sätt skapar vi en bättre
situation för våra barn och ungdomar om vi nu skall börja värdera dem i
pengar?

Den fjärde frågan har redan tagits upp. Den har att göra med att man strök
bort pengarna för det tredje gymnasieåret. På vilket sätt bidrar det till att
förbättra situationen för ungdomarna?

Den femte frågan handlar också om gymnasieskolan och ett tredje år som
påbyggnad på de tvååriga linjerna, en möjlighet som man har i år, men som
togs bort av regeringen i budgetpropositionen. Vi justerade utskottets betän-
kande i frågan i går, och vi socialdemokrater reserverade oss för 10 000 plat-
ser på ett tredje påbyggnadsår. Men de borgerliga partierna, inkl, statsrådets
parti, går emot. På vilket sätt skapar det en bättre situation för de 18-åriga
ungdomar som nu inte kommer att få något jobb?

Den sjätte frågan handlar om skolmiljön. Detta nämndes också tidigare.
Det är 300 miljoner i bidrag, sammanlagt miljardbelopp, som tas bort från
statens ansvar när det gäller att förbättra skolmiljöerna. På vilket sätt bidrar
detta till att skapa en bättre situation för våra barn och ungdomar?

Jag kommer också fram till, som de tidigare talarna, att det statsrådet och
hennes parti egentligen är utsatta för - för man har ganska många förslag
som är bra på barn- och ungdomssidan - är att man har att delta i en regering
och verkställa en politik som i allt väsentligt är vad Moderata samlingspartiet
har stått för och fortfarande står för. Vilka konsekvenser ser statsrådet för
den fortsatta regeringssamverkan med Moderaterna i dessa frågor?

Anf. 39 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Jag ber först att få tacka för alla vänliga ord. Jag är också glad
för den här debatten. Jag är glad att det är unga människor som deltar, och
jag är glad att det är något äldre som deltar, så att jag får litet sällskap också.

Jag skall försöka att svara på alla frågor. Jag tror inte att jag kommer att
klara det i första vändan, men vi har några på oss.

Jag är glad att Martin Nilsson ställer den fråga han gör. Vad beror den
rotlöshet på som ungdomar känner i dag? Jag tror att det är precis den frågan
som vi måste ställa oss. Vad beror den ökade främlingsfientligheten på?

Jag tror att sådana här värderingar grundläggs i mycket låg ålder. De

grundläggs hemma, vid köksbordet. Därför betyder hemmen väldigt mycket
för vilka värderingar vi skall få och hur de förs över till den nya generationen.

Men skolan betyder också väldigt mycket. Att man redan på lågstadiet och
hela vägen upp i klasserna får lära sig att alla människor har ett lika stort
värde tror jag är grundläggande för om man skall få rätt värdering som ung
och vuxen.

Jag håller med om att yttre omständigheter, som arbetslöshet, bostadsbrist
osv., förvärrar situationen och ökar främlingsfientligheten hos dem som re-
dan har denna inställning. Men jag tror inte att den som har den grundläg-
gande värderingen att alla människor har ett lika stort värde och som blir
bostadslös plötsligt svänger. Det tror jag inte. Har man grundlagt dessa vär-
deringar från böljan ändras de inte av yttre faktorer. Det är jag ganska över-
tygad om.

Jag tror också att vi som debatterar här faktiskt har en gemensam vilja att
försöka skapa så goda uppväxtvillkor och framtidsutsikter som möjligt för
alla ungdomar i Sverige, vi har bara litet olika åsikter om hur man på bästa
sätt åstadkommer detta. I mitt svar har jag försökt redovisa vad regeringen
försöker göra och åt vilket håll vi i regeringen strävar.

Det är faktiskt på det sättet att svar som lämnas av statsråd ställer alla
andra upp på. Det sker en samordning i regeringskansliet, innan svaret god-
känns för att få avlämnas i kammaren. Det svar som jag har avgivit i dag står
aliså alla partierna bakom.

Vi har en stor arbetslöshet bland ungdomar i dag, vi har en lågkonjunktur
och vi har ett mycket bekymmersamt läge. Det är bara att erkänna att förhål-
landena är sådana. Det är mycket olyckligt, och vi måste på alla sätt försöka
klara situationen, vilket vi också är överens om.

Regeringen har lagt fram ett förslag som innebär att alla ungdomar mellan
18 och 24 år skall få någonting som vi kallar ungdomspraktik. I nuvarande
läge bedömer vi det som det mest realistiska förslaget. Det beror på att det
inte finns några arbeten att tillgå. Hur skall företagarna i en tid då de tvingas
avskeda den ena personen efter den andra samtidigt kunna nyanställa ung-
domar. Sådana arbeten finns inte. Den här ungdomspraktiken skall man
nämligen få tillgång till när alla andra utvägar har prövats, som att man har
haft jobbsökaraktiviteter, att man själv har försökt att skaffa sig jobb både
privat och genom arbetsförmedlingen. Först därefter skall man kunna få till-
gång till denna ungdomspraktik.

Tanken är orimlig, att företagarna skulle avskeda en anställd för att ta
emot en ung människa, ge denne utbildning och praktik under sex månader,
för att åter igen byta ut denne och ta in en ny, osv. Det tror jag faktiskt inte
svenska företagare om.

Två av tre företagare har däremot sagt sig vara villiga att ta emot ungdo-
mar på praktikplatser, och vi hoppas därför mycket på dessa platser. Ungdo-
marna får praktik och utbildning, och i och med det får de större chans till
att komma igen, när konjunkturen vänder, och få ett vanligt jobb. Det är
emellertid ett sistahandsalternativ som jag sade. I första hand skall man na-
turligtvis söka ett ordinarie jobb, och är man så lyckligt lottad att man får
tillgång till ett sådant behöver man inte heller utnyttja en praktikplats.

Socialdemokraterna tar på sig ett stort ansvar om de går emot förslaget.

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Alternativet är nämligen inte fasta jobb med avtalsenliga löner, därför att de
jobben finns inte. Alternativet är i stället sysslolöshet och kontant arbetslös-
hetsersättning, som ligger mycket lägre än ersättningen på praktikplatserna.
Jag tror det skulle vara förödande, om det vore vad som väntade tusentals
ungdomar i höst, att gå sysslolösa och få ett lågt bidrag för att göra ingenting.

Det antal platser som vi bedömt skulle behövas - alltså 40 000 platser - är
alldeles för litet. Det kommer säkert att behövas ännu fler platser. Det var
väl en av de saker som AMS-chefen tog upp och som Kent Carlsson frågade
om. AMS-chefen bedömer alltså att ytterligare platser kommer att behövas
för att lösa problemet.

Vi arbetar intensivt med detta i regeringskansliet och försöker ta fram för-
slag till ytterligare åtgärder, som skall kunna ge ännu fler ungdomar syssel-
sättning. Förslagen omfattar naturligtvis även äldre arbetslösa.

Några ord om bostadsfrågan: Om produktionskostnaderna är höga och
om det är dyrt att framställa en lägenhet, då kostar den också mycket pengar.
Därför måste vi se över produktionskostnaderna för nybyggandet, det är
helt rimligt, Bostadsfinansieringssystemet måste också förändras. Det är
faktiskt för ungdomarnas skull som det behöver förändras. Om vi fortsätter
med den dyrbara bostadsfinansiering som vi har haft, kommer vi att vältra
över en mängd skulder på kommande generationer genom att vi hela tiden
tvingas öka budgetunderskottet. Bostadsfinansieringssystemet har ju bara
ökat och ökat hela tiden. Det är någonting som jag återkommer till i min
nästa replik.

Anf. 40 KENT CARLSSON (s):

Fru talman! Jag förstår att det kan vara svårt att hinna med att svara på
alla de frågor som har ställts, men vi har ju som sagt flera replikomgångar.

Jag är medveten om att hela regeringen står bakom svaret. Jag förstår
också att hela regeringen kan stå bakom svaret, därför att den för den här
typen av allmänna resonemang. Om man däremot kommer in på de kon-
kreta åtgärderna, som faktiskt är det intressanta för ungdomar, blir melodin
något annorlunda. Då kommer nämligen statsrådet Bo Lundgren med sina
förslag till förändringar i bostadsfinansieringen, och då kommer statsrådet
Beatrice Ask med sina förslag till förändringar och neddragningar på utbild-
ningsområdet, som slår mot ungdomar.

Det är därför som allmänt hållna formuleringar i det avlämnade svaret
ganska rejält misstämmer med vad som faktiskt görs. Förslaget om ung-
domspraktik, som regeringen lade fram med tanke på arbetslösheten, har vi
inte motsatt oss. Vi socialdemokrater tycker att det är bra att insatser görs
för att ungdomar skall kunna vara i arbete och utbildning i stället för att få
kontantstöd. För den skull behöver man inte tappa koncepterna helt och för
det första påstå att det är helt kostnadsfritt för arbetsgivarna, vilket skulle
kunna bidra till att arbetsgivarna misshushållar, för det andra låta bli att ge
ungdomar samma arbetsskydd som för andra människor i arbetslivet, dvs.
inte samma trygghet för alla på arbetsplatsen. Den ersättning som lämnas är
dessutom mycket låg. Man kan alltid diskutera vilken nivå som är rimlig.

Vi socialdemokrater har emellertid föreslagit ett annat system, nämligen
ett ungdomsjobbssystem. Det innebär att arbetsgivarna får göra en viss

egeninsats för att få del av det arbete som ungdomarna utför, även om det
sedan kallas praktik och utbildning. Antalet platser tvistar man också om.
Men sakkunniga bedömare säger att det kanske bara blir 10 000-15 000 plat-
ser med det här förslaget, därför att man tar bort andra tidigare gjorda insat-
ser för ungdomarna. Det är alltså inte 40 000 platser det handlar om. Det
behövs fler insatser för ungdomar, och de krävs nu.

Att man inte vill föra en expansiv politik strider också något emot rege-
ringens allmänna uttalanden. Man vill inte låna upp pengar under lågkon-
junkturen för utbildningssatsningar m.m. Många av de moderata statsråden
har mycket hårt slagit mot sådana förslag. Utsikterna till fler satsningar ver-
kar i dagsläget ganska mörka.

Det vore intressant att höra civilministern något utveckla det som AMS-
chefen sade. Jag skulle tro att AMS-chefen sade: Satsa mer pengar på att
skaffa fram fler jobb till ungdomar, tillfälliga och ett slags praktikplatser, och
förläng gymnasieutbildningen med ett tredje år. På det sättet skjuter man
upp tidpunkten för ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Uttalanden
från en sådan sakkunnig som AMS-chefen, som civilministern har talat med,
torde väga väldigt tungt i det fortsatta arbetet.

Mycket kort något om bostäderna. Det man från regeringens sida gör är
att fullfölja en gammal moderat tes: bostadssubventionerna har drivit upp
kostnaderna. Men det finns inga som helst belägg för detta. Det vore intres-
sant om statsrådet i sitt nästa inlägg utvecklade på vilket sätt man tänker un-
derlätta för ungdomar att ta sig ut på bostadsmarknaden.

Jag hoppas också att statsrådet vid nästa inlägg redovisar sin syn på det
här med ungdomsfängelser, jourdomstolar och olika batongåtgärder riktade
mot ungdomar.

Anf. 41 MARTIN NILSSON (s):

Fru talman! Jag ber att än en gång få tacka för svaret. Självfallet håller jag
med civilminister Inger Davidson i mångt och mycket, t.ex. att värderingar
inte enbart uppkommer därför att det råder arbetslöshet eller bostadslöshet
i samhället. Arbetslöshet och bostadslöshet leder dock många gånger till att
värderingar blommar ut. Vi skall naturligtvis verka för en mer demokratisk
och human människosyn i samhället, men det är kanske inte något som vi
gör på ett år. Det kan vara något enklare att politiskt försöka motarbeta ar-
betslösheten och lösa bostadsproblematiken. Vi hävdar att den samlade re-
geringen faktiskt inte klarar detta i dag.

Det har varit diskussioner om ungdomspraktiken. Det finns praktiska pro-
blem med ungdomspraktiken. Men det finns också en principiell invändning.
Är det meningen att vi i Sverige på något sätt skall marknadsanpassa lö-
nerna? Det skulle innebära att man rent teoretiskt kan föra samma resone-
mang om att exempelvis kvinnor eller invandrare är svåra att få ut på arbets-
marknaden. Om vi skulle få någon form av marknadsanpassning, skulle det
innebära att vi tvingades sänka lönerna för speciellt svårplacerade grupper.
Det tror jag är en ytterst olämplig väg. Samtidigt får vi det praktiska proble-
met att ungdomars ordinarie arbetsmarknad tas bort. Det gäller då att visa
att det finns alternativ. Det tycker jag att vi socialdemokrater har gjort på
ett klart och tydligt sätt. Vi har sagt att vi skall satsa på utbildning, på det

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86
27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

tredje året på gymnasieskolan. Vi skall satsa på infrastrukturen, på upprust-
ning av miljonprogramsområden och självfallet stödja de företag som vill ge
ungdomar sysselsättning. På detta sätt skulle man kunna undvika att ungdo-
mar stängs ute från arbetsmarknaden.

En fråga som inte har varit uppe så mycket här är skolan och utbildnings-
väsendet. Vi har inte fått något svar på detta med det tredje året i gymnasie-
skolan. Jag skulle gärna vilja veta om ungdomsministern anser att det är en
bra åtgärd att dra in de resurserna. Eftersom jag har tillbringat min dag i
kammaren och inte hört diverse utspel från regeringen, som tydligen skall
publiceras i dag, skulle jag gärna vilja ha reda på regeringens syn vad gäller
avgifter i utbildningsväsendet. Kan regeringen garantera att det under den
treårsperiod som vi har framför oss inte kommer att införas några som helst
skolavgifter? Skolavgifter skulle innebära att ungdomar stängs ute från ut-
bildning, att det finns en möjlighet att köpa sig en bättre undervisning.

Den frågan har vi socialdemokrater drivit hårt. Det har ryktats att Krist-
demokraterna varit bland de partier i regeringen som är motståndare till
skolavgifter. Jag hoppas att jag kan få ett svar på vad som gäller.

Anf. 42 LARS STJERNKVIST (s):

Fru talman! Jag hade en misstanke att det var fler i regeringen än statsrå-
det Inger Davidson som haft ett finger med i spelet när svaret utarbetades.
Jag anade, och jag får ta det statsrådet sade som en bekräftelse, att skatte-
och bostadsministerns vassa blåpenna hade varit framme och petat i svaret.

Det står i svaret att syftet med regeringspolitiken är att skapa en ökad rör-
lighet på bostadsmarknaden. Oavsett vad man anser är det svårt att leda i
bevis att högre kostnader och sämre standard i nyproduktionen leder till att
fler kommer att efterfråga nya lägenheter. Om man lyckas hitta en enda eko-
nom eller expert på bostadsområdet som bekräftar den teorin, blir jag
mycket överraskad. Vad jag förstår får vi anledning att återkomma till bo-
stadspolitiken i nästa replik.

