Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:85 Torsdagen den 26 mars
ProtokollRiksdagens protokoll 1991/92:85
Riksdagens protokoll
1991/92:85
Torsdagen den 26 mars
Kl. 12.00-17.52
Protokoll
1991/92:85
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 20 mars.
2 § Svar på interpellation 1991/92:101 om kollektiva hemförsäkringar
Anf. 1 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Britta Bjelle har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta
dels för att såväl individuellt som kollektivt tecknade hemförsäkringar på
lika villkor skall omfattas av skälighetsprincipen,
dels för att såväl marknadsföringslagen som konsumentförsäkringslagen
skall gälla också för kollektivt tecknade försäkringar,
dels för att förhindra att dubbelförsäkring uppstår vid kollektiv hemför-
säkring.
Britta Bjelle anser att de kollektiva hemförsäkringarna strider mot försäk-
ringsrörelselagens skälighetsprincip. Enligt den principen skall försäkrings-
premierna vara skäliga i förhållande till den risk som försäkringen täcker och
premierna skall fördelas på ett skäligt sätt mellan försäkringstagarna. Vad
frågan rör är i vilken mån man skall kräva riskklassindelning även i sådana
fall där en grupp som sådan sluter försäkringsavtal med ett försäkringsbolag.
Vidare anser Britta Bjelle att försäkringarna avviker i sin anda dels från
marknadsföringslagen genom att tillåta negativ avtalsbindning, dels från
konsumentförsäkringslagen genom att gruppmedlem, i egenskap av konsu-
ment, inte får tydlig information om hur mycket han betalar för en tjänst och
inte heller får full återbetalning av kostnaden om han väljer att avstå från
erbjudandet.
Slutligen pekar Britta Bjelle på att många människor är dubbelförsäkrade
genom det kollektiva försäkringssystemet.
Systemet med kollektiv försäkring innebär att avtal sluts om en mer eller
mindre standardiserad försäkring för en avgränsad grupp av försäkrade. De
kollektiva hemförsäkringar som tillkommit på senare tid och som omfattar
alla medlemmar i en avtalsslutande organisation är samtidigt förenade med
reservationsrätt för medlemmarna i förhållande till organisationen. Varje
medlem omfattas av det för gruppen gemensamma försäkringsavtalet, ifall
medlemmen inte aktivt förklarar att han vill stå utanför försäkringen.
Svar på interpella-
tioner och frågor
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 85
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
Åtskilliga gånger tidigare har i riksdagen debatterats frågor, interpellatio-
ner och motioner om kollektiva hemförsäkringar med huvudsakligen samma
syfte som Britta Bjelles aktuella interpellation.
Jag har full förståelse för att principiella invändningar kan resas mot att
en organisation blandar sig i hur den enskilde medlemmen vill skydda sin
privatekonomi. Den enskilde har kanske inte något behov av ett sådant för-
säkringsskydd som ordnas åt honom av hans organisation. Kanhända har
han redan en individuell hemförsäkring, eller någon annan i samma hushåll
har kanske anslutits till en kollektiv hemförsäkring. I motsats till vad som
gäller vid personförsäkring får han vid skadefall inte ut större ersättning än
vad som motsvarar hans ekonomiska skada. Han löper således, som Britta
Bjelle framhåller, en risk för att bli dubbelförsäkrad och alltså få betala pre-
mier för flera försäkringar i onödan.
Försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09) har i sitt slutbetänkande (SOU
1989:88) Skadeförsäkringslag lagt fram ett lagförslag, som tillsammans med
förslaget till en personförsäkringslag (SOU 1986:56) avses ersätta både för-
säkringsavtalslagen och konsumentförsäkringslagen. Förslaget till skadeför-
säkringslag innehåller avtalsrättsliga regler för bl.a. de typer av gruppskade-
försäkring som här är av intresse.
I uppdraget har inte ingått att ta ställning till vilka försäkringstyper som
bör främjas eller motarbetas och inte heller att behandla förhållandet mellan
medlemmen och hans organisation, exempelvis om en förenings rätt att sluta
gruppavtal för medlemmarna.
Den försäkringstyp som Britta Bjelle kritiserar, den kollektiva hemförsäk-
ringen, och huvudparten av de problem rörande denna försäkringstyp som
hon tar upp behandlas i betänkandet. 19 kap. i förslaget, som reglerar grupp-
skadeförsäkring, finns särskilda skyddsregler för den enskilde, bl.a. vid så-
dana försäkringar där automatisk anslutning sker genom beslut av en organi-
sation eller liknande, antingen den enskilde har reservationsrätt eller ej mot
beslutet.
Försäkringsrättskommitténs båda nämnda betänkanden är för närvarande
föremål för överväganden av en arbetsgrupp inom justitiedepartementet. I
den mån den aktuella försäkringstypen kommer att bestå kan man räkna
med att arbetet inom justitiedepartementet kommer att ta hand om de från
praktisk synpunkt viktigaste frågorna rörande den försäkringstyp som Britta
Bjelle tar upp; jag tänker framför allt på konsumentskyddsfrågorna.
När det gäller Britta Bjelles invändning om att premiesättningen vid
gruppskadeförsäkring inte är förenlig med principen om premieskälighet i
försäkringsrörelselagen kan jag inte hålla med henne riktigt. Jag vill på-
minna om att detta är en princip som riktar sig till försäkringsbolagen. Den
innebär, som jag tidigare framhållit, att bolagens premier skall vara skäliga
med hänsyn till det skydd försäkringarna är avsedda att täcka.
Som försäkringsverksamhetskommittén (E 1979:01) framhöll i sitt betän-
kande (SOU 1985:34) Gruppförsäkring, kan denna princip inte utsträckas
till att omfatta de enskilda gruppmedlemmarnas kostnadsbelastning. Hur en
organisation finansierar den premie som organisationen betalar i sin egen-
skap av försäkringstagare är en intern fråga för organisationen och inte nå-
gon försäkringsrättslig fråga. Det följer inte av skälighetsprincipen att grup-
pen måste göra samma kostnadsdifferentiering mellan medlemmarna som
ett försäkringsbolag skall göra mellan olika kategorier försäkringstagare.
Britta Bjelles interpellation föranleder mig inte att nu ta några initiativ till
ändringar i försäkringsrörelselagen. Frågan om behovet av sådana ändringar
kan möjligen behöva övervägas på nytt när resultatet av det pågående arbe-
tet inom justitiedepartementet på ny försäkringsavtalslagstiftning föreligger.
Anf. 2 BRITTA BJELLE (fp):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Jag måste erkänna att
jag känner en viss besvikelse, när jag hör statsrådets svar på min interpella-
tion.
Kollektiva hemförsäkringar fick möjlighet att utvecklas därför att LO ut-
övade påtryckning på den förra, socialdemokratiska regeringen. Det bör-
jade med att Elektrikerförbundet tecknade en kollektiv hemförsäkring hos
Folksam. Detta förfaringssätt anammades av allt fler fackförbund.
I riksdagen väcktes motioner, inte minst från statsrådets egna partikamra-
ter, som pekade på den snedvridning av konkurrensen som skulle ske på om-
rådet, eftersom det inte var troligt att något annat försäkringsbolag skulle
kunna vara med och tävla om de kollektiva hemförsäkringarna.
När sedan Folksam på det här sättet erhållit ett mycket stort antal perso-
ner med kollektiva hemförsäkringar, kunde Folksam till de personerna er-
bjuda helkundsrabatt, där den kollektiva hemförsäkringen räknades som
förmånsgrundande, och därmed kunde Folksam locka över ytterligare för-
säkringar till bolaget.
Förfaringssättet med kollektiva hemförsäkringar startade i Norge. Där
menade LO att medlemsboken i facket skulle vara ett guldkantat papper
som förmådde anslutna medlemmar att stanna kvar i förbundet och nya att
ansluta sig. Kollektiva hemförsäkringar var en del i den utvecklingen.
Men det allvarligaste felet med kollektiva hemförsäkringar är att en
mindre grupp människor skall kunna handla försäkringar åt tiotusentals
människor utan att ha den ringaste uppfattning om vilket försäkringsskydd
som dessa individuellt vill ha. Om facket erbjuder sina medlemmar en viss
typ av försäkringsskydd och individerna har möjlighet att själva överväga om
de vill ansluta sig till försäkringen, då är formen acceptabel - möjligen - men
inte i den tappning som finns i dag.
Det är på det här området som jag är förvånad över hur statsrådet kan
acceptera att människor själva inte skall få bestämma om de vill teckna en
försäkring eller ej. Jag kan inte underlåta att påminna statsrådet om att Folk-
partiet tillsammans med Moderaterna och Centern år efter år haft gemen-
samma reservationer i näringsutskottet, där inställningen till den nuvarande
formen av kollektiva försäkringar inte accepterats. Möjligen har Modera-
terna ändrat ståndpunkt, vilket jag i så fall beklagar.
Förutom den ideologiska frågan om människors rätt att själva bestämma
om vad de skall konsumera finns det ett annat problem. I dag omfattas ca
800 000 LO-medlemmar av kollektiva hemförsäkringar, och marknaden
fortsätter att växa. Den här expansionen har inneburit att antalet dubbelför-
säkrade kraftigt ökar. För bara ett par år sedan beräknades de dubbelförsäk-
rade till mellan 45 000 och 65 000. Vid det tillfället uttalade Försäkringsin-
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
spektionen att om dubbelförsäkringsproblemen inte kan bemästras, måste
frågan om tillåtande av reservationsmetoden tas upp till förnyad prövning.
I dag beräknas antalet dubbelförsäkrade uppgå till 300 000. Antalet dubbel-
försäkrade har i så fall mer än femdubblats, och statsrådet har inte någon
som helst kommentar till detta.
När det gäller skälighetsprincipen gjorde statsrådet precis samma kom-
mentar som den socialdemokratiska regeringen använde, när den skulle för-
svara tillåtande av kollektiva försäkringar. Men när skälighetsprincipen in-
fördes, skrev departementschefen att skälighetsprincipen förutsatte en upp-
delning av försäkringsbeståndet i riskgrupper. Om statsrådets tolkning är att
skälighetsprincipen endast skall vara tillämplig på den som tecknar försäk-
ringen enskilt - ja, då är statsrådets tolkning t.o.m. snävare än den tolkning
som Folksam gör, eftersom avgifterna för de kollektiva hemförsäkringarna
varierar hos Folksam. Avgiften för en kollektiv hemförsäkring i Stockholm
hos Folksam är betydligt högre än för en i glesbygd. Det finns dessutom ett
par mellanled.
Avslutningsvis måste jag ändå fråga: Har statsrådet den uppfattningen be-
träffande de kollektiva hemförsäkringarna att det är bra som det är?
Anf. 3 LEIF MARKLUND (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret - ett svar som jag faktiskt
tycker är ett bevis på ett ganska gott omdöme om hur den här försäkringen
fungerar, och ett omdöme som innebär att man har satt sig in i frågan.
Däremot måste jag, herr talman, konstatera att Britta Bjelle, trots sin juri-
diska utbildning, uppträder på ett mycket märkligt sätt i den här frågan. Hon
har vid flera tillfällen i denna kammare motionerat i frågan, trots att exem-
pelvis Elektrikerförbundets fråga om kollektiv hemförsäkring gick ända upp
till HD och där avslogs. Man kan säga att den kollektiva hemförsäkringen
då var allmänt accepterad.
I dag finns det, som mycket riktigt sagts, 800 000 kollektiva hemförsäk-
ringar, och det ligger väl i linje med fackföreningens roll att tillvarata den
enskilde medlemmens sociala och ekonomiska intressen.
Man kan också säga att fackets intentioner naturligtvis är att så långt som
möjligt informera medlemmen om innebörden, och den risk för dubbelför-
säkring som kan förekomma.
Däremot kan jag inte förstå var Britta Bjelle hittar sina uppgifter om
300 000 dubbelförsäkrade. Försäkringsinspektionen har en helt annan upp-
fattning - och har i uppdrag att mycket noga följa den här frågan.
Det finns också en mängd andra felaktigheter i Britta Bjelles påstående
och i den motion som hon har skrivit tillsammans med Birgit Friggebo. Jag
måste fråga Britta Bjelle hur hon kan ifrågasätta skälighetsprincipen i det
här fallet. Här finns det faktiskt nio klasser, och det finns klara tecken på att
fackföreningen inte betalar för fler medlemmar till försäkringsbolaget än för
dem som är anmälda. Jag utgår från att jag får svar, Britta Bjelle.
En sista fråga: Ingår det här i någon form av allmänt fackföreningshat? Så
fort det rör sig om kollektiva lösningar som är till för den enskildes bästa, får
man en mycket starkt reaktion.
Sedan använder Britta Bjelle mycket ofta ordet troligt. Det gäller då ett
antagande som inte har någon grund i verkligheten.
Anf. 4 STEN ÖSTLUND (s):
Herr talman! Jag tycker att det är ett mycket balanserat svar som den mo-
derate ministern har lämnat på Britta Bjelles interpellation.
Det finns väl ändå anledning att något kommentera vad som har sagts.
Statsrådet säger i sitt svar att de kollektiva hemförsäkringarna har tillkommit
på senare tid. Ja, om man med senare tid menar de senaste tio åren, kan jag
naturligtvis instämma i detta, men de har ju funnits i minst tio år.
Sedan vill jag erinra om att det här inte bara handlar om kollektiva hem-
försäkringar. Menar Britta Bjelle och de som angriper fackets möjligheter
att lösa försäkringsfrågorna för sina medlemmar, att man skall förbjuda den
typen av försäkringar? Då borde man väl också ha angripit de försäkringsfor-
mer som har funnits sedan 1920-talet, då fackföreningarna tecknade försäk-
ringar, företrädesvis med Folksam men även med andra försäkringsbolag på
tjänstemannasidan, särskilt om sjuk- och olycksfallsförsäkringar, avsedda
till skydd för medlemmarna vid sjukdom. Den formen avförsäkringar kunde
fackföreningarna och de fackliga organisationerna sedan omforma till fri-
tidsförsäkringar i takt med att samhället under ledning av socialdemokra-
tiska regeringar byggde ut försäkringsskyddet, så att försäkring mot vanlig
sjukdom och mot olycksfall i arbetet inte längre behövde tecknas enskilt el-
ler kollektivt. Då tecknades alltså fritidsförsäkring. Och är man emot hem-
försäkring, så är man väl också, kan jag tänka mig, emot att det över facklig
organisation tecknas kollektiva fritidsförsäkringar, som ger ersättning någor-
lunda motsvarande vad en löntagare kan få om han blir skadad eller råkar ut
för olycksfall i sitt arbete.
Sedan kan jag konstatera att Bo Lundgren i varje fall för dagen är tillräck-
ligt klok att inte fortsätta de hårda hugg mot de fackliga organisationerna
som har förekommit genom förslag och beslut i denna kammare under hös-
ten - och väl kommer också under våren - när det gäller medel till de fackliga
organisationernas utbildningsverksamhet, när det gäller höjning av A-kas-
seavgiften, och när det gäller avdraget för fackföreningsavgiften. Möjligen
beror det på att den här typen av försäkringar sannerligen inte är ifrågasatt
av de fackliga organisationernas medlemmar. De är mycket nöjda med dessa
försäkringar. Jag har icke mött en enda medlem i mitt förbund, Metall, som
har kritiserat de kollektiva hemförsäkringarna - där vi har dem tecknade. I
stället har det uttalats mycket uppskattande ord om det här sättet att lösa
frågan om försäkringsskyddet.
Det är väl så att detta är en ideologisk fråga, driven av Britta Bjelle, därför
att det är andra försäkringsbolag som inte vill att det skall finnas något sam-
arbete mellan fackliga organisationer och försäkringsbolag. Låt mig då bara
erinra om att det också måste vara fackens rätt att vara initiativtagare - och
att ha startat ett försäkringsbolag som heter Folksam. Ytterst är det kanske
detta som Britta Bjelle vill komma åt, och inte så mycket problemen med
dubbelförsäkringar osv. De kan förvisso förekomma, men facken ger en
mycket god information till sina medlemmar om dessa försäkringar. Det är
det inte svårt att göra, eftersom de är uppskattade.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
Anf. 5 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman: Det är bra att Bo Lundgren i alla fall inte i dag delar Britta
Bjelles synpunkter i den här frågan.
Britta Bjelle skriver i sin interpellation att kollektiva hemförsäkringar, i
den form de har i dag, medför många negativa effekter, att de strider mot
skälighetsprincipen i försäkringslagen och att de avviker i sin anda från
marknadsföringslagen och konsumentlagstiftningen.
Herr talman! Jag tycker att detta är ett mycket häpnadsväckande påstå-
ende. Utgångspunkten, Britta Bjelle, för den kollektiva hemförsäkringen är,
och har varit, att skapa billigare, enklare och administrativt effektivare pro-
dukter än de traditionellt individuella försäkringarna. Jag förstår inte vad
Britta Bjelle har emot att sjukvårdsbiträden m.fl. har möjlighet att få en bil-
lig hemförsäkring. De principiella frågorna om ramlagstiftning och fackets
rätt att teckna försäkringar hör hemma inom föreningsfriheten. Men man
skall inte sluta att förvånas, herr talman. Att slå vakt om vanligt folks eko-
nomi har ju aldrig hört er borgare till.
Det påstås att kollektiva hemförsäkringar i den form som finns i dag har
medfört många negativa effekter. Min kommentar till detta är att alla posi-
tiva effekter förtigs, exempelvis att försäkringens låga premie medför att
många nu har ett nödvändigt försäkringsskydd till en mycket rimlig kostnad.
Många hittills oförsäkrade familjer har nu ett skydd. Konkurrensen på hem-
försäkringsmarknaden har också skärpts, till nytta för alla försäkrade.
Det påstås här i debatten att Folksam i förening med LO använder sig av
försäljningsmetoder med reservationsrätt, vilket i sin tur strider mot mark-
nadsföringslagen. Min kommentar till detta är att det inte sker någon försälj-
ning med s.k. negativ avtalsbindning. Det är i stället fackförbunden eller av-
delningarna som själva fattar beslut om att erbjuda sina medlemmar försäk-
ringen. De som vill reservera sig kan göra detta till sitt förbund eller sin av-
delning.
Herr talman! Högsta domstolen har 1987 i ett mål rörande Elektrikerför-
bundets kollektiva hemförsäkring funnit att försäkringen inte avser ett ända-
mål som är uppenbart främmande för förbundets syfte och att beslutet alltså
faller inom ramen för förbundets stadgar.
Det förslag till lagstiftning som Britta Bjelle tydligen är ute efter är enligt
min mening ett politiskt ingrepp i föreningsrätten. Att i lag förbjuda vissa
typer av föreningsbeslut skulle få negativa följder långt utöver den fackliga
rörelsen, och det kan vi inte ställa oss bakom.
Vissa förbund som har tecknat kollektiva hemförsäkringar står själva för
premien. Men i vissa fall finns ett pris per försäkrad medlem. Hur ett för-
bund beslutar om sina tillgångar är en fråga om intern föreningsrätt. Jag kan
fortfarande inte förstå hur Britta Bjelle kan missunna Kommunaltians sjuk-
vårdsbiträden att få en billig och bra hemförsäkring.
Folksam har obestridigt konkurrensfördelar vad gäller relationer med
svensk fackföreningsrörelse. Det kan knappast, tack och lov, vare sig Britta
Bjelle eller den borgerliga regeringen ändra på. Det är naturligt att vi vänder
oss till det bolag där det finns ett parlamentariskt inflytande och kunskaper
om fack och folkrörelse.
Utvecklingen av den kollektiva hemförsäkringen har varit till gagn för
många stora grupper. Aktieägarna i andra stora bolag får faktiskt ursäkta.
Anf. 6 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Låt mig inledningsvis säga att erfarenheterna av kollektiva
former av det ena eller andra slaget inte är odelat positiva, om jag uttrycker
det milt. När det gäller finansmarknadssektorn totalt sett kan också bristen
på enskilda starka ägare visa sig problematisk. Detta är ett allmänt konstate-
rande om sådant jag tror att man skall vara medveten om.
Jag beklagar naturligtvis att Britta Bjelle känner sig besviken över mitt
svar. Men det utgår inte på något vis från att vare sig jag eller det parti jag
politiskt representerar skulle ha bytt ståndpunkt. Svaret utgår i stället från
de frågor som Britta Bjelle har ställt. De är tekniska frågor, som i grunden
har att göra med den nuvarande uppbyggnaden av lagstiftningen på detta
område.
Man tittar på detaljerna som sådana i stället för principfrågan. Jag kan
som exempel ta den skälighetsbedömning som enligt försäkringsrörelselagen
skall göras. Den avser den totalpremie som organisationen skall betala till
försäkringsbolaget. Finansieringen hos organisationen är i dag inte någon-
ting som regleras i lagstiftningen.
Det pågår ett arbete även när det gäller den tekniska utformningen av lag-
stiftningen på detta område. Försäkringsutredningen har i uppdrag att bl.a.
företa en omprövning av grundsatserna när det gäller premier och kostnads-
skälighet. Principen kan eventuellt internationellt sett anses strida mot en fri
prissättning och en fri konkurrens.
När regeringen tar ställning till det omfattande arbete som för närvarande
pågår på försäkringsområdet kan det finnas anledning att göra ett ställnings-
tagande till denna princip och till ett antal andra frågeställningar. Detta ar-
bete har föranletts av den svenska anpassningen till EG:s regelsystem. Det
rör alltså den tekniska aspekten av det hela.
När det gäller den principiella frågeställningen noterar jag, liksom jag
gjorde i mitt svar, att starka principiella invändningar kan resas mot att en
organisation blandar sig i hur en enskild medlem vill skydda sin privateko-
nomi. Det är självklart. Det finns naturligtvis anledning att ta upp denna
principiella övergripande fråga till övervägande.
Anf. 7 BRITTA BJELLE (fp):
Herr talman! De tre minuter jag har till mitt förfogande räcker knappast
för att besvara alla de frågor som ställts till mig.
Jag vill till en början kort konstatera att bakrunden till min fråga inte är
att jag är emot gruppförsäkringar. Jag är emot att individen inte själv skall
avgöra om man vill ha en hemförsäkring eller inte.
Leif Marklund tar i breda ordalag upp att det finns ett HD-avgörande som
avgör frågan. Faktum är att det inte är så enkelt. Tingsrätten kom till ett helt
annat domslut, och Högsta domstolen hade inte ens att pröva exakt samma
stämningsansökan som låg till grund för avgörandet i tingsrätten. Tingsrät-
ten ansåg att det låg utanför fackföreningens område att teckna hemförsäk-
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar pä interpella-
tioner och frågor
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
ring åt sina medlemmar. Det kan ifrågasättas om hemförsäkringar är någon-
ting som faller inom den fackliga organisationens område.
Leif Marklund frågade om skälighetsprincipen. Jag skall återkomma till
den senare.
Sten Östlund talade om olycksfallförsäkring och livförsäkring. Det är så-
dana försäkringar som inte påminner om hemförsäkringar. De flesta av dessa
försäkringar tecknas i avtal med arbetsgivaren.
Jag blir nästan litet lätt road när jag hör Anita Johansson. Hon talar om
att det är billigt att administrera gruppförsäkringar och att de är billiga. Det
är helt rätt. Men det skulle bli på samma sätt om man i stället hade indivi-
duell anslutning. Nu beslutar ett antal personer om att 20 000, 30 000,40 000
människor skall inneha samma hemförsäkring.
Anita Johansson säger att sjukvårdsbiträdet därmed får en bättre försäk-
ring. Det intressanta är, Anita Johansson, att sjukvårdsbiträdet får vara med
att betala de dyrare försäkringsformer som skulle ha fallit på bättre hushåll.
När det gäller Folksams hushåll är det nämligen så, att de stora hushållen
som förmodligen skulle betala mycket mer för sin försäkring har en mycket
låg avgift, medan det lilla hushållet som skulle ha betalat en betydligt lägre
avgift får betala en högre avgift för att kompensera att det större hushållet
rent faktiskt har en lika stor avgift. Det är inte alls sjukvårdsbiträdet som
tjänar på detta, utan de som har betydligt högre inkomst.
Anita Johansson talar också om själva formen med negativ avtalsbind-
ning. När en produkt i dag marknadsförs får man inte skicka den produkt
man vill sälja hem till någon, så att individen själv får skicka tillbaka den.
Det skickas ett prospekt, och sedan får man beställa den. Men när det gäller
dessa hemförsäkringar bestäms att alla som tillhör en fackförening skall ha
en kollektiv försäkring, och de som inte anmäler reservation mot detta får
den. Jag menar att detta strider mot marknadsföringslagstiftningen.
Jag får kanske återkomma till skälighetsprincipen i mitt nästa inlägg.
Anf. 8 STEN ÖSTLUND (s):
Herr talman! Jag vill göra några korta kommentarer.
Jag förstår att Bo Lundgren inte har övergett sina tidigare ideologiska
ståndpunkter. Men jag skulle nog vilja råda till att hantera denna fråga unge-
fär som Folkpartiet och Socialdemokraterna gör med frågan om kungahuset.
Dra inte fram fler argument för att säga nej till EG!
Sedan till sjuk-och olycksfallsförsäkringarna. Nej, Britta Bjelle, det var
inte arbetsgivarna som betalade dessa. På min arbetsplats Götaverken teck-
nades den första kollektiva olycksfallsförsäkringen år 1935, och den betalade
medlemmarna själva. Naturligtvis kunde de avstå från att vara med i den
försäkringen, men de flesta var med. Det var kanske några få personer av
5 000-6 000 som inte var med. De betalade den själva och har den i dag som
fritidsförsäkring.
Hur långt skall de fackliga organisationerna sträcka sig i sitt intresse att
företräda medlemmarna? Likaväl som man skall se till att medlemmarna har
bra betalt i förhållande till det arbete de utför, finns det också ett intresse för
fackliga organisationer att se till att medlemmarna får så mycket som möjligt
för pengarna när de går för att köpa varor och tjänster.
Den yttersta konsekvensen skulle bli att t.ex. SKF skulle få stänga sin an-
delsförening där man säljer varor till sina medlemmar till lägre priser än ute
på staden. Någonstans går naturligtvis gränsen för vad en facklig organisa-
tion skall hålla på med, men var den går sköter de fackliga medlemmarna
bäst själva med hjälp av de stadgar som de har fastställt för sin verksamhet.
Låt oss vara ense om att låta bli att lägga oss i vad de beslutar.
Anf. 9 LEIF MARKLUND (s):
Herr talman! Jag konstaterade att statsrådet Lundgren kände sig litet
småchockad över att vi tyckte att han hade en ganska bra inställning till den
här frågan. Jag kan försäkra statsrådet att jag står fast vid det. Men att han
sedan försöker rätta till det så att det finns skillnader, är en annan sak.
Jag måste konstatera att Britta Bjelle visar en ganska stor okunnighet när
det gäller facket och fackföreningsrörelsens villkor och rättigheter inom den
fria föreningsrätten när hon försöker göra gällande att man insnävar indivi-
den till någon form av gisslan. Detta faller inom den solidaritet som finns i
en fackföreningsrörelse. Människor samlas i en hop för att bli starkare. Då
vill man titta på alla områden där man kan hjälpa till och göra det så bra som
möjligt.
Ett sådant område är försäkringsområdet. Där har fackföreningarna job-
bat i alla år för att ge ett bra och tryggt skydd för den enskilde medlemmen.
Det är faktiskt så, Britta Bjelle, att fackföreningsrörelsen är de enskilda
medlemmarna, individerna som har slutit sig samman för att bli starka mot
de krafter som finns utanför.
Det finns inte någon som är underförsäkrad. Det existerar inte något be-
lopp här, utan man är fullt försäkrad. Det innebär också att man har fastställt
en solidarisk premie som täcker alla.
Jag vill ge några exempel som kan vara belysande. Det skedde en brand i
Solna för några år sedan. Den var ganska stor. 240 lägenheter blev urblåsta.
55 av dessa 240 lägenheter var helt oförsäkrade. En liknande brand skedde
också i Västerås där 50 lägenheter brann upp. Ungefär 20 av dessa var oför-
säkrade. Visst är det då naturligt att fackföreningen böljar fundera på detta
att medlemmen har underlåtit eller glömt att försäkra sin egendom.
Då måste det ligga inom kollektivets skyldighet att börja informera om
försäkringar. Så sker också. På vart enda fackföreningsmöte och i varenda
avdelning finns det faktiskt försäkringsombud, som inte gör annat än försö-
ker upplysa medlemmarna om försäkringar. Det sker också på ett sådant sätt
att det går hem information till varje medlem. Nu behöver ingen medlem
skamset försöka reservera sig, utan han får en möjlighet att meddela till av-
delningen att han redan är försäkrad på annat sätt och betackar sig för detta.
Det behövs inte något annat för det.
Jag vill fortfarande fråga Britta Bjelle vad det är som innerst inne driver
henne att föra en sådan här debatt.
Anf. 10 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! Glädjen varade inte speciellt länge, Bo Lundgren. Jag tyckte
att statsrådet började svaja en hel del i repliken till skillnad mot det relativt
positiva svar som han har givit på Britta Bjelles interpellation. Det vore kan-
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
10
ske bra om vi kunde få höra här vad statsrådets syn på denna fråga egentligen
är.
Jag förstår fortfarande inte vad Britta Bjelle har emot att Kommunaltians
medlemmar här i Stockholm kan få en billig hemförsäkring. I stället för att
betala 11 048 kr. om året som det skulle kosta individuellt, kan man få den
för ca 700 kr. Jag kan inte förstå Britta Bjelles och Folkpartiets syn i den här
frågan.
Högsta domstolen har slagit fast att det inte är något fel att ha kollektiva
hemförsäkringar, precis som jag sade i min inledning. Det skulle vara kläd-
samt om juristen Britta Bjelle kunde titta på den domen.
Anf. 11 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag är varken mycket eller litet chockerad över Leif Mark-
lunds yttrande här. Jag var snarare glatt överraskad efter Leif Marklunds in-
lägg att han delade min uppfattning om att principiella invändningar kan re-
sas mot att en organisation blandar sig i då den enskilde medlemmen vill
skydda sin privatekonomi. Det tyckte jag var ett fall framåt i den principiella
frågeställning som vi har att hantera här.
För min del är det inte fråga om att på något vis svaja. Jag tycker däremot
att det finns anledning att separera en diskussion kring tekniska frågor om
hur den nuvarande lagstiftningen fungerar och vad den nuvarande uppbygg-
naden har för principer och regelsystem. De är nog så viktiga. Sedan finns
det all anledning att överväga den stora principiella frågeställningen. Men
det har flera aspekter som skulle föranleda en interpellationsdebatt eller en
större riksdagsdebatt med betydligt mer tid.
Sten Östlund talade om en del olika saker. Jag skall inte ta upp och disku-
tera frågan om kungahuset. Det är är däremot viktigt att slå fast att den förra
regeringen av naturliga skäl initierade den översyn av den föreningstekniska
lagstiftningen och andra lagstiftningsområden som krävs. Det kommer att
bli aktuellt att genomföra förändringar av dem i samband med ett EG-med-
lemskap. För oss alla som menar att vi behöver vara en del av det nya Europa
är det viktigt att förklara vikten av att Europasamarbetet fullföljs, så att det
leder till fred och stabilitet och river hinder för ekonomisk utveckling. Jag
hoppas att vi är helt överens om detta.
Anf. 12 BRITTA BJELLE (fp):
Herr talman! Jag vill börja med att säga till såväl Leif Marklund som Anita
Johansson att det som driver mig att ta upp den här frågan är det faktum att
jag har den uppfattningen att individer själva kan bestämma om de skall ha
en hemförsäkring eller inte. Jag har inget emot gruppförsäkringar. Jag för-
står inte varför facket inte kan ha en gruppförsäkring där individen får ett
prospekt. Utifrån det kan man sedan anmäla om man vill ha den här försäk-
ringen. I stället skall man genom någras beslut pådyvla 50 000-70 000 männi-
skor försäkringar som de inte har frågat efter.
Till skillnad från Anita Johansson, som tycker att jag skall läsa den högsta
domen när det gäller Elektrikerförbundet, har jag faktiskt läst både tingsrät-
tens dom och hovrättens dom. Jag är alldeles övertygad om att om Anita
Johansson hade läst dem - vilket jag kan säga att hon inte har - skulle hon
inte uttrycka sig på det sätt som hon gör. I tingsrättens dom står det ganska
klart hur man borde se på fackföreningarnas rörelseområde. Enligt den do-
men är det ganska begränsat, och då skulle man inte kunna åberopa den så
friskt.
När det gäller de oförsäkrade vill jag säga att det är lovvärt att fackför-
eningarna anser sig komma till rätta med de oförsäkrade. Men det är i grun-
den så att det finns nästan lika många oförsäkrade trots de kollektiva hem-
försäkringarna. Alla de som inte finns i en fackförening t.ex. pensionärer,
ungdomar, studerande, handikappade och andra grupper har inte möjlighet
att få en kollektiv hemförsäkring.
Avgiften är densamma för sjukvårdsbiträdet som för den mycket välbe-
talde byggnadsarbetaren som kanske har ett stort hushåll och bor i Stock-
holm, där det normalt skulle vara mycket dyrt att ha en hemförsäkring. Sjuk-
vårdsbiträdet bor kanske i Jokkmokk och har ett litet hushåll. Därmed får
hon betala en del av det hela.
Avslutningsvis kan jag inte låta bli - eftersom tiden går så fort - att säga
till Anita Johansson att det är tvivelaktigt om detta trots allt är någon affär
för Folksam. Sedan 1985 har Folksams kollektiva hemförsäkringar gått med
ca 200 milj.kr. i förlust per år.
Eftersom jag har några sekunder kvar av taletiden skall jag säga till Bo
Lundgren att tanken med skälighetsprincipen var att man skulle få till stånd
en sund utveckling inom försäkringsbranschen, innebärande att var och en
skulle betala en avgift i proportion till risken med hänsyn till hushållets belä-
genhet. I ett område, t.ex. Stockholm, där man har många inbrott skulle
man ha en högre avgift på grund av den högre risken, medan man på ett
ställe med en liten risk för inbrott skulle betala en lägre premie.
Det var bakgrunden till skälighetsprincipen, men den förfuskades av den
socialdemokratiska regeringen för att möjliggöra för LO att ha kollektiva
hemförsäkringar.
Anf. 13 LEIF MARKLUND (s):
Herr talman! Till statsrådet vill jag säga att det är ett grundligt missför-
stånd att jag nickade bifall till de principiella invändningar som han redovisar
i efterhand. Det var det grundläggande svaret på Britta Bjelles tre frågor
som jag tyckte var bra avvägt.
Till Britta Bjelle vill jag säga att det här faktiskt inte bara gäller fackför-
eningar. Svenska Jägareförbundet var ganska tidigt ute - jag tror att det var
redan 1925. Stockholms Kooperativa Bostadsförening försökte redan 1943
att införa kollektiva försäkringar för sina medlemmar. Även handikappföre-
ningar är välkomna till Folksam för att bilda försäkringar.
Det handlar alltså inte bara om fackföreningar utan om en kollektiv lös-
ning för att få till stånd en bra och billig försäkring. Följden har också blivit
att vissa andra försäkringsbolag har tvingats att börja pressa priserna på de
individuella försäkringarna.
Jag vill vidare upprepa det som Sten Östlund sade: Det pågår ingen debatt
i denna fråga ute i samhället. Det märkliga är att den debatten förs av de
borgerliga i den här kammaren. Alla försäkringstagare är nöjda och belåtna
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
11
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
12
med att få en bra hemförsäkring, men en debatt har ändå förts år efter år
sedan jag kom till riksdagen.
Det finns faktiskt funderingar om man inte i den här debatten drivs av
konkurrerande försäkringsbolag, eventuellt med hjälp av styrelseposter eller
liknande. Det skulle betyda ett uppdrag från konkurrenter till Folksam. Det
är kanske det som driver också Britta Bjelle att diskutera frågan i kamma-
ren.
Andre vice talmannen anmälde att Britta Bjelle anhållit att till protokollet
få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Anf. 14 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag tycker att det rent principiellt är tvivelaktigt att ifråga-
sätta bevekelsegrunderna för personers politiska ställningstaganden.
Jag vill också notera att Leif Marklund, som sade att min principiella in-
ställning redovisades i efterhand, har läst svaret mycket dåligt eller möjligen
inte alls. I det ursprungliga svaret sade jag, och det finns kanske anledning
att citera det som avslutning på denna debatt: ”Jag har full förståelse för att
principiella invändningar kan resas mot att en organisation blandar sig i hur
den enskilde medlemmen vill skydda sin privatekonomi.”
