Riksdagens protokoll
1991/92:54

Tisdagen den 21 januari

Kl. 14.00-16.53

18.00-19.36

Protokoll

1991/92:54

Parentation

Anf. 1 TALMANNEN:

Med djup förstämning möttes vi i morse av budskapet att Ingegerd Elm
lämnat oss efter en tids sjukdom.

Ingegerd började sin politiska bana redan som femtonåring, då hon gick
med i SSU i Mariannelund. Om man om någon kan säga att hon vigt sitt liv
åt arbetarrörelsen så gäller det Ingegerd Elm.

1979 valdes hon in i riksdagen till ett arbete som hon var väl förberedd för
också genom många års kommunalt och fackligt arbete. I riksdagen blev det
arbetet i socialförsäkringsutskottet som hon främst kom att ägna sig åt. Men
hon fortsatte samtidigt att lägga ned mycket arbete hemmavid; ännu vid sin
bortgång var hon t.ex. ordförande för Unga örnar i Jönköpings län.

Jag hade själv förmånen att under många år få samarbeta med Ingegerd
Elm i den statliga pensionsberedningen.

Klokhet, sakkunskap, engagemang och värme kännetecknade hennes ar-
bete och hennes sätt att vara. Ingegerd var en god och omtänksam kamrat
över alla partigränser.

Vi delar sorgen med Ingegerd Elms närmaste och hedrar hennes ljusa
minne med en stunds tystnad.

1 § Meddelande om ändringar i kammarens sammanträdesplan

Anf. 2 TALMANNEN:

Jag får meddela att det blir tillfälle till muntliga frågor till regeringen tors-
dagen den 20 februari kl. 14.30 och torsdagen den 12 mars kl. 14.30. Där-
emot blir det inga muntliga frågestunder den 23 januari och den 27 februari.

2§ Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 14 och 15 januari.

1 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 54

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

3 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 16 januari

1991/92:313 av Ingvar Johnsson (s) till statsrådet Beatrice Ask om komvux-
studerandes husinnehav i Spanien:

Av ett uttalande från finansministern framgår att hon anser att ”Komvux
är främst till för dem som har hus i Spanien och vill lära sig spanska.”

Med anledning av detta uttalande vill jag ställa följande fråga till utbild-
ningsministern:

Hur stor andel av de studerande vid komvux är, enligt de uppgifter rege-
ringen har, innehavare av hus i Spanien?

1991/92:314 av Göran Magnusson (s) till kommunikationsministern om det
statliga stödet till folkrörelser:

Statsrådet Mats Odell skriver i den nyligen lämnade budgetpropositionen
i anslutning till anslaget till NTF följande:

”Folkrörelserna är viktiga men det bör inte utgå ett direkt statsbidrag till
verksamheten eftersom risken då är stor att folkrörelserna kan ses som myn-
digheter och inte känna sig tillräckligt fria i förhållande till staten.”

De bestämda formuleringarna har karaktären av principdeklaration från
regeringen om inställningen till det framtida stödet till folkrörelser.

Mot ovan angiven bakgrund och med anledning av att det av årets finans-
plan framgår att regeringen föreslår att sammanlagt 800 miljoner prutas un-
der rubriken Minskade statsbidrag till organisationer m.m., frågar jag:

Är det statsrådets och regeringens framtida inriktning att folkrörelser inte
skall erhålla direkt statligt stöd till verksamheten?

1991/92:315 av Rune Evensson (s) till arbetsmarknadsministern om byggsys-
selsättningen i Västsverige:

Genom de av regeringen vidtagna åtgärderna avseende byggandet ökar nu
arbetslösheten i byggbranschen med rekordfart. Risken finns att snart var
fjärde byggnadsarbetare blir arbetslös under året. Med den följdeffekt detta
har för byggnadsämnesindustrin, arkitekter och konsulter m.fl. som påver-
kas av byggandet kommer den ökande byggarbetslösheten att generera ar-
betslöshet i flera led. Vi riskerar förlora stort kunnande i alla dessa led. I
stället för tvärbroms behövs stimulans.

Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att få i gång byggverksamheten
igen och undvika den massarbetslöshet detta annars kommer att utlösa?

1991/92:316 av Hans Stenberg (s) till arbetsmarknadsministern om byggar-
betslösheten i Västernorrland:

Arbetslösheten bland byggnadsarbetare är nu högre än någonsin tidigare
i modern tid. I den djupa lågkonjunkturen har regeringen vidtagit åtgärder
som leder till en fullständig katastrof för byggbranschen. Arbetslösheten
bland byggnadsarbetarna i Västernorrland ökade från 21 % till 25,5 % en-
bart under de två första veckorna 1992.

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att minska arbetslösheten
bland byggnadsarbetarna i Västernorrland?

1991/92:317 av Magnus Persson (s) till arbetsmarknadsministern om bygg-
arbetslösheten i Värmlands län:

Arbetslösheten i vårt län ökar oroväckande inom en rad branscher och
antalet varsel och antalet registrerade arbetslösa närmar sig tal som vi aldrig
tidigare skådat.

Byggnadsarbetarnas situation förvärras dagligen och för varje vecka in-
rapporteras nu snabbt stigande arbetslöshetstal. I vårt län är vi snart uppe i
1 000 arbetslösa byggnadsarbetare. Den 15 januari 1992 inregistrerades 903
arbetslösa byggnadsarbetare, eller drygt 20% av byggnadsarbetarkåren i
Värmlands län.

Med anledning av den uppkomna situationen vill jag till arbetsmarknads-
ministern ställa följande fråga:

Vilka konkreta åtgärder avser arbetsmarknadsministern vidta i anledning
av den snabbt ökade arbetslösheten bland byggnadsarbetarna i Värmlands
län?

1991/92:318 av Lars Stjemkvist (s) till arbetsmarknadsministern om bygg-
sysselsättningen under 1992:

Regeringen har enligt uppgift tillsatt en byggrupp med representanter för
bl.a. parterna på byggarbetsmarknaden. Syftet är förhoppningsvis att ta till
vara de sakkunnigas analyser av regeringens politik. Jag förutsätter att grup-
pens deltagare har förmedlat en mörk bild av utvecklingen beträffande bygg-
sysselsättningen under 1992.

Min fråga är därför:

Vilka slutsatser drar statsrådet med anledning av dessa synpunkter?

1991/92:319 av Håkan Strömberg (s) till arbetsmarknadsministern om bygg-
arbetslösheten i Örebro län:

I Örebro län är ca 1 000 av totalt 4 000 byggnadsarbetare arbetslösa.

Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att minska ar-
betslösheten bland byggnadsarbetarna i Örebro län?

1991/92:320 av Axel Andersson (s) till arbetsmarknadsministern om arbets-
lösheten i Gävleborgs län:

Byggarbetslösheten i Gävleborgs län är nu den högsta i landet. Vid mät-
ning i slutet av december 1991 registrerades hela 29 % arbetslösa bland bygg-

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

nadsarbetarna. I länets norra del (Hälsingland) är arbetslösheten nära 35 %.
Ökningstakten är för närvarande mer än 2 % i veckan.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är:

Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern vidta för att snabbt pressa
ner den oacceptabelt höga arbetslösheten i länet?

1991/92:321 av Britt Bohlin (s) till arbetsmarknadsministern om effekterna i
Melleruds kommun av bostadspolitiken:

I går, den 15 januari, ställde Melleruds näst största industri, Hellbergs
Dörrar AB, in betalningarna. Företaget har tillverkat ståldörrar av olika slag
sedan böljan av 1950-talet, men nu, 1992, har regeringens bostadspolitik in-
neburit slutet för företaget, en politik som har skapat näst intill totalstopp
för ny- och ombyggnation. Om konkursförvaltaren inte kan rekonstruera
företaget, hamnar vi i kommunens utan jämförelse allvarligaste sysselsätt-
ningskris någonsin.

Vad avser arbetsmarknadsministern vidta för åtgärder?

den 17 januari

1991/92:322 av Bengt Hurtig (v) till statsrådet Görel Thurdin om expertpane-
len för de miljömässiga aspekterna på Öresundsförbindelsen:

Enligt pressen hölls den 5 december ett möte mellan representanter för
naturvårdsverket och danska miljöstyrelsen. Detta möte skulle diskutera
sammansättningen av och mandatet för den internationella expertpanel som
skall tillsättas för att bevaka de miljömässiga aspekterna av den planerade
Öresundsförbindelsen.

De övriga Östersjönationerna har vid HELCOM:s miljömöte i Gdynia i
september 1991 begärt dels att få delta i denna expertpanel, dels att panelen
också skall undersöka alla alternativa trafikförbindelser mellan Sverige och
Danmark med hänsyn till deras effekter på miljön.

Har regeringen medverkat till att våra grannländers begäran tillgodosetts?

1991/92:323 av Ingela Mårtensson (fp) till statsrådet Bo Lundgren om moms
på ideellt arbete:

Föreningen Nidingens Dubbelfyrar är en ideell organisation som bildats
enbart för att renovera fyrarna. Utan kostnad för staten kommer föreningen
att utföra en renovering av statlig egendom till ett värde av 800 000 kr. Som
tack för hjälpen kräver staten moms på det ideella arbetet.

Mot denna bakgrund vill jag fråga skatteministern:

Är skatteministern beredd att vidta åtgärder för att moms inte skall krävas
i situationer som den jag här beskrivit?

1991/92:324 av Nils-Olof Gustafsson (s) till arbetsmarknadsministern om
byggnadsarbetarna i Jämtlands län:

Av 2 100 byggnadsarbetare i Jämtlands län är ca 25 % öppet arbetslösa.

Vad ämnar arbetsmarknadsministern vidta för åtgärder?

1991/92:325 av Göran Magnusson (s) till arbetsmarknadsministern om ar-
betslösheten i Västmanland:

Västmanland har drabbats hårt av arbetslöshet. Länet har den högsta an-
delen industrisysselsatta i landet vilket slår hårt i den rådande konjunkturen.
Bland byggnadsarbetarna är snart en av fyra utan arbete. Prognosen för den
närmaste tiden är att andelen utan arbete kan närma sig 30 %. Länsarbets-
nämnden har inom ramen för givna resurser sökt möta den stigande arbets-
lösheten på olika sätt. Utbildning är därvid det viktigaste inslaget.

Enligt senast tillgängliga uppgifter är medelstilldelningen så otillräcklig att
neddragningar måste ske redan under första halvåret. Nämnden tvingas nu
möta stigande arbetslöshet med mindre resurser. En successiv minskning av
den för framtiden viktiga utbildningen blir följden. Länet tvingas också kon-
statera kraftigt ökad arbetslöshet bland industritjänstemän, många med kva-
lificerad utbildning, som dock behöver kompletteras. Det ställer ytterligare
stora krav på resurser inom länsarbetsnämnden.

Länsstyrelsen har tidigare presenterat olika objekt lämpliga att tidigare-
lägga för att lindra byggkrisen.

Vilka åtgärder är statsrådet villig att vidta under innevarande halvår för
att lindra effekterna av arbetslösheten i Västmanland?

1991/92:326 av Mona Sahlin (s) till arbetsmarknadsministern om prognosen
för sysselsättningen under 1992:

I konjunkturinstitutets prognos, gjord den 29 november 1991, räknar man
med att sysselsättningen 1992 skall minska med 1,1%, varav i privata nä-
ringslivet 1,9%. I finansplanen räknar regeringen med att sysselsättningen
skall falla med 1,8%, varav 3,0% i privata näringslivet.

Med anledning av dessa prognoser skulle jag vilja ställa följande fråga till
arbetsmarknadsministern:

Vad är anledningen till att regeringen bedömer att sysselsättningen 1992
skall sjunka mer än konjunkturinstitutet förutspått?

1991/92:327 av Ingvar Eriksson (m) till jordbruksministern om åtgärder mot
viss sjukdom på bin:

Våren 1991 påträffades bisamhällen smittade med kvalstret varroa jacob-
soni, en allvarlig och hotande bisjukdom som slagit ut många biodlingar över
hela världen. Angreppet av sjukdomen är på det svenska fastlandet begrän-
sat till Malmötrakten.

Lantbruksstyrelsen beslöt snabbt att förinta angripna bisamhällen.

Efter denna sanering har ytterligare fall av varroa upptäckts i omedelbar
anslutning till det smittade området i Malmötrakten. Jordbruksverket har
dock icke låtit avdöda dem. Detta är förvånansvärt med hänsyn till att denna
begränsade resthärd framöver kan komma att smitta ned övriga landet med

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

bisjukdomen. Konsekvenserna hotar bli oöverskådliga med betydande eko-
nomiska förluster.

Är jordbruksministern beredd att vidta de åtgärder som krävs, så att var-
roa inte får ökad spridning?

1991/92:328 av Birgitta Dahl (s) till socialministern om förverkligande av
handikapputredningens förslag:

I regeringens budgetproposition meddelar socialministern att regeringen
avser ”att lägga fram ett förslag till ökat stöd för personer med handikapp
grundat på förslaget från handikapputredningen”. Samtidigt föreslår rege-
ringen att stimulansbidraget till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna
slopas liksom bidragen för sanering av fukt, mögel och radon. Det innebär
stopp för mycket viktiga insatser för att undanröja funktionshinder och häl-
sorisker som den socialdemokratiska regeringen införde. Också tvärstoppet
i ny- och ombyggnad av bostäder innebär allvarliga förseningar i ansträng-
ningarna att ge människor med funktionshinder möjlighet till eget boende.
Dessutom förvärrar det byggarbetslösheten.

En bärande idé i handikapputredningens förslag är att människor med
funktionshinder skall ges möjligheter till ett liv på lika villkor.

Regeringens politik på dessa områden står direkt i strid med handikapput-
redningens förslag.

Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta för att i praktisk handling för-
verkliga handikapputredningens förslag på dessa områden?

1991/92:329 av Margareta Israelsson (s) till arbetsmarknadsministern om
byggarbetslösheten och åtgärder för att förbättra den fysiska miljön i sko-
lorna:

Som ett led i arbetet med att bekämpa ungdomsarbetslösheten föreslog
den socialdemokratiska regeringen i augusti 1991 ett tidigareläggande av in-
vesteringar i skolans arbetsmiljö omfattande 600 milj.kr. Tillsammans med
tidigare beslutade 300 miljoner gav detta möjlighet till fördelning av 900
milj.kr. Av dessa erhöll Västmanlands län 21,9 miljoner. Ansökningarna till
länsstyrelsen visade dock på ett direkt behov av 260 milj.kr. för att förbättra
arbetsmiljön vid länets skolor. Samtidigt har vi en byggarbetslöshet i Väst-
manland som i dag uppgår till 1 039 personer eller 26 %.

Nu föreslår regeringen att stimulansbidraget skall upphöra. Beslutet om
ytterligare 2,1 miljarder fördelat på sju år skall ”frysa inne”. I budgetpropo-
sitionen anges statsfinansiella skäl för att ej fortsätta ombyggnationerna.

Avser arbetsmarknadsministern att mot bakgrund av den ökande byggar-
betslösheten vidta åtgärder för att ompröva borttagandet av statsbidragen
till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna?

1991/92:330 av Ulla Pettersson (s) till arbetsmarknadsministern om åtgärder
för byggnadsarbetarna på Gotland:

I Gotlands län är i dag 130 byggnadsarbetare helt arbetslösa. Därutöver

är drygt 80 föremål för olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det
innebär att var fjärde gotländsk byggnadsarbetare söker arbete. Det allvarli-
gaste i situationen är att inga större byggnadsprojekt beräknas komma till
stånd inom överskådlig tid. Sedan länge planerade byggen har uppskjutits
till följd av det försämrade och osäkra läget beträffande finansieringen m.m.

Planerar regeringen några insatser som snabbt kan förbättra situationen
för byggnadsarbetarna på Gotland?

1991/92:331 av Liisa Rulander (kds) till utbildningsministern om forskningen
om kvinnorelaterade sjukdomar:

De planerade karensdagarna kommer att drabba olika grupper på olika
sätt. Sveriges ekonomiska situation kräver dock att alla solidariskt tar sin del
av ansvaret. Men förutom sjukdomar som alla kan drabbas av -1.ex. astma,
allergi, migrän etc. - kommer den kvinnliga delen av befolkningen att drab-
bas något mer än män.

Detta beror till stor del på att de sjukdomar som i huvudsak kvinnor drab-
bas av inte är ordentligt utforskade för att man skall kunna erbjudas rätt be-
handling.

Min fråga till statsrådet är:

Vilka planer finns för att öka forskningen om kvinnorelaterade sjukdo-
mar?

1991/92:332 av Odd Engström (s) till kulturministern om villkoren för de
turkbulgarer som återvänt till Bulgarien:

Hur har regeringen låtit informera sig om villkoren för de turkbulgarer
som inte fått stanna i Sverige utan återvänt till Bulgarien?

den 20 januari

1991/92:333 av Göthe Knutson (m) till statsrådet Bo Könberg om den psykia-
triska vården:

När skall svängdörrarna på Östra klinikerna i Vänersborg bytas ut mot en
låsbar rejäl port? Rymningarna är otaliga. Nyligen rymde en intagen mör-
dare för sjätte gången på tre år från den ”slutna” psykiatriska vård som anses
bedrivas vid Östra klinikerna. Omfattande spaningsinsatser har fått sättas in
gång efter annan. Polisen är mycket kritisk. Allmänheten oroas. En vecka
innan han rymde för sjätte gången fick den nu aktuelle rymlingen eget
boende i klinikernas s.k. rehabiliteringsstuga. Sedan promenerade han ut.

Förtroendet för svenskt rättsväsende och den slutna psykiatriska vården
kan inte upprätthållas när förhållanden som de här relaterade blir kända av
allmänheten.

Vilka åtgärder avser socialministern vidta för att skapa en tydlig skillnad
mellan sluten psykiatrisk vård och den öppna vården?

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

1991/92:334 av Lars Sundin (fp) till statsrådet Alf Svensson om effektiviteten
i vårt bistånd till Baltikum:

Regeringen beslutade strax före jul att i en blixtaktion satsa 45 milj.kr.
på nödhjälp till Estland och Lettland. Pengarna skulle gå till inköp av olja,
medicin och kraftfoder.

Men enligt uppgifter jag fått har denna hjälp inte nått fram. Läget i Est-
land är nu så kritiskt att parlamentet beslutat att godkänna att ekonomiskt
undantagstillstånd införs.

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att öka effektiviteten i vårt
katastrofbistånd till Baltikum?

1991/92:335 av Jan Bergqvist (s) till finansministern om finansplanens skriv-
ningar om skattesänkningar:

I dag har socialminister Bengt Westerberg kritiserat regeringens finans-
plan för att den innehåller alltför långtgående skrivningar när det gäller skat-
tesänkningar.

