Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:80 Torsdagen den 19 mars
ProtokollRiksdagens protokoll 1991/92:80
Riksdagens protokoll
1991/92:80
Torsdagen den 19 mars
Kl. 12.00-14.05
14.30-15.39
Protokoll
1991/92:80
1 § Justering av protokollJusterades protokollet för den 13 mars.
2 § Svar på interpellationerna 1991/92:102 och 107 om folkbok-föringen
Anf. 1 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Sigge Godin har frågat statsrådet Bo Lundgren
1. vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att folkbokföringen skall fun-
gera,
2. om regeringen är beredd att överväga en lagstiftning som medverkar till
att svenska kyrkans församlingar får ett kyrkobokföringsregister som är
ett väl fungerande medlemsregister för kyrkans behov, och
3. om regeringen är beredd att tillåta svenska kyrkans församlingar att be-
hålla kyrkböckerna fram till dess att svenska kyrkan får ett tillfredsstäl-
lande medlemsregister.
Jan Erik Ågren har frågat mig
1. vilka åtgärder som regeringen är beredd att vidta för att svenska kyrkan
skall få en kyrkobokföring som fungerar,
2. om regeringen är beredd att tillåta att svenska kyrkans församlingar får
behålla kyrkoböcker och församlingsliggare/personakter till dess att
svenska kyrkan får ett kyrkobokföringsregister som tillfredsställande kan
fungera som ett medlemsregister för svenska kyrkan, och
3. om regeringen är beredd att överväga en lagstiftning - lag om försam-
lingsregister för svenska kyrkan - för att möjliggöra ett väl fungerande
församlingsregister för svenska kyrkans behov.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
båda interpellationerna.
Jag avser att besvara dem i ett sammanhang.
Den 1 juli 1991 ersattes den tidigare kyrkobokföringen och mantalsskriv-
ningen med en folkbokföring, som löpande registrerar befolkningens identi-
tets-, bosättnings- och familjeförhållanden.
Svar på
interpellationer
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 80
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
Samtidigt genomfördes en omorganisation av folkbokföringen. Den inne-
bar att skattemyndigheterna tog över de arbetsuppgifter inom folkbokfö-
ringen som tidigare ankom på pastorsämbetena.
Den omfattande omorganisationen av folkbokföringen har kunnat ge-
nomföras som den var tänkt. Den nya organisationen fungerar enligt uppgift
allt bättre. Några särskilda åtgärder behövs därför inte från regeringens sida.
Vad Sigge Godin och Jan Erik Ågren tar upp hänför sig närmast till vissa
problem som har uppkommit - dvs. sedan det nya systemet infördes - hos
svenska kyrkans församlingar vid förandet av medlems- och församlingsre-
gistren, det som i dagligt tal kallas kyrkobokföring.
Det är klart att det är en stor omställning att uppgifterna i folkbokföringen
inte längre finns omedelbart tillgängliga i församlingarna. Genom ett särskilt
aviseringssystem förmedlas nämligen uppgifterna från de lokala skattemyn-
digheterna till pastorsexpeditionen, som får del av uppgifterna först två till
tre veckor senare än vad som var fallet före reformen. Då hade ju pastor
uppgifterna omedelbart tillgängliga.
Jag har därför stor förståelse för att både enskilda som berörs och an-
ställda i församlingarna upplever den nya ordningen - med inte alltid ak-
tuella uppgifter - som en klar försämring. Detta gäller naturligtvis särskilt
fördröjningen av de för den församlingsvårdande verksamheten så känsliga
och viktiga uppgifterna om födda och avlidna.
Nu pågår ett arbete där riksskatteverket, DAFA och svenska kyrkan för-
söker finna former för att snabba upp aviseringssystemet.
De längre uppehåll i aviseringama till församlingarna som inträffade bl.a.
under början på detta år var enligt uppgift som jag har fått av engångskarak-
tär. I några fall kunde det då dröja ända upp till sju veckor innan en folkbok-
föringsuppgift nådde den berörda pastorsexpeditionen.
Enligt vad jag nu har inhämtat har fördröjningarna blivit så långa på grund
av att systemrutinerna vid ändringar av indelningen i församlingar och pasto-
rat inte var klarlagda.
När ett så stort och komplicerat aviseringssystem skall tas i drift är det inte
särskilt konstigt att det inledningsvis kan inträffa missar. Men det är nog så
beklagligt i de enskilda fallen.
Det är ingen lätt uppgift att bygga upp rutiner så att över tusen pastorsex-
peditioner snabbt får korrekta uppgifter. Enligt min uppfattning har svenska
kyrkan och framför allt dess församlingar och pastorat gjort ett berömvärt
arbete med tanke bl.a. på den korta tid som stått till deras förfogande.
Orsaker till att systemet inte har fungerat fullt ut står att finna - både på
central och lokal nivå - i ovanan vid ny teknik, inte fulländade datasystem,
nya rutiner och vissa felaktigheter hos skattemyndigheterna vid överföran-
det av uppgifter från de tidigare manuellt förda registren.
Det övervägande antalet församlingar i svenska kyrkan för numera sina
medlemsregister med hjälp av ADB. De gör det då med tillstånd av Datain-
spektionen enligt datalagens bestämmelser. Bedömningen är att församling-
arna bör få register som är tillräckliga för kyrkans primära behov, när alla
uppgifter är registrerade. Jag bedömer därför att någon särskild lag öm för-
samlingsregister inte behövs.
I flertalet pastorat finns de äldre kyrkobokföringsarkiven fortfarande
kvar. Dessa arkiv skall - bl.a. enligt arkivlagens bestämmelser - dock tas
över av landsarkiven. Tills dess ligger ansvaret för arkivvården kvar på pas-
tor. Det är fråga om en utdragen process där det bör finnas utrymme för att
överväga olika praktiska lösningar.
Överförandet av arkiven bör under alla förhållanden ske så smidigt som
möjligt och med respekt för det enskilda pastoratets behov av arkivuppgif-
ter.
Anf. 2 ANDRE VICE TALMANNEN:
Får jag be civilministern och ledamöterna att härefter använda talarsto-
larna framför podiet, på samma sätt som vid frågestunderna.
Anf. 3 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Det är tydligen många nyordningar som vi inte har riktigt
klara för oss. Trots det vill jag tacka civilministern för svaret. Det är inte
varje dag som man möter förståelse från regeringen för de frågor som man
tar upp.
Men, herr talman, det hade faktiskt varit på sin plats att skatteministem
hade fått svara för den oreda och det urusla datasystem som tydligen har
skapats. Det ligger inte i tiden att uppgifter skall ligga och vänta i veckor när
effektiv databearbetning finns att tillgå.
Herr talman! I dag är situationen den, som jag skrivit i min interpellation,
att barn som enligt folkbokföringen inte är födda döps och att människor
som enligt samma bokföring lever jordfästs. Det systemet skapar situationer
som är oerhört kränkande för många människor, framför allt när de känner
djup sorg och bedrövelse. Detta skall jämföras med det utomordentligt väl-
skötta folkbokföringssystem som svenska kyrkan tidigare skötte och över-
lämnade till riksskatteverket.
Låt mig påminna om att jag varnade för de konsekvenser som skulle upp-
stå. Det är beklagligt att den tidigare regeringen inte förstod de komplikatio-
ner som kunde inträffa. Jag hoppas att den nuvarande regeringen inte med-
verkar till en långdragen process när det gäller att skapa en folk- och kyrko-
bokföring som motsvarar nutidens krav.
Herr talman! Jag vill också påpeka för statsrådet att det är betydande kost-
nader som numera drabbar såväl församlingar som organisationer som behö-
ver hjälp med kyrkobokföringsuppgifter. I ett övergångsskede får man nog
ändå vara litet försiktig med att belasta dem med onödiga kostnader när de
inte kan rå för det.
I det interpellationssvar som jag har fått säger statsrådet att det pågår ett
arbete mellan riksskatteverket, DAFA och svenska kyrkan där man försöker
finna former för att snabba upp aviseringen. Jag vill då fråga: Hur långt har
man kommit med det arbetet, och när kan man vänta sig ett resultat?
Låt mig samtidigt påminna om att det i all annan dataverksamhet finns
möjligheter till avisering on-line, som man säger. Är inte också detta en möj-
lighet när det gäller överföringar till kyrkobokföringen?
Låt mig också fråga om det inte är möjligt att avisera ändringar som döds-
fall via fax till dess att systemet har förfinats?
Det kan inte vara rimligt att människor som har sorg inte skall kunna göra
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
|
Prot. 1991/92:80 19 mars 1992 |
upp om en jordfästning med den som skall förrätta den utan att de måste |
svar för.
|
Svar på |
Beträffande min fråga om lagstiftning för att åstadkomma ett ändamålsen- I församlingsregistret saknas också uppgifter som visar familjebilden. I Dessa frågor är känsliga för den enskilde. Sannolikt krävs det en ny lag- Herr talman! Jag noterar med glädje att kyrkobokföringsarkivens överför- Anf. 4 JAN ERIK ÅGREN (kds): Herr talman! Jag ber att få tacka civilministern för svaret. Orsaken till min Från att ha haft ett väl fungerande register med alla behövliga uppgifter Men eftersom det är fråga om en omfattande omorganisation så vore det Som ett litet exempel på det här vill jag berätta vad en av de ansvariga för Det här är bara ett litet exempel på hur man från ansvarigt håll underskat- |
|
4 |
Herr talman! Det kan också vara en del av förklaringen till de förseningar |
som en hel del pastorsämbeten upplever som besvärande. Jag noterar med
tillfredsställelse den förståelse för de här problemen som statsrådet visar i
sitt svar.
Det gäller också beskedet om det arbete som nu pågår för att påskynda
aviseringssystemet. Det kan inte anses rimligt att svenska kyrkans problem
med ett fungerande medlemsregister skall kvarstå efter det att man löst pro-
blemen under den inledande övergångstiden.
En av de frågor som oroar och irriterar många gäller överförandet av kyr-
koböcker, församlingsliggare och personakter till landsarkiven innan väl
fungerande församlingsregister finns. Från olika håll, bl.a. från kyrkobok-
föringsinspektörs håll, har man ställt frågan: Varför skall man bygga ut stora
mängder arkivlokaler om mikrofilmning i sig är en godkänd arkivmöjlighet?
Finns det över huvud taget något avgörande skäl för att landsarkiven skall
ha både originalhandlingar och mikrofilmat material?
Jag är glad över att statsrådet i sitt svar visar på att det bör finnas utrymme
för att överväga olika praktiska lösningar av den frågan. Det är helt klart att
det för landsarkiven och svenska kyrkans församlingar skulle vara en billig-
are och mera praktisk lösning om landsarkiven i alla fall under en övergångs-
tid avstod från originalhandlingarna och att dessa kunde ”hyras in” i de kyr-
koarkiv runt om i församlingarna där de står i dag. Samhällsekonomiskt vore
det helt klart det billigaste alternativet. Pastorsämbetena skulle slippa en ex-
trakostnad på 20 000 kr. för inköp av en kombinerad mikrokort- och rullfilm-
läsare. Landsarkiven skulle i nuläget slippa planera för utbyggnader eller de-
pålösningar.
Under förutsättning av en överenskommelse mellan församlingar, pasto-
rat och landsarkiv, skulle det då enligt statsrådets mening vara en tänkbar
lösning att originalhandlingarna efter mikrofilmning kunde återställas till de
pastorsämbeten som så önskar och under en övergångstid hyras in där.
Landsarkiven skulle i så fall ändå ha tillgång till allt material mikrofilmat.
Det skulle kräva betydligt mindre utrymme, och inga miljoner skulle behöva
läggas på inköp av mikrokort, rullfilmläsare eller utbyggnad av arkivlokaler
centralt.
Anf. 5 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Jag vill instämma i de inlägg som Sigge Godin och Jan Erik
Ågren har gjort här ifrån talarstolen.
När tankar om att man skulle ta över folkbokföringen till skattemyndighe-
terna började aviseras hade Centern en klar uppfattning om att det inte var
lämpligt. Den uppfattningen har man fått bekräftad när man ser hur utveck-
lingen har gått. Kostnaderna har skjutit i höjden och är betydligt större än
vad man sade när förslaget först kom att aktualiseras. Problemen har blivit
betydligt större än vi kunde tänka oss.
Det är den gamla regeringens och vissa riksdagspartiers fel. Man kan inte
göra något åt det. Beslutet är fattat, och verksamheten har kommit i gång.
De ekonomiska konsekvenserna är också påtagliga. Om man som barn-
timmeledare försöker få ett slags överblick över situationen när man viil in-
bjuda barn till kyrkans barntimmeverksamhet, är det inte möjligt om man
inte betalar en stor avgift - 3 200 kr. eller vad skattemyndigheten nu vill ha.
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
Små församlingar klarar inte av att betala så stor ersättning för att få dessa
uppgifter. Man får i så fall gå till kommunen. Där försöker man manuellt
plocka ut de uppgifter de har om hur många barn som finns. Det kan inte
vara en lämplig lösning. De här uppgifterna har man tidigare kunnat få fram
snabbt. Det går t.ex. inte längre att få fram hur många barn det finns i vissa
åldersgrupper.
Förhoppningsvis kan detta lösas om man får en samordning mellan de två
registren, så att församlingarna också får tillgång till registren på ett smidigt
sätt. Jag hoppas att det kommer att kunna lösas.
En sida av det här har inte uppmärksammats särskilt mycket. Det gäller
barnavårdscentralernas roll. Man får aviseringar om de barn som föds i bar-
navårdscentralens upptagningsområde. De uppgifter som nu har kommit har
varit mycket blandade. Det har anmälts att barn och familjer har flyttat till
adresser som inte existerar, och det har anmälts att vissa har flyttat tillbaka
till sina ursprungsadresser. Det har varit en stor oreda.
Jag vet inte hur man skall klara av att kontrollera att man verkligen har
fått rätt barn till rätt barnavårdscentralområde och att man har fått en riktig
uppgift om den familj som barnet tillhör. Det är mycket viktigt att vi inte
”tappar” barnen i den verksamheten på grund av att man inte har kunnat
inse att man tar över komplicerade system. Om det hade varit möjligt borde
man ha lugnat ner sig innan man tog över verksamheten.
Denna fråga gäller också skattemyndigheternas tillgänglighet. De som bor
långt ifrån den lokala skattemyndigheten får betala större telefonkostnader
för att nå och få de uppgifter som de tidigare kunde få på ett mycket smidigt
sätt.
Vi befarar också att myndigheten i besparingstider skall böija ta ut kostna-
der för personbevis och liknande.
Centerns farhågor när det gäller överföringen av folkbokföringen till skat-
temyndigheten har tyvärr bekräftats i och med de problem som uppstått.
Anf. 6 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talqnan! Problemen har varit många. Det fanns en tidningsrubrik om
att kyrkan döper ofödda och begraver levande. Den sammanfattar ganska
bra vad det handlar om. Vi är medvetna om att detta har varit ett stort pro-
blem i ett övergångsskede. Vi har också fått ett otal brev och telefonsamtal
till civildepartementet där man berättat om erfarenheter liknande dem som
har tagits upp här i dag.
Av den anledningen samlade civildepartementet representanter för
svenska kyrkans centralstyrelse, riksskatteverket och kyrkans dataleveran-
tör DAFA till en hearing för ungefär en månad sedan för att höra om de
skulle kunna göra någonting åt detta problem.
Jag fick delvis lugnanae besked. De sade att några av problemen var av
engångskaraktär och inte skulle behöva uppstå igen. Vidare pågår ett inten-
sivt arbete med att komma till rätta med de övriga problemen. Man be-
dömde att man i augusti 1992 skulle ha kommit ganska långt och i stort sett
klarat av övergångsproblemen.
Sigge Godin var inne på själva datahanteringen. Det är ett problem att
kedjan är så lång från de lokala skattekontoren, via länsskattemyndigheten,
riksskatteverkets aviseringsband i Uppsala och till kyrkans dataleverantör
till pastorsexpeditionen. I ett övergångsskede tror jag man skulle kunna lösa
problemet manuellt, med postgång direkt från de lokala skattekontoren till
pastorsexpeditionerna. Det skulle kunna vara en modell. Så gör man när det
gäller en del andra myndigheter som har behov av att få snabba besked.
Det är helt självklart att det inte skall förekomma att människor som vill
döpa sina barn finner att barnen inte är registrerade. Det är vi helt överens
om.
Anf. 7 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Det är bra att civilministern har tagit tag i dessa frågor. Allt
som har med data och dataöverföring att göra är besvärligt innan man kom-
mer i gång med verksamheten. Men jag har litet svårt att begripa att det skall
ta lång tid därför att det är en lång kedja. Det verkar som om några datamän-
niskor har förklarat saken på det sättet. Jag tycker inte vi skall nöja oss med
det. Vi har ansvar för människorna, för att de mår bra och får den service de
faktiskt har rätt att kräva.
Jag tycker det låter positivt att man skulle kunna använda sig av post-
gången, men jag tycker faktiskt att fax är ännu bättre. Det får inte vara så
att man på pastorsexpeditionen måste sitta och läsa tidningarnas dödsannon-
ser för att få reda på om en församlingsmedlem har gått bort. Detta är ju
häpnadsväckande och fullständigt orimligt.
Om vi kan hoppas på att problemen har retts ut till augusti 1992, så får vi
väl ändå göra det här så enkelt som möjligt fram till dess. Jag kan i och för
sig förstå att man då kanske måste tumma på någon regel. Men detta måste
faktiskt fungera. Jag hoppas ministern ser till att fax får användas.
Jag fick inget svar på synpunkten om lagstiftning, som jag tycker är en
oerhört viktig fråga. Det är integritetsskäl som gör att jag tycker att ni inte
får ta för lätt på den frågan.
Flera har här påpekat att familjebilden är väldigt viktig när man som präst
skall ta kontakt med olika människor. Då måste man lösa denna fråga. Det
är en oerhört känslig fråga för människor om man skall ge pastorsexpeditio-
nen rätten att få dessa uppgifter. Jag tror vi måste lagstifta om detta.
I dag har vi ju problem med detta. Vi diskuterar häftigt FAS90-systemet
och sjukförsäkringen. AMS vill ha ett system för att registrera människor,
osv.
Vi måste reda ut detta exakt även i denna fråga, så att det inte uppstår
några problem i efterhand.
Sedan ville jag gärna ha ett klarare besked om detta med kyrkböckerna.
Får de ligga kvar tills kyrkan fått ett eget medlemsregister, eller får de inte?
Det är väl det minsta löftet vi kan ge till människor som har dessa bekymmer.
Anf. 8 TORGNY LARSSON (s):
Herr talman! Detta ärende har civilministern så att säga fått ärva från tidi-
gare regerings beslut. Jag vill erinra om att det i alla fall var en förhållandevis
bred majoritet för beslutet i principfrågan. Jag anser fortfarande att det var
rätt med den förändring som har gjorts. Men jag är naturligtvis väldigt besvi-
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
ken över att genomförandet inte har skett på ett tillfredsställande sätt. Som
flera talare här sagt behövs ett flertal åtgärder.
Först och främst vill jag från egen erfarenhet som präst i svenska kyrkan
understryka problemet att kunna få kontakt med skattemyndigheten, dvs.
skattemyndigheternas tillgänglighet.
Vidare är det problem med aviseringen, som också nämnts här. Jag tillhör
dem som civilministern åsyftade som har döpt ”ofödda” barn.
Jag har fått reda på att aviseringar skall kunna ske snabbare när det gäller
avlidna. Däremot är man inte beredd att medverka till att det skall ta kortare
tid än mellan två och fyra veckor då det gäller födda. Det tycker jag är helt
otillfredsställande. I det avseendet känner jag mig inte tillfredsställd med det
svar som här lämnats. Jag hoppas att det skall kunna gå att snabbt få en för-
ändring till stånd.
Till slut vill jag ansluta mig till vad Sigge Godin och Karin Israelsson sade
om behovet av större tillgänglighet för pastor så att han eller hon kan få se
exempelvis familjebilden. Det är viktigt i bl.a. själavårdsfall.
Anf. 9 JAN ERIK ÅGREN (kds):
Herr talman! Jag tycker att det var bra att höra om den träff som har varit
och som förhoppningsvis kan påskynda arbetet för att få bättre fungerande
rutiner i dessa frågor.
Sedan tycker jag också att det är bra om man på ett smidigt sätt via den
lokala skattemyndigheten kan få fram dessa uppgifter tidigare.
Jag vill hålla med om att fax borde vara en möjlighet. De allra flesta pas-
torsämbeten har ju fax i dag.
De frågor som aktualiserats i interpellationerna är viktiga för många för-
samlingar, enskilda församlingsbor, präster och andra församlingsarbetare.
Det är angeläget att man får en lösning på det man nu upplever som pro-
blem.
Överförandet av kyrkböcker, församlingsliggare och personakter skall
börja med de nordligare stiften. Detta beror på att de flesta av oss som tagit
upp frågan kommer från de nordligare länen och stött på problemen på nära
håll.
Jag vill tacka statsrådet för öppenheten inför de svårigheter som finns och
viljan att ta itu med dem och medverka på det sätt som är möjligt för att se
till att svenska kyrkan får fungerande medlemsregister. Jag är också glad för
löftet att det bör finnas utrymme för att överväga olika praktiska lösningar
när det gäller förvaringen av det kyrkobokföringsmaterial vi har diskuterat
nu.
Men jag vill upprepa min fråga: Skulle det enligt statsrådets mening vara
en tänkbar lösning att originalhandlingarna efter mikrofilmning kunde åter-
ställas till de pastorsämbeten som vill ha dem och under en övergångstid hy-
ras in där? Då har landsarkivet tillgång till allt mikrofilmat material, och man
slipper onödiga kostnader för utbyggnad, anskaffning av rullfilmsläsare, osv.