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Svar på interpellation 1991/92:118 och fråga 1991/92:452 om
ÄDEL-reformen
Anf. 15 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Chatrine Pålsson har i en interpellation ställt frågor till stats-
rådet Könberg i anslutning till ÄDEL-reformen, bl.a. om vilka insatser som
planeras för att åtgärda problem beträffande de klinikfärdiga patienternas
situation och om vissa konsekvenser av det kommunala betalningsansvaret.
Tage Påhlsson har i en fråga tagit upp närliggande problematik och frågar
om regeringen avser att ta initiativ till att lösa föreliggande tolkningstvister
kring begreppet färdigbehandlad. Arbetet inom regeringen är så fördelat att
det är jag som skall besvara frågorna.
ÄDEL-reformen trädde i kraft för knappt tre månader sedan. Kommu-
nerna har nu fått ett samlat och tydligt ansvar för äldrevården som bl.a. inne-
fattar ett obligatoriskt ansvar för hälso- och sjukvårdsinsatser i särskilda
boendeformer och övertagande av ca 30 000 platser på sjukhem. ÄDEL-re-
formen syftar till att ge kommunerna de ekonomiska och organisatoriska
förutsättningarna att utveckla en god omsorg och vård där de äldres valfri-
het, trygghet och integritet utgör den övergripande målsättningen. En viktig
del av reformen är kommunernas betalningsansvar för medicinskt färdigbe-
handlade patienter inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård. Betal-
ningsansvaret inträder normalt fem vardagar efter det att landsting och kom-
mun inlett gemensam planering om den fortsatta vården. Medicinskt färdig-
behandlad är en patient som är intagen på sjukhuset men som inte längre
behöver den medicinska vård som ges där. Frågan om en patient är medi-
cinskt färdigbehandlad avgörs av ansvarig läkare.
Systemet med ett kommunalt betalningsansvar för somatisk akutsjukvård
och geriatrisk vård syftar till att ge kommunerna incitament att öka utbygg-
naden av anpassade boendeformer för service och omvårdnad och därmed
reducera antalet färdigbehandlade patienter på länssjukhusen. Detta system
kräver självfallet ett välutvecklat samarbete mellan kommuner och landsting
i frågor som rör både övergripande resursplanering och den gemensamma
vårdplaneringen för den enskilde patienten. Begreppet medicinskt färdigbe-
handlad är inte entydigt, och frågan om dess tolkning har nu ställts på sin
spets när det hävdas att människor i livets slutskede kan anses medicinskt
färdigbehandlade.
Regeringen beslutade i november 1991 att tillsätta en särskild kommitté
med uppgift att följa och utvärdera det kommunala betalningsansvaret.
Kommittén skall särskilt beakta bl.a. konsekvenserna för den enskilde, den
praktiska tillämpningen och betalningsansvarets tekniska konstruktion.
Kommittén skall även kunna föreslå förändringar i utformningen av syste-
met, om detta skulle behövas för att syftet med systemet skall uppnås eller
för att undvika ej avsedda effekter. I direktiven till kommittén nämns särskilt
att definitionen av begreppet medicinskt färdigbehandlad skall följas upp
och analyseras. En första preliminär kartläggning av hur begreppet färdigbe-
handlad tolkas och samarbetsformerna i övrigt mellan huvudmännen i an-
slutning till ÄDEL-reformens genomförande kommer inom kort att ske
inom ramen för kommitténs uppdrag.
Socialstyrelsen har i sin roll som tillsynsmyndighet bedömt att den senaste
tidens händelser, som föranletts av oklarheter i fråga om begreppet färdigbe-
handlad, kräver en snabb insats. Jag har erfarit att socialstyrelsen redan haft
kontakter med berörda huvudmän om bl.a. frågan huruvida döende patien-
ter verkligen bör flyttas från akutsjukvården efter det att de bedömts vara
färdigbehandlade - en fråga av stor humanitär betydelse.
Chatrine Pålsson har också frågat mig när uppföljning/utvärdering av
ÄDEL-reformen planeras. Regeringen beslutade i september 1991 att ge so-
cialstyrelsen i uppdrag att följa upp och utvärdera reformen. Detta arbete
avses pågå under kommande fem år, och avsikten är att 5 milj .kr. per år skall
anvisas för att ett uppföljningsarbete med hög kvalitet skall kunna genomfö-
ras. Socialstyrelsen skall årligen avrapportera vissa delar av uppföljningen,
bl.a. hur stimulansbidragen för gruppbostäder och för fler enkelrum inom
långvården utnyttjas samt behandlingen av frågor kring kvalitet och säkerhet
i vården, integration och samarbete mellan hemtjänst och hemsjukvård
m.m.
Anf. 16 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka sjukvårdsministern för svaret. I
ett sjukvårdssystem med inslag av marknadsekonomi förstärks behovet av
en kontinuerlig kvalitetsuppföljning. Också med tanke på den stora organi-
sationsförändring som skett tror jag att det är mycket viktigt med kvalitet-
suppföljningen.
Jag måste fråga om jag kan tolka sjukvårdsministerns svar när det gäller
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
13
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
konsekvenserna för den enskilde så, att kvaliteten får en stor betydelse i
detta sammanhang.
Det vore önskvärt att ministern gav sin mening till känna. Antingen måste
man påtala kommunens skyldighet att betala, så att dessa vårdbehövande
patienter, ofta döende, får sin vård i länssjukvården, eller också måste sjuk-
vården ges direktiv att ej klassificera dessa patienter som medicinskt färdig-
behandlade.
Det är nödvändigt att besked lämnas och att vi åtgärdar detta, så att inte
enskilda människor kommer i kläm mellan kommun och landsting. För den
enskilde är det inte organsationen och betalningsansvaret som är det vikti-
gaste. Det är innehåll och kvalitet.
Anf. 17 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Jag får tacka socialministern för svaret. Chatrine Pålsson och
jag har inte bara efternamnet gemensamt. Vi får också ta emot svar i kam-
maren gemensamt.
Svaret är positivt och tyder på att statsrådet delar uppfattningen att pro-
blemet med tolkningen av begreppet färdigbehandlad i sjukvården är viktigt
och behöver en snar lösning. Regeringen har tydligen tagit vissa initiativ för
att lösa problemet. Det är bra. Bl.a. har direktiv givits till en kommitté, som
tillsattes i november. Jag erkänner att jag inte visste att det fanns en kom-
mitté med den inriktningen.
Socialstyrelsen har tydligen också tagit initiativ i frågan och vill ta upp
detta med bedömningen av om döende patienter verkligen skall flyttas från
akutsjukvården. Ambitionerna från central nivå är uppenbarligen goda. Ty-
värr stannar det ofta på en viss nivå. Det tycks vara svårt att tränga igenom
hela vägen.
Ekonomitänkandet har nu trummats in både på landstingsnivå och på
kommunal nivå. Vi har alla mer eller mindre hjälpt till i den processen. Det
innebär att man fortfarande i praktiken stöter på sådana här problem. Så
sent som i förra veckan läste jag i lokaltidningen om ett fall av ganska tragisk
art, där en patient sändes hem. I min hemkommun inträffade för två tre
veckor sedan något liknande, där en äldre, döende patient sändes hem allde-
les i onödan. Patienten hann inte mer än komma innanför dörren innan han
avled. Det är beklagligt att det går till på det sättet.
Det finns enligt min uppfattning anledning att skynda på den process som
tydligen är på gång. Vi bör klara ut tolkningsfrågan. Det bör ske både med
hjälp av läkarexpertis och med hjälp av den administrativa sidan på resp,
landsting och kommuner.
Man bör också överväga om det finns andra lösningar på de ekonomiska
frågorna. Ekonomin har tyvärr fått avgöra de rent humanitära frågorna. Re-
lationerna mellan landsting och kommuner är ganska ansträngda på vissa
håll i anslutning till ÄDEL-reformen. Det finns en klar risk att ekonomitän-
kandet får ta över i bedömningen av de etiska och humanitära frågorna.
Delar statsrådet min uppfattning i den frågan? Finns det möjlighet att göra
någon typ av extra insatser?
14
Anf. 18 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Det är bra att Chatrine Pålsson och Tage Påhlsson har fram-
ställt denna interpellation resp, fråga. Det är oerhört viktigt att följa upp
ÄDEL-reformen och se vilka konsekvenser den får i praktiken. Det är kan-
ske frestande för mig från Vänsterpartiet att säga till socialministern: Vad
var det vi sade?
Vi i Vänsterpartiet var inte positiva till det sätt på vilket denna reform
skulle genomföras. Vi var positiva till att kommuner och landsting på frivillig
väg skulle göra denna organisationsförändring. Men vi var tveksamma till
hur det skulle bli i praktiken, när man tvingades till förändringen under rätt
kort tid.
Beslutet om reformen är fattat. Det finns ingen anledning att älta det vi
sade innan beslutet fattades. Vi får göra det bästa möjliga nu av reformen
och följa upp situationen ute i landet inom sjukvården och i kommunerna.
Det som är svårt är att ett beslut som man kan tycka har positiva poänger
kommer parallellt med de stora nedskärningarna i kommunerna. Vi har i
dagarna sett exempel på detta. I Stockholms kommun, som ligger mig varmt
om hjärtat, kommer krav på nedskärningar på över 700 milj.kr. i budgeten.
Det är naturligtvis svårt när man samtidigt får nya arbetsuppgifter, att då
försöka fullgöra dem på ett så bra sätt som möjligt.
Det går inte att frikoppla denna fråga från ekonomin. Det var också Tage
Påhlsson inne på. Den har att göra med vilka ekonomiska resurser kommu-
nerna får för att fullfölja ÄDEL-reformen på ett bra sätt.
Jag tycker att det är bra att vi i svaret får reda på detaljer om uppfölj-
ningen. Inte heller jag kände till dem innan. Det gäller t.ex. den akuta frågan
om socialstyrelsen skall gå in och avgöra problemet med att döende patienter
skickas hem. Definitionsfrågan förefaller inte vara klar. Det är naturligtvis
också bra med en långsiktig uppföljning under flera års tid, för att se på dju-
pet hur förändringarna går till. Jag är emellertid tveksam till om detta räcker.
Jag undrar om regeringen är villig att skjuta till ytterligare medel, när man
upptäcker fler problem under resans gång bl.a. med resurser. Är regeringen
beredd att underlätta för kommunerna att delta och göra denna reform till
något bra för människor som är berörda, så att de känner att sjukvården och
äldrevården kommer dem närmare?
Jag undrar också om regeringen kommer att vara villig att i framtiden
delta i denna process med förtydliganden. Detta med döende patienter som
skickas hem är bara ett exempel. Jag är övertygad om att det finns andra,
och det kommer att uppstå fler. Är man från regeringens sida angelägen att
ta initiativ själv eller se till att socialstyrelsen och andra instanser snabbt och
effektivt klarar ut kompetenstvister av detta slag, så att inte enskilda patien-
ter hamnar mellan två stolar?
Anf. 19 BO HOLMBERG (s):
Herr talman! Till Vänsterpartiets företrädare vill jag säga att ÄDEL-re-
formen, såsom den beslutades i riksdagen, var ett mycket bra förslag. Jag
följde ingående Vänsterpartiets agerande i frågan. Det gick i princip ut på
att de relationer som varit mellan kommuner och landsting när det gäller
vård och omsorg om de äldre var bra. Den attityden hade inte majoriteten.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
15
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
16
Vi insåg att ett antal förändringar måste till. Betalningsansvaret som riksda-
gen lade till var ett mycket viktigt incitament. Det är en fin process på gång
nu.
Stora förändringar av detta slag leder naturligtvis till att det blir oro i ma-
skineriet och att felaktigheter kan uppstå. Men huvudinriktningen är rätt,
enligt min bedömning.
När det gäller frågan om begreppet färdigbehandlad vill jag återge något
av det resonemang som riksdagen och socialutskottet då förde. Man diskute-
rade huruvida det skulle kunna anges från tjänstemannasidan eller i politiska
system, när en patient är färdigbehandlad. Vi såg många nackdelar med
detta. Vi såg fördelar med att det i stället var doktorn som avgjorde, som
gjorde en medicinsk bedömning av när en patient var färdigbehandlad. Det
är viktigt att man håller fast vid det. Vi vill väl alla att det är doktorn som på
medicinska grunder skall bedöma när vår gamla mamma eller pappa, som
ligger på sjukhus, är färdigbehandlad. Vi vill inte ställa upp några administ-
rativa eller politiska system för det.
Jag vill fråga socialministern om han gör någon annan bedömning, dvs.
att vi skall frångå ordningen att det är doktorn som avgör när en patient är
färdigbehandlad.
Till sist har jag en fråga till Bengt Westerberg om ekonomin. I kommuner
och landsting har man nu böljat räkna i budgeten på vad besparingen på 7,5
miljarder kronor kommer att innebära. På senare tid har det spritt sig en
väldig oro i kommuner och landsting. Nu syns det vilka stora pengar det hela
handlar om. Jag har till min förvåning kunnat konstatera att man inte alltid
har räknat in de ytterligare signaler som finns i finansplanen omfattande 10-
15 miljarder kronor. Om det nu skall skapas en s.k. statsbidragspåse, kom-
mer regeringen att kunna garantera att de 5,5 miljarder kronorna till ÄDEL-
reformen kommer att kvarstå och riktas till de äldre och inte kommer att tas
med i påsen?
Anf. 20 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag vill först instämma i det Bo Holmberg sade om ÄDEL-
reformen i allmänhet. Den är positiv. När jag nu har åkt runt i landet och
träffat kommun- och landstingspolitiker - som har blivit av med en del upp-
gifter - och tjänstemän har jag fått det bestämda intrycket att de anser att
reformen fungerar väl.
De larmsignaler som har kommit fram är ingalunda typiska. Det är sna-
rare undantag som bekräftar att det totalt sett är fråga om en mycket bra
reform.
Det är viktigt att erinra om bakgrunden till att betalningsansvarsreglerna
infördes. Många tusen patienter blev under alltför lång tid liggande på akut-
sjukhus och geriatriska kliniker. Vi har i flera år diskuterat hur vi skulle han-
tera problemet med att kommunerna inte tog ansvar. Det var mot den bak-
grunden som betalningsansvaret infördes. Det går att redan nu se att betal-
ningsansvaret har fungerat bra.
Som framgår av frågan och interpellationen, och som Eva Zetterberg och
Bo Holmberg också har tagit upp, är det riktigt att det under en övergångs-
period kan ske misstag. Men det hänger inte bara ihop med reformen och
övergångsperioden. Den typen av misstag begås ibland i sjukvården. Sådant
följer alltid socialstyrelsen upp för att se hur man kan undvika att det uppre-
pas.
Som Chatrine Pålsson sade är det självklart att enskilda patienter inte skall
komma i kläm. Både organisationen och de enskildas ansvar inom vården
måste ha den inriktningen.
Jag delar helt Bo Holmbergs uppfattning att det slutliga avgörandet av
vem som är färdigbehandlad eller ej måste ligga hos läkaren. Det går inte att
i politisk ordning reglera den frågan.
När socialstyrelsen har undersökt de uppmärksammade fallen har man
även granskat om någon har uppträtt klandervärt och om det finns skäl att
vidta disciplinära åtgärder. Men slutsatsen av de fall som hittills har grans-
kats är att det inte har funnits skäl till sådana åtgärder.
Det är naturligtvis ibland ett genuint svårt problem att avgöra om en per-
son är döende eller inte. Det finns kroniker som kommer att dö förr eller
senare eller t.o.m. ganska snart. Men det är svårt när man har vårdat en akut
sjukdom att avgöra hur nära döden en kroniker är. I regel fungerar det hela
väl. Men i några av de uppmärksammade fallen har man gjort bedömningen
att personer skulle leva längre, men ändå har de dött under transporten eller
omedelbart efter det att de har kommit hem sedan de har behandlats för en
sjukdom.
I stort sett alla mina meddebattörer tar upp frågan om risken att de ekono-
miskt snäva ramarna tar över. Jag tror inte att det är det som har varit huvud-
problemet i de uppmärksammade fallen. Det har snarare varit fråga om fel-
bedömningar från läkares och möjligen socialtjänstens sida efter det att per-
sonerna har färdigbehandlats.
Det är klart att det i en pressad ekonomisk situation alltid finns risker. Det
skall vi vara medvetna om. Därför vill jag gärna understryka att från min
och regeringens utgångspunkt är det oerhört viktigt att inte låta ekonomin
innebära inskränkningar i möjligheterna att ge våra äldre en god omsorg.
Det är självklart att de pengar som i samband med ÄDEL-reformen har
satsats på t.ex. utbyggnad av gruppbostäder och ombyggnad till egna rum på
sjukhem osv. reserveras för det ändamålet. Det finns ingen tanke på att
stoppa in dem i den gemensamma påsen. De pengarna kommer att finnas
kvar. Vi räknar med att de skall räcka till ungefär 20 000 enkelrum och 25 000
platser i gruppbostäder under åren framöver.
Men det här räcker inte. Även inom den ordinarie budgeten måste kom-
munerna göra sådana prioriteringar att de äldre inte försummas. De 5,5 mil-
jarderna är i huvudsak ett bidrag till olika former av investeringar i utbild-
ning och bostäder. Men därtill kommer driftskostnaderna. Där tvingas kom-
munerna till hårda prioriteringar.
Vi kan inte trolla bort de ekonomiska problemen. Vi kan inte besluta att
de inte skall finnas där. Vi befinner oss i en ganska pressad ekonomisk situa-
tion för närvarande. Regeringen försöker på olika sätt att få i gång den eko-
nomiska utvecklingen. Det är en diskussion som kan föras i andra fora, och
den återkommer senare i dag i kammaren. Men det är helt klart att inom de
snäva ramar som finns måste äldreomsorgen ges en mycket hög prioritet.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 85
|
Prot. 1991/92:85 26 mars 1992 |
Det räcker inte ens med att bibehålla den standard som finns i dag, utan stan- |
|
Svar på interpella- |
Anf. 21 EVA ZETTERBERG (v): Herr talman! Frågan om ÄDEL-reformens införande eller inte har utgjort Men jag tycker egentligen inte att det här är så intressant att diskutera i Jag är trots allt nöjd - eller någonting åt det hållet - när socialministern Jag är nöjd om vi tillsammans kan se till att besparingar inte leder till några Jag tycker självklart inte att politiker skall styra och tala om vem som är Anf. 22 CHATRINE PÅLSSON (kds): Herr talman! Det är mycket viktiga signaler som socialministern har givit Jag vill gärna tacka socialministern för uttalandet i TV i går kväll - jag tror Jag vill göra följande jämförelse. När det gäller frågan om vårdens kvalitet Jag vill tacka socialministern för att han vill prioritera äldreomsorgen i ett |
18
Anf. 23 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Det är klart att läkarna skall avgöra om någon är färdigbe-
handlad eller inte. Men läkare är inte mer än människor de heller, och risken
finns att ett ekonomitänkande, som ju nu är allenarådande, kan påverka be-
sluten, även om det är omedvetet. Man har budgetansvar och ekonomiskt
ansvar.
Socialministern tror att det enbart är felbedömningar av medicinsk art
som ligger bakom de tragiska fall med hemsändning som vi har hört talas
om. Då är socialministern fel ute - tyvärr. Det finns ett flertal exempel på
motsatsen, där alltså de ekonomiska relationerna varit avgörande - var och
en skall slåss för sin vattvälling, som man brukar säga.
Jag vill upprepa min fråga: Delar statsrådet min uppfattning att det behövs
en snabb översyn av de ekonomiska förhållandena mellan landsting och
kommuner och av hur de inverkar på dessa frågor? Jag skulle vilja höra vad
socialministern säger om det.
Anf. 24 BO HOLMBERG (s):
Herr talman! Jag är nöjd med Bengt Westerbergs deklarationer om
ÄDEL-reformen, att de äldre skall prioriteras och att de 5,5 miljarderna till
kommuner och landsting för att fullfölja ÄDEL-reformen skall garanteras.
På en punkt är jag däremot mycket oroad, och jag skulle vilja fråga om
inte Bengt Westerberg också är litet orolig, med tanke på de indragningar
som regeringen allmänt gör. Nu skall man dra in 7,5 miljarder kronor 1993,
och i finansplanen har deklarerats att man borde ta in 10-15 miljarder och
lägga på ytterligare 1994 och 1995.
Det här är så pass stora tal att jag tror att de flesta kommunal- och lands-
tingspolitiker inte har förstått vad det handlar om. På resor runt om i landet
har jag märkt att en del har lagt in besparingen på 7,5 miljarder, men alla
har inte gjort det. De säger att det väl inte kan vara möjligt att det skall göras
så stora indragningar.
Min fråga är: Tror Bengt Westerberg att det går att klara allt fler äldre och
höja kvaliteten, dvs. klara välfärden och samtidigt dra in så mycket pengar
från kommuner och landsting? Socialdemokraterna tror inte det.
Anf. 25 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Först vill jag säga till Eva Zetterberg att jag kan hålla med
om att det kanske inte är så stor mening att nu föra en diskussion om ÄDEL-
reformen var bra eller inte. Man skall komma ihåg att möjligheten till frivil-
liga överenskommelser mellan kommuner och landsting fanns redan tidi-
gare. Ett skäl till att statsmakterna gick in med hela reformen var att frivillig-
heten inte fungerade på detta område, utan det var viktigt att fatta beslut om
att kommunerna hade ett entydigt ansvar för de äldres boende. Inte minst
de dementa tenderade att falla mellan stolarna i den tidigare organisationen,
trots att denna möjlighet fanns. Det var för att garantera deras rättigheter
som vi genomförde reformen. Intrycket när man åker runt i landet och träf-
far människor som arbetar med det här är att det fungerar mycket väl.
Tage Påhlsson tog åter upp frågan om behovet av översyn av betalningsan-
svaret. Mitt svar nu är detsamma som det skrivna svaret, att den översynen
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
19
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar pä interpella-
tioner och frågor
pågår. Skälet till att vi har tillsatt en särskild kommitté för att se över betal-
ningsansvaret är naturligtvis att detta är ett nytt sätt att arrangera någonting
mellan kommuner och landsting. Därför är det viktigt att följa upp det här
och se hur det fungerar. Det finns inte några andra exempel på den typen av
betalningsansvar som vi har infört här. Det preliminära intrycket efter tre
månaders erfarenheter är att det har fungerat mycket väl, men samtidigt kan
det naturligtvis ha skett misstag som går att hänföra till det nya arrange-
manget.
När jag påstår att det inte är ekonomin utan andra bedömningsgrunder
som har legat bakom de misstag som jag känner till, grundar det sig på den
skrivelse från socialstyrelsen som jag har läst och som framför allt tar sikte
på några fall här i Stockholmsregionen som har uppmärksammats. Jag kan
naturligtvis inte uttala mig om vatje enskilt fall, men i de fall som jag känner
till och som socialstyrelsen har granskat förhåller det sig på det sätt som jag
angav.
Bo Holmberg tar upp en något större fråga, men låt mig gärna kommen-
tera den i sammanhanget, nämligen möjligheterna att göra ytterligare in-
dragningar från kommuner och landsting under åren framöver. Min bedöm-
ning är att något sådant utrymme inte finns. Under 1993 kommer kommuner
och landsting att ha en ganska hygglig ekonomisk situation, vilket hänger
ihop med utbetalningarna av pengar som grundar sig på 1991 års inkomster,
men enligt alla prognoser som nu föreligger kommer de under 1994 och 1995
att ha en mycket sämre ekonomisk situation, med ganska betydande under-
skott. Det innebär att det inte finns något utrymme för ytterligare indrag-
ningar. Det innebär i sin tur att de besparingar som blir nödvändiga i statens
budget under åren 1994 och 1995 huvudsakligen, eller kanske enbart, måste
göras genom andra åtgärder. Då tänker vi i första hand på de effekter som
vi hoppas skall komma av olika åtgärder som vi sätter in för att få ned ohälso-
talet, dvs. förändringar i sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen, de re-
habiliteringsinsatser som beslutades redan under den tidigare regeringen,
naturligtvis också förändringar i bostadssubventionssystemet och i pensions-
systemet samt en del annat som kan bli aktuellt, förutom det vanliga gnetan-
det som måste följa med vatje budgetprocess. Några indragningar från kom-
munerna under 1994 och 1995 har jag alltså svårt att tro på, om de prognoser
som nu föreligger kommer att stå sig framöver.
Jag vill till sist säga att jag är tacksam för det stöd som Chatrine Pålsson
och de övriga debattörerna gav för den allmänna kamp för att slå vakt om
välfärden som jag försöker föra i olika sammanhang. Det gör det betydligt
lättare för mig att leva med det underbetyg som jag fick av Moderata ung-
domsförbundet.
Anf. 26 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Jag vill bara kort göra ett konstaterande. Jag förmodar att
socialministern instämmer i att det krävs en snabb översyn av de ekonomiska
relationsfrågoma, och jag får tacka för det. Jag instämmer i Chatrine Påls-
sons bedömning beträffande gårdagen.
20
Överläggningen var härmed avslutad.
4 S Svar på interpellation 1991/92:122 om Vänersjöfarten
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Anf. 27 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Magnus Persson har frågat mig på vilka grunder jag under-
känner Ulf Adelsohns utredning om Vänersjöfarten (SOU 1991:73) samt
vilken inställning kommunikationsdepartementet har till Vänersjöfartens
framtid.
Jag vill inledningsvis klargöra att Magnus Perssons påstående att rege-
ringen underkänt Ulf Adelsohns utredning är främmande för mig. Däremot
vill jag poängtera att en fråga som utredningen inte haft i uppdrag att ta ställ-
ning till är frågan om huvudmannaskapet för Trollhätte kanalverk. Från års-
skiftet 1991-1992 ansvarar ett nytt kanalverk för förvaltning och drift av ka-
nalverksamheten. Huvudmannaskap och organisationsform anser jag vara
utomordentligt viktiga aspekter i övervägandena om den framtida kanal-
verksamheten.
Den 18 mars 1991 förordnades Ulf Adelsohn som särskild utredare för att
utreda det statliga stödet till Vänersjöfarten. Betänkandet Vänersjöfarten
överlämnades till kommunikationsdepartementet i september 1991. Utred-
ningen gör bedömningen att Vänersjöfarten har spelat en viktig roll för re-
gionens näringsliv. Man konstaterar också, att om denna roll skall kunna bi-
behållas inför framtiden måste kostnaderna sänkas och nya transportsystem
utvecklas. Detta är nödvändigt om inte konkurrensen från lastbil och tåg
skall slå ut verksamheten. Godsvolymen har varit konstant under de senaste
tio åren.
Utredningen konstaterar att Vänersjöfartens fördelar bl.a. är att trafiken
kan öka utan att det medför större investeringar eller driftsunderskott. En
nedläggning av handelssjöfarten genom kanalen skulle samtidigt innebära
konsekvenser för miljön och trafiksäkerheten.
Utredningen lämnar förslag till åtgärder som man menar kan bidra till att
skapa goda förutsättningar för en konkurrenskraftig framtida Vänersjöfart.
Bl.a. föreslås att hamnarna i Vänern bör gå samman i ett bolag för att effekti-
visera verksamheten och därmed också skapa förutsättningar för att sänka
kostnaderna.
Utredningen föreslår också förändringar i avgiftssystemet. Enligt direkti-
ven till utredningen skulle förändringar i avgiftssystemet övervägas i syfte
att skapa starkare kopplingar mellan servicenivå och avgifter. Utredningens
förslag i denna del har dock kritiserats från bl.a. sjöfartsverket på en rad
punkter.
I årets budgetproposition anför regeringen kortfattat följande om Väner-
sjöfarten. Statens kostnader för subventionering av Vänersjöfarten är bety-
dande. Anslaget har de senaste åren ökat betydligt jämfört med vad andra
verksamheter inom departementets område tilldelats. Samtidigt har det
transporterade godset inte ökat, vilket betyder att subventioneringen per
transporterat ton numera är betydande. Mot bakgrund av det statsfinansiella
läget är det därför i högsta grad rimligt att värdera statens insatser på detta
område.
Utredningens förslag att skapa ett Vänerhamn AB har regionen på ett för-
tjänstfullt sätt anammat. De berörda kommunerna har enligt vad jag har er-
Svar på interpella
tioner och frågor
21
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
22
farit inlett diskussioner om förutsättningarna för en ökad grad av samver-
kan. Utredningens förslag om förändringar i avgiftssystemet är rimligt, sett
ur Vänersjöfartens synvinkel. Men de medför avsevärda komplikationer för
hela systemet med sjöfartsavgifter och för finansieringen av sjöfartsverkets
verksamhet. Regeringen kunde därför inte förorda förslaget i budgetpropo-
sitionen. Behovet av andra lösningar för att rationalisera och effektivisera
verksamheten och öka dess konkurrenskraft kvarstår därmed, om systemet
med statliga subventioner skall fortsätta. Vilken organisationsform som ger
de bästa förutsättningarna för att bedriva en effektiv kanalverksamhet är då
en av de väsentligaste aspekterna att lösa.
Av dessa skäl har regeringen därför i budgetpropositionen förordat fort-
satta överväganden och analyser kring verksamheten. Men jag vill klargöra
att min inriktning därmed inte har varit - och inte är - att avskaffa det statliga
stödet till Trollhätte kanalverk och Vänerns seglationsstyrelse.
Jag har nu blivit informerad om att styrelsen för Trollhätte kanalverk inom
kort skall påbörja ett effektiviserings- och rationaliseringsarbete. Jag förut-
sätter att kanalverket i dessa frågor samarbetar med kommuner, länsstyrel-
ser och näringslivets representanter. Jag kan därmed konstatera att den
översyn av verksamheten som jag förordat i budgetpropositionen kommer
att utföras, åtminstone till vissa delar. Om detta förändringsarbete leder till
förslag som regeringen bedömer ger långsiktiga förutsättningar att lösa frå-
gan om huvudmannaskap och som innebär att verksamhet kan bedrivas i
rimlig omfattning men till lägre priser, ser jag inget behov av någon ytterli-
gare översyn av verksamheten.
Jag måste betona vikten av att finna former för verksamheten som är rim-
liga ur både anslagsmässiga och transportmässiga synvinklar och som skapar
lågsiktigt sett goda förutsättningar för regionens framtida transporter.
Anf. 28 MAGNUS PERSSON (s):
Herr talman! Jag får tacka kommunikationsministern för svaret på min
interpellation.
Anledningen till att jag ställde interpellationen är den tilltagande oro som
många av oss mött och möter när det gäller den framtida sjöfarten på Vä-
nern.
Kommunikationsministern vill i svaret inte öppet medge eller deklarera
att han i varje fall delvis underkänner Ulf Adelsohns utredning, även om så
är fallet.
Under tiden som departementet har velat hit och dit har vi handlat hemma
i regionen. På initiativ av landshövding Ingemar Eliasson har de smärre frå-
getecken som alltjämt återstod i Ulf Adelsohns utredning nu i det närmaste
rätats ut av den kompletterande utredning som Lars Larsson nu arbetar
med.
Summan av förslagen blir följande.
Samverkan är det förlösande ordet. Näringen kommer att stå för en ökad
andel av kostnaderna för kanalverket och farlederna. Dels reduceras där-
med statens kostnader, dels ger det klara besked och dimmorna skingras för
sjöfarten från regionens sida.
I och med detta, menar vi, har vi från Vänerregionens sida visat vägen och
tar vår andel av kakan. Vad vi nu efterlyser, herr talman, är ett mer långsik-
tigt strategiskt engagemang och en klar handlingslinje från statens sida. Vi
tycker att frågan dras i långbänk.
Av det lämnade interpellationssvaret kan man dra skilda slutsatser. På
vissa punkter är det klarläggande. En är att departementet tydligen backat
från sina tidigare propåer och uttalandet i budgetpropositionen om en förut-
sättningslös utredning om sjöfarten på Vänern. En annan är att kanalverket
nu ges i uppdrag att analysera de brister som finns på vissa områden, och det
är bra.
När det gäller huvudmannaskapsfrågan blir jag inte riktigt klok på svaret.
Jag skulle vilja ha ett förtydligande där. Huvudmannaskapet har nyligen för-
ändrats. Menar departementschefen att man nu på allvar diskuterar en ytter-
ligare förändring av huvudmannaskapet mycket snart? På den punkten
skulle jag vilja ha ett klarläggande.
Vad jag och många med mig alltjämt befarar är att departementet och re-
geringen avser att smygvägen komma med försämringar och förslag till an-
nan kostnadsfördelning än den nuvarande mellan staten, sjöfartsnäringen
och övriga berörda intressenter. Svaret visar att man från departementets
sida tydligen inte är främmande för sådana resonemang. Man kan då befara
det allra värsta, dvs. då är steget inte långt till en övervältring av kostnader
på regionen.
Oklarheten om Vänersjöfartens framtid är det största hotet mot ett ökat
tonnage på Vänern. I det sammanhanget vill jag hänvisa till de tre landshöv-
dingarnas gemensamma uttalanden, propåer och uppvaktningar på departe-
mentet. Vi tycker att kommunikationsministern borde ha lyssnat och tagit
intryck av regionens och de tre kungliga befallningshavarnas gemensamma
syn på sjöfartsnäringen.
Samma uppfattning har därutöver alla kommunala och regionala företrä-
dare, och vi är också många i denna kammare som delar den oro och den
uppfattning som landshövdingarna har gjort sig till tolk för. I ett tidigare
skede var ännu fler av kammarens ledamöter inställda på detta, men under
resans gång har de borgerliga ledamöterna ändrat uppfattning.
Herr talman! Den stora frågan är alltjämt: Vad sker nu med den framtida
Vänersjöfarten? Om man skulle övervältra kostnaderna på regionen skulle
det få stora konsekvenser. Tydligen fick kommunikationsministern stora
skälvan när sjöfartsverket hade invändningar i den delen.
Vilken inställning departementet har är enligt min mening svårt att få ett
begrepp om. Vad är det som är rimligt anslagsmässigt och transportmässigt?
Det skulle vara bra om vi fick ett klarläggande på just den punkten, herr
talman.
En annan fråga som inte heller tas upp särskilt är miljön. Inte en enda
gång nämner departementschefen ordet miljö i svaret. Om sjöfarten på Vä-
nern läggs ned - jag säger det rent hypotetiskt - kommer enligt utredaren
20 % av de transporterna att hamna på järnvägen, medan 80 % hamnar på
landsväg.
Vi har i dag betydande petroleumtransporter till hela Bergslagen. Egentli-
gen förser Karlstads hamn hela Bergslagen med olja. Skulle man lägga de
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
23
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar pä interpella-
tioner och frågor
24
transporterna på landsväg ända från Göteborg skulle det så att säga uppstå
miljöproblem och trafikproblem - jag tänker på trafikolyckor, osv.
Jag skulle med andra ord vilja ha ett klarläggande i frågan, om man på
departementet utreder miljöfrågorna och lägger in det i de överväganden
som man från departementets sida gör om den framtida sjöfarten. Jag hop-
pas också få svar på de tidigare frågorna om huvudmannaskapet.
Det vore bra om kommunikationsministern och departementet i nära sam-
arbete med regionens företrädare tittade närmare på frågan och kom till
skott. Man kan här påminna om det gamla talesättet: Medan gräset växer
dör kon. Är det det man vill från departementshåll?
Anf. 29 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! Vänersjöfarten har utomordentligt stor betydelse för hela
regionen. Den har stor betydelse för transportförsörjningen, och därmed är
den avgörande för näringslivets sätt att fungera. Den har också, som nämnts,
mycket stor betydelse för miljö- och trafiksäkerhetsarbetet. Om de här
transporterna skulle föras över på vägar, skulle utsläppen enligt undersök-
ningar minst komma att fördubblas. Det transporteras genom Göta älv-
dalen stora mängder olja och farligt gods, och det skulle inte vara bra att
flytta upp dessa transporter på vägarna.
Jag kan helt instämma i det Magnus Persson har sagt i dessa frågor, men
jag skulle vilja tillägga något som kanske specifikt berör Göta älv-dalen och
regionen runt Trollhättan-Vänersborg. Det handlar om en mycket starkt in-
dustrialiserad region, som byggts upp under århundraden och där just möj-
ligheten till goda sjötransporter har betytt och fortfarande betyder oerhört
mycket. Skulle man inte ha tillgång till transporter på Göta älv-Trollhätte
kanal, skulle det innebära att en oerhört viktig pulsåder klipptes av. Det
finns bedömare som säger att detta skulle kunna leda till en industriell kol-
laps i hela regionen. Pulsådern betyder också väldigt mycket för den växande
turistnäringen, och det skulle vara svårt att också upprätthålla denna om
godstransporterna togs bort från kanalen.
