Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:67 Torsdagen den 20 februari
ProtokollRiksdagens protokoll 1991/92:67
Riksdagens protokoll
1991/92:67
Torsdagen den 20 februari
Kl. 12.00-17.00
Protokoll
1991/92:67
Meddelande om information från regeringen
Anf. 1 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Såsom framgår av föredragningslistan lämnar arbetsmarknadsminister
Börje Hörnlund i eftermiddag information om arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder för ungdomar. Informationen lämnas efter debatten om regeringens
ekonomiska politik.
1 § Anmälan om kompletteringsval till krigsdelegationen och valbe-
redningen
Förste vice talmannen meddelade att moderata samlingspartiets riksdags-
grupp på grund av uppkomna vakanser efter Görel Bohlin anmält Carl Bildt
som ny ledamot i krigsdelegationen och Knut Billing som ny ledamot i valbe-
redningen.
Förste vice talmannen förklarade valda till
ledamot i krigsdelegationen
Carl Bildt (m)
ledamot i valberedningen
Knut Billing (m)
2§ Avsägelser
Förste vice talmannen meddelade att Ingela Thalén (s) avsagt sig uppdra-
get att vara ledamot i socialutskottet.
Kammaren biföll denna framställning.
Förste vice talmannen meddelade attAfona Sahlin (s) avsagt sig uppdraget
att vara ledamot i arbetsmarknadsutskottet.
1
Kammaren biföll denna framställning.
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 67
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar pä interpella-
tioner
3 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 14 februari.
Anf. 2 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Till de båda första interpellationerna finns nu anmälda sammanlagt nio
extra talare.
Eftersom det är önskvärt att vi hinner avsluta alla interpellationsdebat-
terna före de muntliga frågorna kl. 14.30 vill jag vädja till de anmälda talarna
att såvitt möjligt koncentrera sina anföranden i debatten.
4 § Svar på interpellation 1991/92:89 om hemkunskapsämnet
Anf. 3 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Inga Berggren har frågat mig vilka överväganden som ligger
bakom direktiven till läroplanskommittén beträffande hemkunskapsämnet.
Läroplanskommittén skall generellt pröva vilka ämnen som bör ingå i tim-
planen. En sådan analys måste bygga på en bedömning av de krav som bör
ställas dels utifrån skolans ansvar att förbereda eleverna för rollen som sam-
hällsmedborgare, dels utifrån skolans ansvar för att förbereda för fortsatta
studier i gymnasieskolan. Av direktiven framgår också att denna bedömning
skall ske mot bakgrund av en analys av ämnesstrukturen i ett internationellt
perspektiv.
Enligt direktiven bör kommittén utgå från att en garanterad undervis-
ningstid skall anges för vissa ämnen. Dessa har valts ut mot bakgrund av en
analys av de områden som, enligt min och regeringens uppfattning, måste
utvecklas inom dagens skola för att möta framtidens krav. Det handlar då
dels om de krav som bl.a. internationaliseringen ställer, dels om ambitionen
att stärka ämnenas ställning.
Språkprogrammen skall stärkas, vilket innebär att kommittén måste av-
sätta tid för dessa. Valfriheten för både föräldrarna och eleverna skall öka.
Utrymmet för intresseval bör öka i hela grundskolan. Kommittén skall där-
för inom ramen för timplanen avsätta tid för både elevernas personliga val
och för den profilering den enskilda skolan väljer. Detta innebär att det är
nödvändigt att kommittén överväger vilka ämnen som skall vara obligato-
riska för alla, motsvarande gymnasieskolans kärnämnen, och vilka som kan
erbjudas på den tid som avsätts i timplanen för personliga val och för skolor-
nas egen profilering. Avsikten är att denna prövning skall kunna ske relativt
fritt utifrån de resonemang jag tidigare nämnt och, vilket gäller för kommit-
téns arbete i dess helhet, utifrån efarenheter av nu gällande läroplan, resultat
av forskning, utvecklingsarbete och utvärderingar.
Inga Berggren vill i sin interpellation få svar på frågan om vilka övervägan-
den som ligger bakom direktiven om att hemkunskap inte skall få garanterad
undervisningstid. Först och främst är direktiven inte utformade så. Detta är
en möjlighet som läroplanskommittén fått i uppdrag att belysa konsekven-
serna av. Ett viktigt skäl att över huvud taget ha en läroplanskommitté är att
den skall få tänka fritt och klokt. När sedan kommittén redovisar ett förslag
i den ena eller den andra riktningen, får vi läsa deras motiveringar och bilda
oss en uppfattning. Jag vill alltså inte nu föregripa denna analys i annan me-
ning än att konstatera att det nuvarande hemkunskr.psämnets innehåll, om
ämnet inte blir obligatoriskt vid den slutliga bedömningen, till vissa delar då
sannolikt bör ingå i andra ämnen. Jag tänker t.ex. på de nuvarande huvud-
momenten konsumentekonomi och miljö.
Jag vill avslutningsvis också betona att jag har stort förtroende för att ele-
ver och föräldrar kan och vill ta ett större ansvar för utbildningen. Jag är
övertygad om att de kan göra rationella val. Att ett ämne blir möjligt att
välja innebär inte heller att det försvinner från skolan eller att det allmänt
anses mindre viktigt.
Anf. 4 INGA BERGGREN (m):
Herr talman! I dag börjar något nytt! Dels används ”frågetalarstolarna”
för första gången vid en interpellationsdebatt, dels är det premiär för mig att
tala i kammaren.
Jag vill börja med att tacka Beatrice Ask för svaret.
Det är bra att utgå från en garanterad undervisningstid som ett mått på
mängden kunskap som eleverna skall presenteras. Då råder det inget tvivel
om vilket mål som skall uppnås. Att läroplanskommittén har getts utgångs-
punkter för att utveckla dagens skola och för att möta framtidens krav är
också mycket väsentligt. Skolan skall naturligtvis inte vara en isolerad ö i
de snabba förändringarnas tid. Jag delar även så statsrådets uppfattning att
läroplanskommittén skall få tänka fritt och klokt. Inte desto mindre vill jag
redan i detta skede framföra en del synpunkter.
Vi lever i en förändringens och omdaningens tid. Den nya regeringens
strävan att skapa Europas bästa skola ligger därför väl i tiden. I direktiven
till läroplanskommittén slås det fast att det är skolans och föräldrarnas de-
lade ansvar att förbereda barn och ungdomar för rollen som samhällsmed-
borgare. Dock är det skolans huvuduppgift att ge goda kunskaper och färdig-
heter.
Detta är också en syn jag fullt och fast delar.
Funderingar, tankar och frågor - inte bara en utan många - har väckts av
de formuleringar i direktiven där det talas om att ”vissa av de nuvarande
obligatoriska ämnena förs över till de ämnen som kan erbjudas inom ramen
för elevernas personliga val eller inom ramen för den profilering den en-
skilda skolan väljer.” Med stor säkerhet kan påstås att det inte bara är jag
som uppfattat detta som att det finns tankar på att hemkunskap, slöjd och
barnkunskap inte skall ges garanterad tid i den nya läroplanen.
Mitt syfte med denna interpellation är helt enkelt att få i gång en nyanse-
rad och fördjupad debatt i första hand om ämnet hemkunskap.
Varför är det då så viktigt med hemkunskap?
Jo, jag har uppfattningen att det föränderliga samhället kommer att ställa
än större krav på vårt kunnande om kost och hälsa, ekonomi och miljö, i
teori och praktik. När jag talar om vårt kunnande inbegriper jag naturligtvis
både män och kvinnor.
För individen och den stora världen blir grundläggande kunskaper inom
dessa områden allt viktigare. För familjen och den lilla världen är färdigheter
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
som att planera ekonomi, inköp och utföra vardagslivets varierande uppgif-
ter en stor tillgång - inte minst ur perspektivet att förvärvsfrekvensen bland
kvinnor i Sverige är mycket hög. Dessutom har förvärsarbetstiden totalt per
vecka minskat de senaste decennierna. Den dominerande bilden är att friti-
den är hemmets sfär för både föräldrar och barn. Det är också mot hemmet
och aktiviteter hemma som man huvudsakligen orienterar sig, antingen det
gäller arbete eller fritid.
Benämningen hemkunskap kan ge sken av ett enkelt ämnesinnehåll som
lätt kan läras ut. Ingenting kan vara felaktigare. Jag kan dock hålla med om
att det är förknippat med svårigheter att hitta en beteckning som enkelt ut-
trycker vad det handlar om. Kanske ”Home Economics” bättre beskriver
ämnet. För mig handlar det om att eleverna skall få kunskaper om att ratio-
nellt och ekonomiskt sköta hemmet och boendet och om att använda sina
egna och våra gemensamma resurser med förnuft.
Ett annat sätt att fånga in vad saken gäller är att likna varje hushåll vid ett
företag i miniatyr, ett företag som har en viss summa pengar som skall använ-
das på bästa möjliga vis. För detta krävs en allsidig utbildning, där teori och
praktik kompletterar varandra.
För företaget hushållet är det lönande att ha hushållsekonomiska kunska-
per. Det blir viktigt att kunna utnyttja sina resurser. Då menar jag både tid
och pengar och de individuella produktionsförutsättningarna som finns i
företaget. De skall utnyttjas så att de svarar mot prioriterade behov och
önskningar om standard och livsinnehåll.
Fel och onödig konsumtion ger inte bara privatekonomiska bekymmer
utan påverkar både marknaden och miljön. Det är vi som konsumenter som
avgör vilken produktion som efterfrågas och som därmed blir lönsam. Det
är vi som genom våra val av varor påverkar mängden av avfall och sopor. Att
kunna planera ekonomi och inköp sparar tid och pengar åt både hushållen
och samhället. Det är min bestämnda uppfattning. Därför bör utbildningen
i hemkunskap ges garanterad tid i grundskolan.
Anf. 5 INGER RENÉ (m):
Herr talman! Jag tänkte i mitt inlägg riktat till statsrådet Beatrice Ask inte
ta upp betydelsen av motorisk träning i skolan eller hur viktiga de tre äm-
nena barnkunskap, hemkunskap och slöjd är för att föra vårt kulturarv vi-
dare, än mindre dessa ämnens ämnesinnehåll. Jag vet att interpellationen
egentligen bara rör ämnet hemkunskap. Men de synpunkter jag har att föra
fram rör dessa tre ämnen samfällt.
Jag vill, i stället för att gå in på ämnesinnehållet, ta upp dessa ämnens bety-
delse när det gäller inlärning. Det är ju vad det är fråga om i skolan - inte
att lärare skall lära ut, utan att elever skall lära in eller lära sig. Då behövs
fler sinnen än dem man använder när man lyssnar eller när man använder
papper och penna. Man behöver så att säga minneskrokar att hänga upp sina
kunskaper på. Dessa minneskrokar, som gör inlärningen meningsbärande
och begriplig, formas när vi använder lukt, smak och känsel förutom våra
ögon och öron.
Jag anser att alla lärare i grund- och gymnasieskolan i första hand är matte-
och språklärare. Genom att använda språk och matte i sammanhang som
både luktar och smakar och där det dessutom har betydelse för resultatet om
man har läst och räknat rätt, ökar motivationen. Man kan ta på resultatet,
när man har räknat rätt i ett recept och när man har tytt beskrivningen rätt.
Man kan ta på det, lukta och smaka, och kanske erbjuda andra att smaka på
resultatet. Räknar man fel eller läser fel, får man en oätlig soppa i stället för
t.ex. de läckra bullarna. Den felräkningen eller felläsningen går inte att
sudda bort. Självfallet anstränger man sig extra då.
Det eleverna gör i dessa tre ämnen gör de dessutom ofta inte bara för sig
själva. Resultatet kommer också deras kamrater till del. Det är ännu ett skäl
att anstränga sig maximalt.
För språkens, svenskämnets och mattens skull är det av stor vikt att dessa
tre ämnen garanteras tid i timplanen. Det är inte heller en tillfällighet att i
den nya lärarutbildningen kombineras t.ex. matte och hemkunskap eller
matte och franska. Det blir naturligtvis en extra dimension i inlärningen om
man har exempelvis en hemkunskapslektion på franska, där man verkligen
använder språket i dess rätta sammanhang.
Ett annat skäl till dessa ämnens vikt är deras historia. Hemkunskapsämnet
infördes i svenska skolor för snart hundra år sedan. Skälet var familjeekono-
miskt. Det var vid industrialismens genombrott, när familjer flyttade från
landsbygd till stad och både man och hustru arbetade utanför hemmet. De
nedärvda kunskaperna om hushållning blev mer och mer urvattnade. Det
bidrog till att många hem kom att lida av misär. För att ersätta den försvunna
kunskapsöverföringen började man undervisa unga flickor i ämnet hemkun-
skap - förr i tiden var inte jämställdheten så särskilt genomförd. Det var för
att de helt enkelt skulle klara sin och familjens ekonomiska situation.
Skillnaderna mot hur det är i dag är naturligtvis mycket stora. Jag vill ändå
påstå att vi har någonting att lära av dåtidens synsätt.
Stora pengar går i dag igenom våra hushåll. Den förmåga vi har var och en
att hushålla påverkar inte bara den egna familjeekonomin utan också landets
ekonomiska situation.
Jag kan ta ett exempel. För några år sedan satt jag i min kommuns social-
nämnd. Jag tyckte att konsumentverkets normer för hushållskostnader var
mycket höga. Jag lät min familj vara experimentpersoner och försökte leva
efter konsumentverkets normer. Vi var på den tiden fem personer i familjen.
Jag klarade inte det, dvs. jag klarade inte att göra av med så mycket pengar
som jag enligt konsumentverkets normer borde göra.
De kunskaper jag har tycker jag skall komma alla till del. Vi skall alla
känna att vi har makt över vår egen vardagssituation, genom att vi kan klara
av vår vardagsekonomi. För att öka inlärningsmöjligheterna när det gäller
basfärdigheterna att läsa, tala och räkna och för våra familjers ekonomiska
situation hoppas jag att läroplansgruppen kommer fram till att dessa tre äm-
nen är ovärderliga för svenska skolbarn.
Anf. 6 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag tänker inte diskutera enskilda ämnen innan jag har fått
någon analys och något konkret förslag. Jag delar Inger Renés uppfattning
vad gäller vikten av att hitta en formel för ämnesuppsättningen som ger ele-
verna både fakta och möjligheter att tillämpa kunskaperna.
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
Regeringen är väl medveten om att inlärningen ökar när eleverna får ut-
veckla alla sinnen. Det är någonting som präglar direktiven.
Jag vill gärna uppmärksamma riksdagen på att de tre ämnen där vi har
begärt förslag på kursplaner är svenska och matematik, som kan sägas vara
traditionella teoretiska ämnen, och musik, som anses mer praktiskt. Denna
etikettering tycker jag delvis är felaktig. Jag ställer inte upp på indelningen
av enskilda ämnen på schemat i dag.
Man hävdar ett en del ämnen är praktiska och en del teoretiska, men det
är en myt att hemkunskap skulle vara enbart ett praktiskt ämne eller att bio-
logi skulle vara enbart teoretiskt. Hemkunskap innehåller, som en del har
påpekat här, lagstiftning och mycket av teori och faktapluggande, även om
man har tillämpning av olika kunskaper på lektionerna.
Ett ämne som biologi är likartat uppbyggt. Det handlar om faktakunska-
per, men också om t.ex exkursioner och fågelstudier.
Inger René sade att hon har en mängd kunskaper som hon har haft stor
nytta av, och det har vi alla. Men att få med alla dessa moment som obligato-
riska i undervisningen är omöjligt. Den ekvationen kommer inte att gå ihop.
Vi kommer att tvingas göra mycket bestämda prioriteringar när vi så små-
ningom skall införa en ny läroplan. Det brukar inte minst i riksdagen ofta
påpekas att det finns mycket som är viktigt men som inte inryms i skolarbe-
tet. Det är därför som jag menar att man skall vänta på analyserna av läro-
planskommitténs arbete innan man har en bestämd uppfattning.
Anf. 7 INGA BERGGREN (m):
Herr talman! I mitt första inlägg koncentrerade jag mig på de allmänt hus-
hållsekonomiska aspekterna på ämnet hemkunskap. Låt mig nu ta upp frå-
gan om kost och hälsa.
Att sambanden mellan kost och hälsa är stora är väl känt i dag. När det
gäller att förebygga cancer och hjärt-kärl-sjukdomar är denna kunskap vik-
tig. Bästa sättet att åstadkomma beteende- och attitydförändringar är att
föregå med goda exempel, att helt enkelt utföra en handling, i det här fallet
att laga god, spännande och näringsriktig mat.
Grundläggande kunskaper behöver vi alla. Bokstäver måste vi kunna för
att bl.a. kunna skriva våra namn. För att kunna räkna våra pengar måste vi
ha lärt oss siffrorna. Näringsämnen måste vi känna till för att må bra. Så
långt är allt gott och väl, men hur är det med tillämpningen och övningen av
kunskaperna? Låt mig ta ett exempel.
Många tidningar har telefon- eller brevrådgivning, bl.a. då det gäller frå-
gor om mat, kost och ekonomi. Där redovisas erfarenheter av kvinnor och
män som har teoretiska kunskaper och stor medvetenhet om exempelvis
sambanden mellan kost och hälsa, men det som man frågar och undrar över
är hur de egna kunskaperna skall tillämpas - helt enkelt: Hur gör jag? I brist
på färdighetskunskap stillar man sitt samvete genom att gå till hälsobutiken
eller apoteket.
I Beatrice Asks svar kan jag skönja följande tankelinje: om ämnet vid den
slutgiltiga bedömningen inte blir obligatoriskt, kommer sannolikt vissa delar
av hemkunskapen att ingå i andra ämnen. Dessa delar är konsumenteko-
nomi och miljö, som då skulle bakas samman med andra, obligatoriska äm-
nen. Är det rätt uppfattat?
Som jag ser det tappar man under sådana förhållanden helheten och det
naturliga sammanhang där dessa ämnen trots allt hör hemma.
Jag vill ställa ytterligare två frågor. Vilken är statsrådets egen uppfattning
om hemkunskapens framtid? Skall ämnet vara obligatoriskt för alla eller fri-
villigt, grundat på personligt val? Dessutom vore det intressant att höra stats-
rådet utveckla sina tankar om hur den tid bör användas som skall avsättas
för skolornas egen profilering.
Anf. 8 INGER RENÉ (m) :
Herr talman! Jag håller med statsrådet Beatrice Ask om att det är trängsel
på timplanen, men vid en lycklig förening kan faktiskt ett plus ett bli tre. Jag
menar att om två ämnen - och jag nämnde t.ex. franska och hemkunskap -
kan befrukta varandra, vinner man någonting i stället för att förlora någon-
ting. Jag tycker att det skulle vara värdefullt om man undersökte den möjlig-
heten.
Anf. 9 MARIANNE CARLSTRÖM (s):
Herr talman! Beatrice Ask sade i den allmänpolitiska debatten att flera
talare förstorade upp frågan om hemkunskap, slöjd och barnkunskap, som
enligt direktiven bara skulle bli litet närmare belyst. Men det går inte att
komma ifrån att dessa ämnen har pekats ut i direktiven. De är därmed de
enda som regeringen vill ha belysta och som - får man förmoda - kan tänkas
bli frivilliga.
Hemkunskap infördes som ett frivilligt ämne för flickor 1897 och blev obli-
gatoriskt för flickor och pojkar 1950. Man kan se ett samband mellan beho-
vet av hemkunskap och kvinnors yrkesarbete. Om hemkunskap skulle bli ett
frivilligt ämne tar vi ett steg tillbaka, och det gör vi i så fall när behovet av
ämnet är större än någonsin. De flesta av Sveriges kvinnor yrkesarbetar i
dag. Den gemensamma tiden för föräldrar och barn i hemmet är begränsad,
och hemkunskap och s.k. praktiska ämnen gäller inte privatsaker som man
har ansvar för bara i hemmet och som förälder, utan i ämnet hemkunskap
ges kunskaper för vilkas förmedlande det fordras utbildad personal, precis
som i vilket ämne som helst.
De viktiga frågorna här är: Vad är kunskap? Vilken skola skall vi ha?
Vilka människor skall vi ha? Skall vi ha en elitskola med stark segregation
eller en skola för alla, som ger en bred kunskap som bas för fortsatta studier
och ett bra liv?
Det har diskuterats en hel del om vilka ämnen som är praktiska eller inte.
Det är inte vad vi kallar hemkunskap som är det viktiga, utan innehållet och
undervisningssättet. Kombinationen av praktiskt och teoretiskt arbete för-
bättrar inlärningen på ett sätt som man borde ta efter i andra ämnen.
Dessutom ligger undervisning i hemkunskap i ett block, vilket gör att ele-
verna hinner tränga in i ämnet. Också detta borde man ta efter vid schema-
läggningen i skolan. Kombinationen av praktiskt och teoretiskt illustreras
bra i följande kinesiska ordspråk: Det jag hör, det glömmer jag, det jag ser,
det kommer jag ihåg, det jag gör, begriper jag.
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
Undervisningen i hemkunskap har som mål att utbilda elever till kompe-
tenta beslutsfattare i frågor som rör deras vardagsliv. Det är förmågan att
hantera vardagsbesluten, att ha kontroll över sin och familjens vardag, som
bygger upp självkänslan och leder till personlig frihet som har direkt inver-
kan på utvecklingen i samhället.
Hemkunskap skall ge kunskap på många angelägna områden: privat eko-
nomi, resurshushållning, miljö, kost och hälsa samt naturligtvis jämställd-
het. Det handlar om kunskap som de traditionella akademiska ämnena har
mycket svårt att erbjuda. Om det här ämnet skulle försvinna som obligato-
riskt ämne, skulle Sveriges elever förlora viktiga kunskaper. Vi behöver
kreativa, skapande människor för att bli konkurrenskraftiga i EG-samman-
hang. Det räcker inte med språkkunskaper. Teknisk-praktisk kunskap är
viktig för att utveckla personligheten, och därför måste detta ämne även i
framtidens skola vara obligatoriskt.
Anf. 10 STINA GUSTAVSSON (c):
Herr talman! När jag läser svaret på interpellationen om hemkunskapsäm-
net i grundskolan blir jag en aning förbryllad. Skolministern talar i svaret om
att möta framtidens krav, bl.a. internationaliseringen. Så långt har skolmi-
nistern rätt, men jag anser att skolministern gör en något felaktig bedömning
om hon enbart lyfter fram språkämnena.
Vad hjälper aldrig så goda språkkunskaper om man inte har goda kunska-
per i frågor som rör vardagslivet? Morgondagens samhälle kräver handlings-
beredskap i just vardagslivet. När t.o.m. EG:s utbildningsministrar i en reso-
lution säger att konsumentundervisningen skall ingå i den obligatoriska skol-
undervisningen, med syftet att skapa ekonomiskt ansvariga konsumenter i
det nya Europa, skall Sveriges skolelever få sina grundkunskaper i ämnet
hemkunskap försämrade!
När nära en fjärdedel av vår totala konsumtion går till mat är det inte
längre givet att grundskolans läroplan skall ge eleverna kunskaper om livs-
medlens inköp, om deras användning och om deras betydelse för folkhälsan!
Ämnet hemkunskap vill jag benämna som ett tvärvetenskapligt ämne.
Här kan elever på ett praktiskt sätt tillämpa andra inlärda fakta som mate-
matik, biologi, kemi och svenska språket, och inlärningsförmågan i de teore-
tiska ämnena kan förbättras. Men det handlar också om den privata ekono-
min, hushållning med resurser, miljö, kultur och jämställdhet. Många fors-
kare menar också att den praktiska tillämpningen är det allra bästa sättet att
åstadkomma såväl beteende- som attitydförändringar.
För att klara den arbetsintensiva situation som många hushåll befinner sig
i gäller det att kunna kombinera yrkesarbete och hemarbete på ett så vettigt
sätt som möjligt. Här är vardagskunskaperna mycket väsentliga.
Det skulle vara olyckligt om hemkunskapen skulle få den placering på
rangskalan som jag tycker mig utläsa av skolministerns svar, nämligen att
vissa delar av hemkunskapen sannolikt får ingå i andra ämnen eller bli frivil-
ligt ämne. Gör man så, har man verkligen klassat ner inhämtandet av var-
dagskunskaper.
Till årets riksdag har en lång rad motioner väckts om hemkunskapen i
grundskolan. Det tycker jag vittnar om att det finns ett brett stöd i Sveriges
riksdag för att hemkunskap skall tilldelas garanterad tid på grundskolans
schema. Eftersom jag har den förhoppningen att skolministern tillhör de ly-
hördas skara, vill jag säga att skolministern omgående bör vidarebefordra
dessa signaler till den arbetande läroplanskommittén.
Anf. 11 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Först och främst blir jag litet arg. Som yrkesarbetande
kvinna med små barn känner jag mycket väl till vilken vikt vardagsproble-
men har. Jag är också alldeles övertygad om att min son och andra unga män
och kvinnor behöver mycket kunskap på det området.
Marianne Carlström tog upp det förhållandet att de flesta kvinnor i dag
arbetar. Det är riktigt. Det är också riktigt att kvinnor i dag är mer välutbil-
dade än tidigare. Därför tror jag att de tillsammans med barnens fäder och
barnen själva har förmåga att i någon liten utsträckning välja vilka moment
och ämnen som skall ingå i barnens utbildning. Om det gäller det ämne som
vi nu diskuterar eller något annat får vi återkomma till, men jag tror att det
är rimligt att ha den uppfattningen att moderna människor - föräldrar, barn
och ungdomar - inte behöver riksdagens beslut om varje timme på schemat.
När vi diskuterar obligatorium och frivillighet som princip, är det ju inte
sagt att obligatorium och frivillighet behöver gälla generellt under skoltiden.
Det kan gälla vissa delar av utbildningstiden. Läroplansarbetet omfattar -
som jag hoppas att alla är medvetna om - grundskola, gymnasium och kom-
vux. Det är ett ganska vidsträckt område, om man så säger.
Stina Gustavsson var förbryllad över mina slutsatser i direktiven. Jag vill
bara påpeka att direktiven inte är någonting som jag har fantiserat ihop. Det
är regeringen som har antagit direktiven, och i regeringen ingår även center-
partiet. Jag tror att det finns många uppfattningar om ämnen och vad inne-
hållet borde vara i den framtida läroplanen. Det är därför regeringen har
valt att ge kommittén mycket vida ramar, så att vi skall få ett så bra underlag
som möjligt att diskutera utifrån.
Jag tror att det är viktigt att man i den diskussionen inte tror att jag skriver
ner mina egna personliga idéer om ämnen. Jag tänker inte heller stå här i
talarstolen och säga vad jag tycker om än det ena, än det andra ämnet. Jag
tror att det skulle uppfattas som att skolministern har en bestämd uppfatt-
ning, och det vore helt fel.
Såsom också har framförts i den här diskussionen, är min uppgift att
lyssna - på forskning, vetenskap, experter, riksdagsledamöter och allmän-
het - innan jag lägger fram en proposition för riksdagen. Så mina personliga
uppfattningar avslöjar jag nog bara hemma.
Anf. 12 STINA GUSTAVSSON (c):
Herr talman! Jag förstår mycket väl hur skolministern måste agera. Men
jag förstår också att det ändå är skolministern som ger övriga i regeringen
signaler om hur ett direktiv skall utformas.
Jag måste säga att jag efter det senaste inlägget från vår skolminister är
väldigt glad över att riksdagens ledamöter i så stor utsträckning har reagerat
när det gäller hemkunskapsämnet och även slöjdämnet. Jag förstår att vi be-
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
10
höver agera, om det också i framtiden skall finnas obligatoriska ämnen som
heter t.ex. hemkunskap och slöjd.