Jag vill tacka för de besked som jag har fått hittills och hoppas på svar
också på den sista frågan.
Anf. 10 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Jag börjar med Sigge Godins frågor. Fax är naturligtvis en
möjlighet, om nu alla har tillgång till sådan. Att jag nämnde brev beror på
att jag vet att det skulle kunna fungera via brev. Redan i dag tillämpar man
den rutinen, så att vissa myndigheter dagen efter får de uppgifter de behöver.
Man skulle kunna bygga ut det systemet till att omfatta också pastorsexpedi-
tionerna. Men om det fungerar med fax, är det naturligtvis en möjlighet.
Däremot är det inte möjligt att lägga upp denna hantering on line, som
man tycker att det borde vara i dessa tider. Med hänsyn till att man har data-
system av olika ålder kan man inte arbeta med detta on line, och det är bara
att beklaga.
Vad gäller en lag om församlingsregister, som har efterlysts här, är det rik-
tigt att det i vaije fall kan upplevas som en brist att det i församlingsregister
saknas uppgifter som visar hela familjebilden och födelseort. Jag bedömer
ändå inte att bristerna i det avseendet är så stora att de motiverar en särskild
lag om församlingsregister. Det är kanske också delvis motiverat av att jag
principiellt är tveksam till ytterligare regleringar av svenska kyrkans verk-
samhet. Jag tycker alltså inte att den eventuella bristen är tillräcklig grund
för en ytterligare lagstiftning på det här området.
När det gäller kyrkoböckerna, som både Sigge Godin och Jan Erik Ågren
tog upp, sade jag i mitt svar att överförandet skall ske så smidigt som möjligt
och att det skall göras på grundval av överenskommelse. Enligt Jan Erik
Ågrens modell skulle originalhandlingarna under en övergångsperiod, efter
det att mikrofilmningen är avklarad, återställas till de pastorsämbeten som
så önskar. Det skulle vara ett ganska enkelt sätt att lösa problemet. Jag tror
att en sådan överenskommelse skulle vara en tänkbar modell.
Anf. 11 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! För att bölja med fax förutsätter jag att sådan finns. Man
skall inte här i Sveriges riksdag undervisa statsråd om hur det ser ut i landet,
men posten är tyvärr inte världens snabbaste verktyg, i vaije fall inte uppe i
norr. Där får vi vänta två till tre dagar på ett brev. Därför tycker jag att man
skall hitta ett så effektivt system som möjligt.
Speciellt vid dödsfall är det svårt för människor när de inte får klara av de
praktiska frågorna så snart som möjligt. Jag hoppas att ni verkligen övervä-
ger detta och söker alla vägar till lösningar. Jag tror att man kan finna så-
dana.
Jag hoppas att ni så snart som möjligt fattar ett beslut beträffande förva-
ringen av kyrkoböckerna, så att det blir klarlagt hur det skall gå till. Det är
egentligen bara en praktisk fråga, som är ganska enkel att lösa om man bara
kan komma överens.
Frågan om en lagstiftning om församlingsregister berör oerhört känsliga
frågor. Präster har förklarat för mig hur svårt det kan vara när de kommer
hem till en familj med en konfirmand och behöver ställa frågor om vem som
är far till barnet osv. De känner ett motstånd, och det kan skapas en negativ
atmosfär vid ett sådant besök, medan det i stället borde, vara oerhört positivt
när en själasörjare dyker upp i en familj.
Man måste därför mycket noga tänka över hur detta skall organiseras. Inte
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar pä
interpellationer
10
heller jag är någon vän av ideell lagstiftning, men detta måste klaras ut på
ett rationellt sätt och utan att man tummar på integriteten. Får vi en integri-
tetsdebatt förfelar vi hela systemet.
Situationen när det gäller kyrkobokföringen och folkbokföringen har un-
der de senaste månaderna varit så beklämmande att man bör försöka reda
ut problemen. Jag har en känsla av att civilministern delar den uppfatt-
ningen. Ta då också skatteministern i hampan och se till att han gör sin del!
Det är egentligen han som skall svara för dessa frågor, som hör till hans revir,
och de bör kunna lösas i enighet i regeringen.
Anf. 12 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Jag är glad över att civilministern har ambitionen att göra
det bästa möjliga av en ganska omöjlig situation. Jag hoppas att dagens de-
batt kan ge råg i ryggen när det gäller fortsatta förhandlingar.
Vi skall inte i riksdagen lägga oss i om man skall använda fax eller post,
men den erfarenhet som jag har från glesbygden hemmavid är att brevet
kommer fram snabbare ju längre det har gått. Det tyder på att ni, i varje fall
hos oss, har lyckats väl med skatteförvaltningens lokalisering och möjlighe-
terna att ganska snabbt få fram ett brev.
Eftersom regeringen har ett sammanhållet ansvar hoppas jag att finansde-
partementet, som har hand om skatteförvaltningen, får en liten påminnelse
om de skyldigheter som det har för tillgängligheten och för allmänhetens
möjligheter att snabbt få de besked som den vill ha från skatteförvaltningen
när det gäller folkbokföringsuppgifter, personintyg och liknande.
Anf. 13 JAN ERIK ÅGREN (kds):
Herr talman! Jag vill tacka för det positiva svaret från statsrådet också när
det gäller möjligheterna att återfå originalhandlingar. Jag tror att man där-
igenom inte bara skulle slippa vissa kostnader. Det skulle också underlätta
en del av arbetet och skulle upplevas som en positiv lösning.
De flesta lokala skattemyndigheter har redan fax, och jag tror att de flesta
skulle skaffa sig det för att betydligt snabbare kunna få tillgång till uppgifter
som de annars skulle få vänta ganska länge på. Det ligger i deras eget intresse
att se till att den möjligheten finns. Detta skulle snabba upp arbetet och lösa
en del av de problem som finns i dag.
Jag hoppas att de åtgärder som vi nu kan vänta oss och öppningen när det
gäller hanteringen av originalhandlingar skall göra att arbetet skall fungera
smidigare och att problemen skall undanröjas. Vi skulle då slippa en ytterli-
gare debatt om svårigheter med svenska kyrkans medlemsregister.
Anf. 14 TORGNY LARSSON (s):
Herr talman! Jag ställde inte någon fråga till civilministern, men jag tog
upp en sak som jag vill precisera i form av en fråga.
Enligt uppgifter som jag har fått erhåller pastorsämbetena besked inom
högst någon vecka om att någon har avlidit. Det är kanske i och för sig för
lång tid, men det är vad som har sagts. Däremot lär man inte planera att lika
snabba besked skall ges då det gäller nyfödda. Enligt de uppgifter som jag
har fått skulle det ta mellan två och fyra veckor.
Min konkreta fråga är om civilministern är beredd att medverka till att
pastorsämbetena kommer att få besked lika snabbt om nyfödda som då det
gäller avlidna. Det är, som jag sagt, för lång tid att besked om att någon är
avliden skall behöva dröja en hel vecka, men kan man utgå från att besked
beträffande födslar skall kunna hanteras på samma sätt som besked beträf-
fande dödsfall?
Anf. 15 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Det glädjei mig att Sigge Godin och jag tydligen är inne på
samma linje när det gäller församlingsregistren, dvs. att det kanske inte nöd-
vändigtvis behöver vara en lag, utan att vi skall kunna klara ut de problem
som faktiskt finns på andra sätt. Jag är naturligtvis beredd att medverka till
detta.
Jag samarbetar givetvis också med Bo Lundgren i hans del av hanteringen
av den här frågan, även om det var jag som svarade på båda interpellatio-
nerna i dag. Bo Lundgren finns med och ansvarar för sin del, som naturligtvis
ligger på skattesidan.
Jag har inte fått tillgång till de uppgifter som Torgny Larsson tog upp, utan
för mig har redovisats att problemet är detsamma vad gäller avlidna som vad
gäller nyfödda. Det låter väldigt konstigt att man skulle skilja på dessa upp-
gifter, och jag är naturligtvis beredd att medverka till att de hanteras på
samma sätt och att man inte skall behöva vänta så lång tid som upp till två-
fyra veckor. Detta är helt oacceptabelt.
Jag vill avslutningsvis säga att jag tycker att det var bra att den här frågan
kom upp. Det är viktigt att ledamöter i riksdagen intresserar sig för en fråga
som denna, som berör enskilda människor så nära, att man tar upp frågan
och begär att den skall utredas. Det uppskattar jag mycket.
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Svar på interpellation 1991/92:108 om den kommunala kompe-tensen
Anf. 16 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Lennart Hedquist har frågat mig hur regeringen avser att
följa utvecklingen i fråga om kommuners näringsverksamhet och vilka åtgär-
der regeringen kan vidta för att motverka överskridanden av den kommu-
nala kompetensen.
Till att börja med vill jag gärna säga att jag liksom Lennart Hedquist väl-
komnar den utveckling mot entreprenadlösningar, enskilda initiativ och nya
verksamhetsformer som i dag pågår i många kommuner och landsting. Jag
tror att en sådan utveckling är nödvändig både av ekonomiska skäl och för
att ge enskilda människor möjligheter till ett ökat ansvarstagande.
Så till den direkta frågan om bolagsbildningar och den kommunala kom-
petensen.
Låt mig först slå fast att en kommun eller ett landsting inte får låta ett
kommunalt bolag bedriva verksamhet som faller utanför den kommunala
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
11
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
12
kompetensen. Ett kommunalt beslut om en sådan bolagsbildning eller ytter-
ligare engagemang i ett sådant bolag kan överklagas och laglighetsprövas.
Om ett bolag självt utvidgar verksamheten i strid mot den kommunala kom-
petensen finns däremot som regel inte någon möjlighet till överprövning. I
ett sådant fall kan en överprövning endast ske indirekt, t.ex. om fullmäktige
beslutar om att ge bolaget medelstillskott eller ger instruktion till ombud vid
bolagets årsstämma.
Regeringen har nyligen beslutat tillsätta en kommitté med uppgift att
lämna förslag till åtgärder för att stärka den lokala demokratin (dir.
1992:12). Kommittén skall bl.a. studera den ökande marknadsorienteringen
av kommunal verksamhet och framväxten av nya produktions- och verksam-
hetsformer. Inom denna ram skall kommittén kartlägga omfattningen och
konsekvenserna av den ökade bolagiseringen och vid behov föreslå åtgärder
med anledning av denna undersökning.
Det ingår således i kommitténs uppdrag att ta sig an problem av det slag
som tagits upp i interpellationen.
Anf. 17 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Jag tackar civilministern för svaret, vilket visar att civilminis-
tern ser positivt på att kommuner och landsting utvecklar nya och effektiva
verksamhetsformer. I detta ingår som ett viktigt element att man, då det är
fördelaktigt, lägger ut verksamheten på entreprenad och välkomnar en-
skilda initiativ även inom den tjänstesektor som hittills i första hand varit
förbehållen egen-regi-verksamhet hos kommuner och landsting.
Vad jag med min interpellation främst velat fästa uppmärksamheten på är
att kommunala bolag, men även ibland delar av förvaltningar som organise-
rats som s.k. resultatenheter, samtidigt med den s.k. utvecklingen av den
egna verksamheten börjar sälja sina tjänster på den öppna marknaden.
Detta är ju kompetensvidrigt. Det som föranleder att det kommunala bola-
get eller förvaltningen finns till är ju inte att man skall ägna sig åt sådan sido-
verksamhet, utan man skall ägna sig åt sådant som ligger i linje med kommu-
nens ändamål.
Denna sidoverksamhet torde i de allra flesta fall ligga helt utanför den
kommunala kompetensen. Samtidigt kan det vara frestande för en driftig
chef att på detta sätt vidga sin s.k. rörelse. Ofta angesju överskottskapacitet,
som kan säljas och som då ger vissa intäkter, som ett skäl till att man på det
här sättet vidgar sin spelplan. Ibland anges att bolaget kan skaffa sig viktig
kunskap som kan vara bra att ha. Det finns faktiskt exempel på kommunala
verksamheter, servicekontor, som nästan börjat försumma sina egentliga
uppgifter inom den kommunala organisationen och i stället ägnar kraft åt att
utveckla denna icke kompetensenliga sidoverksamhet. Ibland upplevs också
just denna del av verksamheten av personalen som mycket intressant.
Att man inom en kommunal verksamhet vill ägna sig åt andra verksamhe-
ter än dem man i första hand finns till för bör i stället betraktas som en signal
till ägaren, kommunen, att bolaget bör få en annan ägare som inte är bunden
av den kommunala kompetensen. Enheten kan då göras personalägd eller
försäljas som rörelse, som kan utvecklas på marknaden i konkurrens med
andra och då, inom ramen för denna likvärdiga konkurrens, bl.a. sälja sina
tjänster till kommunen. Man skall emellertid inte låta den typen av företag
leva kvar inom den kommunala organisationen, i praktiken delvis vid sidan
av kommunallagen.
Jag noterar nu att civilministern själv anger vilka svårigheter det innebär
att gå in med sanktioner mot t.ex. kommunala bolag som informellt utvidgar
sin verksamhet vid sidan av den kommunala kompetensen. Som civilminis-
tern angav finns i praktiken ingen möjlighet till överprövning. Överprövning
kan egentligen bara ske i de mycket specifika fall då det är fråga om ett kapi-
taltillskott till bolaget från fullmäktige. Detta leder till att det kan utvecklas
en gråzon, som försvårar en sund konkurrens mellan de olika aktörerna på
lika villkor, samtidigt som det är omöjligt att genomföra några ingripanden,
trots att detta - det tycks vi vara överens om - väl måste betraktas som en
verksamhet som strider mot kommunallagen.
Det är bra att denna fråga ingår i det material som skall behandlas av kom-
mittén om den lokala demokratin. Samtidigt är det självfallet viktigt att alla
potentiella aktörer redan nu vet att statsmakten har ögonen på dessa förhål-
landen och att det är statsmaktens intention att den kommunala kompeten-
sen inte skall vidgas. På så sätt kan kanske utvecklingen av denna gråzon
hållas tillbaka i avvaktan på att det preciseras hur en övervakning eller mot-
svarande skall ske. Jag menar själv att det kanske vore lämpligt att något
statligt organ, t.ex. statens pris- och konkurrensverk, redan nu gavs i uppgift
att följa i vilken utsträckning kommunal affärsverksamhet bedrivs vid sidan
av den kommunala kompetensen, eftersom en sådan verksamhet långsiktigt
försvårar en sund konkurrens.
Jag vill avslutningsvis fråga civilministern: Kan civilministern tänka sig en
sådan kartläggning och en uppföljning av hur den nuvarande utvecklingen
ser ut, just i syfte att motverka att allt fler kommunala verksamheter i en
accelererande takt böljar bedrivas på det här sättet och att denna gråzon
därmed växer?
Anf. 18 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Civilministern! Ute i våra kommuner pågår ett intensivt för-
nyelsearbete. Mycket av det gamla håller på att överges, och det har också
civilministern och Lennart Hedquist tagit upp. Även jag välkomnar detta.
Jag tycker att det är bra.
Jag har i ganska många år ägnat mig åt kommunalpolitik, och jag tycker
att det är viktigt att man vågar ifrågasätta och pröva nya vägar. Det är allde-
les nödvändigt, annars kommer inte kommunerna att klara av de ökande be-
hoven och ej heller ekonomin. Det är nu mycket som behövs: en bättre skola
och bättre omsorg om våra barn och våra gamla.
Herr talman! När det här är sagt, inrymmer denna utveckling problem och
frågor. Jag tycker därför att de frågeställningar som Lennart Hedquist tar
upp i sin interpellation är mycket viktiga. Var går gränsen för den kommu-
nala kompetensen? Är det så att kommunerna håller på att muta in områden
som de rätteligen skulle hålla sig borta från? Från folkpartiets sida har vi
länge varnat för det tilltagande intresset att bolagisera kommunal verksam-
het, och vi har gjort det med utgångspunkt i principiella skäl. Kommuner
skall inte ägna sig åt näringsverksamhet. Vi har många erfarenheter av hur
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
13
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
14
illa det kan gå. Kommunala bolag riskerar att förrycka konkurrensen. Det
finns flera exempel på det. Ett annat viktigt skäl är att skattefinansierad
verksamhet kräver full demokratisk insyn, och så är det som bekant inte i
dag. Kommunala bolag är och förblir en hybrid.
Herr talman! Det finns också en klar risk för att vi med den omdaning
som nu sker i våra kommuner hamnar i ett svårtydbart gränsområde mellan
kommunal och privat verksamhet. Det är bra att kommunerna ökar mång-
falden och avknoppar verksamhet, att rollfördelningen mellan konsument-
och producentintressen blir tydligare genom de här beställar- och utförarmo-
dellerna. Man renodlar också den politiska rollen, vilket är bra. Men det är
viktigt att vi följer den här utvecklingen utifrån både den kommunala kom-
petensen och det demokratiska perspektivet. Överväger man att överföra
kommunal verksamhet, som Lennart Hedquist också var inne på, till bolags-
form är det då rimligare att ta steget fullt ut, att helt privatisera verksamhe-
ten, att sälja ut den. Då blir det klara spelregler, och alla vet vad som gäller.
Demokratin och medborgarnas insyn får inte heller sättas ur spel, eftersom
det är offentligt finansierad verksamhet.
Herr talman! Hur nödvändigt det är att avmonopolisera och utsätta kom-
munal verksamhet för konkurrens visar bl.a. konkurrenskommittén i sitt
delbetänkande. Kommittén har också en del intressanta förslag till hur man
skall öka konkurrensen och höja kommunernas både produktivitet och ef-
fektivitet. Det mesta i betänkandet är bra, men jag vill komma med en liten
anmärkning.
Kommittén föreslår bl.a. att kommunerna skall få bedriva uppdragsverk-
samhet för varandra. Det finns all anledning att redan nu vara mycket tvek-
sam till ett sådant förslag, civilministern. Det riskerar att sätta konkurrens-
neutraliteten ur spel. Dessutom känns idén mycket konstlad. Om jag förstår
det hela rätt, skulle det innebära att Malmös gatukontor skulle kunna laga
gator i Lund och Lunds gatukontor laga gator i Malmö.
Jag tror också rent allmänt att de kommunala bolagen på ett osunt sätt
stimulerar kommunalpolitiker att ge sig in i näringslivet och näringslivsverk-
samhet. I min hemstad Malmö har socialdemokraterna excellerat genom
åren i konstiga företagssatsningar - allt i tron att politiker också är skickade
att driva företag. I Malmö finns 25 kommunala bolag där kommunen har
majoriteten av ägandet och 12 bolag där det finns kommunala intressen. Vil-
jan att expandera kommunens domäner har tagit sig uttryck i satsningar på
färjelinje, nöjesarrangemang, tomatodling och taxirörelse. Häromdagen
fick malmöborna en påminnelse om hur kostsamt det här kan vara. Vi hade
ägnat oss åt att försöka starta ett ferrokromverk - det lades ner för två år
sedan - och det har kostat malmöborna hundratals miljoner kronor. Jag
skulle kunna räkna upp fler exempel.
Vad gäller problemen med insyn, tycker jag att Kommunförbundets tid-
ning på ett mycket illustrativt sätt har pekat på vad som kan förekomma:
smussel med resor, sprit, gåvor, stöd till diskutabla företagssatsningar, och
känsliga frågor göms undan från allmänhetens insyn.
Herr talman! Jag tycker att civilministern har all anledning att bevaka det
här. Jag vet att det finns många kommunalpolitiker, kanske t.o.m. en och
annan liberal, som tycker att det är roligt att sitta i bolagsstyrelser och be-
driva litet mer effektiv verksamhet, man jag tror att det är mycket viktigt att
de demokratiska grundprinciperna vidmakthålls. Offentlig verksamhet, som
är skattefinansierad, skall styras med demokratiska metoder, och medbor-
garna skall ha full insyn. Så är det inte i dag, och därför bör vi vara aktsamma
och se vad som händer i våra kommuner. Det är viktigt att medborgarna får
ökade möjligheter till demokrati och insyn. Det är också viktigt att pengarna
används på ett riktigt och bra sätt, men sådana här gråzoner, där vi inte vet
vad som gäller och där medborgarnas möjligheter att direkt påverka på olika
sätt, både direkt och indirekt, omöjliggörs, skall vi vara mycket aktsamma
med.
Jag är därför glad att civilministern, som jag tyder svaret, mycket entydigt
följer frågan och är beredd att agera, om utvecklingen visar sig gå alldeles
käpprätt åt fel håll.
Anf. 19 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Jag vill först poängtera att jag tror att kommunerna i allmän-
het är väl medvetna om gränserna för den kommunala kompetensen och hål-
ler sig inom de ramar som gäller. Det förekommer naturligtvis också, som
har påpekats här, sidoverksamhet som är kompetensvidrig och som därför
inte kan accepteras.
Jag vill först betona att det har gjorts en skärpning och en precisering av
reglerna, när det gäller både näringslivsfrågor och de kommunala företagens
ställning, i den nya kommunallag som trädde i kraft den 1 januari i år. Där
finns regler om insyn i, inflytande och kontroll över företagen, och de mot-
verkar den utveckling som här har beskrivits.
En av orsakerna till att vi har tillsatt utredningen om lokal demokrati, som
vi så snabbt tog initiativ till, är just frågan om gråzoner, som mycket lätt kan
uppträda i sådana här sammanhang. Det är tydligt uttalat att det är en fråga
som kommittén skall se över, för att eventuellt täppa till de hål som kan fin-
nas. Jag är därför inte beredd att nu medverka till att konkurrensverket nu
skall göra en kartläggning, eftersom frågan kommer att behandlas av lokal-
demokratikommittén.