Jag skulle också vilja redovisa ett exempel, som belyser hur omfattande
transporterna är. Vargön Alloys transporterar nära 300 000 ton genom Göta
älv. Det motsvarar 10 000 långtradare. Nästan alla dessa transporter går di-
rekt till kunder, utan omlastning i hamnar ute i Europa. Alternativet till
dessa transporter skulle vara vägtransporter mot Uddevalla. Det skulle leda
till mycket stora merkostnader för industrin, och det skulle dessutom inne-
bära 10 000 långtradare på väg 44, som, även om man bortser från miljö-
aspekterna, absolut inte skulle klara av detta.
Detta var ett exempel från ett företag. Grannföretaget Holmens Bruk har
också omfattande transporter just på kanalen och älven.
Jag skulle vilja ta upp miljö- och trafiksäkerhetsaspekten på detta, även
om miljöaspekter i trafiksäkerhetsarbetet kanske inte har visat sig vara kom-
munikationsministerns starkaste sida. Detta gäller ju utöver riksväg 44 också
riksväg 45 mot Göteborg, som i dag har en undermålig standard och därför
inte klarar en utökning av transporterna och som dessutom går genom
mycket känsliga områden.
Mot bakgrund av alla dessa faktorer väckte regeringens propåer i budget-
propositionen väldigt många farhågor i området. Om det går att tolka svaret
som har givits på interpellationen som att man i viss mån har börjat ompröva
de ståndpunkter man hade när man skrev budgetpropositionen i höstas, är
det naturligtvis ett bra steg i rätt riktning. Jag vill, precis som Magnus Pers-
son, efterlysa ännu tydligare uttalanden från kommunikationsministern om
att det inte får komma i fråga att godstrafiken på Göta älv-Trollhätte kanal
läggs ner.
Anf. 30 ROLAND LÉBEN (kds):
Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret och
klarläggandet om behovet av förslag som ger förutsättningar för att långsik-
tigt driva den här verksamheten. Definitionerna var tidigare litet vidare, och
det har naturligtvis på sina håll orsakat en viss oro, även om man må tillstå
att oron kanske har blåsts upp en aning. Jag är tacksam över utpekandet och
klargörandet av att det är kanalverkets verksamhet som skall ses över.
Magnus Persson antyder att andra ledamöter har ändrat uppfattning. Herr
talman! Vi har inte hävdat att allting är klarlagt. Vi har förordat regionalt
ansvar för det fortsatta utredandet, men vi inser också att den här översynen
av kanalverket är mycket betydelsefull. Detta är naturligtvis kommunika-
tionsdepartementets bord, och jag noterar med tillfredsställelse att detta har
uttalats och att vi nu med säkerhet vet var bollen ligger.
Vi sade i debatten den 18 mars att man på visst håll inom regionen fortfa-
rande spjärnar emot skapandet av ett regionalt Vänerhamn AB. Personer
från Kristinehamns hamn har uttalat sig i värmländska media, så jag yppar
ingen hemlighet när jag säger att man tveksam till ett hamnbolag. Jag häv-
dade redan i den tidgare debatten att det fortfarande finns ett behov av ett
visst s.k. omvandlingstryck i den här frågan. Trycket finns, och det behövs
fortfarande, det är jag övertygad om. Magnus Persson, jag och även många
andra kommer förmodligen att vara ganska glada en dag i framtiden när vi
har ett mycket skärpt, rekonstruerat och fungerande Vänerbolag och en re-
konstruerad Vänersjöfart. Då kommer vi att vara glada över att det fanns
ett omvandlingstryck i den här frågan.
Anf. 31 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag vill först ärligt beklaga att formuleringar i budgetpropo-
sitionen har gett upphov till spekulationer om att kommunikationsdeparte-
mentet skulle vilja lägga ner Vänersjöfarten. Detta är en helt orimlig tanke.
Vänersjöfarten är ett riksintresse, och regeringen ser självfallet mycket posi-
tivt på sjöfarten i Vänern.
Den oro många människor i dag känner bör inte grunda sig på att det finns
en önskan att utreda hur denna verksamhet skall göras mer effektiv, utan
oron bör ta sin utgångspunkt i den förhållandevis kraftiga kostnadsutveck-
ling som har skett under de senaste åren utan att mängden transporterat gods
har ökat. Det är därför oerhört bra att regionen nu också har gått in och tagit
ett konkret ansvar för utvecklingen.
Man är alltså inte, som Magnus Persson tror, ute efter att lägga ner eller
försämra verksamheten, utan man eftersträvar att effektivisera verksamhe-
ten, att göra den mer konkurrenskraftig och att öka den mycket miljövänliga
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
25
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
26
trafiken till sjöss. De inre vattenvägarna är en potential när det gäller gods-
transporter
På kommunikationsdepartementet tar vi faktiskt, Ingvar Johnsson,
mycket allvarligt på miljöproblemen, och vi har en mycket högt ställd ambi-
tion på att åtgärda dem. Vi kommer i olika sammanhang framöver att åter-
komma till detta.
Herr talman! Låt mig konstatera, att om man inom ramen för Trollhätte
kanalverk lyckas hitta de effektiviseringar som efterlyses, finns det inget
större behov av några ytterligare separata utredningar. Detta gäller särskilt
om man kan hitta en långsiktigt hållbar modell för huvudmannaskapet. Bak-
grunden, som redovisas i Ulf Adelsohns utredning, är att det komplicerade
system med olika typer av avgifter från fartyg som anlöper olika hamnar och
som skulle specialdestineras till kanalverket är en konstruktion som lindrigt
talat är mycket svårgenomförbar. Man kan jämföra sjöfarten på Vänern och
i Trollhätte kanal med sjöfarten i exempelvis Mälaren, där det finns en hu-
vudman, nämligen sjöfartsverket, som tar in alla dessa avgifter. Det är ingen
orimlig tanke att man tittar på en sådan lösning om det inte är rimligt att
Trollhätte kanal skulle vara en del av sjöfartsverkets ansvarsområde och så
att säga ligga under den hatten.
Jag vet inte om detta är rätt, och det finns i dag inte heller någon annan
som vet det. Det är av den anledningen vi vill titta även på den aspekten.
Det gäller, herr talman, att hitta en långsiktig lösning, som slår vakt om möj-
ligheterna att utnyttja den mycket miljövänliga transportled som Trollhätte
kanal och Vänern utgör.
Anf. 32 MAGNUS PERSSON (s):
Herr talman! Jag tycker det var bra med ett klart svar från departements-
chefens sida. De uttalanden som fanns i budgetpropositionen har skapat oro
inom regionen, och det är väl bra om de dimmorna lättar.
Det är också bra att få höra att Vänersjöfarten är ett riksintresse.
Jag kan nämna att vi hemma i min kommun, Karlstad, har en hel del
skrymmande gods som görs på Valmet. Det gäller stora cisterner som man
över huvud taget inte skulle kunna transportera på väg. Man är beroende av
djuphamn och sjötransporter om man skall kunna behålla produktionen vid
KMV-Valmet-gjuteriet i Karlstad.
Därtill kommer oljetransporterna till Bergslagen, som det ur miljösyn-
punkt är ytterst tveksamt att ta på landsväg. Det är märkligt att departe-
mentschefen och kommunikationsministern använt ordet miljö bara en gång
i svaret.
Från regionens sida är vi naturligtvis öppna inför att diskutera ett huvud-
mannaskap. Men vi är rädda för att staten, i det här fallet departementet,
inte skall stötta oss som man har gjort tidigare. Vi fick en fördjupning av
Trollhätte kanal, vi fick året-runt-sjöfart och vi fick en isbrytare på Vänern,
vilket har betytt mycket. Det gäller att vi optimistiskt kan se framtiden an.
Så det noterar jag med tillfredsställelse.
Så några ord till Roland Lében, min meddebattör från Kristinehamn. Det
är inte något tvivel om att de borgerliga riksdagsledamöterna darrade på
manschetten när de hörde husbondens röst.
Ni skrev era motioner, och ni var med i det längsta i överläggningarna med
Karlstads kommun, där ni tyckte att departementschefen hade skrivit fel.
Men dagen därpå behandlades detta ärende i utskottet, och då hade era par-
tivänner i utskottet valt en annan sida.
Jag menar att man har bytt sida under resans gång. Nu är det bara att hop-
pas att vi tillsammans kan lotsa Vänertrafiken vidare och gemensamt se till
att fartygen går på Vänern också i fortsättningen.
Anf. 33 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! Jag tycker också att det är bra att kommunikationsministern
beklagar formuleringen i budgetpropositionen. Men protesterna mot denna
formulering började komma redan den 11 och den 12 januari. Det ligger
mycket arbete i regionen bakom uppvaktningar och skrivningar, som skulle
ha kunnat undvikas om detta klarläggande kunnat uttalas lika tydligt direkt
efter det att budgetpropositionen lagts fram.
Nu säger i alla fall kommunikationsministern att det är ett riksintresse att
kanalen får vara kvar. Jag hoppas att han också kommer att handla därefter
i fortsättningen.
Det jag sade om kommunikationsministerns intresse för miljöfrågorna i
trafiksäkerhetsarbetet var tydligen känsligt. Jag skall inte gå in mer på det
nu - det kommer en interpellationsdebatt om en stund som behandlar den
frågan.
Denna verksamhet måste, liksom alla andra verksamheter, vara utsatt för
rationaliseringar, där man måste söka sig nya och bättre vägar som kan bli
bärkraftiga och kunna fungera i framtiden.
Till sist vill jag ytterligare en gång poängtera vad sjöfarten innebär för re-
gionen och de industrier som lokaliserats dit just därför att dessa transport-
möjligheter finns. Det sägs från dessa industrier att om möjligheten till sjö-
fart skulle tas bort skulle merkostnaden sannolikt motsvara den vinst företa-
gen kan ha i ett långsiktigt perspektiv. Det skulle i så fall omöjliggöra fortsatt
verksamhet.
Då slapp vi miljöproblemet med transporterna, men skulle i stället få pro-
blem med sysselsättningen. Det problemet skulle vara mycket negativt för
landets ekonomi.
Därför hoppas jag att man tar tag i dessa frågor och hittar lösningar.
När Mats Odell säger att det är viktigt att man arbetar vidare lokalt vill
jag instämma i detta. Men jag vill, som Magnus Persson, också poängtera att
det är viktigt att regeringen inser att den har ett väldigt stort ansvar för detta
som Mats Odell själv säger är ett riksintresse.
Anf. 34 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Låt mig först säga att det är en självklarhet för oss borgerliga
politiker i Värmland, liksom för de allra flesta i länet och jag tror också i
länen runt omkring, att Vänersjöfarten skall bli kvar.
För min del har jag aldrig ett ögonblick kunnat tro att statsmakterna - och
allra minst en borgerlig regering - skulle dra ett streck över anslagen till
Trollhätte kanalverk, till dessa slussar som gör det möjligt med en sjöfart på
Vänern.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
Nu har vi ännu en gång fått klart besked från regeringen att det under inga
omständigheter skall bli sådana indragningar av anslagen att man äventyrar
Vänersjöfarten.
Detta fick vi borgerliga ledamöter i riksdagen från Värmland klart för oss
på ett tidigt stadium. Vi deltog, precis som Magnus Persson, i en överlägg-
ning med kommunstyrelsens arbetsutskott i Karlstad. Detta förde Magnus
Persson nu på tal. Därför vill jag nämna att vi borgerliga som var med klar-
gjorde för dem som frågade, dvs. kommunstyrelsens företrädare, att vi själv-
fallet skulle komma att göra vårt allra bästa för att Vänersjöfarten inte skulle
äventyras, tillsammans med hamnarna i Vänern, Karlstad och Kristinehamn
och andra.
Godsmängden är 3,5 miljoner årston. Den är så omfattande att man lätt
inser att den inte kan föras över till väg eller järnväg utan orimliga konse-
kvenser.
Magnus Persson försöker pådyvla oss borgerliga någon form av tvehågsen-
het i begynnelsen och säger att vi sedan skulle ha gjort en omkastning av våra
ställningstaganden.
Nej, vi har helt enkelt talat med dem som företräder våra borgerliga par-
tier i regeringskansliet och i utskottet. Vi fick då en fullständig bild av denna
fråga.
Jag delar kommunikationsministerns uppfattning att det är rimligt att man
nedbringar kostnaderna i kanalverket. Det har varit en kostnadsexplosion.
Detta klargör också företrädare för rederinäringen som jag har varit i kon-
takt med.
Roland Lében och jag tillsammans med Kjell Ericsson, centern, och Isa
Halvarsson, folkpartiet, har haft överläggningar med kommunikationsmi-
nistern, det kan jag öppet redovisa.
Vi har kommit till samma slutsats, nämligen att en översyn av kostnadsbil-
den för kanaltrafiken i syfte att rationalisera och effektivisera helt enkelt är
nödvändig. Det önskar också rederinäringen och sjöfarten och naturligtvis
också hamnarna i Vänern.
Socialdemokraterna i opposition vill naturligtvis göra affär av detta. Men
låt mig också konstatera något från överläggningarna med kommunstyrel-
sens arbetsutskott i Karlstad. Där redovisades hur man hade haft överlägg-
ningar med tjänstemän i kommunikationsdepartementet. Det var tjänste-
män som arbetat där under den socialdemokratiska regeringen, naturligtvis
med tjänstemannaoväld. De hade ändå tagit intryck under årens lopp - soci-
aldemokraterna har regerat en tid.
Vi var, säger kommunstyrelseföreträdarna som vi träffade, verkligt rädda för
att det skulle bli en negativ utgång. Tjänstemännens inställning i kommuni-
kationsdepartementet var negativ. Det här är vittnesmål som jag nu för vi-
dare. Jag gör det därför att Magnus Persson ger en så orättvisande bild av
det som har skett.
Jag upprepar att vi borgerliga och vår regering självfallet kommer att se
till att Vänersjöfarten kan drivas vidare, effektivare och ännu skonsammare
mot naturen och miljön.
28
Anf. 35 ROLAND LÉBEN (kds):
Herr talman! Jag noterar att vi alla som är involverade i den här diskussio-
nen har en mycket stor samsyn. Jag noterar också med tillfredsställelse kom-
munikationsministerns mycket tydliga klargörande av regeringens ambitio-
ner när det gäller den framtida Vänersjöfarten.
Jag måste ändock göra Magnus Persson litet besviken i hans försök att
säga att vi byter sida. När vi talade med Karlstads kommunstyrelse hade vi
en intern överläggning med arbetsutskottet. Jag trodde inte att man behövde
ta upp sådant här i kammaren. Men eftersom Magnus Persson gör det vill
jag komma med ett klargörande. Jag gav uttryck för att departementet inte
hade för avsikt att lägga ned sitt engagemang i Vänersjöfarten. Jag har inte
sagt något annat där än vad jag har sagt i den här kammaren.
Jag upprepar att vi har förordat linjen att regionen driver utredningsarbe-
tet. Den översyn som nu aviseras beträffande kanalverket är helt klart kom-
munikationsdepartementets bord. Här upprepas ett politiskt betingat trick
och försök att kamma hem billiga poäng. Det måste bestämt avvisas, herr
talman.
Anf. 36 MAGNUS PERSSON (s):
Herr talman! Jag är glad över att de borgerliga ledamöterna stöttar sjöfar-
ten på Vänern. Men försök inte komma ifrån, mina vänner på Värmlands-
bänken, att ni har sprungit ifrån era motionskrav från den allmänna motions-
tiden. Ni har klart skrivit att ni inte ville ha någon central utredning. Ni har
backat ifrån era motionskrav. Det är slutsatsen.
Herr talman! Jag tror inte att departementschefen har rensat ut alla social-
demokratiska tjänstemän på departementet. Vi har tjänstemän där som för-
tjänstfullt deltar i ett samarbete. I samband med en ny regering rensar man
inte ut tjänstemän. Jag föreställer mig att de gör ett bra jobb. Det kanske
finns en och annan tjänsteman som är mera lyhörd för Vänersjöfarten me-
dan andra kan vara mindre lyhörda. Det tror jag inte beror på partitillhörig-
heten. Dessutom finns det säkert många tjänstemän på departementet som
inte har redogjort för var de står. Jag tycker att de flesta gör ett mycket bra
och fint jobb. Det har de gjort tidigare, och det gör de säkert även efter det
att den borgerliga regeringen har tillträtt.
Låt mig bara säga, herr talman, att jag tycker att den här debatten har
varit upplysande. Jag hoppas att det är ett fall framåt. Jag ser också att man
har lämnat den skrivning som ursprungligen fanns i departementet. Då finns
det all anledning till att vi kan åka hem till våra hemkommuner och tala om
att en borgerlig regering och en borgerlig majoritet kommer att se till att
sjöfarten på Vänern lever för all framtid.
Jag fick tyvärr ingen närmare precisering av vad kommunikationsminis-
tern menade om var man skulle hamna. Det kan gälla allt ifrån 80 miljoner
och neråt. Vi får återkomma till frågan i ett senare skede.
Andre vice talmannen anmälde att Roland Lében anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
Anf. 37 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag känner ett starkt behov av att träda upp till försvar för
mina utomordentliga tjänstemän på departementet. De är både kompetenta
och lojala, inte bara mot denna regering utan mot vaije regering som får
svenska folkets förtroende.
Magnus Persson tycker att dimmorna lättar. Det är skönt. Men någonting
som inte lättar, Magnus Persson, är förändringstrycket på den här verksam-
heten. Det är väl den man har försökt upprätthålla bland tjänstemän och
politiker. Jag vill gärna erinra om att det faktiskt var den förra regeringen
som började skruva upp detta förändringstryck. 1990/91 var utgiften för den
här verksamheten i runda tal 70 milj.kr.
Den regering som Magnus Perssons parti ledde anslog för budgetåret
1991/92 beloppet 59 780 000 kr. Det var där förändringstrycket började. Det
var där man började dra ner. Jag tycker, herr talman, att det finns anledning
att erinra om detta en dag som denna.
Nu har vi i alla fall förenat oss i uppfattningen att det här är ett riksintresse
som vi med gemensamma krafter skall försöka rädda, effektivisera och göra
konkurrenskraftigt så att alla de komparativa fördelar som finns kommer till
sin rätt.
30
Anf. 38 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Först vill jag peka på det uttalande som Magnus Persson,
socialdemokrat, hade som avslutning i sitt inlägg. Det står där som skriften
på väggen för evärderliga tider att den borgerliga regeringen kommer att se
till att sjöfarten på Vänern fortlever. Det är gott att notera. Det tackar vi
Magnus Persson för. Han har helt absorberat det budskap som kommunika-
tionsministern, Roland Lében och jag har fäst till protokollet.
Sedan vill jag tala om för Magnus Persson att jag inte talade om arbetsför-
mågan, arbetskapaciteten och lojaliteten hos kommunikationsdepartemen-
tets tjänstemän. Det gällde det intryck som företrädare för Karlstad kom-
mun fick när de var på överläggningar i kommunikationsdepartementet. Jag
kan inte vitsorda tjänstemännens arbetsförmåga i olika departement, men
jag är övertygad om att de arbetar duktigt och lojalt precis som andra i rege-
ringskansliet.
Magnus Persson sade inledningsvis att de borgerliga här - det är Roland
Lében och jag - försöker komma ifrån våra motioner om Vänersjöfarten. I
våra tidigare inlägg har både Roland Lében och jag klargjort att vi under
tiden har fått sådana insikter i frågan om Vänersjöfarten och framför allt
beträffande kanalverket och dess kostnadsutveckling att vi rimligen har tagit
intryck av det. Vi är då till freds med detta. Vi bejakar t.o.m. de utredningar
som nu görs. Vi ser det som nödvändigt. Jag skall inte upprepa mera av vad
jag tidigare har sagt, men det är angeläget att Magnus Persson noterar detta
så att det inte behöver tas upp och ältas en gång till.
Herr talman! Avslutningsvis vänder jag mig främst till kommunikations-
ministern. Den roll som Vänerns Seglationsstyrelse spelar är mycket bety-
delsefull. Där har man på ett tidigt stadium privatiserat en eljest statlig verk-
samhet. Jag är övertygad om att kommunikationsminister Mats Odell redan
har fått det här goda, fina intrycket av den verksamheten med Seglationssty-
relsens ordförande Lars Larsson i spetsen och med Lars Ehlén som verkstäl-
lande kraft.
Andre vice talmannen anmälde att Magnus Persson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på interpellation 1991/92:130 om lagstiftningen om mark-
användning för järnväg
Anf. 39 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Stig Rindborg har frågat mig om jag avser att ta initiativ till
en mer ändamålsenlig lagstiftning avseende markanvändning för järnväg.
Som Stig Rindborg angett utarbetades under år 1989 en departementspro-
memoria (Ds 1989:69) som, beträffande åtkomst av mark för järnvägsända-
mål, innehöll ett förslag om införande av en nyttjanderätt benämnd banrätt
som ersättning för det nuvarande expropriationsförfarandet. Förslaget
byggde nästan helt på väglagens bestämmelser om vägrätt.
Vid remissbehandlingen var det åtskilliga remissinstanser som ställde sig
positiva till förslaget. Den övervägande delen av dessa har emellertid gjort
det endast i allmänna ordalag eller utan närmare motivering. Andra som ut-
talat sig positivt om förslaget har även framfört kritik mot dess utformning
och underlag.
Ett tiotal remissinstanser, däribland Hovrätten för Västra Sverige, Sveri-
ges Advokatsamfund och samtliga hörda instanser som representerar fastig-
hetsägarintressen, har framfört kritiska synpunkter och ifrågasatt promemo-
riaförslaget i ett flertal avseenden. Kritiken har främst tagit sikte på sådana
grundläggande frågor som rättssäkerhet, ersättning, inlösen och överkla-
gande.
Promemorian och remissbehandlingen har också visat på att det väsentliga
problemet vid markanskaffning för järnväg är tidsutdräkten vid överkla-
gande av fastighetsdomstolens avgöranden.
Den av remissinstanserna framförda kritiken är sådan att den inte kan för-
bigås obeaktad.
Mot denna bakgrund och utan att gå in på enskildheter kunde inte prome-
morians förslag läggas till grund för en lagstiftning utan ytterligare bearbet-
ning och en ny remissomgång.
I avvaktan på att ett lagstiftningsarbete i syfte att effektivisera förfarandet
beträffande markåtkomst för järnväg kan slutföras får gällande lagstiftning
tillämpas. Inom ramen för denna finns möjligheter till en snabbare hantering
av frågan om markåtkomst genom bl.a. ett utvidgat samarbete med lantmä-
terimyndigheterna och en vidare tillämpning av bestämmelserna om fastig-
hetsreglering i fastighetsbildningslagen.
Anf. 40 STIG RINDBORG (m):
Herr talman! Jag tackar Mats Odell för svaret. Min fråga om huruvida re-
geringen avsåg att ta initiativ till mer ändamålsenlig lagstiftning angående
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
32
markanvändning för järnväg besvaras med att gällande lagstiftning skall till-
lämpas i avvaktan på att lagstiftningsarbetet kan slutföras. Något annat är
väl knappast möjligt?
Min fråga nu är: När kan man förvänta sig att den nya lagstiftningen blir
klar? Det vore naturligt att få något slags antydan om tidsschemat med tanke
på att vi alla tycker att detta är mycket angeläget.
Hur bedömer regeringen de invändningar som riktades mot förslaget?
Det finns ytterligare en fråga som är intressant att få svar på. Det har nu
gått tre år sedan remissomgången avslutades. Vad har hänt därefter? Jag
uppfattade det som att projektet har legat i träda.
Två remissinstanser har framfört avgörande kritik, enligt kommunika-
tionsminister Mats Odell. Sveriges Advokatsamfund och Hovrätten för
Västra Sverige har nämligen sagt att de tillstyrker förslaget att tillskapa insti-
tutet banrätt med vägrättsbegreppet som mönster. Man erinrar inte mot hu-
vuddragen i den föreslagna lagstiftningen, men mot dess uppbyggnad enligt
väglagens modell. Hovrätten hyser förståelse för att önskvärd utbyggnad av
järnvägsnätet kan kräva ett mer ändamålsenligt tvångsförfarande än det som
tillämpas vid expropriationslagsförfarande.
Jag framställde tidigare en interpellation. Den var föranledd av att jag är
oroad över att infrastruktursatsningarna inte kommer i gång tillräckligt
snabbt - Dennisöverenskommelsen finns ju. Det enda jag vet är att de infra-
struktursatsningar som nu är på gång gäller spåren norr om Stockholm, men
inte spår mot själva Arlanda.
Jag uppfattar det som oerhört viktigt att en ny lag tillkommer utan dröjs-
mål och att man samtidigt gör klart att expropriationsersättningarna höjs i
syfte att oftare kunna göra snabba uppgörelser med markägarna. Detta är
inte enbart till gagn för markägarna utan framför allt för en progressiv ut-
veckling.
Anf. 41 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Låt mig börja med det som Stig Rindborg sade sist. När det
gäller Arlandabanan har regeringen i dag fattat beslut om att starta ett ex-
propriationsförfarande för fyrspåret norrut. Vi har först anslagit 200 milj .kr.
och nu ytterligare 550 milj.kr. för de arbeten som faktiskt redan är i gång.
Det finns ingen ko på isen här. Att starta ett lagstiftningsarbete i syfte att
påskynda denna process är ingen framkomlig väg. Vi måste använda oss av
de instrument som står till vårt förfogande.
Det handlar här om en mycket stor och komplex fråga som berör många
olika lagområden, t.ex. expropriationslagen, plan- och bygglagen, fastig-
hetsbildningslagen och inte minst naturresurslagen.
I denna kammare har jag besvarat ett antal frågor om olika infrastruktur-
projekt och anledningen till att de inte kommer i gång. Vi vet att t.ex. tun-
neln genom Hallandsåsen innebär ett gigantiskt expropriationsförfarande.
Den som är fastighetsägare har naturligtvis all anledning att försöka slå
vakt om den enskildes rättssäkerhet. Detta intresse står mot kravet på
snabbhet i hanteringen. Och det är väl inget tvivel om att det är just kravet
på snabbhet kontra den enskildes rättssäkerhet som är själva problemet.
Innan man har gripit sig an detta ärende har man ifrågasatt om det över
huvud taget föreligger något egentligt behov av ny lagstiftning. När rättsin-
stitutet vägrätt bildades på 30-talet, för att gå tillbaka något i tiden, fanns det
ett mycket påtagligt behov av att bygga ut vägnätet, ett förhållande som inte
motsvaras av järnvägens behov i dag. Man skulle kunna säga att det befint-
liga järnvägsnätet även under överskådlig tid framöver kommer att utgöra
huvudparten. Det här har byggts upp genom traditionella rättsliga institut
med bildande av särskilda järnvägsfastigheter.
Jämförelsen med vågrätten är kanske inte riktigt relevant. Man ser inte
framför sig ett stort nät, mer eller mindre finmaskigt, med järnvägar över
landet, vilka skall nyanläggas. Det handlar i stället om breddning av spår,
Arlandabanan, osv.
Jag tror att det i dag finns fem registrerade ärenden som handlar om ex-
propriation för järnvägsändamål på vårt departement. Ett av dessa ärenden
gäller Grödingebanan, som Stig Rindborg exemplifierade med. Detta
ärende är mycket komplicerat och innefattar en rad delbeslut, främst på
grund av omfattande ändringsyrkanden under ärendets gång avseende järn-
vägsdelens sträckning.
Det senaste ärendet rör delen Arlandabanan genom Upplands Väsby
kommun. I det fallet har vi som sagt fattat ett beslut i dag.
Under kommande tioårsperiod kan man räkna med några projekt, nämli-
gen de återstående linjerna Eskilstuna-Strängnäs, och Arboga-Örebro
inom Svealandsbanan. Det finns projekt utefter Norrlandskusten, den s.k.
Bothniabanan som banverket har att ta ställning till, osv.
En stor del av det planerade banutbyggandet som dubbelspår, banrät-
ningar och utvidgning av bangårdar torde kunna ske genom fastighetsregle-
ring enligt fastighetsbildningslagen. Någon avservärd ökning av antalet ex-
propriationsärenden är knappast att förutse mot denna bakgrund.
Herr talman! På Stig Rindborgs fråga när en lagstiftning är att vänta,
måste jag faktiskt svara att jag inte vet det. Vi har i dag ingen plattform att
stå på för uppfattningen att behovet är stort, utan man måste göra ytterligare
överväganden innan man griper sig an det ytterst komplicerade arbete som
det skulle vara att tillskapa en banrätt.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på fråga 1991/92:522 om framtida satsningar på infrastruk-
turen i södra Sverige
Anf. 42 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Kenneth Lantz har frågat mig hur jag tänker agera för att vi
skall kunna vara så flexibla som möjligt i transportval från Skåne mot konti-
nenten.
Bakgrunden är närmandet till EG, som kan innebära stora förändringar
för Sverige.
Det är av stor betydelse för Sverige, oavsett medlemskap i EG, att skapa
förutsättningar för snabbare och bättre transporter mot det övriga Europa.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 85
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på interpella-
tioner och frågor
34
Vårt avståndshandikapp på i medeltal 70 mil till marknaderna i Central-
europa måste reduceras tidsmässigt för att vi skall bli konkurrenskraftiga.
Detta kan ske genom satsningar inom olika delar av vårt kommunikations-
nät. En förbindelse över Öresund för väg- och järnvägstransporter kommer
att byggas och den underlättar transporter till kontinenten. Det är emellertid
också viktigt att de färjeförbindelser som finns och de som kan skapas mot
kontinenten har goda förutsättningar att verka och utvecklas genom t.ex. väl
utbyggda landanslutningar.
Vi har, som jag ser det, en god beredskap och goda möjligheter till flexibi-
litet i det transportnät som finns och som vi kommer att utveckla vidare
framöver.
Anf. 43 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Först vill jag tacka kommunikationsministern för det svar
som jag har fått. Jag gläder mig speciellt över ordet ”flexibilitet”, för det
hade jag tänkt att anknyta mitt anförande till vid en ytterligare utveckling av
min fråga.
I södra Sverige är det en riksbangård Syd på gång. Den kan placeras
ganska långt söderut i Skåne, men det är också möjligt att placera riksban-
gården i någon av de norra delarna av landskapet, förslagsvis i Helsingborgs-
regionen. En placering i Helsingborgsregionen skulle påverka en riksban-
gård Syds effektivitet i positiv riktning, inte minst med tanke på flexibilite-
ten.
Av svaret framgår det att det är önskvärt med en flexibilitet. Därför öns-
kar jag att kommunikationsministern kunde ge mig svaret att man vill arbeta
för att riksbangård Syd skall placeras i Helsingborgsregionen.
Anf. 44 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är frestande att gå in på de överväganden som skall ligga
till grund för placeringen av riksbangård Syd. Som Kenneth Lantz säkert för-
står är inte detta ett ärende som man bereder i riksdagens talarstol, utan
övervägandena sker framför allt inom banverket. Det är bl.a. den typen av
stora strategiska beslut som gör att man ännu inte kan satsa så mycket pengar
på utbyggnad av nya spår och nya stora leder i Skåneregionen. Man måste
först fatta de stora besluten.
Jag kan dess värre inte lova Kenneth Lantz att riksbangård Syd kommer
att hamna i närheten av Helsingborg eller i någon annan ort i Skåne. Det
krävs en fortsatt utredning och fortsatta överväganden.
Flexibiliteten finns dock, och det är faktiskt transportmarknaden som i
väldigt stor utsträckning styr var de olika knutpunkterna kommer att ligga,
var hamnkapaciteten kommer att bli mest utnyttjad osv. Detta är ingenting
som statsmakterna kan styra.
Anf. 45 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Just transportnäringen i regionen nordvästra Skåne är som
bekant väldigt stor och stark. Ett bra sätt att gå denna bransch till mötes är
att arbeta för flexibilitet.
Jag vill framföra mitt tack till kommunikationsministern, och jag hoppas
att vi fortsättningsvis skall kunna vara överens om en god placering av riks-
bangård Syd.
Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 14.14 på förslag av förste vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 14.30.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30.
7 § Aktuell debatt: Åtgärder mot den ökande arbetslösheten
Anf. 46 ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Varje ny bedömning av effekterna av regeringens politik vi-
sar att denna ger upphov till ökad arbetslöshet. Förra veckan kom två sådana
bedömningar, nämligen finansdepartementets långtidsutredning och AMS
nya prognos.
På mindre än ett halvt år har finansdepartementets prognoser för arbets-
lösheten räknats upp med inte mindre än 60 000 personer. För nästa år blir
arbetslösheten nästan 5 %, inemot en kvarts miljon människor. Enligt AMS
prognos blir den tidvis ännu högre, 6-7 %.
Dessa kalkyler innefattar en stor långtidsarbetslöshet med mycket allvar-
liga konsekvenser både för dem som drabbas och för Sveriges ekonomi.
Vad beror det på att regeringens bedömning av arbetslösheten har blivit
så mycket mer pessimistisk? Ja, det beror inte på omvärlden. Finansdeparte-
mentets senaste bedömning visar att exporten ökar i stort sett på det sätt som
ni trodde i höstas. Sverige återvinner konkurrenskraft, och Sverige kan ta
vara på den uppgång i världshandeln som sker under de närmaste åren.
Det är i stället den inhemska bilden som försvagas. Detta är en direkt följd
av regeringens egna åtgärder riktade mot investeringarna, mot hushållen och
mot kommunerna. Det försämrar möjligheterna för hundratusentals företag
att få avsättning för de varor och tjänster som de producerar.
Vi socialdemokrater är plågade av att se hur den ena åtgärden efter den
andra vidtas som ökar arbetslösheten. Vi är plågade av att se hur det ena
förslaget efter det andra med syftet att bekämpa arbetslösheten blir avvisat
i utskotten. I går vände vi socialdemokrater oss till de borgerliga partierna i
de utskott som har ett särskilt ansvar för kampen mot arbetslösheten, nämli-
gen finansutskottet, arbetsmarknadsutskottet och näringsutskottet. Vi före-
slog dem att lägga prestige och partitaktik åt sidan. Vi uppmanade dem att
medverka till konstruktiva insatser som förhindrar massarbetslöshet och
som tar till vara medborgarnas vilja att arbeta.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Aktuell debatt:
Åtgärder mot den
ökande arbets-
lösheten
35
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Aktuell debatt:
Åtgärder mot den
ökande arbets-
lösheten
36
Som ett led i ett sådant arbete vill vi att riksdagen låter landets ledande
ekonomer redovisa sin syn på vilka åtgärder som kan vidtas för att bekämpa
arbetslösheten.
Jag vädjar till finansministern att hon bidrar till ett konstruktivt arbete för
en effektiv kamp mot arbetslösheten. Gör inte om de misstag som land efter
land ute i Europa gjorde under 1980-talet. Då lät man arbetslösheten gå upp,
och snart hamnade man i långtidsarbetslöshetens återvändsgränd.
Låt oss i stället se till att arbetslösheten bekämpas aktivt och effektivt med
de medel som gör det möjligt att behålla en god prisstabilitet och att för-
bättra konkurrenskraften.
Anf. 47 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka Allan Larsson för att vi får ytterligare ett
tillfälle att diskutera regeringens ekonomiska politik. Jag tycker att det är
väldigt trevligt att få göra det. Det är nämligen en mycket bra ekonomisk
politik.
Det mest konstruktiva som Allan Larsson skulle kunna medverka till för
att motverka en ökande arbetslöshet tror jag är att Socialdemokraterna fun-
derar en gång till för att därefter dra slutsatsen att det är precis den ekono-
miska politik som regeringen för som kommer att leda till en sjunkande ar-
betslöshet samt till en stigande sysselsättning och välfärd under åren fram-
över.
För något mindre än ett år sedan var det ju valrörelse i det här landet.
Vi i Folkpartiet liberalerna varnade för den arbetslöshetsbomb som låg och
tickade. En i åratal felaktig ekonomisk politik skulle komma att leda till att
tiotusentals människor varslades om uppsägning och blev av med sina jobb
därför att deras företag var olönsamma. Vi varnade i likhet med AMS-che-
fen för att arbetslösheten skulle komma att stiga. Svaret från Socialdemokra-
terna då var närmast ett goddag yxskaft. Det fanns inte några allvarligare
problem, sade ni. Kurvan för industriproduktionen och sysselsättningen
skulle snart vända uppåt - den berömda vändpunktsdebatten.