Instämmer finansministern i socialministerns kritik?

4§ Meddelande om svar på interpellation 1991/92:67

Från miljöminister Olof Johansson hade inkommit följande skrivelse:

Till riksdagen

Göran Persson har ställt en interpellation till mig om ökat kostnadsansvar
inom de areella näringarna.

Interpellanten och jag har inte kunnat finna en tid för interpellationens
besvarande inom den aktuella fyraveckorsfristen på grund av andra engage-
mang. Vi har därför tillsammans med kammarkansliet träffat en överens-
kommelse om att jag skall svara på interpellationen den 23 januari 1992.
Stockholm den 15 januari 1992

Olof Johansson

5 § Svar på fråga 1991/92:299 om tunga fordons mått och vikt

Anf. 3 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Kenneth Attefors har frågat mig om regeringen i kommande
medlemskapsförhandlingar avser att begära undantag från EG:s regler för
transporter inom Sverige med längre och tyngre fordon.

Frågan kommer säkerligen att behandlas under medlemskapsförhandling-
arna, om EG vid den tidpunkten har fattat beslut om harmonisering av mått
och vikter för tunga fordon som går i nationell trafik i medlemsstaterna. San-
nolikheten för att ett sådant beslut kommer att fattas under innevarande år
eller under år 1993 är i dag svår att bedöma. Grundregeln i alla medlem-

skapsförhandlingar har som bekant också varit att kandidatlandet bara har
förhandlat om övergångsarrangemang - inte om permanenta undantag.

Frågan är, som Kenneth Attefors påpekar, utomordentligt viktig. Rege-
ringen kommer därför redan i de samtal som kommer att äga rum med EG-
kommissionen med anledning av kommissionens uppdrag att utarbeta en
s.k. avis om vår medlemskapsansökan att ta upp denna fråga. Regeringen
kommer därvid att framhålla att de svenska mått- och viktreglerna för tunga
fordon är miljömässigt gynnsamma - antalet fordon och därmed utsläpp
minskar - och att de medför besparing av energi - mindre bränsleåtgång per
transporterat ton - och slutligen att de leder till förbättrad trafiksäkerhet -
färre tunga fordon på vägarna och därmed mindre olägenhet för övrig trafik.
Reglerna bidrar också till en god transportekonomi, något som EG-kommis-
sionens transportdirektorat alltid framhållit som mycket önskvärt.

Eftersom det svenska vägnätet till stor del är dimensionerat för tyngre for-
don, tror jag inte att det skall finnas någon anledning för EG att försämra
ett optimalt utnyttjande av detta.

De svenska reglerna innebär inte heller någon diskriminering av andra
medlemsländers transportörer. Om EG skulle fastställa lägre värden än de
svenska för nationell trafik i medlemsstaterna, kommer det ändå att råda full
frihet att etablera sig som åkare eller att för egen räkning bedriva transporter
i Sverige för alla EG-medborgare.

Regeringen kommer mot den bakgrunden att i överläggningarna med EG-
sidan rörande medlemskap aktivt verka för förståelse för de svenska natio-
nella reglerna när det gäller mått och vikt för tunga fordon. Vi skall heller
inte utesluta att frågan kan dyka upp dessförinnan vid uppföljningen och ut-
byggnaden av EES-avtalet.

Anf. 4 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Fru talman! Tack så mycket för svaret. Med tanke på det sista stycket i
svaret tror jag inte att jag behöver debattera vidare. Jag har fullt förtroende
för att branschen får frågan belyst på konstruktivt sätt. Tack så mycket!

Överläggningen var härmed avslutad.

6§ Svar på fråga 1991/92:310 om medel till information om EG

Anf. 5 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Gudrun Schyman har frågat mig om regeringen ämnar vidta
några åtgärder för att tillgodose den opinion som kräver allsidig information
om vad ett eventuellt EG-medlemskap för med sig.

I mitt riksdagssvar till My Persson den 3 december, liksom i mitt svar på
Gudrun Schymans interpellation den 9 december, underströk jag vikten av
att information om EG-frågorna sprids och att denna skall vara objektiv och
allsidig. Jag sade också att det redan i dag finns ett omfattande utbud av allsi-
dig information, men att regeringen inför förhandlingarna med EG och den
kommande folkomröstningen avser att ytterligare bredda informationsakti-

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

viteterna. En redogörelse för hur informationsspridningen skall gå till kom-
mer att presenteras under våren.

Utöver de insatser som jag nämnde vid dessa båda tillfällen finns det pla-
ner på att ge ut en serie av faktablad, där information om konsekvenserna
för Sverige av ett EG-medlemskap på ett lättillgängligt sätt finns samman-
ställd - område för område. Detta är en metod som har använts i såväl Stor-
britannien som Danmark. Jag finner den väl värd att pröva även i Sverige.

Anf. 6 GUDRUN SCHYMAN (v):

Fru talman! Jag skall be att få tacka statsrådet för svaret. Med risk för att
vara tjatig står jag här igen och frågar om det som vi debatterade senast i
december. Anledningen till att jag gör det är att sedan vi förde diskussionen
i december har det kommit fram att opinionen är väldigt stark när det gäller
kravet på en saklig och framför allt allsidig belysning av EG-frågan. Man vill
veta hur de tänker som tycker att det är väldigt bra. Man vill veta hur de
tänker som tycker att det är dåligt, och man vill veta hur de tänker som inte
har bestämt sig. Den information som hittills har gått ut har varit väldigt oba-
lanserad. Dels har det varit den förra regeringens information, dels den nu-
varande regeringens information, som ju är inriktad på att argumentera för
ett medlemskap. De organisationer utöver regeringarna själva som är för ett
medlemskap är organisationer som är mycket välbeställda. Det är näringsli-
vets organisationer, de fackliga ledningarna och studieförbund som är nära
knutna till näringslivet och som alltså har mycket pengar. De organisationer
som är kritiska och som också har tagit ställning och sagt nej till medlemskap
är mycket fattiga små organisationer som har svårt att hävda sig när det gäl-
ler utbud av information, typ ”Nej till EG”, som nu har fått avslag.

Jag tycker att det är tråkigt, för det behövs för balansens skull i debatten
att alla synpunkter kommer fram. Jag skulle gärna se att regeringen, som ju
vill ha en allsidig belysning, tog initiativ till ett anslag som man kan söka me-
del ur för särskilda informationskampanjer och liknande. Den förra rege-
ringen hade ett anslag hos Margot Wallström på 1 miljon, där man kunde
ansöka om medel för särskilda informationssatsningar för t.ex. temat Kvin-
nor och EG, som just små och fattiga organisationer kunde använda sig av.
Jag tycker att det dröjer för länge med den här typen av anslag om vi skall
vänta på beslut om när folkomröstningen skall äga rum.

Anf. 7 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Gudrun Schyman efterlyser allsidig information. Jag tror i och
för sig att det finns väldigt mycket information. Det finns en mängd skriftligt
och muntligt material, och medierna rapporterar om dessa frågor. Men jag
delar Gudrun Schymans uppfattning att informationen inte når ut tillräckligt
snabbt och tillräckligt djupt. Därför välkomnar jag det faktum att vi har fått
en djupare och mera allsidig debatt om dessa frågor. Jag har goda förhopp-
ningar om att detta kommer att bidra till att vi når ut med informationen.

Vi har från regeringskansliets sida gjort en hel del, men som Gudrun Schy-
man påpekar har olika organisationer och intressenter i mycket hög grad bi-
dragit till den här ”lutningen”, åsikterna, i den information som gått ut från
organisationerna. Den skall vi givetvis inte påverka, och vi kan inte heller

påverka den. Jag tror dessutom inte heller att Gudrun Schyman menar att vi
skall påverka den. Att en klar majoritet förordar medlemskap förvånar inte
mig, även om det kanske förvånar Gudrun Schyman.

När det så gäller stödet till mer information på detta område vill jag bara
säga vad jag sagt tidigare, nämligen att vi redan nu ökar utbudet av informa-
tion på det här området och att vi överväger, med sikte på folkomröstningen,
att också ge stöd till ökad informationsutgivning. Jag upprepar vad jag sade
tidigare, nämligen att vi kommer att återkomma till frågan under våren med
sikte på att få fram medel för detta under det kommande budgetåret.

Anf. 8 GUDRUN SCHYMAN (v):

Fru talman! Det förvånar inte mig att det i dag finns en majoritet, om än
ganska knapp enligt de senaste SIFO-undersökningarna, för ett medlem-
skap. Det är en logisk följd av hur informationsutbudet hittills har sett ut.
Informationen har varit ensidig och propagandistisk.

Jag välkomnar också den mera nyanserade debatt som nu framför allt förs
i massmedierna och som ju är ett tecken på att människor som faktiskt är
kritiska också vågar yttra sig. När de vågar bryta tabut mot att säga vad man
tycker och vägrar att lyda partipiskan, leder det till en mera nyanserad de-
batt. Men det är viktigt att kritiska frågor ställs ute i studiecirklar, på fack-
föreningsmöten och bland folk som kanske inte regelbundet läser ledarsi-
dorna osv. samt att ett folkrörelsearbete förs kring dessa frågor. För att detta
skall kunna bli lyckosamt måste det finnas pengar för små organisationer att
söka. Det är vad jag efterlyser.

Anf. 9 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Jag delar inte alls Gudrun Schymans uppfattning på en punkt:
det material som hittills givits ut av regeringskansliet har varit sakligt, icke
obalanserat. Det finns en rad olika faktaskrifter på olika områden - om ut-
bildning och forskning, om transportpolitiken, om miljöpolitiken, om kon-
sumentpolitiken, om utbildningspolitiken, om kvinnor i Europa, om offent-
lig upphandling, om biståndet, om jordbrukspolitiken, om arbetsmiljöpoliti-
ken. Vi avser att fortsätta att ge ut saklig information som just kan tjäna som
underlag för en fortsatt debatt kring dessa frågor.

Här ligger inte problemet. Det finns material, och vi avser att ytterligare
öka utbudet av material. Svårigheten har varit att tränga ut med materialet.
Än en gång: För att stimulera debatten i dessa frågor avser vi att intensifiera
verksamheten under nästa år. I den delen kan alltså Gudrun Schyman räkna
på fortsatt sakligt material från regeringskansliet och stöd för olika insatser.

Anf. 10 GUDRUN SCHYMAN (v):

Fru talman! Jag skall inte ha ambitionen att vi skall bli överens om synen
på det material som har gått ut, för det tror jag inte att vi kan bli. Däremot
efterlyser jag att regeringen tar fram pengar som gör det möjligt för organisa-
tioner att söka medel för egen informations- och kampanjverksamhet. Det
är för sent att vänta till dess att det blir bestämt när och hur en folkomröst-
ning skall hållas. Det behövs redan nu anslag så att fristående och kritiska
organisationer kan ansöka om pengar för att lägga upp egna seminarier, an-

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svarpå frågor

ordna egna utställningar och sprida den typ av information som den enskilda
organisationen anser vara lämplig för dess medlemmar och andra intresse-
rade. Den informationen har kanske en annan vinkling eller klargör fråge-
ställningen bättre än vad det regeringsmaterial som skall komma ut gör. Det
är i och för sig bra att regeringen tänker sig att gå ut i TV, utge faktablad och
allt möjligt, men det måste också finnas annan information än bara rege-
ringskansliets information.

Anf. 11 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Fru talman! Jag vill upprepa att min avsikt är att försöka få fram ökat stöd
till insatser av den här typen redan under det kommande budgetåret, dvs.
långt innan beslutet om folkomröstning kommer att fattas.

Anf. 12 GUDRUN SCHYMAN (v):

Fru talman! Jag tolkar detta som att de motioner som vänsterpartiet och
andra har avgivit om att det i budgeten skall finnas ett rejält anslag för infor-
mationsverksamhet när det gäller EG-frågan kommer att behandlas mycket
välvilligt av utskottsmajoriteterna och av regeringen.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1991/92:328 om förverkligande av handikapputred-
ningens förslag

Anf. 13 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Birgitta Dahl har frågat mig vilka åtgärder regeringen kom-
mer att vidta för att i praktisk handling förverkliga handikapputredningens
förslag på vissa områden.

Handikapputredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1991:46) Handi-
kapp-Välfärd-Rättvisa föreslagit en serie åtgärder som syftar till att för-
bättra samhällsstödet för människor med funktionshinder. Merparten av de
förslag som har lagts fram gäller individuellt inriktade insatser inom främst
socialtjänst, habilitering och rehabilitering. Bl.a. lämnas förslag om inför-
ande av en ny lag - lag om stöd och service till vissa funktionshindrade - vars
syfte är att ge svårt handikappade barn, ungdomar och vuxna en preciserad
rätt till vissa väsentliga insatser.

Remissbehandlingen av betänkandet har nyligen avslutats. Som framgår
av årets budgetproposition avser regeringen att under detta år avlämna en
proposition på grundval av förslagen i huvudbetänkandet. Jag räknar med
att en sådan proposition skall kunna avlämnas i oktober månad.

Handikapputredningens slutbetänkande beräknas kunna avges någon
gång under våren. Jag har erfarit att utredningen då kommer att redovisa
sina bedömningar och förslag när det gäller frågor om tillgängligheten i sam-
hället i mer generell mening. Härvid avser utredningen bl.a. att se över frå-
gor om tillgängligheten i boende och kommunikationer samt inom andra vik-
tiga samhällsområden.

Anf. 14 BIRGITTA DAHL (s):

Fru talman! Bengt Westerberg undviker sorgfälligt att svara på de kon-
kreta frågor som jag har tagit upp, nämligen det uppseendeväckande faktum
att regeringen nu avbryter ett pågående reformarbete för att rusta upp skol-
miljöerna, så att skolorna blir tillgängliga för barn med funktionshinder,
samt för att rusta upp och förbättra byggnadsbeståndet och bygga nya bostä-
der, som svarar mot moderna krav på tillgänglighet för handikappade.

Enligt min uppfattning är det uppseendeväckande när man på det här sät-
tet avbryter, rustar ner, ett mycket viktigt reformarbete som omedelbart, i
dag, ger resultat. Genom den skola där mina barn har gått har jag själv erfa-
renhet av hur bra det är med integration av handikappade barn och hur svår
en sådan integration kan vara när skolan är gammal och nersliten. Jag har
dessutom erfarenhet av hur viktig en sådan ombyggnad kan vara. Denna
gamla skola är nu äntligen upprustad, och det kommer att vara mycket lät-
tare att i framtiden ge handikappade barn den skolgång tillsammans med
andra barn som de behöver.

Jag tycker att Bengt Westerberg nu skall svara på frågan om hur denna
nedrustning står i överensstämmelse med den bärande tanken i handikapp-
utredningens betänkande och i all god handikappolitik, en tanke som inne-
bär att vanliga vardagsmiljöer skall göras tillgängliga för människor med
funktionshinder, så att de kan leva ett liv i full delaktighet tillsammans med
andra människor. Det var vad min fråga gällde.

Anf. 15 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Jag ber om ursäkt om jag har missuppfattat Birgitta Dahls
fråga, men den var något otydlig. Frågan löd hur vi i praktisk handling skall
förverkliga handikapputredningens förslag. Jag har då naturligtvis tittat på
vilka förslag som handikapputredningen har framfört, och sedan har jag re-
dovisat när dessa kommer att förverkligas. Men låt oss gärna växla några ord
om de andra frågor som Birgitta Dahl tar upp.

Det är ju inte sant att vi avbryter upprustningen av skolor. Tvärtom fortgår
den i accelererad takt. Riksdagen har nyligen under stor enighet fattat beslut
om att en mycket ansenlig del av de statliga bidragen skall utbetalas just un-
der detta budgetår. Men redan innan bidragen började utbetalas pågick na-
turligtvis en upprustning där staten hade en pådrivande roll. Det var ju inte -
som det står i Birgitta Dahls fråga - regeringen som lade fram detta förslag,
utan förslaget föranleddes av en vänsterpartimotion som regeringen medver-
kade till att riksdagen biföll för att man skulle få igenom helt andra saker.

Dessförinnan delade den socialdemokratiska regeringen vår uppfattning
att upprustningsarbetet skulle finansieras på annat sätt än genom statliga bi-
drag. Jag tycker fortfarande att den politik som Birgitta Dahl själv stödde,
innan man gick med på kompromissen med vänsterpartiet, var riktig. Därför
har vi på den här punkten återgått till denna socialdemokratiska politik.

Anf. 16 BIRGITTA DAHL (s):

Fru talman! Under den socialdemokratiska regeringens tid infördes ett
tioårigt upprustningsprogram när det gäller våra skolor. Den socialdemokra-
tiska regeringen införde också ett stöd för sanering av fukt- och mögelska-

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

dade hus samt av radonskadade hus. Vårt bostadsbyggnadsprogram medgav
en ombyggnad och nybyggnad som också var mycket viktig för att tillgodose
behoven av handikappanpassning.

Det är detta program som regeringen i årets budget avbryter genom en
serie av olika förslag som ni vill att vi i riksdagen skall bifalla i vår.

Jag tycker att det är en uppseendeväckande dubbelmoral när regeringen
och Bengt Westerberg påstår att man vill föra en politik för att hjälpa handi-
kappade till ett liv i gemenskap med andra människor, samtidigt som man i
konkret handling gör på det här sättet.

Anf. 17 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Jag vill bara upprepa att vi delar den uppfattning som Birgitta
Dahl hade ännu för två år sedan, nämligen att det var en kommunal uppgift
att upprusta skolor, en uppgift som inte krävde några statliga bidrag.

Det är riktigt att beslutet om en upprustning fattades under den socialde-
mokratiska regeringens tid, men det var inte på initiativ av den socialdemo-
kratiska regeringen, utan beslutet fattades som en eftergift åt vänsterpartiet.
Det var beklagligt att så skedde.

När det gäller de fukt- och mögelskadade husen har det nu under de se-
naste drygt fem åren skett en betydande upprustning och det har gjorts bety-
dande insatser. Den bidragsram som riksdagen har fastställt är vid det här
laget mer än förbrukad, vilket innebär att de värsta skadorna rimligen bör
vara reparerade.

Till sist: I fråga om insatserna för att komma till rätta med radonhus före-
slår regeringen inte - som det står i Birgitta Dahls fråga - en minskning, utan
man föreslår tvärtom en ökning av dessa bidrag under nästa budgetår.

Anf. 18 BIRGITTA DAHL (s):

Fru talman! Bengt Westerberg har fortfarande inte svarat på frågan vad
regeringen kommer att vidta för åtgärder för att uppfylla de krav som man
måste ställa när det gäller upprustningen av skolor, dvs. om regeringen kom-
mer att ta tillbaka sitt förslag om ett stopp för detta program.