När det gäller frågan om insyn i kommunal, skattefinansierad verksamhet,
som är mycket viktig, vill jag peka på den möjlighet som finns i dag genom
den demokratiska kontrollen. Frågor om verksamheten i kommunala före-
tag kan ju tas upp i fullmäktige i t.ex. interpellationer och motioner, och på
det sättet får man i gång en offentlig debatt, som kan vara nog så verksam,
eftersom den brukar vara tacksam för media att rapportera om. Den möjlig-
heten finns alltså redan i dag. I övrigt vill jag återigen hänvisa till den kom-
mitté som helt nyligen har tillsatts och som kommer att överväga de här frå-
gorna.
Olle Schmidt ställde en fråga om uppdragsverksamhet för andra, och den
tas upp i konkurrenskommitténs förslag. Det är för tidigt att uttala sig om
den frågan, då remisstiden gick ut den 16 mars och frågan kommer att bere-
das vidare. Jag vill alltså inte ta ställning till den i dag.
Anf. 20 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Det är giädjande att civilministern så tydligt och klart har
markerat att en sådan här sidoverksamhet är kompetensvidrig. Jag upplever
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
16
själv att man inte riktigt klart känner gränserna, varken i sådana här resultat-
enheter ute i kommunerna eller i de kommunala bolagen. Därför är det vik-
tigt att landets kommunminister gör detta tydligt. Det kan vara ett tecken på
att hållningen till denna verksamhet kommer att skärpas, så att det inte bara,
som i dag, informellt kan ske en vidgning inom ramen för ett upprättat bolag.
Att det här är extra aktuellt nu beror ju på att många kommuner organise-
rar sig på ett annorlunda sätt och bygger upp s.k. resultatenheter. De känner
ofta att de lever under kärva förhållanden, och då kan det vara ganska lätt
för en chef att säga att han skall skaffa sig ett ökat rörelseutrymme genom
att börja sälja tjänster, överskottskapacitet som finns vid sidan om. Detta
pågår på ganska många ställen. Det är då viktigt att se möjligheten för den
typ av enheter som säljer tjänster att organiseras som personaldrivna enhe-
ter eller som bolag där kommunen inte är ägare, om man skall sälja någon-
ting utöver den rent kommunala organisationen.
Det här kan bli en signal, dvs. att man markerar att det inte är kommunens
sak att bedriva denna typ av affärsverksamhet.
De något större kommunala bolagen ägnar sig ibland åt att gå utanför den
kommunala kompetensen. Ofta finns det också mycket stor kapacitet att
göra detta. Jag såg en uppgift som gällde de landstingsägda tvätterierna. Om
dessa tvätterier ökade sin produktionstid med 2 tim, skulle de kunna ta hand
om den kommersiella tvättverksamheten i hela landet. Detta kan också vara
en signal till en strukturförändring, som bör ske utanför den kommunala or-
ganisationen, dvs. att bolagen privatiseras.
Anf. 21 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Det är riktigt som civilministern säger att vi har fått en ny
kommunallag. Jag minns när jag själv var delaktig i ett remissvar. Då satt
jag ju på andra sidan bordet. Möjligen kunde jag göra några rent praktiska
ingrepp. Jag tycker emellertid att detta är en mycket ideologisk fråga. Vi
måste ge tydliga signaler.
Jag har förståelse för att civilministern säger att man skall vara försiktig
med regler och lagar. Det framkom även i det föregående svaret. Det är även
min uppfattning. Jag tror också att våra kommunalpolitiker i stort sett har
ett ganska gott omdöme - i varje fall så vinnlägger man sig om det.
Den debatt som förs måste också föras här. Det är viktigt att få höra att
statsmakterna inte enbart säger: På grund av att statsbidragssystem m.m. nu
ändras får ni nu sköta er helt själva, vi bryr oss inte så mycket om det här
längre. Man måste mycket noga se var gränserna går och uttala sig om var
det inte går att acceptera ett överskridande.
När en kommun väljer att bolagisera sin verksamhet, gör den ju det för
att den tycker - i synnerhet har tyckt - att den kommunala organisationen är
för stelbent och att det helt enkelt går lättare och snabbare på så sätt.
Civilministern säger att man kan ställa frågor i fullmäktige. Ja, det har jag
gjort, men jag fick inte precis några riktiga svar. Mer eller mindre indirekt
sade man: Poängen är att det hela skall drivas kommersiellt och då skall ni
inte ha med det att göra, mina vänner.
Om det sker i ännu större omfattning att man nu väljer dessa vägar, vilket
i sig kanske är riktigt i många fall, måste man se till att det antingen finns
insyn, dvs. ökade möjligheter för människor att se hur pengarna används,
eller att beslut fattas om privatiserande av verksamheten, dvs. man säljer ut
den helt och hållet. Det mellanting som nu förekommer i ökande omfattning
är det farliga i sammanhanget.
Civilministern och regeringen bör mycket noga följa utvecklingen på detta
område och dessutom göra uttalanden som entydigt kan förstås såväl av
kommunförbund, landstingsförbund och kommunalpolitiker som av kom-
munala tjänstemän.
Anf. 22 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Jag håller helt med om att debatten och uppföljningen när
det gäller dessa frågor är oerhört viktiga, särskilt när omställningen i dag
är så enormt stor. Det händer fantastiskt mycket på den kommunala sidan
beträffande bolagsbildning och utläggning av verksamhet i andra former.
Den viktiga signal som regeringen avgivit är tydliga direktiv till kommit-
tén. Regeringen skall se över vad som händer. Statsmakternas sätt att se över
är att tillsätta en kommitté, som kan överblicka hur det fungerar i hela
landet. Jag följer arbetet med stort intresse och ämnar vidta de åtgärder som
kommittén kommer fram till är nödvändiga.
Anf. 23 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Det civilministern nu säger är tillfredsställande. Jag vill
emellertid samtidigt ta fasta på vad civilministern sade i sitt tidigare inlägg,
nämligen att denna typ av sidoverksamhet måste betraktas som kompetens-
vidrig.
I och med detta har man inte enbart att invänta att man i utredningen kom-
mer fram till hur en uppföljning lämpligen sker. Det här måste betraktas som
en signal till alla verksamhetsansvariga, oavsett om de sitter i en kommunal
förvaltning eller i kommunala bolag, att gråzonen, som faktiskt är på gång,
inte ligger inom ramen för den kommunala kompetensen. Regeringen avser
uppenbarligen inte heller att ändra den till att bli kompetensenlig.
Civilministerns tydliga uttalande räcker kanske t.o.m. för att hejda den
rörelse som kanske är på gång i en del fall.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på interpellation 1991/92:106 om humanitära insatser i IrakAnf. 24 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig om den svenska rege-
ringen är beredd att ta något nytt initiativ för att avhjälpa den katastrofala
situationen för civilbefolkningen i Irak.
Herr talman! Alltsedan Gulfkrisens inledande skede under hösten 1990
har stora befolkningsgrupper i Mellanösternregionen utsatts för ett oerhört
mänskligt lidande. Kriget gav upphov till en massiv förstörelse i Irak och Ku-
wait. Även andra länder i regionen har drabbats mycket hårt, främst ekono-
miskt. Utöver de umbäranden som kriget innebar för Iraks civilbefolkning
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 80
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
18
fick det efterföljande inbördeskriget och den irakiska regimens förföljelse av
kurdiska och shiamuslimska befolkningsgrupper förödande följder.
Omvärldens humanitära stöd till utsatta länder och grupper i regionen har
varit mycket omfattande. FN tog redan under hösten 1990 på sig samord-
ningsansvaret för de olika FN-organens, Röda korsets och enskilda organisa-
tioners humanitära hjälparbete i Iraks grannländer. Sverige var ett av de
mest pådrivande länderna för att få till stånd den regionala plan för hjälpin-
satser som sedan presenterades. Den har kontinuerligt uppdaterats och
kompletterats med appeller. Sverige har såväl initialt som under uppfölj-
ningen lämnat bidrag till dessa insatser. Sedan april 1991 omfattar planen
även humanitära insatser i Irak.
Behovet av insatser på det humanitära området till följd av Gulfkriget har
utgjort en särskild utmaning för FN. I resolution 688 fördöms Iraks förtryck
av civilbefolkningen och regimens agerande bedöms som ett hot mot fred
och säkerhet. Härmed tog FN ett viktigt steg, motiverat av humanitära hän-
syn, i riktning mot en aktivare roll även i konflikter som till väsentlig del är
en stats inre angelägenhet.
Med detta ställningstagande som bakgrund har FN kunnat ingå avtal med
Iraks regering om upprättande, i maj 1991, av en vaktstyrka om ca 500 man.
Vakter finns i dag utplacerade i främst de norra och södra delarna av Irak.
Styrkan utgör en viktig förutsättning för att det humanitära arbetet skall
kunna bedrivas. Jag vill betona att Sverige finansiellt stöder dess verksam-
het.
Jag vill också påminna om de viktiga hjälpinsatser som ett flertal svenska
enskilda organisationer gjort inom ramen för FN-planen och Röda korsets
humanitära insatser i regionen. Som exempel kan nämnas att Pingstmissio-
nens u-landshjälp, Svenska Journalens läkarmission, Hoppets Stjärna och
Erikshjälpen, samt även Svenska röda korset har organiserat hjälpsänd-
ningar av kläder, medicin och andra förnödenheter till flyktinglägren i regio-
nen. Rädda barnen har genomfört ett vaccinationsprogram för barn i Irak.
Under våren 1991 genomförde räddningsverket, på den svenska regeringens
uppdrag, en framgångsrik insats i flyktingläger i Turkiets och Irans gränsom-
råden mot Irak. Styrkan arbetade med vattenförsöijning och transport av
förnödenheter.
Sverige har lämnat betydande stöd till de länder och grupper i regionen
som drabbats av Gulfkrisen. Jag uppskattar det totala beloppet till ca 500
milj .kr. Eftersom huvuddelen av bidragen förmedlats genom FN-organen
och Röda kors-systemet - som båda arbetar med regionala program - är det
svårt för mig att säga exakt hur stora summor som varit avsedda för den li-
dande civilbefolkningen i Irak. Uppskattningsvis skall dock ca 200 milj.kr.
av stödet ha gått till civilbefolkningen i Irak eller till de irakiska grupper -
främst kurder men också shiamuslimer - som tvingats fly landet.
Herr talman! Liksom Hans Göran Franck har jag oroats av civilbefolk-
ningens situation i Irak. Den bristande tillgången på vatten och de sanitära
förhållandena utgör alltjämt mycket stora problem. Bfisten på livsmedel och
bränsle är särskilt besvärlig i de norra delarna till följd av regimens handels-
bojkott och allmänna avspärrning av områdena norr om 36:e breddgraden.
I söder är behoven av återuppbyggnad av infrastrukturen stora.
Det är samtidigt hoppingivande att FN:s flyktingkommissarie beräknar att
samtliga interna och externa flyktingar skall ha återvänt till sina irakiska
hembyar redan i april. Organisationen arbetar nu med att identifiera olika
enskilda organisationer som kan fortsätta de humanitära insatserna till för-
mån för de återvändande.
Sverige följer och stödjer de folkrättsligt bindande resolutioner om Irak
som antagits av FN:s säkerhetsråd. Regeringen kommer inom ramen för
FN:s riktlinjer att fortsätta att arbeta aktivt för att den humanitära situatio-
nen för Iraks civilbefolkning skall förbättras. Ett bidrag om 26 milj.kr. läm-
nades så sent som vid årsskiftet 1991-1992 i samband med att FN uppdate-
rade den regionala aktionsplanen och presenterade en ny appell för första
halvåret 1992. Svenska röda korset har en beredskap på ca 15 milj .kr. för
fortsatta insatser. Ett flertal svenska enskilda organisationer arbetar humani-
tärt för Iraks civilbefolkning, och ytterligare insatser planeras av bl.a.
Svenska kommittén för kurdernas mänskliga rättigheter, Individuell männi-
skohjälp och Svenska Journalens Läkarmission. Insatserna finansieras hu-
vudsakligen från katastrofanslaget. Initiativ av denna typ har hög prioritet.
Herr talman! Som Hans Göran Franck påpekar är det trots allt regimen i
Irak som är ytterst ansvarig för den civila befolkningens lidande. Bristen på
ekonomiskt och politiskt ansvarstagande från regimens sida är mycket all-
varlig. FN:s sanktioner mot Irak omfattar inte livsmedel och mediciner - me-
kanismer för import av förnödenheter finns med andra ord tillgängliga. Jag
vill vidare betona att varken svensk sanktionslagstiftning eller de antagna
säkerhetsrådsresolutionema hindrar Irak från att använda medel placerade
i svenska banker för inköp av t.ex. mediciner och livsmedel. Jag finner det
vidare beklagligt att Irak inte utnyttjar den möjlighet till försäljning av olja
som FN:s resolutioner 706 och 712 ger. Förhandlingar mellan Irak och repre-
sentanter för FN om villkoren för användning och exportinkomsterna har
inletts, men avbrutits. Det är min starka förhoppning att Irak snarast går
med på att återuppta dessa förhandlingar. En lösning på medellång sikt av
Iraks försörjningsproblem kräver detta.
Då Hans Göran Franck, som framställt interpellationen, anmält att han
var förhindrad att närvara vid sammanträdet, medgav andre vice talmannen
att Karl-Erik Svartberg fick delta i överläggningen i stället för interpellan-
ten.
Anf. 25 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Herr talman! Å Hans Göran Francks vägnar ber jag att få tacka bistånds-
ministern för svaret. Jag tycker att det i stort sett är en bra redovisning av
förhållandena, men jag har ändå några kommentarer och frågor.
Vi är naturligtvis överens om fördömandet av Saddam Hussein och hans
regim, av regimens brott mot folkrätten och de ständiga kränkningarna av
mänskliga rättigheter. Saddam Husseins regim är ju i verklig mening ett hot
mot fred och säkerhet. Men som vanligt är det civilbefolkningen - jag skulle
vilja säga att det alltid är civilbefolkningen - som får lida när diktatorer här-
jar. Det är bra att det finns en FN-vaktstyrka, så att ett visst humanitärt ar-
bete ändå kan bedrivas i Irak.
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
19
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar pä
interpellationer
20
Biståndsministern redovisar omfattande hjälpinsatser, FN:s insatser,
Röda korsets, enskilda svenska organisationers osv. Trots detta far ju männi-
skor illa, fruktansvärt illa. Det är brist på vatten, det är fruktansvärda sani-
tära förhållanden, det är brist på livsmedel och bränsle. Vi vet hur det är i
norra Irak med vinterförhållanden och annat. Det är framför allt brist på
medicin.
Uppskattningsvis dör enligt en del uppgifter fortfarande ungefär 5 000
människor i månaden som en direkt följd av kriget. Vi har hört av FN:s sam-
ordnare av biståndsinsatserna och har läst Unicefrapporter där det talas om
fruktansvärda förhållanden. Biståndsministern säger i sitt svar att regeringen
inom ramen för FN:s riktlinjer kommer att fortsätta att arbeta aktivt för att
den humanitära situationen för Iraks civilbefolkning skall förbättras. Jag no-
terar det med tacksamhet, men jag vill ändå upprepa Hans Göran Francks
fråga, om regeringen är beredd att ta något nytt initiativ för att avhjälpa den
katastrofala situationen för civilbefolkningen i Irak. Det är alltså fråga om
ett nytt initiativ.
Den apparat som har byggts upp för det humanitära biståndet fungerar
bra. Samtidigt kan vi då och då notera att den är litet stelbent, att det behövs
en större flexibilitet i själva apparaten. Vi vet också att Unicef har ställt krav
på ökade resurser. Vi vet att Rädda barnen, på samma sätt som Unicef, har
möjligheter att få fram hjälpen. Detta tycker jag att vi borde ta fasta på: både
Unicef och Rädda barnen har en organisation och möjligheter att verkligen
nå fram med hjälpen till de människor som behöver den. Det är därför som
jag liksom Hans Göran Franck gärna vill fråga: Är regeringen beredd att ta
något nytt initiativ för att förbättra situationen för civilbefolkningen i Irak?
Jag skulle vilja kommentera ett litet avsnitt i svaret, och det är det som
biståndsministern säger om flyktingarna, både de interna och de externa
flyktingarna. FN:s flyktingkommissarie har enligt svaret en plan för hur
dessa skall kunna återvända. Biståndsministern säger att de enligt planen
skall ha återvänt till sina irakiska hembyar redan i april. Men jag har faktiskt
stött på - detta vill jag lyfta fram - människor här i Sverige, framför allt kur-
der, som har haft släktingar i krigsfångeläger som nu är i UNHCR:s läger,
alltså FN:s flyktingläger. De är livrädda för att bli återförda till Irak, därför
att de inte vet vad som kommer att hända dem. Kommer de att utsättas för
direkt dödsfara? Ja, vi känner ju till Saddam Husseins inställning till männi-
skor, till människoliv och människovärde. Därför finns det anledning att
vara litet rädd. Detta är en fråga som jag i andra sammanhang kommer att
driva vidare. Jag hoppas att biståndsministern vill bistå mig härvidlag.
Anf. 26 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Jag tycker att biståndsministerns svar är positivt hållet, det
kan jag gärna medge. Samtidigt måste jag konstatera att interpellantens
fråga egentligen inte besvarats. Det ges inget besked i interpellationssvaret
om regeringen är beredd att vidta några ytterligare åtgärder. Skall man för-
söka tolka svaret, måste det i så fall bli ett nej, men jag tror att det är bäst
att biståndsministern själv tolkar svaret.
Jag tycker man kan säga att Sverige har varit något inaktivt i fråga om att
påtala de lidanden som civilbefolkningen utsätts för i Irak. Det gäller för öv-
rigt inte bara Irak utan hela Mellanösternområdet. Jag kom för en och en
halv vecka sedan hem från ett besök på Västbanken och i Gaza, där jag hade
kunnat se under vilka förhållanden palestinierna lever.
Jag har inte varit i Irak, men jag har kunnat läsa mig till att situationen där
är mycket, mycket värre. Man har inte ens det som är grundläggande för att
man skall kunna klara sitt liv. Det är brist på mat, och uppenbar svält råder.
Vidare är det brist på rent vatten, och det finns inget avlopp. Energiförsörj-
ningen är dålig. Det här leder naturligtvis till att barnadödligheten blir
mycket hög, undernäringen stor och dödligheten i olika sjukdomar omfat-
tande.
Jag har en uppgift som säger att endast ungefär en sjundedel av dem som
bor i Irak kan få riktigt rent vatten. Det är egentligen en skrämmande upp-
gift. En annan uppgift säger att 25 % av sjukhusplatserna står tomma på
grund av brister i utrustningen. När ekonomin därtill är helt ur lag och infla-
tionen mycket hög är det klart att situationen blir utomordentligt svår. Detta
är ju orsakat av Saddam Husseins krig mot Kuwait, men det är naturligtvis
också orsakat av det mycket strikta handelsembargot.
Man kan nog utan vidare påstå att situationen är outhärdlig för stora delar
av civilbefolkningen. Jag tycker inte att man bara kan åse detta utan att på-
tala situationen, vad man än tycker om diktatorn Saddam Hussein.
Det kan också diskuteras om man genom sanktionerna som de nu är utfor-
made når sitt mål eller om sanktionerna inte främst slår mycket hårt mot
civilbefolkningen samt att detta i sin tur inte leder till att människorna gör
uppror mot Saddam Hussein utan till att han får ett ökat stöd. Jag har hitin-
tills inte kunnat se några tecken på att sanktionerna i sin nuvarande utform-
ning har drabbat regimen på något vis.
Det görs undantag, som statsrådet säger, för mediciner och baslivsmedel.
Å andra sidan är undantagen så utformade och kopplade till krigsskadestånd
och förstörelse av vapen samt föremål för en mycket strikt FN-kontroll, att
den irakiska regimen kan känna sig förödmjukad och ta detta som skäl för
att inte ställa upp. Ändå är det oansvarigt av Saddam Hussein att låta civilbe-
folkningen lida. Men det kan finnas förklaringar.
Jag har tagit del av uppgifter om att svenska läkemedelsföretag vägrar le-
verans av mediciner till Irak och att banker vägrar att frigöra de irakiska me-
del som finns hos dem. Jag vill fråga statsrådet om han också har fått del av
dessa uppgifter och om han i så fall kan kommentera dem. Det är ju utomor-
dentligt allvarligt om sanktionerna inte skall gälla baslivsmedel och medici-
ner, men att det i praktiken inte fungerar så utan att påtryckningar bl.a. från
de allierade staterna verkar i en sådan riktning att leveranser inte sker.
I det här läget är det nödvändigt att stärka det svenska biståndet. I svaret
räknar biståndsministern upp flera olika biståndsorganisationer. Jag kan där-
utöver nämna att jag har kommit i kontakt med Svenska kyrkans mission
och Lutherhjälpen som har gjort stora insatser i regionen.
Vi kan säkert räkna upp fler svenska biståndsorganisationer, men vi måste
konstatera att det här inte räcker. Det behöver vara ännu fler som engagerar
sig, och det fordras ett starkare engagemang hos varje enskild organisation.
Jag vill hävda att de humanitära insatserna inte räcker utan måste ökas.
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
21
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
22
Även om summan blir 200 milj.kr. är stödet inte tillräckligt, och jag vill fråga
statsrådet om regeringen överväger ett ökat bistånd.