Anf. 13 MARIANNE CARLSTRÖM (s):
Herr talman! Beatrice Ask blir upprörd såsom yrkesarbetande, får vi
höra, och anser att alla i dag är så välutbildade att de inte behöver ha hem-
kunskap som obligatoriskt ämne. Jag blir förbluffad över det, för här handlar
det om ett ämne som har stort stöd ute bland människor. Det gäller ett om-
råde där det fattas kunskaper hos väldigt många.
I höstas kunde man läsa i tidningarna att till de yrken som har en framtid
hör dietist. En dietist får gripa in så att säga när skadan redan är skedd. I
hemkunskap handlar det om förebyggande arbete när det gäller kosten, hus-
hållens ekonomi, osv.
Människors möjligheter att vara välutbildade är också hotade. Även i det
fallet handlar det om utbildningsdepartementets budget.
Här är det också en fråga om skillnader i kunskapssyn, i synen på hur man
inhämtar kunskaper. Jag har som hushållslärare flera gånger råkat ut för ele-
ver som matematiskt kan skriva tre fjärdedelar, men de vet inte vad tre fjär-
dedels deciliter är. Man kan inte flytta hemkunskapen till matematiken, men
man kan praktisera matematik i hemkunskap, och man kan praktisera
svenska där. Jag anser att alla Sveriges elever behöver den här kunskapen.
Anf. 14 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):
Herr talman! Mot bakgrund av talmannens uppmaning kommer jag att
koncentera mitt anförande, men jag vill ändå visa att det finns de som vill
utveckla möjligheterna till valfrihet och individuell utveckling mer än vad
statsrådet har gjort.
På det här området som på så många andra är det viktigt att öka valfrihe-
ten och i all synnerhet mångfalden. Det är inte självklart att allt skall förbli
vid det gamla. Tiden är begränsad, och på något sätt måste man ge plats för
det nya. Skolan måste anpassas till förändringarna i samhället och på arbets-
marknaden. Statsrådet är på rätt väg - men gå längre!
Låt inte bara hemkunskap, barnkunskap och slöjd omfattas av det mera
moderna och individanpassade tänkande som nu växer fram! Läroplansut-
redningen bör pröva varje ämne, dvs. hur många timmar och hur mycket
kunskaper som kan göras frivilliga. Vaije verksamhet som vill vara aktuell
och som vill kunna anpassas till tiden måste omprövas, förnyas och ändras.
Lägg till nytt, ta bort mindre aktuellt, disponera om! Hur skall man annars
få plats med det nya och kunna anpassa sig till efterfrågan och behov?
Självklart skulle de flesta ämnen bli kvar i obligatorisk form vid en sådan
prövning, men ställning skall ändå alltid tas till varje verksamhetsplanering,
precis som man gör när man verksamhetsplanerar i privata sektorn.
Min utgångspunkt är att elevens goda sidor bör få utvecklas och förstär-
kas, och det sker bäst genom att man ger utrymme för det vederbörande är
duktig på. Då stärks självförtroendet, det blir en bättre individuell insats,
det blir högre kvalitet på den kollektiva insatsen, och det blir högre inkoms-
ter för såväl individ som samhälle.
En individuell anpassning till eleven måste innebära att elever kan ha
ganska olika scheman. Vi är alla olika. Vi har olika preferenser, olika ut-
vecklingsmöjligheter. Statsrådet går i rätt riktning, men även musik och
teckning kunde få vara frivilliga, som jag ser det, och kanske även vissa kun-
skaper över basnivå i vissa andra ämnen, under förutsättning att eleven vida-
reutvecklar sina bästa områden.
Det är också viktigt att eleverna har goda möjligheter att utveckla förmå-
gan att använda sina händer, att tillverka något, att se någonting konkret
växa fram. Det ger de flesta människor tillfredsställelse. Varför tvinga den
som är duktig i slöjd att syssla med musik, om vederbörande är helt omusika-
lisk och inte har någon motivation att ta till sig undervisningen? Nej, ta vara
på människors egen kreativitet! Låt dem utveckla sina goda sidor! Framti-
dens spjutspetsar är inte stöpta i samma form.
Anf. 15 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Skolministern säger i sitt svar att det är viktigt att lärome-
delskommittén får tänka fritt och klokt. Ja, det tycker jag också att den
borde få göra. Därför tycker jag att det är mycket oklokt av ministern att
peka ut just ämnena hemkunskap, slöjd och barnkunskap på det sätt som
skett i direktiven. Jag vill därför att ministern redovisar vad det är som ligger
till grund för detta ställningstagande. Vad är det för forskning som säger att
detta skulle leda till ett bättre resultat i dagens skola?
Sedan har ministern också vid ett flertal tillfällen och i olika debatter fak-
tiskt uttryckt sin personliga ståndpunkt när det gäller andra delar av skolan
i dag. Nu säger ministern att det inte är hennes uppgift att redovisa sina per-
sonliga synpunkter. Men det var, hoppas jag, en personlig synpunkt från mi-
nistern när hon uttalade att det är dags att sätta betyg på eleverna redan i
lågstadiet. Det uttalandet, tillsammans med den debatt som har förts i dag,
tyder på att skolministern behöver specialundervisning i hur elever fungerar
och hur undervisningen bedrivs i dagens skola. Lärare och övrig personal
som arbetar ute i dagens skola och som dagligen träffar barn gör en helt an-
nan bedömning än vad ministern gör.
Herr talman! I förrgår fick jag ett brev från en grupp lärare i Sundsvall.
Anledningen till att de skrev till mig var regeringens nya direktiv till lärome-
delskommittén. De framhåller i sitt brev att de inte vill ha en skola som kom-
mer att tillverka robotmänniskor utan känsla för kultur, skapande och krea-
tivitet. De uttrycker också i sitt brev stor och stark oro för att en skola utan
dessa tre ämnen, som är föremål för dagens debatt, kommer att bidra till en
utslagning av de mer praktiskt inriktade eleverna.
Jag vill verkligen instämma i Inger Renés beskrivning av vikten av att just
dessa tre ämnen får vara med vid inlärningen. All forskning visar ju att ele-
verna behöver både praktiska, estetiska och mer teoretiska ämnen för sin
allsidiga utveckling. Därför tycker jag och många med mig att det är ett steg
tillbaka att göra dessa tre ämnen - slöjd, hemskunskap och barnkunskap -
frivilliga. Modern hjärnforskning visar också att båda hjärnhalvorna måste
vara med för att vi skall få kreativa och harmoniska människor.
Herr talman! Inom de ämnen som är föremål för dagens debatt har det
under årtionden framgångsrikt arbetats med könsrollsfrågor. Tas hemkun-
skap, slöjd och barnkunskap bort som obligatoriska ämnen, spolieras detta
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
11
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
12
arbete. Och vad säger jämställdhetsministern Birgit Friggebo, skolminis-
terns regeringskollega, om detta?
Skolministern har i andra sammanhang uttalat sig om vikten av att vi beva-
rar våra kulturtraditioner. Menar skolministern att direktiven till läroplans-
kommittén underlättar detta?
Till sist, herr talman! Skolministern säger att regeringen har höga ambitio-
ner när det gäller utbildningen. Läroplansdirektiven och regeringens bud-
getproposition talar dock ett annat språk. Det står helt klart att regeringens
ambition och talet om Europas bästa skola inte gäller alla elever.
Anf. 16 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Jag håller med statsrådet om att det är viktigt att själv kunna
ta ett större ansvar för sin utbildning och sitt ämnesval. Men nu är det ju så,
att vissa ämnen har högre status än andra, varför man kanske också behöver
ha en viss fingervisning för att kunna välja.
Arbetet i hem och familj, och med barn, har inte hög status i vårt sam-
hälle. Kvinnor eller män som har valt att vara hemma och helt ta hand om
sina barn får t.ex. i dag ingen ATP, och förlorar ofta rätt till ATP-år. Ändå
är den nära omsorgen så viktig. Detta gäller också i en barnfamilj där båda
föräldrarna förvärvsarbetar och inte har den tid eller möjlighet som de kan-
ske önskar att ägna åt hushållsarbete.
I vilken situation en människa än hamnar i livet är det därför viktigt att ha
en basal konsumentkunskap, inkl, kunskap om sambandet mellan kost,
hälsa och miljö, dvs. hemkunskap. Sådan kunskap handlar också om kultur-
tradition och jämställdhet, och behöver därför också i fortsättningen vara
en viktig del av undervisningen i grundskolan. För att kunna värdera fakta,
kritiskt granska larmrapporter om bl.a. olika tillsatser till livsmedel, luftför-
oreningars påverkan på animala och vegetabila födoämnen, och för att
kunna inse konsekvenserna av beslut om ämnens gränsvärden för skadlig på-
verkan, är det nödvändigt att få en handlingsmodell - så att man vet hur man
skall ställa sig till olika varor och det informationsutbud som sköljer över
oss.
För att hitta i dagens och morgondagens stora utbud av varor, som bl.a.
inträdet i EG kommer att medföra, är det också viktigt att ha konsument-
kunskap. Och för de människor som skall ta över och vidarebefordra sam-
hällets funktioner och kulturella traditioner är det av stor vikt att ha en bas-
kunskap om de områden som berör det nära arbetet i hem och familj. Det
kan handla om överlevnad.
I ämnet hemkunskap finns arbetsglädje. Där kan eleverna i teori och prak-
tik koordinera sina kunskaper i matematik, datorteknik, biologi, miljö och
annat. Kreativitet, motorik, koncentrations- och koordinationsförmåga trä-
nas på ett naturligt sätt i det ämnet. I hemkunskap lär sig barnen också att
själva klara av sina vardagssituationer, vilket är en viktig kunskap när föräld-
rarna t.ex. förvärvsarbetar. Det är också värdefullt att senare ha med sig
denna kunskap ut i vuxenlivet. Ämnet hemkunskap är viktigt.
Försök har visat att intresse och förståelse för måltidernas sammansätt-
ning har ökat avsevärt, när elever med t.ex. datorns hjälp har gjort pris- och
näringsberäkningar. I hemkunskap kan eleverna medvetandegöras och kon-
kret praktisera hushållning med resurser. De får också insikter i det egna
ansvarets betydelse för att förbättra miljön.
Det är viktigt att förmedla den svenska matkulturen till både invandrare
och svenskar, liksom det även är viktigt att svenska barn och ungdomar lär
känna invandrarnas matkultur. I ämnet hemkunskap möts olika kulturer.
För att man skall förebygga ohälsa - cancer, hjärt- och kärlsjukdomar -
är det betydelsefullt att också sambandet kost-hälsa belyses. Av bl.a. den
anledningen behöver eleverna ha grundkunskaper om våra vanligaste råva-
ror och livsmedel, och hur de tillagas. Hemkunskapsläraren är en nyckelper-
son i skolans och samhällets folkhälsoarbete.
Att göra hemkunskap till ett frivilligt ämne skulle kanske visa eleverna
att skolan och samhället ger det ämnet en lägre dignitet än de obligatoriska
ämnena. Detta får i sin tur konsekvenser för samhällets syn på traditionellt
kvinnoarbete, jämställdhet och kultur. Att föra över ämnet hemkunskap till
gruppen av frivilliga ämnen, som de nya direktiven för läroplanskommitténs
arbete föreslår, vore kanske inte så lyckligt. Det skulle också kunna få konse-
kvenser för människornas attityder, liv och hälsa.
Herr talman! I det fortsatta läroplansarbetet är det viktigt att se på ämnet
hemkunskap i många dimensioner.
Anf. 17 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! Det finns mycket i det Beatrice Ask nu sade och som hon
tidigare har sagt och skrivit som jag till 100 % ställer upp på. Det gör att jag
utgår från att det måste ha gått en rysning genom kroppen när en tidigare
partikollega från Stockholm här anförde sin människosyn och sin kunskaps-
syn.
Jag instämmer i det Beatrice Ask har sagt, nämligen att direktiven inte är
styrande i riktning mot att dessa ämnen inte skulle vara obligatoriska. Ett
misslyckat pressmeddelande har givit anledning till den debatt som har före-
varit. Man kan tänka sig att detta misslyckade pressmeddelande nu ändå styr
diskussionen och de överväganden som läroplanskommitténs ledamöter
måste göra.
Den svenska grundskolan har en klar ambition att lära för livet. Den är
inte bara till för att förbereda för högre studier, utan den skall förbereda för
det verkliga livet. Eleverna skall utveckla sin hjärna, sina känslor och ut-
vecklas socialt, kulturellt och motoriskt. I detta totalperspektiv är slöjd,
hemkunskap och barnkunskap ämnen som behövs för att eleverna skall
kunna leva livet.
Man lär eleverna att förstå och hantera sin vardagsverklighet. Dessa äm-
nen inbjuder, som många talare här har sagt, på ett naturligt sätt till labora-
tioner och praktiskt arbete. De är också utmärkta för att förebygga och bryta
de könsrollsmönster som trots allt finns.
Till detta vill jag lägga elevernas egen kunskap om vad den egna kroppen
behöver. Det lär de sig också i hemkunskapen. I dag är det så illa att det finns
rapporter från skolhälsovården som säger att t.o.m. pojkar har järnbrist.
Det har aldrig hänt förut.
Järnbrist har på grund av menstruationer osv. varit en flicksjukdom. I dag
visar en folkhälsorapport att pojkar har järnbrist. Detta vill man härleda till
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
13
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
14
att de äter för dåligt och vet för litet om vad den egna kroppen behöver. Det
säger också folkhälsogruppen i sin rapport, och det bör vara ett argument
som kan vägas in i läroplanskommitténs diskussion.
När pressdiskussionen har varit het har Beatrice Ask vid något tillfälle sagt
att alla viktiga ämnen inte behöver vara obligatoriska. Nej, det håller jag
med om. Men jag vill då veta vilka andra ämnen Beatrice Ask tänker på. Är
det möjligt att göra något språkämne icke-obligatoriskt, att göra matematik
icke-obligatoriskt eller något annat viktigt ämne?
Jag tycker det är bra att vi allihop har respekt för läroplanskommitténs
obundna arbete. Men Beatrice Ask har ändå i sitt svar i dag tafsat litet grand
på den respekten. Hon säger, att även om ämnet inte blir obligatoriskt vid
den slutliga bedömningen, bör konsumentekonomi och miljökunskap kunna
täckas. Det är väl ändå ett ställningstagande som statsrådet gör?
Till sist. Det finns en sentens som lyder: Att lära utan att göra är som att
älska utan att röra.
Anf. 18 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Elvy Söderström sade: Skolministern har minsann uttalat sig
om sin personliga uppfattning i andra frågor, exempelvis betygsfrågan. Det
är alldeles riktigt. Jag har kanske också lärt något av det och om de svårighe-
ter som uppenbarligen finns att lyssna när jag markerar att det är en uppfatt-
ning som jag själv har och att regeringen har sagt någonting annat. Det fun-
gerar inte, och därför måste jag försöka att hålla mig till vad regeringen har
sagt. Det kommer inte att vara enkelt, eftersom skolan är ett vittomfattande
fält.
Det är viktigt att vi får en öppen och fri läroplansdebatt där olika synpunk-
ter kan komma fram i arbetet utan att det uppfattas som att jag har en
mycket bestämd uppfattning om det ena eller andra.
Sedan till könsrollsfrågorna, som jag anser oerhört centrala. Det är ett av
skälen till att vi i direktiven till läroplansarbetet har markerat att det är nöd-
vändigt att analysera om det ligger någonting i det forskare säger, att vi bl.a.
i naturvetenskap och teknik borde arbeta något tidigare med flickorna. Det
finns en del skrivningar som visar att vi tar det här på allvar.
Dessutom har vi en annan problematik som jag hoppas att riksdagen är
intresserad av, nämligen det faktum att flickor inte hörs lika bra i skolan och
att de inte ges lika mycket tid. Det finns mycket att göra här.
Elvy Söderström har helt fel när det gäller kulturarvet. Det står mycket
om kulturarvet i direktiven.
Jag skall läsa innantill: Skolan verkar i en värld där kunskaps- och infor-
mationsmassan förändras snabbt. Det ställer höga krav på skolans flexibilitet
och variation. Men det kräver också att större vikt läggs vid kunskaper som
är beständiga över tiden som språk och matematik samt de kunskaper som
bygger upp elevens egen identitet i hembygden, det svenska språket och kul-
turarvet i vid mening. - Det står att detta behöver få en framträdande plats
i undervisningen osv. Det här är ingenting som regeringen har glömt bort.
Margitta Edgren frågar om min syn på vilka ämnen som bör vara obligato-
riska resp, frivilliga. Egentligen önskar jag att vi kunde nöja oss med att tala
om att människor skall lära sig läsa, skriva och räkna samt vissa andra mo-
ment och att det är obligatoriskt. Sedan skulle man ha krav på vissa ramar
och på att vissa typer av ämnen skulle ingå, men att man hade mycket stor
valmöjlighet. Det tycker jag vore idealet. Men jag tror att det är mycket
svårt att komma så långt med den organisation som skolväsendet har.
Jag vet att de flesta mycket kunniga pedagoger som i dag lyckas bra med
sina elever inom klassens ram ger elever mycket vida möjligheter att välja
moment och arbeta på det sätt som passar den enskilde eleven. Då lyckas
man mycket bättre.
De ämnesföreträdare som nu lutar sig tillbaka och tror att det bara är fråga
om slöjd, hemkunskap och barnkunskap som man eventuellt kan diskutera
att göra till tillvalsämnen bör nog vakna så snabbt som möjligt. De behöver
också delta i diskussionen och presentera vad de undervisar i och på vilket
sätt de vill utveckla dessa ämnen.
Anf. 19 INGA BERGGREN (m):
Herr talman! Låt mig nu göra en liten utblick till andra sidan jordklotet,
närmare bestämt till Japan. Vi jämför oss från och till med Japan. Det kan
gälla utvecklingen inom elektronikens område eller produktiviteten. Ibland
möter man också påståenden om att vi som människor har vissa likheter.
Dessutom är förvärvsfrekvensen i Japan, precis som i Sverige, hög för kvin-
nor.
Vart vill jag nu komma med detta? Jo, det är intressant att konstatera att
man i Japan just nu står i begrepp att införa obligatorisk utbildning i ”Home
Economics” för både pojkar och flickor på gymnasienivå. Varför det? Jo, i
Japan har man kommit fram till den slutsatsen att ”Home Economics” är
viktig för dagens ungdomar.
Undersökningar har nämligen visat att ungdomar är dåliga på ”homema-
king” och att det finns skillnader mellan pojkar och flickor. Flickorna klarar
sig bättre än pojkarna eftersom de tidigare har läst hemkunskap medan poj-
karna inte har gjort det. Efter hand som förvärvsfrekvensen hos kvinnorna
har stigit, har det inte funnits utrymme att få kunskaperna i hemmet. Det
kanske är någonting för oss i Sverige att fundera över.
Flera gånger under den senaste tiden och även i dag har statsrådet tagit
upp frågan om de tekniska ämnena. Statsrådet har poängterat att dessa äm-
nen kanske kan tidigareläggas, och då speciellt för flickor. Det är intressant.
Det tycker jag att man skall pröva. Varför då inte också diskutera möjlighe-
ten att låta flickor börja tidigt med de tekniska ämnena samtidigt som poj-
karna börjar med hemkunskap? Det kan i mångas öron tyckas befängt. Med
detta vill j ag ha sagt hur oerhört viktigt det är att värna om den rätta balansen
och prioriteringarna mellan obligatoriska och frivilliga ämnen.
För mig gäller det då att man skall rusta för framtiden när det gäller dagens
skola, på det sättet att man skall förbereda de unga för de snabba förändring-
arna och internationaliseringen. Jag tror att det är många i Sverige i dag som
välkomnar de högt ställda ambitioner som den borgerliga regeringen har ut-
talat om att skapa Europas bästa skola. Många i vårt avlånga land anser
också att det bör vara en självklarhet att det skall ges utrymme för att i
grundskolan utbilda både språkkunniga, självständiga människor och kun-
niga konsumenter, som också är miljömedvetna individer.
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
15
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
16
Anf. 20 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):
Herr talman! Min grundinställning är att människor mer skall kunna på-
verka sin utbildning. Jag anser således att de som vill ha mer slöjd, barnkun-
skap och hemkunskap skall ha möjlighet att få det. Det är valfrihet, Margitta
Edgren. Det gäller att ge människor information om de olika ämnenas bety-
delse.
Det är rent oförskämt att påstå att mitt anförande, som går ut på att den
enskilde individen i högre grad än i dag skall kunna påverka sin utbildning,
skulle vara ett uttryck för en underlig människosyn. Tvärtom vill jag ge den
enskilde individen mer inflytande. Antingen hade Margitta Edgren svårt att
följa med, eller också delar hon synen att politikerna även fortsättningsvis
skall fatta detaljbesluten över de enskilda människorna. I båda fallen är hon
att beklaga.
Den anda som regeringsförklaringen innehåller - dvs. ökat inflytande för
individen över sitt liv - är uttrycket för en uppfattning som jag delar, och det
vore roligt om folkpartiets representant stämde in.
Anf. 21 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Det var bra att ministern så snabbt kom till insikt om att det
inte går att sätta betyg på lågstadiet. Det finns ett ordspråk som säger att
man lär så länge man lever, och ibland brukar jag säga att man lär så länge
man har elever. Detta är mycket positivt. Jag hoppas att insikten kommer
lika snabbt om vikten av att dessa tre ämnen som vi i dag diskuterar får vara
kvar.
I fråga om kulturarvet håller jag med ministern om att detta är oerhört
viktigt, och jag vill understryka att ministern har uttalat sig om detta vid ett
flertal tillfällen. Jag kan berätta att det är just i ämnena slöjd och hemkun-
skap som man på ett praktiskt och teoretiskt bra sätt kan arbeta med att föra
kulturarvet vidare. Man jobbar t. ex. med gamla traditioner, tillverknings-
metoder och sådant i ämnet slöjd.
Jag fick inte klart för mig hur det var med jämställdhetsarbetet, och minis-
tern kanske kan passa på att fråga jämställdhetsminister Birgit Friggebo vad
hon anser om vikten av att ha kvar dessa tre ämnen för att värna jämställdhe-
ten.
Anf. 22 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! Det fanns mycket om valfrihet i statsrådets inlägg som jag
naturligtvis håller med om, och det gäller även till viss del drömmen om sko-
lan. Men det är utopiskt att tro att små barn i första klass skall kunna ta ställ-
ning till om de vill ha samhällskunskap eller historia. Det är en dröm, och
frågan är om den ens är angelägen att göra till verklighet - jag är mycket
tveksam till det.
Valfriheten skall öka, och jag är glad för att jag fick veta att det inte bara
är barnkunskap, slöjd och hemkunskap som är mål för diskussionen om till-
val eller obligatorium.
Herr talman! Till Charlotte Cederschiöld vill jag säga att jag inte fattar
dåligt - såvitt jag har förstått hittills under min 50-åriga levnad. Jag vill bara
att vi tar den diskussionen sedan. Den människosyn som Charlotte Ceder-
schiöld gav uttryck för i sitt anförande innebär bl. a. att den som i småskolan
inte har musiköra skall välja bort musik. Där finns ingenting av dynamik,
ingenting av process, dvs. ingen tro att man kan förbättra sig över tiden. Den
som är duktig i ett ämne skall alltså bli ännu duktigare, och den som är dålig
i ett ämne skall fortsätta livet igenom att vara dålig på det. Jag delar inte den
människosynen.
Anf. 23 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Får jag avslutningsvis säga att jag uppskattar det enorma in-
tresse som finns här i salen för åtminstone en del av de ämnen som man i våra
skolor undervisar i. Jag ser fram mot flera diskussioner om andra ämnen, då
inte minst utbildningsutskottets ledamöter kommer att känna sig styrkta av
att få höra olika synpunkter och få olika idéer på det här området, när de så
småningom skall börja behandla förslagen till en ny läroplan.
När det gäller hemkunskap vill jag påstå att jag vid det här laget vet
mycket om just det ämnet - liksom om slöjd och andra ämnen - och därför
säger jag att också andra ämnesföreträdare bör presentera sina ämnen på ett
bra sätt för parlamentariker av alla de slag.
Jag vill bara kort påpeka för Elvy Söderström att jag inte sade att jag har
ändrat min personliga uppfattning, men jag har insett att det ibland kan vara
bättre att avstå från att framföra den om regeringen har en annan uppfatt-
ning. Det är uppenbarligen mycket svårt för alla att inse att det kan finnas
en differens där, men jag tycker att det är självklart. Det finns de som tycker
att det är konstigt att fyra partier inte tycker lika jämt och ständigt, och ännu
konstigare att enskilda människor har olika uppfattningar. Jag har lärt mig i
politiken att rikedomen är att man inte alltid tycker lika men att man arbetar
sig fram till en gemensam uppfattning och står för den i det praktiska arbetet.
Jag tror inte heller att man kan ha fritt val i första klass. Det är inte så
mycket att välja på där, utan huvuddelen av tiden ägnas åt de grundläggande
färdigheterna. Men det är viktigt att även de yngsta barnen får känna att de
kan påverka undervisningen. Glädjande nog visar de undersökningar som
har gjorts att barn i de första klasserna uppfattar att de har möjlighet att
påverka, men det blir klent ställt med det när de blir litet äldre. Det är en
synpunkt som finns med i läroplansdirektiven från regeringen, nämligen att
elever i takt med stigande ålder och mognad skall få ett ökat inflytande och
ansvar för sina studier. Det är det som är anledningen till att vi nu brottas
med försök att ge eleverna litet tid som de har möjlighet att förfoga över. Jag
tror att det är oerhört angeläget att vi har en vital och intensiv diskussion
om hur detta skall åstadkommas. Jag ser, som sagt var, fram mot fortsatta
debatter.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 67
|
Prot. 1991/92:67 20 februari 1992 |
5 § Svar på interpellation 1991/92:96 om en aktiv kamp mot rasismen |
|
Svar på interpella- |
Anf. 24 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp): Herr talman! Thage G Peterson har frågat statsministern om en alternativ Sedan Thage G Peterson framställde sin interpellation den 31 januari läm- I de uttalanden som regeringen gjort vid dessa tillfällen har det gjorts klart Sedan dess har dessutom statsministern bl. a. framträtt i TV söndagen den Regeringen avser självfallet att även i fortsättningen aktivt följa det som Anf. 25 THAGE G PETERSON (s): Jag har ställt en interpellation till statsminister Carl Bildt, där jag frågar Det är således en interpellation till Carl Bildt som person. Det är därför Svaret på min interpellation hade kunnat vänta tills Carl Bildt hade kom- Det är, herr talman, heller inget ovanligt att en statsminister överlåter in- |
18
rarpolitiken i stort. Om jag hade velat ställa en interpellation om detta hade
jag kanske ställt den till Birgit Friggebo.
Jag menar, herr talman, att det är nonchalant av Carl Bildt att inte själv
svara.
Det är ledsamt att Carl Bildt inte tar chansen att skingra dimman kring sin
egen person om var han står i de här frågorna. Många är undrande över hans
bristande engagemang och hans låga profil. Många är undrande över hans
bristande glöd när han talar om rasismen och invandrarfientligheten. Och
det gör många människor osäkra när landets statsminister uppträder osäkert
när han talar med omskrivningar och bortförklaringar, ja närmast bagatelli-
serar dessa allvarliga frågor.
