Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:72 Måndagen den 9 mars
ProtokollRiksdagens protokoll 1991/92:72
Riksdagens protokoll
1991/92:72
Måndagen den 9 mars
Kl. 15.00-15.02
Protokoll
1991/92:72
1 § Meddelande om ändring i sammanträdesplanen
Anf. 1 TALMANNEN:
Med ändring av planen för kammarsammanträden kommer kammaren att
sammanträda för bordläggningsplenum fredagen den 13 mars kl. 9.00.
2§ Ledighet
Talmannen meddelade att Sonja Rembo (m) ansökt om sjukledighet un-
der tiden den 9 mars - den 10 april.
Kammaren biföll denna ansökan.
Talmannen anmälde att Anita Sidén (m) skulle tjänstgöra som ersättare
för Sonja Rembo.
3§ Anmälan om kompletteringsval till skatteutskottet och arbets-
marknadsutskottet
Talmannen meddelade
dels att folkpartiet liberalernas riksdagsgrupp som suppleant i skatteut-
skottet under Kjell Johanssons ledighet anmält hans ersättare Conny Sand-
holm,
dels att moderata samlingspartiets riksdagsgrupp som suppleant i arbets-
marknadsutskottet under Sonja Rembos ledighet anmält hennes ersättare
Anita Sidén.
Talmannen förklarade valda till
suppleant i skatteutskottet
Conny Sandholm (fp)
suppleant i arbetsmarknadsutskottet
Anita Sidén (m) 1
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 72
Prot. 1991/92:72 4§ Justering av protokoll
9 mars 1992
Justerades protokollen för den 25, 26 och 27 februari.
5 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1991/92:106 till socialförsäkringsutskottet
1991/92:155 till arbetsmarknadsutskottet
6§ Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1991/92:111 Statens ansvar för skador som orsakas av polishundar m.m.
1991/92:154 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Österrike
Förslag
1991/92:17 Riksdagens revisorers förslag angående granskningen av de stat-
liga affärskoncernerna
Redogörelserna
1991/92:7 Riksdagens revisorers berättelse över granskningen av Stiftelsen
riksbankens jubileumsfonds verksamhet under år 1991
1991/92:9 Riksdagens revisorers berättelse över granskningen av riksban-
kens verksamhet under år 1991
Konstitutionsutskottets betänkanden
1991/92:KU16 Riksdagens förvaltningskontors förslag om anslag på tilläggs-
budget till statsbudgeten för budgetåret 1991/92
1991/92:KU25 Anslag till allmänna val
1991/92:KU26 Anslag till datainspektionen
1991/92:KU29 Stöd till politiska partier
Finansutskottets betänkande
1991/92:FiU20 Den ekonomiska politiken och budgetregleringen
Skatteutskottets betänkanden
1991/92:SkU16 Anslag till skatteförvaltningen, m.m.
1991/92:SkU17 Anslag till tullverket, m.m.
Lagutskottets betänkanden
1991/92:LU18 Friköp av historiska arrenden
2 1991/92:LU19 Internationella oljeskadefonden
Försvarsutskottets betänkande
1991/92:FöU9 Kemikaliekontroll
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
Trafikutskottets betänkanden
1991/92:TU7 Kommunikationsdepartementet m.m.
1991/92:TU8 SMHI, SGI och statens haverikommission
1991/92:TU9 Transportforskning
Arbetsmarknadsutskottets betänkanden
1991/92:AU5 Anslag till arbetsmarknadsdepartementet m.m.
1991/92:AU6 Rättegången i arbetstvister och anslag till arbetsdomstolen
m.m.
1991/92:AU8 Anslag till jämställdhet
1991/92:AU9 Statlig personalpolitik
7 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 27 februari
1991/92:121 av Ingela Mårtensson (fp) till utrikesministern om kärnvapen-
prov:
Sedan 1963 är endast atomsprängningar underjord tillåtna enligt det par-
tiella provstoppsavtalet mellan kärnvapenmakterna. Underjordiska prov på
mindre än 150 kiloton skulle inte leda till radioaktiva utsläpp hävdade stor-
makternas expertis.
Men enligt ett flertal vetenskapliga rapporter från olika testområden
läcker radioaktiva ämnen ut från provhålen. Dagens Nyheter hade nyligen
ett reportage från den sovjetiska provsprängningsplatsen Semipalatinsk som
skildrar en tragedi av ohygglig omfattning.
Frankrike har sprängt och provat kärnvapen på Moruroa och Fangataufa
i Stilla havet sedan 60-talet trots den polynesiska befolkningens protester.
Frankrike tillåter inte oberoende vetenskapliga studier för att undersöka
eventuellt läckage.
Kärnvapen är politiskt och militärt oanvändbara nu när det kalla kriget
har upphört. De spelade t.ex. ingen roll under Gulfkriget. Vi befinner oss
alltså i en historisk situation då kärnvapenprov inte motiveras av försvars-
skäl.
OSS har beslutat om moratorium för kärnvapenprov under 1992. Alla an-
strängningar bör nu göras för att få de övriga kärnvapenstaterna att också
inställa sina planer på kärnvapenprov.
Utrikesministern har låtit göra en översyn av den svenska nedrustningspo-
litiken. I uppdraget ingick också att ge rekommendationer om dess framtida
utformning. I januari presenterades resultatet i rapporten ”Nedrustningspo-
litik och rustningskontroll i en ny tid”. 3
1* Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 72
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
I rekommendationerna vad gäller kärnvapenprov står att: ”Sverige bör
fortsatt arbeta för en begränsning av kärnvapenproven och på sikt ett full-
ständigt stopp för dessa. Det är dock av yttersta vikt att provstoppsfrågan
inte omöjliggör en förlängning av icke-spridningsavtalet och en förstärkning
av NPT-regimen.”
Mot denna bakgrund skulle jag vilja ställa följande frågor till utrikesminis-
tern:
1. Kommer Sverige att verka för att ett fullständigt provstopp kan komma
till stånd så snart som möjligt?
2. Är den svenska regeringen beredd att ta initiativ till att oberoende veten-
skapliga studier görs vid olika testområden för att bedöma effekterna vid
proverna?
1991/92:122 av Magnus Persson (s) till kommunikationsministern om Väner-
sjöfarten:
Ulf Adelsohn har utrett det statliga stödet till Vänersjöfarten. Utrednings-
förslagen överlämnades till departementet i september och har bemötts posi-
tivt av i princip samtliga remissinstanser.
För Vänersjöfartens framtid är det viktigt att utredningens förslag snarast
genomförs.
Kommunikationsministern aviserar i årets budgetproposition 1991/92:100
bil. 7 att han avser tillsätta ytterligare en utredning om transportalternativ
på Vänern. En bred opinion runt Vänern har uppfattningen att ett fortsatt
utredande, kanske t.o.m. över huvudet på regionens företrädare, skapar oro
och osäkerhet om Vänersjöfartens framtid. Riksdagsledamöter från såväl
opposition som regeringspartier har i riksdagen motionerat om att ingen yt-
terligare utredning bör komma till stånd.
1. På vilka grunder underkänner statsrådet Ulf Adelsohns utredning?
2. Vilken inställning har departementet till Vänersjöfartens framtid?
1991/92:123 av Margareta Gard (m) till utrikesministern om relationerna
mellan Sverige och baltstaterna:
Intresset för den framtida utvecklingen i de baltiska staterna är stort i stora
delar av västvärlden. Så även i Sverige som har många historiska band med
dessa områden.
Det finns dock ett förflutet som sällan berörs i dessa välviljans dagar.
Detta har uppmärksammats i tyska magasinet Der Spiegel (Nr51, 1991-
12-16) som i en initierad artikel om Sveriges förhållningssätt till dessa länder
under rubriken ”Detta är ett öppet sår. Förräderiet mot Baltikum - ett för-
trängt kapitel i Sveriges historia” bl.a. skriver följande:
”Det handlar om guld och utlämnandet av flyktingar, om småaktig kräma-
randa och räddhågad servilitet gentemot en mäktig granne. Det handlar om
förräderi mot självförkunnande ideal, något som de flesta svenskar alltför
gärna vill glömma, i den mån de vet något om detta. Hur det neutrala möns-
terlandet Sverige uppförde sig mot balterna, när dessa till följd av Hitler-
Stalinpakten slukades av Sovjetunionen, hör med sina beklämmande detal-
jer nu som tidigare till hemligheterna i den nyare svenska historien.
