Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:57 Tisdagen den 4 februari
ProtokollRiksdagens protokoll 1991/92:57
Riksdagens protokoll
1991/92:57
Tisdagen den 4 februari
Kl. 14.00-16.40
18.00-19.57
Protokoll
1991/92:57
1 § Ny riksdagsledamot m.m.
Upplästes och lades till handlingarna följande från valprövningsnämnden
inkommna
Berättelse om granskning av bevis för riksdagsledamot och ersättare för riks-
dagsledamöter
Till valprövningsnämnden har från riksskatteverket inkommit bevis om
att Martin Nilsson (s), Gislaved, utsetts till ny ledamot av riksdagen fr.o.m.
den 23 januari 1992 sedan Ingegerd Elm (s) avlidit.
Till ersättare för riksdagsledamöter har utsetts Conny Fredriksson,
Gränna, Reine Frisk, Vaggeryd, Anna-Carin Magnusson, Nässjö, och Ste-
fan Pettersson, Bredaryd (alla s).
Valprövningsnämnden har denna dag granskat bevisen och därvid funnit
att de blivit utfärdade i enlighet med 15 kap. 1 § vallagen.
Stockholm den 27 januari 1992
Lars Tottie
Sven-Georg Grahn
2§ Justering av protokoll
Justerades protokollen för den 21, 22 och 23 januari.
Meddelande om debatt om principerna for regeringens privatiserings-
politik m.m.
Anf.l FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag får anmäla att socialdemokratiska riksdagsgruppen har framställt öns-
kemål om särskild debatt om principerna för regeringens privatiseringspoli-
tik och handläggningen av Volvo - Procordia-affären samt att talmannen be-
slutat att en sådan debatt skall anordnas på torsdag den 6 februari kl. 14.30.
För debatten gäller följande regler.
En företrädare för varje partigrupp får delta. Anmälan om deltagande bör
göras senast i morgon kl. 17.00. Från socialdemokraterna deltar Odd Eng-
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 57
|
Prot. 1991/92:57 4 februari 1992 |
ström. Regeringen företräds av näringsminister Per Westerberg. Närmare |
|
Information från |
3 § Meddelande om svar på interpellation 1991/92:80 Från kanslirådet Björn Sternby, utrikesdepartementet, hade inkommit Till riksdagen Med hänvisning till riksdagsordningens 6 kap. 1 § får jag meddela att Kri- Stockholm den 30 januari 1992 Björn Sternby 4 § Meddelande om svar på interpellation 1991/92:83 Från miljöminister Olof Johansson hade inkommit följande skrivelse: Till riksdagen Hadar Cars har ställt en interpellation till mig om kärnkraftverken i f.d. Interpellanten och jag har inte kunnat finna en tid för interpellationens Olof Johansson 5 § Information från regeringen om åtgärder mot våld och främlings- Anf. 2 FÖRSTE VICE TALMANNEN: Nu kommer justitieminister Gun Hellsvik och kulturminister Birgit Frig- |
Anf. 3 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag känner inte igen mitt land - och jag tycker inte om vissa
nya tendenser i vårt samhälle.
Det finns många - både svenska och utländska betraktare - som har ansett
oss litet stela, litet tråkiga. När vi debatterar -1.ex här i kammaren - yttrar
sig en i taget i god ordning utan att störas genom avbrott från åhörarna. När
vi stiftar lagar tar det sin grundliga tid. Tråkiga? Ja, kanske det. Men i botten
av detta mindre eldfängda beteende ligger en respekt för meningsmotstån-
darna och en känsla för fair play: om jag får redovisa min uppfattning måste
andra få göra detsamma.
I det typiskt svenska ligger bl.a. också öppenhet, yttrandefrihet, tolerans
och samarbete.
Men nu har nya oroväckande mönster dykt upp i vårt samhälle. Det finns
grupper som struntar i debatten och som struntar i respekten för andra. Per-
soner eller uppfattningar som anses oförenliga med det egna synsättet utövar
man våld mot. De som nu drabbas är svenska medborgare av utländsk här-
komst eller personer som har kommit hit som flyktingar eller invandrare.
Låt mig klart säga att det kan finnas olika uppfattningar bland oss vad gäl-
ler bl.a. invandringens omfattning och effekter. Det är inte konstigt. Vi lever
i ett land där även sådana frågor får debatteras fritt. Men i denna fråga -
eller i andra politiska frågor - kan vi aldrig tolerera att sansad debatt och
utbyte av argument ersätts av våldsaktioner.
Vi måste alltid komma ihåg, att tolereras våld i dag mot invandrare, då
accepteras våldets princip och vårt rättssamhälle hotas.
De som begår våldsbrott mot andra på grund av deras hudfärg, hårfärg,
språk eller vanor förtjänar inte annat än vårt gemensamma fördömande, för-
akt och bestraffning. Den som tillgriper våld har ställt sig vid sidan av de
ideal som vi vill skall vara vägledande för mänsklig samvaro. Våldet står för
barbariet och för det laglösa samhället.
Det kan finnas förvirrade människor som i illgärningarna ser något beund-
ransvärt. Till dem vill jag säga att det är fegheten ni beundrar. Vad krävs det
för mod för att skjuta en slumpvis utvald och försvarslös medmänniska på
öppen gata? Vad finns det att beundra hos dem som i skydd av mörkret smy-
ger fram till ett hus, häller ut bensin och försöker bränna dem som sover där
till döds?
Jag vet att den överväldigande delen av vårt folk tar kraftfullt avstånd från
och fördömer sådana handlingar. Men till er som vet vem som begår dessa
handlingar eller känner dem säger jag: Få dem att sluta! Gör klart för dem
att ni avskyr vad de gör. Om de inte överger våldets väg så vänd dem ryggen!
Undvik deras sällskap! Ställ er på humanitetens sida, inte på barbariets. Ta
ert ansvar.
Till dem som tror sig kunna påverka samhällsutvecklingen genom vålds-
brott vill jag säga: Vi tänker inte vika för den sortens handlingar.
Vi har lagar som förbjuder envar att begå våldsbrott, och dessa lagar gäller
självklart också när brottsoffret är en svensk medborgare av utländsk här-
komst eller någon som har kommit hit från något annat land för kortare eller
längre tid. Jag vill ta detta tillfälle för att kortfattat erinra om de möjligheter
som i dag finns att ingripa mot brott med rasistiska inslag eller motiv.
De grundläggande bestämmelserna om skydd mot etnisk diskriminering
finns i regeringsformen. I 1 kap. 2 § fastslås att den offentliga makten skall
utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda män-
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Information från
regeringen
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Information från
regeringen
niskans frihet och värdighet, liksom att etniska, språkliga och religiösa mino-
riteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kulturliv bör främjas.
I 2 kap. 15 § sägs att lag eller annan föreskrift inte får innebära att någon
medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller et-
niskt ursprung tillhör en minoritet. Vidare sägs i 2 kap. 20 § 1 st. 7p. att utlän-
ning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om skydd mot att
missgynnas på grund av ras, hudfärg eller etniskt ursprung.
Förutom dessa grundläggande bestämmelser finns det ett antal straffrätts-
liga stadganden i brottsbalken som kan användas vid rasistiska förfaranden.
Inledningsvis vill jag nämna de brott som direkt tar sikte på en rasistisk eller
diskriminerande verksamhet.
I brottsbalken 16 kap. 9§ om olaga diskriminering straffbelägges att nä-
ringsidkare i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av hans ras, hud-
färg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Typfall är att
vägra sälja till viss folkgrupp.
I brottsbalken 16 kap. 8 § straffbelägges att i uttalande eller annat medde-
lande som sprids hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan
sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller et-
niskt ursprung eller trosbekännelse. Görs ett sådant uttalande i tryckt skrift
innebär det tryckfrihetsbrott.
Brottsbalken i övrigt innehåller en mängd straffbestämmelser som kan bli
aktuella. I detta sammanhang vill jag nämna dem som ligger närmast till
hands. Brotten mot liv eller hälsa, såsom mord, dråp och misshandel. Brot-
ten mot frihet och frid. Här kan närmast brotten olaga tvång, olaga hot,
hemfridsbrott och ofredande bli aktuella. Ärekränkningsbrotten, främst för-
tal och förolämpning. Skadegörelsebrott, främst skadegörelse, som även
finns i en grov variant med enbart fängelse i straffskalan. Allmänfarliga
brott, främst mordbrand och grov sådan. Brott mot allmän ordning, främst
det tidigare nämnda hets mot folkgrupp och olaga diskriminering.
116 kap. brottsbalken bör också nämnas bestämmelsen om uppvigling vil-
ken straffbelägger att muntligen inför menighet eller folksamling i skrift som
sprids eller med annat meddelande till allmänheten uppmana eller eljest
söka förleda till bl.a. brottslig gärning. Brott mot allmän verksamhet, främst
övergrepp i rättssak. Tjänstefel kan bli aktuellt vid offentlig tjänstemans sär-
behandling på grund av ras eller liknande.
Rent allmänt gäller att rasistiska motiv kan tas med vid bedömningen av
brottets straffvärde och leda till högre straff än annars.
Rättsväsendet har som uppgift att tillse att dessa bestämmelser efterlevs.
Katalogen är lång. Polisens resurser har nu koncentrerats till att gripa för-
övarna och förhindra nya våldsdåd. Regeringen har, för att underlätta poli-
sens ansträngningar, utfäst en belöning till den som medverkar till att få
stopp på den våldsverkare som härjar på våra gator.
Jag vill slutligen nämna att det pågår en översyn av bestämmelser på andra
områden för att ge oss vidgade möjligheter att ta itu med det rasistiska vål-
det. Utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering har i ett delbetän-
kande, Organiserad rasism, nyligen föreslagit att i brottsbalken skall införas
ett nytt brott med benämningen organiserad rasism. Den brottsliga gär-
ningen utgörs av deltagande i sammanslutning som genom att medverka el-
ler uppmana till brottslighet som innebär våld, hot eller tvång måste anses
förfölja folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av ras, hud-
färg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Enligt förslaget
skall motsvarande tryckfrihetsbrott införas i tryckfrihetsförordningen. Detta
utredningsbetänkande är för närvarande på remiss.
Det finns även anledning att kortfattat nämna de kriminalpolitiska föränd-
ringar regeringen avser att genomföra. Att bryta utvecklingen mot allt fler
brott är en avgörande fråga för allas trygghet i samhället.
Det finns för närvarande stora brister vad gäller möjligheterna att ingripa
mot unga brottslingar. Det måste skapas fungerande institutioner i statens
regi för sådana brottslingar. Det finns också anledning att överväga inför-
ande av s.k. veckoslutsfängelser. Även särskilda jour- och ungdomsdomsto-
lar kan bli aktuella.
Den s.k. halvtidsfrigivningen från fängelsestraff har väckt berättigad irri-
tation hos svenska folket. Redan i år kommer förslag att läggas fram som i
princip innebär en återgång till den reglering som gällde innan halvtidsrefor-
men genomfördes. Det blir alltså inte fråga om någon obligatorisk halvtids-
frigivning, och riktpunkten för de flesta intagna blir att frigivning inte med-
ges innan två tredjedelar av den utmätta strafftiden avtjänats.
Kampen mot narkotikabrottsligheten är vid sidan av kampen mot vålds-
brottslighet en av våra mest angelägna kriminalpolitiska uppgifter. För att
stoppa missbruket tidigt och kunna sätta in erforderligt stöd skärps straffska-
lan vid ringa narkotikabrott.
Polisen behöver ökade resurser, och det skall den få. Antagningen av po-
lisaspiranter har redan ökat. Målsättningen är att polisbristen skall vara av-
hjälpt senast år 1995.
Rättsväsendets funktion är ytterst allas vårt ansvar. Respekten för med-
människor och avståndstagande från våld och rasism kan vi envar visa obe-
roende av mängden lagar och bestämmelser. Det handlar om grundläggande
etiska värden som överskuggar nationella och kulturella uttryck.
Vi lever i ett fint land som vi kan vara stolta över. Låt oss tillsammans göra
vad vi förmår för att vi skall kunna säga detsamma om Sverige i framtiden.
(Applåder)
Anf. 4 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag är tacksam för denna informationsstund. Det finns verk-
ligen anledning, mot bakgrund av vad som händer i vårt land, att ge möjlig-
het för Sveriges riksdag, kammarens ledamöter och regeringen att få kom-
mentera det som händer.
'legeringen fördömer med kraft de yttringar av främlingsfientlighet och
rasism som vi sett breda ut sig under den senaste tiden. Låt mig redan från
början få säga, att jag är upprörd och förskräckt över de allvarliga våldsbrott
som den senaste tiden drabbat flera personer med invandrarbakgrund. Så-
dana handlingar får aldrig tolereras, oavsett vem eller vilka som drabbas av
brottet.
Det mest akuta just nu är att den eller de skyldiga kan gripas. Som justitie-
ministern redan framhållit, har polisen också satt till alla tillgängliga resurser
för att få tag i brottslingen eller brottslingarna.
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Information från
regeringen
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Information från
regeringen
Det är viktigt att vi nu alla visar vår solidaritet med dem som drabbats och
att vi visar förståelse för den rädsla som många invandrare känner. Vi som
av övertygelse tar avstånd från dessa tendenser måste också visa att vi är
många som fördömer främlingsfientlighet och rasism.
Jag ser därför mycket positivt på de spontana demonstrationer och mani-
festationer som ägt rum på flera håll de senaste dagarna, vilka ger människor
möjlighet att delta och ge uttryck för sin reaktion mot det avskyvärda som
nu hänt.
Jag hyser också stor förståelse för motiven bakom den sorgemanifestation
som en rad invandrarorganisationer planerar den 21 februari för att åskådlig-
göra hur viktig och värdefull invandrarnas insats är för vårt land. Jag hoppas
verkligen att den får en stor uppslutning.
Vi måste alla som medborgare och medmänniskor ta ett personligt ansvar
för det öppna och toleranta samhället. Det klarar inte några få politiker. Vi
måste alla bemöta fördomar och främlingsfientlighet varhelst vi möter dem.
Det klarar inte någon myndighet åt oss. Det är i vardagslivets stämningar
som opinioner skapas. Därför är det i vardagen det stora arbetet mot intole-
ransen måste ske. Jag vet att det är många som i vår vardag bekämpar intole-
ransen.
Arbetet med att bekämpa främlingsfientlighet och rasism handlar framför
allt om att långsiktigt påverka attityder i vårt samhälle. Det gäller först och
främst att undanröja missförållanden som kan befrämja en avog inställning
till de flyktingar som får stanna i vårt land.
Dit hör regeringens beslut att upphäva det s.k. 13-december-beslutet och
att i fortsättningen tillämpa en strikt bedömning enligt utlänningslagen av
den enskildes skyddsbehov.
Dit hör också vår strävan att minska väntetiderna för de asylsökande, bl.a.
genom att påskynda inrättandet av utlänningsnämnden och genom att ge den
extra resurser.
Dit hör också slutligen vår önskan att öppna systemet för flyktingmottag-
ning så att asylsökande och flyktingar i större utsträckning än hittills själva
får ordna arbete och bostad. Därigenom befrämjas ett bättre inlemmande i
vårt samhälle och en passivisering och ett bidragsberoende hos flyktingarna
motverkas.
Det handlar vidare om ett aktivt påverkande av attityder. Jag anser att
skolan spelar en central roll i det arbetet. Skolministern lämnade den 10 de-
cember förra året ett frågesvar om främlingsfientlighet bland ungdomar och
framhöll där att skolan tålmodigt måste arbeta för att på sikt påverka normer
och attityder. I de nya direktiven till läroplanskommittén, som nyligen har
lämnats, betonas detta. Skolministern framhöll också i sitt svar att ytliga
akuta åtgärder riskerar att aldrig nå fram till dem som verkligen berörs.
Regeringen kommer på ungdomsministerns förslag att använda 5 milj.kr.
ur allmänna arvsfonden till stöd för ungdomars egna initiativ i det här arbe-
tet. Civildepartementet planerar att i samråd med andra berörda departe-
ment ta fram ett informations- och diskussionsmaterial som vänder sig till
barn och ungdomar i grundskolan. Det har visat sig att många lärare inte
känner till att det redan nu finns en hel del läromedel som rör främlingsfient-
lighet och rasism. Skolministern har för en kort tid sedan i samverkan med
skolverket tagit initiativ till en sammanställning över läromedel på området.
Den distribueras nu till skolorna.
Regeringen föreslår i årets budgetproposition att 10 milj.kr. avsätts till re-
geringens disposition för insats mot främlingsfientlighet, rasism och antise-
mitism. Avsikten är att stimulera ett sådant arbete på ett brett plan. Med
detta får vi ökade möjligheter att stödja de goda krafter som finns.
I regeringskansliet har nyligen en inventering gjorts av tidigare arbete på
det här området. Den avser såväl det som har gjorts av stat och kommun
som det som gjorts av frivilliga organisationer. Inventeringen och en analys
av denna bildar bakgrund till det arbete som nu pågår genom en samverkan
mellan de närmast berörda departementen. Det handlar om ett mycket om-
sorgsfullt arbete för att dels få klarhet i vilka attityder och vilka bakomlig-
gande faktorer som skall angripas, dels finna verkningsfulla metoder att
uppnå en verklig förändring.
Det gäller vidare att se över vilka förändringar som erfordras inom lagstift-
ningen. De förslag till kriminalisering av medverkan i rasistiska organisatio-
ners verksamhet samt att rasistiska motiv eller inslag i brott skall utgöra en
allmän straffskärpningsgrund, som har lämnats av utredningen mot etnisk
diskriminering, kommer att behandlas inom regeringskansliet när remissva-
ren har kommit in.
Diskriminering inom arbetslivet är en huvuduppgift för arbetsmarknadens
parter att ta itu med. Även här kan det vara nödvändigt med en lagstiftning
till stöd för detta arbete. Utredningen om etnisk diskriminering kommer un-
der det här året att också ge förslag till åtgärder som motverkar diskrimine-
ring bl.a. i arbetslivet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med
förslag i det här hänseendet.
Herr talman! Låt mig slutligen också i det här sammanhanget få framhålla
den vikt som jag tillmäter det arbete som utförs av diskrimineringsombuds-
mannen, vad avser både att följa upp diskriminering och att medverka i opi-
nionsbildningsarbetet. Därför är det av stor betydelse att befattningen nu,
genom ett regeringsbeslut före jul, åter är besatt och kan verka med full
kraft.
Det som har inträffat de senaste veckorna är djupt beklagligt. Jag hoppas
innerligt att den omfattande reaktion som dessa dåd nu möter inte snart åter
falnar. Arbetet med att värna tolerans och öppenhet och att bekämpa främ-
lingsfientlighet och rasism måste bedrivas ständigt och långsiktigt. Tillåt mig
därför en mycket personlig reflexion, nämligen den att det hade varit en
styrka om det engagemang som nu glädjande manifesteras också hade kom-
mit till uttryck i den tilltagande snålblåst som mötte dessa frågor bl.a. under
förra årets valrörelse.
(Applåder)
Anf. 5 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Birgit Friggebo sade att hon var tacksam över att ha fått den
här informationsstunden. Det är ju på regeringen det ankommer att ta så-
dana initiativ. Jag skulle vilja säga att det var på tiden.
Vad som behövs och vad som saknats i den här debatten är en enhetlig och
snabb hållning från regeringen och inte minst från statsministern, både som
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Information från
regeringen
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Information från
regeringen
företrädare för regeringen och som företrädare för moderata samlingspar-
tiet. Det sista är inte minst viktigt. Jag tycker att vi har upplevt motsatsen.
Det är olika statsråd som har gått ut och sagt olika saker. Man har generellt
tagit ställning mot våld i allmänhet, man har uppmanat till personligt ansvar,
man har - som Gun Hellsvik gjort - hävdat demonstrationsrätten också för
rasister osv. Sverige behöver ett enhetligt och entydigt fördömande av detta.
Jag undrar varför inte regeringen, helst genom sin statsminister, kan gå ut i
massmedia och förklara vad invandrare faktiskt betyder för Sverige, vad de
gör i sjukvården, i lokalvården, i restaurangköken, på tunnelbanan osv. Var-
för kan inte samma regering, genom sin statsminister, tala om varför en del
invandrare kommer till Sverige och varför de har tvingats fly från sina län-
der? Varför kan man inte tala om det krig, den terror, som pågår där och om
tortyr av barn, om kvinnor som blir våldtagna osv. Det skulle skapa en större
förståelse för att de här människorna behöver stöd och skydd i vårt land.
Jag skulle vilja ställa två frågor till Birgit Friggebo. Är dagens debatt ett
uttryck för en enhetlig uppställning i regeringen mot det våld som nu riktar
sig mot invandrare? Invandrarministern sade att hon hyser respekt för den
sorgemanifestation som skall genomföras den 21 februari. Är det en respekt
som hela regeringen delar?
Anf. 6 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Margareta Winberg vet att statsministern skall svara på en
fråga här senare. Jag är alldeles övertygad om att statsministern kan tala för
sig själv å hela regeringens vägnar. Svaret på Margareta Winbergs båda frå-
gor är: Ja.
Anf. 7 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Jag vänder mig till Birgit Friggebo. Äntligen har regeringen
kommit till insikt om att det behövs åtgärder mot främlingsfientligheten och
rasismen. Det är bra att den allmänna opinionen högljutt har krävt insatser
och att man har bevisat för regeringen nödvändigheten av att någonting görs.
I den information som vi fick, fanns det såvitt jag kunde förstå bara två
konkreta åtgärder. De var att man påpekade att skolans roll var viktig. Det
kan jag instämma i. Det är där som unga människors normer och attityder
grundläggs. Birgit Friggebo sade att civildepartementet planerar att, i sam-
råd med berörda departement, ta fram ett informationsmaterial som vänder
sig till skolorna. Nu undrar jag: När når detta material skolorna?
Det talas också om 10 milj.kr. som finns i budgetpropositionen, dvs. det
är pengar som riksdagen senare i år skall besluta om. De här pengarna
•skulle, sades det, komma alla goda krafter till del. Jag undrar då: Vad menas
med dessa ”goda krafter”? Är det folkrörelserna, eller vad menas med ut-
trycket?
Jag har också en tredje fråga. Birgit Friggebo säger att en del i arbetet med
att bekämpa främlingsfientligheten och rasismen skulle vara att regeringen
upphäver det s.k. 13-december-beslutet. Vill Birgit Friggebo med det påstå
att den socialdemokratiska regeringen bidrog till främlingsfientlighet och ra-
sism genom 13-december-beslutet?
Anf. 8 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Maud Björnemalm har tydligen litet svårt att räkna, efter-
som hon bara kunde se två åtgärder. Jag räknade upp en rad åtgärder som
dels har vidtagits, dels är på gång.
Låt mig börja med Maud Björnemalms fråga om 13-december-beslutet.
Jag vill inte fortsätta den diskussion som har förts om vilka effekter det be-
slutet eventuellt hade. Den diskussionen har vi fört i denna kammare många
gånger. Låt oss nu, alla vi som står upp för humanitet och respekt för alla
enskilda individer, förenas i en gemensam kamp emot dem som hotar dessa
värden.
Upphävandet av 13-december-beslutet innebar en återgång till en strikt
tillämpning av bedömningen av det skyddsbehov som de som söker sig till
vårt land har. Praxis har tyvärr under senare år blivit oklar på grund av de
olika förändringar som har skett, både vad avser praxis när det gäller vistel-
setid och vad avser den humanitära bedömning av de s.k. de facto-flykting-
arna som vi hade under en viss period.
Om vi skall få respekt för en generös flyktingpolitik och respekt också i
breda lager av det svenska folket för de nya svenskar som kommer hit till
Sverige, är det viktigt att vi undanröjer oklarheter, missförstånd och missför-
hållanden. Jag har här redovisat en rad åtgärder som vi har vidtagit för att
göra detta. Det åligger inte minst oss som vill ha en generös inställning till
flyktingar att ta bort den möjlighet som främlingsfientliga krafter nu har att
använda missförhållandena till en vidare kritik mot invandrare över lag.
Maud Björnemalm frågar hur de tio miljonerna skall användas. Jag har
inte ett exakt besked att ge om detta. Riksdagen har ännu inte fattat sitt be-
slut, men jag utgår från att pengarna kommer att beviljas, och vi har därför
vidtagit förberedelser för detta. Det är, som jag sade i min information, vik-
tigt att vi vet vad det är för attityder vi skall angripa. Det är också viktigt att
veta vilka metoder man skall använda för att nå resultat. Det arbetet har nu
påbörjats i regeringskansliet.
Det material till skolorna som civilministern har tagit initiativ till böljade
produceras före julhelgen. Exakt datum för när det kommer att finnas ute i
skolorna kan jag inte ge.
Anf. 9 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! De fem miljonerna som Birgit Friggebo nämnde skall, om
jag uppfattade det hela rätt, tas ur allmänna arvsfonden.
Vidare sade Birgit Friggebo faktiskt att man planerar att i samråd med
berörda departement ta fram ett informationsmaterial som skall nå sko-
lorna. Det var därför jag frågade när detta material skall nå skolorna.
Det är klart att vi alla, både som politiker och medmänniskor, har ett stort
ansvar för att kraftigt markera att främlingsfientligheten och rasismen inte
hör hemma i en demokrati som Sverige. Men det sägs ju ofta att främlings-
fientlighetens och rasismens grogrund kan sökas i människors sociala och
ekonomiska situation. Ett sätt för regeringen att bekämpa främlingsfientlig-
heten är att se till att människor har ett arbete och att man upplever social
rättvisa. I det sammanhanget har regeringen ett mycket stort ansvar.
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Information från
regeringen
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Information från
regeringen
10
Anf. 10 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag delar Maud Björnemalms uppfattning i denna fråga, och
detta är också bakgrunden till att vi har fått en ny regering som är beredd att
ta itu med Sveriges ekonomiska bekymmer. Alla de insatser som nu görs i det
sammanhanget har också ett enda syfte, nämligen att få Sveriges ekonomi på
fötter så att vi därmed kan garantera att alla människor i detta land kan för-
sörja sig själva genom arbete.
Anf. 11 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Jag vill tacka Gun Hellsvik och Birgit Friggebo för den redo-
görelse vi har fått.
I de här frågorna är det av yttersta vikt med klarspråk och precision. Det
är här - det tror jag alla numera har insett - inte fråga om isolerade pojk-
streck eller något sådant, utan det är fråga om en form av politisk terror, som
av allt att döma inspireras av nynazistiskt influerade grupper. Sambandet
mellan den typ av grupper - med förkortningar som VAM och liknande -
som nu har uppträtt i Sverige och liknande grupper i andra länder finns nu
väl belagt i både svensk och internationell litteratur.
Även det idéhistoriska sammanhang som de här människorna och de här
grupperna opererar inom finns väl belagt. Det är ingen slump att den här
typen av föreställningar propageras nu, och det är inte heller någon slump
att de uppträder tillsammans med vissa andra föreställningar.
Jag vet inte hur många av kammarens ledamöter som är medvetna om att
man i dag i den propaganda som sprids i form av flygblad och skrifter av
olika slag uppmanar inte bara till våldsdåd mot invandrare utan också till
våldsdåd - opreciserat hur - mot judar, som ju bara i några få fall i någon
rimlig mening kan beskrivas som invandrare i Sverige, nämligen i den mån
de nyligen har kommit som flyktingar från Ryssland eller Sovjetunionen. Jag
vet inte heller hur många av kammarens ledamöter som är medvetna om att
Sverige internationellt sedan ett antal år har betraktats som något av en fri-
stad för antisemitisk propaganda av ett slag som icke går att bedriva - i alla
fall inte inom lagens ramar - i andra europeiska länder. Jag vet inte hur
många som är medvetna om att det i dag t.o.m. förekommer att propaganda
som går ut på att förintelsen under andra världskriget är en propagandabluff
och något som aldrig har ägt rum, sprids med Stockholms gymnasieskolor -
och kanske också andra skolor - som direkt mål.
Jag tror därför att det är viktigt att man när man diskuterar främlingsfient-
lighet och rasism inte bara talar i dessa allmänna termer, utan att man också,
när så är nödvändigt, preciserar att det finns ett större sammanhang bakom
detta, att vi har att göra med en propaganda som kan beskrivas med en hel
rad av adjektiv, såsom nynazistisk, antisemitisk, främlingsfientlig och rasis-
tisk. Allt detta är sammanvävt. Antisemitismen kan ju i många avseenden
beskrivas som ett slags förutsättning för annan rasistisk propaganda genom
att den har funnits under så lång tid och genom att den har en speciell typ av
ideologisk överbyggnad.
Den fråga jag vill rikta till Birgit Friggebo och Gun Hellsvik är därför: Är
regeringen beredd att fr.o.m. nu, när vi servad propaganda av detta slag kan
leda till, också visa större uppmärksamhet än vad som under ganska många
år har varit fallet mot de antisemitiska föreställningar som är en så central
del av den rasistiska propaganda som nu sprids?
Anf. 12 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Det är viktigt att inte begränsa vår kamp mot rasismen till
en grupp. Bakgrunden till det delbetänkande, Organiserad rasism, som nu
är ute på remiss är den medvetenhet som har vuxit fram i vårt samhälle om
de underliggande tendenserna, och förhoppningsvis skall vi med ändringar i
lagstiftningen få större möjligheter att angripa just den typ av organiserad
verksamhet som Håkan Holmberg är inne på. Jag vill poängtera att vi måste
motarbeta all form av intolerans mot individer och grupper.
Anf. 13 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Jag vill tacka för det beskedet och bara nämna att Gun Hells-
vik och jag självfallet har exakt samma uppfattning om detta. Det är det som
är poängen; hat mot en grupp leder alltid till att andra grupper också utsätts
för hat. Därför är det nödvändigt att se den rasistiska, främlingsfientliga pro-
paganda som i dag sprids i vårt land i hela dess vidd och också se kopplingar
till propaganda av liknande slag i andra länder.
Anf. 14 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag vill börja med att berätta att jag i går träffade represen-
tanter för 25 olika invandrarorganisationer och att vi då pratade rätt mycket
om den sorgetimme som är planerad. Den är inte planerad som en manifes-
tation för att visa invandrarnas betydelse, utan de vill först och främst att
gränser mellan invandrare och andra i Sverige skall suddas ut, så att det inte
görs en uppdelning i ”de” och ”vi”. De vill att så många som möjligt skall
delta i denna sorgetimme för att demonstrera för demokrati, öppenhet, fri-
het och solidaritet för alla människor i Sverige. De vill inbjuda samtliga att
delta i sorgetimmen, och jag vill fråga om Birgit Friggebo och regeringen är
beredda att säga att de inte bara sympatiserar utan även vill delta.
När det gäller 13-december-beslutet är vi många som kan intyga vilken
betydelse det har haft för samhällsklimatet. När man skulle förklara åtgär-
den lämnade man nämligen öppningar för rasistiska organisationer och
främlingsfientliga krafter att komma med lögnaktig propaganda till männi-
skor. Alla vi som har fått brev med rasistiska motiv har fått erfara det.
Alla dessa åtgärder för att få fram material till skolor osv. är mycket bra,
men jag vill fråga Birgit Friggebo om det inte skulle vara av stort värde om vi
nu fick ut en folder till samtliga hushåll med fakta om svensk flyktingpolitik.
Frågor som folk ställer och som man får ute i samhället är dessa: Hur många
kommer, vilka kommer, vilka får stanna och hur mycket kostar det? Det är
också de frågorna som de invandrarfientliga organisationerna tar upp när de
sprider falsk propaganda.
Anf. 15 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Som jag sade tidigare pågår ett förberedelsearbete för att
klargöra hur vi skall använda de extra 10 milj.kr. som jag hoppas att riksda-
gen skall anslå för detta ändamål. Däri ingår att titta på vilka metoder som
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Information från
regeringen
11
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Information från
regeringen
12
vi skall använda för att nå bästa resultat. Det är klart att det som Berith
Eriksson tog upp är ett tips om vad som kan göras, men det är viktigt att
också rikta in budskapet så att det mottas - vi vet att olika grupper har olika
sätt att ta åt sig information.
Jag tror att vi alla i denna riksdag har erfarit den mytbildning som sker och
de lögner som i olika sammanhang sprids om dels hur flyktingmottagandet
går till, dels hur villkoren är för invandrarna i Sverige. Det är påtagligt att
samma felaktiga uppgifter kan komma från så många olika personer.
Berith Eriksson frågar också om den sorgetimme som skall komma till
stånd. Det ges ju olika besked om syftet med denna manifestation, som det
ändå är fråga om. Jag skulle inte här och nu vilja binda upp exakt hur delta-
gandet i denna sorgetimme skall ske, men om invandrarorganisationerna
själva önskar att vi gamla svenskar också deltar är jag för min personliga del
beredd att göra det.
Anf. 16 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Låt mig också först uttrycka min tacksamhet över att rege-
ringen nu kommer med en rad åtgärder som både omedelbart och på sikt
förhoppningsvis leder till minskad främlingsfientlighet och rasism. Gun
Hellsvik nämnde att polisens resurser nu koncentreras på att gripa den eller
de förövare som ligger bakom de våldsbrott som speciellt har drabbat ett
stort antal av våra invandrare. Det är viktigt att den vägen förhindra nya
våldsbrott.
Under tiden kommer brottsoffrens anhöriga, barn, föräldrar och andra, i
kläm - det har de gjort under många år. Här behövs nu resurser så att de
människor som känner sig oroliga kan få t.ex. personskydd. Det kan vara så
att polisens resurser inte räcker till på vissa områden, och det kan behövas
extra hjälp av vaktbolag, ersättning för terapikostnader och annat. Har rege-
ringen räknat med en beredskap för ytterligare resurser, så att vi säkert tar
hand om alla dem som blivit offer för och alla dem som nu berörs av de här
illdåden?