Statsministern fick släpas fram till TV för att hålla ett tal till nationen. Det
var innehållsmässigt ett mycket bra tal, som jag på flera punkter blev glad
över. Jag är helt säker på att Carl Bildt saknar varje form av sympati för
rasism, antisemitism och främlingsfientlighet. På den punkten har jag ingen
som helst undran. Men jag har faktiskt mött många som är oroliga för att
statsministern nu anser att han har gjort sitt; talat färdigt i de här frågorna.
Det uteblivna svaret på min interpellation, hans uteblivna personliga ställ-
ningstagande, tyder tyvärr på detta!
Jag är naturligtvis glad och tacksam för att regeringen nu äntligen börjat
att agera mot rasism och främlingsfientlighet. Men Birgit Friggebos mycket
korta budskap i dag antyder att regeringen nu anser sig ha gjort tillräckligt.
Men det tycker inte jag! Därför kvarstår min fråga riktad till Carl Bildt per-
sonligen: ”Är statsministern beredd att ta ledningen för en aktiv kamp - inte
alternativ kamp som Birgit Friggebo återger det - mot rasismen och invand-
rarfientligheten i Sverige?” Jag är tacksam om kulturministern vill framföra
den till honom när han kommer hem.
Vi har alla ett ansvar för att bekämpa rasism och främlingshat. Ingen enda
demokrat i vårt land har fått fribrev från den uppgiften. Vi måste reagera
med kraft och ge klara och entydiga besked om var vi står. Ingen skall få leva
i okunnighet om, att vi inte accepterar att rasism och främlingshat får breda
ut sig ännu mer i vårt land.
Det är ovärdigt vår demokrati att vissa av våra medborgare tvingas leva i
skräck och oro. Det känns djupt deprimerande att polisen - trots att man,
som man säger, gör allt för att klara av mordet, överfallen och våldet - inte
har gjort några framsteg. Vi får därför inte vara främmande för att ge polisen
extra resurser.
Vi måste slå tillbaka mot de lögner och halvsanningar som sprids mot in-
vandrare och flyktingar, men också ta debatten med dem som sprider lög-
nerna. Det behövs en dialog också med dem.
Vi måste benämna våldet och trakasserierna med de rätta orden: det är
inget annat än rasism och ett hat mot människor som inte ser så svenska ut
som vi. Vi får inte vara rädda att gå en match mot dem som sprider lögner,
fördomar och förakt. Det är, herr talman, i ledningen för detta renhållnings-
arbete jag vill se landets statsminister.
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
19
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
20
Anf. 26 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Också jag hade sett fram emot att nu, när vi fått litet ytterli-
gare perspektiv på den senaste tidens händelser, få en diskussion med Carl
Bildt.
Det innebär inte att jag inte uppskattar att få diskutera dessa frågor med
Birgit Friggebo, som egentligen skulle ha svarat på en interpellation som jag
har ställt i dag, men som besvaras senare av justitieministern. Men anled-
ningen till att jag tycker det är viktigt att ytterligare diskutera med statsmi-
nistern är att han i den debatt Birgit Friggebo hänvisar till undviker att ta
upp frågorna om rasism och rasfördomar och undviker att göra klara fördö-
manden av dessa tendenser. Han föredrar i stället att tala om våld, illdåd och
om viss förföljelse, som han inte explicit talar om som rasistisk eller präglad
av rasfördomar.
Jag skulle också ha velat ta upp med honom att han säger att han tror att
en påverkan av detta inte är en fråga om lagar, utan gäller debatt och dialog
och den information som kan finnas. Han säger på ett annat ställe: Det är
min bestämda övertygelse att främlingsfientliga attityder kan bekämpas bara
genom fri och öppen debatt, genom ökad kunskap om vår egen och andra
länders histora och kultur.
Detta är alltför återhållsamma ställningstaganden och innebär en bagatel-
lisering av den situation som varit i vårt land och som fortfarande råder och
av händelseutvecklingen.
Jag tycker det finns all anledning för Birgit Friggebo, som nu har uppgiften
att tala på statsministerns vägnar, att yttra sig om detta.
Den andra frågan jag hade velat ta upp med statsministern är denna: Är
regeringen, och framför allt då statsministern, beredd att på hög nivå ta in-
ternationellt initiativ för att bekämpa främlingsfientlighet och rasism, nyna-
zism och högerextremism? Är han beredd att ta ett intitiativ för att få till
stånd en gemensam och mer generös flykting- och invandrarpolitik i hela
Europa?
Det är bra att det är Birgit Friggebo som är här i dag, eftersom jag vill
erinra om att Birgit Friggebo, och inte minst Bengt Westerberg, under oppo-
sitionstiden gång på gång krävde initiativ på den här höga nivån. Hur ställer
sig Birgit Friggebo i dag till att man tar ett sådant initiativ? Jag tycker att det
skulle vara verkningsfullt i den här situationen.
Jag skulle vilja ta upp några andra frågor med Birgit Friggebo. Först gäller
det handläggningen av flykting- och invandrarärendena. En förbättrad och
snabbare hantering kan ske bl.a. genom att invandrarverket befrias från alla
utlänningsärenden som inte kan prövas efter enkel handläggning. I likhet
med vad som skett genom införandet av utlänningsnämnden, bör även en
särskild första instans upprättas för ärenden av detta slag som fordrar en mer
ingående utredning.
Det är, och har varit, mycket olyckligt när det gäller skapandet av främ-
lingsfientlighet att invandrarverket för många framstått som en instans som
står i motsatsställning till asylsökande och invandrare, i stället för att vara
det verk som skall vara aktivt och positivt för invandrarnas och flyktingarnas
inpassning i det svenska samhället.
Det är välkommet att regeringen föreslagit ett anslag på tio miljoner för
att motverka rasism och främlingsfientlighet. Av allt att döma lades det här
förslaget fram på ett tidigt stadium, före den senaste och allvarligaste utveck-
lingen. Tycker Birgit Friggebo att detta är ett tillräckligt belopp med hänsyn
till den mycket allvarliga akuta situationen? Vi är en del socialdemokrater
som tycker att det med hänsyn till den senaste utvecklingen borde vara be-
tydligt högre.
Anf. 27 LARS MOQUIST (nyd):
Herr talman! Till att börja med tycker jag att det är märkligt att de båda
föregående talarna är så indignerade över att kulturministern svarade på in-
terpellationen. Jag tycker att Birgit Friggebos svar skall tillmätas samma dig-
nitet som om statsministern lämnat svaret. Annars är det ju nästan en form
av diskriminering av kulturministern.
Orden invandrare och invandring har under det senaste året fått en värde-
laddad negativ innebörd för många människor. Det borde inte vara så. Fler-
talet människor i vårt land har mycket balanserade uppfattningar i invand-
rarfrågan. Galningar, liksom människor med avvikande värderingar och be-
teenden har det alltid funnits, även i civiliserade samhällen. När värderingar
och åsikter leder till trångsynthet mot dem som är annorlunda eller, ännu
värre, när de leder till kriminella handlingar skall vi självfallet fördöma och
beivra detta. Men mot kriminella hjälper sällan upplysning eller allmän de-
batt. Här måste polis och rättsväsende se till att vi alla kan känna den trygg-
het som ett rättssamhälle skall ge.
Herr talman! Interpellanten Thage G Peterson skräms, liksom jag, av det
våld vi ser i samhället - inte minst under senare tid mot invandrare. Men
Thage G Peterson tycks anse att det mesta av den invandrarfientlighet som
han beskriver, skulle kunna botas med hjälp av att ”ledande personer för det
officiella Sverige gör klara och entydiga deklarationer mot främlingshatet”.
Vidare säger Thage G Peterson att våldet mot invandrare är en skamfläck
på Sverige. Men Thage G Peterson ser inte, eller vill inte se, de problem som
gett grogrund för den invandrarfientlighet som han anser finns hos delar av
det svenska folket. Kanske för att han har varit med om att skapa de system
som i dag skapar motsättningar mellan människor. Man blir inte invandrar-
fientlig bara för att någon säger att man skall vara det. Man blir inte heller
av med invandrarfientligheten bara för att någon säger att man inte skall vara
invandrarfientlig.
Herr talman! Jag anser inte att ett begränsat antal illdåd, mordbränder
eller mord - begångna kanske endast av en handfull kriminella - skall kunna
tas till intäkt för att Sverige eller svenskarna skall ställas vid skampålen för
invandrarfientlighet. Jag tycker att Thage G Peterson borde vara mer var-
sam med ordens valör när han använder ordet främlingshat.
Något främlingshat finns enligt min uppfattning inte i Sverige. Men allt
fler ifrågasätter de system som byggts upp i samhället. Allt fler söker infor-
mation. Allt fler vill veta mer. Att då peka finger åt svenska folket och göra
folket medskyldigt till galningars beteenden anser jag vara en oförskämdhet
mot vanliga svenska medborgare.
Viktigast av allt är att prioritera invandrarnas sociala anpassning. Vi kan
ha olika uppfattning i denna fråga, men skall vi främja ett gott förhållande
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
21
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar pä interpella-
tioner
22
mellan olika grupper i samhället måste invandrarna anpassa sig socialt dit de
kommer. De som invandrade till t.ex. USA fick lära sig att anpassa sig till
dem som fanns där förut. Det är aldrig någon som tyckt att det varit något
konstigt med det. Man har kunnat behålla vissa kulturella särdrag, men i
stort sett har man anpassat sig till det samhälle som man kom till. Det borde
ju vara likadant i Sverige.
Vad är det då för social anpassning jag har i tankarna? Först och främst
måste man lära sig sitt nya språk och dessutom bibringas baskunskaper i sam-
hällskunskap. Man har ju kommit till ett nytt land med språk och seder som
man inte förstår. För att konflikter mellan invandrare och svenskar skall
undvikas är det viktigt att man lär sig språket och det nya landets seder.
Svenskundervisningen måste göras obligatorisk. Det är den inte i dag.
Många hemmavarande invandrarkvinnor som saknar arbetslivskontakt har i
dag inga som helst kunskaper i svenska. Hur skall de någonsin kunna smälta
in i svensk miljö?
Koppla närvaroplikten i svenskundervisningen till invandrarens sociala
förmåner! Reducera de sociala förmånerna om man inte lär sig svenska språ-
ket! Villkora uppehålls- och arbetstillstånd till ett godkänt prov i svenska och
samhällskunskap! Provet skall inte vara svårare än att man med 30 timmars
undervisning per vecka under några månader skall kunna klara sitt prov. In-
vandraren får ett konkret mål. Det tror jag är bra. I dag kan man ju bli
svensk medborgare utan att kunna svenska språket. Är det så vi vill ha det,
svenskar som inte kan svenska?
När jag är inne på ämnet språk måste jag även beröra hemspråksundervis-
ningen. Vissa anser att den är bra - andra inte. De flesta är överens om att
hemspråksundervisningen inkräktar på annan undervisning i skolan i dag.
Detta är ju ett administrativt problem och kan kanske lösas. Men barnen -
de flesta är ju barn - har kanske svårt att kunna tillgodogöra sig både den
ordinarie skolundervisningen och hemspråksundervisningen. Man kanske
inte orkar både - och.
Att hemspråksundervisningen skall belasta skattebetalarna kan ju i högsta
grad ifrågasättas. Om invandraren vill prioritera undervisning i sitt hem-
språk får han eller hon försöka klara detta utan statsunderstöd. Denna idé
går kanske på tvärs mot dem som hävdar att man aktivt och med statligt stöd
skall eftersträva ett mångkulturellt samhälle. Men i vår omvärld ser vi ju ota-
liga exempel på motsättningar när befolkningsgrupper benhårt håller på sin
etniska och kulturella särart.
I den sociala anpassningen skulle också ingå att vuxna invandrare pryade
någon timme varje dag på olika arbetsplatser där de fick träffa svenskar,
träna sin knaggliga svenska och framför allt bryta isoleringen och få litet sam-
hällskontakter. De kunde hjälpa till på dagis, sjukhus, parkförvaltningar
m.m. Det finns säkert många goda idéer på meningsfull verksamhet förvåra
nya svenskar.
När man talar med föreståndare för invandrarförläggningar eller med flyk-
tingsamordnare pekar de entydigt på ett huvudproblem, de långa vänteti-
derna på asylutredning. De som sitter och väntar - ibland flera år - på en
asylutredning lever i ovisshet och sysslolöshet. Detta skapar problem. Ibland
skapar dessa problem konflikter inom och mellan invandrargrupperna,
ibland leder problemen till brottslighet. Se därför till att alla resurser sätts in
på att snabbutreda asylärendena! De långa väntetiderna är dagens mest
akuta problem.
Långsiktigt måste vi inleda en sund debatt. Problemen måste upp till ytan.
Vi måste föra fram förslag på konkreta lösningar. Vi måste också kunna dis-
kutera invandringens volym. Mediadebattörerna måste inse sitt ansvar och
sluta att försöka ge vanliga svenskar dåligt samvete. Det kan ge en motsatt
effekt än den man avsett. Vi skall visa tolerans mot människor med annat
utseende, annat beteende och annat språk, men vi skall också visa tolerans
mot de svenskar som har andra uppfattningar. Den som ifrågasätter syste-
men skall inte misstänkliggöras som rasist. Det snarare skärper än minskar
motsättningarna i vårt samhälle.
Låt invandrarna få vara glada och stolta över att de kommit till ett land
som vårt! Låt oss alla få vara stolta över vårt land!
Anf. 28 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Thage G Peterson skriver i sin interpellation att det före-
kommer en ökande rasism och en ökande främlingsfientlighet ute i Europa
och att de också tenderar att öka i Sverige. Jag tror att vi ibland förvillar
bort begreppen i den här debatten. Jag tror inte rasism i ordets egentliga
bemärkelse finns i Sverige. Jag tror inte att någon här anser sig för mer än
någon annan när det gäller hudfärg, ras eller religion.
Även om man ibland kan få den uppfattningen har vi i Sverige faktiskt inte
Frankrikes Le Pen, Storbritanniens organisation the National Front eller de
små men högljudda partier som i dag beklagligt nog poppar upp i Tyskland.
Vi har ändock en viss hysteri i den här debatten. Jag tror att vi gör debatten
och ändamålet med den en stor otjänst om vi lägger oss på den nivå som vi i
dag har gort i Sverige. Kändisar uttalar sig i pressen om att de skall flytta till
andra länder, eftersom de inte tycker om det klimat som råder i dag i Sverige.
De namnger länder som verkligen har problem med främlings- och invand-
rarfientlighet. Problemen är i dessa länder av en sådan omfattning att vi i
Sverige inte ens kan drömma om dem.
Vi borde alla kunna vara överens - jag tror att det gäller hela svenska fol-
ket - om att alla som befinner sig i Sverige skall ha samma rättigheter och
skyldigheter. Om man är brun, gul, svart eller vit är totalt ointressant. Om-
dömen om människor skall basera sig på hur de agerar som personer.
I denna debatt har det också förekommit förslag om att man skall krimina-
lisera s.k. rasistiska organisationer. Tidigare har vi i Sverige varit helt över-
ens om att vi inte skall göra så. Vilket var skälet? Jo, vi har på ett ypperligt
sätt lyckats se till att dessa organisationer har förblivit små. Jag tror att det
sämsta man kan göra är att sätta en martyrstämpel på dem. Dessa organisa-
tioner talar för sig själva och diskriminerar sig själva genom att ibland upp-
träda i televisionen. De är genom sitt eget agerande det bästa avskräckande
exemplet på att de inte bör få flera medlemmar.
De här organisationerna har varit små under 30-, 40-, 50-, 60-, 70- och 80-
talet. Om vi inte gör dem till martyrer är jag övertygad om att de kommer
att vara små även i framtiden.
I Sverige har det under de senaste månaderna genomförts ett antal beklag-
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
23
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
24
liga attentat mot människor och flyktingförläggningar. Vi vet fortfarande
inte vem som bär skulden för den största delen av debatten. Vi vet inte vem
den här personen är. Innan vi vet det skall vi kanske vara litet försiktiga och
inte kasta ur oss alltför hårda omdömen. Det här handlar förhoppningsvis
om någon eller några förvirrade galningar. Hade denne någon eller dessa
några blivit fast efter sitt första eller andra dåd, tror jag inte att vi skulle ha
fått den här debatten om rasism i Sverige. På grund av att polisen tyvärr har
misslyckats är situationen som den är.
Vi får inte heller glömma att man inte kan kalla allt för rasism eller främ-
lingsfientlighet. Vi har sett att brott har begåtts av invandrare och människor
som har fått asyl i Sverige. Vi har sett interna uppgörelser. Det finns också
exempel på brott som i massmedia först har benämnts som rasistiska. Senare
har det visat sig att så inte var fallet. Man skall naturligtvis inte generalisera.
En del brott har begåtts av människor med tvivelaktig bakgrund. Jag tycker
dock att vi skall skruva ned tonläget litet grand.
Herr talman! Det vore frestande att här ta upp en debatt om asylpolitiken.
Men jag tycker att detta är så viktigt att vi kan spara det till ett annat tillfälle.
Det finns förvisso saker som man kan kritisera. Det är dock svårt att komma
fram med de synpunkterna. En del debattörer vill gärna stämpla dem som
framför den minsta kritik mot dagens asylpolitik. Den kan vi emellertid åter-
komma till vid ett senare tillfälle.
Låt mig avslutningsvis än en gång understryka att alla som vistas i Sverige
skall vara berättigade att känna fysisk och psykisk trygghet.
Anf. 29 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det har många gånger sagts från denna talarstol av många
partirepresentanter och regeringsledamöter att vi aldrig kan acceptera det
som nu sker. Men det är inte något nytt som har börjat ske de senaste veck-
orna eller de senaste månaderna. Det har funnits länge, fast det har blivit
mer synligt just nu.
Trots den mycket mörka bakgrunden tycker jag att det är glädjande att
attityderna nu förändras. Vi kan notera att motståndet mot invandrare mins-
kar och att attityderna blir mer generösa och positiva. Ett par undersök-
ningar under senare tid har visat på detta.
Allt fler säger att det har varit en fördel för Sverige att invandrarna har
kommit hit. Allt fler säger att vi skall vara generösa och att de som kommer
hit skall få stanna. Det är en märkbar attitydförändring som har skett sedan
åren 1990 och 1991.
Jag tror att denna attitydförändring beror på att många människor har
tvingats att ta ställning till var de egentligen själva står. Vi borde glädja oss
åt denna förändring. Det är någonting man kan ta tag i.
Jag tycker därför att det är att beklaga att Thage G Peterson i något slags
partipolitiskt nit försöker misstänkliggöra en del av dem som deltar i kampen
mot främlingsrädslan, främlingsfientligheten och rasismen. Thage Peterson
säger att det fortfarande finns behov av att skingra dimman om var statsmi-
nistern står i denna fråga.
Jag har här en lång lista på de aktiviteter som statsministern har deltagit i
sedan december månad när det gäller dessa frågor. Han höll också något så
ovanligt som ett tal till nationen. De flesta kommentarerna kring detta gick
ut pä att det var bra talat ifrån Carl Bildts sida. I det läget ägnar sig socialde-
mokrater åt formfrågor.
Thage G Peterson vet mycket väl att det inte går att ställa några personliga
frågor till regeringens medlemmar för att få fram det ena eller det andra
statsrådets innersta vilja och djupa känsla. De fråge- och interpellationssvar
som lämnas här är deklarationer ifrån regeringens sida.
I morgon har alla vi som är humanister möjlighet att visa var vi står. Vi
kan delta i de manifestationer som kommer att äga rum runt om i vårt land.
Statsministerns kansli har t.ex. rekommenderat de olika departementen att
ha en liten samlingsstund någon gång mellan kl. 10.00 och 11.00 i morgon,
där någon säger några ord och där man håller en tyst minut. Statsministern
deltar mycket aktivt i kampen för solidaritet med de nya svenskarna.
Hans Göran Franck säger bl.a. att statsministern aldrig använder ordet
rasism. Jag har här med mig statsministerns tal till nationen där han sade:
”Ett står klart. Den humanism som vi står för och den rasism som de står för
är lika oförenliga som eld och vatten.”
Det internationella arbetet för att, inte minst i Europa, få en gemensam
generös syn på flyktingpolitiken pågår. Vi för diskussioner inom Europarå-
dets och EG:s ram och med de nordiska länderna. Vi försöker skapa en ge-
mensam politik som har en generösare utgångspunkt än det rena konven-
tionsflyktingbegreppet. Det sker på regeringens uppdrag. Man är ännu inte
färdig att ta ställning till detta, t.ex. inom EG:s ram, eftersom länderna har
litet olika uppfattningar. Man har inte heller kommit så långt i processen.
Men vi deltar aktivt i den, och våra erfarenheter hittills av de samtal som förs
är positiva.
Hans Göran Franck tog också upp frågan om invandrarverket. Vi har avi-
serat en utredning som skall se över själva flyktingmottagandet, och denna
utredning kommer mycket snart att tillsättas. Frågor som skall tas upp är hur
man kan förbättra flyktingarnas möjligheter att ta egna initiativ när det gäl-
ler boendet och att försörja sig med eget arbete. Över huvud taget gäller det
att få fram en mer flexibel mottagningsorganisation, där också frivilligorga-
nisationerna kan delta.
Räcker 10 miljoner? Nej, det gör det självfallet inte. Det förekommer
också insatser från flera andra departement. Civildepartementet har t.ex.
inom ramen för ungdomsdelegationen satsat 5 milj.kr., och regeringen kom-
mer i morgon att presentera en rad andra åtgärder som skall vidtas.
Lars Moquist tog upp litet mer allmänna synpunkter om invandrarpoliti-
ken. En sak jag har sagt flera gånger här i riksdagen är att vår uppfattning
är att man skall undanröja de missförhållanden som finns, t.ex. att de som
väntar på tillstånd inte får arbeta, att mottagandet inte är tillräckligt flexibelt
och att det kostar för mycket pengar. Ny Demokrati utnyttjar de här missför-
hållandena till att sprida motvilja mot invandrarna. Vår uppgift är att undan-
röja missförhållandena.
Till sist, herr talman, skulle jag vilja vända mig till Sten Andersson i
Malmö, som förnekar att det över huvud taget finns rasism i detta land. Det
går nu omkring människor och skjuter andra människor. Det har begåtts
mord, en del har dött, och det kan inte vara en tillfällighet att det bara råkar
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
25
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
vara människor som kommer från andra länder som står framför mördarens
pistol. Självfallet finns det rasism i Sverige. Vad man kan diskutera är om-
fattningen. Min uppfattning är att det inte är särskilt många som är renod-
lade rasister. Men främlingsfientlighet och främlingsrädsla i sig är också pro-
blem som vi måste hantera.
Anf. 30 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Jag skall bölja med ett påpekande angående vad Lars Mo-
quist sade. Jag är litet överraskad över att inte kulturministern, som har det
politiska ansvaret i regeringen för dessa frågor, bemötte honom på den
punkten. Lars Moquist hävdade att det inte finns något främlingshat i Sve-
rige. Av hela mitt hjärta skulle jag vilja hoppas och tro att det vore så. Tänk
om Lars Moquist hade rätt i vad han sade! Men tyvärr är det inte så. De som
allra bäst kan vittna om hat, trakasserier, mobbning och våld är ju invand-
rare och flyktingar, och de talar ett annat språk än Lars Moquist.
Jag delar naturligtvis den glädje som kulturministern känner över att atti-
tyderna till invandrare och flyktingar enligt olika undersökningar har blivit
mer positiva. Alla vi som kämpar mot rasism och invandrarfientlighet, och
det är ju majoriteten av riksdagens ledamöter och även många andra, känner
naturligtvis glädje över detta.
Birgit Friggebo gjorde, till min ledsnad faktiskt, ett ordentligt övertramp.
Hon gjorde gällande att jag har tagit upp de här frågorna av något slags parti-
politiskt nit. Birgit Friggebo säger att det inte går att ställa en personlig fråga
till statsministern, men det är inte någon formfråga när jag i min interpella-
tion vill veta om han är beredd att ställa sig i ledningen för kampen mot ra-
sism och invandrarfientlighet. Jag avslutade mitt anförande med att säga att
det är i ledningen för detta renhållningsarbete mot lögner, fördomar och för-
akt som jag vill se landets statsminister. Jag berömde honom också för inne-
hållet i hans TV-tal. Hur kan då Birgit Friggebo ha mage att från riksdagens
talarstol säga att jag av partipolitiskt nit skulle ställa mig frågande till olika
saker och ha ställt min interpellation? Jag är mycket överraskad över detta
övertramp som kulturministern har gjort. Vill verkligen Birgit Friggebo göra
gällande att den interpellation jag har ställt till statsministern i dessa viktiga
frågor skulle vara baserad på endast en sak, nämligen min önskan att starta
ett gräl med Birgit Friggebo på partipolitiska grunder?
Under hela min tid som industriminister lade jag alltid till ett avsnitt mot
rasism och invandrarfientlighet i samband med att jag var ute och talade in-
dustripolitik, näringspolitik och regionalpolitik. Under min tid som talman
höll jag tal på många platser och koncentrerade huvudbudskapet kring arbe-
tet mot rasism och främlingsfientlighet. Det är då litet hårresande att Birgit
Friggebo har mage att rikta denna beskyllning mot mig.
Jag kan lugna Birgit Friggebo på en punkt. Det är inget problem för mig
att det är Birgit Friggebo som har svarat på min interpellation. Problemen
ligger väl närmast hos Birgit Friggebo, eftersom hon har åtagit sig uppgiften
att uttolka och företräda Carl Bildts känslor och innersta vilja.
Anf. 31 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag vill om morgondagen gärna säga samma sak som Birgit
Friggebo har sagt, nämligen att det är en mycket viktig manifestation som
skall äga rum. Jag skall själv vara talare i morgon, och jag hoppas att många
andra ställer upp och medverkar både som talare och på annat sätt. Det är
en manifestation som framför allt invandrarorganisationerna står bakom,
och de utgör en mycket viktig del i kampen mot rasism och rasfördomar.
Vad gäller dessa avarter är det viktigt att klargöra att det rör sig om dels
rasism, dels rasfördomar, dels en främlingsfientlighet som tar sig uttryck i att
människor har en utpräglat negativ inställning till invandrare och flyktingar.
Det blir därför ibland litet konstigt när man i debatten om dessa frågor inte
gör skillnad på dessa tre olika ting och sedan plötsligt säger att det inte finns
någon rasism här i landet samtidigt som man säger att vi inte aktivt skall be-
kämpa rasism och organiserad rasism, eftersom rasisterna då blir martyrer.
Det är ju märkvärdigt att de som inte existerar plötsligt kan bli martyrer.
Det har tidigare gjorts en del undersökningar om dessa saker, och jag me-
nar att det nu kan finnas anledning att göra ytterligare någon representativ
undersökning om framför allt orsakerna till rasism, rasfördomar och främ-
lingsfientlighet.
Visst har vi rasistiska organisationer i Sverige. Vi har Vitt ariskt motstånd,
vi har den nysvenska rörelsen, vi har Nordiska rikspartiet, och vi har ett fler-
tal andra organisationer. Ett tiotal organisationer av det här slaget finns re-
dovisade också i officiella skrifter.
Anf. 32 LARS MOQUIST (nyd):
Herr talman! Kulturministern sade att Ny Demokratis agerande skapar
motvilja i befolkningen mot invandrare. Nej, så är det inte, Birgit Friggebo.
Det är systemen som skapat motsättningarna och den attityd som i dag finns
mot invandrare. Systemen har inte Ny Demokrati varit med om att skapa -
det har Birgit Friggebo och andra som har suttit i riksdagen och andra som
har haft möjligheter att påverka den politik som vi nu för gjort.