Ännu i början av detta år tillbakavisade den socialdemokratiske utrikes-
ministern Sten Andersson bryskt redovisningen av denna politiska belast-
ning. Det är inte till gagn för någon, inte för de baltiska staterna och inte till
nytta för Sverige om man rotar i det förgångna.
Men det är just detta som nutidshistorikerna är ute efter. Därvid måste de
emellertid, som exempelvis Karlis Kangeris vid centralen för baltiska studier
hos Stockholms universitet, ägna stora skärmytslingar med utrikesdeparte-
mentets arkivarier. Dessa håller nämligen efter sekretessens upphörande till-
baka dokumenten. För historiker är det i dag nästan lättare att från sovje-
tiska källor få informationer om de händelser som inte är ärorika för Sverige.
Den 13 juli 1940 fick svenska riksbanken anvisning från den estniska och
den litauiska Centralbanken att överlämna deras i Stockholm deponerade
guldreserv till sovjetiska statsbanken. Estland hade i Sverige 2 908 kg guld
och Litauen 1 250 kg.
I stället för att - som nästan alla andra stater gjorde - spärra guldet och
andra tillgångar, uppdrog statsminister Per-Albin Hansson åt riksbanken att
omedelbart genomföra den begärda transaktionen. Redan den 15 juli var
Moskva i besittning av det baltiska guldet.
På grund av pågående förhandlingar med Ryssland är det bättre att genast
uppfylla detta krav än att senare behöva göra det under påtryckningar, så
motiverade Hansson, folkhemmets ideologiska skapare i den svenska väl-
färdsstaten, sitt handlande.
Stockholm överlämnade då - förutom guldet - även samtliga baltiska far-
tyg som fanns i svenska hamnar. Likaså överlämnades Baltrepublikernas le-
gationer jämte inventarier och arkiv till Moskva.”
Artikeln är inget ärofyllt dokument för Sverige. Det anförs att källinhämt-
ning från utrikesdepartementet inte varit möjlig - trots att sekretesstiden ut-
gått. Måhända kan utrikesdepartementets dokument ge förklaringar som
skulle vara till nytta för historieskrivningen om de blev tillgängliga. En vit-
bok i frågan kan vara en väg att göra upp med Sveriges förflutna gentemot
baltstaterna under andra världskriget. En annan väg är att låta forskarna ta
del av de dokument som inte längre är sekretessbelagda.
Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag till utrikesministern ställa föl-
jande frågor:
Är utrikesministern beredd att medverka till att det behövs utges en vit-
bok om Sveriges agerande gentemot de baltiska länderna under andra
världskriget?
Är utrikesministern villig att medverka till att svenska icke sekretessbe-
lagda dokument i dessa frågor görs tillgängliga för forskare?
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
Prot. 1991/92:72 den 28 februari
9 mars 1992
1991/92:124 av Ulla Orring (fp) till jordbruksministern om rennäringen och
forskningen:
Rennäringen utgör ett viktigt försörjningsunderlag för delar av den sa-
miska befolkningen i landet. Samtidigt är det en icke oväsentlig del av nä-
ringslivet i Norrlands inland. Renskötsel bedrivs inom i stort sett hela Norr-
bottens, Västerbottens och Jämtlands län samt delar av Kopparbergs och
Västernorrlands län.
Utan tvivel kan rennäringen tillskrivas en betydelsefull roll i den regionala
strukturen på samma sätt som jordbruket i glesbygder för övrigt. Dessutom
måste rennäringens betydelse som sammanhållande element för samisk kul-
tur även framhållas.
Med tanke på rennäringens betydelse har de forskningsinsatser som hittills
satsats varit mycket begränsade. Det har länge varit ett önskemål att sam-
manföra forskningsinsatserna till ett gemensamt centrum som borde förläg-
gas till Umeå med renforskningsstationer i både Norrbotten och Västerbot-
ten. Den övergripande målsättningen för ett sammanhållet forskningscent-
rum och forskningsprogram för rennäringen bör vara att skapa ett brett och
samtidigt tillräckligt djupgående kunskapsunderlag för en fortsatt allsidig ut-
veckling av rennäringen.
Renforskningen har alltför länge arbetat under splittrade förhållanden. I
Umeå verkar två universitet - Umeå universitet och Sveriges lantbruksuni-
versitet (SLU) - båda med omfattande forsknings- och utvecklingsarbete.
Det skulle nu behövas byggas ett för de två universiteten gemensamt renfors-
kningscentrum.
De förutsättningarna syns nu helt eliminerade i och med att SLU:s styrelse
beslutat att för sin del avveckla renforskningen. Denna åtgärd kommer att
innebära mycket negativa konsekvenser för rennäringen.
Jag anser i motsats till SLU:s styrelse att rennäringen behöver en egen pro-
duktionsinriktad forskning för att leva vidare. På samma sätt som forskning
sker inom jord- och skogsbruk.
Förbättrad kunskap om renen och rennäringens förutsättningar är nöd-
vändig för den långsiktiga planeringen av renskötseln liksom för andra nä-
ringars utnyttjande av naturresurser inom renskötselområdet.
En sådan kunskap blir också än mer nödvändig i vårt moderna samhälle
för att skapa ökad förståelse mellan samer och övrig befolkning, när det gäl-
ler renskötseln och dess problem.
Men renforskningen är inte enbart en regional angelägenhet utan i högsta
grad även av nationell betydelse. Det får därför inte ske att rennäringen
ställs helt utan egna forskningsresurser.
Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet om statsrådet
ämnar vidta några åtgärder för att säkerställa renforskningen och dessutom
om planer föreligger att satsa på ett renforskningscentrum i Umeå?
1991/92:125 av Peeter Luksep (m) till statsrådet Alf Svensson om handlägg-
ningstiderna vid BITS:
Det svenska samhällets intresse för att bidra med biståndsinsatser till Bal-
tikum har varit mycket stort. Mycket har genomförts med enskilda männi-
skors, organisationers och institutioners egna insatser. Men många har också
önskat stöd av svenska biståndsmedel.
Detta stora intresse är såväl ett glädjande tecken på solidaritet med grann-
folk som ett förhållande som är till stor hjälp i de baltiska ländernas an-
strängningar att förändras efter fem årtionden av förtryck. Men tyvärr har
jag som riksdagsledamot erfarit att många som ansökt om stöd till sina pro-
jekt från BITS inte får besked. De får vare sig ja eller nej. Ett antal har upp-
givit att de har väntat så länge som ett år eller mer. Många har svårt att över
huvud taget få kontakt med BITS. Några som lyckats få kontakt upplever i
stället hur handläggare ständigt byts ut och man får så att säga börja om från
början med allting varje gång.
Att alla projekt inte skall få bistånd och att biståndsmedlen är begränsade
är självklart. Samtidigt är det ett anständighetskrav att de som ansöker om
stöd också skall få ett svar, och detta inom rimlig tid.
Jag vill därför ställa följande frågor:
Hur många ansökningar om bistånd för projekt i Baltikum har inkommit
till BITS under innevarande och föregående budgetår?
Hur många av dessa ansökningar har bifallits, helt eller delvis, resp, avsla-
gits?
Finns det ansökningar som har lämnats obesvarade?
Förekommer det att ansökningar har tagit längre tid att behandla än tre
månader?
1991/92:126 av Pontus Wiklund (kds) till statsrådet Bo Könberg om resurs-
brister i sjukvården:
De medicinska framstegen ger allt större möjligheter att bota eller lindra
sjukdomstillstånd, även upp i allt högre åldrar. Antalet vårdplatser för mera
resurskrävande sjukvård minskar och vårdtiderna blir allt kortare. Gapet
ökar mellan angelägna behov av meningsfull sjukvård och tillgängliga resur-
ser att ge sådan vård.
