Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:63 Torsdagen den 13 februari
ProtokollRiksdagens protokoll 1991/92:63
Riksdagens protokoll
1991/92:63
Torsdagen den 13 februari
Kl. 9.00-20.58
Protokoll
1991/92:63
1§ Avsägelse
Talmannen anmälde att Margareta Israelsson (s) avsagt sig uppdraget att
vara ledamot i utbildningsutskottet.
Kammaren biföll denna framställning.
2 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott
Talmannen meddelade att socialdemokratiska riksdagsgruppen
dels på grund av uppkomna vakanser anmält Margareta Israelsson som
ledamot i socialförsäkringsutskottet efter Ingegerd Elm, Jan Björkman som
ledamot i utbildningsutskottet efter Margareta Israelsson, Martin Nilsson
som suppleant i skatteutskottet efter Ingegerd Elm och Margareta Israelsson
som suppleant i utbildningsutskottet efter Jan Björkman,
dels som suppleant i socialförsäkrings-, utbildnings- och trafikutskotten
under Margareta Israelssons ledighet anmält hennes ersättare Yngve Wer-
nersson.
Talmannen förklarade valda till
ledamot i socialförsäkringsutskottet
Margareta Israelsson (s)
ledamot i utbildningsutskottet
Jan Björkman (s)
suppleant i skatteutskottet
Martin Nilsson (s)
suppleant i socialförsäkringsutskottet
Yngve Wernersson (s)
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 63
|
Prot. 1991/92:63 13 februari 1992 |
suppleanter i utbildningsutskottet |
|
Allmänpolitisk |
Yngve Wernersson (s) |
|
Jämställdhet |
Yngve Wernersson (s) 3 § Allmänpolitisk debatt (forts, från prot. 62) Anf. 1 TALMANNEN: Vi har en mycket lång föredragningslista framför oss med många anmälda |
Jämställdhet
Anf. 2 MONICA WIDNEMARK (s):
Fru talman! Jag står som första talare på jämställdhetsavsnittet. Jag kom-
mer i mitt anförande att ägna mig åt problemet kvinnor och delpension.
Den borgerliga politiken har för mig som socialdemokratisk kvinna varit
ett slag i ansiktet mot jämställdheten på en rad olika områden. Det gäller
bl.a. förslaget att avskaffa delpensionen. Vi kvinnor är ofta dubbelarbe-
tande, och det är vanligare med belastningsskador tidigt hos oss kvinnor än
hos män. Jag tror inte att skador i axlar, nacke och rygg beror på alla matkas-
sar vi burit hem, som det ibland har sagts i debatten.
Vi har bevisligen sämre arbetsmiljö än männen. Det finns många tunga
kvinnliga jobb. Det gäller kvinnor som arbetar inom vården, som städar eller
som står på fabriksgolvet. Alla dessa jobb har en både fysiskt och psykiskt
tung arbetsmiljö.
Jag har talat med flera kvinnor i mitt hemlän, Kronobergs län, och delpen-
sionering har för dem varit en förmån i livet. Flera av dem har, när de uppnår
60-årsåldern, varit ute i arbetslivet sedan 15-16 års ålder. De har sett del-
pensionen som en möjlighet att trappa ner mellan 60 och 65 år utan att känna
sig som en belastning för samhället, vilket många av dessa kvinnor gör när
de blir förtidspensionerade. Delpensionen har gett dem möjlighet att trappa
ner från ett aktivt arbetsliv till ett rikt liv som delpensionär med möjligheter
att vara kvar i arbetsgemenskapen på deltid.
För arbetsgivaren har det också varit positivt att få chansen att skola in ny
personal under en övergångstid och samtidigt ha den kompetens som de
äldre besitter kvar i företaget.
Finansministern har i tal sagt att det är höginkomsttagarna som använder
sig av reformen. I Kronobergs län ligger heltidsinkomsterna mellan 150 000
och 200 000 kr. För mig är det inga höginkomsttagare med en inkomst på ca
13 000-14 000 kr. per månad. Jag tror inte heller att det är dessa som finans-
ministern åberopar.
Visst saknas det människor med lägre inkomster i statistiken över delpen-
sionen, och dessa med låga inkomster är oftast kvinnor som haft lägre be-
talda arbeten och som hela livet pusslat med deltider för att kunna vara både
arbetstagare, maka och mamma. Flera av dessa kvinnor kommer aldrig i när-
heten av att kunna ta delpension, på grund av att de har arbetat så hårt inom
industrin eller vården att de är utslitna före 60 års ålder. Då är det endast
förtidspensionering som gäller, med den psykologiska press som det innebär
att känna sig förbrukad. Det är inte alla förunnat att få vara verksamma i
arbetslivet fram till 60 års ålder. Detta är viktigt att ha med sig i bagaget när
man diskuterar att det bara är höginkomstagare som tar delpension.
Nu säger den borgerliga regeringen att den som vill ta pension får ordna
det själv. Visst låter det himla enkelt, men hur fungerar det? Det finns kvin-
nor som kombinerat arbete hemma och borta och som inte varit ute på ar-
betsmarknaden lika länge som männen, och då har de i de flesta fall haft
lägre löner. Hur i Herrans namn skall dessa kvinnor klara detta? En del är
ju faktisk också ensamstående enligt statistiken. Förtida uttag av ålderspen-
sionen för dem som trappar ner är budskapet. Vad skall jag då leva på? Skall
jag som kvinna behöva förtidspensionera mig, långtidssjukskriva mig eller
leva på socialbidrag? För de flesta människor är detta inget alternativ, det är
en fälla. Det är en fälla inte minst för den borgerliga regeringen, som kom-
mer att få svårt att få ihop den besparing den tänkt sig. Kostnaderna för för-
tidspensionering och sjukskrivning kommer att öka drastiskt.
Fru talman! Förslaget om avskaffandet av delpensionen är ett hot mot
jämställdheten mellan män och kvinnor. Det är direkt riktat mot dem som
redan har de låga lönerna i samhället. Vi socialdemokrater säger bestämt nej
till ett avskaffande av delpensionen. Vi anser att välfärdssamhället skall gälla
alla. Ingen skall behöva känna sig onyttig i förtid.
Anf. 3 ANNE SÖRENSEN (nyd):
Fru talman! Vi skall självfallet ha jämställdhet mellan män och kvinnor
vad gäller deltagande i familje-, yrkes- och samhällsuppgifter. Det vore dock
önskvärt om debatten kring detta kunde bli något mer tidsenlig. För mig och
många i min generation känns många av de argument som förs fram hopplöst
förlegade. Det har faktiskt hänt ett och annat sedan Alva Myrdal försvann
från den politiska scenen, även om en del feminister inte tycks ha upptäckt
det.
Visst kan vi fortsätta att utreda hur männen som är pappalediga upplever
sin situation, fördjupa oss i vad kvinnor är så mycket bättre på än män, fort-
sätta att bevilja anslag till JämO:s attacker på platsannonser, satsa miljontals
kronor på en ökad kvinnorepresentation i statliga organ och skrika kvotering
vid första bästa tillfälle. Men allt detta är knappast särskilt konstruktivt.
Ta bara det absurda förslaget som kom upp för något år sedan om kvote-
rad föräldraledighet. Det faller på sin egen orimlighet. Det skulle ju i slutän-
dan innebära en lagstiftning som tidsmässigt avgör hur länge man får amma
sina barn.
Nej, det är dags att inse att det är skillnad på män och kvinnor och att
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Jämställdhet
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Jämställdhet
börja behandla varandra med större respekt och ödmjukhet. En kamp för
kvinnor, men mot män, skapar enbart motsättningar, bygger murar och för-
virrar såväl kvinnor som män. Det är tillsammans vi skall arbeta för ett bättre
samspel, och ansvaret härför ligger faktiskt på både kvinnor och män.
Grunden för jämställdhet är valfrihet. Varför då inte gemensamt verka för
de grundförutsättningar som kan verka självklara, men uppenbarligen inte
är det?
Valfrihet får vi först när vi får:
- lika lön för lika jobb
- ett rättvist ATP-system, som värnar om såväl män som kvinnor på lika vill-
kor, även hemarbetande
- ett flexibelt system med många barnomsorgsalternativ
- ett sänkt skattetryck som gör det möjligt att leva på en lön
- vårdpeng för småbarnsföräldrar, som ger en realistisk möjlighet för en för-
älder att vara hemma några värdefulla år
Till detta kan vi lägga respekt för hemarbetande.
Allt detta borde, som sagt, vara en självklar verklighet i Sverige 1992, och
eftersom det inte är det, måste vi politiker påskynda processen. Det är det
som vi skall koncentrera oss på, inte förvilla oss i en massa dravel om manligt
eller kvinnligt. Vi är alla lika mycket värda, och därför måste här nämnda
frågor få högsta prioritet.
Det är dessutom kränkande när Bengt Westerberg nonchalerar förslag om
vårdnadsersättning till småbarnsföräldrar genom att kalla en sådan för kvin-
nofälla. Ja, i och för sig skulle kanske till en böljan fler kvinnor välja ett
sådant alternativ, men framför allt handlar det om att börja respektera de
föräldrar som vill ge sina barn en värdefull start i livet. Man skall inte be-
straffa dem med uteblivna ATP-poäng, nedvärderande attityder och orim-
liga ekonomiska villkor.
Vore det inte dags att börja betrakta det som något naturligt att ta en paus
några år, när barnen är små? Vårt samhälle ställer nästan orimliga krav på
småbarnsföräldrar. Vad är 4-5 år av 30-40 yrkesverksamma? Låt allting ha
sin tid, det behöver faktiskt inte ske samtidigt. Men ge också dem som vill
försöka kombinera yrkesrollen med föräldraskap rimliga förutsättningar att
klara detta, genom en bättre barnomsorg! Se inte minst på andra länder, där
det i mycket större utsträckning är accepterat att ta hjälp med hushållssysslor
och barnpassning, kanske just därför att man insett det omänskliga i kraven
på att hinna och orka allt.
Visst är jag medveten om att det finns mängder av problem inom företags-
kulturer och att kvinnor många gånger saknar självförtroende för att slåss på
lika villkor, och visst måste vi påverka attityderna, men om inte de grundste-
nar som jag nämnt finns, är det litet svårt att bygga vidare.
Jag tycker att vi kunde satsa pengar på kampanjer som inriktas på att föra
fram förebilder som visar att det går att ta en paus och att kvinnor kan
komma hur långt som helst - förebilder som visar att man får vara stolt över
att ta hand om sina barn, förebilder när det gäller att deltidsarbeta. Sist men
inte minst bör de visa att man under alla dessa omständigheter är lika mycket
värd.
Detta måste få föras fram. Någonstans handlar det om att våga ta sådant
här för givet. Vi behöver inte låta oss stressas av övermänskliga krav.
Vad gäller männens insatser i familjelivet skall självfallet deras intresse för
detta stimuleras, men det måste ändå vara den enskilda familjens angelägen-
het. Även här bör vi satsa på positiva kampanjer. Men vi måste respektera
att det tar längre tid att ändra attityder än lagar.
Jag är litet oroad över utvecklingen vad gäller en konstruktiv debatt i dessa
frågor. Det finns planer på att etablera ett renodlat kvinnoparti, och detta år
1992. Jag tycker att det känns beklämmande. Det är förvisso ett pinsamt be-
vis på att kvinnoförbunden i de traditionella partierna inte lyckats särskilt
bra, speciellt inte vad gäller de yngre, men jag har svårt att tro att ett kvinno-
parti skulle bidra till något positivt.
Jag tycker att alla partier i denna kammare borde skärpa sig. Dessa frågor
borde kunna få utrymme inom ett och samma förbund, särskilt de grundför-
utsättningar som jag har nämnt. I Sverige år 1992 är det minsta vi kan begära
ett rättvist ATP-system. Jag anser att det är vår plikt som ansvarsfulla politi-
ker att betrakta alla som lika mycket värda, kvinnor som män, nya svenskar
som gamla osv. Om vi hjälps åt tror jag att vi kan visa att den feminism som
en gång fanns och som då kanske behövdes, inte längre har någon plats i ett
demokratiskt, jämlikt samhälle.
(Applåder)
Anf. 4 JAN JENNEHAG (v):
Fru talman! När vi i dag diskuterar jämställdhet är det naturligtvis ingen
slump att jag är ensam man i debatten. Positivt sett kan detta kanske betrak-
tas som ett uttryck för att de förtrycktas kamp måste vara deras egen. Nega-
tivt kan man se det som ett uttryck för att denna fråga inte betraktas som
särskilt viktig - karlarna kan väl syssla med det som är viktigt, så får fruntim-
ren ta hand om det som blir över. När det gäller jämställdheten kan det syn-
sättet illustreras så här: Hur kan kvinnorna stå där och älta sina bekymmer?
Nog om detta. Det är självfallet ingen slump att det ser ut som det gör på
talarlistan, trots att jämställdhet definitionsmässigt borde intressera också
männen.
I den maktstruktur som samhället har är den ofta uttalade förvåningen
över att det ser ut som det gör något märklig. Kvinnors ställning i reproduk-
tionen och utformningen av produktionen och varudistributionen i dagens
samhälle bidrar naturligtvis inte till att förhållandena med automatik kom-
mer att förändras. Det måste naturligtvis komma till åtgärder som aktivt
ökar männens ansvar. Det kommer inte att gå av sig självt. Vill man stärka
männens ställning i familjen, måste produktionen ändras så att det görs möj-
ligt.
En far som tar sitt sociala ansvar och under längre perioder är hemma med
sina barn skapar naturligtvis djupare och mera varaktiga relationer till dem
än om han inte skulle göra det. Ett sådant ansvarstagande ger definitions-
mässigt ett rikare liv, med fler dimensioner. En tidigt förlorad eller försum-
mad kontakt med barnen är naturligtvis mycket svår att återupprätta.
Att attityderna i samhället inte har förändrats särskilt mycket är alltså mot
bakgrunden av vad jag sade tidigare inte så konstigt. Det har att göra med
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Jämställdhet
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Jämställdhet
arbetet, med chefers inställning och med arbetskamraters åsikter. 1 dag finns
det många män som står emot trycket, men många fler behövs för att vi skall
kunna säga att vi går mot ett mer jämlikt samhälle.
Det finns alltså i dag ingenting som tyder på att männen mer än mycket
marginellt av sig själva kommer att utöka sin tid i hemmet med familjearbete
och med barnen. Detta betyder naturligtvis att man måste verka för att ett
större antal dagar knyts till mannen, exempelvis när det gäller föräldrapen-
ning. Vårt förslag om att utöka antalet dagar till 540 och att det tillkom-
mande antalet, 90 dagar, skall läggas på mannen, om det finns två vårdnads-
havare, är ett steg i den riktningen.
I dagens samhälle tas dock en ökande del av dygnets vakna timmar i an-
språk för arbetet, och vi skall inte inbilla oss att detta inte skulle påverka
situationen. Arbetstiden som sådan ökar inte, men däremot de nödvändiga
insatserna för att kunna utföra lönearbetet, dvs. transporter och göromål
som har att göra med familjens basfunktioner.
Det är ingen hemlighet att vi vill införa sex timmars arbetsdag. Under de
senaste decennierna är det få krav som vi har gått in för så mycket som just
detta. Till dem hör möjligen kravet på borttagande av momsen på maten.
Argumenten för sex timmars arbetsdag är väl kända också för motståndarna
till en sådan förändring. Vi inbillar oss naturligtvis inte att det skall kunna
genomföras i ett slag.
Vi tycker att det är bättre att använda pengar till investeringar i familjen
än att de går till andra delar av samhällslivet. Det skall i dessa dagar med
arbetslöshet naturligtvis erkännas att det ingalunda är lätt, men att arbetsti-
den i framtiden skall kunna förkortas med en kvart om dagen är i varje fall
inget som motverkar möjligheterna att öka antalet sysselsatta i dagens eko-
nomi.
Föräldrautbildningen är ett annat sätt att få ändrade attityder till dessa frå-
gor. Det behövs också ökad utbildning för yrkeskategorier som arbetar med
barn i skilsmässosituationer. Vi tycker att studieförbund som satsar på för-
äldrautbildning skall ges statligt stöd för den verksamheten.
Anf. 5 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Jan Jennehag kommenterade vilka som deltar i debatten. Det
finns all anledning att fundera över det. Jag gjorde en annan reflexion. Man
skall visserligen inte tala om damers ålder, men om jag är rätt underrättad
är 50 % av riksdagens kvinnor under 40 engagerade i debatten. Det talar för
vissa andra saker.
Sverige är trots detta ett ovanligt jämställt land. Under de senaste decen-
nierna har många viktiga jämställdhetsreformer genomförts. Särbeskatt-
ningen, utbyggnaden av barnomsorgen och jämställdhetslagen är några ex-
empel. Vid alla dessa har folkpartiet varit pådrivande.
Barnomsorgen och särbeskattningen har varit absolut avgörande för att
de allra flesta kvinnor i dag har makt över sina egna liv i form av en egen
ekonomi.
Men fortfarande finns det oerhört mycket att göra innan alla får samma
chanser. Kvinnor har sämre möjligheter till makt och inflytande än män. Det
gäller både på arbetet, i facket och i politiken. Studie- och yrkesval är köns-
bundna. Löneskillnaderna är stora. Arbetsmiljön är sämre. Sjukvården är
eftersatt. Listan kan göras lång.
Det är därför dags för en ny jämställdhetsoffensiv. Visst handlar det
mycket om attityder. Men utan rejäla politiska reformer faller dessa platt
till marken. Det gäller att göra jämställdhetsarbetet till en mansfråga, lika
mycket som en kvinnofråga. Det är dags för män och kvinnor att ge och få
hälften var - av arbete, makt, pengar, ansvar, fritid och familj.
Min dröm är den dag när en ung tjej av en blivande arbetsgivare inte be-
traktas som en större risk att anställa än en ung kille. Arbetsgivarna måste
få klart för sig att det är utvecklande för alla att vara tillsammans med och ta
ansvar för sina barn. Den kvinna eller man som ägnar tid åt det får erfaren-
heter som är till stor nytta också i arbetet.
För oss liberaler står alltid den enskilda människan i centrum. Hon skall
vara fri att utvecklas och forma sitt liv utan att behöva präglas av roller och
fördomar. Det är där vårt jämställdhetsarbete tar sats.
Jämställdhet hänger direkt ihop med familj epolitiken. Utformningen av
denna är en nyckel. Vi vill att dörren skall öppnas inifrån och ge barnen rätt
till sina pappor och papporna rätt till sina barn.
Att ge småbarnsmammor möjlighet till både yrkesliv och familjeliv är det
viktigaste skälet för att subventionera barnomsorgen. Men barnomsorg är
också samhällsekonomiskt lönsam. Det måste märkas i den egna plånboken.
Det måste löna sig att arbeta - även för småbarnsmammor.
Därför är jag glad att regeringsförklaringen är så tydlig på den här punk-
ten. Där står att familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet
mellan kvinnor och män. Den som väljer att förvärvsarbeta skall ha ekono-
miskt utbyte av detta.
Själv är man ju intresserad av vad man får kvar av lönen efter skatt och
barnomsorgsavgift. Vid en lön på 120 000 kr. - vilket är vanligt bland denna
grupp av småbarnsmammor - är det beräknade produktionsbidraget minst
170 000 kr. Efter skatt får man behålla ungefär 85 000 kr., vilket ger en skat-
tekil på lika mycket. Att använda belopp som kan uppgå till dessa 85 000 kr.
för att subventionera barnomsorgen är alltså samhällsekonomiskt lönsamt.
Eftersom det i dag är 1,2-1,3 förskolebarn per familj - i och för sig oftast
fördelade på hela barn - räcker pengarna till 70 000 kr. per barn. Det är mer
än dagens genomsnittliga subventioner. Följaktligen betalar barnomsorgen
sig själv.
Hittills har vi haft ett system där bara de riktigt rika har kunnat välja vilken
typ av barnomsorg de velat ha och där inte alla har kommit fram i den kom-
munala kön.
Nu får vi, tack och lov, ett system där alla, inte bara några, kan själva välja
vad de vill ha. Samtidigt blir det en stor förbättring av villkoren på arbets-
marknaden för många kvinnor. Det innebär att de kan både välja arbetsgi-
vare och ta större ansvar i arbetet - kanske t.o.m. starta eget. Valfrihetsre-
formen innebär också att det inte är tjockleken på den egna plånboken som
blir avgörande för kunderna, dvs. barnfamiljerna - och det är bra.
Men vi får inte i stället gå in i ett system där bara de kvinnor som har de
riktigt höga inkomsterna kan välja att förvärsarbeta. Ett system där subven-
tionerna till barnomsorg ersätts med höga vårdnadsbidrag skulle direkt få
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Jämställdhet
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Jämställdhet
den effekten. Det vore ett slag i ansiktet på mig och alla andra som har valt
att dela ansvaret för familj och arbete inom familjen.
Familjepolitiken måste utformas efter hur dagens och morgondagens små-
barnsfamiljer vill ha det. Vi kan inte ha en familjepolitik utformad för och
av farmödrar och morfäder.
För kvinnornas, männens och barnens bästa måste stödet till småbarnsfa-
miljerna utformas enligt följande.
* Det skall kunna användas så flexibelt som möjligt och av båda föräld-
rarna.
* Det måste löna sig att arbeta för småbarnsmammor, men samtidigt vara
möjligt att minska sin arbetstid. Valet får inte bara stå mellan att arbeta hel-
tid eller inte arbeta alls.
* Det måste innehålla en utbyggnad av barnomsorgen till full behovstäck-
ning över hela landet och med en stor ökning av valmöjligheterna mellan
olika omsorgsformer.
Tillgång till bra och trygg barnomsorg är en absolut förutsättning för ett
jämställt samhälle där var och en, utan att hindras av könsroller, fördomar
och förmynderi, får chansen att leva sitt liv efter egna önskemål.
Fru talman! Det nya familj estödet får inte låsa in kvinnorna i hemmet. Det
måste i stället vara den nyckel som öppnar dörren för ett jämställt samhälle.
(Applåder)
Anf. 6 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Många kvinnor känner sig inte hemma bland de politiska par-
tierna i dag. Jag tycker att det lägger ett stort ansvar på socialdemokraterna,
som har suttit i regeringsställning under 80-talet och inte lyckats med jäm-
ställdheten. Därför väcks nu allt starkare tankar på ett nytt kvinnoparti.
Oavsett hur det går med dessa tankar, tjänar den debatten som ett påtryck-
ningsmedel för alla andra partier. Det ger också kvinnoförbunden råg i ryg-
gen. Det tycker jag är bra. Däremot tror jag inte att ett nytt kvinnoparti
kommer att åstadkomma särskilt mycket i riksdagen. Jag tror att vi klarar
det arbetet i de gamla partierna.
Kvinnors villkor har försämrats under 80-talet. Löneskillnaderna gent-
emot männen ökar, och allt fler kvinnor drabbas av ohälsa. Kvinnors vardag
är ofta pressad. Heltidsarbetande kvinnor med barn arbetar mer än någon
annan grupp i samhället. Enligt SCB har de 74 timmars arbetsvecka. Därför
är det viktigt att föra debatten om delat ansvar i hemmet med större intensi-
tet. Kvinnor måste ha möjlighet att förena yrkesarbete med samhällsarbete
och andra intressen. Mycket av det är sådant som vi inte kan besluta om i
riksdagen. Men vi kan skapa förutsättningar, och vi kan vara opinionsbil-
dare.
En av de viktigaste förutsättningarna för att få arbete och annan verksam-
het att fungera är att kunna påverka sina arbetstider i större utsträckning än i
dag. I den utredning om flexibla arbetstider som snart skall läggas fram finns
förslag som skall ge möjlighet till detta. Det innebär att man lokalt på den
enskilda arbetsplatsen tillsammans skall bestämma arbetstiderna så att de
passar de enskilda människorna. Alla försök som har gjorts i den riktningen
pekar på att trivseln och produktiviteten ökar och arbetsskadorna minskar.
Alla tjänar på ett sådant system - inte minst kvinnorna. Det ger betydligt
större möjligheter att få vardagen att fungera.
Kvinnors inflytande på arbetet måste också öka. Kvinnors resurser i form
av kunskaper, erfarenheter och organisationsförmåga utnyttjas alldeles för
dåligt i dag. Det leder till otillfredsställelse, stress, lägre produktivitet och
ohälsa. Därför måste arbetsgivarna inse att här finns outnyttjade resurser.
Men kvinnorna måste också kräva större inflytande i arbetet. Kvinnor är all-
deles för försynta och orkar ofta inte strida för sig. Det handlar också mycket
om självförtroende.
Lika lön för likvärdigt arbete är en av 90-talets viktigaste frågor. Vi behö-
ver ett könsneutralt arbetsvärderingssystem. Den utredning som skall belysa
löneskillnaderna måste också lämna förslag på hur lösningar skall finnas så
att målet kan uppnås och skillnaderna utjämnas.
Jag skall säga någonting om arbetsmiljö också. Vi vet att kvinnors sjuk-
frånvaro har ökat betydligt mer än männens. Den kraftiga ökningen av anta-
let anmälda arbetssjukdomar under 80-talet består till största delen av be-
lastningsskador, som mest drabbar kvinnor och som leder till långa sjuk-
skrivningsperioder.
Arbetslivsfonderna har stora uppgifter när det gäller att komma till rätta
med orsakerna till arbetssjukdomar. Det gäller både organisationsfrågor och
andra förändringar på arbetsplatserna. Hittills har 54 % av bidragen gått till
program som gäller kvinnor. Det är glädjande att fondema har fortsatt möj-
lighet att arbeta med dessa frågor.
Sambandet mellan miljö och hälsa är obestridligt. Ett problem som inte
uppmärksammats tillräckligt är tungmetallernas påverkan. Det största pro-
blemet är kvicksilver från amalgam, och det drabbar väldigt många kvinnor.
Symtomen på kvicksilverförgiftning - muskelvärk, huvudvärk, diffusa smär-
tor, infektionskänslighet m.m. - stämmer i stor utsträckning överens med
symtomen på belastningsskador. Vi menar att dessa samband måste tas på
allvar, att man måste forska betydligt mer, kunna ställa diagnos och också
rehabilitera bättre än i dag. Vi har helt enkelt inte råd att vänta med det.
Den stigande arbetslösheten har hittills drabbat kvinnor något mindre än
män. Men genom det som kommer nu, strukturrationaliseringar inom både
privat och offentlig sektor, försvinner många av de traditionella kvinnojob-
ben, t.ex. inom kontorssektorn. Många medelålders kvinnor kommer att
drabbas, och det gäller då att höja kompetensen hos dessa kvinnor så att de
kan vara med och slåss om de nya jobben. Utbildningsvikariaten är ett sätt
att åstadkomma detta. Det är bra att dessa nu ökar.
Det är också viktigt att förbättra förutsättningarna för kvinnor att starta
egna företag. Den offentliga sektorns förändring ger stora möjligheter. Men
kvinnorna måste kunna få stöd och hjälp. Vi menar därför att utvecklings-
fonderna och länsstyrelserna i större utsträckning skall stödja kvinnors före-
tagande. Investeringsfondernas pengar bör också kunna gå till kvinnors före-
tagande.
Jag tycker att det är bra att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring skall
utredas nu. Många kvinnor som är arbetslösa står utanför ersättningen. Det
stämmer väldigt väl med den syn som vi i centern har på det sociala trygg-
hetssystemet att det skall utformas efter grundtrygghetsprincipen. Vi vet att
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Jämställdhet
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Jämställdhet
pensionärerna med den lägsta pensionen i dag är till största delen kvinnor.
Vi har kämpat länge för en höjd grundpension, och regeringen har faktiskt
tillsatt en grupp som arbetar just med de frågorna. Här har socialdemokra-
terna minsann inte varit särskilt aktiva tidigare.
Anf. 7 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Fru talman! Det goda samhället är en levande gemenskap. Den utmärks
av ansvarig och engagerande samverkan mellan individer och grupper. En-
skilt och tillsammans verkar alla samhällsmedlemmar för hela samhällets och
för vaije individs välfärd. Detta mål för samhällsarbetet förverkligas genom
kärleksbudet, ”älska din nästa som dig själv”. I detta ideal kommer hela den
kristdemokratiska samhällsvisionen till uttryck.
Den kristdemokratiska gemenskapstanken är en stabil ideologisk grund
för ett aktivt jämställdhetsarbete. Oavsett olikheter måste alla värderas lika,
tillförsäkras samma rättigheter och tillvaratas i samarbete på olika områden
och i alla typer av verksamhet i samhället. Gemenskapstanken utmanar den
segregering som kommer till uttryck i åtskilda kvinno- och mansvärldar.
Det är därför ytterst angeläget att alla stimuleras till att ta aktiv del i arbe-
tet för ett bättre samhälle. Vi har inte råd att avvara några goda krafter. Det
måste skapas bättre möjligheter för kvinnor att engagera sig i samhällsarbe-
tet. Framtidens samhälle måste formas av kvinnor och män tillsammans.
Svårigheten för många kvinnor är att hinna och orka med både dubbelar-
bete och samhällsengagemang. Dessutom har många kvinnor dåligt självför-
troende.
Kvinnors självförtroende måste utvecklas tidigt. Atmosfären i hem och
skola är helt avgörande. Genom opinionsbildning måste alla som arbetar
med barn väckas till insikt om vikten av att behandla flickor och pojkar lika.
Flickor måste mötas med samma förväntningar som pojkar.
Fru talman! Den traditionella kvinnorollen har genomgått stora föränd-
ringar. Motsvarande förändring av mansrollen har ännu inte skett. Men det
är dags nu. Det måste bli naturligt för alla män att dela ansvaret för hem och
familj lika. Vi kvinnor borde inte behöva driva opinionsbildningen för detta
i stort sett ensamma. Här borde männen stå vid vår sida - ja, kanske t.o.m.
ta initiativet!
Barnen bör inte växa upp i en isolerad kvinnovärld i hem, förskola och
skola. Fler män måste stimuleras att välja typiska kvinnoyrken inom försko-
lan och grundskolan. Männen behöver vakna upp över sitt ansvar att välja
för dem otraditionella yrken. Männen måste bidra till att skapa en integrerad
värld för våra barn.
Jämställdheten mellan kvinnor och män inom arbetslivet lämnar också
mycket övrigt att önska. Kvinnor har lägre lön, sämre karriärmöjligheter,
sämre arbetsinnehåll och sämre pension. Bristen på rättvisa är stor. Många
kvinnor känner nu, med rätta, att de väntat länge nog på rättvisa.
Det kanske mest grundläggande av dessa problem är löneskillnaderna
mellan kvinnor och män. Heltidsarbetande kvinnor har i genomsnitt 74-
90 % av männens löner, beroende på avtalsområde. Majoriteten kvinnor
finns för övrigt i typiska låglöneyrken. Nuvarande lönesättning ger intryck
10
av att det anses mer värdefullt att sköta en maskin än att vårda en människa.
Det behövs en ny syn på vad som är värdefullt.
Alla försök att komma till rätta med löneskillnadsproblemet torde resul-
tera i halvmesyrer, om inte metoden med könsneutral arbetsvärdering till-
grips som ett verkningsfullt instrument. Tillåt mig dock att hysa betänklighe-
ter vad gäller männens beredskap att acceptera de omfattande lönerevisio-
ner som kan bli resultatet av en tillämpning av könsneutral arbetsvärdering.
Men även inom arbetslivet måste nu männen ställa upp i kampen för jäm-
ställdhet. Om männen fortsätter att svika, kommer konfrontationen mellan
könen att öka.
Det är måhända ibland nödvändigt med konfrontation i mänskliga relatio-
ner. Men det är definitivt inte en metod som kristdemokratin förordar som
förstahandsalternativ. Enligt kristen etik är det i första hand den privilegie-
rade som bör ta initiativ till utjämning av orättvisor, inte den förfördelade.
Fru talman! Jämställdhetsarbetet har upplevt en tid av stiltje både inom
politiken och inom andra områden i samhället. Nu är det dags att återigen
flytta fram positionerna. I det arbetet bör vi som politiker befinna oss i front-
linjen - inte minst männen!
Skatter
Anf. 8 LARS HEDFORS (s):
Det kan inte vara lätt att vara skatteminister i dessa dagar. Det tycks ju
inte vara någon ordning alls i regeringen i skattepolitiken. Alla träter på alla.
Carl Bildt och Bo Lundgren är på kollisionskurs med Bengt Westerberg när
det gäller frågan om hur mycket skatterna skall kunna sänkas under den
kommande treårsperioden. Olof Johansson är uppenbarligen på kollisions-
kurs med i stort sett hela regeringen i energiskattefrågan. Moderater och
folkpartister är dessutom på kollisionskurs med sina egna klart uttalade val-
löften i momsfrågan.
Och hur är det egentligen med finansministern? Är hon rent av på kolli-
sionskurs med sin egen partiledare? Ja, frågetecknen är förvisso många, men
nu är det allmänpolitisk debatt, och den är ju till för att de politiska partierna
skall ha möjlighet att klargöra sina ståndpunkter i olika frågor. Det är bara
att sätta i gång, Bo Lundgren, Kjell Johansson, Ivar Franzén och Ingvar
Svensson.
Alltså: Hur blir det, Bo Lundgren och Kjell Johansson, med de årliga skat-
tesänkningarna under den kommande treårsperioden? Skall det bli 10 mil-
jarder kronor, som det står i finansplanen, eller skall det bli betydligt
mindre, som Bengt Westerberg vill? Den av er två som fortfarande står fast
vid finansplanens 10 miljarder kronor kanske också vill vara snäll och tala
om hur dessa miljarder skall finansieras.
Och vad händer med den utlovade sänkningen av den generella momssat-
sen? Före valet lovade moderater och folkpartister i Ny start för Sverige att
momsen skulle sänkas till nivån 18-20 %, och efter valet hette det att det
skulle bli ”en betydande sänkning av den generella momssatsen”. Men så
sent som den 12 januari i år kunde Carl Bildt inte ange om det över huvud
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
11
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
12
taget blir någon sänkning. Så det enda ni har åstadkommit på detta område
hittills är en höjning av momssatsen, och det är i sanning ett egendomligt sätt
att uppfylla ert vallöfte. Någon form av fortsättning måste det väl ändå bli,
Bo Lundgren och Kjell Johansson?
Så en fråga till Ivar Franzén. Betänkandet Konkurrensneutral energibe-
skattning har ju vållat er centerpartister en hel del huvudbry. Det har t.o.m.
gått så långt att Olof Johansson har hotat med att avgå ur regeringen om
förslagen i betänkandet blir verklighet. Nu är ju också det fullständigt unika
inträffat, att utredaren börjat darra på manschetterna och i efterhand revide-
rat sina ståndpunkter, allt i det uppenbara syftet att rädda sammanhållningen
i regeringen. Nu är frågan: Nöjer sig centerpartiet med det, eller är man fort-
farande på kollisionskurs med sina regeringskolleger i denna fråga?
Annars är väl centerpartiets största huvudvärk just nu fördelningspoliti-
ken. Här har uppenbarligen tidigare mycket lovvärda ambitioner malts ner
i den moderata stenkrossen. Jag skall inte strö salt i de centerpartistiska så-
ren och redovisa kräftgången i opinionsmätningarna. Men det är väl ändå
ganska klart att väljarna känner sig svikna - och med all rätt, därför att före
valet talade centern vitt och brett om sina fördelningspolitiska ambitioner.
Man hävdade litet uppblåst att man angrep oss socialdemokrater från väns-
ter. Nu låter man sig villigt styras av moderaterna och angriper oss från höger
så det står härliga till genom att förespråka kraftiga skattesänkningar för
höginkomsttagare och kapitalägare, samtidigt som man låter vanliga lönta-
gare betala kalaset genom högre arbetslöshet, sämre sjukförsäkring, avskaf-
fad rätt till delpension, försämringar av den kommunala servicen osv.
Undra på att väljare flyr centerpartiet, när det som före valet var högsta
sanning nu har blivit lögn och förbannad dikt, när vänsterpolitik plötsligt blir
högerpolitik. Nu kan man t.o.m. få se att centerpartistiska insändarskriben-
ter klagar på högervridningen i partiet. Det finns nog anledning för Ivar
Franzén och övriga centerpartister att lyssna en smula på rörelsen.
Vi socialdemokrater lovade inga stora skattesänkningar före valet. Vi
visste att detta inte var möjligt, om vi skulle kunna slå vakt om sysselsättning
och välfärd, om vi skulle kunna fortsätta med välfärdspolitiken. Nu sitter vi
med facit i hand: Stora skattesänkningar för välbärgat folk ger inte ökad till-
växt och sysselsättning och definitivt inte någon förbättrad välfärd. Det är
precis tvärtom. Därför slår vi vakt om skattereformens viktiga principer,
bl.a. om en likformig och rättvis beskattning av arbete och kapital. Därför
kan vi också visa upp bättre sysselsättningssiffror än de borgerliga, bättre
social trygghet och bättre budgetsaldo. Vi är inte så stöddiga att vi hävdar
att detta är ”den enda vägen”, men vi är fullständigt övertygade om att det
är den rätta vägen.
Anf. 9 TALMANNEN:
Med tanke på det stora antalet anmälda talare nödgas jag vara mycket be-
stämd med sexminutersregeln.
Anf. 10 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Fru talman! Lars Hedfors upprepar sin nidskrivning om den skattereform
som har skett sedan nuvarande regerings tillträde. Jag vill ändå påminna om
några saker.
Sänkningen av momsen är tveklöst en skattesänkning som inte bara är den
största utan som också har en klar fördelningspolitisk profil.
När vi tar bort skogsvårdsavgiften innebär det att vi tar bort en mycket
orättfärdig skatt, vilket positivt berör en av de grundläggande produktions-
faktorerna i Sverige.
När vi justerar gåvo- och arvsbeskattningen, och så småningom kapitalbe-
skattningen, syftar det ändå till att göra Sverige till ett bra land för arbetande
kapital. Vi kan inte erbjuda framtida sunda skattesänkningar om vi inte har
en produktion och ett arbetande kapital, utöver duktiga människor och ar-
betare, som kan skapa en kaka som vi kan dela på.
Tittar man litet grand om hörnet, Lars Hedfors, finner man att det allra
mesta av dessa skattesänkningar rymmer en framtidsvision, en framtidsmöj-
lighet, som vi centerpartister är stolta över. Att det sedan finns en och annan
sak som inte har vårt ursprung, det måste vi acceptera i de kompromisser
som alltid sker i en regering - vilket Lars Hedfors säkert väl känner till.
När det gäller utredningen om konkurrensneutral beskattning vill jag bara
konstatera att det ankommer på regeringen att nå fram till de slutliga lös-
ningarna. Jag hör till dem som tror - ja, t.o.m. vet - att det finns goda möjlig-
heter att nå resultat som ger en klart bättre miljö och samtidigt en förstärk-
ning av industrins konkurrenskraft. Det är en lösning som ligger i hela fol-
kets intresse.
Anf. 11 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Ivar Franzén fortsätter att hävda att man i regeringsställning
har uppnått viktiga centerpartistiska mål, och så hänvisar han till momsen
på livsmedel. Då vill jag bara erinra om att det ju var total enighet om detta
i riksdagen. Det var förvisso icke någon centerpartistisk prestation att få ige-
nom detta.
Beträffande momsen, som Ivar Franzén gärna hänger upp sig på, rör det
sig ju, i förhållande till övriga skattesänkningar som gynnar höginkomstta-
gare och kapitalägare, om en ganska liten del, närmare bestämt 1,39 miljar-
der kronor. När det gäller skattesänkningar för höginkomsttagare är det helt
andra siffror; 8,9,10 miljarder pytsar ni ut till kapitalägare och höginkomst-
tagare. Det ni har fått, Ivar Franzén, är smulorna från den rike mannens
bord och ingenting annat.
Slutligen: Det ankommer på regeringen att nå fram till ett beslut när det
gäller energibeskattningen. Tala då om för en kunskapstörstande allmänhet,
Ivar Franzén, hur det skall gå till när åtminstone ett tungt statsråd hotar med
sin avgång i samband med denna fråga! Finns det över huvud taget en möjlig-
het att komma överens när det gäller energibeskattningen?
Anf. 12 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Fru talman! Jag tror att centern, utan att verka övermaga, kan ta åt sig
äran av att i hög grad ha påverkat den omsvängning som socialdemokraterna
gjorde och som i och för sig var en viktig förutsättning för att det gamla goda
centerförslaget om sänkt moms skulle genomföras.
Jag vet, Lars Hedfors, att det finns mycket kunskap och sunt förnuft i vår
nuvarande regering. Jag vet att man är beredd att konstruktivt analysera och
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
13
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Skatter
14
komma fram till bra beslut. Det skapar förutsättningar för att nå resultat som
jag vet kan ge både en väsentligt bättre miljö och en stärkt konkurrenskraft
för industrin. Låt oss avvakta och jobba på det sätt som vi har i uppgift att
arbeta på och inte här försöka skapa bindningar som bara försvårar en kon-
struktiv uppgörelse.
Anf. 13 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Det sista som Ivar Franzén sade är ett ganska fantastiskt på-
stående - att man i regeringen har förmågan att konstruktivt analysera och
komma fram till beslut. Är det att konstruktivt analysera och komma fram
till beslut när miljöministern går ut och hotar med sin avgång? Vad är det för
konstruktivt i det?
När det gäller momsen på livsmedel tröstar sig Ivar Franzén med att det
var centern som drev på, och det må vara honom obetaget. Det fanns fak-
tiskt 7 miljarder kronor tillgängliga, med vilka man skulle kunna sänka den
allmänna momsnivån. I den situationen konstaterade vi socialdemokrater
att det kanske ändå var bättre att sätta in de pengarna i en sänkning av mom-
sen på livsmedel, därför att vi såg hur priserna på livsmedel fortsatte att
stiga. Vi gjorde den prioriteringen. Vi sade: Låt oss göra en punktinsats, en
kraftinsats på det området.
Talmannen anmälde att Ivar Franzén anhållit att till protokollet få anteck-
nat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 14 PETER KLING (nyd):
Fru talman! Ledamöter! Jag skall nu under några minuter tala om ett
mycket känsligt område, som sällan diskuteras i denna kammare, nämligen
den svarta sektorn i Sverige. Diskussioner i kammaren om denna svarta sek-
tor är ju nästan tabubelagda, och det är på gränsen till att svära när man
nämner uttrycket svart sektor.
Det har gjorts olika spekulationer om hur stor denna svarta sektor är. I
vissa spekulationer talas det om siffror mellan 50 och 100 miljarder kronor.
Om dessa spekulationer skulle vara riktiga, vilket jag befarar, är det mycket
beklämmande att utvecklingen i Sverige har gått åt så fel håll.
Många av våra småföretag är i dag mer eller mindre tvingade att ta ut en
del av sin omsättning i en s.k. svart del. Denna svarta del består i att man vid
arbeten och försäljning tar bort momsen samt reducerar timdebiteringen vid
olika arbeten, dvs. svartarbeten. Det fuskas även genom att man för andra
företagare utför privata arbeten och säljer varor för privat bruk och sedan
debiterar dessa på vederbörandes företag, som utfört arbete eller varuleve-
rans som passar in i företagets verksamhet. Även hos våra stora företag fus-
kas det genom att chefer på olika nivåer får privata arbeten utförda eller va-
ror för privat bruk av entreprenörer och leverantörer, som i sin tur debiterar
dessa på företagen.
Det är inte bara företagare som fuskar, utan det blir mer och mer utbrett
bland Svensson i samhället att fuska med olika skatter. Jag har den senaste
månaden talat med olika småföretagare om hur utvecklingen har varit hos
deras kundkrets de senaste åren. I många fall sades det att för omkring tio
år sedan var det en person på tio som litet försynt och med stor skam frågade
om han inte kunde betala tjänsten eller varan utan moms och med reducerad
timpenning. I dag är det fyra eller fem svenskar av tio som kräver att företa-
get skall sälja varan eller arbetet svart, annars går de till ett annat företag.
Denna utveckling i vårt samhälle är minst sagt skrämmande.
Jag talade för någon månad sedan med en krögare, och han sade följande
till mig: Före momshöjningen hade jag sju personer anställda, varav en
svartanställd. I dag har jag dragit ned till fem anställda, varav två svartans-
tällda. Jag är tvungen att göra på det viset för att överleva, och jag är inte
ensam inom denna bransch om att göra så.
För någon vecka sedan gick jag till en slumpvis utvald möbelaffär och
valde ut en soffgrupp för 15 000 kr. Jag bad sedan försäljaren att få tala med
chefen och sade följande till honom: Kan vi inte göra en bra affär, du och
jag, genom att du säljer soffgruppen utan moms och med litet rabatt, därför
att jag behöver inget kvitto på denna vara. Det tog ungefär 15 sekunder in-
nan han svarade mig: Du får momsen och ytterligare 1 000 kr. i rabatt. Alltså
ger jag dig soffgruppen för 11 000 kr., men utan kvitto. Jag svarade då att jag
skulle tänka över saken och återkomma, vilket jag naturligtvis inte gjorde.
Det visar bara hur lätt det är att köpa varor vid sidan om lagen.
En annan bransch som omsätter stora pengar inom den svarta sektorn är
jordbruket. Här säljs både griskött och nötkött till privatpersoner utan
moms till starkt reducerade kilopriser. Även spannmål säljs till privatperso-
ner utan moms. En annan bransch som lider av denna sjukdom är taxibran-
schen. Närmare beskrivning av denna verksamhet tror jag inte behövs inför
denna kammare. Den kraftigt utökade svarta sektorn i Sverige är naturligt-
vis inte bra för vårt samhälle.
Fru talman! Mina damer och herrar av denna kammare! Vad kan vi nu
göra för att påverka denna galopperande utveckling av den svarta sektorn?
Jo, det krävs naturligtvis skattesänkningar på lång sikt. Dessa bör främst
vara inriktade på att få ner arbetsgivaravgifterna till en nivå omkring 20-pro-
centsstrecket samt att sänka momsen ytterligare, framför allt byggmomsen,
och till sist att försöka få ner marginalskatterna till en nivå på 40 %.
Skattereformen var ett steg i rätt riktning. Man sänkte marginalskatterna,
men tyvärr finansierades dessa sänkningar med andra skattehöjningar som
moms på tidigare icke momsbelagda varor, momshöjningar, höjningar av
bensinskatterna, skatt på reseersättningar och traktamenten samt sämre bil-
förmåner. Det samlade skattetrycket blev i och med denna omläggning inte
lägre.
När det samlade skattetrycket sänks får vi dynamik i samhällsutvecklingen
och människors engagemang och vilja till extra arbete och sparande ökar.
Det gör också att människor har råd att anskaffa varor och tjänster på ett
hederligt sätt.
En annan sak att inte förglömma är Sveriges intåg i EG. Genom ett sådant
medlemskap integreras Sverige i en fri marknad för varor, tjänster, kapital
och arbete. Detta är ytterligare ett starkt skäl för att vi skall sänka skatteni-
vån i Sverige.
Vi kan också välja en annan väg att gå. Det är att behålla vårt höga skatte-
tryck, som tidigare regeringar har skapat, och sopa problemen under mat-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
15
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
16
tan, precis som vi gör med flyktingpolitiken, och att vi politiker går ut och
ger Svensson skulden för att moralen i Sverige har blivit så låg.
Det är enligt min mening fel väg att gå. Vi skulle i stället rannsaka oss
själva, därför att detta problem är, mina damer och herrar, skapat i denna
kammare. Låt oss nu gemensamt öppet diskutera detta problem med den
svarta sektorn.
(Applåder)
Anf. 15 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Man blir nästan förstummad inför dessa ovationer. Jag skulle
också vilja tacka Peter Kling för dessa mycket intressanta interiörer från den
undre världen. Jag tycker att det vore lämpligt att vidarebefordra den infor-
mationen till de myndigheter som sysslar med dessa saker.
Jag tycker att det är bra att Peter Kling och Ny Demokrati pekar på ett
stort problem i det svenska samhället i dag, nämligen den ekonomiska
brottsligheten. Det är ett problem vi skulle behöva sätta in alla krafter för
att lösa. Det gläder mig att Peter Kling är villig att göra det.
Frågan är bara om han kan få de andra borgerliga partierna med på det arbe-
tet. Jag vill gärna peka på att vi socialdemokrater till årets riksdag har lagt
fram en mycket omfattande motion om kampen mot den ekonomiska brotts-
ligheten. Jag förutsätter att Ny Demokrati kommer att stödja den motionen.
I övrigt tror jag inte ett dugg på Peter Klings medicin för att lösa detta,
nämligen kraftiga skattesänkningar. Vi ser nu hur svårt det är för den borger-
liga regeringen att klara de utfästa löftena om skattesänkningar. Det vore
bra och klädsamt om Peter Kling ville tala om hur ni skall kunna klara av att
finansiera skattesänkningar på 20 miljarder kronor per år när den borgerliga
regeringen inte klarar skattesänkningar på 10 miljarder.
Anf. 16 PETER KLING (nyd) replik:
Fru talman! Lars Hedfors, det är klart att vi skall hjälpas åt att komma till
rätta med den ekonomiska brottsligheten. Det är vi alla medvetna om i
denna kammare. Men vi har litet olika vägar för att nå det målet. Socialde-
mokraterna vill behålla ett högt skattetryck. Jag kan försäkra Lars Hedfors
att om man gör så, ökar den svarta sektorn markant i samhället. Jag som
småföretagare vet nämligen att folk inte längre har råd att anlita yrkesmän.
De har inte längre råd, utan de måste betala utan moms och reducera tim-
penningen. För att få bukt med detta måste man sänka arbetsgivaravgifterna
så att vi småföretagare kan hålla nere våra priser och även momsen, särskilt
byggmomsen. På detta sätt skulle vi få en dynamik i samhället. Om vi får
denna sänkning när det gäller varor, tjänster och arbetskraft skulle småföre-
tagen på sikt kanske kunna anställa en eller två personer.
Jag kan tala om för Lars Hedfors att vårt program är fullt finansierat. I vår
motion sägs att vi skall sänka skatten med mellan 1 % och 1,5 % per år under
en tioårsperiod. Det har vi uppgett i vår budgetmotion. Lars Hedfors kanske
känner till begreppet automatiska effekter. 1,6 miljoner människor arbetar
inom den offentliga sektorn. Om arbetsgivaravgiften sänks blir givetvis kost-
naden lägre för stat och kommun. Det handlar således om pengar som går
runt i samhället. Tack vare att vi får lägre priser på varor och tjänster i sam-
hället får den offentliga sektorn en dämpad kostnadsutveckling. Detta med-
för också kraftiga besparingar för kommunen. Man kan också ta upp Lars
Hedfors dynamiska effekter, men det skulle jag kunna tala en hel dag om.
Det är sådant som vi företagare hela tiden måste ta hänsyn till.
Anf. 17 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Är det verkligen så illa att Ny Demokrati tror att man kan
klara finansieringen av skattesänkningar på 20 miljarder kronor automa-
tiskt, utan att man behöver skära i någonting? Det kan väl inte vara möjligt
att ni är så blåögda att ni tror det? Någon gång måste ni väl ändå fram till
bevis och tala om hur ni skall klara av era luftiga löften. Ni anklagar oss
andra för att inte tala ut ur skägget. Men det gör inte ni heller. Ni har i så fall
också fallit in i den rollen.
Peter Kling, det kommer alltid att finnas människor som försöker un-
dandra samhället skatt. Hur lågt skattetrycket än är kommer det att finnas
människor som inte tycker att det är förenligt med deras egna intressen att
betala skatt, och de försöker låta bli att göra det. Problemet kommer ändock
att finnas kvar.
Det här problemet löser man inte bara genom att säga att man skall sänka
skatterna. Den viktigaste orsaken till att folk försöker dra sig undan och inte
betala skatt är att man har ett skattesystem som är olikformigt, dvs. ett skat-
tesystem som beskattar olika typer av inkomster olika hårt. Det problemet
har vi i mycket stor utsträckning lyckats komma till rätta med genom den
stora skattereformen, som har skapat ett symmetriskt system. Vi vet dock
att den borgerliga regeringen genom kraftiga skattesänkningar för kapital-
ägare och höginkomsttagare håller på att slå sönder denna likformighet. Då
kommer vi att stå där igen med ett olikformigt skattesystem, som kan leda
till skattefusk och avancerad skatteplanering.
Anf. 18 PETER KLING (nyd) replik:
Fru talman! När vi har så höga skatter och så hög moms som vi har i Sve-
rige, Lars Hedfors, har folk inte råd att anlita arbetskraft. Som exempel kan
nämnas läkare som tar kompensationsledigt. Vad gör de då? Jo, de går hem
och målar huset, drar kablar och installerar rör i stället för att låta hantver-
kare göra det. Det är där vi får en dynamik i samhället. Vi kan också ta före-
taget Tetrapak som exempel. Företaget har sin verksamhet här i Sverige men
betalar skatt i Schweiz. Det handlar om flera miljarder kronor. Vad skulle
hända om man sänkte skattetrycket i Sverige? Jo, Tetrapak skulle sannolikt
flytta tillbaka till Sverige, liksom många andra företag. Utländska investe-
rare - amerikanare, fransmän, tyskar, italienare, m.fl. - skulle investera i
Sverige. Det skulle öka vårt välstånd.
Jag skall som exempel nämna folk som flyttar till Belgien med sitt kapital.
Lars Hedfors har här flera gånger sagt att kapitalbeskattningen skall fort-
sätta att vara hög. Vad händer då? Jo, vi får en skatteflykt från Sverige.
Detta kapital, som bl.a. finns i Belgien, arbetar för Belgiens ekonomi. Bel-
giens arbetare får indirekt arbetstillfällen genom detta kapital. Hur skulle
det vara om vi sänkte avgifterna på dessa skatter och behöll kapitalet i Sve-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 63
|
Prot. 1991/92:63 13 februari 1992 |
rige? Det skulle indirekt skapa - kanske inte i första och andra ledet men i |
|
Allmänpolitisk |
Talmannen anmälde att Lars Hedfors anhållit att till protokollet få anteck- |
|
Skatter |
Anf. 19 LARS BÄCKSTRÖM (v): Fru talman! Häromkvällen satt jag i riksdagsrummet och bläddrade med Det är där grundbulten till en ny start för Sverige finns. Sänkt skatt skall Är detta en ansvarsfull politik? Mitt svar är nej. Om det vore så att alla Regeringen motiverar sina besparingar med att skatterna måste sänkas. Fru talman! Huvudproblemet i svensk ekonomi utgörs inte av ett otillräck- Fru talman! Det är inte bara regeringens besparingar som slår mot syssel- Regeringen säger att man inte vill föra någon konjunkturpolitik utan att Det är inte så svårt att se regeringens felslut. För några år sedan rådde Under våren 1992, med start på måndag, skall de tvångssparade pengarna |
18
både kan kyla av och stimulera ekonomin? En patentmedicin för allt? Är det
någon som tror att det kan vara så? Nej!
Regeringen försöker ge sken av att ett ökat sparande är liktydigt med inve-
steringar för tillväxt. Men i en öppen ekonomi, där kapitalet fritt kan röra
sig över gränserna, är kopplingen mellan inhemskt hushållssparande och in-
vesteringar liten. Det är annars ungefär första sidan i en lärobok i national-
ekonomi att sparande är lika med investeringar. Det stämmer på två- eller
trepoängsnivå i en nationalekonomisk kurs. Men i en öppen nationell eko-
nomi finns det inget sådant direkt samband.
Naturligtvis måste vi ha ett sparande, men det behöver inte sättas upp nå-
gon motsatsställning mellan konjunktur- och strukturpolitik. De låter sig
förenas om man inte har blinda ideologiska fläckar.
Vänsterpartiet har lagt fram sitt budgetförslag. Det syftar till att få till
stånd kraftfulla åtgärder mot arbetslösheten. Vi avvisar regeringens förslag
om indragning av pengar från kommunerna och kräver att investeringsbidra-
get för bostadsbyggandet återställs.
Vänstern vill satsa mer resurser på utbildning. Vi vill investera kraftigare
än regeringen i ny, miljövänlig infrastruktur. En annan åtgärd vore att ta bort
momsen på kollektivresande, likaså att slopa eller sänka momsen på hotell-
och serveringstjänster. Det skulle direkt stimulera tjänstesektorn utan några
ideologiska omvägar.
Vi menar att den ekonomiska politiken måste inriktas mot att förhindra
fortsatt social utslagning. Därför vill vi kraftigt utöka antalet beredskaps-
jobb. Därför slår vi vakt om anslagen till vuxenutbildning och folkbildning.
Vad som behövs, fru talman, är det som på ekonomspråk kallas ett ökat
realt sparande, dvs. investeringar. Det säkraste sättet att uppnå detta är att
se till att hålla uppe efterfrågan och anslå mer resurser till utbildning och
investeringar i miljövänliga transporter.
Med stora skattesänkningar på kapital och förmögenheter stimulerar re-
geringen inte i första hand investeringarna. I första hand pressar man upp
tre andra ting:
- Det är vidgade inkomst- och förmögenhetsklyftor.
- Det är en press uppåt på budgetunderskotten.
- Det är ökade krav på prutningar i budgeten - social nedrustning.
Det är inget resultat att yvas över. Visst kan det vara roligt att vara skatte-
sänkningsminister, det tror jag säkert. Jag missunnar ingen att ha roligt.
Tvärtom, det är bra när människor trivs. Men när nöjet går ut över statsfi-
nanserna och en sund ekonomisk politik, då blir det för mycket av det ”ro-
liga”, fru talman.
Anf. 20 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Visst trivs jag med mitt arbete med att försöka restaurera
svensk ekonomi tillsammans med övriga kolleger i de fyra regeringspar-
tierna. Men jag måste erkänna att jag blev mycket bekymrad när jag hörde
Lars Hedfors och Lars Bäckström, som inte har lärt någonting av det för-
gångna. De har inte insett att skattehöjarpolitiken inte leder till annat än
sämre tillväxt och därmed på sikt sämre välfärd.
När Lars Hedfors inledde sitt anförande lät det som om det gällde en tra-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
19
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
20
fiksäkerhetsdebatt. Han såg kollisionsrisker överallt. Jag kan försäkra Lars
Hedfors att riskerna för olyckor i regeringsarbetet inte blir mer än en from
förhoppning hos honom själv.
Jag kan notera att han tog upp energibeskattningen. Beredningen inom
regeringskansliet av denna fråga har inte ens påbörjats. Remissomgången
har just avslutats.
Också Lars Bäckström valde trafikspåret. Han försökte göra gällande att
regeringen skulle sammanträda i en bil, och han diskuterade fram- och bak-
säten. Jag kan tala om för Lars Bäckström - som ju inte har varit i regerings-
ställning och kanske inte kommer dit heller inom överskådlig tid - att rege-
ringen sammanträder kring ett runt bord med samma möjligheter för alla att
delta i utformningen av politiken.
Jag förstår i och för sig att man inom vänsterpartiet känner sig besviken.
När socialdemokraterna behövde vänsterpartiet fick ni ju inte ens sitta i bak-
sätet.
Lars Hedfors ställde frågan hur det blir med de årliga skattesänkningarna.
Det är mycket enkelt. Läs regeringens finansplan! Där finns angiven den
strategi regeringen avser att fullfölja. Under 1992 sänks skatterna, jämfört
med 1991, med något mellan 17 och 18 miljarder kronor. Skattesänkning-
arna under den kommande perioden kommer att ligga på i storleksord-
ningen 10 miljarder årligen. Sedan får konjunkturläge, behov och andra sa-
ker avgöra den exakta storleken. Det finns inga förändringar på den punk-
ten.
Fru talman! Det är uppenbart att skatteuttaget och skattesystemets struk-
tur har varit en starkt bidragande orsak till den djupa ekonomiska kris som
socialdemokraterna orsakat. Marginalskatternas storlek har överträffat i
stort sett alla andra länders under större delen av 1980-talet. Det har skadat
lönebildningsprocessen och bidragit till det som kallas överhettning. Det är
i och för sig mycket märkligt att man kan få överhettning i en ekonomi trots
en så svag tillväxttakt som ett par procentenheter årligen. Men så kunde det
bli med den politik socialdemokraterna tidigare förde.
I går erkände Ingvar Carlsson, såvitt jag kan läsa i referaten från debatten,
att kreditmarknadsproblemen i varje fall till en viss del orsakats av de höga
marginalskatterna. Så är det, höga marginalskatter och avreglerad kredit-
marknad skapade incitament till belåning och inte direkt till sparande.
Skattesatsen på bolagsskatten har varit hög. Det har lett till inlåsningsef-
fekter och väldigt höga avkastningskrav.
På dessa punkter har vi i stor enighet i riksdagen åstadkommit föränd-
ringar. Visserligen har det varit en omvändelse under galgen från socialde-
mokraternas sida, främst när det gäller marginalskatterna. Men de skall
ändå ha en eloge för att de vågade gå på rätt väg i detta avseende.
Andra felslut har man däremot fullföljt. Finansieringen av skatteomlägg-
ningen var till stor del en höjning av den redan mycket höga kapitalbeskatt-
ningen. Det var en kapitalbeskattning som alldeles uppenbart missgynnade
sparande och därmed investeringar - vilket Lars Bäckström väl redovisade -
och även missgynnade företagen.
Vi hade världens högsta förmögenhetsskatt. Riksdagen beslöt i december
att den skall slopas från 1994. Fram till dess har vi övergångsregler som inne-
bär att skatten har slopats på arbetande kapital, med verkan fr.o.m. före-
gående år. För närvarande har vi ett proportionellt skatteuttag på 1,5 %.
Varför är det så viktigt att göra denna förändring? Jag vill redovisa två
effekter av denna världens högsta förmögenhetsskatt som vi har haft.
Hans Lindkvist har i en doktorsavhandling, Kapitalemigration, som publi-
cerats 1990 redovisat effekterna när det gäller utflyttning av förmögenhets-
massa från Sverige. Han drar slutsatsen, som jag skall citera från en artikel
i Ekonomisk Debatt, nr 7 1991:
”Undersökningen har visat att den svenska arvs- och förmögenhetsbe-
skattningens utformning och storlek har varit en huvudorsak till emigratio-
nen av förmögna svenskar. Vidare har visats att det finns en överrepresenta-
tion av företagare/entreprenörer bland emigranterna.”
Vi vet ju hur det är. Vi vet var IKEA:s grundare är bosatt. Vi vet att brö-
derna Rausing flyttade från Sverige. Det är människor som har satsat kun-
skap och kapital för att bygga upp företag som gett jobb och trygghet i Sve-
rige.
Det är fullkomligt orimligt att vi så länge har levt med ett skattesystem
som straffbeskattar den som gör någonting som faktiskt lägger grunden till
välfärd och trygghet.
Industriförbundets Sven Olof Lodin har tillsammans med några kolleger i
en bok om företagsbeskattning redovisat effekterna av såväl bolagsbeskatt-
ningen som förmögenhetsbeskattningen när det gäller avkastningskravet.
Han har visat att förmögenhetsskatten betyder väldigt mycket för avkast-
ningskraven. Skatten höjer avkastningskraven vid investeringar. Höjs av-
kastningskraven blir det färre investeringar än det annars skulle bli. Det på-
verkar också direkt företagandet och inte bara sparandet och kapitalbild-
ningen i Sverige.
Det är mot den bakgrunden regeringens proposition i höstas lades fram
och riksdagens majoritet klokt nog också antog regeringens förslag.
Vad har det lett till? Var och en har i tidningarna sett att det börjar bli
intresse för att komma tillbaka till Sverige. Jag tror inte alla som lämnat
landet kommer tillbaka, eftersom många har etablerat sig. Men jag tror att
vi förebygger att allt fler drar sig ifrån Sverige och därmed minskar möjlighe-
terna till ökade investeringar och nya trygga jobb.
I den bok jag hänvisade till av Lodin m.fl., Företagsbeskattning, sägs föl-
jande:
”Ser vi därefter på förändringen till 1993 finner vi att främst kapitalkostna-
den sjunkit drastiskt. Huvudorsaken härtill är avskaffandet av förmögen-
hetsskatten. ---Resultatet illustrerar väl vilken tung belastning förmögen-
hetsskatten, som måste betalas med beskattade medel, utgör på avkast-
ningen av en investering.”
Det är alltså resultatet av att man slopade förmögenhetsbeskattningen.
Man har under vissa förutsättningar halverat avskastningskravet för investe-
ringar hos berörda företag. Det är någonting som skapar jobb, ger tillväxt
och skapar förutsättningar för trygghet och välfärd så småningom. Det är
självklart.
Mot den bakgrunden är det förvånansvärt, om inte oväntat, att socialde-
mokraterna föreslår ett återinförande av förmögenhetsskatten. Jag förstår
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
21
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
22
inte, Lars Hedfors, hur ni är beredda att ta ansvar för en politik som skall
driva ut finansiärer och entreprenörer ur Sverige, när vi behöver dem i Sve-
rige. Ni framlägger förslag som leder till att vi får ökade avkastningskrav.
Era förslag leder till en fördubbling av avkastningskraven när det gäller inve-
steringar i Sverige i de mindre företagen. Hur kan ni försvara en sådan poli-
tik inför medborgarna? Det är fullkomligt orimligt.
Jag skulle avslutningsvis vilja citera vad Hans Lindkvist skriver i den dok-
torsavhandling jag tidigare redovisat när det gäller resultatet för de mindre
företagen av förslaget till ny förmögenhetsskatt, som faktiskt skärper uttaget
just för de mindre företagen. Han skriver att:
”den föreslagna ändringen av sättet att beräkna förmögenhetsskatteun-
derlaget avsevärt skulle påverka kapitalemigrationens omfattning. Därige-
nom skulle också skatteintäkterna påverkas negativt, dels genom att förmö-
genhetsskatteintäkterna långsiktigt skulle minska, dels genom att många av
dem som visat sig kapabla att skapa sysselsättning och tillväxt i samhället
skulle lämna landet.”
Fru talman! Jag tycker Lars Hedfors här i kammaren skulle försöka moti-
vera varför socialdemokraterna för en politik som leder till kapitalemi-
gration, som leder till att entreprenörer flyttar ur landet och som leder till
att avkastningskravet på investeringar skärps.
(Applåder)
Anf. 21 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Jag är inte säker på att jag kan få Bo Lundgren att förstå var-
för socialdemokratin vill att vi skall ha en förmögenhetsskatt. Det är av för-
delningspolitiska skäl, och det begreppet har aldrig moderata samlingspar-
tiet accepterat.
I klartext: Vi anser att de som har stora förmögenheter har en större skat-
tekraft än andra och följaktligen också skall betala skatt därefter.
Vi tycker att det är orättvist att göra som regeringen gör i dag. Man gynnar
folk som har förmögenheter på 40 milj.kr. genom skattesänkningar på mel-
lan 600 000 och 1,2 miljoner per år, samtidigt som man genomför skattehöj-
ningar för låginkomsttagare, Bo Lundgren, och samtidigt som man urholkar
trygghetssystemet för låginkomsttagare, så att en vanlig löntagarfamilj förlo-
rar ungefär 6 000 kr. per år.
Jag förstår att Bo Lundgren har svårt att sätta sig in i dessa situationer.
Han har uppenbarligen inte kontakt med samma verklighet som vi har.
När det gäller att få till stånd investeringar i vårt land är det avgörande
inte i första hand beskattningen på kapitalinkomst och förmögenhet. Det av-
görande är att vi har en konkurrenskraftig bolagsbeskattning. Och det är just
precis vad vi har i Sverige i dag, som ett resultat av den skattereform som
socialdemokratin tillsammans med folkpartiet drev igenom i riksdagen.
Vi har också hört hur företagsledare, t.ex. Volvos verkställande direktör
och ABB:s verkställande direktör, klart och tydligt har sagt att det nu åter-
igen är lönsamt och bra att investera i Sverige.
Får jag avsluta min replik med att påminna Bo Lundgren om att jag ställde
en fråga om moderata samlingspartiets politik när det gäller momsen. Tän-
ker ni sänka den generella momssatsen, eller tänker ni inte göra det?
Anf. 22 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det kommer, som angetts i regeringsförklaringen, att bli nöd-
vändigt att sänka den generella momsskattesatsen. Jag tror att Lars Hedfors,
som jag känner som en rejäl karl, om jag får använda det uttrycket, och som
jag har haft mycket trevligt tillsammans med i skatteutskottet, egentligen
menar väl. Det som är bekymmersamt är att han tänker så fel. Han anför
fördelningspolitiska skäl för att återinföra den förmögenhetsskatt som har
skapat så stort elände. Han säger att det behövs en förmögenhetsskatt för
att man skall betala skatt om man har stora förmögenheter. Men det finns
ju en avkastningsbeskattning. Förmögenhetsskatten är en extra skatt, som
straffar just kapitalbildning och företagande. Det är den extra beskattningen
som är så farlig, som ger de här negativa effekterna och som leder till arbets-
löshet.
Den stora fördelningsfrågan, Lars Hedfors, är fördelningen av resurser
mellan oss som har jobb och dem som inte har jobb till följd av den politik
som ni har fört. Det gäller för oss att föra en politik som kan skapa sysselsätt-
ning och som ger förutsättningar för företagarna att investera igen och där-
med skapa nya trygga jobb.
Lars Hedfors talar väldigt mycket om skatteplanering. Det är tyvärr så,
att eftersom Sverige är ett land som inte har stängda gränser, är det mycket
lätt att slippa den svenska förmögenhetsskatten. Det är bara att flytta från
Sverige. Det är lätt att inte riskera att råka ut för de svenska arvs- och gåvo-
skatterna genom att flytta från Sverige. Som visades i doktorsavhandlingen
har många människor gjort det, så att staten de facto i vart fall inte vunnit på
skatten. Vi har totalt sett förlorat samhällsekonomiskt på den. Det är därför
viktigt att ta upp den här debatten.
När det sedan gäller bolagsskatten deltog vi moderater i den reformen.
Den bygger på en moderat motion från 1985, i vilken vi föreslog en bolags-
skattesats på 30 %, slopade investeringsfonder och starkt begränsade lagre-
serveringsmöjligheter. Det är alldeles riktigt att det var en mycket bra re-
form som genomfördes. När vi nu dessutom slopar förmögenhetsskatten, får
vi dramatiska förbättringar av avkastningskraven, vilket jag redovisade.
Slutligen: Under 1992 sänks skatten för hushållen med över 10 miljarder
kronor.
Anf. 23 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Det är, som jag sade i mitt inledningsanförande, förmodligen
inte lätt att vara skatteminister i dag. Det märker man inte minst på Bo
Lundgrens senaste inlägg. När jag frågar honom hur det blir med momssat-
sen svarar han litet vagt: Ja, det är nödvändigt att sänka momssatsen.
Detta skall jämföras med vad Bo Lundgren sade före valet. Så här sade
Bo Lundgren den 1 juni 1991: ”Moderata samlingspartiet kommer aldrig att
acceptera att momsen nästa år höjs på kläder, husgeråd och de flesta andra
varor som s och c föreslår. En ny regeringen måste tvärtom snarast” - lägg
märke till det - ”sänka momsen på alla varor och tjänster till 18 %.” Ni har
höjt momsen från 23,46 % till 25 %, Bo Lundgren. När skall ni uppfylla ert
vallöfte?
Bo Lundgren säger att förmögenhetsskatten är en extra skatt utöver all-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
23
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Skatter
ting annat. Det är möjligt att det är rätt. Men förmögenheten ger också möj-
ligheter till en extra köpkraft hos dem som har den, och det är just därför
som den skall beskattas. Man har t.ex. möjligheter att belåna sitt kapital på
olika sätt och på det viset skaffa sig en bättre levnadsstandard.
Slutligen, Bo Lundgren, säger ni att den viktigaste fördelningspolitiska in-
satsen ni kan göra är att skapa jobb. Men även där gör ni precis tvärtom.
Arbetslösheten ökar ju kraftigt. Den ökade t.o.m. efter det att ni lagt fram
er egen budgetproposition. Som ett resultat av att ni lade fram er egen bud-
getproposition ökar arbetslösheten i Sverige kraftigt. Det är inte konstigt.
Ni drar in köpkraft från konsumenterna och minskar möjligheterna för kom-
munerna att göra någonting. Ni lägger en död hand över byggandet i Sverige.
Då växer arbetslösheten.
Med en socialdemokratisk politik, och med det socialdemokratiska bud-
getalternativet, skulle vi kunna pressa ner arbetslösheten till i runda tal 3 %.
Anf. 24 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är möjligt att Lars Hedfors inte inser det, men det är
omöjligt att pressa ned arbetslösheten till 3 % med den socialdemokratiska
budgeten. Det är uppenbart att arbetslösheten ökar till följd av den bristfäl-
liga politik ni tidigare har fört. Den är en följd av att vi nu har kommit in i en
industriproduktionsminskning som är dramatisk. Av kurvorna framgår helt
klart att fallet börjar 1989 och sedan accelererar totalt sett. Var och en vet
detta, och det behöver vi inte diskutera.
Jo, det är lätt att vara skatteminister i en borgerlig regering som har rätt
inställning. Det skulle vara fruktansvärt svårt att vara skatteminister i en so-
cialdemokratisk regering där skattehöjningarna bara leder till en försämring
i ekonomin.
Sedan talar Lars Hedfors om att förmögenhetsskatten är en extra skatt och
att den inte gör så mycket, eftersom man alltid kan ta av kapitalet och betala
skatten. Vilket resonemang! När man har ett kapital bör det inte förbrukas.
Kapitalet skall kunna förränta sig. Man skall se till att kapitalet placeras i
Sverige på ett sådant sätt att kapitalet leder till jobb för svenska arbetare och
svenska tjänstemän så att vi ytterligare kan utveckla ekonomin och skapa
trygghet. Men Lars Hedfors vill lägga den här extra skatten på kapitalet så
att det inte lönar sig att satsa på sparande och kapitalbildning i Sverige, och
då får vi mycket mindre av det vi annars skulle ha fått.
Det är denna förvånande brist på insikt om nationalekonomiska samband
som jag är mycket förvånad och bekymrad över. Lars Hedfors är ju den som
skall prägla en eventuell socialdemokratisk regerings skattepolitik. En sådan
regering skulle alltså ha höjt skatter, infört en förmögenhetsskatt och lagt
en extra skatt på den kapitalbildning som är nödvändig. Då hotas jobben
ytterligare, som framgår av den avhandling som jag redovisade i mitt första
anförande. Jag förstår inte att Lars Hedfors är beredd att ta ansvaret för en
sådan politik.