Jag förstår att Birgit Friggebo tar upp den tråden, men det som Birgit Frig-
gebo hävdar är då egentligen bara ett försvar för det bestående systemet.
Men det är som sagt ni som har fastställt de regler som gäller.
Jag kan försäkra att vi i Ny Demokrati vill se till att de här problemen lyfts
upp till ytan, vi vill se till att det förs en allmän debatt, och vi vill vara med
och skapa möjligheter för att här i landet få till stånd en invandrarpolitik som
är positiv både för dem som nu bor på asylförläggningar, flyktingslussar,
osv., och för dem som kan komma till Sverige i framtiden.
Thage G Peterson sade att jag för fram ett slags drömversion av hur sam-
hället ser ut när jag säger att det inte finns något främlingshat. Jag menar att
det man kallar främlingshat inte finns, men visst finns det stämningar av viss
främlingsfientlighet. Men jag tror att de mer består av främlingsrädsla, dvs.
att man så att säga är ovan vid attityder som människor har som kommer
från andra kulturer. Jag tror att det i mångt och mycket är det det gäller.
Många kanske tror att det inte finns särskilt många invandrare med i vår
organisation inom Ny Demokrati. Jag kommer från Kalmar, och där har jag
byggt upp en liten organisation, med betoning på ordet liten. I Kalmar län
har vi en kommunansvarig för var och en av de tolv kommunerna, och i fyra
av de kommunerna har vi invandrare som är ansvariga. Det gäller kommu-
nerna Borgholm, Nybro, Hultsfred och Oskarshamn. Det är invandrare som
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
27
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
28
inte kommer från Norden - låt vara att de inte kommer så väldigt långt ifrån;
de kommer från Tyskland och det gamla Sovjetunionen.
Men det kan vara bra att veta att det finns människor med invandrarbak-
grund som tycker att det finns idéer som är värda att kämpa för inom Ny
Demokrati. Vi vill lyfta upp problemen till ytan - det är det väsentliga i den
här saken.
Anf. 33 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag har inte uttryckt någon åsikt som innebär att jag skulle
förmena Thage G Peterson att ställa sin interpellation. Jag har inte heller
ifrågasatt det faktum att han har gjort det - det är en självklarhet. Vad jag
däremot var litet förundrad inför var att Thage G Peterson här och nu fort-
sätter att hävda att det skulle finnas behov för statsministern att inför denna
kammare skingra dimman kring var han står och att många människor fortfa-
rande är osäkra om var statsminister Carl Bildt står i dessa frågor. Det anser
jag mig ha rätt att vara förundrad över efter alla tal och manifestationer här
i kammaren, i olika etermedia och ute på gator och torg och även träffar med
olika invandrargrupper.
Jag känner inte något behov av att analysera människors känslor och in-
nersta vilja. Jag ser i det politiska livet till vad politikerna faktiskt gör, vad
de faktiskt säger, vad de faktiskt är beredda att satsa på när det gäller pengar,
lagstiftning, förordningar och liknande. Där känner jag, även om jag tillhör
ett annat parti, inte något som helst behov av att kritisera statsministern.
Lars Moquist tog upp frågan om hur invandrarpolitiken faktiskt fungerar.
Ni i Ny Demokrati kritiserar ofta missförhållanden som finns, t.ex. att flyk-
tingar inte får arbeta. Sedan påstår ni att ni är de enda som har insett att det
finns missförhållanden och påstår att alla andra partier i riksdagen - de
gamla partierna - motsätter sig förändringar.
Lars Moquist hade t.o.m. mage att påstå att jag skulle ha varit med och
fattat en massa beslut här i riksdagen för att befästa den organisation och de
regler som finns, när det verkliga förhållandet är att vi från oppositionens
sida under många år har föreslagit just förändringar. Ni använder de missför-
hållanden som finns till att plädera för en begränsning av generositeten visavi
flyktingarna.
Vi som nu sitter i regeringen och som under många år har varit kritiska går
nu till rätta med missförhållandena, vad avser väntetiderna för flyktingarna,
vad avser deras möjligheter att försörja sig, vad avser flyktingmottagandet
som sådant. När ni bekriver missförhållandena är det för att ge signaler till
de människor som vill begränsa invandringen till Sverige, som vill vara
mindre generösa. Där skiljer ni ut er. Sedan använder ni missförhållandena
för att misstänkliggöra alla andra politiker, och det är det som jag har vänt
mig emot.
Anf. 34 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Carl Bildts frånvaro i debatten mot rasism och hans osäker-
het när han väl har tagit till orda är ju ingenting som jag har hittat på. Jag
förstår inte riktigt varifrån Birgit Friggebo har fått det. Hela svenska folket
undrade ju var statsministern höll hus, varför han dröjde så länge med att ta
till orda. Är Birgit Friggebo osäker på detta kan hon ju gå till tidningsrefera-
ten, till tidningsledarna, debattartiklarna och insändarsidorna.
Rasismen är ett randfenomen i det svenska samhället, sade vår statsminis-
ter, som Birgit Friggebo kanske kommer ihåg. Randproblem och detaljer -
nej, verkligen inte! Vi som har kämpat mot rasism och invandrarfientlighet
vet ju att det är ett farligt, smygande gift som måste bekämpas från första
stund och från första tecken. Annars får rasismen fotfäste, och då hotas de-
mokratin inifrån. Jag förstår inte vad Birgit Friggebo har emot en sådan de-
klaration.
Naturligtvis har vi ett gemensamt ansvar. Jag instämmer i det som Carl
Bildt skrev i Expressen: Tala svenska folk! Tig inte när grannar eller barn
lägger sig till med en halvrasistisk jargong! - Jag delar den uppfattningen.
Men ledande politiker skall bilda opinion och ta ledningen i kampen mot
det som är orättfärdigt, som är farligt i utvecklingen, det som vi inte kan
acceptera i vårt samhälle. Det ansvaret, menar jag, Birgit Friggebo, får inte
politiker, och framför allt inte ledande politiker, smita ifrån.
Det betyder inte att vi kan lösa rasismens och främlingshatets problem här
i kammaren - det måste vi ha ut till debatt. Vi måste ha mängder av männi-
skor med i den kampen.
Jag vill gärna, som jag har gjort i min interpellation, ge vice statsminister
Bengt Westerberg en eloge för att han inte har svävat på målet i de här frå-
gorna. Det hedrar honom. Han är regeringens räddning på det här området.
Jag noterar att Birgit Friggebo inte återkom till den beskyllning som hon
i sitt tidigare inlägg riktade mot mig när hon sade att jag tagit till orda i dessa
viktiga och allvarliga frågor i något partipolitiskt nit. Det var, herr talman,
ett ordentligt övertramp.
Jag hävdar att jag vill bli respekterad när jag driver dessa frågor. Jag vill
delta i kampen mot rasism och invandrarfientlighet. Varför får jag inte göra
det på ärliga grunder, Birgit Friggebo, utan att bli beskylld för att göra det i
några, som jag upplevde att Birgit Friggebo menade, skumma avsikter? Det
var ett mycket onödigt övertramp, Birgit Friggebo.
Anf. 35 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Det är enligt min mening hög tid att Europas statsministrar
tar sitt ansvar inför den mycket farliga utvecklingen i vår världsdel. Jag vid-
håller att jag saknar det starka engagemanget i denna fråga i Carl Bildts vi-
sion om Europa. Det är också angeläget att detta får en framskjuten plats i
regeringens utrikespolitiska förkunnelse. Det är sällan - om det ens har skett
någon gång - som regeringschefen offentligt tar upp dessa frågor på ett mar-
kant sätt. Det är andra frågor som han huvudsakligen intresserar sig för.
Europa måste samarbeta för att finna en gemensam hållning. I hela
Europa måste vi aktivt bekämpa främlingsfientlighet och invandrarhat, ras-
fördomar och rasism, nynazism och högerextremism, som nu i många av våra
länder likt ogräs sprider sig och riskerar att underminera våra egna samhäl-
lens demokratiska struktur och värderingar. En gemensam kamp i dessa frå-
gor har sitt stöd i ett gemensamt generöst förhållningssätt i invandrar- och
flyktingpolitiken. Sverige måste ha en egen strategi för att driva på samarbe-
tet i en generös och solidarisk anda.
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tloner
29
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
30
Till slut vill jag säga att jag har noterat att Birgit Friggebo i sitt anförande
här i riksdagen den 4 februari sade att hon med kraft fördömer de yttringar
av främlingsfientlighet och rasism som vi har sett breda ut sig under den se-
naste tiden. Motsvarande yttrande fanns inte i statsministerns tal.
Anf. 36 LARS MOQUIST (nyd):
Herr talman! Birgit Friggebo säger att vi i Ny Demokrati tar patent på
att vara de enda som har sett missförhållandena. Det är i alla fall 380 000
nydemokrater som kanske har sett missförhållandena. Men jag tror att det
är många fler i samhället som har sett missförhållandena och som också talar
om att det finns missförhållanden när det gäller invandrarpolitiken.
Jag tycker att kulturministern gör det alltför lätt för sig genom att skylla
allt som är fel på socialdemokraterna. Okej, socialdemokraterna kanske har
huvudansvaret för detta, men jag tror att socialdemokraterna studsar när de
får skulden för allt elände. Det sägs ju ofta att beslut har fattats i bred enig-
het. Nu vill kulturministern undandra sig ansvaret och ge socialdemokra-
terna skulden för besluten genom att säga att det inte är folkpartiet som har
varit med och fattat dessa beslut utan att folkpartiet på alla sätt har försökt
se till att det skulle bli en annan tingens ordning.
Jag tycker att detta är litet oförskämt mot socialdemokraterna. Jag kan
inte säga precis i vilka frågor som folkpartiet har gått emot den socialdemo-
kratiska politiken när det gäller invandrarfrågor, men jag skall försöka sätta
mig in i denna problematik.
Jag vill ställa en konkret fråga, eftersom Birgit Friggebo säger att folkpar-
tiet inte har varit med om att fatta besluten och inte skall bära huvudansvaret
för att det ser ut som det gör. Hur är det med svenskundervisningen? Har ni
varit med om att se till att det inte är ett obligatorium för invandrare att läsa
svenska? Vi tycker att det skall vara ett obligatorium, så att man ser till att
alla invandrare får möjlighet att lära sig svenska och att det också sätts en
press på alla invandrare att de måste se till att få svenskundervisning. Efter-
som det inte är på detta sätt i dag, antar jag att det är socialdemokraterna
som får skulden för att svenskundervisningen inte är ett obligatorium. Där-
för vore det intressant att få veta om folkpartiet har försökt åstadkomma
någon förändring på denna punkt.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på interpellation 1991/92:92 om avdrag för underhållskost-
nader för jordbruksbostäder
Anf. 37 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Lars Björkman har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att föreslå för att underlätta för ägare till jordbruksfastigheter att underhålla
sina bostäder. Han anser att det med nuvarande skatteregler är betungande
att renovera de ofta stora och gamla mangårdsbyggnaderna. Han föreslår att
avdragsrätten återinförs.
Bakgrunden till Lars Björkmans fråga är att rätten till avdrag för under-
håll och reparationer av bostäder på jordbruksfastigheter togs bort genom
skattereformen. Tidigare medgavs årliga värdeminskningsavdrag för bl.a.
ny-, till- och ombyggnad. Kostnader för reparationer och underhåll kunde
dras av direkt. Å andra sidan beskattades ägaren för värdet av bostadsförmå-
nen.
Enligt det nya systemet är mangårdsbyggnaden på en jordbruksfastighet
privatbostad om den används som bostad för ägaren eller ägaren närstående
personer. Någon inkomstbeskattning sker normalt inte under löpande inne-
hav. Det är då varken fråga om att redovisa några intäkter eller att få avdrag
för kostnader.
Rätten till avdrag för reparationer och underhåll har i olika sammanhang
fortsatt att diskuteras efter genomförandet av skattereformen. I betänkan-
det (SOU 1991:64) Att förvalta kulturmiljöer aktualiseras också frågan. Ut-
redningen föreslår att avdragsrätten återinförs för kulturhistoriskt värdefulla
mangårdsbyggnader.
Frågor som berör rätten till avdrag för underhåll av mangårdsbyggnader
på jordbruksfastigheter bereds för närvarande inom finansdepartementet.
Jag är inte beredd att ange när resultatet av det arbetet kan föreligga.
Anf. 38 LARS BJÖRKMAN (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Lundgren för svaret, och jag
tolkar det så positivt som möjligt.
Bakgrunden till min interpellation är den situation som vi i dag har inom
jordbruket och därmed också på landsbygden. Vi står inför en omställnings-
period där driftsförändringar med neddragningar i produktionen och ned-
läggningar är en ganska vardaglig företeelse. Den dåliga lönsamhet för dem
som fortfarande finns kvar i dessa verksamheter innebär att sannolikt ganska
många kommer att övergå till alternativa produktionsgrenar.
Regeringen har visserligen, vilket jag tycker att vi skall hålla den räkning
för, genom positiva åtgärder förändrat skattereglerna, inte minst för jord-
brukare och i någon mån därmed förbättrat situationen. Regeringen har ge-
nom att ta bort skatten på arbetande kapital, genom att den skall ta bort
skogsvårdsavgiften, genom att lindra förmögenhetsbeskattningen, osv.,
gjort det litet mer drägligt för dessa driftsformer.
Med samhällets aktiva stöd och goda minne minskar emellertid aktiviteten
genom det omställningsstöd och det omställningsarbete som pågår. Många
inom jordbruket fast boende överväger helt naturligt att helt avveckla eller
att som tätortsboende sköta sina fastigheter på ett extensivt sätt. Det innebär
att avståndet mellan grannarna ute på landsbygden kommer att öka, vilket i
sin tur innebär att den sociala gemenskapen minskar i motsvarande omfatt-
ning. Detta kommer att locka fler att av olika skäl välja att bosätta sig i tät-
ort. De får då närhet till service, och de får också förhoppningsvis en social
trygghet som kan vara svår att känna ute i ensamboendet. Det tyngsta skälet
är kanske att det i dag är ekonomiskt säkrare att investera i en om- och till-
byggnad i en bostad i en tätort än att göra det i en bostad i glesbygden. Vär-
deökningen i byggnader i tätorter är ju ofta positiv, medan det omvända för-
hållandet gäller när man satsar pengar ute i glesbygden. Det känns svårt att
motivera stora investeringar.
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
32
Parallellt med den utveckling som jag har beskrivit har samhället och sta-
ten klara önskemål om att vi skall bevara en levande landsbygd. Det är en
ärlig ambition, det är jag helt övertygad om, och den delas av alla partier.
Och i regeringsförklaringen kan vi också läsa att regeringen klart har tagit
ställning i dessa frågor.
Man satsar statsmedel på olika sätt. Vi har NOLA-stöd, vi har naturvårds-
satsningar och andra satsningar som man har gjort för att upprätthålla det
befintliga boendet och därmed också se till att det öppna landskapet i någon
mån fortfarande är en realitet.
I svaret hänvisar statsrådet till ett utredningsbetänkande, där de frågor
som jag har tagit upp belyses. Statsrådet hävdar att man på sikt sannolikt
kommer att införa en avdragsrätt för de underhållskostnader som jag har
pekat på, dock med begränsningen att den endast skall gälla för kulturhisto-
riskt intressanta och värdefulla mangårdsbyggnader. Jag tycker att det vore
en bra åtgärd, och det visar att man förstår problematiken. Jag tycker också
att det styrker min argumentering, men man har enligt mitt sätt att se saken
stannat på halva vägen. Det skulle bli en svår gränsdragning när det gäller
vad som är kulturhistoriskt intressanta byggnader, vilket skick byggnaderna
skall befinna sig i osv. Det leder kanske till ännu värre konsekvenser genom
att vi med 90-talets syn på kulturhistoria kommer att bevara någonting som
i framtiden kallas Skansen-objekt. De byggnader som i dag är levande, och
det är trots allt fortfarande merparten av byggnaderna på landsbygden, får
man sämre förutsättningar för att underhålla och satsa pengar på. Detta
tycker jag är oacceptabelt, och jag hoppas naturligtvis att regeringen kom-
mer att se på dessa frågor.
Vi förstår ju vad den långsiktiga effekten av det här handlandet blir. Vi
lämnar en lucka i vårt kulturarv efter oss, och det torde många komma att
betrakta som en allvarlig miss.
Min förhoppning, herr talman, är att det arbete som bedrivs inom finans-
departementet kring dessa frågor, något som statsrådet också har hänvisat
till, skall ges en sådan omfattning att man understödjer den naturliga livs-
kraft som ligger i att människor fortfarande vill bo kvar i glesbygden. Det
kan ske i första hand genom generella lättnader av den typ som jag har före-
slagit, så att man tillåter avdragsrätt för underhåll av bostäder, och i andra
hand - det är underförstått - genom selektiva åtgärder. Detta skulle kräva
mindre administration och ge större effektivitet åt vidtagna åtgärder. Det
mest positiva vore, som jag upplever det, att den redan i dag ansträngda
statskassan inte skulle belastas ytterligare.
Herr talman! Med hänvisning till regeringsförklaringens ord om att hela
Sverige skall leva hoppas jag självfallet att det arbete som bedrivs i regerings-
kansliet leder fram till en positiv lösning av de problem som jag har belyst.
Anf. 39 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det är bra med valfrihet också när det gäller talarstolar.
Beträffande avdragsrätt för underhåll och reparationskostnader är princi-
pen den att för konventionellt beskattade fastigheter, som hyresfastigheter,
finns en avdragsrätt. För tidigare schablontaxerade fastigheter, som småhus,
togs avdragsrätten bort i samband med att schablonbeskattningen infördes.
Samtidigt bibehölls under perioden fram t.o.m. 1990 avdragsrätten för man-
gårdsbyggnader på jordbruksfastigheter.
Jag skulle kunna ange två skäl till att det var på det här viset. Det ena var
att man såg mangårdsbyggnaderna som en del av jordbruksfastigheten och
en del av driften, det andra att man betraktade saken som ett problem med
tanke på att det ibland var svårt att särskilja reparationer på ekonomibygg-
nader och på mangårdsbyggnader. Då kunde det vara praktiskt att ha kvar
avdragsrätten. Denna kombinerades med den förhållandevis högre intäkts-
beräkningen för småhus.
För att man skulle uppnå enhetlighet togs avdragsrätten bort i samband
med riksdagsbeslutet om skatteomläggningen 1990. Nu har frågan ändå av
naturliga skäl kommit upp, för om vi ser på en del av de större mangårds-
byggnaderna finner vi att det blir uppenbara problem att hantera det fram-
tida underhållet. Det är svårt att göra detta utan en avdragsrätt, och förslag
härvidlag har också framlagts i ett betänkande, som för närvarande bereds i
regeringskansliet. Man kan naturligtvis i detta sammanhang fråga sig om inte
samma problem finns när det gäller andra mangårdsbyggnader med tanke
på att de ofta till ytan är betydligt större än normala småhus i tätbebyggda
områden.
Det finns andra effekter som gör att det här skulle kunna vara intressant
och bra, men om systemet infördes borde det kombineras med en högre in-
täktsberäkning, vilket skulle skapa ytterligare en del komplikationer i skat-
tesystemet.
Jag är alltså inte beredd vare sig att ange vilket resultat arbetet kommer
att medföra eller när resultatet kan föreligga. Jag noterar att det med tanke
på att avdragsrätten avskaffades föregående år är ganska sannolikt att
många, som hade ett akut behov att vidta reparationsåtgärder, gjorde repa-
rationerna redan 1990, så jag tror att vi har några månader eller litet längre
tid på oss att fundera. Sedan skall vi återkomma med besked i det här av-
seendet.
Anf. 40 LARS BJÖRKMAN (m):
Herr talman! Vi är fullständigt överens beträffande den historiska beskriv-
ningen och varför frågan är aktuell. Men jag har litet svårt att hänga med i
ett avsnitt av statsrådets resonemang; han är ju annars känd för en så klar
logik när det gäller dessa frågor. I det ena fallet, när det gäller kulturhisto-
riska byggnader, tycks det vara nästintill en självklarhet att här skall avdrag
få göras för åtgärder som sätts in. Men när det, enligt den bedömning man
så småningom kommer att göra, gäller andra typer av byggnader skall
samma regler inte tillämpas, utan då måste det till ett andrum.
Jag kan, herr talman, självfallet acceptera ett andrum, om siktet är inställt
på att frågan skall lösas. Men jag hoppas att det i det här fallet inte är fråga
om ett andrum som utnyttjas endast för att skjuta upp ett ställningstagande.
Jag vill något förstärka min argumentation genom att tala om - det är en
sak som statsrådet själv väl känner till - att det aldrig kan jämställas att man
har en privatbostad i en tätort och att man bor på en aktiv jordbruksfastig-
het, detta av det enkla skälet att om någon har djurhållning och bedriver ett
aktivt lantbruk är det helt enkelt tvingande att man kan hålla produktionen
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Svar på interpella-
tioner
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 67
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Muntliga frågor till
regeringen
under uppsikt. Då går det inte att ha kilometeravstånd till verksamheten.
Därmed borde det egentligen vara en av de självklara produktionsfakto-
rerna att byggnaden läggs in i verksamheten och därmed inte betraktas som
enbart privatbostad.
Jag är också medveten om, herr talman, att förmånsvärderingen kommer
att följas upp. Men när staten uttalar sig för att man generöst vill bidra till
att hålla det här landet levande även när det gäller glesbygden och då detta
tagits in i regeringsförklaringen, så är det väl ganska blygsamt att hoppas att
man kommer att behandla också förmånsvärderingen generöst. Jag hoppas
alltså att man gör på detta sätt i stället för att med tranfereringar via statsbud-
geten se till att verksamheten med bidrag på artificiell väg upprätthålls ute i
glesbygden.
Anf. 41 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag vill bara framhålla att jag inte har givit några besked vare
sig när det gäller kulturbyggnader eller när det gäller andra mangårdsbygg-
nader. Jag har noterat problemställningar, och jag har noterat att ärendet
bereds i regeringskansliet samt att frågan kommer att tas upp så småningom
och att den då kommer att bli föremål för diskussion är jag medveten om,
men jag är inte beredd att säga när det sker. Jag är inte heller beredd att i
förväg säga vad utfallet blir.
Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering
På förslag av andre vice talmannen beslöt kammaren kl. 14.19 att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 14.30.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30.
7 § Muntliga frågor till regeringen
Vice statsminister Bengt Westerberg (fp), kulturminister Birgit Friggebo
(fp), statsrådet Görel Thurdin (c), civilminister Inger Davidson (kds) och
utbildningsminister Per Unckel (m) hade infunnit sig i kammaren för att
svara på muntliga frågor.
Gymnasieskolan
Anf. 42 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga til Per Unckel. Ungdomsarbetslöshe-
ten ökar väldigt kraftigt. Inför nästa höst kan vi räkna med ytterligare till-
skott till gruppen arbetslösa ungdomar. Min fråga lyder: Är regeringen, mot
bakgrund av den ökande arbetslösheten, beredd att tillföra medel, så att vi
snabbare kan genomföra den treåriga gymnasieutbildningen?
Anf. 43 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Regeringen har presenterat sin bedömning av utbyggnads-
takten för gymnasieskolan i den budgetproposition som riksdagen just nu
behandlar. Där har regeringens stöd till kommunerna för det tredje året i
gymnasieskolan baserats på den bedömning som regeringen har gjort av
kommunernas utbyggnadsplaner.
Ty följande är regeringens bedömning baserad på vad kommunerna har
kapacitet att göra. Skulle det visa sig att kommunerna kan bygga ut gymna-
sieskolan i snabbare takt under kommande år, eftersom kommunerna har
valmöjligheter i fråga om när de själva vill introducera den nya gymnasiesko-
lan, bör detta rimligtvis också föranleda en annan syn på i vilken utsträck-
ning statsbidrag skall utgå.
Anf. 44 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Om kommunerna nu snabbar på sin planering för att bygga
ut gymnasieskolan till en treårig utbildning, kan de då med tillförsikt vända
sig till regeringen för att erhålla medel till denna angelägna utbyggnad?
Anf. 45 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Som jag sade är regeringens bedömning i budgetpropositio-
nen baserad på vad vi vet att kommunerna har sannolika möjligheter att
kunna genomföra till hösten, dels av en utbyggnad av gymnasieskolan med
det tredje året, dels naturligtvis med en fortsättning på de ÖGY-försök som
pågår parallellt med introduktionen av den nya gymnasieskolan. Jag har nu
inte anledning att ompröva regeringens bedömning av den takt som kommu-
nerna har kapacitet att bygga ut gymnasieskolan med.
Vuxenutbildningen
Anf. 46 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Herr talman! Olika företrädare för regeringen har gett olika besked i fråga
om nedskärningen av statsbidraget till den kommunala vuxenutbildningen.
Medan vice statsministern kan tänka sig en omprövning av det olycksaliga
beslutet framhärdar moderaternas statsråd i ett nej till förändring.
Vid dagens offentliga utfrågning om komvux i utbildningsutskottet, sade
dock utbildningsdepartementets företrädare att allt beror på utvecklingen.
Min fråga till utbildningsministern blir därför: Beror regeringens eventuella
benägenhet till omprövning av komvuxnedskärningen på utvecklingen på ar-
betsmarknaden eller på utvecklingen inom regeringen?
Anf. 47 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Regeringen har också i detta fall i budgetpropositionen re-
dovisat sin bedömning av vad som är nödvändiga besparingar, med utgångs-
punkt i det faktum att den förra regeringen har kört sönder landets ekonomi.
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Muntliga frågor till
regeringen
35
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Muntliga frågor till
regeringen
Vi har då gjort bedömningen att inom skolans område går den högre utbild-
ningen, forskningen och ungdomsskolan först. Vi har därför känt oss nödsa-
kade att föreslå riksdagen att genomföra besparingar bl.a. på den kommu-
nala vuxenutbildningen och på folkbildningen.
Denna fråga är nu föremål för riksdagens prövning. Det ankommer knap-
past på mig att lägga mig i de bedömningar som riksdagens utskott och kam-
mare kan komma att göra under våren.
Sändningsrätt för radio
Anf. 48 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! I tisdags meddelade kulturministern att sändningsrätten för
kommersiella radiostationer skall bjudas ut på auktion. Min fråga är: Varför
skall yttrandefriheten gå på auktion i folkpartiets Sverige?
Anf. 49 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Vad jag gjorde i tisdags var att presentera mina åsikter om
hur jag tycker att det skall gå till när vi skall fördela sändningsrättigheterna
i den nya privata radion. Den kommer att bli kommersiell och finansieras
med reklam. Man kommer alltså att kunna ha en ordentlig ekonomisk bas
för att bedriva denna verksamhet.
Jag har för min del ansett att det enklaste urvalssystemet är att bedöma
hur mycket man vill betala för denna sändningsrätt. Alternativet är att vi
politiker skall lägga upp programinnehåll och göra bedömningen av om ny-
heter är mer värda än jazzprogram, om barnprogram är mer värda än täv-
lingsprogram, eller vad det nu handlar om.
Anf. 50 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Det råder ingen skillnad i uppfattningen oss emellan på den
punkten att det skall finnas en ordentlig ekonomisk bas för verksamheten.
Men uppfyller ett koncessionssökande det kravet får det anses vara nog. Det
resonemang som Birgit Friggebo för innebär att detta blir förbehållet ett rikt
etablissemang. Därför kvarstår min fråga: Varför skall yttrandefriheten gå
på auktion i folkpartiets Sverige?