Sedan till sanktionerna. Som jag sade tidigare är risken stor att delar av
sanktionerna är kontraproduktiva. Det är svårt att bedöma det här, men ris-
ken finns. Därför vill jag också fråga statsrådet om man inte inom regeringen
överväger något slag av initiativ i FN för att mjuka upp de delar av sanktio-
nerna som uppenbarligen drabbar civilbefolkningen på ett helt oacceptabelt
sätt och finna en formel som gör att sanktionerna verkar mot statsledningen
och inte drabbar civilbefolkningen så hårt som de gör nu. Jag undrar om det
inte helt enkelt är ett brott mot FN-stadgan att FN:s sanktioner i det här
fallet så hårt har drabbat den civila befolkningen. Det skulle jag gärna vilja
ha ett svar på.
Anf. 27 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Det är ju inte bara civilbefolkningen som har drabbats av
lidanden. Den beskrivning av lidandena som föregående talare och Alf
Svensson har givit kan jag i stort instämma i.
FN har också hamnat i en svår situation i området. Först har man sanktio-
nerat ett krig där vi kan ifrågasätta om det finns ett stöd i FN-stadgan. Sedan
avslutas kriget. Under kriget har det framställts krav på att Saddam Hussein
skall störtas, men han får sitta kvar. Efteråt begär man att få hjälpa befolk-
ningen i området. Det leder för många i regionen till en slutsats att Saddam
Hussein är en segrare i någon form. Han fick ju sitta kvar, och nu kommer
man och vill lämna hjälp. Det bedrivs en propaganda för att stärka Saddam
Husseins anseende i regionen, där man kan använda sanktionerna och den
rådande situationen som ett argument.
Jag tror att det är bra och nödvändigt med humanitära insatser, och jag är
även positiv till att insatserna ökas ytterligare. Men jag tror inte att man kan
lösa problemen för 18 miljoner människor genom humanitära insatser, utan
problemen måste på något sätt lösas genom naturlig handel, där olja kan
säljas och mat och mediciner kan importeras. De villkor som är förknippade
med insatserna gör att situationen är fullständigt låst, eftersom Irak upplever
FN:s villkor som förödmjukande.
Det finns FN-medlemmar som har varit neutrala i kriget och alltså inte
tagit ställning. En möjlighet vore kanske att kontrollen av distribution av
mat och medicin skulle kunna utövas av en grupp av stater som inte aktivt
tagit ställning i kriget. Jag tänker på stater som Indonesien och Malaysia.
Man måste alltså aktivt driva på, så att förhandlingar med Irak kommer till
stånd i syfte att få fram villkor som både Förenta nationerna och den nuva-
rande regimen i Irak någorlunda kan ställa upp på. Det nuvarande tillståndet
drabbar civilbefolkningen på ett outhärdligt sätt.
Anf. 28 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Låt mig först understryka den mening som börjar längst ner
på första sidan i det utdelade svaret: ”FN tog redan under hösten 1990 på sig
samordningsansvaret för de olika FN-organens, Röda korsets och enskilda
organisationers humanitära hjälparbete i Iraks grannländer.”
Jag tycker att man skall ha med detta nu, när man enligt min mening litet
ensidigt gör frågan till en bilateral fråga. Vi måste med kraft markera - jag
tyckte att det var bra som Svartberg gjorde - att Saddam Hussein inte får
hamna vid sidan om. Vi vet ju hur han blockerar, hur han omöjliggör saker
och ting och hur han sätter käppar i varje hjul. Samtidigt vet vi, när vi talar
om vad som händer nu och vad som händer i framtiden, hur FN:s säkerhets-
råd engagerar sig i samtal med Tariq Aziz. Vi vet hur man ligger i för att om
möjligt lösa upp knutar, men hur man står framför en diktator som tydligen
inte drar sig för att fortsättningsvis hålla hela befolkningen i ett skruvstäd av
terror. Det är till syvende och sist och i grunden detta som gör problematiken
så outhärdlig för oss alla och så svår att hantera.
Man kan naturligtvis som Berndt Ekholm gjorde försöka spetsa till detta
och göra gällande att vi är litet passiva och att ingenting sker. Det kan ju
ligga ett aktivt handlande i att vi fortsätter med de humanitära insatserna via
de kanaler som vi använder. Det är ju inte alltid på det sättet att det finns
ytterligare en växel att lägga in.
Jag påstår alltså att vi från svenskt håll ligger i rejält och har hög fart när
det gäller att göra humanitära insatser för de arma människor som inte har
valt Saddam Hussein till sin ledare, men som ändå månad efter månad och
år efter år måste uthärda hans terror.
Unicef nämndes av någon. Det är helt klart att Unicef, FN:s barnfond,
gör en god insats i nära samarbete med FN:s flyktingkommissarie och
Världshälsoorganisationens personal. Det handlar om vattenrening, allmän
bashälsovård, vaccination av barn och distribution av mediciner. Detta
tycker jag att man skall fortsätta med. Får man större möjligheter att så att
säga sprida dessa insatser och nå fram med dem, har vi beredskap och är
parata att med en gång hjälpa till. Man kan naturligtvis alltid tycka att större
insatser skall göras nu, men vi vill göra dem via FN:s kanaler, och vi vill sam-
ordna dem med FN.
I detta sammanhang kan jag inte låta bli att säga att behoven, önskemålen
och kraven är ofantligt många från många vrår och delar av världen. Detta
skall emellertid inte uppfattas som att vi inte vill vara med och göra insatser
i detta sammanhang.
Jag vill även referera till den resolution som antogs den 5 mars. I denna
resolution fördömdes i mycket skarpa ordalag Iraks brott mot de mänskliga
rättigheterna. Och Sverige var medförslagsställare till denna resolution.
Kommissionen beslutade att förlänga mandatet för den särskilde rappor-
tören för Irak, som utsågs i mars 1991, för att han skulle kunna fortsätta att
bevaka och rapportera om situationen när det gäller de mänskliga rättighe-
terna.
Detta är alltså något som har hänt relativt nyligen. Jag anser alltså inte att
vi är passiva, utan vi agerar. Men svårigheterna är stora och omfattande.
Livsmedelsföretagens och bankernas försumligheter kan jag inte uttala
mig om. Men jag kan tänka mig att det finns argument från deras sida som
antyder att man får dålig kontroll över om resurserna används på det sätt
som avses i resolution 706 och i övriga resolutioner, garantier för att i synner-
het bankmedlen inte används av Saddam Hussein på det sätt som han hittills
har använt sina resurser.
Jag tror emellertid inte att någon av dem som deltar i detta meningsutbyte
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
23
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
har en annan uppfattning än den som finns i resolution 706, som innebär att
möjligheterna helt klart står till buds och att ingen lagstiftning omöjliggör
för Saddam Hussein att frigöra resurser för import av livsmedel och medici-
ner. Jag tror att vi är överens om att man även fortsättningsvis måste ha
denna kontroll över honom, så att han inte frigör resurser för ett nytt och än
mer intensivt upprustande.
Anf. 29 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Herr talman! Jag tror inte att vi har några delade meningar om Saddam
Hussein och hans regims brott mot de mänskliga rättigheterna. Den marke-
ring som FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna gjorde är ju verkli-
gen av det slaget att man noterar den med tillfredsställelse. Om jag minns
rätt var röstsiffrorna i kommissionen 35 för uttalandet och en emot, nämli-
gen Irak.
När det gäller fortsatt bistånd och nya initiativ vill jag också att FN skall
fortsätta att samordna insatserna vid sidan av det som de enskilda organisa-
tionerna gör. Jag tycker att det är viktigt att det är FN som har huvudrollen
i detta sammanhang genom sin specielle samordnare, genom Världshälsoor-
ganisationen, genom flyktingkommissarien och genom Unicef.
När jag förnyade Hans Göran Francks fråga var det inte min tanke att Sve-
rige skulle ta nya bilaterala initiativ, utan jag undrar helt enkelt:
Är regeringen beredd att ta nya initiativ i FN för att driva på denna fråga
och gärna sätta Saddam Hussein ytterligare på plats, men framför allt för-
söka göra en insats för att rädda en civilbefolkning som lider svårt?
Anf. 30 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Sverige var inte neutralt i denna konflikt och har naturligtvis
nu inte några andra möjligheter att agera än inom FN:s ram och fullfölja sin
roll. Däremot kan det finnas andra nationer som förhöll sig mer neutrala
och som har större möjligheter att agera och accepteras av den nuvarande
regimen för att lösa problemen med de omedelbara humanitära behoven,
försörjningen med mat och mediciner.
Målsättningen på litet längre sikt måste naturligtvis vara att demokratin
och de mänskliga rättigheterna skall förverkligas också i Irak och den nuva-
rande regimen störtas och ställas till svars för sina illgärningar mot såväl det
irakiska folket som människorna i norra Irak, dvs. kurderna. I denna utveck-
ling mot demokrati och mänskliga rättigheter ingår naturligtvis också flyk-
tingarnas återvändande till sina hemtrakter.
Jag pekade i mitt förra inlägg på en möjlighet, nämligen att FN-medlem-
mar som har förhållit sig mindre aktiva i denna situation kanske skulle kunna
medverka till en lösning av den låsta situation som för närvarande råder.
Anf. 31 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Jag förmodar att vi är ganska överens om Saddam Husseins
roll. Problemets kärna är emellertid att det är vanliga människor som kom-
mer i kläm. Även om det är fråga om multilaterala insatser måste vaije na-
tion anstränga sig till det yttersta för att hitta bra lösningar. Det är där som
24
passiviteten kommer in. Jag anser att regeringen skulle kunna göra ännu
mer.
Jag återkom till frågan om dessa företag. För en stund sedan lämnade jag
över ett pressklipp till en av regeringens sakkunniga. Där har jag hämtat min
information om att det finns flera läkemedelsföretag i bl.a. Sverige som väg-
rar leverera läkemedel mot den betalning som de kan få. Det står i artikeln
att det kan vara banker i Sverige som vägrar att lämna ut Iraks frysta medel.
Detta framstår i artikeln som allvarligt. Regeringen borde undersöka saken
närmare. Om det förhåller sig på detta sätt fungerar ju inte sanktionerna på
det sätt som är avsett.
Det talas i artikeln även om att Irak har gjort ungefär 200 medicinska be-
ställningar runt om i världen, men inga har resulterat i några mediciner, vil-
ket låter bestickande. Detta leder naturligtvis till att civilbefolkningen kom-
mer i kläm, och detta kan man som humanist aldrig acceptera. Därför menar
jag att man vid diskussioner i FN måste pröva om det finns inslag i dessa
sanktioner som kan justeras på ett sådant sätt att civilbefolkningen inte kom-
mer i kläm lika mycket som nu - i kläm kommer den emellertid att komma
så länge det finns sanktioner.
Jag tycker också att man måste göra det ännu lättare för Irak att sälja sin
olja. En del av de villkor som man förknippar med detta är kanske väl hårda.
Därför tycker jag att det är viktigt att regeringen utnyttjar sina möjligheter
att påverka utformningen av sanktionerna. Ett bra sätt är att tala med rege-
ringens företrädare i FN som vi nu har i Jan Eliasson när det gäller det huma-
nitära området och frågor om mänskliga rättigheter.
Vidare tror jag att det kunde vara bra att aktualisera vaktstyrkans sam-
mansättning och att man i allt större utsträckning använder sig av icke allie-
rade för att delta i arbetet i Irak. Det är klart att USA:s inblandning inte gör
situationen lättare. I stället gör den, i alla fall delvis, att det blir svårare att
komma fram till en lösning av de här problemen.
Jag skulle alltså vilja ha svar på framställda frågor. Dessutom undrar jag
när det gäller biståndet om man inte i ökad utsträckning måste inrikta sig på
jordbrukssektorn för att verkligen åstadkomma hjälp till självhjälp.
Anf. 32 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Inte heller jag tror att vi har delade uppfattningar om Sad-
dam Hussein. Om det vore så, skulle det ju vara förfärligt.
Jag vill med kraft understryka att vi inte bara får säga att han är en för-
skräcklig person och, som någon här sade, att problemets kärna är att civil-
befolkningen kommer i kläm. Jag förstår precis vad som menas. Men proble-
mets kärna är egentligen att Saddam Hussein sitter kvar. Det är ju detta som
gör att hanteringen blir så ofantligt svår. Han vägrar ju, skulle jag vilja säga,
att underordna sig, att acceptera, elementära krav från civilbefolkningens
sida och vaije form av uppgörelse med FN.
Ännu en gång vill jag framhålla att jag inte tror att vi har olika uppfattning
om personen Saddam Hussein och hans terrorregemente.
Sedan vill jag upprepa att vi var medförslagsställare den 5 mars. Och jag
vill gärna ha sagt att Sveriges regering framöver inte kommer att göra annat
än att tillsammans med övriga nationer i FN försöka skärpa opinionstrycket.
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
25
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar pä
interpellationer
26
Vi har en beredskap via de kanaler som står till buds för oss - jag ser gärna
också nya kanaler, om sådana kan etableras - för att ytterligare hjälpa civil-
befolkningen. Vi har inget annat önskemål. Från regeringens sida finns alltså
beredskapen att accentuera, öka, hjälpen. Jag hoppas verkligen att den da-
gen är mycket nära förestående då vi kan göra en massiv insats för dessa
arma människor.
Det som Berndt Ekholm tog upp med anledning av tidningsartikeln kan
jag inte kommentera. Det finns all anledning att gräva utifrån den källan.
Det kan ju finnas förklaringar i det avseendet som inte finns med i tidnings-
artikeln. Men jag vet inte hur det förhåller sig, och därför vill jag inte polemi-
sera mot vad som stått i tidningen. Jag tackar ändå för att detta togs med
här, så att vi fick kännedom om de här sakerna. Ännu en gång vill jag säga:
Beredskap finns, och önskemål finns. Framöver - jag tror inte att den möj-
ligheten står till buds i dag - är det säkert jordbrukssektorn som behöver
bistånd.
Andre vice talmannen anmälde att Bengt Hurtig anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Anf. 33 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Herr talman! Jag tror att vi nu närmar oss varandra. Vi är ju, självklart är
det så, överens om att det är Saddam Hussein som måste ge vika. Det är ju
på grund av Saddam Hussein som vi har dessa FN-sanktioner. Jag har inget
emot en skärpning av trycket på Saddam Hussein och hans regim. Men vi
måste hitta lösningar för att hjälpa civilbefolkningen.
Jag tar fasta på det som biståndsministern sade i sitt senaste inlägg, nämli-
gen att det finns en beredskap om vi behöver göra ytterligare hjälpinsatser.
Det behovet finns. Det är helt klart. Därför tror jag att det är bra om bi-
ståndsministern så snart som möjligt söker samråd i FN för att på något sätt
bryta upp den stelbenta apparat som man nu har och försöker finna flexibla
lösningar. Det måste rimligen vara möjligt.
Anf. 34 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Jag är ingen försvarare av Saddam Hussein. Att han skulle
vägra varje form av uppgörelse med FN tror jag faktiskt inte är sant. Det
spel som pågår här handlar naturligtvis om under vilka villkor som han vill
ta emot bistånd. Det är klart att han, eftersom han har förlorat ett krig, är
förödmjukad.
Precis som Karl-Erik Svartberg tycker jag att man skall inta en hård atti-
tyd. Men samtidigt måste den trots allt vara konstruktiv, så att människorna
i Irak som lider så svårt får ett bättre liv - men bra kommer det inte att bli.
Att Irak obstruerar på olika sätt får inte hindra att vi söker alla möjligheter
för att göra livet enklare för civilbefolkningen. Då är det viktigt att vi inte
bara tänker på kurderna. Vi måste också komma ihåg att situationen i södra
Irak är mycket svår.
Vidare tackar jag biståndsministern för det intresse som han visar för den
aktuella tidningsartikeln, vilken jag överlämnar till biståndsministern. Då
kan han studera den litet närmare och se om det finns någon sanning i de
lämnade uppgifterna. Om så är fallet, tycker jag att man på något sätt bör
agera.
När det gäller sanktionernas utformning vill jag säga att dessa trots allt
inte kan vara överordnade alla andra intressen. Sanktioner i FN:s regi skall
rimligen vara så utformade att civilbefolkningen skonas så mycket som det
över huvud taget är möjligt. Jag ifrågasätter om så är fallet just nu.
Det blir fråga om rätt mycket tillståndsgivning när man exempelvis skall
ta in vissa försörjningsvaror för att underlätta uppbyggnaden av infrastruktu-
ren. Denna tillståndsgivning är så byråkratisk att den i praktiken verkar för-
hindrande när det gäller att göra den nödvändiga uppbyggnaden i enlighet
med sanktionerna. Det finns ju vissa lättnader i sanktionerna på den punk-
ten. Det är viktigt att Sverige försöker verka för att tillståndsgivningen inte
är onödigt byråkratisk. Men naturligtvis skall man försäkra sig om vissa
grundläggande villkor, så att biståndet når dem som det är avsett för.
Jag har ju sagt att kurderna är mycket uppmärksammade. Ändå vill jag
avslutningsvis säga att det är viktigt att FN-mandatet beträffande insatser för
kurderna i norra Irak förlängs, dvs. att det gäller så länge kurderna behöver
ett skydd.
Naturligtvis tycker jag att det är självklart att regeringen fortsätter att på-
tala brott mot de mänskliga rättigheterna, och det gäller för övrigt hela den
här regionen.
Jag hoppas att denna debatt medför att biståndsministern, och för den de-
len också utrikesministern, gör sitt yttersta för att förbättra situationen för
civilbefolkningen i bl.a. Irak.
Anf. 35 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag skall inte förlänga det här meningsutbytet ytterligare.
Jag tror att vi är överens om det mesta.
Jag sade att Saddam Hussein förnekar vaije uppgörelse med FN. Men det
är klart att han inte gör det om man helt och hållet går hans väg. Hur det
förhåller sig med hans vilja att förhandla med FN är dock allom bekant - den
är, skulle jag vilja säga, plus minus noll. Jag tror att han gör sitt yttersta för
att inte underordna sig det ringaste från FN:s sida. Det är det mest fatala och
ödesmättade. Förhandlingar avbröts för inte så länge sedan i Wien, då man
gjorde försök att åstadkomma något. Det är en obstruktion som saknar mot-
stycke.
Jag påstår alltså att det har funnits öppningar. Hade Saddam Hussein visat
ett intresse för att följa de resolutioner som finns och som vi här naturligtvis
kan kritisera och ifrågasätta, tror jag att man i FN undan för undan hade
varit benägen på ett helt annat sätt än man nu ansett vara möjligt att hjälpa
civilbefolkningen.
Summan av kardemumman är att det finns all anledning att fortsätta med
påtryckningar, och det finns all anledning för oss att göra vad vi kan för att
hjälpa civilbefolkningen.
Den nämnda tidningsartikeln skall vi naturligtvis ta till oss och studera.
Samtidigt vet vi att vi inte kan gå in och tvinga privata företag att sälja, vilka
relationer och sammanhang det än handlar om. Det rör sig även där om opi-
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
27
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
28
nionsbildning. Det kan finnas transaktioner som inte är avklarade länderna
emellan. Men jag vill säga att jag inte vet det.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på interpellation 1991/92:103 om hyreslagskommitténs för-slag till ny hyreslag, m.m.
Anf. 36 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Hans Göran Franck har frågat statsrådet Bo Lundgren när
regeringen avser att lägga fram förslag beträffande hyreslagskommitténs be-
tänkande. Han har också frågat varför regeringen beslutade att lägga ned
hyreslagskommittén och hur regeringen avser att lösa de problem som anges
i kommitténs direktiv.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
interpellationen.
Hyreslagskommitténs betänkande Ny Hyreslag är nu ute på remiss. Re-
misstiden går ut den 25 maj. Därefter kommer betänkandet att på sedvanligt
sätt bli föremål för beredning. En lagrådsremiss kan komma att beslutas un-
der hösten.
Hyreslagskommitténs ordförande entledigades på egen begäran från sitt
uppdrag den 1 december förra året. Samtidigt stod det klart att det fanns skäl
att också göra en översyn av ett flertal hyresrättsliga frågor som låg utanför
kommitténs uppdrag. Mot denna bakgrund bestämdes att översynen skall
ske inom justitiedepartementet. Det är i dag för tidigt att gå in på frågor
om hur regeringen avser att reformera den hyresrättsliga lagstiftningen. Det
gäller också de frågor som den gamla regeringen tog upp i direktiven till hy-
reslagskommittén. Regeringen avser att ta ett samlat grepp på lagstiftningen
sedan statens institut för byggnadsforskning i sommar har redovisat sitt upp-
drag att utvärdera hyreslagstiftningens bruksvärdesregler.
Då Hans Göran Franck, som framställt interpellationen, anmält att han
var förhindrad att närvara vid sammanträdet, medgav andre vice talmannen
att Magnus Persson fick delta i överläggningen i stället för interpellanten.
Anf. 37 MAGNUS PERSSON (s):
Herr talman! På Hans Göran Francks vägnar får jag tacka för svaret på
frågan.
Svaret som statsrådet serverade är inte kryddat med några nya rätter.
Tvärtom andas svaret en inställning att man inom departementet vill betänka
sig, som det så vackert heter, innan man ger svar på tal.
Herr talman! Den sittande regeringen har en framtoning av att allt oftare
utestänga politiskt öppen insyn. Här fanns tidigare en kommitté med parla-
mentariker och experter som jobbade. Det var kommittén för översyn av
hyreslagstiftningen, som nu har entledigats. Kommitténs ordförande ville
sluta, men då borde man ha kunnat välja en annan ordförande och låta kom-
mittén fortsätta sitt arbete. Nu väljer man en modell med departemental
översyn av frågan. Departementet och dess jurister kan i lugn och ro innan-
för slutna dörrar förbereda och föra de slutna rummens politik vidare, fritt
från närmare insyn från politiker och konsumenter.