Vi fördelar vårdresurserna på ett jämlikt sätt. Patientens inflytande över
sin vård är starkt begränsat trots att vi vet att de upplevda behoven liksom
kraven är individuellt mycket olika. Många upplever att de inte får tillräck-
ligt kvalificerad vård eller att vårdtiderna är för korta.
De som får plats i vårdapparaten får vanligen under vårdtiden en mycket
god och kvalitativt högstående vård. Av tradition har vi höga ambitioner.
Om det uppkommer misstanke på medicinska felgrepp eller misstag i vården
är det väl känt att man kan göra anmälan till hälso- och sjukvårdens ansvars-
nämnd eller socialstyrelsen, där en kvalificerad utredning och bedömning
görs.
Den som hamnar utanför sjukvårdsapparaten, mellan dess sängar eller på
för låg vårdnivå har emellertid små möjligheter att få klagomål objektivt
prövade och bedömda.
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
1** Riksdagens protokoll 199U92. Nr 72
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
Det ter sig alltmer anläget att tillskapa ett nationellt organ för sådan verk-
samhet, alternativt att hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd får utvidgade
eller socialstyrelsen fördjupade ansvarsområden.
Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:
Anser statsrådet Könberg att det är angeläget med ett nationellt organ
som granskar och bedömer patienters och anhörigas klagomål på bristande
sj ukvårdsresurser?
den 2 mars
1991/92:127 av Johan Lönnroth (v) till utrikesministern om yrkesförbud i
Tyskland:
Det är helt i sin ordning att den gamla regimens mångfaldiga brott mot de
mänskliga rättigheterna i f.d. DDR prövas och bestraffas i det tyska rättsvä-
sendet.
Men det finns också tendenser till att man i dagens Tyskland inte bara be-
straffar brott, utan också åsikter. I nr 1 1992 av tidskriften Ekonomisk De-
batt (s. 60 - 62) redogör Bo Sandelin för ett fall där en kvinnlig universitetslä-
rare avskedas och förmenas alternativ arbetsplats med motiveringen att hen-
nes tidigare ”uppdrag och funktioner” i SED (det östtyska kommunistpar-
tiet) ”i dag och i framtiden” räknas till hennes ”personliga kännetecken”.
Det ovan nämnda fallet prövas nu rättsligt efter ett överklagande, och
möjligen tvingas myndigheterna mildra beslutet om avsked. Men det finns
flera hundra liknande fall där både lärare inom hela skolväsendet och advo-
kater drabbats av ett liknande yrkesförbud på grund av sina åsikter eller nu-
varande partimedlemskap.
Mot denna bakgrund vill jag fråga:
Vilka initiativ kommer utrikesministern att ta för att uppgörelsen med den
gamla DDR-regimen i Tyskland skall följa ingångna konventioner om
mänskliga rättigheter?
1991/92:128 av Berith Eriksson (v) till justitieministern om förändringar i
rättshjälpslagen:
Syftet med 1973 års rättshjälpsreform beskrivs på följande sätt i proposi-
tionen (1972:4):
”Det ena är att rättshjälp skall kunna utgå i fråga om vatje rättslig angelä-
genhet där behov av rättshjälp föreligger oavsett om ärendet behandlas av
domstol eller förvaltningsmyndighet eller gäller rådfrågning eller biträde vid
förhandling utan att ärendet är föremål för sådan behandling.
Det andra grundkravet är att rättshjälp bör medges i sådan utsträckning
att ingen av ekonomiska skäl hindras från att tillvarata sina intressen i rätts-
ligt hänseende men att var och en skall bidra till kostnaderna för rättshjälpen
efter förmåga.”
Riksrevisionsverket har nyligen avslutat regeringsuppdraget att granska
rättshjälpens effektivitet. I uppdraget ingick också att analysera hur in-
skränkningarna i rättshjälpen slagit rättssäkerhetsmässigt. På denna helt av-
görande punkt nöjer sig utredningen med konstaterandet att ”den övre in-
komstgränsen vid vilken man kan beviljas allmän rättshjälp, varierat mycket
under åren. Detta är en indiaktion på att målen för rättshjälpen inte är abso-
luta. Av bl.a. denna anledning är det inte möjligt att bedöma rättshjälpssy-
stemets måluppfyllelse.”
I RRV:s undersökning konstateras
att ungefär en tredjedel av dem som döms till fängelse saknat offentlig för-
svarare,
att gruppen som är berättigad till rättshjälp blivit mindre än den var 1973,
samt
att enligt uppgifter från Advokatsamfundet timkostnadsnormen i rätts-
hjälpslagen bara är ungefär hälften av vad som betalas på marknaden för
liknande tjänster.
RRV för fram ett antal besparingsförslag som höjda egenavgifter, sänkt
inkomstgräns för möjlighet att erhålla rättshjälp, anskaffande av rättshjälp
vid gemensam ansökan om äktenskapskillnad och att invandrarverkets bud-
get skall belastas med kostnaderna för rättshjälp i asylärenden.
Redan i nuläget finns mycket stora brister i rättshjälpen om syftet är att
uppnå målen med reformen. Marginella förbättringar har genomförts, t.ex.
rätten till målsägandebiträde för våldtagna eller misshandlade kvinnor. Men
det är mycket allvarligt att så stor andel av dem som dömts till fängelse inte
haft offentlig försvarare, att de flesta som direktawisas till länder där allvar-
liga kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer inte får offentligt bi-
träde, att den som tagits i förvar enligt utlänningslagen har rätt till offentligt
biträde först efter tre dygn och att rättshjälpsavgifterna är så höga att den
som har en månadsinkomst på 13 000 kr. har en rättshjälpsavgift på 4 450 kr.
Mot denna bakgrund vill jag fråga om regeringen
1. står bakom målsättningen för rättshjälpsreformen,
2. är beredd att utlova att det i vart fall inte är aktuellt med höjda rättshjälps-
avgifter och/eller höjd inkomstgräns för rättshjälp,
3. redan nu kan avvisa förslaget att invandrarverkets budget skall belastas
med rättshjälpskostnader,
4. kommer att höja timkostnadsnormen i riktning mot den nivå som gäller
på motsvarande marknad för advokattjänster,
5. är beredd att slå fast att det inte är aktuellt att undanta äktenskapsskillnad
efter gemensam ansökan från rättshjälpsområdet,
6. är beredd att avvisa tanken på att föra över rättshjälpen till privata försäk-
ringsalternativ.
den 5 mars
1991/92:129 av Ingela Mårtensson (fp) till utrikesministern om Östtimor:
Indonesien har det senaste året trappat upp våldet mot befolkningen på
Östtimor. I slutet av året genomförde indonesisk militär en massaker på ci-
vila som deltog i ett fredligt sorgetåg i Östtimors huvudstad Dili. Vittnen till
detta illdåd och påföljande övergrepp har därefter systematiskt undanröjts.
Dessa händelser väckte stor uppmärksamhet internationellt och protester
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
hördes från regeringar världen över. Den indonesiska regeringen svarade
med att tillsätta en kommission. Sverige anmodade Indonesien att ”fullfölja
sin planerade undersökning av händelsen snabbt, noggrant och opartiskt. De
ansvariga måste ställas inför rätta utan dröjsmål.”
Den indonesiska undersökningskommissionen lägger nu huvudsakligen
skulden för massakern på deltagarna i tåget. En internationell juristkom-
mitté har följt undersökningen och menar att den inte uppfyller internatio-
nellt erkänd standard vad gäller opartiskhet, tillförlitlighet och teknisk kom-
petens.
I dagarna kommer en internationell demonstration att äga rum på den
plats där de uppemot 180 människorna dödades i massakern.
Brotten mot mänskliga rättigheter har pågått under lång tid i Östtimor.
FN har uttalat att befolkningen själv skall få bestämma om sitt eget öde. EG
har stött ett portugisiskt förslag om förhandlingar mellan representanter för
Östtimor, Indonesien och Portugal. Europas regeringar, som så energiskt
hävdat folkrättens principer på andra håll, har ett ansvar att upprätthålla det
diplomatiska trycket mot Indonesien.
Mot denna bakgrund skulle jag vilja ställa följande frågor till utrikesminis-
tern:
1. På vilket sätt följer den svenska regeringen de rättegångar som snart skall
äga rum med anledning av massakern i Östtimor i november 1991?