Anf. 17 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Regeringen angav mycket tidigt, redan i regeringsförkla-
ringen, att brottsoffren måste få en stärkt ställning och ett större skydd i det
svenska samhället. Även om vi med gemensamma krafter motarbetar våldet
i samhället måste vi vara realister och inse att det även i framtiden kommer
att finnas brottsoffer. Därför kommer vi på olika sätt att successivt försöka
stärka brottsoffrens situation. Det finns i budgetpropositionen förslag till
stöd till brottsofferjourerna. Vi ger ett utökat stöd till kvinnojourerna. Vi
har förslag till försöksverksamhet när det gäller livvakter åt förföljda kvin-
nor. Förslag är under utarbetande om stärkt stöd för målsägande i samband
med processer för att kunna ge både ett snabbare och ett mera omfattande
stöd. Det är en del av de åtgärder som ingår i vår plan att ge brottsoffren en
central roll.
Anf. 18 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Först och främst vill jag säga att det givetvis är alldeles riktigt
att man från regeringens och från riksdagens sida tar upp de här frågorna
och att man för en gångs skull verkligen ägnar sig åt de problem som ligger
bakom dem. Men det är också viktigt hur man agerar och hur man reagerar.
Jag skulle därför vilja ställa frågan: Anser justitieministern att det är riktigt
att utlysa en strejk? Man kan kalla det för manifestation, men det skall dock
även handla om en strejk. Är det juridiskt riktigt?
Sedan kan vi andra ifrågasätta om det är ett sätt att släta över stämningar
eller om det är ett sätt att polarisera samhället.
Jag vill nämna en liten erfarenhet som jag själv har i kraft av min ålder. Jag
var inte med om första världskriget men väl om manifestationerna efteråt.
Vapenstilleståndsdagen var den 11 november kl. 11. Den 11 november kl.
11 stannade all trafik, t.ex. i London, och upphörde all annan verksamhet.
Folk som satt i taxi eller bussar gick ur och stod tysta och stilla i en minut.
Det slaget av manifestation tror jag gör mycket större verkan.
Anf. 19 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Även om jag tillhör dem som menar att man skall vara för-
siktig med orden tycker jag kanske inte att vi just nu behöver märka ord.
Ordet strejk är ett ord som under senare år fått den mest varierande inne-
börd. Jag tycker i och för sig att det är viktigt att vi förbehåller ordet strejk
de situationer då vi har en konflikt på arbetsmarknaden, men jag är också
övertygad om att när invandrarorganisationerna från början gick ut med be-
greppet strejk var huvudsyftet inte att skapa en konflikt på arbetsmarknaden
utan att visa att man vill ha någon form av manifestation. Jag vill därför an-
vända uttrycket manifestation för de åtgärder som planeras den 21 februari.
Jag har också tidigare uttalat att det är min förhoppning att arbetsgivarna
skall ge sitt stöd till någon form av manifestation - och inte bara det; jag
hoppas att vi alla reser oss upp som en man. Men sedan den första känslan
har gått över, då ordet strejk användes, tycker jag att vi kan hjälpas åt att
försöka använda ett mer korrekt ord: manifestation.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 23 januari
1991/92:339 av Hans Göran Franck (s) till utrikesministern om svensk praxis
för diplomatiskt erkännande av länder:
Sverige har tagit ställning till diplomatiskt erkännande av en rad olika län-
der i Öst- och Centraleuropa. Det förefaller i flera fall (exempelvis Kroatien)
som om det ställs lägre krav på erkännande än vad som tidigare varit fallet
(exempelvis Cambodja).
Jag ställer följande frågor till utrikesminister Margareta af Ugglas:
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Information från
regeringen
13
Prot. 1991/92:57 Vilka kriterier gäller för svenskt diplomatiskt erkännande, och har någon
4 februari 1992 förändring skett i vår praxis?
14
1991/92:340 av Georg Andersson (s) till utbildningsministern om folkhögsko-
lornas roll i samhället:
Enligt uppgift i Värmlands Folkblad den 16 januari har utbildningsminis-
tern yttrat:
- Det är oegentligt att kalla folkhögskolorna för folkbildning. Det är en soci-
alt trevlig verksamhet men kanske inte så nödvändig när pengarna är
knappa.
Med anledning härav vill jag fråga utbildningsministern:
Vilken roll anser regeringen att folkhögskolorna har i samhället?
den 24 januari
1991/92:341 av Kenneth Attefors (nyd) till kommunikationsministern om
sammanslagning av Linjeflyg och SAS:
Det har blivit bestämt att Linjeflyg och SAS skall gå samman till ett stort
flygbolag. Detta flygbolag blir helt dominerande på marknaden. Man kan
kalla det för ett monopol/oligopolförhållande.
Ordföranden i konkurrenskommittén, Claes-Erik Norrbom, tror inte att
denna sammanslagning skulle blivit av om den nya konkurrenslagen trätt i
kraft.
Ny Demokrati har haft besök av ett antal piloter, tillika partimedlemmar
i Ny Demokrati, från flygbolagen som också är förvånade över en samman-
slagning utan diskussion. Någon information har denna viktiga personalka-
tegori inte lyckats få från sin arbetsgivare. Med anledning av att staten är
en av ägarna ställer jag därför en fråga till kommunikationsministern och
förväntar mig ett uttömmande svar som tillfredsställer ett antimonopolparti
som Ny Demokrati:
Vad är skälet till att kommunikationsministern kan gå med på att bilda ett
monopol/oligopol när det gäller flyget?
den 28 januari
1991/92:342 av Ingbritt Irhammar (c) till jordbruksministern om försäljning
av opastöriserad mjölk:
Den s.k. Dörrödsbonden (Sven och Inga Pettersson) säljer opastöriserad
mjölk i liten skala. Livsmedelsverket har försökt stoppa denna verksamhet,
då den anses strida mot livsmedelsförordningen. Efter lång tids strid har
Dörrödsbonden fått ekonomiska problem och hotas nu av att kronofogden
vill sälja jordbruksfastigheten. Samtidigt har det till jordbruksdepartemen-
tet inkommit en ansökan från Sven och Inga Pettersson om dispens från livs-
medelsförordningen. En sådan dispens skulle möjliggöra en fortsatt småska-
lig försäljning av opastöriserad mjölk.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga jordbruksministern:
Vilka insatser avser regeringen vidta för att möjliggöra en fortsatt småska-
lig försäljning av opastöriserad mjölk?
1991/92:343 av Margareta Winberg (s) till miljöministern om Tjernobyl-
olyckan:
Vid det s.k. Moreliasymposiet, arrangerat av Group de la cien, i Mexico
framträdde kärnfysikern Vladimir Chernosenko. Han hade uppseendeväck-
ande uppgifter om Tjernobylkatastrofen, vid vilken han hade varit chef för
den räddningsaktion som gjordes för att röja upp efter reaktorhaveriet 1986.
Hans uppgift var att avlägsna konsekvenserna av olyckan, som det officiella
uppdraget löd. Vid Mexikokonferensen, som besöktes av vetenskapsmän,
miljöaktivister framkom t.ex. att den ”utrustning” som räddningsmanska-
pet, unga tvångskommenderade soldater, använde var av ”medeltidskarak-
tär”. Han påvisade också att strålningen från den utbrända reaktorn var
80 %, inte 3 % som officiellt angivits. Antalet döda och skadade var enligt
dr. Chernosenko grovt underskattat. Nu har svenska massmedia äntligen
uppmärksammat frågan. Precis som på Mexikokonferensen hävdar man att
den internationella tillsynsmyndigheten för kärnkraft, IAEA, och dess
svenska chef Hans Blix hela tiden varit medveten om förödelsen men förtigit
den.
Jag vill fråga Olof Johansson:
Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta med anledning av de nya uppgif-
terna om Tjernobylolyckan?
1991/92:344 av Maud Ekendahl (m) till kommunikationsministern om den
planerade järnvägstunneln genom Hallandsåsen:
Banverkets förslag om dubbelspårets sträckning genom Ängelholms kom-
mun är under allmän diskussion.
Det finns en stark opinion som talar för att järnvägssträckan bör läggas
längs E6:an. Om järnvägen skall följa motorvägen är det nödvändigt att
ändra sträckningen på den redan planerade tunneln genom Hallandsåsen. I
stället för i Förslöv måste tunneln mynna ut i trakten kring Margeretetorp.
Kan den redan planerade tunneln i Förslöv flyttas till Margeretetorpstrak-
ten?
1991/92:345 av Sture Ericson (s) till försvarsministern om instruktionerna för
ubåtsjakt:
Med anledning av ett uttalande om ändrade instruktioner för ubåtsjakt av
försvarsminister Björck i TV 3 den 22 januari 1992 ber jag försvarsministern
redovisa de instruktioner som i dag gäller för marinen vad avser ubåtsjakt
och när regeringen senast fastställde dessa instruktioner.
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Har försvarsminister Björck därutöver utfärdat ytterligare instruktioner?
15
Prot. 1991/92:57 1991/92:346 av Lennart Fridén (m) till statsrådet Bo Könberg om beräkning
4 februari 1992 av pensionärers vårdavgifter:
16
Sedan vårdavgiften för pensionärer under ett antal år varit progressiv, kan
den nu snarast sägas vara regressiv, dvs. det finns ett högsta belopp som dras
från pensionen och som minskar i relation till dess storlek. Vad som är förvå-
nande är att man vid bedömningen av detta avdrag endast utgår från svensk
pension och bortser från t.ex. ränteinkomster/förmögenhet och utländska
pensioner.
Resultatet blir att en person med normalstor pension och som saknar spa-
rat kapital kan få betala full avgift, medan den som har en liten pension med
stora kapitalinkomster slipper mycket billigare undan.
Förbereds några åtgärder på detta område just nu eller har statsrådet för
avsikt att under den närmaste tiden behandla dessa frågor?
1991/92:347 av Eva Johansson (s) till civilministern om ungdomsorganisatio-
nernas lokalförsörjning:
Regeringen har enligt ett pressmeddelande beslutat bevilja trossamfunden
ett anslag på 4 milj .kr. för att iordningställa lokaler för ungdomsverksamhet.
Motivet är att trossamfunden bedriver ett mycket värdefullt ideellt arbete
bland ungdomar i hela landet.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga civilministern följande:
Står samma möjligheter till bidrag till lokalförsörjning öppen för andra
ungdomsorganisationer som i likhet med trossamfunden bedriver ett mycket
värdefullt arbete bland ungdomar i hela landet?
1991/92:348 av Ivar Virgin (m) till jordbruksministern om lantbrukarna och
etanolprogrammet:
I Lidköping är en återstart av försöksanläggningen för etanolproduktion
planerad. Projektet är en intressant industriell nysatsning och har betydelse
i jordbrukets omställning. En förutsättning för återstarten är att företaget
kan finansieras inom ramen för omställningsprogrammet. Avsikten är därför
att teckna kontrakt med lantbrukare i Västsverige, som på den omställda
arealen fortsätter att odla spannmål. Genom kontraktsteckning erhåller Ag-
roenergi Utveckling AB, som kommer att ansvara för driften, de omställ-
ningsersättningar, som lantbrukarna är berättigade till. Som motprestation
åtager sig Agroenergi att förbruka en viss mängd spannmål. Bland lantbru-
karna råder oro och osäkerhet kring den framtida jordbrukspolitiken. Oron
förstärks av oklarheten kring hur den skall anpassas till ett kommande EG-
medlemskap. Lantbrukarna som avser deltaga i etanolprogrammet måste få
känna en rimlig grad av säkerhet inför de framtida spelreglerna.
Min fråga till jordbruksministern är därför:
Om jordbrukspolitiken ändras, kommer då lantbrukarna som deltar i kon-
traktsteckningen för etanolproduktion att få samma villkor, exempelvis om
ett arealbidrag införs, som övriga spannmålsodlare?
den 30 januari
1991/92:349 av Sten Östlund (s) till arbetsmarknadsministern om det kon-
tanta arbetsmarknadsstödet:
Enligt uppgift i budgetpropositionen kommer utbetalningarna av kontant
arbetsmarknadsstöd att uppgå till drygt 18 miljarder kronor. Enligt uppgift
av AMS-chefen beräknas utbetalningarna bli mellan 25 och 30 miljarder kro-
nor.
Mot den här bakgrunden skulle jag vilja ställa följande fråga till arbets-
marknadsminister Börje Hörnlund:
Till vilka belopp räknar arbetsmarknadsministern att kontantstöden kom-
mer att uppgå under 1992 och 1993?
1991/92:350 av Ingvar Eriksson (m) till kommunikationsministern om miljö-
konsekvenserna vid västkustbanans upprustning:
Satsningarna i det svenska järnvägsnätet är en riktig och framtidsinriktad
åtgärd. Planering och projektering av västkustbanans upprustning med dub-
belspår, tunnel genom Hallandsåsen, dragning genom Ängelholm är inne i
ett intensivskede.
Ett flertal förslag för genomfarten av Ängelholm har nu presenterats. Alla
synes på ett eller annat sätt komma att medföra negativa effekter i miljön.
Hur avser kommunikationsministern medverka till att miljökonsekven-
serna blir allsidigt belysta?
1991/92:351 av Monica Öhman (s) till arbetsmarknadsministern om AMS
ekonomiska resurser för att aktivera arbetslösa:
I olika sammanhang uppges att AMS i budgetpropositionen fått mycket
större resurser för att bedriva aktiv arbetsmarknadspolitik.
Har AMS för nästa budgetår fått större ekonomiska resurser för att akti-
vera arbetslösa än man har för första halvåret 1992?
1991/92:352 av Barbro Westerholm (fp) till statsrådet Bo Könberg om mo-
dersmj ölksersättningar:
Vid WHO:s generalförsamling i Geneve 1981 antogs en internationell kod
för marknadsföring av modersmjölksersättningar till vilken WHO:s med-
lemsstater anmodades ansluta sig. Ett av huvudmålen var att befrämja am-
ning. I FN:s konvention om barnens rättigheter lyfts också vikten av amning
fram.
Trots att Sverige var ett av de pådrivande länderna för att få en kod till
stånd, är efterlevnaden av koden i Sverige bristfällig. Det saknas resurser
för information och för utbildning av hälso- och sjukvårdens personal och
samarbetet mellan olika ansvariga brister.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga:
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 57
Prot. 1991/92:57 Vad avser statsrådet vidta för åtgärder för att förbättra efterlevnaden av
4 februari 1992 den ovan nämnda koden i Sverige?
1991/92:353 av Barbro Westerholm (fp) till statsrådet Bo Könberg om kost-
nader för blodtransfusion i hemmet:
Möjligheterna att vårda svårt cancersjuka patienter i hemmet har ökat.
Det är t.ex. numera möjligt att ge blodtransfusion i hemmet. Detta blir emel-
lertid mycket dyrt eftersom blodtransfusion inte räknas som läkemedelsbe-
handling och därmed inte kan rabatteras. Kostnaden ligger på ca 600 till 700
kr. per påse plus transport.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att kostnaderna för blodgivning i
hemmet inte skall leda till att patienterna tas in på sjukhus i stället?
den 31 januari
1991/92:354 av Lena Hjelm-Wallén (s) till arbetsmarknadsministern om kost-
nadsjämförelse mellan arbetsmarknads- och komvuxutbildningen:
Regeringen föreslår att bidraget till vuxenutbildningen minskar kraftigt.
Enligt skolministern finns i stället möjlighet att få arbetsmarknadsutbildning
via AMS.
Mot den här bakgrunden skulle jag vilja ställa följande fråga till arbets-
marknadsminister Börje Hörnlund:
Är det dyrare för samhället att låta en elev studera på komvux jämfört
med att låta en arbetslös genomgå arbetsmarknadsutbildning?
1991/92:355 av Karl-Erik Svartberg (s) till statsministern om enad kamp mot
främlingsfientlighet och rasism:
Den senaste tidens rasistiska våldsdåd fyller oss med avsky. Från många
håll krävs nu krafttag mot rasismen och mot våldet.
Riksdagen genomförde den 11 december i omedelbar anslutning till de
mänskliga rättigheternas dag en manifestation mot rasism och främlings-
fientlighet. Talmannen, statsministern och oppositionsledaren gjorde klara
markeringar mot rasismen och för förståelse mellan människor och grupper
av människor. Manifestationen inramades av sång av en kör från Rinkeby-
skolan.
Våldsdåden mot invandrare under den senaste tiden ställer krav på oss om
ytterligare åtgärder. Nu gäller det att ena nationen i en samlad kamp mot
rasismens vidrigheter. I denna kamp måste vårt lands statsminister spela en
aktiv roll.
Jag vill därför fråga:
Är statsministern beredd att ta initiativ till att ena vårt folk till en gemen-
sam kamp mot främlingsfientlighet och rasism och för förståelse och tole-
18 rans?
1991/92:356 av Mona Sahlin (s) till arbetsmarknadsministern om sysselsätt-
ningspolitiken:
Arbetslösheten stiger nu snabbt. Enligt AMS-chefen kommer den om ett
år att uppgå till 6 %.
Mot den här bakgrunden skulle jag vilja ställa följande fråga till arbets-
marknadsminister Böije Hörnlund:
Avser arbetsmarknadsministern att fullfölja en politik för full sysselsätt-
ning som ett mål för regeringens ekonomiska politik?
1991/92:357 av Annika Ahnberg (v) till statsministern om åtgärder mot nu
pågående våldsvåg:
En våg av terrorism sveper över Sverige. Människor mördas framför våra
ögon. Vi vet ännu inte vem eller vilka som ligger bakom.
Vi känner solidaritet med de som drabbas, med de som nu måste leva i
ångest för sina liv, för sina barns liv. De som sökte en fristad här från våld
och terror i sina hemländer, möts nu av detta också här.
Vi känner förtvivlan och skäms över att detta sker i vårt land, vi är alla
delaktiga. Ingen kan stå utanför det som nu sker. Det är de mest grundläg-
gande beståndsdelarna i demokratin och humanismen som nu sätts ur spel.
Vi måste handla till försvar för människors liv och rättigheter, men den
svenska regeringen tiger. Varför?
Vilka åtgärder avser regeringen vidta mot den terrorism som nu breder ut
sig?
1991/92:358 av Maud Björnemalm (s) till kulturministern om åtgärder mot
främlingsfientlighet och rasism:
Den främlingsfientlighet och rasism som tydligare än någonsin visar sitt
ansikte förskräcker. Hur kan det vara möjligt att oskyldiga människor skjuts,
att mordbränder anläggs mot människor för att de har en annan hudfärg? Vi
har tidigare kunnat läsa om attentat mot enskilda människor och mot flyk-
tingförläggningar. Våldet har hela tiden trappats upp.
Sverige är ett mångkulturellt land och kommer så att vara även i framti-
den. De människor som i dag finns i vårt land måste kunna känna sig trygga.
Många invandrare är rädda och skrämda av det som numera nästan dagligen
händer. Det är deras rättighet att få känna trygghet och inte behöva frukta
för sitt och familjens liv.
I regeringsförklaringen sägs att ”främlingsfientligheten och tendenser till
rasism skall bekämpas”. Det är ett viktigt och angeläget problem att ta itu
med. Valresultaten visade att de främlingsfientliga partierna gått framåt.
Tendenserna har hela tiden funnits. Men regeringen har ännu inte gjort nå-
got för att bekämpa främlingsfientligheten och rasism.
Vad gör regeringen konkret för att bekämpa den främlingsfientlighet och
rasism som breder ut sig alltmer?
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
19
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
1991/92:359 äv Lars Andersson (nyd) till justitieministern om information
till brottsoffer om gärningsmans pågående frivård:
Är justitieministern beredd att medverka till att brottsoffren får en kon-
taktperson och därigenom fortlöpande information om pågående frivård i
enlighet med regler som gäller kriminalvården i övrigt?
1991/92:360 av Jan Bergqvist (s) till statsrådet Bo Lundgren om tillstånd för
banker att förvärva organisationsaktier i försäkringsbolag:
Bara under vissa förutsättningar får en bank förvärva aktier i en ”bank-
främmande” verksamhet som ett försäkringsbolag. Dels kan det ske i rent
placeringssyfte inom ramen för 30 % av bankens kapitalbas, dels kan det ske
öm aktieförvärvet ”ingår som led i organisationen av verksamheten”. Det
senare förutsätter ett samarbete mellan banken och försäkringsbolaget och
kräver ett särskilt tillstånd. Tyvärr är det i dag oklart på vilka grunder rege-
ringen medger sådant tillstånd. Regeringen har t.ex. nyligen givit S-E-Ban-
ken tillstånd att förvärva en betydande aktiepost i Skandia med hänvisning
till bankens planer på samarbete med försäkringsbolaget. Dessa samarbets-
planer fanns inte tillgängliga för de remissinstanser som några dagar före be-
slutet haft att yttra sig om S-E-Bankens ansökan. Enligt tidningsuppgifter
var detta samarbete också helt okänt för den tilltänkte samarbetspartnern i
Skandia. Denna ytterst exklusiva samarbetsplan presenterades för statsrådet
Lundgren och hemligstämplades omedelbart i finansdepartementet.
Jag vill därför fråga statsrådet Lundgren:
På vilka grunder ger regeringen tillstånd för banker att förvärva organisa-
tionsaktier i försäkringsbolag?
20
7 § Svar pä frågorna 1991/92:355 och 357 om enad kamp mot främ-
lingsfientlighet och rasism
Anf. 20 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen
avser vidta mot den terrorism som nu breder ut sig. Karl-Erik Svartberg har
frågat om jag är beredd att ta initiativ till att ena vårt folk till en gemensam
kamp mot främlingsfientlighet och rasism och för förståelse och tolerans.
Låt mig först konstatera att vi aldrig får acceptera att människor inte kan
känna sig trygga i sina hem, på sina arbetsplatser eller på gator och torg.
Varje våldsbrott som begås i vårt samhälle är ett misslyckande för rättssam-
hället.
Det är rättsstatens mest grundläggande uppgift att svara för människors
säkerhet. Denna trygghet skall gälla alla inom detta lands gränser: svenska
medborgare oavsett härkomst, flyktingar, turister eller människor som kom-
mit till Sverige för att bo och arbeta; alla omfattas vi av rättsstatens skydd;
alla har vi rätt att kräva att vi skall slippa utsättas för våld eller trakasserier.
Den senaste tiden har vi upplevt en rå och brutal kriminalitet riktad mot
människor som kommit hit från andra länder för att leva och arbeta i Sve-
rige. Vi upprörs och oroas av de tendenser till systematisk förföljelse som
kan spåras i den senaste tidens händelser. Regeringens uppfattning, som nyss
redovisats, är klar: dessa våldshandlingar skall bekämpas med den demokra-
tiska rättsstatens alla medel. Det handlar om mördare och våldsmän, som
skall spåras upp, dömas och straffas.
Justitieministern har nyss redogjort för de insatser som regeringen har fö-
reslagit för att förstärka resurserna till brottsbekämpningen. Det är delvis ett
långsiktigt arbete, men i ljuset av vad som hänt - inte bara i Stockholm utan
också på andra platser i vårt land - har det blivit än tydligare att kampen mot
brottsligheten måste stå högt på riksdagens och regeringens dagordning.
När det gäller de aktuella våldsbrotten kan jag konstatera att polisen har
satt in alla tillgängliga resurser i jakten på de våldsverkare som med stor bru-
talitet terroriserar oskyldiga människor. Rikskriminalen och säkerhetspoli-
sen medverkar också i spaningarna, och regeringen utfäste i går en belöning
på upp till en miljon kronor till den som kan lämna tips som leder till att
brottslingarna grips.
Många av de nya svenskarna, som i flera fall har flytt till Sverige från för-
tryck och våld, känner en tilltagande oro för sig själva och sina familjer. De
skall veta att rättsstatens institutioner är till för att värna deras trygghet och
att ingenting är viktigare än att också de som nu känner sig hotade och
oroade skall kunna leva i trygghet och säkerhet.
Med stor tillfredsställelse noterar jag också att det politiska Sverige är
enigt om vikten av att denna våldsvåg bekämpas med full kraft. Den poli-
tiska enigheten, som bl.a. kom till uttryck i ett gemensamt uttalande i fre-
dags förra veckan, är en stor tillgång och en viktig signal till dem som känner
otrygghet, att de har stöd i det demokratiska Sveriges politiska institutioner.
Men det kanske allra viktigaste och mest trösterika i dag är att det dess-
utom finns en bred folklig uppslutning bakom de värden som vårt rättssam-
hälle bygger på: respekten för människovärdet och respekten för den en-
skilda individen, alldeles oavsett hudfärg, religion eller härkomst.
Det är många unga som med full kraft protesterar mot det som sker. Det
är de som i kyrkor och samfund tänder ljus och ber för dem som skadats och
inte minst för deras familjer. Och det är alla de som från olika samhällsskikt
och skilda politiska läger samlas som frivilliga vakter för att med sin blotta
närvaro skydda utsatta. Åtskilliga tusentals människor i Sverige gör just nu
en beundransvärd insats för att visa sin avsky för dessa nidingsdåd och för
att ge sitt stöd till brottens offer.
Vi politiker har genom vår ställning ett särskilt ansvar att uppträda som
föredömen och med stor tydlighet deklarera vår hållning. Vi gör det som
politiker, men vi gör det framför allt som medmänniskor. Men det skulle
vara deklarationer till ingen nytta om inte människor i sina hjärtan hyste
medkänsla med dem som drabbas.
Denna nationella uppslutning är i sig ett uttryck för de möjligheter vi har '
att övervinna den rädsla och den misstänksamhet som tyvärr också finns i
vårt land, en rädsla som alltför ofta slår över i främlingsfientlighet och i
värsta fall i ren rasism.
Det är nämligen min bestämda övertygelse att främlingsfientliga attityder
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
21
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
22
kan bekämpas bara genom en fri och öppen debatt och genom ökad kunskap
om vår egen och andra länders historia och kultur.
Just nu pågår en sådan debatt i hela Sverige, där förespråkarna för frihet,
humanism och respekt för människovärdet försvarar vad som är den demo-
kratiska rättsstatens ideal och innersta kärna. Och det är en debatt som vi
kommer att vinna, därför att innerst inne bär vi alla med oss insikten om att
det är i toleransen och i människokärleken som det civiliserade samhällets
grund ligger.
Anf. 21 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Herr talman! ”Nelly Sachs tillhör en av dem som fick politisk asyl i Sve-
rige; hon flydde nazismen. Hon fick senare Nobels litteraturpris. Hon skrev,
kanske sammanfattande, så här: En främling bär alltid sitt hemland på ar-
men likt ett föräldralöst barn åt vilket hon kanske blott söker en grav.
Det är hennes och oändligt många andras erfarenhet och smärta som nu
hånas. Rasismen är nämligen människoförakt och förnekelse av historien.”
På detta sätt inleder Olle Svenning en artikel i Aftonbladet i dag om ra-
sism. Jag tycker att det är viktigt att markera att vi nu ställer oss på Nelly
Sachs sida i kampen mot rasismen och invandrarfientligheten.
Jag vill tacka statsministern för svaret. Det var långt. Dessutom fick vi
uppleva att statsministern innan han lämnade sitt svar lät två av sina minist-
rar presentera, som jag tycker, utmärkta svar innehållande en rad förslag till
åtgärder som jag är mycket tacksam för.
Vad vi egentligen har saknat är just att statsministern och regeringen stäl-
ler sig i spetsen för kampen mot invandrarfientligheten och rasismen. Stats-
ministern borde finnas i främsta ledet. Det skall inte behövas frågor från oss
riksdagsledamöter för att regeringen skall komma hit och argumentera och
redovisa sina åtgärder.
Tack alltså för det som sagts i dag. Jag tycker nämligen att frågan är så
viktig att den bör lyftas över partigränserna. Därför efterlyser jag litet mer
av engagemang och, låt mig säga, medkänsla från just statsministern.
Anf. 22 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga. Det som händer
nu i vårt land är fruktansvärt. Människor som flytt från sina hemländer där-
för att de där utsatts för våld och terror utsätts nu för samma saker i vårt
land. De får leva i ångest för sina egna och för sina barns liv. Liksom alla
andra känner jag den djupaste förtvivlan och skam över det som händer. Jag
känner också att det är allas vårt ansvar att göra någonting åt detta.
Jag har ställt min fråga till regeringen, inte därför att jag tror att det fram-
för allt, eller enbart, är regeringen som kan göra någonting, utan därför att
det är allas vårt ansvar, således också regeringens ansvar, att göra någonting.
Jag tycker precis som föregående talare att ett aktivt agerande har saknats.
I går utlystes en belöning på 1 milj.kr., men det är flera veckor för sent. Det
kunde ha gjorts mycket tidigare. I en av dagens morgontidningar sägs det
att statsministern överväger om han skall hålla ett tal till nationen i de här
frågorna. Om jag får ge ett litet råd, tycker jag att statsministern skall göra
det, som medmänniska, som en av oss andra i detta land. Jag tror också att
det skulle ha varit betydelsefullt om regeringen hade arbetat mer aktivt. Det
händer mycket nu i vårt land. Många fina inititiv tas, och det är bra. Men
här har vi saknat ett agerande från regeringen.
Statsministern sade i sitt svar att alla har rätt till beskydd. Åtminstone en
av dem som brutalt blivit nedskjutna har begärt beskydd därför att han känt
sig hotad. Han fick inte något beskydd. Jag undrar om statsministern delar
min uppfattning att det är upprörande att människor inte får det beskydd
som de behöver.
På litet längre sikt handlar det om en fri och öppen debatt, säger statsmi-
nistern. Ja, det är sant! Det behövs en fri och öppen debatt, om vi skall
kunna komma till rätta med dessa problem, men det behövs också ett annat
agerande från samhällets egna myndigheter.
Jag skall bara ge ett exempel. I dag fick jag ta del av uppgifter om en man
som skulle utvisas. Han utvisades fyra dagar efter det att hans hustru hade
avlidit. Familjen hade inte ens rätt att ordna begravningen. När vårt samhäl-
les egna myndigheter hanterar människor på det sättet, rycks en av de vikti-
gaste förutsättningarna undan för kravet att alla andra skall visa respekt. Jag
undrar om regeringen avser att åstadkomma förändring på den punkten.
Anf. 23 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! När det gäller den typ av företeelser som Annika Åhnberg
senast tog upp måste detta vara någonting som alla reagerar emot. Så får det
inte gå till.
Nu vet vi alla att vårt mycket noggrant byråkratiskt uppbyggda samhälle,
statsapparat, har en tendens att få till konsekvens att byråkratiska misstag
ibland görs som ter sig närmast omänskliga till sina effekter. Det är inte sä-
kert att det beror på illviljan hos någon enskild tjänsteman, men systemet
har blivit sådant att omänsklighet ibland blir en konsekvens av det som in-
träffat.
Låt mig svara på den direkta frågan från Annika Åhnberg om rätten till
skydd, att det ytterst självfallet är en fråga för polisen att göra en prioritering
av de relativt ringa resurser som polisen har. Men åk en natt i Stockholms
stad, även om det inte är Annika Åhnbergs valkrets, med polisen och se hur
få det faktiskt är som skall skydda allt det som skall skyddas, alla människor
som känner sig oroliga, rädda eller hotade på ett eller annat sätt i denna stor-
stad med den nattliga djungel som storstäderna alltid är förknippade med.
Det är en svår prioriteringsfråga. Ibland kan misstag begås. Jag känner inte
till omständigheterna i det konkreta fall som här nämns, men vi skall vara
medvetna om att det faktiskt finns begränsningar.
Det sägs att vi skall hålla ett tal till nationen. Jag tycker att vi skall tala
till nationen här i Sveriges riksdag, alla. Vi hade en manifestation i denna
kammare den 11 december. Vi hade en debatt här den 15 januari. Jag tycker
att det var litet synd att debatten och manifestationen inte fick det genomslag
i bl.a. massmedierna som jag så här i efterhand tror hade varit bra i ljuset av
det som därefter har hänt. Ibland lever vi vårt eget liv i denna kammare, det
finns en nation utanför som vi inte når. Det är beklagligt. Kan vi hitta former
för att överbrygga detta och kan vi hitta former där jag själv kan medverka
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
23
Prot. 1991/92:57 på ett eller annat sätt, är jag förvisso mycket öppen för det. Det pågår en del
4 februari 1992 tankearbete.
Svar på frågor
24
Anf. 24 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! När det gäller att nå utanför huset får väl statsministern tala
för sig själv. Det finns annars ett bra sätt, och det är att gå ut ur det här huset.
En av de många saker som görs runt om i landet är att många människor,
just med tanke på att polisens resurser är så begränsade, är tillsammans med
sina medmänniskor i affärer, kiosker, hos dem som är utsatta och lever under
hotet. Jag vill gärna uppmana statsministern att också ta chansen att vara
med i detta viktiga arbete.
Jag skall nämna ett annat exempel där jag tycker att samhället självt - då
menar jag myndigheter och oss politiker - inte tillräckligt aktivt agerar. Det
nämndes tidigare att en utredning har föreslagit att man skulle kunna krimi-
nalisera det som kallas organiserad rasism: organisationer som är uttalat ra-
sistiska, som är beredda att använda våld och arbetar för det, människor som
stöder sådana organisationer och deltar i deras verksamhet. Förslaget lades
fram i september. Förslaget är ute på remiss och kommer att så vara till halv-
årsskiftet i år. Är det rimligt att det får ta så lång tid? Efter remissbehand-
lingen skall regeringen hantera frågan, och sedan skall det komma till oss i
riksdagen. Det är ett av de allra mest akuta och allvarliga politiska problem
som vi har som det handlar om. Är det då rimligt att det får ta så lång tid?
Hur har man tänkt från regeringens sida då man låter dessa viktiga frågor
dra ut så långt på tiden? Fri och öppen debatt är viktig, men det handlar
också om vad vi gör som politiker och myndigheter.