Jag skulle vilja ta upp ett mer filosofiskt perspektiv på detta svar. Jag sade
i mitt första inlägg att det finns en ton i svaret, som jag tror är viktig. Politik
handlar om att vidta åtgärder, men också om vilken inställning vi har och
vilken samtalstonen är i samhället. Det som oroar mig är inte bara vad rege-
ringen gör i praktisk handling. Jag är också orolig för samtalstonen. Rege-
ringen säger att detta är den enda vägen och att alternativet till regeringens
politik är kaos och elände. Jag tror att man med det gör många ungdomar
uppgivna. Det är inte en inställning som gör att unga människor känner att
deras synpunkter är viktiga, att de är en resurs, som det står i svaret. Det
är inte den signal som gör att de känner att det är viktigt att föra fram sina
åsikter.

Jag skulle vilja påstå att det som nu händer, den attityd som åtminstone
en del av regeringens ledamöter visar - stöddigheten, trosvissheten, talet om
den enda vägen och den enda sanningen - är något av de moderata medelåld-
ringarnas intellektuella statskupp: Vi har sett sanningen. Vi har sett ljuset.
Ni andra skall inte besvära er. Ni har inget att tillföra.

Det var detta jag menade när jag sade att detta interpellationssvar är oer-

hört viktigt. Det utgör en tydlig kontrast till den attityd som tyvärr många i
regeringen visar.

Anf. 43 INGVAR JOHNSSON (s):

Fru talman! Jag tvingas göra den tolkningen att statsrådet svarade på mina
sex frågor i en enda mening, när hon sade: Vi är alla överens om allting i
regeringen. Jag beklagar djupt det beskedet. Det innebär att Inger Davidson
tycker att det inte är viktigt med slöjd och hemkunskap i skolan, att det är
bra att sätta betyg i lågstadiet, att det är bra att värdera barn i pengar. Det
innebär att hon tycker att det är bra att man inte satsade på det tredje året i
gymnasieskolan, att det är bra att man går emot påbyggnadsutbildningen
och att det är bra att man gör stora nedskärningar i satsningarna på miljön.
Jag beklagar verkligen om man är så ense i regeringen.

Jag vill gärna återkomma till att det finns en stor skillnad mellan vad som
sägs i ord och den praktiska handlingen i regeringen. Jag skulle kunna traves-
tera ett av de mera kända talesätten i Bibeln och säga att rösten kanske är
Inger Davidsons, men händerna är Carl Bildts.

Anf. 44 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Jag hoppas att jag fortfarande har mina egna händer.

Jag börjar med att bemöta Ingvar Johnsson. Jag sade att vi var överens
om detta interpellationssvar. Det händer att vi inte är överens om alla frågor,
när vi diskuterar hur vi skall komma fram till ett beslut. Det är viktigt att vi
är överens. Det är fyra olika partier som sitter i regeringen, och vi har litet
olika inställning till hur vi skall driva frågor och vad slutresultatet skall bli.
Hittills har vi kommit överens. Det är viktigt att betona. Det hoppas jag att
vi kommer att göra i fortsättningen också, och att det även kommer att gälla
läroplansöversynen och enskilda frågor inom den.

En översyn håller på att göras. Det är en kommitté som arbetar och skall
lägga fram ett förslag. Först då skall regeringen diskutera var vi skall hamna
till slut. Där ingår diskussionerna om bl.a. hemkunskap, slöjd och en del
andra ämnen, där det i dagsläget finns olika åsikter, men där vi skall hitta en
gemensam linje så småningom. Detsamma gäller betygsättning. En kom-
mitté arbetar med en översyn, och den kommer att lägga fram förslag för
regeringen.

Beatrice Ask har gjort en del uttalanden om vad hon tycker i dessa frågor.
Jag kan också tala om att jag skulle vilja att man satte betyg tidigast i årskurs
6. Det är den linje som jag kommer att driva och som mitt parti har stått för
tidigare. Vi får försöka hitta en kompromiss.

Avgifter skall vi inte ha i skolan. Att vi skall ha ett tredje gymnasieår är
viktigt och nödvändigt, men det var också en viktig och nödvändig åtgärd att
göra indragningen, dels på grund av vårt svåra ekonomiska läge, dels på
grund av att kommunerna skickade tydliga signaler att de inte skulle klara
av att få fram det underlag de behövde för det tredje året. De kommuner
som vill kan starta. Enligt uppgifter som jag har är det ett sextiotal kommu-
ner som kommer att göra det redan i höst.

Skolmiljön har jag lidit av i många år. Jag har varit lärare i nästan 20 år.
Jag har hållit salvelsefulla tal om detta och jämfört skolmiljön med t.ex. kon-

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

4 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 86

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

ferensmiljöer. Där har Ingvar Johnsson min fulla förståelse. Alla är nu över-
ens om att man skall utnyttja de låga priser som är med anledning av kon-
junkturen till att reparera skollokaler.

Det är riktigt att det fanns ett bidrag, som nu har dragits in. Det var på
300 milj.kr., om jag kommer ihåg rätt. Det gick åt en väldig byråkrati för att
ansöka om detta bidrag. 300 milj.kr. till alla kommuner är en mycket liten
summa, Bedömningen gjordes att kommunerna skulle klara detta, inte
minst nu när kostnaderna är mycket lägre än de var när detta bidrag inför-
des.

Jag sade att jag tror att det är nödvändigt att förändra bostadsfinansie-
ringen. Vi har precis fått detta förslag framlagt för oss av Georg Danell.
Även det håller vi på att bearbeta inom regeringen. Jag tror att det var Lars
Stjernkvist som sade att målet för den socialdemokratiska politiken har varit
att garantera alla en god bostad. Det är målet också för den regering som
sitter nu. Den gamla regeringen har inte lyckats särskilt väl med att nå det
målet. Vi har haft en ganska stor bostadsbrist, och alla har inte alls fått den
lägenhet eller villa som de skulle vilja ha.

Lars Stjernkvist säger att vi ger fel signaler när vi talar om att man skall
kunna bygga speciella ungdomsbostäder. Det förstår jag inte riktigt. Skulle
det vara så konstigt om man i en övergångsperiod bodde i en lägenhet som
inte hade t.ex. tvättmaskin från böljan eller exakt de mått i alla rum som
funnits i de gamla normerna för hur lägenheter skall byggas? Jag skulle gärna
vilja vara litet personlig, och berätta att jag fick min första bostad i ett gam-
malt rivningshus. Det var övervåningen i en gammal villa. Jag har sällan upp-
levt en så lycklig period i mitt liv. Det var nämligen när jag gifte mig, som vi
flyttade in i det huset, som inte hade t.ex. dusch.

Jag menar inte att vi skall sikta på att bygga omoderna lägenheter. Men
om man för att få billiga lägenheter och ge ungdomar möjlighet att få en
första bostad, med hjälp av färre regleringar får fram lägenheter med enk-
lare standard, tycker jag att ungdomar skall ta emot det med glädje. Ungdo-
mar i dag vill ha råd med annat än att bo. De vill inte lägga hela sin inkomst
på att betala hyran. Därför skall vi försöka få fram denna typ av lägenheter.

Det görs också bra insatser på detta område. Jag läste i tidningen om ett
projekt som heter Ungbo i Göteborg, som ni kanske känner till. Ungdomar
går själva ut och så att säga raggar upp bostäder. Man hjälps åt att reparera
dem. Man får fram billiga, enkla lägenheter, som också är billiga att bo i.
Ungdomarna uppskattar denna form av verksamhet. Därför tror jag mycket
väl att man kan satsa på detta. Det handlar inte om att utestänga ungdomar
från att i framtiden bygga upp en annan standard på sitt boende.

När det gäller praktikplatsema vill jag säga att systemet med utbildnings-
bidrag är enkelt och enhetligt. Man får samma bidrag när man går på utbild-
ning som när man har en praktikplats. Det har vi tyckt är en viktig poäng.
Andra insatser som man har försökt med tidigare har inte varit tillräckliga.
Därför gör vi nu ett försök med detta. Det finns olika bedömningar av hur
vi kommer att lyckas. Men vi gör allt för att få fram så många platser som
möjligt.

Anf. 45 MARTIN NILSSON (s):

Fru talman! Låt mig först säga att jag delar statsrådets uppfattning när det
gäller exemplet med Ungbo-verksamheten. Jag hoppas också att statsrådet
har möjlighet att övertala de borgerliga politiker i Göteborg som har uttalat
sig mot detta projekt. De har sagt att man skall lägga ner det. Det är inte
någon speciellt bra inriktning i ungdomsfrågorna.

Jag tror att vi har haft ett bra meningsutbyte. Vi kommer att fortsätta
denna debatt senare i olika sammanhang. Debatten har visat på att det finns
olika inriktningar i ungdomsfrågorna. Vi har olika syn i ett antal frågor. Det
skall vi inte dölja, utan vi skall stå upp för det. Det gäller ett antal områden,
t.ex. synen på ungdomars arbete och på ungdomars möjlighet att flytta hem-
ifrån. För oss är det uppenbart att ett system med praktiklöner kombinerat
med höjda hyror, vilket borttagandet av bostadssubventionerna leder till, in-
nebär att ungdomar inte får möjlighet att flytta hemifrån och skaffa sig ett
eget hem. Det tycker vi är en orättvisa. Vi får anledning att återkomma till
den diskussionen.

Jag vill avslutningsvis rikta en vädjan till civilministern. Hon har ett visst
ansvar inom ett antal områden som inte har debatterats så mycket här i dag.
Jag hoppas att vi senare får möjlighet att återkomma till dem. Det handlar
om den politik vi nu riskerar att få i kommunerna.

Kommunerna har under de senaste åren fått allt sämre ekonomi. I mångt
och mycket är de faktiskt ansvariga för de områden som civilministern tar
upp i sitt svar. Det handlar om föreningslivets villkor och möjligheter att
verka. Det gäller att se till att vi de närmaste åren skapar resurser för för-
eningslivet att kunna erbjuda ungdomar de aktiviteter som statsrådet så rik-
tigt framhöll.

Det handlar om möjligheterna att få in ungdomar som kommunalt för-
troendevalda. Vi måste bevaka den utveckling som skett där ett allt mindre
antal ungdomar är kommunalt förtroendevalda. Det kommer att slå mot
dem som i dag inte är etablerade, och det innebär att vi kommer att få ett
glapp i kommunalpolitiken som gör det svårt att längre fram få in ungdomar.

Det handlar om att bevaka sådana frågor som exempelvis skolmiljön. Jag
delar inte civilministerns uppfattning när det gäller resurserna till skolmil-
jön. Jag tror att dessa 300 milj.kr. hade gjort nytta. Men även om de nu inte
enligt vad statsrådet säger hade gjort det, är det nödvändigt att statsrådet ser
till att kommunerna tar ett ansvar för arbetsmiljön inom skolan. Där finns i
dag stora brister. Tack så mycket.

Anf. 46 LARS STJERNKVIST (s):

Fru talman! Jag börjar förstå varför jag och statsrådet inte har samma åsikt
om vad som skall göras inom bostadspolitiken. Det kan möjligtvis bero på
att vi har en annorlunda syn på hur det faktiskt ser ut i verkligheten.

När statsrådet säger att socialdemokraterna har lyckats dåligt med att nå
målet allas rätt till en bra bostad, blir jag förbluffad. Det är egentligen det
viktigaste måttet på om den sociala bostadspolitiken har lyckats eller inte.
Om vi ser till de människor som i vårt land bor allra sämst - med svenska
mått mätt - och jämför med de människor i vår omvärld som bor sämst, kom-
mer vi fram till den slutsatsen att vi har en mycket hög boendestandard.

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Som nästan det enda landet i världen har vi avskaffat det som vi klassar
som slum. Trångboddheten är i stort sett ett passerat stadium - än så länge.
Sedan finns det andra problem inom bostadspolitiken. Men att säga att vi
har misslyckats med målet att ge alla en god bostad tycker jag är en felaktig
analys av hur verkligheten ser ut.

Statsrådet Inger Davidson räknade upp en massa regler som hon tycker är
överflödiga. Min kommentar till det är att de flesta av de regler hon talade
om numera är avskaffade, och det gjordes av den förra regeringen.

Poängen i min kritik av Georg Danells förslag är att det kommer att leda
till förenklingar, precis som statsrådet beskrev. Man kommer inte längre att
betrakta det som nödvändigt med en egen toalett. Det tycker jag är ett själv-
klart inslag i allas rätt till en god bostad. Jag tror tyvärr att det finns en risk
för att den rätten inte längre kommer att vara självklar. Problemet är att man
dessutom kommer att få betala mer för dessa lägenheter som har en avsevärt
lägre standard än de som tidigare byggts.

Jag för egentligen inte någon allmän bostadspolitisk debatt med statsrå-
det. Jag begär inte att hon skall ta en sådan diskussion. Om man nu kommer
fram till slutsatsen att spara på subventionerna, hävdar jag att det är helt
orimligt, orättvist och orättfärdigt att ensidigt lägga bördan på dem som
ännu inte har kommit in på bostadsmarknaden och låta oss andra som redan
har skaffat oss en bra bostad med toalett och dusch i princip gå skadeslösa.
Det är det som jag framför allt invänder emot och som jag tycker ungdoms-
ministern skall reagera mot.

Anf. 47 KENT CARLSSON (s):

Fru talman! Jag vill återkomma till detta med utslagning och kriminalitet.
De signaler som regeringen nu skickar till allmänheten via sin justitieminis-
ter antyder någonting helt annat än vad vi har arbetat med under många år
i det här landet, nämligen att med sociala insatser och stödinsatser från före-
ningsliv och annat försöka komma åt dessa problembarn som vi trots allt har
i storstadsområden och som även i mindre omfattning finns på andra platser.

Nu signalerar regeringen att det blir en helt annan typ av politik. Det är
en mycket förenklad politik, som är inspirerad av USA. Det handlar om in-
låsning och att ta ett mindre socialt ansvar. Jag ser en stor risk för att detta
leder till att man inte angriper grundorsakerna eller inte väljer de metoder
som kan ge ett resultat på sikt. Det blir mer en förvaring och en bestraffning.
Det kanske lugnar en blodtörstig allmänhet, men det är till nackdel för de
ungdomar som behöver stöd och hjälp för att komma tillbaka. Det är därför
som jag är så intresserad av att få veta vad ungdomsministern säger om dessa
veckoslutsfängelser och liknande.

Sedan till frågan om arbete och vad AMS-chefen har sagt. Det är en intres-
sant fråga. Jag tror att han faktiskt har rekommenderat ytterligare insatser.
Det innebär att man måste vara beredd att plocka fram de pengar som kan
behövas för fler praktikplatser och fler utbildningsplatser. Det står i strid
med regeringens allmänna ekonomiska politik. Jag kan inte se hur detta skall
gå ihop. Vi har haft många debatter här i kammaren om just den frågan, dvs.
ekonomin kontra en rejäl arbetsmarknadspolitik som skulle kunna hjälpa
bl.a. ungdomar.