2. Kommer den svenska regeringen att ta några initiativ för att folkrättens
principer skall gälla i Östtimor?
den 6 mars
1991/92:130 av Stig Rindborg (m) till kommunikationsministern om lagstift-
ningen om markanvändning för järnväg:
Regeringen har i flera sammanhang klargjort sin ambition att under 1990-
talet genomföra stora investeringar i Sveriges infrastruktur. Betydande delar
av dessa nödvändiga investeringar kommer att göras i transportnätet, sär-
skilt i vägar och i järnvägsnätet.
Regeringen har betonat vikten av att sådana investeringar i stor utsträck-
ning kan påbörjas under den rådande lågkonjunkturen och snabbt färdigstäl-
las. Detta gäller exempelvis Arlandabanan.
Efter att järnvägsnätet reducerats sedan 1940-talet, skedde en omsväng-
ning i utvecklingen i slutet av 1980-talet, vilket markerats i den förda trafik-
politiken sedan dess. Denna omsvängning har tagit sig uttryck som sats-
ningar på snabbtåg, banförstärkningar och dubbelspår.
Dessa satsningar väcker frågor kring gällande lagstiftningsläge. Sedan
1930-talet har Sverige haft en ändamålsenlig väglagstiftning som reglerat rät-
ten att dra väg och ersättningsfrågor i förhållande till berörda markägare.
Denna rätt benämns vägrätt.
Den markrättsliga regleringen av rätten att dra järnväg har däremot varit
begränsad. I brist på särskild lagstiftning har expropriationslagen och delar
av fastighetsbildningslagen tillämpats. Detta har lett till mycket tidskrä-
vande arrangemang.
I ett läge med obetydlig utbyggnad av järnvägsnätet kan det vara en accep-
tabel ordning, trots att den nuvarande lagstiftningen gör regleringen av
markfrågor både tidsödande och omständlig. SJ hemställde emellertid redan
för 17 år sedan om att regeringen skulle ta initiativ till en mer ändamålsenlig
lagstiftning. Frågan aktualiserades åter när satsningarna på spårbunden tra-
fik initierades i den trafikpolitiska propositionen 1987/88:50.
I kommunikationsdepartementet utreddes under 1989 frågan om markan-
vändning för järnväg (Ds 1989:69) och ett förslag till lagstiftning presentera-
des (Förslag till Lag om markanvändning för järnväg). Förslaget kan sägas i
huvudsak innebära att väglagstiftningens vägrätt inom järnvägslagstift-
ningen skulle motsvaras av en banrätt. Denna skulle alltså innebära en rätt
att nyttja marken för järnvägsändamål så länge järnvägen består. Syftet med
lagförslaget var att förkorta genomförandetiden vid järnvägsinvesteringar.
I utredningen motiverades behovet av lagstiftning bl.a. av att:
”Enligt nuvarande lagstiftning erfordras expropriation för att mark, i varje
fall i någon utsträckning, tvångsvis skall få tas i anspråk för järnväg. Expro-
priationsförfarandet är långdraget och kostsamt och innebär att tillstånd i
allmänhet skall sökas hos regeringen. Förfarandet har alltmer kommit att
framstå som belastande för banverket (tidigare för SJ) och regeringskansliet,
samtidigt som ett regeringsavgörande ofta inte är påkallat från rättssäker-
hetssynpunkt. Särskilt erfarenheterna från förberedelserna för Grödingeba-
nan har förstärkt uppfattningen att expropriationsförfarandet inte är ända-
målsenligt för planering och genomförande av angelägna järnvägsprojekt.
Även den nya planlagstiftningen motiverar en översyn av denna fråga.”
Efter remissbehandling av förslaget valde emellertid den förra regeringen
att inte ta några initiativ i ärendet, trots att en mycket övervägande del av
remissinstanserna ställde sig principiellt positiva till en lagstiftning. Denna
passivitet från den socialdemokratiska regeringens sida är att beklaga.
Den borgerliga regeringen har en möjlighet att förbättra situationen. Det
är väsentligt att regeringen nu följer upp sina mycket vällovliga initiativ till
satsningar på infrastrukturen, med initiativ till underlättande lagstiftning.
Kritik kan anföras mot enskildheter i det förslag som utarbetades inom
kommunikationsdepartementet för tre år sedan, vilket också flera remissin-
stanser gjorde. Exempelvis är det ett oeftergivligt krav att den enskilde
markägarens rätt till ersättning inte försämras, liksom att rättssäkerheten
upprätthålls. Ersättningsnivåerna vid expropriation kan också behöva ses
över, så att den enskildes intressen inte blir lidande vid exempelvis denna typ
av infrastrukturinvesteringar.
Det är av stor betydelse att den markrättsliga lagstiftningen är ändamåls-
enlig, eftersom många fastigheter berörs av nya spårsträckningar och av änd-
ringar i det befintliga järnvägsnätet. Frågan bör således behandlas av rege-
ringen utifrån föreliggande förslag och remissvar och en proposition föreläg-
gas riksdagen.
Med anledning av ovanstående vill jag rikta följande fråga till statsrådet
Mats Odell:
Avser statsrådet att ta initiativ till en mer ändamålsenlig lagstiftning av-
seende markanvändning för järnväg?
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
Prot. 1991/92:72 1991/92:131 av Ulf Kristersson (m) till arbetsmarknadsministern om lönega-
9 mars 1992 rantin:
Den s.k. lönegarantin tillkom 1971 för att garantera de anställda möjlighet
att få ut sina lönefordringar om arbetsgivaren kom på obestånd.
Det har på senare tid blivit allt vanligare att lönegaranti används som ett
medel att under en tid driva företag vidare trots att företaget är på obestånd.
Därvid finns risk för att konkurrenssnedvridande fördelar uppstår för det
berörda företaget.
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att lönegarantin inte skall använ-
das i sådant syfte?
12
8 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 27 februari
1991/92:437 av Harry Staaf (kds) till kommunikationsministern om utbygg-
naden av västkustbanan:
Enligt statssekreteraren på kommunikationsdepartementet finns för da-
gen inga möjligheter att diskutera en tidigareläggning av en dubbelspårsut-
byggnad på västkustbanan.
Delar kommunikationsministern den uppfattningen?
1991/92:438 av Christer Lindblom (fp) till näringsministern om innovativ
verksamhet:
Regeringen har signalerat bättre villkor för små och medelstora företag på
olika områden. Det gäller skattelättnader, bättre lånemöjligheter och där-
med bättre möjligheter för riskkapitalförsöijning. Framför allt har dessa åt-
gärder riktats mot redan existerande företag som har behov av investeringar.
Sverige behöver ju också ett nyföretagande baserat på nya produkter.
Min fråga till näringsministern är:
Vad kommer regeringen att göra för att underlätta innovativ verksamhet,
där utvecklingsfasen medför mycket stora kostnader för enskilda uppfin-
nare, innan deras idéer över huvud taget kan omsättas i produktion?
1991/92:439 av Håkan Holmberg (fp) till statsrådet Beatrice Ask om infor-
mation till skolans elever om den nazistiska utrotningen av judar:
Radio Islam bedriver en hets mot judar av ett slag som torde sakna mot-
svarighet såväl i Sverige som i övriga Västeuropa under efterkrigstiden. Den
programansvarige Ahmed Rami har också fällts för hets mot folkgrupp, men
eftersom verksamheten ändå fortsatt har den på nytt anmälts.
Under 1991 utvidgade Radio Islam sin propaganda. Målgruppen är nu inte
bara närradiolyssnare i allmänhet utan också elever i gymnasieskolan. I
sändningen natten mellan 23 och 24 januari 1991 beskrev Rami själv hur han
erbjöd sig att komma till gymnasieskolor för att presentera sitt budskap.
Detta lyckades också vid minst två skolor. Vid en tredje lyckades Rami få
elever att komma till sin studio för ett samtal på temat att förintelsen av 6
miljoner judar under andra världskriget aldrig ägt rum. En gymnasielärare i
Stockholm har den 30 november i en debattartikel i Dagens Nyheter försva-
rat Ramis verksamhet på skolorna.