Talmannen anmälde att Lars Hedfors anhållit att till protokollet få anteck-
nat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 25 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag skall ställa några frågor till statsrådet om det han inte tog
upp i sitt anförande. Jag tror naturligtvis Bo Lundgren på hans ord när han
säger att skatten under kommande budgetår skall sänkas med 10-15 miljar-
der, och så kommer förslaget att läggas. Men på vilka områden kommer
skatten att sänkas?
Så till en annan sak. För innevarande budgetår hade man prognosticerat
ett underskott på 5 miljarder. Det blir troligen ungefär 50 miljarder. Nu sä-
ger ni att underskottet skall bli 70 miljarder, men om underskottet växer till
kanske 80-90 miljarder, kvarstår då budet om att sänka skatten med 10-15
miljarder? Det är en intressant fråga.
Sedan säger Bo Lundgren att det är viktigt att man inte investerar utom-
lands utan i Sverige. Här odlar man från moderat sida en myt att investering-
arna i Sverige har varit låga. Men vi hade ju en överhettad ekonomi, och i
en överhettad ekonomi är investeringar per definition höga. Investeringarna
var alltså höga i Sverige, och de var också höga utomlands. Man hade alltså
för stora finansiella belopp i rörelse.
Var det fel, Bo Lundgren, av Stora att köpa Feldmuhle? Var det fel, Bo
Lundgren, av ASEA att gå i fusion med Brown Boveri? Det är två stora affä-
rer som gör att det statistiskt sett verkar som att man hellre investerar utom-
lands. Men man kan ju inte så att säga köpa Feldmuhle i Sverige, eftersom
företaget inte ligger i Sverige.
Om Renault köper upp Volvo ökar utlandsinvesteringarna i Sverige. Men
tycker Bo Lundgren att det vore så trevligt? Det kan diskuteras om det är så
bra för sysselsättningen. Statistiken kan dölja mer än vad den förklarar.
Ingvar Kamprad flyttade, men Älmhult ligger kvar, och där ligger IKEA:s
huvudkontor och verksamhet. OECD har nyligen visat att vi har en mycket
konkurrenskraftig bolagsbeskattning. Den är bäst i hela OECD. Trots det
har länder med mycket högre skatt på företag, som t.ex. Tyskland, mycket
högre tillväxt. Det finns inget rakt samband mellan låg skatt och tillväxt.
Slutligen, Bo Lundgren: Ett onödigt högt skattetryck skall undvikas. Alla
skattesystem innebär skattekilar. Det var därför som vi i vänsterpartiet sade:
Ta bort förmögenhetsskatten på arbetande kapital och slopa skogsvårdsav-
gifterna! Men framför allt kan man ta bort ett onödigt högt skattetryck ge-
nom att bedriva fördelningspolitik. Då behöver man inte skicka så stora bi-
drag till låginkomsttagarna. Fördelningspolitik sänker skattetrycket. Till-
växt sänker skattetrycket, men skall man ha tillväxt får man bedriva både
struktur- och konjunkturpolitik utan blinda ideologiska fläckar.
Anf. 26 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Javisst, med en vettig fördelningspolitik som sänker skatten
också för låginkomstagare och inte straffbeskattar dem kan vi skapa en situa-
tion i Sverige där vi slipper allt fler av de bidrag som vi i övrigt har. Visst, det
vore bra om Lars Bäckström går in för en allmän skattesänkningspolitik. Ni
har ju i och för sig svängt och börjat bra, och där är ni överlägsna socialdemo-
kraterna. Ni har insett att man inte kan ha förmögenhetsskatt på arbetande
kapital. Ni inser också att avkastningskraven måste hållas nere om vi skall få
investeringar i Sverige.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
25
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
Sedan förstod jag inte Lars Bäckström när han redovisade en mängd före-
tagsuppköp, sådana som har genomförts och sådana som möjligen kan vara
aktuella. Det är ju en klipparmentalitet, dvs. att köpa hit och dit. Men det
är också en strukturfråga. Det jag talade om var att få nya investeringar i nya
expanderande företag i Sverige och att skapa nya jobb i Sverige. Det är vad
det rör sig om. Man måste då driva en politik som skapar utrymme för pro-
duktivitetshöjande åtgärder, så att vi får en tillväxt i ekonomin.
Sedan säger Lars Bäckström att det är farligt med investeringar och att vi
haft för mycket investeringar i Sverige, eftersom vi haft en överhettad eko-
nomi. Menar Lars Bäckström verkligen att det är rimligt att säga att vi har
en i realiteten överhettad ekonomi i ett läge där vi har en tillväxttakt på
knappt ett par procentenheter?
Problemet var att vi inte hade en ekonomi som kunde ta hand om situatio-
nen när vi hade möjlighet att öka produktionen och öka tillväxttakten. Vi
hade nämligen flaskhalsar i skattesystemet genom höga marginalskatter som
drev på lönekostnaderna, och vi fick en kostnadseffekt. Vi hade ett transfe-
reringssystem som i sin tur skapade problem när det gällde produktiviteten.
Det är där problemet ligger. Vi hade för många flaskhalsar i ekonomin, och
det är vi i full färd med att rätta till, så att vi verkligen när det svänger uppåt
kan följa med och få en ökad tillväxttakt i ekonomin - detta är ju den enda
grunden för välfärd som vi rimligen är överens om. För detta krävs en stram
finanspolitik och strategiska skattesänkningar.
Den strama finanspolitiken är nödvändig för att undvika räntechocker. Vi
måste hålla nere också ränteläget, som inte får vara alltför högt för att vi
skall klara investeringarna.
Anf. 27 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det sker inte så många investeringar just nu. Det är just det
som är min poäng, nämligen att vi måste öka de reala investeringarna och
öka det reala sparandet. Tyvärr är regeringen fången i ett monetaristiskt tän-
kande där man bara studerar finansiella flöden. Men det är den verkliga eko-
nomin som är viktig.
I början av 1980-talet hade vi för stora investeringar i fel sektorer men för
litet av investeringar i förnyelse av svensk industri. Vi hade för mycket av
investeringar i tunga maskiner, och det var felet. Det var socialdemokraterna
orsak till, men de borgerliga fortsätter delvis den här politiken genom att
försöka manipulera med skattesystemet för att åstadkomma tillväxt.
Tillväxt skapas ute i industrin genom att man höjer produktiviteten och
är kostnadseffektiv. Det kan inte Bo Lundgren som skattesänkningsminister
åstadkomma. Där har svenska industrialister brustit, bl.a. på grund av att de
inte haft tillräcklig politisk press på sig. Man har haft politiserade företagsle-
dare, som har begärt att få gratisvinster av politikerna.
Vi hade redan tidigare, före bolagsskatteomläggningen, OECD:s lägsta
bolagsskatt. Nu har vi det helt uttalat. Se på sambanden! De länder som har
den lägsta bolagsbeskattningen är Grekland, Sverige, Irland och Belgien.
Det finns kanske inte något oupplösligt samband mellan snabb tillväxt och
låg bolagsskatt. De länder som har hög skatt i OECD är Turkiet, Nya Zee-
26
land, Australien och Norge. Det finns inga samband mellan låg skatt och
industriell tillväxt.
Tillväxt skapas i stället genom att man har en hög kompetens i industrin,
genom att man satsar på utbildning och en bra infrastruktur och genom att
man höjer produktiviteten genom en ny arbetsorganisation så att man får
bra arbetskraft och utnyttjar hela människan i industrin. Men då får man inte
se människan som något som man enbart använder piska och morot på -
dvs. homo economicus - så fungerar inte industrin. Det inser numera t.o.m.
industrialisterna. Det är bara synd att politikerna på högerkanten skall släpa
efter.
Återigen till det jag sade om de stora företagsköpen. Bakom de siffror
som moderaterna brukar redovisa när det gäller stora utlandsinvesteringar
ligger sådana här företagsköp. Man försöker alltså använda siffrorna för att
få en bild av att det skett nyinvesteringar utomlands. Men det är inte vad
som har skett, utan man har köpt företag och hus utomlands. Det är inte så
att man i stället kunde ha satsat på ny produktion i Sverige. Det kunde man
i och för sig ha gjort om man hade varit mer kreativ, men så är inte fallet i
verkligheten.
Anf. 28 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är ganska fascinerande i den politiska debatten att det
finns ett gryende nytänkande hos Lars Bäckström och måhända också hos
andra inom vänsterpartiet. Det är positivt. Nu gäller nytänkandet ännu så
länge enbart analysen och i mycket liten utsträckning förslagsdelen. Skatten
på arbetande kapital är ett lysande undantag i det avseendet. Det är beklag-
ligt att det stora partiet på vänsterkanten i det här sammanhanget inte har
nåtts av nytänkandet ens när det gäller analysen.
Det är alldeles uppenbart att produktivitetsutvecklingen är mycket vä-
sentlig. Det gäller då att skapa system av olika slag som vi politiker har infly-
tande över och som möjliggör en ökad produktivitet i ekonomin. Ett exem-
pel kan vara ändringar av transfereringssystemet. Socialdemokraterna
tvangs ju den 1 mars i fjol genomföra en förändring som de facto ledde till
ökad produktivitet, nämligen reduktionen av sjukförsäkringsersättningen
under de första dagarna. Det är alldeles uppenbart.
Det är också viktigt att vidta andra åtgärder. Visst är det så, Lars Bäck-
ström, att det inte bara är genom bolagsskattens utformning som man skapar
industriell expansion, utan även andra faktorer spelar in, såsom lönekost-
nadsutveckling, kompetens, råvarutillgången för vissa industriers etable-
ringar och en hel del andra saker. Detta är vi helt överens om.
Men till syvende och sist kommer så småningom också bolagsskatten in i
det här sammanhanget. OECD har visat att Sverige och Tyskland är de mest
intressanta länderna ut skattesynpunkt när det gäller utländska investeringar
i ett annat land. Det är därför viktigt hur vi hanterar skattefrågan och att
vi nu ytterligare minskar avkastningskraven för mindre företag genom att
successivt slopa förmögenhetsskatten, vilket kommer att ske. Vi tycker na-
turligtvis att det är mycket positivt, och det är bra att också Lars Bäckström
har insett detta.
Det krävs emellertid fortsatta åtgärder i den här riktningen. Det krävs en
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
27
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
långsiktig skattepolitik som innebär att vi sänker i första hand de tillväxt-
hindrande skatter som fortfarande finns, att vi i ett andra steg, som i och för
sig i stor utsträckning ligger parallellt, också genomför de förändringar som
krävs för att vi skall kunna utnyttja EG-medlemskapets möjligheter fullt ut
samt att vi så småningom också inser - jag vet inte om vänsterpartiet någon
gång kommer dit - att vi när vi väl får fart på ekonomin skall inleda en för-
ändring som gör det möjligt att ytterligare sänka skatterna totalt sett, så att
medborgarna får en större frihet att disponera över sina egna inkomster. Det
är det mål som i alla fall jag har med mitt jobb som skatteminister, ett mycket
trevligt jobb med denna regering.
Talmannen anmälde att Lars Bäckström anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 29 KJELL JOHANSSON (fp):
Fru talman! När jag i går kväll avslutade ett första utkast till anförande i
den här debatten slöt sig riksdagens dator som en mussla, och sedan har den
behållit detta anförande för sig själv. Låt mig därför i all hast hålla ett anför-
ande som anknyter till den debatt som har förts här tidigare, främst statsmi-
nisterns inlägg i debatten i kammaren i går och de åsikter som Lars Hedfors
i dag har redovisat.
För den som har lyssnat på den här debatten är det alldeles uppenbart att
inriktningen av skattepolitiken nu skiljer sig diametralt mellan regeringen
och socialdemokratin. Lars Hedfors spelar nu upp det gamla indignations-
numret som går ut på att det är fråga om stora skattesänkningar för högin-
komsttagare, och Ingvar Carlsson talade i går om att socialdemokraterna
står för en politik som innebär att välståndet tillfaller alla. Sanningen är ju
den att vi i dag upplever att vi inte förmår betala för det välstånd som vi har
bestämt oss för, och en mycket mycket stor del av skulden för detta är den
skattepolitik som socialdemokraterna så envist drev.
Jag häpnar nästan när jag hör Lars Hedfors. Väldigt många av de socialde-
mokrater som stod bakom skattereformen har ju försvunnit - Kjell-Olof
Feldt, Bengt K Å Johansson och Erik Åsbrink -, men Lars Hedfors är ändå
kvar. Men vart i all världen, Lars Hedfors, har analysen och den analytiska
förmågan tagit vägen?
När det gäller skattepolitiken har ni nu trillat ner i de gamla plogfårorna.
Nu försöker ni på nytt inbilla svenska folket att välståndet i vårt land är en
följd av att ni socialdemokrater har omfördelat stora summor genom höga
kapitalskatter, höga förmögenhetsskatter, höga arvs- och gåvoskatter samt
en hög marginalskatt.
Detta är ju en fullständig myt! Det är inte sant, Lars Hedfors. I den mån
dessa skatter över huvud taget har haft någon verkan och betydelse för män-
niskorna handlar det om en ren skadeverkan på svensk ekonomi. Dessa skat-
ter gynnade låntagare på småspararnas bekostnad, de drev företagande och
företagsamma människor utanför landets gränser, de förhindrade en vettig
lönebildning, och de drev upp inflationen. Inflationen omfördelade årligen
enorma belopp - från människor utan fasta tillgångar till människor med för-
mögenhet.
Att alla dessa skatter skulle omfördela stora belopp är ett påstående som
faller på sin egen orimlighet. Jag talar nu om situationen före skatterefor-
men. Av det skattetryck på drygt 50 % som gällde före skattereformen sva-
rade de skatter jag här har talat om för ungefär 3,5 procentenheter-3,5 pro-
centenheter! Annorlunda uttryckt: Om vi bara skulle ta ut skatter som inne-
fattade denna extra beskattning av rika människor, skulle vi kunna hålla oss
med en skattekvot på 3,5 %.
Fru talman! Det här är ingenting som jag har hittat på. Det här är socialde-
mokratins egen analys, redovisad i den idéskiss som låg till grund för skatte-
reformen.
Nu har som sagt socialdemokraterna trillat ner i de gamla fårorna igen.
Nu sopar ni bort analysen och återgår till att försöka slå blå dunster i ögonen
på folk. Frestelsen att göra debatten lätt för er har blivit för svår. Vad värre
är: Skulle ni ha framgång hos väljarna slår er politik emot välfärden i vårt
land.
Lars Hedfors gör också ett stort nummer av en oenighet inom regeringen
då det gäller skattetrycket. Lars Hedfors var ju här i kammaren i går; jag
såg honom under hela debatten. Men jag frågar mig om Lars Hedfors sov.
Debatten i går var nämligen oerhört klargörande. Statsminister Carl Bildt
sade: Ja, vi kommer att sänka skatter. Om detta är 5, 10 eller 15 miljarder
kronor skall vi återkomma till. Det är ett klart besked. Nivån kan alltså
komma att variera. Statsministern sade vidare att alla skattesänkningar inte
innebär att varje skattesats har betydelse. Också Bengt Westerberg påpe-
kade detta. Momsen har t.ex. inte en sådan betydelse för företagande och
nyskapande, men energiskatterna har det, sade han.
I själva verket är ju den skattepolitik vi har fört den som stod redovisad i
Ny start för Sverige, dvs. att vi skall börja med att sänka de skatter som är
mest skadliga för utveckling och tillväxt. Där står också att sänkningen av
skattetrycket vad beträffar takt och inriktning måste avvägas mot de krav
som den fortgående europeiska integrationen och världsekonomins utveck-
ling ställer på Sverige men också mot kraven på att kunna finansiera ange-
lägna offentliga utgifter, t.ex. pensioner och andra välfärdsåtaganden. Detta
stod att läsa i Ny start för Sverige.
Anf. 30 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Jag lyssnade mycket noga på Kjell Johanssons anförande, och
jag lade märke till att han inte svarade på de frågor jag ställde i mitt inled-
ningsanförande, i vaije fall inte på alla. Han hade alltså ingenting att säga
om hur det skall bli med momsen i framtiden, om den skall ligga på
17-18%, som man har angett i regeringsdeklarationen. Det vore bra om
Kjell Johansson kunde precisera på den punkten.
Kjell Johansson hänvisar när det gäller skattetrycket till gårdagens allmän-
politiska debatt och säger att precis allting vad beträffar den borgerliga rege-
ringens inställning till skattesänkningar framöver klargjordes där. Men nej,
det gjorde det visst inte! Carl Bildt sade att man skall fortsätta med skatte-
sänkningarna. Om det inte blev klart i går, så har det heller inte blivit mycket
klarare i dag genom skatteministerns inlägg. Han sade nämligen i klartext -
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
29
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
jag lyssnade mycket noga - att skattesänkningen i framtiden skali bli 10 mil-
jarder kronor, så som det står i finansplanen.
Bengt Westerberg har gått ut och sagt att han för sin del inte under några
omständigheter kan acceptera så stora skattesänkningar. Det jag nu förtviv-
lat försöker få klarlagt i denna allmänpolitiska debatt är vad den borgerliga
regeringen tänker göra: Skall det vara 10 miljarder eller inte? Skall det bli
som Bengt Westerberg vill eller som Bo Lundgren vill? Och hur blir det med
momssänkningen ?
Sedan kommer Kjell Johansson in på det som han kallar ett socialdemo-
kratiskt indignationsnummer när det gäller skattehöjningarna. Det är inte
bara vi socialdemokrater som är indignerade, utan en mycket stor del av
svenska folket. Lägg också märke till att det är en stor del av dem som rös-
tade på folkpartiet och centerpartiet i tron att dessa partier skulle stå för en
rättvis fördelningspolitik som i dag spelar upp detta indignationsnummer.
Kjell Johansson har en mycket märklig formulering, när han säger att den
socialdemokratiska regeringens politik ledde till att vi nu inte längre förmår
betala vår välfärd. Men om det nu är så och ni har kommit till denna strå-
lande insikt, Kjell Johansson, varför dränerar ni då statskassan på ytterligare
10-15 miljarder kronor i skattesänkningar, framför allt för välbärgade män-
niskor, folk som har kapital och som har höga inkomster, samtidigt som van-
liga löntagare får skattehöjningar? Det är ju fråga om skattehöjningar, ge-
nom att skattereduktionen för fackföreningsavgifter tas bort. Hur är det
egentligen med folkpartiets fördelningspolitik, Kjell Johansson?
Anf. 31 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Fru talman! Med folkpartiets fördelningspolitik är det alldeles utmärkt.
Det är nämligen just en fördelningspolitik som vi bedriver, och det är den
fördelningspolitik som socialdemokraterna själva kom fram till att man
borde driva i ett land när de satte sig ned och gjorde en analys i den idéskiss
som låg till grund för skattereformen. Låt mig citera ur den, då vad som står
där är otroligt klargörande:
”Men fördelningsperspektivet behöver vidgas. Som kommer att visas i
denna skrift måste vi vid sidan av den fördelningspolitiska uppgiften ställa
upp ett annat huvudmål för skattesystemet, nämligen att det så långt möjligt
skall skapa gynnsamma villkor för tillväxten och ekonomins funktionssätt i
övrigt, inte minst genom att stimulera arbete, företagande och sparande.
Om skattesystemet ges en sådan utformning, att ekonomin fungerar bättre
och tillväxten blir högre, då kommer också resurserna för att förbättra såväl
köpkraften som den sociala välfärden att öka. Sett över en längre period kan
en ökad ekonomisk tillväxt skapa väsentligt större resurser för att förbättra
villkoren för vanliga människor - eller för de sämst ställda - än vad som kort-
siktigt kan uppnås genom en omfördelning av befintliga resurser.”
Läs er egen analys, Lars Hedfors, och lägg om politiken i den riktning som
ni tidigare var inne på, så kommer välståndet i Sverige att öka! Nu är ni på
en katastrofkurs. Ta er upp ur den här plogfåran!
Anf. 32 LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Det klassiska talesättet, att man skall höja rösten när argu-
menten är svaga, gäller verkligen Kjell Johansson, när han talar om att soci-
aldemokratin skulle vara inne på en katastrofkurs. Vad är det annat än ka-
tastrofkurs när man i regeringens egen finansplan pekar på arbetslöshetstal
i storleksordningen 6 %? Det måste vara ett resultat av regeringens politik,
eftersom den grundar sig på den budgetproposition som har lagts fram. Den
prognosen var inte så illavarslande när den gjordes på grundval av den se-
naste socialdemokratiska budgetpropositionen. Kom därför inte och tala om
katastrof!
Är det någonting som leder till katastrof är det den borgerliga politiken,
där man dessutom spär på genom att dra in köpkraft för människor, genom
att dra in möjligheterna för kommunerna att bygga ut sin verksamhet och
vidmakthålla den verksamhet man har, genom att lägga en död hand över
byggandet i Sverige. Det leder till den verkliga katastrofen när det gäller sys-
selsättningen.
Kjell Johansson läser med stor förkärlek ur socialdemokratiska skrifter,
och det är utomordentligt - det är nyttigt för honom. Men han skall läsa hela
skriften och inte bara rycka loss vissa citat. Det är alldeles riktigt att vi social-
demokrater står för en skattepolitik som leder till ökad tillväxt, och det är
just den skattereform som vi genomförde tillsammans med folkpartiet som
leder till en förbättrad tillväxt, genom att den gynnar sparande, genom att
den gynnar investeringar och genom att den gynnar vanligt, hederligt arbete
och missgynnar en massa trixande med avdrag hit och dit. Jag vill ge Kjell
Johansson ett erkännande för att han var med om denna stora strukturre-
form, som är det stora bidraget till en bra tillväxt i Sverige på sikt.
Nu gör visserligen Kjell Johansson och hans parti i regeringsställning allt
vad de kan för att underminera denna skattereform, framför allt undermi-
nera den oerhört viktiga balansen mellan beskattning av arbete och av kapi-
tal - en balans som vi, Kjell Johansson, efter många och hårda nattliga dis-
kussioner kom fram till. Nu ändrar ni på den balansen och sviker skatterefor-
men och den överenskommelse som vi gjorde tillsammans före valet.
Anf. 33 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Fru talman! När det gäller arbetslösheten har jag inte hunnit analysera den
socialdemokratiska budgeten. Om man fortsätter att ta ut skatter, fortsätter
att använda dessa skattemedel till att bygga bostäder och lokaler som inte
behövs, som sedan står tomma och måste rivas, fortsätter att låta kommu-
nerna expandera - ett socialsystem som alla utredningar som är gjorda på
området har kommit fram till att vi inte har råd med, inte kommer att kunna
finansiera - är det klart att det tillfälligt blir bättre. Men det som är den stora
katastrofen är ju att ni inte lyssnar och inte läser er egen analys. Ni säger att
det är bra att vi läser era socialdemokratiska skrifter, men vore det inte bra
om ni själva också läste dem vid något tillfälle?
I stället driver ni en kortsiktig politik, som hela tiden för landet nedåt,
precis som det nu har gått. Det ger en minskande tillväxt och därmed ett
sämre läge. Det är det som oroar mig. Det finns ju så oerhört klart beskrivet
i er egen skrift.
Ni gör i dessa dagar ett våldsamt indignationsnummer av att man sänker
förmögenhetsskatten och förändrar kapitalbeskattningen, men det framgår
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
31
|
Prot. 1991/92:63 13 februari 1992 |
ytterligt tydligt av er egen analys att dessa skatter inte har någon betydelse |
|
Allmänpolitisk |
Talmannen anmälde att Lars Hedfors anhållit att till protokollet få anteck- |
|
Skatter |
Anf. 34 IVAR FRANZÉN (c): Fru talman! Svenska folket har en urgammal rätt att sig självt beskatta. Vi Några i denna kammare gör det enkelt för sig genom att konstatera att Visst vill alla ha lägre skatter, om det inte blir några andra konsekvenser Det finns sannolikt bara två sunda möjligheter till skattesänkningar. Den ena vägen är effektivisering av nödvändig verksamhet och slopande Den andra vägen är tillväxt som ger större kaka att dela på, och därmed När utredningen ”Konkurrensneutral energibeskattning” lovar tillväxt Det har under lång tid ställts väsentligt hårdare miljökrav på svensk skogs- |
|
32 |
En kraftig sänkning av industrins energikostnader kan bli en björntjänst |
för industrin om det innebär försämrad effektivitet i energianvändningen
och om det innebär en fortsatt låsning till fossila bränslen, som i ett längre
perspektiv måste ersättas med förnybar energi. Resultatet kan bli rika för-
äldrar men fattiga barn, bildligt talat en ”förgubbning” av svensk industri,
som senare kräver en mycket dyrbar föryngringsprocess för att klara den
framtida konkurrensen. Vill svenska folket ha det på detta sätt? Jag tror inte
det.
I regeringsförklaringen sägs bl.a.: ”Miljövänlig energi från biobränslen,
solenergi och vind utvecklas och stimuleras. Hushållning främjas. Arbetet
med att ersätta fossilbränslen med biobränslen påskyndas.”
Jag tror att det finns en bred majoritet av svenska folket som står bakom
denna deklaration. Därför bör det vara helt klart att den förstärkning av
svensk industris konkurrenskraft som skall ske genom sänkta energiskatter
inte får minska utan måste öka styrningen mot effektivare energianvändning
och ökad användning av förnybar energi.
Det är självklart att detta faktum kommer att vara utgångspunkten i de
kommande överläggningarna inom regeringen om hur de framtida energi-
skatterna skall utformas. Om den goda viljan finns, och det tror jag, finns
det också möjligheter till lösningar som ger både bättre miljö och stärkt kon-
kurrenskraft, lösningar som säkert kan förankras i en bred folkopinion och
som representerar svenska folkets vilja.
Jag vill göra några korta kommentarer. Lars Bäckström sade att hushålls-
sparandet är för högt. Det är ett märkligt uttalande med tanke på att vi fort-
farande har underskott i vår bytesbalans. När det gäller det obligatoriska
sparandet kan jag konstatera att i varje fall återbetalningen är helt perfekt.
Sannolikt kommer den större delen av detta sparande att återsparas. Vi har
uppnått många fördelar i och med detta, och folk får tillbaka sina pengar
med ränta.
Jag tycker att Lars Hedfors tillåter sig en felaktig beskrivning när han talar
om att denna regering lägger en död hand över byggandet. Tiden tillåter mig
emellertid inte att gå in på ytterligare motiveringar, men det är en helt felak-
tig beskrivning.
Anf. 35 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Hushållssparande skall vi ha. Och det har funnits tider då
hushållssparandet i Sverige har varit på tok för lågt. Men just nu befinner vi
oss i en lågkonjunktur. Det är Ivar Franzén och jag överens om. När vi hade
en överhettning förespråkade Ivar Franzén att man tvångsmässigt skulle öka
hushållssparandet. Nu befinner vi oss i en lågkonjunktur. Är det då inte un-
derligt att använda samma metod för att stimulera ekonomin som man an-
vände för att kyla av ekonomin. Jag tror inte att det finns något ekonomisk-
politiskt verktyg som fungerar på detta sätt i bägge riktningar. Tror Ivar
Franzén verkligen det, är detta något som kommer att diskutera på många
ekononomiseminarier framöver, där man får försöka bevisa denna teori.
Detta kan rent av resultera i pris.
I regeringens finansplan sägs det att de kraftiga förändringarna i sparkvo-
ten tidigare har förklarats i huvudsak av svängningar i det finansiella sparan-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 63
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
det, alltså inte i det reala sparandet - investeringarna - vilket också jag vill
öka.
Regeringen skriver i finansplanen: Skattereformen för sålunda med sig en
förändring av sparandets fördelning med ett ökat finansiellt sparande. Men
det är inte ett finansiellt sparande som vi behöver. Vi behöver ett realt spa-
rande, dvs. investeringar.
Regeringen har tydligen missat att vi lever i en öppen ekonomi. Den är
internationaliserad, det har ni väl hört talas om? Och då finns inte den di-
rekta kopplingen mellan hushållssparande och investeringar i ett givet isole-
rat land. Det har upphört. På 40-talet kanske det fanns sådana samband,
men så är det inte längre. Om man ökar det finansiella sparandet kanske det
ökar industriinvesteringarna i Frankrike. Det kanske är bra för fransmän-
nen, men jag vet inte vad det skulle ha för betydelse för Sverige. Det kanske
leder till ett ökat obligationssparande, osv. Men det är mycket osäkert vart
det tar vägen. Men vi behöver fler industriinvesteringar. Och det kan vi
åstadkomma genom att hålla efterfrågan uppe och satsa på infrastruktur och
utbildning.
Herr talman! Det var mycket fascinerande att höra den tidigare diskussio-
nen mellan centern och socialdemokraterna om vem som var mest för sänkt
matmoms. Det var en njutning att sitta här som gammal vpk-are och höra
socialdemokraterna och centern diskutera vem som är mest för sänkt mat-
moms. Jag har ett tips till er om vem som var först.
Jag vill ställa en kort fråga till Ivar Franzén. Om budgetunderskottet
växer, kommer centern då att stå bakom det ekonomiska paket som innebär
att skatterna skall sänkas med 10-15 miljarder? Om budgetunderskottet inte
blir 70 miljarder utan 90 miljarder, tycker centern att skatterna då skall sän-
kas med 10-15 miljarder?
Anf. 36 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Får jag först slå fast att vi behöver ett ökat sparande i Sverige
som grund för ökade investeringar. Det är i ett längre perspektiv inte håll-
bart, Lars Bäckström, att vi inte har ett så stort sparande i Sverige att vi kla-
rar våra egna investeringar, vilket är detsamma som att vi skall ha balans i
bytesbalansen.
Det är ett mycket farligt budskap som Lars Bäckström går ut med till de
svenska hushållen när han säger: Nu skall ni inte spara, nu skall ni konsu-
mera. Det är en döbelnsmedicin som möjligtvis ger en bättring i dag, men
i morgon sjufalt värre. Det är inte en medicin som jag tänker stå här och
rekommendera. Den får vänsterpartiet faktiskt stå för alldeles själva. Jag
tror att de ganska snart kommer att ångra denna ordination, om de tänker
igenom dess konsekvenser. Det är uppenbart att vi, för att budgetunderskot-
tet inte skall öka, måste få i gång en ökad produktion och en ökad sysselsätt-
ning i Sverige. Och det är ju detta som hela regeringspolitiken går ut på,
särskilt satsningen på småföretagen. Det är alltså fråga om mycket kraftfulla
åtgärder för att vi åter skall öka produktionen och därmed skapa det ut-
rymme som vi anser är bra för de nödvändiga skattesänkningarna.
34
Anf. 37 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag menar inte att man över tiden, i ett decennium, kan hålla
uppe industritillverkningen genom att ensidigt stimulera konsumtionen och
hålla sparandet på en låg nivå. Det är helt omöjligt. Men nu befinner vi oss
i en sällsynt djup lågkonjunktur. Och Ivar Franzéns resonemang, då han var-
nar för att dessa medel skall användas till konsumtion, gick ut på att man
kanske skulle förlänga tvångssparandet litet längre.
I går tyckte centern att det var utmärkt att man kunde öka efterfrågan. I
dag är det ansvarslös vänsterpolitik att dessa medel kan öka efterfrågan.
Man får väl i alla fall föra samma politik från den ena dagen till den andra,
även om man utvecklas. Men så fort bör det nog inte gå.
Jag säger att vi bör öka det reala sparandet. I Uddevalla, som jag kommer
från, slår företag just nu igen och friställer folk, inte på grund av att konkur-
renskraften är dålig utan på grund av att det inte finns några order över hu-
vud taget på marknaden att konkurrera om när efterfrågan är så oerhört
svag. Då är det svårt att hämta in produktivitetsvinster.
Ivar Franzén kommer ju från centerrörelsen med ett visst förflutet när det
gäller ordspråket medan gräset gror dör kon. Detta är allvarligt, eftersom vi
just nu har en oerhört svag efterfrågan. Och det är den som regeringen slår
mot. Det går att kombinera konjunktur och strukturpolitik. Det är inte nå-
gon omöjlig uppgift.
Jag vill upprepa min fråga till Ivar Franzén. Om budgetunderskottet växer
till mer än 70 miljarder, till kanske 80-90 miljarder, kommer centerrörelsen
då att fortsätta att plädera för skattesänkningar på 10-15 miljarder?
Anf. 38 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Lars Bäckström har svårt att hålla ordning både på ordstä-
ven och på effekterna i ekonomin. Vad vi diskuterar är om hushållssparandet
är för stort. Det anser Lars Bäckström. Han vill minska det. Han vill upp-
mana svenska folket att konsumera mer. Jag menar att det är en döbelnsme-
dicin. Hushållssparandet bör öka ytterligare för att utrymme skall skapas för
de investeringar som Lars Bäckström och jag faktiskt är överens om behövs,
de investeringar som skapar möjligheterna för framtiden - investeringar i
industri, investeringar i infrastruktur, osv.
För att vi skall klara detta och ha en hållbar ekonomi krävs det faktiskt
också i en lågkonjunktur ett ökat hushållssparande. Vi får inte slösa bort
våra resurser på mer eller mindre onödig konsumtion. Detta är väsentligt
om vi skall kunna ta oss ur det här läget. Därför är ett ökat hushållssparande
mycket viktigt just nu. Det är också grunden för ökade investeringar och för
en balans i bytesbalansen.
Jag har tidigare här talat om vår strategi för att skapa tillväxt i ekonomin
och åstadkomma en utveckling i ekonomin som gör det möjligt att sänka
skatterna. Självfallet satsar vi på den positiva delen här. Något annat disku-
terar vi inte i dag.
Förste vice talmannen anmälde att Lars Bäckström anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
35
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
36
Ani. 39 LARS HEDFORS (s) replik:
Herr talman! När Ivar Franzén kom in på energibeskattningen blev jag
litet nyfiken. Jag skulle vilja ha ett klarläggande på den punkten. Ivar Fran-
zén sade ungefär så här: En alltför kraftig sänkning av energiskatterna är en
björntjänst för industrin.
Ivar Franzén utvecklade sina tankegångar ytterligare för att sedan komma
in på bl.a. miljöpolitiken. Här är det nej från hans sida. Min fråga till Ivar
Franzén blir då: Hur stämmer den här uppfattningen överens med det som
sägs i regeringsdeklarationen? Där står det nämligen att energiskatterna
skall sänkas ner till EG-nivå. Nu stiger visserligen energiskatterna litet grand
på EG-nivå. Men vi är ändå väldigt långt från den nivån.
Det finns en utredning, som jag nämnde i mitt inledningsanförande, som
säger att vi måste sänka energiskatterna med 4 miljarder kronor. Det är en
tanke som med stor emfas hävdas också av Industriförbundet, som ju har ett
stort inflytande över regeringen. Hur går de här tankegångarna ihop? Är det
månne denna kollission som har gjort att Olof Johansson t.o.m. hotar med
att lämna regeringen?
Ivar Franzén tycker inte om att jag talar om att regeringspolitiken lägger
en död hand över byggandet i Sverige. Ja, men vi har ju facit. Det är bara
att studera hur det är i verkligheten. Tusentals och åter tusentals byggnadsar-
betare är arbetslösa. Vad beror det på? Jo, det beror helt enkelt på att rege-
ringen inte kommer med klara spelregler för byggandet. Man döljer faktiskt
vad man vill göra för att få fart på byggandet. Och inte nog med det! Man
tar ju också bort investeringsbidrag till byggandet. Man försämrar avdrags-
möjlighetema för boendet osv. med den följden att hyran för en vanlig lönta-
garfamilj rusar i höjden med 1 500-1 700 kr. i månaden, Ivar Franzén! Det
är att lägga en död hand över byggandet.
Anf. 40 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Först en nyansering som kan vara rätt viktig. Jag sade nämli-
gen kan bli en björntjänst. Jag gav också exempel på miljöåtgärder när det
gäller skogsindustrin. Jag talade om betydelsen av att det ställs krav och sade
att föroreningarna har varit förenade med kostnader. Dessutom talade jag
om den här industrin som något av en föregångsindustri. Jag tror att det är
mycket viktigt att svensk skogsindustri, ja, över huvud taget svensk energiin-
tensiv industri, blir något av en föregångare när det gäller miljön och detta
med en effektiv energianvändning. Om vi tar bort motiven här - en VD kan
egentligen aldrig handla utifrån andra motiv än de ekonomiska - kan det bli
en björntjänst för svensk industri.
I regeringsförklaringen sägs det: ”1 samband med EG-anpassningen av
energibeskattningen genomförs en övergång till ett system med bland annat
koldioxidbaserad beskattning också på elkraft.”
Ingenstans talas det om att vi skall sänka ner till EG-nivå. Däremot talas
det om en anpassning.
Det sägs också att det skattefrälse som elproduktionen är skall försvinna.
Det gäller alltså viktiga åtgärder i riktning mot en bättre miljöstyrning. Jag
har tidigare återgett vad som sägs i andra delar av regeringsförklaringen som
är väldigt bindande och mycket klara.
Den överhettning som varit på byggmarknaden ville vi i centern redan
1989 möta med bl. a. investeringsavgifter i Stockholm för att därmed med-
verka till en utplåning. På det sättet skulle vi inte ha haft den uppblåsta bal-
long som gör det så trassligt. Det är det här som är den helt dominerande
orsaken till dagens problem på byggmarknaden.
Givetvis hade det varit önskvärt, jag håller alltså med på den punkten, om
vi redan i dag hade kunnat ge helt klara besked om den framtida bostadsfi-
nansieringen. Det kommer besked redan i april månad. Sannolikt måste en
viss anpassning ske när det gäller räntebidragen. Jag förväntar mig att denna
regering verkligen är mäktig att komma med fasta spelregler som också är
långsiktiga. De skall vara att räkna med inte bara under en tioårsperiod utan
också under längre perioder. Därmed skapar vi grundläggande förutsätt-
ningar för ett sunt byggande som till en något större del sannolikt måste be-
kostas av de boende själva. Genom en lång rad åtgärder när det gäller en
friare och bättre konkurrens kommer det att bli en begränsning och sjun-
kande produktionskostnader. Det märks tydligt i dag.
Anf. 41 LARS HEDFORS (s) replik:
Herr talman! I och för sig är det ganska trösterikt att det kommer ett be-
sked i april månad. Tyvärr, Ivar Franzén, är det för sent. Skadan är redan
skedd. Byggnadsindustrin håller på att dräneras på kompetenta arbetare och
andra anställda. Det blir svårt att få tillbaka dem. Sådana problem finns det
exempel på i andra sammanhang.
Vi socialdemokrater menar att det är viktigt att klara besked ges om byg-
gandet. Därför säger vi att vi står fast vid räntelånesystemet. Således pekar
vi på de möjligheter som finns när det gäller att sätta i gång stora reparations-
arbeten där sådana behövs. Det gäller skolor, sjukhus osv. Men regeringen
har sagt nej. Det är bl.a. mot den bakgrunden som jag säger att man har lagt
en död hand över byggandet.
När det gäller energibeskattningen kan jag förstå att Ivar Franzén har pro-
blem. Hans partiledare, Olof Johansson, har ju just med anledning av den
frågan hotat med att lämna regeringen. Han vill nämligen ha garanterat att
man inte kommer att genomföra den beskattning som den Hjalmarssonska
utredningen föreslår. Centerns inställning strider alltså mycket tydligt och
klart mot det som står i regeringsdeklaration. ”Anpassning” eller ”ner till” i
fråga om EG-nivån är i stort sett samma sak. Det skulle vara väldigt välgö-
rande om Ivar Franzén ytterligare kunde klargöra centerpartiets inställning
i stället för att bara hänvisa till framtiden.
Anf. 42 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Först vill jag påminna Lars Hedfors om att boverket gör be-
dömningen att det beträffande byggandet 1992 handlar om 40 000 lägenhe-
ter. Fortfarande handlar det om en siffra som sannolikt är högre än det me-
deltal på lång sikt som behövs för att det skall vara möjligt att behålla ett
gott bostadsbestånd.
Det är alltså inte bostadsbyggandet på kort sikt som är orsaken till arbets-
lösheten. Det handlar här om en normalnivå, eller kanske om en något högre
nivå. Jag menar då rena nybyggandet inom bostadssektorn. Siffran 70 000
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
37
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Skatter
38
har nämnts. Men så här kan vi inte fortsätta. Det förstår Lars Hedfors minst
lika bra som jag.
På lokalsidan däremot har den helt oreglerade, den osubventionerade
sektorn - många menar ju att det byggts för mycket bostäder beroende på
stora subventioner - varit en väldigt stor puckel. Men denna har dramatiskt
minskat - liksom industriinvesteringarna. Lars Hedfors kan inte mena allvar
när han talar om statsmakternas regleringar inom dessa sektorer för att på
ett konstgjort sätt försöka blåsa upp det hela. Rimligen kan vi med skatte-
pengar inte plocka fram mer än 40 000 lägenheter.
Det är beklämmande, Lars Hedfors, att ni som ändå, för det vet jag, besit-
ter en betydande analysförmåga fortfarande talar om räntelånen som något
som skulle rädda Sveriges bostadskonsumenter från höga kostnader. Det får
mig att tänka på detta med rika föräldrar och fattiga barn.
Det är ju flerfalt dyrare att göra omfördelningar över tiden via räntelån,
med ränta på ränta osv. Att ni över huvud taget vill utsätta svenska folket
för dessa onödiga och höga kostnader och för de säkerhetsrisker som här
finns - ja, det är kanske t.o.m. för Sverige som nation en stor säkerhetsrisk -
kan jag inte förstå. Det här skulle innebära en helt ohållbar situation från
garantisynpunkt. Det här är en fastighetsspekulation som t.o.m. är värre än
vi hittills sett - och flertalet i detta sammanhang går också i konkurs. Detta
är helt obegripligt.
Vi bör, eller kanske måste, satsa mera på underhåll, reparationer och på
nybyggandet även när det gäller offentliga lokaler som vi nödvändigtvis be-
höver. Men till syvende och sist är det i första hand landstingen, kommu-
nerna och de enskilda företagen som skall hålla i detta. Det utomordentligt
fina tillfälle som nu finns måste tas till vara för att bygga billigare, och för
framtiden.
Förste vice talmannen anmälde att Lars Hedfors anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 43 INGVAR SVENSSON (kds):
Herr talman! Endast den som ser långt hittar rätt.
Det är Dag Hammarskjöld som skriver de orden i sin bok Vägmärken. De
orden uttrycker en sanning om det mesta i livet. De bistra fakta vi nu står
inför inom den ekonomiska politiken bekräftar sanningshalten i det här ut-
trycket. Eller rättare sagt: Det finns i dag en medvetenhet om att klarsynthe-
ten och det långsiktiga inte varit tillräckligt för handen tidigare. Vi får i dag
bära konsekvenserna av en kortsiktig och ryckig ekonomisk politik. Nu
måste vi alltså reparera 20-åriga misstag.
Det var i slutet av 60-talet som vi böljade marschen in i högskattesamhäl-
let. Det skedde samtidigt som den svenska politiken alltmer tappade kontak-
ten med stabila priser som ett mål för den ekonomiska politiken. Vi fick en
inflations- och låneekonomi. Därmed lades grunden till 80-talets finansiella
klipp-kult. Det är den kulten som vi nu ser raseras och avslöjas mitt framför
ögonen på oss.
Vi människor är i hög grad styrda av förväntningar. Säkert finns det många
här i kammaren som erinrar sig den s.k. EFO-gruppen. Det var en grupp
som länge hade ett stort anseende inom den ekonomisk-politiska debatten.
Men på åtminstone en punkt ledde den här gruppen, genom sin ekonomiska
analys, till något av en mental förstörelse.
Gruppen analyserade inflationskänsligheten och gjorde en indelning i en
konkurrensutsatt del av näringslivet och en s.k. skyddad inhemsk sektor.
Gruppen konstaterade att man kunde tänkas acceptera en viss inflation inom
den skyddade sektorn, men att man i den konkurrensutsatta sektorn inte
skulle tolerera en kraftigare prisutveckling än vad som gällde på den interna-
tionella marknaden. Det där låter sig sägas, men den som tror att det går att
upprätthålla rågångar mellan olika sektorer av den här typen, överskattar
nog rationaliteten hos människor.
Herr talman! De mentala spin off-effekterna av EFO-gruppens slutsatser
bidrog i hög grad till den inflationsekonomi som sedan har utvecklats. Det
är naivt att tro att det går att hålla löne-pris-spiralen i schack på en sektor,
men acceptera en galopperande inflation på en annan. Människors förvänt-
ningar om ökande löner påverkades självfallet, och så var löne-pris-karusel-
len i gång i full skala, så att säga.
Även statsmakterna föll för mentaliteten. Målet stabila priser för den eko-
nomiska politiken ersattes i finansplaner av begreppet ”relativ prisstabili-
tet”. Så undergrävdes också mentalt stabiliseringspolitiken.
Det här förhållandet blev inte bättre av att denna mentalitet kombinera-
des med ständiga skattehöjningar. Inställningen liknade den om lasten på
åsnan. Klarar hon det, så klarar hon det, så klarar hon det osv., fram till den
punkt där åsnan inte längre orkade bära lasten. Skattepolitikens utveckling
blev kortsiktig och hela tiden fiskalt expansiv. Då var det, för att anknyta till
den tidigare debatten, lätt att vara skatteminister. Men det var medborgarna
och företagarna som drabbades. Inlåsningseffekter och incitamentshämning
blev mycket vanliga inslag i den svenska politiken. Faktum är också att hög-
skattepolitiken i sig bidrog till den inflatoriska utvecklingen.
Till slut har det växt fram en insikt även inom det s.k. skattehöjarpartiet.
Man insåg det perversa i systemet. I dag är vi tillbaka i ett läge där allt fler
inser att stabila priser som mål för den ekonomiska politiken är en nödvän-
dighet och att man måste påbörja marschen bort från högskattesamhällets
inlåsningseffekter och produktionshämning. Det är bra att den processen
har påbörjats.
Efter regimskifet i höstas har regeringspartierna anklagats för att i sin
skattepolitik ta från de fattiga och ge till de rika. Detta är inget mindre än
en mytbildning. Observera att den väsentliga skatteomfördelningen kom i
och med den stora inkomstskattereformen. Och kring denna politik rådde
som bekant en betydande politisk enighet.
Egentligen har den nya regeringens skattepolitik bara marginellt påverkat
fördelningssituationen. Syftet har bara varit att ta bort inlåsningseffekter och
att hämma kapitalflykt till utlandet. Vad det handlar om är att få de produk-
tionsskapande faktorerna att samvariera. Det gäller helt enkelt att skapa ett
klimat där arbete och sparande är de väsentliga ingredienserna i den ekono-
miska verksamheten.
Herr talman! Arbetet för att förbättra skattesystemets smidighet måste
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
39
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Skatter
40
fortsätta. Därvidlag har maktskiftet i höstas betytt att den kursen har lagts
fast. Som sagt, det gäller att se långt för att hitta rätt.
Anf. 44 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Just i övergången till nästa avsnitt skall jag tala något om
de frågor som sysselsätter många tänkare ute i kommunerna dessa dagar,
nämligen kommunalekonomiska kommitténs förslag.
En mycket stor del av den offentliga konsumtionen sker genom kommu-
ner och landsting. Såväl volym som kostnadsökning har under en följd av år
varit betydande där, även om en viss dämpning har skett de senaste åren,
främst tack vare skattestoppet.
Staten har genom en följd av år uppmuntrat kommunerna att ofta välja
alltför dyra lösningar i sin tjänsteproduktion. Styrande, specialdestinerade
statsbidrag har uppenbart haft den effekten.
Den kommunalekonomiska kommitténs förslag är just nu ute på remiss.
Förslaget, som ju innebär att statsbidragen generaliseras, kommer i det av-
seendet att leda till nytänkande i kommunerna. I dag sitter ofta verksamhets-
ansvariga på olika nivåer i kommunerna och räknar på kostnaderna netto,
efter det specialdestinerade statsbidraget. Efter den omläggning som nu av-
ses ske, grundad på KEK:s förslag, kommer intresset i stället att fokuseras
på den faktiska kostnaden för olika producerade tjänster, bruttokostnaden.
Då kommer sanningen fram. Då upphör den snedvridande effekt som stats-
bidragsreglerna haft på rationellt beslutsfattande ute i kommunerna. Då
kommer också intresset att öka för att analysera om satsningarna leder till
det önskade resultatet, något som är nödvändigt om man skall kunna öka
produktiviteten. Att lära sig se till resultatet och inte till anslag blir litet av
ett paradigmskifte i många kommunala förvaltningar.
I dessa dagar, då många kommunalråd och ekonomer sitter och räknar
rent kameralt på effekterna av KEK:s förslag på den egna kommunen, förbi-
ses lätt de enorma möjligheter som ligger i den avreglering som blir en effekt
av kommunalekonomiska kommitténs förslag.
Den statsbidragsindragning på 7,5 miljarder, som förutsätts beslutas av
riksdagen senare i vår, skall i hög grad kunna täckas ute i kommunerna, om
man tar till vara de möjligheter som nu erbjuds att gå över till nya, alterna-
tiva, lokalt anpassade och mer kostnadseffektiva verksamhetsformer. Poten-
tialen är härvidlag stor hos såväl skola och barnomsorg som hos äldrevården.
Men då måste också chansen tas ute i kommunerna. Man måste se möjlighe-
terna att åstadkomma resultat på nya sätt. För de kommuner som fortsätter
att bedriva verksamheten i gamla banor, och bara lägger ut besparingar en-
ligt osthyvelsmetoden, kommer resultatet lätt att bli en kvalitativ uttunning
av servicen till medborgarna.
Låt nu i stället den ökade friheten resultera i ytterligare goda exempel på
hur man kan uppnå bra tjänster för medborgarna till faktiskt lägre kostna-
der. Snart styr inte längre staten kommunerna till att välja de dyrare verk-
samhetsformerna för att det då utgår mer statsbidrag. I stället blir det de
lokala förutsättningarna i vaije enskild kommun som får spela större roll.
Så kan den bistrare ekonomiska verkligheten för kommunerna, när den
kombineras med ett nytt generaliserat statsbidragssystem och en avregle-
ring, innebära oanade möjligheter för framsynta kommuner. Därför gäller
det för dagens kommunledningar att mer se dessa möjligheter framför sig än
att fördjupa sig i teoretiska funderingar på om man med 1989 års siffror som
bakgrund är vinnare eller förlorare just vid omläggningen. Sett i ett annat
perspektiv kan alla kommuner rimligen bli vinnare. Särskilt vinner vi som är
kommunmedlemmar i olika kommuner och som kan få del av ett förnyat,
bra och mer kostnadsriktigt serviceutbud, till vilket också fler aktörer får
vara med och bidra.
Socialpolitik m.m.
Anf. 45 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Sverige har i generationer varit ett föredöme, som väckt re-
spekt i omvärlden. Visst skall vi vara ödmjuka och självkritiska. Men vi har
verkligen haft skäl att känna stolthet över vad vårt samhälle kunde ge med-
borgarna och omvärlden.
Vi socialdemokrater varnade före valet för att detta stod på spel. Men man
tog inte varningarna till sig. Jag tror att socialdemokratins politik för arbete,
välfärd, trygghet, en god miljö och internationell solidaritet är så fast förank-
rad, att svenska folket trodde att ingen skulle våga eller vilja ge sig på detta.
Många trodde nog på den försåtliga propaganda som gav intryck av att man
skulle få något extra, utöver den trygga grund vi lagt.
Nu ser vi med förfäran vad den borgerliga politiken verkligen innebär i
människors liv. Det handar inte om någon frihet eller valfrihet för andra än
dem som tar för sig på andras bekostnad. Det handar inte om att förändra
det som är dåligt och att behålla och utveckla det som är bra.
Det handlar om mörkblå fundamentalism, om en SAF-direktöremas och
nyliberalernas ”revolution”, påhejad av Ny Demokrati och med folkpartiet,
centern och kds som transportkompani. Detta är den råa och gråa verklighet
som döljer sig bakom modeord som ”valfrihetsrevolution” och ”den nya väl-
färden”.
I min hemstad Uppsala upplever vi i dag hur den politiken slår när rege-
ringen, landstinget och kommunen drar åt samma håll.
Nu skall jag, i motsats till Lennart Hedquist, tala om verkligheten. Den
10 januari kom regeringens budget med förslag som drabbar 10 000-tals upp-
salabor direkt och kännbart. Samma vecka fick vi, som har barn i gymnasiet,
besked om att fr.o.m. vårterminen -92 kostar skolmåltider och busskort
drygt 2 500 kronor per termin och barn. Denna summa skall betalas i ja-
nuari.
Några dagar senare kom den borgerliga kommunledningen med varslet
att 1 500 tjänster inom vård, omsorg och skola skall bort. I vissa stadsdelar
avskedas alla dagmammor. I går kunde vi läsa i tidningen att dagistaxan skall
sänkas för höginkomsttagare och höjas för låginkomsttagare. I dag stod det
i tidningen att i en stadsdel skall sju skolor och förskolor läggas ned och att
60 % av dem som drabbas när komvux skärs ned blir arbetslösa.
Herr talman! Att många, nästan alla kvinnor, nu blir arbetslösa är en stor
tragedi. Men det handlar också om barn och gamla och om deras anhöriga,
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
41
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A Umänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
42
vilkas liv nu blir ett kaos. För något ”alternativ” till den kommunala verk-
samheten, som skulle ge dem valfrihet, finns inte. Många frågar sig nu: Är
avsikten kanske att den här vägen tvinga fram den privatisering som medbor-
garna inte vill ha? ,
Nyligen besökte jag några av dem som drabbats inom barnomsorgen och
skolan i Uppsalas invandrartätaste område. Där mötte jag underbara ungar
och en personal som i nerslitna lokaler gör en fantastisk insats för att ge dessa
barn, med svåra upplevelser bakom sig, den bästa starten i livet - trots allt.
Jag mötte t.ex. Maryam från Iran, som har bott i Sverige i sju år. Hon vet
vad barnen har varit med om. Och hon är en fantastisk resurs i arbetet - hon
skall bort. Hon och hennes man vet inte om de vågar stanna i Sverige, efter
de rasistiska illdåd som har skett.
Jag mötte också Yvonne, något över 20 år, som för några år sedan var skol-
trött och böljade jobba som barnsköterska utan utbildning. Hon älskar sitt
jobb och vill nu utbilda sig för det. Men i sommar, när hon förlorar jobbet,
finns det ingen komvux för henne. Om henne slår fällan igen tidigt i livet,
och vem tjänar på att hon går arbetslös utan utbildning?
Gemensamt för alla dem som jag mötte var att de oroar sig mer för de
barn de har hand om, än för sin egen framtid. De vet att de här barnen behö-
ver mycket tid, omsorg, uppmärksamhet och kärlek nu om de skall ha en
chans. Hur skall det gå för dessa barn? Och hur skall det gå med välfärden?
Och hur skall det gå med jämställdheten - min generations stora projekt som
vi har slitit hårt för att kunna förverkliga. Nu tyckte vi oss stå vid målet, men
då snyter den borgerliga regeringen och dess likasinnade i kommunerna våra
barn och barnbarn på jämställdheten.
Det blir kvinnorna som får ta smällen flerdubbelt. Våra döttrar förlorar
dagisplatserna - det kommer vi inte att finna oss i. Kvinnor, gamla och unga,
förlorar jobben. Kvinnor får ta hand om dem som vi inte längre har gemen-
samt ansvar för. Kvinnor får återgå till att vara reservarbetskraft och sluta
som fattigpensionärer.
Männen förlorar gemenskapen med sina barn, och barnen förlorar närhe-
ten till sina pappor.
Herr talman! Vi kommer inte att finna oss i den här politiken. Vi har redo-
visat ett alternativ som visar hur välfärd, rättvisa och jämställdhet kan inrym-
mas. Och vi kommer att se till att vi så snart som möjligt för möjlighet att
förverkliga det.
Anf. 46 JOHAN BROHULT (nyd):
Herr talman! Ärade riksdagsledamöter! Under den allmänna motionsti-
den har jag inlämnat ett antal motioner för Ny Demokratis räkning då det
gäller sjukvården. Sammanfattningsvis kan sägas vi föreslår bättre och rätt-
visare sjukvård, som trots detta blir mycket billigare, under förutsättning att
man släpper de alla fina krafter som finns fria och avskaffar monopol och
”elefanter”. Det är just elefanterna, som jag här visar en bild på, som är orsa-
ken till att vi har det så svårt. Detta kan sägas vara sammanfattningen av vad
vi skriver i våra motioner.
I massmedierna har man tyvärr endast framhållit att vi vill göra sjukvården
billigare, att vi sparar. Därför är det viktigt att jag får rätta till detta. Med
våra förslag åstadkommer man en rättvis och förbättrad sjukvård, som också
blir billigare. Jag tror inte på osthyvelmetoden som sparmetod.
Det är också fel att tro att man, genom att släppa in privata initiativ, skulle
släppa lös direktörer, aktievalpar och klippare, som skulle suga åt sig peng-
arna så att det inte blir någonting kvar för medborgarna. Nej, det är inte
på det sättet som vi skall få det bättre, utan det är nytänkande inom hela
sjukvårdsorganisationen som behövs för att få sjukvården bättre och billig-
are.
Jag skall förtydliga vad jag menar med att visa några tablettaskar. Ni kän-
ner säkerligen till reklamen: Domino, Figaro, Tenor - dubbelt så bra, därför
så billiga. På samma sätt är det med sjukvården: gör vi den dubbelt så bra,
kan den också bli billigare. Men det är inte därför som jag har skrivit mina
motioner, utan jag har skrivit dem därför att jag tycker vi skall göra sjukvår-
den bra. Att vi sedan också sparar pengar är ingen nackdel.
Vad vi vill i våra motioner är att släppa lös arbetsglädje och innovations-
lusta. Vi vill alltså skapa utrymme för privata initiativ. Vi vill avskaffa mono-
pol. Vi vill ha husläkarsystemet enligt den modell som Läkarförbundet be-
skriver, dock efter det att Dagmarreformen har avskaffats och fri etablering
för läkare kunnat införas.
Vi är mycket kritiska mot det dubbla huvudmannaskapet, som innebär att
man inte kan få en totalbild över ekonomin, varför man slösar med resurser.
ÄDEL-reformen är ett steg i rätt riktning, men jag anser att man bör kunna
gå ännu längre.
Vi talar om ett försäkringssystem för både sjukvård och omvårdnad, där
pengarna i princip skall följa patienten. Det är alltså fråga om ett producent-
oberoende system, dvs. att rollen som finansiär skiljs från rollen som produ-
cent.
Herr talman! Mycket av detta står i regeringsförklaringen. Det kan tyckas
att jag här slår in öppna dörrar. Det finns emellertid en hel del elefanter som
står i vägen och som gör att dessa dörrar bara står på glänt. Det gäller att
tvinga bort dessa elefanter för att vi skall kunna få de vackra tankarna imple-
menterade i praktiken.
Jag har velat ta upp några viktiga saker. Jag har redan nämnt det dubbla
huvudmannaskapet mellan kommun och landsting. Detta innebär att det blir
svårt för privata att öppna egna sjukhem. Där tror jag det finns mycket att
göra.
I går konstaterade Ingvar Carlsson att det behöver byggas nya ålderdoms-
hem. Detta har sjukvårdspersonalen framhållit ända sedan 1970-talet. Jag
skrev min första ledare i en tidning i mitten av 1970-talet. Där påpekade jag
att det behövdes ålderdomshem. Nu har det dessutom gjorts en ekonomisk
utredning, som visar att det inte bara är bättre med ålderdomshem utan
också billigare. Så låt oss se till att det byggs ålderdomshem, både i offentlig
och i privat regi.
Jag vill avsluta med att redogöra för ett fall som belyser nödvändigheten
av att få bort elefanterna. Det gäller en privatpraktiserande kollega i en
Stockholmsförort med många invandrare. Han har etablerat sig och gör ett
mycket gott arbete där. Kostnaden per patient är ca 350 kr., och huvuddelan
betalas av försäkringskassan.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
43
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
44
Nu har emellertid försäkringskassan konstaterat att man inte har råd att
ha kvar honom som läkare i försäkringssystemet, trots att inte några formella
fel begåtts. Då kommer dessa patienter att omfattas av den offentliga vår-
den, där vi vet att det kostar dubbelt så mycket. Det här tycker jag inte är
bra. Det är inte bra för patienterna, som nu känner sin doktor, och det är
inte bra för ekonomin. Därför är det viktigt att framhålla att ett husläkarsys-
tem skall vara frivilligt, både för läkarna och för patienterna. Den läkare som
jag nämnde har nämligen fått ett anbud att om han accepterar anslutning till
ett husläkarsystem, kommer han att få stanna kvar.
Herr talman! Det var inte på det sättet ett husläkarsystem skulle använ-
das.
Avslutningsvis vill jag fråga statsrådet Bo Könberg om vi kan få hjälp med
att implementera de vackra tankar som redovisas i regeringsförklaringen.
Tack.
(Applåder)
Anf. 47 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Johan Brohult levererade en intressant betraktelse över ele-
fanterna. Det finns ett afrikanskt ordspråk som säger att när de stora elefan-
terna slåss, så bryts gräset, men också när de älskar. Under den förutvarande
regeringen talade många om stora elefanter och att gräset bröts. Nu finns det
en ny regering, också med många elefanter som kanske mer eller mindre
älskar varandra. Det som dessa elefanter har gemensamt är att de är av man-
ligt kön och också har hög lön. Det är ofta en väldigt dålig kombination, om
man vill genomföra någonting som gör att gräset inte bryts, så att gräsröt-
terna, dvs. vi människor, får leva och växa fritt.
Förhållandet är väl ungefär detsamma inom de offentliga verksamheter
som har att göra med vård och omsorg, tyvärr. Det är hierarkiska organisa-
tioner med män i toppen. Kvinnorna, som utför arbetet, finns i botten av
organisationerna. De har för litet att säga till om och för litet lön. Detta är
en av de stora anledningarna till att det finns missförhållanden. Jag tror inte
att man kommer till rätta med dessa genom privatiseringar.
Det här är en diskussion som väldigt mycket handlar om både lön och kön.
Det är nämligen kvinnorna som är välfärdens stötdämpare. Om välfärden
inte fungerar, är det kvinnorna som får träda in. När barnomsorgen inte fun-
gerar, är det i övervägande grad vi mammor som får vara hemma. Om inte
äldreomsorgen fungerar, är det vi kvinnor som får pussla med våra arbetsti-
der och försöka att på bästa sätt se till att våra gamla, våra föräldrar får en
värdig tillvaro. Så fort det blir något fel någonstans med skolan eller fritids,
är det vi kvinnor som träder in. Dessutom är vi dubbelt beroende av den
offentliga omsorgen. 75 % av oss arbetar där, och vi lägger ner vår själ och
vår ambition i detta arbete. Vi har vår utkomst av denna vård och omsorg.
De kvinnor som inte arbetar där -1.ex. vi som tillfälligt har lämnat vår syssla
och ställt oss här i riksdagens talarstol - är väldigt beroende av att vård, om-
sorg, utbildning och omhändertagande över huvud taget fungerar väl.
Vi vet nu att det inte fungerar väl, och det gjorde det inte heller förra året,
före valet. Det har inte fungerat väl på ganska länge. Jag vill påstå att det
under hela 80-talet har förts en regeringspolitik, först av den socialdemokra-
tiska regeringen och nu med ännu större intensitet av den borgerliga rege-
ringen, som medvetet har plundrat kommuner och landsting på miljardbe-
lopp, vilket har omöjliggjort för dem att med en hög ambitionsnivå under
goda arbetsförhållanden och med bra löner för de anställda bedriva den vård
och omsorg som kommunerna och landstingen är satta att bedriva. Denna
utveckling fortsätter nu med större intensitet under parollen ”valfrihetsrevo-
lution”. Detta tillsammans med lågkunjunktur och arbetslöshet innebär
stora påfrestningar i dag för kommuner och landsting.
Jag är själv socialarbetare och har arbetat inom kommunal socialvård i
nästan 20 års tid. Jag har sett förändringens vindar blåsa åt fullständigt fel
håll. Ett av dagens stora problem för kommunerna är att socialbidragskost-
naderna skjuter i höjden. Ändå har man ännu så länge bara sett början. Ge-
nerellt sett ökar socialhjälpskostnadena med 35-40 % i kommunerna runt
om i landet. Det visar siffrorna från december 1991, som är ungefär de-
samma för januari. Då har ändå inte de utförsäkrade tillkommit. Kommu-
nerna kommer att vara tvungna att betala ut miljardbelopp. Vad händer då
med övriga verksamheter, när kommunerna inte får någon påfyllning av sta-
ten, och skattestoppet gör att man inte kan höja kommunalskatten. Ja, man
får naturligtvis sänka ambitionsnivån.
Många kommuner sänker nu sina socialbidragsnormer. Det skall också
eventuellt bli lagligt möjligt att med hänvisning till kommunernas ekonomi
besluta att de inte kan betala ut så mycket i socialhjälp. Bidraget kommer
att ligga under normen, det som i dag betraktas som skälig levnadsstandard.
Man försöker att höja avgifterna inom barnomsorgen och äldreomsorgen.
På skolans område försöker man införa att eleverna själva skall betala ma-
ten, busskort osv.
Jag vill säga till statsrådet att det finns en ny grupp socialhjälpstagare som
består av ungdomar som inte kan gå på gymnasiet. Deras föräldrar har inte
råd att betala dessa ungdomars gymnasieutbildning, eftersom de själva kan-
ske är arbetslösa eller har otillräckliga inkomster och för hög hyra. Då säger
man att det får bli ungdomslag under en period. Men sedan blir det arbets-
löshet, som blir extra betungande om man inte har någon gymnasieutbild-
ning.
Man har börjat gå tillbaka till fattigvårdstänkandet. Jag är övertygad om
att den här s.k. valfrihetsrevolutionen som innebär en privatisering, en seg-
regering av utbud, där plånboken får avgöra vem som har möjlighet att till-
godogöra sig vård och omsorg med bra kvalitet. Det innebär att också Sve-
rige med raska och snabba kliv följer efter i den s.k. europiseringen och går
in i tvåtredjedelssamhället, vilket leder till ökade klyftor mellan fattiga och
rika, ökade klyftor mellan makt och maktlösa. Det är vad vi kan se. Jag vill
gärna ha positiva besked från regeringen om vad man skall göra åt detta.
Anf. 48 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag ber att få erinra om att talmannen i dag på morgonen har vädjat om
stor återhållsamhet när det gäller att begära repliker och om att talarna bör
vinnlägga sig om att hålla sig till den anmälda taletiden. Det återstår fortfa-
rande ca 100 talare i den allmänpolitiska debatten.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
45
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
46
Anf. 49 JOHAN BROHULT (nyd) replik:
Herr talman! Trots denna kommentar har jag begärt replik, eftersom jag
vill framhålla för Gudrun Schyman att jag har upplevt elefanterna på sjukhu-
sen, och det rör sig inte om några snälla elefanter, utan det är härskarelefan-
ter som dominerar de människor - sjukvårdsbiträden och kvinnor - som har
dåliga förhållanden inom vården.
Jag har varit med om att man på ett sjukhus har inbesparat 50 milj.kr.,
vilket ledde till att man fick stänga avdelningar och avskeda vårdpersonal
som utförde ett mycket fint arbete för att hjälpa patienterna.
Det är dessa elefanter som jag vill ha bort. Om det finns direktörer som
uppträder som elefanter, skall också de bort. Det skall bli ett verkligt medbe-
stämmande och en förbättrad sjukvården, både för dem som arbetar inom
sjukvården och för patienterna.
Jag vill här än en gång betona effekterna av det dubbla huvudmannaska-
pet. En privatisering ger inte en försämrad åldringsvård. Problemet när det
gäller åldringsvården är att det finns för få ålderdomshem. Det måste alltså
skapas mera möjligheter. Vid ett dubbelt huvudmannaskap ser inte lands-
tinget resp, kommunen mer än sin del av kostnaden. Kommunen får betala
1 300 kr. per dag för en patient som ligger inne på akutsjukhusen, om inte
patienten kan placeras på sjukhem. Kostnaderna för en plats på akutsjukhu-
sen är i själva verket över 2 000 kr. Om en privat vårdgivare går in och över-
tar både landstingsbiten och den kommunala delen, skulle det bli mycket
billigare, men det blir svårt när man har dubbelt huvudmannaskap, eftersom
var och en bara ser sin egen bit. Jag hoppas att ÄDEL-reformen skall kunna
lösa en del av dessa problem.
Anf. 50 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Jag skall inte gå in i detaljer. Jag har inte arbetat på det sjuk-
huset. Men jag är ju medveten om tendenserna. Såvitt jag förstår är vi över-
ens om att vi inte skall ha den här typen av elefanter.
Vi kan väl vara överens om att den typ av elefanter som möjligen är värda
att värna om är de elefanter som finns på Skansen och som i dag är husvilla.
Vi kan kanske hjälpas åt med det.
Anf. 51 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! En god hälso- och sjukvård samt goda socialförsäkringar är
kanske de viktigaste grundpelarna för den generella välfärdspolitiken. Rege-
ringen har sedan den tillträdde för drygt fyra månader sedan föreslagit eller
genomfört en rad åtgärder på dessa områden.
Grundpelare kan inte betraktas isolerade från det underlag som stöder
dem och håller dem uppe. Utan en god ekonomi som underlag undermineras
välfärdens grundpelare. Under 1991 sjönk produktionen med över 15 miljar-
der kronor. I år väntas den sjunka med ytterligare 3 miljarder kronor. Årets
produktion kommer således att vara 20 miljarder kronor lägre än 1990 års
produktion, räknat i fast penningvärde. Regeringens åtgärder för att ta Sve-
rige ur den ekonomiska krisen har därför i hög grad välfärdspolitiska ut-
gångspunkter.
Att få i gång den ekonomiska tillväxten är nödvändigt för att man skall
kunna klara välfärden. Utan tillväxt blir det svårt att tillföra vården nya re-
surser. Med sjunkande bruttonationalprodukt blir det t.o.m. svårt att bibe-
hålla de resurser vården har.
Utan tillväxt klarar vi i längden inte av att upprätthålla det nuvarande pen-
sionssystemets utfästelser och inte heller att förstärka de delar av socialför-
säkringarna där det i dag är problem med finansieringen.
Så länge den gemensamma kakan inte växer eller t.o.m. krymper behöver
förstås varje ny kostnadskrävande reform betalas genom motsvarande be-
sparing inom andra områden. Jag skall återkomma till detta.
Men också om vi bortser från samhällsekonomins krav står det klart att det
är nödvändigt med förändringar inom trygghetssystemen. Problemen med
socialförsäkringarna är nämligen inte sällan resultatet av felaktiga struktu-
rer. Låt mig ta det kanske värsta exemplet. Under fjolåret växte underskot-
tet i arbetsskadeförsäkringen med en halv miljard kronor i månaden, och vid
årsskiftet hade underskottet ackumulerat till 20 miljarder kronor. Om inga
förändringar sker, kan man uppskatta det ackumulerade underskottet för
1997 till 80 miljarder kronor i dagens penningvärde. Regeringen har nu före-
slagit åtgärder i den budgetproposition som avlämnades föregående månad.
Om riksdagen bifaller dessa förslag, kommer underskottet sannolikt att inte
öka under budgetåret 1992/93.
Mycket tyder också på att arbetsskadeförsäkringen även sett ur den för-
säkrades perspektiv fungerar illa. Konstruktionen uppmuntrar inte till reha-
bilitering. Arbetsskadade riskerar att helt i onödan slås ut från arbetsmark-
naden, vilket leder till personliga tragedier.
Som exempel på ett strukturfel inom socialförsäkringarna är alltså arbets-
skadeförsäkringen ultrapedagogisk - kostnaderna är astronomiska och växer
snabbt, samtidigt som själva konstruktionen riskerar att mer stjälpa än att
hjälpa den enskilde.
Också pensionssystemet innehåller inbyggda problem som gör att det
skulle pocka på vår uppmärksamhet även under mer gynnsamma ekono-
miska omständigheter. Dessa problem beskrevs bl.a. av pensionsbered-
ningen, som för drygt ett år sedan avlämnade sitt slutbetänkande. Remissti-
den gick ut i höstas. En parlamentarisk arbetsgrupp med representanter från
samtliga riksdagspartier arbetar sedan strax före jul med att dra upp riktlin-
jerna för ett förändrat pensionssystem.
Förändringarna skall enligt gruppens direktiv leda till att systemet blir mer
stabilt än dagens och dessutom stimulera arbete och sparande, något som
ju är nödvändigt för tillväxt och därmed också för tryggare pensioner. Att
arbetsgruppen kan komma fram till ett förslag som får en bred uppslutning
i riksdagen hör till det mest angelägna för att utveckla och förbättra den ge-
nerella välfärden i Sverige.
Att de reformer som kan genomföras vid nolltillväxt antingen inte får
kosta något eller finansieras genom besparingar på annat är i längden djupt
otillfredsställande. Grunden för det mesta av vår välfärd består mindre i en
aktiv fördelningspolitik än i nya resurser från en expanderande ekonomi.
Det betyder inte att regeringen inte tagit initiativ till reformer. I vissa fall
finns möjligheter till förbättringar utan att kostnaderna för den skull behö-
ver öka.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
47
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
48
Ett exempel är husläkarreformen. I mitten av 1990-talet kommer alla
svenskar att ha tillgång till en husläkare som de själva valt. På många platser
i landet pågår arbetet för fullt för att åstadkomma detta.
Regeringen kommer under våren att presentera en rapport som beskriver
grunddragen i framtidens husläkarsystem. I stort kommer de att samman-
falla med de tankar som för snart 17 år sedan framfördes av folkpartiet libe-
ralerna, Då, som nu, gällde att det främst var kontakten mellan vårdgivare
och patient som behövde förbättras inom den annars ofta hyggligt funge-
rande sjukvården.
De försök med husläkare som hittills genomförts tyder på att optimisterna
haft rätt i mycket. Ett husläkarsystem ger nöjdare patienter och nöjdare per-
sonal utan att sjukvårdskostnaderna behöver öka. Sannolikt kan ett inför-
ande av husläkare leda till totalt sett lägre kostnader än om det gamla syste-
met bibehållits. Om ersättningsmodellen för husläkare utformas klokt så bör
förutsättningarna också öka för en bättre tillgång på läkare i hela landet.