I dag har vi facit i hand. Den arbetslöshetsbomb som Allan Larsson apte-
rade håller nu på att brisera. Det är ett mycket högt pris som enskilda männi-
skor i dag tvingas betala för den tredje vägens misslyckanden.
Herr talman! Därför har regeringen slagit in på en ekonomisk politik som
syftar till att ställa landets ekonomi till rätta. Denna ekonomisk-politiska
strategi ligger fast. Den strategi som vi har valt är en kombination av tillväxt-
skapande åtgärder och en politik för låga pris- och löneökningar. Det är den
enda möjliga politiken.
För en vecka sedan presenterade finansdepartementets tjänstemän årets
långtidsutredning. Jag vet att Allan Larsson har fått en alldeles egen före-
dragning av innehållet i denna. Tydligen har han inte riktigt tagit till sig bud-
skapet. Budskapet i långtidsutredningen är nämligen detsamma som det som
jag har fört fram i riksdagens talarstol ett antal gånger, senast i den finanspo-
litiska debatten för två veckor sedan: den ekonomiska politiken måste vara
långsiktig och fast. Kortsynta hänsynstaganden får inte förstöra möjlighe-
terna till framtida tillväxt.
Långtidsutredningen visar nämligen att det finns mycket goda möjligheter
till en stark ekonomisk utveckling i Sverige framöver. Utredningens förfat-
tare talar faktiskt om 90-talet som det goda årtiondet. I ett fullt troligt scena-
rio visar man hur Sverige kan nå treprocentiga tillväxttal fram till år 2005.
En sådan utveckling, bara som en illustration, skulle innebära att sysselsätt-
ningen ökar och att det genomsnittliga hushållet får en inkomstökning med
närmare 50 %, från 200 000 kr. i dag till 300 000 kr. Denna utveckling är,
tycker jag, mycket eftersträvansvärd, därför att den ger människor ökad väl-
färd.
En sådan utveckling kommer inte av sig själv. Den kräver åtminstone två
saker.
Den ena faktorn är att det behövs en hygglig ekonomisk utveckling i ut-
landet. Sannolikheten för en sådan utveckling är faktiskt ganska stor med
hänsyn till de positiva effekterna av en ökande internationalisering och av
utvecklingen beträffande EG:s inre marknad. Det finns faktiskt en del
tecken på en uppgång i USA, och dessa blir allt tydligare.
Den andra faktorn som långtidsutredningen lägger betydligt större vikt vid
är att Sverige för en god ekonomisk politik, och det är en sådan politik som
regeringen har slagit fast. Man kan säga att den innehåller tre huvudinslag:
Först gäller det att öka den ekonomiska tillväxten genom strategiska skat-
tesänkningar, infrastrukturinvesteringar, satsning på forskning och utbild-
ning samt andra åtgärder som stimulerar till investeringar och sysselsättning
i Sverige. Det är ju här som vi vill ha jobben.
Den andra uppgiften är att sanera de offentliga finanserna för att säkra en
låg inflation, bereda investeringar utrymme på kapitalmarknaden och hålla
Sverige inom ramen för EG:s konvergensregler. Socialdemokraterna läm-
nade efter sig offentliga finanser i en betydande oreda - milt uttryckt.
Den tredje delen i den ekonomiska strategin handlar om att skärpa kon-
kurrenstryck och förändringstryck i hela den svenska ekonomin och att sam-
tidigt skapa en valfrihetsrevolution för medborgarna.
De åtgärder som vidtas på kort sikt inom ramen för denna strategi för att
lindra effekterna av den förra regeringens politik när det gäller enskilda
människor måste naturligtvis verka i samma riktning som de långsiktiga åt-
gärderna. Därför ingår i denna långsiktiga strategi betydande tidigarelägg-
ningar av infrastrukturinvesteringar, utbildningsinsatser och andra aktiva ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder.
En viktig del av den långsiktiga strategin är just anpassningen av åtgär-
derna i tiden, så att enskilda människor inte i onödan får betala ett alltför
högt pris för tidigare misslyckanden.
Kortsiktiga åtgärder som verkar i motsatt riktning mot vad som är nödvän-
digt på längre sikt hotar faktiskt ekonomins tillväxtkraft. De riskerar att leda
till valutautflöden och räntechocker och därmed till en fördjupad arbetslös-
hetskris.
Den socialdemokratiska politiken har hittills handlat om precis sådana åt-
gärder som långtidsutredningen varnar för. Man säger sig vara för ett sänkt
skattetryck på sikt, men man vill höja skatterna, särskilt för de mindre och
medelstora företagen, med flera miljarder kronor. Man vill minska de of-
fentliga utgifterna på sikt, men först skall de öka.
Herr talman! Om man skall gå åt ett håll, är det faktiskt klart olämpligt
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Aktuell debatt:
Åtgärder mot den
ökande arbets-
lösheten
37
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Aktuell debatt:
Åtgärder mot den
ökande arbets-
lösheten
38
att börja färden med att gå åt precis motsatt håll. Resultatet av en sådan
utflykt blir bara att man når målet mycket senare. Risken är också överhäng-
ande för att man aldrig någonsin kommer fram.
Detta vet socialdemokraterna. De bedriver nu en politik som fungerar en-
bart i opposition, den skulle inte fungera om de vore i regeringsställning. Det
är därför den förre finansmininistern, Allan Larssons företrädare Kjell-Olof
Feldt, i en intervju nyligen varnar för att Socialdemokraterna skulle komma
till den felaktiga slutsatsen att deras oppositionspolitik är riktig. Han säger
att man riskerar att ”bygga upp en position inför nästa val som gör att social-
demokratin i regeringsställning skulle bli livsfarlig för landet.” Det är ganska
hårda ord fällda av en tidigare socialdemokratisk finansminister.
När Bengt Westerberg för litet drygt en månad sedan deltog i en debatt av
det här slaget, även den initierad av Socialdemokraterna, sade han helt rik-
tigt: ”Infrastrukturinvesteringar och aktiv arbetsmarknadspolitik går hand i
hand med en politik för tillväxt och stabila priser.” Det är - jag vill gärna
upprepa detta - en viktig del av regeringens ekonomisk-politiska strategi att
hävda arbetslinjen och att anpassa åtgärder i tiden, så att enskilda människor
så långt möjligt hålls skadeslösa av tidigare misslyckanden.
Därför har vi betydande mängder av åtgärder för att behålla och utveckla
arbetskraftens kompetens och förförbättringar av landets infrastruktur, som
är självklara delar av en långsiktig tillväxtpolitik. Vi har fattat beslut om
ganska stora tidigareläggningar av investeringar i vägar och järnvägar.
Vi har lagt ett förslag till riksdagen som behandlas just nu, om ungdoms-
praktik. Det är meningsfull sysselsättning för ungdomar. Till min häpnad har
Socialdemokraterna gått emot detta förslag. Det är milt sagt uppseende-
väckande, nästan skandalöst, tycker jag. Socialdemokraterna säger alltså
nej till offensiva förslag från regeringen som ger ungdomar meningsfull sys-
selsättning.
Arbetslöshet är faktiskt, Allan Larsson, en oerhörd mänsklig tragedi. Den
som blir arbetslös kan få sitt sjävförtroende knäckt. Vi vet att det finns ett
samband mellan arbetslöshet och dålig hälsa samt många andra sociala pro-
blem. Därför är det en politisk huvuduppgift att se till att föra en politik som
skapar långsiktiga och trygga jobb. Jag beklagar verkligen att Socialdemo-
kraterna inte tycks vara med på den linjen.
Regeringen är ständigt uppmärksam på läget på arbetsmarknaden. Vi
kommer kontinuerligt med förslag. Det räcker med att se på det som föresla-
gits under det senaste halvåret för att dra denna slutsats. Styrkan i regering-
ens ekonomiska politik ligger i just överensstämmelsen mellan de kortsiktiga
åtgärderna och de långsiktiga målen. En sådan politik är nödvändig om vi
skall kunna få i gång tillväxten och få ned arbetslösheten till rimliga nivåer.
Allan Larssons bidrag hittills är att riskera högre räntor och färre jobb. Kon-
kret är det att säga nej till ungdomspraktik. Jag tycker att det är en dålig
politik, särskilt för dem som i dag är arbetslösa.
Anf. 48 ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Jag valde i min inledning att uppmana Anne Wibble att lägga
prestigen och partitaktiken åt sidan och medverka i ett konstruktivt arbete
för att bekämpa arbetslösheten. Tyvärr för de arbetslösa visar Anne Wibble
ingen som helst vilja att föra ett konstruktivt resonemang. Allt var fel tidi-
gare, nu är allt så bra.
Men utgångspunkten när den här regeringen startade sitt arbete var att
arbetslösheten i Sverige var lägre än i alla länder med borgerlig regering,
som har prövat er politik. Ni har själva visat att er politik, nu när man räknar
in effekterna, leder till en arbetslöshet som omfattar 60 000 fler människor
än ni visade i prognoserna i höstas.
Kom också ihåg, Anne Wibble, att när ni tog över var Sverige ett av de få
länder som uppfyllde EG:s högt ställda stabiliseringskrav. Det är utgångs-
punkten. Det skall ni tala om för omvärlden, just för att det inte skall uppstå
sådana situationer som i höstas, när ni pratade fram valutautflöde och ränte-
chock.
Jag skall försöka, herr talman, att återföra debatten till det spår som jag
angav. Det är angeläget att nu snabbt sätta in åtgärder som förhindrar den
väldiga ökning av arbetslösheten som anges i både finansdepartementets och
AMS prognoser. Vi skall bekämpa arbetslösheten med metoder som gör det
möjligt att samtidigt bevara prisstabiliteten och återvinna konkurrenskraft.
Vad är det då vi vill göra? Jag skall ge några exempel på det.
Vi vill att fler skall få yrkesutbildning. Därför bör gymnasieskolan byggas
ut. Ungdomar skall gå in i utbildning, inte ut i arbetslöshet. Vi vill stimulera
kompetenshöjning i arbetslivet. Det är bättre att använda pengar till sådant
än till att betala ut passivt kontantstöd. Vi vill att vuxna som vill förkovra sig
skall kunna göra det genom komvux. Det är verkligen ingen lyxutbildning
för Spanienfarare, som en del har fått för sig. När det är lågkonjunktur på
arbetsmarknaden skall det vara högkonjunktur i utbildningen. Det motver-
kar arbetslöshet. Det motverkar också inflation genom att vi slipper fram-
tida flaskhalsar i form av brist på arbetskraft.
Vi vill att ungdomar skall ha jobb, och vi tycker inte att regeringens förslag
räcker till. Ungdomar skall ha arbete och en lön att leva på. Det ger inte
regeringens förslag.
Vi vill få till stånd ombyggnad och underhåll av skolor och andra kommu-
nala lokaler. Det är nu när det finns ledig kapacitet som vi skall klara av det.
Vi vill rusta upp och modernisera bostäder från miljonprogrammets dagar.
Det är nu det skall ske, inte om några år, då näringslivet vill sätta i gång och
bygga. Vi vill rusta upp vägarna och skynda på de stora projekt som rege-
ringen nu senarelägger, t.ex. Arlandapendeln och tunneln genom Hallands-
åsen. Det är nu jobben skall i gång.
Det behövs alltså insatser inom utbildning och på arbetsmarknadspoliti-
kens område, och det behövs investeringar och underhåll. Men det behövs
också insatser för att stabilisera finansmarknaden och återställa framtidstron
på detta viktiga område. Vi vill säkerställa att näringslivet får tillgång till det
riskkapital som finns på marknaden. Därför bör staten avstå från planerna
på att suga in 10 miljarder kronor per år till statsbudgeten.
Utförsäljningen av de statliga företagen sker vid alldeles felaktig tidpunkt.
Denna utförsäljning blir en snara om halsen på de privata företag som skall
växa och som behöver nytt kapital. Vi vill för vår del i stället öka tillgången
på riskkapital genom att ge AP-fonden större frihet och möjlighet att själv
välja sina placeringar. Det kommer att behövas nytt riskkapital på många
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Aktuell debatt:
Åtgärder mot den
ökande arbets-
lösheten
39
|
Prot. 1991/92:85 26 mars 1992 |
håll i näringslivet, både i banker och inom industrin under de närmaste åren. |
sätt.
|
Aktuell debatt: |
Skall vi undvika att finanskrisen fördjupas måste fastighetsmarknaden sta- Som en andra åtgärd bör regeringen vänta med sänkningen av avdragsrät- Herr talman! Detta är exempel på konkreta åtgärder som vi kan vidta för Tiden rinner snabbt, finansministern. Arbetslöshetssiffrorna räknas upp Anf. 49 IAN WACHTMEISTER (nyd): Herr talman! Anne Wibble och Allan Larsson brukade i allmänhet tala Vägar och vändpunkter - så har resonemanget gått. Men jag tror att folk Låt oss se på marknaden och jobben just nu. Det ser illa ut. Arbetslöshe- Om man verkligen vill göra någonting, finns det förträffliga förslag att se |
40
ten, med gamla förslag som man hittat i någon gammal byrålåda för tre år
sedan.
Ett förträffligt förslag är att inrätta en investeringsbank, baserad på en del
av löntagarfondernas pengar. Den skulle lösa kreditkrisen, få nya företag att
komma i gång, förhindra att goda företag läggs ner, osv. Den skulle ägas av
det svenska folket och de företag som en gång har betalat in till fonderna. Vi
skulle kunna rädda riskkapitalförsörjningen till småföretagen, och vi skulle
över huvud taget stadga ekonomin. Regeringen känner till förslaget. Jag an-
tar att det ligger i någon byrålåda.
Ett annat bra förslag är att ta bort fastighetsskatten eller åtminstone hal-
vera den. Fastighetsskatten är en dynamisk faktor i vårt samhälle. Den är
dynamisk på det viset att det går åt pipan när fastighetsskatten är för hög.
Den har framkallat en stor bankkris: fastighetsbolag och banker ”ramlar”. I
går var det Reinholds, i förrgår Nordbanken, i dag är det Första Sparbanken,
i morgon något annat. Skall vi hålla på så här tills allting har ramlat och bara
landstingen är kvar?
Vi läste en artikel där det talas om att 150 000 byggjobbare kan bli utan
arbete. En regering som förstår vad det handlar om skulle föreslå ett slo-
pande av fastighetsskatten nu. Riksdagen skulle, om regeringen gjorde det
och hade ordning på sina partier, säga ja.
Konkurslagstiftningen behöver ändras. Garantilöner har nämnts. Det är
som gjort för dem som vill fuska och mygla, och det gör de också.
Ett annat inslag är att beakta leverantörernas situation. Det är nämligen
de första som faller i en konkurs. Goda, skickliga och välskötta företag faller
i konkurser på grund av det upplägg som vi har. Det borde man ändra på.
Först skyddar staten banker och sedan skyddar leverantörerna. På det viset
blir det ytterligare en dominoeffekt, och företag slås ut.
Ungdomslöner har det talats om. Felet med dem är att det tydligen är
facket som styr. Vilken regering vi än har är det facket som styr. Facket är
inte med på att ge riktiga ungdomslöner. Därför hittar man på några andra
konstiga löner, där det egentligen i praktiken är staten som betalar lönerna.
Då tycks det vara okej. Jag tycker, vi tycker, att det riktiga vore att företagen
betalar ungdomslöner. Det finns en del idéer på hur man skulle kunna lägga
upp det där. Jag hinner inte gå in på det nu.
Förläng provanställningstiden, heter ett annat förslag. Självklart skall
man göra det. Fråga ungdomarna vad de vill. Fråga inte hela tiden facket
eller några andra vad de tror att ungdomarna vill. Det är inte kravmaskiner
eller särintressen som vi behöver just nu. Jag tror att en förkrossande majori-
tet i landet skulle hålla med om detta.
Investera i vägar, järnvägar och broar heter nästa punkt. Det har vi hört
på ställe efter ställe. För att göra det kort vill jag bara säga att självklart skall
vi göra sådana investeringar. Problemet tycks vara att det är svårt att komma
i gång. Är det detta som är politikens sjuka att man bara kan prata men det
blir ingenting? Det är inte utredningar som skall till, utan det är vägar, järn-
vägar och jobb. Kom loss, bit er inte fast i bordskanten eller var det än är
någonstans.
Bygg på bara, brukade socialdemokraterna säga och byggde bostäder som
ingen kunde bo i, inte ville eller inte hade råd. Det går inte. Sådana dumhe-
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Aktuell debatt:
Åtgärder mot den
ökande arbets-
lösheten
41
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Aktuell debatt:
Åtgärder mot den
ökande arbets-
lösheten
42
ter kan vi inte göra nu. Men vi kan bygga det som behövs. Vi kan bygga
t.ex. ålderdomshem, för de behövs. Det finns en marknad. De är bra för
människorna och för hela samhället. Vi sparar pengar. Allting är bra, så gör
det då!
Reparationer och underhåll av offentliga byggnader? Självklart skall vi
göra det. Tänk om och ta de goda idéerna, varifrån de än kommer. Kom ihåg
att det är de små företagen som måste få de goda villkoren. Det är dessa
som skapar välståndet. Det finns hundratusentals jobb där, om man bara ger
företagen de rätta politiska signalerna.
Till sist: Byråkratin dödar företagsamheten, och byråkratin kommer här-
ifrån, från denna kammare och från regeringen. Pappersarbete, pålagor,
krångel är sådant som gör att småföretagarna inte drar i gång. Det kan vi
göra någonting åt, och låt oss göra det. Jag skall gärna göra det i samarbete
med Allan Larsson eller med vem som helst. Tack.
(Applåder)
Anf. 50 LARS-OVE HAGBERG (v):
Herr talman! Stoppa arbetslösheten, nu går det här inte längre! Utan att
överdriva skulle jag kunna säga att regeringens agerande mot arbetslösheten
kan betecknas som mycket svagt. Det var så som finansministern sade, att
Folkpartiet före valet varnade för en arbetslöshetsbomb. Nu har den bom-
ben briserat. Frågan är om det var folkpartisterna eller socialdemokraterna
som tände på. Nog är det väl så att finansministern representerar Folkpar-
tiet, och det är nu som bomben har briserat.
AMS prognos pekar på att vi är inne i ett mycket allvarligt läge och att
oerhört många arbetstillfällen kommer att försvinna till nästa sommar, om
ingenting händer. Då måste man stoppa arbetslösheten. Det är på största
allvar vi måste ta det här för att vi inte skall få en permanent öppen arbetslös-
het. Nu har vi ett sådant läge att nästan var och en känner någon, släkting
eller bekant, som är arbetslös. Då går det inte, fru finansminister, att hänvisa
till att vi år 2005 har tillväxt och välfärd.
Nu är huvudfrågan: Vilka skall få del av tillväxt och välfärd? Stämplar vi
nu ut människor, är de utanför den tillväxt som sker. Det ser vi redan i indu-
strin. Vi kan få en uppgång i industrin. Vi kan få en uppgång av vinsterna.
Men hur många är det som är i arbete i vårt land? Vägvalen är tydligen: infla-
tionsbekämpning och arbetslöshet, men om man vill vidta offensiva åtgärder
mot arbetslösheten, då hotas det med höjd ränta.
Vad är det för samhälle som vi lever i? Vad i hela friden är det för en mark-
nad som tillåter sådana val över huvud taget? Detta borde finansministern
svara på som så gärna vill att denna marknad skall råda över allting.
AMS föreslår nu att man skall satsa ytterligare 5,3 miljarder. Pengarna
skall gå till infrastruktur, reparationer och ombyggnader. För vänsterpartiets
del föreslår vi ca 10 miljarder över regeringsförslaget som skulle satsas mot
arbetslösheten - 6,4 miljarder direkt till sysselsättningsskapande åtgärder,
dessutom 2,5 miljarder till utbildning och 1,6 miljarder till beredskapsarbe-
ten. Dessa är oerhört viktiga i dag då många inte längre får stämpla på ar-
betslöshetskassan.
Vi har alltså varit tidigt ute och, kan jag väl säga, varit något mer förut-
seende än regeringen, som fortfarande tydligen inte har insett allvaret i det
hela.
Visst finns det ljuspunkter i industrin, som Allan Larsson sade, men frå-
gan är ändå om vi skall tillåta att så många får lämna industrin i det här läget.
Vore det inte på sin plats att fundera över särskilda stimulansåtgärder för att
öka kompetensen hos dem som i dag är verksamma i industrin? När kon-
junkturen vänder, bör de finnas kvar i industrin, för i så fall har vi ett gott
försprång.
Men jag ser inga sådana åtgärder. I stället dumpar industrin människor ut
i arbetslöshet, trots att arbetsmarknadsstyrelsen erbjuder resurser till utbild-
ning.
Det är egentligen inhemska problem som vi har att brottas med i dag. Den
kritik som de nuvarande regeringspartierna riktade mot den gamla rege-
ringen för att svårigheterna är inhemskt skapade, framför allt på industri-
sidan, slår tillbaka på den nuvarande regeringen vad gäller byggandet och i
fråga om kommunerna.
Jag anser att det vore en mycket bra åtgärd att följa vänsterpartiets förslag
att inte dra in 7,5 miljarder från kommunerna nästa år utan snarare tidigare-
lägga 3,8 miljarder från den 1 juli för sysselsättningsstimulerande åtgärder i
kommunerna - till ROT-program, vägar och annat - som komplement till
arbetsmarknadsstyrelsens insatser.
Det skulle sätta fart på hjulen, så att arbetslösheten minskar framöver. Jag
tycker att finansministern borde ta sig en särskild funderare över om inte den
vägen vore värd att gå.
I sammanhanget kan man tycka att oppositionen borde vara helt enig. Jag
instämmer i flera av Allan Larssons förslag - ja, i nästan allihop - men jag
blir förvirrad, liksom finansministern blev i den ekonomiska debatten. Hur
är det med socialdemokraterna egentligen? Vill ni stoppa indragningen från
kommunerna eller inte? Vad är det för linje som gäller?
Det vore mycket intressant, Allan Larsson, att se om det finns en enig op-
position i riksdagen, vilket det gör ute i landet, som absolut anser att de här
pengarna skulle göra nytta för sysselsättningen framöver.
Till sist: Det borde finnas möjligheter till en bred enighet om att stoppa
arbetslösheten. Vi borde kunna komma överens om infrastruktursatsningar
mycket snabbare och mycket effektivare än vad som sker i dag. ROT-pro-
gram i vid omfattning borde det finnas allmän uppslutning kring, likaså om
att inte dra in pengar från kommunerna, om att utbilda människor i industrin
och öka deras kompetens i stället för att driva ut dem i arbetslöshet, och
t.o.m. om regionala satsningar - jag tänker då på skattelättnader i den pri-
vata tjänstesektorn, t.ex. i fråga om turistmomsen.
Anf. 51 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Låt mig börja med att något kommentera det som lan
Wachtmeister sade. Om förslagen är bra, är det självklart att de skall genom-
föras. Jag kan nämna, bara som en liten upplysning, att vi diskuterar frågan
om fastighetsskatten på kommersiella lokaler just därför att det är så oerhört
centralt att bevara och säkra en stabilitet i betalningssystemen. Det är upp-
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Aktuell debatt:
Åtgärder mot den
ökande arbets-
lösheten
43
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Aktuell debatt:
Åtgärder mot den
ökande arbets-
lösheten
44
riktigt sagt bra mycket bättre att göra någonting på det området än att staten
skall börja köpa fastigheter, som Allan Larsson tycks vara inne på.
Allan Larsson nämnde att Sverige uppfyller konvergenskraven som EG
har ställt upp. Ja, det är alldeles utmärkt. Jag var faktiskt så sent som i går i
London och slog på trumman för att Sverige är ett oerhört bra land att inve-
stera i. Vi har väldigt goda framtidsutsikter.
Om vi gjorde som Allan Larsson tycks förespråka nu, dvs. stimulerade till
en betydande inhemsk expansion, befarar jag, med ledning av de samtal som
jag förde i London, att de utländska investerarna skulle fly landet som attan.
Det var precis det de gjorde under den socialdemokratiska regeringstiden.
Allan Larsson var mycket inne på att vara konstruktiv, och jag vill gärna
ta fasta på det. Om Socialdemokraterna och Allan Larsson verkligen ville
göra en konstruktiv insats, tycker jag att de borde fundera på en viktig fråga
som inte har varit uppe här, nämligen hur parterna skall utforma ett lönesy-
stem som fungerar i en låginflationsekonomi med fast växelkurs.
I stället för löneökningar på 10 % och prisökning på 10 % har vi helt andra
utgångspunkter nu än under 80-talet, säg prisökningar på 2 % och löneök-
ningar som vid den låga inflationstakten ger ökade reallöner.
Därför tycker jag att det är angeläget att parterna börjar fundera på hur
de skall bryta upp ortodoxa tänkesätt och rutiner och sätta sig ned tillsam-
mans eller var för sig och tänka igenom hur man skall lägga upp framtida
förhandlingssystem. Det är nämligen angeläget från den utgångspunkten att
parterna funderar över vad som kan behöva förändras för att säkerställa låg-
inflationsförväntningar i fackförbund och arbetsgivarorganisationer.
I stället för att enbart vända sig till ministrar med frågor om hur arbetslös-
heten skall klaras, undrar jag om inte de organisationsanknutna riksdagsle-
damöterna kunde passa på att göra en konstruktiv insats och ställa den typen
av frågor till egna styrelser och parter på arbetsmarknaden.
Jag vill gärna upprepa det uttalande av förre finansministern Kjell-Olof
Feldt som jag återgav förut. Han har ju sagt att den politik som Allan Lars-
son förespråkar innebär att man bygger upp en position inför nästa val som
gör att socialdemokratin i regeringställning skulle bli livsfarlig för landet.
Kjell-Olof Feldt har nämligen förstått det som Allan Larsson inte tycks för-
stå, nämligen att om man syftar till att minska arbetslösheten kan man inte
föra en ekonomisk-politisk debatt utan att frågan om långsiktighet och för-
troendet för den svenska ekonomin faktiskt är med i diskussionen.
Allan Larsson har nu hållit anförande efter anförande och talat om beho-
vet att göra någonting åt arbetslösheten. Men han talar aldrig om vikten av
att hos svenska arbetsmarknadsparter och företag och hos utländska investe-
rare skapa det förtroende som socialdemokratisk politik tyvärr har helt för-
stört. Att nu kortsiktigt göra fel saker kan skada sysselsättningen under hela
90-talet.
Vi har från regeringens sida ständig uppmärksamhet på läget på arbets-
marknaden, och jag vill gärna upprepa att en aktiv arbetsmarknadspolitik
som innefattar arbetslinjens fullföljande är en central del av den tillväxt-
främjande politik som nu förs.
Jag kan nämna för dem som inte kommer ihåg det att i höstas, omedelbart
efter regeringsskiftet, anslogs ungefär 4 miljarder kronor för dels tidigare-
läggning av statliga byggnadsinvesteringar, dels betydande insatser i AMS
regi, bl.a. för utbildning.
I december anslogs ytterligare medel till arbetsmarknadsstyrelsen. Man
behöver inte slå på trumman varje gång man gör saker och ting, utan det
viktiga är ju att åtgärderna sätts in.
I januari tidigarelades infrastrukturinvesteringar för ungeför 4 miljarder
och för något mindre än en månad sedan ytterligare infrastrukturinveste-
ringar för 4 miljarder kronor.
Den inriktningen, att anpassa åtgärdernas förläggning i tiden, kommer vi
att fullfölja just därför att vi har den mycket höga ambitionen att inte i onö-
dan utsätta enskilda människor för att betala ett alltför högt pris för en tidi-
gare, misslyckad politik. Men det måste vara åtgärder, Allan Larsson, som
passar in i en långsiktigt förtroendeskapande politik.
Om Sverige övergav låginflationslinjen och gav sig in på en expansiv poli-
tik, ungefär som fransmännen gjorde i socialistisk regi under ett år, skulle vi
medvetet förstöra utsikterna till en god ekonomisk utveckling och en god
sysselsättningsutveckling för resten av 90-talet. Detta tänker jag icke med-
verka till.
Anf. 52 ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Vi skall inte överge någon låginflationspolitik. Vi är mycket
bestämda. Den nedväxling vi åstadkom förra året från en hög inflation till
en prisstabilitet på bästa europeiska nivå skall fullföljas. Det är inte Anne
Wibbles politik som har åstadkommit att vi nu har den lägsta inflationen i
Europa. Det gjorde vi, och det tänker vi fullfölja när vi igen får möjlighet
att driva vår politik.
Det är viktigt att skapa ett internationellt förtroende. Det kunde vi se un-
der förra året. Vi kunde få ner räntan och åstadkomma ett kraftigt valutain-
flöde. Det var ett uttryck för att omvärlden hade förtroende för den ekono-
miska politik som fanns i vår budget och vår kompletteringsproposition.
ECU-anslutningen kunde genomföras på ett sätt som fungerade perfekt, vil-
ket ytterligare pressade ner räntorna.
Det som sedan hände efter valet var att ni förstörde mycket av detta. Det
var ert sätt att hantera den parlamentariska situationen och ert sätt att för-
neka det faktum att Sverige uppfyllde EG:s stabiliseringsnormer som ska-
pade osäkerhet och som gjorde att man utomlands trodde att ni höll på med
samma operationer som man gjorde i Finland. Det var ni som skapade osä-
kerheten i omvärlden. Ni kostade svenska folket ett valutautflöde och en
räntechock.
Jag har läst Kjell-Olof Feldts artikel och intervju med stort intresse. Jag
kan instämma i väldigt mycket av vad han sade. Det skall inte drivas en poli-
tik som präglas av lättsinne. Jag kan försäkra Anne Wibble att de jag disku-
terat med i min riksdagsgrupp inte uppfattar mig som särskilt lättsinnig,
tvärtom. Jag fortsätter den kärva linje jag hade som finansminister, och det
tänker jag också göra framöver.
Kjell-Olof Feldt pekar på två saker. Det första är: Inga överbud. Titta då
på vårt budgetalternativ. Det finns en enda post där vi föreslår en permanent
utgiftsökning, en enda post. Den är på 50 milj.kr., och det gäller bekämp-
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Aktuell debatt:
Åtgärder mot den
ökande arbets-
lösheten
45
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Aktuell debatt:
Åtgärder mot den
ökande arbets-
lösheten
46
ning av ekonomisk brottslighet. Jag tycker det är väl använda pengar. På
några andra områden har vi inte föreslagit några lättsinniga utgiftsökningar.
Så är det, och där har Kjell-Olof Feldt och jag samma uppfattning.
Dessutom pekar han på en annan sak. Det finns en risk med den blockpo-
litik som nu bedrivs. Men det är därför att Folkpartiet har fångats in av Mo-
deraterna och att socialliberalism har blivit nyliberalism som det blivit block-
politik. Det får ni ta på ert eget samvete.
Jag tycker att vi skall fortsätta att citera Kjell-Olof Feldt. Jag vill citera ur
hans artikel i Dagens Nyheter för en tid sedan: ”Den största olyckan vore
om västvärldens regeringar, inkl, den svenska, verkligen trodde att struktur-
reformer av 80-talstyp är lösningen på världens ekonomiska svårigheter. De
är som sagt i mångt och mycket förträffliga - men de är ingen motor för till-
växt.”
Betänk detta Kjell-Olof Feldts uttalande. Efterfrågan i ekonomin är
ganska avgörande för om det skall bli någon produktion. Om inte efterfrå-
gan finns har inte heller alla de hundratusentals små och medelstora företa-
gen i hela landet någon möjlighet att avsätta sina varor och tjänster.
Det som är problemet med regeringens ekonomiska politik är inte att man
vill satsa på insatser i arbetsmarknadspolitiken. Det är bra att det görs. Men
det räcker inte när man samtidigt på en rad andra områden ser till att för-
sämra avsättningsmöjligheterna, pressa ner aktiviteten och därmed syssel-
sättningen.
Nu har ni själv med de tre prognoser ni har lagt fram sedan ni tillträdde
för ett halvår sedan visat effekterna av detta. I oktober lade ni fram en pro-
gnos som byggde på att ni då inte redovisade effekterna av er politik. I ja-
nuari hade ni för första gången räknat in effekterna, och nu har långtidsut-
redningen gjort det en gång till. Där står det svart på vitt att med den politik
som den här regeringen för blir arbetslösheten 33 % större än vad ni räknade
med i höstas. Det är 60 000 fler beroende på de åtgärder ni har vidtagit eller
avstått från att vidta. Det är svart på vitt innebörden i den politiken, och det
är mot den som vi är oerhört kritiska.
Det är därför vi vädjar till ledamöterna i framför allt de utskott som har
ett ansvar för sysselsättningsfrågorna. Låt oss komma över prestigen, parti-
taktiken, blockpolitiken och få i gång en ordentlig diskussion här i riksdagen
om det vi borde få ett underlag om från regeringen men som inte kommer,
nämligen hur den ekonomiska politiken utformas så att vi undviker den väl-
diga ökning av arbetslösheten som ligger i regeringens egna prognoser.
Låt oss göra detta, och kalla in de bästa ekonomerna i landet att medverka
i ett sådant arbete, så kan vi kanske här i riksdagen komma ifrån den block-
politik som just Kjell-Olof Feldt varnade för och jag också tror är väldigt
allvarlig för tillståndet i landet. Låt oss göra detta här i riksdagen när nu inte
Anne Wibble är beredd att medverka.
(Applåder)
Anf. 53 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Jag har tre minuter på mig. Det gäller att visa drag under
galoscherna.
Vi ser framåt säger alla och citerar sedan en gammal finansminister. Det
var ett bra sätt att se framåt. Sedan ett hjärtligt tack till fru Wibble. Det var
första gången hon har svarat på några frågor från mig, och den här gången
gällde det fastighetsskatten för kommunala fastigheter. Det blir mycket
spännande att se fortsättningen.
Det är hårda tider, tider som kräver något av oss alla. Det gäller att släppa
prestigen, här håller jag med Allan Larsson. Sedan vill jag påpeka att det
går att låna till investeringar. Det är märkligt att detta skall behöva påpekas.
Men man kan låna till investeringar, kära svenska folk. Däremot kan man
inte låna till konsumtion. Därför kan man också sälja statliga företag och få
in pengar och investera dem i infrastrukturen. Det går väldigt bra.
Sedan bör man ge företagen chansen så att de kommer loss. I Grönköpings
veckoblad stod det förr i tiden: Giv fisken luft. Det behöver man säga i Sve-
rige också för företagen. Ge dem rätt signaler, sedan klarar de sig.
Det går att effektivisera i företag, det vet vi, men det går också väldigt bra
att effektivisera i landsting och kommuner. Landsting kan man t.o.m. lägga
ner, till att börja med. Kommunerna är i allmänhet den största arbetsgivaren
i varenda kommun. Ni kan ju tänka er vad det går att göra där utan att
minska på servicen.
Konkurrensen måste vara fri. Det hoppas jag att alla människor vid det
här laget förstår. Gör ni inte det? Allright. Om vi nu vidgar vyerna ett ögon-
blick och säger: Bygg då utomlands, ge mellanskillnaden som u-hjälp. Tänk
om vi kunde göra Baltikums sak till vår! Tänk om vi kunde adoptera Estland
i våra hjärtan, eller åtminstone i vår hjärna till att börja med, och vidga vår
horisont och se vad vi kan göra där borta. Då kanske vi skulle hitta lösningar
istället för att bara hitta problem.
Tänk om man ens kunde våga föreslå en sådan sak som taxfree till Gotland
här inne i kammaren utan att alla nykterister svimmar. Då skulle man få i
gång en massa saker. Det är ett gott förslag som kostar noll kronor. Då får
man i gång en stor verksamhet med turism, näringsliv och alltihop där. Tänk
på att det finns 230 000 anställda i turistnäringen! Det finns fantastiska möj-
ligheter. Men sådant här dödas av en sorts nykterhetsmaffia! De sitter i all-
mänhet här inne i kammaren när det gäller att trycka på knapparna - de kan-
ske är ute i restaurangen just nu. Sådana här saker måste man släppa. Man
måste släppa taget.
Det kan inte vara sant att denna kammare varken vill eller vågar. Så är det
väl inte, eller hur? Politiker tycks inte vara till för att göra någonting. Det är
en uppfattning man har runt om i landet, och det är en uppfattning som även
jag har fått. De kan inte ens få någonting gjort. Nu måste vi visa att vi kan
det. Kan inte ni vara vänliga att se till att jag har fel i min misstanke om vad
riksdag och regering duger till? snälla herr talman.
(Applåder )
Anf. 54 LARS-OVE HAGBERG (v):
Herr talman! Att stoppa arbetslösheten är ett så allvarligt problem att jag
inte tror att lägre spritpriser till Gotland löser det hela.