Anf. 25 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Herr talman! Jag tycker som statsministern att det är viktigt att regerings-
chefen gör sina deklarationer här i riksdagen. Han skall självfallet också gå
ut. Men jag saknar fortfarande litet grand av en manifestation från statsmi-
nisterns sida. Det skall vara en klar markering.
Jag är glad över manifestationen i riksdagen. Jag tog själv initiativ till den.
Jag tycker att den var bra. Jag hör att statsministern gång på gång åberopar
det anförande som han höll där. Jag tycker att både hans, talmannens och
Ingvar Carlssons anföranden var bra. Men nu har händelserna utvecklat sig
i än allvarligare riktning sedan vi hade denna manifestation. Därför är det
viktigt att vi nu markerar klart och tydligt.
Katalogen i statsministerns svar är bra. Uppräkningen är bra. Men vad gör
vi gemensamt?
Anf. 26 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Först helt kort till Annika Åhnberg som frågade: Är det rim-
ligt att remisstiden är lång? Det är rimligt att remisstiden är normal. Det är
ett mycket svårt awägningsproblem. Kan man lagstifta mot värderingar, kan
man lagstifta mot åsikter? Någonstans kanske man kan det, men det är inte
alldeles säkert. Jag tycker att det är rimligt att vi för debatten i den ordning
som vi har beslutat från början. Det återstår att se vilken slutsats vi kommer
till. Jag tycker att vi skall frikoppla den diskussionen från den här.
Jag är tacksam, Karl-Erik Svartberg, för de idéer, förslag och uppslag som
kan komma. Ibland vacklar vi alla litet i den här debatten. Vi hade en mani-
festation och konstaterade att det inte gick. Det gjordes i fredags ett gemen-
samt uttalande av samtliga partiledare. Det blev knappt någon rad i tidning-
arna. Det nådde inte ut. Jag vet inte vad det blir av den här debatten. Det
är möjligt att det krävs någonting som är alldeles extraordinärt för att det
skall nå ut, men då skall vi göra någonting som vi alla anser vara lämpligt,
värdigt och värdefullt. Kan vi föra en dialog och uppnå en överenskommelse
om vad vi kan göra ytterligare utöver vad som har gjorts, tror jag att det
faktiskt också kunde vara av värde med tanke på framtiden.
Anf. 27 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Herr talman! Jag tror att statsministern på den här punkten bör ta ett sam-
tal med talmannen, eftersom jag tror att talmannen umgås med planer på att
göra något ytterligare. Jag menar att regeringen och riksdagen gemensamt
borde markera mot detta fruktansvärda, meningslösa våld som vi upplever
dag efter dag - mord, mordförsök och andra illdåd. Det är nödvändigt att vi
säger ifrån. Jag förstår statsministerns situation, för även om statsministern
inte är någon landsfaderstyp, är det nödvändigt att markera kraftigare än
hittills.
Anf. 28 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag kan inte påminna mig att jag någonsin har hört statsmi-
nistern i något anförande tala om hur värdefulla de insatser är som männi-
skor som kommit hit från andra länder gör för oss. Margareta Winberg t.ex.
kom ju med ett förslag under informationsstunden. Jag tycker det skulle vara
både en extraordinär och mycket bra åtgärd om statsministern i ett anför-
ande framhöll de här sakerna.
Sedan håller jag naturligtvis med om att det är en mycket grannlaga fråga
om man skall kriminalisera organiserad rasism. Självfallet skall människor
ha rätt att ha sina åsikter. Det är inte någonting som ifrågasätts. Men när
åsikterna tar sig i uttryck i handling som åsidosätter den grundläggande re-
spekten för alla människors lika värde och som sätter demokratin ur spel,
måste vi dra upp gränser.
Anf. 29 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! I det senare fallet, Annika Åhnberg, är det inte brist på lagar
som gör att vi inte kan förhindra våldsdåden. Det finns fullt tillfredsställande
lagar som förbjuder mord på människor i det här landet. Problemet är att vi
inte får tag på gärningsmannen. Vi vet inte vem det är. Det är kanske en
isolerad människa med ett stört psyke, en människa som det är svårt att nå.
Det är kanske bara polis eller t.o.m. andra vårdande myndigheter som kan
ta sig an just det ifrågavarande fallet. Det är inte fråga om bristen på lagar i
just det här fallet.
Sedan till den mycket vidare frågan som delvis är annorlunda, nämligen
att nå ut till vad jag tror Birgit Friggebo refererade till som vardagslivets vär-
deringar eller vardagslivets samtal. Att påverka på det här området tror jag
inte heller är en fråga om lagar. Det gäller debatt och dialog och det gäller
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
25
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
26
den information som kan finnas. Låt mig hänvisa till kammarens protokoll
från den 15 januari när det gäller det som Annika Åhnberg efterlyste.
Nu hann jag inte på grund av den korta taletiden svara på Karl-Erik Svart-
bergs fråga. Jag beklagar detta och ber att få återkomma.
Anf. 30 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Herr talman! Det finns mycket mer att säga, och jag skall eftersom mass-
medierna tydligen bevakar den här lilla frågestunden passa på att göra klart
att den 21 mars är den internationella dagen för avskaffande av rasdiskrimi-
nering och inte den 21 februari som har sagts i debatten. Den 21 mars inleds
också veckan för solidaritet med folk som kämpar mot rasism och rasdiskri-
minering. Så vi har anledning att ställa upp både nu den 8 på Skansen vid
den folkiga aktionen mot rasism - Hasse Alfredson bjuder oss på entré - och
den 21 februari, liksom också just den internationella dagen för avskaffande
av rasdiskriminering, den 21 mars.
Anf. 31 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Vi talar ju om både det korta och det långa perspektivet. För
de fruktansvärda saker som redan har hänt har vi lagar som kan reglera, men
vi talar alltså också om det långsiktiga perspektivet, allt det som händer in-
nan en enskild människa eller människor i grupp - vi vet ju inte vad det är
fråga om - utför de fruktansvärda handlingarna. Det är därför som det är
viktigt både med den fria debatten och med lagar och regelverk. Det kan
inte vara antingen - eller. Det är både - och. Det är litet märkligt att höra
att statsministern, som annars alltid talar om vikten av lagar och regler mot
brottslighet, är så benägen att just när det gäller den här typen av brottslighet
mera tala om den fria och öppna debatten och mindre om behovet av lagar
och regler.
Anf. 32 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Jag får den här gången börja med att svara Karl-Erik Svart-
berg, för annars blir det alldeles galet.
När det gäller olika typer av manifestationer vill jag nämna att talmannen
och jag har talat med varandra tidigare i dag om ytterligare manifestationer
som kan komma i fråga inom riksdagens ram. Vad som därutöver kan göras
kan, enligt min mening, också diskuteras. Här finns det en del uppslag som
jag tror kan vara av värde just när det gäller att nå in i människors hjärtan i
vardagen för att bekämpa eller upplysa om de värderingar som ibland kan
bli en grogrund för sådant som vi har fullt tillfredsställande lagar att på olika
sätt bekämpa.
Karl-Erik Svartberg påpekade att jag kanske inte är den idealiske landsfa-
dern. Nej, jag har inte alltid framstått som en sådan. Inte heller har jag alltid
haft ambitionen att vara en landsfader. Jag är smickrad över den efterfrågan
på landsfadersroll för mig som bl.a. Karl-Erik Svartberg kom med.
Anf. 33 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Herr talman! Jag vet inte om jag efterfrågade landsfadersrollen. Men jag
efterfrågar en statsminister som med medkänsla och engagemang tar sig an
problemet och gör en insats genom att just ställa sig i spetsen i kampen mot
invandrarfientlighet och rasism.
Sedan håller jag med statsministern om att det är i vardagen som var och
en kan göra en insats. Därför vill jag för min del avsluta med några ord ur
hebréerbrevet som man kan tänka på då och då. Där står det följande: ”Håll
broderskärleken levande. Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de
som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det.”
Överläggningen var härmed avslutad.
8§ Svar på fråga 1991/92:359 om information till brottsoffer om
gärningsmans pågående frivård
Anf. 34 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Lars Andersson har frågat mig om jag är beredd att med-
verka till att brottsoffren får en kontaktperson och därigenom fortlöpande
information om pågående frivård i enlighet med regler som gäller kriminal-
vården i övrigt. I frågan hänvisar han till de allmänna råd som kriminalvårds-
styrelsen har utfärdat angående information till den som utsatts för vålds-
brott eller hot om våld.
Av dessa framgår att den som har utsatts för våldsbrott eller hot om våld
vid behov skall informeras om på vilket fängelse gärningsmannen är intagen
och när det blir aktuellt med permissioner eller annan vistelse utanför fängel-
set samt vid vilken tidpunkt han skall friges. Målsäganden skall också infor-
meras om tidpunkten för frigivning samt om rymning och uteblivande efter
permission. De allmänna råden tar alltså sikte på personer som dömts till
fängelse.
Några motsvarande rekommendationer finns inte i fråga om personer som
står under övervakning inom frivården. Eftersom den övervakade vistas ute
i samhället, kan av naturliga skäl inte på samma sätt som i ett fängelse den
dömde bevakas dygnet runt, och man kan inte heller hålla brottsoffret infor-
merat om var den dömde befinner sig.
Frivårdsmyndigheten kan däremot naturligvis, på begäran av ett brottsof-
fer, informera om vad som gäller beträffande t.ex. övervakningen av en viss
person inom ramen för reglerna om sekretess. Jag tror däremot inte att fri-
vårdsmyndigheterna generellt skall ha kontaktmän för olika brottsoffer.
Anf. 35 LARS ANDERSSON (nyd):
Herr talman! Jag tackar justitieministern försvaret. Men det kan inte vara
brottsoffrens fel att frivården fungerar dåligt. Min uppfattning är att över-
vakningen i dag inte alls fungerar, i synnerhet i vissa regioner. Eftersom
övervakningsarbetet är dåligt betalt, får man inte den kvalitet på frivården
som eftersträvas. Dessutom är det nödvändigt med professionella överva-
kare, om inte generellt så åtminstone i vissa besvärliga fall. En generell över-
syn av frivården vore på sin plats.
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
27
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
Anf. 36 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! När det gäller frivårdens resurser och möjligheter att fylla
sina funktioner ligger det i och för sig en del i vad Lars Andersson sade. Där-
för har vi i budgetpropositionen pekat på möjligheterna till omdispositioner
och förbättringar just inom frivården. Detta är kopplat till de brister som har
uppstått under senare år men också till de planer på en utökning av samhälls-
tjänst och kontraktsvård som den nuvarande regeringen har. Vår förhopp-
ning är att frivården skall få större möjligheter att hålla en hög kvalitet, även
om det inte i varje situation löser de problem som Lars Andersson pekade
på.
Anf. 37 LARS ANDERSSON (nyd):
Herr talman! Vad jag ytterst menar är att den behjärtansvärda insats som
regeringen har gjort genom att införa livvakter kommer att kräva större re-
surser om frivården fungerar dåligt. Vissa personer som jag känner till kom-
mer då att ha rätt till liwaktsskydd enligt de regler som regeringen har fast-
ställt.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på fråga 1991/92:301 om dataregistersäkerheten
Anf. 38 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Harald Bergström har frågat mig hur jag vill agera för att
skydda känsliga register från obehörig användning.
Frågan ställs mot bakgrund av en tidningsartikel, som påstår att det stat-
liga person- och adressregistret, SPAR, kommit i orätta händer utomlands.
Harald Bergström vill veta hur regeringen vill agera för att skydda andra re-
gister mot en motsvarande olycka.
Jag har tagit del av den tidningsartikel som Harald Bergström syftar på.
I artikeln sägs att det statliga person- och adressregistret, SPAR, har kom-
mit i orätta händer i utlandet. Om det finns någon sanning i uppgifterna är
detta naturligtvis mycket allvarligt. Det är viktigt att medborgarna har för-
troende för hur myndigheterna handhar de registeruppgifter som de måste
ha för att kunna fullgöra sina uppgifter.
Regeringen och riksdagen har genomfört en rad åtgärder för att få hög
datasäkerhet och ett bra integritetsskydd. Det gäller bl.a. bestämmelserna
i sekretesslagen och i datalagen, som reglerar utlämnandet av uppgifter ur
personregister. I datalagen föreskrivs att den registeransvarige skall se till att
ADB-säkerheten är tillfredsställande. Överträdelser av datalagens bestäm-
melser är straffsanktionerade. Sverige verkar i Europarådet och i OECD för
att stärka integritetsskyddet i andra länder och reglera villkoren för att per-
sonuppgifter skall få överföras till annat land.
Alla statliga myndigheter har analyserat säkerheten i sina system och utar-
betat handlingsplaner för de åtgärder som behöver vidtas. Myndigheterna
har därmed fått kännedom om säkerhetsproblem som eventuellt kan finnas
28
i den egna verksamheten. Flera myndigheter har till uppgift att stödja regis-
teransvariga, så att säkerheten hålls hög.
Jag har erfarit att den arbetsgrupp för samhällets säkerhet inom dataområ-
det, SAMS, som är knuten till regeringskansliet skall göra en genomgång
av berörda säkerhetsfrågor. Syftet är att få ökad klarhet om säkerheten och
bedöma om något ytterligare behöver göras i den här frågan.
Jag och flera andra riksdagsledamöter har i riksdagen under ett antal år
kritiserat det faktum att staten sålt uppgifter ur SPAR-registret.
Jag anser att det nu är väsentligt med en noggrann undersökning av nuva-
rande förhållanden beträffande försäljning av personuppgifter. En sådan ge-
nomgång bör pröva frågan om förbud eller andra inskränkningar beträf-
fande kommersiell försäljning av personrelaterade uppgifter från myndighe-
ter.
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
Anf. 39 HARALD BERGSTRÖM (kds):
Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret på min fråga. Det är
riktigt att den initierades av en artikel i en tidning. Det var inte första gången
som jag hörde talas om detta. Det har flera gånger förekommit liknande
uppgifter om att register har läckt ut och kommit i orätta händer.
Jag är inte säker på att jag är så värst nöjd med svaret och att min oro har
dämpats så mycket. Vi har en datalag med sanktionsmöjligheter. Vi har
också ställt oss bakom en Europarådskonvention om säkerhet beträffande
register, att det skall företas lämpliga säkerhetsåtgärder, osv.
Registren tycks bli mer och mer intressanta ju fler uppgifter de innehåller
och ju mer komplexa de blir. Då blir de intressantare att använda - av su-
spekta personer, får man väl förutsätta.
Utvecklingen på dataområdet och tekniken går framåt med våldsam has-
tighet. Då är min fråga om det inte, i stället för att samla en mängd uppgifter
om oss personer i ett register som det är fråga om i FAS 90, vore riktigare att
behålla registren uppdelade och på det sättet försöka dämpa oron för just
felanvändning av register, för att de kommer i orätta händer och utnyttjas
fel. Jag undrar om inte detta vore en tanke.
Anf. 40 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag kan förstå Harald Bergströms oro. Jag delar den värde-
ring som ligger bakom den, nämligen en stor omsorg om den personliga inte-
griteten. Det är också därför som det har tagits ett antal initiativ under hös-
ten. Jag skall gärna nämna några.
SPAR-nämnden, som sköter om SPAR-registret, har i en skrivelse till re-
geringen påpekat att man kan behöva förändra en del saker, bl.a. minska
registerinnehållet i SPAR. Detta förslag har datainspektionen yttrat sig över
och i allt väsentligt tillstyrkt förändringarna. De förändringar som skedde
den 1 januari 1992 bedömer jag inte vara tillräckliga, utan de behöver följas
upp. Justitiedepartementet har nu skickat en förfrågan till alla expeditions-
chefer på departementen för att undersöka hur departementen löser sina
olika säkerhetsfrågor och för att se om det finns skäl att ta några ytterligare
initiativ för en gemensam beredning eller liknande. Synpunkterna skall ha
inkommit senaste den 20 februari.
29
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
Jag kan också garantera Harald Bergström att något FAS 90-register inte
kommer att bli verklighet, om inte mycket högt ställda krav på säkerhet och
personlig integritet kan garanteras.
Det är viktigt att säkerhetsfrågorna får en tillfredsställande lösning. Jag
vill ha reda på om det är sant att det har inträffat något olagligt med svenska
personregister och om de har olovligt använts utomlands. Det är inte alldeles
enkla frågor. De diskussioner som jag ursprungligen hänvisade till förs nu i
SAMS-gruppen. Där finns ett stort antal kunniga myndigheter represente-
rade. Jag tror även att vi kommer att ha betydande hjälp av den harmonise-
ring med EG:s krav som kommer att ta fart framöver. Där krävs för använd-
ning i direktreklamsyfte ett informerat samtycke.
Harald Bergström kan vara alldeles lugn. Det arbete som nu pågår kom-
mer att leda till en betydande förbättring av säkerheten och den personliga
integriteten.
Anf. 41 HARALD BERGSTRÖM (kds):
Herr talman! Jag lär inte få hjärtstillestånd så lätt, men oron finns där lika
väl. Jag är glad över att det tas initiativ och att det arbetas med säkerheten.
Som jag nämnde tidigare går utvecklingen beträffande datatekniken
framåt, och det innebär att beredskapen och säkerheten hela tiden måste
följas upp och arbetas vidare med. Och om det nu är på det sättet att SPAR
har kommit ut i världen på ett felaktigt sätt är det för sent att göra något. Då
har man lyckats forcera säkerhetsspärrarna. Det är detta som jag är ängslig
för. Ligger vi före säkerhetsmässigt, eller ligger vi efter dem som vill utnyttja
våra system?
Anf. 42 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Det gläder mig att Harald Bergström ändå sade om SPAR
har kommit i orätta händer - eftersom de tidningsuppgifter som har figure-
rat, inte bara den artikel som åberopas nu utan även tidigare tidningsuppgif-
ter - då är det naturligtvis mycket allvarligt, men det är ändå tills vidare obe-
styrkta uppgifter.
Jag tycker att det är angeläget att påpeka att det krävs information om
huruvida det faktiskt förhåller sig på detta sätt och naturligtvis att man på ett
bättre sätt kan garantera att något liknande inte kan inträffa med några
andra register, om detta är korrekt i detta fall. För detta ändamål tycker jag
att det är viktigt att påpeka att det nu sker en betydande upprustning av sä-
kerhetskraven.
Jag har personligen principiella invändningar mot att statliga myndigheter
säljer register på det sätt som har skett i fråga om SPAR. Det tror jag finns
dokumenterat i riksdagshandlingar från gångna år.
Vi kommer att få en bedömning av säkerhetsfrågorna från myndigheten
SAMS, där säkerhetspolisen, datainspektionen, överstyrelsen för civil be-
redskap, överbefälhavaren, statskontoret, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet och ett antal näringslivsorganisationer finns represen-
terade. Den bedömningen kommer att avlämnas relativt snart under våren.
30
Om den visar pä behov av förbud eller andra inskränkningar är jag beredd
att omedelbart föranstalta om att sådana skall komma fram.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1991/92:335 om finansplanens skrivningar om
skattesänkningar
Anf. 43 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jan Bergqvist har frågat mig om jag instämmer i Bengt Wes-
terbergs kritik av regeringens finansplan för att den innehåller alltför långt-
gående skrivningar när det gäller skattesänkningar.
Självklart står hela regeringen bakom den ekonomiska politik som presen-
teras i finansplanen. Sänkningar av vissa strategiska skattesatser är en viktig
del av den ekonomisk-politiska strategin för att få fart på företagandet och
därmed tillväxten i vårt land. Förutom de skattesänkningar som regeringen
redan har föreslagit, återstår ett antal som blir aktuella just för att klara den
internationella konkurrensen. I en intervju med Bengt Westerberg i Svenska
Dagbladet nämner han själv exempelvis energiskatterna, kilometerskatten
och några skatter som främst gäller småföretagen som också måste sänkas.
Angående den större frågan om omfattningen av fortsatta skattesänk-
ningar pågår inom finansdepartementet en kartläggning av vilka krav som
internationaliseringen och Europaintegrationen ställer på svensk skattepoli-
tik. En preliminär bedömning indikerar att det inkomstbortfall som i ett sta-
tiskt perspektiv följer av nödvändiga skattesänkningar uppgår till ca 10 mil-
jarder kronor per år. När departementets analys och regeringens bedömning
på grundval av den är klara vet vi om denna preliminära bedömning står sig,
och också vilka skatter det är mest angeläget att sänka snabbt. Det är inte
omöjligt att den preliminära bedömningen av skattesänkningskravens om-
fattning och inriktning då måste revideras. Det råder ingen meningsskiljak-
tighet mellan mig och Bengt Westerberg när det gäller inriktningen av den
ekonomiska politiken såsom den har presenterats i finansplanen. Vi är över-
tygade om att det är både nödvändigt och möjligt att förstärka den svenska
ekonomin så att den generella välfärdspolitiken kan bevaras och stärkas.
Däremot är jag bekymrad över Jan Bergqvists och socialdemokraternas
skattepolitik. Det kan inte vara en seriös bedömning att höjda kapitalskat-
ter, t.ex. förmögenhetsskatt på småföretagens maskiner och byggnader,
främjar tillväxten.
Anf. 44 JAN BERGQVIST (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret. Låt mig först
säga att jag med glädje skall diskutera socialdemokratisk skattepolitik med
finansministern. Vi kommer att få ett första tillfälle i morgon på Handels-
högskolan, där vi två kommer att mötas i en debatt. Det ser jag verkligen
fram emot.
Sedan jag ställde min fråga den 20 januari har det gått två veckor. Under
den tiden har denna sak debatterats livligt i radio, TV och tidningar. Enligt
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
31
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
32
tidningsuppgifter har det också varit en livlig intern debatt inom folkpartiet.
Frågan har dryftats även i regeringen.
Därför borde det i dag vara dags för Anne Wibble att ge ett klargörande
besked på hela regeringens vägnar. Men vad är det för svar som jag får? Är
det klargörande? Är det ett rejält besked? Tyvärr, Anne Wibble, måste jag
nog säga att det närmast liknar goddag yxskaft. Det svar som finansministern
nu ger är ett svar som avleder, undviker och tonar ned till oigenkännlighet
och som faktiskt reducerar folkpartiledarens uttalande till en ren nullitet.
Vad är det Bengt Westerberg har sagt? Jo, han har bl.a. sagt: Jag skulle
själv inte uttrycka mig så kategoriskt som det är skrivet i finansplanen.
Min fråga är: Beklagar även finansministern att skrivningarna i finanspla-
nen är så kategoriska?
Bengt Westerberg har vidare sagt: Om det var så att skattetrycket hade
mycket starkt samband med tillväxten skulle man tvingas få ned det rejält
även om det skulle innebära smärtsamma uppoffringar. Men min uppfatt-
ning är att detta inte är nödvändigt.
Delar finansministern vice statsministerns uppfattning att det inte är nöd-
vändigt att ta ned skattetrycket rejält?
Bengt Westerberg tar vidare avstånd från den helt centrala uppfattningen
i finansplanen att Sveriges höga skattetryck är en viktig orsak till ekonomins
försämrade utvecklingskraft.
Min fråga är: Kommer regeringen i kompletteringspropositionen i april att
ändra denna centrala mening i sin ekonomiska politik?
Anf. 45 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Några kommentarer. Jan Bergqvist efterlyser ett klarläg-
gande besked för hela regeringens del. Nu är det faktiskt på det sättet att,
förmodligen i motsats till socialdemokraterna, regeringen inte avlägger
några mycket bestämda besked innan vi har det underlag som vi själva har
begärt och satt i gång utarbetandet av. Vi kommer att få underlag i form av
långtidsutredningen och i form av den studie som åberopades i svaret om
internationaliseringen i Europa och den svenska skattepolitiken. Dessförin-
nan är varken jag eller någon annan beredd att avlämna något betydligt mer
handfast svar än det som återfinns i finansplanen och för övrigt också i rege-
ringsförklaringen. Det kanske gick annorlunda till på den socialdemokra-
tiska tiden, men vi är ganska måna om att de besked som vi lämnar skall vara
sakligt korrekta.
Jan Bergqvist hävdade också att det var mycket kategoriska skrivningar i
finansplanen. Detta är faktiskt inte korrekt. Jag uppmanar Jan Bergqvist att
läsa dem, eftersom vi, just av det skälet att vi inte hade tillräckligt med un-
derlag, har avstått från mycket bestämda kategoriska skrivningar. Det står
därför mycket tydligt angivet att det är preliminära bedömningar och att de
självfallet kan komma att ändras. Det kan bli mer, och det kan bli mindre.
Detta vet vi först när vi har fått det underlag som kanske kan förmå även
socialdemokraterna att ta hänsyn till verkligheten i sin skattepolitik, vem
vet.
Slutligen frågan om sambandet mellan skattetryck och tillväxt. Det finns
naturligtvis enskilda skattesatser som man skulle kunna sänka utan att detta
har någon positiv effekt på tillväxten. Jag noterade att skatteminister Bo
Lundgren anförde några sådana exempel i en intervju i Svenska Dagbladet,
t.ex. alkoholskatterna. Om man sänker dem sjunker skattetrycket. Jag tror
inte att detta har någon som helst positiv inverkan på den svenska tillväxttak-
ten. Det är självklart att det finns sådana skatter.
Däremot är merparten av de skattesatser som sammantaget bildar ett högt
skattetryck en negativ faktor för den svenska företagsamheten och för möj-
ligheterna att skapa en god tillväxt med höjd levnadsstandard för medbor-
garna i landet. Det sambandet står jag helt fast kvar vid.
Anf. 46 JAN BERGQVIST (s):
Herr talman! Jag tycker att finansministern kunde börja med att uppmana
vice statsministern att läsa skrivningarna i finansplanen. Jag förmodar ändå
att han faktiskt har gjort det, för han säger att han inte själv skulle ha uttryckt
sig så kategoriskt som i dessa skrivningar.
Finansministern argumenterar som om Bengt Westerberg inte alls riktat
någon kritik mot den finansplan som presenterades den 10 januari. Jag har
dock citerat Bengt Westerberg, och jag kunde fortsätta att göra det. Det går
inte att förneka att det är fråga om en kritik, och den fråga som jag ställde
till Anne Wibble den 20 januari kvarstår fortfarande obesvarad: Instämmer
finansministern i den kritik som Bengt Westerberg har fört fram mot finans-
planen, och är ni beredda att backa när det gäller formuleringarna om skatte-
tryckets samband med tillväxten?
Det är två saker som vi diskuterar här: dels en sifferfråga, som gäller 10
miljarder, dels det centrala samband som Bengt Westerberg har ifrågasatt i
sina uttalanden.
Anf. 47 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! På en mycket väsentlig punkt har jag, och har alltid haft,
precis samma uppfattning som Bengt Westerberg - det finns mängder av så-
dana, men detta är en som åberopats av Jan Bergqvist - nämligen i frågan om
de sociala områdenas del av de utgiftsförändringar som kommer att krävas
framöver. Där har vi nu tagit ett mycket stort grepp i budgetpropositionen
och i finansplanen. Jag delar helt Bengt Westerbergs uppfattning: några väl-
digt stora ytterligare förändringar synes mig vara ganska svåra att få fram.
Däremot, och det är viktigt, kommer de förändringar som redan nu ligger
på riksdagens bord att successivt få större betydelse, i så måtto att effekterna
i form av lägre utgifter kommer att bli större. Därför kommer de redan av-
lämnade förslagen att ge utrymme för ytterligare skattesänkningar framöver.
Detta kallas ibland för dynamiska effekter, ibland för minskad ohälsa, och
det är något som Jan Bergqvist inte borde vara alldeles främmande för.
Jag tror vidare att det skulle vara bra om Jan Bergqvist ville se sig om i
världen. Det är viktigt att den svenska ekonomiska politiken utformas så att
vi i den värld som nu finns - inte i någon förgången värld, utan i den som nu
finns och som kommer att finnas under 90-talet och framöver - ger de
svenska företagen och de människor som vill leva och jobba i Sverige möjlig-
het att göra det. Då måste vi ha en ekonomisk politik som ger vettiga tillväxt-
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 57
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
34
förutsättningar i Sverige. Däri ingår helt klart att sänka ett antal skadligt
höga skattesatser just för att främja den svenska tillväxten.
Anf. 48 JAN BERGQVIST (s):
Herr talman! Finansministern vill väl ändå inte förneka att Bengt Wester-
berg har sagt: ”Jag skulle själv inte uttrycka mig så kategoriskt som det är
skrivet i finansplanen.” Finansministern kan väl heller inte ifrågasätta att
han har sagt att han inte kan se att det finns så enormt mycket större ut-
rymme för nedskärningar än det som man redan har tagit i anspråk. Han
säger vidare: När jag ser på vad vi i dag använder skattepengar till, pension
och sjukvård och mycket annat, har jag svårt att se var de stora nedskärning-
arna skall göras.
Har Anne Wibble lättare att se var de kan göras?
Det handlar här inte om någon citatexercis eller om att det kan finnas olika
bedömningar i regeringen, men det är här fråga om centrala inslag i den eko-
nomiska politiken, själva kärnan i det som ni så anspråksfullt kallar den enda
vägens ekonomiska politik. Här växer arbetslösheten dag för dag, byggandet
rasar, lågkonjunkturen blir onödigt djup både till följd av regeringens åtgär-
der och till följd av den osäkerhet och oklarhet som finns om er politik.
Oklarhet och motstridande besked är sämsta tänkbara metod för att be-
kämpa en lågkonjunktur.
Anf. 49 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag uppmanar Jan Bergqvist att studera formuleringarna i
finansplanen. De är sannerligen inte särskilt kategoriska, av det enkla skälet
att vi tycker att det är viktigt att ha ett sakligt riktigt underlag innan vi lämnar
kategoriska besked. Jag har goda förhoppningar om att kunna finna föränd-
ringar i utgiftssystemen som innebär att den svenska utgiftskvoten, som lång-
siktigt styr våra möjligheter att sänka skatterna, kommer att sjunka succes-
sivt. Den har genom olika socialdemokratiska ekonomisk-politiska ingrepp
nu landat på ungefär 64%, och det är en i längden ohållbart hög nivå. Jag
noterar att socialdemokraternas förslag innebär att den skulle bli ännu
högre, vilket gör det ännu mera omöjligt att åstadkomma några sänkningar
av skattetrycket.
Låt mig slutligen reagera mycket häftigt mot att Jan Bergqvist hävdar att
skattepolitiken är det centrala inslaget - jag tror att han uttryckte sig så. Vid
det här laget har jag i säkerligen 50 anföranden framhållit att regeringens
ekonomiska politik bygger på en samlad strategi, som innehåller en lång rad
olika förslag. Skattepolitiken är en sak, men andra saker är förändringar i
utgiftssystemen, öppnandet av den offentliga sektorn för privata initiativ, en
skärpt konkurrenslagstiftning, en satsning på utbildningspolitik, infrastruk-
turpolitik och mycket annat.
Det finns inga snabba klipp att göra, Jan Bergqvist. Inte ens skattesänk-
ningar fungerar som något snabbt klipp.
Anf. 50 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag hemställer att de båda ärade talarna observerar när den röda lampan
tänds.
Anf. 51 JAN BERGQVIST (s):
Herr talman! Anne Wibble förnekar kategoriskt att finansplanens skriv-
ningar är kategoriska. Men vad jag gjorde var att citera Bengt Westerberg.
Det som han säger i radio är belagt, och det finns utskrift på det: ”Jag skulle
själv inte uttrycka mig så kategoriskt som det är skrivet i finansplanen.” Det
är detta, vid sidan av andra citat, som är bakgrund till min fråga: Instämmer
finansministern i vice statsministerns kritik mot finansplanens skrivningar?
Nu säger finansministern att hon avvisar att det skulle vara kategoriska
skrivningar. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att hon tar avstånd från
Bengt Westerbergs kritik mot finansplanen. Jag ställde mig den frågan redan
den 20 januari. Jag förstår inte varför vi skall behöva ha så oerhörda om-
gångar för att komma fram till att finansministern tar avstånd från Bengt
Westerbergs kritik mot finansplanens skrivningar.
Anf. 52 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag uppmanar Jan Bergqvist att läsa hela artikeln, för den
innehåller många synpunkter och påståenden som är direkta tillämpningar
av den ekonomisk-politiska strategi som Jan Bergqvist hävdar att Bengt
Westerberg tar avstånd från. Kanske skulle det vara bättre om Jan Bergqvist
ställde en fråga till Bengt Westerberg. Vad han uppenbarligen är ute efter är
att på något sätt gå in i huvudet på Bengt Westerberg och se vad som kan ha
funnits där tidigare.
Det som är väsentligt är att den ekonomiska politik som beskrivs i finans-
planen har blivit möjlig genom mycket stora insatser från socialdepartemen-
tet och Bengt Westerberg, i så måtto att utan medverkan från socialministern
hade den ekonomisk-politiska strategin faktiskt inte gått att genomföra. Jag
tycker att detta är ett utomordentligt tydligt sakligt bevis för att strategin i
hög grad omfattas av socialministern och vice statsministern. Det vore
också, för att säga sanningen, egenartat annars.
Detta illustrerar även det som jag sade alldeles nyss, nämligen att rege-
ringens ekonomiska politik innehåller ett stort antal inslag, förslag till lägre
skatter men också ungefär tio elva andra punkter, som alla är lika centrala.
Anf. 53 JAN BERGQVIST (s):
Herr talman! Jag har här en utskrift från Dagens eko den 20 januari. Det
var den som var bakgrunden till att jag ställde min fråga till finansministern.