Långtidssjukskrivningar och förtidspensioner kostar stora summor pengar
och leder ofta till att den berörda personen inte förmår komma tillbaka till
arbetslivet. Därför föreslår regeringen i budgetpropositionen ytterligare re-
surser för att försäkringskassorna skall kunna köpa sjukvårdstjänster. För-
slaget innebär konkret en ökning av bemyndigandet från nuvarande 500 mil-
joner per år till 700 miljoner per år. Allt tyder på att man på så sätt både kan
spara pengar och åstadkomma en bättre service för de långtidssjukskrivna.
Ett annat problemområde inom vården har länge varit de långa vänteti-
derna för några vanliga och angelägna behandlingar. Det har bl.a. gällt be-
handlig av gråstarr, höftleder och kranskärl.
Väntetiderna har inneburit kostnader för olika samhällsorgan och lidande
för patienten. Detta är bakgrunden till den s.k.vårdgarantin, som införts vid
årsskiftet. Den gäller ett tiotal olika behandlingar och operationer. Jag vill
bl.a. peka på att läget därmed förbättrats för patienter både med ”spektaku-
lära” och med mer ”grå” sjukdomar. Inom ramen för ÄDEL-reformen till-
förs landstingen ett särskilt statsbidrag på 500 milj .kr. för i år.
Etableringsfrihet kommer successivt att införas för läkare och tandläkare.
Ersättningssystemet ses över för att åstadkomma konkurrensneutralitet mel-
lan privata och offentligt anställda vårdgivare.
Det finns alltså områden där förbättringar är möjliga utan att kostnaderna
stiger. Detta är ingen insikt som vi vunnit sedan vi kom i regeringsställning,
men det är först nu som vi fått möjlighet att förverkliga förslag och reformer
som det socialdemokratiska partiet motsatte sig eller förhalade.
I några fall var den förra regeringen på väg åt rätt håll, även om det tog
tid och krävdes mycket övertalning från oppositionen. Jag tänker bl.a på ar-
betsgivarperioden i sjukförsäkringen. Den stimulerar företagen till ökade in-
satser för att förbättra förhållandena för de anställda.
Men det finns även i regeringspolitiken reformer som kostar pengar och
som bör få göra så. Det gäller exempelvis aktiva arbetsmarknadsåtgärder
och det kontanta stödet till de arbetslösa, förstärkningar för de sämst ställda
pensionärerna och förbättringar för människor som lever i det glömda Sve-
rige.
Inom handikappområdet föreslår regeringen förstärkningar som är större
än på flera decennier, reformer som socialdemokraterna inte orkade med
ens under 80-talets långa och intensiva högkonjunktur.
Reformer som dessa måste få kosta. Få saker är lika viktiga som förbätt-
ringar för dem i vårt samhälle som har det svårast. Insatserna måste betalas
av alla oss vars problem är mer uthärdliga. Det är mot den bakgrunden som
regeringen föreslår att möjligheterna att få delpension skall avskaffas och att
de två första dagarna i en sjukperiod inte skall berättiga till ersättning.
Utan dessa besparingar - eller andra som ger lika mycket - kommer vi inte
att kunna genomföra några kostnadskrävande reformer. Principen bör vara
att huvudsakligen friska människor som har ett arbete att gå till får avstå till
de sämst ställda pensionärerna, de arbetslösa och de handikappade.
När det gäller planerna på två karensdagar har protesterna varit många
och ofta uppbackade av landets starkaste intresseorganisationer. Regeringen
lyssnar förstås på sakargument, men låter sig inte påverkas av annonser och
affischer med missvisande eller direkt felaktiga påståenden. Goda argument
blir inte sämre av att de förs fram av enskilda debattörer, och usla argument
blir inte bättre för att de framförs av stora och mäktiga organisationer. En
bra regering skall stå för allmänintresset. Den skall inte gå i särintressens
ledband.
Regeringens planer kvarstår på att föreslå riksdagen att fr.o.m. 1993 in-
föra två karensdagar i sjukförsäkringen i stället för den nuvarande ordningen
med nedsatt ersättning till 75 % de första tre dagarna.
I de inlägg som hittills förekommit i debatten har företrädare för de tre
oppositionspartierna behandlat olika delar av den sociala välfärdspolitiken.
I Birgitta Dahls inlägg, som i huvudsak handlade om Uppsala, finns det sä-
kert en hel del av värde att ta vara på i den fortsatta debatten. Hon har dock
valt att diskutera situationen i en kommun, sin egen hemkommun, snarare
än de allmänna frågor som avgörs i den här riksdagen och som samtliga leda-
möter har lättare att diskutera. Det jag erinrar mig om Uppsala kommun
är att den fram till helt nyligen har styrts av partikamrater till Birgitta Dahl
tillsammans med miljöpartiet, om jag inte minns alldeles fel. De ekonomiska
problemen i Uppsala har möjligen något att göra med vem som har bestämt
de senaste åren.
Johan Brohult ställde en direkt fråga till mig om regeringen vill vara med
och implementera regeringsförklaringen, om jag uppfattade frågan rätt. Det
är självklart att regeringen implementerar regeringsförklaringen och kom-
mer att fortsätta att göra detta.
Gudrun Schyman visade sig vara väl underkunnig om elefanternas strids-
och kärleksliv. Men hon vill också diskutera den för riksdagen sannolikt vik-
tigare frågan om situationen ute i kommuner och landsting och den service
som våra medborgare kan få. Det är förstås lätt att instämma i det som Gud-
run Schyman konstaterar, att om barnomsorgen och äldreomsorgen är brist-
fällig så drabbar det förstås barn, ungdomar och äldre, men det drabbar
också i första hand kvinnorna i vårt samhälle.
Det är nu på gång en utveckling inom sjukvården i riktning mot mer valfri-
het och mer konkurrens. Vi ser det som en huvuduppgift att bidra till en
sådan utveckling.
Inom socialförsäkringsområdet genomförs en rad förändringar som syftar
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 63
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m. m.
50
till att förbättra trygghetssystemen. Dessa två huvuduppgifter på det sociala
fältet kommer regeringen att genomföra. Sedan är det en annan sak om alla
inslag inte applåderas av dem som helst vill slippa välj a mella olika goda ting.
Anf. 52 BIRGITTA DAHL (s) replik:
Herr talman! Jag valde att i dag exemplifiera ur verkligheten hur den poli-
tik som regeringen och de nya kommunledningarna runt om i landet bedriver
slår. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi vet vad vi talar om. Jag har god
erfarenhet från min egen hemkommun, men också av förhållandena ute i
landet. Jag reser nu i landet och gör syneförrättningar. Jag kommer att envi-
sas med att fortsätta att påminna om verkligheten, som jag gjorde om Hel-
singborg strax före jul och som jag gjorde i dag om Uppsala.
Det råkar dess värre vara så att min hemkommun i dag utgör ett av de
mest tydliga exemplen på vad borgerlig politik i verkligheten betyder för väl-
färden. Under de senaste 30 åren har Uppsala styrts av borgare nästan hela
tiden. Socialdemokraterna har haft ansvaret under kortare perioder. Grun-
den till dagens elände lades när borgarna kom tillbaka efter en kort socialde-
mokratisk period 1985. De sänkte skatten med en krona utan att anpassa
kommunens verksamhet. I stället länsade man dess fonder och förstörde
dess ekonomi. Det är verkligheten.
Flera av mina kolleger kommer att belysa olika aspekter på välfärdspoliti-
ken. Vi socialdemokrater anser att det är utomordentligt viktigt att utveckla
välfärden, att - om Johan Brohult så vill - angripa elefanterna för att verkli-
gen se till att innehållet, kvaliteten och verksamheten blir bra och att resur-
serna räcker till mer nyttigheter för människor. Det kan man inte göra om
man för en konfrontationspolitik. Det gör man i kommun efter kommun och
avskedar de anställda i stället för att försöka utveckla verksamheten med
hjälp av dem och med hjälp av dem som behöver verksamheten. Det kan
man inte göra om man för en så orättfärdig politik att arbetslösa människor,
sjuka människor, barnfamiljer och gamla skall betala skattesänkningar för
rika.
Det verkar som om avskaffandet av delpensionen och karensdagarna på
en gång skall betala de skattesänkningar och nya reformer ni genomförde i
höstas utan täckning. Jag lade märke till att Bo Könberg åter gjorde kopp-
lingen till handikappreformen, karensdagarna och delpensionen. Är det
korrekt att det är de sjuka och de gamla som skall betala det?
Anf. 53 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag tycker inte att det är det minsta felaktigt att exemplifiera
utifrån verkligheten. Jag hoppas att Birgitta Dahl insåg att det inte var det
jag sade. Jag påpekade bara att det kan vara svårt att föra en debatt mer i
detalj om Uppsalaförhållanden här i kammaren.
Jag noterar dessutom att jag tydligen hade rätt i bedömningen och påstå-
endet att det har varit ett betydande inflytande från socialdemokraterna i
Uppsala under de gångna tre åren, dvs. under den senaste perioden. Då kan
vi väl lägga den frågan åt sidan.
Den större och viktigare frågan är förstås utvecklingen av välfärden. Bir-
gitta Dahl och jag har tidigare haft tillfälle att diskutera kopplingen mellan
välfärd och välstånd. Det är den kopplingen som hon nästan aldrig vill disku-
tera. Hennes inlägg är helt och hållet frikopplade från den ekonomiska situa-
tionen i landet. Ingen som hör Birgitta Dahl diskutera de här frågorna här i
kammaren kan tro att hon gör det i ett samhälle där vi har en sjunkande
bruttonationalprodukt. De brister som finns i samhället efter den 4 oktober,
oavsett om de fanns där före den 4 oktober eller inte, är för Birgitta Dahl
bara ett tecken på en borgerlighet som vill djävlas med medborgarna i det
här landet.
Jag är inte speciellt oroad över den agitationen, om Birgitta Dahl vill fort-
sätta med den. Jag tror att mycket få medborgare i vårt land kommer att
känna igen sig i den.
Till sist undrade Birgitta Dahl om handikappreformen. Även om det
känns motbjudande är det så att man måste välja här i livet. Den här kamma-
ren eller regeringen disponerar inte över obegränsade resurser. Därför
måste man välja. För oss är det viktigare att genomföra en reform för de
handikappade, för dem som har det svårast i vårt land, än att slå vakt om
exempelvis en mycket låg självrisk i sjukförsäkringen. Birgitta Dahl kan
göra en annan värdering, och om det är så att vi gör olika värderingar är det
bara bra för den svenska demokratin att de redovisas så tydligt som möjligt.
Anf. 54 BIRGITTA DAHL (s) replik:
Herr talman! Jag fick alltså bekräftat att regeringen nu har återvänt till
att göra den här kopplingen. Det är de sjuka och de gamla som skall betala
handikappreformen. Det accepterar inte handikapprörelsen själv. Man har
enigt protesterat mot detta. Vi socialdemokrater accepterar det självfallet
inte. Det rätta sättet att klara det här, och budgetunderskottet, borde vara
att dra tillbaka de skattesänkningar som regeringen har genomfört och som
bara ökar orättvisorna i samhället och inte på något sätt befrämjar tillväxten.
Vad som hänt efter den 4 oktober är att regeringen har vidtagit en rad
åtgärder som både förstör ekonomin och förutsättningarna för tillväxt och
ökar arbetslösheten. Vårt budgetalternativ är 4 miljarder bättre netto sedan
vi har satsat 7 miljarder på insatser för att skapa jobb och för att upprätthålla
välfärden. Vårt alternativ visar att Carl Bildts enda väg inte bara är orättfär-
dig utan också helt onödig. Vårt altenativ befrämjar sysselsättning och till-
växt samtidigt som vi kan se till att klara jobben, rättvisan och välfärden.
Detta är skillnaden.
Anf. 55 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag skall göra ett försök till när det gäller frågan om reformer
och resurser för reformen. Om man bestämmer sig för en reform har man
inte lika god råd med en annan reform. Det känns förstås jobbigt att det skall
vara så. Men det här är ju inte en debatt i en studentkår, i ett ungdomsför-
bund eller någon klubb av den typen, utan det är en debatt i Svea rikes riks-
dag, en riksdag som har att fälla avgöranden i stora och viktiga frågor. Vi
måste då prioritera, och politik handlar i stor utsträckning om prioriteringar.
Skillnaden mellan olika partier ligger ofta i deras skilda sätt att prioritera,
och vi redovisar våra prioriteringar.
I frågan om den ekonomiska politik som socialdemokraterna har föresla-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
51
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
52
git i riksdagen har ni nu efter valet övergett den ekonomiska politik som ni
förde i våras, till förmån för en mycket traditionell oppositionspolitik, som
är baserad på förhoppningen att man genom en överbryggning skall kunna
klara de ekonomiska problemen i Sverige. Den ekonomiska politiken kan
man opponera på, men man kan inte regera på den.
Förste vice talmannen anmälde att Birgitta Dahl anhållit att till protokol-
let få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 56 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Jag noterade att Bo Könberg instämde i mitt första inlägg
vad gäller att det är kvinnorna som är välfärdens stötdämpare och att det är
kvinnorna som förlorar på den politik som i dag förs.
Det som jag konkret frågade var: Vad tycker regeringen att man nu skall
göra ute i kommunerna? Hur har ni tänkt möta den situation som uppstår
när man drar in pengar från kommunerna och samtidigt säger att de inte får
höja sina skatter? Samtidigt lägger ni över en rad nya uppgifter på kommu-
nerna, vilket utökar deras verksamhet.
Den politik som regeringen för medverkar till att öka arbetslösheten. Väx-
ande skaror måste nu beställa tid hos socialbyrån för att få pengar. Socialbi-
dragskostnadema ökar, och man måste börja skära ned på annat i kommu-
nerna. Det här blir en rundgång som ökar klyftorna i samhället. Det var po-
ängen med mitt inlägg.
Jag frågade i all vänlighet: Vad tänker regeringen göra åt det här? Talet
om ”ökad tillväxt” och ”utan tillväxt ingen välfärd” låter mycket trevligt,
men när man säger ”utan tillväxt ingen välfärd” måste man definiera dels vad
tillväxt är, dels vad välfärd är. Det finns en konstruktiv och produktiv till-
växt, och det finns en destruktiv tillväxt.
Välfärd kan vidare betyda olika saker beroende på vem man är. En gene-
rell välfärd måste innebära att tillväxten fördelas på ett sådant sätt att den
ekonomiska politiken är socialt anständig och inte leder till ökade klyftor
mellan olika grupper i samhället. Jag menar att den politik som förs i dag
faktiskt gör det. Också den politik som socialdemokraterna förde gjorde det,
men jag menar att den nuvarande regeringen är ännu mera aktiv i sina ambi-
tioner att se till att klyftorna faktiskt ökar.
Ett exempel på detta är att man genomför reformer genom att ta från
andra utsatta grupper. Det är, precis som Birgitta Dahl sade, de sjuka och
gamla som t.ex. skall bekosta reformerna inom handikappområdet. Man
ställer svaga grupper mot varandra. Det är inte att föra en socialt anständig
politik.
Om Bo Könberg hade en bättre helhetssyn på regeringens politik, skulle
han ställa olika områden inom den ekonomiska politiken mot varandra, t.ex.
försvarsnedrustning mot social upprustning. Hur kan det komma sig, mot
bakgrund av den säkerhetspolitiska utveckling som vi har, att försvaret i
dessa tider av arbetslöshet och hårdnande ekonomi är nästan det enda som
skall få ökade anslag? Samtidigt får vi åse en social nedrustning.
Detta måste vara fullständigt vansinnigt och kan inte bero på något annat
än elefanterna som sitter i ledningen för det militärindustriella - kommunala
komplexet. Försvarsindustrins företrädare har också sina förgreningar in i
regeringen. Detta är inte socialt anständigt.
Anf. 57 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! De som till skillnad från Gudrun Schyman lyssnade på vad
jag sade hörde att jag instämde i att om vi har en dålig barnomsorg och en
dålig äldreomsorg, drabbar det förutom de äldre och barnen, som skall ha
omsorgen, också i hög grad kvinnorna i vårt land. Så långt är jag och Gudrun
Schyman överens.
Däremot har jag förstås inte alls den bild av vårt land som Gudrun Schy-
man nu liksom tidigare vill sprida, nämligen att vårt samhälle raskt är på väg
mot att bli något slags tvåtredjedelssamhälle. Den som vill veta regeringens
uppfattning om den generella välfärdspolitiken kan till att böija med läsa
inledningen till socialdepartementets bilaga till årets budgetproposition, där
jag tror att vi på ett relativt hyggligt sätt har utvecklat vår syn på vikten av
en generell välfärdspolitik.
Gudrun Schymans fråga till mig gällde kommunernas ekonomi. Den kom-
munala ekonomin i vårt land är förstås inte frikopplad från landets ekonomi.
Den beskrivning som Gudrun Schyman ger av hur man under socialdemo-
kraternas regeringstid har utplånat kommunerna kan man förstås diskutera,
men det kan jag väl överlåta till Gudrun Schyman och Birgitta Dahl.
I finansplanen redovisas ett förslag om att kommunerna och landstingen
för 1993 skall ha samma reala ekonomiska resurser som för 1992. Jag tycker
att det är beklagligt, eftersom jag gärna skulle se att vi kunde ge sjukvård
och äldreomsorg ökade resurser. Jag hoppas att kommuner och landsting
kommer att prioritera på det viset, men i regeringens planer skisseras en
oförändrad nivå för den totala kommunsektorn. Det kanske kan nämnas,
eftersom Gudrun Schyman försökte ge en delvis annorlunda bild.
Gudrun Schyman tog också upp sambandet mellan tillväxt och välfärd.
Jag är inte säker på att vi är överens på den punkten. Jag har några gånger
från kammarens talarstol sagt: Utan tillväxt inget välstånd, och utan välstånd
inte så stora möjligheter till välfärd. Välstånd är förstås inte detsamma som
välfärd. Välstånd har att göra med hur mycket man har totalt sett av varor
och tjänster i ett land, medan välfärd handlar om mycket annat, bl.a. det
som är föremål för detta avsnitt av den allmänpolitiska debatten.
Gudrun Schyman kan väl nu eller senare återkomma till den destruktiva
tillväxt som vi inte vill ha. Det som vi just nu har är en destruktiv minskning
av vår förmåga att producera. Det gäller såväl 1991 som i år.
Till sist beträffande frågan om försvaret: Visst kan man diskutera på vil-
ken nivå försvarsanslaget skall ligga. Jag skulle dock om jag vore Gudrun
Schyman och företrädde vänsterpartiet, f.d. vänsterpartiet kommunisterna,
i något försiktigare ordalag diskutera försvarsfrågorna.
Anf. 58 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Det sista förstod jag inte alls. Vi har under en lång rad av år
krävt minskningar av anslagen till det svenska militära försvaret och stopp
för JAS-projektet. Det känner kanske Bo Könberg inte till, men så är det.
Jag menar faktiskt att situationen för kvinnor är brydsam, Bo Könberg.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
53
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
Det är inte bara fråga om om, utan det är på det viset. En sådan verklighet
gäller de kvinnor som i dag inte kan få barnomsorgsplats därför att ett flertal
kommuner har förklarat att man inte ger barnomsorg förrän barnet är ett
och ett halvt år - trots ett enhälligt beslut i riksdagen om full behovstäckning.
Regeringspartierna är i dag inte alls villiga att lagstifta om att detta blir verk-
lighet. Det är så att kvinnor får stanna hemma på grund av detta - här finns
inte något om.
När det blir arbetslöshet inom kommuner och landsting är det kvinnor
som drabbas. När man drar ned på service och tillgänglighet, höjer avgifter
osv. är det kvinnor som drabbas. Det är verkligheten - här finns inget om.
Jag tycker inte att det är ointressant att dra paralleller mellan regeringens
olika verksamhetsdelar och ministerposter. Jag tycker att man kan kräva av
en regering år 1992 att den skall ha en sådan helhetssyn, ett så civiliserat
tänkande och socialt anständigt ansvar att den faktiskt gör överväganden
mellan de olika utgiftsposterna i budgeten. Ni kan ju inte vara satta att en-
bart försvara ert eget revir. Det vore beklagligt om man inte i regeringen
förde diskussioner där man väger de olika områdenas vikt och prioriterar
inte bara inom de svaga grupperna utan totalt i samhället. Jag tycker att det
vore en självklarhet i ett sådant här läge.
Sådana här frågor förs fram av många kvinnor som drabbas av felpriorite-
ringen. Vi säger: Stoppa JAS-projektet! Det pågår en miljardrullning till det
svenska militära försvaret som är oanständig i ett läge när det pågår en social
nedrustning. Det går inte att kombinera en militär upprustning med en social
nedrustning. Det är oanständig politik. Jag tror t.o.m. att det finns kvinnor
i regeringen som med kraft hävdar detta, men som har drabbats av de elefan-
ter som vi har talat litet grand om i dag.
Anf. 59 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag förstår inte varifrån Gudrun Schyman har fått tanken
att vi i regeringen inte skulle diskutera olika ämnesområden mot varandra.
Självfallet gör vi det. Allt det som jag har talat om handlar om prioriteringar.
Vi måste väga alla anslag och alla sektorer mot varandra. Jag diskuterar för
min del inte enbart de frågor som jag har den direkta föredragningsskyldig-
heten för i regeringen.
När det gäller helhetssynen redovisas i den budget som framlagts i januari
vad som händer med statens utgifter på det sociala området från detta bud-
getår till nästa budgetår. Om Gudrun Schyman har läst den vet hon att kost-
naderna ökar i storleksordningen 14 miljarder, från något mindre än 300 mil-
jarder till något över 300 miljarder.
Detta är en ökning även i fasta termer. Det sociala området får inte mins-
kade resurser. Gudrun Schyman kan resa sig hur många gånger hon vill i
riksdagens bänk och hävda att det pågår en social nedrustning. Pengamässigt
är det inte så. Det beror i stor utsträckning på att utgifterna på pensionssidan
ökar kraftigt. Ett av de områden som får kraftigt ökade resurser är förstås
det sociala fältet.
Förste vice talmannen anmälde att Gudrun Schyman anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 60 JOHAN BROHULT (nyd) replik:
Herr talman! Jag vill tacka så mycket för beskedet angående regeringsför-
klaringen. Jag hoppas att det innebär etableringsfrihet för läkare i stället för
att det skall uppstå en situation där tillstånden säljs för lika stora belopp som
lägenheter säljs på svarta börsen.
När det gäller elefanterna förnekar jag bestämt att jag skulle åstadkomma
en ökad konfrontation mellan olika grupperingar i samhället och inom olika
vårdsektorer. Tvärtom åstadkoms en minskad konfrontation genom att bil-
ligare och bättre alternativ skapas, antalet arbetstillfällen ökar, arbetslöshe-
ten minskar, och de kvinnor som inte har arbete får möjlighet att få betalt
för det arbete de utför.
Anf. 61 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Som det framgår av regeringsförklaringen skall det under
mandatperioden successivt införas etableringsfrihet för läkare. Det kommer
också att ske på tandläkarområdet.
En fråga som kommer att diskuteras i de sammanhangen är ersättningssys-
temen, dvs. taxorna.
Jag fick intrycket av Johan Brohults inlägg att han såg frågorna frikopp-
lade från varandra. Det gör inte regeringen.
Anf. 62 STEN SVENSSON (m):
Herr talman! Allt är inte välbeställt inom svensk vård och omsorg. Det
finns många goda sidor, där vi har uppgiften att värna och vidareutveckla
dessa. Men vi har också skyldigheten att rätta till det som gått snett. I många
rapporter har det berättats om att svårt sjuka inte får vård i tid.
Alla märker och oroas av bristen på institutioner - från servicehus och ål-
derdomshem till sjukhem och sjukhus. Så har det blivit som en följd av mo-
deflugan att ”riva institutionerna”.
Mellan 1982 och 1990 minskade antalet platser på ålderdomshemmen med
över 30 %, samtidigt som antalet personer över 80 år, de som främst skulle
behöva plats på ålderdomshem, ökade med 24 %. Det har varit en medveten
socialdemokratisk politik, som ändrades först efter våra protester 1988 - och
då var det för sent.
Dessutom är det allvarligt att konstatera att antalet personer i hemtjäns-
ten bara ökat med 19 % mellan 1970 och 1990, samtidigt som antalet perso-
ner över 65 år ökat med 28 %. Vi skall ha dessa siffror i minnet när kommu-
nerna nu tar över äldreomsorgen från landstingen.
Alternativen till institutionerna måste vara utvecklade och finnas tillgäng-
liga om en avinstitutionalisering skall vara möjlig att genomföra. Vi har no-
terat en motsvarande utveckling för de psykiskt störda. Flera tusen har ingen
bostad att återvända till efter sjukhusvården. Hemtjänsten klarar inte att ge
tillräckligt stöd.
Det förefaller som om man i den psykiatriska vården inte har insett nöd-
vändigheten av eller saknat förmågan att förmedla de psykiskt stördas behov
av hjälp utanför insitutionerna. De ansvariga kommunerna saknar generellt
sett kunskaper om behoven av bostäder och sysselsättning. Kommunerna
saknar t.o.m. beredskap när behoven aktualiseras.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
55
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
56
I dagens Sverige är det ideella organisationer som gör de största insatserna
för dessa glömda medborgare, dvs. för hemlösa f.d. mentalpatienter.
Slutsatsen är uppenbar: Det behövs ett nytänkande inom vård och omsorg
för att den enskildes behov skall kunna sättas i centrum och för att kunna
garantera vård och omsorg i tid. Förändringar är nödvändiga!
Mot den bakgrunden hälsas regeringsförklaringens signaler om en bred
översyn av sjukvårdens organisation och finansiering med stor tillfredsstäl-
lelse. Detsamma gäller vårdbidraget och beskedet om att handikapputred-
ningens förslag i allt väsentligt skall genomföras. Det är bra, Bo Könberg,
att allt detta skall göras!
En ökad samordning mellan sjukvård och sjukförsäkring kan ge grund för
en förnyelse av sjukvårdens finansieringsreformer. I det sammanhanget är
det särskilt viktigt att förutsättningarna att införa en allmän obligatorisk
sjukvårdsföräkring prövas.
En sådan reform är enligt min mening ett bra sätt att tillförsäkra patienten
en reell valfrihet, dvs. att pengarna följer patienten. För att klara detta måste
man skilja på huvudmännens roller som finansiär och producent.
Monopolsituationen måste brytas, inte enbart organiseras om. Finansie-
ringsansvaret måste bli sammanhållet och skilt från verksamhetsansvaret.
Huvudmannaskapet, i bemärkelsen ansvaret för att erforderliga resurser
finns, skall vara sammanhållet. Verksamheten, däremot, skall kunna bedri-
vas av många olika vårdgivare.
Det är de äldres och de sjukas villkor som skall forma vården och omsor-
gen. Det ligger en stor trygghet i att kunna utöva ett eget val, och det kräver
en ändrad syn på vad som ligger i begreppet huvudmannaskap. I dag betyder
det att landstinget och kommunen finansierar och i egen regi producerar
vård eller omsorg. Huvudmannaskapet borde i stället ses som ett yttersta
ansvar för att alla har tillgång til) nödvändig vård eller omsorg. Men verk-
samheten skall kunna bedrivas av många olika vårdgivare på lika villkor.
Med utgångspunkt från ett system med gemensam finansiering bör i stället
utbetalningen av det offentliga stödet i betydligt högre grad följa de val som
individerna själva gör i egenskap av konsumenter av sociala tjänster.
Ett självklart inslag i en politik för avreglering av den offentliga sektorn är
att bidragsvillkor m.m. utformas så att de uppmuntrar tillkomsten av privata
alternativ. Vi vill därför att enskilda alternativ inom exempelvis barnomsorg,
sjukvård, äldreomsorg m.m - och även utbildningsområdet - skall få samma
ekonomiska villkor som kommunala alternativ.
Detta leder inte bara till mer konkurrens och ökad valfrihet, utan öppnar
också för nyföretagande inom ett brett område av tjänster där småföretag
bör ha särskilt stora möjligheter att kunna vara med och tillfredsställa konsu-
menternas framtida behov och önskemål.
För dem som är verksamma inom vård -och omsorgssektorn innebär före-
komsten av alternativ både att möjligheterna att starta eget blir avsevärt
större och att de som förblir anställda får flera arbetsgivare att välja mellan.
Erfarenhetsmässigt leder det också till en positiv utveckling av arbetsvillko-
ren.
Vård och omsorg måste kunna bedrivas av många olika vårdgivare. En-
skild och offentlig verksamhet bör komplettera varandra i ett konkurrensför-
hållande. Med ökad konkurrens om patienterna följer också högre kvalitet
på vård och omsorg. Alla vårdgivare måste ges möjlighet att bedriva sin
verksamhet på likvärdiga och rättvisa villkor. Det avgörande steget är såle-
des att bryta vårdmonopolet. Då skapar vi förutsättningar för en reell valfri-
het, och då kommer den enskilde patienten och dennes behov att sättas i
centrum.
Anf. 63 ULLA ORRING (fp):
Herr talman! För oss liberaler är utgångspunkten alla människors lika
värde. Därför bygger vi in i begreppet välfärdsstaten värderingar om solida-
ritet, medmänsklighet och viljan att gemensamt lösa problem.
Vi lever under vår levnadscykel under olika betingelser med olika behov.
För dem som exempelvis är handikappade, födda med skador eller senare
under livet råkat ut för skador som leder till livslångt handikapp, behövs sär-
skilda insatser. Det är den grupp vi liberaler kallar ”de glömda”.
Välfärdsstaten är i dag utsatt för flera hot - inte minst ekonomiska. Men
vi måste i vårt land gemensamt lösa dessa frågor och tillsammans ta hand om
dem som tillfälligt eller mer långsiktigt behöver hjälp och stöd. Inte minst
handikapputredningen visar på flera och eftersatta behov under årens lopp.
Jag är glad över att regeringen prioriterar handikappfrågorna. Statsrådet
Könberg har utvecklat hur regeringen skall gå till väga.
Jag tänkte i mitt anförande uppehålla mig mer vid frågan om barnen och
de äldre.
Herr talman! Det har av tradition ansetts att barn har skydd genom sin
familjetillhörighet. Det är också först under vårt århundrade som skydd av
barn har blivit reglerat i lag. Förbud mot aga tillkom så sent som på 70-talet,
och jag minns mycket väl den upprörda debatt som föregick det beslutet.
Många ifrågasatte behovet.
Vi vet att många föräldrar inte klarar av att bära ansvaret för sina barn.
Upprörande fall av barnmisshandel och sexuella övergrepp har förekommit.
När barn far illa finns oftast brottslighet och missbruk med i bilden. Vi kan
inte helt förlita oss på att andra skall ta hand om problemen. Myndigheterna
har självklart sitt ansvar. Men vi måste också som medmänniskor våga ställa
upp för varandra. Det behövs mer civilkurage i vårt svenska samhälle.
Jag tänker på barnen i missbrukarfamiljerna. Det måste finnas ett nätverk
omkring dessa, förutom de insatser som stat och kommun gör. Många barn
i dessa familjer tvingas att ta ett vuxenansvar de inte är mogna för.
Uppgiften för den alkoholkommission som regeringen nu tillsatt blir där-
för av stor betydelse. Regeringen har visat att man på allvar vill ta itu med
den kräftsvulst i vårt samhälle som missbruket utgör. Om inte missbruket
stävjas blir barnen framtidens förlorare.
De kanske mest utsatta barnen är dock de som utsätts för sexuella över-
grepp. Kanske har också socialtjänsten hittills i alltför liten omfattning upp-
märksammat de utsatta barnens behov. Vad beror det på att dubbelt så
många barn, nio barn, dödades förra året, mot fyra fem barn per år under
80-talet? Är det enbart en tillfällighet? Regeringen har därför gett socialsty-
relsen i uppdrag att utforma och genomföra ett åtgärdsprogram. En skärp-
ning är nödvändig.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
57
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
58
Folkpartiet liberalernas gamla krav om en barnombudsman blir nu verk-
lighet, och posten kommer att inrättas senare i år.
Vårt syfte måste alltid vara att stärka barnens rätt och ställning både nu
och inför framtiden. Alla barn är våra barn - även flyktingbarnen.
Herr talman! Regeringen har med handlingskraft under de månader som
förevarit sedan regeringsskiftet lyft fram familjernas rätt till valfrihet och
självbestämmande. Den nya familjepolitiken med liberala förtecken ger fa-
miljerna en rejäl valmöjlighet. Vi slår vakt om en barnomsorg med god kva-
litet utanför hemmet, men också ökade ekonomiska möjligheter för den som
önskar stanna hemma för att sköta barnen. Detta sker nu stegvis, först med
tillåtelse för fri etablering inom barnomsorgen. Lex Pysslingen har nu av-
skaffats, trots långvarigt socialdemokratiskt motstånd. Äntligen bryts mot-
ståndet! Det visar sig också nu att en rad fristående daghem växer upp runt
om i vårt land. Nästa steg blir ett bättre ekonomiskt stöd för att öka barnfa-
miljernas valfrihet. Det stödet får genomföras när vi får råd.
För en tid sedan stod det i en tidningsrubrik att de äldre blir fler än väntat -
igen! Det lät nästan som ett hot.
Hur länge skall vi i västvärlden och i vårt eget land fortsätta med att för-
neka ålderdomen? För oss liberaler är det självklart att de äldre skall ha
samma möjligheter till ett rikt liv som de yngre. Kunskap, erfarenhet och
visdom kan väl inte utgöra en belastning för samhället?
Det var därför en upplevelse för några av oss i socialutskottet att få besöka
Motala och chefsöverläkare Barbro Beck-Friis, som i ordets rätta bemär-
kelse erbjöd en fungerande lasarettsanknuten hemsjukvård.
Här har patienterna, de äldre och andra svårt sjuka människor som annars
varit hänvisade enbart till sjukhusvården, nu ett alternativ med vistelse i det
egna hemmet och service dygnet runt. Baltzargården ger också gravt senilde-
menta patienter en mänsklig tillvaro.
Från liberalt håll tror vi också att husläkarsystemets utbyggnad i landet
även kommer de äldre till godo.
Herr talman! Vaije människa är unik och har rätt att vara oberoende, att
själv få bestämma över sitt liv. Det är en liberal grundtanke. Vi vill vara med
och utforma välfärdsstatens socialpolitik i den andan - också med mer liv till
åren för de äldre!
Anf. 64 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Centern har varit med om att bygga den generella välfärds-
politiken. Den slår vi vakt om. Alla människor måste tillförsäkras en grund-
läggande social ekonomisk trygghet samt ha likvärdiga möjligheter att ut-
vecklas som individer. Stat och kommun har ansvaret för att denna grund-
trygghet och likvärdighet tillgodoses i hela landet.
Vi anser från centerns sida att grundtrygghetsprincipen i ökad utsträck-
ning bör användas inom socialförsäkringssystemet. Basnivåerna måste höjas
och maximibeloppen hållas tillbaka. Utöver grundtryggheten skall det finnas
goda förhållanden för individuellt försäkringsskydd. När de aviserade för-
ändringarna i sjukförsäkringssystemet genomförs är det nödvändigt att tillse
att ett högkostnadsskydd införs som skyddar de oftast sjuka. Det är även
viktigt att utvecklingen noga följs så att människorna inte slås ut av de ökade
påfrestningarna. Klyftorna i samhället som vi sett öka de senaste åren måste
hejdas. Det viktigaste är naturligtvis att ha ett arbete som gör det möjligt att
bygga upp ett personligt sparande, som en buffert att användas vid tillfälliga
sjukdomar.
Att komma till rätta med de långa sjukskrivningarna innebär den bästa
besparingen både för den enskilde och för samhället. Arbetsskadeförsäk-
ringen är en av de försäkringar som vi helt tappat kontrollen över och som
starkt bidragit till alltför långa sjukskrivningsperioder.
Herr talman! Att förändra i de stora transfereringssystemen för att åstad-
komma besparingar och slå fast att arbete måste löna sig, väcker protester
från den nuvarande oppositionen. Vissa av systemen har närmast betraktats
som heliga för den samlade arbetarrörelsen, och man har av den anledningen
avstått från att förändra inriktningen i systemens fördelning. Ett överutnytt-
jande har blivit följden. Ett sådant exempel är nuvarande arbetsskadeför-
säkring. Centerpartiet drev i mitten av 80-talet kravet på en förändring av
denna försäkringsform. Den ändrade rättspraxisen har med nuvarande bifall
till anmälda arbetsskador inneslutit alltfler sjukdomar som tvivelsutan inte
enbart är arbetsberoende.
En stor del av dessa fall är kvinnor som redan tidigt blivit offer för den
allenarådande uppfattningen att samhället skall stå för barnomsorgen, me-
dan kvinnornas valfrihet har bestått i heltidsarbete. De frustrationssjukdo-
mar som vi kallar arbetsskador har inte belysts i tillräcklig omfattning. Vi
har en tekniskt god arbetsmiljö, betydligt mer anpassad än i de flesta andra
länder. Kvinnorna hjälps ej av detta. Tyvärr har man från socialdemokrater-
nas sida inte förstått detta samband. Det är familjerna som blivit de stora
förlorarna med den hittills förda politiken. Nu har vi en regering som tar
krafttag för att ändra detta förhållande.
En höjning av grundpensionen är nödvändig för att skydda de sämst
ställda pensionärerna. I den gruppen återfinns en mycket stor andel kvinnor.
I det framtida pensionssystemet måste kvinnornas pensionssituation beak-
tas. Genom en grundpension erhålls den grundtrygghet som vi från centern
eftersträvar.
Statsbidraget till barnomsorg bör fördelas direkt till föräldrarna i form av
en vårdnadsersättning lika till alla barn. Föräldrarna spenderar vårdnadser-
sättningen på den typ av barnomsorg de själva önskar. Det är därför, efter
krav från centern, som regeringen nu i budgetförslaget föreslår att man un-
der mandatperioden skall ta ett första steg mot vårdnadsersättning lika för
alla barn.
Genom de ökade anslagen för att komma till rätta med köerna i sjukvår-
den samt vårdgarantin kommer vissa grupper av vårdsökande att erhålla
vård utan lång väntan. I det sammanhanget får de vårdbehov som finns inom
exempelvis psykiatrin och reumatologin inte glömmas bort.
I den förändringsprocess som nu förekommer inom sjukvården är det vik-
tigt att övrig sjukvårdspersonals kompetens tas till vara. Det gäller inte minst
att det förebyggande arbetet utvecklas. Det gäller barnmorskor, distrikts-
sköterskor och skolsköterskor/skolläkare.
Ansvaret för de äldres vård och omsorg får inte hamna mellan två stolar.
ÄDEL-reformens genomförande har skapat nya problem. Vi måste följa
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
59
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
60
den utvecklingen med stort intresse. Ensamhet och sjukdom är de stora giss-
len för äldregenerationen.
Välfärden i Sverige har byggts upp i generella system och i stor utsträck-
ning enligt den s.k. inkomstbortfallsprincipen. Det har givit medborgarna en
närmast heltäckande trygghet för inkomsten, exempelvis vid sjukdom och
ålderdom och i en rad andra situationer. Det har säkerligen bidragit till en
hög förvärvsfrekvens i Sverige men också till att de som av olika skäl står
utanför arbetslivet i de flesta fall har ett svagt försäkringsskydd.
Ett annat problem med inkomstbortfallsprincipen är att den medverkar
till ett högt skattetryck och en hög offentlig utgiftsandel i förhållande till den
totala ekonomin. I många fall är dessutom förmånerna indexerade till infla-
tionen, dvs. de offentliga utgifterna stiger automatiskt, vilket också håller
uppe skattetryck och utgiftsandel, samtidigt som det medför sämre förutsätt-
ningar att nedbringa inflationen. I och med ett högt offentligt sparande mins-
kar också utrymmet för det enskilda hushållssparandet och därmed möjlig-
heterna för medborgarna att skaffa sig en ekonomisk buffert.
Herr talman! Den senaste tidens debatt rörande svensk alkoholpolitik och
de restriktioner som vi utnyttjar för att hålla alkoholkonsumtionen på en låg
nivå inger en stark oro. Vi har ett riksdagsbeslut om en sänkt alkoholkon-
sumtion med 25 % fram till år 2000. Det målet finns det ingen anledning att
ändra på. För att nå det målet krävs ytterligare insatser. Då kan man inte
bara plötsligt ändra de regler som i dag omger alkoholhanteringen. Den
största besparingen för svensk sjukvård består i en sänkt alkoholkonsumtion
och minskat tobaksbruk.
Inriktningen på socialpolitiken är att välfärden måste under de kommande
åren komma alla som behöver den till del.
Anf. 65 JERZY EINHORN (kds):
Herr talman! Befolkningen har en rad förväntningar på riksdagen. Det är
vår uppgift att skapa ramar för ordnade relationer mellan oss, landets invå-
nare, och med andra länder. Vi skall se till att det finns domstolar, polis,
armé, vägar, svenska ambassader utomlands, stabil valuta. Vi förväntas
dessutom skydda de svaga i vårt samhälle, och detta är den främsta etiska
dimensionen i riksdagens uppgift.
Vi har många svaga grupper: lågavlönade, handikappade, barn, grupper
av kvinnor, trångbodda, arbetslösa. Alla dessa försvaras av någon, ofta av
en intresseorganisation som anställer ombudsmän, ekonomer och pressekre-
terare. Dessa bevakar och tydliggör, bl.a. för media, när någon av våra för-
måner hotas av försämring.
Vi har villaägarnas och hyresgästernas föreningar. Vi har facket, skattebe-
talarnas, arbetsgivarnas och aktieägarnas föreningar. Vi har studenternas,
båtägarnas och bilägarnas föreningar - det finns många fler. Ett hot om att
bilda ett bilägarnas parti hindrade införande av biltullar i Stockholm. Men
de svagaste i vårt samhälle, de svårt och långvarigt sjuka, de mycket gamla,
kan inte organisera sig. Ingen för deras talan.
Fram till år 2000 ökar antalet 85-åringar med 40 %. Vi har ingen bered-
skap för detta, trots att vi vet ganska exakt vilka krav på hemsjukvård, lång-
vård, ålderdomshem och akutsjukvård detta medför.
Riksdagen måste försvara våra gamla och svårt sjuka, trots att de inte or-
kar delta i debatten och bilda en intresseorganisation som kan skapa opinion
och tvinga oss att göra det.
Vi måste göra det därför att detta gäller oss själva och våra närmaste. Fler-
talet av oss som lever i Sverige kommer att bli gamla, och flertalet kommer
att dö den långsamma döden. Vi skall inte inbilla oss att kommande genera-
tioner kommer att behandla oss bättre än vad vi behandlar våra gamla.
Det är vår skyldighet att göra det därför att dagens gamla och ingen annan
byggde upp vår välfärd. Men framför allt måste vi göra det därför att för-
svara de svagaste är en av riksdagens mest grundläggande skyldigheter, och
det finns inga svagare än de svårt sjuka och de mycket gamla.
Det är därför bra att regeringen framhöll redan i sin förklaring att den är
starkt medveten om de växande problemen inom sjukvården och omsorgen.
Att förbättra och förändra vården blir en av dess viktigaste uppgifter. Det är
utmärkt att regeringen aviserade en större översyn av sjukvårdens organisa-
tion och finansiering. Regeringen lovade i sin förklaring att arbetet med att
skapa värdiga villkor för gamla och sjuka skall intensifieras.
Vår regering hade mycket att stå i under sin första höst. Det är beklagligt
att detta fördröjde den aviserade översynen. Jag har förstått att en genom-
gripande översyn av sjukvårdens organisation och finansiering kommer att
initieras inom kort, och jag vill till statsrådet Bo Könberg uttala min djupa
tillfredsställelse över detta.
Det är min förhoppning att den frågan inte skall behöva politiseras och
helst lösas långsiktigt, kanske rent av över parti- och blockgränser.
Anf. 66 LEIF BERGDAHL (nyd):
Herr talmanlFram till den 1 januari 1970 arbetade landets provinsialläkare
och sjukhusläkare med prestationsersättning. Detta system innebar att läka-
rens lön förutom en relativt låg fast grundlön var avhängig av vad denne pre-
sterade på sin mottagning. Man fick betalt för sin insats, dels beroende på
hur många patienter man behandlade, dels beroende på vilka åtgärder man
utförde. Patienten betalade på den tiden mellan 10 och 60 kr. och hämtade
därefter ut 75 % av det erlagda beloppet hos försäkringskassan.
Det föreligger ingen säker statistik på antalet patienter som en provinsial-
läkare behandlade per mottagningsdag på den tiden. Intervjuer med flera
läkare verksamma då, inkl, mina egna erfarenheter, visar att det i regel rörde
sig om 30-40 patienter per dag, mot dagens siffra 6-10 patienter. Det finns
t.o.m. uppgifter om läkare i den öppna vården som bara har 2-3 patienter
per mottagningsdag.
I riksdagsrevisorernas senaste rapport beskrivs att en privatisering av en
vårdcentral, jag vill minnas att det var i Västerås, genast hade som effekt att
antalet behandlade patienter per doktor och dag ökade från 9,5 till 20.
Ett annat exempel som jag känner till själv: Ett distrikt i Norrland sköttes
1967 av en läkare, som hade ca 40 patientbesök per dag. I detta distrikt finns
det i dag fem distriktsläkartjänster. Ändå har befolkningen halverats genom
utflyttning. Väntetiderna har dessutom ökat. Tidigare var väntetiden ett par
dagar för icke akuta fall. I dag är den ett par veckor.
Det är lika illa ställt med de polikliniska operationerna. Många typer av
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
61
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
sådana operationer, exempelvis operationer för åderbråck, kom efter 1970
att utföras på patienter som var inlagda, i stället för polikliniskt, som tidi-
gare. Kostnaderna blev mångfalt större, ofta tiodubblade.
Nu skall ni inte tolka mitt anförande som att jag talar för att läkarna skall
ha mera betalt, vilket man gärna vill göra på vissa håll. Om det vore så skulle
Läkarförbundet ställa upp och propagera för prestationsersättning. Det gör
inte Läkarförbundet. Det är många läkare som tycker att det är bra som det
är nu. De har 6-7 patienter på en dag. De har lugn och ro, kan sitta och
dricka kaffe och prata med varandra. Läkarförbundet driver inte denna
fråga förutom i ett speciellt fall, och det gäller husläkarna. Där har man, san-
nolikt efter vår artikel i våras, börjat diskutera en viss form av prestationser-
sättning. De vill ha 30 % som prestationsersättning och 70 % som fast lön.
Den reform som genomdrevs den 1 januari 1970 skedde trots mycket kraf-
tiga protester från läkarkåren. Motiveringen i propositionen, 1969:125, var
att man skulle få ett radikalt förenklat ersättningssystem. I stället för att pa-
tienterna skulle behöva gå till sjukkassan och hämta ut återbäring fick de nu
betala ett enhetsbelopp på 7 kr. direkt vid besöket, därav namnet sjukro-
norsreformen. Enligt uppgift skulle man spara 15 miljoner i administrativa
kostnader.
Kostnaderna för den öppna sjukvården i dag är i storleksordningen
20 miljarder per år. Genom bl.a. denna reform har kostnaderna fördubblats.
Ett besök hos en privatpraktiserande kirurg kostar i snitt 300-350 kr. På en
kirurgmottagning i den öppna vården vid våra offentliga sjukhus kostar ex-
akt samma åtgärd 1 100-1 200 kr., beroende på vilken kategori sjukhuset hör
till, om det är ett länsdelssjukhus eller ett regionsjukhus osv. Det är alltså
tre gånger dyrare att få samma åtgärd utförd i den offentliga sjukvården.
En behandling utförd inom folktandvården kostar bara 40 % mer än
samma behandling på en privatpraktik. Man skall då observera att tandlä-
karna har kvar en prestationsersättning. Kostnaderna för samma åtgärd
inom den öppna sjukvården känner man inte till, men den är minst 100 %
högre än inom den privata vården i dag.
Socialdemokraterna genomdrev sjukronorsreformen 1969, dvs. under det
år då Fidel Castro och Che Guevara var hjältar för många i vårt land. De
kanske fortfarande är det för en del. Under röda fanor tågade för första
gången detta år socialdemokrater och kommunister tillsammans. I den revo-
lutionära yra som härskade då socialiserade man den öppna sjukvården. Nå-
gonting skulle ju socialiseras, när man nu inte kunde eller vågade socialisera
banker och näringsliv. Motståndet mot reformen var kompakt från läkarnas
sida. Men genom en massiv massmediakampanj kombinerad med att skatte-
myndigheterna granskade samtliga offentligt anställda läkare knäcktes mot-
ståndet effektivt.
Andra västeuropeiska länder har inte varit så oförståndiga som vi har varit
i Sverige. De har kvar prestationsersättning inom den öppna offentliga sjuk-
vården. T.o.m. ungrarna hade kvar den ersättningen på den tiden landet
styrdes av kommunister.
Antalet behandlade patienter inom den öppna vården är betydligt högre
i Japan, Frankrike, Tyskland, Schweiz och Holland. Jag skulle föreslå Bo
62
Könberg att man tittar på mitt förslag om återinförande av prestationsersätt-
ning.
Anf. 67 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Frågan om hur vi organiserar sjukvården och hur vi betalar
personalen, där läkarna naturligtvis är viktiga, har betydelse för vilken sjuk-
vård vi får och hur mycket valuta vi får för skattepengarna. Jag tror dock att
man bör föra en något mer nyanserad diskussion om detta än Leif Bergdahl
gör med de räkneexempel som han tog upp.
Jag tror också att man på flera håll behöver mera av prestationsersättning,
i första hand kanske på kliniker m.fl. som bedriver verksamhet. På flera håll
i landet, bl.a. i det landsting som ligger närmast Riksdagshuset, pågår nu
sådana försök, som Leif Bergdahl väl vet. För flera av de kirurgiska speciali-
teterna i Stockholms läns landsting kommer man detta år att ha en ordning
där kliniken egentligen inte har någon egen budget, utan får resurser efter
hur många operationer som genomförs. Jag är ganska övertygad om att de
försöken kommer att leda till en kraftigt ökad produktivitet. Det är ett bra
sätt att se till att vi får mer valuta för skattepengarna.
Vad gäller andra delar av sjukvården - jag tänker då i första hand på hus-
läkarssystemet - är jag inte alls övertygad om att detta är en bra modell. Vi
kommer att ha husläkare här i landet, men inte i akt och mening att dessa
skall få så många besök som möjligt, utan meningen är att besöken skall vara
ett sätt för människor att få hjälp att bibehålla eller återställa hälsan.
Det är mycket stora skillnader mellan hur ofta människor går till doktorn
i olika länder. Jag tror att Leif Bergdahl känner till detta. Det finns nivåer
på 13-14 besök om året i något av de länder som Leif Bergdahl nämnde som
ett föredöme. Det finns också länder där nivån är som i Sverige, 2,5-3 besök
per år. Det finns ingenting som tyder på att hälsan skulle var 5-6 gånger
bättre i de länder där människor går till doktorn varje månad i stället för en
gång i kvartalet.
Det är därför jag själv, Läkarförbundet och många andra har föreslagit att
husläkarna i huvudsak skall få betalt efter hur många patienter de har ansvar
för och i mindre utsträckning efter hur många besök som görs. Det är också
den ordning som finns exempelvis i Storbritannien, där man ju har lång erfa-
renhet av husläkarsystemet. Där är utvecklingen nu, sedan 1989, att man har
utökat den andel som utgör ersättning per patient och minskat den andel
som är prestationsersättning.
Den fråga som väcks av Leif Bergdahl är mycket väsentlig för hur vi skall
få ut så mycket som möjligt för våra skattepengar i sjukvården. Men diskus-
sionen kan föras något mer nyanserat än Leif Bergdahl gjorde.
Anf. 68 LEIF BERGDAHL (nyd) replik:
Herr talman! Jag tackar Bo Könberg för detta svar. Jag hann inte förut
referera de försök som har utförts på min klinik, thoraxkirurgikliniken på
Karolinska sjukhuset. Där införde man 1991 i januari ett bonussystem.
Normalt görs 900 öppna hjärtoperationer per år. Man gjorde upp med
olika personalkategorier att om ytterligare 125 hjärtoperationer gjordes
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
63
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
64
skulle alla få 5 % extra lön. Det innebär att anställda inom alla kategorier
kommer att få 5 % extra i februari i år, från professorer till vaktmästare.
Vad hände då? Jo, i stället för att göra 125 extra operationer gjorde man
211 extra operationer. Man bjöd landstinget på 86 extra operationer. Hur
gick då detta till? Blev det mycket bråk mellan olika personalkategorier?
Nej, tvärtom visade det sig att det blev mycket god sammanhållning mellan
olika grupper. Alla ville producera mycket, och det blev ett mycket gott för-
hållande mellan intensiwårdsavdelning och kirurgklinik.
Som ni vet har det varit ganska mycket bråk på den här kliniken tidigare.
Jag vill inte plädera för att läkarna skall ha förtroendet, utan jag vill att saken
skall diskuteras och utredas och att man skall införa systemet för samtliga
patientkategorier. I det husläkarförslag som Läkarförbundet har framlagt in-
går ju att 30 % skall vara prestationsersättning. Jag tror att vi skall ligga nå-
gonstans där - helst skall det kanske vara något mer i prestationsersättning.
Vi har nog en uppfattning som är likartad Bo Könbergs. Största delen skall
vara en fast ersättning, men det skall finnas en morot. - När det gäller tandlä-
karna är ungefär 30 % av lönen prestationsersättning i dag.
Anf. 69 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Under slutet av Leif Bergdahls inlägg fick jag en känsla av
att min begäran om replik möjligen var överflödig, eftersom Leif Bergdahl i
huvudsak instämde i min bedömning att vi nog skall ha olika typer av ersätt-
ningssystem, exempelvis för opererande kliniker och för husläkare. Om det
sedan skall vara 80-20, som jag har föreslagit i något sammanhang, eller om
det skall vara 70-30 som Läkarförbundet föreslog i januari i fjol eller en an-
nan storleksordning kanske vi inte skall uppehålla kammaren med i dag. Vi
lär få anledning att återkomma till detta i samband med att regeringen fram-
lägger förslag för riksdagen på husläkarområdet under innevarande år.
Anf. 70 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag vill börja med att peka på att jag tycker att den borger-
liga regeringen har kommit med flera förslag till förbättringar på det sociala
området. Det gäller exempelvis kompensationen till ensamförälder för skat-
tereduktionen och aviserandet av förbättringar för föräldrar till handikap-
pade barn - de skall få ATP-grundande inkomst och vårdbidrag, och mer-
kostnader skall räknas med. Regeringen är också villig att gå vidare med
större insatser för arbetshandikappade och har för avsikt att genomföra han-
dikapputredningens förslag. Allt detta tycker jag är utmärkt.
Men det finns en baksida, och den är att det på så många andra områden
sker nedskärningar som inte på långt när kan kompenseras genom de här
goda förslagen, som förhoppningsvis kommer att genomföras.
Låt mig redovisa några av de försämringar som jag och mitt parti tycker
är allvarligast. Jag börjar med barnen - de står mig nära. Därvidlag tycker
jag att den försenade höjningen av barnbidraget är allvarlig i en tid när var-
dagsekonomin för de stora grupperna av vårt folk blir sämre. Jag förstår inte
varför man skall vänta med denna höjning - den behövs nu.
Att man inte vill förlänga föräldraförsäkringen tycker jag också är märk-
ligt. Regeringen har uttalat starka önskemål om att göra tillvaron bättre för
barnen och talat om att det skall finnas möjlighet för föräldrarna att umgås
mera med sina barn. Trots detta vill man i varje fall inte i dag ha en förläng-
ning av föräldraledigheten. Mitt parti önskar en förlängning, till att börja
med till 13 månader. Man kan finansiera detta, så att det inte blir en massa
nya utgifter, genom att sänka taket för dem som nu har de allra högsta föräld-
rapenningarna. Det är ett sätt att få till stånd en sådan här förlängning utan
att det kostar mer pengar.
Vi har också förslag om att den havandeskapsersättning som man i dag i
vissa fall kan få innan barnet föds skall kunna utgå utan att man för den skull
får kortare föräldraledighet. Det är ju så i dag att kvinnor som har tunga
jobb och väntar barn faktiskt blir nekade havandeskapspenning, och man
blir i stället tvungen att ta ut sin föräldrapenning i förskott. Vi vet att det är
oerhört få kvinnor som vill göra detta och minska den tid som de kan vara
hemma med sina barn. Alltså tycker vi att den möjlighet som jag har nämnt
skall finnas.
När det gäller sjukpenningen tycker vi att man skall återställa den nivå
som förelåg tidigare. I fråga om karensdagarna anser jag naturligtvis att det
är bra att regeringen inte lyssnar för mycket på SAF och således inte vänder
kappan efter vad SAF anser. Jag utgår från att ingen regering kommer att ta
hänsyn till vad enbart en intressegrupp i vårt land anser. Men i det här fallet
tycker jag således att man inte skall lyssna på SAF utan på de många arbets-
tagare som har framfört kritik mot införande av karensdagar. Detta är inte
ens ett lönsamt förslag.
Vidare har jag svårt att förstå varför man skall minska möjligheten för
människor att gå till tandläkare. Många upplever i dag att kostnaden är för
hög.
Det är bra om högkostnadsskyddet för läkemedel och för besök i sjukvår-
den hålls väldigt lågt. Däremot kan det vara högt initialt för dem av oss som
sällan behöver gå till doktorn.
Jag talade om handikappade och sade att det finns positiva förslag. Trots
detta vill jag hävda att det för de handikappade totalt sett är tveksamt om
det blir någon vinst, eftersom det finns risk för tidigare utslagning genom
hårdare sjukskrivningsregler. Vidare blir det neddragning av folkbildnings-
anslag som handikapporganisationer i hög grad är beroende av. Ännu har vi
inte sett hur man skall finansiera genomförandet av handikapputredningens
förslag.
När det gäller förtidspensionärer och ålderspensionärer är det mitt partis
uppfattning att man på allvar måste höja storleken på de lägsta pensionerna.
Det är till större delen kvinnor som har dessa, och vi vill börja med att höja
pensionstillskottet med 450 kr. i månaden. Vi undrar om inte löntagarfon-
derna vore ett utmärkt medel för att bl.a. finansiera det här. Det finns
mycket som löntagarfonderna kan användas till i stället för att man, som det
finns förslag om, pytsar ut pengarna till allmänheten utan att rikta dem dit
där behoven är störst.
Naturligtvis har vi tänkt på deltidspensionerna. Det är ett svårt problem
att regeringen i dagarna aviserat att man inte ens tänker låta dem som fyller
60 år i år få använda sig av möjligheten till deltidspension. Endast en liten
grupp av befolkningen uppbär deltidspensioner, men för dem som har möj-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m. m.
5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 63
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
66
lighet att få sådana gör de stor nytta. Alternativet är för många att totalt stiga
av från arbetslivet. När det gäller just deltidspensioner i olika former - jag
tänker nu inte bara på den konkreta deltidspensionen utan också på garanti-
pensioner och annat - vet vi att det är kvinnor som arbetar deltid och som i
hög grad är beroende av bra ersättningar.
Jag vill alltså fråga regeringen varför man på en rad områden vill med-
verka till dessa försämringar, när man samtidigt säger sig vilja förbättra sjuk-
vård och sociala villkor.
Till Ny Demokrati vill jag säga att jag undrar vad för slags oppositionsparti
ni egentligen utgör, eftersom ni - såvitt jag kan förstå - i den här debatten
inte på någon punkt har velat tala om hur ni går emot regeringen. Tandvår-
den har tidigare aviserats, men hittills har verklig opposition som sagt lyst
med sin frånvaro.
Anf. 71 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det skall bli intressant att lyssna på fortsättningen av Eva
Zetterbergs inlägg, eftersom vänsterpartiet nu vädjar till Ny Demokrati att
det partiet skall opponera mera. Vi får väl se vad den samlade oppositionen
kommer att föreslå på de här områdena som engagerar Eva Zetterberg.
Först och främst vill jag säga att jag naturligtvis är tacksam för att det finns
någon inom oppositionen som observerar de många goda förslag som finns i
regeringens budgetproposition, trots det svåra ekonomiska läget. Jag är upp-
riktigt glad över att Eva Zetterberg tog upp detta, även om det i och för sig
skedde som avstamp för kritik mot regeringen för andra saker. Men icke
desto mindre är jag glad över att de positiva sakerna observerades.
När det gäller återstoden av Eva Zetterbergs inlägg är jag litet förbryllad
över att hon i likhet med Birgitta Dahl så totalt bortsåg från att det finns vissa
smärre - för att uttrycka det försiktigt - ekonomiska problem i Sverige. När
Eva Zetterberg undrar varför regeringen kan hitta på sådana saker som att
inte i år höja barnbidragen, att inte i år förlänga föräldraersättningen eller
att inte i år införa en havandeskapsersättning - något som inte finns för när-
varande - vill jag säga att det för Eva Zetterbergs del naturligtvis sker helt
frikopplat från den värld som finns utanför denna kammares väggar.
Och då Eva Zetterberg går vidare och föreslår att man skall återinföra de
gamla reglerna för sjukförsäkringen före den 1 mars, så gör hon det i ett läge
där massmedia uppger att den förändringen skulle ha sparat 5 å 6 miljarder
kronor. Omvänt innebär vänsterpartiets förslag på den här punkten att man
lastar på sig utgifter i samma storleksordning, utöver de ekonomiska pro-
blem som finns i dagsläget.
Eva Zetterberg protesterar förstås också mot vad som föreslagits när det
gäller karensdagarna. Hon säger vidare att det är viktigt att vi skall ha ett
lågt högkostnadsskydd. Jag tror att regeringen har gjort vad den kunnat för
att tillmötesgå detta önskemål genom att högkostnadsskyddet, efter det att
i två år legat stilla på 1 500 kr., nu enligt förslag för nästa år höjs med bara
100 kr., alltså till 1 600 kr. Det är en medveten satsning på en fördelningspoli-
tiskt bra profil, dvs. att de som är sjuka mycket inte skall drabbas med mer
än med det beloppet.
När det gäller ålderspensionärerna och önskemålet om att höja grundpen-
sionerna vet alla i denna kammare att det är en mycket dyr reform. Pensions-
beredningen beräknade kostnaderna för en av de tänkbara modellerna till
mellan 10 och 12 miljarder kronor per år. Detta ville Eva Zetterberg finan-
siera via löntagarfonderna. Jag vill därför informera kammaren om att lönta-
garfonderna i dagsläget uppgår till i storleksordningen 20 miljarder. De
skulle inte räcka särskilt länge om de skulle användas till löpande konsum-
tion, vilket Eva Zetterberg föreslår.
Man kan möjligen säga att det bara är en liten del av arbetstagarna som
använder möjligheten till delpension, men regeringens förslag på den här
punkten innebär samtidigt efter fyra fem år en årlig besparing på bort emot
2 miljarder kronor. Det tycker inte jag är att förakta.
Anf. 72 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Jag skulle inte klaga till regeringen om man genomgående
gjorde stora besparingar för att, som man säger, få fart på Sverige. Jag och
alla andra i denna kammare vet emellertid att man samtidigt medger stora
lättnader för andra grupper. Ni har föreslagit, och det är antaget, sänkt för-
mögenhetsskatt och en rad andra åtgärder som visar att man faktiskt är villig
till omfördelning och att se till att inte alla får det sämre. Det finns således
resurser att ta av om man vill prioritera på ett annat sätt.
Det finns möjligheter att finansiera pensioner via löntagarfonder. Vårt
parti har anvisat samma väg som man har använt beträffande föräldrapen-
ningen. Om det inte finns andra pengar att tillgå skulle man kunna sänka
pensionerna för dem som har den högsta pensionen. Man skulle t.ex. kunna
sätta taket vid 185 000, för att på så sätt minska de stora skillnader som i dag
finns mellan olika pensionärsgrupper.
Avslutningsvis vill jag tala om för Bo Könberg att jag dagligen får samtal
från människor i min närmiljö som säger att de är intresserade av systemför-
ändringar men att de aldrig kunde ana vidden av de förändringar och försäm-
ringar som regeringen är villig att ge sig in på. Det är något som övergår
verklighetens människor och som de aldrig hade kunnat föreställa sig.
Anf. 73 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! De skattesänkningar som regeringen har föreslagit har dis-
kuterats många gånger i kammaren, och jag tror att det skedde så sent som
i går. Även jag har berört dem litet grand i dag. Bakgrunden är fortfarande
densamma. Vi tror att vi på det viset kan få fart på Sveriges ekonomi. Vi är
övertygade om att det är en mycket mera framkomlig väg än den som man
anvisar från vänsterpartiets eller för den delen även från socialdemokrater-
nas sida. Om vi får fart på Sveriges ekonomi får det vida större betydelse
för de svagaste i vårt samhälle än de mest långtgående fördelningspolitiska
ambitioner som vänsterpartiet eller något annat parti skulle vilja redovisa.
Detta är bakgrunden till åtgärderna.
Det är ingen hemlighet att de partier som ingår i regeringen avsåg att ex-
empelvis ta bort förmögenhetsskatten på arbetande kapital i småföretag.
Det redovisade de nuvarande regeringspartierna på många olika sätt före
valdagen. I det fallet är det dessutom så glädjande att vänsterpartiet - till
skillnad från socialdemokraterna såvitt jag förstår - stöder förslaget. Det ty-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
67
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
68
der på en begynnande tillväxt i analysförmåga och konkretition på dessa om-
råden.
Man kan naturligtvis sänka det s.k. taket i våra socialförsäkringssystem.
Man kan göra det inom sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen. Man kan
också göra det på pensionsområdet, vilket Eva Zetterberg föreslog. Men det
innebär naturligtvis att man tar långtgående steg bort från ett avgiftsfinansie-
rat system, där exempelvis pensionen är ett slags uppskjuten lön, och går
över till en mera renodlad skattemodell med skattekvot med alla de nackde-
lar som skattekilar har. För min del är jag övertygad om att även detta kom-
mer att få negativa effekter på tillväxten, även om det kan kännas behagligt
att tala om det i en riksdagsdebatt som denna.
Anf. 74 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Utrymmet i en replik tycker jag inte tillåter att man fortsät-
ter debatten om hur tillväxten skall ske i detta land. Jag vill bara konstatera
att vi har olika uppfattningar när det t.ex. gäller förmögenhetsskatten. Där-
emot är det helt riktigt som Bo Könberg påpekar, att mitt parti har ställt sig
positivt till att ta bort skatten på arbetande kapital. Det tror jag är en riktig
väg.
Men jag vill återigen hävda att jag tror att det är viktigt att utjämna skillna-
derna i olika socialförsäkringssystem. Jag har uppfattat det som om folkpar-
tiet i valrörelsen var intresserat av detta på ett annat område. Man lade fram
ett förslag om en barnpeng på 125 000 för föräldrarna till ett nyfött barn.
Jag tycker att det visar att folkpartiet tidigare varit intresserat av en större
utjämning i socialförsäkringssystemet. Jag uppfattar således inte att vänster-
partiet är ensamt om detta. Det tar naturligtvis tid att genomföra ett sådant
system. Man måste noga tänka igenom var gränsen skall sättas och hur det
skall gå till. När det gäller föräldrapenning är det t.ex. viktigt att papporna,
som vi vill skall ta ut föräldraledighet, inte avstår från detta. Jag tror att vi
måste jobba vidare med den här tanken, när det gäller både pensioner och
föräldraförsäkring.
Anf. 75 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Eva Zetterberg har helt riktigt uppfattat att mitt parti, folk-
partiet liberalerna, i valrörelsen presenterade ett förslag inom föräldraför-
säkringens område som innebär att man inte fullföljer principen om in-
komstbortfall. När vi har diskuterat dessa frågor i partiet har vi funnit att det
är viktigt att ha inkomstbortfallsprincipen inom sjukförsäkringen, arbetslös-
hetsförsäkringen och pensionssystemet. Individerna skall skyddas mot det
inkomstbortfall som orsakas av sjukdom eller arbetslöshet eller uppstår på
grund av att man har uppnått hög ålder. Däremot tycker vi att skälen för att
upprätthålla inkomstbortfallsprincipen inom föräldraförsäkringen är mycket
svagare.
Jag anser att det finns två argument som talar för att man inte kan se på
inkomstbortfallsprincipen på samma sätt inom samtliga de fyra systemen.
Skillnaden mellan olika människor som får barn tidigt, kanske i tjugoårsål-
dern, är mera slumpmässig än skillnaden under resten av livet. Det är en
slump om man är studerande och bara blir berättigad till 60 kr. om dagen
eller om man har hunnit ut i yrkeslivet och fått den högsta inkomsten som
kvalificerar en till 600 kr. om dagen. Dessutom föder människor ibland mer
än ett barn. Reglerna säger att man får bibehålla de gamla förmånerna om
man föder ytterligare ett barn inom två och ett halvt år. Skulle barnet födas
efter två år, sex månader och en dag faller man ned på grundnivån. Jag säger
inte att man måste resonera såsom jag själv gör nu, men jag vill peka på att
det finns skäl att se på föräldraförsäkringen på ett annat sätt än på de tre
övriga försäkringarna.
Andre vice talmannen anmälde att Eva Zetterberg anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 76 JOHAN BROHULT (nyd) replik:
Herr talman! Jag fick frågan om när vårt parti avser att stödja den sittande
regeringen, när vi avser att stödja socialdemokraterna och när vi tänker op-
ponera oss. Jag framhåller att vi inte tänker opponera oss för opponerandets
egen skull. Vi kommer endast att göra det i de fall då vi tycker att vi har något
att komma med. Som ni säkerligen har noterat stöder vi oftare regeringen än
den socialistiska oppositionen, men det sker långt ifrån alltid. Vi tycker inte
att regeringen alltid har rätt och att socialdemokraterna alltid har fel. Det
har faktiskt hänt att vi har gjort tvärtom.
Jag vill naturligtvis inte föregripa vad som komma skall, utan jag vill se
vad man har kommit fram till i utskottsarbetet innan jag säger för mycket
och knyter upp oss. Det finns ett par viktiga frågor där vi kommer att disku-
tera med socialdemokraterna.
Det gäller nu sjukvården. I frågan om barnbidraget tyckte vi i vårt parti
att det låg mycket i vad socialdemokraterna och vänsterpartiet ansåg och att
man skulle kunna genomföra detta. Det hände emellertid något på det eko-
nomiska planet som vi inte kunde överblicka. 1 miljard medförde att räntan
gick upp 6 %. Vi blev tvungna att anpassa oss till verkligheten.
En annan fråga i vilken vi måste ta hänsyn till om vi måste göra en analys
av vad som är bra och dåligt, är frågan om karensdagarna. Vi var tidigare
inne på att införa två karensdagar. Nu föreligger en mängd utredningar om
att man kanske inte sparar några pengar. Min partichef har därför sagt i in-
tervjuer att vi förbehåller oss rätten att när det här materialet är presenterat
göra en ekonomisk kalkyl. Sedan skall vi återkomma och ta ställning i frå-
gan. Det tycker jag är ett riktigt sätt att se på detta. Man måste först räkna
ut vilken vinst man gör, och sedan väga den mot eventuella nackdelar innan
man tar ställning.
Då det gäller prestationsersättningarna verkar det som om regeringen och
vårt parti är på ungefär samma våglängd. Där avvaktar vi vad arbetet i ut-
skotten ger vid handen. Det blir samma sak med de motioner jag har disku-
terat här i kammaren. Vi får se vad utskotten kommer fram till innan vi tar
ställning till vilket alternativ vi skall stödja. Förhoppningsvis kan vi t.o.m. få
breda majoriteter för en hel del av dessa förslag.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
69
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
70
Anf. 77 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Jag kan då med intresse konstatera att Ny Demokrati inte
på någon konkret punkt i dag har invändning mot regeringens förslag. Jag
tackar för den upplysningen.
Anf. 78 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Herr talman, värderade åhörare! 1990-talet har redan visat på stora för-
ändringar både i vårt land och utomlands. Ett exempel på det är att planeko-
nomin fallit samman i det ena landet efter det andra. Marknadsekonomin
införs i allt fler länder. Det är bra. Men det är viktigt att samtidigt se svaghe-
terna i denna utveckling. En sund marknadsekonomi förutsätter en gemen-
sam etisk grund, där personligt ansvarstagande och hederlighet betonas.
Den svage får inte komma i kläm. En marknadsekonomi utan etiska ramar
klarar inte att fördela resurserna på rätt sätt. Försöker man bortse från
denna del av verkligheten lurar man sig själv och når inte den samhällsge-
menskap man strävar efter.
Som kristdemokrater har vi därför gång på gång tagit som utgångspunkt
att forma en politik som slår vakt om människovärdet. Den kristna männi-
skosynen ger människan ett absolut och lika värde och samtidigt ett stort
och förpliktande ansvar. Det innebär en garanti för den enskilda individens
personliga rättigheter och därmed också ett oförbehållsamt skydd mot alla
former av övergrepp och diskriminering. Vi anser att det är av största vikt
att hela människans livssituation uppmärksammas. Samhället måste ha som
målsättning att sträcka sig över de materiella behoven.
Ungdomsproblemen är kända i den allmänna debatten. Det är ett begrepp
som kan inrymma alla tänkbara negativa samhällsföreteelser. Detta är tra-
giskt och ett sammanbrott för de ideal som fanns bakom begreppet folkhem
och välfärdssamhälle. Något i välfärdsbygget har gått snett. Om ritningarna
från 60- och 70-talets socialpolitiska debatt haft en hållfasthet, hade vi inte
behövt uppleva de problem vi har i dag. Men dessa ritningar var alltför kol-
lektivistiska och glömde eller förnekade kanske den enskilda människans
icke-materiella behov. Verkligheten är i dag att vi har stora sociala problem -
kanske är de mer omfattande än tidigare.
Barn och ungdomar liksom många vuxna far illa. Frågan är nu vilka åtgär-
der som skall sättas in för att undvika utslagning bland barn och ungdomar.
Vi kristdemokrater har gång på gång betonat hur viktigt det är att ge barn
och ungdomar trygghet. I ett industrialiserat högteknologiskt samhälle är
detta en vara som är svår att mäta, det är jag medveten om. Trots det är den
lika livsnödvändig.
Ett samhälles välfärd bygger inte i första hand på ekonomisk utveckling
och på att tillgodose materiella behov. Välfärden har sin grund i trygga och
fungerande hemmiljöer. Denna grundsyn finns också deklarerad i den nya
regeringsförklaringen, och det är en bra grund för Sveriges framtid.
Föräldrarnas ansvar och betydelsen av en bra föräldrakontakt måste lyftas
upp till en politiskt tung fråga. Den är tung därför att den är avgörande för
hela samhällets utveckling och livskvaliteten hos de enskilda individerna.