Finansministern svarar däremot inte på en av de viktiga frågorna om att
stoppa arbetslösheten. Hur går det med kommunerna? Vill ni ta några all-
varliga tag där? Skall ni dra in de här pengarna? Vill ni använda dem för att
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Aktuell debatt:
Åtgärder mot den
ökande arbets-
lösheten
47
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Aktuell debatt:
Åtgärder mot den
ökande arbets-
lösheten
48
se till att arbetslösheten inte ökar? Svara, finansministern! Det är oerhört
viktigt. Jag tycker även att Allan Larsson skall svara. Vad vill Socialdemo-
kraterna med de här pengarna egentligen? Ute i kommunerna säger varenda
socialdemokrat att dem skall vi använda för att minska arbetslösheten. Att
vara luddiga på den här punkten stärker inte förtroendet för socialdemokra-
tins program i övrigt. Bestäm er ganska snart! Allan Larsson har tre minuter
kvar för att svara på den frågan.
Sedan tog finansministern återigen upp detta med lönerna. Jag trodde det
var ett olycksfall i arbetet sist när regeringen krävde lägre OB-ersättningar
och ville gå in i avtalen. Men det är tydligen inte så. Finansdepartementet
skall tydligen styra totalt här.
Är man så dumdristig i ett civiliserat samhälle att man vill förbjuda försäk-
ringar och genomföra social nedrustning, dålig fördelningspolitik och skatte-
sänkningar för de rika, ökar man ju på inflationsbrasan. Då reser de arbe-
tande och löntagarna berättigade krav på lönekompensation. Det måste vara
en ganska dumdristig politik som finansdepartementet för i detta hänseende.
Sedan gäller det frågan om kort och lång sikt. Regeringen vill inte disku-
tera några kortsiktiga åtgärder, eftersom de hela tiden strider mot de långsik-
tiga åtgärderna. Det betyder att man offrar dem som är arbetslösa och dem
som kommer att bli det. Man vägrar att vidta åtgärder som är effektiva. Jag
uppfattar det så att de långsiktiga åtgärderna kräver arbetslöshet.
Då ställer jag återigen frågan till finansdepartementet: Finns det någon
som har lyckats föra den politik som regeringen nu för utan att ha en stor
och omfattande arbetslöshet? Detta att vi får en rest av permanent arbets-
lösa och utslagna är allvarligt. Regeringen vill inte lyssna på det här. Därför
tycker vi i Vänsterpartiet att det är oerhört angeläget att vi kommer överens
om att satsa på all den infrastruktur som går, på ROT-program och på att
inte dra in pengar från kommunerna och använda dem till sysselsättning. Vi
bör utbilda i industrin i stället för att avskeda, och vi bör göra regionala sats-
ningar. Det gäller inte sänkta spritpriser, men satsningar på turism i övrigt.
Det kan ge regionala fördelar.
Anf. 55 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Ian Wachtmeister tror tydligen att man främjar tillväxten ge-
nom att öka alkoholkonsumtionen. Jag tror inte det. Just det förslaget var
sällsynt dåligt.
Jag ställde en fråga till Allan Larsson om han inte i ambitionen att göra en
konstruktiv insats, skulle vilja uppmana de ledamöter, i t.ex den socialdemo-
kratiska riksdagsgruppen, som har en mycket nära facklig anknytning, att
fundera över hur parterna skall lägga upp löneförhandlingar och arbetet i
det sammanhanget för att det skall bli några höjda reallöner även vid en
mycket låg inflation. Det är ett oerhört centralt och konstruktivt förslag. Det
skulle vara intressant att höra om Allan Larsson delar denna uppfattning.
Lars-Ove Hagberg sade av något konstigt skäl att regeringen inte vidtar
några kortsiktiga åtgärder. Han kan rimligen inte ha lyssnat på vad jag sade.
Det måste ha varit en färdigskriven lapp. Regeringen sätter in en betydande
mängd kortsiktiga åtgärder. Vi tidigarelägger dessutom långsiktigt riktiga åt-
gärder just för att undvika att ungdomar aldrig kommer in på arbetsmarkna-
den och för att undvika att invandrare eller handikappade slås ut för att ald-
rig komma tillbaka till arbetsmarknaden. Vi gör detta för att undvika att
människor fastnar i en arbetslöshetsfälla med permanent hög arbetslöshet.
Det var mig en glädje att få upprepa detta.
Allan Larsson sitter i fullmäktige i riksbanken. Jag föreslår att han tar upp
en diskussion med de andra ledamöterna i denna krets om vad som skapade
valuta- och ränteproblemen i höstas. Eller också kan han tänka tillbaka på
vad som skapade räntechocker under den tid som han själv satt som finans-
minister. Ett av de viktigaste skälen, bortsett från den finska smittan, var
att svenska och utländska bedömare av svensk ekonomi ännu inte har fullt
förtroende för att Sverige klarar de påfrestningar som hårdvalutapolitik och
låginflationspolitik innebär.
Genom sina förord för en mer expansiv politik ger Allan Larsson näring
åt det bristande förtroende som hans egen politik tidigare har skapat. Det
är oerhört beklagligt. Eftersom Allan Larsson talade mycket om att bryta
blockpolitik - jag tycker att det vore alldeles utmärkt - skulle en viktig första
insats vara att ansluta sig till den politik som medverkar till att skapa förtro-
ende för den svenska ekonomin. Detta är det enda sätt på vilket vi kan få
ner den svenska räntenivån.
Om Allan Larsson vill medverka till en sådan politik kan vi återföra den
svenska räntenivån till en mer rimlig nivå. Då får vi bort en mängd åtstram-
ningseffekter på kreditmarknaden. Vi underlättar för mindre och medel-
stora företag att låna pengar för investeringar, expansion och nya jobb i nä-
ringslivet. Det vore en verkligt konstruktiv insats från Socialdemokraterna.
Allan Larsson hävdade också att långtidsutredningen sagt olika ting. Det
föranleder mig att konstatera att det kanske vore bra med en liten repetition
av vad som står i långtidsutredningen. Där framkommer nämligen mycket
tydligt att det finns anledning att tro att en viss reduktion av byggsektorn och
en viss återhållsamhet i den kommunala sektorn är nödvändig på lång sikt
för att ekonomin skall kunna växa bra. Då är det konstigt att Allan Larsson
hävdar att vi ytterligare skall subventionera just de delarna av ekonomin.
Det skulle strida mot den långsiktiga utvecklingen.
Därför vill jag gärna nu veta svaret på en fråga som jag ställt förut, och
som Lars-Ove Hagberg också tog upp, nämligen vad Socialdemokraterna
tänker göra med de miljoner som regeringen avser att dra in från kommuner
och landsting. Det framgår på ett par ställen att de skall dras in. Ni har inte
räknat det som någon belastning i budgetpolitiken. På ett annat ställe sägs
att de skall användas förvård och omsorg. På ett tredje ställe sägs att de skall
användas för byggnadsinvesteringar i kommunerna. Man kan faktiskt inte
använda samma pengar tre gånger. Det skulle vara intressant att veta vilket
av dessa förslag som Allan Larsson i praktiken vill föra fram.
Låt mig återkomma till den fråga som jag ställde i mitt första anförande.
Det gäller ett oerhört konstruktivt och offensivt förslag som regeringen fört
fram just för att undvika att ungdomar fastnar i ett läge där de aldrig kommer
in på arbetsmarknaden. Vi föreslår att man inför något som vi kallar ung-
domspraktik. Det skulle ge tiotusentals ungdomar meningsfull sysselsättning
nu. Det är oerhört viktigt. Det förslaget säger Socialdemokraterna nej till.
Det tycker jag nästan är skandalöst. Här finns en omedelbar möjlighet att
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Aktuell debatt:
Åtgärder mot den
ökande arbets-
lösheten
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 85
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Aktuell debatt:
Åtgärder mot den
ökande arbets-
lösheten
göra en insats i blocköverskridande termer, Allan Larsson. Socialdemokra-
terna skulle kunna ändra sig på den här punkten och tycka att det är bra med
ungdomspraktik för arbetslösa ungdomar.
Anf. 56 ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Anne Wibble bad mig uppmana dem som är fackligt verk-
samma att diskutera lönepolitiken. Jag behöver inte göra det. Det gör man
på den fackliga sidan utan pekpinnar från mig.
Det skulle vara intressant om Anne Wibble kunde uttrycka någon enda
liten synpunkt om det förhållandet att man i de stora företagen, oavsett hur
lönsamheten ser ut, fortsätter med en hög utdelning, och t.o.m. höjer den.
Hur skall man kunna bedriva en sansad lönepolitik under sådana omständig-
heter? Om Anne Wibble lovar att engagera sig i den debatten, skall jag nog
kunna ha någon mening om vad som skall komma efter det stabiliseringsav-
tal som jag engagerade mig för under förra året.
Låt mig sedan svara på frågan om kommunerna. Det finns inget förslag i
budgetpropositionen om detta. Vi har inte fått något underlag för att ta ställ-
ning, utan regeringen har hänvisat till att man skall komma tillbaka i kom-
pletteringspropositionen. Då skall vi också ta ställning och redovisa vår upp-
fattning. Vi är tveksamma om det verkligen finns ett finansiellt överskott på
15 miljarder som regeringen har sagt. Kommunförbundet säger att det finns
högst en miljard. Är det så, finns det ingenting att dra in.
Om det nu finns ett finansiellt överskott är det i alla fall mycket ojämnt
fördelat i landet. Vi har sagt att där det finns, kanske man kan använda det
för att i första hand finansiera underhåll och reparationer. Vi har fört en dis-
kussion utifrån det faktum att frågan finns aktualiserad, men det finns inga
förslag från regeringen. Det är svaret både till Wibble och Hagberg. Kom
tillbaka och visa hur stort detta är! Då skall vi ta ställning till detta i samband
med budgetpropositionen.
Anne Wibble målar in sig i ett allvarligt hörn. Vid varje förslag som kom-
mer från oppositionen, oavsett från vilket håll det är, står hon upp och säger
att detta kan man inte göra för det är stimulans till ekonomin och ökad efter-
frågan internt. Då blir det valutautflöden och räntechocker. Anne Wibble
binder sig till händer och fötter genom den typen av uttalanden. Det går visst
att stimulera Sveriges ekonomi. Vi gjorde det förra året när vi satte i gång
investeringsfonderna som släpptes fria, när vi fördubblade arbetsmarknads-
utbildningen och när vi satte i gång ett program på 17 miljarder i infrastruk-
tursatsningar - det som Mats Odell går omkring och fjädrar sig i för närva-
rande. Det gick bra att stimulera svensk ekonomi. Samtidigt kunde vi sänka
både inflationen och räntorna. Den politiken håller att fortsätta med. Vad
som fordras är litet handlingskraft från regeringen. Anne Wibble står med
armarna i kors. Det är det stora ödet för Sverige och för de arbetslösa att
finansministern saknar känsla för arbetslösheten.
Förste vice talmannen anmälde att lan Wachtmeister anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
50
Anf. 57 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag kan inte underlåta att ta upp det som Allan Larsson
nämnde om utdelningar och be honom att ta del av tidigare uttalanden av
t.ex. Erik Åsbrink om att utdelningar är oerhört centrala för att långsiktigt
få fram mer riskkapital till mindre och medelstora förtag. Det är märkvärdigt
att Socialdemokraterna skall ändra uppfattning på varenda punkt bara för
att man nu sitter i oppositionsställning i stället för i regeringsställning.
Allan Larsson säger också att det visst går att stimulera svensk ekonomi
och hänvisar till förra året, 1991. Det var ett sällsynt dåligt exempel. Förra
året, 1991, försämrades de offentliga finanserna i Sverige med över 70 mil-
jarder kronor. Om det är den politiken Allan Larsson tycker att vi skall full-
följa är jag inte bara litet bekymrad. Då skulle läget bli kritiskt. Det är till
skada för svensk ekonomis möjligheter att växa framöver när Socialdemo-
kratiska partiet för fram denna uppfattning. Det förstör och undergräver
våra möjligheter att få ett ökat förtroende för den svenska låginflationspoli-
tiken, få ner ränteutvecklingen och därmed göra det lättare för företag i Sve-
rige och utomlands att investera här och få fram nya jobb.
Det finns nämligen två uppgifter som i dag är helt centrala.
Den första uppgiften är att säkra den låga inflationstakten, att få förtro-
ende för denna kamp och därmed få ned räntan. Det är den enda vägen,
Allan Larsson, för att säkra sysselsättning och välfärd framöver, och detta
var precis vad ni socialdemokrater sade för mindre än ett år sedan. Det är
inget märkvärdigt. I den uppgiften ingår att sanera statsfinanserna. Även det
överensstämmer med det som ni förut sade.
Den andra uppgiften - och den är en lika viktig och med regeringens över-
gripande strategi intimt sammanhängande del - är att se till att det pris som
enskilda människor måste betala för den tredje vägens, den socialdemokra-
tiska politikens, misslyckande inte blir för högt. Vi kan aldrig acceptera att
hela generationer av ungdomar riskerar att fastna i en arbetslöshetsfälla och
att aldrig komma in på arbetsmarknaden, inte heller att något liknande
skulle hända människor som inte längre är i ungdomsåldern. Därför driver
vi en mycket aktiv arbetsmarknadspolitik.
Socialdemokraterna envisas i stället med att säga nej till det offensiva
greppet med ungdomspraktik. Det är en gåta hur detta det enda konkreta
förslaget i sammanhanget skulle motverka en minskning av arbetslösheten
hos ungdomar. Jag kan bara beklaga att Allan Larsson inte tycks ta fasta på
sina egna uttalanden om en konstruktiv oppositionspolitik.
Förste vice talmannen anmälde att Allan Larsson anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Aktuell debatt:
Åtgärder mot den
ökande arbets-
lösheten
51
Prot. 1991/92:85 8 § Svar på frågorna 1991/92:481 och 513 om vägverkets och TSV:s
26 mars 1992 styrelser
Svarpå frågor
Anf. 58 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Lennart Fremling har frågat mig vad regeringen avser att
göra för att samhällets berättigade intressen skall kunna göra sig gällande
inom det område som trafiksäkerhetsverket (TSV) har att sköta. Per-Ola
Eriksson har frågat mig när jag avser att komplettera vägverkets styrelse
med ledamöter som har miljö- och regionalpolitisk kompetens. Jag väljer att
besvara frågorna i ett sammanhang.
Bakgrunden till frågorna är att regeringen nyligen utsett nya styrelser för
TSV och vägverket.
Lennart Fremling anser att intressenter för lastbilstrafiken är överrepre-
senterade i styrelsen för TSV och att allmänna säkerhets- och miljöintressen
kan komma i konflikt med transportbranschens ekonomiska intressen.
Per-Ola Eriksson menar att vägverkets styrelse uteslutande innehåller fö-
reträdare för näringslivet och att miljö- och regionalpolitiska hänsyn därför
skulle kunna bli åsidosatta.
För att möta 90-talets krav på en bättre infrastruktur har vägverkets orga-
nisation ändrats fr.o.m. den 1 januari 1992. Den nya organisationen innebär
bl.a. en indelning av verket i en väghållningsenhet som svarar för de egent-
liga myndighetsuppgifterna och en produktionsenhet som i möjligaste mån
skall verka på marknadens villkor.
Mot den bakgrunden anser jag det viktigt med bl.a. näringslivskompetens
i vägverkets styrelse. Därutöver finns också ledamöter med erfarenhet av
kommunal verksamhet och med juridisk kompetens.
Regeringen kommer under försommaren att i en proposition ta upp för-
slag till riktlinjer för och organisation av det framtida trafiksäkerhetsarbetet.
Avsikten är att föreslå att TSV och vägverket slås samman. Syftet med detta
är att effektivisera trafiksäkerhetsarbetet, vilket jag tror underlättas om väg-
hållaren även får ansvaret för trafiksäkerheten. Detta är bakgrunden till att
de båda verken nu har fått styrelser med i huvudsak samma ledamöter.
I samband med att denna proposition föreläggs riksdagen har jag föresla-
git regeringen en utökning av antalet ledamöter i TSV:s och vägverkets sty-
relser. Detta kräver ändringar i de båda verkens instruktioner, vilket är an-
ledningen till att flera ledamöter inte utsågs direkt. Vid utökningen av styrel-
serna avser jag att särskilt beakta trafiksäkerhets-, miljö- och regionalpoli-
tiska intressen.
Anf. 59 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Jag kan av svaret uppfatta att kommunikationsministern har
insett att TSV:s styrelse fick en övervikt för lastbilstrafiksintressen. Ändå
utsågs denna ensidigt sammansatta styrelse att arbeta under tio månader,
dvs. från den 1 mars till årets slut.
Av svaret uppfattar jag vidare att man har fäst så ringa avseende vid tra-
fiksäkerhetsfrågorna att trafiksäkerhetsverket fick vägverkets styrelse så att
säga av bara farten. Detta inger naturligtvis en farhåga om att trafiksäker-
52
hetsfrågorna i framtiden skulle få ännu mindre möjlighet att göra sig gäl-
lande om TSV inlemmas i vägverket.
För övrigt skulle nog inte heller vägverket ha mått illa av att få en allsidi-
gare styrelse. Det är ju inte bara lastbilar som skall använda vägarna.
Varför utsågs inte en bättre balanserad styrelse att arbeta redan fr.o.m.
den 1 mars? Kompletteringarna kunde ju ha avsett lastbilsintressenter, om
man hade velat ha sådana med i en slutlig styrelse.
Jag måste tyvärr konstatera att styrelsen även efter den förutskickade
kompletteringen kommer att ha en klar obalans till den tunga trafikens för-
mån. Sex personer har utsetts externt, varav fyra har starka intressen i tung
trafik, nämligen representanter för Åkeriförbundet, Bilspedition, Stora
och - en f.d. representant - Saab-Scania. Det ger faktiskt inte en rimlig bild
av samhällsintresset i det arbete som bedrivs av trafiksäkerhetsverket för att
förbättra trafiksäkerhet och miljö.
Tänker kommunikationsministern agera för att skapa en bättre balans i
TSV:s styrelse under innevarande år?
Anf. 60 ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på Per-Ola
Erikssons fråga. Det handlar här om mycket viktiga frågor för vägväsendet
och dess utformning. Det är centralt för många delar av vårt samhälle. Inte
minst ur regionalpolitisk synvinkel vet vi att tillgången till framför allt bra
vägar är fundamental för en positiv utveckling i många bygder och regioner.
Också ur miljösynpunkt är vägtrafiken central. Vägtrafiken är den största
enskilda luftföroreningskällan i landet, och det är en utveckling som vi väl
är överens om att man måste minska. Därför är det naturligtvis viktigt att
centrala organ som vägverket och det nya trafiksäkerhetsverket har kompe-
tens på dessa olika områden.
Jag håller med kommunikationsministern om att det är viktigt med nä-
ringslivskompetens i detta sammanhang, men jag saknar liksom Per-Ola
Eriksson representation av vissa andra kompetenser. Det är beklagligt att
önskemålen om kompetens när det gäller miljöpolitik och regionalpolitik
inte kunde tillgodoses redan när styrelsen denna gång omstrukturerades,
utan att det skall anstå ytterligare.
Jag vill också ställa en kompletterande fråga. Det framgår av svaret att det
senare skall bli en utökning av styrelsen och att kommunikationsministern
då skall försöka att tillgodose dessa områden. Enligt en tidningsuppgift för-
bereder kommunikationsministern insättande av ytterligare två styrelseleda-
möter i vägverkets styrelse. Jag vill fråga dels om det antalet ledamöter stäm-
mer, dels om kommunikationsministern i så fall tror att det är tillräckligt med
ytterligare två ledamöter för att bredda kompetensen när det gäller trafiksä-
kerhet, miljö och regionalpolitik.
Anf. 61 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag tror att vi skall titta litet grand på vilka personer det är
som sitter i dessa styrelser. Jag har en känsla av att de ärade ledamöterna
något ringaktar den allsidiga kompetens som faktiskt redan finns där.
Den tidigare VD:n i Saab-Scania Georg Kärnsund är styrelsens ordfö-
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
53
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
54
rande. Övriga ledamöter: Anitha Bondestam, f.d. kommunikationsminister,
lagman i kammarrätten i Stockholm, Lennart Hagelin, vice VD i Stora, Nina
Jarlbäck, kommunalråd i Eskilstuna, Jan Johannisson, VD i Svenska Åkeri-
förbundet, och Martin Lundberg, koncernchef i Bilspedition AB. Dessutom
ingår generaldirektörerna Lars Eggertz och Per-Anders Örtendahl i styrel-
serna.
Man kan naturligtvis ha olika synpunkter på sådana här frågor.
Dessa ledamöter representerar i stor utsträckning kunderna, användarna
av vägarna. De representerar ett brett kunnande, även på miljöområdet, vill
jag understryka. Det finns också ett regionalpolitiskt inslag i denna styrelse.
Jag konstaterade redan när vi fattade detta beslut att vi skall komplettera
med ytterligare två ledamöter. Det anmälde jag också för regeringen. Att
det inte skedde då beror på den begränsning som i dag finns i instruktionen
för dessa verk.
Lennart Fremling frågar om detta skall ske under året. Svaret är ja. Det
skall ske i samband med att propositionen läggs fram, alltså under detta
halvår. Det är inte fråga om tio månader framåt, utan om ett par tre måna-
der.
Anf. 62 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Jag tvivlar inte på den kompetens dessa personer har. Men
det borde ha gått att finna ledamöter med erfarenhet och kompetens inom
något eller några av områdena oskyddade trafikanter, kollektivtrafik, handi-
kappade, barn och äldre, trafikövervakning, sjukvård och folkhälsa samt -
sist men inte minst - miljöfrågor.
Det finns en intressekonflikt när man representerar en organisation och
sitter med i en styrelse. Det finns faktiskt en klar skillnad mellan det före-
tagsekonomiska intresset hos en åkare och samhällsintresset för ökad trafik-
säkerhet. När exempelvis TSV:s styrelse skall besluta om regler för krav på
fordonsbromsar på lastbilar har samhället större intresse än branschen av att
hårdare krav ställs. Olyckskostnaderna delas av alla, men dyrare bromsar
betalas av lastbilsägaren.
Anf. 63 ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag känner till ledamöterna i styrelsen. Det är folk som är
kompetent och duktigt på många områden. Jag har inte på något vis ringak-
tat deras förmåga att delta i detta arbete. Men även kommunikationsminis-
tern måste dela uppfattningen att just kompetensen inom miljöområdet och
regionalpolitik behöver förstärkas ytterligare i styrelsen, eftersom kommu-
nikationsministern ämnar föreslå detta. Jag konstaterade i mitt förra inlägg
att det var beklagligt att inte denna tyngd i styrelsen kunde åstadkommas
redan på detta stadium.
Jag vill upprepa min fråga: Hur många ytterligare ledamöter ämnar man
komplettera styrelsen med?
Anf. 64 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Vi var eniga i regeringen om att utöka med ytterligare två
ledamöter. Det är faktiskt regeringen som har beslutat om denna styrelse.
Anf. 65 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Jag skulle vilja fråga när det är tänkt att den nya styrelsen
skall tillträda. Kommunikationsministern sade här att det inte blir fråga om
tio månader utan om en kortare tid, därför att något kommer att hända un-
der året. Men om jag har förstått rätt är tanken att regeringen skall lägga
fram en proposition under våren, så att riksdagen kan fatta beslut i höst. Då
blir det väl den 1 januari som den nya styrelsen kan tillträda. När kan vi
räkna med att en ny styrelse tillträder?
Anf. 66 ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! Med en komplettering av vägverkets styrelse med två leda-
möter kan kompetensen breddas ytterligare. Det är framför allt tre områden
som behöver förstärkas ytterligare, skriver kommunikationsministern i sva-
ret, nämligen trafiksäkerhet, miljö- och regionalpolitik. Det finns naturligt-
vis människor som har dessa breda kunskaper.
Jag tror ändå att det finns en uppenbar risk för att miljöintressen och re-
gionalpolitiska intressen kommer att vara underrepresenterade i styrelsen.
Jag önskar kommunikationsministern lycka till när han skall fundera över
vilka personer som skall kunna uppfylla dessa krav.
Anf. 67 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag är optimist till min natur. Låt mig bara konstatera att
frågeställarna själva, Elving Andersson och Lennart Fremling, är utmärkta
exempel på personer som besitter en bred kompetens inom områdena trafik-
säkerhet, miljö- och regionalpolitik. Hade de dessutom representerat båda
könen, hade de varit kvalificerade för att ingå i denna styrelse.
Lennart Fremling ställde en fråga om tidpunkten för tillträde. Min upp-
fattning är att det är möjligt med ett tillträde i och med att propositionen
läggs fram. Regeringen måste besluta om en ändring i instruktionen. Det
hinner vi göra tills propositionen läggs fram. Styrelsen tillträdde den 1 mars,
vill jag minnas. Kompletteringen sker i samband med att propositionen läggs
fram.
Anf. 68 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Jag tackar för det beskedet. Är detta ett uttryck för en ny
generell princip för hur regeringen utser nya styrelser för statliga myndighe-
ter? Vilken princip är det i så fall man går efter?
Anf. 69 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Svaret på den frågan är nej.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på frågorna 1991/92:485, 490 och 491 om sjöfartspolitiken
Anf. 70 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Bengt Hurtig har frågat mig om regeringens förslag till ny
sjöfartspolitik kommer att öka risken för olyckor till sjöss. Han har vidare,
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
55
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
56
med hänvisning till ändringar i svensk sjöfartspolitik, frågat mig om en sådan
utveckling är acceptabel ur moralisk och social synvinkel. Vidare har Bengt
Hurtig frågat miljöministern vilka åtgärder han avser vidta för att riskerna
för miljökatastrofer i bl.a. Östersjön inte skall öka. Arbetet inom regeringen
är så fördelat att det är jag som skall svara också på denna fråga. Jag besvarar
frågorna i ett sammanhang.
När det gäller sjösäkerhet i bredare mening och sjövärdigheten hos fartyg
vill jag börja med att nämna att dessa frågor ständigt behandlas i FN:s inter-
nationella sjöfartsorganisation IMO. Inom IMO sker bl.a. ett fortlöpande
arbete för att förbättra fartygskonstruktionerna och utrustningen ombord.
Sverige deltar aktivt i detta arbete.
En annan faktor av stor betydelse för sjö- och miljösäkerheten är samar-
betet i fråga om hamnstatskontroll. Sverige samverkar i den delen med 13
västeuropeiska stater i fråga om säkerhetskontroll av fartyg. För närvarande
kontrollerar sjöfartsinspektionen ca 25 % av de utländska fartygen som an-
löper svenska hamnar. Motsvarande inspektioner utförs av övriga länder.
Detta arbete utvecklas kontinuerligt.
Självklart är det av största betydelse att vi har höga säkerhetskrav på våra
egna fartyg. En ny sjöfartspolitik skall inte innebära någon ändring därvid.
Med tanke på de många flaggor som är representerade inom världssjöfarten
är det samtidigt det internationella samarbetet i kombination med skärpt
kontroll av fartyg som är den enda framkomliga vägen för ökad säkerhet.
Beträffande Östersjön vill jag säga att denna är internationellt klassad
som särskilt område, vilket betyder att länderna kring Östersjön ställt upp
högre krav vad gäller fartygs utrustning och begränsandet av vattenförore-
ningar från fartygen. För att emellertid minimera riskerna för miljökatastro-
fer rent generellt vill jag hänvisa till betydelsen av en effektiv fartygsinspek-
tion. För svenskt vidkommande är vi beredda att ta vårt ansvar för en god
sjö- och miljösäkerhet inom sjöfarten.
Anf. 71 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag får tacka för svaret. Jag noterar samtidigt att min första
fråga i stort sett förbigås med tystnad. Den gällde om utvecklingen av den
nya sjöfartspolitiken är acceptabel ur moralisk och social synvinkel. Det
handlar om den nya sjöfartspolitik som förslås i en departementspromemo-
ria, och som Redareföreningen har föreslagit.
Låt mig först ta upp detta med sjösäkerheten. Det har varit en artikelserie
i Dagens Nyheter i slutet av februari, där frågan om 25-procentsregeln har
tagits upp. Den regeln innebär att man skall försöka kontrollera 25 % av de
fartyg som anlöper svenska hamnar. Eftersom man har begränsade resurser
och försöker nå upp till detta mål finns, enligt vissa bedömare, en tendens
att man kontrollerar de fartyg som går fort att kontrollera. De verkliga rost-
burkarna, med dåliga förhållanden för manskapet, lämnar man gärna. De
skulle ta längre tid att kontrollera, och då skulle man inte nå 25-procentsmå-
let.
Om man är särskilt aktiv i vissa hamnar, finns en risk att redare undviker
dessa hamnar om de har dåliga båtar. Då uppstår ett tryck att man inte skall
vara alltför närgången. Hamnen skulle då förlora fartyg som går in där.
Det finns brister i det nuvarande systemet. Trots de ansträngningar som
det talas om i svaret, bl.a. FN:s insatser, blir det fler och fler rostburkar som
seglar omkring - gamla fartyg med dålig personalpolitik. Det finns en stor
oro för det i sjöfartskretsar.
Jag skulle gärna vilja ha en kommentar till om regeringen inte är beredd
att vidta några som helst ytterligare åtgärder på detta område.
Anf. 72 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Låt oss först konstatera att hamnstatskontrollen, där Sverige
är ett av de 14 medlemsländerna, innebär att 25 % av utlandsflaggade fartyg
som anlöper svenska hamnar skall kontrolleras. Det görs av sjöfartsinspek-
tionen. Vi har i svenska hamnar ungefär 3 200 utländska fartyg per år. Anta-
let inspektioner skulle vara ungefär 800. Tittar vi i backspegeln visar det sig
att under de senaste åren har ungefär 650 fartyg per år inspekterats. Det är
bara 20 %. Det finns farhågor, som i statistiskt perspektiv delvis kan få viss
näring.
Men under 1992 har hittills 30 % av fartygen inspekterats. Av dessa har
sex fartyg belagts med nyttjandeförbud, dvs. de får inte gå vidare i svenskt
vatten. Även två av de svenska fartyg som inspekterats i år har fått nyttjan-
deförbud.
Jag vill gärna berätta för Bengt Hurtig att jag, när jag besökte Sjöfolksför-
bundet i höstas, inbjöd förbundet till ett samarbete med departementet på
detta område. Vi skall tillsammans försöka få bort den illojala konkurrens
inom sjöfarten som det innebär när man kör med fartyg som har så allvarliga
säkerhetsbrister som det är fråga om i många fall. Vi hoppas på ett fruktsamt
samarbete med sjöfartens parter, inte minst Sjöfolksförbundet, när det gäl-
ler att stärka säkerheten till sjöss och ta bort den illojala konkurrensen. Kon-
kurrensen är nog hård ändå inom sjöfarten.
Anf. 73 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Det sista kan jag hålla med om. De konkurrenter som det
eventuella internationella registret innebär har avtal med sina motparter ute
i världen som är skrämmande ur arbetsrättssynpunkt. Jag nämnde i min
fråga den rapport som den brittiska sjömansmissionen har skickat till det
brittiska överhuset. I den visas på hur problemen ständigt ökar. De kontrakt
som skrivs är långa. Besättningen är uttröttad och har låg moral. Den orkar
inte ta sitt ansvar bl.a. för fartygssäkerheten. Besättningen har köpta kom-
petenshandlingar, något som man enligt departementspromemorian tycks
vilja släppa fram i enlighet med STCV-konventionen. Vi kommer att stöta
på kompetenshandlingar som är producerade i Honduras och Panama, som
man kan köpa. Rederierna struntar i säkerhetsstandarden. T.o.m. prästerna
är rädda för att gå ombord, för att de kan bli utsatta för repressalier från
vissa rederier, osv.
Ämnar kommunikationsministern i propositionen bygga in spärrar mot
denna typ av utnyttjande av sjöfolk?
Anf. 74 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag har läst brittiska sjömansmissionens rapport. Det är
skrämmande läsning. Vi måste i Sverige se till att vi kan få en konkurrens-
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
58
kraftig svensk sjöfartsnäring, där man undviker den typ av situationer som
beskrivs i rapporten.
Regeringen kommer att ta sitt ansvar för säkerhet och miljö. Vi hoppas
att vi tillsammans med parterna på den svenska sjöfartsmarknaden skall nå
fram till en bra situation, där vi kan utveckla svensk sjöfart.
Jag har talat mycket om samförståndslösningar. Jag kommer att fortsätta
med det. Jag arbetar för att vi skall hitta en balanspunkt, där svensk sjöfart
kan utvecklas och bli konkurrenskraftig.
Anf. 75 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Som departementspromemorian är skriven finns bara försla-
get att det är arbetsskadeförsäkringen som skall vara obligatorisk. I övrigt
öppnas dörren för att teckna vilka avtal man vill. Sedan får man anmäla till
sjöfartsverket vilka undantag som har gjorts.
Går man sedan ute i internationell sjöfart med en mängd undantag i avta-
let i stil med dem som vissa konkurrenter har, kan man inte förvänta sig att
det svenska sjöfartsverket skall ge sig ut i världen för att kontrollera efterlev-
naden av avtalen.
Jag tror därför att det skulle vara nödvändigt att göra en skrivning där
möjligheterna att upprätta rent människofientliga avtal som mer liknar slav-
kontrakt undanröjs.
Anf. 76 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Sverige har ca 0,5 % av världssjöfarten. Den svenska sjö-
fartspolitiken är ännu inte färdigformulerad. Som Bengt Hurtig säger har det
kommit en departementspromemoria. Den är nu ute på remiss.
Jag har ändå en klar uppfattning och en bestämd målsättning, nämligen
att vi skall fortsätta att prioritera sjösäkerhet och miljö.
Anf. 77 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag noterar att kommunikationsministern i den sista me-
ningen inte nämnde personalpolitik.
Skulle ett system införas där t.ex. viktiga sociala förmåner förbehålls bara
svenska sjömän men inte utländska, uppfattar jag det som ett brott mot rege-
ringsformen 2 kap. 15 § om att människor inte får diskrimineras på grund av
deras etniska ursprung.
Anf. 78 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag skall senare under eftermiddagen svara på frågor om
dessa saker.
Det finns alltså en departementspromemoria. Regeringens politik är ännu
inte utformad på det här området.
Jag tror att vi är eniga på de flesta punkterna i promemorian när det gäller
att stärka konkurrenskraften. En del handlar om vem som skall ha rätt att
teckna avtal. På den punkten har regeringen ännu inte gett uttryck för någon
politisk uppfattning. Det kommer vi att göra i den proposition som kommer
att läggas fram efter det att remissomgången är avslutad.
Anf. 79 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Vi får hoppas att tendenserna som framkommer i departe-
mentspromemorian kan tas som utgångspunkt för skrivningar som gör att
det sociala ansvaret uttrycks ordentligt i lagstiftningen. Det räcker inte att
överlåta till redarna att ensamma bära det sociala ansvaret. Vi måste som
politiker och lagstiftare se till att det finns regler som uppfyller anständiga
krav också på det internationella registret.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på frågorna 1991/92:497, 520, 546, 551, 554, 555, 556, 559
och 560 om infrastruktursatsningarna
Anf. 80 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Lars-Erik Lövdén, Rolf L Nilson, Olle Schmidt, Bengt
Kronblad, Bo Holmberg, Bo Forslund, Sven Lundberg, Britta Sundin och
Elvy Söderström har ställt frågor till mig om regeringens senaste infrastruk-
tursatsning. Jag väljer att besvara de nio frågorna i ett sammanhang.
Frågeställarna har undrat varför infrastrukturmedel inte tilldelats vissa län
och frågat när regeringen har för avsikt att tilldela länen eller särskilda pro-
jekt ytterligare medel. Låt mig därför redogöra för förutsättningarna och
fördelningsgrunderna för de satsningar som regeringen beslöt den 12 mars.
De tidigareläggningar som regeringen har beslutat om har gjorts med de
särskilda medel för infrastrukturinvesteringar som riksdagen fattade beslut
om förra våren. Riksdagen beslöt att ”det nya anslaget skall användas för att
möjliggöra en kraftsamling till större sammanhållna investeringar av natio-
nell betydelse inom järnvägs-, kollektivtrafik- och vägområdena som gagnar
tillväxten och miljön.”
Denna begränsning och de ytterligare uttalanden angående användningen
av anslaget som framgår av utskottets utlåtande utesluter att anslaget an-
vänds till andra vägar än de större Europavägarna och till järnvägens stom-
nät.