Anf. 51 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Vi har gjort oss förtjänta av att ha en fin yttrandefrihet i Sve-
rige vad gäller pressen. De som har råd att skaffa sig tryckpressar och starta
en tidning är också de som gör det. Det brukar inte Åke Gustavsson lägga
sig i. Att det skulle vara en skillnad när det gäller etermedierna kan jag inte
inse.
Alternativet är alltså att vi politiker skall bestämma vilken typ av program
som skall sändas ut i etern, med tanke på att det finns begränsat frekvensut-
rymme som i dag. I framtiden blir det kanske en bättre tingens ordning, så
att vi kan ha en helt fri radio.
36
Jämställdhet
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Anf. 52 SONIA KARLSSON (s):
Herr talman! Jag har en fråga till jämställdhetsministern. I början av året
fick vi beskedet att statens stöd till bostadsfinansieringen skulle utredas av
Georg Danell och ett antal sakkunniga. Bostadsfinansieringssystemets ut-
formning kommer att få stor betydelse för bostadspolitiken och kommer att
påverka både arbetsmarknaden och utvecklingen av det sociala livet.
Nu har vi en utredning med grabbarna Georg, Ingemar, Staffan, Olle,
Urban och Per-Ake. Vad säger jämställdhetsministern? Tycker Birgit Frig-
gebo att det finns ett kvinnoperspektiv på bostadsfinansieringen?
Anf. 53 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag säger: Fy!
Anf. 54 SONIA KARLSSON (s):
Herr talman! Tack för det. Borde inte regeringen kunna påverka när nu
riksdagen har antagit riktlinjer om en jämn könsfördelning i olika statliga
organ? Det vore bra om regeringen försökte påverka.
Anf. 55 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Mina kolleger säger att det är en enmansutredning, men det
är inget försvar. Till min glädje, skulle jag vilja säga, har vi uppnått en jäm-
nare könsfördelning när det gäller statens myndigheter. Man har satt upp ett
mål att minst 30 % skall vara kvinnor år 1992. Det har man med god margi-
nal överträffat.
Jag tycker att det exempel som här dras fram inte är ett särskilt bra exem-
pel på jämställdhetspolitik. Men jag vill försäkra att jag inom regeringen nu
ordentligt bevakar de frågor som har med sammansättningen av arbetsgrup-
per och statliga utredningar att göra. Detta måste vara ett misstag i arbetet.
Vardnadsbidrag
Anf. 56 STEFAN ATTEFALL (kds):
Herr talman! Jag vänder mig till socialministern. Enligt en uppgift i Da-
gens Nyheter säger socialministern att han inte tror att ett förslag till vård-
nadsbidrag kan presenteras förrän till nästa val. Eftersom detta uttalande
skulle strida mot regeringsdeklarationen, skulle jag vilja ha en förklaring av
socialministern. En följdfråga blir: När tror socialministern att vi kan få ett
förslag till vårdnadsbidrag på riksdagens bord?
Anf. 57 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Det är felaktigt återgivet. Jag räknar naturligtvis med att vi
i enlighet med regeringsförklaringen skall kunna lägga fram ett förslag före
nästa val.
Muntliga frågor till
regeringen
37
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Muntliga frågor till
regeringen
38
Öresundsbron
Anf. 58 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Görel Thurdin angående
Öresundsbron och den miljökonsekvensbeskrivning som så hett diskuterats
under de senaste dagarna. Tror Görel Thurdin att det finns möjligheter att
få en seriös beskrivning på den korta tid som återstår, två månader? Kommer
man då att också belysa vilka effekter en bro får för Östersjön?
Anf. 59 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag kan inte avgöra hur pass mycket man hinner med under
den tid som återstår fram till dess att ansökan skall lämnas in till miljödepar-
tementet. Det enda jag kan garantera är att det skall få ta den tid i miljöde-
partementet som krävs för att nödvändigt underlag skall kunna tas fram för
ett beslut.
Anf. 60 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Kommer man då också att belysa vilka effekter en bro kan
få för Östersjön?
Anf. 61 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Det är alldeles klart att detta skall belysas. Man skall dess-
utom belysa effekterna i förhållande till alternativet att bron inte skall byg-
gas. Det framgår av riksdagsbeslutet och det avtal som är påskrivet.
Karensdagar
Anf. 62 LEIF BERGDAHL (nyd):
Herr talman! Jag skulle vilja vända mig till socialministern med anledning
av den massiva kritik mot karensdagar som riktats från olika håll på senare
tid. Är socialministern fortfarande låst vid tanken om två karensdagar, eller
övervägs andra alternativ inom regeringskansliet?
Anf. 63 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Vi har naturligtvis lyssnat på de kritiska synpunkter som har
framkommit, men vi tycker inte att de väger så tungt att vi har anledning att
ompröva besparingen. Det finns, såvitt vi kan se, inga andra nedskärningar
som kan ge lika stora vinster som denna och som kan bäras lika av en stor
del av befolkningen.
Front mot rasism
Anf. 64 THAGE G PETERSON (s):
Herr talman! Från socialdemokratisk sida önskar vi regeringsinitiativ på
det nordiska och internationella planet för att bilda en internationell front
mot rasism och främlingsfientlighet. Jag vill fråga Bengt Westerberg om han
har bett statsministern att ta upp frågan om den ökande rasismen, antisemi-
tismen och främlingsfientligheten i Europa i sina samtal med FN:s general-
sekreterare och USA:s president. Om inte Bengt Westerberg har gjort detta,
tror Bengt Westerberg att Carl Bildt har tagit upp denna viktiga fråga?
Anf. 65 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag har inte särskilt frågat vad Carl Bildt skall säga i sina
samtal när han befinner sig i USA, men jag kan mycket väl tänka mig att han
helt på eget initiativ tar upp dessa frågor. De är mycket aktuella i Sverige
nu, och vi har haft anledning att diskutera själva sakfrågan vid många olika
tillfällen.
Under alla förhållanden instämmer jag i Thage G Petersons önskan att
dessa frågor tas upp, att Sverige skall spela en mera pådrivande roll interna-
tionellt än vad vi har gjort under senare år.
Barnomsorg
Anf. 66 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag vill vända mig till socialministern, som enligt uppgifter
i Svenska Dagbladet i går anser att det kan bli nödvändigt att lagstifta om
kommunernas skyldighet att garantera barnomsorg åt alla barn. Det är all-
deles utmärkt att Bengt Westerberg nu instämmer i de krav som vi socialde-
mokrater fick nej till i riksdagen så sent som strax före jul.
Jag vill fråga: Betyder detta att regeringen kommer att stödja det förslag
om lag om rätt till barnomsorg för alla barn som vi åter har framfört?
I samma tidningsartikel redovisas också att socialdepartementet har ringt
runt till landets kommuner för att få fram siffror på intresset för att starta
privata daghem. Jag frågar därför om socialdepartementet samtidigt frågade
hur många barnomsorgsplatser i kommunal regi som nu försvinner i rask
takt. Kan Bengt Westerberg redovisa om nettoresultatet är att vi har kommit
närmare målet om full behovstäckning, eller har vi kommit längre från må-
let?
Anf. 67 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag börjar med den sista frågan. Det enkla svaret är att vi
inte har ställt den. Utgångspunkten är dock självfallet att vi skall bygga bort
de barnomsorgsköer som Birgitta Dahl och övriga socialdemokrater över-
lämnade till den nuvarande regeringen.
När det gäller initiativet till en lagstiftning, är det många som tidigare har
varit inne på den frågan. Vi i folkpartiet liberalerna - om jag får tala för oss
ett ögonblick - har också motionerat om detta, men fått avslag av socialde-
mokraterna.
I intervjun i Svenska Dagbladet diskuterade jag kopplingen till den kom-
munalekonomiska kommitténs förslag. Om detta förslag kommer att ge-
nomföras, vilket innebär att bl.a. barnomsorgsbidraget läggs i den penning-
påse som kommunerna får, är det nödvändigt att också överväga en lagstift-
ning om barnomsorg. Frågan kan alltså komma att bli aktuell under förut-
sättning att kommunalekonomiska kommitténs förslag genomförs.
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Muntliga frågor till
regeringen
39
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Muntliga frågor till
regeringen
Anf. 68 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag tycker att det är uppseendeväckande att folkpartiet libe-
ralerna i höstas röstade nej till förslaget om lagstiftning. I dag behövs verkli-
gen en sådan lag som försvar mot de borgerliga majoriteter i kommunerna
som nu stänger daghem och avskedar dagmammor och som försvar för för-
äldrarnas och deras barns rätt till en barnomsorgsplats.
Jag kan förstå att det kanske inte var så trevligt att ställa frågan om hur
det går med den kommunala barnomsorgen, men jag kräver verkligen av
regeringen att man håller rätt på vad nettoresultatet blir. Vi vet att nu för-
svinner dagisplatser fortare än de tillkommer.
Anf. 69 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Som Birgitta Dahl väl känner till genomförs det varje år or-
dentliga statistiska undersökningar om situationen på barnomsorgsområdet.
En sådan undersökning kommer att genomföras också nu för att man skall
kunna ta reda på hur situationen ser ut. Inom sinom tid kommer jag därför
att kunna svara på Birgitta Dahls fråga.
Dessutom kommer den lagstiftning som kan bli aktuell att omfatta alla
kommuner, också de få kommuner som är socialdemokratiskt styrda.
Äldrevård
Anf. 70 MY PERSSON (m):
Herr talman! Jag vill anknyta till det som det talades om tidigare, nämligen
citatet från gårdagens tidning om att det kan bli nödvändigt att lagstifta om
kommunernas skyldighet att garantera barnomsorg åt alla barn. Utifrån
detta undrar jag hur socialministern har tänkt sig att garantera den kommu-
nala omsorgen om den stora tysta grupp i samhället som utgörs av våra
mycket gamla.
Anf. 71 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Det finns ju redan i socialtjänstlagen inskriven en skyldighet
för kommunerna att tillhandahålla en sådan service för våra gamla. Men vi
vet alla att detta inte fungerar tillfredsställande i alla sammanhang. Därför
sker nu en stor omorganisation - den genomfördes på papperet vid årsskiftet
och håller nu på att genomföras i verkligheten - av omsorgen om de äldre.
Syftet med denna reform, den s.k. ÄDEL-reformen, är naturligtvis att situa-
tionen för våra äldre skall förbättras för att vi skall kunna leva upp till de
stolta mål som finns uppställda i bl.a. socialtjänstlagen.
Anf. 72 MY PERSSON (m):
Herr talman! Jag känner till detta, men eftersom man kanske måste lag-
stifta för att den gemensamma kommunala potten av pengar inte skall gå
barnomsorgen förbi, undrar jag om det inte är risk för att den gemensamma
potten kan naggas i kanten också när det gäller våra riktigt gamla. Frågan är
om man inte också i det fallet måste, kanske inte lagstifta men vidta åtgärder.
40
Anf. 73 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Det finns en lagstiftning som man nu håller på att se över
och som gäller de äldre och i och för sig också barn. Om man tar bort statsbi-
draget till barnomsorg, är problemet att det blir oerhört lönsamt för kommu-
nerna att lägga ned barnomsorgsplatser. Kommunerna förlorar på det sättet
nämligen inga inkomster, samtidigt som de blir av med hela kostnaden. En
stor del av de skattepengar som de kvinnor som huvudsakligen utnyttjar
barnomsorg betalar in går enbart till landsting och stat.
I dag kompenseras kommunerna genom att det finns ett statligt bidrag,
men om bidraget försvinner måste vi på annat sätt säkerställa att kommu-
nerna fullgör sina skyldigheter mot barnfamiljerna. Därför kan det krävas
en lagstiftning. Någon motsvarande problematik finns inte när det gäller äld-
reomsorgen, vilket självfallet inte hindrar att insatser på det området är
minst lika angelägna.
Öresundsbron
Anf. 74 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! I september förband sig Sverige till att Östersjöländernas
experter skulle få medverka vid miljökonsekvensbeskrivningen när det gäl-
ler Öresundsbron. Jag undrar hur det går att uppfylla det målet med tanke
på den senaste utvecklingen.
Anf. 75 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Vi kommer att uppnå målet att Östersjöländerna skall ha
möjlighet att lämna förslag om vilka experter som de vill ha med i den inter-
nationella panelen. Det är en något annorlunda inställning när det gäller för-
hållandet till våra nordiska grannländer och även till länderna i Östersjöom-
rådet, med tanke på att man i det avtal som skrevs på tillsammans med Dan-
mark och som riksdagen beslutade om under den socialdemokratiska rege-
ringen skrev bort tvånget att genomföra en miljöprövning enligt den nor-
diska konventionen.
Öresundsbron
Anf. 76 BERTIL PERSSON (m):
Herr talman! Jag vill följa upp föregående fråga. Vi i Skåne har i över 100
år längtat efter och hoppats på att det skall bli en bro över till Köpenhamn.
Det finns en bred majoritet i Skåne som önskar att bron skall byggas. Vi är
nu väldigt oroade för att denna miljöprövning kan dra ut ytterligare på tiden,
så att tidpunkten för förverkligandet av denna förbindelse, som stockholm-
arna kan hindra enbart för att det råkar röra sig om en nationalgräns, för-
skjuts. Finns det risk för ytterligare en lång fördröjning?
Anf. 77 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Huruvida det blir en fördröjning eller inte hänger på trovär-
digheten i det material som tas fram och lämnas in tillsammans med ansökan
till miljö- och naturresursdepartementet.
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Muntliga frågor till
regeringen
41
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Muntliga frågor till
regeringen
42
Om det sedan behövs mer tid för att få fram ett tillräckligt underlag för
beslutet, måste den tiden tas i anspråk, eftersom miljöfrågorna är så viktiga.
Anf. 78 BERTIL PERSSON (m):
Herr talman! Är man beredd att i varje fall sträva efter att minimera tiden
till dess att bron kan vara på plats, under förutsättning att miljökonsekven-
serna inte blir större än vad de blir vid Stora Bält, där de ju är negligerbara?
Anf. 79 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Vi strävar efter att över huvud taget förkorta ärendebehand-
lingen, samtidigt som vi strävar efter att ha ett tillräckligt beslutsunderlag.
Den enhet som arbetar med dessa frågor har också förstärkts, så att det skall
finnas mer resurser för att man skall klara av så pass stora frågor - det rör
sig inte bara om en fast Öresundsförbindelse. Men tidsperspektivet kan jag
inte uttala mig om, annat än att vi skall försöka arbeta så snabbt vi kan.
Miljöprövning
Anf. 80 HARALD BERGSTRÖM (kds):
Herr talman! Jag vill fråga Görel Thurdin i ett specifikt ärende. I Karls-
hamn finns det ett oljeeldat kraftverk som i stor utsträckning har bidragit till
försurningen. För 19 månader sedan lämnades det in en koncessionsansökan
om att få bygga om ett av verken till en höggradig rening. Är det acceptabelt
att man under 19 månader inte kan få svar på sin ansökan, när byggandet för
600 milj. kr. kunde sättas i gång genast, om man bara får besked i dag? I så
fall kan man böija med upphandlingen redan i morgon.
Anf. 81 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag kan inte riktigt uttala mig om huruvida väntetiden är ac-
ceptabel eller inte. Det finns en mängd ärenden av den typen som skall han-
teras inom vårt departement. Dessa ärenden skall hanteras gemensamt, för
att man skall kunna följa samma principer vid varje beslut.
Vi har upptäckt att det har varit dåligt med resurser på den enhet som
har arbetat med dessa ärenden, och det har vi försökt reparera. Om detta är
anledningen till att denna koncessionsansökan har blivit liggande, kan jag
inte avgöra. Det ansvaret vill jag lägga på den tidigare regeringen. Jag vill
ändå framhålla vikten av att man hanterar ärendena så fort det går, och det
är också en rättssäkerhetsfråga.
Arbetsmarknadspolitik
Anf. 82 JAN ANDERSSON (s):
Herr talman! Socialbidragskostnaderna ökar för tillfället mycket kraftigt
runt om i Sverige. Man kan befara att utvecklingen kommer att accentueras
under året som kommer. Huvudorsaken är den försämrade arbetsmarknads-
situationen.
I flera kommuner väljer man nu att försöka att sänka socialbidragskostna-
derna genom att sänka normen. Man avviker alltså från socialstyrelsens all-
männa råd om skälig levnadsnivå. Jag vill fråga socialministern: Är det inte
bättre att angripa huvudorsaken, den försämrade arbetsmarknadssituatio-
nen, med en bättre ekonomisk politik och med en aktivare arbetsmarknads-
politik än att försämra levnadsvillkoren för dem som kanske har det sämst i
samhället?
Anf. 83 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Svaret på frågan är jo.
Asylsökandes boende
Anf. 84 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! För några veckor sedan var jag inbjuden till invandrarverket
i Norrköping. Där fick jag veta av generaldirektör Rogestam att det inte var
så många som hade utnyttjat möjligheten att under utredningstiden bo hos
bekanta eller släktingar. Jag tror att en av de viktigaste orsakerna är de eko-
nomiska. Det är inte lätt för en släkting eller en bekant att klara uppehället
för ytterligare personer. Jag undrar om det är regeringens intention att ändra
dessa bestämmelser så, att det blir möjligt att få dagbidrag även om man inte
är inskriven på en förläggning. I så fall skulle man spara in förläggningskost-
nader, samtidigt som de asylsökande fick en bättre tillvaro under utrednings-
tiden.
Anf. 85 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Nästa torsdag förväntas regeringen lämna direktiv till en ut-
redning som skall se över just flyktingmottagandet. Inriktningen är att se
över hur frivilligorganisationerna kan hjälpa till och också att ge möjlighet
för dem som väntar att själva ordna sitt boende. Självfallet kommer då också
frågan om de ekonomiska förutsättningarna för detta att belysas. Tanken är
att detta arbete skall vara slutfört under hösten.
Ålderdomshem och vårdhem
Anf. 86 JOHAN BROHULT (nyd):
Herr talman! Krisen inom sjukvården bottnar mycket i att det finns för få
ålderdomshem och för få vårdhem, vilket alla politiska partier är medvetna
om. Jag skulle därför vilja veta om man är beredd att satsa på att bygga fler
ålderdomshem och vårdhem i offentlig regi och också att tillåta friska privata
initiativ, som kan bidra till att situationen inom hemsjukvård och på sjukhus
förbättras.
Anf. 87 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag delar helt uppfattningen att en av de stora bristerna inom
äldrevården är just avsaknaden av tillräckligt många ålderdomshem, grupp-
bostäder och andra boendealternativ för äldre. Genom den stora ÄDEL-
reformen gör staten en betydande satsning för att det skall byggas ut alterna-
tiv för äldre, eller rättare sagt: för att hjälpa kommunerna ekonomiskt för
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Muntliga frågor till
regeringen
43
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
ekonomiska politik
att de skall kunna bygga ut dessa alternativ. Självfallet är förhoppningen att
denna utbyggnad verkligen skall ta fart.
När det gäller gruppbostäderna, som är ett av alternativen, räknar man
med att de statliga bidragen skall ge 20 000-25 000 platser under de kom-
mande åren. Det innebär inte att det kommer att finnas alla de platser som
kommer att behövas för åldersdementa, psykiskt sjuka och andra, men de
statliga bidragen innebär ett rejält steg på vägen mot målet att helt kunna
tillfredsställa efterfrågan.
Anf. 88 JOHAN BROHULT (nyd):
Herr talman! Jag medger att ÄDEL-reformen är ett stort steg i rätt rikt-
ning, men det är inte tillräckligt. Ett stort problem utgörs av det dubbla hu-
vudmannaskapet mellan landsting och kommun, vilket innebär att det inte
är någon som tar det fulla ekonomiska ansvaret.
Det är nu byggkris i Sverige, och man skulle verkligen behöva få fart på
sysselsättningen. Då är det väl ett alldeles utmärkt tillfälle att sätta i gång att
bygga ålderdomshem som drivs i privat eller offentlig regi.
Anf. 89 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag delar helt den uppfattningen. Men jag tror att det inte
längre är fråga om ett huvudmannaskapsproblem. Efter ÄDEL-reformen
har nu primärkommunerna ett alldeles entydigt ansvar för att erbjuda äldre
olika boendealternativ. Den frågan borde nu vara löst. I flertalet primär-
kommuner i Sverige har man också tagit itu med uppgiften att bygga ut olika
alternativ för äldre.
Jag delar naturligtvis uppfattningen att det är bra om kommunerna utnytt-
jar den konjunktursvacka med skjunkande byggkostnader som vi nu har för
att man så snabbt som möjligt skall kunna tillfredsställa den efterfrågan som
finns.
Frågestunden var härmed avslutad.
Meddelande om ändrade regler för ”Aktuell debatt”
Anf. 90 ANDRE VICE TALMANNEN:
Debattreglerna har justerats på så sätt att företrädaren för det parti som
har begärt debatten får inleda med ett kort anförande om 3 minuter. Dess-
utom får statsrådet rätt att alltid tala 10 minuter i sitt första anförande.
De med anledning härav ändrade reglerna för aktuell debatt framgår av
kammarkansliets MEDDELANDE 1991/92:31 som har delats ut till ledamö-
terna.
8 § Aktuell debatt: Regeringens ekonomiska politik
Anf. 91 ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Sverige är unikt. Sverige är det enda land som har en rege-
ring som sätter in all sin kraft på att bekämpa en djup konjunkturnedgång
med hjälp av en stenhård åtstramningspolitik. Det är en politik som slår hårt
mot alla de många företag inom och utom industrin som producerar varor
och tjänster för den svenska marknaden.
När regeringen i höstas aviserade den nya åtstramningspolitiken fick det
omedelbart två effekter. Orderingången från hemmamarknaden rasade, och
omvärldens förtroende för Sverige försvagades. Valutorna flödade ut ur
landet, och räntorna steg kraftigt.
Regeringen tvingades i sin budgetproposition att räkna ner tillväxten och
räkna upp arbetslösheten till 4-5 % nästa år. Nu kommer den ena rapporten
efter den andra om att utvecklingen blir ännu värre än vad regeringen har
sagt. Arbetslösheten ligger redan över den nivå som regeringen angav för
hela 1992. AMS-chefen har hävdat att arbetslösheten kan nå upp över 6 % i
början av nästa år. Veckans Affärers konjunkturexpert målar upp en ännu
mörkare bild av regeringens politik. Han skriver att arbetslösheten kan vara
uppe i över 7 % i mitten av nästa år.
Det är framför allt fyra inslag i politiken som ger upphov till djupgående
skador på den svenska ekonomin. Det är finanspolitiken med ingrepp mot
byggandet, hushållen och kommunerna. Det är ingrepp som skär ned efter-
frågan på varor och tjänster och som därmed skapar arbetslöshet. Det är
näringspolitiken, vars huvudnummer är att staten genom att realisera, sälja
ut, sina företag lägger beslag på det sparande som behövs som riskkapital i
det privata näringslivet. Det är fördelningspolitiken med ökade bördor för
dem som lever på knappa marginaler och stora skattelättnader för dem som
har det allra bäst i Sverige.
Detta är en fördelningspolitik som kommer att ge upphov till starka kom-
pensationskrav, vilket i sin tur underminerar stabiliseringspolitiken. I arbets-
märknadspolitiken håller arbetslinjen på att överges. Ingen svensk regering
i modern tid har planerat att satsa så stor andel på passivt kontantstöd och
så liten del på aktiva åtgärder som regeringen Bildt och Westerberg.
När regeringar i andra länder tar initiativ för att stimulera den ekonomiska
aktiviteten, ägnar sig den svenska regeringen åt att stå på bromsen. Inte nog
med det: regeringen angriper oss som vill slå vakt om arbetslinjen och få till
stånd investeringar, arbete och utbildning.
Förra veckan gästspelade statsminister Carl Bildt i riksdagen. Han var up-
penbarligen helt ur balans och riktade våldsamma angrepp mot oss socialde-
mokrater. Men han hade ingenting att säga om den politik som driver upp
arbetslösheten till nivåer som vi inte har sett sedan 1930-talet.
Frågan är om Bengt Westerberg har kommit hit för att upprepa vad Carl
Bildt sade eller om Bengt Westerberg kan ge besked om vilka slutsatser rege-
ringen drar av det faktum att arbetslösheten kommer att stiga långt över era
egna prognoser. Tänker regeringen fortsätta in i återvändsgränden med
massarbetslöshet som följd? Eller tänker ni överge den enda vägen?
Anf. 92 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Uppenbarligen tyckte inte socialdemokraterna att debatten
förra veckan gick särskilt bra, eftersom de nu vill ha en ny debatt i nästa
ämne som en slags förberedelse inför den debatt som kommer om några
veckor. Det skall vi i regeringen naturligtvis ställa upp på.
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
ekonomiska politik
45
|
Prot. 1991/92:67 20 februari 1992 |
Svaret på Allan Larssons fråga, om vi har ändrat politik sedan förra |
ten för en vecka sedan.
|
Aktuell debatt: Regeringens |
Vår ambition har två klara och tydliga utgångspunkter. För det första att Det här är inga lätta uppgifter. Vi har ärvt svåra ekonomiska problem av Men det är också självklart att socialdemokraternas misslyckanden på det Vi har fått en del hjälp på traven. Produktivitetsdelegationen, som Allan Man kan kort sammanfatta detta att våra åtgärder på strukturområdet lig- Kapitalskatterna är en fråga som har diskuterats och där socialdemokra- I stycket efter understryks särskilt hur viktigt det är att helt ta bort förmö- Allan Larsson och socialdemokraterna insåg sent under sitt regeringsinne- |
varande regeringspartiernas sida har stött dessa åtgärder och har i hög grad
|
46 |
varit pådrivande. Det är naturligtvis bra att allt detta har kunnat ske i stor |
Nu går vi vidare. Men samtidigt kan vi konstatera att socialdemokraterna
tycks ha återintagit den gamla positionen, dvs. den position man intog innan
omprövningens tid kom. Den motvilja man har visat mot förändringar på
kapitalbeskattningsområdet är ett exempel.
Men även det stabiliseringspolitiska sammanhanget är oerhört viktigt vid
utformningen av den ekonomiska politiken.
Produktivitetsdelegationens analys har lett fram till slutsatsen att det
framför allt är under två skeden under de senaste 20 åren som Sverige på
allvar har sackat efter. Det ena var i mitten på 70-talet, då man drev över-
bryggningspolitiken. Det andra var i slutet på 80-talet, då vi hade den stora
överhettningen i den svenska ekonomin.
Därför måste vi nu, när vi utformar politiken framöver, ta hänsyn också
till de erfarenheter och kunskaper som vi har fått genom denna analys. När
man utformar politiken måste man också ha det stabiliseringspolitiska per-
spektivet. Egentligen handlar det om två perspektiv. Det är dels det mycket
korta perspektivet, vad som skall hända i år, dels det något längre perspekti-
vet, vad som skall hända 1993/94.
Låt mig börja med det mycket korta perspektivet. Vi kan nu konstatera
att den arbetslöshetsbomb som vi varnade för under valrörelsen har briserat.
Detta är inte någonting som är en följd av den nya regeringens politik. Det
är en följd av den ekonomiska politik som har förts tidigare. Vi såg detta
komma redan under valrörelsen, samtidigt som Allan Larsson mest talade
om att vi hade passerat vändpunkten.
Regeringen satsar självfallet på många olika sätt för att hålla tillbaka ar-
betslösheten, eftersom arbetslinjen fortfarande skall gälla. Där finns det stor
politisk enighet. Vi ger stora resurser till arbetsmarknadsstyrelsen för arbets-
marknadsutbildning och för att människor skall kunna hitta nya jobb. Vi gör
insatser för att ge ungdomar meningsfull sysselsättning.