Mot denna bakgrund vill jag fråga skolministern:
Vilka åtgärder är skolministern beredd att vidta för att tillse att svenska
skolelever får korrekt information om nazismen och den nazistiska utrot-
ningen av 6 miljoner judar under andra världskriget?
1991/92:440 av Jan Bergqvist (s) till statsrådet Bo Lundgren om tillståndet
för SE-banken att förvärva aktier i Skandia:
Den 20 februari avvisade regeringen riksbankens begäran att få ta del av
samtliga omständigheter som ligger till grund för beslutet att ge SE-banken
tillstånd att förvärva aktier i Skandia. Det rör sig om handlingar som i sin
helhet borde ha funnits tillgängliga vid riksbankens prövning av tillståndsfrå-
gan. Det främsta skälet till att riksbanken begärt att få ut dessa uppgifter
är riksbankens behov att ha närmare kännedom om regeringens tolkning av
bankrörelselagen och därmed om grunderna för regeringens överväganden.
Ett ytterligare skäl för riksbankens begäran är att riksbanken, som överva-
kare av det finansiella systemet och som ständig kreditgivare till banker och
”lender of last resort” till kreditinstitut, behöver informera sig om en utveck-
ling där samverkan annonseras mellan landets största affärsbank och landets
största försäkringsbolag. Riksbanken kan med stöd av sekretesslagen se till
att uppgifterna kommer att åtnjuta sekretess också inom riksbanken.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Lundgren:
Varför hindrar regeringen riksbanken att få närmare kännedom om vad
som ligger till grund för regeringens tolkning av bankrörelselagen?
1991/92:441 av Raimo Pärssinen (s) till utbildningsministern om högskolan i
Gävle/Sandviken:
Högskolan Gävle/Sandviken har en mycket besvärlig lokalsituation. En
ny högskolebyggnad är planerad och projekterad.
När tänker regeringen ge klartecken för byggnationen?
1991/92:442 av Hans Karlsson (s) till kommunikationsministern om vägpro-
jekt i Örebro län:
Kommunikationsministern har aviserat en tidigareläggning av vissa väg-
projekt. I Örebro län har vi ett mycket besvärligt sysselsättningsläge. Ar-
betslösheten är avsevärt högre än riksgenomsnittet.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga kommunikationsministern föl-
jande:
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
13
Prot. 1991/92:72 Kommer Örebro län att omfattas av de tidigareläggningar som planeras
9 mars 1992 för vissa vägprojekt?
14
1991/92:443 av Lars Moquist (nyd) till statsrådet Alf Svensson om biståndet
till Nicaragua:
I Expressen den 4 och 5 februari 1992 tar man upp de missförhållanden
som rör biståndet till Nicaragua. SIDA-tjänstemannen Eivor Halkjaer har i
tidningen uttalat sig i frågan. Under den utrikespolitiska debatten lämnade
biståndsministern i replik ett svar till mig med innebörden att uppgifterna i
Expressen inte var korrekta men att dementi inte begärts eller införts.
Biståndsministern beskyllde mig för alltför yviga svängar i Nicaraguafrå-
gan. Jag tror dock att biståndsministern bagatelliserar frågan. Alf Svensson
tycks vara nöjd om representanter för Nicaraguas regering är nöjda. Svenska
skattebetalare kanske inte är lika nöjda.
Min fråga till biståndsministern:
Vad är sanningen i den av Expressen angivna och av mig i utrikesdebatten
relaterade Nicaraguaskandalen?
1991/92:444 av Håkan Holmberg (fp) till kulturministern om avvisning av
personer som ämnar begå brott i Sverige:
Närradiostationen Radio Islam har sedan ett flertal år bedrivit en alltmer
öppen nynazistisk och antisemitisk propaganda i Sverige. Verksamheten har
föranlett riksdagsmotioner med krav på översyn av lagen om hets mot folk-
grupp samt skärpning av närradiolagen. Enligt sändningar nyligen har grup-
pen kring Radio Islam nu också inbjudit en ledande europeisk nynazist och
s.k. historierevisionist, den franske akademikern Robert Faurisson, till Sve-
rige.
Faurisson har under många år hävdat att förintelsen av 6 miljoner judar
under andra världskriget aldrig ägt rum, samt att judarna tjänar pengar på
att sprida ut ”lögnen” om förintelsen. Enligt Radio Islam är detta det bud-
skap han nu skall föra ut också till svensk publik. Faurisson har flera gånger
dömts i fransk domstol för sin antisemitiska propaganda och också vägrats
inresa i Tyskland. Enligt min mening talar allt för att syftet med besöket i
Sverige är att bedriva propaganda som också i vårt land är att betrakta som
brottslig i enlighet med lagen om hets mot folkgrupp.
Mot denna bakgrund vill jag fråga invandrarministern:
Vilka möjligheter finns att använda svensk lag för att avvisa personer som
besöker Sverige i syfte att begå brott här?
1991/92:445 av Leif Marklund (s) till arbetsmarknadsministern om den re-
gionala samordningsgruppen för insatser i Arjeplog:
Den 17 januari 1991 beslutade den socialdemokratiska regeringen att till-
kalla en regional samordningsgrupp för insatser i Arjeplogs kommun.
Gruppens uppgift är att i samarbete med berörda statliga och kommunala
myndigheter m.fl. ta initiativ till och samordna regionala utvecklingsinsatser
i Arjeplogs kommun samt även svara för information till industrideparte-
mentet.
Regeringen bemyndigade chefen för industridepartementet att på förslag
från länsstyrelsen i Norrbottens län utse ordförande och övriga ledamöter
samt experter i gruppen.
Enligt ett departementsprotokoll från den 7 januari 1992 har chefen för
arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Börje Hörnlund, entledigat Per
Dahlberg, Arjeplog, från uppdraget utan motivering och från samma dag
förordnat centerpartisten Per-Gunnar Sundström.
Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga statsrådet:
Av vilket skäl har Per Dahlberg blivit entledigad?
1991/92:446 av Thage G Peterson (s) till statsministern om en internationell
front mot rasism och främlingsfientlighet:
Från socialdemokratisk sida har vi efterlyst regeringsinitiativ på det nor-
diska och internationella planet för att bilda en internationell front mot ra-
sism och främlingsfientlighet.
Jag vill fråga statsministern om han tog upp den ökande rasismen, antise-
mitismen och främlingsfientligheten i Europa i sina samtal med FN:s gene-
ralsekreterare och USA:s president vid sitt besök i USA nyligen.
1991/92:447 av Elisabeth Fleetwood (m) till kulturministern om Vasamuseet:
Enligt uppgifter i pressen har vissa utrymmen i Vasamuseet drabbats av
mögelangrepp.
Med anledning av dessa uppgifter ber jag att till kulturministern få ställa
följande fråga:
Vilka åtgärder avser kulturministern vidta för att medverka till att skynd-
samma åtgärder mot mögelangreppen i Vasamuseet vidtas?
1991/92:448 av Stefan Attefall (kds) till kulturministern om praxis rörande
uppehållstillstånd för missionärer:
Enligt uppgift praktiserar invandrarverket en regel som innebär att missio-
närer som regel beviljas uppehållstillstånd i Sverige för ett år i taget under
högst tre år.
Tidigare kunde missionärer få permanent uppehållstillstånd efter viss tid
i landet. Under 1988 skedde dock en omsvängning och det bestämdes att
missionsarbete i Sverige var av den karaktären att det inte var aktuellt att ge
bosättningstillstånd i vårt land.
Efter ett aktuellt fall i Jokkmokk finns det anledning att uppmärksamma
effekterna av den nu gällande praxisen. En amerikansk kvinna har i tre år
arbetat ideellt i en frikyrkoförsamling. Hennes omkostnader har bekostats
av hennes församlingsvänner i USA. I Jokkmokk har hon varit en stor till-
gång genom sina språkkunskaper och sitt engagemang i barn- och ungdoms-
arbete.