Herr talman! Den materialistiska åskådning som hitintills rått fick en rad
svenska kulturarbetare att reagera. Astrid Lindgren, Maria Gripe, Hans Al-
fredsson, Barbro Lindgren och Staffan Götestam skrev bl.a. ett öppet brev
till Sveriges politiker för knappt ett år sedan, ett brev riktat till oss om bar-
nen, välfärden och gatuvåldet. Brevet inleddes med frågan: Föder vi barnen
för att lämna dem ifrån oss? Detta är en fråga som det bland politiker under
lång tid har varit tabu att ställa, men det är en fråga som har ett stort berätti-
gande om man menar allvar med att ge innehåll i begrepp som folkhem och
välfärd.
I det öppna brevet till Sveriges politiker från dessa kulturarbetare konsta-
terar man rakt på sak att kärlek och trygghet är vår livsnödvändigaste nä-
ringskälla. I reell mening har konstaterandet en politisk dimension som i vårt
land undervärderats under flera årtionden.
Alla barn har rätt att känna kärlek och trygghet. Samhället måste ekono-
miskt och opinionsmässigt ge föräldrarna chansen att vara barnens trygghet
under uppväxtåren. För alla som erkänner familjens betydelse för samhäl-
let - och vi blir allt fler just nu - är det naturligt att lyfta fram föräldrarna
som barnens allra viktigaste normbildare.
Herr talman, tack för ordet.
Anf. 79 DORIS HÅVIK (s):
Herr talman! Jag änvände en god del av gårdagen till att läsa karensdags-
debatten som ägde rum här i riksdagen den 26 maj 1982. Det var en intres-
sant läsning, och den ledde till att jag tänker ta upp den frågan här i dag.
När man nu aviserar två karensdagar i sjukförsäkringen, vilka är det då
som drabbas? Det är först och främst det arbetande folket - industriarbe-
tare, byggnadsarbetare, livsmedelsarbetare och kvinnor i vården, både inom
sjukvård och barnomsorg. De har mer utsatta arbetsplatser än vad tjänste-
män och andra grupper har. Det kommer att bli dyrt och bekymmersamt för
dem.
Jag har svårt att förstå motivet till karensdagar. Det nuvarande sjuklöne-
systemets införande innebär en minskning av kostnaderna med i runda tal 5
miljarder. Detta nya system ger under 2 miljarder.
Syftet kan väl ändå inte vara kostnaderna? Dessutom kommer landsting
och kommuner som arbetsgivare att drabbas av höjda avgifter och minskade
skatteinkomster. Har man beräknat detta? För de två dagar som det inte ut-
går någon ersättning alls blir det inte heller något skatteavdrag från försäk-
ringskassan.
Vi har dessutom ett åtagande i ILO nr 121, där Sverige för övrigt en gång
var initiativtagare till att den internationella lagstiftningen kom till stånd.
Där står klart och tydligt att vid arbetsskada skall ersättning utgå från skade-
dagen och varje dag därefter med minst två tredjedelar av inkomstbortfallet.
Jag har låtit mig berättas att statssekreteraren försöker att finna vägar att
kunna följa denna konvention genom att utge högre ersättning efteråt, så att
man kommer upp till samma belopp. Men det är fortfarande ett brott mot
konventionen.
Jag frågar mig också hur man skall göra med de avtalsförhandlingar som
kommer till stånd efter Rehnbergsavtalet. Man har talat om detta från folk-
partiet. Ett tidigare recept har varit att arbetsgivare som ger en högre avtals-
ersättning än vad som avsetts skall drabbas av högre arbetsgivaravgift. Skill-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
71
|
Prot. 1991/92:63 13 februari 1992 |
naden mellan detta förslag i den folkpartistiska motionen och förbud mot |
förbud.
|
Allmänpolitisk |
Den soppa som uppstår på arbetsmarknaden när ingen vill ha karensdagar |
|
Socialpolitik m.m. |
få klara ut. Oroar inte det som kan hända? Om man tar bort sjuklönen inne- Egenföretagarna skall också ha karensdagar. Då höjs avgifterna för dem Att jag har engagerat mig så i denna fråga beror på att jag den 26 maj stod Man vill gärna jämföra Sverige med Tyskland i många avseenden, åtmin- De politiker som jag förra veckan talade med i Europarådet har böljat Anf. 80 Statsrådet BO KÖNBERG (fp): Herr talman! Ett av de problem som regeringen har ärvt är följderna av Det stämmer att det var en debatt i riksdagen i maj 1982, tydligen den 26 Det fanns länge inom socialdemokratin ett stort motstånd mot att ens nå- I den livliga studiecirkelverksamhet som utbröt inom den socialdemokra- |
|
72 |
tiska riksdagsgruppen efter en av räntechockerna, kom man fram till att man |
ändå skulle sänka ersättningen inom sjukförsäkringen de första dagarna. Jag
minns tidningsreferat där Doris Håvik konstaterade att det var mycket kons-
tigt att hon inte fått några protester efter detta. Det tycker jag var litet avslö-
jande i den meningen att det visar på vilken verklighetsbild som ledande so-
cialdemokrater har burit med sig. Det fanns en hygglig folklig acceptans för
förändringar på det här området.
Jag skall till sist beröra invändningarna. Det lät på Doris Håvik som om
en besparing på ett par miljarder var så liten att den behövde man inte bry
sig om. Jag delar inte den uppfattningen. Dessutom kommer besparingen på
karensdagarna att vara av den storleksordningen som regeringen förutskick-
ade i finansplanen, dvs. någonstans mellan 4,5 och 5 miljarder. Detta får vi
anledning att återkomma till i samband med att propositionen med utförliga
beräkningar överlämnas till riksdagen.
Det stämmer att det finns en konvention inom ILO som handlar om ka-
rensdagar i arbetskadeförsäkringen. Eftersom den konventionen gäller,
kommer naturligtvis inte regeringen att lägga fram förslag som går emot kon-
ventionen.
Doris Håvik tog till min förvåning upp det danska exemplet. Den myten
trodde jag var ordentligt punkterad efter att ha valsat runt några veckor i
svenska massmedia. Sanningen är att de kortvariga sjukfallen minskade när
danskarna införde en karensdag år 1983. Efter det att de tog bort en karens-
dag år 1987 steg antalet. Det är litet förbryllande att Doris Håvik ansåg sig
vinna något med att ta upp just det exemplet.
Det stämmer att det finns länder i Europa som inte har karensdagar, ex-
empelvis Tyskland. Flera av dem har i likhet med Tyskland mycket långa
arbetsgivarperioder, och det vet Doris Håvik. I Tyskland har man sedan bör-
jan av 1970-talet haft en arbetsgivarperiod, dvs. med sjuklön från arbetsgiva-
ren, som är så lång som sex veckor. Jag är inte övertygad om att det är bra
att ha så långa perioder när det gäller möjligheten för människor av olika
slag att få anställning på arbetsplatser. Men låt oss först pröva de två veckor
vi har.
Anf. 81 DORIS HÅVIK (s) replik:
Herr talman! Låt mig omedelbart gå in på det danska systemet. När man
varit hemma med karensdagar visade det sig att de tidigare fallen av kort
sjukfrånvaro blev längre. Man stannade hemma längre, och det blev därige-
nom ökade kostnader. Jag har haft kontakt med företrädarna i Danmark och
fått detta bekräftat. Därför ändrade man systemet och tog bort karensdagen.
När det gäller kostnader inom socialförsäkringen, Bo Könberg, borde ni
ägna mycket stor tid åt fallen med lång sjukfrånvaro. Det är där de stora
kostnaderna ligger. För en arbetsgivare är det mycket angeläget att man får
ner antalet korttidsfall. Det är då man saknas på arbetsplatsen. När den lång-
tidsjuke kommer tillbaka är den personen närmast till besvär, eftersom han
redan är avförd ur rullorna. Där finns pengar att hämta. 15 -20 % av kostna-
derna är fall av kort sjukfrånvaro, och ca 80 % är fall av lång sjukfrånvaro.
Där bör vi sätta in stötarna.
Detta med karensdagar ligger djupt i folksjälen. Det kommer att bli en
storm när det blir nya löneförhandlingar efter Rehnbergsavtalet, som har
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m. m.
73
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
74
inneburit en dämpning av kostnaderna. Det kommer att bli stora svårigheter
under avtalsförhandlingarna, och det är Bo Könberg lika medveten om som
jag. Det oroar. Skapa inte större oro än vad som är nödvändigt!
Anf. 82 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Först återigen till frågan om Danmark. Eftersom uppgifter
cirkulerar omkring tog jag mig orådet före att be riksförsäkringsverket att
tala med sina danska kolleger, budgetdepartementet m.fl., och undersöka
om det var sant som påstods, nämligen att danskar var helt annorlunda än
andra människor på det viset att de skulle reagera helt tvärtemot på ekono-
miska incitament. Den rapport vi fick efter ett tag visade att det inte var så.
Danskar var ungefär som vanliga människor. Är det så att Doris Håvik inte
tror på vad jag säger, kan hon bl.a. i sin egenskap av styrelseledamot i riks-
försäkringsverket be verkets internationella sekretariat att berätta om sina
erfarenheter från Danmark.
Tror hon inte heller på dem kan hon gå till den rapport om utvecklingen i
fråga om sjukfrånvaron som beställdes av det danska socialministeriet 1985
och vars första del publicerades 1986.1 denna rapport drar man bl.a. slutsat-
sen att om man skulle avskaffa den karensdag man införde för några år se-
dan, skulle kostnaden belöpa sig till mellan 2,3 och 2,7 miljarder danska kro-
nor för samfundet i sin helhet i 1985 års danska löneläge. Kanske kan vi
slippa det danska exemplet i den fortsatta debatten annat än som ett argu-
ment för karensdagarna och inte mot.
Doris Håvik har fel på den punkten. Däremot har hon helt rätt i att det är
en oerhört angelägen uppgift att försöka göra något åt de långvariga sjukfal-
len. Jag har dock litet svårt att se vad det är i karensdagarna som gör att man
inte också skulle kunna ägna sig åt de långvariga sjukfallen. Det låter på
Doris Håvik som om detta vore två alternativ: antingen inför man karensda-
gar i Sverige, eller också engagerar man sig för korta och långa sjukfall. Jag
ser det inte som alternativ, utan regeringen ägnar sig åt bägge frågorna.
Vi gör detta bl.a. genom att vi som opposition har drivit fram den sjuklön
vi har infört från årsskiftet och som ökar arbetsgivarnas intresse för förhål-
landena på arbetsplatsen. Vi gör det genom att vi har stött förslagen om re-
habiliteringsansvar för arbetsgivarna och genom att i årets budgetproposi-
tion föreslå en ökning från 500 milj.kr till 700 milj.kr. av försäkringskassor-
nas anslag för inköp av tjänster för rehabilitering av framför allt dem som
riskerar att bli långtidssjukskrivna. Vi gör det också genom att ändra den
arbetsskadeförsäkring som driver in många människor i långtidsfrånvaro och
i förtida pension.
Anf. 83 DORIS HÅVIK (s) replik:
Herr talman! Varför är detta med karensdagar så angeläget? Jag påstår att
det kommer att bli en besparing på ungefär 2 miljarder, och Bo Könberg
påstår att det kommer att bli en besparing på 4 miljarder. Men i dagens läge
med en sänkning av ersättningen för de tre första dagarna, rör det sig i runda
siffror om 5,9 miljarder. Varför är ni då angelägna om att få en mindre bespa-
ring än vad ni har i det system som nu finns?
Jag skulle också vilja ta upp en annan sak. Människor som arbetar t.ex. i
livsmedelsindustrin, inom sjukvården och på daghem kan inte gå till arbetet
när de är förkylda och när de sprider infektioner, utan de måste stanna
hemma. Dessa människor drabbas hårt av systemet med karensdagar. De
har inte ett öre i ersättning. Om man däremot t.ex. arbetar i riksdagen eller
på ett kontor har man betydligt lättare att gå till sitt arbete. En byggnadsar-
betare går inte ut på ett bygge om han har feber, men det kan man göra på
andra ställen.
Jag varnar för karensdagarna och tar den debatten i samband med avtals-
rörelsen. Jag tror faktiskt, med den kännedom jag har om Bo Könberg, att
denna oro finns också hos honom. Det kan nämligen bli en explosion och
stora bekymmer på arbetsmarknaden.
Varför är karensdagarna så angelägna? Jag hade för inte så länge sedan ett
samtal med SKF:s koncernchef, som sade: Varför skall vi ha karensdagar?
Det är ingen angelägenhet för oss. Det finns inte på dollar-området, det finns
inte på D-mark-området, och det finns inte heller på yen-området. Det är ju
på detta sätt de har sina affärer upplagda.
Just därför vill jag uppmana Bo Könberg att kasta detta förslag - som jag
tror ännu så länge bara existerar i form av en skiss - i papperskorgen. Det är
ett mycket gott råd från en - som Bo Könberg välvilligt har sagt - erfaren
socialpolitiker.
Anf. 84 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag har varit litet förbryllad över att just en så erfaren social-
försäkringspolitiker som Doris Håvik har varit så kategorisk i sitt avvisande
av det kloka förslaget om två karensdagar. Nu har jag fått uppenbarat varför
det är så. Doris Håvik har nämligen totalt missuppfattat de ekonomiska kal-
kylerna på det här området. Doris Håvik tror att regeringen avser att föreslå
att det system som nu finns och som hittills har sparat 5 eller 6 miljarder
kronor skall ersättas med ett system som i stället sparar 4,7 miljarder - eller
enligt Doris Håvik 2 miljarder.
Så är det förstås inte, utan de ekonomiska kalkylerna handlar om att vi
skall göra ytterligare en besparing utöver den som har infriats under 1991 och
böljan av 1992 på - som det anges i budgetpropositionen och finansplanen -
någonstans mellan 4,5 miljarder och 5 miljarder. Om detta var anledningen
till att Doris Håvik var emot karensdagarna kan hon nu ansluta sig till försla-
get på den punkten. Hon kan vara fullständigt lugn - det är inte fråga om att
vi skall införa karensdagar och minska skatteinkomsterna, utan det är fråga
om att införa karensdagar och minska budgetunderskottet jämfört med vad
det annars skulle ha blivit.
Det finns förstås olika uppfattningar om karensdagarna. Det finns många
inom arbetsgivarvärlden som i stället tycker att vi skulle ta hem motsvarande
pengar genom att sänka ersättningen under en mycket längre tid. Det har
framförts förslag om att i stället för två karensdagar ha en nedsatt ersättning
till 65 % under två veckor; det är ungefär vad som behövs om man skall få
in samma belopp.
Mitt och regeringens mycket bestämda besked på den punkten är att det
är avsevärt mycket bättre fördelningspolitiskt - vad beträffar fördelningen
mellan människor av olika slag och med olika problem - att ha två karensda-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m. m.
75
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
76
gar, som en mycket stor del av befolkningen får vara med och betala, än att
sänka ersättningen under tvåveckorsperioder, som en mycket liten del av be-
folkningen kommer att få betala.
På den punkten tänker vi hövligt lyssna men inte ta råd av dem som i nä-
ringslivstidningar och på andra håll föreslår att vi för tvåveckorsperioder
skall sänka ersättningen bed till kanske två tredjedelar om dagen. Vi har,
som jag nämnde nyss, valt två karensdagar därför att det är en besparings-
form som ger mycket i statskassan och som är någorlunda jämnt fördelad
över alla dem som är sjuka då och då.
Herr talman! I den offentliga debatt som har förts - i dag och tidigare -
har jag inte sett några förslag till besparingar som ger ungefär lika mycket.
Jag vet inte om Doris Håvik har några sådana reserver; i så fall kan vi väl
diskutera dem. Med det material vi i dag har till hands är det emellertid all-
deles klart att karensdagsförslaget är ett bra förslag, och det kommer att pre-
senteras för riksdagen under detta år för att genomföras från den 1 januari
1993.
Andre vice talmannen anmälde att Doris Håvik anhållit att till protokollet
få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 85 ALWA WENNERLUND (kds):
Herr talman! Den deklaration om rättigheter för psykiskt utvecklings-
störda som FN antog 1972 slår fast att utvecklingsstörda skall ha adekvat me-
dicinsk behandling, träning och utbildning för att kunna uppnå optimal ut-
veckling och funktion. Deklarationen poängterar därmed rättigheten till bra
medicinsk vård liksom till bra personlig social omvårdnad.
År 1989 antogs i riksdagen en lag som säger att alla vårdhem och special-
sjukhus skall läggas ner till förmån för integrerat boende. Beslutet var i hög
grad i linje med den ideologi som dominerat all officiell beskrivning av såväl
handikappades som äldres situation under de senaste årtiondena.
Normalitet och integration har varit de dominerande principerna under de
senaste årtiondenas vårdplanering. Det har sagts att psykiskt handikappade
skall kunna leva ett helt normalt liv som alla andra och integreras i samhället.
Till följd av detta har många psykiskt handikappade patienter slussats ut
från sin invanda och trygga miljö, ofta från lantligt belägna vårdhem till små
stadslägenheter med få mänskliga kontakter.
För de minst störda patienterna har detta naturligtvis utan tvivel lett till
en bättre livskvalitet, eftersom deras egen kapacitet kommit mera till sin
rätt. Ett sådant boende är därför utmärkt för många och bör naturligtvis all-
tid tas i övervägande när det gäller boendebeslut.
Men alla är inte lika, och det gäller psykiskt utvecklingsstörda lika väl som
oss andra. För inte så få av de övriga betyder emellertid förändringen en iso-
lering, kanske en ångestmättad otrygghet, avsaknad av sysselsättning och
brist på sociala kontakter. Beteendeegenheter, manier, tvångshandlingar,
tilläggshandikapp och andra svårigheter kan orsaka att integrerat boende
blir ohållbart i längden och kan vålla stora problem för dessa patienter. Ett
annat problem utöver tidigare nämnda är att dessa patienter också drabbas
av vräkning från bostaden. Även redan planerad behandling och träning kan
vara svårare att genomföra. Problem uppstår ofta med tröttsamma rutintran-
sporter.
Herr talman! Man kan konstatera att även om patienter i detta läge till
synes lever ett mer ”normalt” liv än tidigare på institution eller vårdhem,
betyder förändringen för en del en klart sänkt livskvalitet.
Det är en nödvändighet att omsorgslagen ändras så att vårdhemmen kan
finnas kvar.
Måttligt stora vårdhem indelade i gruppboende i hemlik miljö är därför en
mycket lämpligare boendeform för dessa människor. Här känner alla
boende och all personal varandra, och det är ett stöd och en trygghet för
alla. Denna grupp har ingen glädje av den mycket höga bostadsstandard som
lagen föreskriver, utan det är andra faktorer som ger hög livskvalitet, såsom
vettig sysselsättning, adekvat medicinsk vård, god omvårdnad, tillgivenhet
och omtänksamhet mellan boende och personal.
Det integrerade boendet syftar också till att ”normalisera” läkarvården,
dvs. att patienterna hänvisas till vårdcentral som alla andra. Det är mycket
begärt att personal inom primärvård och hemtjänst skall kunna ta hand om
utvecklingsstörda på ett bra sätt, eftersom de ofta saknar utbildning och erfa-
renhet när det gäller denna patientgrupp.
Vårdpersonalen måste t.ex. lära sig att vara mycket tydlig, särskilt när det
gäller ordinationer. Det kanske inte räcker att det står på förpackningen hur
ofta en medicin skall tas, utan man måste hitta andra vägar för att övertyga
sig om att patienten förstått ordinationen.
Ofta är patienterna svåra att diagnostisera på grund av annorlunda eller
bristande sjukdomssymptom, som ställer till svårigheter för personal med
ordinär sjukvårdsutbildning. Därför är det inte alls ovanligt att personalen
missar allvarliga sjukdomstillstånd. Detta beror framför allt på att de sed-
vanliga kriterierna för diagnos kan saknas. Det kan faktiskt vara så att man
vid ett benbrott inte känner någon smärta. Förklaringen hänger ihop med
att det ofta föreligger en högre smärttröskel hos dem. Problemet förstärks
också av deras oförmåga att i ord formulera sina upplevelser och känslor.
Vid t.ex. blindtarmsinflammation är ett av de diagnostiska kriterierna -
som alla läkare letar efter - symptomet ”defence”, dvs. det automatiska mus-
kelförsvaret som utvecklas vid kraftig bukhinneretning - en bukmuskelspän-
ning som den sjuke inte kan påverka själv. Detta uteblir ofta hos utvecklings-
störda.
Herr talman! Det skall med kraft påpekas att det är ett måste att satsa på
specialutbildade läkare som kan klara diagnos och behandling av personer
med nämnda svårigheter. Allmänvårdens läkare saknar utbildning och kun-
skap om denna grupp patienter.
Ingen menar att rörelsehandikappade, syn- eller hörselhandikappade pati-
enter skall upphöra att söka specialistläkare för sina speciella medicinska
handikapp. Varför skall förståndshandikappade bli utan sina läkare? Det är
vad som händer de samhällsintegrerade patienter som måste uppsöka vanlig
vårdcentral.
Det är på tiden att vi inser att denna grupp har rätt till - om de själva vill -
ett eget boende integrerat i samhället, men den grupp som inte klarar detta
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
77
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m. m.
78
boende har rätt att få bo i en miljö som präglas av omsorg och trygghet samt
rätt till den specialistvård de behöver och kan kräva i ett civiliserat samhälle.
Anf. 86 INGVAR BJÖRK (s):
Herr talman! I detta mitt anförande tänker jag uteslutande ta upp de han-
dikappades problem och svårigheter.
1989 års handikapputredning konstaterade bl.a. att de handikappade
levde på en alltför låg levnadsnivå. Vi gjorde en undersökning av detta och
såg på tio olika kommuner. Det var kommuner av olika slag som vi tog med
1 vår undersökning. Det var storstad, förortskommuner, mindre landsorts-
kommuner och länshuvudstad.
Av denna undersökning, som gjordes 1989, fann vi att den disponibla in-
komsten varierade avsevärt från kommun till kommun. När vi såg på må-
nadsinkomsterna fann vi att dessa varierade från 3 475 kr. till 4 792 kr., och
när vi sedan såg på årssiffrorna fann vi att dessa varierade från 41 700 kr. i
den ena kommunen till 57 800 kr. i den kommun som låg högst. Det var såle-
des en skillnad på 16 000 kr.
Handikapputredningen drog den slutsatsen att det är olikheterna i kom-
munala bostadsbidrag som slår igenom, men naturligtvis har också skillna-
derna i färdtjänst- och hemtjänstavgifter stor betydelse.
Om man sedan skall se på förhållandena i dag, kan man lämpligen ta Da-
gens Nyhetens artikel den 17 januari 1992 som ett bra exempel. I den arti-
keln tas de kommunala bostadstilläggen upp. Vad som slår varje läsare är
den stora skillnaden mellan olika kommuner. Låt mig ta ett citat i den arti-
keln:
”1 Nynäshamn kan en pensionär få 4 177 kronor i månaden i kommunalt
bostadstillägg. I Dorotea kan man inte få mer än 1 600 kr. En skillnad på
2 577 kr!
Varje kommun utformar sina egna regler för pensionärernas bostadstill-
lägg och skillnader på över 2 000 kr är inte ovanliga.”
I dessa exempel på kommunalt bostadstillägg framstår orimligheterna
klart. Man kan inte ha det på detta sätt längre. Det här innebär ju att samhäl-
let ser till att klasskillnaderna ökar.
Det är min förhoppning att den kommitté som sysslar med denna fråga
skall komma fram till den slutsatsen, att systemet med kommunala bostads-
tillägg skall ersättas med ett statligt bidrag, som ger de människor som har
kommunalt bostadstillägg full täckning för hyreskostnaderna för en tvårums-
lägenhet. Och detta skall ske i hela landet.
Herr talman! Låt mig även ta upp färdtjänsten. Här har handikapputred-
ningen lagt fram ett klart förslag. Man är emot den nuvarande ordningen,
att kommunerna själva bestämmer på vilken nivå avgifterna skall ligga och
hur många resor den enskilde skall få företa.
Kommunernas försämrade ekonomi har gjort att villkoren för färdtjänst
alltmer har försämrats. Låt mig referera vad som sägs om det här i handi-
kapputredningens betänkande Handikapp, Välfärd, Rättvisa.
Det konstateras inledningsvis att den avgift som de färdtjänstberättigade
betalar varierar kraftigt mellan kommunerna. Avgifterna varierar såväl mel-
lan olika typer av avgiftssystem som mellan olika nivåer inom samma system.
Man kan ha en fast avgift oberoende av reslängd eller följa kollektivtrafik-
taxan, men det allra vanligaste är att man betalar en viss procentandel av
taxameterbeloppet. Det kan vara 20 %, 25 % eller ända upp till 30 %.
Det här innebär stora orättvisor mellan människorna, och de orättvisorna
hänger samman med i vilken kommun vederbörande bor. Det kan konstate-
ras att det under 80-talet blivit en allmän höjning av avgifterna till färdtjäns-
ten.
Självfallet yrkar de handikappade på att avgiften på färdtjänst skall vara
lika med avgiften för den sedvanliga kollektivtrafiken. Handikapporganisa-
tionerna har också uttryckt önskemål om mer enhetliga regler inom den
kommunala färdtjänsten och en utvidgning av det geografiska området för
resor.
Här ser man länsfärdtjänst som en bra lösning. I Stockholms län och i Ös-
tergötland har man använt sig av detta system sedan några år tillbaka, och
även en del andra län har följt efter dessa två län. Denna utveckling har de
färdtjänstberättigade följt med tillfredsställelse.
Handikapputredningen har dragit den slutsatsen av utvecklingen att man
uttalar sig för att färdtjänst och resa med övrig kollektivtrafik skall ske med
samma kostnader för den enskilde.
En relativt ny form av kollektivtrafik kallas för servicelinje. Det var i Bo-
rås som man 1983 försökte med en handikappanpassad småbuss. En sådan
buss skall ha lågt insteg, plant golv, rullstolsramp, rullstolsplats och övrig
handikappanpassning så att man kan stiga på och av bekvämt. Det är också
så ordnat att hållplatsavstånden är korta, och körtiderna för bussarna är ord-
nade så att man har tid att hantera rullstolar. Det här var en utmärkt idé, och
många kommuner har följt Borås exempel, vilket är mycket bra.
Men all färdtjänst tar man inte bort med dessa bussar. Det finns fortfa-
rande människor som måste utnyttja den sedvanliga färdtjänsten.
Herr talman! Handikapputredningen avlämnade sitt huvudbetänkande
Handikapp, Välfärd, Rättvisa våren 1991. Vi i utredningen förväntade oss
att betänkandets förslag skulle tas upp i valrörelsen under hösten 1991, och
det gjordes i viss mån.
Jag minns själv mycket väl den torgdebatt i vilken Bengt Westerberg och
Anne Wibble deltog. Det var dagen före valet, och detta valmöte med folk-
partiet sändes även i televisionen. Här fick man klart för sig att Bengt Wes-
terberg, genom Anne Wibbles löfte, bums skulle få pengar till handikappre-
former. Både Bengt Westerberg och Anne Wibble ställde sig bakom de re-
formförslag som handikapputredningen lagt fram.
Vi förväntade oss alltså att i budgetpropositionen få se nya handikappre-
former för ca 3 miljarder kronor. Besvikelsen blev därför stor när vi inte fann
dessa reformer utan i stället Bengt Westerbergs ord om att det kommer re-
former som riksdagen får besluta om nästa år, dvs. reformerna på handi-
kappområdet kommer att träda i kraft först fr.o.m. den 1 juli 1993. Jag och
inte minst mina handikappade vänner blev alltså djupt besvikna över att re-
formerna på handikappområdet får vänta ytterligare ett år.
På de områden jag tagit upp i dag, exempelvis färdtjänst, skulle reformer
ha kunnat komma redan nu och inte skjutits fram ytterligare ett år.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
79
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
Anf. 87 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! När det gäller de kommunala bostadstilläggen tror jag att
Ingvar Björks och min uppfattning ligger relativt nära varandra. Det är
också min mening - folkpartiet har deklarerat den tidigare, även före valet -
att de stora skillnaderna mellan kommunerna inte är rimliga. Däremot tror
jag att Ingvar Björk går en aning för långt när han vill utlova att ingen behö-
ver betala någonting för en lägenhet på två rum och kök. Redan i dag har
man ju ett bottenbelopp på 80 kr. i månaden. Om man inte har mycket gott
om pengar - det har kanske socialdemokraterna - tror jag inte att man skall
förutskicka till landets pensionärer att man förutom att man tänker genom-
föra en utjämning som lyfter upp dem som har det sämst, vilket är min ambi-
tion, också utlovar förbättringar som innebär att det blir en nollkostnad att
ha en modern lägenhet. Vi ligger någorlunda nära varandra på den här punk-
ten, men jag blev litet förbryllad över Ingvar Björks inlägg i den del som
avsåg frågan om handikapputredning och handikappreformer. I det budget-
förslag som har lagts fram föreslås ju en kraftig ekonomisk förbättring för
föräldrar med handikappade barn. Tidigare i dag i denna debatt har en före-
trädare för vänsterpartiet, Eva Zetterberg, komplimenterat regeringen på
denna punkt. Folkpartiet har under en lång rad av år ställt detta krav i denna
sal men fått det nedröstat. På den punkten har det väl, Ingvar Björk, blivit
bättre sedan vi har fått en ny regering.
När det gäller handikapputredningens förslag som skulle innebära en kost-
nad på 2-2,5 miljarder kronor, ja kanske upp till 3 miljarder kronor om man
vill räkna med en mycket hög siffra, har folkpartiet sagt, att om folkpartiet
får någonting att säga till om efter valet, skall utredningens förslag i huvud-
sak genomföras. Så blir nu också fallet. Att det behövs beredningstid som
gör att man inte kan genomföra alla förslagen före den 1 januari 1993 tror
jag inte har väckt så våldsam besvikelse hos många andra än Ingvar Björk.
Det hade sannolikt varit mycket värre om den regering som Ingvar Björk
stött hade blivit återvald.
Anf. 88 INGVAR BJÖRK (s) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja säga till Bo Könberg att jag inte har något
emot att de aviserade reformerna genomförs. Vad jag vände mig emot var
detta att Bengt Westerberg vid ett torgmöte där Anne Wibble deltog någon
dag före valet stod och sade att handikapputredningens förslag skall genom-
föras. Jag tror att fler än j ag fick en känsla av att förslagen skulle genomföras
nu och att det inte skulle dröja till den 1 juli 1993.
Anf. 89 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det är inget fel att vara otålig när det gäller förbättringar
för dem som har det sämst ställt i ett land. Det är en i hög grad respektabel
inställning. Jag noterade också att Ingvar Björk inte kritiserade mitt utta-
lande att det förmodligen blir bättre för de handikappade sedan det blivit en
annan regering än den som Ingvar Björk stödde.
Anf. 90 INGVAR BJÖRK (s) replik:
Herr talman! Jag har, Bo Könberg, varit med i det socialdemokratiska par-
tiet sedan 1949, och jag har under tiden sedan dess märkt en skillnad i fråga
om inställningen till de handikappade. Jag är övertygad om, att hade social-
demokraterna fått fortsätta att regera, hade de säkerligen åstadkommit det-
samma som jag tror folkpartiet eftersträvar.
Anf. 91 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag noterade avslutningen som jag tyckte var tillfredsstäl-
lande ur socialliberal synvinkel. Det var ett slags erkännande för det arbete
som inte minst Bengt Westerberg under årens lopp har lagt ned för att stödja
de handikappade. Jag skall bara en gång till påminna om att folkpartiet i
den här salen under en rad år har föreslagit förbättringar för föräldrar med
handikappade barn. Då fanns det en socialistisk majoritet och förslagen av-
visades. Nu genomförs de.
Andre vice talmannen anmälde att Ingvar Björk anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 92 JAN ANDERSSON (s):
Herr talman! Ett samhälles kvalitet mäts bäst om man ser på hur det be-
handlar de mest utsatta i samhället. Jag tror att det var Olof Palme som en
gång uttryckte sig ungefär på det sättet.
I ett internationellt perspektiv har Sverige lyckats bra när det gäller insat-
ser för de mest utsatta. Här inbegriper jag äldreomsorgen, handikappoliti-
ken, missbrukarvården m.m. Därmed är det inte sagt att allt skulle vara per-
fekt i Sverige. Det finns brister på alla dessa områden. Grunden har varit
den generella välfärdspolitiken, dvs. en politik som inte bara vänder sig till
de svagaste i samhället utan till alla. De länder som har sagt sig värna om de
svagaste och fört en selektiv välfärdspolitik har inte lyckats. Medelklassen
och överklassen som bara har fått betala för systemet har då vänt sig mot
systemet med påföljd att det har blivit en skatterevolution, så att det inte har
blivit några insatser för de sämst ställda. I Sverige har egentligen bara ett
parti förordat en sådan modell, nämligen moderata samlingspartiet. Detta
partis resonemang om rundgången och om att man skall kunna leva på sin
lön, varvid man också vänt sig mot generella insatser som barnbidrag och
annat, har inneburit en attack mot den generella välfärdspolitiken. Man har
förordat ett system av mer selektiv art, ett system som visat sig vara betydligt
mindre framgångsrikt.
Nu talar inte moderaterna bara, nu handlar de. Man är ganska kvick. Ald-
rig har det gjorts så stora ingrepp på så kort tid när det gäller den generella
välfärdspolitiken. Det gäller karensdagarna, delpensionen, bostadspoliti-
ken, utbildningspolitiken, nedskärningarna beträffande komvux och fort-
bildning. Denna politik drabbar utsatta grupper som de handikappade be-
tydligt värre än andra. Så förhåller det sig t.ex. beträffande karensdagarna.
Vi vet att fortbildningen används av de handikappade i större utsträckning
än av andra, eftersom de handikappade är lågutbildade och behöver utbildas
på äldre dagar. På samma sätt är det beträffande bostadspolitiken. Behov
finns av förnyelse i bostadsproduktionen, så att man får billiga, nya och an-
passade lägenheter. Nu välter man det här över ända.
Skillnaden mellan socialdemokraterna och regeringen när det gäller han-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m. m.
6 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 63
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
82
dikappolitiken är tvåfaldig. I valrörelsen lovade vi inte mer än vad vi hade
kunnat hålla, något som Ingvar Björk framhöll. Förvår del har vi aldrig mot-
satt oss handikapputredningens förslag. Både Ingvar Björk och jag sitter
med i handikapputredningen, och vi har lagt fram det förslag som varit ute
på remiss. Som brukligt är låter vi remisstiden löpa.
Vidare har vi finansieringen klar, innan vi försöker genomföra reformer.
Självklart skulle också en socialdemokratisk regering i allt väsentligt ha ge-
nomfört handikapputredningens förslag. Vårdnadsbidraget har för övrigt,
Bo Könberg, inte behandlats av handikapputredningen. Den saken ligger ju
utanför det hela. Men den stora skillnaden är denna: För att göra de här
insatserna skulle vi inte ha gett oss på basen för handikappolitiken i Sverige,
nämligen den generella välfärdspolitiken. Inom handikapporganisationerna
har det ju också börjat storma. Samtliga ordförande har skrivit ett upprop i
vilket man vänder sig mot den ändrade inriktningen av handikappolitiken.
Visst finns det ett behov av riktade åtgärder av den typ som handikapputred-
ningen har föreslagit, men inte på bekostnad av de generella insatserna. Bo
Könberg vet att handikapputredningen har ytterligare ett betänkande, där
de generella insatserna skall behandlas. Det vore kanske klokt att behandla
det hela samlat, eftersom det ena är beroende av det andra. Blir det ytterli-
gare försämringar när det gäller den generella politiken, ökar också behovet
av riktade insatser. Självklart är det så. Man har erfarenhet av detta i andra
länder.
Den allvarligaste nedskärningen är nog den som sker i kommuner och
landsting. Läser man handikapputredningens kartläggningsbetänkande fin-
ner man ju att mycket av det berättigade missnöjet beror på avgiftssätt-
ningen och neddragningar i kommuner och landsting. Det kommer sannolikt
inte att bli bättre under 90-talet med de åtgärder som regeringen har föresla-
git. Tvärtom tror jag att vi har att vänta oss ökade avgifter och sämre service
för bl.a. handikappade.
Jag skall i korthet beröra äldreomsorgen. Vi blev överens med folkpartiet
här i kammaren om äldreomsorgen under 90-talet. Att klara äldreomsorgen
är egentligen den stora utmaningen för kommuner och landsting. Det före-
slogs ytterligare totalt fem miljarder kronor till kommunerna och en halv
miljard till landstingen för att man skulle kunna klara det hela på ett hyfsat
sätt. Nu har förutsättningarna ändrats, inte minst genom regeringens åtgär-
der beträffande just kommuner och landsting. Förutsättningarna att kunna
klara en god äldreomsorg kommer att försämras. Därmed är det inte sagt att
man inte kan lyckas på speciella områden, men det blir svårt. Jag märker att
även folkpartistiska kommunpolitiker inser hur svårt det blir att klara 90-
talets utmaning. Jag tänker på Lennart Rydberg i Stockholm som beträf-
fande förändringen av statsbidragen har vänt sig mot nedskärningarna för
kommunerna.
Anf. 93 STEN SVENSSON (m) replik:
Herr talman! Det är uppenbart att de svårigheter som Jan Andersson be-
klagade sig över i vårt samhälle när det gäller ekonomin har framkallats av
socialdemokraterna själva. Vi har fått ett läge där allt fler har blivit bidrags-
beroende. Nu vänder vi den utvecklingen till sin motsats genom att sänka
skatter och bidrag, så att det blir lättare för människor i gemen att leva på
sin lön sedan skatten blivit betald.
Vi gör prioriteringar som gör det möjligt för oss att klara många stora åta-
ganden som vi har framför oss.
Tidigare i dag har vi tagit upp handikappområdet. Vi har också talat om
de psykiskt störda och vad som kan komma att behövas på det området.
Socialdemokraterna gick i spetsen för att ta bort institutionerna. Jag pe-
kade i mitt anförande på vad det har lett till på äldreomsorgens område. Jag
pekade också på förhållandena för de psykiskt störda. Detta är stora skador
som har vållats av den politik som socialdemokraterna benhårt drev fram till
1988, då de äntligen lyssnade på oppositionens protester och lade om politi-
ken. Men det var för sent. Socialdemokraterna skall fundera över om de inte
själva någon gång har framkallat de svårigheter som de beklagar.
Anf. 94 JAN ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Sten Svensson säger att de borgerliga nu vänder denna ut-
veckling. Har Sten Svensson inte läst Svenska Dagbladet, jag tror att det var
i dag, där man visar hur socialbidragskostnaderna ökar i det borgerligt styrda
Sverige. Och vi har bara sett början. Det blir allt färre, Sten Svensson, som
kan leva på sin lön med den arbetsmarknadspolitik och den ekonomiska po-
litik som den borgerliga regeringen bedriver. De borgerliga vänder inte alls
någon utveckling, de påskyndar en negativ utveckling.
När det gäller äldreomsorgen håller jag med om det som Bengt Wester-
berg sade i går, nämligen att vi i allt väsentligt har en god äldreomsorg i Sve-
rige. Det finns brister, och det har naturligtvis gjorts en del felsatsningar un-
der åren. Men i allt väsentligt har vi en god äldreomsorg. Inte minst med
tanke på den befolkningsprofil som vi har i Sverige, med världens äldsta be-
folkning, har vi klarat detta bra. Nu vänder sig många länder till Sverige för
se hur vi löste de problem under 80-talet som de kommer att drabbas av un-
der 90-talet.
Vad jag nu däremot säger är att förutsättningarna för att kommuner och
landsting under 90-talet skall kunna klara det lika bra som under 80-talet
försämras. Och det blir inte bättre när man drar ned bidragen till kommu-
nerna i en redan besvärlig ekonomisk situation.
Anf. 95 STEN SVENSSON (m) replik:
Herr talman! Om det skall bli något att fördela och om det skall bli möjligt
för oss att finansiera de reformer, bl.a. på handikappområdet, som vi har
sagt att vi skall genomföra, måste vi skapa en ökad tillväxt i samhället. Då
måste vi se till att vi skapar sådana incitament att det blir möjligt att öka
antalet skattebetalare i stället för att ta ut mer av var och en av dem. Vi måste
se till att vi får ökade resurser. Det är först då som vi politiker kan få någon-
ting att fördela.
Beträffande äldreomsorgen talade Jan Andersson om vad den tidigare re-
geringen hade anslagit på detta område. Jag vill bara påminna om att vi i
socialutskottet fick tjata ganska länge om att ett stimulansbidrag till grupp-
boende skulle införas och att de låneregler som skulle underlätta för kommu-
nalmännen att välja mer flexibla och mindre kostnadskrävande lösningar
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
83
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
84
skulle ändras. Det var först när vänsterpartiet anslöt sig till de borgerliga
partierna, som då fick majoritet i kammaren, som beställningen till rege-
ringen gjordes. Och då blev den socialdemokratiska regeringen tvingad att
komma tillbaka till riksdagen med förslag till ett sådant stimulansbidrag. Det
är sanningen bakom socialdemokratins engagemang på detta område.
Anf. 96 JAN ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag är ganska övertygad om att den politik som för närva-
rande bedrivs i landet inte är tillväxtbefrämjande. Hittills har vi inte sett nå-
got som tyder på det. Och jag kan inte se att det är särskilt tillväxtbefräm-
jande när allt fler människor inte kan försörja sig, utan kastas ut i arbetslös-
het.
Den förra regeringen lade fram en proposition på äldreomsorgens område
som innebar just en utökning med 5,5 miljarder. Det som hände i riksdagen
var att vi socialdemokrater och folkpartiet så att säga riktade en del av dessa
5,5 miljarder. Man kan diskutera om det var klokt eller inte. Jag tror att det
var bra just när det gäller gruppboendet att vi åtminstone tillfälligt gjorde
riktade insatser när det gäller den boendeformen, eftersom det saknas så
mycket gruppboende i Sverige. Men i det långa loppet är det naturligtvis de
kommuner som får pengarna som själva skall bestämma om de skall ha
gruppboende, sjukhem, ålderdomshem, osv. Vi är inte de bästa att be-
stämma detta, utan det är kommunerna.
Andre vice talmannen anmälde att Sten Svensson anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 97 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jan Andersson uppehöll sig i slutet av sitt anförande vid hur
bekymmersamt det är ute i kommuner och landsting, och det finns bekym-
mer på flera håll.
Det som var litet förvånansvärt var att Jan Andersson åberopade Lennart
Rydberg, folkpartiets gruppledare i stadshuset i Stockholms stad, på denna
punkt, eftersom de artiklar som Lennart Rydberg har skrivit har handlat om
en annan fråga, nämligen vad som händer i de kommuner i Sverige som
skulle drabbas av ett genomförande av kommunalekonomiska kommitténs
utjämningsförslag, som gäller mellan kommuner och landsting. Enligt tabel-
lerna skulle just Stockholms stad, där Lennart Rydberg är verksam, drabbas
av en förändring motsvarande 2:40 kr. eller 2:50 kr. i kommunalskatt. Detta
har Lennart Rydberg protesterat mot, senast i dagens Dagens Nyheter. Där-
emot har jag inte sett att han har protesterat mot några delar i regeringens
politik. Själva kommittébetänkandet skall ju riksdagen ta ställning till se-
nare.
En skillnad mellan folkpartiet och socialdemokraterna på handikappom-
rådet var tydligen enligt Jan Andersson att man i folkpartiet hade varit för
snabb med att gå ut och tala om att handikapputredningen var bra innan alla
remissvar hade kommit in, till skillnad från Jan Andersson, som har suttit i
utredningen och som vill avvakta remissvaren. Och det är väl bara att er-
känna att vi gjorde det ”felet”.
Det är också sant att förslaget om att förbättra för föräldrar med handi-
kappade barn inte fanns med i handikapputredningen. Däremot, som jag
har sagt tidigare i dag, har det funnits med i motioner från folkpartister i
denna kammare i åratal och röstats ned bl.a. av socialdemokraternas riks-
dagsledamöter, möjligen t.o.m. Jan Andersson själv, det har jag inte kon-
trollerat. Men hans kamrater i riksdagsgruppen har i alla fall tämligen man-
grant röstat mot det förslag som nu föreligger i riksdagen och som jag hoppas
kommer att bifallas under våren.
Herr talman! Vad som är mer bekymmersamt för den framtida diskussio-
nen är att Jan Andersson, samtidigt som han förklarar att han är anhängare
av en generell välfärdspolitik, något som jag också är och har förklarat vid
ett stort antal tillfällen, tydligen har en mycket underlig definition av vad
som är en generell välfärdspolitik. Nu kan man säga att definitionen av ord
inte spelar så stor roll om alla inblandade vet vad orden står för. Men det
brukar underlätta om man menar ungefär samma sak med orden.
Om jag förstod Jan Anderssons inlägg rätt, där han kritiserade och angrep
den nya regeringen, så räknar Jan Andersson i den generella välfärdspoliti-
ken in delpensionssystemet. Hade vi före mitten av 70-talet inte någon gene-
rell välfärdspolitik i Sverige, eftersom vi då inte hade just det pensionssyste-
met, vid sidan av de andra möjligheterna att gå i tidig pension som finns i
Sverige, förtidspension, förtida uttag, osv.? Jan Andersson räknar i den ge-
nerella välfärdspolitiken tydligen in karensdagarna. Den nuvarande självris-
ken med 25 % nedsättning av ersättningen under tre dagar är tydligen fören-
ligt med generell välfärdspolitik, medan två karensdagar i stället och full er-
sättning därefter är oförenligt med en sådan.
Herr talman! Med all respekt för Jan Andersson och kammaren tycker jag
att detta är ett nonsensresonemang, och jag tror knappast att Jan Andersson
vid närmare eftertanke menar det.
Anf. 98 JAN ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Det är sant att Lennart Rydbergs diskussion rör det förslag
som utredningen har lagt fram. Men naturligtvis kan han inte vara opåver-
kad av om den borgerliga regeringen sedan skulle dra in ytterligare miljoner
från Stockholms stad. Det skulle ju få precis samma effekt som utrednings-
förslaget får, nämligen att Stockholm får svårare att klara sin äldreomsorg,
barnomsorg, m.m.
När det gäller skillnaderna mellan socialdemokraterna och folkpartiet be-
träffande den generella välfärdspolitiken, är det alldeles självklart att infö-
randet av karensdagar med de selektiva insatser som måste kopplas till detta
för kroniskt sjuka, handikappade och andra, är ett brott mot den generella
välfärdspolitiken. Även det förslag som vi lade fram är ett brott mot den ge-
nerella välfärdspolitiken. Sedan kan man alltid fråga var gränsen mellan en
god generell välfärdspolitik och en dålig generell välfärdspolitik går.
Vad jag nu kan se av den borgerliga regeringens politik är att man på ett
antal områden förändrar förutsättningarna, t.ex. på skolans område.
Jag såg ett inslag från Malmö där indragningarna nu innebär att man på
vissa skolor tar bort specialundervisningen helt och hållet. Det försämrar ju
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
85
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
86
möjligheterna för ett antal barn att gå i den allmänna skolan och tillgodogöra
sig undervisningen där. Det är ett brott mot den generella välfärdspolitiken.
Om man inte kan skapa bostäder till en hygglig kostnad som är tillgängliga
för handikappade är det också ett brott mot den generella välfärdspolitiken.
Det är den vägen som även folkpartiet nu äntrar.
Jag har sett Bengt Westerbergs artiklar och hört hans debatt med MUF-
ordföranden. Och visst finns det skillnader mellan dem. Men det som oroar
mig är att folkpartiet går samma väg. När det nu görs välbehövliga och rik-
tade insatser för de handikappade sker det på bekostnad av den generella
välfärdspolitiken. Det accepterar inte vi socialdemokrater.
Anf. 99 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag måste komplimentera Jan Andersson för hans förmåga
till läsning och uppfattning av nyanser och att han tycker att det visst finns
skillnader mellan Bengt Westerbergs och moderata ungdomsförbundets syn
på den generella välfärdspolitiken. Det var väl denna debatts, eller möjligen
dessa dagars debatts, främsta ”understatement”.
Den debatt som Jan Andersson hänvisade till var en mycket ideologiskt
präglad debatt, där bägge debattörerna, både Bengt Westerberg och ordfö-
randen i MUF, mycket väl visste vad som var en generell välfärdspolitik och
vad som var en selektiv välfärdspolitik. Den ena stod för det ena, och den
andra stod för det andra.
Herr talman! Det som är litet mer förbryllande med den debatt som jag
och Jan Andersson för är att Jan Andersson har en mycket speciell definition
på generell välfärdspolitik. Den förefaller att innebära att allt som Jan An-
dersson tycker är bra är generell välfärdspolitik, och det andra är det inte.
Så kan man naturligtvis definiera en generell välfärdspolitik, men det under-
lättar inte ett meningsfullt utbyte av tankar människor emellan, och det un-
derlättar inte heller för de människor som om några år skall bestämma om
de skall rösta på Jan Andersson eller mig.
Anf. 100 JAN ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Beträffande den debatt som fanns i Aftonbladet mellan
Bengt Westerberg och MUF-ordföranden vill jag säga att jag ofta tycker om
det som Bengt Westerberg säger. Det sade också Ingvar Carlsson. Men jag
tycker definitivt inte om det som han gör.
Detsamma gäller hans diskussion kring värdet av skattesänkningar för den
ekonomiska tillväxten. Men jag får fråga Bo Könberg: Om indragningar från
kommuner får till följd att det runt om i Sverige blir precis som i Malmö, att
man drar in specialundervisningen - vilket gör att elever med svårigheter får
svårare att följa med i undervisningen om människor med rörelsehinder
inte får anpassade bostäder eller offentliga lokaler som är anpassade, är inte
det ett brott mot den generella välfärdspolitiken? Eller vad är det? Är det
någonting som Bo Könberg tycker är tillfredsställande? Är det en riktig ut-
veckling? Jag tycker inte det.
Anf. 101 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag skall i den här repliken göra mitt sista försök att klargöra
det som jag tycker är den lämpligaste, den bästa och den mest ändamålsen-
liga definitionen på en generell välfärdspolitik. Det är enligt min mening en
välfärdspolitik som innehåller sådana saker som allas tillgång till utbildning,
oavsett föräldrarnas inkomster. Det är allas tillgång till en bra hälso- och
sjukvård, oavsett plånbokens tjocklek. Det är socialförsäkringssystem som
är generella till sin karaktär och i huvudsak bygger på inkomstbortfallsprin-
cipen, något som vi tidigare har diskuterat under detta inslag i debatten.
Däremot tror jag inte att det är så bra om vi för in i definitionen att det
måste finnas lokaler i hela landet som är handikappanpassade för att väl-
färdspolitiken skall vara generell - även om det vore bra om sådana lokaler
fanns. Det är inte heller självklart att man skall ha exakt 1991 års definition
på specialundervisningen för att ett land skall anses ha en generell välfärds-
politik, etc.
Jag trodde att detta var uppenbart. Efter de gånger jag tidigare har hört
Jan Andersson var jag övertygad om att han insåg dessa distinktioner. Det
finns förstås åtgärder som inte är bra i ett land, men som ändå inte är ett
brott mot en generell välfärdspolitik. Nog om detta exercerande.
Vi har de problem vi har i Sverige i dag därför att Jan Anderssons parti-
vänner under 1980-talet, framför allt under 80-talets slut och i början av 90-
talet, haft ansvaret för den ekonomiska politiken. Nu krävs det åtgärder av
olika slag. De vi har föreslagit, som rör de delar som den här debatten hand-
lar om - karensdagar, avskaffande av delpensionen och flera andra icke-po-
pulära saker - rör på intet sätt den generella välfärdspolitiken. Det är det jag
har velat framföra i den här diskussionen.
Andre vice talmannen anmälde att Jan Andersson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 102 PONTUS WIKLUND (kds):
Herr talman! Mycket i svensk sjukvård är bra, men vi bör här i första hand
ta upp sådant som inte är bra, för att ge förutsättningar till förbättringar. Det
har sagts mycket här i dag som jag skulle vilja instämma i, men taletiden är
kort, och jag väljer att behandla några speciella, som jag ser det, mycket
viktiga problem.
I senaste numret av Läkartidningen berättas om en 72-årig man med kro-
niska sjukdomar i hjärta och lungor. Han remitterades till akutsjukhus på
grund av försämring. Han fick behandling på akutmottagningen, blev bättre
och skickades hem efter fyra timmar, delvis därför att det inte fanns plats på
vårdavdelning.
Patienten avled i hemmet dagen efter. Jourläkaren fick varning av hälso-
och sjukvårdens ansvarsnämnd, därför att patienten inte lades in på vårdav-
delning; han var en högriskpatient.
Jag berättar om detta därför att andra läkare på andra kliniker har trätt
fram och sagt att det var fel att ge läkaren varning. En av dem har presenterat
fallet för 25 läkare på en medicinklinik, och alla ansåg att patientärendet
handlagts korrekt - eftersom verkligheten numera är som den är, skriver de.
Det är systemets fel att man måste prioritera på detta sätt. Liknande patien-
ter, och de är inte ovanliga, har man numera ofta inte plats för, utan måste
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m. m.
87
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
88
skicka hem, trots att det ofta betyder sämre behandling både medicinskt och
humanitärt. Det innebär också ett avsevärt risktagande.
Bantningen av akutsjukvården det senaste decenniet, samtidigt som beho-
ven har ökat, medför att allt fler inte får angelägen sjukvård, sjukvård som
skulle ha varit av värde för den enskilde patienten. Detta är i själva verket
fråga om en ransonering.
Man bör kartlägga hur vanligt det är med undervärd av framför allt äldre
som är svårt sjuka, med sjukdomar som kan bättras eller botas. Det kan man
troligen göra med en kvalitetsuppföljning av befolkningsansvarsmodell, som
den brukar kallas, där man undersöker förhållandet mellan befolkningens
totala behov av värd och de resurser som erbjuds. Man kartlägger exempel-
vis konsekvenser av icke given akutsjukvård eller av sjukvård på för låg nivå.
Jag har skrivit en motion om detta, som jag hoppas att vi senare fär disku-
tera.
En sädan kartläggning har givetvis i första hand en humanitär aspekt. Men
resultatet bör även användas som underlag för resursfördelning, både inom
vårdapparaten och mellan olika samhällssektorer.
Herr talman! I regeringsförklaringen aviseras en större översyn av sjuk-
vårdens organisation och finansiering. Vi är många som har förväntningar
på den. Den bör inte låsas i direktiven så att det inte finns möjlighet att förut-
sättningslöst pröva olika möjligheter att finna vägar för mera pengar till en
solidariskt fördelad sjukvård.
Svensk sjukvård är inte så kostnadskrävande som det påstås - 8-9 % av
bruttonationalprodukten, näst högst i världen efter USA. Det är en myt, vill
jag påstå. När vi räknar så tar vi med en hel del omsorg och omvårdnad, som
för övrigt numera är kommunernas ansvar, och som i andra länder inte räk-
nas in i sjukvårdskostnaden. Mycket talar i verkligheten för att tio, kanske
femton länder inom OECD har högre eller lika hög sjukvårdskostnad som
Sverige, om man räknar den verkliga sjukvårdskostnaden.
Vi vet från upprepade opinionsundersökningar att svenska folket anser att
det vi framför allt bör satsa mera på i vårt samhälle är sjukvården och äld-
reomsorgen. Vårdfrågan var för övrigt den viktigaste frågan i det senaste va-
let, enligt opinionsundersökningar. Det jag säger om behov av större resur-
ser minskar inte angelägenheten av att fortsätta att effektivisera vården. Det
är möjligt att göra inom vissa områden.
Jag övergår så till en annan sak. Patienterna har ofta individuella önsk-
ningar och krav beträffande sin vård. Det måste skapas system som ger
större möjlighet att planera och välja, utan att för den skull den solidariska
tanken får vika.
Hälsoekonomer från fem olika länder har nyligen på uppdrag av Studie-
förbundet Näringsliv och Samhälle granskat den svenska sjukvården och
ställt den i relation till situationen i sina hemländer. Positivt är att vi har en
god tillgång till personal, att vi har en hög medicinsk standard och att vi för-
delar vårdresurserna på ett jämlikt sätt. Dock vill jag påpeka att det enligt
min uppfattning är mera en social rättvisa än en individuell.
De väsentliga problemen är, enligt hälsoekonomerna, att patienten inte
kan välja vårdgivare samt att det saknas belöningssystem som kan öka utbu-
det och skapa konkurrens mellan olika vårdgivare.
Herr talman! Jag vill slutligen fråga sjukvårdsministern: Kommer direkti-
ven till den översynsutredning som, vad jag vet, snart skall tillsättas att
medge att man förutsättningslöst prövar alla alternativ för att tillföra sjuk-
vården mera pengar? Det gäller en sjukvård fördelad jämlikt och rättvist och
där patienterna ges inflytande och verklig möjlighet att välja vårdgivare. Jag
är övertygad om att detta är en för svenska folket mycket viktig fråga.
Anf. 103 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det är förvisso en viktig fråga hur vi skall ha det med sjuk-
vården under det närmaste decenniet och hur den skall finansieras.
I den utredning om sjukvårdens finansiering m.m. som kommer att tillsät-
tas inom den närmaste månaden kommer det att ingå i direktiven att belysa
olika modeller för att finansiera svensk sjukvård samt att belysa den fråga
som Pontus Wiklund också tog upp, nämligen frågan om resursbehovet för
sjukvården under kommande år. Jag tror att vi via den utredningen kommer
att få material som gör att den svenska debatten om de här frågorna kommer
att stå på en mycket fastare grund. Förhoppningsvis hittar vi lösningar som
gör att vi kan fortsätta att ha en bra sjukvård i landet, ta till oss de nya medi-
cinska framsteg som görs och ta hand om fler av de riktigt gamla.
Anf. 104 PONTUS WIKLUND (kds) replik:
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag vill påpeka att många säger att vi i
dagens läge har så dålig ekonomi att vi inte kan tänka oss att utöka resur-
serna till vården. Denna utredning skall faktiskt avhandla 90-talet. Därför är
det viktigt att vi går in i den med förutsättningen att vi måste kunna skapa
större resurser till sjukvården i trängre bemärkelse.
Anf. 105 TUVE SKÅNBERG (kds):
Herr talman! Vid den viktiga manifestationen i går i Storkyrkan under-
strök alla talarna att alla människor har lika värde, oavsett ras, hudfärg eller
religion - men man nämnde inte ålder. Det är vad jag vill understryka i dag:
Alla människor har lika värde, även oavsett ålder. Det gäller den åldrande
människan, likaväl som det jag vill ta upp i dag, det ofödda barnet. Detta
sägs i flera internationella dokument som Sverige har ratificerat, t.ex. i Ge-
névedeklarationen från 1948, där det bl.a. fastslås att en läkare skall förplik-
tiga sig till den ”yttersta respekt för mänskligt liv alltifrån konceptionen till
döden”.
Så sägs också i regeringsdeklarationen: ”Alla människor har samma värde.
Den grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv.” Utgångspunk-
ten — för en etiskt förankrad politik — skall alltid vara den syn på människan
som har sin förankring i den kristna etiken och den västerländska humanis-
men, dvs. precis detsamma som sades i Genévedeklarationen.
1974 års abortlag lämnar den gravida kvinnan ensam med beslutet, om
hon skall föda eller abortera sitt barn. Här och nu vill jag inte ställa detta
under debatt. Vare sig läkare eller sociala myndigheter borde kunna känna
större kärlek till det ofödda barnet än kvinnan själv. Så står det ju också i
den bibel som Svenska kyrkan och Svenska missionsförbundet har delat ut.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
89
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Socialpolitik m.m.
90
Jesaja 49:15: ”Kan då en moder glömma sitt barn, så att hon inte har förbar-
mande med sin livsfrukt?”
När man inte ens i Bibeln känner en större jordisk kärlek än moderskärle-
ken, hur kan det då vara att var fjärde graviditet leder till abort? Det innebär
38 000 ofödda barn om året. Vad är det som kan tvinga en kvinna att trots
allt ”glömma sitt barn, så att hon inte har förbarmande med sin livsfrukt”?
Vi har utelämnat kvinnan till att se sig tvungen att göra en av de handlingar
som allra mest strider mot hennes natur och rättskänsla.
Alla är överens om att detta är en tragedi, men för att förebygga aborter
talar vi bara om preventivmedel. Och visst är det en god tanke att föreslå
fria kondomer för ungdomar - men vad föreslår vi när man har misslyckats
och blivit oönskat gravid? Hur skall vi stödja kvinnor för att de skall orka
föda? De får inget, eller åtminstone litet, stöd från samhället, trots att staten
har ansvaret att upprätthålla rättssäkerheten och allas lika människovärde.
Herr talman! Jag vill påstå att vi inte vet varför kvinnor ser sig tvungna att
begå abort. Inte sedan 1981 har en undersökning värd namnet gjorts. 1980
års abortkommitté intervjuade 3 800 kvinnor. Bland de anförda skälen
märktes då en stor grupp socio-ekonomiska skäl. Det är samhällets oavvis-
liga plikt att undanröja dessa; det är vi skyldiga både barnen och kvinnorna.
Vi måste också skapa ett klimat där barn är välkomna, där den gravida kvin-
nan orkar att föda.
Samhällets signal måste vara entydig: Valet är Ditt, men det är önskvärt
att Du föder. Allt skall göras för att hjälpa Dig att se det möjligt att föda.
Åtgärder som måste sättas in för att stödja den gravida kvinnan kan vara:
att mödrahälsovården skall utgå från att graviditet är något positivt för för-
äldrarna och att den skall fullföljas,
att barnmorskan som möter kvinnan på mödravårdscentralen skall ha in-
struktionen att stödja, råda och hjälpa till att föda,
att kvinnan både i personligt samtal och genom broschyrer skall informe-
ras aktivt om det stöd samhället erbjuder för att hon skall orka föda sitt barn,
att ingen skall behöva anföra brist på lämplig bostad, studiesituationen el-
ler studiemedel som skäl för sin abort,
att den ensamstående modern skall erbjudas stödfamilj både före och ef-
ter födelsen.
Herr talman! För att ett effektivt socialt stödprogram skall kunna tas fram
behövs ett bättre underlag för varför kvinnor väljer abort. Jag vill fråga stats-
rådet Bo Könberg om han är villig att ta initiativ till en ny undersökning, i
stället för den föråldrade elva år gamla, om varför kvinnor väljer abort, i
avsikt att klargöra hur samhället bäst kan stödja kvinnorna att välja att föda
sina barn.
Jag skulle vilja fråga ledamöterna av riksdagen: Är inte det någonting vi
kan ställa upp på över alla partigränser att hjälpa kvinnan att orka föda?
Anf. 106 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det är självfallet en uppgift för oss alla att försöka skapa ett
samhälle som är så bra att man inte, beroende på hur det ser ut i samhället,
avstår från att föda ett barn. Det tror jag är någonting som alla riksdagsgrup-
per och riksdagsmän arbetar för.
Sedan är det en uppgift inte minst för landstingen att se till att det finns god
information om preventivmedel och som gör att man kan undvika oönskade
graviditeter. Huvudmålet måste förstås vara att undvika oönskade gravidite-
ter som sådana. Det arbetet bedrivs i många landsting. Det är möjligt att vi
kan bidra mer till detta på riksnivå. Det är möjligt att man behöver skaffa
sig mer kunskap på riksnivå om detta, men jag är inte säker på detta. Därför
vill jag inte ge ett jakande svar på den fråga som Tuve Skånberg ställde.
Anf. 107 TUVE SKÅNBERG (kds) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja fästa statsrådets uppmärksamhet på att alla
är överens om att preventivmedelstekniken måste bli bättre. Kds har ingen
annan syn i detta hänseende. Men det jag vill påpeka är att när väl olyckan
är framme, en kvinna är oönskat gravid, ställer inte samhället upp. Med
tanke på den rättssäkerhet som vi som stat är tvungna att upprätthålla måste
vi stödja kvinnan. I efterhand kan ingen kondom i världen hjälpa henne.
Då kan bara ett aktivt, varmt och medmänskligt stöd till kvinnan hjälpa i
situationen. Annars får hon leva med det misslyckande som vi lägger i hen-
nes händer. Det är en fruktansvärd upplevelse för en kvinna - jag har talat
med många-att se sig tvungen att välja abort. Det är vi som tvingar kvinnan
att begå abort genom de omständigheter vi lägger i knäet på henne. Sedan
får hon leva med dessa sår kanske resten av sitt liv.
En undersökning, där man frågar kvinnorna vad vi kan göra för att stödja
dem att föda, skulle därför vara önskvärd. Preventivmedelsteknik hjälper
alltså inte.
Anf. 108 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag vill ändå påpeka att det förstås måste vara allra bäst i alla
situationer att se till att det inte blir någon oönskad graviditet.
Trafikpolitik
Anf. 109 ANDRE VICE TALMANNEN:
Nu övergår vi till att diskutera trafikpolitik. Det avsnittet inleds av kom-
munikationsminister Mats Odell och innehåller också information från rege-
ringen. Det innebär alltså att jag kommer att ge tillfälle för riksdagsledamö-
terna att ställa kompletterande frågor efter kommunikationsministerns an-
förande.
Anf. 110 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Ekonomiskt välstånd bygger bl.a. på en väl utvecklad infra-
struktur. I alla länder och i alla tider har infrastrukturen utgjort ett hinder
eller en resurs för utvecklingen. Sådan är situationen runt om i hela Europa.
I öster utgör bristen på infrastruktur ett allvarligt hinder. I Västeuropa ge-
nomförs nu stora satsningar som kommer att bidra till ett ekonomiskt upp-
sving.
Även våra egna erfarenheter bekräftar infrastrukturens betydelse. Sats-
ningar på järnvägar, hamnar och vägar var en viktig förklaring till den
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
Information från
regeringen
91
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
Information från
regeringen
snabba omvandlingen av den svenska ekonomin i slutet av förra seklet när
Sverige industrialiserades.
Infrastrukturens betydelse är minst lika stor i dag. Under senare år har
investeringarna i infrastruktur dock minskat. Detta förhållande har upp-
märksammats i många sammanhang de senaste åren. Det går inte att statis-
tiskt belägga att minskningen av satsningarna på infrastruktur utgör en för-
klaring till 70- och 80-talens låga produktivitetstillväxt och dåliga ekono-
miska utveckling i Sverige. Men erfarenheter från vår egen historia och om-
världen pekar på att infrastrukturens utbyggnad är av strategisk betydelse
när det gäller att ge en långsiktig utvecklingskraft åt svensk ekonomi.
En förbättring av infrastrukturen kommer att sänka transportkostnaderna
för näringslivet. Det är viktigt med tanke på det internationaliserande
svenska näringslivet. Vårt välstånd bygger på framgångar på exportmarkna-
derna. Svensk exportindustri måste övervinna det avståndshandikapp som
produktion i Sverige har jämfört med produktionen inom t.ex. EG. Väl ut-
byggda och effektiva transportsystem är en nödvändighet för svensk indu-
stri.
En viktig grundbult i regeringens ekonomiska politik är därför att moder-
nisera och komplettera det svenska järnvägs- och vägnätet. I år kommer det
att investeras mer i vägar och järnvägar än någonsin tidigare under 1980-
talet. Regeringens avsikt är också att tidigarelägga ytterligare projekt. I re-
geringsdeklarationen anges att en fortsatt satsning på infrastrukturen skall
betalas genom utförsäljning av statliga företag. Vi ligger i startgroparna för
att göra 1990-talet till infrastrukturens årtionde. De satsningar som nu plane-
ras kommer att vara mycket betydelsefulla för att Sverige skall nå en hög och
bärkraftig ekonomisk tillväxt.
Regeringen ser med allvar och oro på den tilltagande arbetslösheten i
landet. Den är speciellt hög inom byggsektorn. Regeringen bedömer att det
nu är motiverat att vidta ytterligare åtgärder för att mildra lågkonjunkturens
konsekvenser. En tidigareläggning av infrastrukturprojekt som redan är pla-
nerade skall därför göras. Både den kortsiktiga sysselsättningskrisen och den
långsiktiga tillväxtpolitiken motiverar regeringens åtgärder.
Regeringen har därför i dag gett mig klartecken att ta fram ytterligare ett
investeringspaket inom väg- och järnvägssektorn. En av förutsättningarna
för det beslut som har fattats är att riksdagen tidigare pekat ut ett speciellt
vägnät, stamvägnätet, där bl.a. Europavägarna ingår. Det kommer nu att
kompletteras.
Regeringen förfogar efter riksdagens beslut över en planeringsram med
ett anslag, K I - det är alltså investeringar i infrastrukturen, ibland också
kallat delfinanslaget - som får användas för tidigareläggning och utvidgning
av väg- och järnvägsobjekt som ligger inom riksdagens prioriterade stråk el-
ler finns i nuvarande planering. Planeringsramen uppgår till 20 miljarder
kronor och anslaget till 10 miljarder kronor budgetåret 1991/92. Anslaget är
intecknat. Men många av objekten är av olika skäl så komplicerade att de
ännu inte satts i gång. Per den 1 juli 1991 kommer ca 2 miljarder kronor att
ha förbrukats av de 10 anslagna. Det återstår alltså 8 miljarder för olika typer
av projekt.
92
Regeringen har i dag givit mig klartecken att fullborda planeringen för att
hela den summan skall kunna utnyttjas under 1992 och 1993.
Inom kommunikationsdepartementet har vi under de senaste veckorna
tillsammans med banverket och vägverket inventerat vilka projekt som är
möjliga att mer eller mindre omedelbart sättas i gång. Det finns projekt, vil-
kas kostnader överstiger det återstående anslaget under K 1, som nu kan
tidigareläggas. Satsningar i den storleksordningen skulle ge närmare 7 000-
9 000 årsarbetstillfällen, fördelade över den period som projekten genom-
förs. Den totala sysselsättningseffekten kommer dock inte att stanna vid
dessa tal, utan antalet arbetstillfällen kan bli större. Som vi alla vet får varje
spenderad krona följdeffekter i ekonomin. Hur stora dessa effekter blir är
svårt att uppskatta, men de torde vara betydande.
I den situation som nu råder är varje nyskapat arbetstillfälle en seger. Ett
nytt arbetstillfälle drar inte bara ytterligare en person ur arbetslöshetens gis-
sel, utan det skapar också trygghet och framtidstro för övriga familjemed-
lemmar och närstående. Varje jobb som kan skapas med de infrastruktur-
satsningar som regeringen nu arbetar med är oerhört viktigt för att också
långsiktigt ge svensk ekonomi en ny styrka.
Regeringen har alltså i dag gett kommunikationsdepartementet klar-
tecken att ta fram ett investeringspaket som tar i anspråk de resurser som
finns under anslaget K 1, men den exakta omfattningen och inriktningen av
ett sådant paket kan i dag inte anges.
Alla potentiella projekt granskas för närvarande för att man skall kunna
se vilka effekter enskilda projekt får ur olika perspektiv. Det avgörande är
projektens exakta starttidpunkt. Projekten granskas också utifrån vilken be-
tydelse de har för näringslivet och för sysselsättningen.
Det är inte minst viktigt att projekten fördelas regionalpolitiskt klokt över
hela landet. Under den närmaste tiden kommer de olika projekt som kan
tidigareläggas att sättas i gång. Vi kommer inte att vänta till dess samtliga
projekt i paketet granskats och är klara för det första spadtaget, utan alltef-
tersom ett projekt blir klart kommer verksamheten att köras i gång.
Regeringen kommer således att successivt fatta beslut om de olika projek-
ten. Ett första beslut har fattats i dag. Regeringen har anvisat 106 milj.kr. till
Nynäsbanan. Dessa pengar skall användas för banarbeten under sommaren,
vilket kommer att ge en direkt sysselsättningseffekt och ge arbete åt ca 90
personer, förutom att restiden till Nynäshamn förkortas när banan efter som-
marens slut har blivit bättre.
I och med att regeringen väljer att utnyttja infrastrukturanslaget för tidi-
gareläggning av projekt kommer det att uppstå ett behov av att inom något
år fylla på med medel från företagsförsäljningar för bl.a. ytterligare investe-
ringar. Den exakta omfattningen och tidpunkten för dessa påfyllningar är
beroende av flera orsaker. Det beror bl.a. på hur snabbt de olika projekten
kan startas. Regeringen återkommer således i denna fråga.
Genom denna uppläggning blir inte satsningarna på infrastruktur bero-
ende av den exakta tidpunkten, t.ex. för utförsäljningen av statliga företag.
Båda dessa uppgifter kan således fullgöras vid den ekonomiskt sett mest
gynnsamma tidpunkten.
De stora satsningar som regeringen nu gör ger Sverige ett infrastrukturka-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
Information från
regeringen
93
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
Information från
regeringen
pital som måste förvaltas väl. Det är därför mycket viktigt att resurserna för
drift och underhåll blir så omfattande att infrastrukturkapitalet kan vidmakt-
hållas. Tyvärr är fallet inte så i dag. En långsiktigt klok politik måste ge sig i
kast även med detta problem. Under den närmaste tiden kommer jag att
analysera och bearbeta de olika förslag som finns på detta område.
En väl utbyggd infrastruktur är en förutsättning för en väl fungerande
transportsektor i det här landet, men själva utnyttjandet är också avgörande.
Trafikpolitiken har sedan länge utgått från omsorg om producenten, om tra-
fikföretagens ekonomi och resultat, vilket har lett till en onödig kontroll och
byråkrati. Regeringen vill genom ett konsekvent utnyttjande av konkurren-
sen som medel dels hushålla bättre med resurserna, dels åstadkomma bättre
service och bättre transportalternativ för konsumenterna. Transportprodu-
centerna skall anpassa sig till kundernas val och önskningar. Det betyder att
långväga busstrafik, flygtrafik och järnvägstrafik skall avregleras. Den som
kan och vill skall kunna pröva sina affärsidéer på transportmarknaden till
kundernas bästa. Även post- och telemarknaden skall utsättas för konkur-
rens.
Därmed, herr talman, har jag redogjort för den inriktning som regeringen
har för den närmaste tidens infrastrukturpolitik.