Sedan till frågan om rasismen och den dubbla politik som jag tycker rege-
ringen för. Civilministern driver en bra politik och ger pengar till ungdomar
som får åka ut och informera. Men med andra handen förstärker regeringen
problemen med främlingsfientlighet genom att se till att vi får invandrarget-
ton - Tensta, Rinkeby och ett antal andra miljonprogramsområden - där
man var på gång att rusta upp både fysiskt och också socialt med hjälp av
pengar från staten. Det drar regeringen in. Jag tror att det är en farlig utveck-
ling. Vi kommer kanske inte att se det i år eller nästa år, men om ett par år
kommer motsättningarna att bli mycket tydliga. Vi får ett problem som det
är svårt att göra någonting åt därför att det är så stort.

Helt kort något om ungdomsboendet. Regeringen avskaffar ungdomsbo-
stadsstödet, som just var till för att få fram de lägenheter som civilministern
efterlyser - de enkla, billiga, men kanske inte de lyxigaste. Det var första-
gångsbostaden man ville få fram. Det stöd som gav oss ungefär 12 000 sådana
lägenheter tog regeringen bort. Jag tycker att det är inkonsekvent.

Det vore också intressant att få civilministerns kommentar till nedskär-
ningarna i kommunerna, vilka faktiskt drabbar ungdomar och ungdomars
initiativ.

Anf. 48 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Det är riktigt som Martin Nilsson säger att främlingsfientlig-
heten blommar ut under vissa betingelser. När den då blommar ut, som den
har gjort under hösten och våren, är det viktigt att man tar till direkta insat-
ser mot den. Det är det vi försöker göra. Samtidigt skall man naturligtvis
vidta åtgärder för att komma åt de mer långsiktiga problem som lett till
denna situation, t.ex. att åtgärda bostadsbrist och arbetslöshet osv. Det gör
regeringen, och det har jag här försökt redovisa flera gånger under debatten.

Kommunerna tar ett ansvar när det gäller upprustning. Man har satt i
gång, och har planer på att sätta i gång, att upprusta både skolor och de mil-
jonprogramsområden som varit eftersatta.

Lars Stjernkvist talade om politikens samtalston. Också jag vill gärna be-
röra den frågan. Den är mycket viktig. Där har vi alla ett ansvar på båda
sidor. Både från regering och opposition förekommer en hel del övertramp.
Det syndas på båda sidor. Där har vi en uppgift att försöka att själva vara ett
föredöme men också att påverka våra egna åt rätt håll.

Så vill jag gå in på Kent Carlssons frågor om jourdomstolar, längre inläs-
ningstider osv. Jag tror att det är viktigt att ungdomar får mycket tidiga och
snabba signaler när de begår kriminella handlingar. Så har det inte varit i
dag. Det har varit mycket långa väntetider innan man har kommit inför dom-
stol, om man har begått ett så grovt brott. Det har också fått hända ganska
mycket innan man har ställts inför domstol. Då har man kanske varit inne i
en brottslig karriär som varit svår att avbryta.

Därför håller jag med om att vi skall ge snabba, klara signaler. Därvidlag
tror jag att jourdomstol är ett bra medel - att det snabbt blir en reaktion på
det man har gjort och att man också får reda på vilket straff man skall få.

Sedan tror jag att det innehåll som vi ger den tid när människor tvingas
sitta i fängelse är mycket viktigt. Det får inte bara vara förvaring, utan det
skall vara en återanpassning till samhället. Men jag håller med justitieminis-

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

tern om att om man döms till ett straff av en viss längd, skall man också veta
att det är det som gäller. Hittills har man, när man har dömts till en viss tid,
fått reda på att halvtid har gällt generellt. Det är vi beredda att höja till två
tredjedelar av strafftiden. I undantagsfall skall man kunna få lägre gräns.
Men man skall veta vad man får sitt straff för. Och innehållet, medan man
sitter i fängelse, är otroligt viktigt.

Talmannen anmälde att Kent Carlsson anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1991/92:119 om det offentliga stödet till
folkrörelser

Anf. 49 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Karin Israelsson har i en interpellation till finansministern
ställt en fråga som rör statens stöd till folkrörelserna och undrat om rege-
ringen avser att radikalt förändra stödet till våra folkrörelser och andra
ideella organisationer. Karin Israelsson har också frågat vilka motiv rege-
ringen har för att i så fall gå ifrån de ursprungliga uttalandena i regeringsför-
klaringen om att de frivilliga och ideella organisationernas insatser spelar en
ovärderlig roll i samhället.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
interpellationen.

Jag har tidigare i år här i kammaren som svar på en likartad fråga sagt att
folkrörelserna självfallet också i framtiden skall kunna få stöd från staten.

Därmed är inte sagt att stödet måste grundas på samma principer som i
dag.

Ett nytänkande i fråga om statens stöd motiveras främst av att föreningsli-
vet, liksom mycket annat i samhället, befinner sig i en genomgripande för-
ändringsperiod. Föreningarna möter i dag människor med nya värderingar,
frågor, behov och intressen. Den stigande utbildningsnivån, kvinnors ökade
självständighet och den förbättrade informationstillgången har också med-
fört att förutsättningarna för folkrörelsernas arbete har förändrats.

De här förändringarna har lett till att nya typer av föreningar växer fram
inom olika områden. Samtidigt sker det en omfattande förnyelse hos många
av de traditionella organisationerna. I denna förnyelse utgör människors
ökade självständighet och vidgade intresse att ta ett personligt ansvar i skilda
frågor väsentliga inslag.

Ett bra exempel på det som sker är att föreningsdrift spelar en allt större
roll i en konkurrensutsatt offentlig sektor. Den vanligaste alternativa drifts-
formen som ett alternativ till kommunal verksamhet är i dag en ideell eller
ekonomisk förening. En ny entreprenörsanda håller på att växa fram med
föreningsformen som grund.

Den ökade internationaliseringen påverkar också förutsättningarna för

folkrörelsernas arbete. Ett svenskt medlemskap i EG kan också komma att
påverka förutsättningarna för föreningslivet.

Det är mot denna bakgrund som vi nu kan behöva se över de ideella orga-
nisationernas villkor. Jag kommer därför att träffa företrädare för förenings-
livet för att diskutera sådana frågor som en förbättrad dokumentation om
föreningslivets förnyelse, ökad föreningsdrift av offentlig verksamhet samt
föreningslivets internationalisering i samband med ett eventuellt EG-med-
lemskap.

En huvudfråga i sammanhanget är vilka principer som skall gälla för sta-
tens samlade stöd till föreningslivet.

Staten lämnar i dag bidrag till ett stort antal folkrörelser av vitt skilda slag.
Det kan gälla stöd till folkbildning, idrott, barn- och ungdomsverksamhet,
nykterhetsrörelsen, de handikappades organisationer, humanitära ändamål
och de fria trossamfunden. Stödet utgår i olika former, t.ex. allmänna bi-
drag, resultatinriktade bidrag och uppdragsersättningar. Av dessa utgör de
två förstnämnda bidragsformerna direkt stöd till föreningslivet.

Enligt en rapport (1991:6) från statskontoret, där det statliga föreningsstö-
det kartlagts, sägs att det sällan finns underlag för att avgöra om de mål upp-
nås som riksdag och regering har ställt upp i fråga om bidragen. Dessutom
finns det inte något helhetsperspektiv på bidragsgivningen. Vidare saknas
det enligt statskontoret en överblick över föreningslivets totala finansierings-
situation.

Ett problem i sig är att stödet skapar ett i många avseenden för stort bi-
dragsberoende hos föreningarna. Det ekonomiska beroendet förstärks av att
möjligheterna till egenfinansiering är små. Förutsättningarna för att själv bi-
dra till finansieringen av verksamheten påverkas av flera faktorer, bl.a. möj-
ligheten att anordna lotterier. Skattelagstiftningens utformning är en annan
viktig faktor.

Jag anser därför att det kan finnas goda skäl att se över principerna för
föreningsstödets utformning. Detta har jag också aviserat i årets budgetpro-
position. Det är i det sammanhanget viktigt att kartlägga principerna bakom
och utformningen av det statliga stödet och resultatuppföljningen av detta.
Arbetet med detta kommer att påbörjas inom kort. Det gäller bl.a. att skaffa
fram ett underlag om föreningslivets allmänna finansieringssituation och om
hur kunskapen om bidragen och föreningslivets förnyelse och utveckling kan
förbättras. Detta för att kunna följa upp, utvärdera, förändra och ompröva
den statliga bidragsgivningen på ett sätt som bidrar till att föreningslivets för-
nyelse och självständiga ställning tydligt kan komma till sin rätt.

Mitt svar på Karin Israelssons fråga är således även denna gång att folkrö-
relserna också i framtiden skall få statligt stöd. Den nuvarande utformningen
av stödet och resultatuppföljningen kan naturligtvis komma att ändras.

Anf. 50 KARIN ISRAELSSON (c):

Fru talman! Jag ber att få tacka civilministern för svaret på frågan som ju
var ställd till finansministern. Regeringen står bakom svaret oavsett vilken
minister som svarar på frågan.

De olika uttalanden som skett från den nuvarande regeringen och som be-
rör folkrörelsernas framtid skapar naturligtvis oro i alla organisationer. Sve-

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86
27 mars 1992

Svarpå interpella-
tioner

rige har ett unikt system av folkrörelser. Avsikten med folkrörelsearbetet va-
rierar, och därför är utbudet också mycket stort.

Hos oss som arbetar aktivt inom både gamla och nya folkrörelser finns ett
stort samhällsengagemang. Det är inte för egen ekonomisk vinning som vi
lägger ner så många timmar av ideellt arbete. Det är för att man tror på en
idé och vill förverkliga den. Jag har stor förståelse för att allt inte skall bli vid
det gamla.

Samhällsutvecklingen har hela tiden bidragit till vissa förändrade arbets-
sätt för folkrörelserna. Det kan dock finnas anledning att behålla något av
det gamla välkända i en starkt föränderlig värld. De flesta föreningar arbetar
redan i dag efter de nya förutsättningarna. Vi har uppmärksammat den sti-
gande utbildningsnivån, kvinnornas självständighet och den förbättrade in-
formationstillgången. Vi arbetar därför med utbildning och information i
mycket hög omfattning.

Det är svårt för de svaga grupperna att få sina önskemål tillgodosedda fullt
ut i en sådan situation. Många inom handikapprörelsen känner stor oro inför
de nya tankegångarna, och det är kanske med all rätt. Det största stödet till
dessa organisationer är att ge medlemmarna en levnadssituation som är an-
passad så att de kan leva ett så normalt liv som möjligt. Det kan vara färd-
tjänst, direktriktad information, lämpliga samlingslokaler och mycket annat.
Så långt har vi tyvärr inte nått ännu.

Jag tror inte att någon är emot förändringar som syftar till förbättringar. I
dag sker många förändringar som upplevs som försämringar. Landets dåliga
ekonomi bidrar till det. En dåligt skött ekonomi under de senaste tio åren
har givit dessa svåra effekter. Därför är det av största vikt att ekonomin sta-
biliseras.

Jag tackar för löftet om att folkrörelserna skall höras om ändrade villkor
och nya principer. I en av de organisationer som jag är aktiv i, nämligen
DKSN/RIA betyder varje satsad krona att det kommer ytterligare fem från
frivilliga insatser.

Jag vet att civilministern har följt vår verksamhet i form av Bullgerillan i
Stockholms innerstad, liksom satsningen på Gammeluddens utbildningscen-
trum. Den största insatsen görs måhända till den låga kostnaden av vad Bull-
gerillan kostar, medan de för samhället dyraste insatserna sker ute på Gam-
meludden för kriminellt belastade ungdomar. Genom brister i de tidigt in-
satta åtgärderna fördubblas statens kostnader många gånger om i ett senare
skede. Detsamma kan sägas om många andra organisationers arbete, även i
föreningsdrivna verksamheter.

Men organisationerna behöver stöd för att klara sådana uppgifter. Både i
civilministerns svar och i den skrift som presenteras om det nya civildeparte-
mentet talas om ökade möjligheter till föreningsfinansiering via spel och lot-
terier. Nu är verkligheten sådan att staten har konkurrerat ut föreningslivet
på den marknaden. Om det nya kontroversiella förslaget om kasinon ge-
nomförs kommer det att ytterligare försämra den inkomstkällan.

Samtidigt som föreningsrörelsema skall förtjäna sina pengar på spelmark-
naden, kommer nya organisationer för dem som råkar illa ut av spelandet,
dvs. de spelberoende, att kräva samhällets stöd för hjälpinsatser till sina nya
organisationer. Skall även länkorganisationen för spelberoende finansiera

sina organisationer med spel och dobbel? Låt i stället organisationerna få
del av statens inkomster på spel. Den svenska staten tar i dag in maximala
inkomster på spelutbudet. Det har den senare tidens utveckling visat.

Jag tror att organisationerna skulle utföra ett betydligt bättre arbete om
de slapp stå på gator och torg och sälja lotter eller hyra in sig i en bingolokal
som motverkar all mänsklig gemenskap och skapar tragedier. Det är inte den
framtid som svensk folkrörelse ser fram emot. Vi vill bidra till att förbättra
det svenska samhället med alla våra kunskaper och alla våra aktiva medlem-
mars arbetsvilja. Att motverka ensamhet och bygga en ny framtid för många
människor är också en uppgift för alla våra folkrörelser.

Nu återstår att lösa vilka principer som skall gälla för statens samlade stöd
till föreningslivet. Jag håller med om att det måste finnas mål för den verk-
samheten. Det har saknats medel till utvärdering och uppföljning från folk-
rörelsernas sida. Det är beklagligt. När vi arbetar med olika projekt känner
vi ofta att det hade varit värdefullt att kunna följa upp med en utvärdering.
Det har varken medlemmar eller ekonomiska resurser räckt till för.

Med anledning av detta vill jag fråga på vilket sätt regeringen kommer att
gå till väga för att utröna vilka verksamheter som givit resultat, för att kunna
prioritera vilka som skall få fortsatt stöd.

Anf. 51 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Folkrörelsernas arbete är självfallet oerhört viktigt. Det är
alla partier överens om, och det har man varit under lång tid, bl.a. därför att
det är en grundläggande del i demokratibygget och för att värna detta bygge.
Det spelar en mycket stor roll för uppfostran av våra ungdomar. Det är över
huvud taget helt avgörande för en god utveckling i samhället.