Beträffande den handikappolitiska propositionen anser vi socialdemokra-
ter att det i och för sig är bra att ni numera ansluter er till den tidsplan som
vi i den socialdemokratiska regeringen fastställde. Det hade varit klädsamt
att då be om ursäkt för den obefogade kritik som ni riktade mot oss förra
året när ni påstod att ni omedelbart skulle föreslå åtgärder. Ni har anslutit er
till den tidsplan som vi hade och som gör det möjligt att ta hänsyn till både
remissinstanser och slutbetänkandet. Men, Bengt Westerberg, under en ut-
frågning i finansutskottet bekräftade regeringskansliets företrädare att rege-
ringen inte har avsatt ett enda öre för de insatser som krävs. Är detta riktigt?

Anf. 19 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Upprustningen av skolorna upphör ju inte alls. Skolorna är
som bekant en kommunal uppgift. Det är kommunernas ansvar att rusta upp
skolor som är undermåliga på olika sätt. Så har det varit under lång tid, och
så är det fortfarande.

Under detta budgetår satsas 900 milj.kr. i statsbidrag till denna upprust-

ning. Det är bra, eftersom detta är utmärkt som arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder betraktat. Då finns det skäl för statsmakten att gå in och ge denna
stimulans. Men under normala förhållanden är upprustningen en kommunal
angelägenhet, och den bör så förbli.

Jag upprepar att detta var också Birgitta Dahls uppfattning ännu för två
år sedan. Det var inte Birgitta Dahl och den socialdemokratiska regeringen
som föreslog att staten skulle gå in och finansiera upprustningsarbetet, utan
det var vänsterpartiet, och enbart som en eftergift för att få vänsterpartiets
stöd för kommunaliseringen gick socialdemokraterna med på detta.

Nu återgår vi till den gamla socialdemokratiska politik som var högsta vis-
dom för två år sedan, och jag kan inte se att det är något fel.

Anf. 20 BIRGITTA DAHL (s):

Fru talman! Jag konstaterar att vi är och förblir beredda att fullfölja sats-
ningen på upprustningen av skolans fysiska miljö. Vi anser att detta är nöd-
vändigt både av sysselsättningspolitiska skäl och av rättfärdighetsskäl för att
påskynda handikappanpassningen och förbättringen för övrigt av skolans fy-
siska miljö.

Sedan tycker jag också att det är oerhört viktigt att vi får ett besked från
Bengt Westerberg. Dagen före valet hade Bengt Westerberg och Anne
Wibble en torgdebatt. Bengt Westerberg frågade om han, för den händelse
han skulle bli socialminister, ändå inte kunde få litet grand att dela ut. Svaret
blev att han skulle få litet - han skulle bums få till handikappreformen. Men
vid finansutskottets utfrågning häromveckan fick vi veta att det finns pengar
till vårdbidrag med 295 milj.kr., men att det inte finns ett öre till en handi-
kappreform i höst. Är detta sant?

Anf. 21 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Det är riktigt att handikappreformen under det budgetår som
ligger framför oss sannolikt inte kommer att innebära några ytterligare re-
surser. Jag kan i dag inte svara på om det finns något av handikapputredning-
ens förslag som kan förverkligas redan vid årskiftet, men vår tidsplan är att
riksdagen skall fatta beslut under hösten och att vi skall böija genomföra
åtgärderna den 1 juli 1993. Det infaller alltså under budgetåret därefter. Men
som Birgitta Dahl mycket riktigt påpekade gör vi redan i den budget som nu
ligger framför oss och som riksdagen skall behandla i vår ett antal satsningar
på handikappområdet. Den största satsningen gäller vårdbidraget, en re-
form som socialdemokraterna och Birgitta Dahl för övrigt har motsatt sig i
många år. Dessutom genomför vi den största ökningen i modern tid av ansla-
gen till handikapporganisationerna, som också gör mycket viktiga insatser
för handikappade. Jag anser att också detta måste betraktas som en viktig
handikappreform.

Anf. 22 BIRGITTA DAHL (s):

Fru talman! Fortsättningen av stödet till handikapporganisationerna är
med hänsyn till inflationsutvecklingen bara en uppfölj ning av vad vi har gjort
under en följd av år. Men jag konstaterar att Bengt Westerberg, låt vara med
så små ord som möjligt, erkänner att det inte finns ett öre avsatt för en handi-

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

kappreform och att möjligheterna att genomföra någon sådan helt är bero-
ende av budgetförhandlingarna inom regeringen. De nödrop som Bengt
Westerberg då och då utsänder via Svenska Dagbladet och övriga media, lik-
som i tal inför olika församlingar, är naturligtvis ett uttryck för att det går
ganska svårt i de där förhandlingarna.

Anf. 23 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Det går inte, som Birgitta Dahl uttryckte det, det minsta svårt
vid förhandlingarna. Regeringen är helt överens om att handikapputred-
ningens förslag skall genomföras. Men den tidsplan som den socialdemokra-
tiska regeringen i praktiken lade fast gjorde att den utsträckta remisstiden
blev ovanligt lång, dvs. ända fram till det årskifte som vi nu har bakom oss,
och därför är det inte möjligt att lägga fram en proposition tidigare än till
hösten. Av den anledningen är det knappast möjligt att förverkliga de här
förslagen förrän vid halvårskiftet 1993. Många skulle hävda att även detta är
en mycket snäv tidsplan, men det är min bestämda ambition att vi skall hålla
oss till den tidsplanen.

Anf. 24 BIRGITTA DAHL (s):

Fru talman! Jag tycker inte att Bengt Westerberg skall skylla ifrån sig. På
det här området har Bengt Westerberg drivit en alldeles egen valrörelse och
försökt framställa sig som bättre än någon annan. Men det som räknas är
praktisk handling. Handikappade är mer än några andra beroende av en bra
generell välfärdspolitik. Vad möter de i årets budget: karensdagar, indrag-
ningar från stat och kommuner, stopp för upprustningsprogrammet för sko-
lorna, stopp för bostadsbyggandet och därmed modernisering av bostadsbe-
ståndet. Det är en verksamhet från regeringens sida, liksom också från bor-
gerligt styrda kommuners och landstings sida, som är ett direkt slag i ansiktet
på de handikappade. Folkpartisterna i Hälsingborg har exempelvis föreslagit
att de som tas hem till eget boende skall inkvarteras i tomma hotellrum söm
hotellägarna inte kan hyra ut. Är detta, Bengt Westerberg, det egna rum för
samhällets gömda och glömda som ni har talat om i många år?

Anf. 25 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Nu börjar Birgitta Dahl verkligen ta till brösttoner. När den
nya regeringen tog över i oktober kunde den konstatera att vi hade haft en
rekordsnabb ökning av arbetslösheten, särskilt bland handikappade. Ar-
betsmarknadsstyrelsen vädjade i en skrivelse till regeringen den 23 augusti
att man skulle avsätta pengar för lönebidrag till handikappade. Härtill sade
den socialdemokratiska regeringen nej. Den nya regeringen har senare an-
slagit 275 milj.kr. för att kunna fullfölja de insatser som arbetsmarknadssty-
relsen ville göra. Detta var situationen när vi tog över.

Jag skall medge att vi har lagt fram en budget som är kärv. Läget kräver
en kärv budget, men trots detta har vi fått utrymme för en förbättring av
vårdbidraget till familjer som har barn med handikapp, en förbättring som
Birgitta Dahl år efter år har sagt nej till, och en real ökning av stödet till
handikapporganisationerna. Vidare aviserar vi en reform som kostar mellan
2 och 3 miljarder kronor och som det kommer en proposition om i höst.

Detta är en omfattning när det gäller handikappreformer som Birgitta Dahl
som riksdagsledamot tidigare aldrig har varit i närheten av.

Anf. 26 BIRGITTA DAHL (s):

Fru talman! Jag konstaterar än en gång att det inte finns någon ekonomisk
täckning för löftena om en handikappreform.

Dessutom accepterar regeringen en arbetslöshet på bortåt 5 % och driver
en politik som ökar arbetslösheten. Detta drabbar handikappade mer än
några andra. Vi hade häromveckan en genomgång av de här frågorna med
länsarbetsnämnden hemma i mitt län. Man meddelade att det i dag är total-
stopp när det gäller att få ut människor med funktionshinder i arbete, detta
på grund av den höga arbetslösheten. På denna punkt är det dessutom så,
att direktiven till arbetsmarknadsverket har luckrats upp av den nuvarande
regeringen.

Anf. 27 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Vi kan ju inte bortse från att Birgitta Dahl har medverkat i
den regering som har skapat dagens situation. Det är ju inte den nya rege-
ringen som på hundra dagar har försatt Sverige i en ekonomisk krissituation.
Den politik som Birgitta Dahl under flera år har medverkat till gör att vi nu
befinner oss där vi befinner oss. Redan den dag då Birgitta Dahl avgick och
den nya regeringen tillträdde kunde vi konstatera att arbetslösheten bland
handikappade hade ökat kraftigare än bland några andra kategorier. Till
följd av detta har vi vidtagit speciellt stora åtgärder för handikappade. Den
situation som då rådde kan Birgitta Dahl under inga förhållanden skylla på
någon annan.

Nu har vi inlett ett reformprogram för de handikappade som Birgitta
Dahl, jag upprepar det, som regeringsledamot aldrig har varit i närheten av.
Låt oss se när vi efter tre år har facit om inte Birgitta Dahl kommer att fram-
stå som en mycket blek företrädare för välfärdspolitik i jämförelse med vad
vi har åstadkommit.

Anf. 28 BIRGITTA DAHL (s):

Fru talman! När det gäller att öka arbetslösheten, rusta ned välfärden och
åstadkomma försämringar som drabbar utsatta grupper mer än några andra
har den nuvarande regeringen varit häpnadsväckande framgångsrik. Det
förtjänar ni inte beröm för.

Anf. 29 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):

Fru talman! Jag har inget ytterligare att tillägga, eftersom jag redan har
talat om vilka planer regeringen har. Det är det som är viktigt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 54

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

8 § Svar på fråga 1991/92:287 om miljöskadeförsäkringen

Anf. 30 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Anita Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag som miljö-
minister är beredd att vidta för att sprida kännedom om möjligheten att er-
hålla ersättning från miljöskadeförsäkringen.

Miljöskadeförsäkringen har varit i kraft sedan den 1 juli 1989. För försäk-
ringen svarar ett miljöskadekonsortium. I detta konsortium ingår försäk-
ringsbolagen Folksam, Länsförsäkringsbolagen, Skandia, Trygg-Hansa och
Wasa. Den som bedriver miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd eller
anmälan är skyldig att bidra till försäkringen.

En skadelidande enligt miljöskadelagen kan erhålla ersättning från miljö-
skadeförsäkringen enligt de försäkringsvillkor som har godkänts av rege-
ringen, om den som har vållat skadan inte kan betala eller om skadevållaren
är okänd eller om skadeståndsanspråket är preskriberat.

Det är naturligtvis viktigt att allmänheten känner till att det finns en mil-
jöskadeförsäkring. Hittills har information i huvudsak spridits genom kon-
sortiets försorg. Enligt uppgifter har bl.a. naturvårdsverket, kommunala för-
valtningar, advokater, försäkringsbolag och viss fackpress erhållit informa-
tionsbroschyrer om miljöskadeförsäkringen. Enligt min mening faller det sig
naturligt att myndigheterna inom miljöområdet också gör en insats för att
sprida ökad information om miljöskadeförsäkringen och de möjligheter till
ersättning som försäkringen erbjuder.

Anf. 31 ANITA JOHANSSON (s):

Fru talman! Jag tackar miljöministern för det positiva svaret på min fråga.

Bakgrunden till frågan är den att jag sommaren 1989 blev tillfrågad av den
dåvarande miljöministern Birgitta Dahl om jag ville bli ledamot i miljöska-
denämnden. Efter ett år frågade jag Karin Söder, som också hade utsetts till
ledamot, om hon hade hört någonting från denna nämnd. Men vi stod lika
frågande båda två.

I november 1991 kallades jag äntligen till det första sammanträdet. Då
kunde alla i nämnden konstatera att inte en enda krona hade betalats ut.
Alla i nämnden var då rörande överens om att det behövs mycket mera infor-
mation om miljöskadenämndens verksamhet. Jag tycker att det är bra att
miljöministern anser att det är viktigt med information. Vi får väl hjälpas
åt så gott vi kan att sprida information om miljöskadenämnden. Jag anser
nämligen att det rör sig om viktig verksamhet och att de som åsamkas skador
på grund av miljöverksamhet också bör få ut pengar.

Anf. 32 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Jag håller helt med och känner också till Anita Johanssons
position i de här fallet. Jag är den förste att beklaga att inga ersättningar har
utgått, om det nu beror på brist på information. En del förseningar berodde
väl på hanteringen, eftersom miljöskadenämnden inte tillkom omedelbart
efter lagstiftningen.

Sedan vill jag nämna att det finns en särskild broschyr av relativt sent da-
tum. Där berörs de här frågorna. Det finns alltså i och för sig bra informa-

tion. Jag hoppas att vi som har deltagit i den här debatten, med hjälp av
media, därmed också har bidragit till informationen.

Anf. 33 ANITA JOHANSSON (s):

Fru talman! Även jag är medveten om den broschyr som Olof Johansson
håller i sin hand. Men jag tror att den har alldeles för liten spridning. Det
vore kanske någonting för TV:s anslagstavla.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1991/92:295 om arbetslösheten i Sjuhäradsbygden

Anf. 34 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Berndt Ekholm har frågat mig vilka ytterligare åtgärder jag
är beredd att vidta för att hålla nere arbetslösheten i Sjuhäradsbygden.

Jag är medveten om den besvärliga situationen i Sjuhäradsbygden, där
tekoindustrin svarar för en viktig del av industrisysselsättningen. Sysselsätt-
ningen inom tekoindustrin har minskat väsentligt under de senaste åren och
den rådande lågkonjunkturen har förstärkt de strukturella problem som
finns sedan länge.

Regeringen har under hösten vidtagit en rad åtgärder som bidrar till att
bekämpa arbetslösheten i landet. Bl.a. har arbetsmarknadspolitiska insatser
prioriterats:

På förslag i tilläggsbudget I har riksdagen beslutat att tillföra AMS ytterli-
gare 3,3 miljarder kronor för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Därutöver
har regeringen den 19 december 1991 beslutat att genom utnyttjande av fi-
nansfullmakten tillföra AMS 1,3 miljarder kronor. Det är AMS uppgift att
utifrån behovet i olika län fördela medlen. Länsarbetsnämnden skall göra
nödvändiga prioriteringar inom länet.

Älvsborgs län har under innevarande budgetår, med de nämnda resursför-
stärkningarna, tilldelats totalt 856 milj.kr. för arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder. Regeringen beslutade i november 1991 att Älvsborgs län skulle till-
delas 700 000 kr. av de medel som regeringen disponerar för personalför-
stärkning vid arbetsförmedlingen. Dessa medel kommer att användas för
särskilda förmedlingsinsatser i Sjuhäradsbygden för friställda från tekoindu-
strin.

Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit fortsatt stora resurser
till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Anf. 35 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret.

Jag konstaterar att ministern har förståelse för tekos speciella problem,
men jag måste säga att jag tycker att svaret är mycket allmänt hållet.

Jag vill säga något om arbetsmarknadsläget hemma. Det är naturligtvis
lika svårt där som på andra håll, men vi har vår speciella struktur inom just
tekoindustrin. När det gäller min hemkommun kan jag nämna att 65 % av
alla industrisysselsatta är knutna till tekoindustrin. Det är klart att detta på-

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

verkar vårt sysselsättningsläge. Inom tekoindustrin är i dag långt över 10 %
arbetslösa. Till saken hör också att de som friställs inom tekoindustrin ofta
blir långtidsarbetslösa.

I dag ligger också byggnadsarbetslösheten långt över 15 %. När det gäller
den samlade bilden av länet kan man helt enkelt säga att arbetslösheten på
ett år har fördubblats, oavsett vilka kategorier som det är fråga om. Allvarli-
gast är naturligtvis ungdomsarbetslösheten. Jag har siffror som tyder på att
närmare 1000 ungdomar är långtidsarbetslösa. I min hemkommun Mark har
vi den högsta arbetslösheten i modern tid.

Så här kan vi naturligtvis inte ha det, speciellt som prognosen pekar mot
en 35-procentig ökning inom ett halvår av vår arbetslöshet, om vi inte sätter
in åtgärder.

Vilka åtgärder är det då fråga om? Först gäller det naturligtvis riktiga jobb
inom tekoindustrin. Det måste göras insatser för att skapa riktiga jobb. Det-
samma gäller byggnadsområdet. Givetvis måste man också räkna med olika
arbetsmarknadspolitiska insatser. Vi har fått del av olika paket, men tyvärr
har det blivit alldeles för litet. Det räcker inte med de pengar som har bevil-
jats. Vi behöver mer medel för att kunna pressa ned arbetslösheten.

Min fråga till arbetsmarknadsministern blir därför: Kan vi räkna med att
få mer medel och vilka sektorer kommer de att gälla?

Anf. 36 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Jag jobbar inom departementet med ett förslag, som berör
ungdomar upp till 25 år. I en sådan här arbetsmarknadssituation friställs
många yrkesarbetare med 5-10 års erfarenhet. När lediga arbeten uppstår,
är det mycket lätt för dessa att gå in. Ungdomarna får en mycket svår situa-
tion under 1992 och 1993. Jag hoppas därför att inom en inte alltför avlägsen
framtid kunna lägga fram ett förslag för ungdomar under 25 år.

När det gäller teko vill jag framhålla att det faktiskt var den socialdemo-
kratiska regeringen som föreslog den avreglering som gör att teko befinner
sig i en så svår situation.

Anf. 37 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Naturligtvis är det viktigaste att vi skapar riktiga jobb. Försla-
get att ge ungdomar jobb är mycket kontroversiellt och omtvistat. Det finns
mycket att säga om det. Min tid medger inte att jag ger mig i kast just med
det förslaget. Det kanske andra gör här senare.

När det gäller teko är det helt enkelt nödvändigt att man på något sätt
fortsätter med olika stödinsatser. Det kan gälla inom ramen för utvecklings-
fonden. Det kan vara utbildningsinsatser av olika slag. På den punkten har
ju inte den socialdemokratiska regeringen sagt nej. Det var det riktade
branschstödet som man var kritisk mot. 1 och för sig har även vi från Sjuhä-
radsbygden varit kritiska mot vår egen regering på den punkten. Det gäller
hur EG-anpassningen skall ske, där vi har importrestriktionerna. På bygg-
nadssidan gäller det naturligtvis att se till att vi får skolmiljöpengar samt att
vi får ett vettigt finansieringssystem och kan bibehålla investeringsbidragen.
I fråga om de arbetsmarknadspolitiska insatserna är det nödvändigt att vi

får mera pengar. De pengar som vi hittills har fått räcker inte. Då kommer
arbetslösheten att skena i väg upp från 6 %, vilket är alldeles för mycket.