Anf. 111 RUNE THORÉN (c):
Herr talman! Jag vill tacka Mats Odell. Jag tycker att det var en bra redo-
visning som han lämnade. Jag noterade särskilt att det inte bara var arbets-
lösheten som föranledde regeringens åtgärder. Satsningarna var också ett led
i regeringens långsiktiga tillväxtpolitik. Det vill jag understryka. Det finns
all anledning att göra dessa satsningar med tanke på den långsiktiga tillväxt-
politiken, miljön och det utökade Europasamarbetet.
När det gäller dessa 8 miljarder, kommer det att finnas utrymme för
Adelsohnsöverenskommelsen och Dennisöverenskommelsen avseende kol-
lektivtrafiken i våra storstäder? Det är oerhört viktigt att så blir fallet.
Jag har tagit del av banverkets treårsplan. Där står det att man räknar med
att västkustbanan skall vara klar 1998, dvs. om sex år. Jag kan inte se annat
än att om banverket får klara intentioner från regeringen om att man inte
bara i dag utan även framöver anslår pengar, borde det finnas möjligheter att
färdigställa västkustbanan tidigare. Den förre kommunikationsministern -
liksom även jag - har uttryckt det så, att en bana blir inte nyttiggjord förrän
den är färdigbyggd i sin helhet. Det är därför som det är så kolossalt angelä-
get att anläggningar av den här typen blir färdiga.
Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten ytterligare annat än genom
att understryka att jag tycker att det är bra att det nu har tagits fram pengar.
Det stämmer överens med vad centern har föreslagit: 40 miljarder under 90-
talet och sedan ytterligare 40 miljarder. Det är nödvändigt.
Anf. 112 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Storstadsförhandlingarna skall slutföras. De ingår i regering-
ens planering. Regeringens utgångspunkt är att de projekt som är planerade
skall genomföras, och det gäller även de enskildheter som Rune Thorén här
aktualiserade.
Anf. 113 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag har med stort intresse sett fram emot den information
som vi skulle få i dag. Det massmediala intresset är också stort. Det har
ställts stora förväntningar efter kommunikationsministerns utspel i söndags.
Mats Odell sade att regeringen ligger i startgroparna. Min kommentar är:
Kom ur startblocken! Det som vi har fått veta i dag är närmast ett exempel
på hur man snavar i startblocken.
Kommunikationsministern sade att han har fått i uppdrag av regeringen
att ta fram ytterligare ett paket. Finns det någonting nytt i detta paket? Finns
det några nya pengar? Eller är det samma pengar som jag och den förra rege-
ringen beslutade om i fjol höst, som nu flyttas från då beslutade projekt till
andra projekt, om vilka vi inte får veta någonting i dag? Om det är så, vilket
jag har uppfattat att det är, vilka av de projekt som beslutades om i fjol höst
är det som nu inte kommer till stånd eller som återigen skjuts på framtiden
i väntan på utförsäljning av statliga företag? Vad är det för projekt utöver
Nynäsbanan som nu skall forceras fram?
Det var vad vi ville veta i dag, eftersom det ju är nu som jobben behövs
för alla som är arbetslösa och för alla entreprenadföretag som går i konkurs.
Slutligen: Nynäsbanan ingår i Dennispaketet. Innebär det här att rege-
ringen nu, innan Dennisförhandlingarna är avslutade, har börjat att plocka
ut delar som man finansierar med de pengar som var avsatta för ändamålet?
Anf. 114 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Georg Andersson vet ju vad han talar om, när det handlar
om projekt som blir kvar i startgroparna.
Det är just de projekt som Georg Andersson pekade ut under valrörelsen,
vilket jag i och för sig tycker var bra, som ännu inte är färdiga att förverkli-
gas. Projekten är dock finansierade genom pengarna under anslaget K 1 -
10 miljarder, som vi tar i anspråk för projekt som är färdiga att omedelbart
sättas i gång. Skillnaden är att vi stuvar om i projektportföljen.
Det är inte fråga om några nya projekt, utan det rör sig om sådana projekt
som Georg Andersson har varit med om att ta fram. Vi stuvar alltså om i
portföljen, men det finns inte några projekt som faller bort. Vi hoppas att i
framtiden få fortsätta med att fylla på med resurser ur det här anslaget. Vi
har en ny planeringsperiod från 1993 t.o.m. 2003, där vi skall ange nya plane-
ringsramar. Jag ser med mycket stor tillförsikt fram emot den fortsatta ut-
vecklingen, även efter det att de 10 miljarderna har tagit slut. Men om den
efterföljande perioden har vi ännu inte fattat något beslut.
När det gäller Dennisöverenskommelsen är det alldeles riktigt att det här
är ett alldeles nytt sätt att se på storstadsöverenskommelserna. Vi har redan
förra torsdagen brutit ut Örgryte station från Göteborgsförhandlingarna ef-
tersom den var färdig att köras i gång.
Rune Thorén har flera gånger tidigare här i kammaren frågat om vi inte
är beredda att göra det. Vi har lyssnat på det och brutit ut det för att få i
gång sysselsättning och ta de tillfällen som nu finns för att få i gång en bra
kollektivtrafik.
På samma sätt är det med Dennisöverenskommelsen, men det finns en
hake här, Georg Andersson, och det är att de 81 milj. kr. som ligger i plan
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
Information från
regeringen
95
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
Information från
regeringen
96
får man nu. Det här arbetet skulle ha utförts 1996 enligt överenskommelsen.
Sedan återstår 26 milj. kr. som ärvillkorade till att Dennisöverenskommel-
sen verkligen kommer att förverkligas. Annars vill vi ha tillbaka de peng-
arna.
Vi tycker att det är en klok och framsynt politik att inte stoppa upp projekt
i onödan. Vi tror att det här skall ge ett bra resultat även så till vida att det
stimulerar regionen att komma till ett slutligt beslut om hela överenskom-
melsen.
Anf. 115 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag måste be om ursäkt, men jag blir inte klokare av det här.
Kommunikationministern talar om att stuva om bland projekten, men det
presenteras ju som en ny storsatsning. Vi har fått en redovisning från den
gamla regeringen som den nya regeringen har tagit över och presenterat i
budgetpropositionen. Det är projekt om 11 miljarder kronor som annonse-
rats och beslutats. Vi diskuterade dem förra veckan, och då fick jag en kom-
pletterande förteckning av kommunikationsministern om igångsättningslä-
get beträffande de här projekten.
Nu skall det stuvas om. Vad är det då som får vänta? Vad är det som tillförs
och forceras fram? Sanningen är väl dessutom den att det icke finns en enda
ny krona i det här paketet som har annonserats sedan i söndags.
Anf. 116 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag skall försöka vara pedagogisk. De pengar som var an-
slagna för att räcka fram till budgetåret 1995/96 förbrukar vi nu. Vi tidigare-
lägger de projekten. Det blir alltså betydligt mer sysselsättning nu, än vad
det hade blivit om man hade följt den ursprungliga planeringen för hur det
här anslaget skulle förbrukas. Det är den stora skillnaden.
Sedan är vi beredda att i enlighet med regeringsdeklarationen fylla på med
nya pengar på olika sätt, bl.a. genom vår syn på statligt företagande. Där
skiljer vi oss, Georg Andersson och jag. Vi anser inte att det är nödvändigt
att staten äger bryggeriföretag och sådana saker. Det kan andra göra lika väl.
Vi vill i stället satsa de pengarna på sådant som ingen annan har ett företags-
ekonomiskt intresse att satsa på, nämligen vägar och järnvägar. Det är sta-
tens huvuduppgift.
Det här är alltså effekterna av den nya regeringens politik på detta om-
råde. Jag vet att Georg Andersson hellre vill behålla de här företagen i sta-
tens regi. Då får man en långsammare utbyggnad av infrastrukturen. Vi vill
alltså inte det. Detta är den första effekten av den politiken.
Anf. 117 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Jag hade ju hoppats att kommunikationsministern i den här
informationen hade kunnat redovisa några av de projekt som kommer att ta
fart nu. Man satsar nu i runda tal 8 miljarder kronor över några år, och det
skall ge mellan 7 000 och 9 000 arbetstillfällen, enligt kommunikationsminis-
tern. De skall, som statsrådet säger, fördelas klokt regionalpolitiskt över
hela landet.
Då funderar man litet grand över vilka projekt som statsrådet tänker lyfta
fram. Hur många av dessa 7 000-9 000 arbetstillfällen kommer att tillfalla de
delar av landet som har stora problem på arbetsmarknaden nu? Jag tänker
på Norrlands inland och glesbygdslänen.
Anf. 118 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag har i dag redogjort för en ny princip som regeringen vill
introducera när det gäller infrastruktursatsningar, nämligen att tidigarelägga
ett stort antal projekt och ta av ett anslag som finns tillgängligt nu. Vi har
däremot inte berett färdigt vilka dessa projekt är. Jag har redovisat att det
finns en mängd projekt som t.o.m. överstiger det tillgängliga utrymmet och
som är klara att köras i gång under våren, vissa oerhört snabbt.
Men vi skall tillsammans med arbetsmarknadsdepartementet, finansde-
partementet och andra departement bereda den här frågan så att vi får en
riktig regionalpolitisk fördelning av detta. Det är alltså ett arbete som pågår
för närvarande.
I dag har jag redovisat den nya principen. Om någon eller några veckor
kommer vi att redovisa vilka projekt som vi kommer att köra i gång. Det
kan jag alltså inte göra i dag, eftersom beredningsarbetet fortsätter. I dag
meddelar vi principen att vi kommer att dra i gång ett stort antal nya projekt.
Anf. 119 ULLA ORRING (fp):
Herr talman! Det är mycket bra att det kommer fram förslag om sats-
ningar på kommunikationer. Vägar och järnvägar har fått förfalla här under
den socialdemokratiska perioden. Vägar och kommunikationer bidrar ju till
att skapa varaktiga jobb.
Nu talar statsrådet om principerna. Under den föregånde regeringsperio-
den var ju principen den att det inte var någon särskilt stor regionalpolitisk
fördelning till norra Sverige. Det finns t.ex inga stora vägprojekt norr om
Sundsvall. Delta-projektet är det enda stora. Sedan finns det ju inte särskilt
mycket satsat. Jag vet inte om statsrådet är beredd att svara på de här frå-
gorna nu, men Umeå kommun ligger mycket långt framme med ett projekt
som gäller E4-förbifarten i Umeå. Likaså finns det ett mycket aktuellt pro-
jekt som socialdemokraterna försummat, nämligen Bothniabanan efter
Norrlandskusten. Sedan en liten fråga: Finns det några pengar för investe-
ringar i inlandsbanan?
Anf. 120 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag är inte beredd att svara på några frågor om konkreta
projekt i dag. Det vore att föregripa ett beredningsarbete som jag tror att
Ulla Orring, jag och övriga ledamöter skall vara glada om det genomförs så
noggrant som möjligt.
Bothniabanan har den nackdelen i det här sammanhanget att den inga-
lunda är färdig att sättas i gång omedelbart. Det har kommit en samhällseko-
nomisk analys som i och för sig ser positiv ut och vi studerar den med positiva
förtecken, som jag sagt tidigare här i kammaren.
När det gäller inlandsbanan finns det inte heller där några pengar i det här
anslaget. Däremot har vi kommit mycket långt när det gäller förberedel-
serna att hitta en långsiktigt hållbar modell för att utnyttja den unika resurs
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
Information från
regeringen
7 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 63
|
Prot. 1991/92:63 13 februari 1992 |
som inlandsbanan är i Sveriges norra inland. Men jag skall återkomma också |
|
A llmänpolitisk |
Anf. 121 ULLA ORRING (fp): Herr talman! Jag tackar för det svaret. Jag konstaterar att regeringen visar |
|
Trafikpolitik |
en beredvillighet att satsa på kommunikationerna regionalpolitiskt även i |
|
Information från |
Anf. 122 BENGT HURTIG (v): Herr talman! De förslag som vi hittills sett när det gäller investeringar i När flyget nu avregleras befarar många att regionalflyget kommer att få Bedömer kommunikationsministern att staten kommer att ha råd att upp- Anf. 123 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds): Herr talman! Bengt Hurtig tar upp de regionalpolitiska aspekterna av av- I det sammanhanget vill jag gärna säga att regeringen när vi har fått den När det gäller televerket kan ledamöterna i denna kammare aktivt bidra På postsidan är det så, som jag tror att Bengt Hurtig känner till, att post- |
|
98 |
man kommer att samarbeta med banker och med lanthandel. I stället för att |
både lanthandel och post skall behöva läggas ned kommer man att kunna
samordna sin verksamhet och fortsätta att ge service i glesbygd. Ambitio-
nerna härvidlag är alltså mycket goda.
I den gjorda utredningen har man kommit fram till att sätta en prislapp på
den regionalpolitiska servicen, och jag tror att det är positivt. En avreglering
kräver att man också följer upp de regionalpolitiska åtaganden som de gamla
monopolföretagen tidigare hade på sin lott.
Anf. 124 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag vill erinra om att det är fråga om kompletterande frågor och svar. Jag
ber därför talarna att vara litet restriktiva med tidsanvändningen.
Anf. 125 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag uppfattar kommunikationsministerns svar så att han ge-
nom de insatser som regeringen avser att göra i samband med den avregle-
ring som skall drabba alla sektorer inom kommunikationsdepartementets
område kommer att klara snedbelastningen när det gäller föreslagna och be-
slutade projekt för järnvägar och vägar. Vi kommer att få en bättre regional-
politisk fördelning än vad vi tidigare haft.
Anf. 126 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Om Bengt Hurtig läser regeringsdeklarationen skall han
finna att inriktningen på en förbättrad regionalpolitik och på att hela Sverige
skall leva är något som regeringen verkligen har tagit till sig, och vi kommer
också att se till att det genomförs på de olika politikområdena.
Anf. 127 KENTH SKÅRVIK (fp):
Herr talman! Jag vill från början säga att jag helt ansluter mig till kommu-
nikationsministerns syn på betydelsen av utbyggnaden av infrastrukturen,
framför allt med tanke på Sveriges framtid. Jag vill också från början säga
att jag anser att det är oerhört viktigt att vi satsar allt vad vi kan på det som
är högprioriterat. Jag vet inte riktigt hur Nynäshamnsbanan låg till från hög-
prioriteringssynpunkt, men jag kan förstå att man ibland tar till olika projekt
för att skapa sysselsättning.
Vi har dock kunnat höra en del kritik från bl.a. banverket av att behand-
lingen av överklagningsärenden och speciella markproblem har tagit ganska
lång tid. Det gäller bl.a. beträffande tunneln under Hallandsåsen i anslut-
ning till västkustbanan. Det har också förekommit kritik i Halland och på
andra ställen beträffande E 6 över huvud taget.
Jag vill fråga kommunikationsministern: Finns det någon möjlighet att
skynda på dessa ärenden, så att de inte lägger hinder i vägen för vår utbygg-
nad av högprioriterade objekt? Man säger från banverket att pengar finns
men att man väntar på besked.
Anf. 128 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är ett delikat problem som Kenth Skårvik tar upp. Det
som kan uppfattas som ett byråkratiskt krångel är i själva verket ett uttryck
för att den enskildes rättssäkerhet har stärkts.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
Information från
regeringen
99
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
Information från
regeringen
100
Vad gäller tunneln under Hallandsåsen och förbifarten förbi Ängelholm
går banverket ut med ett antal alternativa förslag och gör översiktliga miljö-
konsekvensbeskrivningar av dessa för att stimulera en lokal debatt i dessa
frågor. Den har också verkligen, herr talman, kommit i gång inom det ak-
tuella området. Det förs en intensiv debatt. Det fördröjer projektet, men jag
tror att det är en i grunden positiv utveckling att flera människor dras in i en
lokal beslutsprocess om en så oerhört viktig sak som en järnvägsdragning är.
Anf. 129 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Jag vill fråga kommunikationsministern när start kan ske för
byggandet av den s.k. Mälarbanan. Enligt tidningsartiklar har det hakat upp
sig tidsmässigt på grund av delvis olösta mark- och finansieringsfrågor.
Anf. 130 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag kan i dag inte exakt besvara Hugo Bergdahls fråga, och
det ligger inte heller inom ramen för de kompletterande frågorna, men jag
skall gärna ge en så utförlig redovisning som möjligt efter mitt anförande,
när jag har fått tillfälle att konsultera mina medarbetare. Det kan vara så att
det i detta sammanhang finns någon upplysning som j ag inte har nåtts av. Jag
tror att det ändå inte skall behöva bli fråga om några större förseningar.
Anf. 131 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Det är naturligtvis bra om kommunikationsministern och re-
geringen med dessa åtgärder snabbare får i gång projekt och sysselsättning.
Samtidigt måste man fråga sig, med hänsyn till den detaljeringsnivå som
kommunikationsmininstern diskuterar dessa frågor på med olika ledamöter:
Varför finns det inte en lista på de nya projekt som för närvarande är högst
prioriterade inom ramen för de 10 miljarder kronor som föregående regering
och riksmöte anvisade till infrastrukturutbyggnader - det är ju egentligen
bara de som kan komma i fråga i detta sammanhang.
Man anvisade ju de här pengarna för infrastrukturen med precis samma
goda motiveringar som de som kommunikationsministern här har redogjort
för. Därvidlag är det ju inte fråga om någon ny inställning från vare sig riks-
dag eller regering.
Vad som är intressant är ju det sätt på vilket nu exempelvis Mälarbanan
och Svealandsbanan här i Mälardalen drabbas av omprioriteringen. Såvitt
jag förstår av kommunikationsministerns besked dras nu finansieringen av
dessa projekt in, och pengarna skall gå till andra projekt, som kan sättas i
gång snabbare. Kan då kommunikationsministern garantera att Mälarbanan
och Svealandsbanan behåller sin turordning och verkligen får sin finansie-
ring när de projekten kan komma i gång?
Anledningen till den omprioritering som kommunikationsministern vill
göra är ju att det har hakat upp sig på ett eller annat sätt med olika projekt.
Vad gör nu statsrådet för att genom påverkan på olika organ se till att de
tidigare högst prioriterade projekten kommer i gång så snabbt som möjligt?
Det borde ju vara den allra viktigaste åtgärden.
Avslutningsvis två kommentarer. Leder omprioriteringen till en ökad sats-
ning på vägbyggandet på bekostnad av järnvägsbyggandet, är det en allvarlig
miljöfråga. Jag vill dessutom fråga: Är kommunikationsministern beredd att
i denna omprioritering medge att pengar i K-anslaget i fråga får användas
för investeringar i den infrastruktur som sjöfarten har nytta av?
Anf. 132 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Varför finns det ingen lista? frågar Göran Magnusson. Jag
skall gärna upprepa mitt svar på den punkten: Därför att vi bereder detta
ärende. Jag ville i dag ändå lämna information om att vi har bestämt oss för
en ny princip, nämligen att använda de anslagna medlen snabbare. Det är
den princip som jag har redovisat. Det gäller bl.a. för sådana saker som
Göran Magnusson nu frågar om.
För att avvägningarna i frågor av typen huruvida järnvägen skall få mindre
anslag och i stället mera skall satsas på vägar, skall bli kloka och förståndiga
har vi i dag ingen lista för detta, utan beredningen pågår.
Anf. 133 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag fick ingen kommentar till frågan om garantin för finan-
sieringen av exempelvis Mälardalsbanan och Svealandsbanan. Vad är det
som gäller? Det finns faktiskt bara 10 miljarder att resonera om i reda
pengar, och de skall nu användas på ett annat sätt än vad som ursprungligen
var tänkt.
Beträffande en lista över prioriteringarna låter det sig ju sägas att en sådan
bör göras, men den information som riksdagen har fått i dag är ungefär den-
samma som vi kunde läsa oss till och höra via TT redan i söndags. Det hade
varit bra om vi hade kunnat få åtminstone en översiktlig inriktning på den
nya prioriteringen.
Får jag också påminna om frågan om infrastrukturinvesteringar för sjöfar-
ten.
Anf. 134 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag tror inte att jag kan svara ja på den sista frågan, huruvida
det går att med nuvarande bestämmelser använda anslaget K 1 för investe-
ringar i sjöfartens infrastruktur.
På den första frågan, om jag kan lämna några finansieringsgarantier, kan
jag bara säga att regeringens målsättning att satsa på infrastrukturen natur-
ligtvis inkluderar de objekt som Göran Magnusson räknar upp, Mälarbanan
osv. Självfallet har vi inte minskat ambitionerna. Vi konstaterar bara att det
finns andra projekt som är färdiga att sätta i gång i dag. Dessa vill vi starta.
När de andra projekten kommer i samma läge, skall vi ta itu med dem också.
Anf. 135 STEN ÖSTLUND (s):
Herr talman! Som mestadels verksam i arbetsmarknadsutskottet var det
med betydande intresse som jag såg fram emot denna information, sedan
kommunikationsministern under helgen hade talat om att han skulle komma
med förslag som skulle ge ända upp till 30 000 nya jobb. Det var i alla fall
det besked som kablades ut.
Nu talade kommunikationsministern om att man hoppas på att få till stånd
7 000-9 000 nya jobb. Det har alltså skett en ordentlig devalvering på dessa
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
Information från
regeringen
101
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
Information från
regeringen
102
dagar, från söndagen till torsdagen. Jag blir inte riktigt klok på vad det egent-
ligen är som kommunikationsministern har satsat på. Det gäller fortfarande
samma gamla anslag om 10 miljarder kronor, som vår tidigare regering hade
beslutat om. Den nuvarande regeringen tillsköt ju inte en krona till infra-
strukturanslaget för nästa budgetår, utan man reducerade i stället ramen från
20 miljarder till 19 miljarder.
Jag har vidare inte upptäckt att Mats Odell har med sig några nya pengar,
utan man skall använda de hittills beslutade 10 miljarderna på annat sätt.
Några projekt har jag inte heller hört kommunikationsministern redovisa.
Det hela verkar minst sagt luftigt. Ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt är
det en mycket stor besvikelse. Jag kan inte uttrycka det på annat sätt.
Anf. 136 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag var tvungen att titta upp mot väggtablån för att se efter
vilken partibeteckning Sten Östlund har, men jag hann inte upp med
blicken. Jag förstod ändå vilken bokstav som stod där.
Sten Östlund måste trots allt ha varit närvarande och lyssnat när jag för-
klarade att vi vill använda de 10 miljarder som anslagits på mycket kortare
tid än vad som från början var planerat. Vi vill satsa på projekt under nu
rådande lågkonjunktur. Samtidigt säger vi oss vara beredda att på olika sätt,
bl.a. genom att sälja ut statligt ägda företag, fylla på för kommande infra-
strukturinvesteringar.
Jag tror, herr talman, att det är ganska enkelt att konstatera att detta är
något helt annat än att fortsätta med den politik som den förra regeringen
hade slagit in på.
Anf. 137 STEN ÖSTLUND (s):
Herr talman! Den förklaringen från kommunikationsministern gör inte
det hela klarare. Det är fortfarande fråga om samma gamla 10 miljarder som
skall användas. Var finns alla dessa nya projekt som skall kunna komma i
gång så snabbt? Vi från arbetsmarknadsutskottet är mycket intresserade av
att få veta det. Vi hjälper gärna till. Men det är väl ändå ganska luftigt att på
söndagen tala om 30 000 nya arbetstillfällen, för att sedan komma till riksda-
gen på torsdagen och inte ens kunna redovisa vilka projekt det kan vara
fråga om?
Anf. 138 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Luftighet är naturligtvis ett relativt begrepp. De siffror som
har uppgivits angående hur många årsarbetstillfällen som skall skapas har
kommit från olika håll.
Jag har sagt att om man satsar ungefär 8 miljarder på vägar och järnvägar,
skapar det i ”runda svängar” 8 000 årsarbetstillfällen.
Det finns olika skolor som anser att varje sådant direkt arbetstillfälle ger
multiplikatoreffekter. Vissa hävdar att det blir ytterligare ett arbetstillfälle,
andra hävdar att det blir ytterligare två, osv. Det är fritt att spekulera. Jag
säger att pengarna över den period de skall användas ger denna mängd med
årsarbetstillfällen. Sedan finns det olika uppfattningar om vad detta kan ge
i andra och tredje hand.
Anf. 139 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Det är glädjande att Nynäsbanan skall rustas upp. Det finns
andra projekt i Stockholmsregionen eller i dess närhet som är ekonomiskt
lönsamma och som skulle kunna ge ett värdefullt tillskott till den arbets-
marknad som nu i antal arbetslösa snart börjar motsvara hela Norrlandsre-
gionen. Arlandabanan är ett projekt som snabbt kan komma i gång. Där
finns också en mängd delprojekt - som dessutom ger pengar tillbaks inom
en inte alltför avlägsen framtid.
Även om statsrådet vid flera tillfällen har sagt att han inte kan svara på
frågor om enskilda fall, skulle jag ändå vilja veta hur han ser på Arlandaba-
nan och givetvis också Svealandsbanan och Mälarbanan. Den här regionen
har fått en relativt liten andel av investeringspengarna för infrastrukturen
under årens lopp. Av det skälet vore det också viktigt att veta hur regeringen
ser på satsningar i Stockholmsområdet - förutom Nynäsbanan.
Anf. 140 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Kent Carlsson är en duktig politiker. Han försöker få mig att
säga något om min egen region som jag inte har sagt till våra vänner från
norra Sverige. Jag tänker inte falla för den frestelsen, även om det hade varit
spännande att få redovisa projekt i den egna valkretsen. Det är det som alla
försöker göra här.
Alla och envar vet att när det gäller Arlandabanan råder där ett intensivt
arbete för att så snabbt som möjligt få i gång arbetstillfällena. Jag ser ingen-
ting som tyder på att det skulle bli försenat jämfört med den planering som
föreligger.
Anf. 141 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Det är sorgligt att vi vid den stund i riksdagen som kallas
Aktuell information får en information som är något inaktuell. Den presen-
terades ju i söndags.
Antingen har man inte kommit till skott i departementet, eller så kan man
ana att ministern har gått en massmediekurs: ”Hur man suger på en politisk
karamell”. Man delar upp den på söndagen, torsdagen och torsdagen däref-
ter. Jag antar att ministern kommer tillbaka med en redovisning av de olika
delprojekten, så att vi i riksdagen kan få möjlighet att debattera dem. Det
måste ske snart, eftersom det handlar om en omstrukturering och omfördel-
ning.
Anf. 142 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är naturligtvis intressant att veta vilka kurser jag har
gått. Jag har säkert gått någon massmediekurs någon gång på den tiden jag
var aktiv i ungdomsförbundet. Det skall jag inte sticka under stol med.
Men jag vill framhålla att det som vi har presenterat i dag är något helt
nytt. De satsningar som vi nu aviserar är ganska unika.
Inget år under 80-talet investerades mer än 1 miljard i järnvägar. År 1992
beräknas banverket investera 3 miljarder. År 1983 investerades drygt 3 mil-
jarder i vägar - i 1982 års priser. Övriga år uppgick investeringarna till i ge-
nomsnitt 1,5 miljarder.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
Information från
regeringen
103
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
Information från
regeringen
104
Vi talar nu om en oerhört stor kraftsamling på det här området. Ett av de
mål som finns nu är att öka takten på igångvarande projekt. Det finns goda
förutsättningar att öka antalet sysselsatta i de projekten, för att få en större
sysselsättningseffekt och få dem färdiga tidigare än planerat.
Anf. 143 INES UUSMANN (s):
Herr talman! Jag har också haft stora förväntningar på informationen
denna torsdag. Jag får väl lov att tacka för redovisningen. Men jag blir be-
kymrad över den debatt jag har lyssnat på.
Enligt statsrådet Odell är det fråga om den nya principen. Det verkar vara
principen att tomma tunnor skramlar mest.
Statsrådet upprepar hela tiden att det är fråga om något helt nytt. Vad är
det som är helt nytt? Det skulle möjligen vara att den nya regeringen vill
fullfölja beslut som hade fattats redan av den gamla regeringen och som riks-
dagen står bakom. Det är det enda som är annorlunda och nytt.
Det enda konkreta gäller min egen valkrets. Det är i och för sig positivt.
Vi hade ställt krav på att få besked från regeringen redan i november månad.
Men det dröjde till februari. Det är kanske också nytt att vi skall behöva
tjata litet extra mycket på den här regeringen med brev och uppvaktningar
än vad vi behövde göra med den gamla. Men jag trodde inte att det var något
att vara stolt över.
Statsrådet säger att nu när pengarna skall omfördelas måste infrastruktur-
anslaget fyllas på. Hur blir det när statsrådet skall förklara för invånarna i
Mälardalen att det inte skall bli någon Mälardalssatsning, eftersom det inte
kom in tillräckligt med pengar vid försäljningen av Svensk Bilprovning? Hur
skall statsrådet förklara att det inte går att satsa på E 6:an genom Halland,
eftersom Prippsaktierna inte var tillräckligt lönsamma vid försäljningen?
Anf. 144 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Man lär sig något nytt varje dag.
Ines Uusmann är förvånad över att jag upprepar samma svar hela tiden.
Det beror i viss mån på att de socialdemokratiska ledamöterna har bestämt
sig för att ställa samma fråga hela tiden. Jag är artig nog att försöka svara på
frågan. Det blir litet tjatigt. Jag håller med om det. Vi får leva med det. Om
Ines Uusmann vill ställa samma fråga en gång till, lovar jag att svara på den
en gång till. Vad det är som skramlar överlåter jag åt ledamöterna i kamma-
ren att avgöra.
”Vad är det som är nytt? Det är den gamla regeringens politik.” Ja, visst!
Men vi säger att vi nu på betydligt kortare tid genomför det som ni socialde-
mokrater hade tänkt att genomföra till 1995. Vi är beredda att tillskjuta mera
pengar till infrastruktursatsningar, bl.a. med hjälp av utförsäljning av statligt
ägda företag. Detta är något nytt. Är det inte nytt, är det en fantastisk om-
svängning i det partis politik som Ines Uusmann och de övriga frågeställarna
här representerar. Det skulle i så fall glädja mig.
Anf. 145 INES UUSMANN (s):
Herr talman! Skall vi då villkora den framtida infrastruktursatsningen av
hur aktieläget är i de statliga företagen vid försäljningstillfället? I så fall blir
jag allvarligt oroad över hur det skall gå med Sveriges kommunikationer.
Anf. 146 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Vi har i regeringen sagt att vi är beredda att sälja ut för i
storleksordningen 10 miljarder kronor per år. Vi säger naturligtvis inte att
dessa pengar krona för krona skall överföras till just vägar och järnvägar.
Men regeringen har vid flera tillfällen uttalat att den storleksordningen på
utförsäljningar är rimlig. Jag kan försäkra Ines Uusmann, att även om inte
principen gäller att överföra krona för krona, kommer vi att se till att det
finns resurser för de infrastrukturinvesteringar som vi anser vara nödvändiga
för att det här landet skall få bra förutsättningar för att säkra arbetstillfällen
och boende i hela Sverige.
Anf. 147 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! I likhet med många av de andra ledamöterna måste jag säga
att jag är besviken, efter att ha tagit del av informationen från regeringen.
Kommunikationsministern talar om den s.k. nya principen. Jag skulle då
vilja säga att hade den gamla principen fått gälla, hade många av projekten
varit i gång.
Kommunikationsministern säger att det finns en lång lista över projekt
som är färdiga att sätta i gång. När får vi se listan här i kammaren? Det borde
vara möjligt att ge ett något så när konkret svar på den frågan.
Det är alltså stor besvikelse efter den information som vi har fått. Vi hade
faktiskt förväntat oss konkreta svar. Nu är det februari månad 1992. När
kommer projekten att påbörjas? Det vill vi ha besked om. Vi har fått höra
att de skall tidigareläggas, men när kommer de i gång?
Anf. 148 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag tror att vi kan säga att ett stort antal projekt av olika
slag - allt från att sätta upp mitträcken på motorvägar, viltstängsel och andra
arbeten som kan komma i gång väldigt snabbt, till de större projekten-kom-
mer att påbörjas inom någon månad eller ett par månader.
Anf. 149 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Jag konstaterade att kommunikationsministern tror. Han vet
alltså inte.
Anf. 150 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag tillhör dem som inte är besvikna - än. Men jag kan bli
det.
Efter några få månader i riksdagen har jag lärt mig en sak: Om man kom-
mer från de södra delarna av vårt land, då skall man yttra sig. Mina vänner
från de övre delarna av landet är duktiga på att framföra sina uppfattningar,
och nu framför jag min uppfattning.
För att informera kommunikationsministern vill jag säga att situationen i
de södra delarna av Sverige, som för övrigt kommunikationsministern be-
sökte häromdagen, är mycket bekymmersam. Arbetslösheten ökar drama-
tiskt. Dessutom har inte riksdagens regionalpolitiska satsningar lyckats spe-
ciellt bra, för att uttrycka sig milt. Arbetslösheten i Malmö och Helsingborg
är högre än i flera Norrlandslän.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
Information från
regeringen
105
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
Det står i regeringsförklaringen att hela Sverige skall leva. När nu peng-
arna skall fördelas, vilket jag i och för sig hoppas inte stannar vid de miljar-
der som det har talats om i dag, är min fråga till kommunikationsministern:
Gäller det som står i regeringsförklaringen?
Som litet hjälp kan jag tala om att det finns ett antal projekt som kan
komma i gång omedelbums i Skåne: elektrifiering av järnvägen Malmö-
Ystad-Simrishamn, motorväg Lund-Gårdstånga, E 66:an, förbättringar på
det nuvarande motorvägsnätet, en ny ringled kring Ystad. Dessutom kom-
mer Hulterströmsförhandlingarna inom någon månad.
Min fråga var alltså: Är det så att hela Sverige skall leva, också södra Sve-
rige?
Anf. 151 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är självklart att man försöker få den process som pågår
och som jag har hänvisat till flera gånger, där man bereder ärendet i syfte att
få till stånd en balans, att omfatta hela Sverige. Vår ambition är att sats-
ningen skall få en även i regionalpolitisk mening så rättvis fördelning som
möjligt över hela landet.
Anf. 152 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! Jag fattade kommunikationsministern så, när han pratade
om tillväxten, att han har tänkt prioritera de s.k. flaskhalsar som den tunga
trafikens representanter påtalat. Har jag uppfattat kommunikationsminis-
tern rätt i det avseendet?
Anf. 153 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Produktivitets- och tillväxtperspektivet på infrastruktursats-
ningarna är en annan av de aspekter som måste vägas in i helheten. Vi har
talat om regionalpolitik, men även detta som Max Montalvo tar upp är en
mycket viktig del, och det är en sammanvägning av de här aspekterna som
nu pågår.
Jag tror att kammarens ledamöter skall vara glada för, när vi nu har fått
ett principbeslut om att satsa så mycket i anläggningar som skall användas
och ha stor betydelse under så lång tid, att beredningsprocessen får ske på
ett rimligt sätt. Kraven på att omedelbart få reda på vad som möjligtvis kom-
mer i gång i den egna valkretsen får faktiskt komma i andra hand. Det viktiga
är att få en helhetsbedömning som vi tror på och som vi kan stå för även om
10, 20, 30, 40 år.
Anf. 154 STEN ÖSTLUND (s):
Herr talman! Jag skall i mitt anförande beröra två områden som har att
göra med såväl trafikfrågor som sysselsättning och göra det ur ett Göteborgs-
perspektiv.
I storstadsuppgörelsen förutskickades ett riktat statsbidrag om samman-
lagt 5,5 miljarder kronor, varav en betydande del skulle tillfalla Göteborg. I
Göteborgsområdet har emellertid Partilles veto mot den i Adelsohnförhand-
lingarna föreslagna dragningen av E 6:an tagits som intäkt för att hålla inne
106
pengar även till andra delar i uppgörelsen som inte har med vägens sträck-
ning att göra.
Nu har en del släppts till ett angeläget bygge av en järnvägsstation i anslut-
ning till utbyggnaden av dubbelspår mellan Göteborg och Kungsbacka. Till
andra delar hålls dock pengarna inne, trots uppvaktningar hos ansvariga
statsråd.
Det är angelägna satsningar på kollektivtrafiken i Göteborg som kommu-
nen startat men som nu fått läggas i malpåse, då de pengar ur uppgörelsen
som rätteligen skulle ha utbetalats - ca 50 milj.kr. - hålls inne och kommu-
nen i det redan ansträngda ekonomiska läget inte själv kan fortsätta utan de
insatser som uppgörelsen förutsatte.
Liknande projekt visar sig ofta ha lång förberedelsetid innan de kan på-
börjas. I det här fallet finns nu projekt i storleksordningen 300 milj.kr. för
vilka inga hinder föreligger att dra i gång redan i år. Det är bra projekt som
kommer att vara av stor betydelse för utvecklingen av kollektivtrafiken i Gö-
teborg och som självfallet också skulle vara av betydelse för sysselsätt-
ningen.
De projekt som tagits fram är angelägna. Att kommunen inte själv kan gå
vidare kan närmast förklaras av den oro för ekonomin som delas av alla par-
tier i Göteborgs kommunfullmäktige. Det kan räcka med att återge vad som
står i tisdagens Göteborgs-Posten. Nästa år, skriver GP, riskerar Göteborg
att förlora f 330 milj.kr. genom statliga indragningar. Det är dels de indrag-
ningar enligt regeringens budget som vi nu skall börja behandla i riksdagen,
dels den kommunalekonomiska utredningens förslag som upplevs som ett
hot mot Göteborgs ekonomi.
Jag skall direkt citera Johnny Magnusson, kommunstyrelsens ordförande
i Göteborg, moderat, som säger: ”Jag är livrädd för att riksdagen i ett kollek-
tivt vanvettsutbrott skall anta kommunalekonomiska kommitténs förslag.”
Man har alltså inte höga tankar om oss och inte stora förväntningar. Jag hop-
pas att vi kan göra någonting åt det här.
En annan fråga som berör oss göteborgare i särskilt hög grad är de signaler
som kom under hösten och i budgetpropositionen om regeringens avsikter
att inrätta ett internationellt sjöfartsregister, i likhet med vad som införts i
Danmark och Norge.
Det skulle kunna kasta i land tusentals svenska sjömän till en arbetsmark-
nad som på grund av den internationella lågkonjunkturen - som slår hårt i
Göteborgsområdet på grund av dess internationella beroende - var i ned-
gång redan innan och som nu dramatiskt förvärrats av den nya regeringens
politik, inte minst på byggsidan.
En annan konsekvens är att Göteborg skulle komma att förlora ca
80 milj.kr. i skatteinkomster, vilket skall läggas till de andra neddragning-
arna som har drabbat och som hotar att drabba kommunen. En majoritet i
kommunstyrelsen har uttalat sig mot inrättandet av ett sådant register.
I frågan om sjöfartspolitiken är vi nu på väg mot ett läge som liknar det
som regeringen försatt byggmarknaden i.
I budgetpropositionen föreslås att stödet till den svenska sjöfarten dras in.
Det rör sig om drygt 300 milj.kr. Det är ett stöd som har inrättats för att
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
107
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
108
svenska fartyg under svensk flagg, med svenska avtal och svenska sjömän
skall kunna konkurrera.
Som alternativ anvisas det aviserade registret. Men något sådant förslag
kommer inte förrän i maj månad, enligt vad vi fått information om för plane-
rade propositioner under våren. Det innebär i sin konsekvens att det inte
hinner behandlas under våren. Då inträder ett läge som innebär, om försla-
get om att dra in stödet till sjöfarten drivs igenom i riksdagen, att stödet för-
svinner fr.o.m. den 1 juli i år och att något annat inte kan sättas in i stället
förrän tidigast från årsskiftet, efter beslut under hösten. Och vad detta ”an-
nat” är kommer, i likhet med vad som nu råder för finansieringen av bostads-
byggandet, ingen att veta förrän riksdagen någon gång i höst har fattat sitt
beslut.
För oss socialdemokrater är det en omöjlighet att acceptera att svenska
fackliga organisationer inte skulle få förhandla om villkoren på svenska ar-
betsplatser, vilket svenskflaggade fartyg är.
Jag har i en motion krävt att om inte dessa våra krav på sjöfartspolitiken
kan uppfyllas, skall regeringen återkomma med förslag till riksdagen om ett
fortsatt redarstöd, så utvägar finns redan i vårens riksdagsbehandling.
Att EG-kommissionen nu också rekommenderat EG-länderna att inrätta
ett stöd till EG-ländernas sjöfart som är identiskt med det nuvarande
svenska gör styrkan i det kravet än större. Det borde också ge regeringen
underlag för att i dessa EG-anpassningens tider ompröva sitt förslag för sjö-
fartspolitiken.
Herr talman! Jag skulle vilja avsluta med en fråga till Mats Odell, om han
tänker ställa sig på samma sida som sin partikamrat i Göteborgs kommun-
fullmäktige och samtidigt på de svenska sjömännens sida. Men eftersom han
har lämnat kammaren är det ju ingen större mening med det.
Anf. 155 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! Ny Demokrati ser med tillfredsställelse på de infrastruktur-
satsningar som kommunikationsministern nämnt. Satsningar på underhåll
och nybyggnation av vägar har ju släpat efter de senaste tio åren, trots att
man från socialdemokratiskt håll har mjölkat bilägarna på många gånger fler
miljoner än vad som gått åt. Skulle man bedöma standarden på vägarna med
socialdemokratisk måttskala skulle väl uttryck som ”nationell katastrof’
vara lämpligt.
Ny Demokrati anser att en viss nybyggnation av motorvägar och större
landsvägar är nödvändig för att få transporterna i framtiden att ge nationell
tillväxt. Med ett gemensamt transportverk, som vi föreslår, skulle man
kunna samordna transporterna så att järnvägs- och sjötrafiken tar över för
dem lämpliga delar av transportbehovet. Min åsikt är dock att så långt man
kan se framåt i tiden i dag kommer vägtransporterna att vara det domine-
rande för lång tid på grund av att man kör från dörr till dörr.
Vad gäller biltrafiken anser vi att gränserna för högsta tillåtna hastighet
bör verklighetsanpassas. Vi vill ge bilisterna frihet under ansvar i större ut-
sträckning än tidigare. Vi hoppas att den tiden är förbi nu, när staten bestäm-
mer allt över människorna. Det kan inte vara rimligt att en stor del av bilis-
terna anses som kriminella varje dag. Lagar som inte är förankrade hos män-
niskorna efterlevs heller inte. Vad värre är, bilisterna nonchalerar allt fler
regler.
Nej, en attitydförändring är ett måste. Jag är övertygad om att det går att
få olyckskurvan att stagnera om vi sätter in åtgärderna på rätt område. En
stor del av olyckorna beror på spritkonsumtion i samband med bilkörning,
vilket är helt oacceptabelt. Här anser vi att åtgärder bör vidtas omgående.
Att vara ute i trafiken är som att delta i ett lagspel. Därför anser jag att
det skulle vara av stor vikt att få till stånd en rejäl kampanj för attitydföränd-
ring för samarbete i trafiken, t.ex. vad gäller vägrenskörning. Alla förstår ju
värdet av att slippa gå ut i mötande fil vid omkörning. Här krävs samarbete.
En annan företeelse som orsakar många olyckor i dagens täta trafik är väns-
tersväng, där den svängande blir påkörd bakifrån.
Här nämnda exempel är fall som med hänsyn till ansvarsfrågan är svåra
att reglera, men som med en attitydförändring mot samarbete skulle kunna
förändras.
Miljön berörs som bekant också av bilismen. Under många år har vi hört
hård kritik från politiker mot bilismen, nu senast i höstas när det var fråga
om hastigheten på 62 mil av våra motorvägar. Men många av dessa politiker
har suttit länge i riksdagen och sett hur motorvägar har byggts rakt in mot
en storstad och där slutar med rödlysen. Ett annat exempel är att det är glest
méd stora gratisparkeringar vid pendeltågsstationer i förorterna. Resultatet
vad gäller miljön är självklart. Jag är väl medveten om att detta är regionala
frågor. Men hade man velat påverka dessa brister, hade man säkert kunnat
göra det från riksdagens sida.
Varför har det inte byggts kringfartsleder? Varför har man inte höjt skrot-
ningspremien? Har miljöpratet endast varit ett massmedialt guldägg? Vi från
Ny Demokrati har nu lagt fram en motion om en höjning av skrotningspre-
mien till 5 000 kr. Menar man något med allt miljöprat i denna kammare bör
detta ej vara svårt att få igenom.
Utvecklingen på bensinområdet har också gått framåt. Nu kan vi köra alla
gamla bilar på den nya blyfria bensinen, vilket i sin tur medför att det är helt
realistiskt att montera en katalysator på gamla fordon och på så sätt rena ca
50-60 %.
Detta för mig med naturlighet vidare in på fordonshobbyn. Den förra re-
geringen hade mycket liten förståelse för hobbyfolket. Vi har det uttalande
som de borgerliga gick ut med i fordonspressen i valrörelsen. Med tanke på
vad som där har sagts och på att miljöproblemen går att stävja på ett rimligt
sätt, ser vi med förhoppning fram emot vad regeringen kommer med. Vår
motion i ärendet, som är väl grundad hos hobbyfolket, hoppas jag få åter-
komma till.
Anf. 156 LISBET CALNER (s):
Herr talman! Kommunikation är viktigt för oss människor, dels för att nå
varandra genom brev, telefon, telefax, dels att kunna mötas fysiskt på arbe-
tet, möten, konferenser, på släktkalas, dels för att kunna transportera varor
och gods.
Det första transportmedlet vi människor använde oss av var våra fötter.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
109
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
Sä upptäcktes vindens kraft. Kanske det första utnyttjandet var Eolsharpans
strängar spända över en klangbotten som ger vackra toner.
Men människans längtan efter det sköna utesluter inte strävan att finna
praktiska lösningar och underlätta tungt arbete. Egyptierna började att
bygga segelskepp för att utnyttja vindens förmåga att transportera. Sjöfarten
och mycket annat hade sett dagens ljus.
Från transportsynpunkt kan Sverige betraktas som en ö. Betänker man
dessutom att den övervägande delen av transporterna till och från utlandet
går på köl, så är det självklart att sjöfarten är mycket betydelsefull för Sve-
rige.
Riksdagen har uttalat att den statliga sjöfartspolitiken skall ges en sådan
inriktning att förutsättningar skapas för att utföra Sveriges utrikeshandel på
ett tillfredsställande sätt till lägsta samhällsekonomiska kostnader. Vidare
skall förutsättningar skapas för att trygga landets transportförsörjning i poli-
tiska och ekonomiska krissituationer. Sjöfartens möjligheter att som kon-
kurrenskraftig exportnäring stärka Sveriges betalningsbalans skall tas till
vara, har riksdagen sagt.
Vad är den nuvarande regeringens målsättning för sjöfarten? Det hade jag
tänkt fråga kommunikationsministern.
Det enda jag hittills har kunnat läsa mig till i kommunikationsdeparte-
mentets budgetbilaga är att man där hänvisar till propositionen om den eko-
nomiska politiken, som riksdagen behandlade i höstas. Där står det på fyra
rader att sjöfartsstödet skall avvecklas och ersättas med ett internationellt
register, vilket ju mycket kortfattat innebär att den som inte har svenskt
medborgarskap får lägre lön på svenska båtar som ingår i det internationella
registret.
I går manifesterade riksdag och regering sin fasta övertygelse om alla män-
niskors lika värde och hur viktigt det är med solidaritet. Jag förmodar att vi
tycker likadant i dag. Då anser jag att det är fullkomligt omöjligt att införa
ett internationellt fartygsregister.
I morse hörde jag på radion att man inom EG är intresserad av vår nuva-
rande sjöfartspolitik. EG-anpassning tillhör ju modeorden nu för tiden. Kan
det då vara en klok politik att förändra sjöfartspolitiken nu? Jag hade tänkt
att fråga kommunikationsministern om han hade någon kommentar till
detta, om han hade varit kvar här i kammaren.
Herr talman! Jag har inget emot register som sådana. Det är konsekven-
serna, effekterna och nyttan av ett register som är avgörande, tycker jag.
Erfarenheten av fritidsbåtsregistret har varit positiv. Det har varit till stor
hjälp vid sjöräddning, ordningshållning och brottsbekämpning inkl, försäk-
ringsbedrägerier. Vårt arbete skulle försvåras om registret tas bort, säger
kustbevakningen region Väst.
Regeringen avser att avveckla registret, läser jag i budgetförslaget. Skälet
är att registreringsavgiften 30 kr. inte täcker driften av registret. Det är ett
dåligt för att inte säga dumt skäl. Om man nu har missbedömt antalet fritids-
båtar, får vi väl ta konsekvenserna av detta och höja avgiften till 50 kr., som
sjöfartsverket föreslår, eller varför inte säga hundralappen jämt.
Låt båtregistret vara kvar, för tryggheten och säkerheten till sjöss!
110
Anf. 157 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Det är dags att acceptera Norrland som en del av Sverige i
stället för en koloni!
Kommunikationsministerns utsago i dag att man skall sammanväga fakto-
rer för regeringens infrastruktursatsning är ett för Norrland mycket gläd-
jande besked. I Norrland finns merparten av Sveriges råvaror. Dessa har på
ett ohämmat sätt exploaterats av Sydsverige.
Skulle norrlänningarna göra allvar av att etablera republiken Norrland
och avgiftsbelägga eller sälja våra tillgångar till resterande delen av Sverige,
skulle vi inom en mycket kort tid bli ett av de mest attraktiva områdena i
världen.
Varför gör vi det inte då? Nej, trots den behandling vi har fått utstå känner
vi fortfarande en viss form av brödraskap med våra dialektalt annorlunda
landsmän. Nu börjar emellertid vårt tålamod tryta.
Den infrastruktur som regeringen nu gett till känna koncentrerar sig på
obegripliga projekt såsom en tunnel genom Hallandsåsen, Mälarbanan,
Svealandsbanan m.m. - allt koncentrerat till södra och mellersta Sverige.
I en nyligen utkommen skrivelse från vårt ambassadråd i Bonn konstate-
ras bl.a. att Nordtyskland och Sverige snarast bör komma överens om ett
Östersjösamarbete, bl.a. på grund av den extrema storsatsning som Tysk-
land nu gör i sin infrastruktur med utbyggnaden av den f.d. militärhamnen
Mukran på Rugen. Platsen är belägen i bukten sydöst om Sassnitz och tillåter
framför allt tillräcklig djupgång. Denna jättehamn skall fungera som en tratt
för all Östersjötrafik, för att denna därefter på ett väl fungerande järnvägs-
och vägnät skall slussas vidare till destinationer runt om i Europa.
Detta, herr talman, ställer all tidigare planering av infrastrukturen i en
helt ny dager. Förutsättningarna har ändrats. Har verkligen Öresundsbron
samma aktualitet? Har verkligheten och utvecklingen kanske redan sprungit
ifrån detta projekt?
Östersjön kommer att ändra karaktär. Samtliga Östersjöstäder har nu
möjlighet att åter bli levande hamnstäder. Blunda och visionera:
- Alla Östersjöhamnar - även i Norrland - aktiveras.
- De tunga miljöförstörande landsvägstransporterna på våra redan hårt ner-
slitna vägar reduceras väsentligt.
- Hela Östersjön trafikeras av effektiva miljövänliga färjor.
- Fraktkostnaderna till Europa kommer starkt att reduceras.
- Näringslivet i hela Norrland ges betydligt större möjligheter att konkur-
rera på samma villkor samt en helt annan utvecklingspotential.
- Alla transporter centreras via den s.k. tratteffekten till Europas inkörs-
port, den nordtyska hamnstaden Mukran.
Detta ställer i sin tur de största kraven på en väl utbyggd infrastruktur i
bl.a. Sverige samt dess koloni Norrland.
Ostkustbanan har länge engagerat de visionära företagsidkarna. Dessa
har med fakta försökt övertyga politikerna om att avkolonisering i andra de-
lar av världen redan är genomförd och att det är hög tid för Sverige att göra
likadant.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
111
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
De styrande politikerna måste inse de fördelar de kan skaffa landet som
helhet, samt den skyldighet de har även när det gäller norrlänningarna, ge-
nom att anpassa sig till verkligheten. Kunskapare som länge insett ostkustba-
nans betydelse har sedan oktober 1987 intensivt arbetat med och uppvaktat
olika instanser.
Med sina samlade fakta i bagaget vände de sig till sina politiker. Bl.a. har
kommunikationsministrarna Sven Hulterström och Georg Andersson samt
industriminister Rune Molin uppvaktats. Alla var glada, positiva och hand-
lingsförlamade. Så mycket fakta bakom en investering i en länge efterläng-
tad infrastruktursatsning - som dessutom skulle bli lönsam - hade de aldrig
sett. Dessutom chockades de av att man samtidigt skulle kunna tillgodogöra
sig betydande samordningsvinster genom att bygga ut den enda kvarvarande
flaskhalsen av E4, nämligen sträckningen mellan Hudiksvall och Söder-
hamn, en vägsträcka på ca 5 mil, som ändå måste åtgärdas.
Gävleborgs län har i dag den största arbetslösheten i Sverige. Vi har på
kort tid förlorat en rad arbetstillfällen, och nu senast 114 i Gävle.
Låt kolonin Norrland få tillbaka en del av sin stolthet genom att anslutas
till övriga Sverige med en utbyggd dubbelspårig järnväg som trafikeras med
snabbtåg. Med tanke på kommande tyska Östersjöprojekt skulle denna
enda insats göra Norrland till en blomstrande vinstbärande del av Sverige
och samtidigt döva ansvariga politikers dåliga samveten. Alla kan vi göra fel.
Måttet på kompetens är emellertid hur man rättar till dessa fel.
Kommunikationsminister Mats Odell har redan ett flertal gånger under
den senaste tiden påpekat att vissa projekt - däribland delar av ostkustbanan
och E4 - skall vara i gång under 1992. Frågorna vad, var, när samt hur har
han på ett rutinerat politikermaner kringgått.
Därför, herr talman, hoppas jag att kommunikationsministern, arbets-
marknadsministern och utrikesministern tillsammans inom kort kan offent-
ligöra följande:
Vi har gemensamt införlivat kolonin Norrland med det övriga Sverige.
Detta har skett genom en omedelbar investeringsåtgärd i infrastrukturen
samt utbyggnad av en dubbelspårig snabbtågslinje från Stockholm till Sunds-
vall, samtidigt som E 4 mellan Hudiksvall och Söderhamn skall göras fram-
komlig. Med detta har vi - nästan som bieffekt - kunnat avhjälpa en stor del
av arbetslösheten i Gävleborgs län.
Jag hoppas vidare på deras gemensamma deklaration att de inser det vet-
tiga i att först låta hela Sverige leva, omprioritera andra projekt, omfördela
resurserna, fatta beslut med verklighets- och ansvarsperspektiv samt visa
sunt förnuft och behövlig respekt för samtliga människor - även norrlän-
ningar.
Tack för ordet, herr talman.
Anf. 158 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Jag hade i likhet med flera ledamöter tänkt ställa en del frå-
gor till kommunikationsministern, men eftersom han inte är här så väljer jag
att göra uppmaningar och hoppas att han tar del av protokollet och att hans
medarbetare gör detsamma.
112
I dag var blickarna minsann riktade mot kommunikationsministern. För-
väntningarna var stora, inte minst i Västernorrland. Tyvärr tvingas jag kon-
statera att vi i Norrland har fått våra förväntningar grusade efter kommuni-
kationsministerns information här i kammaren. Vi fick inga konkreta be-
sked.
Det finns, herr talman, precis som kommunikationsministern sade starka
argument som talar för att vi skall satsa på infrastrukturen i Norrland och att
satsningarna skall göras nu. Argumenten håller på såväl lång som kort sikt.
Det är på kort sikt ytterst angeläget att få i gång byggandet av vägar och
järnvägar för att skapa jobb åt framför allt alla arbetslösa byggnadsarbetare.
Många projekt, främst inlandsvägarna, är klara för start omedelbart.
I går kväll träffade jag ledningen för länsarbetsnämnden i Västernorrland.
Det var ingen munter information som man hade att ge.
På långt sikt kan vi faktiskt konstatera att näringslivet i Norrland har och
kommer att ha en mycket stor betydelse för Sverige som helhet. Stora delar
av produktionen går på export, och Norrland står för ett högre nettoexport-
värde per invånare än vad som är riksgenomsnittet. Jag har tidigare i en in-
terpellationsdebatt om Botniabanan nämnt som exempel den kommun som
jag själv kommer ifrån, nämligen Örnsköldsviks kommun - nolaskogs, Norr-
lands smålänningar, brukar vi säga. Befolkningen i vår kommun utgör 0,7 %
av Sveriges befolkning, samtidigt som man bidrar med 3 % av landets ex-
port. Inte mindre än 75 % av vad som tillverkas inom vår kommun går på
export.
Med andra ord: En satsning på infrastrukturen i Norrland är lönsam för
hela Sverige.
Jag som alltså kommer från Örnsköldsvik vet också hur viktigt det är att
telekommunikationerna byggs ut i hela Sverige. Tyvärr blev kommunika-
tionsministerns besked här i kammaren i dag inte vad vi hade hoppats på.
Skulle det vara självklart att en minskning av resurserna i första hand skall
drabba investeringarna i Norrland? Jag borde inte bli förvånad, eftersom jag
har läst budgetpropositionen, där det i bil. 7 står att det är produktivitetsut-
redningens resultat som skall ligga till grund för investeringarna.
I dag har norra stambanan mellan Bräcke och Vännäs en belastning som
närmar sig kapacitetsgränsen. Sträckan Långsele-Vännäs har den sämsta
kvalitet som SJ kan erbjuda i dag. Följden av detta blir naturligtvis täta drift-
störningar, som i sin tur leder till försämrad konkurrenskraft för näringslivet
i norra Sverige.
Detta medför att tunga godstransporter flyttas över på landsvägen, vilket
i sin tur ökar slitaget på vägar som redan är tillräckligt slitna. Standarden på
vägarna i Västernorrland är den sämsta i landet. Detta medför i sin tur en
sämre trafikmiljö och en sämre trafiksäkerhet. I dag hör det tyvärr inte till
ovanligheterna att man måste stänga broar för övrig trafik när dessa tunga
transporter drar fram på våra vägar.
E 4 genom Västernorrlands län måste få en standard värd namnet. Därför
måste byggandet av Vedabron omedelbart komma i gång. Sandöbron är i
dag en besvärlig flaskhals.
Jag uppmanar därför kommunikationsministern att se till att byggandet av
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
113
8 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 63
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
114
Vedabron sätts i gång, liksom byggandet av Åsbergstunneln i Örnsköldsvik.
Satsningarna i Sundsvall måste också omedelbart komma i gång.
Så åter till järnvägen. För att SJ skall kunna ta emot mer gods utefter norra
stambanan krävs att den upprustas och blir dubbelspårig. Vi har presenterat
ett förslag som heter Botniabanan, och därför framför jag uppmaningen: På-
börja förprojekteringen av Botniabanan nu! Med ett modernt järnvägsstråk
efter Norrlandskusten kan vi också på ett bättre sätt ta till vara de resurser
som faktiskt finns i inlandet.
Goda skäl talar för satsning på den infrastrukturella politiken i Norrland.
I tur och ordning kan jag nämna:
1. Snabbtåg till Sundsvall/Härnösand.
2. Överför Ådalsbanan till stomnätet.
3. Förprojektera Botniabanan nu.
4. Bygg Botniabanan.
5. Rusta upp stambanan.
6. Bygg Vedabron.
7. Genomför satsningarna på E4 genom Västernorrland med Åsbergstun-
neln och projekten i Sundsvall.
8. Förbättra standarden på våra inlandsvägar.
Det var den här listan och litet till som vi hade förväntat oss att kommuni-
kationsministern skulle ha presenterat i dag.
Herr talman! Jag vill också passa på att fästa uppmärksamheten vid en
mycket, mycket viktig sak, nämligen den industri som i dag producerar spår-
bundna fordon. I Örnsköldsvik - och i Kalmar - har vi ABB som sitter där
utan order. Får man inte in nya order till ABB-Traction i Örnsköldsvik inom
april månad kan vi konstatera att industrin kommer att läggas ner, och Sve-
rige står utan industri som tillverkar spårbundna fordon. Det räcker alltså
inte med att bygga järnvägarna. Vi måste också se till att vi har någonting
att åka på utefter dessa järnvägar.
Jag vädjar verkligen om att man skall se till att rådrumsbeställningar kom-
mer i gång, för behoven är stora - inte minst hos SL här i Stockholm när det
gäller nya tunnelbanevagnar.
Låt oss alltså sätta spaden i jorden! Låt oss sätta fart, så att vi kan få fler
arbetstillfällen!
Anf. 159 LARS SVENSK (kds):
Herr talman! Jag vill börja med att säga att det känns tamt när kommuni-
kationsministern liksom majoriteten av trafikutskottets ledamöter är frånva-
rande i kammaren. Jag vill ändå inför protokollet säga att inom telekommu-
nikationsområdet sker snabba förändringar tack vare teknikutvecklingen,
och vi ser i dag hur serviceutbudet ökar. Televerket som också ligger inom
trafikutskottets och kommunikationsdepartementets ansvarsområde har i
dag en mycket omfattande service. Bara telefonkatalogen ger oss hushåll
och företag årligen en uppdaterad informationsbank som är imponerande.
Stockholmsdelen väger med sina fem band dryga 7 kg. Det är med andra ord
inget fel på televerkets ambition att vilja serva oss telekunder.
Service är bra, och det är vad vi betalar för. Men man måste fråga sig om
risken inte är stor att vi med den snabba utvecklingen får betala för service
som vi inte efterfrågar.
På teletjänstsidan har vi fått nya möjligheter. Vi har fått 020-nummer.
Varje samtal kostar en markering, och mottagaren står för resten av kostna-
den. En annan tjänst som har kommit till är de s.k. 071-numren. På dessa
nummer kan man mot betalning få en teletjänst utförd.
Skillnaden mellan 020-servicen och 071-servicen är att det i det första fallet
kostar uppringaren praktiskt taget ingenting. Av den anledningen nyttjas
servicen i första hand för tjänster där betalaren kan finansiera detta via an-
nan verksamhet. När det gäller 071-tjänsterna finns det en direkt lönsam-
hetskoppling till själva samtalet.
Det kostar i dag 4:55-19:20 kr./minut att utnyttja dessa tjänster. Ett sam-
tal på 15 minuter kostar i det dyraste fallet hela 288 kr., och då förväntar man
sig att servicen skall vara därefter.
Tyvärr har det dykt upp en kategori som benämns ”snusknummer” som
erbjuder denna service. I pressen beskrivs dessa nummer som bluff eller
bondfångeri. Servicen går ofta ut på att hålla kunden kvar så länge som möj-
ligt för att man skall kunna tjäna maximalt med pengar.
Vinsten på 071-servicen är betydande. Televerket och de som erbjuder
tjänsterna delar lika. Enligt en av televerkets tjänstemän är vinsten för tele-
verkets del ca 40 miljoner enbart för tjänsterna ”sex och vackra damer”.
Eftersom kostnaden inte alltid kan relateras till erhållen tjänst, finns en
uppenbar risk att beställaren inte är densamma som betalaren. Vi får ofta
höra talas om företag som har fått betala tjänster åt andra. Föräldrar och
myndigheter har också fått betala vad andra nyttjat.
Senast i går kunde vi läsa i Aftonbladet om en person som fått en räkning
från televerket på 50 000 för betalning för dessa tjänster. Jag har också fått
rapporter om räkningar i storleksordningen 30 000 till 35 000 till personer
som inte riktigt har förstått att sådan service kostar mycket pengar.
Kds har pekat på det här problemet. Vi vill inte förbjuda servicen. Men vi
vill att det, i likhet med annan service som erbjuds, skall erbjudas valfrihet
från början.
I dag kan den som vill få sin telefon bortkopplad från 071-tjänsterna. Det
har man själv gjort på televerket. Uppenbarligen ser man trots allt ett pro-
blem med 071-servicen.
Det skall dock inte vara som det är i dag, att många begär att få sin telefon
bortkopplad efter det att de har gjort den dyra erfarenheten. Det skall natur-
ligtvis vara så att man från början är frikopplad från 071-linjen. Den som vill
blir sedan inkopplad. För att det skall råda valfrihet beträffande den service
man vill ha skall en kategoriindelning ske.
Den som vill ha tjänster om väder och vind skall efter begäran bli inkopp-
lad endast på detta område, och den som vill ha tjänsterna sex och damer
skall bli inkopplad på den servicen. Inget moraliserande och inget begrän-
sande. Däremot skall man skapa valfrihet för kunden så att denne kan välja
till vad den vill ha. Det skall inte vara som nu att man måste välja bort det
man med dyrköpt erfarenhet har funnit att man inte vill ha.
Den här idén har en tidning tagit upp med televerket, där man finner för-
slaget löjligt och säger att vi kan syssla med moralväkteri på annat håll. Man
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
115
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Trafikpolitik
menar att svenska folket tål den här verksamheten och att det är tekniskt
svårt att göra någonting åt den. Tacka för det. Med en sådan vinst vore det
konstigt om svaret skulle vara ett annat.
Det är kanske riktigt att de flesta tål detta och att det är tekniskt svårt.
Men televerket är än så länge en statlig verksamhet. Jag tror att det är viktigt
att vi från riksdag och regering markerar för teletjänstföretagen vilken typ
av service vi förväntar oss och på vilket sätt den skall erbjudas. Jag tror att
det är viktigt att vi gör det i dag innan televerket har blivit avreglerat och vi
har fått ökad konkurrens.
Jag ser inte detta som ett moraliserande med stora pekfingrar utan som en
strukturering av en verksamhet som ligger inom vårt ansvarsområde.
Anf. 160 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Ny Demokrati instämmer i stort i den syn som regeringen
har på kommunikationssektorn. Kommunikationer har en central betydelse
för svensk ekonomi. Utbyggnaden av infrastrukturen har också betydelse för
främjandet av näringslivets utveckling. Vidare instämmer vi i att arbetet
med att begränsa trafikens miljöpåverkan måste drivas vidare på ett kraft-
fullt sätt.
När satsningar på infrastrukturen hittills har debatterats har emellertid
sjöfartens potential inte beaktats. Här finns nämligen en infrastruktur redan
utbyggd, sjöfarten har möjligheter att ta hand om stora mängder tillkom-
mande gods.
Vi förbiser ofta att en givmild natur försett oss med en alldeles gratis infra-
struktur och att Archimedes förklarade varför och hur den kan användas.
Havet, vattnet, behöver mycket litet av investeringar och underhåll för att
klara av att bära hur mycket gods som helst.
När det gäller kommunikationer har Sverige genom färjetrafiken en cen-
tral ställning. Konkurrensen mellan de nordeuropeiska kontinentala färje-
hamnarna - främst Liibeck-Travemunde, Rostock, Sassnitz och Szczecin -
är knivskarp. Fäijestäderna ser dessutom en potentiellt allvarlig konkurrens
i Öresundsbron och den tilltänkta förbindelsen över Fermanbelt. Rostock,
som redan har god motorvägsförbindelse söderut, hoppas också bli Sveriges
inkörsport till kontinenten. Vi kan alltså vänta oss ett billigt och snabbt tran-
sportsystem över södra Östersjön.
Hela det av svenskar sannolikt alltför litet uppmärksammade tyska vatten-
vägsnätet är tillgängligt från Hamburg via floder och kanaler, och vi kan tra-
fikerna hela Centraleuropa via detta system. Snart kan man kanske t.o.m.
trafikera vattenleden från Göteborg till Prag med fartyg på upp till 1 000 ton.
Floden Elbe och vattensystemen går en glanstid till mötes. Naturligtvis skall
vi även värna våra svenska sjötransportsystem.
Utvecklingen i Östeuropa med raserade murar m.m. har minskat Öre-
sundsbrons betydelse. Tyngdpunkten i Europa kommer att förskjutas ös-
terut. Således går den kortaste vägen till denna nya marknad över södra
Östersjön. Snabba färjor eller kustfartyg kommer att få allt större betydelse.
Vi vill ha och kräver en fast förbindelse till Danmark, men den kan lika
bra gå mellan Helsingborg och Helsingör, som vi ser det. En bro eller tunnel
116
måste bli mycket billigare att bygga denna korta väg, nu när betydelsen har
minskat något på grund av den positiva utvecklingen i Östeuropa.
I såväl regeringsförklaringen som budgetpropositionen lägger man stor
tyngd vid miljöhänsyn. Man talar när det gäller transporter bl.a. om vikten
av att minska utsläppen och öka bränsleeffektiviteten. I det sammanhanget
kan jag nämna att ett modernt kustfartyg endast använder 2 % av den energi
som behövs för att flytta gods pä landsväg. Ett sådant fartyg tar samma last
som tio normala godståg.
Dessutom, herr talman, är effektiviteten inte heller sä dålig. Sjötranspor-
ter sker i genomsnitt med samma hastighet som tåggodstransporter när det
gäller Europadestinationer och med halva tåghastigheten när det gäller
transporter i Sverige.
Planeringen av utbyggnaden av infrastrukturen måste som första syfte
vara ekonomisk, dvs. gälla effekten av satsade skattepengar och signaler
från marknaden. Vi tycker dessutom att planeringen av utbyggnaden av in-
frastrukturen skall handläggas av ett gemensamt transportverk. Man kan
med fördel slä ihop vägverket, banverket och sjöfartsverket till ett gemen-
samt transportverk för att få maximal infrastrukturplaneringseffekt.
Jag vädjar därför till kammarens ledamöter att återigen inlemma sjöfarten
i det infrastrukturella tänkandet. Till dessa tänkare räknar jag allaredan Bir-
ger Rosqvist, Tom Heyman, Bo Jenevall och mig själv. Nu är vi fyra, och då
fattas bara 345 ledamöter.
Miljöfrågor
Anf. 161 GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! ”Frågorna om miljö- och livskvalitet kvävdes i lågkonjunk-
tur och strukturkris, i den desperata kampen för att rädda jobben.” Orden
är inte mina, utan de uttalades av den tidigare statsministern Thorbjörn Fäll-
din när han 1985 såg tillbaka på sina är i regeringsställning. Det är nog sant.
Miljöfrågorna sitter trångt i en lågkonjunktur. Kanske det är en av förkla-
ringarna till den passivitet vi nu ser frän regeringens sida.
Centern bad ju om uppgiften som miljöminister. Det var Olof Johanssons
stående inslag i valrörelsen. Man kan konstatera att centern förhandlade in
sig, som man sade, på de gröna frågorna. I utbyte mot detta fick man då
släppa en del centerfrågor som delpensioner, karensdagar, stympningen av
folkbildningen, m.m. I stället fick man driva en miljöpolitik som egentligen
redan var beslutad av riksdagen. Längre än så kom man inte.
Det var mycket buller och bång om detta när regeringsförklaringen skulle
avges. Sedan dess har det varit tyst, så pass tyst att centerrörelsen undrar var
statsråden finns.
Det har varit det krasst ekonomiska som stått i centrum. Arets budgetpro-
position är ur miljösynpunkt en stor besvikelse.
Dessutom har man reducerat Sveriges internationella roll. Nu är vi ett
land som anpassar sig i stället för att driva på utvecklingen mot en bättre
miljö.
Det är inte nog med att man i regeringspolitiken har legitimerat en ny för-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
117
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
118
delningspolitisk syn. I anslutning härtill finns en tendens att de krafter som
står för den nya fördel ningspolitiska synen, de nyliberala som faktiskt också
alltid sett miljöfrågorna över axeln, nu legitimeras genom att de får ställa
upp i regeringen vid centerns sida. Ett uttryck för detta är att Lantbrukarnas
riksförbund triumferande i ett brev till sina medlemmar skriver att det nu
minsann är slut på att naturvårdshänsyn skall gå före ägandet inom skogsbru-
ket. Jag tror att just den typen av stämningar och tendenser är någonting
som vi kommer att se breda ut sig. Detta medverkar centern till.
Om regeringen saknar politik och är passiv skall naturligtvis vi lyfta fram
alternativ som är desto mer offensiva och attraktiva. Vi har i vår partimotion
lagt fram en lång rad konkreta förslag.
Vi måste hålla kvar ambitionen att Sverige skall vara ett föregångsland på
miljöpolitikens område. Vi skall gå först, ta initiativ. Det är kaxigt och vågat,
men någon annan ambition kan knappast gälla.
För att klara detta lägger vi fram en lång rad konkreta förslag. Vi tycker
man skall sluta utreda nu och börja handla.
Vi tycker att regeringen skall ta fram en ny lista på miljöfarliga ämnen.
Vi tycker att regeringen skall bygga upp ett system för insamling av exem-
pelvis uttjänta datorer.
Vi tycker man skulle satsa på att bygga ut källsorteringen och införa en
skatt på osorterade sopor.
Vi tycker också bl.a. i vår motion, att det nu är dags att ta fram nya miljö-
klasser för både bilar och bensin.
Det är också dags att Olof Johansson kommer till riksdagen och redovisar
principerna för gröna nationalräkenskaper och att han ser till att de blir ge-
nomförda. Det finns utredningsförslag sedan tidigare. Det hade man kunnat
göra redan i budgetpropositionen. Nu aviserar man det till senare i vår. Det
ser vi fram emot. Jag hoppas verkligen att det blir av. Det skulle föra miljö-
debatten åtskilliga steg framåt. Men då krävs också någonting annat än det
allmänt hållna resonemang som fanns i årets budgetproposition. Det krävs
att man ger detta konkretion. Det finns utredningsunderlag, som Jan Berg-
qvist tagit fram, som faktiskt möjliggör en sådan konkretion. Det kan man
faktiskt begära av regeringen.
Nog finns en lång rad förslag som vi driver och som kan ge miljöpolitiken
en skjuts framåt.
En stor, principiell fråga är den som regeringen lyfter fram, omkring ägan-
derätten. Vi ser en del krafter i rörelse. Jag läste ett uttalande i tidningen
Land om att det nu är dags att börja utnyttja allemansrätten ur ekonomisk
synvinkel, alltså från markägarens synvinkel. Ser man äganderätten som nå-
gonting som alltid går före allemansrätten kommer man snart att börja tala
om att ta ut ersättning för vistelse i skog och mark, av skattebetalarna eller
av den enskilde.
Detta är en oerhört allvarlig och riskfylld utveckling, som vi definitivt
kommer att i alla avseenden motverka och bekämpa.
Om man nu skall stärka äganderätten, som regeringen vill, bör man i
samma sammanhang försöka se till att också allemansrätten stärks och inte
på något sätt äventyras. På det området får vi en hård politisk debatt.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag påminna om att världens regerings-
chefer i sommar möts i Rio för att diskutera miljön. Det är ett svenskt initia-
tiv som den socialdemokratiska regeringen tog. Vi känner ett stort ansvar
för Riokonferensen just därför.