Därför blir man naturligvis litet bekymrad när man som aktiv i dessa folk-
rörelser kan se att samhällets engagemang för folkrörelserna är i avtagande.
Det kan man bl.a. se när det gäller de resurser som staten ställer till folkrö-
relsernas förfogande. De ekonomiska bekymren är givetvis förorsakade av
den allmänna ekonomiska utvecklingen, men också av hur mycket stöd som
staten är beredd att ge. Det är inte möjligt att driva en sådan verksamhet
utan en samhällelig uppbackning. Det räcker inte med de frivilliga insat-
serna.

En annan faktor som har kommit att spela en stor roll är skattereformens
genomförande. Den innehöll bl.a. en kraftig momsbreddning, som innebär
att folkrörelserna får betala mycket högre kostnader för att hålla fastigheter.
Det drabbar naturligvis folkrörelserna litet olika beroende på hur beroende
man är av fastigheterna. Trossamfunden, som jag känner väl till, har ett
mycket stort fastighetsunderhåll och en stor fastighetsskötsel, som drar
mycket stora kostnader. Det kan gälla breddningen av momsen på el, vatten
och avlopp.

Momsen på resor betyder naturligtvis också mycket för många folkrörel-
ser. I samband med riksdagsbehandlingen av skattereformen uttalades att
man skulle följa den här utvecklingen och återkomma till riksdagen med
nödvändiga justeringar efter hand. Dessa justeringar tolkar jag inte närmast
som ändringar av skattereformen, utan som ökade bidrag. Min uppfattning
är att folkrörelserna har drabbats på ett sådant sätt - bl.a. av skatterefor-

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

men - att det är motiverat med ett ökat stöd. Om vi ser på resultatet i budge-
ten så är det inte ett realt ökat stöd, utan det är på sin höjd en inflationsupp-
skrivning, och det är knappt det.

Det finns däremot organisationer som blir väl försedda i den borgerliga
regeringens statsbudget. Det är de frivilliga försvarsorganisationerna. De
har fått en ökning av sitt stöd med 15 %, medan många av de ideella organi-
sationerna på sin höjd har fått 4 %.

Trossamfunden, som jag känner till, har fått en uppskrivning med knappt
4 % av sitt verksamhetsstöd. Men när det gäller lokalbidragen blev det noll.
Det blev inte en enda krona i uppskrivning. Detta skedde trots att lokalbi-
dragen spelar en stor roll för sysselsättningssituationen. De kan ge en ökad
sysselsättning på byggsidan. Den är ju mycket hårt drabbad, vilket vi alla
känner till.

Nu har riksdagen behandlat den här frågan och tagit ställning till den. Man
har uppdragit till regeringen att i kompletteringspropositionen komma med
förslag till åtgärder. Jag kan inte begära att regeringen skall tala om vad som
kommer där, men jag är nyfiken på om statsrådet har uppfattat regeringens
beställning i det här sammanhanget. Riksdagen gjorde dessutom återigen ett
uttalande om att de här stöden långsiktigt skall skrivas upp realt, så att vi får
ett återställande i förhållande till hur läget var omkring 1980. Då var stödet
mycket större realt.

Jag noterade också i statsbudgeten att det fanns tillsatt en utredare, om
jag minns rätt för idrottsrörelsen, som skulle se över situationen. Om jag
uppsnappade det rätt, så gällde det både skattereformen och stödet rent all-
mänt. Det är konstigt att just idrottsrörelsen skall få denna förmån och inte
andra. Därför undrar jag om den översyn som vi nu diskuterar är ett komple-
ment till den här speciella översynen för idrottsrörelsen, för att lösa de andra
föreningarnas och trossamfundens problem.

Jag tycker att det är viktigt att regeringen inte bara uppmärksammar id-
rottsrörelsen. Idrottsrörelsen har varit väl sedd under alla år oavsett om det
har varit en socialdemokratisk regering eller en borgerlig. Den har alltid hål-
lit sig framme. Jag vet inte hur många påtryckningsbrev jag har fått från min
organisation i Västergötland. Jag antar att det är likadant för andra riksdags-
ledamöter.

De andra folkrörelserna har inte samma ekonomiska resurser för att ligga
på politikerna på det sätt som idrottrörelsen gör. Men de fyller naturligtvis
en väl så viktig funktion, inte minst de idéburna folkrörelserna. Därför är
det mycket viktigt att den här översynen tar fasta på rättvisan i fördelningen
mellan olika föreningar och folkrörelser. Jag skulle vilja veta om den ak-
tuella översynen även tar upp de frågor som jag nu har nämnt.

Anf. 52 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Karin Israelsson och jag är överens om vilken viktig roll folk-
rörelserna spelar i Sverige. Vi är också överens om att vi skall behålla mycket
av det gamla välkända, nämligen det som är bra. Jag är övertygad om, att
om det görs en översyn kommer man att komma fram till vilka delar av både
det statliga stödet och innehållet i verksamheten som är bra och som man
därför vill behålla.

Det görs många viktiga insatser av folkrörelserna, inte minst inom de om-
råden som Karin Israelsson var inne på, nämligen när det gäller att hjälpa
människor som har hamnat vid sidan av samhällsgemenskapen av olika an-
ledningar. Därför är stödet till folkrörelserna viktigt. Det skall också ges ett
fortsatt stöd till folkrörelserna.

Den kanske mest angelägna uppgiften i en översyn av statsbidragen är att
skaffa fram uppgifter om föreningslivets totala finansieringssituation. Då är
en av uppgifterna att undersöka vilka penningströmmar som går från staten
till föreningslivet och vilka belopp som går åt motsatt håll i form av skatter
och avgifter. Vi är överens där också. Översynen skall se över detta med vad
staten tar igen och hur mycket delar den ut och på vilka villkor.

Men vi skall också identifiera vilken självfinansieringsgrad olika typer av
organisationer har. Vi skall försöka få fram förslag på hur föreningslivets
självfinansiering skall kunna stärkas och förbättras. Där avvaktar vi den lot-
teriutredning som sitter. Vi hade hoppats få ett förslag från den i september,
men det är tyvärr förskjutet så vi får det den 1 december, eftersom de inte
har hunnit med sitt arbete. Vi förväntar oss att lotteriutredningen skall
komma med en del förslag som kommer att underlätta folkrörelsernas själv-
finansiering.

En annan intressant möjlighet som också skulle kunna prövas i en utred-
ning är att medge skatteavdrag för den som lämnar enskilt bidrag till organi-
sation som gör samhällsnyttiga insatser.

Vi överlägger med Bo Lundgren, som är idrottsminister, i frågan om en
översyn. Om den görs, kommer den att avse hela området. Alla föreningar,
idrottsföreningar och övriga, skall behandlas lika.

Berndt Ekholm var inne på frågan om lokalbidragen. Vi har noterat den
beställning som gjorts från riksdagen, och vi diskuterar den tillsammans med
allt annat som vi skall väga samman i den besvärliga situation som nu råder.
Vad jag i dag kan säga är att besked kommer att lämnas i kompletteringspro-
positionen.

Vi har också varit inne på rättvisan i fördelningen. Jag bedömer att den
aspekten är en viktig bidragande orsak till att det behövs en sådan här över-
syn av hela föreningslivet. Jag har också från andra håll fått synpunkter på
detta, med jämförelser mellan idrottsrörelsen och det övriga föreningslivet.

Jag vill i det sammanhanget betona att också idrottsrörelsen gör mycket
viktiga insatser, inte minst på det sociala området, i och med att man liksom
övrig föreningsverksamhet fångar upp många ungdomar i sitt arbete.

Anf. 53 KARIN ISRAELSSON (c):

Fru talman! Det var bra att få dessa förtydliganden. Det är inte så lätt att
i ett kort formellt svar reda ut sådana här frågor.

Det känns stabilt att vi i alla partier är överens om att folkrörelserna är
viktiga, särskilt som vi i riksdagen och i det politiska livet i övrigt fått inslag
där man inte har samma inställning till och erfarenheter av folkrörelsernas
betydelse i svenskt samhällsarbete. Vi bör visa upp en samlad front mot de
nya inslagen i svensk politik.

Jag instämmer helt i att vi skall behålla det som är bra. Det är också något
som föreningarna har tvingats att ta ställning till, eftersom ekonomin har va-

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

rit kärv. Man har hårt fått prioritera det som man tyckt vara viktigt. Nu är
det inte säkert att statsmakterna håller med föreningarna om vad som är vik-
tigast.

Såvitt jag förstår kommer samhället i en framtid mera påtagligt att vilja ha
nytta av organisationerna. Man talar alltmer om föreningsdriven verksam-
het. Jag tror att det är en fullt möjlig väg. Verksamheter kan då drivas med
ett starkt ideellt inslag som inte är möjligt att åstadkomma i samhälleligt dri-
vet arbete.

Jag tror att det är viktigt att satsa på detta, men man får inte glömma bort
att det även i det arbetet måste finnas ekonomiska möjligheter till utveckling
och fortbestånd. Det behövs utvecklingsmöjligheter för personal som arbe-
tar i sådan verksamhet. Man kan inte heller helt komma bort ifrån att det
behövs administrativ personal också i en sådan typ av verksamhet.

Det är viktigt att så många som möjligt från organisationernas sida kan
vara med i beredningsarbetet, med de erfarenheter som man där har. Jag
uppfattar också att statsrådet är beredd att öppna den möjligheten.

Det är viktigt att finansieringen sker så obyråkratiskt som möjligt. Dagens
system för fördelningen, där de medel som samfunden, nykterhetsorganisa-
tionerna och idrottsföreningarna fått har fördelats av dem själva, har varit
bra.

Det är möjligt att man kan styra det på ett annat sätt. Jag tror att det för
den stora delen av projektmedlen kan finnas möjlighet att hitta inriktningar
som styr mot ett gemensamt mål. Det är riktigt att ställa upp sådana mål för
en verksamhet. Jag tror inte att någon kan ha något emot det.

Lotteriutredningens förslag berör inte någon lätt problematik. Det är en
av anledningarna till att jag hade velat tala med finansministern. Jag hade
velat höra vilken inställning hon har till hur lotterier skall bedrivas och hur
man skulle kunna tillgodogöra sig de relativt stora inkomster som lotteri-
verksamheten ger. Jag ser det som en stor fara att kasinoverksamhet skulle
bli ett ytterligare sätt att finansiera statens utgifter. Jag tror att det bästa sät-
tet är att direkt anslå statsmedel, snarare än att satsa på en mängd lotterier.

Anf. 54 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Det är mycket bra att civilministern ser över föreningslivets
finansiering. Det bör göras på ett sådant sätt att man klargör både ingående
och utgående strömmar. Det kommer att bli en mycket nyttig lektion för
statsmakterna. Förmodligen fördelas stödet i dag på ett ganska orättvist sätt.
Det är min hypotes.

Jag menar också att det är bra att man ser på självfinansieringsgraden.
Den gestaltar sig säkerligen på många olika sätt. Trossamfunden har t.ex. en
mycket hög självfinansieringsgrad, och bidragen svarar för en ringa del av
verksamheten. Trots det har man fått en mycket kraftig real försämring av
bidragen till trossamfunden från 1980 till i år. Trots att samfunden har en
mycket hög självfinansieringsgrad, har man inte ansett det angeläget att ge
ett rejält stöd till dem.

Man bör också uppmärksamma att lotterier inte är en lösning för alla typer
av folkrörelser. Det är t.ex. inte särskilt attraktivt för i varje fall flertalet tros-
samfund att arbeta med lotterier, medan det kanske passar utmärkt för id-

rottsrörelsen. Man har olika traditioner och kulturer, och dessa bör vi natur-
ligtvis ta hänsyn till.

Förslaget om skatteavdrag tror jag inte alls på. Det är också en gammal
socialdemokratisk ståndpunkt. Om man får avdrag för att man ger en gåva,
innebär det de facto att någon annan i skattekollektivet får betala detta. Det
är ett kringgående och delvis osmakligt förslag. Det är mycket bättre att rakt
och ärligt ge ett bidrag. Då är det helt klart vilket stöd som ges i förhållande
till andra folkrörelser.

Jag har noterat att lokalbidraget kommer upp till diskussion i samband
med kompletteringspropositionen. Jag tycker att det är bra och förutsätter
med anledning av riksdagens beställning att det skall ge ett positivt utfall.

Det är slutligen mycket viktigt att skattereformens effekter diskuteras i
samband med folkrörelsernas verksamhet. Som en del av denna översyn bör
man ta reda på hur skattereformen har slagit för folkrörelserna. Man får inte
glömma bort detta. Det vore olyckligt att ta upp detta som en åtgärd vid
sidan om det övriga.

Anf. 55 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Karin Israelsson frågade mig i sitt förra inlägg vem som skulle
göra denna utvärdering. Den skall i första hand göras av föreningarna själva.
Det är viktigt att vi inte går in uppifrån och trampar på folkrörelsernas inte-
gritet. Vi bör tillsammans på olika sätt ta fram de uppgifter som vi behöver.

Karin Israelsson sade också att staten vill ha nytta av organisationerna. Ja,
så skulle man kunna uttrycka det. Vi bedömer att föreningslivet har en bra
verksamhet, som skulle kunna betyda mycket inom olika områden. Vissa
saker skulle kunna utföras med hjälp av uppdragsfinansiering, framför allt
för kommunernas räkning. Det är bra att föreningar kan arbeta med delvis
ideella inslag men också kan få det stöd och de bidrag som de behöver för
att kunna genomföra sin verksamhet.

Det är riktigt att vi i dag har olika fördelningsprinciper. Som jag sade in-
ledningsvis saknar vi en helhetssyn, och vi behöver därför ta ett mera samlat
grepp. Några principer i det sammanhanget skulle t.ex. kunna vara följande.

Man skulle kunna tillåta en friare användning av statsbidragen, så att för-
eningslivet blir mera självständigt och inte så styrt av statsbidragen som i
dag.

Man skulle vidare kanske kunna förlänga bidragsperioderna, så att det blir
bättre möjligheter att planera och skapa en trygghet och stabilitet.

En tredje princip som jag tror är tänkbar är att ha en bättre uppföljning
än i dag. Jag tror att det skulle gynna föreningslivet, inte minst ur rättvisesyn-
punkt. Kombinerat med bättre möjligheter till självfinansiering tror jag att
detta skulle skapa en bra utgångspunkt för föreningslivet i framtiden.

Anf. 56 KARIN ISRAELSSON (c):

Fru talman! Jag tror säkert att folkrörelserna är beredda att göra utvärde-
ringar och att lämna de uppgifter som departementen behöver för att få fram
ett så bra bakgrundsmaterial som möjligt i den fortsatta behandlingen av
föreningsrörelsens verksamhet - naturligtvis i mån av resurser och tid, men
jag tror att detta ligger i föreningsrörelsens intresse.