Anf. 38 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Jag vill påminna Berndt Ekholm om att socialdemokraterna,
när vi senast i denna kammare diskuterade pengar till arbetsmarknadsåtgär-
der, föreslog ett tillägg till AMS på drygt 700 milj.kr. Det var en måndag.
Torsdagen därefter beslöt regeringen att anslå 1,3 miljarder kronor till AMS
att delas ut under resten av detta budgetår. Jag anser att regeringen verkligen
har försökt göra goda insatser. Jag vet inte hur socialdemokraterna kommer
att se på det budgetförslag som vi har framlagt för riksdagen. AMS redovisar
tre olika nivåer och regeringen har givit AMS den högsta nivån. Vi gör fak-
tiskt mycket stora insatser för närvarande.

Anf. 39 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Jag betvivlar inte ett ögonblick att arbetsmarknadsministern
anstränger sig i dessa frågor. Men det hjälper inte. Jag kan bara konstatera
att det inte räcker. Situationen är så oerhört svår i många delar av landet,
bl.a. i Sjuhäradsbygden, att ansträngningarna måste bli ännu större. Genom
de sista insatserna i paketet till vårt län, 60 milj.kr., kan vi sänka arbetslöshe-
ten med 0,2%. Men den 35-procentiga prognosen pekar mot en ökning av
arbetslösheten med 2%. Skall vi bibehålla samma öppna arbetslöshet som
vi har i dag, behöver vi minska den med 2 % och då behövs det 600 milj.kr.,
alltså tio gånger så mycket pengar som vi fick senast. Detta visar problemets
storlek. Man måste anstränga sig ytterligare. Finns det flera insatser som ar-
betsmarknadsministern kan peka på?

Anf. 40 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Det viktiga är att vidta långsiktiga åtgärder, framför allt för
småföretagsamheten. Där har regeringen framlagt en rad förslag. Senare
kommer förslag om en bättre riskkapitalförsörjning. Vidare har vi tidigare-
lagt satsningar på vägar, järnvägar, byggen etc. Där pågår ytterligare ett för-
beredelsearbete för att vi skall ha en beredskap framöver.

Anf. 41 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Det är ett bra förslag. Spinn vidare på den tråden! Ansträng
er litet till i regeringen. Ta t.ex. vägarna. Där har ett projekt i min hembygd
fått pengar av den socialdemokratiska regeringen. Det var 100 milj.kr. till
riksväg 41. Där är det möjligt att lägga ner ännu mer pengar, eftersom kost-
naderna för vägen beräknas till 300 - 400 milj .kr. Man kan satsa på våra j ärn-
vägar. Man kan tidigarelägga AXE-systemet där det råder stora brister i vår
region. Byggfolket kan stoppa förslaget om att skolmiljöpengen skall för-
svinna. Man kan göra andra insatser av typ ROT-programmet. Det finns
mängder av uppslag att ta vara på. Det gäller bara att hitta det rätta sättet
att finansiera dem.

Anf. 42 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Det gäller att finansiera dem på ett sätt som skapar förtroende
på penningmarknaden så att vårt svenska ränteläge inte går i höjden. Det

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

skulle vara det värsta som kunde drabba våra löntagare och företag. Det sista
kan vi vara eniga om.

Anf. 43 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Det är naturligtvis jätteviktigt att få balans i den ekonomiska
politiken. Men vår politik hade snarare varit att vi hade använt t.ex. byggan-
det såsom en motor i ekonomin och stoppat en del av era skattesänkningsför-
slag. Där har man ett utrymme att göra flera förnuftiga insatser, som ökar
tillväxten i samhället och som är bra även för vår bygd.

Anf. 44 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! En mängd debattörer kommer att ta upp byggandet senare
här i dag. Jag avstår från att fortsätta debatten på detta område.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1991/92:298 om arbetsmarknadspolitiken och
företagen

Anf. 45 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Lars-Ove Hagberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen
avser att vidta för att få företag - och då även statliga - att i stället för att
avskeda anställda välja att utbilda dessa.

Frågan är ställd mot bakgrund av att Svenskt Stål AB, enligt Lars-Ove
Hagberg, vid sina anläggningar i Borlänge avvisat utbildning av de anställda
som ett alternativ till uppsägningar, trots att AMS ställer medel till förfo-
gande för utbildning.

Naturligtvis är det bäst om arbetsgivarna i tider med minskat kapacitetsut-
nyttjande i företagen i första hand kan utnyttja den lediga tiden till att ut-
veckla de anställdas kompetens. För att stödja sådana satsningar har bety-
dande medel ställts till AMS förfogande för bidrag till utbildning i företag
för att förhindra uppsägningar eller permitteringar. Regeringen har också, i
årets budgetproposition, föreslagit att arbetsgivare som satsar på personalut-
bildning även under budgetåret 1992/93 bör få göra avdrag på arbetsgivarav-
gifterna vid anställning av vikarier för den som går i utbildning - de s.k. ut-
bildningsvikariaten .

Det är emellertid inte meningen att dessa stödinsatser skall användas för
att förhindra en nödvändig strukturomvandling av det svenska näringslivet.
Ansvaret för vilka åtgärder som bör vidtas för att försvara företagens ställ-
ning på sina marknader och därmed deras överlevnad och sysselsättningen
för de anställda måste ligga och ligger också på företagen själva.

Anf. 46 LARS-OVE HAGBERG (v):

Fru talman! Både industrins och regeringens prognoser pekar på att unge-
fär 150 000 anställda inom industrin kommer att förlora jobben fram t.o.m.
nästa år, vilket är en allvarlig utveckling. Man förutsätter ju då att företagen
tar chansen att utbilda sin arbetskraft under denna tid. Nu har det emellertid

kommit till min kännedom att SSAB har aviserat om att dra in personal och
kommer att fullfölja detta, trots att företaget av AMS har blivit erbjudet att
få utbildningspengar. Såvitt jag förstår strandade de centrala förhandling-
arna om detta i natt. Det betyder i detta läge att 90 personer skall avskedas.

Detta kan inte vara bra för samhället i detta läge. Jag undrar därför: Är
detta i linje med regeringens politik, och vilka åtgärder tänker regeringen
vidta? Det finns utbildningspengar i företaget, men företaget använder inte
dem.

Arbetsmarknadsministern ger mig nu svaret att det är företagen själva
som skall bestämma om detta. Vad anser regeringen egentligen? När skall
företagen ta sitt ansvar? När skall de bli åthutade på det sätt som ungdo-
marna blir om att de har för höga löner? När skall företagen bli åthutade för
att de inte tar sitt ansvar, arbetsmarknadsministern?

Oavsett om man strukturomvandlar eller inte måste ju någon ta hand om
arbetskraften. I detta fall får företaget alltså medel av samhället för att ut-
bilda personalen och därmed öka kompetensen. En strukturomvandling
kanske dessutom kan klaras genom naturlig avgång.

Jag vill därför ställa följande fråga: Är det regeringens uppfattning att
företagen nu bara skall strukturomvandla och inte ta något som helst ansvar
och dessutom få skattesänkningar av regeringen? Är det denna bild som vi
kommer att få se framöver?

Anf. 47 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Bäste herr Hagberg! Problemet är att en tredjedel av de
svenska företagen i dag går med förlust, och en hel del av dem går med stora
förluster. Vad de måste göra för att över huvud taget överleva är att på olika
sätt försöka förbättra lönsamheten.

Lars-Ove Hagberg och jag verkar vara eniga om att det är bra med dessa
utbildningsinsatser som gör att företagen kan hålla ut och gå ur krisen med
högre kompetens. Men läget är också sådant att även om man nu arbetar på
olika nivåer är antalet konkurser 50 per dag, och det är ett högt tal.

Jag är också medveten om att överläggningarna i natt inte har lett till nå-
gon överenskommelse. Jag har tagit reda på företagets policy. En policy är
att klara övertaligheten utan uppsägningar. Men det finns även ett antal un-
derpunkter. Jag kan inte förstå att företaget inte kunde bli sams med den
fackliga organisationen redan på basnivå. Enligt uppgifter som jag har fått
var man sams, men facket kröp ur vid ett senare tillfälle.

Anf. 48 LARS-OVE HAGBERG (v):

Fru talman! Jag tror att det senare är en felaktig uppfattning. För kamma-
rens kännedom vill jag säga att det krav som ställdes för att inga avskedan-
den skulle göras var att avtalen om trygghet skulle sägas upp redan nu, dvs.
att man skulle gå i förväg med den politik som Böije Hörnlund anvisar ge-
nom arbetsrättsutredningar. Detta kunde facket naturligtvis inte ställa upp
på. Villkoret var att facket skulle frånhända sig avtalets innebörd.

Jag förväntar mig att arbetsmarknadsministern i sitt nästa inlägg säger att
företagen verkligen skall ta sitt ansvar. Det måste väl ändå vara regeringens
mening att företagen skall anstränga sig ordentligt i detta sammanhang? De

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

får ju pengar för detta, och de borde åthutas, annars får någon annan betala
detta. Det blir högre energiskatter och annat. Det kan ju inte vara på det
sättet att de anställda bara skall kastas ut på gatan för att det skall bli kortsik-
tigt lönsamt för företagen.

Anf. 49 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Självfallet måste både företag och anställda, dvs. parterna på
arbetsmarknaden, i denna situation ta ett stort ansvar. Och detta måste de
göra under ett antal år framöver om vi skall återgå till full sysselsättning, och
det skall vi.

Regeringen har att ta ett mycket stort ansvar under detta överbryggnings-
skede med tillfälliga åtgärder, utbildning, infrastrukturpaket, m.m. Jag hop-
pas också att oppositionen i riksdagen är beredd att ta ett stort ansvar. Vi
behöver i dagens samhälle faktiskt litet mindre av konfrontation och litet
mer av samarbete för att reda ut Sveriges situation på en internationell mark-
nad. Nu är gränserna nämligen öppna efter avregleringen av kronan, med
det EG-samarbete som vi diskuterar, m.m.

Anf. 50 LARS-OVE HAGBERG (v):

Fru talman! Jag tror att det senare kan vara en gemensam uppgift att få
fart på svenskt näringsliv. Detta kan det råda delade meningar om.

Arbetsmarknadsministern gav inte heller i sitt senaste inlägg någon upp-
maning till företagen. Jag uppfattar snarare att företagen får råg i ryggen att
genomföra detta med den politik som regeringen för.

Beträffande att företagen har så dåligt ställt just nu vill jag säga följande.
De flesta av dessa företag har faktiskt gjort stora vinster under 1980-talet.
En orsak till detta kanske är den politik som har förts och att man har inve-
sterat rätt. Men av den anledningen kan man väl inte nu, i avvaktan på en
högkonjunktur, kasta ut folk hänsynslöst från företagen i stället för att av-
vakta och öka kunskaperna. Jag tycker att arbetsmarknadsministern skulle
ge uttryck för sin indignation och visa var regeringen står, så att andra företag
inte gör på detta sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1991/92:307 om byggande av skogsbilvägar som ett
led i bekämpningen av arbetslösheten

Anf. 51 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! John Andersson har frågat mig om jag är beredd att ta nöd-
vändiga initiativ så att en del av insatserna för att bekämpa arbetslösheten
används för att bygga skogsbilvägar.

Jag anser att det är positivt, i nuvarande konjunkturläge, att arbetsmark-
nadspolitiska medel utnyttjas till investeringar, exempelvis skogsbilvägar.

Som John Andersson säkert känner till finns det i dag en allmän strävan
från statsmakternas sida att styra arbetsmarknadspolitiken med mål i stället
för med regler. Arbetsmarknadsmyndigheterna har därigenom fått både fri-

heten och ansvaret att avgöra hur arbetsmarknadspolitiken skall utformas
för att den på bästa sätt skall lösa de regionala och lokala problemen.

Det finns alltså inte några hinder för en länsarbetsnämnd att anslå medel
till ett skogsvägbygge om den finner att en sådan åtgärd är den lämpligaste
lösningen.

Anf. 52 JOHN ANDERSSON (v):

Fru talman! Jag vill först tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min
fråga. Jag vill också säga att det inte förvånar mig att arbetsmarknadsminis-
tern ser positivt på att man nu utnyttjar medel för investeringar, exempelvis
skogsbilvägar. Det säger jag efter att ha läst en motion av Börje Hörnlund
från 1985/86, där han anser att 50 milj.kr. är alldeles för litet när det gäller
anslag till skogsbilvägar. Börje Hörnlund radar upp flera mycket välgrun-
dade argument som jag helt kan instämma i. Desto mer förvånad blir jag
när regeringen nu föreslår att detta anslag skall upphöra. För nästa budgetår
anslås 40 milj.kr. till de redan planerade åtgärderna.

Jag kan redan nu säga att dessa inte kommer att räcka till. Vi kan framöver
förvänta oss att räkningarna från skogsvårdsstyrelserna dimper ner och be-
lastar planläggningskostnaderna.

Om regeringen menar allvar med att försöka få fart på Sverige kan skogs-
näringen verkligen hjälpa till när konjunkturen vänder. Då är frågan: Skall
en försummad skogsvägsutbyggnad stoppa virkesleveranserna till industrin
den dag konjunkturen vänder och då vi kan exportera?

I svaret säger arbetsmarknadsministern att det inte finns några hinder för
en länsarbetsnämnd att anslå medel till ett skogsvägsbygge om den finner
att en sådan åtgärd är den lämpligaste lösningen. Det är ett alldeles för vagt
besked. Jag tycker att det är befogat att arbetsmarknadsministern här tar
nödvändiga initiativ, så att det står klart att vi i lågkonjunkturen skall satsa
för att bygga ut skogsbilvägsnätet. Det finns enorma behov.

Det är stor konkurrens om de här pengarna. Jag tror icke att det kommer
att bli några pengar över till utbyggnad av skogsbilvägar - här fordras det
initiativ.

Anf. 53 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Ärade länsvän! Mitt partis och andra partiers företrädare i
arbetsmarknadsutskottet har varit eniga om att ge AMS rätten att använda
sina medel på ett bra sätt. Skulle jag börja att ministerstyra sådana saker
kanske John Anderssons kollega i arbetsmarknadsutskottet KU-anmälde
mig för att inte följa riksdagens beslut. Det skall vi väl ändå inte riskera att
råka ut för.

Sedan till den motion som John Andersson refererade till. Det är alldeles
riktigt att det på den tiden gick in 450 milj .kr. i skogsvårdsavgifter, och bara
en liten del gick tillbaka till skogsbruket. Det var fel. Nu avskaffar den här
regeringen skogsvårdsavgifterna mot att man inte får bidrag. Det är en stor
vinst för skogsbruket.

Sedan vill jag upplysa John Andersson om - goda exempel går hem - att
man i Norrbotten bygger en hel del skogsbilvägar med AMS-medel. I Gävle-

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar pä frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

borg är det tre objekt i gång. Eftersom jag kan skogsbruk är min personliga
uppfattning att det här är bra saker.

Anf. 54 JOHN ANDERSSON (v):

Fru talman! Först måste jag säga några ord om skogsvårdsavgiften.

Det är mycket förvånande att ett flertal gånger - bl.a. är det omnämnt på
flera ställen i budgetpropositionen - från centerpartister få höra att de här
anslagen försvinner därför att man tar bort skogsvårdsavgiften. Mig veterligt
har riksdagen aldrig sagt att det finns en koppling mellan det anslaget och
skogsvårdsavgiften. Det är en jordbruksminister i argumentnöd som har på-
stått det, och det har enligt vad jag vet alltid tidigare tillbakavisats från cen-
terpartistiskt håll. Att nu få höra detta argument från först jordbruksminis-
tern och nu senast från arbetsmarknadsministern förvånar mig.

Jag vidhåller att det behövs en mer aktiv insats från arbetsmarknadsminis-
terns sida. Passa på nu i lågkonjunkturen att bygga skogsbilvägar! Det är
möjligt att man på sina håll har anslagit pengar. Jag tror att det behövs mer.
Det behöver inte betyda att Böije Hörnlund utsätter sig för att bli beskylld
för ministerstyre.

Anf. 55 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Jag vill bara avslutningsvis konstatera att min meddebattör
och jag båda tycker mycket bra om ett fungerande skogsbruk och är med-
vetna om att skogsbruket tillför riket 50-60 miljarder i inkomster när det är
litet bättre tider och är sysselsättningsmotorn i de glesare delarna av vårt
land. Intresse för skogsbilvägar har väl inte bara John Andersson och jag
utan förhoppningsvis också länsarbetsnämnderna.

Anf. 56 JOHN ANDERSSON (v):

Fru talman! Jag instämmer helt i det uttalandet. Det är anledningen till att
jag har ställt den här frågan. Jag vill att vi skall se till att utnyttja lågkonjunk-
turen för att bygga de vägar som behövs, så att vi då konjunkturen vänder
kan få de virkesleveranser till våra industrier som behövs för att få fart på
Sverige. Det är ju skogsnäringen som är dess ryggrad. Jag hoppas att Börje
Hörnlund, utan att utsätta sig för beskyllningar för ministerstyre, på lämpligt
sätt ser till att en större del av de medel som finns går till att bygga skogsbil-
vägar.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1991/92:308 om arbetslösheten inom byggämnes-
industrin i Kristianstads län

Anf. 57 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Johnny Ahlqvist har frågat mig vad jag tänker göra för att
förhindra ökad arbetslöshet inom byggämnesindustrin i Kristianstads län.

Under de senaste åren har byggsektorn varit överhettad, och byggandet
har haft en mycket hög volym, vilket har bidragit till de problem vi har i

dag. Flertalet kommuner har outhyrda lägenheter, och på många större orter
finns lediga kontorslokaler för flera års behov framöver.

Tillverkningsindustrins svårigheter att klara den internationella konkur-
rensen har framtvingat en bantning, som innebär att även industrilokaler
står oanvända.

Antalet sysselsatta inom byggnadsindustrin under fjärde kvartalet 1991
var runt 300 000, vilket är ungefär lika många som år 1989. Det faktum att
arbetslöshetstalen bland byggnadsarbetare ökar samtidigt som sysselsätt-
ningstalen är höga, visar tydligt att det råder obalans inom byggsektorn.

Det förväntat minskade bostadsbyggandet och en lägre nivå på investe-
ringar i industri- och kontorslokaler i Sverige medför naturligtvis, tyvärr,
minskad sysselsättning inom byggämnesindustrin, om inte exporten kan öka
i motsvarande grad.

Regeringen har vid flera tillfällen framfört att staten inte kan styra eller
stödja utvecklingen i enskilda företag eller branscher.