Vi tycker att Sveriges regering inför den konferensen skall driva frågor
som gör att vi driver på den internationella utvecklingen. Dit hör kravet på
att industriländerna skär ner de klimatpåverkande utsläppen, att vi skriver
ner skulden från de fattiga länderna, att vi driver på arbetet med en konven-
tion om skydd för biologisk mångfald och att vi före konferensen i Sverige
tar initiativ som visar att vi verkligen vill leva som vi lär.
Låt mig sluta, herr talman, med att citera Maurice Strong: ”Sällan har de
rika verkat så fattiga som i dag.”
Våra problem får inte hindra oss att se att det finns andra som har större
bekymmer än vi. Vi lever trots allt i ett rikemanskvarter i den globala byn.
Vi har ett ansvar att driva på utvecklingen. Men då går det inte att, som cen-
terpartisterna gör i regeringen, ta paus i miljöpolitiken.
Anf. 162 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Herr talman! Alla är överens om att miljön är internationell, att proble-
men är globala, att lösningarna kräver internationellt samarbete. När
svenska politiker får tag på frågorna hamnar man dess värre snabbt i käbbel
om åtgärder som i regel kostar betydligt mer än de smakar. Framför allt
framstår de som futtiga i det globala sammanhanget.
Till de stora frågorna hör tvivelsutan ökenutbredningen och avskog-
ningen, uttunningen av ozonskiktet samt klimatförändringar. Dessa globala
problem kräver internationella åtgärder. Jag vill emellertid hävda att befolk-
ningsexplosionen är ett ännu större problem, eftersom den är huvudorsak
till att alla de andra problemen förvärras.
Befolkningsexplosionen innebär att med i dag kända faktorer så skulle
världen inom två generationer bestå av 11 -14 miljarder människor. Det kla-
rar vi inte. Det klarar inte miljön. Det klarar inte samlevnaden.
Redan när vi skall hålla nuvarande 5 miljarder människor vid liv - och
trots att många hålls på en högst miserabel standard - tvingas vi att gå hårt
åt miljön. Redan dagsläget är utmaning nog för alla oss som vill förbättra
ekologin och hushålla med resurserna.
Om vi skall lyckas krävs det dock stora förändringar. Det var vi i den in-
dustrialiserade världen som satte fart på befolkningsexplosionen. Men vi i
Sverige har vant ossvid att dylikt för oss under många år har handlat om folk
och länder långt hemifrån. Nu har vi plötsligt fått se att eländet finns även
inpå våra knutar: den fullständigt osannolika miljöförstörelsen som de socia-
listiska diktaturerna lämnar efter sig i hela Östeuropa, i länder utan funge-
rande ekonomier och strukturer.
Alldeles oaktat att vi kommit till denna insikt frågar vi oss: Vad är vår roll?
Vad är det bästa vi kan göra?
Jag vill först beröra vårt närområde. Ny Demokrati menar att ett ansvars-
område i vår närhet är Östersjön. Den har sina stora problem och kräver
sina jättelika insatser öster om Östersjön. Vi måste tänka i andra termer.
Det handlar inte bara om Sverige, det handlar om nordöstra Europa. Det
finns miljöinsatser som ger mångdubbelt mer för pengarna än de marginella
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
119
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
120
investeringar vi numera sysslar med i Sverige. Ekonomin spelar stor roll, och
de ekonomiska resurserna måste användas optimalt. Av ovannämnda skäl
blir svensk miljöpolitik egentligen en miljöpolitik för nordöstra Europa.
Vi vet att Sveriges medvetna satsningar på närmiljön har gett påtagliga
resultat. De enskilda punktutsläppen från industri och reningsverk kan sägas
vara under kontroll. Sverige står för ca 10% av Östersjöns nedsmutsning
och övergödning. Ytterligare miljösatsningar i Sverige får endast marginell
effekt. Problemen finns i Baltikum, Polen och Ryssland. Låt oss alltså satsa
där.
Helsingforskonventionens verkställande organ HELCOM arbetar med att
ta fram en lista på de mest angelägna och kostnadseffektiva projekten för
rening av Östersjön. Denna lista kommer förhoppningsvis att utgöra ett
utomordentligt bra planeringsunderlag för att fastslå vilka miljösatsningar vi
bör prioritera. Vi anser att Sverige bör åtaga sig en ledande roll i miljöarbe-
tet för att rädda Östersjön. Svenskt miljökunnande och svenska företag bör
utnyttjas för upprustning av avloppsreningsverk och för att skapa en effekti-
vare rening av utsläpp från förorenande industrier.
Vad det kostar att återställa Östersjön till 1950 års renhet är föremål för
många studier. De flesta bedömare anser att det krävs enorma belopp för
att förbättra Östersjöns vattenkvalitet till 1950 års nivå. Detta får dock inte
avskräcka oss eller leda till handlingsförlamning. Sverige, som är föregång-
are på miljösatsningar, måste agera och agera där man får mest för pengarna.
Satsa ännu mera på andra sidan Östersjön - men satsa nu! Låt kommande
generationer få leva vid ett friskt och rent Östersjön.
Regeringen anger i budgetpropositionen kunskapsöverföring som en bra
metod för att på sikt åstadkomma miljöförbättringar. Detta är säkert riktigt,
men vi anser att det dessutom finns ett ytterligare omedelbart behov av pro-
jektbundna miljösatsningar. I en motion från Ny Demokrati har vi föreslagit
en höjning av anslaget Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa
för budgetåret 1992/93 med 350 milj.kr. Viss del av dessa medel anser vi bör
utnyttjas för miljösatsningar i Baltikum och Polen.
Herr talman! Jag vill också beröra klimatförändringar, eftersom det be-
kymrar så många människor. När det gäller utsläpp av s.k. växthusgaser, som
är den direkta orsaken till klimatförändringar, härstammar i Sverige över
50 % från energiproduktion och ca 25 % från trafiken.
Ny Demokrati menar att det för närvarande bara finns två realistiska sätt
att åstadkomma ”ren” och miljövänlig elenergi, nämligen kärnkraft och vat-
tenkraft. Vår ambition är inte att ytterligare bygga ut älvarna; möjligen kan
man klämma ut mera ur befintliga verk med bättre teknik. Därför återstår
endast kärnkraften. Vi anser att kärnkraften skall utnyttjas så länge våra re-
aktorer är säkra. Vi har faktiskt världens bästa kärnkraftverk.
Anf. 163 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag får be talarna respektera de överenskomna tidsgränserna.
Anf. 164 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Miljöproblemen är stora i Sverige och i världen, det vet vi.
Vi står ofta här i kammaren och talar om det för varandra, och vi läser och
hör ofta om det i media. Vi vet t.ex. att de svenska sjöarna är lika försurade
i dag som de var för 15 år sedan och att svavelutsläppen i Europa skulle be-
höva minskas med 75 % för att våra sjöar skall ha en chans att återhämta sig.
Visst är miljöproblemen internationella. Men när jag hör Christer Windén
undrar jag ändå litet grand: Var finns det där ”internationella” någonstans?
Runt om i världen står människor precis som vi i rika i-länder och hävdar att
miljöproblemen är internationella. Då menar de för det mesta att de flesta
åtgärderna skall vidtas någon annanstans än i det egna landet.
Jag tror att vi måste ha klart för oss och vara medvetna om att en mycket
viktig anledning till världens miljöproblem är det sätt på vilket vi i i-länderna
förbrukar världens råvaror och resurser. Ett av de allra bästa bidragen vi kan
ge till miljöförbättringen i världen är att se till att leva på ett sådant sätt att
vi använder energin och råvaror effektivt. Vi måste återvinna och försöka
komma tillbaka till det som faktiskt har varit modellen för människans liv
under den tid hon har existerat på jorden - en tillvaro anpassad till kretslopp
och även i övrigt i enlighet med naturen.
Det är enbart under de senaste 200 åren, och egentligen enbart under de
senaste decennierna, som vi har gett oss in i ett huvudlöst sätt att leva genom
att förbruka alla jordens resurser. Det som vi ofta betraktar som en normal
tillvaro är i själva verket det alldeles exceptionella undantaget i jordens hi-
storia, den korta sekunden i evigheten som ändå riskerar att ödelägga all-
ting.
Det skulle vara bra om vi någon gång kunde vända på diskussionen och i
stället för att stå här och tala om för varandra hur eländigt allting är tala om
möjligheterna. Vi har aldrig haft så stora möjligheter att komma till rätta
med miljöproblemen som vi nu har. Vi har tekniken, kunnandet, resurserna
och insikten om problemen, vilket är en stor skillnad om man jämför med
t.ex. för 20 år sedan, då FN också ordnade en miljökonferens som den
gången hölls i Sverige.
En internationell forskargrupp har t.ex. kommit fram till att man skulle
kunna minska koldioxidutsläppen i Europa med 30-60% fram till år 2020.
Det allra mest spännande är att det också skulle bli billigare. Man kan då
fråga sig: Varför sker inte detta? Det händer inte därför att det finns stora,
mäktiga aktörer som på kort sikt tjänar mer på att vi fortsätter att slösa med
fossilbränslen. Jag tänker t.ex. på de stora oljebolagen, som inte är intresse-
rade av att i grunden ändra dessa strukturer.
Det finns undersökningar för Norden som visar precis samma sak. I hus-
hållen finns en potential att spara energi med 60-70% och i industrin med
40-50%. Men då krävs det förstås att man har en energibeskattning som
befrämjar en sådan strukturförändring inom industrin att man satsar på
energieffektivitet och att man inte har en energibeskattning som konserverar
en energislukande struktur. Jag ser med oro på det förslag till energibeskatt-
ning som har lagts fram. Jag undrar mycket hur vår nya regeringen kommer
att förhålla sig till detta och om den kommer att kunna stå emot de starka
industriintressen som nu bedriver påtryckningsverksamhet i syfte att få fort-
sätta med energi till låga priser.
Om man t.ex. satsade på byggnormer och försökte stimulera en byggindu-
stri som byggde energieffektivt och redan från början byggde in solvärmen,
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
121
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
122
skulle vi göra stora vinster. Men jag kan inte se att regeringen försöker stimu-
lera till en sådan utveckling. Förresten kommer vi väl över huvud taget inte
att ha något byggande med den bostadspolitik som den nya regeringen för,
men det är en annan fråga.
Vi kan se samma sak inom jordbruket. Det går utmärkt bra att effektivt
producera livsmedel utan bekämpningsmedel och handelsgödsel. Det kallas
alternativ odling eller ekologiskt lantbruk. Om man från samhällets sida
bara satsade litet grand på att hjälpa till att så att denna ännu ganska unga
och inte så omfattande delen av jordbruket kunde växa sig stark, skulle vi
uppnå mycket stora miljövinster.
I stället kommer nu en utredning som vill lansera ett förslag som tillåter
mer kadmium i handelsgödsel i stället för att helt förbjuda det. Det är också
någonting som är oroande. Den starka bondeorganisationen LRF är inte så
intresserad. Där har vi ytterligare en stor monopoliserad aktör som försöker
bromsa det nya och miljövänliga utom när det möjligen gäller att åka snål-
skjuts på detta med miljön för att ta sig in i den europeiska livsmedelshante-
ringen.
Det finns ekokommuner som arbetar med olika sätt att förbättra plane-
ring, trafik osv. och som med bara litet stöd från samhället skulle kunna
komma långt. Kommunförbundets länsförbund i Värmland har tillsammans
med detaljhandeln där tagit fram en lista över kemikalier som borde tas bort
och som man kan ersätta. Blir producenterna glada för att de får de här upp-
lysningarna? Nej, de säger: Stopp, det här är ett hot mot konkurrensen. Man
kan se att det går igen på område efter område. Stora traditionella aktörer
bromsar, och det nya har svårt att komma fram.
På den politiska nivån, särskilt hos den nya borgerliga regeringen, är man
för passiv och gör för litet. Det finns ingenting av handling som motsvarar
de vackra orden i den regeringsförklaring regeringen hade med sig när den
tillträdde och där man sade att miljön var viktig. Det är oroande att se att
det hittills bara har blivit vackra ord. Det finns så många möjligheter och så
mycket man kan göra. Varför gör ni inte något av detta?
Anf. 165 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Jag vill bemöta det Annika Ahnberg sade alldeles i böljan
av sitt anförande om att många talar om de globala problemen, men ingen
gör någonting åt dem. Vad jag avsåg med mitt anförande var att ange min
prioritering, Ny Demokratis prioritering, när det gäller vilka problem som
är de mest angelägna. Det mest angelägna är precis det som jag sade. Det
innebär inte att vi bara pratar en massa goja om i stort sett ingenting. Vi
försöker att explicit uttrycka precis vad vi menar.
Sedan till en annan sak som Annika Ahnberg nämnde. Vi tror definitivt
inte att det ligger en konflikt i ekonomisk tillväxt och varsamhet med miljön.
Det gör inte det. Det är vi helt övertygade om. Vi tror däremot att det inte
är möjligt för Sverige att behålla en hög levnadsstandard om vi skall tillämpa
avsevärt andra regler än vad som gäller hos våra huvudsakliga handelspart-
ner.
Skall vi i Sverige införa regler som allvarligt äventyrar de svenska företa-
gens konkurrenskraft, måste sådana regler samtidigt implementeras även i
de länder där våra konkurrenter finns, dvs. inom EG. På den punkten finns
det ett rätt så stort gap mellan oss i Ny Demokrati och vänsterpartiet.
Jag vill slutligen tillägga att det hade varit mycket intressantare om Annika
Ahnberg hade kommenterat vårt förslag om att avsätta ytterligare medel för
att rena Östersjön. Vi hjälper faktiskt till att sopa upp skiten efter Annika
Ahnbergs gamla kompisar i öst.
Anf. 166 ANNIKA ÅHNBERG (v) replik:
Herr talman! Jag vet inte om Christer Windén annars brukar prata mycket
goja om ingenting, men just nu tycker jag att han gör det. Det finns en liten
glidning inte bara hos Christer Windén utan ofta när man hör nydemokrater.
Man vill låta framskymta att de åtgärder som vi kan vidta här i Sverige ge-
nom att t.ex. pressa bilindustrin till att ta fram bilar som är återvinningsbara
eller går på el - vilket man faktiskt gör på andra håll i världen, men här är vi
på efterkälken - inte skulle vara någonting värt, utan att det viktiga är vad
som kan göras på andra håll i världen. Det är inte sant.
Vi har ett mycket stort ansvar för att utveckla sådana produkter som är
gjorda på miljömässigt bästa sätt. Vi har mycket stort ansvar för att de indu-
strier som nu flyttar ut verksamheten till länder i tredje världen inte dit tar
med sig en dålig miljöteknik som inte vi längre accepterar här. Det gäller
också för länderna i Baltikum och Östeuropa. Vi har ett mycket stort ansvar
för att man använder och investerar i den bästa miljötekniken i de staterna.
För övrigt är det inte något särskilt unikt med att föreslå åtgärder för att
rena Östersjön. Ny Demokrati kommer in litet sent i den debatten. Det har
länge föreslagits från olika partier att man skall göra det. Det måste självfal-
let göras i samarbete med länderna runt Östersjön, varav de f.d. s.k. socialis-
tiska staterna i Östeuropa icke alls är mina gamla kompisar, som Christer
Windén här låter framskymta. Jag tror inte att jag sade någonting om att
tillväxt är fel eller onödigt. Självfallet behövs tillväxt, men det kan vara
mycket olika innehåll i tillväxt. Det är mycket viktigt att innehållet i den till-
växt vi måste ha är sådan att den befrämjar en miljömässigt bra utveckling.
Anf. 167 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Jag ville egentligen bara bemöta Annika Åhnbergs uttalande
om bilar. Jag tror inte att det är något parti i riksdagen som känner starkare
än vi i Ny Demokrati för att se till att det händer någonting på det här områ-
det. Förklaringen till att vi inte har skrivit någonting om detta och inte har
gjort någonting tidigare är ganska enkel: vi har inte funnits i riksdagen sär-
skilt länge, och den allmänna motionstiden har precis gått ut. Därför är det
inte konstigt att Annika Åhnberg inte har hört speciellt mycket från vår sida.
Anf. 168 ANNIKA ÅHNBERG (v) replik:
Herr talman! Det var ju trevligt. Då utgår jag från att Christer Windén
kommer att stödja alla sådana krav som innebär att vi måste ha högre bensin-
priser och måste ställa krav på bilfabrikanterna att göra bilarna återvinnings-
bara. I Frankrike invigdes förra sommaren den första industriella anlägg-
ningen där bilar återvinns. I USA har de tre största biltillverkarna gått sam-
man i ett återvinningsbolag. I Sverige har det inte hänt så mycket. Det tas
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
123
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
124
pä olika håll i världen fram synnerligen effektiva elbilar, som skulle vara ut-
märkta för storstadstrafiken.
Jag välkomnar verkligen ett stöd från Ny Demokrati på de här punkterna,
så att det blir litet tuffare tag från politikerna i förhållande till biltillverkarna
och att vi inte enbart diskuterar fusionsaffärer t.ex. mellan Volvo och Pro-
cordia, utan också ägnar oss åt politisk diskussion om innehållet i produktio-
nen. Det är faktiskt avgörande för vår framtida miljö.
Tredje vice talmannen anmälde att Christer Windén anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 169 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Att miljö och livskvalitet kan kvävas i en lågkonjunktur är
en sak, men att de kvävdes under en fantastiskt stark högkonjunktur av en
socialdemokratisk regering är förfärligt, och det är avskräckande.
Däremot måste jag säga att Annika Ahnbergs anförande var både sympa-
tiskt och kunnigt, och hon tog fasta på sådant som verkligen är viktigt i miljö-
politiken.
Regeringen har presenterat fyra stora uppgifter för arbetet under mandat-
perioden. En av dem är att skapa en miljöpolitik som ger en långsiktig och
hållbar utveckling. Avsikten är att åstadkomma ett systemskifte även på mil-
jöns område med hjälp av effektiva styrmedel, både ekonomiska och fy-
siska. Målet är ett bra fungerande samhälle med en god livsmiljö och en sta-
bil ekonomi.
Det pågår med andra ord ett förändringsarbete. Att efter drygt fyra måna-
der börja dra slutsatsen att ingenting händer är ganska fantastiskt. Jag vill ta
upp två av de viktigaste punkterna i det arbete som pågår.
Den första punkten gäller synen på miljöavgifter och andra ekonomiska
styrmedel. Vi vet alla hur tveksam den socialdemokratiska regeringen var
till ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Riksdagen fick tvinga socialde-
mokraterna till utredningar om miljöavgifter.
Här kommer den nya regeringen att arbeta för kraftiga förändringar. Ett
första steg till detta visar den bilaga om ekonomiska styrmedel i miljöpoliti-
ken som fanns med i den budgetproposition som regeringen lade fram den
10 januari. Bilagan visar tydligt sambandet mellan ekonomi och ekologi. Det
är ganska befriande att få läsa att de här sambanden är naturliga och att de
går att logiskt härleda. Det är ju endast med en hållbar utveckling på det
ekologiska området som vi kan få en hållbar utveckling också i ekonomin.
Nya generationer måste få minst lika stora och användbara miljö- och natur-
resurser i arv som den gamla generationen fick - annars får vi förutom stats-
skulden även en miljöskuld, och den försvinner inte heller av sig själv. Den
måste betalas. Det är bara en fråga om när, hur och av vem. Jag föredrar att
själv stå för min miljöskuld, medan mina barn får stå för sin.
Miljöavgifter och miljöskatter kan hjälpa oss att ge rätt signaler till mark-
naden och göra miljöstörande verksamhet och varor dyrare än miljövänlig
verksamhet och miljövänliga varor. Då kommer det att löna sig att skona
miljön, vilket gör att miljöpåfrestningarna minskar. Vi tror på marknadseko-
nomins möjligheter, och vi tror att den går att använda även i miljöpolitiken.
I kompletteringspropositionen kommer vi att redovisa hur vi vill gå till
väga för att utnyttja de ekonomiska styrmedlen. Vi kommer också att peka
på konkreta områden där vi vill sätta in bl.a. avfallsavgifter. Systemskiftet
är på den här punkten ett långsiktigt arbete, som det naturligtvis tar tid att
genomföra, med tanke på den socialdemokratiska långbänken.
Den andra punkten i förändringsarbetet avseende vår miljöpolitik är de
styrmedel vi har genom den fysiska planeringen. Dessa behövs för att vi skall
kunna sluta kretsloppen, kunna arbeta förebyggande och kunna hushålla
med våra naturresurser och vår miljö. Vi vill markera den roll som den fy-
siska planeringen har för att dessa mål skall nås. Som ett led i detta har miljö-
departementet utvecklats till ett miljö- och naturresursdepartement. Ytterli-
gare kompetens i frågor som gäller fysisk planering av mark och vatten har
tillkommit genom att planenheten och lantmäterifrågorna har förts över från
bostadsdepartementet.
Det säkraste och billigaste sättet att minska miljöskadorna är att före-
bygga dem. Det bästa sättet att göra detta är att planera rätt, att i förväg
bestämma hur vi skall använda mark och vatten, i förväg bestämma hur vi
skall bo och transportera oss, hur energisystemet skall se ut, så att vi undvi-
ker att skada vår miljö, vår natur, våra skogar och våra sjöar.
Det är märkligt att den socialdemokratiska regeringen inte tydligare såg
vikten av den fysiska planeringens roll i miljöarbetet.
Vi anser att det är nödvändigt att den fysiska planeringen närmare kopplas
samman med miljöskydd och landskapsvård; annars kan vi aldrig hantera
landskapets förändringar på ett riktigt sätt. De kanske viktigaste kraven gäl-
ler att behålla biologisk artrikedom och biologisk produktivitet. Det histo-
riska arvet och de kulturvärden som under århundraden investerats i be-
byggelse och landskap måste vi också ta till vara och utveckla.
Planeringsarbetet ger tillfällen till eftertanke, samlade analyser och breda
överväganden om vart vi är på väg med vår yttre miljö, men det förutsätter
att statliga myndigheter, företag, kommuner och enskilda samverkar och ut-
byter erfarenheter i dessa frågor, utan prestige men med respekt för var-
andra. Sådan samverkan kommer den nya regeringen att uppmuntra; sam-
verkan, växelverkan, dialog och stor öppenhet.
I regeringsförklaringen anges att miljökonsekvenser skall redovisas före
varje beslut som ger större miljöpåverkan. Det är av stor strategisk betydelse
att alla statliga myndigheter, självfallet även kommunerna och landstingen,
nu snabbt ger miljökonsekvensbeskrivningarna ett konkret innehåll. Rege-
ringens starka markering av värdet av miljökonsekvensbeskrivningar visar
hur viktigt vi anser att det förebyggande arbetet är.
I början av denna vecka besökte jag Baltikum, närmare bestämt Vilnius i
Litauen. Där fick jag bevis på vad bristen på god planering kan leda till. Jag
fick också chockerande bevis på planhushållningens fullständiga misslyck-
ande, inte minst på miljöområdet. Där ingen äganderätt finns, där finns inte
heller något miljöansvar att avkräva någon särskild. Energislöseriet är
mycket stort. Ett felaktigt pris på energi har lett till bl.a. dålig isolering av
byggnader. Vissa uppgifter tyder på att det går åt kanske tre gånger så
mycket energi för att värma upp en lägenhet där som att värma upp en lägen-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
125
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
126
het i Sverige. Detta tycker jag visar hur viktigt det är att marknadsekono-
miska aspekter vävs in i miljöarbetet.
Det är viktigt att Sverige spelar en aktiv och dynamisk roll i Europa vad
gäller miljöfrågor. Detta gäller framför allt i vårt eget område, dvs. området
runt Östersjön, som flera har påpekat. Det gäller att vi utnyttjar de starka
styrmedel vi har för att åstadkomma detta och försöka komma fram till en
gemensam ståndpunkt i frågor som rör denna region, så att vi hanterar våra
naturresurser på precis samma sätt och inte får felaktiga konkurrensförhål-
landen, som gör att vissa länders naturresurser används på ett helt annat sätt
än andra länders, utan att vi står på en gemensam bas.
För att lyckas med att få en långsiktig och hållbar utveckling av miljön
räcker det inte bara med ord, Göran Persson. Det behövs en politisk stra-
tegi. Det behövs en stark viljeinriktning, och det behövs framför allt ett om-
fattande samarbete, nationellt såväl som internationellt.
Det behövs inte minst med tanke på Brasilienkonferensen, FN:s stora mil-
jökonferens i år, som förhoppningsvis leder till att världen tar ett gemen-
samt, stort steg framåt i miljöarbetet, men som också borde innehålla en de-
batt om att lyfta människor från deras fattigdom, så att man i utvecklingslän-
derna har möjlighet att hantera sina miljöfrågor. Den debatten tror jag är
oerhört väsentlig när det gäller att se till att människor över huvud taget har
möjlighet att påverka sin närmiljö. Det är en stor fråga, som jag som mark-
och planminister har ansvaret för, och jag skall göra allt vad jag kan för att
det skall lyckas och för att vi skall kunna komma till rätta med deras möjlig-
heter till ett kretsloppstänkande, till att lösa avfallsproblemen på rätt sätt,
osv. Det är verkligen dags nu, Göran Persson, efter nio års socialdemokra-
tiskt styre och långbänk i miljöpolitiken.
Anf. 170 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Herr talman! Centern är hårt pressad, och det märks på Görel Thurdins
anförande. Det var en attack på den socialdemokratiska oppositionen, men
där finns ingenting om regeringens politik. När hon åker runt med det till
bygdegårdarna ute i landet får hon väl en del påskrivet, och då gäller det för
henne att spotta upp sig när hon kommer in i kammaren, vilket är just vad
Görel Thurdin försöker göra.
Görel Thurdin har litet otur. Jag har nämligen haft samma debatt med
Olof Johansson, och Görel Thurdin argumenterar tvärtemot vad han gör.
Hans förklaring till att regeringen inte gjorde någonting var att den socialde-
mokratiska regeringen betat av alla frågor. Nu kommer Görel Thurdin och
kör sin variant, som är att den socialdemokratiska regeringen inte gjorde nå-
gonting, utan det var én långbänk. Ni bör konferera inom centern innan ni
går ut och driver två rakt motsatta uppfattningar. Här tror jag att Olof Jo-
hansson har rätt - det är mycket som är gjort. Ni begärde att få miljöminis-
terposten, men ni fick inte bara den utan också Europas enda planminister-
post. Med den basen borde ni kunna åstadkomma någonting, och det var det
jag efterlyste. Det blir inte mera imponerande när Görel Thurdin säger att
man nu skall gå från ord till handling. Okej, jag tar fasta på det, och jag vill
då veta i vilka frågor hon tänker handla.
Görel Thurdin pratar om en aktiv, dynamisk Europapolitik. Ja, vi skall
förhandla om medlemskap i EG. Vi har i vår motion krävt att regeringen
redovisar vilken linje man skall driva i EG-förhandlingarna, vilka undantag
man vill göra. Kan Görel Thurdin, som ansvarig minister, med en sådan oer-
hörd handlingsinriktning, här i kammarens talarstol tala om ungefär hur hon
tänker lägga upp förhandlingsarbetet från miljödepartementets utgångs-
punkter? Vilka frågor är särskilt viktiga för Sverige att bevaka och driva i
den kommande EG-förhandlingen såsom ambitionshöjande åtgärder? Eller
skall vi, som andra i regeringen vill, anpassa oss till det regelverk som finns?
Vilken uppfattning har Görel Thurdin konkret och praktiskt? Det är ju det
som tycks gälla, åtminstone i hennes retorik.
Görel Thurdin talar också om Riokonferensen, som är viktig. Den är ett
svenskt initiativ, som drivits fram av socialdemokraterna. På vilket sätt tän-
ker Görel Thurdin se till att vi praktiskt och konkret före Riokonferensen
visar hur vi i Sverige i svenskt jord- och skogsbruk skall leva upp till intentio-
nerna i konventionen om biologisk mångfald?
Det är två mycket konkreta frågor jag ställer, om EG och om Riokonfe-
rensen. Svara på dem och för en sakdebatt! Innan vi hamnar i ett partipoli-
tiskt resonemang eller en pajkastning föreslår jag att Görel Thurdin åtmin-
stone läser vad partiledaren har sagt, så det blir någon struktur i det hela.
Anf. 171 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Den som talar för mycket har väldigt svårt att lyssna. Det
har jag faktiskt varit med om under min tid i riksdagen då jag har lyssnat på
Birgitta Dahls alla vackra miljötal. Under en lång period hände ingenting,
inte förrän andra partier i riksdagen jobbade på och tvingade den socialde-
mokratiska regeringen till ett handlande.
Den miljöproposition som lades fram i fjol var inte något självständigt so-
cialdemokratiskt initiativ. Det var under stor möda och stort besvär som re-
geringen så småningom lyckade pressa fram den. Enligt Göran Persson inne-
håller denna proposition helt plötsligt tydligen ingenting, eftersom det enligt
honom bara är att sätta fart. Det var en mängd utredningar som tillsattes,
och jag antar att de skall arbeta färdigt först.
När det gäller EG är det sagt att högsta möjliga miljöambition skall gälla.
Och det är klart att det är oerhört många punkter som skall diskuteras. Vad
jag har uppfattat av den dialog som förs, även om det är många som är in-
blandade, är att på de områden där vi i Sverige har nått längre än EG-län-
derna, skall vi inte avkrävas att backa. Men där EG-länderna har en längre
väg att gå skall vi försöka att på olika sätt pressa fram möjligheter för EG-
länderna att avancera.
Jag utgår från att dessa diskussioner kommer att leda till en höjd miljöam-
bition. Även om EG-länderna på många områden ligger efter avancerar de
ganska snabbt när det gäller miljöfrågorna och intresserar sig för både det
ena och det andra när det kommer till kritan, inte minst med tanke på Öre-
sundsbron.
Göran Persson talade om biologisk mångfald och Brasilienkonferensen,
och det är mycket bra. Jag påpekade just att om vi skall kunna avkräva nå-
gon ett ansvar måste det finnas en äganderätt kopplad till någon, så att det
finns ett ansvar att avkräva.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
127
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
128
Det är alldeles riktigt att man skall säga åt var och en som äger saker att
de har ett stort miljöansvar för det som de hanterar och förvaltar. Samtidigt
måste man naturligtvis skapa ett samarbete, så att vi inte måste köpa ut hela
Sverige som naturreservat för att klara miljöambitionerna. Det tror jag näm-
ligen inte att ens Göran Perssons budget kommer att ”palla för”, och då får
vi arbeta på ett annat sätt utan att ha planhushållning i åtanke för att komma
fram till de bra mål som vi har satt upp.
Anf. 172 TALMANNEN:
Jag är tacksam om replikerna tas från bänkarna.
Anf. 173 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Fru talman! Jag skall naturligtvis hörsamma en sådan vädjan.
Fru talman! Jag blev mycket lugn i slutet av Görel Thurdins anförande, då
hon sade att hon var skeptisk till planhushållning. Det var skönt att höra med
tanke på hennes oerhörda fixering vid planerandets betydelse rakt igenom i
sitt anförande. Det är faktiskt en liten detalj i sammanhanget.
Görel Thurdin hade en något konstig inledning i sitt senaste inlägg där hon
retirerade från sitt första påstående i huvudanförandet, som ju gick ut på att
intenting hade hänt. Nu har det tydligen hänt, men den proposition som lä-
des fram var socialdemokraterna enligt henne tvingade av den borgerliga op-
positionen att lägga fram i den dåvarande riksdagen.
Det må så vara. Detta kan vi ha olika uppfattningar om. Görel Thurdin
har i alla fall rätt ståndpunkt. Det har uppenbarligen hänt mycket, det är vi
överens om. Nu skall det hända ännu mer, och vi skall gå vidare därifrån.
Då efterlyser jag konkreta insatser från regeringens sida. Vi har alltså
kommit till den punkten i debatten. Jag frågar sedan vad Görel Thurdin tän-
ker göra. Hon går då runt ytterligare några varv med allmänt hållet tal. Detta
gör mig orolig. Om det är någonting som är viktigt i den svenska EG-debat-
ten och som kommer att vara viktigt så är det miljöfrågorna.
Nu står en av de två miljöministrarna här i talarstolen, och hur formulerar
hon sig? Hon säger: Vad jag har uppfattat. Sedan säger hon: Jag utgår från.
Är miljödepartementet inte inkopplat i de förberedelser som pågår inför
EG-förhandlingarna?
Jag ställde följande konkreta fråga till Görel Thurdin: Vilka frågor avser
Görel Thurdin att som miljöminister inför EG-förhandlingen aktivt driva,
och avser Görel Thurdin att komma till riksdagen och redovisa dem? Det är
mycket praktiskt och konkret, och detta borde väl Görel Thurdin rimligen
ha ett grepp om.
Det andra som jag tog upp var den biologiska mångfalden. Det är återigen
ett resonemang om ägandets betydelse. Självfallet inser jag att de planeko-
nomier som har kraschat i öst och som rimligen har förbrukat resurser på ett
sätt som står bortom all sans och allt förnuft inte är några ideal. Det är ingen
i denna kammare som hävdar eller har hävdat det.
Jag frågade Görel Thurdin hur hon tänkte sig att i svenskt skogs- och jord-
bruk tillämpa konventioner och biologisk mångfald på ett konkret sätt innan
hon eller Olof Johansson reser iväg till Rio. Det var detta som var poängen.
Görel Thurdin sade nämligen att det var viktigt att handla. Och här ställde
jag två konkreta frågor. På båda frågorna fick jag mycket undvikande svar.
Vad skall Görel Thurdin praktiskt och konkret göra inför EG-förhandlingen
och inför Riokonferensen?
Anf. 174 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Fru talman! I ena ögonblicket vill Göran Persson veta vad jag skall göra,
och i andra ögonblicket var det något annat som han ville veta. Det är litet
oklart vad det egentligen gäller.
När det gäller socialdemokraternas miljöarbete så fanns ju inte Göran
Persson här i riksdagen då och lyssnade på de debatter som hölls. Annika
Åhnberg deltog ganska flitigt i dessa under årens lopp. Det hände i princip
inte något förrän under det nionde året. Tror Göran Persson att det då hände
något även ute i verkligheten, att hela samhället helt plötsligt förändrades
bara därför att socialdemokraterna tvingades till ett beslut? Men så är ju inte
fallet när det gäller miljöfrågorna. Det är ju något som tar tid att påverka
ute i samhället. Vi kan skriva hur många vackra anföranden som helst, men
det spelar inte någon roll om vi inte samtidigt är aktiva.
Eftersom Göran Persson inte tycker om planering kan jag säga att jag för-
står att det kanske gäller för hela det socialdemokratiska partiet att man inte
vill ha en planering, man vill möjligtvis bara använda sin makt och på det
sättet vara planmässig.
Detta ser vi på hela transsportstrukturen i Sverige, som under hela 80-ta-
let, då det fanns gott om kapital i Sverige, hade kunnat genomgå en renäs-
sans, och vi hade kunnat påverka miljön på ett fantastiskt bra sätt. Men det
gjordes inte under hela 80-talet. Nu står vi här och har egentligen inte gjort
något på transportområdet bara därför att socialdemokratin inte tog tag i
frågorna, inte skötte dem ordentligt och inte rättssäkerhetsmässigt förde en
dialog med medborgarna ute i samhället, alltså med dem som över huvud
taget kom i kläm ibland då det gällde att expropriera olika landområden,
t.ex. för att dra fram stora motorvägar. Då hade detta ingen betydelse. Inte
ens miljökonsekvensbeskrivningar var särskilt viktiga på den tiden.
Jag tycker att Göran Persson skall vara mycket försiktig med sitt angrepps-
sätt. Han frågade vad vi konkret skall göra. Det görs oerhört mycket kon-
kret. När vi för en debatt som inte på detta sätt är tidsbegränsad, skall Göran
Persson få en lång lista på dessa konkreta åtgärder, så kan han fundera litet
grand över varför de inte blev verkställda redan på 80-talet under en av värl-
dens längsta och starkaste högkonjunkturer.
Jag tycker att vi skall vara ganska ödmjuka i miljödebatten, och framför
allt tycker jag att vi skall visa lyhördhet och respekt för varandra.
Talmannen anmälde att Göran Persson anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 175 IVAR VIRGIN (m):
Fru talman! Göran Persson anklagar regeringen för passivitet. Jag tycker
att den anklagelsen får något patetiskt över sig när man vet att den socialde-
mokratiska regeringen begränsade sin miljöpolitik i stort sett till att lägga
fram en volymmässigt stor miljöproposition vart tredje år.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
129
9 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 63
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
130
Innehållsmässigt var dessa propositioner ofta tunna. Och i den mån som
de innehöll nya idéer var det ofta idéer som var hämtade från oppositions-
partiernas motioner från tidigare år.
Miljöfrågorna är för viktiga för att integreras i ett partis valrörelse. Men
att begära att den här regeringen efter ett par månader i regeringsställning
skall komma med motsvarande dokument är väl ändå magstarkt.
Denna metod att vart tredje år avleverera ett stort miljöpolitiskt doku-
ment gav dessutom riksdagens jordbruksutskott en arbetsbörda som var helt
orimlig och som gjorde att man inte kunde ägna den tid som faktiskt många
av de motioner som väcktes i samband med propositionerna hade fordrat.
Jag skulle tro att denna regering på ett helt annat sätt kommer att förse riks-
dagen med fortlöpande förslag på miljöpolitikens område. Men jag tycker
ändå att det är orimligt att begära att den skall komma med omfattande do-
kument efter ett par månader i regeringsställning.
Sedan vill jag ta upp några frågor som i och för sig redan har debatterats.
Men jag tycker att det är viktigt att göra ett par markeringar.
Först gäller det äganderätten och kopplingen till miljön i det samman-
hanget. Det är min bestämda uppfattning att värnandet av äganderätten är
helt fundamentalt i miljöpolitiken. Om man börjar tumma på den rätten är
det faktiskt samma sak som att ta de första stegen mot ett annat ekonomiskt
system. Det innebär att miljöpolitiken indirekt tillfogas allvarliga skador.
Det som människor äger, det vårdas. All erfarenhet visar att förvaltningen
av jord, skog och egna tillgångar är resursbevarande och alltså bra för mil-
jön. Jag tycker att den här kopplingen är viktig. Därför är alla angrepp på
äganderätten i själva verket destruktiva från miljösynpunkt.
Sedan tror jag ätt det är väldigt viktigt att slå vakt om det ekonomiska
system som vi har, den fria marknadsekonomin, och att förstärka det syste-
met på olika sätt.
När det gäller miljöfrågorna kan ett sådant ekonomiskt system dessutom
bli bättre med olika typer av styrmedel. Detta dokumenteras mycket väl i
aktuell bilaga till finansplanen. Regeringen tar där upp olika ekonomiska
styrmedel för att så att säga förbättra marknadsekonomin.
Till min glädje kan jag notera att socialdemokraterna i sin miljömotion,
vilken är omfångsrik, accepterar en sak som man tidigare inte har accepte-
rat, nämligen överlåtelsebara utsläppsrätter. Jag tror att det är en metod som
med fördel kan användas i vissa miljösammanhang och som faktiskt kan
åstadkomma förbättringar för vår miljö.
Jag blir nästan rörd när jag läser det som har valts ut i motionen när det
gäller att exemplifiera det här systemet. Det är direkt taget från en debatt
här i riksdagen där vi föreslog just att detta skulle användas på kvävereduk-
tionsområdet för kommunala reningsverk.
Det är viktigt att i miljöfrågorna göra prioriteringar. Jag har efterlyst så-
dana tidigare. Den typ av prioriteringar som återfinns i Brundtlandkommis-
sionens rapport bör vi i Sverige ta upp. Vi kan helt enkelt låta naturvårdsver-
ket eller miljödepartementet göra utredningar, där miljöfrågorna prioriteras
och på det sättet läggs till grund för kommande handlingar på det här områ-
det.
I det sammanhanget vill jag säga att jag tror att en teknik är att sätta upp
miljömål. Jag tycker att riksdagen vid många tillfällen visat att man har varit
beredd på det. Man har också gjort det på ett framgångsrikt sätt, även om
socialdemokraterna har gjort motstånd. Ett sådant miljömål var detta med
att vi bestämde att det skulle vara oförändrade koldioxidutsläpp. Det tycker
jag är ett bra miljömål. Jag hoppas att vi skall kunna finna former för mot-
svarande mål i framtiden. Jag tror nämligen att frågan om växthuseffekten
är den helt dominerande miljöfrågan, och jag hoppas att vi offensivt skall
kunna driva den frågan inför Riokonferensen.
Anf. 176 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har inte begärt vare sig av Görel Thurdin eller av Ivar
Virgin att de skall komma med ett dokument motsvarande det som Birgitta
Dahl presterade när hon ansvarade för dessa frågor. Vad jag begärde var att
de skulle komma med något.
Men man säger att det är en omöjlighet, eftersom det bara har gått fyra
månader sedan regeringen tillträdde. Alla som är något så när politiskt in-
tresserade och som har följt utvecklingen denna höst har sett att regeringen
på nästan alla andra sakområden har tagit genomgripande initiativ-visserli-
gen har det handlat om sådant som jag motsätter mig, men ändå. På andra
områden har man haft både kraft och tid. Men på det här området har ingen-
ting hänt. Det enda som centerstatsråden åstadkommit under hösten, Ivar
Virgin, var skrivelsen om burhönsen och äggproduktionen. Det är det enda
konkreta som de lyckades prestera. Ödmjukast efterlyser jag därför litet
handling. Det är vad det hela handlar om.
Det är intressant att Ivar Virgin tar upp frågan om koldioxidutsläppen.
Det skulle också vara intressant att få höra hur han, mot bakgrund av just
gjorda uttalande, principiellt ser på den nyss förda diskussionen om energi-
beskattningen.
Jag för min del kan instämma i mycket av det som Ivar Virgin sade om
äganderätten. Men är Ivar Virgin villig att ansluta sig till socialdemokraterna
när det gäller synen på allemansrätten? Och ser Ivar Virgin någon konflikt
mellan äganderätten och allemansrätten? Om svaret är ja undrar jag hur han
tänker åstadkomma en lösning. Vad tar överhand?
Sådana principiellt viktiga diskussioner bör vi föra, och vi kommer också
att göra det. Eftersom föregående talesman för regeringen inte hade några
besked att ge inför kommande EG-förhandlingar undrar jag: Har Ivar Vir-
gin någon uppfattning om vad som från svensk synvinkel kan vara rimligt att
lyfta fram i miljöhänseende inför kommande EG-förhandlingar? Det skulle
också vara intressant att få höra.
Anf. 177 IVAR VIRGIN (m) replik:
Fru talman! Först och främst vidhåller jag att det är helt orimligt att efter
bara ett par månader begära omfattande miljöpolitiska förslag från rege-
ringen. Dessutom tycker jag att denna begäran faktiskt i någon mån har ett
löjets skimmer över sig. Det är ju bekant att föregående regering lade fram
propositioner med tre års mellanrum: 1988 och 1991, alltså inför ett val. Man
gjorde så för att debatten skulle komma bara ett par månader före aktuella
val. Vi hade nämligen debatter i juni 1988 och i juni 1991.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
131
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
Sedan tog Göran Persson upp vissa detaljfrågor. Allemansrätten är unik.
Vi är utomordentligt måna om att denna får vara kvar. För att den skall få
vara kvar måste den skötas, värnas. I det värnet ligger faktiskt också att det
är nödvändigt att upplysa om vad allemansrätten innebär. Den innebär bl.a.
en hel del skyldigheter. Jag tror att det är viktigt att på alla sätt sprida kun-
skaper om vad den här rätten i själva verket innebär. Jag tycker således att
allemansrätten är en unik svensk sedvanerätt och att den på alla sätt bör vär-
nas.
När det gäller koldioxidutsläppen tycker jag att ett mål skall sättas upp.
Personligen tycker jag, och detta har vi framfört här i riksdagen vid olika
tidpunkter, att målet skall vara en minskning med 20 % till år 2005. Jag tror
att de miljöskatter som Göran Persson talar om i detta sammanhang är rätt
oväsentliga. Möjligen handlar det om att ge industrin vissa lättnader. Kom-
pensation kan ske genom en annan prisspänning mellan biobränslen och fos-
silbränslen för värmeverk och kraftvärmeverk. Det går säkert att ordna. Hu-
vudsaken är att det finns ett miljöpolitiskt mål.
När det gäller EG och de förhandlingarna är det, som Görel Thurdin sade,
tillåtet för länder att gå före. Vi i Sverige har alltså rätt att ha en miljöpolitik
som är mer offensiv än andra länders. Självklart skall vi fortsätta på den lin-
jen. Vi skall ligga före. Sedan kan vi, naturligtvis, i förhandlingar försöka
att få EG att ändra ståndpunkt i olika avseenden. Den möjligheten skall vi
självklart utnyttja. Men att komma med detaljer i en sådan förhandling vid
detta tillfälle tror jag skulle vara att göra något alldeles för tidigt. Vi har helt
enkelt inte påbörjat några realförhandlingar ännu. De kommer rimligtvis
nästa år, eller kanske t.o.m i slutet av detta år.
Anf. 178 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Fru talman! På en punkt är Ivar Virgin och jag överens. Det gäller hans
formulering: Att begära av den här regeringen att komma med förslag är inte
rimligt.
På något sätt är formuleringen träffande. Ivar Virgin kanske inte avsåg
exakt det som hans formulering kan tydas som. Han har i alla fall uttryckt
sig på nämnda sätt.
Det är bra om moderaterna tydligt tar ställning för allemansrätten. Här
ser vi att en diskussion från vissa starka intresseorganisationers sida börjar
växa fram. Men det är ju inte alltid som den som äger mark också vårdar
denna. Det finns ett behov av samhälleliga insatser, inte minst för att vi skall
kunna bevara flora och fauna. Det framgår bl.a. av de utvärderingar som har
gjorts under den senaste tiden när det gäller skogsbruket.
Äganderätten är således icke något som är naturligt likvärdigt med att all-
ting sköts på bästa sätt. Det behövs också en politik.
Det skulle vara intressant om Ivar Virgin utvecklade sitt resonemang om
allemansrätten. Kan han se någon situation där allemansrätten enligt hans
mening skall inskränkas eller förses med regler som i dag inte finns? Bedö-
mer Ivar Virgin att allemansrätten bör ha ytterligare skydd? - den senare
frågan ställd med tanke på att man för diskussioner om att äganderätten skall
skyddas ytterligare i grundlagen. Det är en oerhört intressant principiell dis-
132
kussion. Kan Ivar Virgin peka på någon sådan situation, eller tycker han att
det är bra som det är?
Jag blev inte riktigt klok på vad Ivar Virgin menade med koldioxidutsläp-
pen. Han sade att man kunde göra några prisregleringar med fjärrvärmever-
ken för att klara detta. Det är klart att det är en stor sak. Det är en viktig
symbolfråga om man börjar frångå koldioxidresonemanget när det gäller av-
gifter riktade mot dem som bränner bränsle.
Vad avsåg Ivar Virgin i klartext? Vad var det han tänkte på när han sade
att man skulle kunna tänka sig en annan typ av prissättning för fjärrvärme-
verken för att klara biobränslet. Innebär det i så fall att man skall börja elda
mer fossila bränslen i industrin och låta biobränslet gå tillbaka, för att i stället
användas i fjärrvärmeverk? Är det så man skall uppfatta detta?
Anf. 179 IVAR VIRGIN (m) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja säga att för allemansrätten är en förstärkt
äganderätt utomordentligt väsentlig. En fördjupad äganderätt är faktiskt
den bästa garantin för vår unika allemansrätt. Jag tror att vaije politiskt in-
grepp är det som mest äventyrar allemansrätten.
Vi har vid ett tillfälle, det var i våras, i riksdagen mycket kraftigt vänt oss
emot idén att skogsägare skulle ta utomordentligt långtgående ansvar för
den biologiska mångfalden och göra det utan någon som helst ersättning. Vi
tog det som ett intrång i äganderätten.
Ägarfrämjandet, där Thorbjörn Fälldin är ordförande, har beskrivit detta
på följande sätt: I det sammanhanget deklarerade den dåvarande miljömi-
nistern att det var dags att enskilda markägare tog ett större kostnadsansvar
för naturvården, särskilt för den biologiska mångfalden. Vi vänder oss mot
sådana försök att föra miljöpolitik utan att vilja stå för kostnaderna. Vi me-
nar att vi gemensamt och solidariskt måste svara för kostnaderna. Lagstift-
ningen får inte vältra över kostnaderna på den enskilde markägaren. Saken
blir inte bättre av att man använder uttryck som näringen eller sektorn. Det
innebär ingenting annat än summan av de enskilda.
Jag delar denna uppfattning. Jag tror att den här typen av ingrepp i den
enskilda äganderätten är allvarliga och faktiskt ett hot mot allemansrätten.
Sedan ställdes en fråga om koldioxidutsläppen. Jag tycker att man skall
sätta upp ett mål. Målsättningen kan vara att vi skall minska koldioxidutsläp-
pen med 20 % till år 2005. Detta kan nås på olika sätt. Jag tror att energiskat-
ternas del i den här ekvationen är överdriven. Om Göran Persson refererar
till utredningen om konkurrensneutral energibeskattning vill jag påpeka att
den inte hade till uppgift att visa metoder för hur någon annan sektor skulle
kunna kompensera ett eventuellt ökat utsläpp från industrin.
Jag pekar på en möjlighet. Vilken det blir vet jag inte. Jag vet över huvud
taget inte om man skall sänka energibeskattningen. Men en rad konkurrens-
skäl talar för att det är viktigt att svensk industri får rimliga konkurrensvill-
kor gentemot övrig industri. Jag tror t.o.m. att det är värdefullt om vi på det
sättet kan komma fram till en högre tillväxt, inte minst i arbetet med att
minska koldioxidutsläppen. Det kan faktiskt vara resurskrävande att vidta
de åtgärder som behövs, och en tillväxt i det sammanhanget är utomordent-
ligt väsentlig.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
133
|
Prot. 1991/92:63 13 februari 1992 |
Talmannen anmälde att Göran Persson anhållit att till protokollet få an- |
|
Allmänpolitisk |
Anf. 180 LENNART FREMLING (fp): Fru talman! Liberalismens utgångspunkt är den enskilda människan. Hen- |
|
Miljöfrågor |
nes överlevnad och önskan om en god miljö utgör motiv för en liberal miljö- Miljöpolitiken måste utgå från ideologiska värderingar. De bestämmer så- Livet i mark och vatten hotas av surt regn, tungmetaller och övergödning. Vi oroas av alarmerande rapporter om ozonlagrets uttunning, som ökar Vi liberaler tror att det går att rädda miljön, men nu är det bråttom att Den viktigaste insatsen vi kan göra för att uppnå detta är att utveckla och Miljöfrågor är ofta mycket komplicerade, eftersom många av problemen Sverige måste i det internationella samarbetet ta initiativ och vara pådri- U-ländernas miljöproblem måste ges större uppmärksamhet. I det EG:s samarbete på miljöområdet är omfattande. EG:s gemensamma mil- EG-motståndarna lyfter ibland fram exempel där Sverige har strängare I många sammanhang är nuvarande nationalstater för små gentemot mul- |
134
enat Europa skulle däremot ha kraft att genomdriva nödvändiga skärp-
ningar.
I detta sammanhang måste vi betona att vi skall stödja utvecklingen i de
baltiska staterna och i övriga Östeuropa. Östersjöns situation kan därigenom
förbättras.
Ett intressant förslag som folkpartiet liberalerna under lång tid drivit är
”överlåtbara utsläppsrätter”, även kallat ”bubblor”. Denna idé drivs numera
även av moderater och socialdemokrater och bör nu börja tillämpas i liten
skala.
Jag vill också betona naturvårdens roll i miljöpolitiken. Folkpartiet libera-
lerna har under årens lopp fört en hård kamp för att bevara våra unika natur-
värden. För att värna om det öppna landskapet med unika ängar och hag-
marker driver vi på för att införa ett system med arealersättning.
Våra orörda älvar är en unik tillgång för vårt land som ständigt hotas av
exploateringsintressen. Vår generation har faktiskt inte rätt att föröda oer-
sättliga naturvärden för att tillfälligt lösa energi- och sysselsättningsproblem.
Vi förväntar oss nu att även Voxnan, Gideälven, m.fl. kommer att omfattas
av naturresurslagen inom en snar framtid.
I samband med Vattenfalls bolagisering framförde vi i en motion till riks-
dagen tanken att statens naturskyddade vattenområden skall överföras till
en ideell stiftelse, vars främsta syfte skulle vara att förvalta och bevara dessa
unika miljöer. Även vid Domänverkets bolagisering bör motsvarande kon-
struktion med en stiftelse övervägas.
Sammanfattningsvis måste vi utveckla och börja tillämpa ekonomiska
styrmedel för att bättre hushålla med mänsklighetens gemensamma resurser.
Sverige måste bli medlem i EG för att vi i Europa skall kunna föra en kraft-
full gemensam miljöpolitik. Den fattigdom, som i Östeuropa beror på den
misslyckade socialistiska planhushållningen, är ett hot mot miljön. Därför
behövs, globalt sett, en tillväxt på miljöriktiga villkor. Marknadsekonomin
skall användas i resurshushållningens och miljöns tjänst.
Sambandet mellan tillväxt och ökad miljöbelastning kan brytas, bl.a. med
hjälp av miljöskatter och miljöavgifter. Detta gäller särskilt inom transport
och energiområdet. Sverige har goda förutsättningar att utvecklas till ett
föredöme genom att kombinera ekonomiska styrmedel med individuell val-
frihet.
Anf. 181 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Fru talman! Regeringens ambition på miljöområdet finns det ingen anled-
ning att ifrågasätta. I budgetförslaget följs skrivningarna från regeringsför-
klaringen upp. Det slås fast att miljöpolitiken skall utgå från vad naturen kan
bära.
I finansplanens särskilda miljöbilaga påtalas att ett viktigt krav på den
ekonomiska politiken är att den skall leda till långsiktigt hållbar utveckling.
Det handlar om en utveckling där framtida generationer får ta över en natio-
nalförmögenhet med miljö- och naturresurser som är minst lika stora som
dagens. Detta är helt i linje med den förvaltarskapstanke som vi kristdemo-
krater har som ideologisk grundpelare.
Fru talman! Nu handlar det om att omsätta det grundläggande synsättet i
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
135
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
praktisk handling och gå till offensiv för att stärka miljöintresset. Jag skulle
då som tips till regeringen vilja påpeka några punkter där jag tycker att det
är angeläget med handling. Dess värre är inte ministern längre närvarande,
men det finns ju möjlighet att ta del av protokollet.
Energipolitiken, som ju faktiskt kommit helt i skymundan både i debatten
som helhet och i den här allmänpolitiska debatten, måste på nytt ges en styr-
fart för att avvecklingen av kärnkraften skall kunna bli verklighet.
Enligt energibeslutet 1991 förutsätts regeringen årligen inför riksdagen re-
dovisa de resultat som uppnåtts genom energipolitiska program för omställ-
ning och utveckling av energisystemet. Av den första redovisningen framgår
att det inte blivit någon större förändring inom energisektorn. Det har i och
för sig bara gått knappt ett år sedan energibeslutet, men tidsmarginalen till
dess att de svenska kärnkraftsreaktorerna skall vara avvecklade krymper ju
av naturliga skäl ständigt. Det brådskar alltså med insatser på det här områ-
det. Därför är det angeläget att riksdagen kontinuerligt följer utvecklingen
på energisidan.
De årliga energipolitiska kontrollstationerna kan ges ökad tyngd genom
att en parlamentarisk awecklingskommitté tillsätts. En sådan kommitté kan
utförligt granska regeringens årliga redovisning av energiprogrammen och
vid behov föreslå åtgärder för att dessa program skall bli verklighet.
I detta sammanhang tycker jag att det är angeläget att påpeka den abso-
*• luta nödvändigheten av en utveckling på bioenergiområdet. Om exempelvis
en förändring av energibeskattningen skall vara aktuell, måste det grundläg-
gande synsättet vara att bioenergisektorn skall kunna utvecklas på ett kraft-
fullt sätt, för det är en förutsättning för att avvecklingen av kärnkraften skall
bli möjlig.
På det jordbrukspolitiska området kan man med enkla grepp ge bättre för-
utsättningar för utveckling av ekologisk-biologiskt riktiga odlingsmetoder.
Den som bedriver jordbruk i enlighet med reglerna för KRAV-jordbruk,
dvs. att man inte använder konstgödning eller bekämpningsmedel, bör pre-
mieras. KRAV-jordbruk bygger på miljövänligt kretsloppstänkande. Därför
bör KRAV-odlat vete befrias från den s.k. förmalningsavgiften, som nu på
ett orättvist sätt bidrar till att hålla nere intresset för alternativodlarmöjlig-
heten. Vidare borde alternativodlarstödet utformas så, att det generellt sett
blir lika stort som om areal hade anmälts till omställningsprogrammet.
I övrigt är förhoppningen att den särskilda kommission som skall stämma
av omställningsbeslutet kommer med förslag till förändringar som stärker
förutsättningarna för fortsatt svensk livsmedelsproduktion, en miljövänlig
sådan, i ett EG-perspektiv och samtidigt ökar förutsättningarna för öppna
landskap och en levande landsbygd.
På det trafikpolitiska området är det nu glädjande att se de initiativ som
regeringen tar för att få fart på investeringar i bl.a. järnvägar. För egen del
skulle jag också önska att en del av dessa investeringar kan användas till att
stötta en uppbyggnad av effektiva pendeltågsystem i de olika regionerna.
Ofta är det enkla investeringar i perronger och hållplatser det handlar om.
På så sätt ökas förutsättningarna för trafikbolag att driva en miljövänlig kol-
lektivtrafik. Eftersom jag kommer från Norrköping, skulle jag vilja tipsa re-
136
geringen om att titta ett varv till på det här med investeringar i spårvägen.
Det är en riktig satsning ur miljösynpunkt.
Fru talman! Man kan diskutera de internationella miljöfrågorna - miljöbi-
stånd, Riokonferensens innehåll och uppföljning - men risken är att en så-
dan debatt blir svår att följa för gemene man. I dessa frågor på det internatio-
nella fältet är vi dessutom som partier förhållandevis överens om tagen. Där-
för är det väsentligt att fortsätta arbeta med den nationella miljöpolitiken
och inte minst det lokala miljöarbetet. Konkreta miljöinsatser är medbor-
garna definitivt beredda till.
Fru talman! Avslutningsvis: Det pågår ett viktigt arbete i miljöskyddskom-
mittén och kommer att göra så under ett år till. Det skall skrivas en ny miljö-
balk. Jag skall bara betona ett par tre saker.
Vi skall få en lagstiftning som innebär att man skall kunna fällas för miljö-
brott och få kännbara straff. Vi skall införa miljökvalitetsnormer, men utan
att man inför den sortens utsläppsrättigheter som det talades om tidigare här
i debatten - bubblor. Det tycker jag inte hör hemma i en offensiv miljöpoli-
tik. Arbetsmiljöfrågorna, till sist, måste in i den samlade miljöpolitiken. På
det sättet får vi en ökad förståelse för helheten.
Regeringens miljödeklarationer är bra. Nu väntar vi på aktiv handling.
Det finns en god grund att gå vidare på.
Anf. 182 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Utmärkande för Göran Perssons resonemang, och naturligt-
vis också socialdemokraternas agerande och förhållningssätt i miljöfrågorna,
är en mycket stor vilsenhet. Jag har lätt att förstå varför man känner en sådan
vilsenhet, när man är så historielös i miljöengagemanget. Får man det snabbt
till sig, har man naturligtvis inte den nödvändiga förankringen. Jag och
många andra med mig har arbetat inom miljörörelsen på olika sätt under
ett tjugotal år, inte minst i arbetet mot kärnkraften. Det är ett arbete som
dominerat mycket av miljöarbetet under de senaste 10,15, 20 åren. Inte kan
man påstå att socialdemokraterna stått överst på barrikaderna i någon av de
framträdande miljöfrågorna. Att det nu finns ett beslut om att kärnkraften
skall avvecklas är snarast trots socialdemokraternas, inte tack vare socialde-
mokraternas, inställning.
Det är också berättigat att säga att några månader ändå är en för litet kort
tid för att begära ett slutligt facit av den nuvarande regeringens arbete. Man
kan inte göra så som Göran Persson och säga att Görel Thurdin inte blir väl-
komnad i bygdegårdarna. Jag har svårt att tänka mig att Göran Persson
skulle mötas av stående ovationer i Folkets hus för det miljöarbete han hit-
tills har varit med om att initiera. Han är ju, som flera kunde höra, mycket
orättvis när han börjar diskutera burhönsen som det enda där den nuvarande
regeringen agerat. Göran Persson är ju ordförande i jordbruksutskottet,
dvs. riksdagens miljöutskott i realiteten, och vet mycket väl att just Görel
Thurdin genom ett kraftfullt agerande i Haga-Brunnsviken-ärendet - ett
långdraget, segdraget ärende under de gångna åren - lyckades hitta greppet
för att bevara ett för Stockholmsområdet nödvändigt grönområde. Hon fick
för det berättigad positiv kritik i det yttrande i jordbruksutskottet som
Göran Persson var med om att signera.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
137
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
138
Göran Persson snuddar också vid de internationella frågorna - det är rik-
tigt att göra det: EG och miljön, vad centern vill, vad regeringen vill. Dessa
frågor kan man åtminstone i dag ställa och få svar på så småningom i den takt
som förhandlingsarbetet går framåt. Under den tid som socialdemokraterna
hanterade EES-förhandlingarna kunde man ställa frågor men fick aldrig
några svar på grund av det hemlighetsmakeri som omgärdade det socialde-
mokratiska agerandet i frågan EG och miljön. Men några enkla slutsatser
tycker jag att vi ändå kan dra av hur man skall förhålla sig: Vi skall in i EG
med en mycket stark miljöambition, som väl illustreras av det miljöarbete
som Sverige som nation hittills har bedrivit under en lång följd av år.
Däremot skall man vara helt på det klara med att det finns många instru-
ment i EG-systemet som väl går att integrera med de svenska ambitionerna.
Naturligtvis blir det ett givande och tagande. Men att efter den öronbedö-
vande tystnad som omgav socialdemokraternas förhållningssätt nu kräva alla
besked är, som Ivar Virgin mycket riktigt sade, litet magstarkt.
När det gäller Brasilienkonferensen går det att berätta mycket. Sverige
driver på hårt när det gäller konventionen om den biologiska mångfalden
och biotekniken, som ju Göran Persson vist nog inte nämnde. Biotekniken
har i åratal varit försummad i det socialdemokratiska miljöarbetet, som
dränkts i utredningar och tystnad. De frågorna driver Sverige nu intensivt
och aktivt inför Riokonferensen, just med sikte på en konvention om den
biologiska mångfalden. Lika engagerat driver Sverige på i fråga om klimat-
konventionen. Det kommer naturligtvis att omsättas i tydliga svenska åtgär-
der på hemmaplan.
Man blir litet förundrad när Göran Persson och socialdemokraterna i den
partimotion som vi så småningom skall få behandla i kammaren säger att
regeringen redan nu skall börja redovisa de konkreta åtgärder som blir resul-
tatet av konventionen om den biologiska mångfalden. Om jag inte har fel är
det om tre dagar som det sista förhandlingsarbetet då det gäller den biolo-
giska konventionen avslutas i Nairobi i Kenya. Det är litet häftigt att begära
att man nu skall redovisa vilka åtgärder som en konvention leder till som
ännu inte är färdigförhandlad och definitivt inte antagen vid konferensen i
Mexico.
Fru talman! Några avslutande ord. Till Lennart Fremling med sina bubb-
lor: Det finns risker med bubblor. De blir definitivt inte offensiva i miljöar-
betet, om de hanteras för lättvindigt.
Till Christer Windén vill jag säga att vi nog ändå skall ha höga ambitioner
i Sverige också gentemot de utländska deltagarna i miljöarbetet, även om
det innebär högre ambitioner och högre kostnader också inom vår industri-
ella produktion.
Anf. 183 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Fru talman! Lennart Daléus är ju anställd i regeringskansliet med uppgift
att försvara regeringen, i första hand då de centerpartistiska statsråden. Det
är uppenbart att han gör detta med gott humör, men dessutom med en stor
portion fräckhet.
Om jag vore som Lennart Daléus, skulle jag nog vara litet försiktig i de
energipolitiska svängarna, om jag satt tillsammans med de moderater som
drev linje 1 i folkomröstningen och som han nu skall avveckla kärnkraften
tillsammans med. Det är ju den nuvarande utbildningsministern som var
Lennart Daléus huvudmotståndare i folkomröstningen.
Nu tjänar Lennart Daléus regeringen. Utifrån den utgångspunkten vill
Lennart Daléus göra gällande att det är socialdemokraterna som är hans be-
kymmer. Jag tror att om Lennart Daléus bara klarar debatten inom rege-
ringen, så att Olof Johansson får lägga fram någon proposition som är något
så när radikal i den anda som en folkomröstning så småningom kommer att
hållas i, kommer det nog säkert att klaras i riksdagen. Men det är inom den
regering som Lennart Daléus tjänar så troget som han har sina strider att ta.
Utöver det här med burhönsen var det imponerande att Görel Thurdin
fick en klapp på axeln av utskottet i höstas. Det är rätt att Görel Thurdin tog
sig samman och dagarna innan betänkandet skulle justeras vidtog de åtgär-
der som riksdagen annars skulle ha krävt av henne. Jag är inte särskilt impo-
nerad, men det är riktigt att så skedde. Att just den typen av exempel måste
plockas fram för att visa att man ändå gjort något är i och för sig en bra illust-
ration till handlingsförlamningen inom regeringen.
Lennart Daléus tog upp EG-frågorna. Kravet var inte att i detalj redovisa,
utan att utfästa sig att komma tillbaka till kammaren och redovisa de svenska
ståndpunkterna när det gäller miljöområdet, innan man går in i förhand-
lingar. Är Lennart Daléus beredd att verka för detta utifrån den nyckelposi-
tion som han nu har fått i Olof Johanssons skugga? Det var min första fråga.
Min andra fråga handlar om det som var hemligt kring EES-avtalet. En
del material, mellanstatliga handlingar, var alltså hemligstämplat. Det tillhör
uppenbarligen rutinerna i UD. Kommer den nuvarande regeringen att
frångå dessa rutiner? Eller kommer förhandlingarna att drivas på samma
sätt? Det vore intressant att veta, eftersom det har en viss principiell bety-
delse, inte bara för miljöpolitikens område utan för hela förhandlingsarbe-
tet. Har regeringen för avsikt att tillämpa någon annan princip?
Anf. 184 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Jag noterar att Göran Persson inte vill tala om sådana frågor
som så länge försummats av socialdemokraterna. Som exempel nämnde jag
biotekniken och dess miljökopplingar. Jag redogjorde också för Göran Pers-
son att Sverige kanske är litet för tidigt ute för att kunna begära en diskussion
kring hur Sverige skall anpassas till en konvention som inte är färdigförhad-
lad. Jag trodde ändå att Göran Persson med sin rutin av-som han litet ralje-
rande sade - att tjäna en regering var medveten om att det är svårt att be-
gära.
Nu hette det att uskottet gav Görel Thurdin en klapp på axeln när det
gällde Haga-Brunnsviken-ärendet. Det skiljer sig från vad Göran Persson
sade i sitt första inlägg, nämligen att det enda som regeringen hade lämnat
till riksdagen rörde frågan om burhöns. Detta återspeglar den beskrivning
av verkligheten som Göran Persson ägnar sig åt i miljödebatten.
Detsamma gäller diskussionen kring energifrågorna. Göran Persson sade
att moderaterna var vår huvudmotståndare vid folkomröstningen. Det kan-
ske man kan säga, men poängen med moderaternas agerande var att de ändå
höll sig till en tydlig och klar linje. Man visste var man hade dem. Det var
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
139
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
140
enkelt att ge och ta, att mötas i en debatt. Alla vi som deltog under folkom-
röstningen vet ju att så förhöll det sig inte med socialdemokraterna. Det är
just detta som har lett till den låsta situationen, där mer än tio år har gått
förlorade, år som skulle kunna ha ägnats åt ett mycket aktivt arbete på att
börja avveckla kärnkraften.
Jag hoppas att detta kan repareras. Tiden har nu hunnit i kapp socialde-
mokraternas attityd på det här området. Händelseförloppet i omvärlden vi-
sar också att kärnkraften är en död energikälla. Som sagt, jag hoppas att
avvecklingen kommer att gå vägen, men inte är det på grund av socialdemo-
kraternas insatser utan trots dem.
Fru talman! Även om Göran Persson är snäll mot mig och mitt regerings-
engagemang, vet ju Göran Persson att jag inte kan stå och utfästa någonting
på regeringens vägnar när det gäller EG-arbetet. Men jag kan lova att vi med
den nuvarnde regeringen har att se fram emot en väsentligt öppnare EG-
debatt i Sverige, även beträffande miljöfrågorna, än vad vi någonsin kunde
uppleva under den socialdemokratiska tiden.
Anf. 185 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Fru talman! Jag pressade Lennart Daléus med konkreta frågor. Då gick
han runt. Jag får väl upprepa dem.
Tänker ni tillämpa en annan pricip när det gäller hanteringen av hand-
lingar inför viktiga internationella avtal än den som den förra regeringen till-
lämpade? Det är en princip som inte bara gäller miljöområdet, utan också
andra sakområden. Det var nämligen på denna hemligstämpel som Lennart
Daléus byggde sin kritik och sin ganska fräna vidräkning med viljan till öp-
penhet. Om Lennart Daléus har en utgångspunkt i debatten - vilken han
rimligen har, eftersom han är regeringens tjänsteman - borde han ha en an-
nan principiell uppläggning att bjuda på. Annars faller ju hela argumentatio-
nen platt till marken. Var står ni i den frågan?
Jag frågade också om ni tänker vara väsentligt mycket öppnare även i riks-
dagen? Jag skall inte pressa Lennart Daléus mer på den punkten. Jag konsta-
terar bara att det är viktigt att vi får diskutera t.ex. miljöfrågorna i Sveriges
riksdag innan man låser fast förhandlingsmandaten, eftersom de kommer att
vara avgörande i den EG-debatt som så småningom kommer att föras i de
breda folklagren i vårt land.
Jag vill återkomma till detta med Haga-Brunnsviken och statsrådet Thur-
din. Hon har lämnat kammaren, så hon kan ju inte fullfölja debatten. Det
är rätt att hon tog ett initiativ i regeringskansliet som gjorde att det utskotts-
betänkande som skulle justeras kom samtidigt med vårt ställningstagande.
Det var okej. Men jag påstod någonting som fortfarande är riktigt. Jag avsåg
då skrivelsen om hönsens situation i samband med äggproduktionen, vilket
var det som Görel Thurdin, Olof Johansson och Karl Erik Olsson lyckades
prestera under hösten. I den meningen var min beskrivning riktig. Att Len-
nart Daléus nu krampaktigt försöker lyfta fram regeringsbeslutet om Haga-
Brunnsviken som någonting fantastiskt och stort - ett rutinärende men vis-
serligen principiellt viktigt - visar väl att min kritik av regeringens handfal-
lenhet och handlingsförlamning faktiskt var riktig.
Lennart Daléus har en replik kvar. Det vore intressant att få höra hans
synpunkter pä den diskussion som jag tog upp med Ivar Virgin om markäga-
rens ansvar för naturvården. Starka intresseorganisationer som står Lennart
Daléus nära har signalerat att markägarna skall ha betalt för att inte fördärva
flora och fauna. Var har Lennart Daléus och centern för inställning i den
frågan?
I övrigt tror jag att moderaterna är oerhört nöjda med Lennart Daléus
anslutning i t.ex. energifrågan. Det är uppenbart att han har fått nya herrar
att tjäna.
Anf. 186 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är litet besvärligt med den seghet och svårig-
het med vilken till sist Göran Persson lyckas klämma ur sig ett erkännande
av att det på initiativ av regeringen har hänt andra saker i riksdagen vid sidan
av behandlingen av frågan om burfåglar som han byggde sitt resonemang på.
Om hönsen skall springa lösa eller inte är naturligtvis en liten fråga. Det
kommer självfallet fler förslag, både när det gäller det internationella arbe-
tet och när det gäller förhållandena här hemma i Sverige. Jag tror inte att
Göran Persson behöver vara orolig på den punkten.
Beträffande hemligstämplingarna är det klart att den nuvarande rege-
ringen kommer att tillämpa gängse regler för vilket material som skall vara
hemlistämplat med hänsyn till rikets säkerhet och av andra skäl. Det hemlig-
hetsmakeri som den tidigare regeringen ägnade sig åt under EES-debatten
kommer inte ens i närheten när det gäller den nuvarande regeringens arbete.
Jag kan på stående fot inbjuda Göran Persson till Rosenbad fredagen den
21 februari, då miljövårdsberedningen som numera för en öppen och aktiv
tillvaro - till skillnad från den tid när socialdemokraterna styrde - arrangerar
en stor, öppen utfrågning om miljöaspekterna i fråga om EG med delta-
gande av ansvariga företrädare för EG och många andra internationella or-
ganisationer. Detta hade inte ägt rum under den socialdemokratiska tiden.
Göran Persson ville att jag skulle kommentera en sak som Ivar Virgin tidi-
gare tog upp. Det är naturligtvis ett sätt att smita undan de ämnen som han
själv har tagit upp och som jag gärna skulle vilja ha en kommentar från ho-
nom om, men det går inte på grund av debattiden.
Den fråga som näst efter kärnkraften kanske kommer att uppfattas som
det här århundradets stora fråga, en fråga som sorgfälligt legat utanför den
tidigare regeringens agerande, är biotekniken. Frågan om biotekniken kom-
mer nu att tydligt och kraftfullt föras till en hantering - lagmässigt, interna-
tionellt och här i Sverige - till följd av den nuvarande regeringens agerande.
Jag tror inte, fru talman, att det finns någon risk för att Görel Thurdin
eller andra centerpartister i regeringen åker vare sig till bygdegårdar eller till
något annat ställe, för uppslutningen kring regeringens miljöpolitik kommer
att vara stor. Däremot tror jag att det kommer att råda fortsatt tystnad när
Göran Persson kliver in i Folkets hus.