Prot. 1991/92:86
27 mars 1992

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Svarph interpella-
tioner

Vi prövar också uppdragsfinansiering, även det ibland kan vara kärvt.
Kommunerna kommer ofta till oss i RIA-verksamheten med ganska stora
krav i fall där samhället saknar resurser och där man utgår från att vi av
ideella skäl skall ställa upp. Det kan gälla människor som hamnar mellan två
stolar när de skrivs ut från psykiatrisk vård, kanske med alkoholbesvär, fall
som socialtjänsten inte klarar. Man måste vara medveten om att föreningsli-
vet måste ges ekonomiska möjligheter att klara sådana arbetsuppgifter.

Det känns bra att pengar också fortsättningsvis skall ges till folkrörel-
serna. Det finns ledamöter som från denna talarstol kräver att man skall
spara 13 miljarder på denna typ av verksamheter. De bör få det beskedet att
inte den nuvarande och säkerligen inte heller den förra regeringen har så-
dana tankar.

Det är bra om perioderna kan förlängas, så att man vet hur uthållig man
kan vara i sin verksamhet. I dag bedriver vi verksamhet från den 1 juli till
den 1 januari utan att ha pengar i kassan. Vi vet inte vad som skall hända
innan de här bidragen så småningom kommer, och det är en mycket oviss
situation för många organisationer. Det uppskattas mycket om man kan hitta
lösningar på sådana praktiska problem.

Uppföljningen är, som jag tidigare har sagt, ett viktigt inslag för att vi skall
kunna veta vad vi håller på med och kan se vilka resultat som vårt arbete ger.
Vi får sedan närmare diskutera finansieringsformerna. Jag är fortfarande
skeptisk till att alla folkrörelser skulle ha lotterier som inkomstkälla.

Anf. 57 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Jag konstaterar ännu en gång att föreningslivets insatser är
viktiga och att jag återkommer med inbjudan till företrädare för förening-
arna tidigt i höst, då vi skall fortsätta att diskutera dessa frågor. Jag tackar
för debatten.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Propositionerna

1991/92:107 till socialutskottet

1991/92:115 till skatteutskottet

1991/92:128 till lagutskottet

1991/92:137 till jordbruksutskottet

1991/92:140 till kulturutskottet

1991/92:148 till socialutskottet

1991/92:158 och 159 till justitieutskottet

Motionerna

1991/92:Jo22-Jo34 till jordbruksutskottet

7§ Bordläggning

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1991/92:113 Ny börslagstiftning m.m.

1991/92:141 Upphävande av lagen (1986:1242) om försöksverksamhet med
kooperativ hyresrätt, m.m.

Konstitutionsutskottets betänkande

1991/92:KU31 Riksdagen och dess myndigheter m.m.

Justitieutskottets betänkanden

1991/92:JuU17 Terroristlagstiftningen

1991/92:JuU18 Anslag till brottsskadenämnden m.m.

1991/92:JuU19 Anslag till rättshjälp m.m.

Lagutskottets betänkanden

1991/92:LU24 Konsumentpolitiska frågor m.m.

1991/92:LU25 Livsmedelskontroll m.m.

1991/92:LU26 Upphovsrättsliga frågor

1991/92:LU34 Länskronofogdemyndigheternas styrelser

Jordbruksutskottets betänkande

1991/92:JoU16 Djurförsök

Näringsutskottets betänkanden

1991/92:NU19 Finansinspektionen m.m.

1991/92:NU21 Vissa utrikeshandelsfrågor

1991/92:NU27 Utlänningars rätt att idka näring i Sverige

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1991/92:AU13 Regionalpolitiken

8 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 26 mars

1991/92:159 av Lars-Erik Lövdén (s) till justitieministern om åtgärder mot
den ekonomiska brottsligheten:

Den ekonomiska brottsligheten är ett stort och kraftigt växande problem
i det svenska samhället och den kostar vaije år skattebetalarna tiotals miljar-
der kronor. Enligt en nyligen gjord uppskattning kan det i värsta fall handla
om så mycket som 60 miljarder kronor - vilket skulle vara lika mycket som
statens utgifter för utbildning, forskning och studiestöd. Någon säker och

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

bestämd uppgift om den exakta omfattningen finns inte, men att det är fråga
om mycket stora belopp står alldeles klart.

Den ekonomiska brottsligheten är på väg att nå en omfattning som är di-
rekt samhällsfarlig. BRÅ har i en undersökning från 1985 konstaterat att det
då förelåg brottsmisstanke i 75 % av företagskonkurserna. Av de 17 400 bo-
lagskonkurser som inträffade under 1991 låg det i stor utsträckning ekono-
miska brott bakom. Bolagskonkursema under förra året ledde till att 50 000
personer blev arbetslösa.

Den ekonomiska brottsligheten orsakar stora skadeverkningar för såväl
samhället som för enskilda medborgare. Särskilt allvarligt är att samhällsmo-
ralen undergrävs av denna brottslighet. Eko-brottsligheten utgör också ett
hot mot en sund marknadsekonomi. Konkurrensen snedvrids så att seriösa
företagare får mycket svårt att klara sig. Vissa typer av ekonomiska brott
utgör också ett hot mot vår gemensamma miljö.

Samtidigt som den ekonomiska brottsligheten tagit sig allt allvarligare och
svårbemästrade former har samhällets och då särskilt polisens resurser för
denna brottsbekämpning allvarligt försämrats. Regeringen har hittills också
visat ett uppenbart ointresse för frågan. Regeringen angav i budgetproposi-
tionen inte längre Eko-brottsligheten som ett prioriterat område. Uppdraget
till aktiebolagskommittén att lägga förslag om ansvarsgenombrott (person-
ligt betalningsansvar i vissa situationer i aktiebolag) har dragits tillbaka och
konkursutredningen har lagts ner.

Den 7 januari i år redovisade riksåklagaren och rikspolisstyrelsen en rap-
port om den ekonomiska brottsligheten och lämnade en rad förslag till åtgär-
der. Förslagen innefattar ändringar i lagstiftningen, bättre arbets- och utred-
ningsmetoder, utbildningsinsatser och förslag till slagkraftigare organisa-
tion. En förstärkning av resurserna krävs också.

För att uppnå en acceptabel nivå på brottsbekämpningen måste polisen
tillföras ca 50 milj.kr. att användas till en förstärkning av Eko-polisorganisa-
tionen och inrättandet av en särskild s.k. finanspolis.

Mot bakgrund härav vill jag ställa följande frågor till justitieminister Gun
Hellsvik:

1. Kommer regeringen att föreslå ökade resurser till polisen för bekämpning
av den ekonomiska brottsligheten?

2. Anser regeringen att det krävs bättre styrmedel för polisens resursan-
vändning i syfte att säkerställa en tillfredsställande nivå på Eko-brottsbe-
kämpningen?

3. Kommer regeringen mot bakgrund av riksåklagarens och rikspolisstyrel-
sens rapport att på nytt aktualisera frågan om ansvarsgenombrott?

4. Vilka övriga åtgärder från regeringens sida föranleds av riksåklagarens
och rikspolisstyrelsens rapport?

1991/92:160 av Hans Göran Franck (s) till justitieministern om Europaråds-
kommitténs rapport om svensk kriminalvård m.m.:

European committee for the prevention of torture and inhuman and deg-
rading treatment or punishment (CTP) har i februari 1992 lämnat en rapport

om sitt besök i Sverige 5-14 maj 1991. Rapporten antogs enhälligt av CTP
vid dess tolfte möte 3-7 februari 1992.

I rapporten begär CTP att de svenska myndigheterna ”provide an interim
and a follow up report on action taken upon its report”.

CTP är också angeläget om att etablera en fortgående dialog med svenska
myndigheter. Under punkterna 154-173 i rapporten framlägger CTP en rad
konkreta förslag till förbättring av förhållandena i polisstationer, häkten,
fängelser och andra anläggningar.

Den kritik som framförs är delvis av allvarlig beskaffenhet. De missförhål-
landen som kritiseras är inte okända utan har tidigare blivit föremål för kritik
också i Sverige.

I anledning härav får jag ställa följande frågor till justitieministern:

1. Vilken bedömning gör justitieministern av CTP-rapporten?

2. Vilka åtgärder avser regeringen att vidta i anledning av den framförda
kritiken och de olika rekommendationerna?

3. När beräknar regeringen att de svenska myndigheterna skall kunna avge
en uppföljande rapport om vidtagna åtgärder?

1991/92:161 av Lars Biörck (m) till arbetsmarknadsministern om yrkesin-
spektionens befogenheter:

En av yrkesinspektionens arbetsuppgifter är att tillse att arbetsmiljölagen
efterlevs. Yrkesinspektionen kan meddela förelägganden om viten och kräva
att arbetsplatser stängs.

Föreskrifter om arbetsplatsernas utformning har successivt skärpts, vad
som ena året har betraktats som godtagbart kan nästa år dömas ut. I viss
utsträckning kan dessutom föreskrifterna tolkas olika hårt av yrkesinspek-
tionsdistrikten och av enskilda tjänstemän.

Konsekvenserna av detta kan bli att kommunala samhällsnödvändiga
verksamheter inte längre kan bedrivas, eftersom kommunerna saknar eko-
nomiska resurser att bygga om sina lokaler så att de tillfredsställer yrkesin-
spektionen.

I de fall det handlar om lokaler för lagstadgade verksamheter, t.ex. brand-
stationer, uppstår en allvarlig konflikt mellan kommunens intresse av att
vara en bra arbetsgivare och att under givna ekonomiska förutsättningar ge
kommuninnevånarna nödvändig service.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till arbetsmarknadsmi-
nistern:

1. Vad kan regeringen göra för att skapa balans mellan arbetsmiljölagens
krav och ekonomiska förutsättningar?

2. Kommer regeringen att vidta åtgärder så att i framtiden enskilt godtycke
undviks vid tolkning av gällande arbetsmiljöregler?

den 27 mars

1991/92:162 av Lars Stjernkvist (s) till statsrådet Bo Lundgren om en god
bostad för alla:

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 86

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

I utredningen om statens stöd till bostadsfinansieringen föreslås en stegvis
minskning av stödet. De som bor i äldre hus får behålla en förhållandevis
stor del av sina subventioner, medan stödet till nyproduktionen skärs ner
kraftigt.

Det förekommer inte helt överraskande olika åsikter om vad förslaget in-
nebär för boendekostnaderna. Ett torde dock stå klart: förslaget innebär att
skillnaderna i kostnader mellan nya och äldre årgångar ökar dramatiskt.
Den som önskar flytta in i en nybyggd bostad måste alltså antingen betala
åtskilligt mer än i dag eller acceptera en kraftigt försämrad standard.

Regeringens utredare ger ett klart, men kärvt, budskap till alla bostadssö-
kande: Tyvärr, vi har inte råd att ge er samma bostadsstöd som tidigare gene-
rationer erhållit. Ni kommer bo dyrare och/ eller sämre.

Före valet var budskapet ett annat. Då fick samma bostadssökande veta
att hyrorna skulle sjunka med 100-300 kr. i månaden, om de valde att lägga
sin röst på moderaterna.

En röst på centern skulle ge sänkta kostnader för mat och hyra med 6 000
kr. per år.

Sannolikt var det många, inte minst ungdomar, som lockades av dessa löf-
ten.

Om regeringen väljer att följa utredningens förslag så sker ett systemskifte
på bostadsmarknaden. Målet att alla skall garanteras en bra bostad överges.
Den som inte har råd med ett modernt utrustat kök, en egen toalett osv. skall
anpassa sina önskemål efter den egna plånboken. Staten skall inte lägga sig

Om regeringen följer utredningens förslag kommer många ungdomar att
känna sig lurade. Risken är uppenbar att de förlorar förtroendet för politi-
ken och politikerna.

Av kommentarerna från regeringsföreträdare och regeringen närstående
kan jag dra slutsatsen att det finns olika uppfattningar om förslaget. Cen-
terns Agne Hansson har tydligt markerat att han ogillar betydande delar av
förslaget. Eftersom tiden för en debatt om det framtida bostadsfinansierings-
systemet är kort fordras en intensiv debatt. Det är viktigt att alla blir klara
över regeringens avsikter så tidigt som möjligt.

I svaret på en fråga i riksdagen gav statsrådet Bo Lundgren sin syn på bo-
stadspolitiken. Tyvärr fanns inget utrymme för en djupare analys av det nu
aktuella utredningsförslaget.

Mot bakgrund av ovanstående frågar jag därför:

1. Vilka åtgärder anser statsrådet fordras för att garantera alla en god bo-
stad?

2. Vilka åtgärder behövs enligt statsrådet för att valrörelsens löften till ung-
domarna och andra bostadssökande skall anses vara uppfyllda?

9 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 26 mars

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

1991/92:567 av Lena Hjelm-Wallén (s) till statsrådet Beatrice Ask om direk-
tiven till läroplanskommittén:

I riksdagen den 24 mars hävdade skolministern att ståndpunkten att betyg
skall sättas redan i lågstadiet är hennes personliga åsikt, inte regeringens.
Denna åsikt återfinns dock som direktiv till betygsutredningen.

Måhända finns det fler ”personliga åsikter” - till skillnad från regeringens
ställningstaganden - i andra utredningsdirektiv.

Mot denna bakgrund vill jag till skolministern ställa följande fråga:

Är uttalandet i direktiven till läroplanskommittén, att slöjd, hemkunskap
och barnkunskap inte längre behöver vara obligatoriska ämnen, skolminis-
terns personliga åsikt eller är det hela regeringens ställningstagande?

1991/92:568 av Margitta Edgren (fp) till försvarsministern om samarbete om
räddningstjänst mellan kommun och statlig myndighet:

Vi har i landet fyra statliga räddningsskolor, Skövde, Rosersberg, Sandö
och Revinge. Där utbildas brandmän, brandmästare och brandförmän, i Re-
vinge också brandingenjörer. Skolorna är modernt utrustade med modern
maskinpark. Revingeskolan utanför Lund har en fin anläggning för övningar
och utbildning och en ny brandstation. Skolan förfogar totalt över 20 brand-
bilar. 200 meter från skolan har Lunds kommun en deltidsbrandkår med
brandstation, 13 deltidsanställda och två brandbilar.

Jag anser att det vore positivt för både Lunds kommun och staten om man
kunde samarbeta, det skulle spara mycket pengar för de berörda parterna.
Rekrytering av lärare till skolan skulle troligen också underlättas om de hade
tillfälle att delta i utryckningstjänsten. Kommunen skulle tjäna på att få till-
gång till modernt utbildad personal och specialmaterial. Hindret för samar-
bete finns i räddningstjänstlagen. Den medger samarbete mellan en kom-
mun och en befintlig industribrandkår. Däremot ger lagen inte utrymme för
samarbete mellan en kommun och en statlig myndighet, som i detta fall rädd-
ningsskolan är.

Kan försvarsministern tänka sig medverka till en ändring av räddnings-
tjänstlagen så att ett sådant samarbete som jag efterlyser kan genomföras?

1991/92:569 avMaj-Lis Lööw (s) till kulturministern omjämställdhetsaspek-
ter vid tillsättningen av landshövdingeposter:

Fyra vakanta landshövdingeposter återbesätts med enbart män.