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
16
Min fråga till kultur- och invandrarministern är därför: Vilka motiv ligger
bakom rådande praxis, och är hon beredd att ta initiativ till en förändring av
nu rådande regler?
den 28 februari
1991/92:449 av Marianne Andersson (c) till statsrådet Beatrice Ask om det
nordiska samarbetet i den nya läroplanen för grundskolan:
I direktiven till läroplanskommittén finns inget om det nordiska samarbe-
tet. Det är märkligt i synnerhet som ministerrådet nu tydligt uttalar att ung-
domsarbetet, språkförståelsen och den nordiska identiteten är ett prioriterat
område. Särskilt viktigt är detta inför ett EG-medlemskap.
Jag vill därför fråga skolministern:
På vilket sätt avser regeringen föra in det nordiska samarbetet i den nya
läroplanen för grundskolan?
1991/92:450 av Annika Åhnberg (v) till statsrådet Alf Svensson om katastrof-
insatser till Zambia:
Zambias president Chiluba har förklarat landet som katastrofområde på
grund av den svåra torka, som reducerat årets majsskörd till en tredjedel av
den förväntade. Möjligheter till import av livsmedel finns inte. Zambia är ett
av de värst skuldtyngda länderna i u-världen. Huvudorsaken är det kraftiga
prisfallet på kopparn, som svarar för 85 % av exportinkomsterna. Redan i
oktober slog tidskriften Africa South larm om den hotande svältkatastro-
fen - det förelåg ett akut behov på 50 miljoner dollar för att avvärja den.
Sedan dess har det första flerpartivalet hållits. Den nya regeringen har ut-
fäst sig att utveckla ett demokratiskt styre. Därför är det dubbelt viktigt att
omvärlden nu ställer upp med erforderlig hjälp, för att rädda de fattiga från
svält och säkra en demokratisk utveckling. Behovet av snabba och samord-
nade internationella insatser för att lindra svältkatastrofen är akut. Jag vill
därför fråga biståndsministern:
Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att sådana samordnade interna-
tionella katastrofinsatser snabbt kommer till stånd?
1991/92:451 av Annika Åhnberg (v) till civilministern om ursprungsmärkning
av livsmedel:
Livsmedelsproduktionen i Sverige skiljer sig i många avseenden från den
i Europa. Vi tillåter inte tillsatser och metoder som accepteras i en del andra
länder. Vi ställer högre krav på djurskydd och miljöskydd. Vi har dessutom
en god efterlevnad av kraven. I EG-länderna där tillväxthormoner inte hel-
ler tillåts är kontrollen av efterlevnaden undermålig.
Handeln med livsmedel blir alltmer internationaliserad. Konsumenternas
krav på tillförlitlig information om livsmedlens ursprung måste tillgodoses.
Det är ett oavvisligt krav! Men i dag märks livsmedel som är beredda i Sve-
rige med Sverige som ursprungsland, även om råvaran är importerad. Kon-
sumenterna blir förda bakom ljuset och detta är helt i enlighet med svensk
lagstiftning! Konsumenterna fråntas därmed möjligheten att välja bort t.ex.
kött som producerats med hjälp av tillväxthormoner, under usla villkor för
djuren och med negativa miljöeffekter. Jag vill därför fråga konsumentmi-
nistern:
Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att tillgodose konsumenternas
krav på korrekt information om livsmedel?
1991/92:452 av Tage Påhlsson (c) till statsrådet Bo Könberg om sjukvården
och begreppet färdigbehandlad:
Den s.k. ÄDEL-reformen innebär bl.a. att färdigbehandlade patienter
skall skrivas ut från sjukhusen för fortsatt rehabilitering vid kommunala in-
stitutioner eller i bostaden. Landstingen debiterar kommunerna 1 800 kr. per
dag för patienter som ligger kvar på sjukhuset efter färdigbehandlingsdatum.
På många håll i landet föreligger nu en beklaglig skillnad i tolkningen av
innebörden i begreppet ”färdigbehandlad”. Vid flera sjukhus tolkar man det
hela så att detta skall omfatta även patienter - främst äldre - som är så illa
däran att inget återstår att göra. Följaktligen sänder man iväg patienter som
ligger för döden, ofta till stora praktiska problem för patienter, kommun och
anhöriga, och framför allt till ett ovärdigt skjutsande runt under livets sista
dagar.
Det tycks som om ÄDEL-reformens ekonomiska profil sätter den mänsk-
liga sidan av vården på undantag. Det kan såvitt jag förstår inte ha varit riks-
dagens mening när reformen beslutades att den skulle få effekter av det här
slaget.
Jag förutsätter att regeringen har blivit uppmärksammad på de här be-
skrivna problemen och vill därför fråga biträdande socialministern om rege-
ringen avser att ta initiativ till att lösa de föreliggande tolkningstvisterna mel-
lan landsting och kommuner?
1991/92:453 an Annika Åhnberg (v) till jordbruksministern om avhorning av
kalvar:
Avhorning av kalvar är ett smärtsamt ingrepp. Nödvändigheten av det kan
verkligen ifrågasättas. Enligt 11 § i djurskyddslagen skall veterinär anlitas
vid operativa ingrepp på djur. Detta gäller fr.o.m. den 1 januari 1992 även
avhorning av kalvar, vilket tidigare var undantaget.
I förarbeten till lagen anges att anlitande av veterinär betyder att veterinä-
ren skall vara närvarande då ingreppet görs. Trots detta tolkas nu en synner-
ligen oklar skrivning från jordbruksdepartementet av Svensk Husdjurssköt-
sel Ekonomisk Förening på ett helt annat sätt. Man menar att det som nu
gäller är en sorts generell delegation till utbildade husdjurstekniker. Veteri-
närförbundet delar inte denna uppfattning. Den åberopade departements-
skrivelsen är på inget sätt klargörande. Jag måste därför fråga jordbruksmi-
nistern:
Avser regeringen att vidta några åtgärder för att klarlägga vilka regler som
skall gälla vid avhorning av kalvar?
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 72
Prot. 1991/92:72 1991/92:454 av Ingela Mårtensson (fp) till statsrådet Alf Svensson om världs-
9 mars 1992 mötet om fattiga landsbygdskvinnor:
18
FN:s internationella fond för jordbruksutveckling (IFAD) har i dagarna
arrangerat ett världsmöte om fattiga landsbygdskvinnor i Geneve. IFAD
hade inbjudit ett sjuttiotal fruar till statsöverhuvuden och regeringsledare
från FN-länderna. Avsikten var att dessa skulle söka lösningar på de ökade
problemen för världens fattiga landsbygdskvinnor. Sammankomsten har
kostat FN närmare 600 000 dollar. Ämnet för konferensen är högst angeläget
men sättet att genomföra den är minst sagt uppseendeväckande och har
väckt stor upprördhet.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga:
Avser biståndsministern att i FN reagera mot det sätt på vilket IFAD ar-
rangerat ett världsmöte om fattiga landsbygdskvinnor i Geneve?
den 3 mars
1991/92:455 av Kristina Svensson (s) till utbildningsministern om högskole-
provet:
Det s.k. högskoleprovet för inträde till högskolan visar under en följd av
år en oacceptabel skillnad mellan mäns och kvinnors provresultat. Provet
gynnar män. I förhållande till sina gymnasiebetyg erhåller män i genomsnitt
högre resultat på högskoleprovet. Kvinnor däremot erhåller i genomsnitt
sämre resultat på provet i jämförelse med betyg från gymnasieskolan. Gene-
rellt får män bättre resultat på såväl samtliga delprov som på slutresultatet.
Vilka initiativ avser utbildningsministern att vidta för att högskoleprovet
skall bli mera könsneutralt?
1991/92:456 av Kristina Svensson (s) till statsrådet Alf Svensson om bistånd
till El Salvador:
Inbördeskriget i El Salvador har upphört och ett fredsavtal underteckna-
des i Mexico den 16 januari 1992. Kriget är slut, men fattigdomen är den-
samma som under åratal av inre strider.
Biståndsministern, som var närvarande vid undertecknandet av fredsavta-
let, har vid flera tillfällen utlovat stöd till El Salvador. Den 23 mars kommer
ett förberedande givarmöte att äga rum i Washington.
Jag vill därför fråga biståndsministern:
På vilket sätt kommer Sverige att lämna bistånd till El Salvador?