Just nu förbereds en proposition inom arbetsmarknadsdepartementet,
som presenteras inom några dagar, och som syftar till att praktikarbeten
skall inrättas för ungdomar mellan 18 och 24 år. Vi har tidigarelagt investe-
ringar. Redan beslutade satsningar motsvarar flera miljarder och beräknas
ge uppåt 4 000 jobb. Räknar man in underleverantörer blir det naturligtvis
ännu många fler.
Kommunikationsdepartementet håller nu på att utarbeta program som
skall göra det möjligt för oss att ytterligare utvidga dessa aktiviteter. Dess-
utom har vi redan satsat pengar på statliga byggnadsinvesteringar, ungefär 1
miljard kronor, som beräknas ge 3 000 jobb under detta år.
Infrastrukturinvesteringar och aktiv arbetsmarknadspolitik går hand i
hand med politik för tillväxt och stabila priser. Det finns ingen motsats mel-
lan dessa, som man kan tro när man läser Jan Berqvists framställning till tal-
manskonferensen.
Däremot tror vi inte på att man generellt skall stimulera byggande av bo-
städer och kontor. Problemen i byggbranschen beror till stor del på den sub-
ventionspolitik vi har haft i Sverige. Alla vet att byggbranschen till stor del
på grund av denna subventionspolitik har verkat som en inflationsmotor i
den svenska ekonomin. Det är ett viktigt sundhetstecken att byggkostna-
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
ekonomiska politik
47
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
ekonomiska politik
48
derna nu går ner. Under sista kvartalet i fjol föll de med 2-3 %, och det är
utomordentligt positivt.
Det andra perspektivet som vi måste anlägga på stabiliseringspolitiken är
det medellånga. De flesta av de åtgärder vi nu diskuterar kommer att få ef-
fekt först 1993/94. Därför måste vi när vi utformar politiken ha en uppfatt-
ning om hur situationen kommer att te sig då. Då måste man naturligtvis luta
sig mot prognoser, med all den osäkerhet som ligger i alla prognoser.
Den bedömning vi gör från regeringens sida är att den internationella kon-
junkturen kommer att vända i år och att vi kommer att märka det tydligt i
svensk ekonomi under 1993, dvs. vi står nu inför en uppgång i konjunkturen.
Vår bedömning är då att det är viktigt att inte ”elda på” ekonomin 1993/94,
för att undvika att göra de misstag socialdemokraterna har gjort i flera ske-
den, när de har fört en felaktig stabiliseringspolitik. De har eldat på när det
har varit goda tider och kanske stramat åt när tiderna har blivit sämre.
Om man nu, som socialdemokraterna föreslår, skulle spä på den inhemska
efterfrågan genom att låta de offentliga utgifterna öka, riskerar det att leda
till ny överhettning så småningom, till snabba prisökningar och till urholkad
konkurrenskraft. Det skulle göra det svårare för svenska företag att haka på
när världskonjunkturen vänder. Resultatet skulle bli att vi missade chansen
till en exportledd tillväxt och att vi i stället skulle driva in den svenska ekono-
min i en ny och djupare kris, med fortsatt utslagning av företag och arbetstill-
fällen.
Prognoser är prognoser. De kan slå fel. Om det visar sig att de bedöm-
ningar vi nu gör är helt fel kan vi också tvingas att ompröva politiken på både
kort och medellång sikt. Men det finns ännu inga tecken som är så tydliga
att vi har funnit anledning till någon sådan omprövning.
Låt mig, herr talman, avsluta med ett citat.
”Finanspolitiken måste fortsatt inriktas på att varaktigt pressa ner inflatio-
nen. En fortsatt stark återhållsamhet med de offentliga utgifterna är också
nödvändig för att skapa utrymme för en utbyggnad av den utlandskonkurre-
rande sektorn---. Av dessa skäl begränsas expansionen i den kommunala
verksamheten.”
Citatet är hämtat ur Allan Larssons kompletteringsproposition för knappt
ett år sedan. Vi instämde då och gör det fortfarande. Därför håller vi fast vid
politiken.
Anf. 93 ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Det är utmärkt att Bengt Westerberg citerar vad vi skrev i
finansplanen för ett år sedan. Det är en riktig linje, och den ligger fast i vår
ekonomiska politik.
Men den ekonomiska politiken måste också vara känslig för vad som sker.
Det är på den punkten som regeringen nu gör fel.
I det svåra konjunkturläge vi har klipper regeringen till med en åtstram-
ningspolitik, som redan har fått effekter på en lång rad områden. Ni satte i
gång med en rivstart i höstas. Ni satte bl.a. hela byggsektorn i gungning.
Kom inte och säg att det inte var en följd av den politik ni för.
Var litet försiktiga i er beskrivning av utgångsläget! Jag hörde Per Unckel
tidigare tala om Sveriges ekonomi på det lättsinniga sätt som ni gjorde i hös-
tas, när ni gav omvärlden en felaktig bild av svensk ekonomi, något som se-
dan ledde till valutautflöde och räntechocker. Vi vet vad det betyder.
I stället för att gå på i den stilen borde ni tala om fakta, att Sverige är ett
av de få länder som uppfyller EG:s stränga krav när det gäller stabiliserings-
politik. Det är utgångsläget. Utifrån det är det möjligt att med en klok eko-
nomisk politik få i gång tillväxten.
Ni har tvingats revidera de prognoser som gjordes i höstas till finanspla-
nen. I dag har Handelsbanken kommit med nya, mycket dystra siffror. Det
är för att man räknar in effekterna av er politik. Det är åtstramningen som
börjar göra verkan. Hushållen tvingas disponera om sin ekonomi. Kommu-
nerna har redan böljat anpassa sig till de indragningar på 10 miljarder ni lad-
dar upp för. Byggsektorn drabbas hårt. Det här har lett till arbetslöshet runt
om i landet.
Skyll inte ifrån er! Stå upp och ta ansvaret för den politik ni för! Det är ni
som har ansvaret. Det är ni som fattar beslut. Det är era åtgärder som nu
böljar göra verkan.
Jag tycker att Bengt Westerberg skall tala om ifall prognoserna för arbets-
marknaden som ni lade fast i januari står sig. Eller skall vi tro mer på de
bedömningar som AMS-chefen har gjort, eller på de bedömningar som Han-
delsbanken nu har gjort, som visar en ännu högre siffra?
Vilken är utgångspunkten när riksdagen nu skall ta ställning till den eko-
nomiska politiken. Vad är det för ekonomisk politik ni tänker föra? Här sä-
ger Bengt Westerberg att det blir fortsatt stenhård åtstramningspolitik, som
håller tillbaka efterfrågan, försvårar för företagen att få avsättning för sina
produkter och därmed försvagar tillväxten. Det är det som har varit budska-
pet sedan i höstas.
Eller skall vi tro på Mats Odell och Börje Hörnlund, som säger att nu skall
man stimulera ekonomin?
Ni måste tala om vad det är som gäller. Det går inte att ha två olika linjer
i diskussionen.
Förklara för oss det som var huvudnumret i januari, att svensk ekonomi
genom nedskärningar i utbildningen skulle bli bättre. På vilket sätt blir
svensk ekonomi bättre om ungdomar förvägras en gymnasieutbildning med
kvalitet? På vilket sätt blir den bättre om vuxna, som har ambitionen att ut-
bilda sig, får avstå från det? På vilket sätt blir svensk ekonomi bättre?
Förklara för oss varför ni lägger upp en politik där ni de facto överger ar-
betslinjen. Det är också vad ekonomerna säger.
Det var en stor artikel i Dagens Nyheter i veckan med uttalanden av Lars
Calmfors, som är ett av era egna orakel. Han säger att ”den svenska rege-
ringen är på väg att upprepa EG-ländernas 80-talsmisstag. Det verkar som
om de inte tar tillräckligt mycket lärdom av det som hänt i EG-länderna.Sy-
nen hos de flesta ekonomer har vänt sedan 80-talet.”
Detta är budskapet från en av de ledande ekonomerna, som ni tidigare
har lyssnat på. Nu säger han att er politik får de effekter som vi har sagt. Ni
driver en politik som medvetet eller omedvetet - jag vet inte vilket som är
värst - leder till en ökad arbetslöshet. Det är en återvändsgränd.
Min uppmaning till Bengt Westerberg är: Försök att ta er ur återvänds-
gränden. Det är oerhört svårt att komma ner från den höga arbetslöshet som
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
ekonomiska politik
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 67
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
ekonomiska politik
50
ni nu är på väg att etablera. Det har vi sett i land efter land, där man har gått
denna väg.
Det är dags att tänka om. Ta chansen nu! Överge ”den enda vägen”!
Anf. 94 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Jag var mycket nyfiken på aktualiteten inför denna debatt.
Jag har inte kunnat hitta något spår av den ännu, av vad som skulle vara
så aktuellt. Vi fick inte ens debattera den ekonomiska politiken under den
allmänpolitiska debatten.
Vi stödjer i allt väsentligt regeringens politik - den här debatten skall ju
gälla regeringens politik. Skillnaderna är mer nyansmässiga. Vi önskar gå
litet snabbare fram, mer radikalt än regeringen gör. Vi är medvetna om de
svårigheter det innebär. Det är svårt att skära ner utgifter. Vi märker inte
minst hur alla särintressen kommer i gång så fort man petar i någonting. Men
det är en nödvändighet.
Vi tycker dessutom att det är mer angeläget att försöka satsa på tillväxt-
främjande åtgärder, dvs. att sänka de tillväxthämmande skatterna. Vi säger
att man bör rikta in sig på en sänkning motsvarande 1-1,5 % av BNP per år.
Det är en något högre målsättning än regeringens.
Det tycks handla en hel del om arbetsmarknadspolitik i denna debatt. Det
är ju ett angeläget område. Vi hade det uppe till debatt i fredags i förra
veckan. Vi framförde ett par litet annorlunda förslag i detta sammanhang,
att man skulle angripa arbetslösheten speciellt hos ungdomar. Det skulle
vara intressant att höra om vice statsministern har någon synpunkt på det.
Regeringen talar mycket om små och medelstora företags möjligheter att
förbättra sin verksamhet, inte minst när det gäller riskkapitalförsörjningen.
Det är rätt och riktigt, och det är ett av våra huvudmål. Men vi vill se litet av
praktisk politik i detta sammanhang. Med en viss tjatighet vill vi upprepa
vårt förslag om en privat investeringsbank. Vi menar att man skall använda
en del av löntagarfondskapitalet för att förbättra små och medelstora före-
tags möjligheter till kapitalförsörjning.
En annan aktuell fråga, som kanske speciellt kan riktas till socialministern
och vice statsministern, är fattigpensionärernas situation. Jag utgår från att
han delar vår uppfattning att man måste göra någonting, men vi efterlyser
åtgärderna. Vi har inte sett några sådana. Det är faktiskt fråga om ganska
litet pengar.
Vi har vidare med en viss förskräckelse uppmärksammat att pensionä-
rerna svarar för merparten av förmögenhetsskatten i vårt land, och vi håller
på att fördjupa oss i den problematiken. Det skulle vara intressant att få de)
av socialministerns syn på den frågan - förhållandet måste vara väl känt. Nu
skall ju förmögenhetsskatten försvinna, och därmed kommer problemet au-
tomatiskt att försvinna, men det är några år till dess. Pensionärerna är redan
gamla och har ofta inte så många år kvar att vänta på detta.
Vi har i vår motion om den ekonomiska politiken framhållit att det skulle
vara meningsfullt att i de förnämliga medierna informera svenska folket om
hur de ekonomiska sambanden ser ut i ett nationalekonomiskt perspektiv.
Man gör många gånger nationalekonomin mera svår och mystifik än den be-
höver vara. Jag tror att man på ett pedagogiskt riktigt sätt skulle kunna ut-
bilda hela svenska folket i en förenklad nationalekonomi, relaterad till en
vanlig hushållsbudget. Jag tror att det skulle skapa en större förståelse hos
allmänheten för bakgrunden till och nödvändigheten av åtgärder som vidtas.
Vi har vidare, för att gå över till något annat, nu mycket goda förutsätt-
ningar för att locka utländska investerare till vårt land. Vi har mycket goda
förutsättningar inom industrin. Vi har resurser, vi har ett högt tekniskt kun-
nande och vi har välutbildad personal. Det skulle inte skada om man ökade
informationen till olika länder, t.ex. till Japan, och framhöll att vi med all
sannolikhet snart kommer att vara en del av EG och att den japanska indu-
strin skulle ha goda möjligheter att investera här. Jag vet att näringsminis-
tern skall resa till Japan inom kort, men jag tänker här på mera praktiska
och längre syftande åtgärder.
När det sedan gäller rationaliseringen av landsting och kommuner är döt
mycket viktigt att tänka på att kommunerna har en betydligt större del, näs-
tan tre gånger så stor, av BNP som staten. Därför måste man inrikta sig extra
mycket på att rationalisera på det kommunala området.
Jag återkommer i ett kommande anförande, eftersom jag ser att min tid
för detta anförande har runnit ut.
Anf. 95 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Jag tror att det var 1983 som Bengt Westerberg skrev en arti-
kel i Ekonomisk Debatt där han erkände att den borgerliga regeringspoliti-
ken i slutet av 70-talet - då Westerberg själv en tid varit statssekreterare på
finansen - i stort sett varit ett fullföljande av den tidigare socialdemokratiska
politiken. Den enda viktiga skillnaden var att man sänkt ett antal skatter
med därav följande budgetunderskott. Det var en hedersam självbekännelse
av en oppositionspolitiker.
Också Kjell-Olof Feldt har ju biktat sig, men från Allan Larsson har man
ännu inte hört särskilt mycket av självkritik. Är inte den nuvarande borger-
liga regeringspolitiken trots allt och i grova drag ändå ett fullföljande av den
socialdemokratiska politiken som den såg ut med Allan Larsson som finans-
minister? Jag skulle kunna ta fram många fler citat än de som Bengt Wester-
berg med välbehag anförde.
En fråga i denna debatt är om en kortsiktig och mer aktiv ekonomisk poli-
tik i nuvarande lågkonjunktur leder till ett alltför stort budgetunderskott och
till att nödvändiga strukturförändringar på längre sikt och en varaktig infla-
tionsbekämpning försvåras. Jag vill först hänvisa till vad nästan alla var över-
ens om för ett antal år sedan, nämligen att det statliga budgetunderskottet
inte är så viktigt som hela det finansiella sparandet i den offentliga sektorn.
Den stora problematiken är bytesbalansen.
Bytesbalansen beräknas i finansplanen hamna på ett minus om ca 17 mil-
jarder i år. Det innebär en dramatisk förbättring i förhållande till de progno-
ser som gjordes i Allan Larssons finansplan förra året. Om en mer expansiv
politik nu inriktas på importsnåla verksamheter som byggande, utbildning
och kommunal service, kan vi till ett i bytesbalans mätt mycket billigt pris
åstadkomma väsentligt fler jobb.
Att slopa konfiskeringen av kommunernas pengar, satsa mer på folk- och
vuxenutbildning samt att ge större summor till byggstartklara investeringar
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
ekonomiska politik
51
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
ekonomiska politik
inom exempelvis kollektivtrafik och för upprustning av skolor är också
mycket billigt sett ur offentligfinansiell synpunkt. Låt mig ta situationen
hemma i Göteborg som exempel. Kommunen är nära en finansiell katastrof
och varslar i stor skala, samtidigt som byggarbetslösheten ökar starkt.
Också inom industrin och den privata tjänstesektorn varslar man i Göte-
borg. Indragningarna inom den offentliga sektorn och i byggandet gör att
kommunalanställda och byggarbetare går rakt ut i arbetslöshet, varvid de
belastar A-kassan och på sikt socialbidragen med nästan lika mycket som
nuvarande lönekostnad. De mår också sämre. Med hänsyn till att man beta-
lar mindre i skatt när man blir arbetslös är konfiskeringen av kommunala
pengar samhällsekonomiskt en ren förlustaffär.
Så över till frågan om dagens kortsiktigt negativa politik är långsiktigt nöd-
vändig. Regeringen hävdar att man vidtar dagens åtgärder - som Bengt Wes-
terberg nyss uttryckte det - för att lägga grunden för en uthållig långsiktig
politik mot inflation. Jag skulle som Allan Larsson vilja koppla detta till EG-
debatten.
Inte bara Calmfors varnar för konsekvenserna av utvecklingen inom EG.
En lång rad ekonomer, även socialdemokratiska, varnar oss för att låsa in oss
i EG:s byråkratiska och protektionistiska tvångströja och hävdar att både
frihandeln och den långsiktigt samhällsekonomiska effektiviteten klaras
bättre utanför än innanför EG. Särskilt har kritiken vuxit efter besluten i
Maastricht i december förra året.
Allan Larsson har här citerat Calmfors. Jag har tidigare hört att man cite-
rat amerikanska ekonomer, och jag vill hänvisa till en - som jag tror - f.d.
socialdemokratisk ekonom, Ingemar Ståhl, som den 15 december uttalade
sig så här i Göteborgs-Posten: ”Den politik som en gemensam EG-valuta
kommer att medföra blir influerad av mer inflationsbenägna länder än Tysk-
land. Man får ständiga spänningar och konflikter. Möjligheterna till egen
budgetpolitik är i praktiken noll eftersom alla deltagande länder måste disci-
plineras.”
Det finns också andra aspekter på EG. De statsfinansiella konsekvenserna
nämns mycket sällan. Bl.a. lär medlemskapet netto kosta Sverige i storleks-
ordningen 8-10 miljarder om året. Jag har inte hört någon från regeringen
tala om hur detta skall finansieras. Jag vill också peka på en färsk rapport
från riksrevisionsverket, där man pekar på att EES-avtalet och EG-anpass-
ningen ”kan medföra behov av en sammantaget större inhemsk regelbyråk-
rati”. Man skriver att beslutet om att dra ner statsförvaltningen med 10 %
under en treårsperiod står i strid med detta.
I den långsiktigt trovärdiga inflationsbekämpande politiken ingår tydligen
också ett skrotande av fördelningspolitiken. Jag vill avsluta med att åberopa
ytterligare en nationalekonom, nämligen Knut Wicksell. Han ansåg att ett
system med frihandel och marknadskonkurrens fungerar bäst vid en jämn
fördelning av inkomster och förmögenheter. Mot honom stod högerns eko-
nomer, som exempelvis Vilfredo Pareto - för övrigt senare finansminister
under Mussolini - som hävdade att ekonomisk tillväxt och effektivitet stod i
strid med en stark fördelningspolitik.
Jag är säker på att Bengt Westerberg hellre ser Wicksell än Pareto som
52
ideologisk förfader. Man nu skall han regera ihop med Paretos andliga barn-
barn, och jag tror inte att han mår särskilt bra av det.
Snart är det vår, Bengt Westerberg. Släpp loss vänsterliberalerna ur höger-
buren!
Anf. 96 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Det här blev ju ingen debatt i en aktuell fråga utan i snart
sagt alla aktuella frågor. Johan Lönnroth får ursäkta om jag väntar med EG-
inläggen till ett senare tillfälle. Jag vill dockbara konstatera att jag snarare
regerar tillsammans med Ingemar Ståhls vänner än med Paretos vänner. Om
det är någon tröst för Johan Lönnroth vet jag inte.
Jag vill ta upp de trådar som Allan Larsson spann vidare på. Till att börja
med: Är det en stenhård åtstramningspolitik som regeringen bedriver? Nej,
det kan man inte gärna påstå, i ett läge när vi ändå har ett budgetunderskott
på 70 miljarder kronor. Det har vuxit mycket snabbt under kort tid. En viktig
ambition med de besparingar som vi föreslår i budgetpropositionen är att
. hålla tillbaka budgetunderskottet. Vi ser att ett snabbt växande budgetun-
derskott riskerar att leda till just de höga räntor som långsiktigt håller till-
baka investeringarna och driver upp inflationstakten.
Allan Larsson åberopade Lars Calmfors. Lars Calmfors är en god vän till
mig, och vi har diskuterat ofta. Däremot har jag kanske inte alltid lyssnat till
hans råd. Han tillhörde dem som kritiserade den politik som vi förde i början
av 80-talet för att hålla arbetslösheten nere. Den rekommendation som Lars
Calmfors nu gör, den slutsats som han drar av de citat som Allan Larsson
läste upp, är att vi skall sänka arbetsgivaravgifterna.
Allan Larsson utnyttjar ofta metoden att anföra ett lösryckt citat från nå-
gon ekonom för att ge auktoritet åt sina egna bedömningar, men löper sedan
inte linan ut och ser efter vilka rekommendationer ekonomen har. Det är att
använda ekonomerna på ett felaktigt sätt. Om Allan Larsson är beredd att
förespråka sänkningar av arbetsgivaravgifterna, säg det rakt ut och stå för
det själv, utan att åberopa Calmfors!
Jag vet att Allan Larsson i tidigare debatter liksom sin partiledare har åbe-
ropat den amerikanske ekonomen Paul Krugman. Denne har, liksom många
ekonomer, en hel del bra synpunkter, men också många synpunkter som vi
inte delar, t.ex. att det krävs minst 5 % arbetslöshet för att hålla inflationen
nere.
Jag tycker att man skall akta sig för att ge större auktoritet åt sina egna
uttalanden genom att åberopa personer vars åsikter man inte till fullo delar,
utan bara i form av något slags lösryckta citat. Jag tror för övrigt att Johan
Lönnroth hade samma problem när det gällde Ingemar Ståhl. Johan Lönn-
roth delar nog inte många av Ingemar Ståhls uppfattningar.
Nu vill socialdemokraterna satsa på stark expansion. Man säger t.ex. nej
till de nedskärningar i statens bidrag till kommunerna nästa år som vi har
föreslagit. Man vill i praktiken föra en mycket expansiv politik också inom
hela byggområdet. Man vill bygga fler kontor, bostäder och annat. Jag tror
att denna politik är utomordentligt farlig, vilket jag försökte utveckla i mitt
huvudanförande. Jag tror nämligen att risken är betydande för att dessa åt-
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
ekonomiska politik
5 Riksdagens protokoll 199H92. Nr 67
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
ekonomiska politik
gärder kommer att få expansiva effekter just i ett läge där vi behöver åt-
stramning för att inte få en huggsexa på den svenska arbetsmarknaden.
De åtgärder som vi nu diskuterar kommer att få full effekt under 1993 och
1994. Förutsatt att inte alla prognosmakare, inkl, den auktoritet som Allan
Larsson på den punkten åberopar, nämligen Veckans Affärers prognosma-
kare Kjell Olsson - som ju tror att vändningen kommer redan i år och kom-
mer att blomma ut under 1993 - har fel, är det oklokt att föra en politik som
skulle få mer expansiva effekter 1993-1994.
Allan Larsson sade mycket riktigt att Sverige är ett av de länder som klarar
de stabiliseringspolitiska krav som EG ställer upp. Det är riktigt, och därför
är det även betydelsefullt att vi ser till att föra en politik som gör att vi även
nästa år och året därefter kan klara dessa krav. Det är viktigt att vi kan hålla
inflationen nere när vi nu kommit ned i en takt som faktiskt ligger under vad
som är fallet i snart sagt alla andra länder i Europa. Med den socialdemokra-
tiska politiken skulle man överge mycket av denna inflationsbekämpande
politik, och risken för att vi i stället skulle få en uppgång i inflationen och
försämrad konkurrenskraft 1993 är betydande.
Allan Larsson frågade vem man skall tro på. Skall man tro på finanspla-
nen, på Börje Hörnlund eller på Mats Odell? Regeringen är naturligtvis en
enhet och för en politik som hänger ihop, vilket jag också visade i mitt inled-
ningsanförande. Det är inte så att åtgärder i form av infrastruktursatsningar,
tidigareläggningar av investeringar eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder
av olika slag står i strid mot regeringens strategi på det ekonomisk-politiska
området - tvärtom. Vi tror att arbetsmarknadspolitiska åtgärder och tidiga-
reläggningar av investeringar är utomordentligt bra för att kortsiktigt be-
kämpa den alltför höga arbetslöshet som vi nu har. Vi menar att infrastruk-
tursatsningar är oerhört centrala för att vi skall få i gång den ekonomiska
tillväxten och komma bort från den stagnation som Allan Larsson efterläm-
nade när han avgick från finansministerposten.
Till sist, herr talman, ställde Bo G Jenevall några frågor. Jag hinner tyvärr
inte kommentera alla, men låt mig säga om fattigpensionärerna att vi i enlig-
het med vad vi redovisade i regeringsförklaringen i höstas håller på med en
kartläggning av de sämst ställda pensionärernas situation och att vår avsikt
är att komma tillbaka till riksdagen med förslag inför 1993 om hur vi skall
förbättra deras läge. Jag vill också säga att det inte är särskilt billigt. Tvärtom
är det ganska dyrt. Vi måste därför göra stenhårda prioriteringar för att få
utrymme för dessa satsningar, men de är så viktiga att vi kommer att se till
att ett sådant utrymme finns.
Anf. 97 ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Bengt Westerberg kommer i ett besvärligt läge när han å ena
sidan skall beskriva hur dålig Sveriges ekonomi är, å andra sidan medge att
Sverige är ett av de få länder som uppfyller EG:s mycket stränga krav på
stabilitet. Det är inte ett förhållande som har uppstått under de senaste må-
naderna. Grunden är lagd genom en rad åtgärder. Vi har med insatser för
att bekämpa både inflationen och arbetslösheten och i gott samspel med ar-
betsmarknadens parter kunnat åstadkomma en snabbare och bättre nedväx-
54
ling från inflationsekonomi till stabila priser än vad andra länder har gjort.
Det är ju det utgångsläge som man har haft.
Hur ser det ut på de viktiga områdena i ekonomin? Kostnadstrycket har
minskats, inflationen har pressats ned, inflationsförväntningarna är lägre än
någonsin, räntorna har kunnat sänkas - bortsett från i höstas, när ni drev
upp dem - och konkurrenskraften har förbättrats. Detta är ett utgångsläge
på vilket man kan bygga en ny tillväxt.
Men vad har ni gjort med er rivstart? Jo, ni har ställt er på bromsarna, så
att ni själva tvingas redovisa en nedskrivning av tillväxten. Jag har respekt
för Bengt Westerberg, som talar vackert för ökad tillväxt, men de åtgärder
som ni har satt in har motsatt effekt.
Nu kommer den ena prognosen efter den andra som säger att t.o.m. den
nedräkning som ni har gjort i januari underskattar problemet. Det finns i
den utveckling som ni nu skapar inom byggsektorn och som sprider sig på
många andra håll i samhället en stor risk för att vi kan hamna i ett mycket
allvarligt läge. Det är därför som jag uppmanar vice statsministern att be-
sinna sig. Tänk efter, stå inte bara på och avvisa kritiken! Det är någonting
djupt oroande i den utveckling som ligger i förlängningen av er politik.
Är det en stenhård åtstramningspolitik? Ja, det är det. Den bidrar inte till
att återvinna tillväxten utan till att dra ned den, och det kommer ni att få visa
i kompletteringspropositionen.
Behövs det en åtstramning i detta läge? Det säger Bengt Westerberg. Ar-
gumentet för denna åtstramningspolitik är att den behövs. Då är frågan: Är
det en kapacitetsbrist i den svenska ekonomin som gör det motiverat att hålla
tillbaka efterfrågan för två tredjedelar av samhällsekonomin? Jag kan inte
se att det finns en sådan kapacitetsbrist.