I utskriften står det att Bengt Westerberg säger att han inte själv skulle ut-
trycka sig så kategoriskt som det är skrivet i finansplanen. Detta har varit
en utgångspunkt för mina frågor. Det är uppenbart att finansministern inte
känner till det. Jag skall ta fasta på hennes uppmaning till mig att vända min
fråga i riksdagen till Bengt Westerberg. Det kanske kan ge klarhet och kan
hjälpa er att komma fram till vad som gäller för det ena och det andra. Pro-
blemet är att biträdande finansministern reser runt och håller presskonferen-
ser och genomför kampanjer. Han säger att ett sänkt skattetryck är en viktig
förutsättning för ökad tillväxt. Men Olof Johansson säger att Bengt Wester-
berg har gjort en markering. Olof Johansson säger att det finns en övertro
på kopplingen mellan skattesänkning och tillväxt och att det inte finns något
entydigt samband.
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
36
Biträdande finansministern driver offentligt en uppfattning. Olof Johans-
son driver offentligt en annan uppfattning, och Bengt Westerberg har jag
också citerat. Jag har ytterligare citat som skulle kunna belysa Bengt Wester-
bergs kritiska inställning i frågan.
Anf. 54 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag konstaterar att den ekonomiska politik som Jan Berg-
qvist påstår att vice statsministern tar avstånd från icke hade varit möjlig
utan en synnerligen aktiv medverkan och pådrivande roll från Bengt Wester-
bergs sida. Det tycker jag talar för sig självt.
Jag nämnde inledningsvis att det självfallet finns enskilda skatter som kan
sänkas utan att det positivt påverkar tillväxten. Jag tycker att Jan Bergqvist,
som ändå har suttit i riksdagens skatteutskott, borde kunna föra en skattepo-
litisk debatt med litet större stringens. Det finns förändringar som kan göras
som påverkar skattekvoten utan att ha någon som helst realekonomisk bety-
delse. Det vet Jan Bergqvist mycket väl. Däremot är det oerhört viktigt att
om ett antal skattesatser sänks sjunker också skattekvoten. Det finns i den
meningen ett betydande samspel och samvariation. Vi avser att genomföra
viktiga strategiska skattesänkningar. Då kommer skattekvoten att sjunka.
Det är positivt för den ekonomiska tillväxten i landet.
Anf. 55 JAN BERGQVIST (s):
Herr talman! Jag vill läsa upp för finansministern från Eko-intervjun. Re-
porten hänvisar till finansplanen och säger: ”Det står att Sveriges höga skat-
tetryck är en viktigt orsak till ekonomins försämrade utvecklingskraft. Det
är ju inte vad du säger?”
Westerberg: ”Nej jag tror inte att sambandet är särskilt starkt. Däremot
finns det enskilda skatter som varit hämmande. Men om du tittar på det to-
tala skatteuttaget och ser på dess effekter på tillväxten då tycker jag det är
svårt att till fullo instämma i den mening du läste upp.”
Det finns alltså en rad punkter som är centrala formuleringar i regeringens
finansplan. Finansministern skall inte försöka undervärdera vad formule-
ringarna innebär för den ekonomiska politiken. Det må hon göra. Men fak-
tum är att detta utgör centrala formuleringar som Bengt Westerberg har tagit
avstånd från. Jag konstaterar då att finansministern i den här debatten har
tagit avstånd från Bengt Westerbergs kritik mot finansplanen. Det finns
olika uppfattningar om de centrala skrivningarna i finansplanen när det gäl-
ler den ekonomiska politiken.
Anf. 56 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag kan inte förmå Jan Bergqvist att dra några andra slutsat-
ser än de han själv vill. Men låt mig påpeka några saker. Korrekt skall ändå
vara korrekt. Frågan om skattetryckets samband med den ekonomiska till-
växten är komplicerad. När man ritar upp ett diagram får man inte en rät
linje utan en punktsvärm. Däremot kan vi konstatera att skattetrycket i Sve-
rige har nått så betydande nivåer att en sänkning av praktiskt taget varje
skatt skulle vara positiv för den ekonomiska tillväxten.
Det finns undantag. Det gäller t.ex. alkohol och tobak. Det finns kanske
möjlighet att sänka andra skatter som inte skulle ha någon stor positiv effekt
på tillväxten. Men man kan utgå från att flertalet skattesänkningar kommer
att ha positiva effekter på den ekonomiska tillväxten. Det beror på att de är
så höga från början efter åratal av socialdemokratisk politik. Läget är för-
modligen helt annorlunda i ett land där skattekvoten kanske är 35 % i stället
55 %. Då blir det ett annat samband. Det illustrerar svårigheten att diskutera
skattepolitik i termer av skattekvot. Det är viktigare att prata om enskilda
skattesatser.
Anf. 57 JAN BERGQVIST (s):
Herr talman! Det där var en uppmaning som också kan rikta sig till biträ-
dande finansministern. I ett pressmeddelande har han sagt att ett sänkt skat-
tetryck är en viktig förutsättning för ökad tillväxt. Han borde nyansera det
uttalandet.
Anf. 58 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag tror att den viktigaste slutsatsen man kan dra här är att
Jan Bergqvist inte vill förstå. Det beror naturligtvis på att Jan Bergqvist är
totalt ointresserad av att över huvud taget sänka några skattesatser i Sverige.
Det går naturligtvis att tänka sig att sänka vissa skattesatser och höja några
andra - om man prompt vill behålla ett högt skattetryck. Det är möjligt att
det skulle åstadkomma några förbättringar för företag, men knappast för
hushållen i Sverige.
På den nivå där det svenska skattetrycket nu befinner sig, efter en lång tid
av socialdemokratisk skattepolitik, är det min bedömning, och den bedöm-
ning som står i finansplanen och den bedömning som Bengt Westerberg har
gjort i rader av uttalanden och skrivningar, att sänkningar av strategiskt vik-
tiga skattesatser har positiva effekter för den ekonomiska tillväxten och där-
för bör genomföras.
Jan Bergqvist vill tvärtom höja ett antal av dessa strategiska skattesatser.
Om Jan Bergqvist finge möjlighet att genomföra dessa höjningar, är jag
övertygad om att han skulle få se negativa effekter på den ekonomiska till-
växten. Jag är glad att så inte är fallet.
Anf. 59 JAN BERGQVIST (s):
Herr talman! I Svenska Dagbladet står det att Westerberg medger att han
nu har en annan syn på behovet av skattesänkningar än den som redovisades
i Ny Start För Sverige och i finansplanen.
I artikeln finns ett citat, som såvitt jag vet Bengt Westerberg inte har de-
menterat, där det framgår att hans bedömning är annorlunda än den som
görs i finansplanen.
Anf. 60 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag tycker att de citaten skall läsas med en viss försiktighet.
Jag har själv gett uttryck för en viss ökad handlingsfrihet vad gäller t.ex.
sänkningen av mervärdesskatten, som var ett viktigt inslag i Ny Start För
Sverige.
Ser vi enbart på de internationella kraven och förutsättningarna, har vi
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar pä frågor
37
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar pä frågor
38
sannolikt mer tid på oss i Sverige att sänka mervärdesskatten. Det behöver
inte ha åstadkommits en anpassning redan till den 1 januari 1995. Vi har från
den utgångspunkten längre tid på oss. Det är viktigt att slå fast det.
Det finns andra skäl till att det är angeläget att genomföra en sänkt mer-
värdesskatt. Det ger enskilda medborgare en större beslutsrätt över sina
egna inkomster. Jag tycker att det är viktigt. Men det tycker förmodligen Jan
Bergqvist inte är viktigt. Men från rent ekonomisk utgångspunkt, utan några
värderingar, kan man konstatera att det finns en större mängd år till vårt
förfogande innan den ekonomiska verkligheten innebär att vi måste sänka
momsen. Det finns andra värderingsmässiga skäl, och det tycker jag är vik-
tigt att slå fast.
Anf. 61 JAN BERGQVIST (s):
Herr talman! Jag väckte inte denna fråga för att få till stånd en skattepoli-
tisk debatt. Jag ser fram emot den när jag skall replikera finansministern när
det gäller innehållet i skattepolitiken.
Jag väckte frågan för två veckor sedan för att få klarhet i vad regeringen
står för när det gäller den ekonomiska politiken. Där har det kommit fram
mycket tydligt att Anne Wibble inte delar Bengt Westerbergs uppfattning
att skrivningarna i finansplanen är kategoriska. Hon har tydligen inte varit
medveten om att han har sagt det. Det anmärkningsvärda är att det pågår en
kampanj utåt av regeringens ledamöter, där biträdande finansministern går
ut mycket hårt och understryker sambandet mellan skattesänkningar och till-
växt. Bengt Westerberg är inte särskilt aktiv i debatten just nu, men Olof
Johansson säger det motsatta. Detta skapar oklarhet om regeringens ekono-
miska politik.
Anf. 62 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Om Jan Bergqvist är ute efter klarhet, föreslår jag att han
läser finansplanen. Lägg den under huvudkudden varje kväll! Han skall då
finna att det står samma sak hela tiden. Det är den politiken som gäller.
Anf. 63 JAN BERGQVIST (s):
Herr talman! Kvar står att vice statsministern säger att skrivningarna i fi-
nansplanen är kategoriska. Han säger också att han gör en annan bedömning
än den som görs i finansplanen.
Anf. 64 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Kvar står, vilket jag har sagt ett par gånger, att den ekono-
miska politik som beskrivs i finansplanen har blivit möjlig enbart med hjälp
av mycket stora insatser från biträdande statsministerns sida. Därmed får
man säga att den i höggrad är en produkt av hans ansträngningar. Det tycker
jag är bevis nog för att denna ekonomiska politik också omfattas av vice
statsministern liksom av alla övriga statsråd som finns i regeringen.
Jag tror att Jan Bergqvist skulle må bra av att läsa det som i regeringskans-
liet går under benämningen regler om gemensam beredning. När mari lägger
fram propositioner har de varit föremål för gemensam beredning. Det inne-
bär att hela regeringen står bakom de förslag som läggs fram.
Anf. 65 JAN BERGQVIST (s):
Herr talman! Jag beklagar att debatten förlängs ytterligare, men jag måste
ändå protestera mot Anne Wibbles sätt att lägga upp debatten. Hon talar
om att man till stora delar är överens i regeringen. Det vore väl konstigt an-
nars. Jag har åberopat konkreta uttalanden av Bengt Westerberg och frågat
om finansministern instämmer i den kritiken eller inte. Finansministern ar-
gumenterar hela tiden som om dessa kritiska uttalanden över huvud taget
inte existerade. Låt mig överlämna utskriften från Ekot. Då kommer finans-
ministern att se att de finns där.
Anf. 66 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Just därför att jag har utskriften från Ekot och de olika TT-
telegrammen, tidningsartiklar m.m., kan jag vara precis så utförlig i diskus-
sionen som jag har varit.
I de skrivningar som finns i finansplanen talas det om preliminära bedöm-
ningar. När vi tar ställning och gör de slutliga bedömningarna, de som inte
är preliminära, krävs det ett mera utförligt underlag än det som finns nu. Det
är just därför det står ”preliminära bedömningar”.
Anf. 67 JAN BERGQVIST (s):
Herr talman! Men finansministern, varför säger Bengt Westerberg då att
han gör en annan bedömning än den som står i finansplanen?
Anf. 68 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Den bedömning som görs i finansplanen - jag har upprepat
det till leda - har enbart varit möjlig att genomföra genom de mycket aktiva
insatser som socialministern har gjort, inte minst på det sociala området men
också inom den ekonomisk-politiska diskussionen. De bedömningar som det
finns anledning att återkomma till vid ett senare tillfälle, nu närmast i kom-
pletteringspropositionen, rör det som i finansplanen formuleras som prelimi-
nära bedömningar.
Anf. 69 JAN BERGQVIST (s):
Herr talman! Mycket fakta har jag hört av finansministrar, men sällan så
litet.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på fråga 1991/92:345 om instruktionerna för utbåtsjakt
Anf. 70 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Sture Ericson har bett mig redovisa de instruktioner som i
dag gäller för marinen vad avser ubåtsjakt och när regeringen senast fast-
ställde dessa instruktioner. Sture Ericson har också frågat om jag därutöver
har utfärdat ytterligare instruktioner.
Enligt en bestämmelse i regeringsformen (10 kap. 7 §) får regeringen be-
myndiga försvarsmakten att använda våld i enlighet med internationell rätt
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
39
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
40
och sedvänja för att hindra kränkning av rikets territorium i fred eller under
krig mellan främmande stater.
Med stöd av denna grundlagsbestämmelse har regeringen i förordningen
(1982:756) om försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges ter-
ritorium under fred och neutralitet, m.m., den s.k. IKFN-förordningen, ut-
färdat bestämmelser om vilka åtgärder försvarsmakten får vidta vid olika
former av kränkningar av svenskt territorium.
115 § IKFN-förordningen finns regler om hur försvarsmakten skall förfara
när en utländsk ubåt påträffas i undervattensläge inom svenskt inre vatten
eller inom territorialhavet. De regler som gäller nu trädde i kraft den 1 juli
1988 och innebär en skärpning i förhållande till vad som gällde tidigare.
Regeringen har inte utfärdat några ytterligare föreskrifter rörande ubåts-
jakt. Självfallet har inte heller jag utfärdat några sådana föreskrifter.
Härutöver vill jag endast erinra om att överbefälhavaren inom ramen för
regeringens föreskrifter har utfärdat anvisningar för ubåtsskyddsverksamhe-
ten, vari ubåtsjakten utgör en del.
Förste vice talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande
i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.
12 § Svar på fråga 1991/92:346 om beräkning av pensionärers vård-
avgifter
Anf. 71 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Lennart Fridén har frågat mig om det just nu förbereds några
åtgärder angående beräkningen av pensionärers avgifter för sjukhusvård el-
ler om jag har för avsikt att under den närmaste tiden behandla denna fråga.
Enligt Lennart Fridén kan vårdavgiften för pensionärer för sjukhusvård nu-
mera sägas vara regressiv, dvs. det finns ett högsta belopp som dras från pen-
sionen och som minskar i relation till dess storlek. Enligt Fridén är det också
förvånande att denna avgift, som beräknas och tas ut som ett avdrag på ut-
gående allmänna pensionsförmåner, endast utgår från svensk pension och
hänsyn således inte tas till t.ex. ränteinkomster och förmögenhet samt ut-
ländska pensioner.
Det nuvarande avgiftssystemet vid sjukhusvård för ålderspensionärer har
gällt sedan år 1989, då det avgiftsfria året för dessa pensionärer avskaffades.
Avgiftssystemet motsvarar i princip det som har gällt till utgången av år 1991
vid sjukhusvård för sjukpenningförsäkrade. Avgiften per vårddag utgör för
närvarande högst 65 kr., dock högst en tredjedel av summan av utgående
pensionsförmåner från den allmänna försäkringen före skatt.
Före år 1989 gällde att när det avgiftsfria året förbrukats ankom det på
sjukvårdshuvudmännen att själva ta ut en avgift. Detta system med s.k. dif-
ferentierade vårdavgifter avskaffades den 1 april 1986 och ett system med
fasta avgifter infördes, vilket innebar att avgiften då skulle vara högst 55 kr.
per vårddag.
En viktig utgångspunkt för utformningen av det nya avgiftssystemet
fr.o.m. år 1989 var att det skulle vara enkelt och att några tillämpningssvårig-
heter inte skulle behöva uppkomma. Enligt min bedömning uppfyller det
nuvarande avgiftssystemet, som således administreras av riksförsäkringsver-
ket och försäkringskassorna, dessa krav. En återgång till ett sådant system
som Lennart Fridén förordar, med en avgiftsberäkning i varje individuellt
fall enligt vad som gällde före den 1 april 1986 för utförsäkrade pensionärer,
anser jag inte vara motiverat. Bl.a. kräver ett sådant system en kraftig ök-
ning av de personella resurserna på främst försäkringskassorna och därmed
en ökad byråkratisering.
Avslutningsvis vill jag nämna att frågan om ett överförande av administra-
tionen av sjukhusvårdsavgifterna för pensionärerna kommer att tas upp med
företrädare för sjukvårdshuvudmännen i anslutning till överläggningarna om
ersättningar till dessa från sjukförsäkringen för tiden efter år 1992. Ett över-
förande av denna administration till huvudmännen förutsätter sannolikt ett
ändrat avgiftssystem, och i det sammanhanget bör de synpunkter som Len-
nart Fridén för fram eventuellt kunna övervägas.
Anf. 72 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret på min fråga. En av anled-
ningarna till att jag har ställt frågan är att jag under nio år som överförmyn-
dare i en storstad som Göteborg har kommit i kontakt med ganska många
fall med åldringar som har varit intagna, där gode män har kunnat redovisa
vad de har upplevt som ganska obegripliga skillnader i avgiftsavdraget på
pensionen.
Vi kan ta ett exempel. Två damer delar rum på ett vårdhem. Den ena har
vad vi kan kalla en normal svensk folkpension med ATP och betalar full av-
gift, som i dag är 65 kr. Damen som ligger i sängen bredvid har en miljonför-
mögenhet på banken och dessutom amerikansk pension och betalar enligt
beskedet från försäkringskassan 40 kr. om dagen för samma vård. Det är inte
svårt att förstå att man i detta sammanhang tycker att det är litet orättvist.
Det finns t.o.m. gode män som har hävdat att de arbetar för att det skall bli
så stort arv som möjligt till arvingarna, medan en del andra får betala fullt
ut för vården.
Jag har så sent som strax före kl. 12 i dag diskuterat med en person på
försäkringskassan i Göteborg - jag känner till den ganska bra och vet vem
jag skall vända mig till. Men där tycker man inte att detta är konstigare än
differentiering i andra fall, t.ex. när det gäller KBT. Det sker redan nu en
individuell prövning. Jag fick veta i dag att avgiften varierar från ca 30 kr.
upp till 65 kr. De beräkningarna måste göras i vilket fall som helst. Man
tyckte att det inte var så stora merkostnader och så mycket byråkrati som
skulle till.
I slutet av svaret säger statsrådet att i och med de förhandlingar som är på
gång mellan de nuvarande och de tillträdande huvudmännen kan det ske en
förändring härvidlag. Jag kanske får avvakta och se vad den innebär. Men
jag förstår dem som tycker att det i högsta grad är stötande när en person
med miljonförmögenhet knappt betalar den administrativa kostnader för att
ligga intagen, medan andra får betala fullt ut.
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar pä frågor
41
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
42
Anf. 73 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag har i likhet med Lennart Fridén förståelse för de männi-
skor som tycker att det vore bättre med en tingens ordning där beräkningen
skedde med större precision. Jag har i mitt svar velat peka på att vi här, som
på så många andra områden, tvingas göra en avvägning mellan önskemålet
om en millimeterrättvisa å ena handen och å andra handen önskemålet att
ha så litet byråkrati och administration som möjligt. Som Lennart Fridén av-
slutningsvis sade kan frågan komma upp relativt snart igen.
Anf. 74 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Det kan vara ett tips för den som vill undgå alltför stora utgif-
ter när vederbörande blir äldre att skaffa sig en utländsk pension.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på fråga 1991/92:352 om modersmjölksersättningar
Anf. 75 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att förbättra efterlevnaden i Sverige av den internationella kod
för marknadsföring av modersmjölksersättningar som antogs av WHO:s ge-
neralförsamling år 1981.
Som riktlinjer för tillämpning av den internationella koden gav socialsty-
relsen, och jag tror att den frågande väl vet det, år 1983 ut allmänna råd
om marknadsföring av bröstmjölksersättningar. Råden vänder sig såväl till
producenter och distributörer som till dem som har ansvar för uppfödning
av spädbarn.
Enligt vad jag erfarit efterlevs marknadsföringen av bröstmjölksersätt-
ningar i enlighet med de principer som lagts fast.
Kodens syfte är att stödja amningen. Koden har sin största betydelse i ut-
vecklingsländerna men har naturligtvis betydelse även i ett land som Sverige.
WHO, som följer amningsutvecklingen, begär för detta ändamål in rappor-
ter från de olika medlemsländerna. För Sveriges del ombesörjer socialstyrel-
sen denna rapportering. Den senaste rapporten sammanställdes i juli 1991,
således för ett halvår sedan. Amningsfrekvensen i Sverige har utvecklats på
ett positivt sätt under de senaste decennierna och ligger i jämförelse med
många i-länder på en förhållandevis hög nivå. Lägst var den i början av 1970-
talet för att sedan stadigt öka till år 1988, varefter frekvensen i stort sett varit
oförändrad. Nästan alla mammor påbörjar amning. Ca 85 % ammar helt el-
ler delvis när barnet är två månader och omkring hälften när barnet är sex
månader.
Som komplement till de allmänna råden ger socialstyrelsen ut broschyren
”Lättare att amma”, vilken riktar sig till nyblivna mödrar. Denna broschyr
omarbetades för mindre än ett år sedan. Eftersom amningen bedöms vara
viktig ger regeringen också bidrag till organisationen Amningshjälpen. För
innevarande budgetår uppgår bidraget till 150 000 kr.
Det mer direkta ansvaret för att personal erhåller vidareutbildning och för
att föräldrar får vederhäftig information åligger sjukvårdshuvudmännen.
Statens roll är närmast att stödja det lokala arbetet. Genom inrättandet av
folkhälsoinstitutet kommer möjligheterna att förstärka insatserna för en för-
bättrad folkhälsa att utökas. I samband med institutets inrättande kommer
man att diskutera den framtida hanteringen av olika folkhälsofrågor. Dit hör
kostfrågor generellt, varav amningsfrågor är en viktig del.
Anf. 76 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Ja, det var en stor dag för de nordiska länderna när Världs-
hälsoförsamlingen 1981 antog den aktuella koden för marknadsföring av
bröstmjölksersättningar och därmed tog ställning för amning. Vi hade verk-
ligen slagits för att få igenom det här, och det var ingen lätt match vi hade.
Men sedan konstaterade vi att det inte var lika lätt att driva igenom det hela
här hemma. Det handlade bl.a. om tryckfrihetsförordningen. Frågan blev
litet styvmoderligt behandlad.
Socialstyrelsen gav ut allmänna råd 1983 och 1986, som statsrådet
nämnde. Dessutom förekom en nationell amningsrapportering. Sett till me-
deltalet när det gäller dessa siffror kan det hela se bra ut. Men om man stude-
rar materialet litet närmare, ser man att det finns klara regionala skillnader.
I Stockholm t.ex. ammades ungefär 73 % av barnen efter två månader. Mot-
svarande siffra för Malmö var 63 %. Här finns alltså en skillnad. Men fram-
för allt finns det en skillnad mellan olika grupper -1.ex. mellan olika invand-
rargrupper - i samhället.
Bland dem som kommer från Turkiet, Grekland och Vietnam är siffrorna
när det gäller amningsfrekvensen betydligt lägre. Man har tagit efter ett stor-
stadsbeteende i sitt hemland och tagit med sig detta hit. Man använder sig
således av bröstmjölksersättningar. Informationen når alltså inte ut till dessa
grupper.
Jag är glad över att folkhälsoinstitutet får ytterligare en uppgift, för jag
tror mycket på detta institut. Vidare hoppas jag att man skall se till att den
här informationen når de grupper där amningsfrekvensen är låg. Det är bar-
nen jag tänker på, för det här är viktiga saker för barnens hälsa och framtid.
Sedan tycker jag att det är värdefullt att frivilligorganisationer får ett bra
stöd. Här har arbetslivsfonden varit litet njugg. Men jag hoppas att det blir
ett bra stöd i fortsättningen.
Anf. 77 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Fråganden har mycket ingående kunskaper i detta samman-
hang, bl.a. från tidigare yrkesverksamhet. Jag vet att fråganden också fort-
sätter att följa dessa frågor. Det här är, som jag nämnde i mitt svar, ett väldigt
viktigt område. De regionala skillnader och även de skillnader som finns
mellan olika grupper i Sverige som fråganden här nämner finns säkert. Det
är viktigt att framför allt få till stånd förbättringar för de grupper som uppvi-
sar de sämsta siffrorna. Speciellt gäller det kanske att få till stånd förbätt-
ringar redan från första början i ett barns liv.
Frågan om stöd till frivilligorganisationer får vi pröva nästa gång vi tar
ställning i detta avseende.
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
43
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
44
Anf. 78 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Jag tackar för svaret och följer det hela med stort intresse.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Svar på fråga 1991/92:353 om kostnader för blodtransfusion i
hemmet
Anf. 79 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig vilka åtgärder jag avser
vidta för att kostnaderna för blodgivning i hemmet inte skall leda till att pa-
tienterna tas in på sjukhus i stället.
Om säkerhetsaspekterna kan uppfyllas, får sjukvårdshuvudmannen i sam-
råd med patienten bedöma om det finns praktiska förutsättningar för att ge
blodtransfusioner i hemmet. Jag utgår från att detta kan ordnas i samverkan
mellan den öppna och den slutna vården på ett sådant sätt att patienten inte
åsamkas ökade kostnader.
Enligt socialstyrelsen har styrelsen ännu inte fått några signaler om att
kostnader som drabbar patienten skulle utgöra något hinder för blodtransfu-
sioner i hemmet.
Jag har därför för närvarande inte någon orsak att vidta några särskilda
åtgärder med anledning av vad Barbro Westerholm frågat. Skulle det senare
framkomma uppgifter som tyder på att kostnadsaspekten skulle vara ett av-
görande hinder för blodtransfusioner i hemmet får jag naturligvis studera
frågan närmare.
Anf. 80 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Bakgrunden till min fråga är faktiskt ett brev från företrä-
dare för onkologiskt centrum i Stockholms läns landsting. Där har avdel-
ningsföreståndarna påtalat den höga kostnad som resp, enhet har för blod-
transfusioner i hemmet. Den är 600-700 kr. per påse plus transport. De har
kontaktat socialstyrelsen, som har sagt att detta var en intressant fråga. Man
skulle återkomma. Läkemedelsverket har hänvisat till att blodprodukter
inte är receptbelagda. Det hela är litet konstigt. Om man får blodersättnings-
medel kan man alltså få en rabatt, men om man får blodet som sådant, får
man ingen rabatt. Det här leder till att man av penningskäl, med omtanke
om patientens ekonomi, kan välja en dyrare och en mindre lämplig vård-
form, nämligen sluten vård, än vad som skulle vara fallet om blodtransfusio-
ner skulle kunna rabatteras. Det finns flera sådana här systemfel inom läke-
medelsområdet.
Jag är ute efter att man, om vi nu får en ny läkemedelslag som ju är avise-
rad till våren, försöker undanröja sådana här snårigheter så att ingen av pen-
ningskäl försöker gå runt systemet och egentligen gör det mera opraktiskt
för patienten och också dyrare för samhället. I det här fallet är det billigare
att vårda patienten hemma än att ta in patienten på sjukhus.
Det finns andra exempel där man skriver ut patienter från sjukhus för att
nedbringa läkemedelskostnader för sjukhuset, som statsrådet säkert väl kän-
ner till från sin tidigare landstingserfarenhet. Vad jag är ute efter är alltså att
man i samband med läkemedelspropositionen försöker få bort det här hind-
ret för rationell vård.
Anf. 81 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Barbro Westerholm och jag har samma inställning i sakfrå-
gan, dvs. att vi inte skall ha sådana system som styr bort från den önskade
utveckling som innebär att fler människor, om de vill, skall kunna få vård i
hemmet. Vi bör alltså inte ha regelsystem som snedvrider det hela.
Det som framför allt har skilt oss åt är att de uppgifter som jag har inhäm-
tat tyder på att så inte är fallet på det här området. De uppgifter som jag nu
får från Barbro Westerholm tyder på att det inom socialstyrelsen skulle fin-
nas uppgifter som jag inte hunnit få ta del av på grund av den korta tid som
gått sedan jag fick frågan i fredags. Men jag skall omedelbart ta reda på om
det är ett reellt problem eller om det är ett reellt problem som inte har så
stor betydelse i praktiken.
Vad gäller möjligheterna att inarbeta detta i den proposition om läkeme-
delslag som skall föreläggas riksdagen under våren får vi se om vi hinner ta
med det i sammanhanget. Det är fråga om en stor och omfattande proposi-
tion.
Anf. 82 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Jag hoppas att det går att hitta en lättvunnen lösning på det
här och att inte heller anpassningen till EG skall lägga hinder i vägen. Sådana
signaler har nämligen kommit från läkemedelsverket. När det gäller blod är
det knappast så att vi kommer att exportera det till andra EG-länder med
tanke på den WHO-överenskommelse som vi har om att vara självförsör-
jande. Det här är ett internt problem, där jag som sagt hoppas att EG inte
lägger hinder i vägen för en praktisk lösning.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1991/92:347 om ungdomsorganisationernas lokal-
försörjning
Anf. 83 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Eva Johansson har frågat mig om samma möjligheter till
stöd ur allmänna arvsfonden till ungdomslokaler gäller för alla ungdomsor-
ganisationer. Frågan har ställts med anledning av att regeringen har beviljat
4 milj .kr. ur allmänna arvsfonden till trossamfundens lokaler för ungdoms-
verksamhet.
Först vill jag säga att detta stöd till trossamfundens lokaler för ungdoms-
verksamhet har utgått under åtskilliga år. Stödet i sig är alltså ingen nyhet.
Jag vill vidare understryka att det är min och hela regeringens uppfattning
att det ideella arbete bland barn och ungdom som bedrivs i olika organisatio-
ner runt om i landet är mycket värdefullt. Det är också av stort värde att
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
45
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
46
svenskt föreningsliv präglas av så stor mångfald att var och en kan finna sin
förening.
En viktig förutsättning för föreningsarbete är ofta att ha tillgång till en lo-
kal eller annan lämplig mötesplats. Regeringen har uppmärksammat detta
på flera sätt än det som Eva Johansson tar upp i sin fråga.
Redan förra året avsattes 10 milj.kr. ur allmänna arvsfonden för en sär-
skild satsning på träffpunkter för ungdomar. Stödet, som skall fördelas av
statens ungdomsråd under 1992, är öppet för alla organisationer som bedri-
ver barn- och ungdomsverksamhet.
Mitt svar till Eva Johansson blir alltså: Ja, det finns redan i dag möjlighet
för alla typer av organisationer som bedriver ungdomsverksamhet att få stöd
till bl.a. lokaler för denna. Så bör det enligt min mening vara även i framti-
den.
Anf. 84 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag förstår att vi är ganska överens om
att barn- och ungdomsorganisationers verksamhet är av stor betydelse. Vi är
också överens om att det är viktigt med mångfald. Det är kunskapen om
detta som ligger till grund för hela samhällets stöd till barn- och ungdomsor-
ganisationer. Då är det viktigt att stödet utgår på ett sådant sätt att det just
stimulerar mångfalden och bredden i verksamheten för att, precis som civil-
ministern säger, var och en skall kunna hitta sin förening. Därför tycker jag
att det är bra att det finns möjligheter även för andra barn- och ungdomsor-
ganisationer än dem som är knutna till trossamfunden att få ett sådant stöd
för sin lokalförsörjning.
Min erfarenhet är, efter att ha besökt ganska många barn- och ungdomsor-
ganisationer, att många arbetar i mycket torftiga lokaler som måste te sig
ganska trista för ungdomar om de jämför dem med vad framför allt det kom-
mersiella nöjeslivet kan erbjuda.
Den fråga som jag ställer mig efter att ha tagit del av svaret är om fördel-
ningen av stödet kan tänkas motsvara behovet hos trossamfundens barn- och
ungdomsorganisationer och deras lokalförsörjning, som ju får 4 miljoner,
och hos alla andra barn- och ungdomsorganisationer, som skall dela på 10
miljoner. Är det grundat på en uppfattning om att det är där som behoven
är störst? Min erfarenhet är kanske att just trossamfundens barn- och ung-
domsorganisationer är ganska välförsedda i samband med sina kyrkor. Den
andra frågan är vilken fördelning som skett av de 10 miljoner som delats ut.
Anf. 85 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Jag skall börja bakifrån och svara på frågan angående fördel-
ningen. Den har precis påbörjats nu i januari, så därför har jag ingen över-
blick och vet alltså inte ännu hur fördelningen kommer att bli. Men vår in-
riktning är att övervaka och se till att det blir någorlunda jämn fördelning,
även om inriktningen när det gäller fördelningen av stödet har varit att se till
nyttan av verksamheten, inte millimeterrättvisan.
När det gäller stödet till trossamfundens ungdomsorganisationer, som ju
har höjts från 3 till 4 miljoner i år, är förklaringen den att det har kommit så
väldigt många fler ansökningar. Förra året hade vi 32 och i år 72 trossamfund
som skall få dela på summan. Fördelningen avgörs av samarbetsnämnden
för stöd till trossamfunden. Den avgör internt hur mycket man vill fördela
på varje trossamfund som det handlar om. Jag tror nog att man kan säga
överlag att det sker en rättvis fördelning. Man ser alltså till vilken nytta verk-
samheten kan vara och bedömer därefter. Dessa 10 miljoner har som sagt
just börjat delas ut.
Anf. 86 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag är medveten om att någon exakt millimeterrättvisa inte
går att få. Summorna är alldeles för små för att klara det, för vi har en uppsjö
av olika organisationer och behoven är mycket stora. Jag hoppas att jag inte
behöver tolka civilministern så att betydelsen av trossamfundens barn- och
ungdomsverksamhet bedöms större än alla andra organisationers. Jag tän-
ker på allt ifrån idrottsrörelser, politiska ungdomsförbund, scouter, Unga
Örnar, handikapporganisationer till invandrarorganisationer. Kan vi se fram
emot att dessa också kan få ett ökat stöd?
Anf. 87 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Det är inte så att trossamfunden får 4 miljoner av dessa 10
miljoner och att de andra skall dela på resten. Det är två olika potter. Fördel-
ningen görs med utgångspunkten att alla skall kunna söka stödet. Det hän-
der ibland att det kommer in litet ojämnt med ansökningar, att vissa organi-
sationer söker mer än andra. Men inriktningen är helt klart att vi skall för-
dela så bra som vi någonsin kan. Vi tycker att alla ungdomsverksamheter
har samma rätt att få dessa pengar och gör ett lika värdefullt arbete. Det är
självklart.