1991/92:457 av Sven-Olof Petersson (c) till försvarsministern om europeiskt
samarbete mellan värnpliktiga:
Det svenska värnpliktsrådet har hos regeringen hemställt att få medel för
deltagande i kontakter med värnpliktiga från andra europeiska länder.
Denna hemställan har regeringen ej bifallit.
Med tanke på den alltmer ökade internationalisering som sker inom skilda
områden och de ökade kontakter av olika slag samhället i övrigt nu får med
andra länder och intressegrupper är det fattade beslutet märkligt.
Jag vill fråga försvarsministern varför denna hemställan ej har bifallits.
den 4 mars
1991/92:458 av Bertil Måbrink (v) till statsrådet Alf Svensson om El Salva-
dor:
Det internationella givarmötet för El Salvador, som skall hållas i Washing-
ton den 23 mars, blir ytterst viktigt för den fortsatta utvecklingen i landet.
Det måste resultera i sådana utfästelser om bistånd att återuppbyggnaden
säkras. Det är givetvis nödvändigt att båda avtalsparterna kan delta i mötet
som likaberättigade parter. Utan FMLN kan återuppbyggnaden och demok-
ratiseringsprocessen inte genomföras.
Från svensk sida måste det vara en angelägen uppgift att på alla sätt stödja
återuppbyggnaden och fredsprocessen i El Salvador - både med statligt bi-
stånd och genom insatser från enskilda organisationer.
Med hänvisning till vad som anförts vill jag fråga biståndsministern:
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att stödja återuppbyggnaden
i El Salvador och FMLN:s deltagande i givarmötet i Washington?
1991/92:459 av Lars Stjemkvist (s) till utbildningsministern om vuxenpeda-
gogiken:
Den kunskap i vuxenpedagogik, som utvecklats i vårt land, har uppmärk-
sammats internationellt. Inte minst när det gäller att utbilda vuxna med dålig
eller obefintlig skolunderbyggnad fordras en särskild pedagogik.
Linköping har utvecklats till ett vuxenpedagogiskt centrum. Här finns
grundvuxlärarlinjen, folkhögskolelärarlinjen samt ett vuxenutbildningscent-
rum.
I propositionen om lärarutbildningen föreslås att grundvuxutbildningen
ersätts av en påbyggnadskurs. Därmed urholkas den kunskap som finns
inom vuxenpedagogiken.
Mot bakgrund av ovanstående undrar jag hur statsrådet avser att försvara
och utveckla kunskapen inom det vuxenpedagogiska området.
1991/92:460 av Bertil Måbrink (v) till statsrådet Alf Svensson om bistånd till
Kina:
Är det för att den kinesiska regimen respekterar de mänskliga rättighe-
terna som den belönas med svenskt bistånd?
den 5 mars
1991/92:461 av Maj-Lis Lööw (s) till statsrådet Alf Svensson om flykting-
strömmen från Burma till Bangladesh:
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
20
På vilket sätt stödjer Sverige de insatser som behövs för att hjälpa Bangla-
desh att klara flyktingströmmen från Burma?
På vilket sätt stödjer Sverige den bangladeshiska regeringens begäran hos
FN om påtryckningar på den burmesiska regeringen beträffande förtrycket
av minoriteter?
1991/92:462 av Erling Bager (fp) till utrikesministern om hjälp till Kroatien:
Förödelsen är stor i Kroatien efter kriget. Städer och byar har skadats,
många människor är hemlösa. Den kroatiska regeringen har vädjat till väst-
europeiska länder om hjälp med bl.a. nödbostäder. Det är viktigt att vi från
svensk sida på olika sätt medverkar för att lindra den mänskliga nöd som är
omfattande i Kroatien.
Vilka initiativ avser regeringen att ta för att hjälpa Kroatien?
den 6 mars
1991/92:463 av Birgitta Dahl (s) till socialministern om socialdepartementets
information om att starta eget daghem m.m.:
Samtliga anställda på dag- och fritidshem samt studerande på landets för-
skollärarutbildningar, uppenbart även många andra, har i dagarna fått ta del
av broschyrer och ljudband från socialdepartementet. ”Att starta eget dag-
eller fritidshem”. Materialet är producerat av annonsbyråer.
Socialministern litar uppenbarligen inte på marknadskrafterna. Regering-
ens politik leder till att många kommunalt drivna daghem läggs ned. Samti-
digt satsar regeringen statliga medel på en kampanj för privatisering när per-
sonalen hotas av arbetslöshet och många föräldrar och barn förlorat sin da-
gisplats. Så vill man tvinga fram en privatisering människor inte frivilligt väl-
jer.
Jag vill fråga socialministern:
Hur mycket har det kostat att framställa och distribuera de två broschy-
rerna och ljudbandet?
1991/92:464 av Lennart Brunander (c) till statsrådet Alf Svensson om livsme-
delsbistånd till östländer:
I de baltiska länderna liksom i Ryssland är det nu stor brist på mat. Så
kommer det med all sannolikhet att vara även de närmaste åren. Samtidigt
ligger åkrar oanvända i Sverige. Det vore rimligt att svenska bönder fick pro-
ducera mer mat, som genom svenskt livsmedelsbistånd kunde mätta hung-
riga munnar på andra sidan Östersjön.
Jag anser att biståndsministern borde skriva kontrakt med svenska bön-
der, ett kontrakt som går ut på att de odlar mark och producerar livsmedel
som skall användas till svenskt livsmedelsbistånd i stor skala. Enligt min upp-
fattning är det stötande att människor svälter på andra sidan Östersjön, sam-
tidigt som vi i Sverige avstår från att använda de möjligheter vi har att produ-
cera mat.
Jag vill fråga biståndsministern om han är beredd att nu ta initiativ för att
skapa de möjligheter jag här pekat på och för att få till stånd ett kraftigt livs-
medelsbistånd till våra grannar i öster.
1991/92:465 av Annika Åhnberg (v) till utrikesministern om gatubarnen i Rio
de Janeiro:
Mördandet av gatubarn i Rio de Janeiro har ökat. Anledningen är att den
stora internationella miljökonferensen skall hållas där i juni 1992 och att det
därför finns en önskan att kunna uppvisa en så ”ren” och välfungerande stad
som möjligt.
För oss i Sverige och i andra välmående länder kan detta verka helt gro-
teskt - som hämtat från en skräckroman om en framtid där önskan slutgiltigt
segrat. Faktum är dock att det redan i dag är dokumenterat att det mördas
tusentals gatubarn i Sydamerika varje år - vilket i sig är lika monstruöst och
ofattbart som att Rios gator nu ”extrastädas” inför Riokonferensen.
Sverige har här ett dubbelt ansvar - dels som ett drivande land bakom kon-
ferensen, dels som ett land som hittills hållit barnens rättigheter högt - Sve-
rige var t.ex. bland de första länderna att ratificera FN:s barnkonvention.
Jag vill därför fråga:
- Hur avser utrikesministern att agera för att ge Rio de Janeiros gatubarn
bättre alternativ än att bli mördade på grund av Riokonferensen?
1991/92:466 av Hadar Cars (fp) till jordbruksministern om konkurrens mel-
lan producenter av mejeri- och charkuterivaror:
Vad avser regeringen göra för att vi i Sverige skall få en fungerande kon-
kurrens mellan producenter av mejeri- och charkuterivaror?
1991/92:467 av John Andersson (v) till jordbruksministern om det svenska
jordbruket och EG:
En stor fråga för vårt land borde vara hur vårt jordbruk kommer att kunna
hävda sig i ett framtida svenskt EG-medlemskap. När det gäller djuruppföd-
ningen ser en jämförelse mellan EG och Sverige i dag ut som följer:
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
|
EG |
Sverige | |
|
Tillväxtantibiotika tillåts |
ja |
nej |
|
Tillväxthormoner tillåts |
nej |
nej |
|
Halm i grisboxar |
nej |
ja |
|
Burar för smågrisar |
ja |
nej |
|
Mörklagda stallar |
förekommer |
nej |
|
Uppbundna suggor |
vanligt |
nej |
|
Kadavermjöl i foder |
ja |
nej |
|
Salmonella i köttproduktion |
ja |
nej |
|
Gödkalv utan hö |
ja |
nej |
Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga jordbruksministern:
Vilka åtgärder avser jordbruksministern vidta för att det svenska jordbru-
ket inte ska behöva konkurrera på ovanstående villkor i ett framtida svenskt
medlemskap i EG?