Finns det ett inflationstryck i ekonomin som det är motiverat att hålla
nere, för att hålla tillbaka efterfrågan och därmed inflationen? Nej, det finns
inget inflationstryck. Inflationsförväntningarna är låga.
Har vi ett bytesbalansproblem som gör att vi måste bedriva en stenhård
åtstramningspolitik? Nej, vi ser alla att bytesbalansen har förbättrats påtag-
ligt. Enligt fackekonomerna är den inte nu ett bekymmer som kräver den
typen av uppmärksamhet.
På alla de här viktiga områdena talar alltså situationen emot den typ av
politik som ni bedriver. Det är skälet till att jag med gott samvete kan citera
Lars Calmfors kritik av er politik. Jag behöver inte ansluta mig till hans me-
toder, men han är en kompetent bedömare av vad politiken nu leder till. Vi
kommer fram till samma slutsats som han har gjort, att politiken leder till en
arbetslöshet på EG-nivå.
Vi drar en annan slutsats när det gäller åtgärderna som man skall sätta in.
Vi menar att det inte skall vara generella insatser utan insatser som är mer
riktade när det gäller investeringar, utbildning och arbete.
Paul Krugmans böcker rekommenderar jag varmt till läsning. Jag vet att
Bengt Westerberg har läst dem. Men kom ihåg att den arbetslöshetsnivå som
Krugman talar om gäller den amerikanska arbetsmarknaden, därför att den
har en stelhet som inte den svenska arbetsmarknaden har. Just genom att vi
har bedrivit en aktiv arbetsmarknadspolitik har vi fått en arbetsmarknad
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
ekonomiska politik
55
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
ekonomiska politik
56
som fungerar bättre än vad den gör i resten av Europa och i USA. OECD har
omvittnat detta, och även många andra internationella bedömare gör det.
Så vi kan väl citera och åberopa Paul Krugman, när han säger att den typ
av ekonomisk politik som nu förs inte leder till de mål som ni sätter upp,
utan detta är en politik, Bengt Westerberg, som leder rakt in i återvänds-
gränden. Ni drar med er företag och löntagare in i denna återvändsgränd och
i arbetslöshet.
Ta chansen, medan tid är! Tänk efter! Fördjupa inte lågkonjunkturen och
driv den över branten till en depression! Det finns fortfarande tid, Bengt
Westerberg. Ta nu ledningen och försök omorientera den ekonomiska politi-
ken!
Anf. 98 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Till Bengt Westerberg vill jag säga: Stå på dig! Ni är inne på
rätt väg. Vi skall stödja er.
Den situation som råder i dag är resultatet av en lättsinnig politik som har
förts under 80-talet. Det är regeringen som nu får klä skott för effekterna av
den politiken. Det gäller att nu inte börja på att svaja utan stå rätt upp i den
hårda vinden.
Vi måste komma till rätta med det här. Det finns ingen annan medicin.
Däremot skall vi se till att försöka mildra effekterna, framför allt för enskilda
människor. Där skall vi hjälpas åt allihop. Jag hoppas att man skall kunna se
litet mera pragmatiskt på en del av de föreslagna åtgärderna, bl.a. på förslag
som har framförts av oss.
Någonting som har slagit mig under den korta tiden i politiken såsom det
största hindret för att kunna föra en rationell politik tycks vara den politiska
retoriken. Man säger på fullt allvar när man diskuterar saker och ting: ”Nja,
men det kan vi inte göra. Vi skrev en motion för sju år sedan, då vi sade si
och så, och det kan vi inte ändra på nu.” Skulle man säga samma sak ute i
företagsvärlden, skulle företagen få slå igen efter sex månader.
Man måste ändra sig snabbt inför förändrade situationer. Även när ett
land ställs inför förändrade situationer måste man ta konsekvensen av det
och göra snabba förändringar. Vi måste lära oss det i det här huset också:
Upp med problemen på bordet! Diskutera problemen och vidta åtgärder di-
rekt! När ekonomin befinner sig i ett allvarligt läge, får man lägga den poli-
tiska retoriken på hyllan.
Så litet grand om sjukvården. Vi har kanske en litet annan syn på den. Vi
vill nämligen påstå att sjukvården i dag bedrivs planekonomiskt. Som ett li-
tet exempel på det kan jag nämna att på 1960-talet hade vi ungefär 4 000
läkare i landet, och vi hade då en väl fungerande sjukvård. 1975 hade antalet
läkare växt till 8 000.1 dag har vi 24 000 läkare och en dåligt fungerande sjuk-
vård. Vad håller vi på med för någonting? Vi måste skapa incitament för den
gruppen att effektivisera sig.
Det finns otroligt mycket att göra. Vi kan få en mycket bättre sjukvård för
de medel som vi i dag satsar, om vi gör det på ett annat sätt.
Slutligen någonting som skulle vara intressant att prova i motionsfloden.
Tänk, om vi skulle avlämna alla motioner hemligt och bedöma dem på deras
egna meriter! Då tror jag att vi skulle få helt andra beslut här i huset.
Anf. 99 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Varken Bengt Westerberg eller Allan Larsson har någon
större lust att prata med mig om EG och sambandet mellan EG och den eko-
nomiska politiken, och jag har en viss förståelse för det. Det är naturligt att
såväl socialdemokraterna som regeringen vill ha en debatt sinsemellan, och
då har man också ett intresse av att något blåsa upp motsättningarna.
Sedan tror jag också att det finns en annan orsak bakom oviljan att disku-
tera EG. Man har, tror jag, insett att de ekonomiska argumenten för EG-
medlemskap har blivit svagare och svagare.
För något år sedan pratade både borgerliga och socialdemokratiska politi-
ker väldigt gärna om det här med ekonomi och EG och varför det var ekono-
miskt nödvändigt osv. för Sverige att gå med i EG. Nu talar man nästan inte
alls om det. Är det några argument som hörs för EG-medlemskapet, så är
det politiska argument - försvarspolitiska, den s.k. sociala dimensionen, osv.
Bengt Westerberg tycker att jag kanske inte skall citera Ingemar Ståhl som
inte har samma åsikt som jag, men det finns en rad både socialdemokratiska
ekonomer och vänsterekonomer som i stort sett säger samma sak. Jag kan
peka på Nils Lundgren t.ex., och det finns en hel rad andra.
Vi skall ju diskutera den ekonomiska politiken i dag, och jag förmodar att
både Allan Larsson och Bengt Westerberg är överens med mig om att det
föreligger ett mycket starkt samband mellan det handlingsutrymme som
finns för den ekonomiska politiken och anpassningen till EG inkl, anknyt-
ningen till ecun, som ju Sverige redan har gjort på ett frivilligt sätt.
Allan Larsson säger, och det är helt riktigt, att Sverige redan uppfyller
EG:s krav på stabilitet. Inflationstakten i Sverige blir i år väsentligt lägre än
inom EG. Arbetslösheten, den öppna, är tack och lov fortfarande väsentligt
lägre än inom EG, men vi är i rasande fart på väg mot samma dramatiskt
höga arbetslöshetsnivå. Det är det stora, fundamentala problemet. Alla vet
att om vi inte får bukt med utvecklingen, blir det en permanent stor arbets-
löshet.
Så jag vill fråga både Allan Larsson och Bengt Westerberg: Finns det
några omständigheter, någon händelseutveckling inom EG, som gör att ni är
beredda att ompröva anpassningen till och medlemskapet i EG, för att vi
skall kunna undvika en hotande massarbetslöshet?
Anf. 100 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Allan Larsson frågar: Behövs det åtstramning nu? Mitt svar
på den frågan är nej. Det behövs ingen åtstramning nu, och regeringen har
heller inte föreslagit någon åtstramning nu.
Det vi diskuterar i den här debatten och när vi behandlar den aktuella bud-
getpropositionen är framför allt utvecklingen under 1993 och i viss mån 1994.
Då måste man ha någon bild av hur konjunkturen kommer att se ut. Hur
kommer ekonomin att se ut? Vilken ekonomisk politik behövs då?
Ett stort problem när den socialdemokratiska regeringen, och för all del
den gamla borgerliga regeringen, har bedrivit stabiliseringspolitik har varit
just att man inte har haft siktet tillräckligt långt mot framtiden utan man har
tittat på de närmaste månaderna, det närmaste året. Var och en vet att i det
mycket korta perspektivet är våra handlingsmöjligheter starkt begränsade.
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
ekonomiska politik
57
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
ekonomiska politik
58
Om vi t.ex. menar att det vore bra, stabiliseringspolitiskt, att minska utgif-
terna 1993/94, för att pä det sättet kunna föra en stram finanspolitik, måste
vi nu våga lägga fram de förslagen, därför att när vi kommer till våren 1993
och upptäcker att det riskerar att bli kaos på arbetsmarknaden, att vi riskerar
att få för mycket expansion i ekonomin, då är det för sent. Då finns det bara
skattehöjningar att ta till, och det vill vi undvika.
Det är därför som vi nu håller oss till perspektivet 1993/94, när vi diskute-
rar utgiftssidan. Jag vill understryka att den information vi nu har naturligt-
vis kan vara felaktig. Att vi kan få anledning att revidera våra prognoser, vill
jag inte alls sticka under stol med - det har Allan Larsson tvingats göra
många gånger - men med den information vi nu har tyder det mesta på att
vi kommer att se en vändning i den internationella ekonomin under 1992 och
i den svenska ekonomin under 1993. Då är den politik vi har lagt fast den
riktiga politiken, och därför kommer vi att fullfölja denna politik.
Jag skulle vilja fråga Allan Larsson: Om våra bedömningar är korrekta,
att vi kommer att få en förbättrad konjunktur i svensk ekonomi under 1993
och fram mot 1994, hur ser då socialdemokraternas politik ut?
Det förslag ni nu lägger fram innebär satsning på en mer expansiv politik
i detta tidsperspektiv. Allan Larsson delar, förmodar jag, min uppfattning
att det vore olämpligt att föra den politiken ifall vi fick den konjunkturut-
veckling som jag talar om. Då är min fråga: Hur kommer ni då att vilja
strama åt ekonomin, när ni på våren 1993 upptäcker att det är motiverat att
göra det? Är det nya skattehöjningar som väntar, eller vilka åtgärder kom-
mer socialdemokraterna då att vilja föreslå?
Allan Larsson sade att våra åtgärder motverkar tillväxt. Nej, det är klart
att de inte gör det. Det som nu håller tillbaka den svenska ekonomiska till-
växten är den politik som har förts under en lång följd av år. Det är det som
man brukar kalla strukturproblemen i svensk ekonomi som gjort att vi i både
goda och dåliga tider har haft en sämre ekonomisk tillväxt än andra länder.
Det är det problemet som produktivitetsdelegationen analyserade, där Al-
lan Larsson var med och drog i gång många av de viktiga projekt som nu har
gett oss information och underlag för att föra den ekonomiska politiken.
Man har pekat på en rad strukturproblem som kan förklara varför Sverige
har släpat efter när det gäller ekonomisk tillväxt, varför Allan Larssons år
som finansminister inte gav någon tillväxt alls och varför socialdemokrater-
nas senaste mandatperiod inte gav någon tillväxt alls i svensk ekonomi utan
total stagnation. Man har pekat ut en rad saker, som jag nämnde exempel
på i mitt huvudanförande, som vi nu försöker åtgärda och där ni själva, så
länge ni satt i regeringen, var inne på att det behövde göras en hel del. Ni
tycks nu ha glömt bort det och återfallit i något slags gammaldags traditionell
socialdemokratisk politik.
Allan Larsson har själv upplevt, utifrån och som medverkande, hur vi har
haft total stagnation under den socialdemokratiska regeringstiden. Allan
Larsson vet innerst inne att det krävs någonting annorlunda, något nytt, att
det inte går att fortsätta i gamla hjulspår. Det vi försöker göra är just att
lägga grund för en politik som skali ge bättre ekonomisk tillväxt.
Vi är beroende av att det blir en svängning i den internationella konjunk-
turen för att få i gång tillväxten i Sverige. När den kommer i gång, hoppas vi
att vi genom vår ekonomiska politik har lagt grunden, så att vi snabbare skall
kunna haka på och framför allt hänga med när den internationella tillväxten
sätter fart och på det sättet dels få möjligheter att pressa ned arbetslösheten
och få upp sysselsättningen, dels också klara välfärden.
Johan Lönnroth återkom till EG, och jag drar mig inte alls för att föra en
debatt om EG och ekonomisk politik. Jag ägnade i själva verket 80 % av
mitt anförande i den allmänpolitiska debatten åt just denna fråga, och jag
skall gärna återkomma till den i andra sammanhang.
Låt mig gärna bekräfta att det under hela den tid som jag och mitt parti
har förordat svenskt medlemskap i EG har varit de politiska argumenten
som varit tyngst vägande - långt tyngre än de ekonomiska argumenten. Det
är i och för sig sant att det skulle bli svårt för oss att locka hit investeringar
från andra länder om Sverige inte var medlem i EG.
Jag skrev t.o.m. i en uppsats, som publicerades i en bok som ABF gav ut
hösten 1989, att för mig var de ekonomiska argumenten inte särskilt tunga,
utan det var de politiska argumenten. Sveriges möjligheter att påverka be-
slut som är viktiga för Europas framtid och för oss själva var huvudskälet för
att Sverige skulle gå med i EG, och det är fortfarande för mig det avgörande
huvudskälet.
Jag tror inte alls, som Johan Lönnroth, att svenskt EG-medlemskap leder
till massarbetslöshet, utan tvärtom till att vi får bättre förutsättningar att
hålla nere arbetslösheten och hålla uppe sysselsättningen i Sverige.
Anf. 101 ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Det har ifrågasatts varför den här frågan skulle tas upp i en
aktuell debatt. Jag kan inte se någon fråga som är viktigare än just kampen
mot arbetslösheten som vi behöver ta upp. Vi ser nu effekterna av regering-
ens politik, där den ena prognosen efter den andra kommer som visar och
bevisar det vi har sagt, dvs. att denna åtstramningspolitik leder till arbetslös-
het. Den ger inte de effekter som regeringen har sagt att den vill uppnå, utan
den leder till motsatsen.
Det var intressant att höra Bo Jenevall som Bengt Westerbergs skydds-
ängel. Det var inte så länge sedan vi såg Bengt Westerberg resa sig upp ur
TV-soffan på valnatten och springa ut. Nu sitter Bengt Westerberg i Ny De-
mokratis knä.
Johan Lönnroth tog upp en viktig debatt, och jag för gärna en diskussion
om EG och dess politik och om Sveriges förhållanden, men på den knappa
tid som vi har i dag vill jag koncentrera mig på det som är huvudproblemet.
Det är inte EG:s politik, utan det är den svenska regeringens politik, som
leder till arbetslöshet i Sverige. Jag skall gärna komma tillbaka i en annan
debatt och ge mina synpunkter på detta.
Om jag skall säga någonting om EG:s syn på arbetsmarknadspolitik, är
det att man rekommenderar medlemsländerna, som har drivit en kontant-
stödspolitik, att lägga om och i stället driva en arbetslinje. Det är den
svenska linjen, och det är en bra politik, där vi kan medverka på olika sätt.
Bengt Westerberg säger att det inte behövs någon åtstramning. Jo, men er
politik innebär ju en åtstramning, och den biter nu. Den biter på de hushåll
som vet att ni det här året drar in ungefär 3 000 kr. av ett genomsnittligt hus-
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Aktuell debatt:
Regeringens
ekonomiska politik
59
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Information från
regeringen
60
hålls köpkraft. De kan förutse att de nästa år får ytterligare en indragning
på ca 6 000 kr. Hushållen anpassar sig efter detta. Byggsektorn håller på att
anpassa sig efter de neddragningar och den gungning som ni har satt hela
systemet i, genom att riva ned finansieringssystemet. Kommunerna håller på
att anpassa sig efter den indragning på sammanlagt ca 10 miljarder som ligger
i budgeten. Åtstramningen biter nu, och det är därför vi får arbetslöshet.
Min fråga till Bengt Westerberg är slutligen: Hur hög måste arbetslösheten
vara för att er ekonomisk-politiska strategi skall fungera?
Anf. 102 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Låt mig då med samma envishet som en drucken papegoja
upprepa att den här debatten handlar om två perspektiv. Den handlar om
det mycket korta perspektivet, 1992. Arbetslösheten är för hög i Sverige och
måste bekämpas, och det skall vi göra med hela den arsenal som står till vårt
förfogande - tidigarelagda investeringar och arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der. Däremot är jag inte beredd att förespråka - det är inte heller den rege-
ring som jag sitter i - att vi nu skall föra en generellt stimulerande politik, av
det slag som t.ex. Lars Calmfors förordar.
Om det skulle vara så att vår bedömning av den ekonomiska utvecklingen
är felaktig, att vi inte får den internationella svängningen i år och i Sverige
1993, kan vi naturligtvis tvingas ompröva denna strategi, men för dagen har
vi ingen information som motiverar en sådan omprövning, utan än så länge
utgår vi från de prognoser vi har och utformar politiken därefter.
Det viktiga är perspektivet på meddellång sikt, 1993/94, därför att allting
tyder på att det då kan behövas åtstramande åtgärder. Det är därför som vi
nu lägger fram en serie förslag till nedskärningar av de offentliga utgifterna.
Därmed fullföljer vi den strategi som var Allan Larssons ännu i komplette-
ringspropositionen förra året.
Jag hoppas att alla noterade att Allan Larsson sorgfälligt undvek att be-
svara min fråga hur den socialdemokratiska åtstramningspolitiken kommer
att se ut våren 1993, förutsatt att vi då har fått en konjunktursvängning. Det
beror naturligtvis på att det i så fall, om man väljer socialdemokraternas stra-
tegi i dag, bara finns ett alternativ, nämligen skattehöjningar. Den metoden
har prövats många gånger förr, och den har fått mycket allvarligt negativa
effekter på den svenska ekonomiska utvecklingen. Därför är den metoden
olämplig. Vi vill nu pröva en annan strategi, som skall ge tillväxt i stället för
stagnation, som under de tre senaste socialdemokratiska åren.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Information från regeringen om arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der för ungdomar
Anf. 103 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Bekymren på dagens svenska arbetsmarknad är omfattande.
Det finns i dag ledig arbetskraft med stor yrkeserfarenhet. Detta gör att ung-
domarna får det speciellt svårt att komma in på den ordinarie arbetsmarkna-
den. Det gäller såväl i Sverige födda som invandrare och olika handikapp-
grupper.
Även om tiderna förbättras under senare delen av 1992 och konjunkturen
blir hygglig 1993 är min bedömning, att med de stora produktivitetsförbätt-
ringar som i dag sker i vårt land kommer företag, kommuner och landsting
att utföra väsentligt mycket mera med det antal anställda som de redan har.
Det här är mycket bra för företagen och deras anställda och även för Sverige,
då vår konkurrenskraft därmed förstärks. Men för de arbetslösa är det be-
kymmersamt, liksom för alla dem som jobbar med våra arbetslösa.
Det är alltså min och regeringens bedömning att situationen på arbets-
marknaden blir än mer bekymmersam under resten av 1992 och under 1993
innan den blir bättre.
Svenska undersökningar, men framför allt internationella erfarenheter, vi-
sar att unga människor som går långtidsarbetslösa far illa. Det finns länder
runt om i världen som har 10 % arbetslöshet eller mer, och när det blir litet
fart på hjulen i dessa länder börjar de få överhettningstendenser vid en öp-
pen arbetslöshet på 6-8 %.
Vad betyder detta? Det betyder i klartext att en så stor del av deras arbets-
kraft har farit så illa, framför allt av långtidsarbetslöshet, att den egentligen
inte står till arbetsmarknadens förfogande. Så får inte ske i vårt land.
För unga människor är det mycket viktigt med en fast dygnsrytm, med
egen försörjning, även om den är knapp. Det är viktigt med det kamratskap
man får på våra arbetsplatser. Allt detta är viktigt för deras självkänsla.
I dag har vi 120 000 ungdomar utanför ordinarie arbetsmarknad. Det är
ett högt tal.
Jag övergår litet till det samhällsekonomiska läget. Den lågkonjunktur vi
upplever ger starkt stigande kostnader för att bekämpa arbetslösheten samti-
digt som statsbudgeten får minskande inkomster på grund av konjunkturlä-
get. Detta medför problem som vi försöker hitta en lösning på, som både
kan förbättra ungdomarnas situation och tillgodose samhällsekonomins
krav.
Sedan vill jag säga - och det är väldigt viktigt - att det är min och regering-
ens uppfattning att ungdomarna när denna svåra tid är över kommer att bli
mycket eftersökta. Jag är övertygad om att just våra unga välutbildade kom-
mer att bli en viktig förnyelsekraft ute i företagen och i kommuner och lands-
ting.
Därför har regeringen i dag lagt fram ett förslag om utbildning och praktik
för ungdomar. Jag skall strax redogöra för detta förslag, men jag vill säga att
det är en försöksverksamhet. Vi kommer att noga, månad för månad, följa
försöksverksamheten. Den första stora utvärderingen skall komma redan ef-
ter ett halvår.
Vad innebär då det nya systemet för ungdomarna? Det skall gälla alla ung-
domar i åldern 18-24 år. Det skall gälla för hela arbetsmarknaden och på lika
villkor för alla arbetsgivare. Systemet skall vara enkelt och obyråkratiskt.
Efter en kortare tids arbetslöshet skall ungdomarna in i s.k. jobbsökarklub-
bar, där ungdomarna skall få information, vägledning och förmedlingsinsat-
ser. För många kommer man att upprätta en individuell plan för vad som
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Information från
regeringen
6 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 67
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Information från
regeringen
62
skall göras månaderna framöver. Det rör sig då om regelrätt utbildning ge-
nom att man köper platser i ordinarie skolväsende, i AMU eller liknande.
Men det gäller också - och det är det nya - praktik och därmed utbildning
inbyggd i företag. Den praktik vi tänker oss skall omfatta sex månader och
kunna förlängas när det finns skäl. Under praktiken skall ungdomarna
kunna gä ut och aktivt söka arbete på den öppna arbetsmarknaden. Under
praktiken skall arbetsgivarna förse de unga med de uppgifter och instruktio-
ner som behövs för att de skall få en viktig yrkes- och arbetslivserfarenhet.
Som ersättning kommer ungdomar upp till 19 år att få utbildningsbidrag
med 239 kr. per dag. Ungdomar mellan 20 och 24 år får 338 kr. per dag i
utbildningsbidrag.
De kostnader som detta system medför kommer att rymmas inom den
budget AMS i dag har, om man utgår ifrån det antal ungdomar som för när-
varande är arbetslösa och som kommer in i de här skisserade åtgärderna.
Däremot blir det besparingar på arbetslöshetskassornas konton, och det
blir också stora besparingar för hårt pressade kommuners sociala budgetar.
Jag vill dock betona att risken är stor att antalet ungdomar ökar. Då blir
det naturligtvis också en merutgift, men så fungerar det system som vi i dag
har beslutat om i regeringen.
I denna proposition vädjar jag till arbetsmarknadens parter. Jag ser därför
gärna att de centrala parterna i samförstånd aktivt verkar för att ungdo-
marna tas emot på arbetsmarknaden och får erforderlig utbildning och prak-
tik.
Jag vänder mig nu direkt till ett antal åhörare på läktaren. Där sitter sida
vid sida företrädare för våra stora organisationer, LO, TCO, SACO,
Svenska arbetsgivareföreningen, de båda kommunförbunden och AMS ge-
neraldirektör. Jag vill tacka er för det arbete som ni under ett antal dagar
och kvällar har utfört tillsammans med mig för att komma fram till detta för-
slag. Vi har haft olika åsikter. Vissa av meningsskiljaktigheterna kvarstår.
Men jag upplever att detta samarbete har varit positivt för Sveriges ungdo-
mar och därmed också för Sveriges framtid.
Jag vill avslutningsvis säga att detta är ett stort system. Alla stora system
som ligger utanför den ordinarie arbetsmarknaden orsakar vissa problem.
Men problem är till för att lösas. Det verkligt stora problemet är en omfat-
tande långtidsarbetslöshet bland ungdomar upp t.o.m. 24 års ålder. Jag me-
nar att vi tillsammans nu gjort något bra för att lösa detta stora problem.
Därmed, damer och herrar på läktaren och ärade ledamöter i kammaren,
tror jag att vi tillsammans också kan lösa de små problem som kan uppstå.
Det stora är det viktiga. Tack för ordet.
Anf. 104 KENT CARLSSON (s): •
Herr talman! Att göra insatser mot ungdomsarbetslösheten är oerhört vik-
tigt i dagsläget, inte minst med tanke på att det är så oerhört många ungdo-
mar som går arbetslösa under en längre tid.
Det är också bra att man arbetar vidare med principen att ungdomar skall
erbjudas utbildning och praktik eller någon form av jobb.
Det man som ungdom här i riksdagen kan fråga sig är först och främst om
det kommer att finnas tvångsmoment. Tvingas ungdomar in på detta, eller
skall det ske på frivillighetens grund? Det kanske arbetsmarknadsministern
kan kommentera.
En annan tveksamhet gäller givetvis ersättningsnivåerna som är löjligt
låga. Har man funderat över vad det innebär för ungdomarna att försöka
överleva ekonomiskt på de runt 4 700 kr. i månaden som de skulle få för
praktiken eller utbildningen? Kommer man inte att behöva belasta också so-
cialbudgeten?
Anf. 105 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Alla har ju rent principiellt rätt att avstå från att arbeta. Min
uppfattning är att om man får ett erbjudande om utbildning, praktikplats
eller ordinarie arbete bör erbjudandet antas. Det är inte tillfredsställande att
man väljer att leva på bidrag i det läget. Det är bättre för en själv och för
samhället i stort att man går till ett arbete eller en utbildning för att få sina
pengar.
Beloppet för 18-19-åringarna blir, beroende på antalet arbetsdagar i må-
naden, ca 5 300 kr. per månad. För äldre ungdomar, om man nu får kalla 20-
24-åringar för äldre ungdomar, blir beloppet ca 7 500 kr. per månad. Det är
ju vad som gäller om man går på olika utbildningar. Det har kommit länsar-
betsnämndsdirektörer till mig och talat om hur otillfredsställande det är att
personer som gått på ett tillfälligt arbete, t.ex. i en kommun, och erhållit ca
10 000 kr. i månaden och sedan behöver utbildning, svarar att de inte vill gå
på utbildning eftersom det ger ett lägre belopp.
Här är det fråga om utbildning och praktik i företag. Jag vill då jämställa
utbildning i regelrätt kursverksamhet i AMU eller komvux med utbildning i
företag. Därför anser jag med stor bestämdhet att ersättningarna bör vara
likartade.
Jag tycker också att det är riktigt att ersättningen ligger under de avtal om
ungdomslöner som finns på den ordinarie arbetsmarknaden. Det skall också
finnas ett stort intresse att aktivt skaffa sig ett ordinarie jobb. Det finns inte
så många nu, men ändå. Detta är vad samhällsekonomin har råd med.
Detta är en ersättning som är högre än KAS-ersättningen och högre än
vad man får via socialbidragen. Det är ett led i ungdomarnas utbildning. Jag
tycker att det är fullt godtagbart i detta besvärliga läge.
Anf. 106 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Jag måste tolka arbetsmarknadsministern så att den formella
frivillighet som tydligen är inskriven i det här förslaget inte egentligen är nå-
gon frivillighet. Det finns ett förtäckt tvång som innebär att man nästan skall
kunna tvinga in ungdomar i insatser som man dessutom betalar mycket då-
ligt. Jag skulle vilja beteckna det här närmast som en frivillighet under yxan,
som innebär att man upprättar ett slags slavkontrakt. Det är inte möjligt att
leva på den ersättningen. Det skall ändå, om jag har förstått det rätt, utföras
ett heltidsarbete hos de arbetsgivare som får de här praktikplatserna.