Talmannen anmälde att Göran Persson anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
141
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
142
Anf. 187 LENNART FREMLING (fp) replik:
Fru talman! Lennart Daléus kritiserade folkpartiets tankar om överlåt-
bara utsläppsrätter, s.k. bubblor, och sade att det finns risker om de hanteras
alltför lättvindigt. Ja visst, jag erkänner gärna att det finns risker om man
hanterar frågan för lättvindigt. Men jag menar bestämt att det kan vara ett
offensivt sätt att använda marknadsekonomin i miljöns tjänst.
Jag anförde också att det bör börja tillämpas i liten skala så att man kan
prova ut i vilka situationer som det är ett lämpligt sätt att skärpa miljökra-
ven. När nu moderater och socialdemokrater också har den inställningen,
hoppas jag att centern kan ansluta sig till att den här principen provas om
det utformas på ett offensivt sätt i miljöhänseende.
Anf. 188 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Det är klart att man kan titta på detta med bubblor, men det
ligger en inbyggd defensiv hållning i dem. Särskilt när det gäller luftförore-
ningar bär de med sig det problemet att man kan upprätta vilka regler och
normer man vill inom en tänkt bubbla, men det känner varken nordanvinden
eller västanvinden till, utan de för in föroreningar i bubblan vare sig vi har
bestämt oss för överlåtelserättigheter eller inte. Jag tror att många, även i
USA, där man har prövat det här systemet, har funnit att detta förhållande
är negativt när man diskuterar bubblor.
Det är dessutom så att det lätt blir en statisk situation om man börjar köpa,
sälja och överlåta rättigheter till utsläpp inom en bubbla på andra. Det pres-
sar inte tydligt och kraftigt ner de utsläpp som sker inom bubblan. Jag tror
att det måste till andra regler. Jag tror att man måste ha en press när det
gäller användandet av bästa tillgängliga teknik. Man måste pressa med
punktmässiga miljöavgifter av olika slag. Men jag ger gärna Lennart Frem-
ling och andra debattörer i den här frågan rätt i att man kan titta på det. Vi
har ju gemensamt i olika dokument som vi varit med på sagt att man kan
titta på det. Men min poäng var att jag inte tror att vi skall ställa några stora
förhoppningar till resultatet av ett sådant tittande. Vi har bra instrument som
vi kan utveckla i Sverige, inte bubblor. Jag tror att det skall vara grunden för
vårt arbete.
Anf. 189 LENNART FREMLING (fp) replik:
Fru talman! Jag vill bara framhålla att det förvisso går att konstruera den
här bubblan så att utsläppsmängden inom bubblan minskar successivt med
tiden.
Anf. 190 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Det har visat sig vara ett alldeles för långsamt sätt att gå
framåt. Man kör liksom runt utsläppsrättigheterna i en karusell. Bubblorna
underlättar inte heller att få stopp på den flyttning av verksamheter som ju
hittills har varit så destruktiv när det gäller att komma till rätta inte minst
med luftföroreningarna.
Fru talman! Jag tror att miljöavgifter riktade mot de utsläppskällor som
vi direkt uppfattar som de svåraste och en lagstiftning som använder andra
instrument än ekonomiska styrmedel måste vara grunden i vårt arbete för
att uppfylla såväl våra nationella mål som målen i överenskommelser som
Sverige nu kommer att vara med att driva fram, inte minst vid konferensen
i Rio de Janeiro. Men jag ger gärna Lennart Fremling rätt i att det är en fråga
man kan titta på, men mina förhoppningar om resultatet är inte stora.
Anf. 191 KENNETH LANTZ (kds):
Fru talman! Jag är långt ifrån den förste som i denna kammare tar upp den
ökade internationaliseringen. Därför ägnar jag inte särskilt mycket tid till att
beskriva det som händer inom EG, i våra baltiska grannländer i Östeuropa
eller de signaler som kommer från många länder i tredje världen.
Vi kan bara konstatera att förändringarna går mycket snabbt och i många
avseenden blir mycket genomgripande. Sverige är ett litet land som på om-
råde efter område påverkas av denna internationalisering. Många ledamöter
har använt internationaliseringen som ett argument eller en förevändning för
att riksdagen skall fatta beslut i olika avseenden. Jag skall dock avstå från
ytterligare förslag till detaljbeslut.
Jag vill i stället introducera ett kanske nytt förhållningssätt. Jag skall i
detta sammanhang ge två exempel vars gemensamma nämnare är flexibili-
tet.
Vi står inför två utomordentligt viktiga infrastrukturbeslut som blir avgö-
rande för vår förmåga att anpassa oss till en alltmer internationell värld och
för våra möjligheter att skapa goda kommunikationer med omvärlden.
Det gäller infrastruktur i fysisk bemärkelse. Hur skapar vi den bästa ord-
ningen för våra transporter till kontinenten? Det gäller infrastruktur för nor-
meringen. Hur ser vi till att vi skapar den bästa helheten ur svenska och ut-
ländska lagar och regler?
Fru talman! Detta är två helt olika frågor, men enligt min uppfattning är
de goda exempel på att vi behöver ett flexibelt förhållningsätt till internatio-
naliseringen.
När det gäller infrastruktur för transporter till och från kontinenten, jag
tänker då främst på transporter över Skåne, är det väsentligt att vi inte ser
Öresundsbron som den enda lösningen - om vi nu över huvud taget skall ha
någon bro.
De snabba förändringarna i omvärlden gör att vi inte alls har hela san-
ningen om var tyngdpunkten för framtida handelscentra kommer att ligga.
Miljö- och effektivitetssynpunkter kan också innebära ett osäkerhetsmo-
ment inför strukturen på framtida transporter. Flexibiliteten kan vara bästa
sättet att möta framtiden.
Om vi får en Öresundsbro är det angeläget att de alternativa transportvä-
garna till kontinenten får fortsatt uppmärksamhet från statsmaktens sida.
Det är inte alls säkert att vi kommer att vilja passera Danmark för att för-
flytta oss rakt söder över. Det finns redan i dag vägar genom både Polen och
Tyskland, med skiftande kvalitet. Till detta kan läggas att man aviserat i
pressen om motorvägsbyggen som skall realiseras i gränstrakterna mellan
Polen och Tyskland. Jag frågar mig om vi kommer att ha handelspartner väs-
ter om Tyskland eller öster om detta land. Därför undrar jag om miljöminis-
tern är medveten om sin stora möjlighet att påverka miljön i och runt Skåne.
Fäijetrafiken från Trelleborg till Tyskland kommer att öka i miljöbety-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
143
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Miljöfrågor
144
delse när de östra delstaternas ekonomi stärks. Därför finns det skäl för att
utveckla goda färjeförbindelser med Polen och Tyskland från Skånes syd-
kust. Vid en förläggning av Riksbangård Syd till Nordvästskåne kommer
Helsingborgslänken med sina färjor att spela en fortsatt viktig miljöroll.
Södra Sverige visar alltså på detta sätt en bred kontaktyta, kommunika-
tionsmässigt sett, mot kontinenten. Vi måste erbjuda näringslivet flexibilitet
inför en okänd och föränderlig framtid.
Miljöpolitiken kommer att ha en avgörande betydelse i valet av transport-
sätt. Vi kan i dag inte besluta om bara ett alternativ. Vi måste ha en flexibili-
tet som står öppen för utveckling inom fordonens miljöpåverkande faktorer.
Fru talman! Mitt andra exempel är normgivning. Vår svenska tradition
skiljer sig i många stycken från utlandets. Vi har en detaljerad normgivning
på en rad områden. Den är baserad på lagstiftning och övervakande myndig-
heter. Detta skiljer sig från övriga Europa i många stycken.
Inom EG gäller som bekant den s.k. Cassis de Dijon-principen. En vara
som får säljas i ett medlemsland måste tillåtas i de övriga länderna. Special-
regler som förbjuder en vara i ett land anses likställda med kvantitativa han-
delshinder, något som Romfördraget förbjuder.
Hur kan vi då upprätthålla våra höga svenska miljökrav på en rad olika
områden? En intressant väg är att i ökad utsträckning utveckla en utomrätts-
lig normgivning, där olika branscher och produktområden under statsmak-
tens överinseende idkar självreglering. Det fungerar redan i dag utmärkt för
t.ex. advokater och revisorer.
Utomrättslig normgivning kan vara en metod att betydligt mer effektivt
komma till rätta med ett liknande problem. Det finns inom kemiindustrin ett
projekt som kallas Responsible Care, där företagen ställer hårda krav på
sina underleverantörer, samarbetspartner och kunder.
Min taletid är nu ute. Jag hade tänkt ta upp ytterligare några punkter, men
jag får avstå från det.
Anf. 192 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Fru talman! Jag tycker att föregående talares förslag var så intressanta att
jag gärna vill ge honom möjlighet att i replik till mig fullfölja sitt anförande.
Själv har jag tänkt säga några ord om ekohumanism; att bygga det rättvisa
kretsloppssamhället.
Man brukar tala om en tids ”samhällsprojekt”, motorn, det som genererar
den stora aktiviteten. Järnvägarna och bilismens införande har nämnts som
exempel. Vår tids samhällsprojekt kan bli att lämna avfallssamhället och
skapa kretsloppssamhället, den ekologiska strukturomvandlingen.
I vårt nuvarande industrisamhälle används resurser linjärt. Vi förbrukar
och förgiftar naturens resurser och sprider ut dem i form av avfall. Ju mer vi
producerar på detta sätt, desto fattigare blir vi, hur än bruttonationalpro-
dukten ökar.
I det kunskapssamhälle som vi nu får kommer industrierna att vara inlem-
made i naturens kretslopp. Resurser används cykliskt, återanvänds eller
återförs till naturen för att på nytt bygga upp livet.
De ekonomiska mätmetoder, modeller och teorier som fortfarande domi-
nerar människors medvetande runt om jordklotet, är direkt missledande.
Naturtillgångarna ses som fria nyttigheter, som får värde bara när de förbru-
kas. Här finns ingen hjälp att få när det gäller att ställa om industrisamhället
från den linjära resurshanteringen till en cyklisk. Man har inga modeller för
att klargöra den fundamentala skillnaden mellan att bruka och att förbruka.
Ju mer resurser som omsätts för pengar, desto högre blir tillväxten och desto
högre anses välståndet vara, även när det leder till utarmning och ökade
kostnader för att städa upp efter de felaktiga användnings- och produktions-
metoderna.
Det är därför av stor betydelse att årets finansplan för första gången inne-
håller ett avsnitt om miljöpolitiken. Misshushållning med naturen ger ingen
god ekonomi, även om tillväxten ökar.
Men nolltillväxt eller minskad tillväxt i ekonomin löser inga problem.
BNP mäter helt enkelt all aktivitet som sker för pengar.
Omställningen till kretsloppssamhället, den ekologiska strukturomvand-
lingen, ger många beställningar och jobb. Det innebär också att tillväxten
ökar, samtidigt som naturen, grunden för all ekonomi, blomstrar.
En del teknik vilar helt självklart på felaktiga principer och kommer att
försvinna i kretsloppssamhället. Kärnkraften, t.ex., är en gammalmodig tek-
nik, som bara hör hemma i avfallssamhället. Nu satsas miljarder på att hålla
liv i gamla rostiga och försprödade kärnkraftverk. Det är skandal och stor
misshushållning. Ju fortare kärnkraften avskaffas, desto större resurser kan
frigöras till modern, framtidsduglig teknik.
Om humanismen - det andra ledet i begreppet ekohumanismen - skulle
jag vilja säga: Vi skall vara mera generösa och mindre giriga. Det går inte
att bygga det goda kretsloppssamhället i den rika världen, medan världens
fattiga majoritet hålls nere genom en orättfärdig ekonomisk världsordning.
Jorden är en levande enhet.
Överallt på jorden förtrycks kvinnorna. De arbetar mer än männen för
familjens uppehälle, men deras arbete räknas inte ens i den styrande statisti-
ken, och de får inte vara med och bestämma på egna villkor. När kvinnans
ställning stärks föder hon inte för många barn. Det är lösningen på proble-
met med befolkningsexplosionen.
Vårt välstånd får aldrig bygga på att andra far illa. Vi skall göra rätt för
oss, inte utnyttja andras fattigdom för att sko oss.
Det skall vara rättvis fördelning i vårt eget land, men också ute i världen.
Som rikt land har vi en uppgift att arbeta för en rättfärdig världsordning, där
ingen förtrycker någon och där utbytet mellan människor sker till ömsesidig
glädje.
Rättsfrågor, m.m.
Anf. 193 ULLA-BRITT ÄBARK (s):
Fru talman! Vi socialdemokrater strävar efter ett mera rättvist och jämlikt
samhälle. Ett genomförande av en sådan politik är grundförutsättningen för
att minska riskerna för social utslagning och brottslighet på samhällslivets
alla områden.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Rättsfrågor, m.m.
145
10 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 63
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Rättsfrågor, m.m.
146
En stor del av brottsligheten betingas av ekonomiska och sociala faktorer.
Orättvisor, främlingskap, rasism och otrygghet måste därför bekämpas.
För att nå framgång i det brottsbekämpande arbetet är det viktigt att slå
vakt om det generella välfärdssamhället. All erfarenhet visar att stora sociala
klyftor, hög arbetslöshet och förslummade bostadsområden föder våld och
annan kriminalitet.
Det är vår uppfattning att familj e- och skolpolitik, arbetmarknads- och
socialpolitik, rättsväsendets utformning och funktion i stort liksom den eko-
nomiska strukturen och människosynen i samhället har väl så stor betydelse
för brottsutvecklingen som straffsystemet. Över huvud taget gäller att insat-
serna för ett solidariskt samhälle, med större rättvisa i fråga om inkomster,
bostäder, utbildning, arbetsmiljö och kultur, också är ägnade att förebygga
de risker för social missanpassning som i sin tur ofta utgör grogrunden för
kriminalitet.
I detta perspektiv är det helt klart att den omläggning av samhällspolitiken
som regeringen inlett allvarligt äventyrar möjligheterna till ett effektivt
brottsförebyggande arbete. Ökande klyftor, kraftigt stegrad arbetslöshet
och tilltagande utslagning skapar en grogrund för tilltagande brottslighet.
Barn och ungdom måste stå i centrum för det brottsförebyggande arbetet.
I första hand är det självfallet föräldrarnas ansvar att fostra barn till solidari-
tet och lära dem acceptera de regler som krävs för den mänskliga samlevna-
den. Därför måste familjepolitiken utformas på ett sätt som underlättar för
föräldrarna att ta detta ansvar. Barnomsorgen och skolan har här viktiga
uppgifter. Stödet till de ungdomar som tidigt riskerar att hamna utanför sam-
hällsgemenskapen måste förstärkas. Arbete med att stödja lokalt brottsföre-
byggande verksamhet måste nå ut på bredden regionalt och lokalt och ges
en större betydelse än för närvarande i polisens och andra samhällsorgans
arbete.
Det är socialdemokraternas uppfattning att fängelsestraff bör undvikas så
långt som möjligt. Fängelse är en mycket ingripande påföljd för den enskilde
och en mycket dyr sådan för samhället. Genomsnittskostnaden per dag för
en fängelseplats är nu 1 350 kr. En ökad användning av frihetsstraff är gene-
rellt sett inget effektivt medel när det gäller att bekämpa kriminaliteten. Det
visar en omfattande kriminologisk forskning. Antalet fängelsestraff, som un-
der senare år legat på en rekordhög nivå, måste reduceras.
Fängelsestraffets syfte är att avskräcka människor från att begå brott. Den
avskräckande effekten anges framför allt ligga i hotet att bli berövad frihe-
ten. Men detta hot har en begränsad effekt på socialt utslagna människor.
Vid verkställigheten av straffpåföljden skall kriminalvården även fortsätt-
ningsvis bygga på grundsynen om humanitet. Att ge de dömda möjligheter
att efter frigivningen leva ett normalt liv i samhället är, vid sidan av att verk-
ställa straffen på bästa möjliga sätt, kriminalvårdens viktigaste uppgift.
Fru talman! Vi kan konstatera att regeringen medvetet prioriterat ned
kampen mot den ekonomiska kriminaliteten. Detta framgår direkt av bud-
getpropositionen. Mot bakgrund av justitieutskottets uttalanden våren 1991
och de mycket stora värden som står på spel är detta anmärkningsvärt. Vi
anser att riksdagen bör uttala att ekobrottsligheten skall ges samma höga
prioritet som bekämpandet av narkotika- och våldsbrottslighet.
Den ekonomiska brottsligheten drabbar oss alla; den enskilde medborga-
ren och den skötsamme företagaren. Utgår man från en samhällsförlust på
30 miljarder kronor varje år till följd av ekonomiska brott - vilket är lågt
räknat - handlar det om att varje enskild skattebetalare blir ”bestulen” på
5 000 kr. Som exempel kan nämnas att enbart de skalbolag som för närva-
rande förekommer hos kronofogdemyndigheterna är restförda för skatter
och avgifter m.m. med sammanlagt drygt 6 miljarder kronor.
Det allvarligaste är kanske ändå att ekobrottslighetens utbredning ytterst
hotar samhällssolidariteten och den välfärd som byggts upp med denna som
grund. Det är därför enligt vår mening en mycket väsentlig förutsättning för
ett fortsatt solidariskt samhällsbyggande att vi effektivt kan motverka och
beivra denna typ av brottslighet.
Fru talman! Jag vill ställa två frågor till regeringspartierna. Varför har man
tagit bort prioriteringen av den ekonomiska brottsligheten? Vad är det som
har förändrat synen på den typen av brottslighet?
Anf. 194 LARS ANDERSSON (nyd):
Fru talman! Lever vi i ett rättssamhälle? Frågan ställs ibland av journalis-
ter till politiker, justitiekanslern, justitieombudsmannen m.fl. Den besvaras
alltid med ett bestämt ja. Ibland påstås det rent av att Sverige är den mest
utpräglade rättsstaten i världen.
Någon definition är det dock aldrig tal om i dessa sammanhang. Det före-
faller som om ordet rättssamhälle - eller rättsstat - uppfattas som något gott
i största allmänhet.
Ibland förefaller det som om särskilt jurister tror att begreppet rättsstat
betyder att det finns lagar och förordningar och att domstolar och myndighe-
ter för det mesta håller sig inom dessa ramar. Men i så fall skulle alla stater
vara rättsstater. I alla stater finns rättsregler som medborgarna har att rätta
sig efter. Varje statsledning måste vidare, av praktiska skäl, delegera makt
och kan inte göra det utan att utfärda regler för utövningen av den delege-
rade makten. För de underlydande myndigheterna är det i allmänhet bekvä-
mast att hålla sig till dessa regler.
Visst är det sant att ordet rättsstat ofta används som ett slagord, men det
har faktiskt ett bestämbart innehåll. Det bygger på en urgammal idé att mak-
ten måste iaktta vissa spelregler för att dess krav på lydnad från undersåtar-
nas sida moraliskt skall kunna försvaras. Denna vackra tanke kom i vårt land
till uttryck redan i den gamla svenska landslagens konungaed. Syftet var
alltså att skydda den enskilde mot övergrepp från den styrande maktens sida.
I ett uttalande av konstitutionsutskottet 1948 definieras rättsstaten enligt föl-
jande.
- Grundläggande för förhållandet mellan staten och medborgarna är att
dessa är fria och har rättigheter.
- De statliga organen kan ingripa i medborgarens frihet bara med stöd av
allmängiltiga regler.
- Dessa skall tillämpas lika på alla.
- Syftet med dessa krav är att sätta en spärr för godtycke och väld.
- Väsentliga ingrepp kan bara riksdagen besluta om.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Rättsfrågor, m.m.
147
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Rättsfrågor, m.m.
148
- Sådant beslut skall kunna påverkas av en fri och öppen diskussion.
- En minimistandard av frihet får inte ens riksdagen förgripa sig på.
- Respekteras inte dessa grundsatser, hotas statslivet av förödelse.
När jag påstår att Sverige i dag inte är en rättsstat, är det alltså dessa
grundtankar som jag utgår från. Jag menar att vårt system inte längre utgår
från att medborgaren är fri och har rättigheter och att rättssystemet ej heller
inrymmer effektiva spärrar mot godtycke och väld i offentlig maktutövning.
Det system av regler och principer som tidigare gjorde Sverige till en rättsstat
finns inte kvar.
Min definition är således att rättsstaten utgår från att medborgaren är fri
och har rättigheter gentemot staten och att rättsstaten har ett system av reg-
ler och principer som tryggar medborgerliga fri- och rättigheter och sätter en
spärr för godtycke och väld i offentlig maktutövning.
Rättsstaten löser självfallet inte alla problem i ett samhälle. Begreppet
gäller endast relationen mellan statsmakten och medborgaren. Staten åläg-
ger sig och iakttar en lagbestämd måttfullhet i användningen av sin makt
över medborgarna. Rättsstaten kan alltså inte lösa de problem som samman-
hänger med t.ex. sociala skillnader medborgarna emellan och inte heller
problem som avser fred på jorden och en sund fysisk miljö. För ett samhälle
där människor kan trivas, utvecklas och blomstra behövs välfärdsstaten. För
samma syfte behöver vi också internationell fred och säkerhet och en fysisk
miljö som inte gör oss sjuka.
Fru talman! Men människan har också ett behov av frihet och värdighet.
Därför behöver vi rättsstaten.
Är det inte detta en meningsfull frihetsdebatt borde handla om? Motsat-
sen till frihet är ju träldom. Innebörden av träldom är just att sakna lagens
skydd.
Därför uppmanar jag justitieministern att med all kraft göra allt för att
rättsstaten åter skall upprättas.
Anf. 195 JERRY MARTINGER (m):
Fru talman! I en artikel i en av de stora morgontidningarna angav jag nyli-
gen det aktuella antalet narkotikamissbrukare i Sverige till närmare 30 000.
Denna siffra gav upphov till en livlig debatt. Från socialdemokratiskt håll
ansåg man att jag starkt överdrivit missbrukets omfattning. Jag vill här när-
mare redogöra för de faktorer som legat till grund för min bedömning.
Under år 1979 genomförde utredningen om narkotikamissbrukets omfatt-
ning, UNO, den hittills enda rikstäckande kartläggningen av det tunga nar-
kotikamissbrukets omfattning i Sverige. Kartläggningen, som var en s.k. ca-
se-finding-undersökning, gick till så att myndigheter som bedömdes ha kun-
skap om narkotikamissbruk rapporterade de ”fall” som de kände till.
För hela landet bedömde UNO att det tunga narkotikamissbruket omfat-
tade totalt 10 000-14 000 personer. De tre storstadsområdena svarade för ca
60 %. Antalet inrapporterade tunga missbrukare per 100000 invånare var i
UNO-undersökningen 100.
Det bör emellertid påpekas att definitionen av tungt narkotikamissbruk i
nämnda undersökning var tämligen begränsad. Till denna typ av missbruk
hänfördes dels allt injektionsmissbruk, oberoende av frekvens, dels också
annat missbruk som uppgivits förekomma ”dagligen eller så gott som dagli-
gen”, oberoende av intagningssätt och medel. Definitionen innebar alltså att
t.ex. haschmissbruk som ej var dagligt eller så gott som dagligt, men som
ändå var regelbundet, inte ansågs som tungt missbruk. En synnerligen förvå-
nansvärd begränsning med tanke på bl.a. de risker för bestående hjärnska-
dor som haschmissbrukare löper.
De kartläggningar som gjorts om narkotikamissbrukets omfattning efter
1979 har i huvudsak ägt rum under de senaste fem åren och har omfattat ca
90 kommuner - sammanlagt ungefär hälften av Sveriges befolkning. Antalet
missbrukare har för dessa kommuner angivits till drygt 15 500, vilket i ge-
nomsnitt innebär 286 missbrukare per 100 000 invånare.
Kartläggningen efter 1979 visar att missbruk av narkotika inte längre är
ett storstadsfenomen. Man kunde tidigare se narkotikamissbruket som just
ett storstadsfenomen och alkohol som landsortens drog. I dag är situationen
annorlunda, eftersom man numera ofta möter tyngre missbruk även på
mindre orter.
Jag vill här nämna några siffror som påvisar en drastisk förändring av bl.a.
landsortens missbruksbild.
Kalmar län hade i UNO-undersökningen 211 missbrukare, medan siffran
i den senaste undersökningen stigit till 942.1 Älvsborgs län, där endast 2 av
18 kommuner redovisats, har antalet ökat från 143 till 371. I Norrbottens
län, där 5 av 14 kommuner redovisats, har det ökat från 349 till 1 341.1 Väs-
terbotten, med 2 av 12 kommuner redovisade, har det ökat från 2Ti till 521.
För Stockholms län, där ungefär hälften av kommunerna kartlagts i den se-
naste undersökningen, redovisas totalt 3 085 missbrukare. Detta skall jäm-
föras med 3 851 för hela länet i UNO-undersökningen.
De siffror som rapporterats i UNO-undersökningen och senare undersök-
ningar måste betraktas som minimisiffror, eftersom höga mörkertal alltid
omger kartläggningar av detta slag. Flertalet av de handlingar som är för-
knippade med narkotikamissbruk är ju illegala och ett uttryck för norm-
brott, alltså handlingar som människor gärna vill dölja. Den allmänna synen
på narkotika har dessutom skärpts under 1980-talet, varför man kan för-
moda att mörkertalet t.o.m. är större i de senaste undersökningarna än i
UNO-undersökningen.
Felaktiga föreställningar om hur en missbrukare ser ut kan också vara en
faktor som kan ha haft stor betydelse i sammanhanget. Missbrukarna är inte
alltid nedgångna och smutsiga och ser inte alltid ut som om de skulle kunna
dö inom fem minuter på en offentlig toalett.
Undersökningar av case-finding-typ säger över huvud taget ingenting om
de socialt etablerade missbrukarna, eller om ungdomar och andra som
”bara” prövar narkotika någon gång då och då och där bruket ännu inte fått
några sociala konsekvenser. Genom nya mindre drastiska intagningssätt,
som sniffning eller oralt intag, t.ex. att blanda narkotikan i sprit, vilket ten-
derar att bli allt vanligare, har också nya grupper rekryterats. Den som an-
vänder dessa mindre drastiska intagningssätt betraktas sannolikt varken av
sig själv eller av sin omgivning såsom knarkare.
Helt nyligen har en undersökning gjorts på Gotland - det län som i UNO-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Rättsfrågor, m.m.
149
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Rättsfrågor, m.m.
150
undersökningen uppvisade det minsta antalet narkotikamissbrukare. Endast
40 personer föll då inom ramen för tungt missbruk. I den nya undersök-
ningen, som gjorts av socionom Inger Klintlöf, har 209 personer rapporte-
rats som missbrukare av narkotika, vilket innebär 365 per 100 000 invånare.
Fru talman! Mot bakgrund av vad jag här redogjort för ligger den av mig
tidigare uttalade siffran för antalet narkotikamissbrukare i Sverige sannolikt
i underkant. Det rätta antalet torde med bred marginal överstiga 30 000. So-
cialdemokraterna bär en stor del av skulden för att missbruket kommit att
hamna på en så hög nivå. Den socialdemokratiska passiviteten i narkotika-
frågan under de senaste decennierna har varit förödande för svensk narkoti-
kabekämpning.
Anf. 196 ULLA-BRITT ÅBARK (s) replik:
Fru talman! I och för sig kan jag bemöta Jerry Martinger. Han redovisade
mycket siffror. Det går att förvilla ett budskap med mycket siffror.
Jag tror ändå att socialdemokraterna och den politik som vi har fört när
det gäller en human kriminalpolitik och förmågan att försöka få narkotika-
fria anstalter är bra. Den politiken borde vi fortsätta med.
Jag hörde inte att Jerry Martinger svarade på den fråga jag ställde. Varför
har ekobrotten prioriterats bort? Håller Jerry Martinger med justitieminis-
tern om att enskilda inte skall drabbas av ekonomiska brott?
Anf. 197 JERRY MARTINGER (m) replik:
Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen har fört en passiv narkoti-
kapolitik i tio olika avseenden.
För det första har den socialdemokratiska regeringens ovilja att ställa sig
bakom en effektiv kriminalisering med rätt för polisen att ta urinprov och
blodprov på misstänkta missbrukare, givit en signal till de etablerade och
presumtiva missbrukarna att regeringen och riksdagsmajoriteten inte be-
traktar narkotikamissbruk som något särskilt klandervärt beteende.
För det andra har socialdemokraternas nedrustning av polisens resurser
lett till att många narkotikabrottslingar fått löpa utan att polisen haft möjlig-
het att ingripa. Narkotikabrott är s.k. upptäcktsbrott, vilket innebär att an-
talet anmälda narkotikabrott i stor utsträckning är beroende av hur många
poliser som är engagerade i jakten på narkotikabrottslingarna.
För det tredje har socialdemokraterna motsatt sig nödvändiga förstärk-
ningar av tullen.
För det fjärde har socialdemokraterna gång på gång motsatt sig skärp-
ningar av reglerna om åtalsunderlåtelse. Detta har fått till följd att inte
mindre än 13 % av alla misstänkta narkotikabrott resulterar i åtalsunderlå-
telse.
För det femte har praxis i narkotikamål tillåtits gå så långt att det nu är på
det sättet att man kan inneha narkotika för tusentals kronor utan att anses
ha gjort sig skyldig till mer än ringa narkotikabrott.
För det sjätte har socialdemokraterna motsatt sig förslag om skärpning av
straffen för den som smugglar narkotika med särskilt raffinerade metoder.
För det sjunde har socialdemokraterna motsatt sig förslag om straffskärp-
ning för mellangraden av narkotikabrott.
För det åttonde har man motsatt sig skärpning av straffet för grovt narkoti-
kabrott.
För det nionde har man gång på gång gått emot krav som syftar till att göra
kriminalvårdsanstalterna fria från narkotika. Resultatet av den politiken är
väl känt. Personer som inte tidigare har använt narkotika har i många fall
blivit narkotikaberoende under anstaltstiden. Missbrukare köper under sin
intagningstid narkotika på kredit av medintagna, skaffar sig på det sättet
stora skulder och måste sedan omedelbart efter frigivningen bölja begå brott
för att få pengar till att betala av sina skulder. Detta har spätt på brottslighe-
ten ytterligare.
För det tionde har regeringen långhalat beslutet om att avskaffa halvtids-
frigivningen, vilket har varit särskilt ödesdigert för många missbrukare, som
släppts ut i samhället efter halva tiden och då kunnat fortsätta mot allt grövre
brott och ökat missbruk.
Till slut frågan om den ekonomiska brottsligheten. Jag önskar att jag hade
mera tid. Jag kan bara säga att självfallet drabbar de ekonomiska brotten
också enskilda människor. Det är väl fullständigt klart.
Anf. 198 ULLA-BRITT ÅBARK (s) replik:
Fru talman! Jerry Martinger gör som sin partiledare. Han skäller på social-
demokraterna 95 % av tiden och talar inte om vad moderaterna själva tänker
göra. Därför undrar jag nu: Kommer alla de problem som Jerry Martinger
har talat om att lösas under den borgerliga regeringens tid?
Kommer det att bli färre narkotikamissbrukare? Kommer man att straff-
belägga narkotikamissbruket? Kommer man att införa regler för urinprovs-
tagning, osv. osv.? Alla de åtgärder som Jerry Martinger ställer i utsikt har
vi socialdemokrater kämpat emot, eftersom vi vill föra en human kriminal-
politik.
Det var också välgörande att höra att Jerry Martinger inte ställer upp på
justitieministerns svar. Det tackar jag särskilt för. Men jag hoppas att Jerry
Martinger kan svara på varför man har tagit bort prioriteringen av ekobrot-
ten.
Anf. 199 JERRY MARTINGER (m) replik:
Fru talman! Under den socialdemokratiska regeringsperioden priorite-
rade man ju precis allting. Man sade att man i första hand skulle bekämpa
ungdomsbrott, narkotikabrott, våldsbrott och ekonomiska brott och att
detta inte fick medföra att bekämpningen av övrig brottslighet eftersattes.
Men en sådan prioriteringsordning kan man inte ha, utan den prioritering
som bör gälla finns angiven i lagen genom straffsatserna. Man skall naturligt-
vis prioritera de brott som har en hög straffsats. Den prioritering som ni har
haft är fullständigt meningslös. Så kan vi inte fortsätta att ha det.
Jag tror inte att det finns någon som kan tvivla på den borgerliga regering-
ens ambition att komma till rätta med narkotikamissbruket, efter att dels ha
läst regeringsdeklarationen, dels ha lyssnat på vad justitieministern har sagt
i de här frågorna om vad som planeras.
Jag förstår inte hur Ulla-Britt Åbark kan tro att justitieministern inte an-
ser att ekonomiska brott drabbar enskilda människor. I så fall har Ulla-Britt
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Rättsfrågor, m.m.
151
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Rättsfrågor, m.m.
Åbark tolkat justitieministern fel. Självklart drabbar ekonomiska brott även
enskilda människor, exempelvis genom att någon på ett ojust sätt skaffar sig
konkurrensfördelar på bekostnad av en annan person inom samma verksam-
hetsområde.
Ta t.ex. två restauranger i Stockholm som konkurrerar med varandra. Om
den ena krögaren betalar sina skatter och beter sig ärligt, medan den andra
bluffar, är det klart att det som den bluffande gör går ut över den ärlige.
Då har vi naturligtvis det fallet att den ekonomiska brottsligheten drabbar
enskilda människor. Självklart kan inte justitieministern ha menat annat än
att det är på det sättet. Så där är hon feltolkad av Ulla-Britt Åbark.
Talmannen anmälde att Ulla-Britt Åbark anhållit att till protokollet få an-
tecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 200 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Alla människors lika värde - denna grundläggande rättighet
manifesterade riksdag, kungahus och regering i går. Vi förenades mot ra-
sism, mot främlingsfientlighet och mot våld, våld i alla former.
Gårdagens manifestation gällde alla människors lika värde. Det gällde och
måste gälla också kvinnors lika värde i samhället och i världen. En kamp
mot våld måste också gälla våld mot kvinnor, i Sverige och i världen. Många
händelser och reaktioner pekar emellertid i dag på att våld mot kvinnor inte
ses lika allvarligt som våld mot män.
Nyligen publicerades en Amnestyrapport som belyste hur kvinnor världen
över utsätts för våldtäkter, tortyr och olika sexuella övergrepp. Rapporten
gällde våld av militärer, säkerhetsstyrkor, poliser och häktesvakter i tjänst.
Amnestyrapporten visade också hur regeringar världen över ignorerar
dessa kvinnoövergrepp. Övergreppen betraktas som mindre allvarliga för-
seelser eller isolerade händelser, enligt rapporten. De få förövare som straf-
fas får knappast mer än en prickning, och de flesta vet att de kommer undan
utan att ställas till svars. De kvinnliga brottsoffren fick inte nödvändig och
rättmätig hjälp och stöd och upprättelse efteråt. De signaler som ges är att
övergrepp mot kvinnor inte är särskilt allvarliga.
Nyligen informerades jag om vad som hände många av de kuwaitiska kvin-
nor som våldtogs av irakier under Gulfkriget. Det gällde unga kvinnor,
gamla kvinnor, också gravida kvinnor, många gånger skändade inför ögonen
på makar, söner och föräldrar. De hemskheter och lidanden som de utsatts
för borde ha inneburit att de efteråt fått familjernas, vännernas och samhäl-
lets fulla och odelade stöd. Så blev det inte utan många gånger tvärtom i
stället. Först förvägrades de gravida kvinnorna abortera våldtäktsfostren.
Sedan lämnades de ensamma med sin s.k. skam. Dessa män, söner och fäder
har därefter i åtskilliga fall tagit avstånd från och lämnat de skändade kvin-
norna. Ogifta kvinnor har fullständigt mist sitt värde på äktenskapsmarkna-
den.
Hur reagerar omvärlden på olika kvinnoövergrepp? Några enstaka ny-
hetsrader, liten text, snabbt glömt och gömt. Föga nyhetsvärde jämfört med
de sympatireaktioner som Tyson, tungviktsboxaren, som nu är dömd för
152
våldtäkt i USA, får. Rubriker, TV-bilder, uppmärksamhet - ett verkligt ny-
hetsvärde! Många tycker synd om honom.
Så ser man på kvinnoövergrepp i utlandet. Hur ser samhället på det i vårt
eget land? Sverige anses ju vara ett civiliserat och demokratiskt land, där
samtliga partier poängterar alla människors lika värde. Hur reagerar då vårt
samhälle, när kvinnofriden hotas här, när fakta visar att en kvinna blir slagen
var tjugonde minut, en kvinna blir våldtagen var femtionde minut och en
kvinna blir misshandlad till döds varje vecka i detta land?
Värnar vi kvinnofriden? Här är det väl inte så att den våldtagna kvinnan
behöver skämmas eller själv anses skyldig till övergreppet?
Vissa domar på senare tid har upplevts upprörande. Ett exempel: En ung
kvinna, kraftigt berusad visserligen, lämnar en restaurang. Två män följer
efter, lägger armarna om henne. Hon avvisar dem, kräver att få vara i fred,
mår inte bra. Männen är ihärdiga, plockar av henne kläderna, har båda sam-
lag med henne på en motorhuv. Flickan orkar i sitt berusade tillstånd inte
göra motstånd. I rättegången efteråt anser inte rätten att det var våldtäkt.
Kvinnan hade ju inte skrikit!
En pappa har samlag med sin 15-åriga dotter. I tingsrätten döms pappan
till fängelse och böter. I hovrätten sänks böterna, fängelsedomen ändras till
villkorlig dom. Skälen som anfördes: dottern hade uppträtt utmanande mot
pappan; pappan var inte den ende som haft samlag med flickan. Enligt mitt
sätt att se, måste ansvaret för sexuellt utnyttjande ligga på vårdnadshavarna,
inte på barnen och deras uppträdande. Ett barns beroendeställning till en
vårdnadshavare måste väga oerhört tungt när ett eventuellt medansvar dis-
kuteras.
Vissa förbättringar har skett av kvinno- och brottsofferskyddet. Flera cen-
termotionskrav har genomförts under senare år: skärpt besöksförbudslag,
lättare att få juridiskt biträde, förbättrat stöd till kvinno- och brottsoffeijou-
rer, fler poliser, tillgång till larm. Mer måste emellertid göras.
Försöksverksamhet med livvakt åt särskilt hotade kvinnor skall nu komma
till stånd. Inom centern anser vi att detta skydd måste kompletteras genom
att männen som förföljer kvinnorna bevakas och kontrolleras.
Bättre medicinsk vård, socialt och psykologiskt stöd, terapiinsatser krävs.
Behovet av en våldtäktsklinik är stort och skulle utgöra ett viktigt komple-
ment till hälso- och sjukvården. Dessa förslag kan kanske finansieras genom
att brottslingar får betala en summa till en central brottsofferfond, vilket jag
anser bör utredas.
Skrämmande många barn utsätts för olika sexuella övergrepp i vårt land.
Enligt en nyligen publicerad undersökning rör det sig om vart tionde barn,
flest flickor men också pojkar. Preskriptionstiden för olika sexuella över-
grepp varierar, beroende på straffvärdet för brotten. Eftersom det kan dröja
många år innan barn, som utsatts för dessa former av brott, vågar anmäla
vad de utsatts för, bör preskriptionstiderna ses över i syfte att förlänga dem.
Kvinnofrid måste få råda i Sverige och i världen! Alla människors lika
värde måste hävdas, även kvinnors lika värde.
Anf. 201 KJELL ELDENSJÖ (kds):
Fru talman! Den tilltagande brottsligheten i vårt land inger verklig oro.
Snatterier, större stölder, bilinbrott, skadegörelse etc. har blivit allt vanligare
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Rättsfrågor, m.m.
153
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Rättsfrågor, m.m.
i samhället. Folk i allmänhet vet i dag att de flesta av dessa brott, som i
många fall har narkotikafinansiering som förtecken, aldrig klaras upp. Det
kan vara värt att påpeka att dessa brott, som ofta anses som små, är inkörs-
porten till den mycket grova brottsligheten.
Också den grova brottsligheten, inte minst våldsbrotten, har accelererat
under senare decennier. Våldsbrotten har blivit råare. I många fall finns det
säkert ett samband mellan våldsbrott och ekonomisk brottslighet. Ofta är
narkotikahandel med i bilden.
Under senare tid har brottsligheten i Sverige utökats med främlingsfient-
ligt inspirerade våldshandlingar och uttrycklig rasism. Alla sådana yttringar
måste ses som ett nederlag för samhället och med kraft fördömas och bekäm-
pas. Förbud för uttalat rasistiska organisationer bör i den nu uppkomna si-
tuationen allvarligt övervägas.
Brottsutvecklingen har naturligtvis många olika orsaker. Jag vill peka på
några, t.ex.: Den under gångna år skedda nedtoningen av stabila etiska vär-
deringar i hem och skola. Instabila hemförhållanden för många barn och
ungdomar. Påverkan från dåliga filmer och videor, inte minst vålds- och våld-
spornografiska videor.
En annan orsak är naturligtvis knarkandets utbredande och det ökande
internationella narkotiskt-ekonomiska trycket på Sverige. Under senare år
har också ockulta företeelser, satansdyrkan och djävulska rollspel förstärkt
underlaget för våldsutbredandet.
Fru talman! Regeringens ambition är att få ned brottsligheten. Ja, det är
nu hög tid att åstadkomma ett trendbrott i brottslighetsutvecklingen, innan
den växer oss alla över huvudet, innan människors förtroende för myndighe-
ternas förmåga att bemästra situationen upphör och människor inte längre
vågar sig ut efter mörkrets inbrott, drar sig för att besöka vissa platser eller
tar saken i egna händer.
Åtgärderna för att återvinna allmänhetens fulla förtroende och vända
brottsutvecklingen har hittills huvudsakligen handlat om ökade polisresur-
ser, hårdare straff och längre avtjänandetider i fängelser. Naturligtvis är så-
dana åtgärder i nuvarande läge och i det korta perspektivet angelägna, för
att snabbt åstadkomma en förändring. I det långa perspektivet och för att
åstadkomma en varaktig förbättring behövs också helt andra dimensioner i
åtgärdsprogrammet, åtgärder av brottsförebyggande långsiktig karaktär.
En dimension är då att på nytt uppvärdera hemmet och familjen som ba-
sen för ungdomars uppväxt och präglande av solidaritet och förståelse. I de
små fungerande gemenskaperna kan barn och ungdomar i trygg tillit fostras
till ansvarsfulla och hänsynstagande medborgare.
Stabila familjer och trygga hem ger barn och ungdomar den harmoni,
självkänsla och egenvärde som de behöver för att ha störst chans att inte
hamna i sammanhang där brottslighet lurar runt hörnet. Därför bör också
samhället och staten i största möjliga mån verka för att så många stabila fa-
miljer som möjligt skapas i vårt land. I detta syfte bör äktenskapet som sam-
levnadsform förordas och stärkas. I samma syfte bör det vara en självklarhet
att föräldrar som vill ha hand om sina barns omsorg i det egna hemmet de
första viktiga åren, ges ekonomiska möjligheter till detta.
154
Regeringen förväntas lägga fram ett sådant reformförslag under mandat-
perioden.
Fru talman! En annan dimension i syfte att vända trenden i brottslighetsut-
vecklingen är att i ökad grad lyfta fram etik och moral i samhällsarbetet, de-
batten och bland folk i allmänhet. Etiken måste givetvis vara relaterad till
någon värderingsgrund. Vad är då naturligare än att vi i vårt land bygger på
vårt västerländska kulturarv, den kristna värderingsgrunden?
Att i hem, förskola och skola hos barn och ungdomar på ett naturligt och
engagerat sätt på nytt inplantera de kristna grundvärderingarnas etik- och
moralbegrepp är en god investering för rättssamhällets framtid. Undervis-
ningen skall givetvis förmedlas av kompetenta personer i skolans religions-
undervisning och i andra lämpliga sammanhang. Det är min övertygelse att
samhällsklimatet skulle förbättras och brottsligheten på sikt minska.
I den situation som vi nu befinner oss i är det också viktigt att unga brotts-
lingar får de rätta signalerna. Brott också av icke myndiga ungdomar måste
snabbt beivras och leda till påföljder som visar de unga att brottets följder är
obehagliga.
Det är ockå av vital betydelse för rättssamhällets trovärdighet att om två
eller flera personer varit inblandade i ett grovt brott, inte alla kan gå fria
genom att skylla på varandra.
Fru talman! Enligt min mening får ingen möda sparas när det gäller att
stävja den negativa brottsutvecklingen i Sverige, så att alla människor kan
känna sig trygga och ha förtroende för samhällets förmåga att värna rättssä-
kerheten i vårt land. Vi får då inte glömma bort det långsiktiga förebyggande
arbetet.
Anf. 202 JOHN BOUVIN (nyd):
Fru talman! Ärade riksdagsledamöter! Sanning - vad betyder det ordet?
Efter fyra månader här i huset börjar jag verkligen bli orolig. Gårdagens par-
tiledardebatt förstärkte min oro att det är illa ställt i vårt land.
Vi var över hundra nya ledamöter som tågade in här i huset i höstas för
att, som jag trodde, börja röra om i grytorna. Men ack, vad jag bedrog mig.
Ni tycks fullständigt ha acklimatiserat er till etablissemangets hantlangare.
När skall ni vakna? Ser ni inte hur sjukt vårt samhälle blivit? Vad hjälper det
att vi har fått en ny regering, när vi inte tar tag i problemen. Så fort någon
kritiserar vad ni ställt till med, kastar ni er över dem med alla till buds
stående medel.
Vad har detta med rättssäkerhet att göra? Jo, när vårt rättssystem inte fun-
gerar yttrar det sig i dessa avarter av systemfel. Vi kan bara se på bankerna
och försäkringsbolagen, och nu senast inte minst A-pressen. Det måste vara
ganska genant för socialdemokraterna med Arbetet, med deras förträfflig-
het i allt vad de har gjort.
Jag vill gärna citera något som Bo Södersten sade om ATP den 29 oktober
1991: ”Förr eller senare måste systemet reformeras från grunden. Delrefor-
mer och partiella förändringar kan innebära förbättringar. Men enligt min
mening nås ingen varaktig förbättring utan systembyte. Med den inställ-
ningen blir det också naturligt att mena att ju förr det skiftet kommer desto
bättre är det.”
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Rättsfrågor, m.m.
155
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Rättsfrågor, m.m.
156
Vad menade Bo Södersten med det? Jo, det går inte att nagga i kanterna
litet här och litet där. Vi måste verkligen ta tag i detta och se var felet ligger.
Jag vill påstå att den största anledningen till att det ser ut som det gör här
i Sverige är rättssystemet. Rättssystemet kännetecknas av nitiskt, formalis-
tiskt fögderi och förmynderi mot de små, ensamma och svaga i samhället.
Det gränsar ibland till rena rama trakasserierna. Det har dessutom gjort oär-
lighet och förljugenhet till dygd och eliminerat personligt ansvar.
Vad skall vi då göra mot detta? Jo, vi skall börja med oss själva. Lars An-
dersson och jag har väckt en motion där vi säger: Sätt människorna före
myndigheterna! Motionen är ganska kort.
Vi skriver i vår motion: Grundlagen föreskriver allas likhet inför lagen
samt saklighet och opartiskhet vid hanteringen av undersåtarna. Varför sker
ej så? Hur kan det komma sig att på grund av prestige, personliga motsätt-
ningar och lojaliteter, myndighetspersoner bevisligen har fått härja utan på-
följder, i syfte att bryta ner sina medmänniskor? Fallet Alvgard är bara ett
av tusentals, som visar hur människor misshandlas av rättssystemet.
I motionens hemställan kräver vi att en medborgarrättskommission skall
tillsättas.
Vi räknar upp sex fall i motionen. Det kan bli en aning pinsamt för en del
ledamöter i kammaren, för personer i justitiedepartementet och litet över-
allt. Man känner till dessa fall mycket väl.
Var nu inte fega i konstitutionsutskottet! Ta tag i denna motion! Sopa den
inte under mattan. När vi nu ser hur rättssystemet har fungerat, kan vi rätta
till det. Men vi får väl se.
Jag vill avsluta med att läsa upp ett brev som jag har fått i dag från en
pensionär i Halmstad.
”Pontus Pilatus sade: Vad är sanning? Jag frågar: Vad är rättvisa?
I Sverige 1992 finns pensionärer som har det svårt för att få det att ekono-
miskt gå ihop. Vi är den bortglömda skaran i alla fina debatter.
Vi är dom som har arbetat i vårt land och slitit ut oss och betalat vår skatt
till alla instanser.
Vi är dom nu som sitter och ängslas för höjda hyror, för att bli sjuka, och
som följd dyra läkarbesök, mediciner, tandläkare, glasögon och ensamhet,
socialtjänst som dras in, sjukvård som inte är tillfredsställande.
Våra politiker, som pratar vitt och brett om hur bra det är i Sverige, är
välkomna att tala om den bortglömda skaran.
Vi har i dag debatt om invandrare och flyktingar. Mycket intressant? Var
finns rättvisan i det ekonomiska läget?
Jag är inte rashatare eller främlingsfientlig. Jag har vänner bland invand-
rare, men vet vad detta land erbjuder dom.
Jag vet också att denna regering inte är för dom fattiga och svaga i samhäl-
let, svenska medborgare som arbetat upp detta landet, men är till för dom
rika - dom är själva miljonärer.
Jag kanske kan få äran att sjunga, som fru Friggebo, åtminstone få sjunga
ut.
Ny demokrati, var snäll och gör något, och NU.
Varför är det val, när ingen håller sina vallöften?
Med vänliga hälsningar
Maria Bertilsson
pensionär som fortfarande betalar skatt, men inte skattesänkning
Carl Bildt är välkommen för ett samtal när han kommer till Halmstad.”
Man kan nog grunna litet på detta, och se på vad som har skett.
Anf. 203 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Fru talman! I sitt tal i Storkyrkan i går citerade biskop Henrik Svenungs-
son några enkla och klara ord om människors lika värde, som han funnit på
väggen på ett socialt servicecentrum i ett u-land.
Men orden hade en längre historia. De återfinns, nära nog ordagrant, i
andra stycket i ett av liberalismens och demokratins klassiska dokument,
den amerikanska självständighetsförklaringen.
För Thomas Jefferson, och andra författare bakom den förklaringen, och
för andra klassiska tänkare var liberalismen en humanism. I detta skiljer sig
också de klassiska liberalerna från många av de mer lättviktiga tänkare som
under senare år vilseledande etiketterats som nyliberaler. Jag kommer sent
att glömma den s.k. libertarianska världskongress i Stockholm för en del år
sedan, då den franske journalisten Henri Lepage, författare till bestsellern I
morgon kapitalism, förklarade att han såg rasisten och missnöjespolitikern
Le Pen som en naturlig allierad. Le Pen var nämligen för fri företagsamhet.
Några andra krav fann denne s.k. nyliberal inga skäl att ställa.
Kontrasten mellan äkta och falsk liberalism är i våra dagar som mest på-
taglig i de nya demokratierna i Östeuropa. Alla är ense om behovet av mark-
nadsekonomi och privatiseringar, men långt ifrån alla finner skäl att enga-
gera sig med samma kraft för att motverka rasism och intolerans och bygga
upp fungerande rättssamhällen och demokratiska institutioner.
Även i Sverige har det länge funnits en bristande förståelse för den bety-
delse för demokratin och rättssamhället som vakthållningen mot intolerans,
rasism och främlingsfientlighet har. Det märks också i flera av de uttalanden
och debattinlägg som görs i dessa dagar. De flesta är välmenta, men de bris-
ter ofta i precision och analys.
Det vanligaste är kanske klyschan att de problem som finns måste mötas
med öppen diskussion. Jag tror att det var Georg Klein som i TV i söndags
påpekade att Hitler och Goebbels faktiskt trodde att judarna låg bakom allt
ont i världen. Förintelsen blev en logisk konsekvens av denna förvirrade
världsbild. Tanken att man skulle kunna prata förstånd med doktor Goeb-
bels - eller med Ahmed Rami för att ta ett nutida svenskt exempel - är be-
fängd, och den antyder dessutom på ett obehagligt sätt att skulden för mass-
mord eller attentat på något sätt skulle kunna delas mellan gärningsmän och
offer.
Man kan diskutera flyktingpolitikens utformning. Men man kan aldrig
föra en meningsfull diskussion om grundprincipen - att människor har lika
värde och rätt till liv och frihet och därmed också att fly från krig och diktatur
till länder där det är säkrare att leva.
Det är också nödvändigt att förstå det ideologiska sammanhang där da-
gens svenska rasism hör hemma. Rasister och nynazister har nu begått vålds-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Rättsfrågor, m.m.
157
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Rättsfrågor, m.m.
158
brott i många år, fast de av polis, media och politiker har beskrivits som pojk-
streck. Stockholm har, som mig veterligen enda huvudstad i Europa, sedan
1987 haft en antisemitisk och nynazistisk radiostation - Radio Islam - som
bedrivit den grövsta hetsen mot judar i vårt land efter kriget, utan att det
politiska etablissemanget i Sverige reagerat.
När våld mot invandrare år efter år förklaras bort, när daglig hets mot en
viss folkgrupp inte väcker någon offentlig reaktion, då sänks bit för bit trös-
keln, och hat och våld legitimeras i allt större omfattning. I dag välkomnas
Radio Islams programledare på gymnasieskolor i Stockholmstrakten som
om han vore något slags auktoritet på modern politik och historia.
En del säger nu: Låt oss vänta med att debattera antisemitismen, nu är
det rasism och främlingsfientlighet som gäller. Andra säger: Det är fel att
debattera hat mot en grupp isolerat. Båda sätten att resonera visar hur långt
aningslösheten har gått. Antisemitismen är den äldsta formen av rasism och
den mest ideologiskt utmejslade. I viss mening är den förebilden för alla
andra former av rasism. I främlingsfientlighetens förvirrade idévärld finns
antisemitismen alltid med. Det har börjat med judarna, men det har aldrig
slutat med judarna. Det har fortsatt med zigenarna, invandrarna, de homo-
sexuella, katolikerna och muslimerna.
Den svenska oförmågan att reagera mot Radio Islam tror jag har haft di-
rekt betydelse för främlingsfientlighetens möjligheter att vinna spridning i
Sverige. En tidig och kraftfull reaktion hade dragit upp en gräns för vad som
är acceptabelt, som få hade velat eller vågat överskrida. Det är en nationell
och internationell skandal att Sverige, samtidigt som den hittills värsta atten-
tatsvågen mot invandrare pågår, fortfarande är en fristad för nazistpropa-
ganda som man i andra europeiska länder skulle ha ingripit mot med rätts-
samhällets hela kraft.
En del tycks nu vilja kompensera sin tidigare aningslöshet genom att före-
slå förbud mot rasistiska organisationer. Det är tvivelaktigt både i princip
och praktik. Nazistpartiet har varit förbjudet i Västtyskland sedan krigsslu-
tet. Ingen kan påstå att det saknas organiserade nazister i Tyskland. Nazister
och rasister väljer gärna att arbeta bakom stiftelser, närradioföreningar och
anonyma postgirokonton. De som väljer att uppträda som organisationer är
troligen begåvade nog att formulera program och stadgar så att de skall klara
en prövning mot en tänkt lag. Då får vi legitimerade rasister.
Det är viktigt att vi även i detta fall håller på principen att det som bestraf-
fas är konkreta handlingar. Till sådana handlingar hör hets mot folkgrupp,
som varit förbjudet i lag sedan 1948. Den lagen måste ses över, eftersom lag-
stiftaren inte förutsett alla de former av hetspropaganda som numera spelar
en central roll i den nynazistiska verksamheten. På samma sätt måste närra-
diolagen ses över, så att den som fälls för hets mot folkgrupp kan få sitt sänd-
ningstillstånd indraget för längre tid än i dag. Det är en skymf mot dem som
drabbats av rasism att straffen i dag är sådana att de bara uppfattas som sym-
boliska.
Anf. 204 ÅKE CARNERÖ (kds):
Herr talman! I vårt land har mycket av den politiska debatten handlat om
besparingar, ekonomisk stagnation, strukturomvandlingar, osv. Eftersom
Sveriges ekonomi var sämre än regeringen trodde har detta ämne diskuterats
ofta. För att spara vill man bl.a. minska utgifterna.
Men finns det andra vägar att gå i samhällsbyggandet, vägar som både kan
leda till ett bättre samhälle och positivt påverka ekonomin? Politik gäller ju
mer än enbart materiell välfärd. Jag vill ta upp fem områden där jag som
kristdemokrat önskar att samhället klart signalerar en viljeinriktning.
Herr talman! Efter den senaste våldsutvecklingen i vårt land framstår det
för det första som allt viktigare att hos både barn och vuxna formligen in-
doktrinera den människosyn som ger varje människa ett okränkbart värde.
I varje samhälle finns det och måste finnas värderingar och normer som
deklarerar vad som är rätt och fel, gott och ont, sant och falskt. Det handlar
inte om att varje individ och varje grupp kan fastställa sina egna normer.
Samhällets normer och värderingar skall ha sina rötter i insikten om att män-
niskovärdet inte får kränkas.
Vi gör oss själva en stor tjänst om vi bygger samhället utifrån en gemen-
sam grund. Ju starkare grund, desto stabilare byggnad!
Det är kristen etik och människosyn som är västvärldens etik. Det är
uppenbart att de kristna grundvärderingarna och den kristna etiken sedan
snart ett årtusende utövat ett starkt inflytande på vår kultur och är viktiga
rötter till vårt nutida demokratiska samhälle.
Herr talman! Ur regeringsförklaringen vill jag för det andra citera föl-
jande: ”Att ge bättre förutsättningar för trygga familjer och för barnens upp-
växt och omvårdnad i vårt moderna samhälle är en av de allra viktigaste upp-
gifterna för framtiden. Det är i de små nära gemenskaperna som de flesta
individer finner trygghet och förankring.”
Detta är en klar markering från regeringens sida att inte göra sig till för-
myndare över Sveriges föräldrar. Detta budskap innebär en positiv förstärk-
ning av föräldraansvaret och föräldrarollen. Inget ansvar och ingen uppgift
kan vara större än att ge barn trygghet och en god fostran.
Den familjesplittring som likt en farsot dragit över vårt land har åstadkom-
mit stort psykiskt lidande bland drabbade barn men också bland vuxna. Jag
tror att våra barn fordrar litet större vilja hos oss vuxna att lösa konflikter
oss emellan. Barnen blir ju skilsmässornas stora förlorare. Nog borde det gå
att reparera äktenskap för barnens skull. Skilsmässa får inte vara ett enkelt
sätt att lösa konflikter. Äktenskapet måste lyftas fram som samlevnadsform
och som något betydelsefullt för samhället.
Herr talman! Den äldre generationen innehar för det tredje ett arv av nor-
mer och värderingar som hittills varit en stabiliserande faktor i samhället.
Men vi har successivt misslyckats med att överföra detta arv till de yngre.
Allt i vårt samhälle kan inte lösas med sociala och ekonomiska åtgärder. Att
överföra goda sunda normer och värderingar till det uppväxande släktet är
en av de mest primära uppgifter som vuxenvärlden har.
Skolan har här som institution en mycket viktig roll. Den svenska skolan
bör därför förankras i den kristna etiken. En etiskt medveten skola som ger
eleverna sådana attityder och värderingar som ett demokratiskt samhälle
grundas på är nödvändig bl.a. med tanke på den våldsutveckling vi kan se
och den ökande främlingsfientligheten.
Jag tycker det är ett bakslag för en demokratisk stat att våld och misshan-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Rättsfrågor, m.m.
159
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Rättsfrågor, m.m.
160
del kan breda ut sig. Varför har respekten för lag och ordning minskat i vårt
land, som i det närmaste är fullproppat med sociallagstiftning, ordningsreg-
ler och olika arrangemang som skall förhindra egoism, våld och elände? För
att vi inte skall krocka medmänskligt och skada varandra behöver vi alla en
inre karta och kompass. Med dessa hjälpmedel får eleverna det lättare att
visa förståelse för svaga, för utsatta och för minoritetsgrupper.
Herr talman! Att skapa moteld mot våld är för det fjärde också att samhäl-
let ger tydliga signaler mot grovt spekulativt underhållningsvåld. Jag tänker
på videogram med extrema våldsinslag. Våld föder våld. Omvänt kan vi nog
bestämt hävda att kärlek lever av att kärlek se. Vi vuxna bär ett stort ansvar
inför det uppväxande släktet, eftersom det är vi som producerar, importerar,
distribuerar och tillhandahåller videofilm i alla dess former.
Tänk om filmer med underhållningsvåld och filmer med extremt våld le-
der till en idealisering av våldet! Lika väl som de flesta lärt sig att avvisa grovt
och meningslöst våld genom inlärda värderingar, så visar historien att det går
att inlära värderingar som förhärligar våld riktat mot den enskilda männi-
skan. Trots att förhandsgranskning av videogram är en modell som blir
mindre effektiv ju längre vi väntar med den är den dock mer effektiv än varje
form av efterhandsgranskning.
Herr talman! En värdefull del av samhällsarbetet handlar för det femte
om friskvård. Ordet friskvård kan sättas som rubrik på allt det förebyggande
arbete våra myndigheter bedriver.
Det behövs en ny livsstil i vårt samhälle, där livskvalitet i form av gemen-
skap mellan människor, mindre stress, mer hälsosam mat, bättre närmiljö
och arbetsmiljö får större betydelse. Förväntningarna på det nya folkhälso-
institutet är självfallet mycket stora.
Här vill jag också peka på budgetpropositionens skrivning att ”polisverk-
samheten i ökad utsträckning skall inriktas mot brottsförebyggande åtgärder
i vid mening”. Kan sedan regeringen också entydigt deklarera att man inser
ett starkt samband mellan alkohol och narkotika och brottslighet, gatuvåld
och annat elände skulle mycket vara vunnet.
Herr talman! Jag har velat visa på saker som blir allt viktigare för vårt
land. Ju mer vi kan öka tryggheten bland medborgarna, desto mer minskar
vi trycket på den offentliga sektorn. Ett samhälle med gemensam värderings-
grund, där hederlighet, ärlighet och personligt ansvar betonas tillsammans
med respekt för människovärdet bidrar till en god samhällsekonomi.
Anf. 205 BERTIL PERSSON (m):
Herr talman! Jag vill ta upp en annan del av lagstiftningen. Den kanske
ingår i det som i rubriken benämns ”m.m.”. Detta sekel har varit nationalsta-
ternas. Nästa sekel blir regionernas. Redan nu ser vi inom EG framväxten
av nära regionalt samarbete tvärsöver nationsgränserna. Oxford-London
- Paris och Barcelona - Rivieran - Milano är framgångsrika exempel. Maast-
richt-överenskommelsen innebar också ett genombrott i Europa för subsi-
diaritetsprincipen, eller närhetsprincipen. Beslut och ansvar skall ligga på
lägsta möjliga nivå nära medborgarna. Statliga uppgifter blir delvis regio-
nala.
Herr talman! För europeisk regional samverkan behövs det faktiskt regio-
ner som kan samverka. Vilka skall göra det i dag-landshövdingarna, lands-
tingen, kommunalförbunden, länsavdelningarna eller kommunerna? Vår
nästan medeltida länsindelning är mer än föråldrad, även om den fortfa-
rande försvaras av länsstyrelse- och landstingsbyråkratierna. De statliga ver-
ken, exempelvis socialstyrelse och läkemedelsverk, skaffar sig nu regionala
tillsynskontor - inte alis på den gamla länsnivån utan i stället 5-7 stycken.
Detta sker helt utan samordning och koordination litet här och var ute i
landet. Dessa distrikt sammanfaller inte, vilken naturligtvis bidrar till förvir-
ring när man skall samverka.
Storstadsområdena Skåne, Göteborg och Stockholm har väldiga problem
med planeringen med nuvarande länsindelning. Göteborg är allra värst
drabbat.
När vi går in i EG behöver vi regioner som är avpassade för samverkan
med andra regioner i Europa. I samarbetet runt Östersjön, i Hansa-områ-
det, är det här behovet särskilt stort.
En ny regional indelning behövs. Det primärt viktiga är regionernas upp-
gifter - inte deras organisation. Det är verksamheten - inte husen - som är
det viktiga.
Frågor som bör lösas på regional nivå är enligt min uppfattning den över-
gripande fysiska planeringen, kreativitetspooler, produktionscentra, rekrea-
tionsområden, infrastruktur. Man behöver också lösa forsknings- och utbild-
ningsfrågor för att skapa kvalificerad arbetskraft. Man behöver samverka för
den s.k. smala kultursektorn. Jag tror att delar av den statliga kontrollverk-
samheten också med fördel bör ligga på regional nivå. Däremot tror jag att
sjukvården bör klaras på annat sätt och skötas professionellt - inte politiskt.
För att sådana här regioner skall lyckas och kunna skapa tillväxt är det dels
nödvändigt att de upplevs som naturliga och stämmer med naturliga kon-
taktnät och kommunikationsmönster, dels också att de sammanlagt kan er-
bjuda de tre viktigaste tillväxtfaktorerna.
Den första är universiteten, för forskning och utbildning. Dessa kräver ett
uppland på en miljon invånare, efter alla internationella erfarenheter.
Den andra är kommunikationerna, framför allt flyget.
Den tredje är goda livsbetingelser i form av kulturutbud, fritidsutbud, bo-
städer och skolor.
Detta talar för att vi i Sverige knappast kan ha mer än 6-8 fungerande
regioner.
Det brådskar med dessa frågor. Annars får vi en vild och okoordinerad
statlig regionalisering med fortsatta problem i våra storstadsområden, och vi
står illa rustade för det europeiska samarbetet.
Det är bekymmersamt att så litet gjorts av den tidigare regeringen. Jag
välkomnar att den nya regeringen har ambitioner att ta tag i dessa frågor och
starta upp med breda utredningar.
Bostadspolitik
Anf. 206 OSKAR LINDKVIST (s):
Herr talman! Min första fråga om bostadspolitiken har jag formulerat så
här: Har svenskarna råd att bo i morgondagens Sverige?
11 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 63
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Bostadspolitik
161
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Bostadspolitik
162
Förvisso har boendekostnaderna under senare är ökat, dels på grund av
finanseringsreformen, dvs. skattereformen, dels på grund av ökade produk-
tionskostnader för bostadsbyggandet. Samtidigt hade emellertid den social-
demokratiska regeringen genom en stram ekonomisk politik lagt grunden
för minskad inflation och förhoppningsvis minskade räntor, men med beva-
rande av en rimlig fördelningspolitik. Det är på denna grund som den bor-
gerliga regeringen åker gratisskjuts. Men i stället för att regeringen tar till
vara möjligheterna att följa upp de sociala inslagen pekar nu åtskilligt på att
man är på väg mot en hyresmarknad som leder till en bostadsmarknad olik
den tidigare.
Även när socialdemokraterna, för all del i samråd med folkpartiet, ge-
nomförde skattereformen gavs ett skydd mot de hyreshöjningar som var en
konsekvens av reformen. Visst fanns grupper som kom i ett besvärligt läge
och som det fanns anledning att särskilt stödja. Det skedde genom ett särskilt
bostadstillägg för en grupp pensionärer och med höjda bostadsbidrag, lik-
som genom införandet av bostadsbidrag för ensamma som i övrigt fyllde kra-
ven på bidragens inkomstregler.
Jag skall inte här ta upp räntelånen. Den frågan kommer till kammaren
om ett tag när övriga bostadsfrågor skall diskuteras. Jag vill bara nu konsta-
tera en sak: Trots en skattereform på drygt 90 miljarder hade socialdemokra-
terna kapacitet att hålla tillbaka påfrestande höjningar av boendekostna-
derna. Det som sker nu kommer centern att ha medansvar för.
Den 1 januari 1993 skall 3,4 miljarder kronor tas ut på bostadsmarknaden.
Det finns många propåer om de hyreshöjningar som detta utlöser. Låt oss
anta att en ordinär trea på 75-80 kvadratmeter får ett påslag på kanske 500
kr. som läggs direkt på hyran. Så drivs hyrorna raskt uppåt. Det blir dyrare
att bo. Här är skillnaden i politiken mellan socialdemokratin och de borger-
liga.
Hur långt kan nu centern sträcka sig i sin iver att vara den moderate rege-
ringsledaren till lags?
Ni tar bort två tredjedelar av investeringsbidraget, vilket höjer hyrorna.
Ni accepterar att bostadsdepartementet försvinner. De centerpartister som
tyckte annorlunda gav så småningom med sig. Drömmen om en plats i rege-
ringen tog över. Bostadskapaciteten minskar automatiskt. Arbetslösheten
växer. Det skall bli dyrare att bo. Så är bostadspolitiken konstruerad.
En gång i tiden ansågs bostaden vara en given rättighet. Där fanns inslag
av social gemenskap. I bostadsområdet skulle förutsättningar skapas för en
god miljö. Folk med olika inkomster och yrken skulle tillsammans ge boen-
det ett innehåll. Så kom riksdagsbeslut om stöd för verksamheterna, för mil-
jön, för skapande aktiviteter, för föreningsverksamhet och för konstnärlig
utsmyckning, något som Sverige kanske är ensamt om i världen. I en sådan
miljö skulle förvärvsarbetande eller studerande föräldrar hämta inspiration
för ett gott samliv och umgänge. Barn hade egna rum, och i området fanns
rader av aktiviteter som gav liv och mening i tillvaron.
Jag talar nu, herr talman, om den sociala dimensionen. När statsmakter-
nas intresse för ett bra boende successivt raderas ut har Sverige tagit de
första stegen till en kontinental bostadsmarknad, en bostadsmarknad av väl-
mående men också av utslagna, folk som far illa.
Eftersom Agne Hansson i dag företräder regeringen här - såvitt jag har
förstått finns det inte en enda deltagare från det tidigare så aktiva moderata
samlingspartiet - har han samtidigt påtagit sig ett stort ansvar för hur bo-
stadspolitiken nu forceras till en hyresmarknad utan högkostnadsskydd.
Om centern vill behålla de sociala värdena i bostadspolitiken kommer de
att behållas. Om centern väljer att följa regeringens inriktning överges bo-
stadens sociala mening. Den blir en vara som alla andra.
Vilken väg väljer centern när det gäller bostadspolitiken?
Anf. 207 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Vi står snart inför ett förslag om ett nytt framtida bostadsfi-
nansieringssystem. Detta är som vi alla vet väldigt komplicerat, och när det
gäller denna finansiering vill jag varmt rekommendera regeringen att reso-
nera med Ny Demokrati före utskottsbehandlingen och inte komma flåsande
i sista stund när det börjar osa katt. I annat fall finns det risk för att rege-
ringen kanske i onödan åker på däng i kammaren.
Det är på det viset att regeringen inte automatiskt kan räkna med vårt
stöd. Det är nödvändigt för oss att vi ser en helhet, särskilt i så komplicerade
frågor som denna. Jag vill inte föregripa den pågående utredningen, men vi
känner oss inte lugna av de informationer vi har.
Det är väl snart bara en enda minister som inte förstått vikten och de möj-
liga vinsterna av att resonera med oss. Tolka det inte så att jag står här och
hotar, utan som en inbjudan till en dialog som syftar till att lösa frågor i sam-
förstånd. Många av oss i Ny Demokrati är vana vid att förhandla och nå re-
sultat, vilket är nog så viktigt. Det finns således inget att vara rädd för. Låt
oss för en stund glömma den politiska prestigen och konstruktivt jobba till-
sammans. Det är inte så litet våghalsigt att underlåta att resonera med oss i
en så viktig och komplicerad fråga. Därmed bollar jag över frågan till rege-
ringspartierna.
Många bostadskonsumenter oroar sig i dag för de framtida boendekostna-
derna, och de måste åtminstone kunna se litet ljus någonstans där framme i
tunneln i form av konkreta åtgärder som syftar till att pressa ned boende-
kostnaderna. I dag uppfattar många människor det som att man bara försäm-
rar genom nedskärningar.
De människor som har höga boendekostnader har det därför att kapital-
kostnaderna är höga. Det kan inte nog betonas hur viktigt det är med låg
inflation och stabil penningpolitik för att man skall kunna skapa förutsätt-
ningar för låga realräntor.
De senaste årens mycket stora hyreshöjningar består till betydande del av
ökade skatter i form av bl.a. moms på VA, el, förvaltning m.m. Staten tar
med den ena handen, och inte så litet heller för den delen, och ger nåde-
pengar med den andra. Det behövs nu åtgärder som minskar rundgången
och ökar köpkraften. Målsättningen är klar och skall vara ökad köpkraft ef-
ter det att man betalat skatt, mat och boendekostnader. Mer än hälften av
byggkostnaderna är skatter. Skall vi ta oss ur systemet med stora subventio-
ner, behövs det skattesänkningar vad gäller både byggkostnader och förvalt-
ningskostnader.
Mot den bakgrunden är det märkligt med centerns utspel om att boendet
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Bostadspolitik
163
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Bostadspolitik
164
i framtiden skall finansieras genom en höjning av fastighetsskatten i äldre
hus som skall finansiera räntebidrag i nya hus. Jag måste fråga Agne Hans-
son: Är detta riktigt uppfattat? Om svaret är ja undrar jag hur övriga borger-
liga partier ställer sig till förslaget. Nu är de inte representerade här, men vi
kan återkomma till frågan.
Carl Bildt har aviserat åtgärder för att åstadkomma ökad konkurrens
inom byggbranschen. Jag hoppas att det inte blir för urvattnat utan kraftfulla
åtgärder, för det behövs verkligen. Situationen i dag är den att konkurrensen
till stor del är satt ur spel. De större bolagen drar fördelar framför de mindre.
Ett problem det sällan talas om är problemet med den undermåliga upp-
handlingstekniken, som mer är regel än undantag. Det är inte ovanligt att
politiker blir oerhört blåsta när de köper byggtjänster. Detta kostar onödiga
pengar för staten och samhället. Jag rekommenderar läsning av vår motion
nr 209.
Byggbranschen var konkurrensutsatt på 60-talet, men man hittade då på
systemet med totalentreprenad som sätter beställaren liksom byggkonsulten
i knät på byggföretaget. Ofta är det så illa att konsulten t.o.m. är avlönad av
byggföretaget. De större byggbolagen bygger allt mindre och agerar alltmer
mellanhänder. De mindre byggbolagen har sedan höjningen avbyggmomsen
fått det allt svårare att få jobb med kvitto när beställaren är privatperson. Vi
håller på att få en turistmomseffekt även här.