Regeringen anser att byggfrågorna är viktiga och har därför tillsatt en
byggrupp, till vilken jag återkommer senare i dag. Jag vill också påminna om
det omfattande stöd till omställningen för berörda individer som de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna utgör.

Anf. 58 JOHNNY AHLQVIST (s):

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Jag hade
ställt min fråga till Bo Lundgren, och anledningen till att jag hade gjort det
var att jag en gång fått lära mig att när man fiskar ål skall man ta tag i huvudet
och inte i svansen - då lyckas inte ålen slingra sig ifrån en.

Fru talman! Jag har svårt att tänka mig att man i arbetsmarknadsdeparte-
mentet delar den syn på bostadspolitiken som för närvarande råder i Sverige.
Eller har jag fel, Börje Hörnlund?

Granskar man den politiken är det bara att konstatera att de signaler som
i dag utgår från finansdepartementet är ett klart moderat budskap om att
marknadskrafterna nu skall genomsyra bostadspolitiken. Det var därför jag
ställde frågan till Bo Lundgren. Jag kommer att återkomma med samma
fråga till Bo Lundgren tills han dyker upp här i kammaren och svarar på den.

I Kristianstads län finns för närvarande en mycket stor oro för arbetslös-
het, och det inte bara bland byggnadsarbetare utan också bland människor
som arbetar i byggämnesindustrin. Den oron kan klart förklaras med den
bostadspolitik som förs: Stoppet för räntelånen, minskningen av investe-
ringsbidraget och den totala osäkerheten inom branschen är grunden för en
vikande sysselsättning.

Kristianstads län har för närvarande 13 % arbetslöshet bland byggnadsar-
betare, och alla tecken tyder på 20 % i februari, och efter sommaren kan
siffrorna ha fördubblats.

Byggämnesindustrin är en stor verksamhet i länet, med både stora och
mindre specialföretag. Arbetslösheten inom denna grupp är redan uppe i
10-12%. Prognoserna här är tyvärr lika dystra.

Man ställer sig då onekligen frågan: Varför tar inte regeringen dessa signa-
ler på allvar? Då hade man tagit till sig den kritik som framförts gemensamt
från företagen inom branschen. Råder det brist på kunskaper i regeringen

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svarpå frågor

om hur byggbranschen fungerar, eller är det kanske ideologiska skäl som har
lagt en död hand över hela branschen?

Jag vill fråga statsrådet, om han delar mina farhågor för att det saknas
kunskaper i regeringen om hur branschen fungerar. Påståendet i svaret att
det finns så många byggnadsarbetare och att det råder en vikande byggmark-
nad ber jag att få återkomma till i ett kommande replikskifte.

Anf. 59 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Ansvaret för byggkrisen ligger till 99% på den förra rege-
ringen. Eller menar Johnny Ahlqvist att vi skall producera lägenheter som
sedan skall stå tomma?

En mycket liten kommun uppvaktade mig i dag och talade om att det bara
i den kommunen fanns 240 tomma lägenheter.

Menar Johnny Ahlqvist att vi - trots att vi har kontorshus på kontorshus,
byggda under överhettningsperioden 1989-1990, när socialdemokratin
hade regeringsmakten och inte kunde hantera överhettningsfrågorna - skall
fortsätta att bygga kontorshus som sedan skall stå tomma? Eller menar han
att vi skall fortsätta att bygga industrilokaler trots att vi har lediga industrilo-
kaler nästan överallt i samhället?

Vi har i dag fortfarande en byggverksamhet i gång som är högre än under
högkonjunkturen 1988 och väsentligt högre än i mitten av 1980-talet. Under
ett antal år köpte man till sig folk från exportindustrin - och försämrade där-
med Sveriges möjligheter - för att bygga lokaler som i dag står tomma. Det
är en olycka.

Nu har olyckan skett, och då är det naturligtvis en stor uppgift för rege-
ringen att lindra den så långt det går, både för byggmaterialindustrin och för
byggnadsarbetarna. Det pågår överläggningar på olika håll i regeringen för
att hitta bästa möjliga vägar, men vi vill inte agera Ebberödsbank och gå in
för att bygga sådant som skall stå tomt.

Anf. 60 JOHNNY AHLQVIST (s):

Fru talman! Det är inte heller min tanke att man skall gå in och bygga
sådant som sedan skall stå tomt. Vi diskuterar hur det ser ut i Kristianstads
län. I Kristianstads län finns för närvarande balans när det gäller lägenheter
i varenda en av de större orterna och de större städerna. Vi har i Kristian-
stads län via länsarbetsnämnden, byggfacken, byggmästarna och kommu-
nerna samlat ihop till en objektsbank, som i dag är på ca 400 milj.kr. Tar vi
med de infrastrukturella satsningarna är vi uppe i nästan 1 miljard kronor,
detta utan att behöva bygga en enda lägenhet. Vad det här handlar om är att
bygga bostäder för äldre, att göra vid våra skolor, att bygga sådant som ni
från er sida gick ut i valrörelsen och lovade, t.ex. ålderdomshem. Jag har
inte sagt att man skall bygga lägenheter som skall stå tomma - det får Böije
Hörnlund stå för själv.

Om man nu skall minska byggnadsarbetarkåren - vilket ansvar anser
Böije Hörnlund att man har för de människor som i dag utbildas i den bran-
schen? Skall vi ge dem beskedet att de aldrig kommer att få bli klara med sin
utbildning?

Anf. 61 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Jagförstårvarför Johnny Ahlqvist ställer den frågan. Om man
tittar på Kristianstads län ser man att länet har en rätt stor andel av byggäm-
nesindustrin. De företagen, som är ganska stora, har i dag omfattande varsel
på gång. Jag kan bara säga att de samtal som regeringsgruppen skall föra
med parterna liksom övriga förhandlingar - inte minst mellan mig och fi-
nansdepartementet - naturligtvis syftar till att lindra så långt det går.

Johnny Ahlqvist vet också att de satsningar som görs på infrastruktur bör
kunna ta över en del av de arbetsuppgifter som i dag görs inom vanliga byg-
gen. Många är ju så skickliga att det är delvis utbytbart.

Anf. 62 JOHNNY AHLQVIST (s):

Fru talman! Låt mig återgå till byggämnesindustrin, som vi diskuterade.
Det förekommer en väldigt stor verksamhet på det området i Kristianstads
län. Beroende på den bostadspolitik som ni för låter ni arbetslösheten öka
inom byggbranschen. Alla experter är överens om att en byggnadsarbetare
bidrar till att tre andra i produktionen har arbete. Som jag sade har vi en
arbetslöshet på 10-12% inom byggnadsbranschen i Kristianstads län. Det
skulle innebära att vi i mitten av året har en arbetslöshet på 30 % i byggäm-
nesindustrin. Min fråga är: Är det då inte bättre att man satsar regionalpoli-
tiskt eller att man satsar extra medel för att kunna minska verksamheten i
byggbranschen och samtidigt kunna ta vara på den kunskap som finns och
låta eleverna i byggbranschen slutföra sin utbildning? Det är inte bara stora
företag utan även små företag i Kristianstads län som är mycket verksamma
i denna del. Ni har ju sagt att ni slår vakt om dem.

Det var skönt att höra av Börje Hörnlund att det förekommer förhand-
lingar med finansdepartementet. Tydligen är det alltså finansdepartementet
som styr bostadspolitiken här i landet. Då fick jag i varje fall det bekräftat.

Anf. 63 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Jag har här en artikel från Kristianstads län där man intervjuar
två i ledningen för Byggnadsarbetareförbundets avdelning i Kristianstad. De
säger mycket klart att det här inte är regeringen Bildts fel men att det är den
nuvarande regeringen som måste se till att byggandet kommer i gång igen.
Folk i byggnadsindustrin och byggnadsarbetarna vet mycket väl att den här
regeringen har fått ett arv att överta, men de ställer också det berättigade
kravet att vi skall vidta åtgärder som underlättar för dem framöver.

Anf. 64 JOHNNY AHLQVIST (s):

Fru talman! Arbetsmarknadsministern återkommer till att det finns för
många byggnadsarbetare. Jag skall redovisa hur stor ökningen av antalet sys-
selsatta har varit i Kristianstads län, där denna ökning enligt Böije Hörnlund
har varit oerhört stor. Från 1988 till 1991 har byggnadsarbetarkåren ökat
med 567 människor. I dag finns det, om man räknar in alla kategorier av
anställda inom byggbranschen, 836 arbetslösa. Enligt de prognoser som
finns kommer vi efter sommaren att ha 1182 arbetslösa.

Jag tycker då, Börje Hörnlund, att man skall vara så klarsynt att man ser
att arbetslösheten bland byggfolket i Kristianstads län ligger på 13 % även

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

om man drar bort det överskott som finns, och detta beror på den bostadspo-
litik som förs i dag och på att man tar bort de subventioner som i dag finns
inom byggbranschen.

Jag vill slutligen återkomma till en fråga som är mycket viktig, nämligen:
Vad skall vi säga till de elever som genomgår en utbildning men som inte kan
fullfölja denna utbildning därför att locket har lagts på inom byggverksam-
heten?

Anf. 65 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Svaret på den frågan är att byggindustrin, byggarbetsmarkna-
den, måste justeras litet nedåt. Men justeringen får inte vara alltför omfat-
tande, utan marknaden måste förbli sund och klara byggandet när konjunk-
turerna blir bättre.

När det gäller ungdomar som i dag genomgår en utbildning har jag också
tidigare sagt att 1992 och 1993 blir svåra år. Men jag är övertygad om att 90-
talet därefter blir ungdomens årtionde. Det går inte att i detalj ge råd till var
och en, men sammantaget vill jag säga att byggbranschen 1989, 1990 och i
början av 1991 gick upp på en väl het nivå. Detta är parterna eniga om, och
alla är väl också eniga om att en justering nedåt måste ske, men denna skall
inte vara större än nödvändigt.

Anf. 66 JOHNNY AHLQVIST (s):

Fru talman! Jag återkommer till frågan om utbildningen. Man kan natur-
ligtvis inte ge var och en av eleverna ett råd, men vad arbetsmarknadsminis-
tern säger visar bara på den brist på kunskap som finns inom regeringen när
det gäller byggbranschen. De människor som utbildar sig för byggbranschen
går två år i gymnasiet, och efter detta skall de ha 6 000 timmars praktik -
alltså ytterligare tre år - innan de blir färdiga byggnadsarbetare. Detta inne-
bär som det är i dag att de som i dag genomgår denna gymnasieutbildning
och de som har lämnat utbildningen inte kommer att bli klara med sin utbild-
ning någon gång. Vi kommer alltså att tappa en generation bestående av sju
årskullar, och så står Börje Hörnlund här och säger att vi måste ha kompe-
tens när marknaden vänder! Men den kompetensen har vi tackat nej till, ef-
tersom eleverna inte får genomgå sin yrkesutbildning. Man kan sätta in åt-
gärder för att de här ungdomarna - mellan 800 och 900 i Kristianstads län -
skall kunna avsluta den yrkesutbildning de påbörjade för fem år sedan, men
detta går inte såsom konjunkturen är i dag och såsom man i dag bedriver
politik inom byggbranschen.

Anf. 67 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Den byggarbetsgrupp som jag senare kommer att berätta litet
om består av fyra statsråd, och dessa kommer inom kort att möta parterna.
Jag är övertygad om att alla dessa sakfrågor då kommer upp till diskussion,
och förhoppningsvis skall så många som möjligt av dem kunna lösas på ett
positivt sätt.

Anf. 68 JOHNNY AHLQVIST (s):

Fru talman! Jag skall förmedla budskapet till Kristianstads län, där man
inte kan genomgå sin utbildning när det blir arbetslöshet, att arbetsmark-

nadsministern skall tillsätta en kommission eller en kommitté. Jag hoppas
att i varje fall de fyra som sitter i den kommittén får arbete.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1991/92:318 om byggsysselsättningen under 1992

Anf. 69 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Lars Stjernkvist har frågat mig om byggruppens syn på bygg-
sysselsättningens utveckling under år 1992.

Regeringens byggrupp kommer att arbeta under ledning av statsrådet Per
Westerberg och förutom honom bestå av statsråden Bo Lundgren, Mats
Odell och Lars Stjernkvists frågas besvarare. Gruppen kommer att samman-
träda för första gången i februari för att lägga upp arbetet och då också disku-
tera lämpliga former för omgående kontakter med berörda parter. Byggrup-
pen kommer att behandla de frågor som rör sysselsättningen inom byggbran-
schen.

Anf. 70 LARS STJERNKVIST (s):

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det här var ju ett mycket formellt svar.
Om jag bara hade velat veta vilka som ingår i gruppen hade jag kunnat ringa
till statsrådets sekreterare. Det var faktiskt litet mer än det som jag var nyfi-
ken på.

Bakom min fråga döljer sig det allvar och den oro som kom till uttryck i
den förra frågan och som kommer till uttryck i ett stort antal andra frågor
under denna eftermiddag. Det som skrämmer mig m.fl. är att regeringen
inte tar signalerna på allvar. Statsrådet har tidigare sagt att det är nödvändigt
att justera sysselsättningen något nedåt och att detta är en naturlig anpass-
ning.

Det som är illavarslande är att utvecklingen just nu är galopperande. I min
egen hemkommun blir 30 nya byggnadsarbetare arbetslösa varje vecka - och
jag kommer från Norrköping, som inte på något sätt är särskilt allvarligt ho-
tat, jämfört med många andra ställen. Byggentreprenörer och andra säger
att regeringens prognoser inte håller, utan att byggandet kommer att gå ned
mycket mer än vad regeringen har sagt.

För att ännu tydligare förklara vad jag menar med min fråga skulle jag
därför vilja omformulera den. Arbetslösheten inom detta område låg vid
den senaste mätningen på omkring 15 %. Alldeles oavsett vem som har an-
svar för den uppkomna situationen - och detta kan vi ju i och för sig filoso-
fera kring - undrar jag: Vid vilken nivå anser regeringen att man måste vidta
åtgärder, lägga om kurs? Vid vilken nivå anser statsrådet att den tillförsikt
och det lugn som man känner faktiskt måste överges? Är det vid en arbets-
löshet på 16 %, 20 % eller vid 25 %? Vid vilken nivå anser statsrådet att det
är dags att revidera de egna prognoserna?

Anf. 71 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! All arbetslöshet är enligt mitt sätt att se det en tråkig före-
teelse. En arbetslöshet på 14 % inom byggarbetarkåren är en otillfredsstäl-

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

lande siffra. Vad jag har sagt är att det, när man nu har producerat bostäder
så att det står litet tomt mest överallt, blir fråga om en rätt smärtsam omställ-
ningsprocess. Vi måste in med andra investeringsobjekt, men omställningen
blir inte så lätt.

Byggruppen skall diskutera detta med arbetsmarknadens parter på ett of-
fensivt sätt. Jag personligen har mött företrädare för Byggnadsarbetareför-
bundet, företrädare för byggentreprenörerna, företrädare för maskinentre-
prenörerna, osv. vid ett flertal gånger fram till nu. Vad som nu händer är att
de ministrar som har ansvar för områden som är viktiga i detta sammanhang
och jag, som får ta ansvar när det inte riktigt går bra i det svenska samhället,
skall sätta oss ned och på bästa möjliga sätt resonera kring detta tillsammans
med personer som har sådan sakkunskap som finns hos både arbetsgivar-
och arbetstagarparten.

Anf. 72 LARS STJERNKVIST (s):

Fru talman! Det gör mig litet orolig att denna byggrupp tydligen inte har
träffats än. Om statsrådet och regeringen insåg situationens allvar, hade man
handlat något resolutare.

Jag menar att man redan borde ha förstått att situationen håller på att
barka alldeles åt skogen, om uttrycket ursäktas. I Byggtidningen skriver
man: Den prognos vi gjorde i december och som var oerhört mörk, om
100000 utslagna jobb, var för ljus. Det kommer att bli ännu värre.

Jag demonstrerade i lördags tillsammans med 600 byggnadsarbetare i
Norrköping. De, som naturligtivs har känselspröt ute och först ser när kon-
junkturen vänder, sade att hela marknaden hotas av en total förlamning. Vi
går mot ett fullständigt idiotstopp i byggandet.

Det är dessa signaler jag menar att man måste reagera på, och därför upp-
repar jag frågan: När menar statsrådet att situationen är så pass allvarlig att
man i grunden måste ompröva sin politik? En arbetslöshet på 14% var all-
varligt, sade statsrådet, men måste politiken omprövas när arbetslösheten
ligger på 15 %, 20 % eller 25 %?

Anf. 73 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Som jag tidigare sade är det inte trevligt för dem som är ar-
betslösa inom en yrkesgrupp när arbetslösheten ligger på 4 %. För dem som
är arbetslösa är det mindre trevligt.

Det jag tycker litet illa om i den debatt som ett stort antal debattörer vill
föra här i dag är att det som tidigare har hänt liksom är bortglömt. Jag tycker
egentligen inte att det anstår debattörer i kammaren, som ju har vissa kun-
skaper om det läge som har uppstått genom överhettningen och ”storbyggan-
det” under 1989,1990 och 1991, som har gett upphov till de tomma lägenhe-
terna och de tomma kontoren. I LO-tidningen har man i ett reportage om
byggnadsarbetare en liten delrubrik som säger ”s bär skuld”.

Anf. 74 LARS STJERNKVIST (s):

Fru talman! Jag säger inte att vi socialdemokrater är alldeles felfria, men
jag tycker ändå att statsrådet något underskattar sin egen betydelse. Det är
den nuvarande regeringen som har rivit upp beslutet om räntelån - det är

inte den gamla regeringen som har gjort det, utan den nuvarande - och detta
har kraftigt försämrat villkoren för nyproduktionen. Det var den nuvarande
regeringen, med Börje Hörnlund, som beslutade att sänka investeringsbid-
raget med 6 %. Det var inte den regering som jag helst skulle vilja se - den
förra regeringen - som gjorde detta. Det var den nuvarande regeringen som
föreslog att man skulle minska boendesubventionerna med 3,8 miljarder i en
situation där det, precis som statsrådet sade, redan är svårt att hyra ut nya
lägenheter. Det var den sittande regeringen, inte den gamla, som beslutade
att ta bort stödet till ombyggnader av skolor.

Alldeles oavsett om statsrådet tycker att den gamla regeringen hade syn-
dat eller inte, har det hänt en hel del under hösten. Det har under hösten
fattats en hel del beslut, som borde få statsrådet att snabbt tänka om.