Varför väljer statsrådet och den nu sittande ministären det slutna rummets
filosofi? En snabb och öppen reformering av hyreslagstiftningen borde var
angelägen för alla, för statsrådet Reidunn Laurén och övriga regeringsleda-
möter i den borgerliga ministären.
Vad händer i dag ute i samhället? Besittningsskyddet berörs bl.a. På grund
av regeringens förda politik drabbas tusentals hyresgäster av vräkning. Förra
året var det mer än 5 000 vräkningar. Var finns smärtgränsen? Skall vräk-
ningarna uppgå till 10 000 i år? Det är detta som kan bli konsekvensen av
regeringens politik. Vilken garanti finns det, herr talman, för att man inom
departementet arbetar vidare med de problem som angavs i direktiven?
Nu säger statsrådet att man avser att ta ett samlat grepp på hyreslagstift-
ningens område. Kommer man då att välja samma strategi som för Georg
Danells mångomtalade utredning, med begränsad remisstid och ett minimalt
antal remissinstanser, innan man på riksdagens bord lägger fram ett lagför-
slag som omfattar hyreslagstiftningen? Redan i dag borde statsrådet kunna
ge ett besked om hur regeringen avser att förfara med den aviserade samlade
hyreslagstiftningen. Kommer det att bli något förslag? Kommer ett even-
tuellt förslag att i god tid hinna remissbehandlas i en bred remissomgång?
Det är många som ställer sig den frågan. Med den turbulens och det kaos
som i dag råder på bostadsmarknaden bör rimligen statsrådet och regeringen
ta sig en allvarlig funderare även på hyreslagstiftningens område. Man bör
också påskynda arbetet med de här frågorna. Regeringen bär ändå ansvaret
för att frågorna blir belysta och att förslag föreläggs riksdagen så snart som
möjligt. Det är det vi väntar på.
Särskilt nöjd med svaret är jag inte. Nu är inte Hans Göran Franck här,
men jag tror att han delar min uppfattning om det svar som jag har tagit emot
här i riksdagen. Det skall bli intressant att höra vad statsrådet säger i den
fortsatta debatten.
Anf. 38 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Eftersom jag var en av ledamöterna i 1989 års hyreslagskom-
mitté vill jag utnyttja tillfället att delta i den här interpellationsdebatten.
Men jag kommer att lägga mer allmänna synpunkter på hyreslagstiftningen.
Jag vill försöka se problematiken ur gemene mans och allmänhetens syn-
punkt.
Hyreslagstiftningen är vi i stort sett alla berörda av. Det är därför viktigt
att vi har en lagstiftning som är så lättillgänglig som möjligt. Den nuvarande
hyreslagen har sitt ursprung i lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Den
lagen kom 1907. Hyresbestämmelserna har därefter ändrats vid en mängd
tillfällen. De många ändringarna har efter hand minskat lagens överskådlig-
het. De nuvarande bestämmelserna i hyreslagen är både otympliga och svår-
överskådliga. Även många fackmän upplever den nu gällande hyreslagen
som svårtillgänglig. Det innebär att nuvarande hyreslag inte tillgodoser de
krav som kan ställas på modern lagstiftning.
Riksdagens lagutskott framhöll under 1983/84 års riksmöte att hyresbe-
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
29
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
stämmelsema var komplicerade och svåröverskådliga. Det gick några år in-
nan den dåvarande socialdemokratiska regeringen tog tag i denna viktiga
fråga och tillsatte en parlamentarisk utredning.
Nu är betänkandet ute på remiss. Som framgår av statsrådets svar går re-
misstiden ut den 25 maj. Jag tycker att det är riktigt med en mycket lång
remisstid. De som skall få yttra sig i den här frågan bör ha tid att tränga ige-
nom betänkandet. Därefter hoppas jag att departementet tar tag i frågan
med stor kraft, så att regeringen kan presentera en proposition under nästa
riksmöte, dvs. senast under vintern eller våren 1993. Jag hoppas att jag kan
få ett besked av statsrådet huruvida detta är en tidsplan som sammanfaller
med statsrådets ambitioner.
När det gäller de andra problem som Hans Göran Franck har tagit upp i
sin interpellation delar jag helt statsrådets uppfattning att översynen av
dessa frågor kan ske inom justitiedepartementet eller i annat sammanhang.
Anf. 39 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Jag vill börja med att svara på de frågor som Magnus Persson
har ställt. Inledningsvis vill jag säga att vi inte har bestämt oss för i vilka
former översynen inom justitiedepartementet skall ske. Det kan eventuellt
bli så att den utmynnar i en ny utredning om någon av de frågor som har
aktualiserats i översynen.
Vad detta innebär är egentligen ingenting mer eller mindre än att vi inom
departementet tänker ta oss en ordentlig funderare på hela hyresrättslagstift-
ningen. Som sades här tidigare vill vi också se resultatet av utvärderingen av
bruksvärdessystemet. Detta tillsammans med de remissvar som kommer in
med anledning av hyreslagskommitténs betänkande ger oss en bra grund för
att arbeta vidare med frågorna.
Jag tycker för min del att detta är ett uttryck för en mycket ansvarsfull
behandling från regeringens sida av dessa viktiga frågor. Jag kan lugna såväl
Magnus Persson som Birger Andersson med att regeringen avser att ta sig
an dessa frågor med stor kraft.
Jag tackar särskilt Birger Andersson för hans synpunkter och viil återigen
säga att vi utgår från att förslag skall kunna läggas fram för riksdagen för-
hoppningsvis under våren 1993.
Anf. 40 MAGNUS PERSSON (s):
Fru talman! Birger Andersson verkar lättad över att han blivit entledigad
från en kommitté, vilket förvånar mig storligen. Jag vet inte om kommittén
var så krånglig, så att ni inte kom någon vart. Annars är det ett anmärknings-
värt inlägg, bortsett från de allmänna synpunkter som framförts.
Till statsrådet vill jag säga att vi inte är särskilt nöjda med denna de dunkla
dörrarnas politik som ni för. Vi menar att en parlamentarisk utredning, så
bred som möjligt, bättre speglar den politiska atmosfären i kammaren och i
samhällsdebatten. Dessutom fanns det experter i kommittén som represen-
terade alltifrån fastighetsägare till hantverkare och hyresgäster.
Man bör ta sig en allvarlig funderare på departementsnivå. Det gäller
samtliga statsråd. Justitieministern har en central roll. Jag tycker att man
30
kanske bör välja en mer öppen politik för framtida lagförslag, som så små-
ningom landar på riksdagens bord.
Det brådskar. Statsrådet bör mycket snart bestämma sig. Om man på
grundval av materialet skall välja en kommitté, bör den tillsättas så snart
som möjligt. Frågan om hyreslagstiftningen har dragits i både vått och torrt.
Inte minst fastighetsspekulationen som nu pågår, där vi dagligen möter kon-
kurser och nya ägare till fastigheter, är en del av detta frågekomplex.
Skynda på med både tidplan och medarbetare, och vandra vidare! Kom
gärna med ett förslag så snart som möjligt till riksdagen. Det är vad vi behö-
ver för att få en bättre tingens ordning när det gäller fastighetssidan och
dessa frågor.
Anf. 41 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag vill först kommentera Magnus Perssons synpunkter på att
jag skulle känna mig lättad över att bli entledigad från kommittén. Det var
inte alls så. Vi har jobbat intensivt i kommittén. Vi har kommit med ett be-
tänkande som nu är ute på remiss. Jag kan tala om för Magnus Persson att
kommittén tillsattes i november 1989, och betänkandet kom i november
1991. Det handlar inte om hur länge man arbetar i en kommitté, utan hur
intensivt man jobbar. Jag vill gärna understryka det.
Jag nämnde i mitt tidigare inlägg att jag är överens med statsrådet om att
de problem som återstår borde kunna lösas inom justitiedepartementet eller
i något annat sammanhang. Jag är också glad över att statsrådet gav ett löfte
att det skall komma en proposition senast under vintern/våren 1993, en pro-
position som bygger på 1989 års hyreskommittés betänkande. Då tar man
givetvis vederbörlig hänsyn till inkomna remissvar. Jag är tacksam för detta
svar.
Anf. 42 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Till Magnus Persson vill jag säga att jag kan ställa ut garantier
för att ett kommande lagförslag kommer att bli väl genomarbetat, väl ge-
nomtänkt och väl ventilerat i kammaren och av de intressen som gör sig gäl-
lande på detta område.
Jag anser att detta är mycket viktiga frågor, som jag har sagt förut. Man
skall, Magnus Persson, skynda med en viss eftertanke när man närmar sig
dessa frågor. Det innebär inte att vi tänker dra benen efter oss. Jag inser
naturligtvis att det brådskar.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Hänvisning av ärenden till utskottFöredrogs och hänvisades
Proposition
1991/92:131 till trafikutskottet
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Svar på
interpellationer
31
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
livsmedelspolitik
32
Motionerna
1991/92:N31-N33 till näringsutskottet
1991/92:Fö6-Fö47 till försvarsutskottet
Kammaren beslöt kl. 14.05 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 14.30.
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30.
7 § Aktuell debatt: Regeringens livsmedelspolitikAnf. 43 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Det är Vänsterpartiet som har begärt den här debatten om
livsmedelspolitik. Vi har gjort det därför att livsmedelspolitiken är så viktig.
Det handlar ju om allas vårt dagliga bröd. Vi är mycket glada att talmannen
har beviljat vår begäran om en debatt.
Livsmedelspolitiken som handlar om allas vårt dagliga bröd är alltså ett
konsumentintresse. Men det är naturligtvis också ett producentintresse. Det
handlar ju om en näring, modernäringen. Vår avsikt när vi begärde den här
debatten var att den framför allt skulle handla om det som ligger mellan kon-
sumenterna och producenterna, förädlingsleden, distributionen och han-
deln.
Den utlösande faktorn till att vi begärde den här debatten var de prishöj-
ningar som Arla gick ut med i ett ekonomiskt läge när andra aktörer tvingas
hålla tillbaka sina krav på kostnadskompensationer. För löntagarna gäller ju
Rehnbergsavtal, om man nu över huvud taget har ett arbete i denna tid av
ökad arbetslöshet. I ett sådant läge gick alltså Arla ut med sina prishöj-
ningar. Det här försöket omintetgjordes därför att man möttes av en mycket
stark folklig opinion, och det var bra.
Men det ställer samtidigt några av de stora problem som vi står inför på
livsmedelspolitikens område i blixtbelysning. Vad skall hända nästa gång
som Arla, eller någon annan aktör inom dessa monopoliserade förädlings-
led, på nytt går ut och talar om att man tänker höja priserna? Hur skall man
kunna hävda konsumenternas intressen när vi går från den tidigare reglerade
administrativa prissättningen till en friare prissättning? Där existerar det i
verkligheten inte någon reell konkurrens som gör det möjligt för konsumen-
ten att välja bort den aktör som höjer sina priser. Där är man i stort sett
utlämnad till en eller några få aktörer som dessutom samordnar sitt age-
rande.
Det är den frågan som vi framför allt tycker är viktig att få belyst. Vi hop-
pas att jordbruksministern i dag skall tala om hur regeringen ser på dessa
problem. Jag tror att vi är många som har känt förvåning och ökat missnöje
över att regeringens intresse för den fortsatta livsmedelspolitiken har varit
så lamt.
När riksdagen fattade sitt beslut om en ny livsmedelspolitik fokuserades
intresset på primärproducenterna. Men faktum är att det är av avgörande
betydelse även för jordbrukarna hur förädlingsleden klarar sin omställning
från monopol och reglering till en friare marknad med lyhördhet för både
konsumenter och producenter. Det svenska jordbrukets framtid avgörs i
mycket hög grad av hur förädlingsleden klarar sin del av omställningen. Det
är hög tid att diskussionen fokuseras på det.
Vi hoppas därför att regeringen via jordbruksministern i dag skall ha några
svar på dessa angelägna frågor, liksom på frågan hur vi skall värna den höga
livsmedelskvaliteten när vi går mot en tid av ökad internationell handel.
Anf. 44 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Debatten i dag har begärts med anledning av ”de utmanande
prishöjningar på mejeriprodukter som mejeriindustrin har företagit under
de senaste veckorna”. De här prishöjningarna uteblev dock, men debatten
har vi kvar. Det kan väl vara bra. Jag vill gärna beröra detta med livsmedels-
priserna i Sverige.
För det första skulle jag vilja hävda att livsmedelspriserna inte längre är
dramatiskt höga. En jämförelse visar, och det finns många jämförelser man
kan göra, att livsmedel i dag tar upp en mindre andel av den totala konsum-
tionen än för tio eller tjugo år sedan. Är 1990 var andelen 15,9 % och 1970
var den 21,4 %.
För det andra kan jag konstatera att livsmedelspriserna låg stilla under
1991, om man tar hänsyn till borttagandet av mjölksubventionerna, medan
den totala prisutvecklingen, dvs. utvecklingen av konsumentprisindex, inne-
bar en höjning med 8,1 %.
För det tredje kan jag konstatera att livsmedelspriserna fortsatt att ligga
stilla under 1992. De har t.o.m.sjunkit med en tiondels procent.
Frågan om matpriserna är naturligtvis en stor fråga för många människor,
precis som Annika Åhnberg påpekar. Det var också just därför som rege-
ringen, på Centerns initiativ, genomdrev en momssänkning på livsmedel.
Den genomförda momssänkningen kommer framför allt låginkomsttagare
till del.
Enligt en priskommission som arbetar under civildepartementet har mat-
priserna sjunkit med 4,9 % sedan årsskiftet. Momssänkningen har alltså haft
avsedd effekt trots att några mejerier försökt att höja priserna och att Pripps
enligt tidningsuppgifter aviserat prishöjningar. Vi kan därmed också konsta-
tera att priserna på livsmedel inte längre är det stora problem som det har
varit tidigare.
Jag skall strax återkomma till den avreglering av jordbruket som pågår,
men jag vill redan nu säga att avregleringen syftar till att låta konsumenter
och producenter mötas på en fri inhemsk marknad. Det är där priset sätts.
Det är inte här i kammaren eller hos någon myndighet. Därför tror jag att
såväl producenter som konsumenter måste vänja sig vid att prissättningen
sker just på detta sätt. Ingen, vare sig mejerier eller butiker, kan komma och
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
livsmedelspolitik
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 80
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
livsmedelspolitik
34
gömma sig bakom politiker när det gäller prissättningen på enskilda produk-
ter.
Dagens jordbrukspolitiska situation präglas i allt högre grad av internatio-
nella förhållanden som Sverige som en liten nation inte kan påverka i så hög
utsträckning. I de pågående GATT-förhandlingarna är jordbruket det stora
stridsämnet. Inom EG pågår diskussioner om hur en ny gemensam jord-
brukspolitik bör utformas.
Jag och den övriga regeringen hoppas att en GATT-överenskommelse
skall kunna uppnås. Om förhandlingarna havererar kommer det att försvåra
en uppgång i den lågkonjunktur som hela världen befinner sig i. Detta skulle
i sin tur också kraftigt begränsa möjligheterna för jordbruket att förbättra
sin ekonomiska situation. En överenskommelse om ett avtal kommer att
leda till att gränsskydden sänks i alla länder. Vid dessa sänkningar utgår man
från gränsskyddsnivån 1986-1988. Höjningar och sänkningar efter den tid-
punkten har ingen betydelse.
Regeringen verkar också för att Sverige skall bli medlem i EG. Det slutliga
avgörandet ligger förstås hos det svenska folket. En folkomröstning avgör
frågan. Enligt tidtabellen skall medlemsförhandlingar startas till hösten.
Förhandlingarna på jordbruksområdet blir omfattande, och eftersom man
inom EG kommer att ändra sin jordbrukspolitik samtidigt med förhandling-
arna kan de också bli komplicerade. Därför är det svårt att anpassa politiken
redan våren 1992 till en politik som kommer att förändras.
Vissa element kommer dock med stor säkerhet att finnas kvar inom EG.
Det är sådana saker som interventionspriser, exportstöd och direktstöd i nå-
gon form. Med anledning av denna kunskap kan det vara möjligt att relativt
snabbt göra vissa förändringar, kanske redan i år.
Regeringen tillsatte i höstas en omställningskommission med uppgift att
stämma av det livsmedelspolitiska beslutet. Kommissionen kommer mycket
noga att följa utvecklingen inom EG och lämna förslag till förändringar av
den svenska livsmedelspolitiken. En första rapport från kommissionen vän-
tas i början av hösten.
Det nu gällande livsmedelspolitiska beslutet togs av riksdagen 1990. Be-
slutet kan beskrivas som en intern avreglering inom ett bevarat gränsskydd.
Under en femårig övergångsperiod trappas de statliga åtagandena ner och
regleringarna fasas ut. Jordbrukarna stöds ekonomiskt att lägga om produk-
tionen så att överskott inte uppkommer.
Avregleringen syftar till att föra ut jordbruket på marknaden, så att konsu-
menternas efterfrågan skall styra vad som produceras. Hela omläggningen
av politiken skall ske under socialt acceptabla former.
Det är viktigt att konstatera att det beslut som riksdagen fattade på viktiga
punkter skilde sig från den dåvarande regeringens proposition och den livs-
medelspolitiska arbetsgruppens förslag, som föregick propositionen. Den
prispress som den livsmedelspolitiska arbetsgruppen förordade byttes till ett
system där jordbruket uppmuntras till att ställa om till annan produktion än
livsmedel.
Frågan om gränsskydd behandlades i 1990 års livsmedelspolitiska beslut.
Jordbruksutskottet anförde då följande angående gränsskyddet:
”Ett gränsskydd i form av rörliga införselavgifter skall bibehållas i awak-
tan på resultatet av GATT-förhandlingarna. Frågan om förändringar av
gränsskyddet, såväl tekniskt som nivåmässigt, bör avgöras i den takt som en
kommande överenskommelse i GATT anger. En nordisk utgångspunkt är
härvid att sänkningar skall göras i reala termer, varvid tidigare sänkningar
från år 1986 får tillgodoräknas. Utskottet vill understryka att någon ensidig
neddragning eller förändring i övrigt av gränsskyddet för Sveriges del inte
bör komma i fråga.”
Detta beslut i riksdagen i juni 1990 gäller naturligtvis fortfarande och bör
vara utgångspunkten för regeringens och riksdagens arbete. En ensidig sänk-
ning eller ett borttagande av gränsskyddet i Sverige skulle bara leda till en
stor import av livsmedel och skulle snabbt slå ut svenskt jordbruk. Det vore
intressant att här också belysa problemet ur kvalitetssynpunkt, men jag kan
kanske återkomma till det i ett senare anförande.
Regeringen har i stället i regeringsförklaringen slagit fast att syftet är att
Sverige vid inträdet i EG skall ha en stark och konkurrenskraftig jordbruks-
näring. Detta innebär att vi successivt skall dels anpassa oss till EG:s jord-
brukspolitik, dels följa de internationella åtaganden som vi gör inom GATT
och Uruguayrundan.
Fru talman! Min inställning är fortfarande att omställningen av jordbruks-
politiken och omställningen av åkermarken skall fullföljas. Omställningen
har en bred parlamentarisk förankring och är nödvändig för att förbättra
jordbruksnäringens situation.
I juni i år hålls den stora FN-konferensen för miljö och utveckling i Rio de
Janeiro. Sverige kan göra mycket i detta och andra internationella fora, men
vi bör också börja i vårt eget land. Låt oss använda den åkerareal vi har, ca
7 % av landarealen, till att odla antingen livsmedel eller andra råvaror. Ge-
nom att utnyttja åkermark till att producera dels livsmedel, dels råvaror till
energi- och industriändamål kan vi använda jordbruket som en resurs i mil-
jöarbetet, och vi kan dessutom bevara det levande kulturlandskapet.
Anf. 45 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Först en liten sakupplysning till jordbruksministern, som all-
deles i inledningen av sitt anförande sade att momsen sänktes på initiativ av
centern. Det var säkert bara en liten felsägning, för jordbruksministern vet
naturligtvis lika väl som alla andra att vänsterpartiet är det parti som längst
och mest ihärdigt har drivit kravet på sänkt moms på maten.
Sedan kan jag konstatera att jordbruksministern i sitt anförande ganska
omedelbart gled över till att göra det hela till en mycket traditionell jord-
brukspolitisk debatt, utifrån producentperspektivet. Det var inte riktigt vad
vi hade avsett när vi begärde den här aktuella debatten, utan vår ambition
var att fokusera den på förädlingsleden, på livsmedelsindustrin och på kon-
sumentperspektivet.
Jordbruksministern sade också att när vi nu avreglerar skall det inte längre
vara samhället som lägger sig i och sätter priserna utan det skall göras av
aktörerna på marknaderna. Men problemet är ju att det finns ingen fri mark-
nad här. Förmodligen vet alla att marknadsekonomin i teorin skiljer sig från
den i praktiken. I teorin är den ju underordnad konsumentens krav och öns-
kemål, men i praktiken finns det en lång rad s.k. marknadsinperfektioner.
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
livsmedelspolitik
35
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
livsmedelspolitik
36
Det finns mycket som marknaden inte tar hänsyn till. Konkurrensen funge-
rar inte.
När man dessutom har en näring som sedan länge är mycket starkt mono-
poliserad, blir det ännu mycket svårare att få det att fungera ur konsumen-
tens perspektiv, och det är det problemet som vi står inför.
Vad skall vi göra nästa gång Arla eller någon annan begär att få höja pri-
serna? Vad tänker sig regeringen att använda för redskap? Det måste finnas
ett samhälleligt ansvar så länge den här marknaden ser ut som den gör.
Jag skulle vilja påminna om den debatt som fördes före valet om det
svenska gränsskyddet, som då gjordes till ett slagträ i den politiska debatten.