Hur vill jämställdhetsministern kommentera detta?

1991/92:570 av Sigrid Bolkéus (s) till justitieministern om polishögskolan och
ämnet sexuella övergrepp mot barn:

Enligt uppgift har tjänsten som utbildare på polishögskolan i frågor som
rör sexuella övergrepp mot barn dragits in.

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Jag vill fråga justitieministern om detta är förenligt med den vikt vi lägger
på dessa frågor?

1991/92:571 av Lars Hedfors (s) till statsrådet Bo Lundgren om regeringens
skattepolitik:

På kort tid har olika representanter för den borgerliga regeringen gjort ett
antal motstridiga uttalanden om beskattningen i Sverige.

Carl Bildt, Anne Wibble och Bo Lundgren anser t.ex., att skatterna kan
sänkas med 10 miljarder kronor per år. Bengt Westerberg betraktar detta
som omöjligt.

Bo Lundgren sade före valet, att den generella momssatsen ”snarast”
borde sänkas till 18 %. Den 21 mars i år ansåg Bengt Westerberg att momsen
möjligen kunde sänkas till 22%.

Samme Westerberg anser, att fastighetsskatten kan höjas. Det tycker inte
Bo Lundgren.

Carl Bildt och Bo Lundgren hävdar, att energiskatten för industrin kan
sänkas med 4 miljarder kronor. Olof Johansson hotar med att lämna rege-
ringen, om detta blir verklighet.

Ovisshet råder också om regeringens inställning när det gäller den s.k.
flyttskatten, kilometerskatten och beskattningen av egenföretagare.

Detta skapar otydliga spelregler och leder till osäkerhet bland företagare
och enskilda.

På vilket sätt avser regeringen att skapa klarhet om sin skattepolitik?

1991/92:572 av Britt Bohlin (s) till försvarsministern om F13 i Norrköping:

Enligt en artikel i Skaraborgs läns Allehanda den 21 mars uttalar försvars-
ministern sitt stöd för F13 i Norrköping. Skälet han hänvisar till är flottiljens
betydelse i incidentberedskapen. ÖB:s bedömning är att incidentberedska-
pen inte påverkas av var flygdivisionerna är fredsbaserade.

Min fråga till försvarsministern är därför: På vilken grund gör försvarsmi-
nistern sin taktiska bedömning?

1991/92:573 av Viola Furubjelke (s) till utrikesministern om kurdernas situa-
tion:

Inför det kurdiska nyårsfirandet Newroz har förtrycket mot kurdiska byar
i östra Turkiet kulminerat. Den turkiska armén har genomfört en regelrätt
massaker på civila kurder. Det finns skäl till oro för den fortsatta utveck-
lingen.

Vad har utrikesministern gjort och vad kommer utrikesministern att göra
för att förhindra fortsatt förtryck och dödande av civila kurder?

1991/92:574 av Sinikka Bohlin (s) till socialministern om bostadsfinansie-
ringen och äldreboendet:

Landets kommuner försöker förverkliga ÄDEL-reformens intentioner
om äldreboendet.

Kan socialministern garantera att den föreslagna bostadsfinansieringen
inte äventyrar detta?

1991/92:575 av Hans Göran Franck (s) till statsrådet Beatrice Ask om sko-
lans sexual- och samlevnadsundervisning:

Sexualundervisningen, som infördes redan 1942 i våra skolor, har varit ob-
ligatoriskt skolämne sedan 1955. Ämnet sex- och samlevnadsundervisning
nämns inte i direktiven till läroplanskommittén. Enligt min mening är det
angeläget att ämnet även i fortsättningen anges som obligatoriskt i läropla-
nen och att undervisningen inte blir frivillig för kommunerna att genomföra.

Jag ställer följande fråga till statsrådet Beatrice Ask:

Avser regeringen att avskaffa den obligatoriska sexual- och samlevnads-
undervisningen?

1991/92:576 av Chatrine Pälsson (kds) till försvarsministern om kustbevak-
ningens lokala organisation i Kalmar län:

När kustbevakningen ålades av regeringen att omorganisera verksamhe-
ten inom en given budgetram och mot en väl analyserad hotbild så föreslog
utredarna Oskarshamn till att bli länets enda kuststation och tillika miljösta-
tion. Regeringen har nu gått emot utredarnas förslag och föreslår i stället att
kuststationen i Oskarshamn skall bort.

Varför följde inte regeringen utredarnas förslag?

1991/92:577 av Ingbritt Irhammar (c) till kommunikationsministern om in-
frastrukturella satsningar i Skåne:

Det nuvarande sysselsättningsläget i Skåne är allvarligt. Besvikelsen i re-
gionen blev därför stor, när det visade sig att Skåne inte fick någon del av
regeringens senaste infrastrukturella satsningar på vägar och järnvägar.

Tidigareläggningar av statliga investeringar i Skåne inom en snar framtid
skulle innebära en behövlig psykologisk och ekonomisk stimulans inom re-
gionen. Behovet av förbättrade kommunikationer framför allt till och från
sydöstra Skåne är stort, då arbetsmarknaden i denna del drabbats hårt de
senaste åren. En upprustning och elektrifiering av järnvägen Malmö -
Ystad - Simrishamn skulle få stor regionalpolitisk betydelse.

Mot denna bakgrund vill jag fråga kommunikationsministern:

Har regeringen några planer på infrastrukturella satsningar i Skåne i all-
mänhet och järnvägssträckan Malmö-Ystad-Simrishamn i synnerhet?

1991/92:578 av Inger Hestvik (s) till arbetsmarknadsministern om de handi-
kappade och arbetsmarknaden:

Inom arbetsmarknadspolitiken brukar vi tala om ”Allas rätt till arbete”.

I den lågkonjunktur som nu råder och med de arbetslöshetstal som stän-
digt stiger ställs man inför tanken: hur går det för de allra svagaste i vårt
samhälle och på arbetsmarknaden?

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

6 Riksdagens protokoll 199H92. Nr 86

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Har arbetsmarknadsministern någon strategi för att försäkra sig om att
inte handikappgrupperna blir de stora förlorarna i den rådande situationen?

1991/92:579 av Per Stenmarck (m) till kommunikationsministern om järn-
vägslinjen mellan Malmö och Ystad:

1990-talet skall bli infrastrukturens årtionde. Detta framgår av regering-
ens beslut att satsa 4 miljarder kronor på 38 olika projekt inom väg- och järn-
vägsområdet.

Väl fungerande kommunikationer är en förutsättning för svenskt närings-
liv, likaså goda förbindelser till våra grannländer.

Över Östersjön finns fungerande färjetrafik från södra Skåne. Den som
vill transportera gods till Centraleuropa kan bl.a. göra det via järnvägsfärja
från Ystad till Polen. För vidare transport finns en numera elektrifierad järn-
vägssträcka till den tjeckoslovakiska gränsen. I Sverige är järnvägen elektri-
fierad ner till Malmö, däremot inte på järnvägslinjen mellan Malmö och
Ystad. Denna sträcka utgör därmed ett nålsöga för transporter till Central-
europa.

Vilka åtgärder avser kommunikationsministern vidta för att öppna en full-
god transportled mot Centraleuropa via Ystad?

1991/92:580 av Gunhild Bolander (c) till försvarsministern om viss utrang-
erad försvarsmateriel till de baltiska staterna:

Inom armén har påbörjats en inventering och utrangering av materiel i
mobiliseringsförråden. Även inom ramen för den förestående omläggningen
av försvarets organisation i övrigt kommer en hel del materiel att behöva
utrangeras.

Stora behov av akuta hjälpinsatser och materiel i övrigt föreligger i våra
östra grannländer i Baltikum. Det är enligt mitt förmenande angeläget att
utöver de biståndsinsatser som redan beslutats tillvarata de ytterligare möj-
ligheter till insatser från Sverige som kan tänkas uppstå. Mycket av den ma-
teriel som nu kommer att rensas ut från försvaret skulle komma väl till pass
i de baltiska staterna. De uteblivna intäkter som skulle uppstå genom att ma-
teriel skulle skänkas i stället för att försäljas kompenseras genom att försva-
ret genom åtgärderna kommer att spara pengar i bl.a. underhållskostnader.
Mot denna bakgrund vill jag fråga försvarsministern:

Är ministern beredd att inventera lämplig försvarsmateriel som skall ut-
rangeras och bidra till att denna överförs till de baltiska staterna på här angi-
vet sätt?

1991/92:581 av Berith Eriksson (v) till socialministern om rätten till barnom-
sorg:

I nästan hälften av landets kommuner finns det en regel som säger att har
man varit arbetslös i mer än två till tre månader så får man inte behålla sin
daghemsplats. Detta är att försätta småbarnsföräldrar i en omöjlig situation
när de får ett arbete. Enligt arbetslöshetskassans regler måste omsorgen vara

ordnad för att man skall få vara arbetssökande och ha understöd. För mig
står det helt klart att här behövs en rensning i regelsystemet. En lösning vore
en lag om barns rätt till barnomsorg.

Min fråga till socialministern är:

När kommer regeringen att ta initiativ till en lagstiftning för barnomsorg
åt alla?

1991/92:582 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) till socialministern om gruppbo-
städer för utvecklingsstörda:

Trots att riksdagen har beslutat om ett särskilt stimulansbidrag för byg-
gande av speciellt anpassade bostäder för äldre, handikappade och långtids-
sjuka, kommer inte antalet anpassade lägenheter att täcka behoven.

De stora institutionerna läggs ner och de utvecklingsstörda skall inlemmas
i en mindre, mer vardaglig tillvaro. Detta mål kan svårligen uppnås eftersom
de små gruppbostäderna ännu inte finns.

Hög arbetslöshet och sjunkande byggkostnader bör utnyttjas för att tillgo-
dose angelägna behov.

Är statsrådet beredd att satsa ytterligare statsbidrag till nybyggnation av
gruppbostäder för utvecklingsstörda?

1991/92:583 av RolfL Nilson (y) till miljöministern om returpappersmarkna-
den:

Återigen kommer uppgifter om att returpappersmarknaden inte fungerar.
Därmed hotas också insamlingen av returpapper.

Detta sker trots att efterfrågan på returpapper ökar. Problemen tycks
denna gång bero på bristande priskonkurrens mellan de två insamlingsbola-
gen.

Bolagen drivs av skogsbolagen, vars intressen av att returpapper konkur-
rerar ut råvara från skogen kan misstänkas vara mycket låga. Även karteller
och andra konkurrensbegränsande inslag förekommer, vilket hämmar ut-
vecklingen.

Dessa brister och hoten om att bränna returpapperet har medverkat till
att andelen insamlat papper för första gången har minskat. Detta är oroväck-
ande och rimmar illa med de miljöpolitiska ambitioner som riksdagen gett
uttryck för.

Därför vill jag fråga:

Vad kommer regeringen att göra för att returpappersmarknaden skall fun-
gera tillfredsställande ur både ekologiskt och ekonomiskt hänseende?

1991/92:584 av Conny Sandholm (fp) till statsrådet Bo Lundgren om skatte-
lagstiftningen och arbete i bostaden:

I och med den snabba utvecklingen av telekommunikationer kan allt fler
ha sin arbetsplats i eller i anslutning till sin bostad. I USA beräknas vid sekel-
skiftet 20 miljoner arbeta på detta sätt. Fördelar finns i mindre resande,

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

högre produktivitet och minskade kostnader för företag, näringsidkare och
samhälle.

Minskat pendlande minskar trafik och miljöpåkänningar och ger möjlig-
heter till arbete utanför tätorter i en för den enskilde bättre och kreativare
miljö, vilket ger nya förutsättningar för samhällsbyggande i framtiden.

För att klara den snabba utvecklingen i ny teknik måste flexibilitet och
förändringsmöjligheter prioriteras. Då kan vi också undvika felsatsningar
som t.ex. det stora kontorsbyggandet under slutet av 80-talet. Ökade möjlig-
heter till arbete i bostaden kan också bli en väg tillbaka till ett mer ”nära
samhälle”.

Därför blir min fråga:

Är skatteministern villig att ta de initiativ till de ändringar i skattereglerna
som kan anses nödvändiga?

1991/92:585 av Anita Johansson (s) till arbetsmarknadsministern om syssel-
sättningsskapande åtgärder i Stockholms län:

Från länsstyrelsen i Stockholm har föreslagits att länsstyrelsen eller länsar-
betsnämnden som ett led i kampen mot arbetslösheten som en försöksverk-
samhet skulle få disponera 1 miljard kronor att låna ut till offentliga investe-
ringar som ger sysselsättning. Staten skulle garantera lånen, och lånebelop-
pet skulle täcka halva investeringskostnaden. På så vis skulle 5 000 arbets-
lösa få jobb och kostnaden för kontantstöd för dem försvinna. Ur ett sam-
hällsekonomiskt perspektiv är detta ekonomiskt fördelaktigt.

Mot den här bakgrunden vill jag ställa följande fråga till arbetsmarknads-
minister Bötje Hörnlund:

Avser arbetsmarknadsministern att föreslå att den angivna försöksverk-
samheten i Stockholms län får genomföras?

1991/92:586 av Lars Björkman (m) till kommunikationsministern om om-
byggnaden av riksväg 41:

Regeringen har på ett handlingskraftigt sätt lyft fram frågor kring infra-
strukturen. Åtskilliga projekt har tidigarelagts, och ytterligare satsningar
kommer att ske enligt den information som lämnats.

Samtidigt med dessa satsningar genomförs ett antal ny- och ombyggnads-
projekt på såväl riks- som på det regionala vägnätet. Ytterligare projekt vän-
tar på sitt genomförande, och i några fall finns alla planer klara, men beslu-
ten har överklagats till regeringen. Ett sådant projekt är RV41 söder om
Kinna i Älvsborgs län, där länsstyrelsen sedan avsevärd tid tillbaka översänt
alla handlingar till regeringen, som därmed har att avgöra ärendet.

Sysselsättningsläget på entreprenadsidan är svagt i detta område, och för-
väntningarna är stora på att vägbygget skall starta.

Kan kommunikationsministern nu ge besked om när detta bygge kommer
att kunna påbörjas?

1991/92:587 av Ingbritt Irhammar (c) till statsrådet Alf Svensson om Turkiet
och de mänskliga fri- och rättigheterna:

Inför firandet av kurdiska nyåret besköts kurder i östra Turkiet. Ett nittio-
tal kurder dödades, och hundratals skadades av turkiska säkerhetsstyrkor.
En massaker på kurder skedde.

Turkiska flygvapnet har vid upprepade tillfällen flugit över norra Irak och
utfört bombningar mot den kurdiska befolkningen. Samtidigt anser sig Tur-
kiet vara en demokratisk stat och framhåller det faktum att landet under-
tecknat internationella konventioner om brott mot mänskliga fri- och rättig-
heter.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Alf Svensson:

På vilket sätt agerar den svenska regeringen för att få Turkiet att respek-
tera de konventioner om mänskliga fri- och rättigheter som landet under-
tecknat?