Anf. 75 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Under det år som nyss avslutades uppgick olika bostadssub-
ventioner sammantaget till 54 miljarder kronor. Lars Stjernkvist är naturligt-
vis medveten om att regeringen försöker pressa ner budgetunderskottet till
en nivå som gör att penningmarknaden visar förtroende, och för att nå dit
måste man komma med en del besvärliga besparingar. Det som händer i den
här konjunkturen är att statens inkomster för första gången minskar, som ett
resultat av konjunkturläget och av att skattereformen naturligtvis inte är till
fullo finansierad. Utgifterna för arbetslösheten når däremot mycket mycket
höga nivåer. Ett ränteläge som leder till höjda räntor är det värsta som kan
hända branschen.

Anf. 76 LARS STJERNKVIST (s):

Fru talman! Jag är medveten om de här siffrorna. Samhället satsar oerhört
ambitiöst på bostadsbyggande och annat. Men det jag med den här frågan
har försökt sätta fingret på är att det nu sker oerhört snabba förändringar.
Sedan jag formulerade frågan har 30 byggarbetare i Norrköping blivit ar-
betslösa, och på många andra orter är det som sagt ännu värre. Jag har all
respekt för att Böije Hörnlund anser att redan 4 % egentligen är mycket illa,
att redan 4 % borde föranleda åtgärder och inge oro. Problemet är att det
går rasande fort utför.

Jag skall inte nu fullfölja den här replikväxlingen, eftersom jag vet att
statsrådet framför sig har en svettig eftermiddag och att flera andra debattö-
rer kommer att beskriva situationen. Jag hoppas att vi under eftermiddagens
lopp skall bli överens om att politiken faktiskt måste läggas om för att denna
oerhört snabba nedgång på bostadsmarknaden skall förhindras.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 54

Prot. 1991/92:54 14 § Svar på fråga 1991/92:326 om prognoser för sysselsättningen

21 januari 1992 under 1992

Svar på frågor

Anf. 77 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Mona Sahlin har frågat om anledningen till att regeringen be-
dömer att sysselsättningen 1992 skall sjunka mer än vad konjunkturinstitutet
förutspått.

Låt mig först säga att beräkningsunderlaget för de två prognoserna delvis
är olika. Konjunkturinstitutets prognos bygger i huvudsak på statistik t.o.m.
det första halvåret 1991, medan bedömningen i finansplanen tar hänsyn till
statistikuppgifter för även en senare del av året. Regeringens prognos base-
ras därför på mer aktuella uppgifter än konjunkturinstitutets prognos.

Det innebär bl.a. att regeringen i sin prognos kunnat ta hänsyn till utveck-
lingen under det tredje kvartalet. Den karakteriserades av en kraftigt sjun-
kande ekonomisk aktivitet. Denna bild förstärktes av det rekordlåga antalet
lediga platser och den kraftiga sysselsättningsminskningen under de tre sista
månaderna förra året. Regeringen har till följd av detta bedömt att den eko-
nomiska aktiviteten under 1992 blir lägre än vad konjunkturinstitutet förut-
spått.

Just nu finns det inga tecken på en vändpunkt i ekonomin. Tyvärr får vi
ytterligare någon tid räkna med en kärv arbetsmarknad. Regeringen har där-
för tillfört den aktiva arbetsmarknadspolitiken kraftiga förstärkningar för att
lindra de ekonomiska och sociala konsekvenserna av arbetslösheten.

Anf. 78 MONA SAHLIN (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Jag
har noterat tre saker både i svaret och i den politiska debatten under de se-
naste veckorna.

Det första jag noterat är att varje gång regeringen hittills har lagt fram
omfattande förslag, nu i budgeten och i november förra året, har man tving-
ats räkna ner tillväxten och räkna upp arbetslösheten.

Den andra noteringen är att hur febrilt jag än har läst finansplanen, upp
och ner, fram och tillbaka och ut och in, så har jag icke någonstans hittat en
mening om att den ekonomiska politiken syftar till att skapa full sysselsätt-
ning. Detta begrepp finns icke i finansplanen.

Det tredje jag noterat är att ni i regeringen nu har lagt fram en mängd
förslag i budgeten som påverkar sysselsättningen. Det handlar om byggan-
det, som varit uppe här tidigare, det handlar om komvux och det handlar om
utförsäljning. Man gör allt detta mitt i en lågkonjunktur som är mycket djup.
Det måste finnas någon mycket viktig anledning till detta. Därför vill jag
fråga vilka analyser av sysselsättningseffekterna av sina egna förslag som re-
geringen har gjort.

Anf. 79 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! För att Mona Sahlin inte skall behöva fortsätta att läsa igenom
hela luntan vill jag klart uttala att min och regeringens uppfattning är att det
är bäst om var och en är med och arbetar efter sin förmåga. Det ger det bästa
för folkhushållet.

Det läge som regeringen tar över är besvärligt, och mycket är tyvärr hem-
malagat. Det medger inte minst en hel del socialdemokratiska ekonomer.
Detta är nu parat med en besvärlig internationell lågkonjunktur.

Förra veckan träffade jag OECD:s arbetsmarknadsministrar. OECD lade
ju fram en prognos i december. I inledningen av det dokument som arbets-
marknadsministrarna nu ställde sig bakom justerar OECD:s sekretariat ner
prognosen snarare än upp. Det är naturligtvis mycket tråkigt eftersom vi ju
länge väntat på en viss internationell draghjälp. Den behövs. Det går att göra
en hel del här hemma, och det gör regeringen, för att skapa långsiktig fram-
tidstro, men det internationella behövs också i stor utsträckning för att det
skall börja gå uppåt på ett sätt som ger full sysselsättning.

Anf. 80 MONA SAHLIN (s):

Fru talman! Jag tvivlar inte på att regeringen, liksom vatje svensk tror jag,
tycker att det är bäst om man har ett arbete i stället för att vara arbetslös.
Jag sade att det helt saknades som politiskt mål för regeringen uttryckt i fi-
nansplanen.

Jag är den första att säga att mycket är hemmalagat, som ju är Börje Hörn-
lunds favorituttryck. Därför var just våra två partier de enda i den här kam-
maren som också försökte dra hem Rehnbergavtalet för att komma åt de
delar som gick att påverka här hemma. Jag är mycket medveten om att kon-
junkturen är svår och att den är djup. Jag frågade, fritt från politiska fråge-
tecken, vilka analyser regeringen har gjort av sysselsättningseffekten av sina
egna förslag. Dessa kommer ju ovanpå lågkonjunkturen. Detta var frågan.
Jag blir ännu mer orolig om det inte finns några beräkningar än över vad
svaret eventuellt kan vara.

Jag undrar om arbetsmarknadsministern kan försöka besvara frågan om
man har gjort analyser och vad de i så fall går ut på.

Anf. 81 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Regeringen gör självfallet en mängd analyser både när det
gäller ekonomi och när det gäller olika alternativa förslag. Huvudanalysen
måste vara att vi inför marknaden måste prestera ett trovärdigt budgetalter-
nativ - efter det att Sverige har avreglerat och öppnat gränserna för sin va-
luta - som visar att man är beredd att ta tag i besvärliga frågor för att skapa
en framtid framöver. Vi måste t.ex. ge svenskt kapital ungefär lika villkor
som gäller utanför landets gränser. Annars händer det som hände under 80-
talet, nämligen att när 100 miljarder kronor svenskt kapital investerades
utomlands, investerades ungefär 10 miljarder kronor utländskt kapital i Sve-
rige. Om det då hade förts en politik som gjort att investeringarna hamnat i
Sverige på lika basis hade vi inte haft detta läge. Det försöker vi rätta till,
och det kostar pengar.

Anf. 82 MONA SAHLIN (s):

Fru talman! Jag vill återigen betona att vi inte behöver tvista om att läget
är djupt allvarligt. Vi har svåra anpassningsproblem som vi måste ta tag i och
som den ekonomiska politiken har ett huvudansvar för.

Det jag är nyfiken på och kräver att få besked om, är alla dessa andra

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar pä frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

saker som nu finns i budgeten och som påverkar arbetsmarknadsverkets
möjligheter att bedriva utbildning för så många som möjligt. Det gäller t.ex.
att trycka ut elever från komvux, att i onödan ställa byggnadsarbetare ar-
betslösa och att utan att beskriva sysselsättningseffekterna diskutera utför-
säljning av hela den statliga företagsamheten. Vilka analyser av sysselsätt-
ningseffekter har man gjort? Dessa saker är ju tydligen så överordnade att
man gör detta trots den svåra lågkonjunkturen. Jag vill att en regering som
gör detta också visar att man har bedömt sysselsättningseffekterna och inte
tyckt att de var så allvarliga, eftersom man ändå lägger fram förslagen. Men
det finns inga sådana bedömningar i budgeten, och det är därför jag frågar.
Jag upprepar att jag blir ännu mer orolig om Böije Hörnlund nu svarar att
det inte finns någon sådan analys.

Anf. 83 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Det finns en mängd företag som i dag är statligt ägda som med
lika stor fördel kan ha annan ägare. Om kapitalet då investeras i en framtida
infrastruktur som är bra för alla företag, bra för den ekonomiska utveck-
lingen och bra för var och en som behöver en bra infrastruktur - för det behö-
ver ju också enskilda - kommer det sammantaget att leda till ett bättre läge.
Det är inget självändamål för staten att äga företag. Det har man ju t.o.m.
förstått i Ryssland i dag.

Anf. 84 MONA SAHLIN (s):

Fru talman! Jag skall låta bli att kommentera detta med Ryssland. Det
tycker jag var ett slag under bältet. Om jag får formulera det så här kanske
arbetsmarknadsministern förstår vad jag är ute efter. Sist i svaret beskriver
Böije Hörnlund här i dag att man har tillfört arbetsmarknadspolitiken stora
förstärkningar. Det är jättebra.

Nu rycks det ut kanske 20 000 elever från komvux som vill gå där, som har
sökt dit och som har plats där. Nu skall de ut därifrån. De får inte jobb och
tvingas alltså söka sig in mot arbetsmarknadspolitiken. Den får alltså ta hand
om grupper som annars skulle ha funnits inom andra områden, inom kom-
vux, som byggnadsarbetare eller sysselsatta med att renovera skolor som är
nerslitna. Jag frågar fortfarande: Finns det en sammanhållen analys av sys-
selsättningseffekterna av de förslag regeringen nu lägger eller är det bara ren
och skär doktrinär politik som säger att vi skall ta bort detta, privatisera och
sälja ut? Har man bemödat sig om att ge en hel bild av sysselsättningseffek-
terna?

Anf. 85 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Jag vet inte vilken politik socialdemokraterna ville föra i rege-
ringsställning, men det skulle förvåna mig mycket om man ville föra en poli-
tik som skulle göra det sämre för invånarna i vårt land. Det skulle verkligen
förvåna mig. Nu blev det litet så genom att man inte kunde hålla överhett-
ningstendenserna nere, men det är en självklarhet att regeringen kommer
att göra allt för att vända den negativa ekonomiska utveckling som vi har
övertagit. Vi kan göra en del på egen hand, men vi behöver också internatio-

nell draghjälp. Tyvärr ser vi ut att få vänta litet på den. Det är lika tråkigt
för mig och Mona Sahlin som för alla andra.

Anf. 86 MONA SAHLIN (s):

Fru talman! Jag kan bara konstatera att arbetsmarknadsministern inte för-
söker svara. Det beror väl på att det inte finns en bedömning på arbetsmark-
nadsdepartementet eller på något annat departement, jag bryr mig inte ens
om vilket, av vilka sysselsättningseffekter de egna förslagen får, men man
tänker ändå lägga fram dem nu mitt i den svåra arbetslöshetskris som Sverige
är inne i, eftersom de är så viktiga - vad det nu är för uppgifter som är så
viktiga. Börje Hörnlund kan säkert bättre formulera vad den borgerliga re-
geringen tycker än vad jag kan.

Men bristen på svar i dag leder mig till slutsatsen att man har gjort allt
detta utan att bemöda sig om att visa vad det betyder för sysselsättningen.
Kan Börje Hörnlund förneka att alla de som nu tvingas ut från komvux
måste ta vägen någonstans, att alla dessa byggnadsarbetare som blir arbets-
lösa i onödan måste ta vägen någonstans eller att de ungdomar som skulle
kunna arbeta med att rusta upp våra skolor nu måste göra någonting annat?
Det räcker inte med att berömma sig om att ha en stor pott för AMS om man
trycker ut i onödan. Jag saknar tyvärr en analys här.

Anf. 87 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Om ett år skall vi ta och kontrollera den siffra som Mona Sah-
lin nämner för komvux. Jag är ganska övertygad om att komvux kommer att
ha stor verksamhet kommande år. Den argumentering som pågår om att det
ena skall uteslutas helt och inte kan rymmas osv. är felaktig. Men det behö-
ver vi inte bråka om här, eftersom facit kommer.

Sedan vill jag faktiskt påminna Mona Sahlin om att hon har frågat om vad
som skiljer två prognoser åt, men hon räknar tydligen med att jag skall ha
en omfattande matematik för olika delområden i bakhuvudet. Det tycker jag
är litet fel. Jag har besvarat den fråga som är ställd här i riksdagen till punkt
och pricka.

Anf. 88 MONA SAHLIN (s):

Fru talman! Nej, jag förväntar mig inte att Böije Hörnlund skall ha en
omfattande matematik i huvudet. Däremot förväntar jag mig att han skall
göra en analys av sysselsättningseffekterna av sin egen regerings första stora
egna budget. Det var också därför jag ställde frågan, eftersom det är en skill-
nad i prognoserna. Därtill måste regeringen ha gjort en egen bedömning av
effekterna av sina egna förslag. Jag beklagar om vi skall sitta passiva ett helt
år för att sedan få se facit. Vi vet redan vad regeringen förutspår om ett år,
nämligen en arbetslöshet på uppemot 5 %. Vi socialdemokrater tänker för-
söka få den till helt andra siffror med hjälp från den här kammaren.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

15 § Svar på frågorna 1991/92:309, 315,316,317,319,320,321,324,

325 och 330 om byggarbetsmarknaden m.m.

Anf. 89 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Ärade debattörer i kammaren! Sten-Ove Sundström har frå-
gat mig om jag är beredd att tillföra byggandet i Norrbotten extra resurser
för att mildra den snabbt ökande arbetslösheten.

Rune Evensson har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för
att få i gång byggverksamheten igen och undvika den massarbetslöshet detta
annars kommer att utlösa.

Hans Stenberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för
att minska arbetslösheten bland byggnadsarbetarna i Västernorrland.

Magnus Persson har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta
i anledning av den snabbt ökade arbetslösheten bland byggnadsarbetarna i
Värmlands län.

Håkan Strömberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att
minska arbetslösheten bland byggnadsarbetarna i Örebro län.

Axel Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att pressa
ner den oacceptabelt höga arbetslösheten i länet.

Britt Bohlin har frågat vad jag avser att vidta för åtgärder angående effek-
terna av regeringens bostadspolitik för Melleruds kommun.

Nils-Olof Gustafsson har frågat mig vad jag ämnar vidta för åtgärder för
de arbetslösa byggnadsarbetarna i Jämtlands län.

Göran Magnusson har frågat mig vilka åtgärder jag är villig att vidta under
innevarande halvår för att lindra effekterna av arbetslösheten i Västman-
land.

Ulla Pettersson har frågat mig om regeringen planerar några insatser som
snabbt kan förbättra situationen för byggnadsarbetarna på Gotland.

Jag besvarar samtliga frågor i ett sammanhang.

Det mycket allvarliga ekonomiska läget med en snabbt ökande arbetslös-
het beror både på den internationella lågkonjunkturen och på tidigare orsa-
kade inhemska problem. Regeringen inriktar sig därför främst på att föra en
ekonomisk politik, som genom låg inflation och lägre räntenivå långsiktigt
skapar tillväxt och investeringsvilja i ekonomin.

För att underlätta situationen för dem som drabbas av arbetslöshet har
regeringen under hösten gjort flera stora satsningar. Som jag tidigare nämnt,
har AMS under december månad 1991, genom riksdagsbeslut med anled-
ning av tilläggsbudget I och genom utnyttjande av finansfullmakten, tillde-
lats ytterligare 4,6 miljarder kronor för arbetsmarknadspolitiska insatser un-
der vintern och våren 1992. Dessa medel har i vanlig ordning fördelats av
AMS till länsarbetsnämnderna utifrån arbetsmarknadssituationen i resp,
län.

I tilläggsbudget I beviljades dessutom drygt 3 miljarder kronor för tidiga-
reläggning av investeringar i bl.a. vägar, järnvägar och byggen samt 200
milj.kr. för regional utveckling.

I den budget för nästa budgetår som regeringen nyligen förelagt riksda-
gen, föreslås närmare 20 miljarder kronor i åtgärdsmedel för AMS.

Avslutningsvis vill jag framhålla att jag kommer att följa utvecklingen på
arbetsmarknaden mycket noga.

Anf. 90 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Fru talman! Jag får, som brukligt är, tacka statsrådet för svaret på min
fråga.

Frågan gällde egentligen byggarbetslösheten i Norrbotten och åtgärder
mot den. Här har jag fått ett svar på en A4-sida som jag delar med nio andra
frågeställare, och med de marginalerna finns det inte utrymme för så mycket
detaljer om just detta län. Jag skall därför ta chansen att friska upp minnet
hos arbetsmarknadsministern när det gäller problemen just i Norrbottens
län.

I lördags var det alltså demonstrationer på flera orter, i bl.a. Kalix, Luleå
och Piteå, där tusentals människor demonstrerade just för att få fart på bygg-
nationer och för att komma till rätta med byggarbetslösheten i Norrbottens
län. I dagsläget går i runda tal var fjärde byggnadsarbetare arbetslös, och
arbetslöshetstalen tenderar att stiga snabbt. Om ingenting händer kommer
byggarbetslösheten att vara uppe i historiska mått fram på vårkanten.

Detta skall ses mot bakgrund av att vi nu upplever väldiga strukturom-
vandlingar, med nedläggningshot över stora industrianläggningar som
Ovako och delar av ASSI samt strukturering inom SSAB-LKAB. Det ser
alltså minst sagt bekymmersamt ut framöver, och jag hade därför förväntat
mig att statsrådet skulle ägna några rader åt det län som har drabbats hårdast
av just arbetslösheten.

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund känner till det här. Han har
själv varit där ett otal gånger under det senaste halvåret för att studera det
hela. Jag noterar för övrigt att han besökte en av våra kyrkor för någon vecka
sedan och där höll ett bejublat tal. Men det räcker inte att enbart be till högre
makter, utan det måste tas fram konkreta åtgärder. Jag skulle önska att vi
fick tillbaka litet av oppositionspolitikern Börje Hörnlund, som för bara ett
år sedan hade så radikala och aktiva idéer om hur man skulle komma till
rätta med arbetslösheten.