Höjningen av gränsskyddet var en konsekvens av det livsmedelspolitiska be-
slutet som riksdagen fattade 1990. Avsikten var att tvinga förädlingsleden till
att effektivisera sin del av verksamheten, men i den politiska debatten före
valet påstods den här gränsskyddsjusteringen, framför allt av lantbrukskoo-
perationen, vara ett slag mot primärproducenterna. Man sade att den skulle
leda till att priserna till bonden måste sänkas och att det svenska jordbruket
skulle slås ut.
Man sänkte också mycket riktigt avräkningspriserna till bönderna före va-
let, men efter valet höjde man dem igen, fast gränsskyddsjusteringen låg
kvar.
Nu kommer den nya borgerliga regeringen med en proposition till riksda-
gen där man talar om att man inte har för avsikt att höja gränsskyddet, vilket
man före valet lovade att göra. De utredningar som jordbruksverket har
gjort ger heller inget belägg för att gränsskyddsjusteringen pressat fram lägre
priser till producenterna.
Det förvånar mig, måste jag säga, även om det inte riktigt hör hit, att jag
inte behöver plöja mig fram genom en granskog utanför riksdagen, och det
förvånar mig att LRF inte passar på att återanvända affischerna och plakaten
som kom till användning före valet.
Men vad jag vill komma fram till är detta: I propositionen föreslår rege-
ringen att högstprissättningen på mjölk skall tas bort, dvs. priset skall inte
behöva ligga under ett tak, utan mejerierna skall få höja priserna. Man säger
då också att detta kräver en skärpt konkurrensövervakning ur konsument-
perspektiv, och jag delar verkligen den uppfattningen.
Så säger regeringen att med denna skärpta konkurrensövervakning kom-
mer det att bli möjligt att vidta åtgärder. Då vill jag veta: Vad är det för åtgär-
der regeringen avser att vidta? Har man några andra åtgärder att ta till än en
fortsatt sänkning av gränsskyddet? De frågorna skulle jag vilja ha svar på.
Jag skulle också vilja ha svar på frågan: Vad skall hända, sett ur producent-
perspektiv? Det kan inte vara särskilt lätt att vara mjölkbonde och försöka
hitta en ny avsättning för det man producerar, när man har leveransplikt till
ett visst mejeri, när man blir förhindrad att satsa på något nytt, t.ex. försöka
göra glass av sin mjölk, som jag såg att någon bonde försökte.
Hur tänker regeringen agera för att det över huvud taget skall bli möjligt
för nya aktörer att komma in på den här marknaden? Vi ser från Vänsterpar-
tiets sida som mycket viktigt att man stimulerar till ökad, gärna småskalig,
produktion här i landet. Annars blir det enda sättet att öka konkurrensen att
man ökar importen mycket kraftigt.
Vi tycker att det är beklagligt att regeringen inte har någon som helst stra-
tegi för att på något annat sätt öka utbudet och få in flera aktörer på den här
marknaden. Det är den typen av diskussion som vi skulle vilja föra, därför
att ur producentperspektiv är situationen den att möjligheterna att klara den
ökade internationaliseringen står och faller med att man också får en föräd-
lingsindustri som är lyhörd för vad marknaden, alltså konsumenterna, begär
och som kan se till att vara den förmedlande länken mellan producenter och
konsumenter.
Sist men inte minst måste jag beröra frågan om livsmedlens kvalitet, för
det är så oerhört viktigt ur konsumentperspektiv att man kan ställa höga krav
på kvaliteten. Det finns nu t.ex. metoder att kontrollera om livsmedel är be-
strålade. Vi tillåter inte bestrålade livsmedel i Sverige. Man gör det inte hel-
ler i Finland.
Inom EG finns inga gemensamma regler. Tyskland tillåter t.ex. inte be-
strålning.
Vad gör Sverige för att i internationella sammanhang hävda de svenska
kraven och se till att andra länder också vidtar dessa viktiga åtgärder? Vad
gör Sverige för att konsumenterna skall ha rätt att veta varifrån livsmedlen
kommer, t.ex. att kött som är producerat någon annanstans än i Sverige
också är märkt med korrekt ursprungsland?
Jag hoppades att jordbruksministern skulle ge svar på sådana frågor- men
chansen finns ju ännu.
Anf. 46 ÅKE SELBERG (s):
Fru talman! Livsmedelspolitiken, dvs. hur livsmedel tillverkas, hur upp-
födning sker osv., är alltid ett aktuellt ämne att debattera.
Frågan om priserna på livsmedel blir bara viktigare för var dag alltefter-
som utrymmet för många konsumenter krymper och de i övrigt kan ha en
besvärlig ekonomisk situation.
Jag tycker att det är bra att vi håller debatten levande. Det här är ett viktigt
ämne att debattera.
Målen för den livsmedelspolitiska reformen, som beslutades av riksdagen,
var att ge bönderna samma ställning som övriga småföretagare. Samtidigt
skulle konsumenterna ges goda möjligheter att välja livsmedel ur ett varierat
utbud. Producenterna av livsmedel skulle få möjlighet att lyssna till konsu-
menterna. Inte enbart prisregleringar skulle avgöra vad som skulle vara lön-
samt att producera.
Vi socialdemokrater är bestämda i vår uppfattning att reformen skall full-
följas för producenternas, dvs. böndernas, skull, men också naturligtvis för
konsumenternas skull.
Den tvekan som jordbruksministern ibland har visat inger inte det bästa
förtroendet. Bönderna känner sig inte säkra nog att våga satsa. I tidningen
Land framgår det tydligt att bönderna känner stor oro. Även Bo Dockered
är en av kritikerna. Han var ju en av regeringens främsta tillskyndare vid
höstens val.
För konsumenternas skull är det viktigt att regeringens avsikt med om-
ställningen framgår tydligt. Här handlar det om utbud av livsmedel och inte
minst priser på livsmedel. Den prishöjning som Arla genomförde härom-
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
livsmedelspolitik
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 80
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
livsmedelspolitik
38
veckan på produkter som inte utsätts för konkurrens visar tydligt att jord-
bruksministern har skapat en viss osäkerhet för livsmedelsindustrin.
Tidigare diskussioner om att beslutet angående gränsskyddet måste juste-
ras vid ett inträde i EG inger livsmedelsindustrin vissa förhoppningar om att
regleringar kan återinföras. Därför tog Arla första bästa tillfälle att höja pri-
serna - naturligtvis på varor som inte är utsatta för konkurrens. På så sätt
försökte man att inteckna ett utrymme för sänkta konsumentpriser som upp-
kommit bl.a. genom sänkningen av moms på livsmedel. Socialdemokraterna
förberedde faktiskt en momssänkning före valet. Efter högljudda protester
från bl.a. konsumenterna återställde Arla priserna.
Vad som oroar är att Arias VD har angivit att skälet till att Arla drog till-
baka beslutet om prishöjningen var protester från konsumenterna men
också påtryckningar från politiker. Man lät också förstå att nu skulle över-
läggningar ske med regeringen om det intäktsbortfall som bönderna drab-
bats av.
Har regeringen gjort några utfästelser gentemot Arla att det skall ske en
kompensation över skattsedeln eller på annat sätt för de prishöjningar som
inte kunde genomföras? Det vore välgörande med ett klarläggande på den
punkten i dag.
Jag anser självklart att mjölkproducenterna skall ha en acceptabel betal-
ning för sina produkter. Det råder inga tvivel om det. De måste ha möjlighet
att leva och existera på sina företag. Men det är också viktigt att industrin
kan ta det ansvar som ankommer på industrin att ta.
Jag vill avslutningsvis ställa en fråga till jordbruksministern som rör inne-
hållet i den proposition som äntligen lagts på riksdagens bord. Frågan gäller
det s.k. kobidraget. Inga pengar föreslås bli anslagna i avvaktan på resultatet
av GATT-förhandlingama. Jordbruksministern säger sig inte vara beredd att
nu ta ställning till stödets utformning. Men några tankar måste väl ända fin-
nas? Hur tänker man sig övergången från kobidraget till att det skall ske en
avsättning, och att ersättningen skall ingå i priserna för bondens produktion?
Anf. 47 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Fru talman! Vi vet att fri konkurrens är den viktigaste förutsättningen för
bättre produkter och sänkta matpriser. Kostnadsläget på våra livsmedel på-
verkas främst av bestämmelser och regler inom jordbrukskooperationen -
och av distributionen inom livsmedelshandeln, dvs. de som agerar där.
Ser vi på den ineffektiva konkurrenssituationen inom bondekooperatio-
nen, präglas den dels av jordbrukarens bundenhet till sin mejeriförening,
dels av den geografiska marknadsuppdelningen några få mejeriföreningar
emellan.
Ser vi på den enskilda jordbrukaren får han t.ex. inte leverera sin mjölk
till den granne som skulle vilja tillverka ost. Mjölken måste först till mejeriet
och därifrån med kostnadspåslag levereras tillbaka till den osttillverkande
grannen.
Ett annat exempel på problem är Dörrödsbondens mjölkförsäljning med
direktleveranser av fetare mjölk till butiken. Vi känner alla väl till att mjöl-
ken till slut fick benämnas kattmjölk för att över huvud taget få säljas.
Än värre är kanske monopolsituationen när det gäller den totala mjölk-
distributionen i Sverige med en överenskommen marknadsuppdelning mel-
lan få konkurrerande mejeriföreningar.
Aja, baja den förening som stör mönstret för den stora dominanten Arla.
Här skall ni få höra hur det kan gå för en progressiv liten mejeriförening.
Föreningen hade så fin grädde att någon butik inom Arias marknadsområde
ville ha just den grädden. Och vad hände? Jo, den lilla mejeriföreningens
största köpare av mjölkpulver, Cloetta, fick då plötsligt en prisdumpande
offert från Arla. Men om den lilla mejeriföreningen slutade leverera sin goda
grädde till Arias kund, skulle Arla dra tillbaka sin offert till Cloetta. Den
affären var alltför stor och viktig för den lilla mejeriföreningen, som då var
tvungen att krypa till korset.
Jag utgår från att jordbruksministern aktivt kommer att bevaka den nya
konkurrenslagstiftningens tillämpning inom den viktiga jordbruksnäringen.
Betydelsen av jordbruksministerns och regeringens fortsatta hantering av
jordbrukspolitiken kan inte nog understrykas i detta sammanhang, då vi ta-
lar om livsmedelspolitiken. Visste ni att 60 % av den totala svenska livsme-
delskonsumtionen påverkas av jordbruksregleringarna och priserna?
En statlig utredning kring det här, presenterad i böljan av förra året, kon-
staterade att subventioner och avgifter kring jordbruksprodukter då kostade
ett fyrapersonershushåll ca 6 500 kr. per år, vilket motsvarar 17 % prishöj-
ning på de livsmedel som vi köper under ett år. Det talar för att det är angelä-
get med en så snabb avveckling av det gamla systemet som möjligt.
Det skulle naturligtvis också vara intressant att i dag uppdatera de här
kostnaderna mot bakgrund av vad jordbruksministern har att säga om den
fortsatta utvecklingen med anknytning till EG.
Den andra viktiga faktorn i livsmedelspolitiken är, som Annika Åhnberg
var inne på, konkurrensutvecklingen med anknytning till tillverkare, grossis-
ter och butiker. Som konsument har jag fram till i dag kunnat uppleva oför-
klarliga prisskillnader mellan en rad dagligvaror här i Sverige jämfört med
andra länder i vår närhet.
Följ med! I Sverige kostar ett kilo Barilla spagetti mer än dubbelt så
mycket som i Frankrike. Samma stora prisskillnad är det i och för sig på en
enkel förpackning Melittafilter. Och så var det de svenska skorporna, som i
Paris kostar 30 kr. per påse och här hemma 50 kr. För att inte tala om köttet:
tre fina tournedoser för 60 kr. i butik i Frankrike. Vad de skulle kosta i Sve-
rige vågar jag inte tänka på.
Att en resa över sundet till Danmark betalar sig vet vi. Redan köper Syd-
sverige, enkannerligen då Skåne, 10 % av all mat i Danmark enligt en allde-
les färsk undersökning som ICA har gjort. Det motsvarar inköp för 1,2 mil-
jarder. Och då skall vi veta att danskarna ändå betalar sin moms på livsme-
del - 22 %. Länder som har billigare mat har också ett annat konkurrens-
tryck än vad vi har i Sverige.
Den nya PBL-lagstiftningen med ikraftträdande före sommaren är ett
första viktigt steg för en fri etablering av lågprisbutiker, som nu inte kan stop-
pas av ICA- och KF-intressentema inom kommunerna. I dag svarar lågpris-
butikerna för en marginell marknadsandel, kanske 5 % av 150 miljarder.
Här kommer vi att se fram emot ett genombrott, en strukturförändring mot-
svarande självbetjäningen på 1950-talet.
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
livsmedelspolitik
39
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
livsmedelspolitik.
40
Så avslutningsvis en rak fråga till jordbruksministern: Förklara för mig och
svenska folket varför ett kilo vitt formbröd kostar 30 kr. i Sverige men bara
10 kr. i Danmark! Vad tänker jordbruksministern göra åt det och när?
(Applåder)
Anf. 48 HOLGER GUSTAFSSON (kds):
Fru talman! Det känns att man bör göra ett inlägg - det är mycken okun-
skap som blottas i en sådan här debatt.
Arias prishöjningar är ju här på tapeten mycket intensivt. Det är faktiskt
så att företaget inte har höjt sina priser sedan 1989 - trots höjda löner och
höjda kostnader, som alla företag dras med. Dessutom pressas bönderna,
mjölkproducenterna, av omställningspolitikens pressade priser.
Ett kooperativt företag kan då antingen ta ut högre priser, sänka priserna
till sina medlemmar eller rationalisera. Det pågår en mycket intensiv ratio-
nalisering inom kooperationen. Man är medveten om att vissa priser i dag
ligger 25 -30 % över motsvarande priser inom EG. Detta leder till att man
pressar ned produktionen och lägger ned mejerier och andra företag. Detta
kommer - det skall vi ha klart för oss - att leda till att arbetstillfällen flyttas
utanför Sveriges gränser, eftersom man drar ned på kapaciteten. Huruvida
livsmedel tillverkas i Sverige eller inte är kanske också någonting som riksda-
gens ledamöter borde intressera sig för.
Det är i dag inom mejeriindustrin också fritt fram för små företag att gå in
och producera. Det är också fritt fram för mejeriföretagen att gå över grän-
serna och konkurrera. Den strikta monopolsituation som har rått tidigare
finns inte längre. Det borde man känna till i kammaren.
Problemet är att den lönsamhetsmarginal som man normalt vill ha i ett
företagande för att gå in på marknaden inte finns. Det är därför konkurren-
sen kanske uteblir eller i varje fall inte kommer till stånd i den takt som vi
egentligen skulle vilja se. Men möjligheten till konkurrens finns. Det är möj-
ligt för både de små och de stora att gå över gränserna. - Jag tror att det är
viktigt att vi har det perspektivet klart för oss i debatten. Tack!
Anf. 49 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! När jag lyssnade till en del av inläggen i den här debatten fick
jag nästan ett intryck av att man inte är medveten om att vi redan 1990 beslu-
tade om en avreglering av det svenska jordbruket och att vi har ansökt om
medlemskap i EG. Om vi blir medlemmar - och det tror jag att vi blir - inne-
bär det att vi redan om några år kommer att få del av EG:s gemensamma
jordbrukspolitik. Det är viktigt att upplysa bl.a. Åke Selbergom det. Vidare
har vi antagit en ny konkurrenslagstiftning för livsmedelsområdet och förbe-
reder en heltäckande konkurrenslagstiftning för alla områden.
Jag vill gärna också säga till Åke Selberg att jag svarade på de viktigaste
av hans frågor redan i min inledning, så de hade aldrig behövt ställas. Jag
sade nämligen att det inte är här i kammaren eller i några myndigheter som
man nu sätter priserna, utan priserna skall sättas på marknaden. Exemplet
från de gångna veckorna visar att det i vaije fall finns ett opinionstryck som
gör att det inte är så lätt att höja priserna.
Dessutom har vi från regeringens sida understrukit att de prisvårdande
myndigheterna skall ha ett öga på det här - det är uppenbart att konkurren-
sen är mindre här än på andra områden, men den blir större när vi blir med-
lemmar i EG. Det handlar om SPK, det handlar om konsumentberedningen,
som sorterar under jordbruksdepartementet, och det handlar om priskom-
missionen under civildepartementet, för att ta några exempel.
När det gäller frågan från Selberg om kobidraget är mitt svar det som står
i propositionen. Vi vet alltså ännu inte så mycket om GATT-avtalet. Vi har
ett förslag i det s.k. Dunkelpappret - vi vet inte när det beslutas, vi vet inte
hur det beslutas. Vad man kan säga är att ersättningen till jordbruket under
överskådlig tid sannolikt kommer att betalas i någon kombination av priser
och direktstöd, men det vore fel av mig att i dag gå in på detaljer om detta.
Det finns ju en del saker som Annika Åhnberg och jag är överens om. Så
har det t.ex. varit med momssänkningen på livsmedel. Men det är ju ändå
ett faktum att Annika Åhnberg inte har varit med och drivit den frågan i
regeringsarbetet - det har vi i Centern gjort, och det är en viss skillnad; det
tycker jag är värt att framhålla.
För att gå vidare och försöka svara på de frågor som Annika Åhnberg
ställde vill jag säga att det naturligtvis är så att det i dag inte finns några for-
mella hinder att starta mindre livsmedelsproduktion, att förädla och sälja
och att konkurrera över de gränser som tidigare fanns. Vad det handlar om
är att det här är ett kulturskifte inom hela jordbruksproduktionen och livs-
medelsindustrin som det tar litet tid att åstadkomma. Men jag tror att vi från
riksdagens sida och från de olika politiska partiernas sida har medverkat till
att det nu är på väg och kommer att leda till fördelar för konsumenten fram-
över och i det sammanhanget också till nya möjligheter för jordbrukarna.
När det gäller frågan om högstprisets avskaffande på mjölk vill jag gärna
säga att det är en bit som är kvar av det gamla regleringssystemet och som
är kopplad till prisutjämningssystemet för mjölk.
Prisutjämningssystemet avskaffas nu successivt fram till år 1995.1 och med
det tar man bort den här typen av ordningar. Högstpriset avskaffas bl.a. där-
för att vi var medvetna om - en utredning visade på detta - att det när vi tar
bort en del andra regleringar behövs en möjlighet att variera priset, t.ex.
där som intransportkostnaderna är stora. Från NO och SPK har det kommit
förslag. När utredningen föreslog att man skulle ta bort regleringen i Norr-
land, sade vi att man skall ta bort den i hela landet. Jag tror att det är viktigt
att göra det. Det är dock kopplat till att vi känner vårt ansvar att kolla det
här med de prisvårdande myndigheterna.
Frågan om gränsskyddet leder naturligtvis alltid till en intressant diskus-
sion. Det finns olika synpunkter på detta. Jag har haft frågan uppe i kamma-
ren väldigt många gånger. I mitt inledningsanförande citerade jag det beslut
som riksdagen fattade 1990, som klart slår fast att man från svensk sida inte
skall göra några ensidiga sänkningar. Det är fortfarande den ståndpunkt jag
har. Samtidigt är det naturligtvis inte helt enkelt - åtminstone inte under på-
gående GATT-förhandlingar - att genomföra höjningar.
Det är riktigt som Annika Åhnberg sade att den undersökning som vi lät
göra på jordbruksverket visar att man inte hade fått några negativa effekter
fram till slutet av förra året av den sänkning som den förra regeringen
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
livsmedelspolitik
41
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
livsmedelspolitik
42
gjorde. Men det är klart att det sänker den nivå som går att ta ut, och det
kan få effekter för jordbrukaren.
Jag svarar gärna på frågan om livsmedelskvalitet. Det handlar om att
kunna garantera att det är svenska produkter där djuren är uppfödda på ett
djurvänligt sätt med djurvänliga produktionsmetoder. Det handlar alltså om
att kunna ange varifrån produkterna kommer. Jag har flera gånger tidigare
här i kammaren klargjort frågan. Jag är inte nöjd med att man i bestämmel-
serna likställer ursprungsland med beredningsland. I departementet pågår
ett arbete där detta kommer att förändras.
Anf. 50 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag förstår att jordbruksministern är mycket angelägen om att
framhålla att det är Centern som är med i regeringen och att det är Centern
som har fått igenom det här. Jag förstår att det som centerpartist annars inte
alltid är så lätt att klargöra skillnaden mellan att vara med i regeringen och
att vara utanför. Det kan vara er väl unt.
Jordbruksministern sade en gång till att det inte är här i kammaren som
frågorna om prissättningen skall avgöras. Det är sant. Jag delar den uppfatt-
ningen. Men frågan är om det måste gå till på det sätt som det gjorde den
här gången. Konsumenterna i vid mening, många grupper, protesterade och
reagerade. Arla tog tillbaka sitt prishöjningsförslag. Det framgick också av
media att det här återtagandet hade föregåtts av någon typ av diskussioner
och någon typ av relation mellan jordbruksministern, som representant för
regeringen får man anta, och representanter på hög nivå för Arla. Jag har
inte fått något svar och vill gärna ställa frågan: Är det så det skall gå till? Jag
är övertygad om att konsumenterna är beredda att även fortsättningsvis vara
mycket aktiva.
Det här är en viktig konsumentfråga. Det är framför allt viktigt för dem
som inte har så höga inkomster. Mellan de olika inkomstgrupperna är det
mycket stor skillnad på hur mycket av sin inkomst som man lägger på maten.
För en tvåbamsfamilj som har låga inkomster handlar det om 20 %, men för
en höginkomsttagare handlar det kanske bara om 12 %. Detta är således en
viktig fråga.