Anf. 88 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag tog upp denna fråga delvis därför att det här kanske inte
är riktigt känt ute. Jag hoppas att den här debatten och uppmärksamheten
måhända kan göra att också andra barn- och ungdomsorganisationer kom-
mer in med ansökningar så att det kommer att finnas anledning att öka på
dessa tio miljoner, för behoven är vida mycket större. Har jag gett civilminis-
tern ett bra argument där tycker jag att jag har gjort en bra insats. Tack.
Anf. 89 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Jag får då säga att det är ett vällovligt syfte.
Överläggningen var härmed avslutad.
16 § Svar på fråga 1991/92:332 om villkoren for de turkbulgarer som
återvänt till Bulgarien
Anf. 90 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Odd Engström har frågat mig hur regeringen låtit informera
sig om villkoren för de bulgarienturkar som inte fått stanna i Sverige utan
återvänt till Bulgarien.
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
47
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
Regeringen håller sig fortlöpande informerad om läget i Bulgarien, genom
bl.a. regelbunden rapportering från den svenska ambassaden i Sofia, men
också genom att ta del av information från andra källor.
Bulgarien befinner sig i snabb politisk utveckling i positiv riktning. Lagar
med syfte att värna de mänskliga rättigheterna antas successivt. Lagar som
ger etniska turkar rätt att återfå sina ursprungliga namn och om rätt till hem-
språksundervisning på bl.a. turkiska har nyligen antagits.
De problem som uppstår för hemvändande bulgarienturkar, t.ex. bristen
på bostäder, tycks huvudsakligen vara en följd av den allmänna ekonomiska
situationen i landet.
Mot bakgrund av denna utveckling har det inte funnits anledning att mer
systematiskt följa upp hur enskilda individer som avvisats från Sverige funnit
sig till rätta.
Sveriges och övriga länders möjligheter att följa utvecklingen i Bulgarien -
såväl generellt som i enskilda fall - kommer förhoppningsvis att kunna stär-
kas inom kort i och med att FN:s flyktingkommissarie avser öppna ett lokal-
kontor i Bulgarien.
Anf. 91 ODD ENGSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag har ställt den här frågan
egentligen på uppdrag av en kvinna i min valkrets i Kopparbergs län. Hon är
en av de många människor som är engagerade för flyktingarnas sak. Hon är
orolig, ängslig och hon är en av de många som nu känner för de turkbulgarer
som gömmer sig i Dalarna undan myndigheternas verkställighet av beslut
som har fattats om att de inte får stanna i Sverige.
Nu har vi fått svar, och det tackar vi för. Vad som är oklart för mig efter
att ha tagit del av svaret är om hon kan känna sig lugn eller inte. Låt mig
formulera det så här: Vad betyder svaret beträffande myndigheternas praxis
framöver när det gäller att verkställa beslut om att turkbulgarer som önskar
stanna i Sverige inte får stanna i Sverige utan måste lämna landet? Kommer
myndigheterna även fortsättningsvis att låta dessa beslut gå i verkställighet,
eller avser de att avvakta i väntan på bättre kunskaper om vad som faktiskt
händer de turkbulgarer som nu har fått återvända till Bulgarien?
Anf. 92 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! I de informationer som vi har fått finns ingenting som talar
emot att de turkbulgarer som har fått sitt skyddsbehov prövat och som har
fått avslag på sin ansökan, skulle kunna åka hem i full förvissning om att de
inte kommer att råka ut för förföljelse i Bulgarien. För detta talar inte minst
att bulgarienturkarnas politiska parti, MRF, nu sitter i parlamentet. Partiet
har en nyckelroll därigenom att regeringen inte har en egen majoritet. Som
jag har påpekat har även ett lagstiftningsarbete påbörjats, vilket innebär att
Bulgarienturkarnas rättigheter tas till vara.
Vi kan även se på tillströmningen till Sverige. 1989 kom 5 022 bulgarien-
turkar. 1990 kom 355. 1991, alltså förra året, kom så få att man inte ens har
en särskild redovisning av dem, utan de ingår i gruppen Övriga. Det är ett
tecken på att situationen i dag är annorlunda i Bulgarien.
48
Anf. 93 ODD ENGSTRÖM (s):
Herr talman! Låt mig då ställa en sista fråga så att jag som för talan här
och de som egentligen har initierat frågan kan känna oss någorlunda säkra
på att vi har förstått svaret. Statsrådet valde att formulera sig så här: ”Ingen-
ting i den information som vi nu har tyder på”, osv. Jag respekterar det sva-
ret. Låt mig bara lägga till en följdfråga: Är den information som statsrådet
och myndigheten förfogar över tillräcklig för att den skall kännas betryg-
gande såsom underlag för den praxis som tillämpas?
Anf. 94 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Svaret på den frågan är obetingat ja. Jag har personligen
talat med vår ambassadör i Bulgarien, när han var hemma för sändebudsmö-
tet. Han betygade att situationen i Bulgarien nu är helt säker för bulgarien-
turkarna.
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Svar på fråga 1991/92:358 om åtgärder mot främlingsfientlighet
och rasism
Anf. 95 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Maud Björnemalm har frågat mig vad regeringen gör kon-
kret för att bekämpa den främlingsfientlighet och rasism som breder ut sig
alltmer. Jag hänvisar till den information som jag tidigare i dag har lämnat
riksdagen om regeringens arbete mot främlingsfientlighet och rasism.
Anf. 96 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är naturligtvis intressant att få en
redogörelse för vad regeringen vill göra för att motverka främlingsfientlighet
och rasism. Jag har frågat efter konkreta åtgärder. I regeringsförklaringen
uttalades ju att främlingsfientlighet och rasism skulle bekämpas. Det har ta-
git lång tid för regeringen att komma fram med förslag. Främlingsfientliga
tendenser har vi sett under en lång tid, och de har hela tiden trappats upp.
Jag tycker nog att det behövs olika former av åtgärder. Det behövs åtgär-
der nu och det behövs åtgärder på sikt. Det behövs konkreta åtgärder och
attitydpåverkande ågärder. Det behövs även manifestationer för att kraftigt
markera att vi inte tolerar våld, våldshandlingar, främlingsfientlighet och ra-
sism i vårt samhälle. En del av de åtgärder som regeringen redovisar är inte
nya.
Jag sade i debatten tidigare i dag att det fanns två konkreta åtgärder. När
jag nu läste igenom Birgit Friggebos redogörelse för regeringens åtgärder,
såg jag att det egentligen inte finns några konkreta åtgärder. Min fråga kvar-
står därför.
Anf. 97 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Att åtgärderna inte är helt nya och färska för dagen innebär
inte att de är sämre. Maud Björnemalm sade själv att detta är ett långsiktigt
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 57
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
arbete, och det är det förvisso. Jag har i min information tidigare redovisat
en rad saker som vi gör och som har långsiktig inverkan. Jag tycker att det
är väldigt viktigt att vi undanröjer missförhållanden som det med rätta riktas
kritik mot. Det har varit fråga om att minska väntetiderna, att påskynda ut-
länningsnämndens inrättande och ge den extra resurser samt att få en strik-
tare asylpraxis så att inte de som är främlingsfientliga får underlag för sin
kritik, t.ex. när det gäller ekonomiska flyktingar i Sverige. Detta är en oer-
hört viktig fråga.
Vi har vidtagit ytterligare åtgärder. Läroplanskommittén har fått nya di-
rektiv, som just skall ta upp frågan om skolans möjligheter. Civildeparte-
mentet har påbörjat ett arbete för att skicka ut information. Vi har i budge-
ten föreslagit extra pengar, 10 milj.kr., för att motverka rasism. Jag vet inte
vilka krav Maud Björnemalm har på konkreta åtgärder, om detta inte är i
högsta grad konkreta åtgärder.
Anf. 98 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Jag har inte sagt att regeringen har föreslagit dåliga åtgär-
der-tvärtom. Jag tycker att det är bra att vi gör detta. Men vad jag efterlyste
var åtgärder nu. De flesta av dessa åtgärder sker på sikt. Vad man tänker
göra i skolan är också någonting på sikt. Det är väldigt viktigt att man just
nu går in och gör konkreta saker. Rädslan och skräcken hos människorna är
påtagliga. Ungdomarna protesterar. Äldre protesterar. Invandrare proteste-
rar och demonstrerar. Här kommer regeringen med förslag till bra men lång-
siktiga åtgärder. Jag tror att vi behöver markera att regeringen gör insatser
nu.
Anf. 99 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Självklart skall vi göra insatser nu. Det skall alltid göras in-
satser. Vad som är viktigt nu är för det första att polisen kan fånga dessa
brottslingar. Vi har utlyst en belöning till dem som kan lämna information.
För det andra solidariserar vi oss med invandrarna och med dem som har
drabbats av dessa dåd.
Vi ger från riksdag och regering uttryck för att vi har förståelse för den
rädsla som finns hos invandrare. Människor har lutat sitt huvud mot min axel
och gråtit ut, därför att de känner en så oerhört stor rädsla. Det är viktigt att
vi visar att vi förstår detta. Vi kan delta i manifestationer, ta avstånd och
gemensamt visa på att vi inte accepterar dessa våldsdåd i vårt samhälle.
Detta är ett opinionsbildningsarbete som inte heller skall undervärderas el-
ler nedvärderas. Under tiden arbetar vi även konkret med de åtgärder som
jag nu har redovisat.
Anf. 100 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Det är bra, men jag tycker ändå att man skall gå ut med ett
starkare opinionsbildande och attitydpåverkande arbete. Jag vill avsluta
med att citera vad Theodor Kallifatides har sagt, nämligen att hatet mot in-
vandrarna gör oss alla till främlingar.
50
Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Kammaren beslöt kl. 16.40 på förslag av förste vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 18.00.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
18 § Svar på fråga 1991/92:349 om det kontanta arbetsmarknads-
stödet
Anf. 101 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Sten Östlund har frågat mig om vilka belopp som jag beräknar
att kontantstöden kommer att uppgå till under åren 1992 och 1993. Frågan
har ställts med anledning av att arbetsmarknadsstyrelsens generaldirektör
beräknat utbetalningarna av sådant stöd till mellan 25 och 30 miljarder kro-
nor.
I budgetpropositionen beräknas kostnaderna för det kontanta understö-
det till ca 18 miljarder kronor under budgetåret 1992/93.
Beräkningen grundar sig på finansplanens bedömning av hur svensk eko-
nomi och arbetsmarknad kommer att utvecklas under åren 1992 och 1993.
Efter finansplanens offentliggörande har det emellertid tillkommit omstän-
digheter som försvårar bedömningen av såväl den svenska som den interna-
tionella ekonomiska utvecklingen. Det bedömningsunderlag, som föreligger
för närvarande, är därför inte sådant att man med säkerhet kan förutsäga hur
utbetalningarna av kontantstöd kommer att utvecklas under det kommande
budgetåret.
Jag följer emellertid utvecklingen noga, och jag kommer att i samband
med kompletteringspropositionen göra en ny bedömning av läget på arbets-
marknaden.
Anf. 102 STEN ÖSTLUND (s):
Fru talman! Jag skall be att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret.
Det är bara att konstatera att det ser ut att gå mot en hotfull utveckling
när det gäller kostnaderna för det kontanta arbetsmarknadsstödet. Vi har
från socialdemokratiskt håll i våra motioner - särskilt motionen om det goda
arbetet - lagt fram förslag om att man skall omvandla delar av det kontanta
arbetsmarknadsstödet till aktiva åtgärder, och vi har bett regeringen utar-
beta förslag på sådana åtgärder i kompletteringspropositionen.
Jag skulle därför vilja ställa en följdfråga till arbetsmarknadsministern.
Har arbetsmarknadsministern tagit initiativ till att påbörja ett sådant arbete
på departementet och i regeringen? Med anledning av den information som
vi nu har fått ifrån byggentreprenörerna vill jag också ställa en fråga om de
infrastruktursatsningar som särskilt finns på kommunikationsdepartemen-
tets område. Man ställer sig frågan: Vart tog vägen vägen? Har arbetsmark-
Svar på frågor
51
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
nadsministern gjort sig underrättad om hur det egentligen står till med de
infrastruktursatsningar som man i andra sammanhang har sagt skall ge så
många jobb?
Anf. 103 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! I det stora vägpaket som den socialdemokratiska regeringen
litet i panik lade ut i augusti är det många projekt som kommer i gång mycket
sent och dåligt. Det gäller kulturområden som man måste se på. Det gäller
ganska besvärliga miljöprövningar. Det finns också svåra marklösenfrågor,
som gör att objekten ser ut att kunna komma i gång sent. Det finns även flera
huvudmän i form av kommuner, landsting och staten. Man blir inte sams om
vägtrafikavgifter och liknande saker. Det råder politisk oenighet om vissa
leder. Ett par partier håller på en led, och andra partier håller på en annan
led. Detta medför att jag själv är mycket tveksam till vilken nytta de här
stora jobben kommer att vara under lågkonjunkturtiden.
Däremot kommer det paket som den här regeringen lade fram och som
riksdagen fattade beslut om i december att i sin helhet kunna byggas upp
under 1992. I en arbetsgrupp pågår ett arbete med en framtida beredskap
för att kunna mata in nya objekt. Jag är personligen mycket tveksam till att
vissa stora objekt kommer i gång. Det vill jag omtala.
När det gäller arbetsmarknadsfonden, pengarna till de arbetslösa, före-
slog socialdemokraterna i september - medan de hade kvar regeringsmak-
ten - att man skulle ta drygt två miljarder och betala åtgärder. Vi tog det
öppet i budgeten, eftersom vi såg hur pengarna sinade i arbetsmarknadsfon-
den.
Anf. 104 STEN ÖSTLUND (s):
Fru talman! Vi riskerar ändå, Böije Hörnlund, att få göra utbetalningar
av kontant arbetsmarknadsstöd i storleksordningen uppemot 30 miljarder
kronor om hotbilden förverkligas. Vi skulle kunna göra oändligt mycket
mera och få mycket mer nytta av dessa pengar om vi i stället kunde hålla folk
i arbete.
Börje Hörnlund säger att det paket som vår regering lade fram inte kom-
mer att få någon effekt medan det paket som den nuvarande regeringen har
lagt fram skall få goda effekter. Det fodrar väl mer än någon minut att föra
den diskussionen. Låt mig bara referera till vad som sägs i den skrift som vi
i dag har fått från byggentreprenörerna. Där sägs att till detta kommer att
man nu för att sänka kostnaderna med 20 till 30 % skall omförhandla projek-
ten. Det är väl kanske en av orsakerna till att det blir förseningar. Man säger
vidare att det understryker behovet av att påskynda ytterligare personal-
nedskärningar så att man inte på grund av överkapacitet tvingas ta uppdrag
till priser som på sikt hotar företagens existens. Det är den utveckling som
byggentreprenörerna ser på det här området.
Anf. 105 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det var inte jag som sade att det socialdemokratiska paketet
inte gav några effekter. En del objekt ger effekter, men det finns här stora
objekt som ser ut att vara mycket tungstartade av många skäl som jag kort
berörde.
Är det verkligen Sten Östlunds mening att man inte skall ta till vara att det
går att göra upphandlingar som är 30 % billigare? Eftersom det rör sig om
mycket stora pengar kan man åstadkomma ytterligare åtskilliga vägmil ge-
nom det lägre priset. Jag tycker att det känns litet oansvarigt om man inte
försöker omförhandla objekten och få dem till rätt pris i dag.
Det skulle finnas betydligt mindre pengar i arbetsmarknadsfonden om so-
cialdemokraterna på olika sätt skulle ha fått sin vilja igenom. Ni fick er vilja
igenom vid ett tillfälle när facken fick en gåva på 2,5 miljarder. Hade det inte
skett hade vi haft 3,5 miljarder extra i fonden i dag.
Anf. 106 STEN ÖSTLUND (s):
Fru talman! Det var fackens pengar som facken fick tillbaka. Men debat-
ter på en minut är för korta för att man skall kunna gå in på det.
När det gäller de 25 till 30 % som man beräknar att man skall spara genom
att omförhandla är det väl obestridligt så att om man inte är snabb i sina
åtgärder kan detta ytterligare försena projektens igångsättande.
Dessutom, Böije Hörnlund, tänker inte kommunikationsdepartementet
använda pengarna till infrastruktursatsningar. De skall läggas på vägunder-
håll. Det är en mycket märklig utveckling för de pengar vi har avsatt för in-
frastruktursatsningar. Om man kan få projekten billigare genomförda kom-
mer man att ta pengarna och använda dem till vägunderhåll. Det är en ut-
veckling som jag tycker att arbetsmarknadsministern gentemot kommunika-
tionsdepartementet skulle gå till storms mot. Det vi i reella pengar har avsatt
för infrastruktursatsningar och för att lätta upp på arbetsmarknaden skall
enligt min mening användas till just infrastruktursatsningar.
Anf. 107 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det skall självklart förhandlas snabbt. När det sedan gäller
vem som äger pengarna i fonderna har faktiskt 95 % av medlen varit statsbi-
drag och 5 % egenavgift. Det skulle vara skönt för alla om vi i dag hade haft
ytterligare 3,5 miljarder i arbetsmarknadsfonden, eftersom den lågkonjunk-
tur vi upplever är tung, djup och långvarig.
Sedan till infrastrukturupphandlingarna. Om man har ett antal objekt som
kan upphandlas billigare, och man behöver vidta åtgärder på andra håll i
landet där det är minst lika stor arbetslöshet och vägarna knappast är far-
bara, är det lika viktigt för folkhushållet som att arbetet med dessa stora
objekt kommer i gång. Dessa saker svär inte emot varandra, utan man skall
vara glad och tacksam om vi kan upphandla de stora objekten 30 % billigare.
Anf. 108 STEN ÖSTLUND (s):
Fru talman! Detta tvivlar jag starkt på. Det är snarare på det sättet att man
tar pengar från infrastruktursatsningarna och lägger på vanligt vägunderhåll,
något som man annars hade fått ta över statsbudgeten.
När det sedan gäller egenavgiften och A-kassan är ni nu genom det beslut
riksdagen har fattat och det förslag ni har lagt fram i full färd med att ta till-
baka de pengar som var fackens, och som facken också fick. Det tar ni nu
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
53
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
54
tillbaka genom att höja egenavgiften. Men egenavgiften är ingen finansie-
ringsväg. Låt mig påminna om att vi måste höja avgiften med 1 000 kr. per
betalande medlem, om alla i A-kassorna kan betala avgift, för att få in 3,5
miljarder kronor. Utvecklingen pekar nu på att kostnaderna kommer att öka
från 18 miljarder till uppåt 30 miljarder, och det visar på orimligheten att
finansiera det den vägen.
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Svar på fråga 1991/92:351 om AMS ekonomiska resurser för att
aktivera arbetslösa
Anf. 109 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Monica Öhman har frågat mig om AMS för nästa budgetår
fått större resurser för att aktivera arbetslösa än man har fått för första halv-
året 1992.
Regeringens förslag i 1992 års budgetproposition innebär en kraftig för-
stärkning av de arbetsmarknadspolitiska resurserna i förhållande till vad som
föreslogs i förra årets budgetproposition. Den nuvarande regeringen har
dessutom, genom förslag i tilläggsbudget I och via finansfullmakt, förstärkt
de arbetsmarknadspolitiska resurserna under senare delen av innevarande
budgetår. Dessa förstärkningar innebär att lika många arbetslösa kan få ut-
bildning eller nytta av någon annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd under de
båda budgetåren.
En viktig skillnad är dock att den nuvarande regeringen, trots det an-
strängda statsfinansiella läget, redan i budgetpropositionen föreslår att om-
fattande resurser skall anvisas till arbetsmarknadspolitiken. Detta tillväga-
gångssätt innebär att arbetsmarknadsverket får bättre förutsättningar att
planera för insatserna under nästa budgetår.
Avslutningsvis vill jag påpeka att de nuvarande höga arbetslöshetstalen
ökar kraven på att de arbetsmarknadspolitiska resurserna används effektivt.
Av den anledningen ser regeringen för närvarande över den s.k. ungdomsga-
rantin med syfte att skapa meningsfulla praktikplatser för arbetslösa ungdo-
mar inom hela arbetsmarknaden.
Anf. 110 MONICA ÖHMAN (s):
Fru talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern för svaret, även om
jag inte anser att det är ett riktigt svar på den konkreta frågan.
Det har inte gjorts en riktigt rättvis beskrivning av hur mycket resurser
som finns att tillgå för innevarande budgetår. Om jag har lagt ihop siffrorna
rätt, både det som föreslogs i propositionen i januari i fjol, i kompletterings-
propositionen, i tilläggsbudgeten och finansfullmakten, kommer man upp i
en summa på 18,6 miljarder kronor. I år föreslås 19,6 miljarder. Jag tycker
inte att man kan utläsa att det blir så förfärligt mycket mer, vilket görs gäl-
lande i svaret.
Det kan väl inte vara så, att man ute i länen inte kan bedöma situationen?
Vi får med jämna mellanrum larmrapporter om att man är tvungen att dra
ner på utbildningen, eftersom man inte vet huruvida det finns resurser så att
man klarar det. Då har det inte givits trygghet åt länen.
Jag vill komplettera bilden med en annan fråga, nämligen stödet till före-
tagsutbildningen och försöksverksamheten med ökat företagsstöd. När vi nu
böljat få litet snurr på detta och företagen börjat inse att detta är ganska bra
att använda i en sådan här situation, föreslår regeringen att stödet skall bort.
I budgetpropositionen säger ministern: Jag finner inget skäl att föreslå någon
förlängning av denna försöksverksamhet. Det lämnas inte någon motive-
ring. Min fråga kvarstår fortfarande: Finns det tillräckliga resurser?
Anf. 111 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Om man summerar vad som finns tillgängligt för innevarande
budgetår, finner man att den uträkning som Monica Öhman gör är riktig.
Det jag pekade på är att medel fyllts på ett antal gånger under budgetåret,
och det så sent som i december. Utöver vad som föreslogs av den förra rege-
ringen för detta budgetår har det tillkommit över 8 miljarder kronor för att
hålla ca 3 % i åtgärder, vilket är den siffra AMS i princip fortfarande menar
är taket.
Nu är jag litet tveksam till om det är taket. Om man tittar på län som Gäv-
leborgs län, Norrbottens län och några till ligger man där klart över dessa
tal, och där kommer vi att sätta in litet specialundersökningar för att se om
det är effektivt med så höga tal som 4-5% i åtgärder. Här har vi en viss
beredskap. Jag vill betona att regeringen i sin helhet har inriktningen att ar-
betslinjen skall gälla. Men vi behärskar inte internationell konjunktur och
sådana saker, så vi vet inte riktigt hur besvärligt det blir framöver.
Anf. 112 MONICA ÖHMAN (s):
Fru talman! Jag hoppas att regeringen tar till sig all den information den
kan få i den här frågan. Jag tänker då på den artikel som fanns i Dagens
Nyheter den 30 januari där Göte Bernhardsson var mycket orolig för utveck-
lingen. Han säger att arbetslösheten kommer att uppgå till 4-5 %, vilket re-
geringen själv har talat om, och kanske 6 %. Kommer man upp i dessa tal,
blir det mycket svårt att vända utvecklingen. Ifall arbetsmarknadsministern
inte har sett den här artikeln, kan jag gärna överlämna den. Han, liksom vi
socialdemokrater i vår motion, har pekat på många åtgärder som man nu
snabbt kan sätta in för att bryta kurvan och ge människor meningsfull syssel-
sättning.
Anf. 113 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Det är inte bara så att jag läser artiklar som rör mitt ansvars-
område, utan jag träffar också generaldirektören rätt ofta för samtal i dessa
frågor. En sak som vi arbetar med i departementet, och som nog är bekant
för alla, är ett förslag som i princip skall ta bort ungdomsarbetslösheten för
ungdomar i åldern t.o.m. 24 år. Enbart det förslaget, om det blir riksdagens
beslut, kommer att innebära att man noga skyddar en skör grupp, nämligen
de unga, och deras inträde på arbetsmarknaden, genom utbildning eller
praktik. Det förslaget i sig innebär att de 3 % som AMS i dag säger sig kunna
rymma i åtgärder räknas upp med ett antal tiondels procent.
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svarpå frågor
55
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
Det arbetas, fru Monica Öhman, hela tiden med dessa frågor, och det an-
tar jag att fru Öhman är väl medveten om.
Anf. 114 MONICA ÖHMAN (s):
Fru talman! Vi skall nu inte föra en diskussion om ungdomsgarantin. Jag
har inte sett eller hört någonting mer än vad man har rapporterat i Aktuellt
kring detta. Den frågan spar vi. Vi kommer säkert att ha åsikter om ung-
domsgarantin. Min första reaktion var: Vilken arbetsgivare kommer att an-
ställa en ungdom under 24 år på ett vanligt jobb om han vet, att om han låter
bli att göra detta kommer han kanske att få ersättning från staten med 7 200
kr.?
Jag kommer från Norrbotten, och Börje Hörnlund kommer från Väster-
botten. Vi kommer båda från län som blöder. Bekymren är stora, inte minst
i min hemkommun. Skall man reda ut detta, måste det till särskilda åtgärder,
men framför allt måste AMS få veta att vi har resurser och att åtgärder kan
sättas in snabbt, eftersom det här handlar om människors väl och ve.
Överläggningen var härmed avslutad.
20 § Svar på fråga 1991/92:354 om kostnadsjämförelse mellan arbets-
marknads- och komvuxutbildningarna
Anf. 115 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Lena Hjelm-Wallén har frågat mig om det är dyrare för sam-
hället att låta en elev studera på komvux jämfört med att låta en arbetslös
genomgå arbetsmarknadsutbildning.
Det går inte att göra sådana direkta kostnadsjämförelser som åsyftas i frå-
gan.
Alla som går i komvux är inte arbetslösa. En arbetslös kan vara reguljär
elev i komvux på eget initiativ, men många studerar vid sidan av sitt arbete.
En elev i komvux kan studera på heltid, deltid eller fritid. Arbetsmarknads-
utbildning bedrivs oftast på heltid. Kostnaden per elev blir därför olika.
En arbetslös kan delta i arbetsmarknadsutbildning på skilda sätt. Arbets-
marknadsutbildning uppvisar därför inte någon enhetlig kostnadsbild. Man
kan delta i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning som upphandlas av
olika utbildningsanordnare. Den kan upphandlas hos en kommun i form av
enstaka studieplats eller som hel utbildning, genomförd av komvux eller av
gymnasieskolan. En arbetslös kan som deltagare i arbetsmarknadsutbildning
även vara placerad i t.ex. reguljär komvux. Kostnaderna blir helt olika också
i dessa skilda fall.
Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp inom regeringskansliet med uppgift
att se över kostnaderna för olika utbildningsformer och göra en bedömning
av hur medlen för utbildningsplatser bör fördelas så att största möjliga sam-
hällsnytta uppnås.
Regeringen skall också tillsätta en utredning rörande det allmännas resur-
ser för vuxenutbildningen. Utredningen skall arbeta snabbt och lämna för-
56
slag som kan leda till ett effektivare medelsutnyttjande och minskade kost-
nader.
Anf. 116 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Jag har för-
ståelse för att det är svårt att göra kostnadsjämförelser, men allmänt får man
väl säga att den kommunala vuxenutbildningen är känd för att vara en
mycket kostnadseffektiv och billig utbildningsform för vuxna.
Jag tackar för beskeden om att diverse utredningar skall tillsättas och ana-
lyser göras. Jag tycker dock att det hade varit bättre att göra dessa analyser
innan regeringen skred till verket och drog ner den kommunala vuxenutbild-
ningen med 25 %. Detta kommer att slå mycket kraftigt. Även om alla inte
bara har alternativet att bli arbetslösa, ser ett mycket stort antal människor
det som alternativet till sina studier i komvux. Jag har träffat många stude-
rande inom komvux under den här tiden och vi har diskuterat detta. Även
om de inte själva direkt blir arbetslösa pekar de på att indirekt blir någon
annan person arbetslös. De som nu är vikarier för dem när de studerar, kom-
mer ju att hamna i den här situationen.
Arbetsmarknadsministern, om någon, borde inse att man inte skall utöka
utbudet av arbetskraft just nu. Man gör ju detta när tiotusentals människor
stängs ute från sina studier i vuxenutbildning. Regeringen har ju föreslagit
detta. Jag undrar om arbetsmarknadsministern har beaktat konsekvenserna
av regeringens förslag.
Anf. 117 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Vi räknar med att ungefär 70 % av AMS-resurserna går till
olika utbildningsinsatser. Om vi uppskattar antalet som kommer att gå till
utbildning - det är ju stor självbestämmanderätt på dagens arbetsmarknads-
styrelse - kommer via den summan pengar ungefär 240 000 människor
boende i Sverige att få utbildning under kommande budgetår.
Sedan vill jag meddela att en arbetsgrupp som arbetar med detta består av
en representant för utbildningsdepartementet som har de reguljära utbild-
ningarna, en representant för mitt departement som har arbetsmarknadsut-
bildningarna och som vanligt när det är fråga om sådana här saker en repre-
sentant för finansdepartementet. Den skall analysera detta på olika sätt för
att få ut maximalt ur arbetsmarknadssynpunkt. Dessutom behöver ju hela
Sverige en höjd utbildningsnivå, ju högre desto bättre.
Anf. 118 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Fru talman! Allt detta är gott och väl, men det hade varit lämpligare att
göra det innan man lade ett förslag om att skära ned kommunal vuxenutbild-
ning med 25 %. Det verkar som om den ena handen inte vet vad den andra
gör. Det är ofrånkomligt att man därigenom dels förhindrar människor att
skaffa sig kunskap - jag tycker faktiskt att det är mycket konstigt att en rege-
ring vill göra det i dagens läge -, dels ökar utbudet på arbetsmarknaden.
Detta borde inte vara det som regeringen skall sysselsätta sig med just nu.
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
57
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
58
Kan Börje Hörnlund förklara varför man har lagt detta underliga och obe-
gripliga förslag om minskad komvux?
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Svar på fråga 1991/92:356 om sysselsättningspolitiken
Anf. 119 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Mona Sahlin har frågat mig om jag avser att fullfölja en politik
för full sysselsättning som ett mål för regeringens ekonomiska politik.
Som Mona Sahlin känner till kan regeringen inte påverka den internatio-
nella lågkonjunkturen.
Med hänsyn tagen till olika omständigheter för hela regeringen en ekono-
misk politik som syftar till att skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt
och därmed full sysselsättning.
Anf. 120 MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Jag
kan väl också påminna om att vi hade ombytta roller här för ett tag sedan.
Då var det jag som sade till Börje Hörnlunds partikamrater att det inte heller
var regeringen Carlsson som hade startat lågkonjunkturen i världen. Vi kan
vara överens om att det varken är regeringen Carlsson eller regeringen Bildt
som har påverkat den internationella lågkonjunkturen.
Jag blir mycket nyfiken på vad det är för olika omständigheter som man
skall ta hänsyn till för att förstå att regeringen faktiskt för en ekonomisk poli-
tik som syftar till full sysselsättning. Om man avser full sysselsättning, inser
arbetsmarknadsministern då att något som man kan påverka, nämligen hem-
mamarknaden som i stort sett alla små och medelstora företag är beroende
av, nu stramas åt så starkt att detta förvärrar arbetslösheten? Inser arbets-
marknadsministern också att tvärstoppet för hela byggmarknaden, som man
också kan påverka, förvärrar situationen? Bör inte slutsatsen då vara att man
bör göra något nu, utöver det som regeringen hittills har meddelat? Annars
litar jag inte fullt ut på att man verkligen har för avsikt att klara full syssel-
sättning nu.
Anf. 121 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Mona Sahlin skall naturligtvis lita fullt ut på regeringen, men
det är litet svårt att säga det i oppositionsrollen.
Det handlar om två saker, nämligen att skapa den här framtidstron och
det här investeringsklimatet i Sverige. Där har vi t.ex. förslaget om arbe-
tande kapital och att det får vara i fred i företagen för att skapa nya jobb och
nya investeringar i stället för att det skall planeras hur man skyddar detta på
olika sätt. Företagen skall jobba med vad de är bra på, nämligen att produ-
cera. Detta verkar vänstern böija förstå, men socialdemokraterna sitter fast
i det gamla, vilket jag beklagar. Jag tror att detta är ett grundläggande förslag
om vi skall få fart på Sverige och ha människor sysselsatta i ordinarie närings-
liv.
Vi måste ju också titta på hur det ser ut i vår omvärld. Vissa år under 1980-
talet gick ca 100 miljarder kronor av svenskt kapital ut, och bara 10 miljarder
kom in. Detta vill regeringen ändra på så att en stor del av svenskt kapital
investeras här och att utländskt kapital också finner det intressant att inve-
stera i Sverige.
Sedan säger Mona Sahlin att det stramas åt. Ja, industriproduktionen går
neråt nu 1991 och 1992. Köpkraften ökar faktiskt samtidigt rätt ordentligt
både 1991 och 1992. Eftersom det finns vissa samband mellan detta i en sund
ekonomi, kan man inte påstå att åtstramningen är överdriven. Detta visar
sig ju sedan i ett statligt budgetunderskott som är ungefär 90 miljarder kro-
nor om man inte hade 20 miljarder kronor i engångsförstärkning. Här har vi
en balanspunkt; om vi gasar för mycket, kan vi få en ränteutveckling som
blir väldigt besvärande för hushållen och för svenska investeringar. Jag
tycker därför att detta är rätt väl avvägt. Det finns naturligtvis en del man
kan diskutera - det finns det alltid.