Vägverket och banverket har presenterat förslag på objekt inom ramen
för dessa begränsningar som underlag för regeringens beslut. Alla de objekt
som har presenterats har inte rymts inom ramen 4 miljarder kronor. Rege-
ringen har därför valt ut objekt med hänsyn till tidpunkten för byggstart,
lokaliseringen i landet med hänsyn till arbetslösheten och med beaktande av
regionalpolitiska aspekter. Dessa faktorer sammantagna har lett fram till
den fördelning på objekt som regeringen har beslutat om.
När regeringen kommer att satsa på de län eller objekt som inte fått medel
genom beslutet den 12 mars kan jag för dagen inte ge något besked om. Re-
geringen följer utvecklingen på arbetsmarknaden, och med hänsyn till denna
får regeringen bedöma om och när det är erforderligt med ytterligare insat-
ser.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
Då Bo Forslund, som framställt fråga 555, anmält att han var förhindrad
59
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
att närvara vid sammanträdet, medgav andre vice talmannen att Hans Sten-
berg i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 81 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Jag skall be att få tacka kommunikationsministern för sva-
ret, även om jag inte kan påstå att jag är direkt nöjd med detsamma.
Jag är snarare utomordentligt missnöjd. Med stora åthävor presenterade
kommunikationsministern den 12 mars ett paket om tidigareläggning av in-
frastruktursatsningar på 4 miljarder kronor. Det är ett helt otillräckligt paket
med hänsyn till de stora behoven och den stora arbetslösheten bland bygg-
nadsarbetarna.
Men som skåning tycker jag att det är ännu mer anmärkningsvärt att rege-
ringen inte har anvisat en enda krona till tidigareläggning av projekt i Skåne.
I februari var nästan hälften av alla anläggningsarbetare utan arbete. Värst
drabbade var Malmöhus län, Blekinge län, Södermanlands län och Koppar-
bergs län. Trots detta anvisar inte regeringen några som helst medel till Mal-
möhus län.
I Skåne finns projekt omfattande 1 miljard kronor med en sysselsättnings-
effekt på 1100 årsarbetskrafter. De indirekta sysselsättningseffekterna är
också betydande. Genom en tidigareläggning av projekt i Skåne upprätthålls
såväl kompetens som numerär inför byggandet av Öresundsbron, som be-
räknas påbörjas 1993.
Länsstyrelserna i de båda länen i Skåne har också gjort upprepade fram-
ställningar om tidigareläggning av projekt mot bakgrund av den situation
som råder på arbetsmarknaden. Kommunikationsministern säger att rege-
ringen följer utvecklingen på arbetsmarknaden och skall bedöma om och när
det är erforderligt med ytterligare insatser. Anser inte kommunikationsmi-
nistern att det finns skäl att redan nu ta ställning till tidigareläggning av vissa
projekt som omedelbart kan påbörjas i Skåne mot bakgrund av den mycket
besvärande arbetsmarknadssituationen bland byggnadsarbetarna i Malmö-
hus län och Kristianstadslän?
Anf. 82 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Jag vill också tacka kommunikationsministern för svaret.
Jag vill uttrycka samma missnöje med svaret som Lars-Erik Lövdén
gjorde. Jag tycker att det är oförskämt av kommunikationsministern att slå
samman frågor som gäller viktiga infrastruktursatsningar resta av skånska
riksdagsledamöter, riksdagsledamoten Bengt Kronblad från Småland och le-
damöterna från Västerbotten. Det är oförskämt mot oss i Skåne att inte ta
våra problem på allvar och behandla dem för sig. Jag tycker också att det är
oförskämt mot norrlänningarna.
Behovet av satsningar i den skånska infrastrukturen är väl känt på kom-
munikationsdepartementet. Uppvaktningar har gjorts av de båda länsstyrel-
serna. Man har särskilt understrukit behovet av satsning på en upprustning
av järnvägen Malmö-Ystad-Simrishamn. Det är ett projekt som har stor re-
gional betydelse och viss betydelse för landet som helhet när det gäller kom-
munikationer med övriga Europa och mellan Danmark och Sverige. Ingen-
60
ting av detta har fått nåd inför kommunikationsministerns ögon, och det är
att beklaga.
Jag skulle, liksom Lars-Erik Lövdén, vilja ha ett svar på frågan: Vad krävs
i form av arbetslöshet för att kvalificera Skåne för uppmärksamhet och sats-
ningar från kommunikationsministerns sida?
Anf. 83 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret. Jag
måste dock erkänna att jag, liksom mina kamrater från Skåne, är besviken.
Man skulle kunna sammanfatta svaret med ordet lugubert - det var dystert.
Kommunikationsministern måste rimligen inse att Malmöhus län, Skåne i
sin helhet, är i stort behov av stora satsningar på infrastrukturen. Jag hörde
häromdagen i lokalradion att kommunikationsministern hade besökt vårt
län, så jag hoppas att kunskapen har blivit något större.
Låt mig upprepa några av de argument som jag förmodar att kommunika-
tionsministern mötte i vårt hemlän. Man får ut mer av pengarna om man
satsar på bättre kommunikationer i de tätbefolkade områdena av vårt land.
Det handlar alltså inte om någon missunnsamhet mot andra delar, utan det
är bara ett konstaterande, som flera har gjort. Bra kommunikationer i Skåne
och i Malmöhus län gynnar hela Sverige. Skåne ligger trots allt där det ligger.
Det finns också färdiga projekt, som både länsstyrelsen och länsarbets-
nämnden har presenterat, och en lista över dem har gått upp till regeringen
några gånger utan att någonting har hänt. Det finns en mängd olika projekt,
både på järnvägssidan och på vägsidan.
Arbetslösheten, som har nämnts tidigare, har ökat dramatiskt, och unge-
fär 40 000 personer står i dag utanför den reguljära arbetsmarknaden.
Kommunikationsministern och herr talman! Vi begär inte mer av statliga
medel i Malmöhus län eller Skåne, men vi begär vår rimliga andel. Det står
i regeringsförklaringen att hela Sverige skall leva. Jag skulle vilja fråga kom-
munikationsministern om han delar den uppfattningen: Skall hela Sverige
leva?
Avslutningsvis skulle jag möjligen vilja varna denna regering för det miss-
tag som den förra regeringen gjorde, som helt glömde bort de södra delarna
av vårt land. Det gick väldigt dåligt för den regeringen, och jag hoppas att
denna regering inte gör om det misstaget.
Anf. 84 BENGT KRONBLAD (s):
Herr talman! Tack för svaret, kommunikationsministern!
Det var inte mycket innehåll i svaret, och det löser definitivt inte dagens
problem. Svenska folket hade fått vänta länge på regeringens förslag till in-
frastrukturella satsningar. Det hade talats vitt och brett om det, men när det
sedan kom fram visade det sig inte ha mycket innehåll.
Den borgerliga regeringen tycks, trots upprepade varningar, t.o.m. från
egna ekonomiska rådgivare, fortfarande inte vilja förstå vad som håller på
att ske. På annat sätt kan vi inte tolka den brist på handling som i dag råder
i den svenska regeringen.
Vi som lever i sydöstra Sverige har särskilt stor anledning att oroas. Inte
nog med att regeringen är oförmögen att beslutsamt ta itu med arbetslöshe-
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
61
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
62
ten - nu, när Mats Odell äntligen gör ett valhänt försök att få fart på investe-
ringarna i vägar och järnvägar, finns det inte ett enda objekt för sydöstra
Sverige. Vi protesterar bestämt mot denna diskriminering av den landsdel
som jag representerar här i riksdagen.
Det är ingen brist på lämpliga investeringsobjekt. Vi har redovisat sådana
på den politiska sidan, men vi har också från länsmyndigheterna på olika sätt
redovisat en mängd olika alternativ. Vi har från länsstyrelsen i Kalmar, både
landshövdingen och ledamöter, skrivit om detta. Vi kan från Kalmar län
konstatera att den nya regeringen inte investerar en enda krona i länets tra-
fiksystem.
Under 1991 års valrörelse utlovade de tilltänkta borgerliga riksdagsleda-
möterna från länet kraftiga satsningar på länets infrastruktur och på att hela
Sverige skall leva. Såväl i den regionalpolitiska utredningen som på andra
områden har sydöstra Sverige framhållits som ett viktigt område för regio-
nalpolitiska insatser.
Mot denna bakgrund vill jag fråga ministern: Vad föranledde regeringen
att inte nu anslå några medel till sydöstra Sverige och Kalmar län?
Anf. 85 BO HOLMBERG (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för icke-svaret
på min fråga.
Jag tror att alla hade den förhoppningen, efter kommunikationsministerns
utspel, att det skulle komma en större satsning på infrastrukturen än vad den
tidigare regeringen hade planerat in. Därför skruvades förväntningarna upp.
Vi kan nu konstatera, att av denna signal blev det ingenting. För Västernorr-
lands län blev det 50 milj.kr.
Järnvägen mellan Sundsvall och Härnösand, som jag har frågat om, är i
dåligt skick och behöver investeringar. Jag frågade också om Bothniabanan,
som det har kommit en ny utredning om från banverket. Kommunikations-
ministern borde därför ha kunnat säga något om den, om han bedömer att
byggandet av Bothniabanan har samhällsekonomisk relevans eller inte.
Nu är ekonomerna inte så kaxiga. Förr sade de att regeringen skulle sitta
stilla och inte föra någon överbryggningspolitik. Nu hörde jag på Ekono-
miska klubben att det inte är fråga om att säga nej till överbryggningspoliti-
ken. Alla är överens om att det skall göras stora satsningar på infrastruktu-
ren. Varför gör inte regeringen någonting där?
Anf. 86 HANS STENBERG (s):
Herr talman! Eftersom Bo Forslund inte har möjlighet att vara här, vill jag
på hans vägnar tacka för svaret på frågan, även om svaret gjorde mig verkligt
besviken.
När kommunikationsministern aviserade sitt förslag om att satsa stort på
infrastrukturen såg vi fram mot det paketet med både spänning och en viss
förväntan för Västernorrlands del. Vi trodde naturligtvis att vi skulle få vår
del av paketet, med tanke på vägstandarden i länet och behovet av upprust-
ning av järnvägar. Men vi blev djupt besvikna. Vi fick inte en krona till våra
vägar, och vi fick mycket små pengar till våra järnvägar.
Kommunikationsministern var nyligen i länet, och i fredags i Örnskölds-
vik, och då borde han på ort och ställe dels ha kunnat se hur det är ställt med
länets vägar och kommunikationer, dels ha fått ordentliga rapporter om hur
allvarligt sysselsättningsläget är. Han borde ha fått klart för sig att det verkli-
gen finns ett behov av ökade resurser för att rusta upp vägnätet i Västernorr-
land. Arbetskraft har vi i överflöd. Länsarbetsnämnden räknar med att 8 %
av länets befolkning kommer att vara arbetslös hösten 1993.
Eftersom kommunikationsministern inte kan säga när de här åtgärderna
kan komma, vill jag fråga: Hur dåligt behöver vägnätet bli och hur hög behö-
ver arbetslösheten bli innan regeringen kan tänka sig att satsa på en upprust-
ning avvägarna i Västernorrland?
Anf. 87 SVEN LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag hade ställt en specifik fråga om inlandsvägnätet i Väster-
norrlands län. Som bekant är vägnätet starkt nedslitet, på grund av mycket
tunga timmertransporter. Mats Odell var, som sagt, i Örnsköldsvik och träf-
fade företrädare för skogsnäringen där som påvisade vad detta innebär för
skogsnäringen i ökade kostnader för transporterna, genom större slitage på
vagnmaterialet.
Vägverket i Västernorrland har beräknat - jag tror att Mats Odell fick del
av den siffran - att det krävs 3,7 miljarder kronor per år i tio år bara för att ta
tillbaka eftersläpningen i Västernorrlands vägnät. Det visar vilket gigantiskt
problem det här är, framför allt när det gäller inlandsvägnätet, som har så
stor betydelse för skogsnäringen.
Men det påverkar också privatbilismen. Vi har rätt långa arbetspendlingar
för privata personer, som åker på utomordentligt dåliga vägar. Det innebär
också ökade kostnader för privatbilismen.
Jag tror att man kan tillägga att det inte heller är positivt för turismen att
vi är kända för att ha så dåliga vägar.
Vägverket i Västernorrland har påvisat att vi har ungefär 60 % av vägnätet
asfalterat, att jämföras med landet i övrigt, som har 90 %. Nu är man beredd
att riva upp det och återställa det till grusvägar. Man har alltså inte tillräckligt
med medel. Jag instämmer i tidigare talares fråga: Vad kommer kommuni-
kationsministern att göra åt det stora problemet? Det är hög tid att någon-
ting görs. Vi hade faktiskt väntat oss ordentliga satsningar.
Anf. 88 BRITTA SUNDIN (s):
Herr talman! Även jag tackar kommunikationsministern för svaret, som
gör mig lika besviken som det gjort mina länskamrater och övriga talare här.
Vi har ett mycket besvärligt arbetsmarknadsläge i Västernorrland. Till-
sammans med Gävleborg har vi nu den högsta arbetslösheten i landet. Det
som är mest oroande är att väldigt många ungdomar går arbetslösa - det är
också de som svarar för den största andelen långtidsarbetslöshet. Vi räknar
med att i dag ha nästan 5 % arbetslösa. Det är då människor som inte är
föremål för arbetsmarknadsåtgärder utan som skulle kunna ta ett arbete i
morgon.
Prognoserna för framtiden är inte heller speciellt ljusa. Som vi nyss hörde
räknar länsarbetsnämnden med en arbetslöshet på 8 % 1993. Den här som-
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
63
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
64
maren räknar man med att arbetslösheten i länet kan komma att uppgå till
6%.
Vi hade hoppats få del av de här satsningarna, att man skulle kunna
komma i gång med en del vägprojekt. Det finns ändå ett stort antal projekt
i länet som man kan starta med mycket kort varsel. Det finns också ett
mycket stort behov av upprustning av vägnätet - det hoppas jag att kommu-
nikationsministern själv kunde konstatera vid sitt besök. Det finns alltså en
lång lista med startklara projekt, och jag hade hoppats att vi i svaret skulle
kunna få i varje fall en liten vink om när vi kan få ytterligare medel till Väs-
ternorrland. Jag tänker då bl.a. på E 4-an genom länet, som är i mycket då-
ligt skick. Jag tänker på Vedabron, på Sundsvall Syd med överfarten över
fjärden med Åsbergstunneln och med miljövägen i Timrå.
Vad tänker kommunikationsministern göra åt det här?
Anf. 89 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Jag vill i likhet med de tidigare talarna tacka för svaret, även
om jag tolkar det så att mottot ”Hela Sverige ska leva” inte längre gäller -
snarare verkar det vara så att hela Sverige skall veta att man lever. Den tolk-
ningen gör jag av det besked vi fått när det gäller just satsningen på Veda-
bron.
Jag kan använda just de argument som ministern har anfört i sitt svar -
meningen med de pengar som den förra, socialdemokratiska regeringen tog
fram var att de skulle användas för just satsningar på E 4 och järnvägssats-
ningar inom stomnätet. Eftersom ministern nu har varit i Västernorrland och
Örnsköldsvik borde ministern vara väl medveten om att Sandöbron faktiskt
går över Ångermanälven efter just E 4-an.
En ny bro över Ångermanälven är en av de viktigaste infrastrukturella
satsningarna i Norrland. Det är samtliga kommuner i Västernorrland eniga
om men också kommunerna i övre Norrland, i Västerbotten och i Norrbot-
ten. Den gamla utgör en mycket besvärande flaskhals för vår industri. I och
med att den satsningen är en viktig och riktig satsning för Norrland är den,
vill jag påstå, också en viktig och riktig satsning för Sverige.
Jag tyckte att det kändes något besynnerligt att efter ministerns besök
kunna läsa ett uttalande i Örnsköldsviks Allehanda, där han sade att det inte
var någon idé att anslå pengar till en bro över Ångermanälven vid Veda, ef-
tersom den inte är färdigprojekterad.
Jag vill då informera om att projekteringen har kommit mycket långt. Man
planerar att kunna ställa ut handlingarna nu i april. Man kan inte ta detta så
lättvindigt - det är viktigt att pengarna finns när bron blir färdigprojekterad,
så att projektet omedelbart kan komma i gång, just av det skäl som flera av
talarna har nämnt, nämligen den höga arbetslöshet som vi har bland bygg-
nadsarbetarna.
Anf. 90 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är naturligtvis en något övermäktig uppgift att svara på
alla dessa inlägg. Jag beklagar att frågorna har klumpats ihop på det här vi-
set; jag har själv inte medverkat till det men borde ha försökt dela upp sva-
ret - det erkänner jag.
Andre vice talmannen: Jag kan medge att anförandet drar något över ti-
den.)
Det tackar jag för. Jag tror att vi trots allt gör en tidsbesparing med den
här arbetsordningen.
Först och främst vill jag säga något om Kl-anslaget. De flesta av er som
sitter här, kära ledamöter och trevliga vänner, är socialdemokrater - låt vara
att Olle Schmidt är folkpartist; han är välkommen, han också. Ni har själva
varit med och beslutat om de restriktioner som gäller för Kl-anslaget. Det
är därför pengarna inte kan användas till grusvägnätet i Västernorrlands in-
land. Jag talar nu om de restriktioner som riksdagen har ålagt regeringen vid
användandet av dessa medel. De gör att det i praktiken handlar om E 3, E 4,
E 6 och E 18.
Vi kan då naturligtvis gå till riksdagen och begära nya pengar, och det
kommer vi att göra framöver - det kan ni vara helt övertygade om!
När Bo Holmberg talade påminde det om sagan om den lille mannen som
gick till skräddaren med ett tygstycke, och det krympte och det kiympte.
Det blev ingenting, sade Bo Holmberg. Det är väl ändå litet magstarkt, herr
talman. Vi har projekt som startar i och med våren 1992 - de har alltså ännu
inte kommit i gång - för 8 miljarder kronor. De böljar nu och har igångsätt-
ning fram t.o.m. mars månad 1993. Är detta ingenting? Jag är besviken över
den typen av uttalanden. Jag medger att det blev alldeles för litet. Det hade
behövts betydligt mer pengar, och vi arbetar på att ta fram mer pengar.
När det gäller Bothniabanan vill jag säga att den är mycket intressant.
Banverkets första studie visar att det finns en potential. Nu skall det göras
en fördjupningsstudie, där man något fördjupat skall titta på de samhälls-
ekonomiska vinsterna. Är då också denna positiv kommer det att gå till en
förprojektering. Att börja med en förprojektering är på något sätt att hoppa
bock över ett mycket viktigt led, nämligen genomförandet av fördjupnings-
studien.
Om infrastrukturinvesteringar som lösningar på arbetslöshetsproblemen
vill jag säga att det är alldeles riktigt att infrastrukturinvesteringar är livsnöd-
vändiga för att Sverige skall vara konkurrenskraftigt gentemot resten av
Europa med tanke på vårt perifera geografiska läge, osv. Men de kommer
aldrig att ens påverka arbetslöshetsstatistikens procenttal.
Varför? Jo, därför att varje arbetstillfälle i väginvesteringar kostar 1
milj.kr. per år. Här talades om att 40 000 stod utanför arbetsmarknaden -
jag tror att det var i Skåne. Då kan Olle Schmidt räkna ut hur mycket det
blir. Det skulle bli 40 miljarder kronor, om man skulle sysselsätta dem med
infrastrukturinvesteringar. Är det fråga om järnvägsinvesteringar ökar siff-
ran till 1 300 000 kr. per manår.
Infrastrukturinvesteringar är friskvård för att göra Sverige konkurrens-
kraftigt, för att vi skall få bra kommunikationer. För akutsjukvården på
grund av arbetsmarknadssituationen måste det till helt andra saker - framför
allt måste vi få fart på Sveriges ekonomi igen, få ekonomin i balans.
Anf. 91 HANS STENBERG (s):
Herr talman! Kommunikationsministern är litet besviken över att vi inte
förstår hur anslagen fördelas och de restriktioner som finns. Nog förstår vi
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar pä frågor
5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 85
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
det, men det är inte konstigt att vi blir besvikna när kommunikationsminis-
tern själv går ut och blåser upp enorma förväntningar och talar om gigantiska
satsningar på infrastrukturen och det sedan visar sig att det inte finns en
krona utöver vad den tidigare socialdemokratiska regeringen har anslagit.
Kommunikationsministern säger också att vi inte kan få något anslag till
grusvägnätet i Västernorrland. Jag vill då påpeka att arbetsmarknadsläget
har förändrats radikalt sedan den socialdemokratiska riksdagsmajoriteten
beslutade om dessa restriktioner. Det är nu hög tid att se över detta och att
försöka få fram friska pengar till infrastrukturen. Det finns dessutom ett fler-
tal stora infrastrukturprojekt som väl passar inom ramen för de här restrik-
tionerna, exempelvis Vedabron. Men inte heller för detta har vi fått några
pengar.
Jag föreslår att regeringen tänker om i den här frågan och ser till att vi får
anslag till Västernorrlands vägar.
Anf. 92 SVEN LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag instämmer i Hans Stenbergs beskrivning av de här in-
frastrukturpengarna. Vi hade av det stora utspelet förväntat oss att det skulle
vara något mer. Nu säger Mats Odell att han kommer att återkomma till riks-
dagen i den här frågan. När kommer Mats Odell till riksdagen för att begära
pengar för de här satsningarna?
I vårt län har man tagit fram en lista på ett antal projekt, framför allt i
inlandet, som kan sättas i gång redan under 1992. Kostnaden för detta skulle
bli 242 milj.kr., och projekten ger 40 000 dagsverken.
Jag vill fråga Mats Odell: Har Mats Odell rest på inlandsvägnätet i Väster-
norrland? Om han inte har gjort det inbjuder jag honom att komma mitt
under tjällossningen. Jag skall se till att det blir en verklig upplevelse. Väl-
kommen!
Anf. 93 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Jag konstaterar att kommunikationsministern inte hann med
att kommentera just projektet Vedabron. Jag hoppas att han återkommer
till det, och jag vill därför ställa ytterligare en fråga. När bedömer kommuni-
kationsministern att Vedaprojektet skall komma i gång? De restriktioner
kommunikationsministern pekar på att riksdagen skulle ha satt upp gör det
ju faktiskt möjligt att satsa på Vedaprojektet. Det är nämligen en satsning
på Europavägen, en av de största. Jag vill därför i dag ha ett svar på min
fråga: När bedömer kommunikationsministern att projektet skall komma i
gång?
Anf. 94 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Kommunikationsministern är understundom en ganska rolig
debattör, men jag måste säga att jag inte begärde 40 miljarder - jag begärde
något, och vad vi fick var intet. Skillnaden är måhända därför något överdri-
ven.
Vad vi från vår del av landet säger är att vi vill ha vår del. Såvitt jag förstår
måste väl ändå kommunikationsministern ha rest på några större Europavä-
66
gar. Sådana finns i Skåne. I Skåne och i Malmöhus län finns även järnvägar
som tillhör stomnätet.
Det finns i dag en intressant artikel av Curt Nicolin i Svenska Dagbladet.
Han säger precis samma sak som vi och också regeringen säger, nämligen att
det är nu satsningarna skall göras, att det är nu de behövs. Jag förväntar mig
att regeringen återkommer i det här ärendet. Vi är ju, kommunikationsmi-
nistern, helt överens om att dessa satsningar behövs, men jag vill återigen
varna regeringen för att helt glömma bort Skåne när man diskuterar de här
projekten. Det gick som sagt väldigt dåligt för den förra regeringen när man
gjorde det. Låt inte mig få skämmas när jag kommer hem till mitt hemlän.
Mats Odell bör heller inte låta sina partikamrater skämmas. Tänk på dem
också!
Anf. 95 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Det finns flera aspekter på den här typen av satsningar, när
man gör satsningar i en region. En aspekt är att man gör något konkret, att
man tillför ekonomiska resurser och minskar arbetslösheten. En annan
aspekt skulle kunna kallas psykologisk. Man visar att man bryr sig om också
den regionen.
Vi kan konstatera att den nuvarande regeringen tydligen inte bryr sig om
Skåne. Jag kan förstå att det kan låta exotiskt när länsstyrelsen i Malmöhus
län vill ha pengar till en ny väg mellan Klörup och Aggarp. Det kanske är
dålig marknadsföring att ta upp det som ett av de viktigaste projekten. Ba-
nan Malmö-Ystad-Simrishamn är däremot en framtidssatsning. Det är frisk-
vård. Den satsningen uppfyller alla de krav som Mats Odell ställde på en
vettig investering.
Anf. 96 BO HOLMBERG (s):
Herr talman! Mats Odell var förundrad över att jag var besviken när detta
presenterades, men jag var ju inte ensam om att efter Mats Odells utspel
förvänta mig att regeringen skulle satsa mer. Om jag minns rätt från kvälls-
tidningarna skulle det bli fråga om 36 000 jobb. Det kan ju hända att det stod
fel, men om jag minns rätt skulle satsningen vara i den storleksordningen.
Sedan kom den här satsningen.
Mats Odell säger också att man inte klarar sysselsättningen med infra-
struktursatsningar, men redan i kommunikationsministerns uttalande låg ett
samband, nämligen att satsningen skulle ge 36 000 jobb. Alla ekonomiska
bedömare är i dag på det klara med att det är helt felaktigt av regeringen att
inte nu i denna lågkonjunktur gå in och göra stora satsningar på infrastruktu-
ren. Den är ju djupt eftersatt i Sverige. Det rår inte enbart den nuvarande
kommunikationsministern för, utan det är gamla försyndelser. Men alla är
på det klara med att det behövs stora insatser. Varför kommer de inte?
Positivt i vad kommunikationsministern sade var att han skulle åter-
komma och vad han sade om Bothniabanan. Jag tackar för det.
Anf. 97 BRITTA SUNDIN (s):
Herr talman! Det råder enighet om att infrastruktursatsningar är väldigt
bra, eftersom det är en av de viktigaste komponenterna när det gäller regio-
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
67
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
nal utveckling. Jag anser att Västernorrland väl uppfyller de kriterier som
ställs för att man skall få del av dessa satsningar.
Jag vill ställa en fråga som har ställts redan tidigare i debatten: Hur stor
skall arbetslösheten i vårt län vara för att vi skall få vara med om satsning-
arna? Jag skulle också vilja ta fasta på kommunikationsministerns löfte om
nya pengar. Kommer Västernorrland att uppfylla de kriterier som är nödvän-
diga för att vi skall få vara med den gången?
Anf. 98 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Kommunikationsministern viftar bort sysselsättningsargu-
mentet som skäl för starka och kraftiga infrastruktursatsningar. Jag vill då
erinra om kommunikationsministerns svar. Där säger han avslutningsvis:
”Regeringen följer utvecklingen på arbetsmarknaden, och med hänsyn till
denna får regeringen bedöma om och när det är erforderligt med ytterligare
insatser.”
Det är uppenbarligen arbetsmarknadssituationen som är styrande för re-
geringens bedömningar. Jag menar att regeringen redan nu har klara belägg
och ett klart sakunderlag för att mycket kraftfullare än hittills gå in med in-
frastruktursatsningar. Sätt er ner och gå igenom situationen och studera
byggprognoserna! Ni kommer då att komma fram till att det i Malmöhus län
till vintern kommer att finnas en byggarbetslöshet på 30 %.
Kommunikationsministern bör också begrunda ytterligare ett skäl. Jag
tycker, med tanke på de stora projekt som ligger framför oss när det gäller
Öresundsförbindelserna, att kommunikationsministern skall känna stor oro
för den utarmning av kompetens och numerär som sker i fråga om byggar-
betskåren i Skåne.
Anf. 99 BENGT KRONBLAD (s):
Herr talman! Beträffande debattens uppläggning kan jag konstatera att
regeringen tycker om kollektiva lösningar. Jag hoppas att sådana nås också
på trafiksystemets område.
Vad gäller det geografiska täckandet kan man konstatera att det skall fin-
nas ett nationellt väg- och trafiknät. Det finns riksdagsbeslut om detta. Då
kan man inte utesluta en hel landsdel, där också Europavägar ingår i de pro-
jekt som har föreslagits i de olika regionerna.
I tidningen Byggnadsindustriarbetaren säger man att det var med blan-
dade känslor som branschens parter tog emot ministerns senaste paket. Man
säger där att det finns en stor oro inför framtiden, eftersom inte en enda
krona har tillförts utan även framtida medel har tagits i anspråk. Detta kan
leda till ett tvärstopp i byggandet inom ett år.
Detta är mycket allvarligt, och det är därför jag återigen vill fråga: Vilken
var bakgrunden till att Kalmar län inte fick några medel till detta? Jag ställer
frågan, eftersom detta är viktigt för sysselsättningen, för trafiken och med
tanke på att hela landet skall leva också trafikmässigt.
Anf. 100 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag skall böija med det sista. I Kalmar län finns inga av riks-
dagen utpekade vägstråk.
När det gäller Västernorrlands län har för väg E 4 endast två startklara
objekt redovisats. Det ena är Vedabron. Det projektet låg så sent i december
att vi sade att det var bättre att nu använda de pengarna till projekt som kan
komma i gång. Dessa pengar har hamnat huvudsakligen i Gävleborgs län,
till en utbyggnad av E 4.
Vedabron återkommer vi till.
Det som är nytt är att vi förbrukar de pengar den förra riksdagen anslog
mycket snabbare än det var tänkt. Utbetalningarna skulle ha en puckel
1995/96, men vi har förskjutit den till 1992/93 när vi av allt att döma har den
djupaste lågkonjunkturen.
Sedan säger denna regering, till skillnad från den föregående, att vi vill
sälja ut av statligt ägda företag som lika gärna kan drivas och ägas av andra,
för att satsa på det som ingen annan än staten vill satsa på, nämligen vägar
och järnvägar.
Det verkar på anförandena här som om Skåne skulle vara fullständigt ut-
armat. Då har ni glömt bort att i anslaget under K 1 finns Malmö-överens-
kommelsen. Vi har Öresundsbron med en start 1993, det största byggprojek-
tet i Norden i modern tid. Vi har tunneln genom Hallandsåsen, satsningar
på västkustbanan osv.
Vad det var förfel på Klörup och Aggarp förstod jag inte, men det kanske
jag kan få reda på sedan.
Herr talman, jag skulle önska att jag hade betydligt mera tid för att gå in
på detaljerna.
Sammanfattningsvis: Regeringen satsar 8 miljarder kronor i projekt som
kommer i gång nu. Det är ganska mycket. Pengarna har fördelats efter de
principer som jag har redogjort för här.
Den akuta arbetslöshetssituationen måste angripas på många olika sätt.
Ett viktigt sätt är genom infrastrukturinvesteringar, men detta kan aldrig
lösa arbetslöshetsproblemen på lång sikt. Den huvudsakliga sysselsättnings-
effekten uppstår när anläggningsarbetena är avslutade och Sverige blir mera
konkurrenskraftigt.
Anf. 101 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Vi har sannerligen inte glömt bort Öresundsbron och de öv-
riga projekt som är knutna till den stora byggnationen. Men det ligger litet
längre fram i tiden, med start först senhösten 1993. Det är nu vi upplever
den besvärliga situationen på arbetsmarknaden, där vi riskerar en utarmning
av byggarbetskåren, av den kompetens vi behöver just inför Öresundsbro-
bygget.
Jag vill ändå ta fasta på det positiva som jag tycker finns antytt i kommuni-
kationsministerns svar, nämligen att kommunikationsministern är beredd att
fundera på ytterligare infrastruktursatsningar i det korta perspektivet.
Jag vill uppmana kommunikationsministern att redan i kväll gå till depar-
tementet och skissera ett sådant paket och ta det till regeringen. Om kommu-
nikationsministern kommer tilll riksdagen och begär mer pengar, exempelvis
i kompletteringspropositionen, kan kommunikationsministern vara förvis-
sad om stöd från socialdemokratiskt håll.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
69
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
Anf. 102 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Jag vill i likhet med föregående talare också ta fasta på det
positiva. Jag kan konstatera att kommunikationsmininstern anser att Veda-
projektet är klart för start. Just därför är det viktigt att man anslår pengar
för att kunna starta detta för övre Norrland så viktiga projekt.
Jag ser fram emot att kommunikationsministern också ser till att det finns
pengar när det är klart för start - efter det att handlingarna varit utställda
och arbetsplanen är färdig, vilket beräknas vara den 1 juni i år.
Anf. 103 SVEN LUNDBERG (s):
Herr talman! Mats Odell säger att endast två vägprojekt i Västernorrland
är startklara. Men jag har en lista här som varit underlag för en uppvaktning i
kommunikationsdepartementet över framför allt inlandsvägar. Här har man
redovisat igångsättningstid, år och månad, och kostnaderna och att det, som
jag nämnde tidigare, gäller 40 000 dagsverken.
Detta är någonting man kunde sätta i gång omedelbart, och det är behöv-
ligt. Jag hoppas kommunikationsministern tittar på denna lista och försöker
göra någonting åt den.
Mats Odell har inte tackat ja till inbjudan om en resa på inlandsvägnätet,
men jag hoppas att han kommer.
Anf. 104 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Jag vill ta fasta på det kommunikationsministern nämner i
svaret att det skall göras satsningar på infrastrukturinvesteringar som gagnar
tillväxt och miljö. Jag har svårt att se att det inte skulle finnas några sådana
projekt i Skåne.
Jag har också svårt att se att man skulle kunna slå sig till ro i väntan på
en förbindelse över Öresund. Det är väl knappast realistiskt att tro att den
kommer att sättas i gång under 1993. Rimligtvis måste det dröja betydligt
längre innan det bygget kommer i gång.
Då måste man göra någonting annat under tiden, medan man ger upp pla-
nerna på en bro och i stället satsar på en miljövänlig förbindelse.
Anf. 105 BENGT KRONBLAD (s):
Herr talman! Någon brist på investeringsprojekt finns inte i regionen. Det
har lämnats förslag och jag vill gärna säga att regeringen omgående bör be-
sluta och anvisa medel till de olika objekten.
I sista delen av svaret som lämnades stod att regeringen följer utveck-
lingen på arbetsmarknaden och att regeringen med hänsyn till detta får be-
döma om ytterligare insatser behövs.
Jag kan direkt tala om för ministern att i den regionen behövs dessa
objekt. De behöver också komma till utförande för att se till att södra Sve-
rige får den tillväxt och den förbättrade sysselsättningssituation som i dag
behövs. Man behöver en förbättring i infrastrukturen för att få en utveckling
som är till gagn för regionen och därmed också för Sverige och för parollen
Hela Sverige skall leva.
70
Anf. 106 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag är ensam frågeställare från den borgerliga kanten, men
man skall akta sig för att ta detta till intäkt för att synpunkterna bara delas
av socialdemokrater runt om i vårt land. Så är det faktiskt inte, kommunika-
tionsministern.
Jag tror att det är viktigt att man i dessa sammanhang inte missleds att tro
att Skåne bara är Sveriges kornbod och en plats för välmåga. Det har alltid
varit den bild beslutsfattarna i Stockholm haft. Det pågår faktiskt en intensiv
diskussion i mitt hemlän om att vi borde ta över beslutsfattandet regionalt i
högre grad. En sådan situation tycker jag vi bör akta oss för.
Vi har inte glömt Öresundsbron, men ibland undrar jag om inte kolle-
gerna i regeringen försöker göra det. Jag är oroad över det. Tills beslutet är
definitivt och man sätter spaden i jorden behövs litet annat. I den lista som
också jag har med mig finns projekt i mitt hemlän som kan komma i gång
omedelbart. De uppfyller kvalifikationerna, och jag hoppas kommunika-
tionsministern kommer tillbaka till dem så fort som möjligt.
Anf. 107 HANS STENBERG (s):
Herr talman! Det är många från Västernorrland uppe i denna debatt och
det är ingen slump. Vi har ett av landets sämsta grusvägnät och inlandsväg-
nät på grund av våra många tunga transporter.
E 4 genom Västernorrland är den garanterat sämsta delen i landet.
Vi har dåliga järnvägar åtminstone delvis, och vi har också nästintill lan-
dets högsta arbetslöshet - den är i vart fall mycket hög.
Men jag vill också ta fasta på det positiva kommunikationsministern säger
här, att han skall komma tillbaka med ytterligare satsningar. Då hoppas jag
verkligen att han har Västernorrland i åtanke. Behovet är enormt och det
krävs att vi får ordentliga satsningar på Västernorrlands vägnät.
Anf. 108 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag får svara i omgångar och det blir litet blandad kompott.