Men jag tror att konsumenterna förväntar sig något slags stöd i någon me-
ning från sina politiska företrädare. Jag tror inte att de tycker att det är tillta-
lande att politikerna nu frånhänder sig ansvaret för det här viktiga området.
Som politisk företrädare är jag övertygad om att mina kolleger i den här
församlingen inte är helt nöjda med förhållandet att det här skall avgöras i
interna informella diskussioner mellan en minister och representanter på
hög nivå för Arla. Vi skulle gärna vilja veta vad som sades vid dessa över-
läggningar. Vad handlade de om? Gjordes det några utfästelser från rege-
ringens sida om någon typ av kompensation för att Arla drog tillbaka pris-
höjningsförslaget? Det är frågat i all välmening. Jag är intresserad. Jag sitter
här som politisk företrädare, och jag tycker att det angår mig.
Vad har regeringen annars för strategi, innan vi har kommmit i den lyck-
liga situationen att vi har någon typ av fungerande marknad? Vad har rege-
ringen för strategi inför framtiden? Hur skall det här gå till? Det enda som
jordbruksministern säger är att det kommer att bli bättre när vi går med i
EG eftersom vi då får en ökad import av livsmedel. Är detta det enda förslag
regeringen har att komma med när det gäller att öka utbudet och mångfalden
på den svenska livsmedelsmarknaden?
Det är en stor besvikelse för mig och säkert för många människor i det
här landet, som gärna vill se att man försöker befrämja egen ny småskalig
verksamhet i landet. Det är sant att det finns färre formella hinder i dag än
det fanns för några år sedan, men det finns många informella hinder. När det
t.ex. gäller trädgårdsnäringen har regeringen tillsatt en utredning som skall
se över näringen, dess förutsättningar i alla möjliga avseenden, hur den kon-
kurrerar, vad den har för struktur och vad den har för framtidsutsikter. Var-
för intresserar man sig inte lika mycket för en så viktig näring som livsme-
delsindustrin?
Jag skulle vilja återvända litet till diskussionen om livsmedelskvalitet. Ja,
det är sant att vi har haft flera diskussioner här i kammaren. Problemet är
att det inte har blivit tillräckligt klargjort hur regeringen tänker gå vidare
för att det skall bli möjligt för konsumenterna att göra medvetna val. Det
framtidsperspektiv vi står inför - oavsett om vi går med i EG eller inte -
innebär att vi otvivelaktigt är på väg in i en utveckling som kommer att leda
till ökad handel med livsmedelsprodukter.
Det är min övertygelse att konsumenterna är beredda att göra medvetna
val, men de måste ha förutsättningar för det. Det handlar både om en kor-
rekt ursprungsmärkning av alla typer av produkter och ett förhållningssätt
på de områden där man i internationella fora ännu inte har bestämt sig. Det
var därför jag nämnde bestrålning av livsmedel som ett exempel. Här finns
olika strategier i de olika EG-länderna. Det finns länder utanför EG - t.ex.
Sverige och Finland - som har bestämt sig för att säga nej. Det finns numera
metoder för att - åtminstone enligt vad jag har kunnat läsa mig till - kunna
avgöra om livsmedel är bestrålade eller inte.
Här har man således från den svenska regeringens sida chansen att vara
aktiv innan besluten är fattade. Jag skulle vilja att jordbruksministern redo-
visade om man har varit det eller om man har för avsikt att bli det.
Avslutningsvis vill jag säga till herr Dalström som deltog i debatten för Ny
demokrati att jag hade faktiskt förväntat mig att få se herr Bert Karlsson
delta i debatten. Det är inte för att jag känner någon längtan efter Bert
Karlsson, men därför att han före valet i ett antal debattartiklar sade att det
här var den absolut viktigaste frågan som skulle ha högst prioritet. Han und-
rade vad beslutsfattarna gjorde. Hans lösning på problemen var att man
skulle avskaffa gränsskyddet. Jag hade väntat mig att få höra en plädering
här i dag från Ny demokrati om att det var så man ville göra. Vi fick i stället
en redovisning av effekter som vi redan känner till. Det skulle vara intressant
att få veta hur Ny demokrati ser på det här. Men det kanske är så att jag kan
ta de här tidningsartiklarna som kom före valet, knyckla ihop dem och
skänka dem till herr Dalström så att han kan stoppa dem i galoschema och
täta de hål som har uppstått där. Det skulle vara intressant att veta om Ny
demokrati vidhåller sin uppfattning, eller om det bara var valfläsk det också.
Anf. 51 ÅKE SELBERG (s):
Fru talman! Det är helt riktigt som jordbruksministern säger att det finns
många saker som vi är överens om. Det kännetecknar också 1990 års beslut,
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
livsmedelspolitik
43
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
livsmedelspolitik
där vi kunde göra upp och få en stabilitet i livsmedels- och jordbrukspoliti-
ken. Eljest skulle det bli mycket svårt att genomföra den här stora reformen.
Det är ingen tvekan om det.
Kds representant deltog i debatten. Jag måste ställa mig frågan om Holger
Gustafsson argumenterade som representant för Arla eller som riksdagsle-
damot.
Vi förbereder nu ett medlemskap i EG. I och med detta måste vi också
förbereda för en ökad konkurrens.
Men det ställer också väldigt stora krav på att vi i dag tar de rätta stegen
om vi nu skall klara den överbryggningen.
Om vi inte klarar övergången riskerar den svenska livsmedelsnäringen att
bli utslagen. Därför kommer också de inhemska besluten att få väldigt stor
betydelse.
Jag skulle därför vilja fråga jordbruksministern hur han bedömer den
svenska livsmedelsindustrins möjligheter att klara sig i ett gemensamt
Europa när vi blir medlemmar i EG.
Enligt Klas Eklundhs utredning har svensk livsmedelsindustri i princip
stått stilla under hela 1980-talet i jämförelse med annan industri. Om det är
så är det ju oerhört oroväckande.
Jag skulle också vilja fråga om jordbruksministern anser att svensk livsme-
delsindustri kan möta en europeisk konkurrens om den sackat efter så
mycket. Vilka åtgärder bedömer jordbruksministern att vi nu måste vidta
för att klara detta om vi stått stilla i tio år?
Vi menar från socialdemokratins sida att reformen ligger fast. Men inom
ramen för reformen bör vi under tiden kunna vidta en del åtgärder för att
klara konkurrensen och stå bättre rustade den dagen vi skall in i EG. Dessa
åtgärder kan man vidta inom ramen för den livsmedelspolitiska uppgörelsen.
Anf. 52 BpNGT DALSTRÖM (nyd):
Fru talman! Annika Åhnbergs utfall mot Bert Karlsson och Ny demokrati
om maten som vårt valfläsk i livsmedelsdebatten här i dag och i valrörelsen
får säkert Bert Karlsson anledning att återkomma till. Det kan ju uppstå si-
tuationer när man, hur gärna man än vill, kan vara förhindrad att gå in i
dessa frågor. Säkert återkommer vi till detta i den fortsatta näringspolitiska
debatten.
Jag vill än en gång vända mig till jordbruksministern och fråga varför jag
inte kunde få något svar på min fråga om formbrödet, som kostar 30 kr. i
Sverige och 10 kr. i Danmark. Det vore intressant att få veta något om bak-
grunden till detta.
Sedan har jag några frågor apropå livsmedelskvaliteten, som tagits upp
här. Folk har ringt och frågat om ursprungsmärkningen. Då det gäller kött,
och främst charkuterivaror, kan man i dag sälja produkter med falsk ur-
sprungsbeteckning enligt gällande bestämmelser. Enligt uppgift kan ut-
ländskt kött ingå i köttvara med svensk ursprungsbeteckning. Det är en klar
falskskyltning för konsumenten, om nu detta påstående är riktigt.
Är jordbruksministern beredd att i så fall ta tag i denna problematik och
föreslå åtgärder så att vi konsumenter kan få riktiga besked i den typen av
kvalitetsinformation?
Så har jag en fråga kring ölet och näringspolitiken. Öl spelar en viktig roll
i politiken och i vardagslivet. Det är intressant inte minst ur ekonomisk syn-
punkt. I Sverige betalar vi i dag ca 11 kr. i skatt per liter. Inom EG gäller en
miniminivå på 70 öre per liter, i Danmark för närvarande 2 kr. per liter öl.
I dag köper danskarna 70-90 miljoner liter öl i Tyskland. Det är 10 % av
danskarnas egen konsumtion. Man kan ju föreställa sig situationen när vi får
fria marknadsrörelser. Hur tänker sig jordbruksministern hantera vår, och
framför allt kanske bryggeriindustrins situation, när danskarna kan sälja och
dumpa sitt öl på en svensk marknad till ett 10 kr. lägre pris per liter i våra
affärer?
Anf. 53 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag vet att det inte alltid är lätt att närvara i kammaren. Det
känner jag till som riksdagsledamot. Å andra sidan vore det bra om riksdags-
ledamöter läste i protokollen och noterade vad som sagts i tidigare debatter.
Jag skall ändå för jag vet inte vilken gång i ordningen upprepa det förhål-
lande som för närvarande gäller, att ursprungsland skall anges på förpackat
livsmedel och att som ursprungsland förstås, enligt anvisningarna från livs-
medelsverket, det land där varan är tillagad eller beredd.
Det förhållandet har jag opponerat mig mot, och jag har sagt att det inte
skall vara så. Det skall ändras, men det får lov att ta några veckor. Vi jobbar
med det, och det kommer förslag till ändring.
Beträffande formbrödet, eller vilket bröd som helst, kan jag säga att de
delar som fortfarande är kvar av jordbruksprisregleringen kan påverka pri-
set på varan fram till att det blir mjöl. Vi har nämligen en förmalningsavgift
som fortfarande belastar råvaran med ungefär 1 kr. per kg.
Men den stora skillnad jag vet finns, beror inte på jordbruksprisregle-
ringen eller på jordbrukspolitiken, utan den beror rimligen på förädlings-
och handelsledet. Där måste konkurrensen få en bättre effekt så små-
ningom. Jag tror också att den kommer att få det, med den inriktning vi har
från regeringen och i den nya konkurrenslagstiftningen.
Det finns här i kammaren ett väldigt intresse för vad jag möjligen kan ha
sagt till Arias VD Åke Modig. Jag är inte tvungen att redovisa alla samtal
här. Men han ringde upp mig inför ett TV-framträdande han skulle göra och
frågade vad jag hade sagt i TV. Det berättade jag för honom. Utöver det
blev inte så mycket sagt. Det finns inga överläggningar eller utfästelser. Vad
jag dessutom sade var vad jag hade med i min inledning för en stund sedan,
nämligen att man inte skall förvänta sig att politikerna tar ställning till dessa
frågor. Avsikten med 1990 års beslut var att så att säga flytta ut jordbruket
och livsmedelsindustrin på marknaden. Det är där priserna skall sättas. Vi
sätter upp ramarna. 1 1990 års beslut sattes ramen genom ett bevarat gräns-
skydd, vi skall följa de regler vi har att anpassa oss efter i internationella
överläggningar, t.ex. i GATT.
Vi blir naturligtvis så småningom inte beroende av våra gränsskydd och
våra regler, utan som EG-medlemmar blir vi beroende av det gränsskydd
och de regler man har i EG. Och dessa kan vi inte ensamma påverka så
mycket.
Jag tror att Annika Åhnberg i och för sig har rätt när hon säger att konsu-
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
livsmedelspolitik
5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 80
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
livsmedelspolitik
46
menterna väntar sig ett stöd. Det är rimligt att vi i riksdagen debatterar alla
frågor som människor är intresserade av. Men, Annika Åhnberg, vi har fak-
tiskt tagit ställning för att ta bort den ö av planekonomi som jordbrukspoliti-
ken tidigare var i vår marknadshushållning. I det läget kan vi inte nu gå in
och planera på ett socialistiskt sätt och här bestämma priserna. Men vi kan
naturligtvis stötta upp marknadsekonomin och se till att den fungerar som
det är tänkt. Även om det kan vara förvånande har även Annika Åhnberg
från sitt partis utgångspunkt ställt upp på detta införande av marknadseko-
nomi på det jordbrukspolitiska området.
Det har också frågats efter strategin. Jag vill gärna säga att jag tycker att
det som hänt under de senaste åren, sedan beslutet fattades, är ett gott exem-
pel på att den idé som vi hade när vi nådde en mycket bred uppgörelse i
jordbruksutskottet 1990 uppenbarligen fungerar. Vi hade under 1991 en si-
tuation där livsmedelspriserna trots en mer än 8-procentig prisstegring låg på
oförändrad nivå.
Samtidigt kan det vara värt att notera, inte minst ur jordbrukssynpunkt,
att det ändå var möjligt att höja jordbrukarnas avräkningspriser, beroende
på att vi blev av med mycket kostnadskrävande överskott. Det var en av
idéerna bakom beslutet, och det fungerade. Det skall också fortsätta att fun-
gera, och vi är på väg åt det hållet. Dessutom har vi till detta adderat en
sänkning av livsmedelsmomsen som innebär att vi får ned priserna.
Det är likadant med den småskaliga verksamheten. Vi kan i en fri eko-
nomi skapa möjligheter och förutsättningar men vi kan aldrig på ett planeko-
nomiskt sätt reglera denna verksamhet så, att det nu plötsligt skall uppstå ett
visst antal företag. Det måste få ta litet tid, och det gäller för näringen att
inse vilka möjligheter som finns.
När det sedan gäller kraven på livsmedelskvalitet driver vi två linjer i de
internationella förhandlingarna. Dels försöker vi få omvärlden, t.ex. EG, att
acceptera våra regler, dels försöker vi - om det inte är möjligt - ändå att få
behålla våra egna regler. Jag tror att vi kan lyckas förhållandevis bra med
båda dessa mål.
Jag vill, fru talman, avslutningsvis säga att det var intressant att höra Åke
Selbergs fundering om vad som kan hända under övergångstiden inför EG-
inträdet. Han sade att det finns en risk för att vi i ett visst glapp mellan det
gamla systemet och det som kan komma i EG kan få en utslagning av jord-
bruk.
I den livsmedelspolitiska proposition som vi just har framlagt varnar vi för
detta och framhåller att det kan komma att behövas förändringar. Åke Sel-
berg har noterat att han inom ramen för omställningsbeslutet från socialde-
mokratisk sida är beredd att biträda sådana förändringar. Jag tycker att det
är bra.
Anf. 54 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Att vänsterpartiet var med på denna avreglering var inte sär-
skilt förvånande. Jordbruksministerns uppfattning om vänsterpartiet kanske
inte är helt aktuell. Jag skall gärna stå till tjänst med information kring detta
i annat sammanhang. Desto mer förvånande var det som jordbruksministern
sedan sade, att det inte längre går att fortsätta med en socialistisk planeko-
nomi. Vi får nu höra av landets jordbruksminister att samtliga partier i Sveri-
ges riksdag genom decennierna har ägnat sig åt socialistisk politik. Det är en
intressant upplysning, och den är faktiskt till stor del sann.
För det regleringssystem som har härskat så länge på jordbrukspolitikens
område har alla de partier som tidigare fanns i riksdagen ett gemensamt an-
svar. Man har varit med om att bygga upp och har lagt lapp på lapp på detta
regleringssystem, och man har också en gemensam plikt för att avveckla det
på ett ansvarsfullt sätt.
När jag säger att konsumenterna förväntar sig att politikerna skall göra
någonting menar jag givetvis inte att man skall gå tillbaka till ett reglerings-
system. Jag vill t.ex., för att tala i klartext, fråga om regeringen är beredd
att använda gränsskyddsneddragningar för att öka konkurrensen på livsme-
delsområdet. Jordbruksministern säger ju nu att det enda sättet att komma
till rätta med problemen är att öka konkurrensen, och det enda sätt han kan
se att detta kan ske på är att han får in fler aktörer utifrån. Det snabbaste
sättet att få det är ju att justera gränsskyddet nedåt. Är regeringen alltså be-
redd att göra det, eller hur tänker man annars göra för att öka konkurrensen
på det här området?
Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta om de konkurrensöverva-
kande myndigheterna kan konstatera att konkurrensen inte fungerar, t.ex.
när man slopar högstprissättningen?
Det är den typen av frågor som jag anser att vi måste få svar på. Vad är
man vidare i övrigt beredd att göra för att kontrollera de informella hinder
som kan möta nya aktörer som vill etablera sig? Är man från regeringens
sida beredd att göra en undersökning av hur livsmedelsindustrin fungerar?
Jag vet t.ex. att lantbrukskooperationen själv har låtit konsultföretag göra
en sådan utredning inför EG-anpassningen.
Jag tycker att det är ett fullt legitimt politiskt intresse att också samhället
gör en sådan utredning för att se hur landet på ett så viktigt område som
livsmedelsförsörjningen är rustat för den internationella utveckling som vi
står inför. Jag hade hoppats att få svar åtminstone på den frågan.
Jag är glad över att jordbruksministern nu så tydligt har sagt att det skall
komma en förbättring av ursprungsmärkningen av livsmedel. Jag hoppas att
den kommer snabbt, för det är ett oerhört angeläget konsumentkrav.
Anf. 55 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag noterar med viss tillfredsställelse att Annika Åhnberg inte
är beredd att gå tillbaka till något regleringssystem och att hon därmed också
medger att det inte går att reglera in nya företag på en fri marknad, utan att
vi i stället måste skapa förutsättningar för sådana företag.
Möjligen har lönsamheten inom jordbruksproduktionen under sen tid inte
varit så hög att den har stimulerat till så många initiativ, i synnerhet inte på
det lokala planet. Strukturen i livsmedelsindistrin har också varit sådan att
den har blockerat många tankegångar som har varit positiva i sig. Jag tror
att det kommer att hända ganska mycket under de kommande åren.
Jag vill vidare beträffande gränsskyddet kopplat till livsmedelsindustrin
och till jordbruket säga att om man i dagsläget skulle sänka gränsskyddet till
en lägre nivå - vi skall notera att det redan i dag är lägre i Sverige än i EG
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
livsmedelspolitik
47
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
livsmedelspolitik
på de flesta produkter - skulle det bara leda till att man slår ut från botten,
dvs. slår ut producenterna.
Livsmedelsindustrin är säkerligen konkurrenskraftig på sikt. Den har en
god teknik och en hög kvalitet, men något för låg effektivitet i ett internatio-
nellt perspektiv. Får man tid på sig kommer man med stor säkerhet att klara
uppgiften.
Både den förra och den nuvarande regeringen har arbetat för att förhandla
fram ett bilateralt avtal med EG, där vi inom vissa kvoter kan handla med
EG utan gränsskydd. Jag anser att det är ett bra sätt att öppna och att börja
träna på att agera från båda håll för att lära sig en hel del om en friare handel.
Jag tycker att denna debatt har visat att diskussionen om livsmedel lever.
Vi har inte alldeles identiska uppfattningar, även om vi var mycket eniga i
1990 års beslut. Jag noterar också med tillfredsställelse att de flesta - det
gäller inte kds, som dock inte var med i beslutet - står bakom att vi skall
fullfölja detta beslut. Naturligtvis får vi inte vara rigida, och det är viktigt att
tala om för dem som inte var med 1990 att vi inte är det.
Vi måste vara medvetna om att en ny situation, med en överenskommelse
i GATT men framför allt inför förestående inträde i EG, måste innebära att
vi inom ramen för den principiella omställningen skall kunna vidta föränd-
ringar som gör att vi inte under de närmaste åren slår ut ett jordbruk som
långsiktigt i ett europeiskt perspektiv är konkurrenskraftigt.
Detta är jordbruksdepartementets och regeringens inriktning, och vi skall
fullfölja dessa tankegångar. Om vi gör det tror jag att svenskt jordbruk och
svensk landsbygd har en given plats i framtiden och att vi skall kunna få till
stånd en positiv utveckling, vilket också är avgörande för att vi i en framtid
kan få fram bra livsmedel till de svenska konsumenterna.
Överläggningen var härmed avslutad.
8§ BordläggningAnmäldes och bordlädes
Propositionerna
1991/92:112 F-skattebevis, m.m.
1991/92:114 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Singapore
1991/92:160 Övergång från hyresrätt till bostadsrätt, m.m.
Motionerna
med anledning av prop. 1991/92:106 Vissa socialförsäkringsfrågor
1991/92:Sf26 av Kent Carlsson (s)
1991/92:Sf27 av Karin Pilsäter (fp)
1991/92:Sf28 av Lena Öhrsvik (s)
1991/92:Sf29 av Göran Magnusson (s)
1991/92:Sf30 av Krister Örnfjäder (s)
48
med anledning av prop. 1991/92:155 Skadestånd för arbetstagares delta-
gande i olovlig stridsåtgärd
1991/92:A13 av Birger Hagård (m)
1991/92:A14 av Ingela Thalén m.fl. (s)
1991/92:A15 av Lars Werner m.fl. (v)
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 18 mars
1991/92:138 av Olle Schmidt (fp) till arbetsmarknadsministern om arbetslös-
heten i Malmöhus län:
Arbetsmarknadssituationen i Malmöhus län är för närvarande ytterst be-
svärlig. Närmare 18 000 personer är öppet arbetslösa. Sammanlagt 56 400
personer var någon gång under januari månad anmälda som arbetssökande
hos arbetsförmedlingarna i Malmöhus län. Av de kvarstående var 11 900
personer engagerade via arbetsmarknadspolitiska insatser i form av arbets-
marknadsutbildning, arbetsmarknadsinstitut, inskolningsplatser och bered-
skapsarbeten.
Arbetslösheten bland ungdomar har ökat kraftigare än bland andra ål-
dersgrupper. Fler än var tionde ungdom i Helsingborg, Bjuv och Malmö går
öppet arbetslösa.