1991/92:588 av Ingegerd Sahlström (s) till statsrådet Beatrice Ask om yrkes-
särskolans läroplan:

I direktiven till den nu arbetande läroplanskommittén ingår ej något upp-
drag gällande yrkessärskolans (den frivilliga särskolans) läroplan.

I dag arbetar man i yrkessärskolan efter läroplanen Lsä73. Yrkessärsko-
lan behöver en ny läroplan.

Avser statsrådet att ge tilläggsdirektiv om yrkessärskolans läroplan?

1991/92:589 av Yvonne Sandberg-Fries (s) till justitieministern om kriminal-
vårdsanstalten i Karlskrona:

Våren 1991 beslöt riksdagen att kriminalvårdsanstalten i Karlskrona skall
läggas ned den 1 juli 1992. Regeringen gjorde i årets budgetproposition
samma bedömning. Som en konsekvens av detta utgick från kriminalvårds-
styrelsen redan hösten 1991 direktiv om att antalet platser vid anstalten
skulle minskas till hälften eller med 20 platser. Så har också skett, och ett
antal anställda har sagts upp. Fredagen den 20 mars kom nya direktiv. Plat-
serna skall öppnas igen och personalen återanställas. Som motiv anges den
höga häktesbeläggningen.

Avser regeringen att behålla Karlskronaanstalten för att tillgodose beho-
vet av slutna anstaltsplatser inom kriminalvården?

den 27 mars

1991/92:590 av Eva Johansson (s) till kommunikationsministern om Arlan-
dabanan:

Enligt uppgifter i media har kommunikationsministern i ett tal hos Ingen-
jörsvetenskapsakademien sagt att Arlandabanan kommer att finnas på plats
ett år tidigare än beräknat, dvs. senast år 1996.

Såvitt jag vet har det bolag som skall bygga bansträckan Rosersberg-Ar-
landa-Odensala ännu inte bildats, än mindre har någon upphandling skett.

Någon färdig strategi för hur den stora trafik som finns på den nuvarande

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

banan skall kunna hållas i gång och samordnas med byggandet finns heller
inte.

Inte heller är alla avtal om markköp avklarade.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga kommunikationsministern
följande:

På vilka fakta grundar kommunikationsministern sitt uttalande att Arlan-
dabanan kommer att bli klar ett år tidigare än beräknat?

1991/92:591 avInes Uusmann (s) till kommunikationsministern om Arlanda-
banan:

Den socialdemokratiska regeringen beslöt, efter flera grundliga utred-
ningar, att Arlandabanan skulle upphandlas av ett bolag ägt av banverket
och luftfartsverket. Banan skulle upphandlas i konkurrens på entreprenad-
marknaden. Likaså skulle bolaget i fri upphandling sluta avtal om trafike-
ringsrätten för pendeltågstrafik till Arlanda.

Därefter har den borgerliga regeringen genom olika turer lyckats försena
projektet minst ett halvår.

Nu förklarar statssekreteraren i kommunikationsdepartementet:

1) att planerna för byggandet av Arlandabanan är för storvulna,

2) att han hoppas få in utländska investerare i projektet,

3) att jakten på privata investerare i utlandet går trögt eftersom ”många
investerare är tveksamma”.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga kommunikationsministern
följande:

Kan kommunikationsministern garantera att Arlandabanan inte ytterli-
gare fördröjs?

1991/92:592 av Ingvar Carlsson (s) till statsministern om politiska åtgärder
för att hindra ökad arbetslöshet:

Enligt regeringens prognos i oktober förra året skulle arbetslösheten bli
3,5 % 1993. Enligt långtidsutredningen bli emellertid arbetslösheten 1993
4,8 %. Enligt AMS kommer den öppna arbetslösheten i sommar att nå 6 %
och nästa sommar 7 %.

Mot den bakgrunden skulle jag vilja ställa följande fråga till statsminister
Carl Bildt:

Är statsministern mot den här bakgrunden nu beredd att initiera några
politiska åtgärder för att förhindra att arbetslösheten stiger till dessa nivåer?

1991/92:593 av Bo Nilsson (s) till arbetsmarknadsministern om arbetslöshe-
ten bland handikappade:

Arbetslösheten ökar nu för varje dag. Snart passerar vi 200 000. Dessutom
beräknar experterna att arbetslösheten kommer att fortsätta att öka både i
år och nästa år. Detta är mycket allvarligt. Men det finns grupper som drab-
bas ännu hårdare än andra. De handikappade är en sådan grupp. Enligt han-

dikapputredningen är arbetslösheten bland de handikappade säkerligen
högre än 50%. Med det katastrofala läget på arbetsmarknaden kommer
dessa siffror troligen att öka ännu mer.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är:

Vilka speciella åtgärder är ministern beredd att sätta in för att minska ar-
betslösheten bland de handikappade?

1991/92:594 av Ingela Thalén (s) till arbetsmarknadsministern om åtgärder
för att hindra en ökad arbetslöshet:

Enligt AMS kommer den öppna arbetslösheten i sommar att nå 6 % och
nästa sommar 7%. Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund har förklarat
att regeringen skall se till att arbetslösheten blir klart lägre än så.

Mot den bakgrunden skulle jag vilja ställa följande fråga till arbetsmark-
nadsministern:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förhindra att arbetslöshe-
ten stiger till 6 %?

1991/92:595 av Berit Andnor (s) till arbetsmarknadsministern om tidigare-
läggning av kommunala investeringar:

Mot den bakgrunden skulle jag vilja ställa följande fråga till arbetsmark-
nadsministern:

Avser statsrådet att acceptera Socialdemokraternas förslag att satsa 780
milj.kr. på tidigareläggning av kommunala investeringar för att förhindra att
arbetslösheten stiger till 6 %?

1991/92:596 av Lahja Exner (s) till arbetsmarknadsministern om kompetens-
utveckling inom tillverkningsindustrin:

Enligt AMS kommer den öppna arbetslösheten i sommar att nå 6 % och
nästa sommar 7 %. Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund har förklarat
att regeringen skall se till att arbetslösheten blir klart lägre än så.

Avser statsrådet att acceptera Socialdemokraternas förslag att satsa 425
milj.kr. på kompetensutveckling inom tillverkningsindustrin för att för-
hindra att arbetslösheten stiger till 6%?

1991/92:597 av Lena Öhrsvik (s) till utbildningsministern om utbildning som
ett medel mot ökad arbetslöshet:

Vuxenutbildning är ett viktigt instrument när det gäller att minska utbild-
ningsklyftorna i samhället. I en lågkonjunktur är det av särskild vikt med
kompetenshöjande utbildning för att ha god beredskap när högkonjunktu-
ren kommer. Arbetslösheten stiger nu dramatiskt i vårt land.

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Kommer regeringen att acceptera Socialdemokraternas förslag att satsa
ytterligare 825 miljoner på vuxenutbildning, folkbildning och studiestöd för
att förhindra att arbetslösheten stiger?

1991/92:598 av Johnny Ahlqvist (s) till statsrådet Beatrice Ask om arbetsmil-
jöförbättrande åtgärder i skolorna:

Enligt AMS prognos kommer den öppna arbetslösheten i sommar att nå
6 %. Till vintern räknar AMS med att var fjärde byggnadsarbetare går utan
arbete.

Mot den här bakgrunden skulle jag vilja ställa följande fråga till skolminis-
ter Beatrice Ask:

Avser statsrådet nu att acceptera Socialdemokraternas förslag att satsa 300
milj.kr. på arbetsmiljöförbättrande åtgärder i skolorna?

1991/92:599 av Magnus Persson (s) till statsrådet Bo Lundgren om ökad ram
för tilläggsbelåning till reparationer m.m.:

Enligt AMS kommer den öppna arbetslösheten i sommar att nå 6 % och
nästa sommar 7 %.

Mot den bakgrunden vill jag ställa följande fråga till statsrådet Bo Lund-
gren:

Avser statsrådet Lundgren att acceptera Socialdemokraternas förslag att
öka ramen för tilläggsbelåning till reparationer till ombyggnader med 250
milj.kr. för att förhindra att den öppna arbetslösheten stiger till 6%?

1991/92:600 av Jarl Lander (s) till kommunikationsministern om extra väg-
underhåll för att hindra ökad arbetslöshet:

Enligt prognoser från AMS kommer arbetslösheten i vårt land att uppgå
till 6 % i sommar om inte några åtgärder vidtas. Detta kommer inte rege-
ringen att acceptera enligt arbetsmarknadsministern.

Mot den bakgrunden vill jag ställa följande fråga till kommunikationsmi-
nistern:

Avser kommunikationsministern att acceptera Socialdemokraternas för-
slag om att satsa 1250 milj .kr. extra på vägunderhåll för att förhindra att den
öppna arbetslösheten stiger till 6 %?

1991/92:601 av Margareta Winberg (s) till miljöministern om miljöinveste-
ringar m.m. för att hindra ökad arbetslöshet:

Enligt AMS kommer den öppna arbetslösheten i sommar att nå 6 % och
nästa sommar 7 %.

Samtidigt finns det ett stort behov av åtgärder för att återställa gamla mil-
jöskador och skydda och konservera värdefulla kulturminnen samt för vård
och skötsel av naturreservat.

Mot den bakgrunden vill jag ställa följande fråga till miljöministern:

Avser miljöministern ta initiativ till att påskynda miljöinvesteringar, na-

turvårdsprojekt m.m. för att förhindra att den öppna arbetslösheten når
6%?

1991/92:602 av Georg Andersson (s) till kulturministern om gästarbetarsys-
tem:

Ett viktigt inslag i svensk invandrarpolitik är att utlänningar som erhåller
arbetstillstånd tillförsäkras samma rättigheter som svenska medborgare.
Emellertid har i debatten förslag dykt upp om att i vissa företag få anställa
gästarbetare, dvs. utlänningar som inte omfattas av gällande avtal om löner
och arbetsrättsliga villkor.

Med anledning härav vill jag till kulturminister Birgit Friggebo som ansva-
rig för invandrarfrågor i regeringen ställa följande fråga:

Kommer regeringen att hålla fast vid jämlikhetsprincipen i invandrarpoli-
tiken och således förhindra att svenska företag anställer gästarbetare?

1991/92:603 av Lars-Erik Lövdén (s) till justitieministern om i Sverige
dömda utlänningar, som får avtjäna straffet i sitt hemland:

En av Sveriges grövsta narkotikabrottslingar överfördes nyligen till Tur-
kiet för att avtjäna sina återstående åtta år i turkiskt fängelse. Det skedde
enligt en internationell konvention. Efter överförandet till Turkiet har
brottslingen släppts fri av turkisk domstol.

Med anledning av det inträffade vill jag ställa följande fråga till justitiemi-
nister Gun Hellsvik:

Vilka åtgärder avser regeringen vidta i syfte att förhindra liknande händel-
ser i framtiden?

1991/92:604 av Berith Eriksson (v) till utrikesministern om Turkiets behand-
ling av kurderna:

I en interpellationsdebatt den 12 mars 1992 sade utrikesministern: ”Det är
endast i Irak som massakrer på det kurdiska folket har ägt rum. Det är i Irak
som det stora hotet mot det kurdiska folket finns.” Sedan den debatten har -
som jag då förutsåg - läget allvarligt försämrats i de kurdiska provinserna i
Turkiet. Kurdiska städer och byar har flygbombats och beskjutits med artil-
leri. Samtidigt företas godtyckliga arresteringar. Därför finns det anledning
att på allvar granska den turkiska regeringens agerande, som står i strid mot
Turkiets åtaganden som medlem i Europarådet och ESK, när det gäller re-
spekten för de mänskliga rättigheterna och minoriteters rätt. I kammarde-
batten den 12 mars restes även frågan om att på ESK:s uppföljningsmöte i
Helsingfors ta upp Turkiets behandling av kurder.

Jag vill fråga utrikesministern om Sverige eller något annat land tog upp
konfliktupptrappningen i Turkiet vid ESK:s förmöte.

1991/92:605 av Jarl Lander (s) till miljöministern om Strängforsen:

Efter regeringsskiftet har diskussionerna om en utbyggnad av Strängfor-

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

sen i norra delen av Klarälven åter tagit fart. Uppenbarligen finns förhopp-
ningar att en borgerlig regering kommer att godkänna utbyggnaden och nya
kostnadskrävande utredningar är nu på väg att genomföras av en ekono-
miskt hårt pressad kommun.

I regeringsförklaringen anfördes att ”naturvården ges en central roll i mil-
jöpolitiken” och att det skall gälla en hög ambitionsnivå i skyddet av värde-
full natur, att älvar och älvsträckor som undantagits från utbyggnad skall vär-
nas.

Mot den bakgrunden vill jag ställa följande fråga till miljöministern:

Är vattendraget redan skyddat från utbyggnad?

1991/92:606 av Mona Sahlin (s) till finansministern om ökade statliga utgifter
för att bekämpa arbetslösheten:

Enligt regeringens prognos i oktober förra året skulle arbetslösheten bli
3,5 % 1993. Enligt långtidsutredningen blir emellertid arbetslösheten 1993
4,8 %. Enligt AMS kommer den öppna arbetslösheten i sommar att bli 6 %
och nästa sommar 7 %.

Mot den här bakgrunden skulle jag vilja ställa följande fråga till finansmi-
nister Anne Wibble:

Avser finansministern mot den här bakgrunden att öka statens totala utgif-
ter för att bekämpa den öppna arbetslösheten?

1991/92:607 av Berith Eriksson (v) till utrikesministern om kurdiska fronten
och Irak:

För att upprätta en legitim demokratisk representation för hela folket i
irakiska Kurdistan, har kurdiska fronten beslutat utlysa allmänna val till ett
parlament den 24 april 1992. Saddam Hussein har uttalat att han tänker för-
hindra valet. Mycket tyder på att de omfattande irakiska förberedelserna
och truppsammandragningarna vid gränsen till den skyddszon, som upprät-
tades som tillflykt för kurderna har som mål att stoppa valet och återta de
kurdiska områdena. Kurdiska fronten betecknar läget som mycket allvarligt
och har riktat en öppen vädjan till hela världen om stöd för att förhindra ett
nytt anfall från den irakiska armén.

Jag vill fråga utrikesministern om regeringen avser att ta något initiativ
med anledning av kurdiska frontens vädjan.

1991/92:608 av Kristina Svensson (s) till statsrådet Beatrice Ask om förläng-
ningen av den tvååriga gymnasieskolan:

I Värmland har vi mycket god erfarenhet av det s.k. fullskaleförsöket med
treåriga yrkeslinjer på gymnasieskolan.

Förlängning av den yrkesinriktade delen av ungdomsskolan är meningsfull
av flera skäl. Ungdomar får fördjupade yrkeskunskaper och kompetens för
studier vid högskolan.