Anf. 122 MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Jag tror inte, Börje Hörnlund, att det här bara handlar om att
lita på eller inte, utan jag är av den bestämda uppfattningen att detta icke är
en väl avvägd politik om den syftar till full sysselsättning. Jag pekade tidigare
ut två områden där jag och t.o.m. måndagens ledarsida i DN - och det vill
inte säga litet! - nu efterlyser snabbare och mer akuta och riktade insatser
för att sysselsättningen skall klaras. Jag har pekat ut två områden. Dels har
efterfrågan på hemmamarknaden dämpats ordentligt sedan regeringsskiftet.
Det har varit en medveten strategi från den borgerliga regeringen. Detta är
en katastrof för många av de små och medelstora företag som jag vet att
också Börje Hörnlund värnar om. Dels gäller det byggarbetsmarknaden, där
man också kan vidta åtgärder nu.
Bakgrunden till min fråga är mycket allvarlig, nämligen att man inte i nå-
got land där man låtit arbetslösheten passera 6 % har kunnat få ned den igen,
utan då befinner sig arbetslösheten på den nivån permanent. Därför efterly-
ser jag nu under våren dessa konkreta insatser på de områden jag har tagit
upp. Vi riskerar annars att hamna i en sits som ingen hittills har kunnat
komma ur.
Anf. 123 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Jag diskuterade nyss ett antal investeringsobjekt med Sten
Östlund. Faktum kvarstår: Om man hade satsat mer före lågkonjunkturen,
hade vi nu haft i gång mer. Det decemberpaket jag nämnde byggs upp helt
och hållet under 1992, medan vissa storprojekt kommer mycket sent. Jag vet
att Mona Sahlin är en intelligent bedömare så till vida att hon vet att det
uppstår ganska stora bekymmer när man går över från att bygga kontorshus,
bostäder och industrilokaler, som nu står tomma runt om i Sveriges land, till
annan verksamhet, till en annan typ av investeringar. Det här blir en smärt-
sam process för byggarbetsmarknaden. Byggarbetsmarknaden har fått gå
upp på en för hög nivå, och den måste därför nu litet nedåt.
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
59
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
60
Anf. 124 MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Arbetsmarknadsministern upprepar att mycket skulle ha varit
annorlunda om inte om hade varit. Jag efterlyste åtgärder som kan vidtas nu
under våren för att vi skall undvika den ”uppgång i onödan” av arbetslöshe-
ten som blir effekten om man inte vidtar åtgärder. Jag kan peka på många
förslag: räntebidrag för en tidigareläggning av kommunala investeringar, bi-
drag och stöd för ROT-programmet, att man drar tillbaka förslaget att inte
hjälpa till med en upprustning av skolorna, komvux, som togs upp i den förra
frågan. Det finns en mängd sådana åtgärder som nu skulle kunna bidra till
att arbetslösheten inte drar i väg till de höjder som bl.a. AMS-chefen förut-
spår. Jag vill understryka allvaret.
Jag bedömer - och t.o.m. Börje Hörnlund tycker att jag är i alla fall litet
intelligent - att Sverige möjligen har detta år på sig. Om vi icke under detta
år begränsar ökningen, riskerar vi att hamna i den fälla som alla andra länder
i Europa har fastnat i. Det är den utvecklingen jag till varje pris vill undvika.
Anf. 125 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! De sammantagna subventionerna under 1991 - och då räknar
jag också in bostadsbidragen - uppgår till 54 miljarder kronor. Det beloppet
är så förfärande högt att det inte utan vidare går att öka hur som helst.
Inom regeringen, inom regeringskansliet och i ett antal departement,
bearbetas en mängd frågor, och syftet är att vi skall möta arbetslöshetsspö-
ket. Det är inte bara fråga om långsiktiga åtgärder utan också om kortsiktiga
åtgärder som sätts in i avvaktan på att hemmalagade problem löses och att
den internationella konjunkturen vänder. Målet är självfallet, Mona Sahlin,
att vi skall ha lägsta möjliga öppna arbetslöshet.
Anf. 126 MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Jag får väl inget svar på vad som är lägsta godtagbara eller
lägsta möjliga arbetslöshet. Jag vill betona att jag inte talar om de allmänna
subventionerna på bostadsmarknaden, utan jag talar om statens ansvar för
att stimulera genom reparationer, ombyggnad och tillbyggnad, vilket har be-
tydelse för glesbygden, för de små kommunerna och för tillväxten. Det är på
dessa områden jag bedömer att vi har detta år på oss att möta utvecklingen.
Jag menar att vi skall vara unika och att läget här icke skall bli som i andra
länder i Europa - därav allvaret i min fråga.
Överläggningen var härmed avslutad.
22 § Svar på fråga 1991/92:336 om jordbrukspolitiken
Anf. 127 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen inför ett EG-
medlemskap kommer att anpassa den svenska jordbrukspolitiken till EG:s
gemensamma jordbrukspolitik, vilket enligt Annika Åhnberg vore mycket
olyckligt, eftersom EG:s jordbrukspolitik präglas av protektionism och brist
på ansvar och solidaritet gentemot tredje världens länder.
Som framgår av regeringsförklaringen är en av de stora uppgifterna för
regeringen att fullt ut föra Sverige in i det europeiska samarbetet genom för-
handlingar om medlemskap i EG. Regeringen har också deklarerat att om-
ställningen av jordbruket skall fullföljas. Syftet är att Sverige vid inträdet i
EG skall ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring. För att förbe-
reda en avstämning av omställningsbesluten efter det att EG lagt fast princi-
perna för sin kommande jordbrukspolitik har en särskild omställningskom-
mission tillsatts. Kommissionen skall beakta effekter och faktorer som inte
var kända eller förutsedda vid tidpunkten för det livsmedelspolitiska beslu-
tet, i första hand konsekvenserna av en anslutning till EG. Kommissionen
kommer bl.a. också att behandla frågor rörande stödet till jordbruket i norra
Sverige i ett långsiktigt perspektiv. Det är alltså fråga om att utreda vilka
anpassningar som bör göras inom svensk livsmedelsproduktion inför ett EG-
medlemskap. Det är självfallet viktigt att inga åtgärder vidtas som försvårar
anpassningen till EG. Ett medlemskap ställer den svenska livsmedelspro-
duktionen inför en helt ny situation karakteriserad av lägre stödnivåer, i
många fall lägre priser och en högre grad av konkurrens. Sett ur ett snävt
svenskt perspektiv innebär därför ett medlemskap faktiskt minskad protek-
tionism och ökad handel med livsmedel. Anpassningsarbetet är svårt av flera
skäl. Bl.a. innebär den pågående reformen av EG:s jordbrukspolitik och de
ännu inte avslutade GATT-förhandlingarna att den svenska anpassningen
måste ske mot vad som kan karakteriseras som ”ett rörligt mål”.
När det gäller de pågående GATT-förhandlingarna kan konstateras att
Sverige aktivt har engagerat sig för en framgångsrik Uruguayrunda, vars mål
är minskad protektionism och stärkta regler för världshandeln inom jord-
bruksområdet. Detta gagnar inte minst tredje världens länder. Sveriges stora
utrikeshandelsberoende gör att vi gynnas av handelsliberaliseringar och ett
fungerande regelverk för den internationella handeln. Ett lyckat resultat av
Uruguayrundan är därför ett vitalt svenskt intresse som inte påverkas av att
Sverige nu ansökt om medlemskap i EG. Uruguayrundan bidrar även till att
minska skillnaderna mellan Sveriges och EG:s jordbrukspolitik.
Det förtjänar också att påpekas att den av riksdagen år 1990 beslutade
livsmedelspolitiska reformen redan gett positiva resultat. Överskotten inom
animalieproduktionen har minskat, och i dag råder det i stort sett balans på
dessa marknader. Spannmålsproduktionen har också reducerats tack vare
den stora anslutningen till omställningsprogrammet. Det innebär att Sverige
minskat sin avsättning av överskottsprodukter på världsmarknaden, vilket,
under förutsättning att detta utrymme inte tas upp av andra i-länders över-
skott, är till gagn för tredje världens länder, eftersom dessa missgynnas av
snedvriden världshandel med livsmedel. Den livsmedelpolitiska reformen
har också inneburit att prisstegringstakten vad gäller livsmedel har dämpats.
Viktiga steg har alltså tagits i riktning mot en fungerande marknad på livsme-
delsområdet. Jag har också vid ett flertal tillfällen slagit fäst att omställ-
ningen av jordbruket skall fullföljas även om Sverige nu ansökt om medlem-
skap i EG. Omställningsåtgärderna kan dock behöva anpassas med hänsyn
till EG utan att vi för den skull ger upp de livsmedelspolitiska målen enligt
1990 års beslut.
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
61
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svarpå frågor
Anf. 128 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga. Av svaret förstår
jag dock att jag kanske uttryckte mig något oklart i frågan, därför att det här
är inte riktigt ett svar på den fråga jag faktiskt ställde.
Jag delar den uppfattning som jordbruksministern ger uttryck för, dvs. för-
hoppningarna om att Uruguayrundan inom GATT skall bli framgångsrik.
Det är inte bara ett litet, exportberoende land som Sverige som kan tjäna på
det, utan det kan hela världen göra, förutsatt att man lyckas förena en liberal
världshandel med hänsyn till miljön.
På lång sikt finns det ett problem här, då Sveriges närmande till och med-
lemskap i EG kommer att leda till en helt annan inställning i fråga om världs-
handeln i stort och livsmedelspolitiken. Det är helt uppenbart att den stånd-
punkt som Sverige har intagit i GATT-förhandlingarna hittills när det har
gällt jordbrukspolitiken är en helt annan än den som EG har intagit, och det
är en diskussion som vi har all anledning att återkomma till. Hur skall vi
kunna bevara vår inställning till en friare världshandel, i syfte att gynna u-
länderna och ge dem tillträde till i-ländernas marknad, genom ett medlem-
skap i EG? Det är en av anledningarna till att vänsterpartiet förhåller sig
mycket kritiskt till ett medlemskap i EG.
Men min fråga gällde årets budgetproposition, där jordbruksministern i
det avsnitt som handlar om direktbidrag till jordbruket säger att ett ställ-
ningstagande till ”kompensationsbeloppet för budgetåret 1992/93 får anstå
tills dess förhandlingarna i GATT är avslutade”. Det är en formulering som
vi känner igen, men så kommer ett tillägg: ”Övervägandena bör då också
göras med beaktande av att anpassningen av svenskt jordbruk och svensk
jordbrukspolitik till EG inte får försvåras.”
”Detta måste betyda en förändring i förhållande till hur vi tidigare har
hanterat den här överenskommelsen inom ramen för GATT. Det är på den
punkten som jag undrar: Vad står den här mycket oklara formuleringen för?
Vad betyder den i praktiken?
Anf. 129 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag tycker inte att formuleringen är oklar, utan den betyder
precis vad där står, dvs. att kompensationsbeloppet - som är en summa
pengar, varav det mesta tillfördes 1989 och en del 1990, när man under på-
gående GATT-förhandlingar inte ville höja gränsskyddet ytterligare - kan
utgå till jordbruket på olika sätt. Vi vet inte vilket resultatet av GATT-för-
handlingarna blir, inte heller när de är slutförda, men under förutsättning av
att det skall utgå ett kompensationsbelopp efter GATT-förhandlingarnas
slut, kan det alltså omfördelas, dels beroende på krav i GATT-resultatet,
dels beroende på att vi har att anpassa det svenska stödsystemet till EG inför
ett medlemskap. Det är ganska enkelt.
Får jag sedan till kommentaren om svensk politik efter ett EG-medlem-
skap säga att jag är övertygad om att inte vare sig Annika Åhnberg, hennes
parti eller några andra partier kommer att upphöra med politisk verksamhet
därför att Sverige blir medlem i EG. Vi får då snarare möjlighet att i större
fora driva en aktiv linje till förmån för u-länderna, och det är kanske bra.
62
Jag tror att det skulle vara nyttigare om vi fick framföra våra gemensamma
uppfattningar inom EG.
Anf. 130 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag delar uppfattningen att vi alltid, oavsett om vi är i eller
utanför EG, bör försöka fortsätta med den handelspolitiska inställning som
vi har haft och som är till gagn för u-länderna. Jag tror ändå att jordbruksmi-
nistern är rätt ensam om att tycka att frågorna om kompensationsbidraget
för det budgetår vi strax går in på och hur vi skall förhålla oss till EG är enkla.
Jordbruksministern säger att vi måste anpassa oss till ett stödsystem som
är delvis annorlunda. Ja, det bygger t.ex. på ett högre gränsskydd i förhål-
lande till länder utanför EG än det som Sverige faktiskt har. Betyder en så-
dan här formulering att det är den typen av kompensation man tänker sig att
det svenska jordbruket skall få, att Sverige på det sättet skall närma sig EG,
att gränsskyddet förvissa produkter t.ex. är i nivå med EG:s? Eller vad bety-
der det mera konkret? Kompensationsbeloppet har hittills gällt en summa
t.ex. per ko, men vilken typ av förändringar avser man nu att göra?
Anf. 131 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag sade att den här formuleringen var begriplig, men jag tror
inte att jag sade att den var enkel. Jordbrukspolitik saknar tyvärr enkla in-
slag i allmänhet och är tämligen svår. Däremot tror jag väl att Annika Åhn-
berg har förmåga att förstå den, efter långvarigt arbete i jordbruksutskottet.
Det konkreta innehållet känner vi inte till, och det skall inte heller uttalas
i budgetarbetet. Vad vi vet är att GATT-förhandlingarna inte är avslutade,
att EG:s livsmedelspolitiska reform inte har kommit till stånd och att vi ännu
så länge inte har inlett några förhandlingar. Vi kommer efter hand att få veta
mer och mer på var och en av dessa punkter, och då skall vi se till att anpassa
vårt system så att medlemskap inte försvåras.
Anf. 132 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Medlemskapet är ju inte aktuellt för dagen. Tidigare år har
regeringen nöjt sig med att konstatera att kompensationsbeloppets storlek
och utbetalningsform är huvudsakligen beroende av vad som händer inom
ramen för GATT-förhandlingarna, men nu finner regeringen anledning att
göra detta tillägg. Det är alltså inte tillräckligt att frågan om kompensations-
beloppet får anstå till dess GATT-förhandlingarna är avslutade, utan man
har för avsikt att under budgetåret 1992/93 göra andra förändringar, som in-
nebär en anpassning av svenskt jordbruk och svensk jordbrukspolitik till
EG. Vad denna anpassning skall innebära vet man inte, men man är ändå
övertygad om att det under detta år kommer att vara nödvändigt med för-
ändringar.
Det förvånar mig att man å ena sidan redan nu är så säker att man i budget-
propositionen måste göra detta tillägg och å andra sidan inte alls vet vad de
förändringarna kommer att innebära. Jag tror att jordbrukarna i Sverige vid
det här laget är tämligen trötta på dessa halvkvädna visor, som inte ger
minsta vägledning för hur de skall lägga upp sitt arbete.
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
63
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
64
Anf. 133 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Nu har jag insett hur det är. Det är inte så att Annika Åhnberg
inte förstår vad som står i texten, utan hon tycker inte om vad där står. I och
för sig respekterar jag det.
Jag vill upprepa vad jag sade i svaret, nämligen att en av de stora uppgif-
terna för den nuvarande regeringen är att fullt ut föra Sverige in i det euro-
peiska samarbetet genom förhandlingar om medlemskap i EG. Det är up-
penbart att kommentaren att medlemskap inte är aktuellt får stå för Annika
Åhnberg, då regeringen har en annan uppfattning. Därför talar vi om att
detta kommer att påverka jordbrukspolitikens utformning framöver. Den 25
februari kommer ytterligare förslag från regeringen om jordbrukspolitiken,
och då finns det möjligen också anledning att tro att en del av det som inte
är klart uttryckt här kommer att bli något klarare.
Anf. 134 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Det är alldeles riktigt att jag inte tycker om formuleringen,
och det beror på att jag inte förstår den. Jag blir inte mycket klokare efter
jordbruksministerns svar.
När jag sade att medlemskap inte är aktuellt menade jag just att det inte
är aktuellt under budgetåret 1992/93, men det är uppenbarligen aktuellt med
någon typ av anpassning under det budgetåret som rör kompensationsbelop-
pet. Vad denna förändring skall innebära vet regeringen inte, men man vet
ändå tillräckligt säkert att den skall komma för att tala om det i budgetpropo-
sitionen. Jag vidhåller att den här typen av oklara formuleringar - som jag
nog inte är ensam om att fundera över vad de betyder - ställer till problem
för jordbrukarna i det här landet. Vad betyder detta? Det är ungefär som att
ställa en fråga till oraklet i Delfi; man får ett svar som är omöjligt att tolka.
Vad betyder det här för jordbrukare som har att planera verksamheten vid
sitt jordbruksföretag? Har man inte tydligare besked att komma med kunde
man ha avvaktat tills man hade sett resultatet av GATT-förhandlingarna och
vad de faktiskt skulle innebära för det här årets kompensationsbelopp.
Anf. 135 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Signalen att vi successivt kommer att anpassa jordbrukspoliti-
ken till EG inför ett förestående medlemskap är viktig, tycker jag. Det är
därför den finns med i budgetpropositionen. Meddelanden om på vilka sätt
det kan göras kommer successivt och i den takt som vi får reda på hur vi kan
göra dessa förändringar.
Anf. 136 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag har förstått att jordbruksministern tycker att det är vik-
tigt. Jag tror att vi är många som tycker att det skulle vara viktigt med klara
besked. Kopplat till vad som också sägs i svaret och som sägs allmänt i dis-
kussionen om att det livsmedelspolitiska beslutet ligger fast, att vår hållning
i GATT-förhandlingarna ligger fast och att medlemskapet i EG inte skall in-
nebära någonting annat än att vi fullföljer omställningen av jordbrukspoliti-
ken blir det här inte något klart och tydligt besked, som gör livet särskilt
mycket lättare för någon. Men det är uppenbarligen så att vi får vänta till
längre fram i vår för att då förhoppningsvis få besked om vad det här egentli-
gen betyder.
Överläggningen var härmed avslutad.
23 § Svar på fråga 1991/92:342 om försäljning av opastöriserad mjölk
Anf. 137 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Ingbritt Irhammar har frågat mig vilka insatser regeringen av-
ser göra för att möjliggöra en fortsatt småskalig försäljning av opastöriserad
mjölk.
Regeringen kommer inom kort att tillsätta en utredning med uppgift att
göra en förutsättningslös översyn av de livsmedelshygieniska bestämmelser
som kan ha betydelse för den småskaliga livsmedelsproduktionen och tek-
nikutvecklingen på området. Det är viktigt för såväl producenter som konsu-
menter att denna produktion underlättas där det är möjligt, samtidigt som
kraven på livsmedelshygien måste tillgodoses. Utredningen kommer med ut-
gångspunkt i småskalig förädling och försäljning att bl.a. behandla frågan
om pastörisering av mjölk. Det vore olämpligt av mig att föregripa utred-
ningens arbete.
I sin fråga nämner Ingbritt Irhammar en ansökan som inkommit till rege-
ringen från Inga och Sven R Pettersson. De ansöker där om dispens från
förbudet mot att sälja opastöriserad mjölk till butiker och att sälja mjölken
vidare till allmänheten från dessa butiker samt hemställer att regeringen för-
ordnar att de förundersökningar och lagföringar som pågår rörande försälj-
ning av mjölken som kattmat läggs ned. Ärendet bereds inom regeringskans-
liet och kommer att avgöras så snart som möjligt.
Jag vill också erinra om att livsmedelsverket har fått ett uppdrag av rege-
ringen att redovisa förutsättningarna för småskalig produktion inom ramen
för livsmedelslagstiftningen samt hur ändringar i lagstiftningen och tillämp-
ningen påverkar dessa förutsättningar. Redovisningen skall göras i verkets
anslagsframställning åren 1992-1994.
Anf. 138 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Jag vill först tacka för svaret. Jag tycker att det är bra att ut-
redningen nu kommer till stånd, och jag tycker att det är viktigt att då se
över de livsmedelshygieniska kraven i framtiden.
Det har ju varit en mycket intensiv debatt, åtminstone hos oss nere i
Skåne, som gällt kattmjölk eller ej, alltså pastöriserad eller opastöriserad
mjölk. Det finns fördelar och nackdelar.
Fördelar, som vi väl känner till och som det länge kämpades för, med pas-
töriserad mjölk är att man får bort tuberkulosbakterierna, och även att kon-
sumenterna vet att den mjölk de köper är fri från bl.a. salmonella. Det är
oerhört viktigt för dem. Självfallet är det också viktigt för producenterna att
folk vågar fortsätta att köpa deras produkter.
Samtidigt vet vi att det är oerhört många som dricker opastöriserad mjölk.
Fram till nyligen fanns det över 20 000 mjölkbesättningar i vårt land. Det är
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 57
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
någon som äger varje besättning, vanligtvis en familj, och många dricker den
här mjölken och har gjort så dag ut och dag in i åratal. De kan naturligtvis
inte förstå varför det skulle behöva vara skadligt för andra.
Vi tillåter folk att köpa cigarretter, som vi vet är skadliga. Vi tillåter att
cigarretter säljs, låt vara att de då skall vara försedda med en varningstext.
Folk kan röka dem år ut och år in, och vi vet att det är oerhört många som
får lungcancer och andra sjukdomar av det.
Folk får t.o.m. köpa sprit, låt vara att det måste ske på spritbolag, och de
får lov att dricka den, så länge de inte stör andra.
Men folk får alltså inte köpa den här mjölken. Jo, det har gått så länge den
har kallats kattmat. Det är väl för att vi vet att det finns människor som köper
även annan djurmat och äter; de säger att det är billigare. Det har vi inte
heller förbjudit dem.
Jag har en liten fråga: Känner jordbruksministern till någon som blivit
sjuk av den s.k. kattmjölken under senare år? Och ytterligare en: Jordbruks-
ministern sade att det skulle komma ett avgörande i det här ärendet från re-
geringskansliet så snart som möjligt. Är det fråga om dagar eller veckor?
Anf. 139 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Först och främst är frågan aktuell i regeringskansliet och på
departementet. Det är fråga om dagar eller en vecka, tror jag, innan det blir
ett avgörande.
Enligt den beställning av utredning som kom från jordbruksutskottet, ak-
tualiserad av en motion i ärendet, finns det en målkonflikt mellan å ena sidan
småskalig produktion, förädling, försäljning, och å andra sidan de livsme-
delshygieniska kraven. Den målkonflikten skall utredas och beaktas i den
utredning som nu kommer att tillsättas.
Det har skett förändringar i tekniken som har gjort det lättare t.ex. att
uppfylla hygieniska krav. Jag tänker på enkla saker som disksystem, slutna
anläggningar och kylsystem, som inte fanns tidigare. Den typen av teknik-
förändringar kan möjligen ha gjort att en del bestämmelser har blivit föråld-
rade. Att utreda det är en av de uppgifter som regeringen avser att ge den
utredning som tillsätts.
Anf. 140 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Jag tycker att det är bra att det rör sig om dagar, kanske någon
vecka, innan det blir ett avgörande i det ärende som jag speciellt har tagit
upp.
Jag vill också slå fast att om några bestämmelser skulle förenklas och om
det skulle gälla eventuella tillstånd är det viktigt att det verkligen rör sig om
småskalig produktion. Folk vill ändå veta varifrån varorna kommer.
Överläggningen var härmed avslutad.
66
24 § Svar på fråga 1991/92:348 om lantbrukarna och etanolprogram-
met
Anf. 141 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Ivar Virgin har frågat mig följande: Om jordbrukspolitiken
ändras, kommer då lantbrukarna som deltar i kontraktsteckningen för eta-
nolproduktion att få samma villkor, exempelvis om ett arealbidrag införs,
som övriga spannmålsodlare?
Jag ser positivt på de planer som finns att starta etanolproduktion i landet
och på det arbete som för närvarande pågår inom lantbrukarnas föreningsrö-
relse med att bedöma framtidsutsikterna för detta projekt.
Regeringen har visat sin avsikt att gynna miljövänlig biobränsleproduk-
tion och -användning, bl.a. genom att slopa skatten på etanol. Vidare kan
bidrag ges för etanolframställning inom ramen för omställningsprogrammet
för jordbruket. Det har således öppnats nya möjligheter för marknadens ak-
törer att starta etanolproduktion i landet.
När det gäller livsmedelspolitikens framtida utformning är det så att rege-
ringen under den gångna hösten har tillsatt den s.k. omställningskommissio-
nen, som har till uppgift att förbereda en avstämning av det livsmedelspoli-
tiska beslutet år 1990 med hänsyn till den jordbrukspolitik som kommer att
föras inom EG. Utgångspunkten för kommissionens arbete är att omställ-
ningen av jordbruket skall ske på ett sådant sätt att Sverige vid inträdet i EG
har en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och livsmedelsindustri.
Kommissionen skall vidare behandla stödet till jordbruket i norra Sverige
samt pröva frågan om arealersättning som en metod att bevara öppna land-
skap. Det är ännu osäkert vad som slutligen kommer att bli resultatet av re-
formförslagen i fråga om EG:s jordbrukspolitik. Omställningskommissio-
nen kommer att följa utvecklingen samt löpande redovisa sina slutsatser i
fråga om behovet av förändringar.
Jag vill därför svara Ivar Virgin på frågan om det framtida stödet till den
åkerareal som kontrakteras för etanolproduktion att denna mark kommer
att betraktas som all annan omställd mark och således omfattas av samma
regler.
Vad avser omställningen av åkermarken i ett EG-perspektiv vill jag ge
samma besked som jag gjort tidigare, nämligen att det är min bestämda upp-
fattning att omställd areal vid ett EG-inträde, såvida den inte är skogsplante-
rad, skall behandlas som all annan stödberättigad mark.
Anf. 142 IVAR VIRGIN (m):
Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret.
Etanolfabriken i Lidköping fungerade mycket bra under försöksperioden
för ett par år sedan. Man vann stora erfarenheter på teknik- och processom-
rådet. Fabriken stängdes när de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt
drift saknades. Fram till nu har den tekniska utvecklingen gått vidare. Det
är nu intressant, inte minst inför ett EG-medlemskap, att gå vidare. En åter-
start är därför planerad. Men den förutsätter att försöksanläggningen tillförs
de omställningsersättningar som lantbrukarna är berättigade till. I gengäld
åtar sig Agroenergi Utveckling AB, som står för försöksanläggningen, att
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
67
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
68
förbruka en viss mängd spannmål. För svenskt jordbruk kan en utveckling
på teknik- och processområdet ge fördelar på EG-marknaden. Det kan ut-
veckla vår kompetens på det här området på ett sådant sätt att vi är starka
vid ett EG-inträde.
För att lantbrukarna skall känna en rimlig trygghet inför den här sats-
ningen är det viktigt att förutsättningarna är så klara som möjligt. Det är
då viktigt att - jag förstår att jordbruksministern har den inriktningen - i
förhandlingarna med EG mycket hårt driva uppfattningen att denna areal
efter omställningsperioden är åkermark och således bör få ta del av de areal-
bidrag som EG eventuellt kommer att införa. Det här är ekonomiskt sett en
utomordentligt betydelsefull fråga för lantbrukarna.
Om den jordbrukskommission som nyligen har tillsatts kommer fram till
anpassningsåtgärder inför en EG-anslutning som ändrar förutsättningarna i
vår omställning, tar jag för givet att den areal som används till etanol och
fodertillverkning kommer att få en rättvis behandling - om man gör föränd-
ringar i vårt omställningssystem och betraktar denna mark på samma sätt
som annan mark.
Anf. 143 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag förstår att i grundfrågan råder det stor enighet mellan Ivar
Virgin och mig. Frågan gäller således hur man i ett längre perspektiv, i EG-
sammanhang, kan behandla den här arealen. Som jag antydde i svaret gäller
det omställningsareal i allmänhet och den areal som ställs om för att produ-
cera råvaror till etanolproduktion i synnerhet.
I de upprepade kontakter som vi hittills - innan de formella förhandling-
arna med EG har börjat - har haft med EG i Bryssel, har det framkommit
att det inte finns något som tyder på annat än att den här arealen blir stödbe-
rättigad även inom EG. Oavsett vilken typ av areal man tittar på i de pro-
gram som finns eller planeras inom EG:s jordbrukspolitik, utgår ett stöd
både för den areal som odlas och den areal som används för särskilda pro-
gram. Det finns därför ingen rimlig anledning att anta att den svenska om-
ställningsarealen skulle behandlas på ett annat sätt. Det kommer att vara ett
bestämt krav från den svenska regeringen att den skall hanteras precis på
samma sätt som all annan areal och all annan stödberättigad mark.
Anf. 144 IVAR VIRGIN (m):
Fru talman! Jag tycker att det var ett bra svar. Mitt förslag till jordbruksmi-
nistern är att man vid de fortsatta kontakterna med EG-kommissionen även
skall ta upp det här specifika problemet. Det är trots allt fråga om en mark
som har en något annan användning än den vi normalt laborerar med. Jag är
övertygad om att jordbruksministern kommer att få ett positivt svar. Men
jag tror att frågan kan vara värd att väckas så tidigt som möjligt.
Anf. 145 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Vid besök på kommissionen i Bryssel har jag erfarit att man
där ser med viss uppskattning på den svenska jordbrukspolitiken och den
svenska omställningen. Man är också intresserad av att omställningen full-
följs och att vi går vidare i vår strävan att producera även annat än livsmedel
på åkerarealen. Denna positiva grundsyn understöder naturligtvis den be-
dömning som jag gjorde tidigare. Jag skall gärna följa Ivar Virgins råd att
ta upp den areal som speciellt används för etanolproduktion i kommande
resonemang.
Överläggningen var härmed avslutad.
25 § Svar på fråga 1991/92:300 om vägunderhållet
Anf. 146 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Georg Andersson har frågat mig om regeringen, utöver de
medel till drift och underhåll av statliga vägar som föreslås i budgetproposi-
tionen, planerar några andra åtgärder för att nu öka insatserna för vägunder-
håll.
I sin fråga konstaterar Georg Andersson att vägverket inte får kompensa-
tion för inflationen sedan hänsyn tagits till att reparationer av Södertälje-
bron skall belasta detta anslag.
Regeringen är medveten om att behovet av åtgärder på vägnätet är
mycket stort. Det gäller såväl nyinvesteringar som underhållsåtgärder. Sam-
tidigt gäller att det statsfinansiella läget är ansträngt. Det är dock regering-
ens avsikt att ytterligare medel skall tillföras trafikens infrastruktur. Genom
utförsäljningen av statligt ägda företag kommer medel att frigöras för finan-
siering av nödvändiga åtgärder inom infrastrukturområdet.
Vad beträffar medel till drift och underhåll av statliga vägar, föreslås i bud-
getpropositionen en anslagsökning med nära 4%. Dessutom lämnas förslag
om att besparingar på investeringsprojekt som finansieras med medel från
anslagen till investeringar i trafikens infrastruktur skall få utnyttjas för un-
derhållsåtgärder.
Anf. 147 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag tycker inte att det är något
riktigt bra svar, men det var i och för sig inte helt oväntat.
Min fråga ställdes mot bakgrund av att jag ansåg att departementet, rege-
ringskansliet, har medverkat till att sprida en vilseledande information. I en
broschyr, Nyheter från departementen, sades i samband med att budgetpro-
positionen presenterades att: ”Vägunderhållet, som varit eftersatt de senaste
åren, förbättras nu. Anslaget till drift och underhåll höjs.” Detta gav intryck
av att man nu såg ett trendbrott och att vi skulle börja ta igen det eftersatta
vägunderhållet.
När man då ser i budgetpropositionen finner man att detta alls icke är fal-
let. Det är faktiskt inte fråga om 4 % i real anslagsökning sedan man tar hän-
syn till att reparationen av Södertäljebron skall belasta detta anslag. Olycks-
händelsen med Södertäljebron skall nu klaras av med 185 milj.kr., som det
heter i propositionen. Efter det att reparationen har täckts återstår bara, om
jag har räknat rätt, en ökning på ca 0,6%, och så optimistisk tror jag inte
ens regeringen är beträffande inflationen. Alltså täcker inte förslaget i bud-
getpropositionen inflationen.
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
Vi har därför från socialdemokraternas sida föreslagit att ytterligare 1 200
milj.kr. skall avsättas för att böija återställa det eftersatta vägunderhållet.
När då statsrådet säger att man skall använda investeringspengar för att
klara vägunderhållet, blir jag mycket betänksam. Jag menar att det förslaget
bör avvisas. Det finns så väldigt många investeringsobjekt att vi inte kan
börja tumma på de infrastrukturanslag som riksdagen har beviljat för efter-
satt underhåll.
Anf. 148 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Det finns naturligtvis anledning att försöka reda ut dessa sa-
ker. En effekt av den nu rådande konjunkturnedgången, som är ett resultat
dels av en internationell konjunkturnedgång, dels är hemmalagad av den ti-
digare regeringen, är att anbudspriserna nu faller kraftigt. Det kan sägas
vara en positiv effekt utifrån detta perspektiv. Detta gäller också vägverkets
drifts- och underhållsarbeten som till mycket stor del utförs av privata entre-
prenörer.
Innebörden av detta är att vägverkets kostnad för samma utförda arbete
sjunker. Georg Andersson är nu motståndare till att dessa pengar skulle
kunna användas till det eftersatta underhållet. Vi tycker att detta är en allde-
les utmärkt möjlighet att öka volymen på underhållsåtgärder genom att ut-
nyttja den nuvarande konkjunkturnedgångens lägre entreprenadprisindex
till ökat underhållsarbete.
Vi skriver i propositionen att en allmän strävan skall vara att de här pro-
jekten skall kunna genomföras till en kostnad som i enskilda fall kan ligga
20 % och ända ner till 30 % under vad som är kalkylerat. Faktum är att de
anbud som vägverket i dag får in på olika objekt ligger i den storleksord-
ningen. De är så mycket lägre än de kalkyler som tillkom på den tid när
Georg Andersson var kommunikationsminister. Vi anser att dessa pengar
utgör en ökad del.