Avslutningsvis: För tydlighetens skull så är det säkrast att förklara vad jag
menar med turistmomseffekt. Med det menas att staten får in mindre pengar
i kronor räknat när man höjer skattesatsen. När vi i fortsättningen talar om
turistmomseffekt menar vi alltså något fullständigt idiotiskt. Tack för ordet.
Anf. 208 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Ja, Oskar Lindkvist, centern vill behålla de sociala värdena
i bostadspolitiken. Men historien visar att det uppenbarligen inte är den poli-
tik för generell välfärd som Oskar Lindkvist och socialdemokraterna talar
om som lett fram till ökad social rättvisa. Tvärtom har ju klippekonomin,
inte minst på fastighetsmarknaden, under 1980-talet ökat klyftorna och
orättvisorna och gjort det helt omöjligt för folk med normala inkomster att
bo i nya bostäder.
Socialdemokraterna lämnar efter sig en bostadsmarknad i kris. Politiken
har lett fel. Den socialdemokratiska politiken har visserligen gett oss värl-
dens högsta bostadsstandard och lett fram till ett av världens bostadstätaste
land. Men det har skett till priset av alltmer växande bostadssubventioner
som folkhushållet inte längre förmår att bära. Stödet går inte till dem som
bäst behöver det. Vissa kan göra sig stora vinster på skattebetalarnas bekost-
nad, och därmed hotas de sociala mål i bostadspolitiken som Oskar Lind-
kvist här så vackert talar om.
Samtidigt som den socialdemokratiska regeringspolitiken har försämrat
förutsättningarna för att klara de sociala målen i bostadspolitiken, anklagar
nu samma socialdemokrater centern för att svika målen i bostadspolitiken
och tillsammans med moderaterna införa mer av marknad i bostadspoliti-
ken. Det är faktiskt inte trovärdigt.
En omläggning av bostadspolitiken är nödvändig. Kostnadsproblemen
måste lösas. Därför behövs en ekonomisk politik som håller nere inflationen
och räntorna. Det kräver återhållsamhet med de offentliga utgifterna. Även
bostadssektorn måste medverka till en sådan återhållsamhet, eftersom låga
räntor och låg inflation är så avgörande och så viktigt för bostädernas finan-
siering.
När nu behovet av byggande av bostäder minskar, måste tillfället tas att
öka annat byggande, såsom ombyggnad av bostäder, upprustning och under-
håll av lokaler samt satsningar på bostäder för äldre. Jag vill betona vikten
av att sådana angelägna byggarbeten nu kommer i gång.
Samhällsekonomin är inte betjänt av att alltför stora delar av byggsektorn
slås ut. Det är viktigt att lågkonjunkturen utnyttjas för ökade investeringar
i ombyggnader och satsningar på äldrebostäder. Det är därför viktigt att re-
geringen kan ge besked i utlovad tid om bostadsfinansieringen för år 1993
och därefter.
Socialdemokraterna anklagar centern för att medverka till att byggandet
stoppas och till att öka boendekostnaderna. Samtidigt vill de fortsätta den
politik som har lett in i den återvändsgränd vi nu befinner oss i. Det är heller
inte trovärdigt.
Det socialdemokratiska förslaget om återinförande av räntelånen skulle
göra villervallan än värre, och jag förstår att Oskar Lindkvist inte vill disku-
tera det här i kväll.
För det första blir en övergång till ombyggnad och upprustning omöjlig.
Räntelånen innebär att det inte finns utrymme för att belåna fastigheter för
upprustning när skulden för räntan växer i takt med värdet på fastigheten.
För det andra innebär räntelånen en dramatisk övervältring av kostnader
från staten till kommunerna i samband med byggandet av bostäder för äldre.
I stället för räntebidrag tvingas kommunerna själva betala räntan, antingen
direkt eller på sikt genom lån till räntan.
För det tredje kommer räntelånen att öka belastningen på statsbudgeten
med belopp i storleksordningen 15-20 miljarder kronor under den närmaste
femårsperioden i nuvarande realränteläge. Med det socialdemokratiska för-
slaget faller då stora realräntebidrag ut.
Från centerns sida arbetar vi för att få ner byggandet på en normal nivå
som motsvarar behovet och bevarar den byggkapacitet som vi behöver. Vi
vill ha en omfördelning av kostnader över tiden med hjälp av fastighetsskatt
och räntebidrag så att också vanligt folk har råd att bo i de nya lägenheterna.
Här har Dan Eriksson fattat oss alldeles rätt.
Vi arbetar för att styra över byggkapacitet till ombyggnad, upprustning
och byggande av bostäder för äldre. Ett räntelånesystem skulle äventyra en
sådan omläggning av bostadspolitiken. Det vore därför bra om debatten här
i dag kunde ge besked om hur socialdemokraterna tänker sig få i gång ökad
ombyggnad och ett ökat byggande av bostäder för äldre med hjälp av den
politik och det räntelånesystem som de nu vill återinföra.
Anf. 209 OSKAR LINDKVIST (s) replik:
Herr talman! Svaret på den sista frågan om hur vi skall bära oss åt för att
medverka till ombyggnader av äldre fastigheter och bygga för äldre männi-
skor framgår av vår stora bostadspolitiska motion. Den förtjänar liksom för-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk,
debatt
Bostadspolitik
165
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Bostadspolitik
166
slaget om räntelånen en ordentlig debatt i kammaren. Den förtjänar ett or-
dentligt meningsutbyte. Jag tycker att vi till den debatten skall föra frågor
som har den digniteten och avser bostadsfinansieringen. Men om Agne
Hansson ett ögonblick tror att det inte är möjligt att försvara räntelånen,
kommer han att få ett andra svar när den frågan kommer upp här i kamma-
ren.
Det intressanta är inte vad Agne Hansson säger om socialdemokraterna
och vår bostadspolitik. Han vet innerst inne att vi är garanten för en social
bostadspolitik. Vi har varit med och dominerat utvecklingen som lett fram
till en av världens bästa bostadsmarknader. Det är helt odiskutabelt. Det in-
tressanta nu är det som Agne Hansson försöker att undvika, han är medver-
kande till en regeringspolitk som innebär att man varje år skall sänka skat-
terna med 10-15 miljarder kronor.
Denna skattesänkning, som framför allt skall komma dem som redan har
det bra till del, skall finansieras genom besparingar, och besparingar innebär
att man attackerar den offentliga sektorn och delar av bostadsområdet.
Agne Hansson kommer i riksdagen att företräda en uppfattning där ungefär
två tredjedelar av investeringsbidraget skall tas bort och samtidigt se till att
det blir ökade hyror på bostadsmarknaden. Det är den politiken som jag
attackerar.
Det är helt korrekt när jag säger att svaret på bostadspolitiken inte ligger
hos folkpartiet eller något annat parti, det ligger helt enkelt hos centern. Vill
centern vara med och driva en social bostadspolitik finns förutsättningarna
att vara med och ta det ansvaret. Om centern inte vill vara med om att driva
en social bostadspolitik är det fullt förklarligt att man kommer att försvara
och engagera sig mycket kraftigt i regeringens bostadspolitik.
Vi är på väg mot en kontinental bostadsmarknad, präglad av bostäder för
folk som har bra inkomster. Vi är på väg mot en bostadsmarknad där de som
har små inkomster och ekonomiska svårigheter bor i de områden som har
den sämsta standarden. Det är ett resultat som Agne Hansson och centern
är ansvariga för. Ni kan dra er ut ur den belägenheten, för jag tror inte att ni
trivs i det sällskapet. Men ni har ändå tagit ansvaret för den politiken och får
nu också ta kritik för den utveckling som är på gång.
Anf. 210 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Det är självklart att vi tar ansvar för den politik som vi vill
föra. Det har vi gjort tidigare. Vi varnade t.ex. mycket tidigt socialdemokra-
terna för att lägga en så stor del av finansieringsbördan när det gäller skatte-
reformen på bostadssektorn. Det har nu lett till dessa höga boendekostna-
der.
Det är riktigt att man måste lägga om kursen om man skall kunna minska
subventionerna, och man måste sänka andra kostnader så att inte de boende
drabbas hårt. Då gäller det naturligtvis också att hålla tillbaka kostnaderna
i den offentliga sektorn för att klara låg inflation och låg ränta, vilket betyder
så mycket för boendekostnaderna.
Investeringsbidraget skulle innebära en stadig räntesänkning på 0,31 %.
Om man lyckas att föra en ekonomisk politik som sänker räntan mer är det
till fördel för de boende.
Sedan förstår jag att Oskar Lindkvist vill undvika debatten om räntelånen,
vilka är grundstommen i den socialdemokratiska bostadspolitiken just nu
och som skall lösa alla problem. Undviker man den debatten undviker man
också att förklara hur man skall kunna få i gång ombyggnadsverksamhet och
kommunalt byggande. Med räntelånen blir det helt omöjligt, och jag förstår
som sagt att Oskar Lindkvist inte vill gå in i den debatten.
Oskar Lindkvist säger också att regeringen inom bostadsstödet vill göra
besparingar som skulle leda till orimliga hyreshöjningar. Det finns inte fog
för de anklagelserna.
Socialdemokraterna föreslår sedan själva betydligt större besparingar i
bostadssubventionerna än regeringen. Socialdemokraternas budgetsaldo
slutar på en besparing på bostadssektorn som går 5,6 miljarder utöver rege-
ringens förslag. Samtidigt påstår ni att era förslag skulle sänka hyrorna med
upp till 1 500 kr. i månaden i nyproduktionen. Hur går det här ihop? Tror ni
verkligen själva på vad ni säger? Hur vill Oskar Lindkvist ha det här? För-
klara hur hyrorna kan sänkas med upp till 1 500 kr. i månaden med indrag-
ningar av bostadssubventioner i storleksordningen 5,6 miljarder kronor ut-
över vad regeringen föreslår!
Anf. 211 OSKAR LINDKVIST (s) replik:
Herr talman! Så sent som den 17 december 1991 hade Agne Hansson
chansen att här i kammaren diskutera räntelånen med Ulf Lönnqvist, förut-
varande bostadsministern. Den debatten var ingen stor framgång för Agne
Hansson. Han fick på samtliga områden - jag har läst protokollet i kväll -
svar på alla sina frågor om räntelånen, om kapitalkostnadernas omfördel-
ning i tiden, osv., osv. Inom bara några månader går kammaren in i en ny
debatt om räntelånen. Då får Agne Hansson se om han har bättrat på sina
positioner när det gäller att attackera dessa lån.
Ett par saker skall jag ta upp med Agne Hansson redan nu. Han säger att
man inte med räntelånen kan bygga om äldre bostäder. Vi har ju faktiskt i
motionen om räntelånen lagt in 250 milj.kr. extra för att ge ökade resurser
till ombyggnad av äldre bostäder. Några av de viktigaste punkterna i vår bo-
stadsmotion är att vi skall kunna bygga om äldre fastigheter, skapa mer ut-
rymme för äldrebostäder, bygga fler ålderdomshem i det svenska samhället,
etc. Det är alldeles självklart att vi i vårt bostadsfinansieringssystem har
byggt in alla de sociala inslag som genom åren har utmärkt den socialdemo-
kratiska bostadspolitiken.
Herr talman! Vi skall nu än en gång gå över till Agne Hansson och cen-
tern, som nu sitter i ett litet dilemma, det är helt klart. Under den kommande
treårsperioden - om vi nu ett ögonblick utgår från att den nuvarande rege-
ringen sitter hela perioden - skall 50 miljarder tas någonstans ifrån för att
finansiera en sänkning av skatterna. Nu kommer denna skattesänkning att
stå emot den sociala välfärden, och den kommer att stå emot den sociala
bostadspolitiken. Det är helt klart att Agne Hanssons inlägg inte kan uppfat-
tas på annat sätt än att centern åtminstone för tillfället kommer att företräda
regeringens uppfattning. Det skall vara skattesänkningar, det skall ges åt
dem som redan har. De som redan har bra inkomster och ett bra ekonomiskt
läge skall ha fördelar. Besparingarna skall ske inom den offentliga sektorn
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Bostadspolitik
167
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Bostadspolitik
och i den sociala sektorn i Sverige, och de skall också ske på bostadsområdet.
Vi vet i alla fall så mycket som att hyrorna på den svenska bostadsmarknaden
den 1 januari 1993 ökar med åtminstone 500 kr. direkt varje månad. Så
mycket känner vi till. Utan att på något sätt förringa de verkliga problemen
kan vi också säga att vi nu är på väg mot en marknadshyra, och för det ansva-
ret tycker jag att centern borde betacka sig. Det var innehållet i mitt budskap
i dag.
Anf. 212 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Vi arbetar för de sociala målen i bostadspolitiken. Historien
avskräcker när det gäller den socialdemokratiska politiken, det har jag redan
sagt från talarstolen. Vi har under de senaste tre åren fått en 50-procentig
hyreshöjning och en 130-procentig hyreshöjning sedan 1982. Det är inte sär-
skilt imponerande, Oskar Lindkvist.
Jag noterar att Oskar Lindkvist fortfarande undviker frågan om räntelå-
nen. Kan jag inte ändå få ett svar på frågan hur det kan hänga ihop att våra
indragningar på 3,4 miljarder på bostadssektorn kan innebära så dramatiskt
höjda hyror när socialdemokraterna i årets budgetmotion föreslår indrag-
ningar på 5,6 miljarder? Hur kan det vara möjligt att säga att man inbesparar
5,6 miljarder på bostadssektorn och samtidigt sänker hyrorna i nyproduktio-
nen med 1 500 kr. i månaden? Detta måste ju förklaras. Det vore naturligtvis
någonting alldeles någonting fantastiskt om man trodde på detta och hade
den medicinen att erbjuda.
Det här talar sitt tydliga språk. Det är inte centern som sitter i något di-
lemma när det gäller de sociala målen i bostadspolitiken, utan det är social-
demokraterna. Hur vill ni förklara att ni skall klara de sociala målen och hy-
rorna på sikt när ni för det första spar mer än vi och för det andra säger att
ni kan sänka hyrorna? Det kan väl inte gå ihop.
Förste vice talmannen anmälde att Oskar Lindkvist anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 213 MARIANNE CARLSTRÖM (s):
Herr talman! Rätten till en bostad är grundläggande för oss socialdemo-
krater. Den rätten hotas nu av den borgerliga regeringen. Många människor
hyser stor oro för vad regeringens planerade åtgärder kommer att få för kon-
sekvenser för hyrorna och det fortsatta byggandet. De som lever på margina-
len har inga möjligheter att klara den beräknade hyreshöjningen på 400 kr.
för en normaltrea nästa år.
Den borgerliga regeringen gjorde en rivstart i höstas, och som en symbo-
lisk handling lades bostadsdepartementet ned och bostadsfrågorna spriddes
ut till sju ministrar. Sen har det varit dåligt med besked om vad som skall
hända med många viktiga bostadsfrågor.
Detta är en av orsakerna till att bostadsbyggandet nu minskar på ett dras-
tiskt sätt i landet. Antalet nybyggda bostäder under 1992 beräknas till
40 000, men på flera håll i landet finns det signaler som säger att många bo-
stadsbolag inte vågar starta projekt som är klara på grund av osäkra besked
168
om bostadsfinansieringen och på grund av andra åtgärder på byggmarkna-
den.
I bostadsutskottets hearing förra veckan talade ekonomen Nils Lundgren
om att det ekonomiska läget, med dyrare byggande och därmed höjda hyror,
kommer att medföra att människor blir tvingade att bo på mindre ytor.
Dessa tankar understöddes av Charlotte Cederschiöld, som entusiastiskt
började tala om den förväntade ”packningsgraden” i vårt bostadsbestånd.
Det är svårt att låta bli att spekulera i vem det är som skall packa ihop sig.
Gäller det alla eller bara några få? Gäller det också Charlotte Cederschiöld
och Nils Lundgren? Och hur kommer det att gå med den goda bostaden och
de normer som vi har byggt upp under lång tid för att få funktionella bostä-
der, med fungerande kök och badrum och rum som är möblerbara för olika
familjetyper och skeden i livet?
I Göteborgs-Postens ledare lördagen den 8 februari tas bostadskostna-
derna upp, och man rekommenderar regeringen att inte lyssna till sakkun-
nige Knut Billing, som besämt säger att bostadssubventionerna skall avveck-
las under 90-talet, detta trots att man beräknar att en nybyggd trerumslägen-
het skulle kosta 20 000 kr. i månaden om allt statligt stöd slopades och trots
att det i regeringsförklaring sägs:
”Bostadspolitiken inriktas på att alla skall ha möjlighet till en bra bostad
till ett rimligt pris. Detta förutsätter en bygg- och bostadsmarknad med mer
av konkurrens och valfrihet. Därmed kan priser för bl.a. nyproduktionen
pressas.”
Även om subventionerna på sikt måste minska en del, instämmer jag med
GP, som uppmanar Carl Bildt att inte lyssna på sin partivän Knut Billing.
Byggandet har av oss socialdemokrater alltid betraktats som en motor i
samhällsmaskineriet. Med den arbetslöshet på 15 % som nu finns i Göte-
borgsområdet skall vi komma ihåg att varje byggnadsarbetare dessutom ska-
par jobb för minst tre personer till som arbetar i branscher som är beroende
av byggsektorn. Företagen inom denna sektor slås ut, och när konjunkturen
vänder är branschen för liten, med ny överhettning och ökande byggkostna-
der som följd.
Under lågkonjunkturen och arbetslösheten i slutet av 70-talet byggdes all-
deles för få lägenheter, vilket resulterade i att mycket av den kompetens som
fanns bland byggnadsarbetare försvann i och med att de var tvungna att söka
sig nya vägar inom arbetsmarknaden. När sedan konjunkturen vände igen
under 80-talet saknades arbetskraft, och det blev en ny överhettning.
Nu riskerar vi att hamna i samma situation om regeringen inte vidtar ome-
delbara åtgärder. I Göteborg är byggarbetslösheten alltså 15 % i dag, och
situationen förvärras för varje dag. Unga byggnadsarbetare får inga jobb,
och de som behöver lärlingsplatser blir utan. Det finns projekt i Göteborgs
kommun som kan påbörjas nu och inom en snar framtid, om vi bara får be-
sked om regeringens planer.
Det finns skolor som behöver upprustas och äldrebostäder som behöver
byggas. Sahlgrenska sjukhuset behöver rustas upp. Det behövs investeringar
i Chalmers tekniska högskola, byggande av en tunnel vid Bräckeleden, osv.
Göteborgs kommun klarar ingenting av detta om man inte får hjälp från re-
geringen.
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Bostadspolitik
169
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Bostadspolitik
170
Göteborg har redan drabbats mycket hårt av konjunkturnedgången, fram-
för allt av genomförda och planerade indragningar till storstadskommu-
nerna. Detta råder det stor enighet om i Göteborgs kommunfullmäktige.
Göteborg har under senare år haft en låg expansion jämfört med andra kom-
muner. Staden har dessutom realiserat en stor del av sina tillgångar, vilket
innebär att man med dagens kommunalskattestopp inte ser några möjlighe-
ter att ta sig ur de ekonomiska problemen utan betydande konsekvenser för
den kommunala servicen, som redan drabbats hårt av nedskärningar.
Centern för nu fram förslaget om att införa fastighetsskatt på industrifas-
tigheter. Det är ett förslag som Göteborgs socialdemokrater länge har drivit,
men till skillnad från centern anser vi att det är kommunen som skall ta ut
skatten och använda den till de merkostnader som industrietableringarna för
med sig för kommunen.
Herr talman! Göteborg och dess invånare väntar att regeringen skall in-
gripa innan byggkrisen går för långt, med de allvarliga konsekvenser som jag
här har beskrivit som följd.
Anf. 214 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Även jag hyser oro för byggsysselsättningen, vilket jag gav
uttryck för i mitt anförande. Jag var i Göteborg för en vecka sedan och disku-
terade problemen där, och jag vet att de är stora. Därför är det viktigt att
man får i gång ombyggnadsverksamhet och byggande för äldre. Jag förstår
inte hur man skall kunna få i gång det med de miljoner som socialdemokra-
terna föreslår, om man samtidigt behåller räntelånesystemet, som innebär
att kommunerna kommer att få betydligt större kostnadsövervältringar från
staten än de här pengarna täcker. Marianne Carlström sade själv att Göte-
borg redan i det här läget skulle behöva hjälp med ombyggnader. I det social-
demokratiska alternativet blir det ännu svårare för Göteborgs kommun att
klara det.
Det är viktigt att man inte bygger bostäder som folk inte har råd att bo
i, men det var väl inte det som Marianne Carlström åsyftade. Jag kan dela
uppfattningen om fastighetsskatten på industrifastigheter; det är ett intres-
sant uppslag som Göteborgscentern tar upp.
Marianne Carlström var bekymrad för hur det skall gå med den goda bo-
staden och med hyrorna framöver. Alla era angrepp på regeringen och cen-
tern faller platt till marken, så länge ni socialdemokrater inte kan ge besked
om hur ni skall klara det problem som jag frågade Oskar Lindkvist om - när
ni själva vill spara mer på bostadssubventionerna än vi vill, samtidigt som ni
tror att ni kan sänka hyrorna.
Anf. 215 MARIANNE CARLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Det finns ett behov av lägenheter även i dag, men lägenhe-
terna får inte ha för höga hyror. Om bostadssubventionerna avskaffas, som
centern är med och förespråkar, är det ingen som kommer att ha råd att hyra
de lägenheterna, men om räntelånesystemet införs, som socialdemokraterna
förordar, kommer folk att ha råd att hyra lägenheterna.
Göteborg har stora ekonomiska problem och klarar inte att vidta de åtgär-
der som av många olika orsaker är nödvändiga för att klara krisen både på
byggmarknaden och pä bostadsmarknaden. I stället för att bara fråga om
vårt räntelånesystem tycker jag att Agne Hansson skulle säga någonting om
bostadsfinansieringen och hur centern ställer sig till de åtgärder som rege-
ringen planerar att vidta i framtiden.
Anf. 216 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Då måste jag naturligtvis först veta vad regeringen vill när
det gäller bostadsfinansieringen. Vi har från centerns sida föreslagit ett sy-
stem som bygger på en omfördelning över tiden, med räntebidrag för nypro-
duktionen som tas från en fastighetsskatt på det äldre beståndet. Det alter-
nativet finns med i utredningen, i varje fall ännu.
Det finns inga regeringsdeklarationer om att bostadsstödet skall avvecklas
och att vi skall låta hyrorna gå upp till 20 000 kr i månaden, så på den punk-
ten kan jag lugna Marianne Carlström. Centern har inga tankar på att driva
en bostadspolitik som skulle kunna ge de hyrorna.
Anf. 217 MARIANNE CARLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Det är möjligt att det är synd att centern inte är ensam i rege-
ringen, men man har en sakkunnig som också tillhör bostadsutskottet, och
han går ut och säger att bostadssubventionerna skall avvecklas under 90-ta-
let. Vi får anledning att återkomma till den debatten senare.
Anf. 218 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Alla medborgare har rätt till en god bostad. Det kravet stäl-
ler socialtjänstlagen på samhället och kommunerna. Det finns inte ett sam-
hälle där marknaden ensam kan tillfredsställa alla människors behov av bo-
stad.
För att kommunerna skall kunna leva upp till de höga humanitära krav
som lagen ställer finns det viktiga instrument: Det är kommunernas ansvar
för bostadsförsörjning och planering. Det är bostadsanvisningsrätten som
villkor för att skattebetalarna skall subventionera ett bostadsbygge. Det är
kommunala bostadsförmedlingar, och det är självfallet det statliga bostadsfi-
nansieringssystemet. Det är lagstiftning till skydd mot oskäliga hyror. Och
det är inte minst de allmännyttiga kommunala bostadsföretagen.
Allmännyttan har spelat en strategisk roll för att Sverige kunnat uppnå
världens högsta bostadsstandard. Här har människor med handikapp, låga
inkomster och stora sociala behov kunnat skapa sig ett värdigt hem. Allmän-
nyttan har inte varit - och skall inte vara - ensam om att ta ansvar för svaga
grupper, men få av oss tror att en god bostadsstandard för alla varit möjlig
utan allmännyttan.
För att säkra allmännyttans ställning som instrument för en social bostads-
politik har lagstiftningen innehållit viktiga förutsättningar. Det har varit en
något gynnsammare belåning än för kommersiella företag. Det har varit reg-
ler om schablonbeskattning, och det har varit krav på att verksamheten skall
drivas utan vinstsyfte. Stöd till outhyrda lägenheter hos allmännyttan har va-
rit viktigt för den sociala bostadspolitiken.
Det har lett till att allmännyttan kunnat tillgodose viktiga sociala behov.
Samtidigt har den svenska allmännyttan inte varit ensidigt inriktad på grup-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Bostadspolitik
171
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Bostadspolitik
172
per med särskilda sociala behov. Den har erbjudit goda bostäder åt hushåll
från alla befolkningslager, och den har varit i fronten i utvecklingen av ser-
vice, boendedemokrati och nya boendeformer.
Nu finns det starka tecken på att borgerligheten i praktiken vill avveckla
den svenska allmännyttan.
Vid årsskiftet förändrades belåningen. Allmännyttan får nu låna till bara
95 % av produktionskostnaden. Det kan knappast vara statsfinansiella skäl
som varit bakgrunden.
Samma regering som spar på allmännyttan tyckte att den hade råd att
skapa bättre förutsättningar för den som bygger villor som är större än 180
kvadratmeter och att minska kraven när det gäller statligt bostadsstöd.
Ett förslag om övergång till konventionell beskattning bereds i regerings-
kansliet. Det ryktas om att självkostnadsprincipen ifrågasätts.
I flera kommuner planerar borgerliga politiker stora utförsäljningar av all-
männyttan utan att analysera konsekvenserna för ungdomar, äldre och
andra svaga grupper.
Om dessa förändringar skulle genomföras blir Sverige unikt, unikt som
det land som i praktiken avhänder sig sin allmännytta. Om vi på punkt efter
punkt avhänder oss de instrument som gett Sverige en god bostadsstandard
åt alla, då blir socialtjänstlagens krav en papperstiger.
I England har marknaden gjorts till ledstjärna för bostadspolitiken. Den
engelska lagstiftningen ställer krav på kommunerna att ordna bostäder åt
barnfamiljerna. En nedrustad allmännytta har avhänt de brittiska kommu-
nalpolitikerna instrumenten. En uppgift häromdagen visar att nära 200 000
engelska barnfamiljer bor på ”bed and breakfast”. Vilken uppväxt får dessa
barn? Andra grupper saknar lagskydd.
I höstas skulle jag och mitt yngsta barn ta en genväg under ett brofäste på
Waterloo Bridge. Vi stannade till på vägen, eftersom det inte längre var en
genväg utan ett hem för 50, ja, kanske 100, bostadslösa och olyckliga. På
andra sidan Themsen hade grabben räknat fler ”rollsar” och ”jaggor” än han
hade sett i hela sitt liv.
På detta sätt skapar marknaden hem åt de fattiga på bed and breakfast och
under brofästena på Waterloo bridge. Det får aldrig hända i Sverige.
Jag vill fråga företrädare för de borgerliga partierna följande:
Kan ni försäkra medborgarna att ni inte har för avsikt att avveckla själv-
kostnadsprincipen för allmännyttan?
Är ni beredda att studera konsekvenserna av en förändring av beskatt-
ningen, så att en övergång till konventionell beskattning inte sker till förfång
för allmännyttans möjlighet att spela en bostadssocial roll?
Står ni kvar vid valrörelsens uttalanden om att marknaden inte skall styra
hyrorna?
Är ni beredda att följa effekterna av de förändrade lånereglerna för all-
männyttan?
Och slutligen, vilket är viktigt: Vilka konsekvenser drar ni av dén brittiska
regeringens nedrustning av allmännyttan?
Anf. 219 LARS STJERNKVIST (s):
Herr talman! Först vill jag göra en kort kommentar till replikskiftet mellan
Oskar Lindkvist och Agne Hansson. Jag tycker att Agne Hansson missar
själva poängen i det som Oskar Lindkvist sade, nämligen att det inte var
socialdemokraterna som lovade de boende guld och gröna centerskogar i
framtiden. Vi sade inte att hyrorna skulle sänkas. Vi sade inte att bostads-
kostnaderna skulle minska. Vi lovade ett nytt bostadsfinansieringssystem
som i och för sig innebär en besparing för statskassan, men som också lång-
siktigt värnar om en social bostadspolitik. Men det fanns, som sagt, andra
som lovade andra saker i valrörelsen.
Jag skall erkänna att även jag var en av dem som kände en stor oro för
boendekostnaderna och som också uttryckte en viss kritik över de mycket
kraftiga hyreshöjningarna, vilket Agne Hansson tidigare påpekade. Då var
vi många som var kritiska, moderaterna har redan nämnts, men tyvärr finns
de inte med här i dag, och även Agne Hansson var en av kritikerna.
Agne Hansson och jag träffades just med anledning av denna utveckling i
hans hemtrakt Gamleby för en tid sedan. Då uttryckte sig Agne Hansson
ungefär på följande sätt, när han mötte mig och 700 andra mycket upprörda
hyresgäster:
Jag lovar att ta med era synpunkter, och jag lovar att i riksdagen försöka
hitta andra krafter som kan hjälpa till att hålla nere hyreskostnaderna.
Det var en sund ambition, tycker jag. Då var Agne Hansson och jag
mycket överens, och det sade jag också, både till Agne Hansson och till
andra som ville lyssna.
Nu har vi haft val, och Knut Billing och andra moderater deklarerar att
det inte alls var på det sättet de menade och att det inte alls blir några hyres-
sänkningar. Centern säger att det mesta är socialdemokraternas fel. Följden
blir, som Marianne Carlström och Oskar Lindkvist har beskrivit, att hyran
vid årsskiftet förmodligen kommer att stiga med 400-500 kr. per månad för
en normaltrea, detta i ett läge då det finns alla förutsättningar att åstad-
komma låga hyreshöjningar.
Det som är allra viktigast och själva poängen, vilket jag vill upprepa, är
att detta är bara början. Jag skall travestera ett gammalt uttryck: Det är inte
bara så att moderaterna och Knut Billing nu skjuter på den sociala bostads-
politiken, vilket får till följd att hyran stiger med 400-500 kr. per månad,
utan de laddar om också. Så det är bäst att Agne Hansson och andra hukar
sig, eftersom det kommer fler attacker nästa år och året därefter. Det är som
Marianne Carlström sade, att man i en mängd olika sammanhang har sagt -
bl.a. Knut Billing och skatteministern - att målet på sikt är att avveckla sub-
ventionerna. Detta är en fullständigt främmande tanke för oss socialdemo-
krater, och det var en fullständigt främmande tanke för centern.
Min uppmaning och vädjan - det är ingen fråga, och jag begär inte att vi i
denna sena kväll skall avgöra denna fråga, det tror jag inte vore lämpligt -
till Agne Hansson och andra är: Kom hem igen. Återvänd till de krafter i
denna församling, eftersom de finns, som vill slå vakt om den sociala bo-
stadspolitiken.
Agne Hansson sade till oss i Gamleby att han skulle komma till riksdagen
och söka krafter. Nu finns dessa krafter här. Dels finns jag här, dels finns det
ett socialdemokratiskt parti som tillsammans med centern är berett att värna
om den sociala bostadspolitiken.
Jag vill därför säga till Agne Hansson att han inte skall glömma det löfte
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Bostadspolitik
173
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Bostadspolitik
174
som han gav till de hyresgäster som besökte oss, till Lars-Åke Johansson i
Ektorp, till Bosse Sköldestig i Navesta i Norrköping och till Yvonne Krantz
i Marielund. Det var många som litade på centerns löften. För många av dem
tror jag att dessa löften i valrörelsen spelade en oerhört stor roll när de lade
sina röster i valurnan.
Jag hoppas därför att Agne Hansson tar våra goda råd på rätt sätt här i
kväll och inser att det, om centern återvänder hem igen, i denna församling
faktiskt finns en bred majoritet för den sociala bostadspolitiken. Jag hoppas
att vi så småningom kan bli överens om att forma den här.
Anf. 220 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Jag är naturligtvis smickrad över den tro som ni har på mina
möjligheter att trygga tillvaron för alla hyresgäster. Och jag hoppas natur-
ligtvis att jag skall kunna åstadkomma en sådan politik, så att det blir möj-
ligt.
Löftena om sänkta hyror går tillbaka till den linje som vi drev inför beslu-
tet om skattereformen, då vi ville undanta boendet från den stora del av fi-
nansieringen som momspåslaget innebar. Det hade gett betydligt lägre hy-
ror. Om socialdemokraterna då hade varit förnuftiga skulle de naturligtvis
ha valt centerns linje som innebär sänkt byggmoms. Är det någon som tror
att vi hade fått kravet på oss från något eller några av de andra partierna i
regeringen, t.ex. från moderaterna, att höja skattetrycket? Det är ju vad
man skulle ha måst göra, och då i en omfattning motsvarande vad som för-
svinner i och med borttagandet av investeringsbidraget. Man kanske därför
blir litet försiktig när det gäller att välja parter för att få igenom en bra politik
för hyresgästerna. Om socialdemokraterna då hade valt centerns linje, hade
det varit en bättre situation för de boende i dag.
Jag lovade att ta med synpunkterna hit till riksdagen. Och de har blivit
diarieförda vid två sammanträden i bostadsutskottet och finns i bostadsut-
skottets arkiv.
Jag förstår inte riktigt vilka krafter Lars Stjernkvist åsyftar för att nå det
resultat som jag är ute efter. Han tänker väl inte avvika från den socialdemo-
kratiska partilinjen, eller tänker han göra det? Är Lars Stjernkvist beredd
att spara ytterligare miljarder på bostadssektorn än vad regeringen avser att
göra?
Det är förklaringen till att jag inte har hittat de krafter som enligt Lars
Stjernkvist skulle finnas. Men historien avskräcker. Det har ju varit hyres-
höjningar om 50 % under de senaste tre åren och om 130 % sedan 1982. Det
är inte särdeles uppmuntrande just nu för den som arbetar för sociala mål
och sänkta hyror att behöva söka stöd hos ett parti som för en sådan politik.
Anf. 221 LARS STJERNKVIST (s) replik:
Herr talman! Några ord om skatteuppgörelsen och centern. Naturligtvis
skulle det ha inneburit fördelar om centern och socialdemokraterna hade
gjort upp. Nu var det i och för sig inte bara bostadspolitiken som man för-
handlade om, utan det gällde en hel del andra frågor också. Men just på den
punkten hade jag ett intryck, även om jag då inte satt med i den här försam-
lingen, av att centern och socialdemokraterna redan då låg närmare var-
andra. Men det fanns, som sagt, andra saker som gjorde att man inte kunde
komma överens.
När det gäller detta med räntelån förstår jag nu, ja, jag förstod det tidigare
också, att centern inte gillar den tekniska konstruktionen. Man är orolig och
undrar över effekterna. Naturligtvis får det svåra följder. Vidare är det svårt
att räkna ut vilka effekterna blir på statsbudgeten, hur stor vinsten blir jäm-
fört med hur det blir med det nuvarande systemet. Det medger jag gärna.
Jag har, som sagt, uppfattat att Agne Hansson och centern känner tveksam-
het inför de tekniska effekterna.
Däremot kan jag inte förstå att man, när man nu drar slutsatsen att man
inte är riktigt överens med socialdemokraterna, hämningslöst rusar rakt i
famnen på Knut Billing, Bo Lundgren och andra. Dessa har en avvikande
uppfattning inte bara i tekniskt avseende utan också när det gäller den fram-
tida bostadspolitiken. I det senare avseendet har man dessutom diametralt
motsatt uppfattning.
Om centern sade sig vara beredd att överge samarbetet med moderaterna
när det gäller bostadspolitiken, skulle både Agne Hansson och socialdemo-
kraterna - det är jag alldeles övertygad om - vara så pass kloka att det gick
att komma fram till en teknisk lösning som innebär att vi kan slå vakt om den
sociala bostadspolitiken.
Till sist bara en liten kommentar. Jag har nu i två dagar lyssnat på den
allmänpolitiska debatten och böljar förstå centerns gröna tråd här.
Agne Hansson har sagt att man inte kan försvara eller förstå allt i rege-
ringspolitiken. Ivar Franzén har sagt att vi måste förstå att centern just på
skatteområdet har en annan uppfattning - ja, som sagt, man kan inte få allt.
När folkbildningen diskuterades här sades det från centern: Ja, man kan
inte få allt. Det är klart att vi just på den här punkten har en avvikande upp-
fattning.
Faktum är att i stort sett varenda centerpartist som jag lyssnat på har sagt:
Ja, på den här punkten har vi faktiskt en avvikande uppfattning.
Frågan är bara när vi skall få höra en centerpartist säga i debatten: Jag
förstår nu att vi är inne på fel väg. Vi förstår att den enda vägen, den väg
som moderaterna har lett in oss på, leder åt alldeles galet håll i förhållande
till vad vi faktiskt vill och önskar.
Anf. 222 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! För det första beklagar jag att det inte var möjligt att åstad-
komma en bredare lösning när det gäller bostadsfinansieringsfrågorna.
Dessa är ju grundläggande och viktiga frågor som berör varenda människa
och som bör finnas med under lång tid framöver. Jag hoppas att det blir möj-
ligt att finna sådana lösningar i framtiden. Jag för min del utesluter inte den
möjligheten.
För det andra förstår jag Lars Stjernkvists osäkerhet beträffande detta
med räntelån. Han tvivlar ju själv när det gäller storleken på vinsten här.
Men det blir faktiskt ingen vinst för hyresgästerna. Inte ens för folkhushållet
blir det en vinst. Den mängd pengar som kommer att snurra runt här kom-
mer att innebära betydande kostnader, som det sägs, både för folkhushållet
och för den enskilde. Det är det som oroar mig. Jag tycker att socialdemo-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Bostadspolitik
175
|
Prot. 1991/92:63 13 februari 1992 |
kraterna tar litet lätt på det faktum att man så att säga lägger in en bomb för |
här.
|
A llmänpolitisk |
Den utveckling som har varit och som har lett fram till den situation som |
|
Kultur m. m. |
politik som gör att vi får ner räntorna och inflationen. I det fallet, det är jag Anf. 223 LARS STJERNKVIST (s) replik: Herr talman! Fördelen med räntelån är att kostnader omfördelas och att Agne Hansson försvarar, tyvärr, en regering som gör raka motsatsen - som Jag väljer ändå, för att nu avsluta det här lilla meningsutbytet, att ta fasta Kultur m.m. Anf. 224 ELISABETH FLEETWOOD (m): Herr talman! Några av oss - jag medger gärna att urvalsunderlaget är Jag tänker på ett politiskt möte för ganska många år sedan. Några unga |
|
176 |
dare. (I övrigt ett värdefullt och kulturellt program.) |
Det kan konstateras att man på den tiden inte ansåg att politik hörde till
kulturen. Men det var fel. Politik är också kultur.
Kultur är hur vi organiserar vårt liv, vårt arbete, vår fritid, vårt hem osv.
Alla är vi beroende av våra kulturskapare. Dessa skapar innehåll och ger oss
möjlighet att uppleva vad de har skapat. Men kulturskaparna och kulturen
måste få leva i ett fritt samhälle utan offentlig styrning. Att det skall finnas
mångfald och kvalitet är krav som kulturskaparna och vi som upplever kultu-
ren vill ställa.
Politikerna skall erbjuda ramarna, utan att begära någon politisk styrning.
Det är inte vi politiker som skapar kulturen, bortsett från vår lilla begränsade
del. Men vi kan medverka till främjandet av ett kreativt kulturklimat och till
bevarandet av en levande kulturtradition.
Vi tar avstånd från en kulturpolitik som gynnar politiska värderingar. Kul-
turen skall stå utanför - ovanför sådana.
Vi har en spännande tid framför oss.
Jag skulle vilja säga några ord om EG och kulturen. Många människor är
rädda för Sveriges inträde i EG. Man är rädd för att den svenska kulturen
skall förkvävas i den europeiska. Men så tror inte jag att det blir. Jag har
ännu inte läst Maastrichtrapporten om kulturen och kulturens förutsätt-
ningar. Men jag har läst tillräckligt många referat för att förstå att man här
lägger vikt, herr talman, såväl vid den lokala, den regionala och den natio-
nella kulturen som vid den övergripande, den europeiska, kulturen.
Kanske kan detta ibland också betyda pånyttfödelse för lokala kulturer
som har kommit i skymundan. Det är självklart att ett rikt kulturliv måste
finnas i ett öppet och kreativt samhälle. Där vill vi också ha fria media. Jag
vill gärna säga här i kväll att jag beklagar det debacle som Arbetet har utsatts
för. Jag hoppas att man klarar av det. Vi behöver en allsidig debatt. Det är
på det sättet som vårt samhälle förnyas, och förnyelse är någonting väsentligt
för kulturen.
Vilka är det som skall driva vår kultur framåt? Självklart är det barnen.
Låt mig mycket kort beskriva en av mina kulturella höjdpunkter, om jag så
får uttrycka det. Jag blev inbjuden av Elsa Olenius, en av Astrid Lindgrens
bästa vänner, att få sitta i sagogrottan på Stockholms stadsbibliotek och
lyssna när Astrid Lindgren läste sagor för en uppsjö av små barn i 4-6-årsål-
dern. Astrid Lindgrens och Elsa Olenius engagemang fick mig då - för
många, många år sedan - att förstå vad, i det här fallet, god litteratur bety-
der.
De små barnen skall lära sig från det de är små, hemma, på dagis, i skolan
osv., att få behov av kvalitet i kulturen. Har man fått behov av någonting
ställer man också krav på att det skall finnas. Det främjar kulturen i dess
helhet. Jag tror därför att EG och vårt samarbete i EG kan betyda någonting
mycket positivt.
Vi är positiva till kulturfonder. Vi diskuterar det i kulturutskottet för när-
varande. Men när vi sänker skatterna får vi inte glömma bort att vi också
minskar resurserna för kulturskaparna.
Klockan tickar alltför snabbt. Jag måste övergå till att säga ett par ord om
kulturbudgeten, som jag tycker är fin. Jag tycker synd om Åke Gustavsson
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Kultur m. m.
177
12 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 63
|
Prot. 1991/92:63 13 februari 1992 |
som i ett brett spektrum skall försöka angripa den. Han ser glad ut, han ser Herr talman, jag ber att få återkomma. |
|
A llmänpolitisk |
Anf. 225 LENNART FRIDÉN (m): |
|
Kultur m. m. |
Herr talman! Det är inte utan att man förstår hur poeten som en gång Vår kultur är ej blott en dekoration Sann konst bärs fram av en skaparvision inte alls av kulturpolitik den lämpar sig ej för administration Kultur skapas blott av den själ som är fri och som följer sin odlingsidé är den skör kan den skadas av så’na som vi likt dess värden som vi ej kan se Vår uppgift skall ej vara att bruka makt S’en Hedenhös solen har gått många varv Fädren format kultur och miljö Vi har ansvar att vårda detta vårt arv väl, så att våra rötter ej dö Länge föraktas det egna, det svenska Många saknar en identitet Distanslöst anammas allt det utländska och förvanskas för att man ej vet Xenofobiska känslor är lätta att få för dem som saknar egen kultur Motgift är kunskap med kvalitet, och då |
178
Den förtryckte som kom på flykt till vårt land
för att äntligt få känna sig fri
fastän utan en ägodel i sin hand
kan va’ rikare ändå än vi
Herr talman! Av det nu sagda framgår att det viktigaste för kulturen är
frihet, mångfald, kunskap, kreativitet och kvalitet. Självfallet måste vi också
ta en rejäl slant ur den gemensamma kassan för att rätt vårda vårt kulturarv.
Vi måste också visa generositet mot förnyarna inom skapandet. Men kultur-
politiken får aldrig vara styrande. Den skall vara stödjande. Det är inte poli-
tiska beslut som behövs för kulturen - det är kulturen som utgör basen för
allt vi ägnar oss åt, inkl, politiken. Inser man inte det är risken stor att man
skadar kulturen.
Genom kulturen får vi del av den humanism och de etiska värden som
skall utgöra fundamentet för vårt liv. Det är viktigt att vi med våra beslut
skapar de bästa förutsättningarna för att de unga, i familjen och via skolan,
skall bibringas de kunskaper och de värderingar som bygger på kristen etik
och västerländsk humanism. Därigenom får de en trygghet och stabilitet,
som tillsammans med den historiska bakgrunden - det vi kallar våra rötter -
skapar frimodiga människor som är stolta över sitt ursprung och så säkra på
sig själva att de törs möta andras värderingar. Det blir med andra ord också
det bästa vaccinet mot okunskapens främlingsrädsla och skapar också re-
spekt hos dem som vi möter.
Det stora felet med den svenska kulturpolitiken, som gjorde sitt avstamp
i och med 1974 års enhälliga kulturpolitiska beslut i riksdagen är att det blev
ett övertramp på plankan och ett kort längdhopp i stället för en serie av olika
hopp. Genom rigiditeten i regelverket för att få pengar slår alla ängsligt vakt
om sina bidrag i stället för att växla spår och skapa nytt. Det är därför jag
med tillfredsställelse i årets budgetproposition kan notera att kulturminis-
tern nu skall låta göra en översyn av verksamheternas byråkratiska över-
byggnad. Skall vi få mera kultur och mindre administration för pengarna,
måste den översynen göras snabbt.
Problemen är många: ansvarsfördelning, centralisering mot uppbyggnad
av balanserande regionala centra - för resten ett måste i den nya Europa-
strukturen, som Elisabeth Fleetwood mycket riktigt påpekade -, en ny roll
för kulturrådet eller kanske dess avskaffande, uppbyggande av fristående al-
ternativa kulturfonder för att garantera mångfald och skapa oberoende, ökat
inslag av kultur i skolorna, möjligheter för organ som erhåller bidrag att
själva i större utsträckning få inflytande över medlens fördelning, annor-
lunda arbetsområden för de s.k. R-institutionerna, användandet av lönebi-
dragsanställda osv. Men alla dessa problem gör också området till en fascine-
rande sektor med många möjligheter, och då inte för kulturpolitikerna utan
för kulturskaparna.
Europarådets examinatorer, som var här för två år sedan, såg på vår kultur
och kulturpolitik med friska ögon. Deras slutsatser måste vi noga ta till oss.
För att sådana förnyelser som de pekade på behovet av, och som jag helt
ställer mig bakom, skall kunna genomföras och för att de delar av kulturlivet
som fastnat i fel spår skall kunna komma loss och förnya sig behövs det en
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Kultur m.m.
179
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Kultur m.m.
180
ny kulturpolitik och den kan vi bara få med den nya regeringen. Framför allt
måste vi få en helt annan kulturdebatt i Sverige, en debatt där man inte bara
ägnar sig åt att diskutera samhällsstöd. De flesta synes inte vara medvetna
om att 80 % av all s.k. kulturkonsumtion sker privat. Därtill kommer all den
egenskapande verksamheten, som jag tycker är ännu viktigare.
Herr talman! De beslut som skall fattas i denna kammare måste syfta till
att även på detta område låta individerna få forma sina liv. Den enskilde
måste få chansen att både ta del av och aktivt delta i kulturlivet.
Anf. 226 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Herr talman! Att riksdagen i dag och under många år placerat turism i
kulturutskottet är betecknande för den okunskap politikerna visat för turis-
mens ekonomiska betydelse för samhällsekonomin.
Visst ingår kulturen som ett viktigt konkurrensmedel i svensk turism. Men
det är andra, viktigare faktorer som medverkar till det ekonomiska utbytet
av näringen som sådan; marknadsföringen t.ex.
Turismen kan inte betraktas som en bransch eller en avgränsad marknad.
Turismen påverkar förutsättningarna för omvärldens syn på Sverige, före-
tagsamheten inom skilda delar av näringslivet, statens intäkter och männi-
skornas livskvalitet. Kanske är det turismens olika ”ansikten” som medver-
kat till politikernas oförmåga att medverka och skapa förutsättningar för att
verkligen utnyttja den ekonomiska dynamiken i svensk turism, som har en
stor ekonomisk betydelse för landet med dess 220 000 sysselsatta och dryga
100 miljarder i omsättning.
Ser vi på den viktiga utlandsturismen t.ex., kan vi notera att de inresande
turisterna ger oss 17 miljarder i intäkter. Själva lägger vi ner ca 30 miljarder
på våra utlandsresor. Denna negativa turistbalans har ökat under de senaste
åren, under 1990-1991 med 20 %.
Andra länder har lyckats skapa tillväxt för sin turism genom offensiva åt-
gärder och ekonomiska satsningar. Med ökade satsningar på den operatio-
nella marknadsföringen - från 20 miljoner 1987 till ca 120 miljoner 1990 -
har turismen i Danmark ökat med ca 10 %, samtidigt som den svenska mins-
kat med 17 %.
Irland är ett annat exempel. Med en vikande turistmarknad satsade man
hårt på turistnäringen för att skapa fler arbetstillfällen. 1987/88 ökade ut-
landsturismen med 30 % och gav 14 000 nya sysselsättningstillfällen. 1989
ökade turismen med 16 %. Det gav 6 000 nya jobb. För 1990-1993 har man
åtgärder i gång och siktar på 25 000 nya arbetstillfällen.
Hur bedrivs då marknadsföringen av turismen i Sverige? För marknadsfö-
ringen av Sverigeprofilen utomlands svarar Sveriges Turistråd, Svenska In-
stitutet, Sveriges Exportråd och ambassaderna. Det är uppenbart att de här
splittrade resurserna för att marknadsföra oss, vår turism, vår kultur och vårt
näringsliv kan samordnas bättre.
Så till Sveriges Turistråd, som är ytterst ansvarigt för turism inom och
utom landet. Turistrådet skulle inom landet medverka till att skapa möjlig-
het för ett bättre utnyttjande av fritiden för breda folkgrupper, stimulera och
samordna regionala insatser, producera kampanjer, utveckla forskning och
kompetens inom näringen. Utomlands har det dessutom svarat för mark-
nadsföringen. Allt inom en total kostnadsram på 120 miljoner, huvudsakli-
gen statliga pengar.
RRV har i en revision konstaterat det omöjliga i att i Sveriges Turistråds
breda verksamhet kombinera det sociala ansvaret med en kommersiell
marknadsföring av turism.
Regeringen vill avveckla Sveriges Turistråd och avsätta ca 50 milj.kr. till
ett privatägt bolag. Vi delar uppfattningen att vi måste avveckla Sveriges Tu-
ristråd. Det är näringslivet som på ett professionellt sätt skall sköta denna
näring och marknadsföra den inom och utom landet. Vi kommer att föreslå
att staten gentemot en upprättad marknadsplan skall köpa tjänster av det
här bolaget i storleksordningen 100 miljoner. Det nya bolaget bildas natur-
ligtvis av intressenter från näringen. De får själva finna formen för finansie-
ringen av turistfrämjande åtgärder inom landet.
Som bekant har regeringen föreslagit en rad åtgärder för att få fart på Sve-
rige. Jag vill här kommentera detta litet mot bakgrund av turistmomsen.
Man har satsat på sänkt skatt på kapital, förmögenhet och arv. Skattesänk-
ningarna skulle alltså förbättra företagens konkurrenskraft och ge ökade ex-
portintäkter och nya arbetstillfällen - s.k. dynamiska effekter.
När vi börjar tala om turism inträffar något märkligt i regeringspartiernas
resonemang. Då tror man plötsligt att en hög skatt i form av moms på turis-
men skulle ge ökade intäkter.
Herr talman! Den höga turistmomsen har på ett avgörande sätt gett oss
minskade statsintäkter genom minskad turism. 1990 sjönk turistomsätt-
ningen med 10 miljarder. Resevalutaunderskottet steg med 1,5 miljarder.
Samtidigt redovisar OECD-länderna en ökning med i genomsnitt 5 %. I
Danmark är det en ökning med 10 %.
Vi har då inte råd att låta bli att sänka turistmomsen till 12 %! Detta till-
sammans med en mer offensiv marknadsföring av turismen kommer att för-
stärka statsbudgeten med flera miljarder, inte försvaga den. Tänk på att åtta
nio utlandsturister ger oss samma exportintäkter som en Volvo. Tack.
Anf. 227 BIRGITTA WISTRAND (m):
Herr talman! Ofta möter man inställningen att turism, resor och fritidsin-
dustri är en trevlig och oförarglig, men ganska ointressant bransch. Man har
ingen aning om att det är en inkomstbringande och oerhört väsentlig verk-
samhet. Det förstod inte socialdemokraterna. De gjorde stor skada genom
att behandla turismen som en social rättighet och som ett regionalpolitiskt
instrument. För dem handlade det i första hand om att ge pengar till turis-
mens mellanhänder i stället för att skapa drägliga förutsättningar för bran-
schens företag.
Det är synd, tycker jag, att vi ägnar så mycket tid åt att tala om Turistrå-
dets framtid - Turistrådets 100 miljoner i en bransch som omsätter 100 mil-
jarder. Det säger en del om hur vi har behandlat turismen.
I hela världen arbetar i dag ungefär 115 miljoner människor inom turistin-
dustrin. Det är alltså världens största industrigren, och den växer dubbelt så
fort som den globala nationalprodukten. När ett lands turism minskar bru-
kar det vara krig, revolution eller hungersnöd som är skälet. Vi har lyckats
med konststycket att mota bort turisterna utan att ta till sådana här drastiska
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Kultur m. m.
181
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Kultur m. m.
182
metoder. Vi har bara prisat ut oss och informerat bort oss. Sverige är ett
okänt turistland.
Vad vi måste se i Sverige är att resandet i framtiden kommer att vara lika
självklart som mat och kläder. 1990 reste 450 miljoner människor, eller 10 %
av jordens befolkning, från ett land till ett annat. Att förflytta sig kommer
att bli någonting självklart.
Vad jag hoppas på nu är att vi skall få en ny utveckling av reseindustrin.
Men det behövs mycket för att lyckas med det. Det är helt andra saker än
att ge pengar till ett turistråd där många människor har arbetat så mycket de
har kunnat men mot omöjliga odds. Jag har också fullt förtroende för att
regeringen kommer att lösa detta med att sälja Sverige som turistland, som
industriland och som ett land värt att investera i.
Som sagt behövs utbildning och forskning. I dag har vi en kvalificerad ut-
bildning och forskning utomlands. Vad har vi i Sverige? Jo, vi har en adjung-
erad professur vid Högskolan i Östersund. Skall branschen ha något slags
status och utvecklingsmöjligheter, måste vi alltså satsa på forskning och ut-
bildning.
Nu har regeringen redan tagit en rad steg för att öka branschens möjlighe-
ter när det gäller t.ex. förutsättningar för företagande och också när det gäl-
ler sänkningen av momsen. Men det kommer att ta tid innan vi ser effek-
terna.
Vad kan vi göra till dess? Det första vi måste ta itu med är faktiskt att låta
andra människor känna sig välkomna till vårt land, oavsett om de är turister,
affärsmän eller studenter. Det är en ära för oss att de vill komma till vårt
land. Vi måste visa intresse och uppskattning, låta dem lära känna oss och
också lära känna dem.
Vi har faktiskt många saker att visa upp i Sverige. Vi har en ödmjuk in-
ställning till Sverige. Det duger nästan inte till oss. Vi tycker mera om att
resa utomlands än i vårt eget land. Hur skulle någon annan vilja komma till
oss? Men det är inte så att alla vill åka till värmen, och det är inte så att alla
vill komma hit och slå runt. Alla tycker inte att det är dyrt i Sverige. Men vi
måste veta vilka som är våra turister, vilka som tycker att Sverige är spän-
nande.
Tidigare har det varit så att mycket av det utlandet har fått kontakt med
har varit sådant som har stött den svenska modellen, kulturbyråkraterna be-
stämde vad man fick se. När nu den svenska modellen är död och begraven
borde vi i stället vara mogna att föra ut det som människor är intresserade
av. Det har framstått som löjeväckande, tycker jag, och provinsiellt att vi
inte befattat oss med sådant som fascinerar i andra länder. Utomlands vill
man ha vikingakultur, runstenar, heliga Birgitta, regalskeppet Vasa, Gustav
II Adolf, Linné, Bellman, August Strindberg, Selma Lagerlöf, Ingmar Berg-
man, Astrid Lindgren, Kerstin Ekman, Marianne Fredriksson och många
andra. Svenska sångerskor och sångare har också fått ett allt ökande intresse
utomlands. Vår design och arkitektur väcker nytt intresse och respekt.
Vårt läge är positivt också ur andra synpunkter. Trendmakarna säger att
vi i framtiden inte vill resa i stora grupper. Vi vill göra personligt avpassade
besök, precis vad Sverige passar för. Någon massturism har det aldrig varit
tal om. Mässor, kongresser och evenemang skulle vi också satsa på.
För att kunna lyckas utomlands måste branschen på hemmamarknaden
vara stabil. I Sverige är läget mycket splittrat, mycket labilt. Det är inte att
undra på när man vet hur branschen har behandlats under lång tid.
Jag tror att med samverkan skulle vi kunna fördubbla turismen på fem år.
Det tror jag att den nya regeringen skall arbeta för. Tack.
Anf. 228 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Först om turismen. Birgitta Wistrand säger att socialdemo-
kraterna inte förstod detta med turistpolitik. Det kunde vi föra en lång dis-
kussion om. Men vad jag finner allvarligt i den nuvarande regeringens politik
är att regeringen struntar i ett riksdagsbeslut på det här området. En riks-
dagsmajoritet beslöt i december att regeringen skulle få återkomma med för-
slag till ett nytt och ombildat turistråd.
Nu lägger regeringen i stället i budgetpropositionen fram ett förslag, där
man syftar till att avveckla Turistrådet. Det är t.o.m. så allvarligt att det har
föranlett en KU-anmälan. Jag utgår från att denna fråga, i den offentliga
utfrågning som utskottet har om någon vecka, kommer att tilldra sig mycket
stort intresse av de människor som är involverade i just turistbranschen.
Elisabeth Fleetwood säger att hon tycker synd om mig som skall ha syn-
punkter på regeringens budget. När man läser eländet kan man möjligen
tycka synd om mig.
Jag vill ändå göra någon kommentar som är viktig när det gäller budgetens
profil och vårt alternativ. I regeringsställning genomförde vi ett 3-årspro-
gram för reformarbete på kultursektorn. Vi höjde i realt penningvärde den
statliga kulturbudgeten med 125 milj.kr. per år. Dessutom anslog vi 347
milj.kr. till en ny musikteater i Göteborg, för att ge ett mycket konkret ex-
empel.
Man måste säga att fru Friggebo är att gratulera, när hon får positiva reak-
tioner på en reform som endast omfattar 35 milj.kr. Budgeten är traditionell,
där saknas visioner, och den är i hög grad Stockholmscentrerad. Vi föreslår
en ökning med drygt 35 miljoner för reformer utöver regeringsförslaget.
Härigenom kan man åstadkomma ett långt bättre stöd till fria grupper. Len-
nart Fridén sade att inget anslag kan göra kulturen rik. Jag tycker att Lennart
Fridén skall gå ut och tala med kulturarbetarna om hur man i de fria grup-
perna ser på de statliga anslagen.
Det innebär att man kan åstadkomma ett bättre stöd till kultur i arbetslivet
och till litteratur för invandrare - där har invandrarministern någonting bra
att arbeta för. Vidare kan man satsa på konstnärlig utsmyckning i bostads-
områdena, någonting som regeringen vill slopa. Jag tycker att Lennart Fri-
dén skall säga vad han anser om att regeringen vill slopa detta anslag. Ök-
ningen av reformramen kan bidra till att man klarar Arbetets museum, vars
verksamhet regeringen inte finner vara en statlig angelägenhet. Detta är helt
uppseendeväckande med tanke på att man samtidigt går in och satsar på
andra muséer, t.ex. Tekniska muséet. Dessutom ger det pengar till försöks-
verksamhet för länskonstnärer och till en ytterligare höjning av antalet
grundbelopp till länsteatrarna.
Regeringens förslag saknar visioner. Socialdemokraternas förslag innebär
bl.a.:
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Kultur m. m.
183
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Kultur m.m.
184
- ett femärsprogram för fria gruppers utveckling,
- bildandet av en nationell kulturfond för kulturbyggnader och kulturtu-
rism,
- en utveckling av nationella institutioner även utanför Stockholm,
- skapandet av Sveriges historiska museum,
- byggandet av ett nytt Modernt museum,
- riktade insatser för amatörverksamhet och barn- och ungdomskultur,
- en översyn av kulturens branschstöd för att förbättra artisters och konst-
närers möjligheter att nå sin publik samt
- en utveckling av verksamheten vid Arbetets museum.
Inom folkbildningen riktar regeringen ett dråpslag mot studieförbunden
och folkhögskolorna. Självfallet går socialdemokraterna emot detta. Här
anar jag en viss borgerlig beslutsångest. Komvux har i varje fall delvis fått
frisedel av vice statsministern. Hur går det med folkbildningen? Ställer mo-
deraterna, Elisabeth Fleetwood och Birgitta Wistrand, upp på att ge de han-
dikappade på folkhögskolorna en chans att fortsätta sin utbildning? Vad sä-
ger ni till de lågutbildade som går och lär sig engelska i en studiecirkel? Man
läser inte spanska där för att man har hus i Spanien - för att apostrofera en
känd minister.
Socialdemokraterna hoppas nu att de borgerliga riksdagsledamöterna har
större förståelse för alla dessa frågor än vad regeringen har. Vi inbjuder där-
för de borgerliga riksdagsledamöterna att tillsammans med oss satsa på:
- en utveckling av kultur i hela landet,
- en uppbyggnad av en nationell kulturfond,
- en fortsatt satsning på kultur i arbetslivet,
- en uppbyggnad av kulturella kraftcentra även utanför Stockholm,
- en förbättring av bildkonstnärers och andra konstnärers villkor samt
- ett rejält stöd till folkbildningen.
Tillsammans har vi nu en möjlighet att lyfta fram och diskutera visionerna
i kulturpolitiken. Regeringen har inte förmått att göra detta. När regerings-
partierna vill att frågan om folkbildningen skall bordläggas, kan man göra
den positiva tolkningen att man vill diskutera en satsning, vilket jag kan för-
stå efter de folkstormar som har varit. Vad blir då de borgerliga partiernas
besked till dem som slåss för folkbildningen? Jag hoppas att de borgerliga
riksdagsledamöterna har vilja och förmåga att stödja dessa satsningar.
Anf. 229 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Herr talman! Åke Gustavsson och jag debatterade faktiskt första gången
med varandra för 30 år sedan, då han var SSU-are och jag var MUF-are i
Jönköpings län. Jag känner igen Åke Gustavssons debatteknik, som inte har
ändrat sig under de här åren och som går ut på att medvetet missförstå det
som sägs.
Jag läste en dikt där det stod någonting om att inget anslag kan göra den
sanna konsten rik. Konst och kultur är någonting helt annat än pengar och
anslag. Det var vad jag ville säga med det.
Jag sade också längre fram i mitt anförande att det är viktigt att vi kan
satsa på den nyskapande kulturen, samtidigt som vi tar väl hand om vårt kul-
turarv.
Låt mig också konstatera att flera av de frågor som Åke Gustavsson förde
fram - t.ex. frågan om en nationell kulturfond, som är ett gammalt moderat
förslag - aldrig vann någon större anklang från socialdemokraterna tidigare
när de behandlades i kulturutskottet.
Anf. 230 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman!^är det gäller rikedom och kultur skall jag ta ett mycket kon-
kret exempel.
Regeringens förslag innebär att man avskaffar möjligheten till statligt an-
slag för konstnärlig utsmyckning av bostadsområden. Det innebär att åtskil-
liga bildkonstnärer kommer att förlora möjligheten till arbete inom detta
fält. Det är allvarligt från sysselsättningssynpunkt, men det är ännu allvarli-
gare för de människor som inte får njuta av en kostnärlig utsmyckning av
bostadsområden.
Beträffande förslaget om en nationell kulturfond borde Lennart Fridén
läsa litet noggrannare vad vi säger i vår motion. Vi vill att det skall satsas
bl.a. statliga medel på denna fond samt att kommuner, landsting och andra
intressenter skall ställa upp. Om ni har ändrat uppfattning, är vi självfallet
intresserade av en sådan utveckling.
Vi socialdemokrater vill att fonden skall kunna användas till att ge stöd till
kommuner som planerar eller drömmer om att bygga nya teatrar, konsert-
hallar, konsthallar och museer. Stödet kan uppmuntra dessa kommuner att
förverkliga sina ambitioner.
Det finns ett växande intresse för kulturturism. Här kan det göras sats-
ningar som bidrar till en ökad attraktivitet i stora delar av landet.
Det finns ett tilltagande behov av att bevara industriminnen, slott och her-
resäten. Också här kan fondens pengar användas. Tänk, vad trevligt det vore
att kunna satsa ytterligare pengar på Julita i Södermanland och göra Julita
till ett rejält friluftsmuseum, som visar upp äldre tiders odlingsteknik och
odlingslandskap.
Det är vad man kan använda en nationell kulturfond till. Därför vill vi
socialdemokrater att det skall tillsättas' en parlamentarisk kommitté. Min
fråga är då naturligtvis: Innebär detta att moderata samlingspartiet ansluter
sig till det socialdemokratiska förslaget?
Anf. 231 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Herr talman! Åke Gustavsson är ny på sin position i kulturutskottet. Det
hade kanske inte skadat att läsa moteraternas stora partimotion från förra
året när det gäller just synen på vad en kulturfond skall användas till och vem
som skall vara med och bidra till dess finansiering.
Under alla de år som vi försökte driva frågan om att få en rättvisare och
vettigare beskattning av de skapande konstnärernas inkomster fick vi aldrig
något gensvar. I nuläget, när byggandet är så lågt som det är, är det väl inte
särskilt troligt att det ändå hade blivit så förfärligt många utsmyckningsupp-
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Allmänpolitisk
debatt
Kultur m.m.
185
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
A llmänpolitisk
debatt
Kultur m.m.
186
drag. Man måste på ett helt annat sätt ta itu med frågan om hur bildkonstnä-
rerna och bildskaparna har det.
Anf. 232 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Inför nästa budgetår är pengarna säkrade. Det är alltså först
om två år som detta slår igenom. Då blir det en intressant nyhet för kamma-
ren att regeringen tydligen planerar för ett så oerhört lågt byggande under
så lång tid. Det kan knappast vara avsikten.
Eftersom jag är en snäll man - speciellt som Lennart Fridén och jag möttes
i en debatt för 30 år sedan - tolkar jag detta som att man när det gäller en
nationell kulturfond kan skriva ihop sig i utskottet och begära att det skall
tillsättas en parlamentarisk kommitté såsom socialdemokraterna har begärt.
Förste vice talmannen anmälde att Lennart Fridén anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 233 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Herr talman! Klockan är mycket. Det finns en lång rad intressanta frågor
som vi skulle vilja debattera. Åke Gustavsson, ordförade i kulturutskottet,
sade bl.a. att det borgerliga programmet saknade visioner. Det var inte rik-
tigt det som jag kunde utläsa av det beröm som Ake Gustavsson trots allt
gav det borgerliga programmet under en av de intervjuer som jag har sett
honom framträda i.
Åke Gustavsson tog upp frågan om Arbetets museum och mycket annat.
Gudskelov, herr talman, får vi fortsätta debatten i kulturutskottet. Dess-
utom har jag förstått att det kommer att anordnas en kulturdebatt i Älvsjö
den 1 april, vid vilken också kulturministern kommer att närvara. Jag hoppas
verkligen att vi då kan ta i anspråk mer tid för de frågor som vi i kväll tyvärr
inte kan fortsätta att diskutera.
Anf. 234 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Avsikten med en debatt i kammaren är ju att den skall kunna
följas av de människor som är intresserade av den, även om de inte är fysiskt
närvarande. Det är inte avsikten med en debatt inom ett utskott. Därför är
det rimligt att argumenten så att säga kommer på bordet under en kammar-
debatt. Självfallet förs det också andra debatter i olika sammanhang.
Jag har många gånger sagt att regeringsförslaget i och för sig har förtjäns-
ter, men jag vidhåller att det är en stor brist att det saknar visioner. Det vore
bra om vi också där kunde medverka till en framåtsyftande debatt om kultur-
politiken. En sådan debatt kan vi mycket väl föra här i kammaren och i ut-
skottet.
Anf. 235 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Herr talman! Självfallet är det här i kammaren som man helst vill debat-
tera dessa frågor, bl.a. för att man får debatterna protokollförda på ett ut-
märkt sätt. När vi nu inte har den tiden till vårt förfogande, anser jag att vi
måste finna oss i det. Jag hoppas på framtida kulturdebatter under den del
av riksdagsåret som ligger framför oss.
(forts, prot. 64)
4§ Bordläggning
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Anmäldes och bordlädes
Redogörelse
1991/92:8 Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1991
5 § Anmälan om interpellation
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 11 februari
1991/92:105 av Eva Zetterberg (v) till statsrådet Bo Könberg om barnhälso-
vården:
Svensk barnhälsovård har under årtionden utgjort en förebild för många
andra länder. Tack vare en väl utbyggd och kostnadsfri mödra- och barnhäl-
sovård har sjukdomar kunnat åtgärdas i tid och exempelvis spädbarnsdödlig-
heten varit låg.
Färska forskningsrapporter visar ökande skillnader i hälsa och utveckling
mellan barn som tillhör olika socialgrupper. Sålunda finns skillnader mellan
barn i olika socialgrupper vad gäller födelsevikt, olycksfallsrisk och tidig
dödlighet. Skillnader i barns kroppslängd, som praktiskt taget försvann i
början av efterkrigstiden, har återigen kunnat konstateras i statistiken. So-
cialstyrelsen har kartlagt barnhälsovården och är oroad över uppenbara för-
sämringar i barnhälsovården.
En fråga man kan ställa sig är om organiseringen - från särskilda barnlä-
kare och barnsjuksköterskor på barnavårdscentralerna till mottagning på
vårdcentraler med allmänläkare och distriktssköterskor - varit negativ för
barnhälsan. Det viktiga är därvid egentligen inte om det är en distriktsskö-
terska eller barnsjuksköterska som tar emot barnet. Det avgörande är att
sköterskan måste ägna minst 50 % av sin tid till barn för att få tillräcklig erfa-
renhet och på så sätt upprätthålla sina specialkunskaper. På många vårdcent-
raler är den tid distriktssköterskorna kan ägna åt barn mycket liten, men
självklart finns stora variationer mellan olika orter.
I stora delar av Sverige finns eller planeras det att införa ekonomiska styr-
medel. I sådana system betalas det per prestation. Risken är därvidlag stor
att en allmän förebyggande hälsovård, och barnhälsovård i synnerhet, ytter-
ligare skall minska.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet:
1. Vad avser regeringen vidta för åtgärder med anledning av den försämrade
barnhälsovården?
2. Vad avser regeringen vidta för åtgärder för att minska de ökande klass-
skillnader som avspeglas i barns ohälsa?
6§ Kammaren åtskildes kl. 20.58.
187
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 § anf. 34 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 69 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 114 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 171 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. anf. 203 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Gunborg Apelgren
188
Innehållsförteckning
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
Torsdagen den 13 februari
1 § Avsägelse.......................................... 1
2 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott............ 1
3 § Allmänpolitisk debatt (forts, från prot. 62)................ 2
Talmannen
Jämställdhet...................................... 2
Monica Widnemark (s)
Anne Sörensen (nyd)
Jan Jennehag (v)
Karin Pilsäter (fp)
Marianne Andersson (c)
Rose-Marie Frebran (kds)
Skatter.......................................... 11
Lars Hedfors (s)
Talmannen (om debattreglerna)
Ivar Franzén (c)
Peter Kling (nyd)
Lars Bäckström (v)
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Kjell Johansson (fp)
Ingvar Svensson (kds)
Lennart Hedquist (m)
Socialpolitik m.m.................................. 41
Birgitta Dahl (s)
Johan Brohult (nyd)
Gudrun Schyman (v)
Förste vice talmannen
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Sten Svensson (m)
Ulla Orring (fp)
Karin Israelsson (c)
Jerzy Einhorn (kds)
Leif Bergdahl (nyd)
Eva Zetterberg (v)
Chatrine Pålsson (kds)
Doris Håvik (s)
Aiwa Wennerlund (kds)
Ingvar Björk (s)
Jan Andersson (s)
Pontus Wiklund (kds)
Tuve Skånberg (kds)
189
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
190
Trafikpolitik...................................... 91
Andre vice talmannen (om information från regeringen om in-
vesteringar i vägar och järnvägar för ökad sysselsättning och
tillväxt)
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Rune Thorén (c)
Georg Andersson (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Ulla Orring (fp)
Bengt Hurtig (v)
Tredje vice talmannen (om debattreglerna)
Kenth Skårvik (fp)
Hugo Bergdahl (fp)
Göran Magnusson (s)
Sten Östlund (s)
Kent Carlsson (s)
Ines Uusmann (s)
Elvy Söderström (s)
Olle Schmidt (fp)
Max Montalvo (nyd)
Sten Östlund (s)
Max Montalvo (nyd)
Lisbet Calner (s)
Arne Jansson (nyd)
Elvy Söderström (s)
Lars Svensk (kds)
Kenneth Attefors (nyd)
Miljöfrågor....................................... 117
Göran Persson (s)
Christer Windén (nyd)
Tredje vice talmannen (om debattreglerna)
Annika Åhnberg (v)
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Talmannen
Ivar Virgin (m)
Lennart Fremling (fp)
Dan Ericsson i Kolmården (kds)
Lennart Daléus (c)
Kenneth Lantz (kds)
Birgitta Hambraeus (c)
Rättsfrågor, m.m................................... 145
Ulla-Britt Åbark (s)
Lars Andersson (nyd)
Jerry Martinger (m)
Ingbritt Irhammar (c)
Kjell Eldensjö (kds)
John Bouvin (nyd)
Håkan Holmberg (fp)
Åke Carnerö (kds)
Bertil Persson (m)
Bostadspolitik..................................... 161
Oskar Lindkvist (s)
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Agne Hansson (c)
Marianne Carlström (s)
Inger Lundberg (s)
Lars Stjernkvist (s)
Kultur m.m....................................... 176
Elisabeth Fleetwood (m)
Lennart Fridén (m)
Bengt Dalström (nyd)
Birgitta Wistrand (m)
Åke Gustavsson (s)
(forts, prot. 64)
Prot. 1991/92:63
13 februari 1992
4§ Bordläggning....................................... 187
5 § Anmälan om interpellation
1991/92:105 av Eva Zetterberg (v) om barnhälsovården..... 187
191
gotab 40933, Stockholm 1992