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
1991/92:468 a.v Annika Åhnberg (v) till statsrådet Görel Thurdin om Haga-
Brunnsvikenområdet:
Mellan Sverige och Bryssel är avståndet kort anser regeringen. Mellan
Stockholm och Södertälje tycks det oändligt. I en tid när Mälardalen ses som
en sammanhållen region kallas i propositionen om lärarutbildning lärarhög-
skolans placering i Södertälje för ”en perifer lokalisering”. Ologiskt är också
att propositionen dels anger att ”det ankommer dock på de enskilda hög-
skoleenheterna att avgöra olika utbildningars förläggning i regionen”, dels
säger: ”skall förutsättningarna prövas för en omlokalisering av högskolan till
i första hand Brunnsvikenområdet”. Nyligen har regeringen betonat vikten
av naturvårds- och kulturvårdshänsyn i det känsliga området Haga-Brunns-
viken. Man har uppmanat berörda kommuner till samordning och restrikti-
vitet.
För lärarhögskolan finns en alternativ lokalisering, som erbjuder de bästa
möjligheter med avseende på utbildningens kvalitet, närhet till universitet
och framtida expansion - Södertälje!
Jag vill därför fråga:
Avser regeringen omlokalisera flera perifera verksamheter, t.ex. konsu-
mentverket i Vällingby till det känsliga Haga-Brunnsvikenområdet?
1991/92:469 av Ingela Thalén (s) till arbetsmarknadsministern om åtgärderna
mot ungdomsarbetslösheten:
Enligt ett pressmeddelande från arbetsmarknadsdepartementet storsatsar
regeringen mot ungdomsarbetslösheten genom att erbjuda 40000 ungdomar
praktik efter den 1 juli 1992. Detta skall ske inom ramen för befintliga resur-
ser.
Med anledning därav skulle jag vilja ställa följande fråga till arbetsmark-
nadsminister Börje Hörnlund:
Vilka beräkningar ligger till grund för regeringens förslag?
1991/92:470 av Ingela Thalén (s) till arbetsmarknadsministern om arbetslös-
hetsförsäkringens egenavgift:
Enligt uppgift kommer någon ny arbetslöshetsförsäkring inte att genomfö-
ras per 1 januari 1993.
Med anledning därav skulle jag vilja ställa följande fråga till arbetsmark-
nadsminister Börje Hörnlund:
Avser regeringen ändå att föreslå att egenavgiften i arbetslöshetsförsäk-
ringen höjs per den 1 januari 1993?
22
|
9§ Kammaren åtskildes kl. 15.02. |
Prot. 1991/92:72 9 mars 1992 |
Förhandlingarna leddes av talmannen.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Barbro Karlsson
23
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
24
Innehållsförteckning
Måndagen den 9 mars
1 § Meddelande om ändring i sammanträdesplanen............. 1
Talmannen
2 § Ledighet........................................... 1
3§ Anmälan om kompletteringsval till skatteutskottet och arbets-
marknadsutskottet ................................. 1
4 § Justering av protokoll........... 2
5 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 2
6§ Bordläggning....................................... 2
7 § Anmälan om interpellationer
1991/92:121 av Ingela Mårtensson (fp) om kärnvapenprov... 3
1991/92:122 av Magnus Persson (s) om Vänersjöfarten..... 4
1991/92:123 av Margareta Gard (m) om relationerna mellan
Sverige och baltstaterna........................... 4
1991/92:124 av Ulla Orring (fp) om rennäringen och forsk-
ningen ........................................ 6
1991/92:125 av Peeter Luksep (m) om handläggningstiderna
vid BITS...................................... 7
1991/92:126 av Pontus Wiklund (kds) om resursbrister i sjuk-
vården ........................................ 7
1991/92:127 av Johan Lönnroth (v) om yrkesförbud i Tyskland 8
1991/92:128 av Berith Eriksson (v) om förändringar i rätts-
hjälpslagen .................................... 8
1991/92:129 av Ingela Mårtensson (fp) om Östtimor....... 9
1991/92:130 av Stig Rindborg (m) om lagstiftningen om mark-
användning för järnväg........................... 10
1991/92:131 av Ulf Kristersson (m) om lönegarantin....... 12
8 § Anmälan om frågor
1991/92:437 av Harry Staaf (kds) om utbyggnaden av västkust-
banan ........................................ 12
1991/92:438 av Christer Lindblom (fp) om innovativ verksam-
het........................................... 12
1991/92:439 av Håkan Holmberg (fp) om information till sko-
lans elever om den nazistiska utrotningen av judar...... 12
1991/92:440 av Jan Bergqvist (s) om tillståndet för SE-banken
att förvärva aktier i Skandia....................... 13
1991/92:441 av Raimo Pärssinen (s) om högskolan i Gävle/-
Sandviken..................................... 13
1991/92:442 av Hans Karlsson (s) om vägprojekt i Örebro län 13
1991/92:443 av Lars Moquist (nyd) om biståndet till Nicaragua 14
1991/92:444 av Håkan Holmberg (fp) om avvisning av personer
som ämnar begå brott i Sverige..................... 14
1991/92:445 av Leif Marklund (s) om den regionala samord-
ningsgruppen för insatser i Arjeplog................. 14
1991/92:446 av Thage G Peterson om en internationell front
mot rasism och främlingsfientlighet.................. 15
1991/92:447 av Elisabeth Fleetwood (m) om Vasamuseet ... 15
1991/92:448 av Stefan Attefall (kds) om praxis rörande uppe-
hållstillstånd för missionärer....................... 15
1991/92:449 av Marianne Andersson (c) om det nordiska sam-
arbetet i den nya läroplanen för grundskolan.......... 16
1991/92:450 av Annika Åhnberg (v) om katastrofinsatser till
Zambia....................................... 16
1991/92:451 av Annika Åhnberg (v) om ursprungsmärkning av
livsmedel...................................... 16
1991/92:452 av Tage Påhlsson (c) om sjukvården och begreppet
färdigbehandlad................................. 17
1991/92:453 av Annika Åhnberg (v) om avhorning av kalvar. 17
1991/92:454 av Ingela Mårtensson (fp) om världsmötet om fat-
tiga landsbygdskvinnor........................... 18
1991/92:455 av Kristina Svensson (s) om högskoleprovet.... 18
1991/92:456 av Kristina Svensson (s) om bistånd till El Salvador 18
1991/92:457 av Sven-Olof Petersson (c) om europeiskt samar-
bete mellan värnpliktiga.......................... 18
1991/92:458 av Bertil Måbrink (v) om El Salvador......... 19
1991/92:459 av Lars Stjernkvist (s) om vuxenpedagogiken... 19
1991/92:460 av Bertil Måbrink (v) om bistånd till Kina..... 19
1991/92:461 av Maj-Lis Lööw (s) om flyktingströmmen från
Burma till Bangladesh............................ 19
1991/92:462 av Erling Bager (fp) om hjälp till Kroatien..... 20
1991/92:463 av Birgitta Dahl (s) om socialdepartementets in-
formation om att starta eget daghem m.m............. 20
1991/92:464 av Lennart Brunander (c) om livsmedelsbistånd till
östländer...................................... 20
1991/92:465 av Annika Åhnberg (v) om gatubarnen i Rio de
Janeiro....................................... 21
1991/92:466 av Hadar Cars (fp) om konkurrens mellan produ-
center av mejeri- och charkuterivaror................ 21
1991/92:467 av John Andersson (v) om det svenska jordbruket
och EG....................................... 21
1991/92:468 av Annika Åhnberg (v) om Haga-Brunnsvike-
nområdet ...................................... 22
1991/92:469 av Ingela Thalén (s) om åtgärderna mot ungdoms-
arbetslösheten .................................. 22
1991/92:470 av Ingela Thalén (s) om arbetslöshetsförsäkring-
ens egenavgift.................................. 22
Prot. 1991/92:72
9 mars 1992
25
gotab 41077, Stockholm 1992