Anf. 107 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag hoppas att Kent Carlsson inte menar att det skulle vara
bättre för unga människor, och speciellt unga människor som av någon an-
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Information från
regeringen
63
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Information från
regeringen
64
ledning börjat fara illa i samhället, att gå och slå dank på bidrag och vända
på dygnet än att vi på alla sätt försöker få in dem i rätt utbildning eller på en
praktikplats inom ett yrkesområde som de tror att de kan vara intresserade
av att jobba inom framöver.
Anf. 108 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Arbetsmarknadsministern och jag hade en liten diskussion
här i kammaren i fredags i samband med att vi i den allmänpolitiska debatten
diskuterade dessa frågor. Jag vet inte om läktaren var lika väl besatt då. Jag
registrerade inte det. Det är intressant att höra att vi har tunga och intresse-
rade åhörare. Därför skulle jag vilja ta upp en tråd från i fredags.
Vi lade fram ett par mycket kontroversiella förslag då. Det kunde vara
intressant att se om tankarna har fördjupats hos arbetsmarknadsministern.
De gick ut på att man genom en tillfällig dispens från lagen om arbetstrygg-
het skulle möjliggöra för arbetslösa att få arbeta i företagen med bibehål-
lande av sin arbetslöshetsersättning och med tillägg från företagen upp till
avtalsenlig marknadsmässig lön. Det skulle vara ett privat initiativ att låta de
arbetslösa ta kontakt med företagen och göra upp detta direkt och snabbt.
Jag som själv kommer från företagsvärlden är övertygad om att detta
skulle kunna suga upp många tusen arbetslösa på ett förnuftigt sätt. Vi har
ju nu en ny kategori arbetslösa som vi kanske inte har haft tidigare.
Det andra förslaget gick ut på att man skulle befria de företag som anstäl-
ler ungdomar under 25 år från arbetsgivaravgift under den period som det
skulle gälla upp till max 18 månader. Det skulle gälla för den kategori som
hade stämplat i minst två månader.
Detta skulle inte kosta samhället någonting, men med initiativ från företag
och arbetslösa skulle det kunna leda till att många kom i arbete. När hjulen
sedan börjar snurra igen skulle det kunna innebära att många av dem blir
kvar på företagen. De har då fått en chans att bekanta sig med varandra. Det
skulle vara intressant att höra om arbetsmarknadsministern har haft tillfälle
att diskutera detta med sina kolleger och kanske med arbetsmarknadens par-
ter.
Anf. 109 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag vill erinra om att frågorna skall anknyta till det meddelande som stats-
rådet har lämnat.
Anf. 110 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Dagens information gäller ungdomarna. Jag vill för dagen
inte svara på annat sätt än vad jag svarade vid den tidigare debatten.
Anf. 111 STEN ÖSTLUND (s):
Herr talman! Det är naturligtvis inte möjligt att göra någon bedömning av
förslaget efter den korta information som vi fått av arbetsmarknadsminis-
tern. Vi som sitter i arbetsmarknadsutskottet skall granska det här riktigt
rejält. Men några frågor rinner ju på när man har lyssnat till informationen.
Den första frågan gäller finansieringen. Den skall såvitt jag förstår ske
inom budgetramen. Det finns alltså inte heller här, liksom inte heller när
Mats Odell presenterade sitt förslag om infrastrukturen i förra veckan, några
nya pengar. Det får väl till konsekvens att det dras ett streck över de sär-
skilda inskolningsplatser, utbildningsvikariat, rekryteringsplatser och andra
åtgärder för ungdomarna som vi har haft i arbetsmarknadspolitiken. Är det
rätt uppfattat att det är på det sättet?
Sedan angav ministern att det fanns vissa kvarstående olösta frågeställ-
ningar med parterna. Jag kan tänka mig med vilka delar av parterna som det
uppstår meningsskiljaktigheter. Jag skulle vilja höra med ministern hur pass
allvarliga dessa meningsskiljaktigheter är.
Sedan rinner det på ytterligare en fråga - det finns väl risk att jag blir för
långrandig. Är denna anställning ett jobb eller är det en utbildning? Minis-
tern talade om båda i samma andetag. Ungdomarna skulle in i företagen för
praktik och för utbildning och de skulle utföra ett jobb. Vad är det?
Anf. 112 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Sten Östlund vet från den tiden då vi arbetade tillsammans
i arbetsmarknadsutskottet att vi i ett tidigare läge då ungdomsarbetslösheten
var mycket hög fick ett förslag om ungdomslag. Vi förde diskussioner då.
För ungdomarnas skull antog riksdagen förslaget, trots att t.ex. jag personli-
gen var missnöjd med att det gällde arbete på halvtid och att nästan alla ung-
domar hamnade i den kommunala sektorn.
Det här förslaget har tillkommit vid en liknande tidpunkt, om man ser det
ur arbetslöshetssynpunkt. Jag föredrar verkligen att ungdomarna får de ar-
betstider som råder ute i näringslivet. Det här förslaget gäller full tid.
Arbetsförmedlingens personal skall vägleda dem som behöver komplet-
tera sin utbildning. Min förhoppning är att personalen får dessa personer att
välja utbildningsalternativet. Men det finns många ungdomar som är mycket
välutbildade. De kanske redan har gått igenom påbyggnadskurser och verk-
ligen längtar efter att få praktik, känna att vingarna bär och lära sig den prak-
tiska delen av arbetet. I förslaget kallar jag även detta för utbildning. Dessa
ungdomar måste få känna på att jobba på ett bra sätt i ett företag. Det är så
man lär sig saker och ting.
Vi har sagt att 4-8 timmar per vecka - man kan spara och slå ihop tim-
marna - får användas till att söka jobb ute på den öppna marknaden eller till
utbildning och information. Arbetsförmedlingen håller i den delen.
Förslaget - med den volym vi har att räkna med när systemet startar -
kommer att kosta i runda tal 2,9 miljarder kronor. De åtgärder som det här
systemet ersätter kostar drygt 2,9 miljarder kronor. Vi sparar dock ganska
många hundra miljoner kronor på arbetslöshetskassorna. När arbete bereds
slipper kommunerna också betala ut en hel del socialbidrag till unga männi-
skor. Sammantaget upplever jag att förslaget är så bra det kan bli i en situa-
tion då vi har en så hög ungdomsarbetslöshet att den ordinarie arbetsmark-
naden inte orkar med.
Beträffande meningsskiljaktigheter är det mycket positivt att alla har be-
själats av en vilja att medverka, komma med synpunkter och diskutera. Det
finns många detaljer som vi har enats kring, men det kvarstår naturligtvis
delar som vi ännu inte har blivit riktigt eniga om. Det tycker jag emellertid
är av underordnad betydelse. Jag har en känsla av att de inblandade par-
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Information från
regeringen
65
|
Prot. 1991/92:67 20 februari 1992 |
terna - var och en för sig och alla tillsammans - är beredda att göra något |
|
Information från |
Anf. 113 STEN ÖSTLUND (s): Herr talman! Jag är orolig över att man skall spara på A-kassan. Låt mig Arbetsmarknadsministern sade att ungdomarna skall följa den vanliga ar- Är inte risken, Börje Hörnlund, att förslaget medför att inga arbetsgivare Anf. 114 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c): Herr talman! Sten Östlunds son och andras söner och döttrar som har kva- Jag vill se det här positivt. Företag som behöver folk för regelrätt produk- Den typ av problem som Sten Östlund tar upp gäller sådant som man hela Jag vill upprepa vad jag sade avslutningsvis i mitt anförande, nämligen att Anf. 115 BJÖRN SAMUELSON (v): Herr talman! Jag är liksom tidigare talare skeptisk till den ersättningsnivå Hur länge skall man ha varit arbetslös innan man kan ställa krav på att få |
66
knytning till deras tidigare utbildning? Om det kravet kan ställas på dem är
ersättningsnivån katastrofalt låg.
Kan samma villkor gälla för ungdomar som vill skaffa sig praktik och del-
vis utbildning för att starta eget företag?
Finns det möjlighet till flexibilitet när det gäller de fyra till åtta timmarna
som man kunde röra sig med för att t.ex. täcka behov av kompletterande
utbildning? Kan man vara på en praktikplats två dagar i veckan för att sedan
studera på komvux - om komvux kommer att finnas kvar - tre dagar i
veckan? Kan det här individanpassas samtidigt som man får denna, för all
del låga men ändock, ersättning?
Anf. 116 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag sade också, Björn Samuelson, att vi eftersträvar mycket
enkla regler. Jobbsökarklubben skall ha samma omfattning för 18-19-
åringar som den har i dag, medan den skall ha större omfattning för ungdo-
mar mellan 20 och 24 år. Det är ett förslag som är framlagt i budgetproposi-
tionen och som riksdagen i vår skall behandla.
Den unge skall efter att ha lärt sig hur man möter chefer och skriver ansök-
ningar på egen hand gå ut och försöka skaffa sig praktik och erfarenhet inom
den gren av näringslivet där han eller hon tror sig trivas. När det inte går har
arbetsförmedlingen ansvaret för arbetsplatsanskaffningen. Arbetsförmed-
lingen har alltid ansvaret, men mycket av detta jobb kommer att göras av de
unga.
Vi har mycket positiva erfarenheter av dessa jobbsökarklubbar för perso-
ner i åldrarna 18-19 år, och erfarenheterna kommer inte att bli mindre posi-
tiva för de äldre ungdomarna.
Vi har i dag en bestämmelse som säger att utbildningsbidraget ligger på
den storlek jag har nämnt, dvs. en normal månadslön för yngre är ca
5 500 kr. Det är så i dag för ungdomar på 18 och 19 år, och för dem mellan
20 och 24 år är utbildningsbidraget ca 7 500 kr. per månad. Vi har alltså inte
i detta sammanhang gjort några förändringar, utan vad vi har fört in under
denna huvudrubrik är utbildningspraktik i företag, där samma villkor gäller.
Skall ungdomarna flytta eller inte? Dagens arbetsmarknad är ju sådan att
det i alla län och i alla kommuner finns en mängd ungdomar som söker jobb,
och det finns alltså inte så mycket att flytta till just nu, inte heller tillfälliga
jobb. Jag är därför helt övertygad om att man kommer att försöka hjälpa
ungdomarna på hemmaplan. Det kan sedan finnas en unik utbildning, en
unik erfarenhet man vill ha men som inte finns hemmavid. Jag är medveten
om detta.
Starta eget-bestämmelserna är desamma som tidigare. Jag har dock i ett
par sammanhang sagt att jag inom departementet vill se över just de bestäm-
melserna, men det är ännu inte gjort.
Det är ganska viktigt att reglerna är klara och enkla. Den lille företagaren
skall veta att en viss flicka eller pojke kommer att vara på hans arbetsplats
mellan 32 och 36 timmar per vecka eller att hon eller han kommer att vara
där alla veckodagar under ett antal veckor men sedan vara borta ett tag för
att genomgå någon kort utbildning eller för att söka jobb, eftersom den unge
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Information från
regeringen
67
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Information från
regeringen
68
nu tror sig ha fått en erfarenhet som gör att den ordinarie arbetsmarknaden
kan öppna sig.
Anf. 117 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Börje Hörnlund påpekar själv att förhållandena är olika på
olika ställen i landet, och det är därför jag menar att det är viktigt att det
finns klara öppningar för en väldig individanpassning om förslaget skall an-
tas av riksdagen. Jag tror att det är viktigt om det skall fungera.
Jag tolkar det arbetsmarknadsministern sade som att man inte kan ställa
krav på ungdomarna att de skall flytta till en anvisad praktikplats. Jag har
förstått det arbetsmarknadsministern sade som att ungdomar efter genom-
gången jobbsökarkurs om de så vill har rätt att ställa krav på att få en prak-
tikplats. Är det riktigt uppfattat?
Anf. 118 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Den praktiska handläggningen sker till syvende och sist hos
den aktuella arbetsförmedlingen.
Praktikplatser är det som prövas i sista hand. Först prövar man om det
finns mer att göra inom ordinarie skolväsende, om den unge med avbruten
utbildning inom ett visst område nu är mogen att komplettera och göra sin
utbildning färdig. Efter det att man har löst det problemet tar man ställning
till ungdomsplatsen, och den unge skall då ha sin ungdomsplats, sin praktik-
plats, efter jobbsökeriet.
Anf. 119 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! I motsats till tidigare frågeställare tycker jag att det här är
ett bra och intressant initiativ från regeringens sida. Låt oss pröva det!
Jobbgarantin, som jag vill kalla den, skall ge arbete under upp till sex må-
nader. Arbetsmarknadsministern säger sedan att anställningen ”under vissa
förhållanden” kan förlängas. Min fråga är då: Under vilka förhållanden kan
dessa ungdomar få sin anställning förlängd? Risken är ju i många fall att man
efter en sådan här insats under sex månaders tid går mot en ny arbetslöshets-
period.
Anf. 120 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Detta avgörs av arbetsförmedlingarna. Jag har inte vaije ord
i propositionen i minnet, men där står skrivet att man naturligtvis först skall
söka på alla sätt och vis på ordinarie arbetsmarknad. Detta gäller över hela
den ordinarie arbetsmarknaden, inte minst där man har fått praktik.
Anställningen kan förlängas för exempelvis en person med ganska besvär-
ligt handikapp, som har mycket svårt att komma ut på arbetsmarknaden.
Det kan också ske i fråga om en ung människa som av olyckliga omständig-
heter har haft bekymmer med sin personliga livsföring men som under tiden
i praktik har blivit bättre och bättre. Om det inte går att komma ut på den
öppna marknaden kan arbetsförmedlingen göra den bedömningen att det
nog är väldigt klokt att personen i fråga får stabilisera sig en tid till.
Personalen på arbetsförmedlingen måste mycket noga titta på skälen, men
det är sagt att alla andra möjligheter skall prövas först.
Anf. 121 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag vill faktiskt ge en eloge till arbetsmarknadsministern för
ett konstruktivt förslag som är framåtsyftande. Det är viktigt att de unga inte
behöver sluta sin skolgång för att sedan gå ut i en passiv arbetslöshet. Här
finns nu en chans att ändå få visa att man är intresserad och att man duger.
Jag delar helt arbetsmarknadsministerns uppfattning att arbetsgivaren ef-
ter att ha fått kontakt med den unge kanske finner att det är en duktig kille
eller tjej och att han eller hon då kan få ett riktigt jobb. Jag tror att det är
viktigt att vi nu samfällt besjälas av en vilja att göra något positivt av detta
och inte se svårigheterna utan möjligheterna.
Jag tycker mig delvis ha fått svar på de två frågor jag hade, men jag vill
kontrollera att så är fallet. Arbetsmarknadsministern vet att vi i Värmland
har svåra arbetsmarknadsproblem, särskilt inom vissa kommuner, där ar-
betslösheten faktiskt kan ligga på upp till 10 %.
Min första fråga är: Det är alltså inga särskilda kvalifikationsvillkor för
dessa ungdomar annat än att de skall gå in i en jobbsökarklubb?
Den andra frågan gäller något som jag ofta har blivit kontaktad av ängsliga
föräldrar om, nämligen de värnpliktiga som fick lov att avbryta sin utbildning
men som är i den här åldern. Dessa har väl en möjlighet att nu söka på det
här sättet och komma in på arbetsmarknaden i stället för att, som en mamma
sade, ligga hemma på soffan och nätt opp bli apatiska? Det är vad många av
de här ungdomarna i dag har drabbats av. - Det är de två frågor som jag vill
ha svar på, så att jag har detta helt klart för mig.
Anf. 122 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Ungdomarna anmäler sig på arbetsförmedlingen. Efter kort-
are karenstid träder jobbsökeriet in. Efter jobbsökeriet har man fått ordina-
rie jobb eller kommit fram till om man skall komplettera utbildning eller om
man väljer praktikvägen. Det här gäller självfallet inte minst värnpliktiga
som har avbrutit sin utbildning.
Anf 123 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Jag får sälla mig till den kader som har kommit med beröm.
Jag tänkte bara gratulera arbetsmarknadsministern till en som jag ser det
ganska avgörande reform på ungdomsarbetslöshetssidan. Speciellt bra
tycker jag att det är med samarbetet med myndigheter, fackförbund, Kom-
mun- och Landstingsförbund m.fl. Men jag har några frågor - det kommer
naturligtvis att bli många frågor innan man får det att fungera praktiskt.
Innebär det här att alla eventuella problem med fackförbunden är undan-
röjda? Jag tänker då på de bekymmer som vi hade med de s.k. inskolnings-
bidragen - det gick flera år innan man kom till rätta med dem.
Är det inte tal om något slags motprestation från arbetsgivarsidan? Vi pra-
tar ju nu om ersättningsnivån, som en del tycker är låg. Är det något som
hindrar att arbetsgivarna går in och betalar någon typ av flitpengar, bonus
eller något slags lön som komplement? Det skulle vara intressant att höra
om ni har tänkt på det.
Innebär det här sedan också att hela batteriet med särskilda inskolnings-
platser, rekryteringsstöd m.m. kommer att slopas eller ersättas?
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Information från
regeringen
69
|
Prot. 1991/92:67 20 februari 1992 |
Jag fattade det så att detta skulle gälla alla arbetsgivare. Är det alltså samt- |
om det här sedan.
|
Information från |
En brist i tidigare arbetsmarknadsåtgärder är att det alltid har varit pro- Blir detta något slags måste för myndigheterna, så att alla ungdomar av Jag uppfattade inte riktigt giltighetstiden. Är det tänkt att detta skall gälla Sedan bara en fundering som jag har: Det kan komma att bli aktuellt med Anf. 124 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c): Herr talman! Jag anser att arbetsgivarna inte skall betala ett enda öre ut- De särskilda inskolningsplatserna i kommunerna försvinner. Det gäller Pengarna - lönen - betalas ut via försäkringskassan, och bidraget är 100 % Förslaget till riksdagen - det är ju ni som avgör - är att det här systemet Det här är utbildning - det är icke anställning. AMS kommer att anmäla Sedan finns det naturligtvis ett övervakningsansvar. Övervakningen kom- |
70
Anf. 125 BENGT KRONBLAD (s):
Herr talman! Tillgängen till utbildningsplatser är oerhört viktig. I den re-
gion i sydöstra Sverige som jag representerar är det utomordentligt stor ar-
betslöshet, inte minst för ungdomar. Vi möter där i den lokala debatten
starka krav, inte minst från företrädare för centern i regionen, på att staten
skall ha fler arbetsplatser. Nu vill jag fråga: Hur ser ministern på statens an-
svar för att ta fram de utbildningsplatser som kan behövas för att täcka beho-
vet av ökad sysselsättning?
Ministern säger att detta kostar 2,9 miljarder kronor och att man kommer
att spara pengar bl.a. på A-kassesidan. Är detta riktigt?
Som svar på en fråga tidigare under diskussionen sades det, att om man
har kvalificerat sig för ersättning från A-kassa, skall A-kasseersättningen
utgå. Om det svaret i den tidigare diskussionen var riktigt, innebär det att
man inte sparar någonting på ersättningen från A-kassan.
Anf. 126 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Man får sin A-kasseersättning, eftersom man har gjort rätt
för en ersättning på den nivån, via försäkringskassan.
Staten har i det här fallet samma ansvar som alla andra arbetsgivare. Fi-
nessen, som jag ser det, är att om jag har gått en lång datautbildning och
ingen arbetsgivare tar emot mig kan jag gå till en dataavdelning som tillhör
ett statligt företag, ett privat företag eller ett kommunalt företag för att själv
be att få praktiken där.
Om jag däremot har tänkt bli skomakare - det är ju inte så många som har
det - skall jag gå och få min praktik hos en skomakare och inte på kommu-
nalkontoret. Det är finessen i jämförelse med hur det fungerade med ung-
domslagen och hur det fungerar i dag med särskilda inskolningsplatser, där
nästan alla kommer in till kommunen, eftersom de inte tas i tidigare skede;
efter sju veckor går man in till kommunen.
Jag vill här säga som i andra sammanhang: Jag förutsätter att statens an-
svariga är lika goda och förstående arbetsgivare som jag vill förutsätta att
andra är.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1991/92:88 Ändrade regler om utlänningars rätt att idka näring i Sverige
1991/92:91 Ombildning av Samhall till aktiebolag, m.m.
1991/92:104 Ändring i patientjournallagen (1985:562) m.m.
Redogörelse
1991/92:6 Styrelsens för stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond berättelse
över fondens verksamhet och förvaltning under år 1991
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Information från
regeringen
71
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Motionerna
med anledning av prop. 1991/92:89 Uppsägning av internationella arbetsor-
ganisationens (ILO:s) konvention (nr 96) angående avgiftskrävande ar-
betsförmedlingsbyråer
1991/92:A4 av Lars Werner m.fl. (v)
1991/92:A5 av Mona Sahlin m.fl. (s)
med anledning av förs. 1991/92:16 Riksdagens revisorers förslag angående
konsumentprisindex
1991/92:Fi31 av Barbro Westerholm (fp)
11 § Anmälan om interpellation
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 19 februari
1991/92:111 av Marianne Jönsson (c) till justitieministern om straffet för
olovligt bortförande av barn, m.m.:
Att olovligt bortföra ett barn och därmed försvåra för den andra föräldern
att träffa sitt barn och barnet att träffa sin förälder måste anses vara en
mycket allvarlig handling. Egenmäktighet med barn ger böter eller fängelse
i högst sex månader. Är brottet att anse som grovt skall gärningsmannen dö-
mas till fängelse i högst två år. Några anvisningar om när brottet skall anses
som grovt har inte lämnats i lagtexten. Brottet anses inte tillräckligt grovt för
att utvisning skall ske.
Omtanken om barnen måste vara avgörande. I ett nyligen avgjort mål i
högsta domstolen tilldömdes fadern vårdnaden trots att han bor i Sverige och
barnet tas om hand av släktingar i hemlandet. Detta barn saknar således
både mor och far.
Jag vill fråga justitieministern:
Anser justitieministern att straffet för olovligt bortförande av barn bör hö-
jas?
Anser justitieministern att utvisning skall följa på ett sådant brott?
Anser justitieministern att svenskt medborgarskap skall accepteras efter
ett sådant brott?
12 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 19 februari
72
1991/92:400 av Marianne Jönsson (c) till utrikesministern om konventioner
gällande vårdnad om barn:
Haagkonventionen om de civila aspekterna på internationella bortföran-
den av barn och Europarådskonventionen om erkännande och verkställighet
när det gäller vårdnad om barn har inte biträtts av länder i världsdelar som
exempelvis Asien och Afrika. Ofta kommer männen som kidnappar sina
barn just från dessa länder. Det är därför en angelägen uppgift att fler länder
skriver under dessa konventioner.
Jag vill fråga utrikesministern:
På vilket sätt ämnar utrikesministern verka för att fler länder biträder kon-
ventionerna?
1991/92:401 av Margitta Edgrert (fp) till kulturministern om olovligt bortför-
ande av barn:
Om en invandrare gifter sig med en svenska och därefter rövar bort deras
barn till sitt hemland kan han trots detta återvända till Sverige och arbeta
här.
Barnarov inträffar i cirka ett hundratal fall årligen. Barnen hamnar i 90 %
av fallen hos släktingar i muslimska länder, men fäderna återvänder hit för
att fortsätta arbeta i Sverige. Ett barnarov enligt nuvarande lag gör inte att
den skyldige förlorar sitt svenska medborgarskap. Om lagstiftningen ändra-
des på den punkten skulle dessa barnarov säkert minska betydligt i omfatt-
ning.
Avser regeringen vidta ändringar i lagstiftningen för att minska antalet
barnarov?
13 § Kammaren åtskildes kl. 17.00.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdet början t.o.m. 5§ anf. 35 (del-
vis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 100 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
/Barbro Karlsson
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
73
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
Innehållsförteckning
Torsdagen den 20 februari
Meddelande om information från regeringen.................. 1
Förste vice talmannen
1 § Anmälan om kompletteringsval till krigsdelegationen och valbe-
redningen ........................................ 1
2§ Avsägelser......................................... 1
3§ Justering av protokoll................................. 2
Förste vice talmannen (om debattiden)
4§ Svar på interpellation 1991/92:89 om hemkunskapsämnet..... 2
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Inga Berggren (m)
Inger René (m)
Marianne Carlström (s)
Stina Gustavsson (c)
Charlotte Cederschiöld (m)
Elvy Söderström (s)
Margareta Viklund (kds)
Margitta Edgren (fp)
5 § Svar på interpellation 1991/92:96 om en aktiv kamp mot rasismen
och invandrarfientligheten........................... 18
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Thage G Peterson (s)
Hans Göran Franck (s)
Lars Moquist (nyd)
Sten Andersson i Malmö (m)
6 § Svar på interpellation 1991/92:92 om avdrag för underhållskostna-
der för jordbruksbostäder............................ 30
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Lars Björkman (m)
Ajournering........................................... 34
Återupptagna förhandlingar............................... 34
7 § Muntliga frågor till regeringen.......................... 34
Gymnasieskolan........................................ 34
Björn Samuelsson (v)
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Vuxenutbildningen...................................... 35
Bengt Silfverstrand (s)
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Sändningsrätt för radio................................... 36
Åke Gustavsson (s)
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
74
Jämställdhet........................................... 37
Sonia Karlsson (s)
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Vardnadsbidrag........................................ 37
Stefan Attefall (kds)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Öresundsbron.......................................... 38
Ingela Mårtensson (fp)
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Karensdagar........................................... 38
Leif Bergdahl (nyd)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Front mot rasism........................................ 38
Thage G Peterson (s)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Barnomsorg........................................... 39
Birgitta Dahl (s)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Äldrevård............................................. 40
My Persson (m)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Öresundsbron.......................................... 41
Bengt Hurtig (v)
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Öresundsbron.......................................... 41
Bertil Persson (m)
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Miljöprövning.......................................... 42
Harald Bergström (kds)
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Arbetsmarknadspolitik................................... 42
Jan Andersson (s)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Asylsökandes boende.................................... 43
Berith Eriksson (v)
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Ålderdomshem och vårdhem............................... 43
Johan Brohult (nyd)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Meddelande om ändrade regler för ”Aktuell debatt”............ 44
Andre vice talmannen
8§ Aktuell debatt: Regeringens ekonomiska politik............ 44
Allan Larsson (s)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Bo G Jenevall (nyd)
Johan Lönnroth (v)
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
75
Prot. 1991/92:67
20 februari 1992
9§ Information frän regeringen om arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der för ungdomar.................................. 60
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Kent Carlsson (s)
Bo G Jenevall (nyd)
Tredje vice talmannen (om debattreglerna)
Sten Östlund (s)
Björn Samuelson (v)
Hugo Bergdahl (fp)
Gullan Lindblad (m)
Tage Påhlsson (c)
Bengt Kronblad (s)
10 § Bordläggning...................................... 71
11 § Anmälan om interpellation
1991/92:111 av Marianne Jönsson (c) om straffet för olovligt
bortförande av barn, m.m......................... 72
12 § Anmälan om frågor
1991/92:400 av Marianne Jönsson (c) om konventioner gäl-
lande vårdnad om barn........................... 72
1991/92:401 av Margitta Edgren (fp) om olovligt bortförande
av barn....................................... 73
76
gotab 40962, Stockholm 1992