Ytterligare satsningar: Jag har föreslagit i budgetpropositionen att riksda-
gen skall godkänna en ny princip. I lågkonjunkturen har det hänt att entre-
prenadprisindex har gått nedåt. Projekten blir billigare än vad som är kalky-
lerat. Vägverket säger att detta ligger på mellan 10 och 30 %. Den bespa-
ringen på 8 miljarder begär vi att få använda till ett ökat underhåll av vägnä-
tet.
Den kan då användas till de projekt ni har nämnt här som är underhålls-
projekt, inte minst i Västernorrland där det finns en mycket dålig under-
grund. Där finns en geologisk struktur med silt som binder vatten osv.
Det är ett mycket stort problem som kostar väldigt mycket pengar att
komma till rätta med. Vi hoppas kunna öka underhållet genom att få ta
pengar från det här kontot och satsa på underhåll i stället.
Sven Lundberg och Bengt Kronblad kom tillbaka med en lista på ett antal
projekt. Problemet, mina vänner, är att riksdagen förhindrar oss att använda
anslaget Kl för dessa projekt. Det finns inga projekt i Kalmar län, där man
får ta i anspråk anslaget Kl. Detta är problemet.
När det gäller Skåne måste det fattas ett antal strategiska beslut av typen
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
71
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar pä frågor
72
var skall riksbangård syd ligga någonstans. Man kan inte bara bygga järn-
vägsspår på måfå ute i terrängen, även om det är lätt att bygga i Skåne. Man
bör ändå fatta en del sådana beslut innan man börjar dra fram järnvägar. Det
är den typen av beslut som måste fram. Skåne har ett mindre avståndshandi-
kapp än resten av Sverige. Skåne kommer inom en nära framtid att få många
satsningar på infrastrukturen.
Anf. 109 SVEN LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag beklagar att jag blir tvungen att kommentera att kommu-
nikationsministern nu är förhindrad att göra någonting på grund av tidigare
beslut. Det kan inte vara så att en regering och en kommunikationsminister
känner sig helt låsta och inte kan ta några initiativ, så att den tidigare social-
demokratiska regeringen styr allt även in i framtiden. Jag hoppas att kom-
munikationsministern nu tar egna initiativ och kommer med dem till riksda-
gen. Jag hoppas att han begär pengar och satsningar.
Anf. 110 HANS STENBERG (s):
Herr talman! Jag måste få fråga kommunikationsministern vad han egent-
ligen menar. Tidigare i debatten sade han att det skulle komma ytterligare
förslag på satsningar på infrastrukturen från regeringen. Men det han sade i
sitt senaste inlägg uppfattade jag som att det enda som kommer är att de
pengar som eventuellt blir över på grund av att prisbilden har förändrats
skall kunna användas för underhåll. Jag hoppas att jag missförstod kommu-
nikationsministern och att man från regeringens sida tänker komma med för-
slag till ytterligare satsningar på infrastrukturen.
Det är nödvändigt i det här arbetsmarknadsläget. Det vore dumt att inte
utnyttja lågkonjunkturen till att rusta upp infrastrukturen i landet på ett
bättre sätt.
Anf. 111 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Detta kommer att bli mitt sista inlägg i denna debatt med
tanke på att jag har ett tjugotal frågor kvar att svara på.
Sven Lundberg vill upphäva den tidigare socialdemokratiska regeringens
beslut. Det kanske är väl grundat i vissa fall. Men det här är något annat och
allvarligare. Jag kan försäkra att om vi skulle ta av anslaget Kl i det här fal-
let, skulle jag omedelbart hamna inför konstitutionsutskottet. Det går alltså
inte. Det är inget vi kan bestämma. Riksdagen måste själv ändra sitt beslut.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på fråga 1991/92:508 om Öresundsbron
Anf. 112 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Lars-Erik Lövdén har frågat mig om regeringen står fast vid
avtalet med den danska regeringen om att det skall byggas en broförbindelse
för väg- och järnvägstrafik mellan Malmö och Köpenhamn.
Bakgrunden till frågan är den promemoria som miljö- och naturresursde-
partementet upprättat och översänt till Svensk-Danska Broförbindelsen
AB. Promemorian har av massmedia uppfattats som om regeringen nu krä-
ver en förnyad utredning av ett tunnelalternativ.
Sveriges regering och Danmarks regering har ingått ett folkrättsligt bin-
dande avtal om en fast förbindelse över Öresund. Av avtalet framgår att för-
bindelsen utgår från en konstgjord halvö vid Kastrups flygplats och korsar
Drogden i en sänktunnel till en konstgjord ö sydväst om Saltholm. Förbin-
delsen fortsätter härifrån som en lågbro och vidare som en högbro över farle-
derna Flintrännan och Trindelrännan och ansluter söder om Limhamn.
Regeringen har beslutat att utformningen av denna förbindelse skall prö-
vas enligt 4 kap. lagen om hushållning med naturresurser m.m. Inför denna
prövning skall sökanden upprätta en miljökonsekvensbeskrivning enligt 5
kap. i nämnda lag och redovisa det material i övrigt som behövs för remissin-
stansernas ställningstagande till ansökningen samt för regeringens prövning
av denna. Regeringen har ingen annan uppfattning än att arbetet skall ut-
föras i enlighet med överenskommelsen.
Anf. 113 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Jag skall be att få tacka kommunikationsministern för svaret
som jag är nöjd med. Jag har frågat kommunikationsministern om rege-
ringen står fast vid avtalet med den danska regeringen om att det skall byggas
en broförbindelse för väg- och järnvägstrafik mellan Malmö och Köpen-
hamn.
Jag har inte ställt frågan därför att jag på något sätt tvivlar på kommunika-
tionsministerns ambitioner och vilja i det här avseendet. Men jag känner
utomordentligt stor oro för andra i regeringen - framför allt för centerpartis-
terna som uppenbarligen har en annan uppfattning.
Miljö- och resursdepartementet vill uppenbarligen på nytt aktualisera tun-
nelalternativet. De riktlinjer för miljöprövningen som departementet utfär-
dat kan i alla fall tolkas på det här sättet. Riktlinjerna vållade också stor upp-
märksamhet i massmedia och uppfattades som om det skulle göras en för-
nyad utredning om tunnelalternativet.
Nu har tunnelalternativet utretts och avvisats av riksdagen och den danska
regeringen. Därmed borde den saken vara ur världen.
Jag uppfattar kommunikationsministerns svar som att regeringen nu i sin
helhet står bakom den överenskommelse som träffats mellan den svenska
och den danska regeringen. Jag hoppas att den signalen också går in i miljö-
departementet och de centerpartister som huserar där.
Jag vill emellertid ställa en följdfråga till kommunikationsministern. Räk-
nar kommunikationsministern med att tidsplanen för byggandet av Öre-
sundsbron skall hålla, vilket innebär ett igångsättande någon gång under
hösten 1993?
Anf. 114 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Svaret på den frågan är ja.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
73
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
74
Anf. 115 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Då är jag ännu mera nöjd med kommunikationsministerns
svar.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1991/92:510 om interrailsamarbetet
Anf. 116 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Karin Pilsäter har frågat mig om vilka åtgärder regeringen
avser att vidtaga för att verka för att interrailsamarbetet i Europa fortsätter.
Interrailsamarbetet i Europa avgörs närmast inom UIC, som är en samar-
betsorganisation för de europeiska järnvägsförvaltningarna.
Från vissa medlemsförvaltningar, däribland Frankrike, Spanien och Ita-
lien, har det bl.a. framförts att reglerna för interrailsamarbetet inte skulle
vara förenliga med EG:s kommande bestämmelser angående gränsöverskri-
dande trafik. SJ har dock, jämte järnvägsförvaltningarna i Norden, Tyskland
och Holland, protesterat mot att interrailsamarbetet inte längre upprätt-
hålls. Frågan kommer ånyo att behandlas av UIC i april månad 1992. SJ
kommer därvid att arbeta för fortsatta möjligheter till att ”tågluffa” i
Europa.
Anf. 117 KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! Efter den här långa debatten som vi nyss har hört angående
vägar och järnvägar i Skåne och i Norrland, kan det vara intressant att också
diskutera hur vi skall använda dem när de är färdiga.
Utan att överdriva kan man konstatera att interrailkortet är en succé. Mer
än 70 000 svenskar köpte interrailkort förra året. Interrailkortet finns för
människor i alla åldrar. Att tågluffa har blivit en folkrörelse, och tack vare
interrailkortet kan människor resa och uppleva hela Europa.
Europa är på olika sätt splittrat, men genom interrailsamarbetet har män-
niskor i Europa förenats - med ryggsäck och gymnastikskor är vi alla ganska
lika. Självfallet lockas många nordbor till Sydeuropa, inte bara av sol och
värme utan därför att det faktiskt är billigare att turista där.
Nu har bl.a. Spanien, Frankrike och Italien kommit med signaler om att
börja dra sig ur. Man bör då fråga sig varför de gör det. Det verkar mycket
konstigt att EG-samarbetet skulle sätta hinder för gränsöverskridande pas-
sager. Jag trodde EG-samarbetet skulle syfta till att upphäva sådana hinder.
Jag vill därför fråga: På vilket sätt kommer SJ att arbeta för det här samarbe-
tet och vad kan regeringen göra därutöver?
Anf. 118 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Som jag redovisade i mitt svar avgörs detta inom UIC. Där
”lobbar” SJ, om jag får använda uttrycket, mycket kraftfullt tillsammans
med andra medlemmar för att få behålla interrailsamarbetet.
Jag anser, precis som Karin Pilsäter, att det vore mycket tragiskt om det
här samarbetet skulle tvingas upphöra. Det finns en pedagogisk effekt
också, nämligen att vi vänjer unga människor vid att åka järnväg. Vi ser att
detta är ett bra, ett bekvämt och, inte minst, ett gemensamhetsbefrämjande
sätt att resa. Det drar mycket låga marginalkostnader för de unga männi-
skorna som åker.
SJ kommer att arbeta mycket intensivt för att den här möjligheten skall
finnas kvar. Jag har fått mycket tydliga försäkringar från SJ.
Anf. 119 KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! En orsak till att länderna i Sydeuropa kanske har blivit litet
negativa är att de inte riktigt har förstått vad vi har att erbjuda. De upplever
det kanske som att vi kommer till deras länder utan att ha något att erbjuda
i gengäld. Frågan är om vi inte skulle kunna ägna oss litet mer åt marknads-
föring för att informera om vad vi faktiskt har att erbjuda.
Man kan t.ex. marknadsföra inlandsbanan nere i Sydeuropa genom att
framhålla att människor kan komma hit och se midnattssol och åka genom
Europas sista vildmarker. Förhoppningsvis kommer inlandsbanan att vara
kvar efter alla miljonsatsningar. Man kan arbeta för att bussbolagen kommer
in i systemet med rabatter eller att man kan få åka på interrailkortet. Nä-
ringslivet kan kanske vara med och sponsra interrailresenärerna, osv.
Jag avslutar med att verkligen uppmana kommunikationsministern och SJ
att göra allt för att undvika att det här europeiska samarbetet spårar ur.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på frågorna 1991/92:512, 528, 529, 532 och 539 om beman-
ningen av svenska fartyg
Anf. 120 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Med hänvisning till en nyligen publicerad departementspro-
memoria om en ny svensk sjöfartspolitik har följande frågor ställts. Ines
Uusmann har frågat mig om jag avser att lägga fram ett förslag till riksdagen
om ett särskilt fartygsregister, vilket skulle göra tusentals svenska sjömän ar-
betslösa. Sten Östlund har frågat arbetsmarknadsministern om han avser fö-
reslå lagregler som tar bort anställningstryggheten för svenska sjömän på
svenska fartyg i ett särskilt register. Monica Öhman har frågat arbetsmark-
nadsministern om han avser att föreslå ingrepp i existerande svenska kollek-
tivavtal för svenska fartyg. Doris Håvik har frågat socialministern om han
avser att föreslå lagregler som diskriminerar utländska medborgare på
svenska fartyg i vad gäller rätt till social trygghet enligt lag om allmän försäk-
ring. Georg Andersson har frågat kulturministern om regeringen kommer
att tillåta svenska företag att importera gästarbetare som inte omfattas av
samma rättigheter som svenska arbetare.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att jag skall svara på samtliga dessa
frågor. Jag besvarar dem i ett sammanhang.
I den tjänstemannapromemoria som nyligen publicerats redovisas olika
åtgärder för att stärka svensk sjöfart. Förslagen är nu ute på remiss. Först
därefter kommer regeringen att ta ställning till förslagen.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
75
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
76
Då Georg Andersson, som framställt fråga 528 och Ines Uusmann som
framställt fråga 539, anmält att de var förhindrade att närvara vid samman-
trädet, medgav andre vice talmannen att Sten Östlund fick ta emot svaren.
Anf. 121 STEN ÖSTLUND (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret på
min, Georg Anderssons och Ines Uusmanns vägnar.
Det var inte svårt att ta emot svaret även för deras räkning, för det var ju
faktiskt inget svar att tala om på de frågor som vi har ställt.
Kommunikationsministern säger i svaret att arbetet inom regeringen är så
fördelat att han skall svara på samtliga dessa frågor. Såvitt jag förstår är det
en helt ny fördelning av arbetet i regeringen om kommunikationsministern i
fortsättningen skall svara såväl för arbetsrätt, invandrarpolitik och socialför-
säkringsfrågor som för frågor som har med detta att göra. Det är knappast
den fördelning som man räknar med att ni i regeringen har - och det har ni
naturligtvis inte heller.
Kommunikationsministern säger däremot i andra sammanhang, bl.a. i sitt
pressmeddelande från departementet, att den här promemorian visar på den
lagstiftning som behövs. Det är den vi vill debattera med dem som har ansva-
ret för respektive avsnitt inom regeringen.
Mats Odell själv, som kommunikationsminister, har debatterat denna
fråga i många sammanhang, inte minst i pressen, i Sjöfartstidningen och i
andra sammanhang. Kommunikationsministern har också uttalat att han vill
se en samförståndslösning av klassisk Saltsjöbadsmodell.
Tiden går fort därför skulle jag direkt vilja ställa en följdfråga: Anser kom-
munikationsministern att detta förslag har någon likhet med det s.k. klas-
siska Saltsjöbadsavtalet? Är det på det här sättet som man tror att man skall
komma överens med de fackliga organisationerna och är det på de här grun-
derna som man vill åstadkomma detta?
Anf. 122 DORIS HÅVIK (s):
Herr talman! Jag beklagar att jag inte får motta ett svar från den som jag
anser kompetent att ge svaret. Jag anser inte att Mats Odell är det på detta
område. Det skulle vara att begära litet för mycket. Å andra sidan: Under
tiden som denna tjänstemannapromemoria tillverkades på departementet
var kommunikationsministern ute, tyckte till och tänkte både högt och
skriftligt. Därför förstår jag inte varför frågan inte kan diskuteras i Sveriges
riksdag, när den diskuteras i pressen hela tiden. Blir det bara munhäfta som
inställer sig när den ligger på bordet?
Vad som kan komma att hända ser jag som ganska upprörande när det
gäller utländska sjömäns möjligheter till en social trygghet. Det enda som
finns kvar för dem att få är arbetsskadeförsäkring, ingen sjukförsäkring,
ingen rätt till pension. De kommer endast att forslas runt på ett fartyg. Hän-
der det någonting och de skulle behöva ett stöd från den arbetsgivare de då
har, finns det inget att få, om jag läst promemorian rätt.
Man kan titta litet grand hur det har blivit i Norge. Man vill gärna påpeka
att det där har gått utmärkt bra. Där finns 16 491 registrerade sjömän. Av
dem är 2 133 norrmän. 1 791 är befäl och 342 ingår i manskap. Då ser man
vilken utveckling det kommer att bli. Ett faktum är att detta verkligen rim-
mar illa med det ansvar som vi vill ta för människor när de arbetar på ett
svenskt fartyg. Ni är över huvud taget inte beredda att ställa upp för det. Det
beklagar jag.
Anf. 123 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag får tacka för svaret, som egentligen inte var något svar.
Jag måste säga att jag faktiskt tycker att det är en mycket märklig fördelning
av arbetet inom regeringen, om det är kommunikationsministern som också
skall ansvara för de arbetsrättsliga frågorna. Jag hade ställt min fråga till ar-
betsmarknadsministern, som mig veterligt fortfarande har ansvaret för de
frågorna.
Jag kan inte tolka det på annat sätt än att regeringen visar en viss noncha-
lans mot oss. När vi försöker rikta oss till de statsråd som har ansvaret för
ifrågavarande område, slås allting ihop i ett enda svar.
Eftersom Mats Odell tagit på sig det här ansvaret, får jag väl ta mig frihe-
ten och ställa en fråga till honom: Om man inte uppnår de resultat som man
förväntade sig, är man då beredd att ingripa, lagstifta och ta från sjöfolket
rätten till kollektivavtal? Jag vill ha svar.
Anf. 124 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag har full förståelse för att man ställer frågor. Här är det
fråga om en stor omvälvning. Svensk sjöfart är i fara. Den är inte konkur-
renskraftig. Vi har andra näringsgrenar i vårt land där konkurrensen har för-
svagats. Nu är det här en mycket speciell typ av internationell verksamhet,
som sträcker sig över världshaven.
Låt oss bara konstatera att det förslag som presenteras i departementspro-
memorian är ett tjänstemannaförslag.
Det finns tre olika delar i förslaget. Den första är att skattebefrielse för
svenska sjömän ombord på de föreslagna fartygen byts mot den nuvarande
återbetalningen av skatten.
Den andra delen handlar om de sociala kostnaderna, som hittills har täckts
av ett bidrag på 38 000 kr. Detta bidrag har urholkats undan för undan, inte
minst av inflationen. I stället blir det nu en kraftig sänkning av de sociala
avgifterna med 25 procentenheter. Ändringen i denna del är helt okontro-
versiell för alla parter, och den bidrar till att man stärker den svenska sjöfar-
tens konkurrenskraft.
I den tredje delen berörs möjligheten för utlänningar att arbeta på svenska
fartyg, vilket jag inte tror att att någon av frågeställarna har någonting emot.
Detta är nog också helt okontroversiellt. Vi kommer ändå inte att kunna
värja oss mot det här i ett EES- och EG-perspektiv. Det kommer att bli fri
rörlighet för personer, kapital, tjänster och varor, dvs. de s.k. fyra frihe-
terna.
Den kontroversiella frågan är vem som skall förhandla för den utländska
arbetskraften. Låt oss konstatera att av dessa tre och en halv delar är det tre
som är okontroversiella.
Den sista delen är nu ute på remiss. Vi hoppas att remissomgången skall
belysa bl.a. de frågor som tas upp här. Jag är medveten om att detta är kon-
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
77
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
78
troversiellt. Därför är det bra att det blir en offentlig debatt och så små-
ningom ett genomtänkt förslag. Låt oss sedan diskutera det förslaget.
Anf. 125 STEN ÖSTLUND (s):
Herr talman! Det handlar om förhandlingsrätten, sade Mats Odell. Ja,
förvisso, men det handlar också om lagen om anställningsskydd, om hela den
arbetsrättsliga lagstiftningen och om den sociala lagstiftning som vi har i vårt
land.
Svenskt sjöfolk och svensk fackföreningsrörelse har aldrig sagt nej till att
invandrare skall jobba på dessa arbetsplatser. Jag vågar påstå att vi har varit
föregångare, genom att vi har sett till att de har varit välkomna och att de
har fått samma villkor som svenska sjömän. Men nu är det slut med rätten
för invandrarna att få arbeta under samma villkor som svenskar på svenska
arbetsplatser. På fartyg flaggade med den blågula fanan i aktern skall nu fi-
lippinska avtal kunna gälla, och det är svenska arbetsplatser. Det är det som
är så skrämmande. Dessutom kommer man att kasta i land många tusen
svenska sjömän, som man genom det nya registret får rätt att säga upp utan
saklig grund.
Till sist vill jag ställa en fråga: Är detta verkligen förenligt med en minister
som kommer från kds, med hans moral och etik?
Anf. 126 DORIS HÅVIK (s):
Herr talman! Visst finns det utländska sjömän på svenska fartyg, och de
har rätt till social trygghet. De har rätt till pension när de avgår från sin
tjänst.
I denna promemoria står det på ett ställe att det är både önskvärt och rim-
ligt att liknande arbets- och lönevillkor gäller för lika arbete på samma ar-
betsplats. Men det är ju just detta som skall tas bort. Härigenom har man
sett till att svenska sjömän inte skall jobba på dessa båtar, utan där skall det
vara enbart utländsk besättning. Eller skall det vara skillnader i löner på
samma fartyg? Eller skall det vara som i Norge, där bara befälet har norsk
anställning och manskapet består av några få? Detta är en väldigt viktig
fråga.
Ni på departementet måste väl ändå ha tänkt efter innan ni skrev denna
promemoria och satte era tankar på pränt. Det hela är mycket dunkelt ut-
tryckt. Vid en remissomgång borde ju de som läser promemorian kunna för-
stå vad som står i den. Jag efterlyser en översättning av innehållet, kommuni-
kationsministern.
Anf. 127 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag har precis samma uppfattning som mina kamrater här.
Men det kan väl ändå inte vara meningen att det skall vara särbestämmelser
för en viss yrkeskår, för sjömännen.
Jag blev faktiskt litet skrämd när jag läste promemorian. Jag har fått för-
månen - om man nu kan kalla det för en förmån - att vara med i den arbets-
rättskommitté som just har börjat att arbeta. När jag läste svaret slog det
mig att vi kanske inte behöver göra så mycket mera, eftersom detta verkar
vara den nya given när det gäller arbetsrätten.
Anf. 128 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Vad är rätt? Vad är fel? Vad är rätt moral och etik i detta
sammanhang?
Hotet mot svensk sjöfart utgörs av vårt för höga kostnadsläge. Nu hoppas
vi att parterna förhandlar om förslaget. Departementets tjänstemän har av-
gett en promemoria som föreslår en lagstiftning, som kan vara nödvändig för
att göra svensk sjöfart konkurrenskraftig. Jag vet att en del av de inblandade
tycker att det vore bättre att flagga ut dessa fartyg. Då måste vi fråga oss:
Vad är det för moral, att dessa fartyg inte längre skulle lyda under t.ex.
svenska säkerhets- och miljökrav? Det är alltså inte lätt att veta exakt vad
som är rätt och fel här.
Jag har sagt att jag arbetar för breda samförståndslösningar i den klassiska
Saltsjöbadsandan, och det står jag fast vid. Men jag kan, herr talman, inte
i dag - en vecka efter publiceringen av departementspromemorian - ha en
definitiv uppfattning. Remissinstanserna måste först få säga sitt, och sedan
kommer det att läggas fram ett förslag från departementet i form av en pro-
position.
Anf. 129 STEN ÖSTLUND (s):
Herr talman! Samtidigt som kommunikationsministern under ganska lång
tid har fört en massa debatter i olika sammanhang har det utarbetats en de-
partementspromemoria på departementet. Kommunikationsministern vill
väl ändå inte göra gällande att det här inte skulle vara den linje som man har
kommit fram till att man skall driva framöver? I så fall jobbar ni oerhört
klumpigt, men så klumpiga tror jag faktiskt inte att ni är.
Anf. 130 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag vet inte vilken erfarenhet Sten Östlund har av arbetet på
ett departement, men det går faktiskt till så, att tjänstemännen i det här fal-
let - utifrån den skrivning som fanns i budgetpropositionen - har utarbetat
ett förslag. Förutsättningarna var att rederistödet skulle upphöra och att
flagglagen har tagits bort. När Sverige är på väg in i ett EES-avtal med frihet
för varor, tjänster, kapital och personer kan vi inte ha särskilda lagar för
överlåtelse av fartyg. Det är en orimlighet.
Utifrån dessa förutsättningar har nu departementets tjänstemän utarbetat
ett förslag. Låt oss nu, Sten Östlund, i lugn och ro avvakta vad parterna kom-
mer fram till och vad remissinstanserna säger. Därefter kommer departe-
mentet och regeringen att lägga fram ett förslag, och låt oss sedan diskutera
det förslaget.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:85 14 § Svar på fråga 1991/92:526 om trafikledsinvesteringar i
26 mars 1992 Gävleborgs län
Svar på frågor
80
Anf. 131 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Axel Andersson har frågat mig när jag räknar med att
E4:ans upprustning genom Gävleborgs län och snabbtågsförbindelsen
Stockholm-Sundsvall blir färdiga.
I det beslut som regeringen fattade den 12 mars i år fördelades medel till
investeringar i vägar och järnvägar. Bl.a. fick Gävleborgs län för igångsätt-
ning av utbyggnaden av väg E 4 från Norrala norr om Söderhamn och norrut
340 milj .kr. Till åtgärder på Ostkustbanan i Gävleborgs län anvisades 221
milj .kr. Dessutom har tidigare 137 milj.kr. av infrastrukturanslaget anvisats
till Ostkustbanan inom Gävleborgs län.
För att färdigställa snabbtågsförbindelsen Stockholm-Sundsvall och
E 4:an mellan Söderhamn och Hudiksvall fordras emellertid ytterligare me-
del i storleksordningen 2 miljarder kronor. Färdigställandet är beroende på
i vilken omfattning riksdagen kommer att bevilja medel för fortsatt infrast-
rukturbyggande och hur de ordinarie medel som frigörs genom beslutade ti-
digareläggningar kommer att disponeras. Jag kan därför inte nu ange någon
tidpunkt för när de aktuella åtgärderna kommer att vara genomförda.
Anf. 132 AXEL ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret på
min fråga. Kommunikationsministern har ju haft en tuff eftermiddag, men
den börjar närma sig sitt slut.
Den fråga som jag har ställt kan vid första påseendet synas mycket enkel.
Men den har tillkommit med anledning av det pressmeddelande som har ut-
formats på kommunikationsministerns departement av hans informations-
sekreterare.
När det gäller den ram som regeringen har att arbeta med när det gäller
infrastruktursatsningar - ca 20 miljarder, varav det mesta är ett arv från den
gamla socialdemokratiska regeringen - visade det sig när jag försökte göra
en summering att med de inteckningar som är gjorda finns det inga mer
pengar. Då är frågan berättigad.
Det vore av intresse av få reda på kommunikationsministerns egen inställ-
ning och ambition beträffande de bägge stora infrastrukturprojekten genom
Gävleborgs län, som inte är regionala utan fast mer av nationell karaktär.
Det som står i svaret, att det är riksdagen som beslutar om tilldelning av me-
del, är riktigt. Men det som riksdagen inte fattar beslut om är den nuvarande
regeringens ambitioner att fullfölja stora och för hela landet viktiga projekt.
Jag skall förtydliga min fråga: Vad är kommunikationsministerns uppfatt-
ning? Är ambitionen i departementet att dessa jobb skall fortgå kontinuer-
ligt tills de är klara?
Anf. 133 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag önskar nästan att Axel Andersson hade varit här litet
tidigare på eftermiddagen när jag var kringgärdad av ledamöter från framför
allt Skåne och Västernorrland vilka inte tyckte att de hade fått något. Axel
Andersson representerar ändå en del av landet som har fått hundratals mil-
joner, men han är ändå inte nöjd.
Jag förstår att han vill ha ett besked om när allt detta står klart. Svaret på
den frågan är att jag inte vet det. Vårt land har så enorma behov av sats-
ningar på infrastrukturen. Därför är det minst sagt vanskligt att stå här och
tala om ungefär när olika stråk kan vara färdigbyggda.
Exempelvis utbyggnaden av de motorvägar som riksdagen har enats om
bör byggas ut innebär en kostnad på ca 60 miljarder kronor. Det är alltså
enorma pengar som behövs. Gävleborgs län är inget undantag.
Jag kan alltså inte, herr talman, svara mer exakt på Axel Anderssons fråga
än vad som framgår av det skriftliga svaret.
Ambitionen från regeringens sida är att vi skall fortsätta att bygga ut infra-
strukturen. Vi hoppas kunna minska konsumtionen, både hos hushållen och
hos den offentliga sektorn, för att kunna öka investeringarna, så att vi lång-
siktigt skall kunna fortsätta att arbeta och bo här i vårt nordliga land.
Anf. 134 AXEL ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag tackar återigen för svaret. Till slut kom regeringens am-
bition fram. Och om jag skall tolka det som kommunikationsministern sade
på ett välvilligt sätt innebär det att han liksom jag anser att projekten mår
bäst av, och blir billigast, om de sköts kontinuerligt.
Jag vill emellertid tillfoga en sak. Mats Odell sade att jag inte är nöjd. Men
det var att ta i litet grand. Jag uttryckte min uppskattning över att detta har
kommit till stånd. Men på en punkt är Mats Odells tolkning riktig, nämligen
när det gäller vad den ordentliga satsningen på Ostkustbanan på drygt 200
miljoner innebär i antal arbetstillfällen. Jag har kontrollerat detta med ban-
verket. Det framgick då att ett delprojekt på ca 40 miljoner sysselsätter män-
niskor utanför verket och utanför myndigheten. Och med en byggarbetslös-
het i Gävleborg på 30 % i dag, den högsta i Sverige, är det naturligtvis otill-
fredsställande att man inte har fått mer sysselsättningsskapande delar i detta
projekt.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
Anf. 135 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag vore mycket tacksam, Axel Andersson, om vi kunde få
även Socialdemokraternas hjälp när det gäller att minska andelen egenre-
giarbeten inom de olika verken och öka den del som går ut på entreprenad.
När det gäller banverket är denna ambition mycket hög. Banverket har en
egen skola i Ängelholm som utbildar entreprenörer och andra för att de skall
kunna delta även i de arbeten som ligger ovanför banvallarna, dvs. rälsarbe-
ten, kraftinstallationer och signalinstallationer. Detta pågår, men det behö-
ver öka.
Slutligen, herr talman, har Axel Andersson naturligtvis alldeles rätt i att
den samhällsekonomiska vinsten av investeringar egentligen uppstår först
när något är klart, när man får ett stråk som är färdigt.
Anf. 136 AXEL ANDERSSON (s):
Herr talman! Nu försökte kommunikationsministern dribbla litet grand
med mig. Jag anser inte att det innebär någon lösning att flytta arbetslöshe-
6 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 85
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
82
ten från en ficka till en annan. Verken, även banverket, har mycket duktigt
folk som är specialister på sitt jobb, linjedragningar och andra specialarbe-
ten, och detta jobb skall de naturligtvis göra. Men jag efterfrågade de sekto-
rer som finns inom detta jobb som innebär ordentliga grundarbeten, anlägg-
ningsarbeten, som är typiska jobb som arbetslösa och kunniga byggnadsar-
betare kan utföra.
Anf. 137 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag vill till sist säga att den information som jag har innebär
att banverkets anläggningsarbeten, under själva rälsen, till hundra procent
är entreprenader och inte egenregiarbeten.
Anf. 138 AXEL ANDERSSON (s):
Herr talman! Det stämmer nog. Men om vi skulle knyta ihop denna dis-
kussion innebär det att kommunikationsministern är beredd att stödja ett
kontinuerligt utförande av detta objekt, vilket successivt kan ge arbetstillfäl-
len och även lätta på trycket i den nuvarande svåra arbetsmarknadssituatio-
nen.
Jag tycker att kommunikationsministern till sist skulle kunna kosta på sig
en liten poänggivande markering om att det är klart att man skall se till att
både E 4:an men framför allt Ostkustbanan, som vi har diskuterat mest, skall
färdigställas och att ministern är beredd att prioritera dessa redan påbörjade
och stora projekt om riksdagen fattar beslut om att anslå medel.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1991/92:533 om utlokalisering av bil- och kör-
kortsregistret
Anf. 139 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Monica Öhman har frågat mig om det skall fungera så att
departementet stoppar förslag som innebär att en länsstyrelse inom sitt om-
råde tar ansvar för arbetsmarknadssituationen.
Länsstyrelsen i Norrbottens län begärde i juni 1991 att trafiksäkerhetsver-
kets (TSV) registeravdelning skulle bereda ett förslag till utlokalisering av
bilregistret till Arjeplog. TSV fann att en utflyttning enligt länsstyrelsens för-
slag framstod som olämplig och redovisade därför ett eget förslag till verk-
samheter som går att lokalisera till Arjeplog. Länsstyrelsen har i en skrivelse
till regeringen i december förra året hemställt att TSV ges i uppdrag att ge-
nomföra de av verket föreslagna åtgärderna.
När TSV lade fram sitt förslag utgick verket från att fritidsbåtsregistret
skulle vara kvar och att det därför kunde skötas från Arjeplog. En annan
verksamhet som också skulle kunna administreras därifrån var kilometer-
skatten. Efter att TSV lagt fram sitt förslag har förutsättningarna förändrats.
Regeringen har i budgetpropositionen aviserat att fritidsbåtsregistret skall
avvecklas. Även kilometerskatten torde komma att avskaffas som en följd
av den europeiska integrationen.
Som jag har sagt i kammaren tidigare i dag kommer regeringen under för-
sommaren att i en proposition ta upp förslag till riktlinjer för och organisa-
tion av det framtida trafiksäkerhetsarbetet. Eftersom bil- och körkortsre-
gistreringen kommer att behandlas i propositionen vore det fel att nu ta ställ-
ning till en eventuell utlokalisering av registerverksamheten.
Anf. 140 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Anledningen till min upprördhet - jag
måste erkänna att jag blev ganska upprörd när jag fick informationen i
fråga - är följande. När den här kammaren har diskuterat regionalpolitik har
vi från Norrlandslänen många gånger hävdat att verksamheter måste utloka-
liseras från bl.a. det aktuella området för att få en bredd på arbetsmarkna-
den.
Men samtidigt har riksdagen sagt att respektive län måste ta ett inomregio-
nalt ansvar. Arjeplog befinner sig redan i en besvärlig situation. Och värre
lär det bli om Laisvallgruvan läggs ner, vilket väl nästan allt nu tyder på. Vi
i länsstyrelsen har därför känt att vi måste ta ett ansvar för den här orten. I
total politisk enighet fattades således beslutet om att flytta den här enheten
från länsstyrelsens centrala kansli i Luleå upp till Arjeplog. Detta skapar na-
turligtvis upprördhet bland personalen. Människorna är inte beredda att
flytta till Arjeplog, och det har vi väl förståelse för. Men samtidigt har vi
lyckats föra ut våra argument.
Vad händer då på departementet när det gäller det här beskedet? Ja, na-
turligtvis framstår politikerna i Norrbotten som, skulle jag vilja säga, virr-
höns. Man får stöd av departementet men inte av oss, dvs. de egna. Jag
tycker nog att man bör fundera två gånger innan en sådan här begäran av-
slås. I länet har vi tagit en ordentlig match, och vi förväntade oss faktiskt litet
stöd söderifrån.
Anf. 141 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag tycker att alla initiativ av det här slaget är bra. När statlig
verksamhet berörs som är föremål för en kraftfull omstrukturering - och
Monica Öhman vet att det här sker med anledning av en utredning som Inge-
mar Mundebo har genomfört - tror jag ändå att det är fel att nu ta ställning
till eventuella utlokaliseringar av olika delar av verksamheten. Trots allt är
det inte så lång tid kvar tills en proposition läggs fram och beslut fattas i frå-
gan. Därefter kan vi se vilka möjligheter som finns till eventuella utlokalise-
ringar.
Anf. 142 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag kan ha viss förståelse för kommunikationsministern,
som har blivit ordentligt plågad i dag. Det har ju varit en lång debatt. Därför
nöjer jag mig med att säga att jag hoppas att ministern har dessa saker i
bakhuvudet när han och andra arbetar med propositionen. Dessutom hop-
pasjag att ni i det jobbet tar i beaktande de funderingar som vi har. Sedan
får vi se hur det blir. Jag lever alltså fortfarande på hoppet.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
83
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
84
16 § Svar på fråga 1991/92:552 om tidigareläggning av beställningar
av spårbundna fordon
Anf. 143 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Elvy Söderström har frågat mig om regeringen är beredd att
medverka till att trafikföretag och trafikhuvudmän ges möjlighet att tidigare-
lägga beställningar av spårburna fordon.
Av överenskommelsen om trafik och miljö i Stockholmsregionen framgår
att kostnaderna för inköp av nya tunnelbanevagnar skall finansieras av
landstinget. Vagnkostnaderna beräknas till 4 000 milj.kr. för perioden 1991—
2005. Motsvarande gäller för överenskommelsen i Göteborgsregionen, där
Göteborgs kommun åtar sig att upprusta spårvägen och genomföra nya spår-
vägsinvesteringar.