Fru talman! Jag kan inte inse att detta skulle vara att ta pengar från inve-
steringsanslag. Vi säger nämligen samtidigt att vi är beredda att sälja ut stat-
liga företag, att rensa i statens balansräkning och använda de pengarna till
att bygga vägar, järnvägar och annan infrastruktur. Detta är en politik som
vi tror kommer att leda till att Sverige får både en bättre underhållsstandard
och fler vägar och järnvägar.
Anf. 149 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Mats Odell måste förstå att det här resonemanget smärtar mig
litet grand. Jag kämpade under ett par års tid med att få fram infra-
strukturmedel för att kunna genomföra en rad projekt på vägar och järnvä-
gar runt om i landet. Efter mycken möda, många debatter och mycket kri-
gande fick vi ett riksdagsbeslut som sade att minst 20 miljarder i fast penning-
värde skall avsättas för sådana investeringsändamål under de närmaste åren.
Nu börjar regeringen att tumma på det här anslaget dels genom att inte
räkna upp det i fast penningvärde, dels genom att använda en del av det till
underhåll, det årliga underhållet. Man äter alltså upp investeringspengarna
på det sättet genom att använda det till drift och konsumtion. Det kan inte
70
vara en vettig väg att gå, nu när vi äntligen har fått resurser för att börja
bygga det här landet.
Anf. 150 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jag är ledsen om jag smärtar min gode vän Georg här, men
faktum är att Georg Andersson kämpade tappert under ett par års tid för att
få fram pengar. Det var bra. Det var synd att han inte nådde ända fram när
det gäller exempelvis de 5 miljarder som skulle komma från televerket ge-
nom att inte vara med och betala notan. Den andra ändan av det projektet
var nämligen att televerket självt skulle få lägga fast en kostnadsanpassad
taxestruktur. Sedan ville Georg Andersson inte vara med och betala notan.
Men det är en annan sak.
Vad vi nu gör är att vi tar fram ytterligare ett stort antal miljarder, jag kan
inte säga hur många, som vi vill lägga till detta anslag som tidigare har hetat
Kl. Detta är verkligheten. På så sätt får vi både ökade investeringsanslag
och på kort sikt pengar över, som kan användas till att öka underhållsansla-
gen när vi nu går in i högkonjunkturen.
Anf. 151 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Detta kan ju vidgas långt till teleinvesteringsanslag och för-
säljning av företag och till frågan om televerkets taxehöjningar. Jag är be-
redd att återkomma till detta i andra debatter.
Nu handlar det om att departementet, regeringskansliet, gick ut med en
information om att drifts- och underhållsanslagen ökar i motsats till vad som
var fallet tidigare. I praktiken är det inte så. Det var detta jag ville få belyst
i den här diskussionen. I den politiska debatten kan vi alla tjäna på att vi
håller oss till fakta i den information vi lämnar. Vi bör inte skapa föreställ-
ningar om att det sker saker och ting som sedan inte sker. Jag har talat med
vägdirektörer runt om i landet, och de är ganska bekymrade över att de inte
får de pengar de hade räknat med för att kunna börja ta i fatt litet av det
eftersatta vägunderhållet. Detta har vi tyvärr brottats med under en tid.
Anf. 152 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! När vi lade fram budgetpropositionen var vi medvetna om att
den i visst avseende skulle utgöra en besvikelse. Vår infrastrukturpolitik
skall helt enkelt inte gå helt och hållet över statsbudgeten. Vi vill ta fram nya
pengar genom att sälja ut statliga företag och annat. Under tiden har vi varit
innovativa, och vi vill utnyttja lågkonjunkturens lägre entreprenadprisindex
till att satsa och göra investeringar som Georg Andersson har varit med och
beslutat om, och ändå få pengar över.
Låt oss, Georg Andersson, träffas vid utgången av det budgetår som bör-
jar den 1 juli i år och se hur mycket underhåll som ändå har gjorts på våra
vägar! Det tror jag är vad vi skall se fram emot. Jag vågar nästan lova Georg
Andersson att vi vid den tidpunkten kommer att ha genomfört underhåll
som motsvarar mer än de 4 % som vi aviserade i budgetpropositionen.
Anf. 153 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Jag är naturligtvis glad och tacksam om underhållsinsatserna
kan ökas, men jag tycker inte det känns bra om det skall ske med hjälp av
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
71
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
72
investeringsmedel. Att sälja fasta egendomar för att konsumera det man har
tjänat genom att använda det till drift och underhåll av grusvägar och ned-
slitna asfaltsvägar kan inte vara en vettig förmögenhetsförvaltning. Jag vill
därför att kommunikationsministern och hela regeringen besinnar sig. Så får
man inte hantera våra gemensamma egendomar.
Anf. 154 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jag reagerar kraftfullt mot den beskrivning av politiken som
Georg Andersson ger. Vi säljer inte ut några tillgångar för att använda det
vi får in för konsumtion, utan vi skall använda medlen till investeringar. Det
är fullt klart. Det vi gör är att vi är beredda att utnyttja de förbilliganden som
kan komma med anledning av lågkonjunkturen och den mellanskillnad som
då uppstår för ett förbättrat underhåll av det vägnät och det järnvägsnät som
i dag är eftersatt.
Anf. 155 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Men det är ju de pengar som är avsatta för investeringar som
Mats Odell till dels vill förvandla till konsumtion, dvs. drift och underhåll.
Det är ju ostridigt så. Det som Mats Odell säger här nu är också vad som
står i budgetpropositionen. Detta är en olämplig metod, som jag menar bör
avvisas. Vi skall inte använda inkomster från försäljning av fast egendom till
drift och underhåll.
Anf. 156 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Vi skiljer oss i vår bedömning av detta. Det skulle naturligtvis
vara mycket frestande för mig att gå igenom finansieringen av de underhålls-
åtgärder som Georg Andersson tidigare genomförde. Georg Andersson fast-
slog i ett beslut att vägverket under 1989 skulle få använda 300 milj .kr. av
nästa års anslag. Under 1990 och 1991 knaprade man på en tidigareläggning
av beläggningsarbeten för 400 milj.kr. Att låna av framtiden, Georg Anders-
son, är inte heller någon ideallösning. Vi befinner oss emellertid i ett kärvt
statsfinansiellt läge. Jag tror att det om ett år, när vi tittar på vad vi har lyck-
ats genomföra, är lättare att få perspektiv på vad den här politiken innebär.
Anf. 157 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få återkomma då.
Överläggningen var härmed avslutad.
26 § Svar på fråga 1991/92:303 om järnvägslinjen Boden-Haparanda
Anf. 158 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Åke Selberg har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder
så att vissa investeringar på järnvägslinjen mellan Boden och Haparanda kan
komma till stånd.
Banan mellan Boden och Haparanda är i dag klassificerad som länsjärn-
väg, vilket innebär att det är regionen som beslutar om prioritering av medel
till upprustning av banan.
Avgörande för huruvida banan skall upprustas eller inte, alldeles oavsett
vem som bekostar en sådan upprustning, bör enligt min mening vara banans
långsiktiga framtida utvecklingsmöjligheter. I dagsläget finns det inget som
tyder på att omfattningen av godstrafik på banan kommer att öka inom den
närmaste framtiden.
Frågan om att överföra Haparandabanan till stomnätet har diskuterats,
och banverket har till uppgift att löpande se över och lämna förslag till even-
tuella förändringar av den rådande indelningen av bannätet. Haparandaba-
nan är, tillsammans med ett par andra länsjärnvägar, speciell så till vida att
den löper mot nationsgräns. Om banverket föreslår att Haparandabanan
skall föras över till stomnätet, är jag naturligtvis beredd att pröva ett sådant
förslag i positiv anda.
Anf. 159 ÅKE SELBERG (s):
Fru talman! Jag får tacka kommunikationsministern för svaret, även om
jag inte tycker att det är tillfredsställande.
Min fråga har föranletts av de mycket stora och snabba förändringarna i
Sovjet och på Nordkalotten, där en ökad öst-väst-handel kan förväntas,
främst i Ryssland och de tätbefolkade regionerna på Kolahalvön. Det finns
i dag ett stort intresse i t.ex. Murmansk- och Belomorskregionerna av att
öka handelsutbytet med de skandinaviska länderna.
Vi vet också att en del järnvägsförbindelser i det här området förbättras
för att kunna utnyttjas i större utsträckning. Problemet med att skapa järn-
vägsförbindelser direkt med Haparanda är dels banans beskaffenhet, dels de
olika bredderna på järnvägen, dvs. att den är smalare på den svenska sidan
än på den finländska. Det har också tidigare varit många problem med det
här. I dag måste man omlasta vagnarna, och om det skall bli möjligt att fort-
sätta med transporterna här måste vagnarna också kunna omaxlas i Hapa-
randa. Det var en del av frågan som jag inte tyckte att jag fick svar på.
Anf. 160 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Det här är en region som är hårt drabbad av konjunkturned-
gången, strukturrationaliseringar och annat, och regeringen är oerhört in-
tresserad av att på alla tänkbara och rimliga sätt bidra till att hela Sverige
skall kunna leva. Då är det mycket viktigt att infrastrukturen är bra och kon-
kurrenskraftig. Problemet när det gäller just Haparandabanan är den mins-
kande trafiken. Jag bad departementet att ta fram underlag, och det visade
sig att det 1988 passerade 10 699 vagnar på 219 000 ton. Antalet vagnar mins-
kade år 1989 till 9 699, år 1990 till 8 513 och år 1991 till 7 517, då man var
nere på 172 000 ton. Det är den dagsaktuella utvecklingen.
Som Åke Selberg säger, är utvecklingen i Östeuropa mycket lovande på
många sätt. När det sker en trafikutveckling som är positiv, när det uppstår
ett tryck på den här banan, är jag beredd att vidta alla relevanta åtgärder för
att man skall kunna möta den utvecklingen och se till att infrastrukturen står
i samklang med behoven. Problemet i dag är hur man skall få en ökad trafik
på banan, inte att öka de administrativa insatserna. Man kan lägga in banan
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
73
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
i stomnätet, men det bidrar inte på ett särskilt positivt sätt till den näringspo-
litiska utvecklingen i Haparandaområdet. Vi måste vara mera kreativa än
så, Åke Selberg. Vi får tillsammans, med alla goda krafter, jobba för att
stärka den här regionens näringspolitiska växtkraft, bl.a. genom en framsynt
politik på det ekonomiska området, och när det blir ett tryck på banan trafik-
mässigt skall vi ta itu med det också.
Anf. 161 ÅKE SELBERG (s):
Fru talman! För att få ett ökat tonnage på banan måste man vidta vissa
åtgärder. Vad som nu har hänt är att vagnarna måste axlas om. Det här har
man klarat vid gränsen mellan Polen och Ryssland, och därför är det viktigt
att vi också klarar det i Haparanda. Om vi inte gör det kommer tonnaget
knappast att öka. Det vore därför framsynt att vidta dessa åtgärder när det
gäller bangården i Haparanda. Enligt de beräkningar som också SJ har gjort
tyder vissa prognoser på att volymen kan öka fram till år 2000 om de åtgärder
som vi har pekat på skulle vidtas.
Anf. 162 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Ja, Åke Selberg, jag är beredd att vidta åtgärder som kan bi-
dra till att infrastrukturen blir attraktiv för ökad godstrafik till bl.a. Mur-
manskområdet. Men jag tror faktiskt att helt andra åtgärder också måste till.
Det kan vara en nödvändig åtgärd när trafiken ökar, men det är långt ifrån
en tillräcklig åtgärd för att man skall få till stånd den utvecklingen, som vi
alla vill ha.
Vi skall inom regeringen på olika sätt lägga fram förslag som skall stödja
den regionen. Jag är själv inriktad på att komma upp till det distriktet - det
har jag lovat vid en uppvaktning-för att studera den här saken på plats. Jag
har en positiv inställning till att i det området vidta åtgärder som är relevanta
för att trafikutvecklingen skall kunna bli den som vi alla hoppas på.
Anf. 163 ÅKE SELBERG (s):
Fru talman! Både pressen och de personer som uppvaktade kommunika-
tionsministern var ganska förhoppningsfulla efter uppvaktningen. Jag hop-
pas verkligen att det också skall bli resultat av den.
Jag har suttit och lyssnat på ett par frågedebatter där man har diskuterat
kostnaderna för vägunderhållet, osv. Jag förstår problemen med det. Men
här har man en möjlighet att få den tunga trafiken från vägarna, åtminstone
delvis.
Om man kan öka trafiken på Haparandabanan får man också en ökad tra-
fik på stambanan, och det skulle också vara en klar fördel.
Överläggningen var härmed avslutad.
74
27 § Svar på frågorna 1991/92:344 och 350 om den planerade järn-
vägstunneln genom Hallandsåsen m.m.
Anf. 164 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Maud Ekendahl har frågat mig om den planerade tunneln ge-
nom Hallandsåsen kan flyttas från Förslöv till Margaretetorpstrakten.
Vidare har Ingvar Eriksson frågat mig hur jag avser medverka till att mil-
jökonsekvenserna blir allsidigt belysta vid utbyggnaden av västkustbanan.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Banverket har utarbetat olika förslag till sträckningar av järnvägen genom
Ängelholm, och dessa förslag är för närvarande ute på remiss. Ett antal olika
förslag har presenterats, och syftet med det remissförfarande som banverket
nu genomför är att för- och nackdelar i de olika alternativen skall belysas av
remissinstanserna. Något beslut om en slutlig sträckning genom Ängelholm
har ännu inte fattats.
Det nu planerade läget för tunneln genom Hallandsåsen är inte på något
sätt avgörande för vilken lösning som slutligen väljs på sträckan genom Äng-
elholm.
Banverket upprättar alltid miljökonsekvensbeskrivningar vid nybyggna-
tioner men även vid väsentliga ombyggnader av befintlig järnväg. Dessa be-
skrivningar ser jag som en naturlig del av banverkets utredningsarbete. Då
det gäller sträckningen genom Ängelholm har översiktliga miljökonsekvens-
beskrivningar upprättats för de alternativa sträckningar som nu är ute på re-
miss. När banverket med utgångspunkt i remissvaren har reducerat antalet
tänkbara sträckningar kommer mer kompletta miljökonsekvensbeskriv-
ningar att upprättas för de kvarvarande alternativen. Genom dessa miljö-
konsekvensbeskrivningar och genom det nu pågående remissförfarandet
kommer enligt min mening miljökonsekvenserna att bli allsidigt belysta.
Anf. 165 MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret på min fråga.
Anledningen till min fråga till kommunikationsministern är att banverkets
utredningsförslag om dubbelspårets sträckning genom Ängelholms kommun
för närvarande är ett mycket stort allmänt diskussionsämne, bland politiker,
inom naturvårdsverket, och inte minst faktiskt bland allmänheten.
Allmänheten har engagerat sig mycket hårt i den här frågan. Man har bil-
dat en opolitisk förening vid namn Västkustbanans framtid. Man har över-
lämnat en namninsamling med ca 4 000 underskrifter till kommunledningen
i Ängelholm till förmån för järnvägssträckningen längs E 6 och en placering
av tunneln i Margaretetorpstrakten.
Banverket säger att tunneln skall placeras i Förslöv, och man är inte be-
redd att ändra på detta. Jag hör nu att kommunikationsminister Mats Odell
uttalar att något beslut om en slutlig sträckning genom Ängelholm ännu inte
har fattats. Jag är väl medveten om att man inte har gjort det.
Vidare anser kommunikationsministern att det planerade läget för tun-
neln genom Hallandsåsen inte på något sätt är avgörande för vilken lösning
som väljs för sträckan genom Ängelholm. Jag vill därför ställa en följdfråga.
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
75
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
76
Kan man tolka svaret som att kommunikationsministern har bestämt sig för
att tunneln skall ligga på det ställe som man nu har planerat?
Anf. 166 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret.
Jag ställde frågan eftersom debatten om västkustbanans upprustning och
sträckning genom Hallandsåsen och Ängelholm har kommit in i ett inten-
sivskede. De många förslagen på sträckning genom Ängelholms kommun
medför alla betydande konsekvenser för miljön, närboende och människor
verksamma i de berörda områdena. Det är därför intresset för frågan är så
stort och debatten har blivit så intensiv.
Statsrådet ser det som en naturlig del av banverkets utredningsarbete att
upprätta miljökonsekvensbeskrivningar vid järnvägsbyggen och framhåller i
det här fallet att översiktliga sådana redan har utförts. Efter den remissom-
gång som nu pågår kring de framlagda alternativen, menar tydligen statsrå-
det att mera konkreta miljökonsekvensbeskrivningar skall göras över de al-
ternativ som då kvarstår. Det är självfallet tillfredsställande och nödvändigt.
Jag anser ändock att stora brister råder i grundplaneringen för ett så omfat-
tande projekt som detta.
Banverket har vid planeringen arbetat lokalt bit för bit och kommun för
kommun utan den, som jag anser, nödvändiga kopplingen och samord-
ningen mellan kommuner och regioner. Exempelvis tycks det som om plane-
ringen nära nog slutförts norr om och genom Hallandsåsen innan man över
huvud taget har tagit sig an problemen söder om åsen och genom Ängel-
holm. Detta är inte bra och har nu lett till en svårhanterlig situation för politi-
ker och allmänhet i området. Tiden är nu mycket knapp, och den mycket
komplicerade debatten har blivit irriterad och svårhanterlig för alla.
Varför har det blivit så här? Vad är statsrådet beredd att göra för att
komma till rätta med problemen, ovissheten och den oro som så många i dag
känner? Vad finns det för möjligheter att genomföra förändringar i sträck-
ningen och även när det gäller miljöhanteringen i den här frågan?
Anf. 167 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jag vill säga rent allmänt att den planerade sträckningen ge-
nom Hallandsåsen av banverket har bedömts vara den optimala sträck-
ningen. En mycket viktig faktor som påverkar tunnelns läge är Båstads möj-
ligheter att i framtiden ha en station längs västkustbanan. På den här aktuella
sträckningen är det möjligt, men med en mera östlig dragning skulle Båstad
inte få någon station längs västkustbanan. Det här är en viktig trafikpolitisk
fråga i sammanhanget som man inte kan bortse från.
Jag har följt debatten via tidningsklipp och har sett att det finns ett mycket
starkt folkligt engagemang. Det är på ett sätt mycket bra att så är fallet. Det
är viktigt att vi som politiker kommer med tydliga signaler. Den här frågan
befinner sig emellertid för närvarande på ett beredningsstadium. Av konsti-
tutionella skäl är jag förhindrad att ingripa i den här typen av förvaltnings-
ärenden.
Jag vill gärna säga att det har förvånat mig som kommunikationsminister
att det i ett antal ärenden ligger till på det här sättet. I själva verket ligger
regeringens möjligheter att påverka, litet hårdraget, när det lett fram till ex-
propriationsärenden. Jag menar att det är en mycket tveksam hantering att
det skall vara så. Jag håller med frågeställarna om att man på något sätt
borde se över regeringens möjligheter att påverka. Vi kan för närvarande
konstatera hur det är.
Banverkets förslag till dragning genom Ängelholms kommun har remitte-
rats, och Ängelholms kommun har anhållit om förlängd remisstid till ut-
gången av mars månad detta år. Dessutom har kommunen begärt ett mer
detaljerat underlag avseende vissa av dessa alternativ. Det kommer remiss-
instanserna att få före februari månads utgång.
Anf. 168 MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! Man har från banverket uppfattat att det klart har sagts att
tunneln skall ligga vid Förslöv. Samma uppfattning har kommunledningen
och vår landshövding Anita Bråkenhielm, som vi var på besök hos.
Det vore bra om man kunde få ett besked om det fanns en möjlighet att
flytta tunneln till Margeretetorpstrakten, eftersom sträckningen då skulle bli
helt annorlunda. Vad man eftersträvar med ett nytt dubbelspår är att få en
så rak bana som möjligt.
Jag vet att kommunikationsministern inte kan svara på detta, men ändå
låter det som om Förslöv skulle vara det alternativ som kommer att gälla.
Men detta är ett gammalt problem, och det finns problem med halka över
åsen vintertid. Man har kanske därför trott, att där järnvägen i dag drar fram
är bästa läget. Vi kan inte göra något och få en annan sträckning om vi inte
kan få besked om man kan ändra tunnelns förläggning
Anf. 169 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Jag finner att statsrådet delar de synpunkter jag framförde när
det gäller planeringen och beredningen av detta ärende, och kanske motsva-
rande ärenden på andra håll. De visar sig ofta bli mycket komplicerade. Det
finns brister, och jag finner det också tillfredsställande att kommunikations-
ministern är beredd att se över sättet att hantera så här allvarliga och svåra
frågor. Men det som de facto är viktigt är det som jag också framhöll, nämli-
gen samordningen mellan kommunerna.
Här säger kommunikationsministern att tunneln hamnar där den nu upp-
enbarligen tycks hamna, och att det beror på Båstads kommun. Där har man
tydligtvis gjort upp med Båstads kommun, och även när det gäller området
norr därom, innan man över huvud taget var på det klara med hur man
tänkte sig den vidare framfarten söder om åsen. Det är det som är kärnan i
det hela och som har skapat den näst intill omöjliga situation som politiker
och allmänhet i Ängelholm befinner sig i.
Det viktiga är nu att få fram alternativa förslag för att sedan penetrera dem
noggrannare.
Anf. 170 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Vi bör uppmärksamma det som nu ändå gäller, nämligen att
banverket tar fram ett antal olika förslag till sträckningar som sedan går ut
på remiss för att man skall få denna folkliga förankring och en debatt om
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
77
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
78
sträckningen och dessa viktiga frågor. Vi kan också konstatera att den lag-
stiftning som gäller för planärenden är oerhört kraftfull. Den ger staten oer-
hört starka instrument för att främja optimala järnvägsdragningar.
Jag påpekade i den förra delen av svaret att man kanske bör se över ruti-
nerna eller principerna för i vilka lägen regeringen skall göra en bedömning
osv. Dessa ärenden kommer i dag till regeringen i ett mycket sent skede.
Fru talman! Jag vill slutligen säga att det planerade läget genom Hallands-
åsen inte är avgörande för vilken lösning som skall väljas på sträckan genom
Ängelholm. Det tror jag är det viktigaste besked som jag kan ge till de två
frågeställarna i dag.
Anf. 171 MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! Det är många som anser att det är mycket viktigt var tunneln
placeras. Jag vill ställa en sista fråga till kommunikationsministern. Gör det
någon nytta om kommunledningen kommer på besök hos kommunikations-
ministern i Stockholm, eller skulle man kunna tänka sig att kommunika-
tionsministern kunde komma ner på ett besök till vår kommun för att disku-
tera den här problematiken?
Anf. 172 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Kommunikationsministern säger att regeringen kommer in i
ett sent skede. Jag förstår att det är så, men det är inte tillfredsställande.
Kommunikationsministern säger också att det är viktigt med folklig förank-
ring. Vi har erfarit att detta är mycket viktigt, eftersom situationen är mycket
svårhanterlig i dag.
Kommunikationsministern säger också att tunnelgenomgången inte är av-
görande för hur det skall gå sedan. Då kan ju frågan jag ställde, som jag inte
fick svar på, tas upp igen, nämligen om det är möjligt att komma med något
annat förslag än just något av dem som banverket har lagt. Det finns nämli-
gen vissa sådana tankegångar som har kommit in i bilden, eftersom de andra
har verkat svåra att genomföra av olika skäl.
Anf. 173 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! I det här läget kan jag bara lova en sak, och det är att jag inom
de ramar som konstitutionen ger mig skall titta på detta ärende och väga in
alla relevanta synpunkter som kommer från remissinstanser vid den tidpunkt
när det blir ett ärende på mitt bord. Jag kommer alltså att göra det.
När det gäller möjligheten att komma med andra förslag får de i så fall
riktas till banverket. Det är alltså inte en fråga för regeringen. Jag tror att
det vore oerhört värdefullt om man kunde hitta något av de nu aktuella för-
slagen och samla opinionen omkring det. Det vore det bästa sättet att snabbt
få i gång dessa arbeten och se till att den här järnvägen kommer till stånd så
fort som möjligt.
Anf. 174 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Jag finner att det finns möjligheter här, om man i det här arbe-
tet i remissomgången kan komma fram till någonting som kan ena. Det är
inte för sent att vinna förståelse för detta.
Sedan vill jag till sist bara säga att det inte är frågan om att ifrågasätta
den satsning som regeringen nu gör på de framtida järnvägsnätet. Vi delar
uppfattningen att den är nödvändig när man tänker framåt. Det är frågan
om att försöka få till stånd en sträckning och ett arbete inför denna sträck-
ning som gör att människor kan få förtroende för det. Detta saknas i dag.
Jag tror att det är bra att kommunikationsministern vet hur förhållandena
nu är i Ängelholms kommun.
Överläggningen var härmed avslutad.
28 § Svar på fråga 1991/92:334 om effektiviteten i vårt bistånd till
Baltikum
Anf. 175 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Lars Sundin har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser
vidta för att öka effektiviteten i vårt katastrofbistånd till Baltikum.
Till en början vill jag lämna en kort redogörelse för leveransläget beträf-
fande den svenska hjälpen till de tre baltiska staterna. Däremot avser jag
inte gå in på bakgrunden till biståndet utan vill här hänvisa till min redogö-
relse i riksdagen den 23 januari i år.
Den sammanlagda hjälpinsatsen till Baltikum uppgår till 60 milj.kr. varav
54 milj.kr. belastat det s.k. katastrofanslaget och 6 milj.kr. det bilaterala an-
slaget för insatser i Central- och Östeuropa. Av detta belopp har Estland
kommit i åtnjutande av 30 milj.kr., Lettland av 15 milj.kr. och Litauen av 15
milj.kr. fördelat på varor enligt följande:
Litauen: Inköp av mediciner för 8 milj.kr. bereds för närvarande av SIDA
tillsammans med en konsult. Specifikation för inköp av kraftfoder för 7
milj.kr. har överlämnats till jordbruksministeriet för accept.
Lettland: Vete för 5 milj.kr. har levererats med båt i två omgångar den 23
och 24 januari i år. Kraftfoder för 9 milj.kr. har upphandlats och skeppas
med början nästa vecka. Specifikationer för inköp av sjukvårdsmateriel till
ett belopp av 1 milj.kr. har för ett par dagar sedan av hälsoministeriet i Riga
överlämnats till SIDA för inköp.
Estland: Korn för 5 milj.kr., eller 8 000 ton, har börjat skeppas i omgångar
med start den 27 januari i år. Ett belopp på 5 milj.kr. för inköp av petroleum-
produkter har satts in på Estlands Riksbanks konto i svensk bank, och enligt
uppgift från vår ambassad i Tallinn har inköp påbörjats. SIDA har för 6
milj.kr. beställt mediciner och medicinsk utrustning på basis av de specifika-
tioner som hälsoministeriet i Tallinn överlämnat. På estnisk begäran, som
inkom till SIDA den 28 januari, kommer 4 milj.kr. att finansiera utrustning
för produktion av enklare läkemedel. Därutöver har av de 10 milj.kr. som
utfästs för att underlätta bränsleimporten till Estland 4 milj.kr. utbetalats till
SUKAB. I söndags anlände till Tallinn 3 840 ton olja. Lossningen avslutades
under måndagens förmiddag. Jag vill påpeka att den del av biståndsinsatsen,
som gäller olja, är liten jämfört med övriga insatser. Trots detta är det den
insatsen som fått all medial uppmärksamhet.
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
79
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
80
Så till Lars Sundins fråga om effektiviteten i vårt katastrofbistånd till Balti-
kum.
Under slutet av förra året uppstod en helt ny och mycket svår ekonomisk
situation som kan liknas vid en katastrof i f.d. Sovjetunionen och i Baltikum.
Varje katastrof är att se som en unik händelse, som kräver sin särskilda upp-
märksamhet. Således är de principer som vägleder vårt handlande i katast-
rofsituationer i allmänhet relevanta även för situationer i Central- och Öst-
europa. Det första steget måste i allt seriöst katastrofarbete vara att identi-
fiera behoven. Först därefter är det möjligt att bedöma vilka åtgärder som
måste sättas in för att tillgodose dessa behov dels på kort sikt, dels på medel-
lång sikt, så att nya katastrofer kan undvikas i framtiden.
Med andra ord - effektivt hjälparbete måste vara behovsstyrt. Villigheten
att hjälpa kan vara stor, som i fråga om hjälpen till Baltikum, men om de
varor som skickas inte kan användas är det inte mycket bevänt med hjälpen.
Jag vill således påstå att det närmast är att se som ett axiom att allt hjälpar-
bete börjar med att se till behoven, och inte tvärtom. Detta arbete kan ta
olika lång tid beroende på omständigheterna. Hjälparbetet i Baltikum har
således krävt ett flertal kontakter med myndigheterna på plats, vilket gjort
att leveranserna fördröjts mer än vad vi räknat med. Det är inte bara vi i
Sverige som fått erfara hur hjälparbetet fördröjts. Vi delar denna erfarenhet
med många andra länder. Trots dessa initiala svårigheter har Sverige varit
först med sina hjälpinsatser i Baltikum.
Samtidigt vill jag nämna att erfarenheterna från den senaste tidens arbete
är sådana att vi funnit behov av att förstärka vår organisation och beredskap
för handläggningen av katastrofärenden avseende Central- och Östeuropa.
En särskild arbetsgrupp har således på min inrådan tillsatts för koordinering
och planering av de insatser som behövs för att tillmötesgå de akuta beho-
ven. Dessutom kommer gruppen att bättre kunna tillgodose behovet av in-
formation om krisförhållandena i vårt närområde.
Anf. 176 LARS SUNDIN (fp):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga. Jag ställde frågan
på grund av att statsrådet den 10 december i ett frågesvar till mig sade, att
regeringen avsåg att redan före årsskiftet ge snabb och effektiv katastrof-
hjälp till de baltiska staterna - till Estland, Lettland och Litauen. Men ingen
hjälp kom till de baltiska staterna före årsskiftet. Av den redovisning som
statsrådet nu gav framgår att hjälp bereds, att hjälp har levererats eller är på
väg. Men alla de data som nämndes i svaret är från slutet av januari, dvs. en
månad efter den 10 december, då Alf Svensson gav mig besked här i kamma-
ren. Vad var det som ”hängde upp sig”, så att katastrofbiståndet inte kom
iväg före årsskiftet, som det var tänkt?
Anf. 177 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Vi hade, som man säger, en mission - dvs. en delegation - i
Estland och Lettland i mitten av december. Den 20 december - jag hoppas
att jag kommer ihåg rätt datum - kunde delegationen leverera sina intryck
och vad man kommit fram till under överläggningar med regeringarna och
representanter för regeringarna i Estland och Lettland. Under alla omstän-
digheter fattades det den 22 december ett beslut om att detta nu snabbt
skulle kunna ske.
Det låter som om jag vill vältra över något slags skuld på Estland och Lett-
land - de länder som först var aktuella - när jag säger att det tog väldigt lång
tid för oss att få besked om vad man i dessa länder verkligen ville ha. Jag
förstår opinionen, eftersom man kan tycka att det väl bara är att åka dit med
en tankbåt med dieselolja eller tjockolja. Men detta är inte fallet. Om vi sä-
ger att det är fråga om en energileverans motsvarande ett värde av 4 milj.kr.,
måste vi låta Estland bestämma exakt vilken typ av olja man vill ha - och
detta varierade faktiskt från vecka till vecka. Jag kan bara som exempel
nämna att det den 13 januari skulle vara dieselolja, och den 18 januari skulle
det vara tjockolja. Den 21 januari var jag nästan desperat på grund av alla
tidningsskriverier, så det var då vi satsade 5 milj.kr. direkt i en bank, så att
mottagarna själva kunde köpa oljan. Den 22 januari skrevs avtalet.
Jag beklagar detta, men min ärliga vilja och tron att detta skulle ske snabbt
fanns där. Det viktiga för mig var ändå att man inte skulle komma och säga
att det inte fanns något beslut, att det inte fanns någon vilja från vår sida -
den viljan fanns före julhelgen. Hade det gått så snabbt som det skulle ha
kunnat gå, hade det, Lars Sundin, funnits olja hos mottagarländerna före
den 1 januari 1992.
Anf. 178 LARS SUNDIN (fp):
Fru talman! Jag är alldeles övertygad om att det är som statsrådet säger.
Men jag frågade den 10 december om regeringen hade överlagt med repre-
sentanter för balterna om vilken hjälp som behövdes, i vilken form den
skulle ges och hur stor den behövde vara för att bli effektiv, och då svarade
statsrådet obetingat ja på frågan om sådana överläggningar hade ägt rum.
Han svarade att regeringen hade överlagt med balterna och att man hade fått
besked om vad dessa önskade sig mest av allt, vilka varor det gällde och vilka
grupper som behövde hjälp. Trots det var det något som hängde upp sig.
Det är ju alldeles klart, som statsrådet säger, att erfarenheterna är sådana
att man nu skall undersöka hur man skall förstärka organisationen. Detta
framgår av svaret.
Anf. 179 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag tror i och för sig inte att enbart en förstärkning av vår
organisation kommer att innebära att snabbheten blir påtaglig.