Totalt ligger länets två största städer Helsingborg och Malmö högt över
både länets och rikets genomsnittliga arbetlöshetssiffror. Malmöregionen
dras ju fortfarande med sviterna av den socialdemokratiska regeringens
misslyckade regionalpolitiska satsning på SAAB.
Antalet varsel tyder heller inte på att situationen håller på att förbättras -
tvärtom.
I denna prekära situation är det av yttersta vikt att riksdag och regering
agerar kraftfullt så att planerade statliga investeringar kan tidigareläggas.
Det är därför ytterst förvånande att regeringens nyligen presenterade ”in-
frastrukturpaket” inte inrymmer något projekt inom hela Skåne.
Länsstyrelsen i M-län och länsarbetsnämnden har i en skrivelse till arbets-
marknadsministern föreslagit ett antal delprojekt för omedelbar igångsätt-
ning; t.ex. elektrifiering av Ystadsbanan, diverse vägarbeten bl.a. motorväg
E66 Lund-Gårdstånga, ringled Ystad, ny väg Rausvägen i Helsingborg,
byggande av etapp 2 Ekonomicentrum i Lund samt förbättringar vid Sturups
flygplats.
Men trots att skrivelsen skickats i väg i höstas har ännu ingenting hänt.
Nyligen gjordes en förnyad presentation med likartat innehåll. Totalt räknar
länsarbetsnämnden att de föreslagna projekten skulle ge jobb åt 1 100 årsar-
betare och indirekt sysselsätta lika många.
Regeringen - i synnerhet arbetsmarknadsministern och kommunikations-
ministern - har utlovat omfattande satsningar på infrastrukturen. Investe-
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
49
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
50
ringar i infrastruktur och ökade utbildningsinsatser - som det här handlar
om - får en direkt tillväxtfrämjande inverkan på näringslivet och möjliggör
en god beredskap, i synnerhet för bygg- och anläggningssidan, inför den pla-
nerade byggstarten av Öresundsbron, som länsstyrelsen påpekar i sin skri-
velse.
Under alltför lång tid har statsmakterna behandlat Malmöhus län och
Skåne njuggt. Bilden av Skåne som ”välmågans rågade bord och Sveriges
kornbod” verkar ha bitit sig fast bland centrala beslutsfattare alltför länge.
Skåne begär inte mer av statliga insatser än andra delar av vårt land, men vi
begär en mer rimlig fördelning.
I regeringsförklaringen fastslås att hela Sverige skall leva. Detta måste
också gälla för de södra delarna av vårt land!
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknadsministern föl-
jande:
1. Varför dröjer regeringen med besked om insatser för att mildra arbetslös-
heten i Malmöhus län?
2. Avser arbetsmarknadsministern föreslå tidigareläggning av planerade
statliga investeringar i Malmöhus län?
3. Avser regeringen att ge Malmöhus län med tanke på såväl framtida ut-
vecklingsmöjligheter som den akuta arbetslösheten en likartad bedöm-
ning vad gäller statliga insatser som övriga landet?
1991/92:139 av Catarina Rönnung (s) till finansministern om en kommission
rörande bankernas kreditförluster:
Bankernas befarade kreditförluster uppgår hittills enligt deras egna redo-
visningar till 48 miljarder. Räntegapet har kontinuerligt ökat mycket kraftigt
från 3,75 % 1988 till 6,15 % 1991.
I vissa banker har man trots förluster höjt aktieutdelningen. Fastighets-
spekulanter och andra oseriösa klippare har hållits om ryggen i det längsta.
Helt uppenbart är att småspararna betalar kalaset.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga finansminister Anne Wibble
följande:
Är inte tiden mogen för regeringen att tillsätta en kommission som får i
uppdrag att undersöka huruvida bankerna brustit i det samhällsansvar man
har rätt att kräva?
1991/92:140 av Sten Andersson i Malmö (m) till kommunikationsministern
om EG:s bestämmelser för internationell lastbilstrafik:
För närvarande har EG- och EFTA-ländema egna mått och viktbestäm-
melser för den inrikes lastbilstrafiken. EG har däremot antagit direktiv om
enhetliga bestämmelser gällande för internationell lastbilstrafik.
Enligt uppgift har det inom EG-kommissionen diskuterats om att lägga
fram förslag om framtida enhetliga fordonsbestämmelser också för inrikes
transporter. Förhoppningsvis blir ett sådant förslag inte godkänt av minister-
rådet, men det har ändå orsakat oro bland transportköpare och åkeriföretag
i Sverige.
Institutet för transportforskning har räknat på vad konsekvenserna för
Sveriges del skulle bli om EG:s bestämmelser om fordonsvikt och dimensio-
ner vid internationell trafik i en framtid också skulle gälla för inrikes trans-
porter i EG-EFTA-länderna.
Konsekvenserna blir bl.a. att
- det skulle krävas nästan 50 % fler lastbilar för att utföra samma transport-
arbete,
- ”vägtransportsnotan” skulle bli totalt 20 % dyrare,
- miljön skulle försämras och risken för trafikolyckor öka.
Finns det någon grund för den oro som tyvärr spridits bland vissa av Sveri-
ges åkeriföretag om att EG -EFTA-ländernas internationella regler skall bli
nationella?
1991/92:141 av Lena Klevenås (s) till försvarsministern om värnpliktsvägran:
Behovet av värnpliktiga för utbildning understiger för närvarande och för
överskådlig framtid den årliga krigsdugliga värnpliktskullen. Nyligen av-
bröts dessutom försök med förkortad utbildning, och de värnpliktiga skick-
ades hem med kort varsel. Samtidigt döms andra unga män för värnplikts-
vägran och sätts i fängelse till stora kostnader för samhället och utan hopp
om bättring för dessa s.k. kriminella.
Den pågående pliktutredningen skall utreda hur man i fortsättningen skall
förfara med värnpliktsvägrare av olika kategorier. De nya reglerna förväntas
inte ändra något i sanktionssystemet.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga försvarsminister Anders
Björck följande:
Hur mycket kostade det totalt under 1991 att hålla värnpliktsvägrare i
fängelse i Sverige?
Anser försvarsministern att det var väl använda pengar?
Kommer vi att under 1992 och framöver fortsätta att fängsla värnpliksväg-
rare trots att vi frikallar 40 % av en årskull?
Kan försvarsministern tänka sig att man, i dessa tider av arbetslöshet, inte
inkallar pojkar som har arbete eller studerar och i stället ger förtur till dem
som är arbetslösa?
1991/92:142 av Rose-Marie Frebran (kds) till kulturministern om riks-
antikvarieämbetet:
Regeringen har i olika sammanhang uttryckt grundsynen att samhälleliga
uppgifter bör lösas på lägsta effektiva nivå, dvs. enligt subsidiaritetsprinci-
pen. Detta synsätt är naturligtvis tillämpligt på myndigheterna inom kultur-
området.
Mot denna bakgrund är de av regeringen initierade förändringarna av
riksantikvarieämbetets utgrävningsverksamhet mycket välkomna. Röster
har dock höjts för att en motsvarande översyn bör ske även av RAÄ:s kon-
serverings- och restaureringsverksamhet, eftersom en konflikt lätt uppstår
mellan projektör/entreprenör och verkställarrollen å ena sidan och kontrol-
lörsrollen å den andra.
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
52
Förutom den rent fackmässiga kvalitetskontrollen bör man här uppmärk-
samma kostnadseffektiviteten i de berörda arbetena. Då ämbetet utför arbe-
ten på extern beställning kan det ju dra fördel av den statliga grundfinansie-
ring det åtnjuter. Detta gör det svårt att bestämma var ämbetet egentligen
ligger prismässigt i jämförelse med t.ex. en privat firma inom området.
Kulturmiljövården är en viktig del av kulturpolitiken. Det är viktigt att
den bedrivs på ett sätt som stimulerar till kvalitet och kostnadseffektivitet.
Min fråga till kulturministern är därför:
Är kulturministern beredd att fullfölja de initierade förändringarna med
en översyn av riksantikvarieämbetets olika roller och därmed sammanhäng-
ande problem inom fälten konservering och restaurering?
1991/92:143 av Kristina Svensson (s) till utbildningsministern om högskolor-
nas examensrätt m.m.:
I promemorian Fria universitet och högskolor (DS 1992:1) presenteras en
reformstrategi för universiteten och högskolorna.
PM:n föreslår ett nytt examenssystem med tre generella examina: kandi-
datexamen, magisterexamen och högskoleexamen.
Examensrätten för magisterexamen ställer särskilda kvalitetskrav. Den
bör enligt PM:n få ges av universitet och högskolor med fast forskningsorga-
nisation. Om magisterexamen skall få ges vid andra högskolor bör prövas i
särskild ordning.
Magisterexamen uppnås enligt förslaget efter studier om sammanlagt
minst 160 poäng inom minst två områden. Inom minst ett av ämnena krävs
fördjupade studier omfattande 80 poäng.
I PM:n sägs ingenting om vilken instans som skall pröva vilka högskolor
som skall tilldelas examensrätt för magisterexamen. Vid flera av landets hög-
skolor, utan fasta forskningsresurser, bedrivs kvalificerad forskning.
Flera av de regionala högskolorna har t.ex. forskarutbildning, trots att
dessa högskolor saknar fakultetsorganisation. Kommer dessa högskolor att
få examensrätt för magisterexamen?
Jag vill därför fråga utbildningsminister Per Unckel:
1. Vilka kriterier kommer att vara vägledande för bedömning om en hög-
skola skall tilldelas examensrätt för magisterexamen?
2. Vilken instans kommer att pröva högskolornas examensrätt för magister-
examen?
3. Anser utbildningsministern att fasta forskningsresurser skall tilldelas fler
universitet och högskolor än de som i dag har en fast forskningsorganisa-
tion?
1991/92:144 av Marianne Carlström (s) till justitieministern om liwaktsskyd-
det till särskilt hotade kvinnor:
I budgetpropositionen har regeringen anslagit 10 milj.kr. till försöksverk-
samhet med liwaktsskydd åt särskilt hotade kvinnor.
I en motion under allmänna motionstiden av fyra socialdemokratiska
kvinnor påpekar vi att det vid kvinnomisshandel nästan alltid är klart vem
det är som hotar kvinnan, eftersom gärningsmannen redan har misshandlat
sitt offer. Vi tycker därför att det skulle vara bättre att den som utövar våld
eller hot ställs under övervakning och inte offret. Liwaktsskydd innebär all-
tid en inskränkning i den personliga friheten som kvinnan inte skall behöva
drabbas av. Varför skall inte mannen bevakas? Det vanliga är ju att brotts-
lingen straffas.
Andra former av åtgärder mot gärningsmännen borde prövas innan det är
aktuellt med liwaktsskydd för kvinnan.
Det finns många frågetecken i regeringens förslag, och det ger ingen klar-
het i hur liwaktsskyddet skall organiseras. Frågorna till justitieministern är
många:
Vem skall få skydd? Vilka kriterier skall uppfyllas? Hos vem ansöker man
om skydd?
Hur många kommer att få skydd? Vilka åtgärder planeras för de övriga?
När har man rätt till skydd?
Vem skall vakta kvinnorna? Poliser eller ABAB-vakter?
Kommer frågan upp till behandling i riksdagen eller är det regeringen som
fattar beslut?
Till sist, det här är en försöksverksamhet, vad har ministern för perspektiv
på detta?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 18 mars
1991/92:502 av Charlotte Cederschiöld (m) till statsrådet Bo Könberg om an-
svaret för vården på institutioner:
I pressen har regogjorts för ett tragiskt dödsfall på ett korttidshem i
Malmö. Dödsfallen förefaller ha uppstått på grund av rent slarv. Någon an-
svarig tycks inte heller ha funnits, enligt tidningen. Ansvarsnämnden har ef-
ter fyra års utredning kommit fram till att man vägrar ta upp ärendet till
prövning.
Vilka åtgärder avser stadsrådet vidta vad avser det personliga ansvaret på
vårdinstitutioner?
1991/92:503 av Charlotte Cederschiöld (m) till justitieministern om påföljder
för våldtäkt:
Hovrätten i Nedre Norrland har nyligen sänkt straffet för en våldtäkt med
hänvisning till den tid våldtäkten pågick.
Enligt allmän rättsuppfattning finns knappast något stöd för att anpassa
straffet för våldtäkt efter den tid våldtäkten har pågått.
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att påföljderna bättre anpassas till
den allmänna rättsuppfattningen?
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
54
1991/92:504 av Charlotte Cederschiöld (m) till justitieministern om frågan
om utvisning av utländska medborgare som begår våldtäkt:
Hovrätten i Nedre Norrland har upphävt en utvisningsdom mot en kurd
från Irak, som begått en våldtäkt, med hänvisning till att denne riskerade
förföljelse om han utvisades. Motiveringen skulle innebära att vederbörande
kurd kan begå obegränsat antal upprepade våldtäkter utan att riskera utvis-
ning så länge förhållandena i Irak består.
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att skärpa bedömningen vid utvis-
ning av utländska medborgare som begått våldtäkt?
1991/92:505 av WidarAndersson (s) till statsministern om legalisering av nar-
kotika:
Med anledning av att tjänstemän på statsrådsberedningen uttalat sig posi-
tivt om legalisering av narkotika - främst hasch och marijuana - är det av
stor betydelse att statsministern redogör för sin ståndpunkt i narkotikafrå-
gan.
Är statsministern beredd att ta avstånd från statsrådsberedningstjänste-
männens nyliberala agitation i legaliseringsfrågan?
1991/92:506 av Lars Stjemkvist (s) till civilministern om ungdomars möjlig-
heter till egna bostäder:
De som redan hunnit skaffa sig bra bostäder kommer att klara sig relativt
helskinnade när regeringen avvecklar det generella stödet till de boende. De
som drabbas hårdast är de som i dag planerar att skaffa sig en bostad i framti-
den, dvs. framför allt ungdomar.
De som är unga i dag förväntas utföra stordåd i framtiden. De skall med
hårt arbete betala den statsskuld som tidigare generationer skapat, och dess-
utom förväntas de betala tryggheten och omsorgen för ett ökande antal
äldre.
Jag är övertygad om att ungdomen är beredd att anta dessa utmaningar,
om de ges en rimlig chans till en bra start i vuxenlivet. Det är orimligt att
kräva stordåd och samtidigt utesluta de unga från den standard som de äldre
anser sig ha råd med.
I regeringen finns ett statsråd med särskilt ansvar för ungdomsfrågorna.
Min fråga är:
Vilket besked ger statsrådet till de ungdomar som i dag planerar att skaffa
sig en bostad?
1991/92:507 av Johnny Ahlqvist (s) till socialministern om drogtestning av
anställda:
Under den senaste tiden har det framkommit att många företag vid nyan-
ställning av personal genomför tester för att konstatera om den arbetssö-
kande använder någon form av droger.
Analysen av dessa prover utförs både av seriösa och mindre seriösa före-
tag.
Denna verksamhet lever i ett skymningsland, då det inte finns några regler
för hur detta skall ske.
Vilka åtgärder tänker socialministern vidta för att etiskt och juridiskt reg-
lera denna verksamhet?
1991/92:508 av Lars-Erik Lövdén (s) till kommunikationsministern om Öre-
sundsbron:
Det avtal som ingåtts mellan den svenska och danska regeringen om Öre-
sundsförbindelserna innefattar byggandet av en kombinerad broförbindelse
för såväl järnvägs- som vägtrafik. Avtalet har godkänts av den svenska riks-
dagen och av det danska folketinget.
Miljö- och resursdepartementet har nyligen angett riktlinjer och villkor
för miljöprövningen av projektet. I massmedia har dessa riktlinjer uppfattats
som om departementet nu kräver en förnyad utredning av ett tunnelalterna-
tiv. Stor osäkerhet har uppstått i regionen kring regeringens avsikter. Bety-
dande oro finns för att regeringen nu kommer att fördröja genomförandet
av broprojektet.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till kommunikationsmi-
nistern:
Står regeringen fast vid avtalet med den danska regeringen om att det skall
byggas en broförbindelse för väg- och järnvägstrafik mellan Malmö och
Köpenhamn?
1991/92:509 av Carl B Hamilton (fp) till arbetsmarknadsministern om an-
vändningen av de medel som anslagits för arbetsmarknadspolitiska åtgärder:
För närvarande är det ett hårt tryck på regeringen att vidta sysselsättnings-
politiska åtgärder. Trots att mycket stora och ökande resurser avsatts för så-
dana ändamål så fortsätter arbetslösheten att växa. Det är mot denna bak-
grund särskilt angeläget att säkerställa att befintliga medel används på effek-
tivast möjliga sätt. Det finns en risk att olika myndigheter som har till uppgift
att verkställa politiken uppfattar sig ha ett utgiftsmål, att göra av med an-
slagna miljarder, och därmed förlora ur sikte målet att på ett kostnadseffek-
tivt sätt minska arbetslösheten.
Hur tänker arbetsmarknadsministern säkerställa en god hushållning av för
arbetsmarknadspolitik anslagna medel?
1991/92:510 av Karin Pilsäter (fp) till kommunikationsministern om Inter-
rail-samarbetet:
Tack vare ett gott samarbete mellan de europeiska järnvägsbolagen kan
människor resa på ett billigt och miljövänligt sätt i nästan hela Europa. I Sve-
rige köptes förra året inte mindre än 71 237 Interrail-kort.
Inför 1993 har bl.a. Frankrike, Spanien och Italien ”hotat” att dra sig ur
samarbetet. Vi är alla världsmedborgare och det vore mycket tråkigt om
möjligheterna till att ”tågluffa” i Europa inskränktes.
Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:
Prot. 1991/92:80
19 mars 1992
55
|
Prot. 1991/92:80 19 mars 1992 |
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att verka för att Interrail-sam- 1991/92:511 av Karin Israelsson (c) till statsministern om regeringskansliets Under tisdagen publicerades en intervju med två av statsrådsberedningens I denna intervju menar en av statsministerns närmaste medarbetare att Med kännedom om dessa drogers påverkan av vitala nervfunktioner, är Jag vill med anledning av detta fråga statsministern om vilka åtgärder som 11 § Kammaren åtskildes kl. 15.39. Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 39 (del- av talmannen därefter till sammanträdets slut. Vid protokollet ULF CHRISTOFFERSSON |
/Barbro Karlsson
56
Innehållsförteckning
Torsdagen den 19 marsProt. 1991/92:80
19 mars 1992
1 § Justering av protokoll................................. 1
2§ Svar på interpellationerna 1991/92:102 och 107 om folkbokfö-
ringen ........................................... 1
Civilminister Inger Davidson (kds)
Andre vice talmannen
Sigge Godin (fp)
Jan Erik Ågren (kds)
Karin Israelsson (c)
Torgny Larsson (s)
3 § Svar på interpellation 1991/92:108 om den kommunala kompeten-
sen ............................................. 11
Civilminister Inger Davidson (kds)
Lennart Hedquist (m)
Olle Schmidt (fp)
4§ Svar på interpellation 1991/92:106 om humanitära insatser i Irak 17
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Karl-Erik Svartberg (s)
Berndt Ekholm (s)
Bengt Hurtig (v)
5§ Svar på interpellation 1991/92:103 om hyreslagskommitténs för-
slag till ny hyreslag, m.m............................ 28
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Magnus Persson (s)
Birger Andersson (c)
6§ Hänvisning av ärenden till utskott....................... 31
Ajournering........................................... 32
Återupptagna förhandlingar............................... 32
7 § Aktuell debatt: Regeringens livsmedelspolitik.............. 32
Annika Åhnberg (v)
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Åke Selberg (s)
Bengt Dalström (nyd)
Holger Gustafsson (kds)
8§ Bordläggning....................................... 48
9 § Anmälan om interpellationer
1991/92:138 av Olle Schmidt (fp) om arbetslösheten i Malmö-
hus län........................................ 49
1991/92:139 av Catarina Rönnung (s) om en kommission rö-
rande bankernas kreditförluster..................... 50
57
Prot. 1991/92:80 1991/92:140 av Sten Andersson i Malmö (m) om EG:s bestäm-
19 mars 1992 melser för internationell lastbilstrafik................ 50
1991/92:141 av Lena Klevenås (s) om värnpliktsvägran..... 51
1991/92:142 av Rose-Marie Frebran (kds) om riksantikvarie-
ämbetet....................................... 51
1991/92:143 av Kristina Svensson (s) om högskolornas
examensrätt m.m................................ 52
1991/92:144 av Marianne Carlström (s) om liwaktsskyddet till
särskilt hotade kvinnor........................... 52
10 § Anmälan om frågor
1991/92:502 av Charlotte Cederschiöld (m) om ansvaret för
vården på institutioner............................ 53
1991/92:503 av Charlotte Cederschiöld (m) om påföljder för
våldtäkt....................................... 53
1991/92:504 av Charlotte Cederschiöld (m) om frågan om utvis-
ning av utländska medborgare som begår våldtäkt...... 53
1991/92:505 av Widar Andersson (s) om legalisering av narko-
tika .......................................... 54
1991/92:506 av Lars Stjernkvist (s) om ungdomars möjligheter
till egna bostäder................................ 54
1991/92:507 av Johnny Ahlqvist (s) om drogtestning av an-
ställda ........................................ 54
1991/92:508 av Lars-Erik Lövdén (s) om Öresundsbron..... 55
1991/92:509 av Carl B Hamilton (fp) om användningen av de
medel som anslagits för arbetsmarknadspolitiska åtgärder 55
1991/92:510 av Karin Pilsäter (fp) om Interrail-samarbetet .. 55
1991/92:511 av Karin Israelsson (c) om regeringskansliets syn
på narkotika................................... 56
58
gotab 41157, Stockholm 1992