I nuvarande arbetsmarknadssituation är det angeläget att skolan utnyttjas
maximalt för att höja kompetensen hos de ungdomar som endast har tvåårig

gymnasieskola. För att ge elever som avslutat tvåårig gymnasielskola ett
tredje gymnasieår bör omedelbara åtgärder vidtas.

Socialdemokraterna har i sin partimotion till arbetsmarknadsutskottet
bl.a. föreslagit att 10 000 platser inrättas för att ge ungdomar med avslutad
tvåårig gymnasieskola ytterligare ett år som ger allmän kompetens för hög-
skolestudier.

Vilka omedelbara åtgärder kommer regeringen att föreslå för att förlänga
den tvååriga gymnasieskolan?

1991/92:609 av Bengt Harding Olson (fp) till försvarsministern om åtgärder
för att hindra att det kommande försvarsbeslutet föregrips:

I riksdagen pågår behandling av den utomordentligt viktiga och synnerli-
gen känsliga frågan om Sveriges framtida försvar. Enligt regeringens förslag
skall vissa regementen läggas ned eller flyttas, men mot detta förslag har
framförts kraftiga protester i åtskilliga motioner. Efter beredning i försvars-
utskottet under april och maj månader skall beslut fattas den 3 juni 1992 i
riksdagen.

Enligt uppgift pågår för närvarande över hela landet åtgärder inom försva-
ret som helt föregriper riksdagens kommande beslut. I exempelvis Skåne
stoppar man mönstringen till P 6, forslar dess stridsvagnar därifrån, påböijar
byggplaneringen inför A3:s flyttning, m.m.

Det är särskilt ur parlamentarisk och konstitutionell synpunkt anmärk-
ningsvärt att försvaret tillåts vidtaga åtgärder som i praktiken kan omöjlig-
göra ett fritt och oberoende ställningstagande i försvarsfrågan från riksda-
gens sida.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga till för-
svarsministern:

Är regeringen beredd att vidta åtgärder för att stoppa ett parlamentariskt
sabotage mot riksdagens försvarsbeslut?

1991/92:610 av Ingela Mårtensson (fp) till utrikesministern om Turkiet och
kurderna:

Kurderna har under mycket lång tid förföljts i de länder där de bor. Tur-
kiet har under den senaste tiden trappat upp våldet mot kurderna både inom
och utom landets gränser. Det är angeläget att den internationella opinionen
för kurdernas mänskliga rättigheter förstärks. Tyskland har genom dess utri-
kesminister nyligen fördömt Turkiets brutala övergrepp på kurderna.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga till utrikes-
ministern:

På vilket sätt kommer den svenska regeringen att reagera mot Turkiets
brott mot kurdernas mänskliga rättigheter?

1991/92:611 av Tage Påhlsson (c) till justitieministern om bättre möjligheter
för journalister att utöva sin verksamhet:

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

I dagarna har vi nåtts av nyheten att en redaktör för tidningen Samefolket

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

vid en bandad intervju med en polisman på en ort i västra Jämtland blivit illa
behandlad och fråntagen det inspelade bandet.

Polismannen, som hade intervjuats i den känsliga vargfrågan, hade uppen-
barligen insett att han uttalat sig olämpligt och tilltvingade sig ljudbandet och
förstörde det, givetvis i strid med gällande lag.

Jag är medveten om att ett statsråd inte kan uttala sig i ett enskilt ärende,
men vill med anledning av det principiellt viktiga i vår pressfrihet och vikten
av att massmedias representanter tillförsäkras möjligheter att störningsfritt
utföra sina uppgifter ställa följande fråga:

Avser justitieministern att vidta åtgärder för att förbättra journalisternas
möjligheter att bedriva sin verksamhet i tryckfrihetsförordningens anda utan
hinder från myndigheternas sida?

1991/92:612 av Berndt Ekholm (s) till kommunikationsministern om utbygg-
nad av riksväg 41:

Nya prognoser från AMS visar att vi snabbt går mot en extremt hög arbets-
löshet om inte radikala motåtgärder omgående sätts in. Byggarbetslösheten
kan komma att överstiga 20 %. Behovet av nya jobb är således större än nå-
gonsin. Samtidigt är investeringsbehoven inom väg- och järnvägsnäten
mycket stora.

Regeringen har nyligen fattat beslut om genomförande av flera projekt
på de större trafikstråken, projekt som förberetts av den socialdemokratiska
regeringen. Men också investeringar inom det övriga vägnätet kan ge ett vik-
tigt bidrag till sysselsättningen. Ett sådant vägprojekt är den fortsatta ut-
byggnaden av riksväg 41 förbi Skene-Kinna i Marks kommun. Det är mycket
sysselsättningsintensivt på grund av mängden broar.

Projektet prövas sedan en längre tid tillbaks av regeringen på grund av
överklagningar. I flera omgångar har kommunikationsdepartementet ställt i
utsikt att beslut skall fattas, men inget händer. Om inte regeringen omedel-
bart kan samla sig till ett beslut är risken stor att projektet på grund av prak-
tiska omständigheter starkt försenas och angelägna arbetstillfällen går till
spillo.

Jag vill fråga kommunikationsministern:

När är regeringen beredd att ta ställning till arbetsplanen för riksväg 41?

1991/92:613 av Inge Carlsson (s) till finansminstern om statens indragningar
från kommunerna:

Av regeringens budgetproposition får man intrycket att det är möjligt att
rationalisera i kommunerna utan uppsägningar som följd. Verkligheten talar
ett annat språk. I många kommuner ligger redan omfattande varsel om upp-
sägningar. I min egen kommun, Finspång, handlar det om ca 300 anställda.
Detta sker alltså innan regeringen dragit in ytterligare 7,5 miljarder från
kommunsektorn.

Mot bakgrund av ovanstående frågar jag finansministern:

Kommer regeringen att förändra sin politik angående kommunerna mot
bakgrund av det besvärliga arbetsmarknadsläget?

1991/92:614 av Margareta Viklund (kds) till arbetsmarknadsministern om
nya arbeten till friställda kvinnor:

Den stigande arbetslösheten drabbar både kvinnor och män. I den upp-
komna situationen diskuteras sällan eller aldrig arbetslöshet bland kvinnor
och behovet av arbetsmarknadsinsatser för dem. Den stora infrastruktur-
satsningen som planeras i samarbete mellan kommunikations- och arbets-
marknadsdepartementen ger i huvudsak arbete för friställda män.

Vilka planer har arbetsmarknadsministern för att även få fram arbetsplat-
ser för friställda kvinnor inom bl.a. den offentliga sektorn?

10 § Kammaren åtskildes kl. 12.58.

Förhandlingarna leddes

av tredje vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 § anf. 29 (del-
vis),

av andre vice talmannen därefter t.o.m. 4§ anf. 37 (delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

BENGT TÖRNELL

/Barbro Karlsson

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Innehållsförteckning

Fredagen den 27 mars

1 § Meddelande om debatt om kärnkraftens säkerhetsproblem.... 1

Tredje vice talmannen

2§ Svar på interpellation 1991/92:116 om kvinnors ställning vid ett
EG-medlemskap................................... 2

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Kristina Svensson (s)

Charlotte Cederschiöld (m)

Lena Klevenås (s)

Ulla Pettersson (s)

Gudrun Schyman (v)

Karin Israelsson (c)

Ylva Annerstedt (fp)

3 § Svar på interpellation 1991/92:99 om de planerade nedskärning-
arna av statsbidraget till komvux...................... 25

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Gudrun Schyman (v)

Ingvar Johnsson (s)

4§ Svar på interpellation 1991/92:115 om ungdomars situation.... 35

Civilminister Inger Davidson (kds)

Martin Nilsson (s)

Kent Carlsson (s)

Ingvar Johansson (s)

5§ Svar på interpellation 1991/92:119 om det offentliga stödet till
folkrörelser....................................... 54

Civilminister Inger Davidson (kds)

Karin Israelsson (c)

Berndt Ekholm (s)

6 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 62

7§ Bordläggning....................................... 63

8 § Anmälan om interpellationer

1991/92:159 av Lars-Erik Lövdén (s) om åtgärder mot den eko-
nomiska brottsligheten........................... 63

1991/92:160 av Hans Göran Franck (s) om Europarådskommit-
téns rapport om svensk kriminalvård m.m............. 64

1991/92:161 av Lars Biörck (m) om yrkesinspektionens befo-
genheter ...................................... 65

1991/92:162 av Lars Stjernkvist (s) om en god bostad för alla 65

9 § Anmälan om frågor

1991/92:567 av Lena Hjelm-Wallén (s) om direktiven till läro-
planskommittén................................. 67

1991/92:568 av Margitta Edgren (fp) om samarbete om rädd-
ningstjänst mellan kommun och statlig myndighet...... 67

1991/92:569 av Maj-Lis Lööw (s) om jämställdhetsaspekter vid
tillsättningen av landshövdingeposter................. 67

1991/92:570 av Sigrid Bolkéus (s) om polishögskolan och ämnet
sexuella övergrepp mot barn....................... 67

1991/92:571 av Lars Hedfors (s) om regeringens skattepolitik 68
1991/92:572 av Britt Bohlin (s) om F13 i Norrköping...... 68

1991/92:573 av Viola Furubjelke (s) om kurdernas situation . 68

1991/92:574 av Sinikka Bohlin (s) om bostadsfinansieringen

och äldreboendet................................ 68

1991/92:575 av Hans Göran Franck (s) om skolans sexual- och

samlevnadsundervisning.......................... 69

1991/92:576 av Chatrine Pålsson (kds) om kustbevakningens

lokala organisation i Kalmar län.................... 69

1991/92:577 av Ingbritt Irhammar (c) om infrastrukturella sats-

ningar i Skåne.................................. 69

1991/92:578 av Inger Hestvik (s) om de handikappade och ar-

betsmarknaden ................................. 69

1991/92:579 av Per Stenmarck (m) om järnvägslinjen mellan

Malmö och Ystad............................... 70

1991/92:580 av Gunhild Bolander (c) om viss utrangerad för-

svarsmateriel till de baltiska staterna................. 70

1991/92:581 av Berith Eriksson (v) om rätten till barnomsorg 70
1991/92:582 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) om gruppbostäder

för utvecklingsstörda............................. 71

1991/92:583 av Rolf L Nilson (v) om returpappersmarknaden 71
1991/92:584 av Conny Sandholm (fp) om skattelagstiftningen

och arbete i bostaden............................ 71

1991/92:585 av Anita Johansson (s) om sysselsättningsska-
pande åtgärder i Stockholms län.................... 72

1991/92:586 av Lars Björkman (m) om ombyggnaden av riks-
väg 41........................................ 72

1991/92:587 av Ingbritt Irhammar (c) om Turkiet och de mänsk-
liga fri- och rättigheterna.......................... 72

1991/92:588 av Ingegerd Sahlström (s) om yrkessärskolans lä-
roplan ........................................ 73

1991/92:589 av Yvonne Sandberg-Fries (s) om kriminalvårds-
anstalten i Karlskrona............................ 73

1991/92:590 av Eva Johansson (s) om Arlandabanan....... 73

1991/92:591 av Ines Uusmann (s) om Arlandabanan....... 74

1991/92:592 av Ingvar Carlsson (s) om politiska åtgärder för att
hindra ökad arbetslöshet.......................... 74

1991/92:593 av Bo Nilsson (s) om arbetslösheten bland handi-
kappade ...................................... 74

1991/92:594 av Ingela Thalén (s) om åtgärder för att hindra en

ökad arbetslöshet............................... 75

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

Prot. 1991/92:86

27 mars 1992

1991/92:595 av Berit Andnor (s) om tidigareläggning av kom-
munala investeringar............................. 75

1991/92:596 av Lahja Exner (s) om kompetensutveckling inom
tillverkningsindustrin............................. 75

1991/92:597 av Lena Öhrsvik (s) om utbildning som ett medel
mot ökad arbetslöshet.............. 75

1991/92:598 av Johnny Ahlqvist (s) om arbetsmiljöförbätt-
rande åtgärder i skolorna......................... 76

1991/92:599 av Magnus Persson (s) om ökad ram för tilläggsbe-
låning till reparationer m.m........................ 76

1991/92:600 av Jarl Lander (s) om extra vägunderhåll för att
hindra ökad arbetslöshet.......................... 76

1991/92:601 av Margareta Winberg (s) om miljöinvesteringar
m.m. för att hindra ökad arbetslöshet................ 76

1991/92:602 av Georg Andersson (s) om gästarbetarsystem.. 77

1991/92:603 av Lars-Erik Lövdén (s) om i Sverige dömda utlän-
ningar, som får avtjäna straffet i sitt hemland.......... 77

1991/92:604 av Berith Eriksson (v) om Turkiets behandling av
kurderna...................................... 77

1991/92:605 av Jarl Lander (s) om Strängforsen........... 77

1991/92:606 av Mona Sahlin (s) om ökade statliga utgifter för
att bekämpa arbetslösheten........................ 78

1991/92:607 av Berith Eriksson (v) om kurdiska fronten och
Irak.......................................... 78

1991/92:608 av Kristina Svensson (s) om förlängningen av den
tvååriga gymnasieskolan.......................... 78

1991/92:609 av Bengt Harding Olson (fp) om åtgärder för att
hindra att det kommande försvarsbeslutet föregrips..... 79

1991/92:610 av Ingela Mårtensson (fp) om Turkiet och kur-
derna......................................... 79

1991/92:611 av Tage Påhlsson (c) om bättre möjligheter för
journalister att utöva sin verksamhet................ 79

1991/92:612 av Berndt Ekholm (s) om utbyggnad av riksväg 41 80

1991/92:613 av Inge Carlsson (s) om statens indragningar från
kommunerna................................... 80

1991/92:614 av Margareta Viklund (kds) om nya arbeten till fri-
ställda kvinnor.................................. 81

gotab 41226, Stockholm 1992

Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:86 Fredagen den 27 mars

Riksdagens protokoll

1991/92:86

1 § Meddelande om debatt om kärnkraftens säkerhetsproblem

2 § Svar på interpellation 1991/92:116 om kvinnors ställning vid ettEG-medlemskap

3 § Svar på interpellation 1991/92:99 om de planerade nedskärning-arna av statsbidraget till komvux

4 § Svar på interpellation 1991/92:115 om ungdomars situation

5 § Svar på interpellation 1991/92:119 om det offentliga stödet tillfolkrörelser

6 § Hänvisning av ärenden till utskott

7§ Bordläggning

8 § Anmälan om interpellationer

9 § Anmälan om frågor

2 § Svar på interpellation 1991/92:116 om kvinnors ställning vid ett
EG-medlemskap

3 § Svar på interpellation 1991/92:99 om de planerade nedskärning-
arna av statsbidraget till komvux

5 § Svar på interpellation 1991/92:119 om det offentliga stödet till
folkrörelser