Låt mig berätta att i början av december - jag kan inte säga exakt vilket
datum - före det att den nämnda delegationen kom hem och före det att den
hade gett sig i väg, hade jag bett att ambassadörerna för Estland, Lettland
och Litauen skulle besöka mig, och det gjorde de. Jag sade: Tala nu om vad
ni vill ha, så skall ni få det! Jag skall i vaije fall se till att det fattas beslut. Då
nämndes mediciner, kraftfoder och också olja, men behovet var då inte så
akut som sedan blev fallet. Jag sade till dem att om de ville ha medicin måste
de också tala om vilka mediciner de ville ha, ge mig specifikationer. Jag för-
står det dilemma de då råkade in i, eftersom de behövde allt. En debatt upp-
står då naturligtvis mellan de olika facken inom medicinen, och alla säger
vad just de behöver. Innan man kommer fram till beslut har det, skulle man
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
6 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 57
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svar på frågor
82
kunna säga, runnit åtskillig olja genom ledningarna. Men jag vill betona att
vi var först där av alla hjälpande länder.
Anf. 180 LARS SUNDIN (fp):
Fru talman! På vilket sätt skall den förstärkta organisationen kunna se till
att det nu blir en snabbare handläggning av katastrofärendena i denna del av
världen, Alf Svensson?
Anf. 181 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag tycker inte att vår handläggning av detta ärende har varit
senfärdig. Jag vet att vi kommer till korta, och jag vet att jag gör fel, men
jag viil faktiskt när det gäller de här frågorna säga att vi var snabba. Persona-
len på U-avdelningen var i tjänst jul och nyår och försökte mjölka fram be-
sked -jag måste få påstå det. Vi kunde inte göra mer än vad vi gjorde. Jag
kunde inte ha folk sysselsatta mer än vad som var fallet.
Vad vi nu upplever är att vi dagligdags fullständigt översköljs av idéer om
vad vi skall göra för Baltikum. Jag kan försäkra Lars Sundin om att det full-
ständigt vimlar av idéer. För att detta skall kunna struktureras - en del av
idéerna är nog goda, men dock icke alla - måste vi ha en förstärkt organisa-
tion. Jag hoppas naturligtvis också att det skall innebära att arbetet på den
andra sidan skall kunna snabbas på.
Anf. 182 LARS SUNDIN (fp):
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret, och jag hoppas att jag slipper
återkomma med ytterligare en fråga om varför den akuta hjälpen har dröjt.
Nu är hjälpen tydligen på väg, och en del har redan levererats till Estland,
Lettland och Litauen.
Anf. 183 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Jag tackar Lars Sundin för att han har ställt frågan så att jag
har fått anledning att än en gång svara. Jag hoppas lika mycket som någon
annan, möjligtvis mer, att detta skall snabbas på. Tack!
Överläggningen var härmed avslutad.
29 § Svar på fråga 1991/92:338 om statsbidrag till gymnasieskolans
årskurs tre
Anf. 184 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Catarina Rönnung har frågat mig om kommuner som redan
under budgetåret 1992/93 startar treåriga yrkesförberedande program inom
gymnasieskolan kommer att få statsbidrag för det tredje året eller om bud-
getpropositionen skall tolkas så, att kommunen ensam blir betalningsskyl-
dig.
I det nuvarande samhällsekonomiska läget är det av utomordentlig bety-
delse att visa återhållsamhet med de offentliga utgifterna. Det rådande eko-
nomiska läget har gjort att en del av de medel som var avsedda att finansiera
reformen inte kommer att kunna utbetalas under budgetåret 1992/93. Den
teknik regeringen funnit vara mest lämplig för att delfinansiera reformen är
att i första hand ta i anspråk det utrymme som kravet på rationalisering har
givit. Rationaliseringskravet för budgetåret 1992/93 är en halv procent, vil-
ket motsvarar 154 milj.kr. Som jag också redovisat i årets budgetproposi-
tion, kommer den återstående finansieringen av reformen att kunna påbör-
jas budgetåret 1993/94.
Självfallet får genomförandet av gymnasiereformen anpassas till den takt
som den statliga och kommunala ekonomin tillåter. Jag vill emellertid för-
säkra Catarina Rönnung om att en reformerad gymnasieskola har hög priori-
tet på regeringens dagordning.
Talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande i kamma-
ren och förklarade överläggningen avslutad.
30 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Motionerna
1991/92:Sol8 till socialutskottet
1991/92:K13 till konstitutionsutskottet
31 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1991/92:89 Uppsägning av internationella arbetsorganisationens (ILOs)
konvention (nr 96) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer
Skrivelse
1991/92:15 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till rege-
ringen
Förslag
1991/92:16 Riksdagens revisorers förslag angående konsumentprisindex
Motionerna
med anledning av prop. 1991/92:78 Koncessionsavgift på televisionens om-
råde m.m.
1991/92:K14 av Johan Lönnroth m.fl. (v)
1991/92:K15 av lan Wachtmeister och Harriet Colliander (nyd)
med anledning av prop. 1991/92:83 Ny konsumentkreditlag
1991/92:L12 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m)
1991/92:L13 av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand (s)
1991/92:L14 av Elisabeth Persson och John Andersson (v)
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Svarpå frågor
83
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
84
med anledning av skr. 1991/92:80 Invandrar- och flyktingpolitiken
1991/92:Sfl7 av Berith Eriksson (v)
med anledning av förs. 1991/92:14 Riksdagens revisorers förslag angående
militära och civila helikoptrar för sjuktransporter
1991/92:Fö3 av Ulrica Messing och Åke Selberg (s)
32 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 24 januari
1991/92:90 av Georg Andersson (s) till kommunikationsministern om avreg-
lering av flygmarknaden:
Den socialdemokratiska regeringen föreslog i fjol att ett första steg mot
avreglering och konkurrens inom inrikesflyget skulle tas den 1 januari 1992
genom att Linjeflyg och SAS skulle kunna få parallella koncessioner. En re-
ell konkurrens mellan dessa två flygbolag hade möjliggjorts genom att SAS
dessförinnan sålt sina aktier i Linjeflyg.
Regeringens förslag, som godkändes av riksdagens majoritet, mötte dock
stark kritik från moderata samlingspartiet och folkpartiet. Dessa två partier
som nu ingår i regeringen ansåg då att en mera långtgående avreglering och
konkurrens borde komma till stånd.
Den nuvarande borgerliga regeringen har i budgetpropositionen anmält
att en avreglerad luftfartsmarknad med konkurrens kommer att påskyndas.
En ytterligare avrcglering bör kunna ske under år 1992, säger regeringen.
Nu har det emellertid blivit känt att ett samgående mellan SAS och Linje-
flyg planeras. I nyhetsförmedlingen har framgått att detta sker med regering-
ens goda minne. Flygmarknaden kommer med detta arrangemang att till ca
95 % domineras av ett enda företag. Därmed bortfaller i realiteten möjlighe-
ter till en fri konkurrens.
Mot denna bakgrund vill jag till kommunikationsminister Mats Odell
ställa följande frågor:
1. Kommer regeringen att fullfölja de intentioner som uttrycks i budgetpro-
positionen om avreglering av flygmarknaden?
2. Om så är fallet - på vad sätt skall en reell konkurrens kunna etableras när
ett företag kommer att vara helt dominerande på marknaden?
1991/92:91 av Sten Andersson i Malmö (m) till finansministern om åtgärder
mot narkotikasmuggling:
Tullmyndigheterna i Skåne är övertygade om att stora mängder knark
smugglas till Sverige från/via Polen. Tullen upplever att man har ytterst be-
gränsade möjligheter att göra de kontroller och insatser som behövs för att
hindra och försvåra smugglingen. Givetvis känner knarksmugglarna till den
skånska tullens situation och agerar därefter. Skåne har blivit en inkörsport
för narkotikasmugglare.
Förvisso är det positivt att regeringen satsar på utökade resurser för poli-
sen bl.a. i syfte att bekämpa knarkmissbruket och dess mycket negativa kon-
sekvenser för Sverige. Men denna välbehövliga satsning kan till delar använ-
das i annat viktigt brottsbekämpande sammanhang om tullen redan vid Sve-
riges gränser ges möjlighet att effektivt bekämpa knarksmugglingen.
”Det är bättre att stämma i bäcken än i ån.”
Knarksmugglare ligger oftast steget före tullen men en väl fungerande tul-
lorganisation innebär ett försvårande av möjligheterna till smuggling.
Med anledning av det anförda vill jag fråga:
Vilka åtgärder är statsrådet beredd vidta med anledning av uppgifterna
om en omfattande knarksmuggling från/via Polen till Sverige?
den 28 januari
1991/92:92 av Lars Björkman (m) till statsrådet Bo Lundgren om avdrag för
underhållskostnader för jordbruksbostäder:
Den svenska landsbygden står inför en strukturförändring som kraftigt
kommer att förändra landskapsbilden. Den försämrade lönsamhet som
drabbat jordbruket innebär att nedläggning och driftsförändringar kommer
att vara vanliga.
I dag aktiva lämnar näringen helt eller delvis och söker sig till nya verk-
samheter. Inledningsvis kommer flertalet att bo kvar på sina jordbruksfastig-
heter, men efter hand ökar risken att allt fler upplever glesbygdsboendet som
betungande och söker sig till tätorter.
Orsakerna kan vara flera men ett påtagligt skäl är att underhållet av de
ofta stora och gamla mangårdsbyggnaderna blir mycket kostsamt. Att reno-
vera och underhålla dessa är med nuvarande skatteregler betungande och
kan jämfört med motsvarande satsning i tätort vara mindre värdebeständig.
Resultatet av denna utveckling är att landsbygdsboendet ytterligare tun-
nas ut och regeringsdeklarationens motto att ”Hela Sverige skall leva!” för-
vandlas till ett tomt slagord.
För att motverka denna negativa utveckling måste boendet i glesbygd och
på jordbruksfastighet underlättas.
Ett steg i denna riktning är att återinföra avdragsrätt för underhåll av jord-
brukets bostäder. Med en sådan förändring kommer intresset att bevara
landsbygdens bostadsbestånd att öka. Detta medför att fler åretruntboende
håller liv i glesbygden, samtidigt som intresset för att hålla landskapet öppet
stimuleras.
Med anledning av det anförda vill jag fråga:
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att föreslå för att underlätta för ägare
till jordbruksfastigheter att underhålla sina bostäder?
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
85
Prot. 1991/92:57 den 29 januari
4 februari 1992
86
1991/92:93 av Lennart Fridén (m) till justitieministern om anonymitetsskyd-
det för uppgiftslämnare till polis och domstolar:
Det är oerhört viktigt att polis och domstolar i sitt arbete kan få det under-
lag som ger den största säkerheten i handläggningen. För detta är man ofta
direkt beroende av information från allmänheten, t.ex. i brottmål. I andra
sammanhang, t.ex. vid tillämpning av FB 11:16 när det gäller inhämtande av
yttrande i samband med tillsättande av god man enligt FB 11:4, kan det vara
uppgifter från social tjänstemän baserade på känsliga informationer från när-
stående som är avgörande. I många av dessa fall är det väsentligt att uppgifts-
lämnaren kan garanteras att hans/hennes namn inte avslöjas.
Den 16 januari kunde i pressen läsas att en uppgiftslämnare i ett mordfall
fått sitt namn avslöjat för missgärningsmännen och nu fruktar för sitt eget
och familjens liv på grund av hämndrisk. Han hade lovats anonymitet, men
det löftet bröts i rätten.
I ett antal fall där sekretess lovats uppgiftslämnare i samband med tillsät-
tande av god man, t.ex. för att skydda psykiskt svaga individer mot att bli
utnyttjade av närstående, har just dessa fått den skrivelse som skulle för-
hindra dem från sådant fortsatt ohederligt agerande på remiss. Varvid såväl
uppgiftslämnares som handläggares namn framkommit och lett till hot och
trakasserier.
I känsliga ärenden som de ovan relaterade måste sekretessen kunna ga-
ranteras. De lagvårdande organen riskerar annars att ingen till slut vågar
ställa upp med tips och information.
Med anledning av det nu framförda önskar jag till statsrådet och chefen
för justitiedepartementet framföra följande fråga:
Vilka åtgärder kan vi förvänta oss att justitieministern kommer att vidta
för att åtgärda problemen med bristande sekretesskydd för uppgiftslämnare
till polis och domstolar?
1991/92:94 av Georg Andersson (s) till statsrådet Bo Könberg om folkhäl-
soinstitutets lokalisering:
I regeringens proposition 1991/92:25 föreslogs att riksdagen skulle god-
känna att tidpunkten för inrättande av folkhälsoinstitutet skulle senareläg-
gas till den 1 juli 1992.1 samband därmed berördes också lokaliseringsfrå-
gan.
Socialutskottet tog ställning till regeringens förslag den 3 december 1991.
Det godkände senareläggningen för att ge organisationskommittén tid för
dess arbete. Beträffande lokaliseringsfrågan upprepade utskottet tidigare
ställningstagande av såväl social- som arbetsmarknadsutskotten. Det inne-
bär att vid inrättande av nya myndigheter skall man överväga möjligheten
att välja annan lokalisering än Stockholmsregionen.
Utskottets betänkande behandlades av kammaren den 17 december. Men
redan dagen före passade organisationskommittén på att besluta rekommen-
dera regeringen att institutet skall lokaliseras just till Stockholmsregionen.
Redan detta finner jag synnerligen anmärkningsvärt. Än mer förvånande
är det att kommittén samma dag skriver till dem som inbjudit för att presen-
tera andra alternativ följande:
”Många som har föreslagit andra orter har haft vänligheten att inbjuda
kommittén att besöka orten, eller erbjudit sig att på annat sätt vid samman-
träffande ge oss ytterligare information utöver översänt skriftligt material.
Tyvärr har tidsschemat för vårt uppdrag inte gjort det möjligt för oss att ta
fasta på dessa erbjudanden. Jag hoppas att ni har förståelse för detta.”
Trots den förlängda planeringstiden och trots de upprepade uttalandena
från riksdagen om lokalisering utanför Stockholmsregionen avfärdar kom-
mittén inbjudningar från andra orter med hälsningen - vi har inte tid. Detta
är upprörande.
Mot denna bakgrund vill jag till statsrådet Bo Könberg ställa följande
fråga:
Är regeringen beredd att respektera riksdagens uttalande om lokalisering
av nya myndigheter utanför Stockholmsregionen?
den 31 januari
1991/92:95 av Margareta Viklund (kds) till justitieministern om rasistiska or-
ganisationer:
År 1965 antog FN en konvention om förbud mot alla former av rasdiskri-
minering. Sverige var ett av alla de länder som ställde sig bakom den konven-
tionen (2106 (XX)).
I konventionen sägs bl.a. att ”envar konventionsstat skall förbjuda och
med alla lämpliga medel, däribland den lagstiftning som omständigheterna
påkallar, göra slut på rasdiskriminering från personers, gruppers eller orga-
nisationers sida.”
I anslutning till svensk ratifikation av konventionen om avskaffande av
alla former av rasdiskriminering utvidgades år 1970 tillämpningsområdet av
lagstiftningen om hets mot folkgrupp. För straffbarhet räcker att ett utta-
lande är nedsättande för t.ex. en viss folkgrupp.
I FN-sammanhang och andra sammanhang har Sverige uttalat sitt fördö-
mande och fordrat att rasdiskriminering, t.ex. apartheid i Sydafrika, skall
upphöra.
I regeringsdeklarationen anges bl.a. att ”Sverige skall vara ett öppet land
präglat av tolerans och öppenhet. Människor från skilda kulturer och med
skilda livsåskådningar skall här kunna leva sida vid sida i god samverkan.
Hemspråksundervisningen skall värnas.
Vi känner tacksamhet för de insatser som gjorts av människor från andra
länder för uppbyggnaden och utvecklingen av vårt gemensamma Sverige.
Invandrar- och flyktingpolitiken skall föras i en anda av internationalism
och humanitet. Främlingsfientlighet och tendenser till rasism skall bekäm-
pas. Ytterligare åtgärder mot diskriminering av invandrare vidtas.”
Den senaste tidens rasistiska tendenser och handlingar med ibland döden
som följd är skrämmande och hitintills relativt främmande företeelser i vårt
land. Nazistiska och andra invandrarfientliga organisationer uppträder nu på
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
87
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
88
den svenska arenan som om det vore en självklarhet. Korsbränning har före-
kommit liksom också mordbränder och hotbrev till invandrare och de som
står på deras sida.
Trots lagstiftningen om hets mot folkgrupp och Sveriges underskrift av
FN:s konvention om förbud mot alla former av rasdiskriminering, är det
fortfarande möjligt för rasistiska organisationer att verka i vårt land genom
att sprida rasistisk propaganda och att också förfölja människor och grupper.
Det kan stundtals tyckas vara en oskyldig verksamhet som nazistiska och
andra organisationer med rashygien på sitt program bedriver i vårt land.
Men när de utgör fara för människors liv och existens är det hög tid att för-
bjuda dem. Inga aktiviteter som har rashygieniska ideologier som grund el-
ler inspirationskälla kan vara oskyldiga organisationer.
I argumenten för att inte förbjuda rasistiska organisationer i vårt land bru-
kar man lyfta fram rätten till yttrandefrihet, som finns inskriven i vår grund-
lag. I den lagen garanteras yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet,
demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet. I tryckfrihetsför-
ordningen finns särskilda bestämmelser om tryckfriheten.
Det har också framförts i debatten att ett förbud mot rasistiska organisa-
tioner skulle innebära att dessa organisationer går underjorden. Ett sådant
argument kan inte vara skäl till att inte förbjuda de organisationerna och
deras verksamhet.
Rasism är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Varje rörelse och
verksamhet som utgår från rashygieniska ideologier är ett hot mot demokrati
och etiska grundvärderingar.
Jag vill med hänvisning till ovanstående fråga justitieministern:
När det nu visat sig att de lagar som Sverige har för att förebygga och möta
rasism inte räcker, är då justitieministern beredd att ta konsekvenserna av
Sveriges beslut att ställa sig bakom FN-konventionen mot rasism, dvs. i lag
förbjuda rasistiska organisationer i vårt land?
1991/92:96 av Thage G Peterson (s) till statsministern om en aktiv kamp mot
rasismen och invandrarfientligheten:
Rasismen och invandrarfientligheten har brett ut sig i Europa. Högerex-
trema och nynazistiska partier har vunnit stora framgångar i flera länder. I
spåren av detta har trakasserier, våld och misshandel mot invandrare ökat
dramatiskt.
Också i Sverige upplever vi nu en våg av ökad invandrarfientlighet. Fient-
ligheten mot invandrare och flyktingar har blivit tydligare och brutalare.
Flyktinganläggningar har bränts ner. Fler än tio personer med utländskt ur-
sprung har skjutits ner på öppen gata eller på sina arbetsplatser; en av dem
har fått sätta livet till och sju ligger nu skottskadade på sjukhus. Det har i
vissa kretsar blivit legitimt att sprida lögner och halvsanningar och tala illa
om flyktingar och invandrare.
Trots att vi i Sverige kan berömma oss om att ha en duglig polis har ingen
av de allvarligaste våldshandlingarna klarats upp. Den s.k. lasermannen och-
/eller revolvermannen går fortfarande fri.
En miljon av Sveriges befolkning har invandrarbakgrund. De har kommit
hit av många anledningar, men de har utvecklat vårt samhälle och berikat vår
kultur. De har betytt och de betyder oerhört mycket för Sverige. Flertalet är
nu svenska medborgare, men de är ändå invandrare till vårt land. Många
av dessa svenskar liksom dagens invandrare och flyktingar känner sig i dag
oskyddade och rädda i sitt eget land. Många grips av oro för vad vilda hjär-
nor kan ta sig till. Många ungdomar känner sig rädda och värnlösa och är
rädda att vara ute på offentliga platser. Det är ovärdigt vår demokrati att vårt
rättssamhälle inte kan skydda alla sina medborgare. Alla människor som bor
i Sverige skall självklart kunna leva i trygghet; de skall självklart kunna gå
ut också på kvällstid, utan att behöva känna skräck och fruktan.
Våldet mot invandrare är en skamfläck på Sverige. De som begår brott
mot flyktingar och invandrare begår kriminella handlingar och måste natur-
ligtvis straffas för sina illdåd. Polisen måste därför sätta in alla krafter för att
visa svenska folket att man kan klara upp brotten och gripa de personer som
begått dem. Om man inte gör det kan rasisterna ta detta till intäkt för att det
är fritt fram att angripa ännu mer och skjuta mot ännu fler. Våld föder våld!
Rädslan kan dessutom få människor att ”ta saken i egna händer”.
Majoriteten av det svenska folket tar säkerligen klar ställning mot rasism
och invandrarfientlighet och fördömer alla brottshandlingar mot människor
med annan hudfärg än den vita. Alla människor har lika värde och alla män-
niskor, varifrån de än kommer, har rätt att behandlas som människor. Från
detta får vi inte vika! Detta är av grundläggande betydelse.
Många tycker att statsministern och andra framträdande företrädare för
den nuvarande regeringen är för passiva och undfallande, när det gäller in-
vandrarhatet och den senaste tidens hemska våld mot invandrarna. De utta-
landen som har gjorts är alltför svaga. Undantaget är folkpartiledaren Bengt
Westerberg.
Det räcker inte med att hänvisa till okunskap och historielöshet och att
regeringen därför anslår pengar till information. Det räcker inte att säga att
vi alla har ett ansvar. Det krävs ett kraftfullt fördömande av och ingripande
nu mot alla tendenser till förtal, terror, våld och mobbning. Sådant hör inte
hemma i vårt demokratiska samhälle, oavsett bakomliggande orsaker.
Det borde vara en viktig uppgift för landets statsminister att kraftfullt leda
kampen mot rasism och invandrarfientlighet. Med ett eget personligt enga-
gemang i dessa frågor skulle statsministern kunna medverka till att vinna fler
människor för aktiva insatser mot dessa avarter i det svenska samhället. Ra-
sism och invandrarfientlighet är ett smygande gift som vi tillsammans måste
hålla efter och försöka ta död på. Carl Bildt har som statsminister extra stora
förpliktelser att göra särskilt stora insatser på detta viktiga område både na-
tionellt och internationellt.
Om inte ledande personer för det officiella Sverige gör klara och entydiga
deklarationer mot främlingshatet kan det gro i det tysta och rasister får det
lättare att bedriva sin hets, sin propaganda och sitt våld mot flyktingar och
invandrare. Det är viktigt att statsministern genom klara uttalanden undan-
röjer varje tvivel om vad han själv, regeringen och Sverige står för i frågor
om rasism och främlingshat. Det är viktigt att vi öppet tar invandrarnas parti.
Det är också viktigt att vi visar alla våra invandrare medmänsklighet och ge-
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
89
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
90
nerositet. Men det är också viktigt för oss själva - en förutsättning för att vi
skall kunna bibehålla vår värdighet som människor och vår självrespekt.
Jag vill fråga statsministern om han är beredd att ta ledningen för en aktiv
kamp mot rasismen och invandrarfientligheten i Sverige.
1991/92:97 av Hans Göran Franck (s) till kulturministern om åtgärder mot
rasism och främlingsfientlighet:
Den 11 juni 1990 förordnades JK Hans Stark att vara särskild utredare
med uppdrag att bedöma vilka alternativ som finns för att genom lagstiftning
på lämpligaste sätt utöka skyddet mot organisationer som i sin verksamhet
främjar och uppmanar till diskriminering, överväga möjligheter till lagstift-
ning mot diskriminering i arbetslivet samt se över lagen mot etnisk diskrimi-
nering.
Utredningen (EDU) har i september 1991 framlagt ett delbetänkande om
organiserad rasism. Det föreslås bl.a. att en brottsbalksbestämmelse om or-
ganiserad rasism och stöd åt organiserad rasism införs, att 1952 års tvångs-
medelslag görs tillämplig på organiserad rasism och stöd åt organiserad ra-
sism samt att rasistiska inslag i brott införs som särskild straffskärpnings-
grund.
Remisstiden har utsträckts mycket långt eller till den 1 juni 1992, dvs. nio
månader. EDU beräknar att återstående del av utredningen rörande lagstift-
ning mot diskriminering i arbetslivet kan vara slutförd i juni 1992.
Dessa lagstiftningsfrågor har varit aktuella sedan lång tid. Kritik har vid
upprepade tillfällen riktats mot Sverige för att inte följa FN-konventionen
för avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Konventionen ratifice-
rades av Sverige 1971.
Brottslighet med rasistisk och invandrarfientlig bakgrund har ännu inte
varit föremål för några särskilda regeringsförslag. Det finns starkt behov av
att ge bekämpandet av denna brottslighet högsta prioritet. Det behövs inten-
sifierad spaning efter personer som bedriver brottslighet, som riktar sig mot
asylsökande, invandrare och andra med utländsk bakgrund. Det fordras nya
polis- och åklagarresurser för denna brottsbekämpning. Tidigare genom-
förda utredningar visar också att deras kompetens på här berörda områden
behöver förstärkas.
På grund av det anförda får jag ställa följande frågor till kulturministern:
1. Hur bedömer kulturministern den kritik som riktats mot Sverige för att
inte följa FN-konventionen för avskaffande av alla former av rasdiskrimi-
nering?
2. När beräknar regeringen att förslag mot organiserad rasistisk brottslighet
kan föreläggas riksdagen, och varför har remisstiden utsträckts till den 1
juni 1992?
3. När kan lagförslag om diskriminering i arbetslivet föreläggas riksdagen?
4. Anser regeringen att bekämpning av brott med rasistiska inslag, hets mot
folkgrupp och olaga diskriminering skall ges högsta pr.ioritet?
5. Vilka åtgärder är erforderliga inom polis- och åklagarväsendena för att
göra nämnda brottsbekämpning mer effektiv?
6. Anser regeringen att det behövs en särskild straffskärpningsgrund för
brott med rasistiska inslag?
7. Vilka andra åtgärder planerar regeringen för att stärka skyddet av asylsö-
kande, flyktingar och invandrare?
33 § Kammaren åtskildes kl. 19.57.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen
kl. 16.40 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
BENGT TÖRNELL
/Gunborg Apelgren
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
91
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
Innehållsförteckning
Tisdagen den 4 februari
1 § Ny riksdagsledamot m.m................. 1
2 § Justering av protokoll................................. 1
Meddelande om debatt om principerna för regeringens privatiserings-
politik m.m....................................... 1
Förste vice talmannen
3 § Meddelande om svar på interpellation 1991/92:80........... 2
4§ Meddelande om svar på interpellation 1991/92:83 ........... 2
5 § Information från regeringen om åtgärder mot våld och främlings-
fientlighet ........................................ 2
Förste vice talmannen (om debattreglerna)
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Margareta Winberg (s)
Maud Björnemalm (s)
Håkan Holmberg (fp)
Berith Eriksson (v)
Ingbritt Irhammar (c)
lan Wachtmeister (nyd)
6 § Anmälan om frågor
1991/92:339 av Hans Göran Franck (s) om svensk praxis för di-
92
plomatiskt erkännande av länder.................... 13
1991/92:340 av Georg Andersson (s) om folkhögskolornas roll
i samhället..................................... 14
1991/92:341 av Kenneth Attefors (nyd) om sammanslagning av
Linjeflyg och SAS............................... 14
1991/92:342 av Ingbritt Irhammar (c) om försäljning av opastö-
riserad mjölk................................... 14
1991/92:343 av Margareta Winberg (s) om Tjernobylolyckan. 15
1991/92:344 av Maud Ekendahl (m) om den planerade järn-
vägstunneln genom Hallandsåsen................... 15
1991/92:345 av Sture Ericson (s) om instruktionerna för ubåts-
jakt .......................................... 15
1991/92:346 av Lennart Fridén (m) om beräkning av pensionä-
rers vårdavgifter................................ 16
1991/92:347 av Eva Johansson (s) om ungdomsorganisationer-
nas lokalförsörjning.............................. 16
1991/92:348 av Ivar Virgin (m) om lantbrukarna och etanolpro-
grammet ...................................... 16
1991/92:349 av Sten Östlund (s) om det kontanta arbetsmark-
nadsstödet ..................................... 17
1991/92:350 av Ingvar Eriksson (m) om miljökonsekvenserna
vid västkustbanans upprustning..................... 17
1991/92:351 av Monica Öhman (s) om AMS ekonomiska resur-
ser för att aktivera arbetslösa...................... 17
1991/92:352 av Barbro Westerholm (fp) om modersmjölkser-
sättningar ..................................... 17
1991/92:353 av Barbro Westerholm (fp) om kostnader för blod-
transfusion i hemmet............................. 18
1991/92:354 av Lena Hjelm-Wallén (s) om kostnadsjämförelse
mellan arbetsmarknads- och komvuxutbildningen....... 18
1991/92:355 av Karl-Erik Svartberg (s) om enad kamp mot
främlingsfientlighet och rasism..................... 18
1991/92:356 av Mona Sahlin (s) om sysselsättningspolitiken.. 19
1991/92:357 av Annika Åhnberg (v) om åtgärder mot nu på-
gående våldsvåg................................. 19
1991/92:358 av Maud Björnemalm (s) om åtgärder mot främ-
lingsfientlighet och rasism......................... 19
1991/92:359 av Lars Andersson (nyd) om information till
brottsoffer om gärningsmans pågående frivård......... 20
1991/92:360 av Jan Bergqvist (s) om tillstånd för banker att för-
värva organisationsaktier i försäkringsbolag........... 20
7 § Svar på frågorna 1991/92:355 och 357 om enad kamp mot främ-
lingsfientlighet och rasism............................ 20
Statsminister Carl Bildt (m)
Karl-Erik Svartberg (s)
Annika Åhnberg (v)
8 § Svar på fråga 1991/92:359 om information till brottsoffer om gär-
ningsmans pågående frivård.......................... 27
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Lars Andersson (nyd)
9§ Svar på fråga 1991/92:301 om dataregistersäkerheten......... 28
Finansminister Anne Wibble (fp)
Harald Bergström (kds)
10 § Svar på fråga 1991/92:335 om finansplanens skrivningar om skat-
tesänkningar...................................... 31
Finansminister Anne Wibble (fp)
Jan Bergqvist (s)
Förste vice talmannen (om debattreglerna)
11 § Svar på fråga 1991/92:345 om instruktionerna för ubåtsjakt. .. 39
Försvarsminister Anders Björck (m)
12 § Svar på fråga 1991/92:346 om beräkning av pensionärers vårdav-
gifter ........................................... 40
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Lennart Fridén (m)
13 § Svar på fråga 1991/92:352 om modersmjölksersättningar..... 42
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Barbro Westerholm (fp)
14 § Svar på fråga 1991/92:353 om kostnader för blodtransfusion i
hemmet......................................... 44
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
93
Prot. 1991/92:57 Barbro Westerholm (fp)
4 februari 1992 15 § Svar på fråga 1991/92:347 om ungdomsorganisationernas lokal-
försörjning ....................................... 45
Civilminister Inger Davidson (kds)
Eva Johansson (s)
16 § Svar på fråga 1991/92:332 om villkoren för de turkbulgarer som
återvänt till Bulgarien............................... 47
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Odd Engström (s)
17 § Svar på fråga 1991/92:358 om åtgärder mot främlingsfientlighet
och rasism....................................... 49
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Maud Björnemalm (s)
Ajournering........................................... 51
Återupptagna förhandlingar............................... 51
18 § Svar på fråga 1991/92:349 om det kontanta arbetsmarknadsstö-
det ............................................. 51
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Sten Östlund (s)
19 § Svar på fråga 1991/92:351 om AMS ekonomiska resurser för att
aktivera arbetslösa................................. 54
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Monica Öhman (s)
20 § Svar på fråga 1991/92:354 om kostnadsjämförelse mellan arbets-
marknads- och komvuxutbildningarna.................. 56
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Lena Hjelm-Wallén (s)
21 § Svar på fråga 1991/92:356 om sysselsättningspolitiken....... 58
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Mona Sahlin (s)
22 § Svar på fråga 1991/92:336 om jordbrukspolitiken........... 60
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Annika Åhnberg (v)
23 § Svar på fråga 1991/92:342 om försäljning av opastöriserad mjölk 65
Jordbruksminister Karl Erik Olsson
Ingbritt Irhammar (c)
24 § Svar på fråga 1991/92:348 om lantbrukarna och etanolprogram-
met............................................. 67
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Ivar Virgin (m)
25 § Svar på fråga 1991/92:300 om vägunderhållet.............. 69
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Georg Andersson (s)
26 § Svar på fråga 1991/92:303 om järnvägslinjen Boden-Haparanda 72
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Åke Selberg (s)
94
27 § Svar på frågorna 1991/92:344 och 350 om den planerade järn-
vägstunneln genom Hallandsåsen m.m.................. 75
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Maud Ekendahl (m)
Ingvar Eriksson (m)
28 § Svar på fråga 1991/92:334 om effektiviteten i vårt bistånd till Bal-
tikum ........................................... 79
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Lars Sundin (fp)
29 § Svar på fråga 1991/92:338 om statsbidrag till gymnasieskolans
Prot. 1991/92:57
4 februari 1992
årskurs tre....................................... 82
Statsrådet Beatrice Ask
30 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 83
31 § Bordläggning...................................... 83
32 § Anmälan om interpellationer
1991/92:90 av Georg Andersson (s) om avreglering av flyg-
marknaden .................................... 84
1991/92:91 av Sten Andersson i Malmö (m) om åtgärder mot
narkotikasmuggling.............................. 84
1991/92:92 av Lars Björkman (m) om avdrag för underhålls-
kostnader för jordbruksbostäder.................... 85
1991/92:93 av Lennart Fridén (m) om anonymitetsskyddet för
uppgiftslämnare till polis och domstolar.............. 86
1991/92:94 av Georg Andersson (s) om folkhälsoinstitutets lo-
kalisering...................................... 86
1991/92:95 av Margareta Viklund (kds) om rasistiska organisa-
tioner ........................................ 87
1991/92:96 av Thage G Peterson (s) om en aktiv kamp mot ra-
sismen och invandrarfientligheten................... 88
1991/92:97 av Hans Göran Franck (s) om åtgärder mot rasism
och främlingsfientlighet........................... 89
95
gotab 40902, Stockholm 1992