Jag måste därför få fullfölja min frågeställning, och jag hoppas att statsrå-
det har möjlighet att svara. När kan särskilda åtgärder för Norrbotten
komma? Hur hög skall arbetslösheten bli innan regeringen vill och vågar ta
några radikala grepp? Nära 25 % är arbetslösa i dag - skall det bli 30 eller
40% innan Börje Hörnlund vill göra någonting?

Anf. 91 RUNE EVENSSON (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret.

I lördags demonstrerade tiotusentals byggnadsarbetare i hela landet. I Gö-
teborg, där jag var, demonstrerade 3 000. De ville ha jobb, och de uttryckte
sin vrede över regeringens arbetslöshetspolitik. I går var vi några riksdags-
män som träffade byggentreprenörer och fack i Göteborg, och budskapet
där var detsamma: En hel bransch ropar på hjälp.

Regeringen tar inte frågan på allvar. Inga konkreta åtgärder föreslås nu. I
stället säger Börje Hörnlund att krisen till 99 % beror på den förra rege-

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

ringen. Detta är ett helt felaktigt påstående. Börje Hörnlund och regeringen
flyr från sitt ansvar i denna fråga.

Det är på det sätt som regeringen har hanterat frågan om byggandets fi-
nansiering som har skapat den stora oron inom byggbranschen och som i hög
grad har bidragit till det byggstopp som råder i dag. Om regeringen inte vid-
tar omedelbara åtgärder slås byggbranschen och dess yrkeskår sönder, och
det får återverkningar inom andra näringar. Det innebär att vi går mot en
nationalekonomisk förlust av stora mått, och detta måste förhindras.

I dag är alltså ungefär 15 % byggnadsarbetare arbetslösa, och snart är var
fjärde byggnadsarbetare arbetslös. Detta betyder 20000-25000 personer,
och med den följdeffekt det har inom andra näringar kommer 100000 perso-
ner att vara arbetslösa på grund av krisen i byggandet. Därför bör regeringen
ge branschen besked om finansieringen så snart som möjligt. Låt t.ex. de
projekt som sätts i gång under 1992 gå med de finansieringsregler som nu
gäller! Sätt fart på byggandet av samlingslokaler! Upprusta dåliga skolmil-
jöer! Sätt fart på ombyggnader i stället för att slopa tilläggslånen, som rege-
ringen nu föreslår!

Regeringen bör också stimulera kommuner och landsting att tidigarelägga
projekt. Det är bättre att satsa pengar på byggprojekt och få något uträttat
för pengarna än att ösa ut dem i form av arbetslöshetsunderstöd.

Anf. 92 HANS STENBERG (s):

Fru talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för svaret, även om
det var ytterst knapphändigt.

Den nuvarande krisen i byggnadsindustrin är till stor del skapad av den
nuvarande regeringen. Det vet också Börje Hörnlund, även om han nu vill
skylla ifrån sig. I en djup lågkonjunktur, som i sig medför allvarliga svårighe-
ter för byggnadsindustrin, driver regeringen en fullkomligt ansvarslös bo-
stadspolitik, en politik som förvärrar situationen på ett katastrofalt sätt för
byggbranschen.

Regeringen genomdriver försämrade investeringsbidrag och minskade bo-
stadssubventioner. 1 budgetförslaget sparar regeringen 6,4 miljarder på bo-
stadssektorn nästa år. Man skapar oklarhet om framtiden genom att i det här
läget börja utreda ett nytt bostadsfinansieringssystem. Dessutom går före-
trädare för regeringspartierna ut i massmedia och förklarar att bostadssub-
ventionerna på sikt skall minskas drastiskt och kanske helt avvecklas. Det
här tar naturligtvis helt bort framtidstron inom byggnadsindustrin. Bygg-
branschen är nu på väg att kollapsa.

I Västernorrland var arbetslösheten bland byggnadsarbetarna i mitten av
förra veckan 25,5 %. Hur hög arbetslösheten är i dag är svårt att säga, efter-
som den sedan årsskiftet har ökat med drygt 2 procentenheter i veckan. Det
innebär att 85 - 90 byggnadsarbetare blir arbetslösa varje vecka i Västernorr-
land. Det innebär också 85 - 90 mänskliga tragedier varje vecka.

I Västernorrland har vi tagit fram en lång rad angelägna projekt som, om
de fick byggstart, skulle kunna innebära en nödvändig minskning av arbets-
lösheten samtidigt som länets infrastruktur förbättrades.

Min fråga till regeringen är: Är regeringen nu beredd att vidta de åtgärder
som behövs för att minska arbetslösheten i Västernorrland och i andra län?

Anf. 93 MAGNUS PERSSON (s):

Fru talman! Anledningen till att vi ställer frågorna är naturligtvis den oro
vi möter bland våra förbundskamrater. Bakom demonstrationerna och allt
annat ligger oron för jobben: Vad händer med mig och min familj, vad hän-
der med bygget?

Jag tror inte att Börje Hörnlund är den stora boven i dramat, utan det är
andra herrar i regeringen. Det är Bo Lundgren och vidare Knut Billing, som
är sakkunnig. Det är de som drastiskt drar ner rullgardinen och säger att det
nu skall vara helt andra spelregler på marknaden. Det är det som gör att den
här situationen har uppstått; den kommer att leda till historiska arbetslös-
hetstal. Regeringen som kollektiv är naturligtvis ansvarig för sysselsätt-
ningen och jobben, och då drabbar frågorna Börje Hörnlund.

Vi har tidigare haft debatter, och det finns ingen anledning för oss fråge-
ställare att tala om för arbetsmarknadsministern hur det ser ut - han vet hur
det ser ut i Värmland, i Jämtland och på andra håll. Men anledningen till att
regeringen måste sätta sig ned och diskutera sig fram till en strategi är att
regeringen tvingas ge ett besked, vare sig det gäller ett bygge i Smygehuk,
Riksgränsen eller Torsby i Värmland. Annars kommer man inte att kunna
starta byggen, och det är den stora problemställningen.

Fru talman! Om Börje Hörnlund går hem till regeringen och tar en ordent-
lig runda med sina kolleger där, så att de inte går ut med olika bud, kanske
det blir litet bättre. Men det är viktigt att det ges besked till byggentreprenö-
rerna och till byggjobbarna. Vi som företräder byggjobbarna i riksdagen är
djupt oroliga för framtiden. Hemma i Värmland är arbetslösheten drygt
20%.

Anf. 94 HÅKAN STRÖMBERG (s):

Fru talman! I förra veckan var 1000 byggnadsarbetare arbetslösa i Örebro
län av en kår på 4 000 byggnadsarbetare. Detta tal kommer att stiga ytterli-
gare denna vecka, nästa vecka och veckorna därefter om det inte görs någon-
ting. Jag hade hoppats att arbetsmarknadsministern i svaret skulle uppmärk-
samma den manifestation som skedde i lördags när byggnadsarbetarna gick
ut och protesterade mot regeringens arbetsmarknadspolitik inom byggsek-
torn. Arbetsmarknadsministern borde ha tagit till sig byggnadsarbetarnas
krav och i sitt svar redogjort för vilka nya åtgärder han tänker vidta för att
förbättra situationen. Men tyvärr finns inga sådana funderingar hos arbets-
marknadsministern.

Vad är det som regeringen gör och som arbetsmarknadsministern är med-
ansvarig i? Jo, man ger med den ena handen och tar tillbaka med råge med
den andra handen.

Det är visserligen sant att en orsak är överhettningen inom byggsektorn
under senare år. Inte ens Byggnadsarbetareförbundet har förnekat att kåren
måste minska något. Visserligen ökas anslaget till arbetsmarknadsåtgärder,
men samtidigt skjuts viktiga statliga investeringar på framtiden. Arlandaba-
nan är ett exempel på projekt som nu utreds på nytt. Jag kan från mitt län
redovisa många projekt för mitten av 90-talet som är färdiga att sättas i gång.

Det är samma sak när det gäller bostadssektorn. Här har redovisats behov
av handikappbostäder och upprustning av miljonprogramsområdena, men

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

något bostadsfinansieringssystem har inte redovisats. Det sägs att det skall
komma, men vem vågar i dag anmäla sitt intresse för en ny bostad när man
inte vet vilka kostnader man kommer att få den dag man är beredd att ta
bostaden i bruk?

Detsamma gäller kommunernas investeringar. Det redovisas att det skall
göras miljardindragningar från kommunerna de närmaste åren, och ingen
kommun vågar sätta i gång projekt eller utbyggnad av skolor på grund av
dessa indragningar. Det är detta som arbetsmarknadsministern borde ta till
sig.

Anf. 95 TALMANNEN:

Jag får erinra om de debattregler som gäller.

Anf. 96 AXEL ANDERSSON (s):

Fru talman! Den här snart två timmar långa debatten, om arbetslösheten
och särskilt arbetslösheten bland byggnadsarbetare, har handlat om många
olika ting, också om orsakerna till arbetslösheten, där arbetsmarknadsminis-
tern och frågeställarna har haft olika uppfattningar, vilket icke är förvå-
nande.

Jag skall inte använda min taletid till att analysera bovarna i dramat, efter-
som de är flera. Det räcker med att säga att det i Gävleborgs län, som jag
representerar, är uppenbart att det råder både en ihållande lågkonjunktur
och pågår en mycket markerad strukturomvandling och att det tillsammans
med andra orsaker bär skulden till att Gävleborgs län i dag har den högsta
arbetslösheten i Sverige alla kategorier och alldeles speciellt bland byggnads-
arbetarna.

Några av de talare som före mig ställt frågor har frågat om på vilka nivåer
arbetsmarknadsministern och regeringen avser att agera direkt, om det
räcker med 25 % eller 30 % arbetslöshet osv. Jag kan bara konstatera att ar-
betslösheten för byggnadsarbetarna i Hälsingland, i den norra halvan av vårt
län, i förra veckan passerade 40%. Hos oss stiger byggarbetslösheten med
drygt 2 % i veckan. Detta kräver åtgärder, och de åtgärderna måste vidtas
nu.

Jag tycker det är bra när arbetsmarknadsministern redovisar de ökade an-
slagen till AMS, men det räcker inte. Om mitt hemlän, Gävleborgs län, skall
ha rimliga chanser, och det gäller också övriga skogslän, att i framtiden
kunna erbjuda sina medborgare en mer långsiktig trygghet i tillvaron, måste
åtgärder med mer långsiktig verkan nu sättas in.

Det är lämpligt att nu under en lågkonjunktur investera i infrastrukturför-
bättringar när det gäller kommunikationer och på utbildningens område. Jag
vill ha arbetsmarknadsministerns svar på om han är beredd att vidta dessa
åtgärder.

Anf. 97 BRITT BOHLIN (s):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är många talare som nu har redogjort för den besvärliga situation som
byggbranschen i de olika länen befinner sig i. För vårt län, Älvsborgs län,
har Rune Evensson redogjort för den totala situationen. Jag har därför i stäl-

let valt att fråga statsrådet om effekterna för en liten glesbygdskommun, när-
mare bestämt min hemkommun Mellerud.

I Mellerud finns två dominerande industrier, nämligen pappersbruket och
Ståldörrsgruppen AB - Hellbergs Industrier i dagligt tal. Det företaget sattes
i konkurs i förra veckan, och det innebär i värsta fall att alla 116 anställda
blir utan arbete. Detta är en direkt följd av att byggnationen i stort sett upp-
hört. Om företaget inte kan rekonstrueras innebär det för vår kommun en
ökning av arbetslösheten med 2%. Till detta skall läggas de övriga varsel
som nu dagligen träder i kraft. Den 14 januari var 5,3 % utan arbete. Till
detta kan också läggas att arbetsförmedlingens resurser när det gäller utbild-
ning är uttömda.

Förstår statsrådet vilka effekter detta får för oss alla i Melleruds kommun?
Har statsrådet försökt att sätta sig in i hur det är att bli drabbad av arbetslös-
het? Jag har tyvärr nära anledning att göra det. Min far, som är byggnadsar-
betare, är arbetslös. Båda mina bröder är byggnadsarbetare, en är arbetslös
och en har en tillfällig anställning som snart upphör. Min man arbetar på
Hellbergs och är nu varslad om uppsägning.

Tro aldrig att arbetslösheten ”bara” är ett bekymmer för den som drabbas.
Den är som ett gift som genomsyrar precis allt i ens omgivning. Den fasta
tillvaron råkar helt i gungning, och man kan aldrig planera för morgondagen.
Ekonomin raseras, och snart börjar också tvivlet komma på den egna förmå-
gan. Man måste förstås försöka att skaffa ett nytt jobb, men hur? På arbets-
förmedlingen i Mellerud kan man erbjuda fyra jobb, alla inom kommunen,
och de kommer säkert att tillsättas med internsökande.

Jag vill slutligen fråga statsrådet vilka besked han har att ge och vilka lös-
ningar han har att föreslå till de arbetslösa i Melleruds kommun.

Anf. 98 NILS-OLOF GUSTAFSSON (s):

Fru talman! Det blir en litet konstig diskussionsordning, men det skall vi
väl inte lasta arbetsmarknadsministern för. Vi skulle kunna göra denna till-
ställning till någonting mycket tråkigt och tjatigt om vi nu alla tio tvingade
arbetsmarknadsministern att upprepa svaren på våra frågor, eftersom jag an-
tar att det inte skulle bli något annat. Jag tycker att vi tillsammans skall und-
vika det och bespara både arbetsmarknadsministern och protokollet detta.
Jag tackar emellertid arbetsmarknadsministern för svaret och vill i varje fall
redovisa bakgrunden till min fråga.

Jag ställde min fråga, liksom de andra talarna, mot bakgrund av de mycket
höga byggarbetslöshetssiffror som vi har, och i detta fall i mitt hemlän Jämt-
lands län. Av länets 2 100 yrkesverksamma byggnadsarbetare är i dag 497
öppet arbetslösa, dvs. ca 25 %. Därutöver är 104 i utbildning, varav 75 i kort-
kurser och 49 i beredskapsarbete. Sammanlagt är alltså 650 av 2 100 bygg-
nadsarbetare nu utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Lägger man därtill
att målare och installationselektriker har ungefär 20 % arbetslösa vardera
och att 32 % av de privatanställda vägarbetarna är utan jobb förstår man hur
besvärligt läget är, och prognoserna är också dystra framöver.

Jag liksom många andra byggnadsarbetare deltog i demonstrationer i lör-
dags. I Östersund ställde närmare 400 byggnadsarbetare upp i snålblåsten
för att uttrycka sin oro, sin ängslan och för den delen också sin vrede över

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

den byggpolitik som förs. Jag lovade att framföra till arbetsmarknadsminis-
tern att de förväntar sig åtgärder snabbt, och nu har jag framfört detta, ar-

betsmarknadsministern.

Svar på frågor

Det är bra att man nu satsar på arbetsmarknadsutbildning och beredskaps-
arbeten. Därmed fullföljer man den socialdemokratiska politiken. Men det
är reguljära byggjobb som behövs och besked om sådana. Jag frågar arbets-
marknadsministern: Kommer det besked om några sådana?

Anf. 99 GÖRAN MAGNUSSON (s):

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Tyvärr kan det inte tolkas
på annat sätt än att länsarbetsnämnden i Västmanlands län nu skall börja dra
ner på sin verksamhet under innevarande vår för att hålla de budgetramar
som bestämts.

Arbetslösheten i Västmanland är ytterst oroande. Det talade statsrådet
och jag om under senhösten, och vi kan bara konstatera att situationen inte
har blivit bättre sedan det tillfället. Utan att förfalla till direkta elakheter
skulle jag kunna säga, att när statsrådet hoppade över de två första sidorna
i sitt svar hade det faktiskt gått bra att hoppa över även den tredje sidan,
eftersom det inte stod någonting nytt på det papperet. Det är alltså inte till
någon hjälp för de arbetslösa i Västmanland eller de myndigheter som är
satta att försöka bemästra den besvärliga situationen.

Bland byggnadsarbetarna i mitt hemlän är nu var fjärde arbetslös. Det är
inget tvivel om att byggnadsarbetarkåren har stora förväntningar på arbets-
marknadsministern och alla de statsråd som har ansvaret för bostadsbyggan-
det. När det gäller bostadsinvesteringar har den internationella konjunktu-
ren inte samma direkta påverkan.

Vi har ifrån länet - landshövdingen och andra - fört fram en rad olika
lämpliga anläggningsobjekt. Det gäller bl.a. Mälarbanan, det största och
viktigaste projektet, E 18 från Köping och västerut mot Arboga och Örebro
och även andra bra vägobjekt. Man kan också nämna högskolebygget, dvs.
nya byggnader för högskolan i Västerås på Gåsmyrevreten, där man är be-
redd att sätta i gång så snart det föreligger ett besked från regeringen.

Jag skall avstå från att gå närmare in på situationen och avsluta mitt inlägg
med att ställa en fråga. Statsrådet nämner 19 miljarder kronor för nästa bud-
getår. Hur mycket mer pengar är det än som faktiskt har anslagits för inneva-
rande budgetår?

Anf. 100 ULLA PETTERSSON (s):

Fru talman! Tack för svaret. Som sistkommande talare i denna nästan
landsomfattande långdans av bekymrade kolleger konstaterar jag bara att
jag kan instämma i det mesta som har sagts. Men jag vill ändå ställa en fråga
till arbetsmarknadsministern. Är arbetsmarknadsministern förvånad över
den aktion som ägde rum i lördags och det som vi är med om här i dag? Var
det något oväntat som skedde till följd av de åtgärder som har vidtagits?

Också jag tycker det är bra att man satsat på de AMS-åtgärder som nu har
vidtagits. Men det behöver tas andra och litet nyare grepp i den här frågan.
Länsarbetsnämnden på Gotland arbetade för snart ett år sedan fram en mo-

dell och hade idéer om hur man skulle kunna åstadkomma sysselsättning för

byggnadsarbetare och komma till rätta med det stora uppdämda behovet av
framför allt reparations- och underhållsåtgärder inom kommunen. Man
vände sig till AMS, som i sin tur vände sig till regeringen. AMS skrev i sin
skrivelse: ”Den föreslagna modellen eller något liknande skulle skapa möj-
ligheter att få i gång kommunala investeringar över hela landet.”

Vi har fortfarande inte fått något svar. Jag ringde till länsarbetsnämnden
i morse för att kontrollera att jag inte var ute i ogjort väder. Vi har som sagt
fortfarande inte fått något svar när det gäller den idén. Jag begär inte att få
något svar här i dag. Det förstår jag att arbetsmarknadsministern inte är be-
redd på. Men jag undrar litet försynt: Får vi ett svar?