Något anslag inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
som får användas för mera omfattande inköp av rullande materiel inom kol-
lektivtrafiken har hittills inte funnits. Anslaget Byggande av länstrafikan-
läggningar omfattar visserligen delposten Bidrag till investeringar i trafikme-
del m.m., men den posten är för budgetåret 1991/92 endast på 70 milj.kr.
och är helt intecknad.
Av det statliga anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur är 5,5 mil-
jarder reserverade för storstadsregionerna. Som namnet på anslaget anger
får medlen dock inte användas för investeringar i rullande materiel.
Jag kan däremot glädja Elvy Söderström med att säga att genom det för-
slag som finns i regeringens proposition (1991/92:130) om ökad konkurrens
inom den kollektiva persontrafiken och som beslutades den 12 mars i år möj-
liggörs en tidigareläggning av inköp av t.ex. regionaltåg. Förslaget innebär
att statens förhandlare för köp av interregional persontrafik får som ett alter-
nativ till driftsbidrag förhandla om upphandling av rullande järnvägsmate-
riel. I stället för att upphandla själva trafiken köper staten rullande järnvägs-
materiel som sedan får disponeras av den som får trafikeringsrätten för av-
sedd trafik. Staten står med andra ord för kapitalkostnaderna för trafiken,
medan trafikeringsrättsinnehavaren står för trafikdriften.
Härigenom möjliggörs en förnyelse av vagnparken och därmed också en
effektivisering av trafiken. Nybeställningama bör också kunna få sysselsätt-
ningsskapande effekter.
Jag vill tillägga att motsvarande förfarande har tillämpats på en länsjärn-
väg, nämligen Blekinge kustbana, där helt nya tåg satts in i trafik. Inköpen
av vagnarna har finansierats med det statliga tioåriga driftsbidraget. En tät
trafik på banan med komfortabla vagnar har medverkat till ett kraftigt ökat
resande, vilket är mycket glädjande.
Anf. 144 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Kommunikationsminis-
tern var, som framgick av den förra debatten, i Örnsköldsvik i fredags och
fick där information om hur angeläget och viktigt det är för jobben just när
det gäller den industri som tillverkar spårbundna fordon att beställningarna
kommer till stånd så snart som möjligt.
Jag måste säga att jag är positiv till den aktuella förändringen. Men jag är
inte riktigt på det klara med hur pass långt fram i tiden möjligheten finns att
göra sådana här beställningar. Som ministern vet är det viktigt att beställ-
ningarna kommer till stånd nu. Från industrins sida talas det om halvårsskif-
tet. Därefter är det stopp. Industrin läggs ner, och vi står utan kompetens på
ett för Sverige viktigt område. Det gäller alltså tillverkningen av vagnar av
just den typ som tillverkas vid bl.a. ABB Railcar i Örnsköldsvik.
Därför är jag intresserad av att höra ministerns bedömning av det förslag
som finns i propositionen. Är departementet efter riksdagens behandling av
ärendet startklart? Hur länge får man alltså vänta på att nämnda möjlighet
skall föreligga?
Anf. 145 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är väldigt bra när man, utan att nya pengar anslås, kan
använda de pengar som redan är anslagna på ett mera kreativt sätt och det
är ju vad det här är fråga om. Det handlar alltså om att göra kollektivtrafiken
så attraktiv att den blir lönsam.
Jag måste ändå påminna om att det inte är kommunikationsdepartementet
eller regeringen som köper de här vagnarna eller den här trafiken. Det gör
den som innehar trafikeringsrätten för de aktuella sträckorna.
Om riksdagen hinner fatta beslut i ärendet under vårriksdagen, och jag
utgår från att så kommer att vara fallet, måste den här möjligheten föreligga
redan före halvårsskiftet.
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Svar på fråga 1991/92:553 om postens verksamhet i Ånge
Anf. 146 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Hans Stenberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen av-
ser att vidta om postverket genomför de föreslagna neddragningarna i Ånge.
Postverket, liksom många andra, är påverkat av det ekonomiska läget.
Därutöver har postverket sedan tidigare svåra lönsamhetsproblem i paket-
verksamheten. Behovet av rationaliseringar är därför stort.
Postverket ser för närvarande över sitt transport- och terminalsystem för
postorder- och ekonomipaket som innebär att sorteringen koncentreras från
nuvarande nio till fyra terminaler. En av de kvarvarande fyra terminalerna
är den i Ånge. På terminalen i Ånge kommer emellertid neddragningar att
ske. Postverket ser även över uppsamlingssorteringen av brev m.m. i Ånge.
Även i denna verksamhet kommer neddragningar att ske.
I instruktionen för postverket (SFS 1988:79) anges i 7 § att postverket be-
stämmer närmare om den regionala och lokala verksamhetens organisation.
Det är olyckligt att arbetstillfällen kommer att försvinna i Ånge till följd
av postverkets rationaliseringar. Emellertid är det en förutsättning för att vi
skall behålla och utveckla arbete och boende i Sverige att affärsverk och
företag är effektiva och lönsamma.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar pä frågor
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 85
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
86
Anf. 147 HANS STENBERG (s):
Herr talman! Till att börja med tackar jag kommunikationsministern för
svaret, som jag dock tycker visar en viss passivitet från regeringens sida.
Ånge är en liten inlandskommun med drygt 12 000 invånare som har drab-
bats väldigt hårt under de senaste åren av stora industrinedläggningar. Kom-
munen är extremt beroende av statliga arbetstillfällen. SJ och posten är stora
och dominerande arbetsgivare inom kommunen.
När det gäller SJ har man under årens lopp ideligen fått uppleva små in-
dragningar av verksamheten. Och nu aviserar posten neddragningar som
kan få mycket stora konsekvenser för Ånges del.
Om det värsta alternativet blir ett faktum för Ånges del blir det ett dråp-
slag mot Ånge kommun, fullt jämförbart med en nedläggning av Volvos
verksamhet i Göteborg. Sett till kommunens storlek blir konsekvenserna
väldigt stora.
Det får också följdeffekter för det privata näringsliv som finns kvar. I och
med att samhällsservicen dras undan och arbetstillfällen försvinner på den
statliga sidan påverkas också detta.
Jag förstår av kommunikationsministerns svar - om jag uppfattar det rätt -
att han inte tycker att de statliga verken skall ta något speciellt regionalpoli-
tiskt ansvar. Posten skall enbart göra de affärsmässiga bedömningarna.
Jag hade på känn att kommunikationsministern hade den inställningen,
trots de direktiv som tidigare har funnits för statliga verk att även ta regional-
politiskt ansvar. Men min fråga gällde faktiskt om regeringen tänkte vidta
några åtgärder för att stötta näringslivet och verksamheten i Ånge om ned-
dragningarna blir verklighet.
Anf. 148 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Låt oss börja med att titta litet grand på posten. Posten har
länge varit ett s.k. naturligt monopol. Vissa saker har gått väldigt bra och
man har tjänat mycket pengar på de verksamheterna, pengar som har an-
vänts för att subventionera olika typer av verksamhet som inte har gått så
bra.
Det som nu har hänt är att posten har fått konkurrens på de mest lön-
samma affärsområdena. Det har gjort att man har varit tvungen att sänka
priserna undan för undan. Posten har också utsatts för konkurrens genom
att telefax är ett kommunikationsmedel som utnyttjas mer och mer och som
gör att brevsortering och annat sådant får ett helt annat underlag än den
hade tidigare. Detta är den faktiska verklighet som man har att hantera.
Nu har posten ändå valt att ha kvar terminalen för post- och ekonomipa-
ket i Ånge, mycket beroende just på det regionalpolitiska läget. Det, Hans
Stenberg, är en aktiv regionalpolitisk insats som posten gör. Det måste vi
faktiskt hålla i minnet.
Ånges ställning som järnvägsknut i gränslandet Mellansverige och norra
Sverige har historiskt gjort orten till ett naturligt val. Men eftersom en ökad
andel av breven distribueras med s.k. elektronisk post - fakturor m.m. skrivs
ut, kuverteras och sorteras nära mottagaren - har järnvägsbefordran mins-
kat i betydelse. Regeringens huvudstrategi är att föra en ekonomisk politik
som leder till att hela Sverige skall leva. Det förutsätter att en så oerhört
viktig verksamhet som posten är konkurrenskraftig och kan fortsätta sin
verksamhet över hela landet. Därför måste posten vara effektiv i sin kärn-
verksamhet. Det är det bästa sättet att garantera att den också kan åta sig
sina viktiga sociala och regionalpolitiska uppgifter.
Anf. 149 HANS STENBERG (s):
Herr talman! Kommunikationsministern säger här att pakethanteringen i
Ånge blir kvar. Jag vill ställa en fråga till kommunikationsministern: Är det
helt klart att det är så? När jag var i kontakt med fackliga företrädare inom
posten under förra veckan, hade man där inte fått något klart besked i den
frågan. Man såg med stor oro på vad som var på väg att hända. Jag hoppas
att det svar som kommunikationsministern har gett är riktigt och att den de-
len av verksamheten är tryggad.
Den konkurrens posten utsätts för och den marknadsorientering som man
tvingas till är ett bekymmer på många områden för just Norrlands inland, ja,
för inlandet över huvud taget. När man skall konkurrera på helt kommer-
siella grunder krävs det att staten går in med särskilda riktade insatser för
glesbygden, annars kommer det inte att finnas underlag för någon service på
de orterna.
Anf. 150 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är alldeles rätt, och därför har också regeringen i bud-
getpropositionen anslagit 300 milj.kr. för regionalpolitiska och sociala tjäns-
ter som postverket skall utföra.
Överläggningen var härmed avslutad.
18 § Svar på fråga 1991/92:495 om kostnaderna för telefonjouren på
90 000
Anf. 151 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig vad regeringen avser att
göra med anledning av kostnader för telefonjouren på 90 000-numret.
Riksdagen har bemyndigat regeringen att fastställa omfattningen och ut-
formningen av SOS-tjänsten, dvs. larmförmedling via telefonnumret 90 000.
SOS-tjänsten består av ett antal tjänster som är avgiftsfria för uppdragsgiva-
ren, de s.k. grundtjänsterna. Därutöver finns några ytterligare namnanrop
på 90 000-numret där uppdragsgivaren betalar en avgift för SOS Alarme-
rings tjänster. Dessa namnanrop ingår bland bolagets kommersiella tjänster.
Den uppringande debiteras endast en samtalsmarkering på 90 000-numret.
Andra tjänster än grundtjänsten kallas kommersiella tjänster. SOS Alar-
mering AB skall på marknadsmässiga villkor tillhandahålla de kommersiella
tjänsterna, som skall vara förenliga med SOS Alarmerings huvudsakliga
verksamhetsinriktning. Jourhavande medmänniska och jourhavande kura-
tor, som frågeställaren tar upp i sin fråga, ingår bland dessa tjänster. Den
uppringande betalar vanlig samtalstaxa vid utnyttjande av en kommersiell
tjänst.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
87
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svarpå frågor
Det är SOS Alarmering AB som tecknar avtal avseende de tjänster som
bolaget tillhandahåller. Televerkets del i de tjänster som erbjuds av SOS
Alarmering är endast att vara nätoperatör. Eftersom jag inte har fått klart
för mig vilka avtal Barbro Westerholm syftar på att televerket tecknar med
enskilda jourer kan jag inte här besvara hennes fråga. Generellt gäller dock
att televerket i egenskap av nätoperatör kan teckna olika typer av abonne-
mangsavtal med enskilda jourer.
Anf. 152 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Regionalpolitiken har haft vältaliga förespråkare här i dag.
Jag gör mig till tolk för en del av det glömda, tysta Sverige.
Att kunna ringa upp jourer, polis och annat till ingen kostnad alls går till-
baka till ett riksdagsbeslut 1951. Det kompletterades 1956, och 1972 sade
riksdagen ja till förslaget om ett avtal mellan televerket, Kommunförbundet
och Landstingsförbundet om ett gemensamt alarmeringsbolag, SOS AB.
Detta riksdagsbeslut innefattar också att man skall kunna teckna ett avtal
och betala för det, men samtalskostnaden skall även här vara noll för den
uppringande.
Det här har riksdagens utredningstjänst utrett noga. Jag har papper här
som jag ber att få överlämna efter denna debatt. Det har alltså någonstans
på vägen hänt saker som gör att man nu går emot riksdagsbeslutet. Man går
ut och tecknar avtal med enskilda jourer, där man inte bara debiterar dem
för anslutningskostnaden utan också för samtalskostnaden.
Jag vill understryka hur viktig den här tjänsten är, det är viktigt att kunna
ringa upp anonymt, tala med någon och be om hjälp. Det är inte alltid man
vill gå till hälso- och sjukvården eller socialtjänsten och ge sig till känna. Just
att kunna tala med någon anonymt är så oerhört viktigt för människor i kris.
Jag tror inte att detta kan vara någon stor förlustpost för televerket. Man
borde kunna stå för den här samhällsservicen.
Anf. 153 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag håller givetvis med Barbro Westerholm i detta, hur oer-
hört viktigt det är att människor i nöd skall nå fram till en medmänniska.
Det här handlar om en verksamhet som riksdagen har beslutat om. Men
riksdagen har bemyndigat regeringen att fastställa omfattningen och utform-
ningen av SOS-tjänsten. Sedan har regeringen bemyndigat televerket att
fastställa avgifterna för SOS-tjänsten.
Det finns nio stycken s.k. grundtjänster. Jag kan snabbt räkna upp dem.
Det är brandlarm, fjällräddning, flygräddning, polislarm, ambulans, flygam-
bulans, jourhavande läkare, sjöräddning och socialjour. För övriga namnan-
rop på 90 000 tar SOS Alarmering ut en mindre avgift, som bör täcka kostna-
derna för tjänsten på kommersiella villkor. Vad det handlar om där är djur-
ambulans, jourhavande barnmorska, jourhavande sköterska, jourhavande
tandläkare, jourhavande präst och jourhavande veterinär.
Låt oss ta jourhavande präst som exempel. Här debiteras ingen grundav-
gift, utan bara en samtalsavgift. 1992 betalar jourhavande präst 16:80 kr. per
samtal vid hundra samtal eller mindre per månad. Men vid mer än hundra
88
samtal debiteras 59 kr. per dygn och jourställe. Man har knutit avgifterna till
konsumentprisindex.
Sedan finns det andra tjänster än grundtjänsterna. De kallas kommersiella
tjänster. Det är antagligen de som vi talar om här. De skall tillhandahållas
på kommersiella villkor och vara förenliga med SOS Alarmering AB:s verk-
samhet. Exempel på dem är jourhavande kurator och Röda korsets jourha-
vande medmänniska.
De betalar en abonnemangsavgift till televerket och sluter sedan avtal
med SOS Alarmering AB om förmedlingsverksamheten. Ibland har Röda
korset haft uppfattningen att dess kostnader för SOS Alarmerings förmed-
lingsverksamhet är för höga. Man har arbetat för att få sin Jourhavande med-
människa bland 90 000-anropen. Problem uppstår om det blir för många
verksamheter under nummergruppen 90 000, så att brandlarm, flygrädd-
ning, fjällräddning, osv. blir försenade på grund av den mycket stora anhop-
ning av samtal som i så fall kan bli aktuell.
Anf. 154 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Detta styrker mig i min uppfattning att riksdagens avsikt
med det här systemet någonstans under resans gång kom bort i hanteringen.
Om det blir för trångt på 90 000-numren är det kanske inte omöjligt att skapa
ett 80 000-nummer eller någonting sådant.
Jag tycker att den regering som i sin regeringsdeklaration har som målsätt-
ning att hjälpa det glömda Sverige också skall ta sig an det här problemet,
gå tillbaka till riksdagsbeslutet och se till att dess intentioner fullföljs.
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1991/92:105 till socialutskottet
Motionerna
1991/92:L16 till lagutskottet
1991/92:T14-T16 till trafikutskottet
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Svar på frågor
20 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1991/92:107 Ny läkemedelslag m.m.
1991/92:115 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Schweiz
1991/92:128 Sveriges tillträde till Luganokonventionen
1991/92:137 Ändring i miljöskyddslagen (1969:387) m.m.
89
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
90
1991/92:140 Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten
1993 -1996 m.m.
1991/92:148 Förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården,
m.m.
1991/92:158 Regeringsrättens domförhet i vissa fall
1991/92:159 Sänkt inkomstgräns för allmän rättshjälp
Motionerna
med anledning av prop. 1991/92:96 Vissa jordbrukspolitiska frågor, m.m.
(1991/92:Jo22 av Göran Perssom m.fl. (s), bordlagd 17/3 och hänvisad till
JoU 18/3)
1991/92:Jo23 av John Andersson (v)
1991/92:Jo24 av Georg Andersson m.fl. (s)
1991/92:Jo25 av Gunhild Bolander och Ulla Pettersson (c, s)
1991/92:Jo26 av Annika Åhnberg m.fl. (v)
1991/92:Jo27 av Christer Windén och Claus Zaar (nyd)
1991/92:Jo28 av Birger Andersson m.fl. (c, m, fp, kds)
1991/92:Jo29 av Stina Gustavsson m.fl. (c)
1991/92:Jo30 av Göran Persson m.fl. (s)
1991/92:Jo31 av Holger Gustafsson (kds)
1991/92:Jo32 av Mats Lindberg m.fl. (s)
1991/92:Jo33 av Harry Staaf (kds)
1991/92:Jo34 av Birgitta Carlsson (c)
21 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 24 mars
1991/92:156 av Bengt Hurtig (v) till kommunikationsministern om kostnader
för näringslivets transporter:
För att minska vissa kostnader såsom lagerkostnader, kapitalkostnader
etc. övergår företag till just-in-time-transporter. Dvs. i stället för att ha lager
övergår man till leveranser just när varan eller insatsvaran behövs. Detta gäl-
ler inte längre bara industriföretag utan även handel och distributionstrafik.
En livsmedelsbutik kan t.ex. få färskvaruleveranser flera gånger om dagen.
Kapitalvarumarknaden har i allt högre grad endast demonstrationsexemplar
i butikerna - butikslagren har ersatts med frekventare transporter.
Ett vedertaget begrepp för denna företagsfilosofi är just-in-time-transpor-
ter.
Problem
Denna just-in-time-filosofi har slagit igenom i stor skala eftersom den är lön-
sam för företagen. Fler transporter är billigare för företagen än stora lag-
rings-, personal- och kapitalkostnader.
Ur företagens synpunkt är det än så länge inga större problem med denna
utveckling, frånsett att trängseln på vägarna i storstadsregionerna orsakar
tidsförluster.
Det blir dock problem för samhället som skall stå både för kostnaden för
infrastrukturen, som skall tåla fler transporter, och för de externa kostnader
som ökade transporter orsakar i form av miljöskador, sjukvårdskostnader,
bullerstörningar, kulturförstörelse etc.
Det blir också ekonomiska förluster för andra trafikanter som drabbas av
trängseleffekterna.
Det finns en växande kritik mot näringslivets påstående att skattebelast-
ningen på vägtransporter är för hög och är ett hot mot företagens lönsamhet.
Sanningen är att transportkostnadens andel av saluvärdet i många branscher
är mycket låg. Se fig. 1 s. 95.
Som framgår av fig. 1 är det bara inom ett fåtal branscher som kostnaderna
för lejda transporter överstiger 3 % av produktionens saluvärde. Inom verk-
stadsindustrin uppgår t.ex. kostnaderna för dessa transporter till i genom-
snitt drygt 1 % av produktionens saluvärde.
En ökning på 10 % av transportavgifterna skulle endast undantagsvis på-
verka totalkostnaden mer än marginellt. Kostnadsökningarna skulle bli
störst för gruvor och mineralbrott. Inom denna bransch skulle ökningen höja
de totala kostnaderna med 0,7 resp. 0,8%. Tillverkningsindustrins totala
kostnader skulle stiga med 0,1 till 0,6 %.
Förslag
Just-in-time-filosofin innebär en övervältring av kostnader från företag till
samhället, läs skattebetalarna. Företagen kommer att fortsätta att driva
denna utveckling vidare till dess inga ytterligare vinster går att hämta hem.
Samhällets kostnader kommer i motsvarande grad att öka om inga åtgärder
vidtas.
Vänsterpartiet anser att det noggrant måste utredas hur den optimala för-
delningen av näringslivets transportkostnader ur samhällsekonomisk synvin-
kel ser ut. Det går inte att enbart ta hänsyn till företagens egna transport-
kostnader, utan alla kostnader som är förknippade med ökade transporter -
i huvudsak vägtransporter - måste tas med i beräkningarna. Detta är även i
linje med regeringens vilja att få fram priset på olika samhällstjänster.
Vänsterpartiet menar att man sedan länge har passerat gränsen där vins-
terna för företagen inte längre balanserar samhällets förluster i form av
ökade kostnader och miljöskador.
Den förmodligen enda realistiska metoden för att komma till rätta med
den överdrivna inriktningen på frekventa transporter är via ekonomiska inci-
tament riktade till företagen. I dag blir trafikapparaten överutnyttjad i för-
hållande till andra ”produktionsfaktorer”.
Man bör sträva efter lösningar som ger en samhällsekonomiskt effektiv
prissättning av transporter och inte påverkar näringslivets internationella
konkurrenskraft alltför mycket.
Att höja avgiften eller skatten på vägtransporter är i linje med de nya sig-
naler som nu kommer från EG, genom Krel van Miert, EG-kommissarie
med ansvar för transportfrågor.
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
91
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
92
Med anledning av det anförda vill jag fråga kommunikationsministern:
1. Kommer regeringen att tillsätta en utredning som skall analysera dessa
problem i syfte att undvika samhällsekonomiska och ekologiska förluster?
2. Kommer kommunikationsministern att ta initiativ till att justera avgifter
och skatter för att komma till rätta med problemen som just-in-time-filo-
sofin ger upphov till?
den 25 mars
1991/92:157 av Pierre Schori (s) till statsrådet Alf Svensson om Sveriges
skuldstrategi:
Trots stora ansträngningar i u-länderna och trots vissa framsteg i den inter-
nationella skuldstrategin står skuldkrisen ännu långt från sin lösning. För
många av de fattigaste afrikanska länderna är skuldbördan sannolikt det
största hindret för en hållbar ekonomisk utveckling. Det är inte en överdrift
att hävda att skuldbördan dagligen orsakar mänskligt lidande och dagligen
skördar offer i u-länderna.
Alla vet att skulderna inte kommer att kunna betalas tillbaka fullt ut.
Ändå går år efter år utan att avgörande framsteg görs. FN:s förre generalsek-
reterare Pérez de Cuellar tog upp skuldkrisen som ett av världens allvarli-
gaste problem när han nyligen lämnade sin post.
Bland de särskilda problemen kan nämnas att USA under lång tid har
blockerat en uppgörelse om betydligt mer långtgående skuldlättnad inom
den s.k. Parisklubben. Den ökade andelen ej omförhandlingsbar multilate-
ral skuld utgör en växande börda som kan komma att bli ett oöverkomligt
problem i vissa länder.
Sverige har tidigare i många olika sammanhang drivit på den internatio-
nella skuldstrategin med konkreta förslag. Från den borgerliga regeringen
har vi emellertid hört mycket litet. Av pressdebatten i frågan förefaller det
som om regeringen inte har en enhetlig svensk skuldpolitik.
SIDA har nyligen utkommit med en mycket intressant rapport, En väg
ut ur skuldfälan, med genomarbetade förslag till skuldlättnadsåtgärder som
behöver besvaras.
Jag vill fråga biståndsministern:
1. Vilka nya initiativ avser regeringen att ta för att uppnå en större skuld-
minskning för de svårt skuldtyngda u-länderna, bl.a. med anledning av
SIDA:s rapport?
2. Vilka förslag har regeringen för att lätta den stora börda som följer av de
hitintills ej omförhandlingsbara multilaterala skulderna?
3. Vad har regeringen gjort för att äntligen nå ett genombrott i frågan om
ökade skuldlättnader för de fattigaste länderna inom Parisklubben? Har
regeringen direkt med USA:s regering tagit upp landets långa blockering
i Parisklubben av långtgående skuldlättnadsvillkor?
4. Hur har regeringen organiserat arbetet med att utforma Sveriges samlade
politik i dessa frågor - som måste tas fram gemensamt av utrikes- och fi-
nansdepartmenten, riksbanken och SIDA - så att den blir en konsekvent,
konstruktiv och framsynt politik till förmån för de fattigaste ländernas ut-
veckling?
1991/92:158 av Eva Zetterberg (v) till socialministern om ökade socialbi-
drags-/bostadsbidragskostnader:
Kostnaderna för socialbidragen ökar snabbt. Under 1991 ökade socialbi-
dragskostnaderna totalt i hela landet med 19%. Men ökningarna är ojämt
fördelade. Mest ökade socialbidragskostnaderna i kommunerna Ydre, Sim-
rishamn, Sjöbo, Arjeplog. I Stockholms län uppgick ökningen till 23 % och
i Stockholms stad till 27 % under 1991. Största ökningen fanns i gruppen
ungdomar 18-24 år. I flera av kommunerna med de största ökningarna har
ett klart samband med arbetslöshet och höjda hyror bl.a. konstaterats.
En klar konsekvens av skatteomläggningen har varit att hyreskostnaderna
för hushåll med låga inkomster har ökat, medan samma hushåll inte alls haft
samma glädje av skatteomläggningen som hushåll med höga inkomster. Sär-
skilt pensionärer med låg eller ingen ATP och höga boendekostnader har
kommit i kläm.
Den utredning som arbetar med förslag till förbättrade bostadsbidrag för
pensionärer har den lovande ambitionen att skapa enhetliga bidrag över
landet. Men dess värre tycks följden av denna bli att fler pensionärer får
minskade bidrag!
Andra oroande fakta som framkommit nyligen är att antalet vräkningar
från lägenheter och exekutiva auktioner av egna hem ökar kraftigt. Enligt
uppgifter från riksskatteverket rörde det sig under 1991 om ca 6 000 i hela
landet, varav drygt 1 300 bara i Stockholm. Under januari och februari må-
nad 1992 har hittills 227 vräkningar verkställts, så tendensen håller i sig. Nå-
gon utredning om vart de personer som blir vräkta tar vägen finns inte.
I den mycket uppmärksammade utredning om statens stöd till bostadssek-
torn som Danell nyligen presenterade föreslås en mycket snabb avveckling
av de generella bostadssubventionerna. I utredningen saknas totalt resone-
mang om hur dessa kan/borde ersättas av riktade subventioner. Det torde i
så fall röra sig om bostadsbidrag/KBT/socialbidrag/barnbidrag/studiebidrag
osv. i mångmiljardklassen om regeringen har kvar ambitionen med en social
bostadspolitik.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga socialministern:
1. Vilken ekonomisk beredskap finns det och kommer det att finnas i landets
kommuner för ökade socialbidrags-/bostadsbidragskostnader?
2. Vilken ekonomisk kompensation avser regeringen ge kommunerna för att
dessa skall kunna undvika dramatiska höjningar av antalet vräkta perso-
ner?
3. Vilka åtgärder föranleder förslaget om minskade bostadssubventioner på
det sociala området?
4. Avser regeringen att initiera någon studie av vad som händer de enskilda
och de familjer som blir vräkta?
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
93
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
22 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 24 mars
1991/92:563 av Rolf L Nilson (v) till socialministern om utvärdering av försö-
ket med utdelning av sprutor till narkomaner:
Få behandlingsprojekt har utsatts för så ingående granskning eller be-
mötts med sådan brist på förstående från sina kritiker, som det framgångs-
rika sprutbytesprojektet för narkomaner i Lund. Nu verkar det som om pro-
jektet skall utvärderas av några av sina värsta motståndare. Detta har givet-
vis väckt oro och förstämning bland de inblandade, som ifrågasätter lämplig-
heten av detta och som önskar sig en utomstående, oberoende utredare,
t.ex. från WHO.
Jag vill därför fråga vad Bengt Westerberg tänker göra för att garantera
en rättvis utvärdering av sprutbytesprojektet i Lund.
1991/92:564 av Hadar Cars (fp) till miljöministern om utsläppen från kärn-
kraftverket Sosnovyj Bor:
Vi vet ännu inte vilka konsekvenser de radioaktiva utsläppen från Sosno-
vyj Bor får för människor, djur och natur i kärnkraftverkets närområde eller
för Sverige.
Vilka åtgärder överväger regeringen med anledning av det inträffade?
1991/92:565 av Göthe Knutson (m) till miljöministern om kärnkraftverket
Sosnovyj Bor:
Olyckan vid kärnkraftverket Sosnovyj Bor på andra sidan Östersjön ger
oss en erinran om bristerna vid detta och en rad andra kärnkraftverk i f.d.
Sovjetunionen. Statsminister Carl Bildt har vid sitt arbetsbesök i USA nyli-
gen informerat om behovet av internationella insatser för att öka säkerheten
vid de östeuropeiska kärnkraftverken.
Sverige deltar i den s.k. G-24-EG-gruppens planerade arbete på detta om-
råde. I en interpellation till miljöministern i januari i år (besvarad den 27
februari) föreslog jag bl.a. att Sverige begär att gruppens arbete påskyndas.
Detta sedan en svensk expertgrupp bokstavligen slagit larm om de stora bris-
terna i säkerheten vid just Sosnovyj Bor intill S:t Petersburg.
Nu har vi alla fått en påminnelse om olycksriskerna. Vill miljöministern
skyndsamt påkalla uppmärksamheten hos G-24-EG-gruppen och samtidigt
följa upp det informationsarbete som vår statsminister inledde i USA?
94
den 25 mars
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
1991/92:566 av Berit Löfstedt (s) till utbildningsministern om de medellånga
vårdutbildningarna:
För ett par år sedan beställde riksdagen av regeringen en översyn av de
medellånga vårdutbildningarna. Översynen skulle bl.a. inkludera laborato-
rieassistentutbildningen.
På uppdrag av regeringen har UHÄ genomfört en utredning avseende just
laboratorieassistentutbildningen. Utredningen har remissbehandlats.
Vilka åtgärder avser regeringen vidta med anledning av riksdagens beslut
och UHÄ:s utredning?
23 § Kammaren åtskildes kl. 17.52.
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 39 (del-
vis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 74 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
/Barbro Karlsson
95
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
Bilaga till interpellation 156
(se sid. 90)
Figur 1.
(Källa: SCBs industristatistik)
Kostnader för lejda transporter som relativ andel av saluvärdet
«
t
i
>
X
k
SNI kod Branschibataeknirio
2 GRUVOR OCH MNERALBROTT
96
1 230
2 290
3
|
3 |
311 |
|
4 |
313 |
|
5 |
314 |
|
• |
321 |
|
7 |
322 |
|
• |
323 |
|
9 |
324 |
|
10 |
331 |
|
11 |
332 |
|
12 |
341 |
|
13 |
342 |
|
14 |
351 |
|
15 |
352 |
|
16 |
354 |
|
17 |
355 |
|
16 |
356 |
|
19 |
361 |
|
20 |
362 |
|
21 |
369 |
|
22 |
371 |
|
23 |
372 |
|
24 |
381 |
|
25 |
382 |
|
26 |
383 |
|
27 |
384 |
|
28 |
385 |
|
29 |
390 |
MalmgnMor
Andra gruvor och mmaraCxoe
TttXVERKNWGSINtXJSTR
Uasmadatsmdustri
Dryckasvarundusui
■fcoaksmdustri
TBOSnduart
BaklACnadsmdustn, förutom skomdustri
Garvariat pXsöeradoriat. MOarvarumdusui
Skomdustri
TrRranAndustrt. förutom mööafraruindustri
MöbafvanAnöustri
Mass»-, pappan-, och pappanvaruinduspt
GrÄk Industri
- — * - — e - n* -fr^rr r rl a ta rtn ■* ■■ - a ->
, ^O^JS^rTiTwO^KS* , QsJ l WäiK JCPT1
Arman kamtsk Industri
Smerjnadat», aatat- och kotprodutajnöusxd
Gummrraruinduatri
Ptastvarutndissl
rOTSanS- OCH »TyGQSa »QUSlji
Glas- och Qtasvanrindustrin
"fasal-. comart- och arman minarafraruindustri
jam-, stål- och fsrrolaparingsrark
ötaflmmatahrark
MatafrranAndustri
MaskMndustri
EJakBotndustri
Transportmadattmdustrtn
mductri Kr Insoument, foto- och optikvaror. ur
Arman tSvorfmhesIndunri
Innehållsförteckning
Torsdagen den 26 mars
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
1§ Justering av protokoll................................. 1
2 § Svar på interpellation 1991/92:101 om kollektiva hemförsäkringar 1
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Britta Bjelles (fp)
Leif Marklund (s)
Sten Östlund (s)
Anita Johansson (s)
3§ Svar på interpellation 1991/92:118 och fråga 1991/92:452 om
ÄDEL-reformen 12
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Chatrine Pålsson (kds)
Tage Påhlsson (c)
Eva Zetterberg (v)
Bo Holmberg (s)
4§ Svar på interpellation 1991/92:122 om Vänersjöfarten........ 21
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Magnus Persson (s)
Ingvar Johnsson (s)
Roland Lében (kds)
Göthe Knutson (m)
5 § Svar på interpellation 1991/92:130 om lagstiftningen om markan-
vändning för järnväg................................ 31
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Stig Rindborg (m)
6 § Svar på fråga 1991/92:522 om framtida satsningar på infrastruktu-
ren i södra Sverige.................. 33
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Kenneth Lantz (kds)
Ajournering........................................... 35
Återupptagna förhandlingar............................... 35
7 § Aktuell debatt: Åtgärder mot den ökande arbetslösheten..... 35
Allan Larsson (s)
Finansminister Anne Wibble (fp)
lan Wachtmeister (nyd)
Lars-Ove Hagberg (v)
8§ Svar på frågorna 1991/92:481 och 513 om vägverkets och TSV:s
styrelser......................................... 52
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Lennart Fremling (fp)
Elving Andersson (c)
97
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
9§ Svar pä frågorna 1991/92:485, 490 och 491 om sjöfartspolitiken. 55
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Bengt Hurtig (v)
10 § Svar på frågorna 1991/92:497, 520, 546, 551, 554, 555, 556, 559
och 560 om infrastruktursatsningarna................... 59
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Lars-Erik Lövdén (s)
Rolf L Nilson (v)
Olle Schmidt (fp)
Bengt Kronblad (s)
Bo Holmberg (s)
Hans Stenberg (s)
Sven Lundberg (s)
Britta Sundin (s)
Elvy Söderström (s)
11 § Svar på fråga 1991/92:508 om Öresundsbron.............. 72
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Lars-Erik Lövdén (s)
12 § Svar på fråga 1991/92:510 om interrailsamarbetet........... 74
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Karin Pilsäter (fp)
13 § Svar på frågorna 1991/92:512, 528, 529, 532 och 539 om beman-
ningen av svenska fartyg............................ 75
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Sten Östlund (s)
Doris Håvik (s)
Monica Öhman (s)
14 § Svar på fråga 1991/92:526 om trafikledsinvesteringar i Gävle-
borgs län........................................ 80
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Axel Andersson (s) •
15 § Svar på fråga 1991/92:533 om utlokalisering av bil- och körkorts-
registret......................................... 82
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Monica Öhman (s)
16 § Svar på fråga 1991/92:552 om tidigareläggning av beställningar
av spårbundna fordon............................... 84
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Elvy Söderström (s)
17 § Svar på fråga 1991/92:553 om postens verksamhet i Ånge .... 85
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Hans Stenberg (s)
18 § Svar på fråga 1991/92:495 om kostnaderna för telefonjouren på
90 000 ........................................... 87
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Barbro Westerholm (fp)
19 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 89
20 § Bordläggning...................................... 89
21 § Anmälan om interpellationer
1991/92:156 av Bengt Hurtig (v) om kostnader för näringslivets
Prot. 1991/92:85
26 mars 1992
transporter.................................... 90
1991/92:157 av Pierre Schori (s) om Sveriges skuldstrategi. . . 92
1991/92:158 av Eva Zetterberg (v) om ökade socialbidrags-/bo-
stadsbidragskostnader............................ 93
22 § Anmälan om frågor
1991/92:563 av Rolf L Nilson (v) om utvärdering av försöket
med utdelning av sprutor till narkomaner............. 94
1991/92:564 av Hadar Cars (fp) om utsläppen från kärnkraft-
verket Sosnovyj Bor............................. 94
1991/92:565 av Göthe Knutson (m) om kärnkraftverket Sosno-
vyj Bor....................................... 94
1991/92:566 av Berit Löfstedt (s) om de medellånga vårdutbild-
ningarna ...................................... 95
99
gotab 41224, Stockholm 1992