Jag vill slutligen säga att min fråga gällde Gotland. Jag skall här inte dra
några arbetslöshetssiffror eller annat här. Jag har pekat på en del i min fråga.
Men det svar som vi fick handlade inte speciellt mycket om det jag särskilt
hade frågat om, dvs. arbetsmarknadssituationen på Gotland. Går det inte
att få ett mer preciserat svar än så?

Anf. 101 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Tänk om man under dessa överhettningsår 1989, 1990 och
början av 1991 i stället för att köpa över folk från, i väldigt många fall, ex-
portindustrin till byggsektorn för att bygga kontor, som kommer att stå
tomma i åratal framöver, eller tusentals och åter tusentals lägenheter som
står tomma och helt enkelt kostar skjortan - om man skall uttrycka sig litet
folkligt - hade gjort någonting annat. En trea kostar drygt 11 000 kr. att pro-
ducera. Hyran är 4 500 kr., och subventionen är 6 700 kr. Nu har vi ett läge
där man varken betalar hyra eller subvention. Till vilken nytta?

Om man hade byggt på en lagom nivå hade vi inte behövt uppleva den
djupa svacka som byggnadssektorn nu upplever. Även om man demonstre-
rar tycker jag att ärligheten kräver att man erkänner att detta var fel och att
vi har oerhörda bekymmer av detta i den här konjunktursituationen.

Om man under innevarande år bygger hyreshus är räntan fastställd till
3,4%. Det är en ordentlig subvention, eftersom man nu lånar till en ränta
som är 13-14 % och högre. För småhusen är räntan 4,9 %.

Den 1 april kommer ett utredningsförslag att presenteras om hur det nya
bostadsfinansieringssystemet skall se ut. Det är inte alltför lång väntan.

Att låna så att den som bygger i dag om 20 år är skyldig dubbelt så mycket,
vilket var det system som den socialdemokratiska regeringen föreslog och
som skulle genomföras, tycker jag uppriktigt sagt - jag är så gammaldags
uppfostrad - nästan är en modern tappning av Ebberöds bank. Det leder till
ett osunt ekonomiskt tänkande och till att man skjuter kostnaden framåt på
kommande generationers boende.

När det sedan gäller frågan om AMS-pengarna redovisade AMS tre alter-
nativ, och regeringen ställde sig bakom det allra högsta alternativet. Jag har
inte i huvudet räknat ihop vad det innebär under innevarande budgetår, men
att det är klart mera är helt givet.

Med risk för att verka tjatig vill jag upprepa att det är a och o att få förtro-
ende för den ekonomiska politiken så att räntan sjunker och så att man vid-
tar långsiktiga åtgärder som skapar framtidstro i företagen. Under denna be-
svärliga tid skall arbetslinjen gälla.

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Anf. 102 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Fru talman! Låt mig säga följande till arbetsmarknadsministern. Jag är
helt övertygad om att man inte enbart kan spara sig till en utveckling och till
en bättre ekonomi. Man kan inte dra åt alla bromsar och tro att marknaden
fixar resten. Byggmarknaden är en viktig regulator i ekonomin. Det finns
åtråvärda projekt på den marknaden som man kan starta med mycket kort
varsel. Det gäller ROT-projekt, boende för äldre och inte minst infrastruk-
turinvesteringar. Det märkliga är att de infrastrukturinvesteringar som nu
görs berör storstadsregionerna.

Låt mig därför avsluta med några tips för glesbygden, som Börje Hörn-
lund kanske har glömt bort. Satsa på att rusta upp riksväg 45, väg 400, grus-
vägnätet och genomför många andra för glesbygden och Norrlandslänet vär-
defulla infrastrukturinvesteringar. Det kan hjälpa till att dämpa den negativa
effekt som nu hotar att öka arbetslösheten katastrofalt, inte minst i våra
nordligaste län. Tänk på det, statsrådet!

Anf. 103 AXEL ANDERSSON (s):

Fru talman! Arbetsmarknadsministern fick ingen möjlighet att svara på
min fråga i sin replik. Jag uppfattar det så tills vidare. Om han däremot inte
vill svara, är det illavarslande.

Medan gräset växer dör kon, är ett gammalt uttryck som Börje Hörnlund
säkert känner till. I Gävleborg har man en situation där mer än var tredje
byggnadsarbetare går arbetslös. Det finns uppenbara behov av inte enbart
regionalt angelägna infrastruktursatsningar utan även av nationellt viktiga
satsningar. Jag avser t.ex. en förbättring av E4-an mellan Söderhamn och
Hudiksvall. Det är en av de få kvarvarande flaskhalsarna på E 4-an genom
Sverige. Det gäller ostkustbanans anpassning och utbyggnad för snabbtåg
mellan Gävle och Sundsvall. Det gäller också stambanans nödvändiga upp-
rustning för ökat tonnage och godstransporter. Vi väntar på klartecken från
regeringen för att få bygga en ny högskola i Gävle. Allt detta är infrastruk-
tursatsningar som behövs för Gävleborgs län och för Sverige. Jag hoppas att
arbetsmarknadsministern i sin nästa replik har tid att svara på detta.

Anf. 104 BRITT BOHLIN (s):

Fru talman! Jag frågade statsrådet vilket besked jag kan ta med mig hem
till de arbetslösa byggnadsarbetarna och industriarbetarna i Melleruds kom-
mun. Statsrådet svarade att vi måste se tillbaka till överhettningsåren. Jag
kan försäkra statsrådet att om jag skulle säga detta till de arbetslösa bygg-
nadsarbetarna i Mellerud så skulle de inte tro sina öron. Nog vet väl statsrå-
det hur det står till i små glesbygdskommuner och hur överhettade dylika
kommuner har varit.

Melleruds kommun har aldrig någonsin varit överhettad. Vi har hög ar-
betslöshet vare sig det är låg- eller högkonjunktur. Vi har på sin höjd ett par
tomma lägenheter, och vi har inga tomma kontor. Vi har över huvud taget
stora behov av att restaurera skolor, bygga kringfartsleder och rusta upp
Dalslands kanal. Vi behöver också ett beslut om Norge-Vänern-länken, så
att vi kan sätta i gång med järnvägsbygget. Frågan är fortfarande, arbets-
marknadsministern, om vi kan få ekonomiska förutsättningar för det här.

Anf. 105 GÖRAN MAGNUSSON (s):

Fru talman! Beträffande pengar från AMS till olika länsmyndigheter är
det säkert riktigt att regeringen har legat på den högsta nivån. Därmed är
det inte sagt att det är en tillräcklig nivå. Det är uppenbart att man i Väst-
manlands län saknar pengar för att t.ex. utbilda omstrukturerade byggnads-
arbetare eller arbetslösa tjänstemän från de stora industrierna. Det här är en
ny grupp arbetslösa i vårt län. Det rör sig om relativt välutbildade tjänstemän
som behöver en ny typ av utbildning, som också ofta är dyrare än andra ut-
bildningar som vi hittills har varit vana vid.

När det gäller bostäder kan jag dela Börje Hörnlunds resonemang om att
man inte skall bygga onödiga bostäder. I mitt hemlän har vi från slutet av 70-
talet och början av 80-talet omfattande erfarenhet av tomma lägenheter. Här
vill jag dock föra fram och peka på det omfattande program som finns i länet
för upprustning av skolor. Regeringen saknar pengar även för dessa insatser.
Är arbetsmarknadsministern beredd att medverka till att vi får pengar för
att rusta upp skolorna?

Anf. 106 RUNE EVENSSON (s):

Fru talman! Kostnadsökningarna inom byggsektorn mellan år 1986 och
1990 berodde på att mer än hälften av byggandet var inriktat på näringslivets
behov av kontor och industribyggandet. Detta byggande styrs helt av mark-
naden. Under denna period drog näringslivets byggande i väg snabbast. Kra-
ven på material och arbetskraft från näringslivets sida var så stora att brister
uppstod på dessa områden. Detta medförde att kostnaderna steg i höjden
kraftigt och att byggnadsarbetarkåren blev större. Inom näringslivet var man
beredd att betala för den kapacitet man ansåg sig behöva. Under denna pe-
riod skedde således näringslivets prisstegringar. Det var med andra ord
marknadskrafterna som drev upp priserna på den oreglerade sektorn, vilket
också drabbade bostadsbyggandet och ökade byggnadsarbetarkåren.

Byggnadsarbetarna har inte bett om denna överhettning. Marknaden har
drivit fram situationen. Skall byggnadsarbetarna nu straffas för detta? Jag
menar att samhället måste ta sitt ansvar. Byggnadsarbetarkåren kan behöva
bantas. Men det måste ske under ordnade former.

Anf. 107 ULLA PETTERSSON (s):

Fru talman! Jag kan ändå inte låta bli undra litet över om arbetsmarknads-
ministern är förvånad över denna aktion eller inte. Det har nu blivit en
ganska generell diskussion. Jag kan upplysa om att vi inte har tomma kontor
på Gotland och inte särskilt många tomma lägenheter heller. Däremot har
vi behov av upprustningsåtgärder på olika områden. Låt mig också komma
med ett litet tips, som någon av de andra debattörerna gjorde tidigare. Ta en
titt på Gotlandsförslaget. Det låg på arbetsmarknadsministerns bord när han
tillträdde, och det ligger där fortfarande.

Avslutningsvis vill jag säga att vi tyvärr kommer att gå ganska tomhänta
härifrån. De flesta av oss som ställde frågor gjorde det utifrån situationen i
ett särskilt län, en region eller en kommun. Diskussionen kan inte bli särskilt
detaljerad när den är utformad på det här sättet. Men det innebär tyvärr att

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

vi inte har särskilt mycket som vi kan gå hem och tala om för dem som sänt
oss hit.

Anf. 108 HÅKAN STRÖMBERG (s):

Fru talman! Jag har full förståelse för att arbetsmarknadsministern inte
kan ge oss från tio regioner svar på de frågor vi har ställt. Det är en omöjlig
uppgift att göra det på en minut.

Jag vill återkomma till bostadsfinansieringssystemet. Vi hade ett förslag.
Även om det kritiserades av Börje Hörnlund, så var det ett förslag. De som
stod i begrepp att skaffa sig en bostad visste vilka regler som gällde. Det
fanns också ett skyddsnät med både hängslen och livrem, skulle jag vilja på-
stå. Men i dag vet ingen vad som gäller, annat än för det närmaste året. Den
som i dag anmäler sig som sökande av bostad vet att man i bästa fall kan få
ett erbjudande till hösten. Då blir det fråga om ett nytt bostadsfinansierings-
system och ingen vet vad som gäller. Man vet bara att kostnaderna kommer
att öka.

Jag vill ställa ytterligare en fråga till Börje Hörnlund. Det gäller att lyssna
på byggnadsarbetarna. Vilka byggnadsarbetare har då sagt att de accepterar
skattesänkningen på arvs- och gåvoskatten för byggmästarna och ägaren till
byggnadsföretagen? Det ger inte flera jobb för byggnadsarbetarna.

Anf. 109 HANS STENBERG (s):

Fru talman! Att döma av svaret från arbetsmarknadsministern så kommer
inte byggarbetslösheten att kunna minska. Med den nuvarande regeringspo-
litiken kommer arbetslösheten bland byggnadsarbetarna i mitt län att stiga
uppemot 35-40 %. Det anser arbetsmarknadsministern uppenbarligen vara
en bra politik, eftersom han inte vill ändra på den.

Det här innebär att angelägna investeringar i skolor och äldreboende inte
kommer att kunna genomföras. De satsningar på infrastrukturen som rege-
ringen har talat så mycket om, kommer inte heller att kunna genomföras.
För mitt hemlän, Västernorrland, innebär det att våra möjligheter att på sikt
vara en livskraftig region kommer att försämras allvarligt. Det är en tragedi
för samhället, men det är framför allt i ännu högre grad en tragedi för de
arbetslösa byggnadsarbetarna och för deras familjer. Jag vill än en gång fråga
arbetsmarknadsministern om detta verkligen skall vara regeringens arbets-
marknads- och bostadspolitik. Jag tycker att det är dags att ändra på det.

Anf. 110 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Jag är glad över att Håkan Strömberg förstår att man inte på
en minut kan göra tio fullständiga arbetsmarknadsutredningar för stora re-
gioner här i landet. Det känns skönt.

Skolan är ett av de områden som vi kommer att få resonera om som bered-
skapsobjekt.

Självfallet skall ingen straffas för att han har hamnat i den här situationen.
Jag vill ändå peka på att det hände kolossalt olyckliga saker för byggsektorn
i överhettningsperioden, som denna sektor nu liksom alla andra får äta upp.

Gotlandsförslaget är ett av de förslag som jag tycker skall analyseras och
beredas.

Till den siste talaren vill jag säga att om vi i Sverige har helt andra skatteni-
våer för kapital än man har i länderna runt omkring oss på en fri marknad,
kommer inte kapitalet att stanna kvar här för investeringar. Tyvärr fungerar
det så.

Jag tycker inte att man kan tala om att man sparar för mycket när budget-
underskottet är 70 miljarder och det underliggande 90 miljarder. Snarare är
budgetunderskottet väl högt.

Anf. 111 AXEL ANDERSSON (s):

Fru talman! Jag har en sista fråga till arbetsmarknadsministern: När kom-
mer arbetsmarknadsministern och regeringen att reagera på åtgärdsförslaget
med satsningar i Gävleborgs län? Vi anser att dessa åtgärder bör sättas in nu,
och inte långt senare när situationen har blivit ännu värre.

Anf. 112 RUNE EVENSSON (s):

Fru talman! Vid den träff med branschfolk som jag talade om att jag hade
i Göteborg, framkom en mängd förslag på åtgärder som snarast borde
komma i gång. Vi har gjort en inventering i Västsverige över en stor mängd
projekt som går att starta inom detta år. Det handlar om mycket jobb. Väg-
verket i Göteborgs- och Bohus län har t.ex. färdiga projekt för 5 miljarder
som de kan tidigarelägga. Det s.k. Adelssonspaketet i Göteborg borde
kunna sättas i gång ganska omgående. På landstingssidan finns det ett stort
antal projekt i Hallands län. Inom kommunerna i mitt eget hemlän finns pro-
jekt för ungefär 250 miljoner. Nog finns det en mängd arbeten att välja emel-
lan om regeringen beslutar sig för att ta sådana initiativ.

Anf. 113 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Axel Andersson, jag är medveten om att Gävleborg i dag på
flera sätt i princip har landets besvärligaste arbetsmarknad.

Jag vill också peka på de vägpaket som har kommit under hösten. Det
senaste paketet, som innehöll många små projekt, kommer i sin helhet att
kunna upparbetas under 1992. I augustipaketet, som innehåller stora pro-
jekt, kommer under 1992 bara en femtedel att kunna upparbetas. Det beror
på att det krävs många förhandlingar och att det finns stora bekymmer med
att dra i gång stora projekt som berör många markägare, trottoarägare m.fl.
Därför får man inte full effekt på de stora objekten. Om man vill uppnå
snabba effekter måste man enligt min mening se över möjligheterna att ge-
nomföra ett antal måttligt stora objekt som ändå är viktiga för en fungerande
infrastruktur.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1991/92:314 om det statliga stödet till folkrörelser

Anf. 114 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Göran Magnusson har frågat kommunikationsministern om
det är regeringens framtida inriktning att folkrörelser inte skall erhålla direkt

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 54

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

statligt stöd till verksamheten. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det
är jag som skall svara på frågan.

Svaret är att folkrörelserna också i framtiden skall kunna få stöd från sta-

Svar på frågor

ten.

Det är däremot inte givet att stödet bör utgå efter samma principer som i
dag. Som samordningsansvarig inom regeringen för folkrörelsefrågorna an-
ser jag att det finns behov av en genomgripande diskussion om principerna
för statens samlade stöd till föreningslivet. När resultatet av pågående arbe-
ten - bl.a. lotteriutredningen - är klart kan det finnas anledning att överväga
om en samlad översyn bör göras för att klarlägga föreningslivets ekonomiska
villkor. Detta har jag också aviserat i budgetpropositionen 1992.

Folkrörelsen och föreningar av olika slag är betydelsefulla i det svenska
samhället. Denna inställning kommer till uttryck genom att staten lämnar
stöd till ett stort antal folkrörelser och föreningar av vitt skilda slag. Exempel
är stöd till folkbildning, idrott, barn- och ungdomsverksamhet, handikap-
pade, humanitära ändamål och trossamfund. Allt fler människor engagerar
sig också i olika typer av föreningar. Det stora föreningsintresset kan ses som
ett mått på människors ökade självständighet och vidgade intresse för att ta
ett personligt ansvar i frågor som är väsentliga i deras liv.

Statens motiv för att ge stöd till folkrörelser bygger i allmänhet på att den
verksamhet som de bedriver är viktig från social synpunkt och att den främ-
jar demokrati och samhällsgemenskap. Avregleringen av den offentliga
verksamheten kommer enligt min mening att förbättra möjligheterna för
folkrörelser och föreningar att ta ett större ansvar för olika verksamheter.
Offentlig verksamhet skall enligt regeringens synsätt inte drivas på högre
nivå än vad som är nödvändigt för att den skall kunna skötas på ett bra och
effektivt sätt. Ungdomar, vuxna, familjer, föreningar, folkrörelser, trossam-
fund, företag m.fl. skall därför tillåtas ta ett större ansvar i de offentliga verk-
samheterna. Folkrörelserna kommer således att i framtiden bidra till att yt-
terligare öka mångfalden. En av förutsättningarna för ett ökat ansvarsta-
gande är emellertid att staten även i fortsättningen lämnar bidrag till verk-
samheten.

Stöd till föreningslivet har emellertid efter hand skapat ett i många avseen-
den stort bidragsberoende hos föreningslivet. Det ekonomiska beroendet
förstärks av att möjligheterna till egenfinansiering av verksamheter är små.
Den statliga administrationen i fråga om stöd och kontakter med föreningsli-
vet är i dag uppsplittrad och kostsam. Dessutom är det statliga stödet som
jag ser det alltför detaljreglerat, samtidigt som målen är otydliga och mål-
uppföljningen därmed bristfällig. Bidragsgivningen måste förenklas och
tyngdpunkten läggas på uppföljning och utvärdering av stödets effekter. Det
är också angeläget att följa upp folkrörelsernas ekonomiska förutsättningar,
inte bara från egenfinansieringssynpunkt utan också från skatte- och avgifts-
synpunkt.

Jag anser därför att det kan finnas anledning att göra en samlad översyn
av föreningsstödets utformning. Arbetet bör inriktas på att finna vägar för
att minska folkrörelsernas och föreningslivets bidragsberoende. Ett minskat
beroende av bidrag är viktigt för folkrörelsernas självständighet gentemot

staten.

Mitt svar är således att folkrörelserna även i framtiden skall kunna få stat-
ligt stöd. Hur stödet utformas får den aviserade översynen utvisa.

Anf. 115 GÖRAN MAGNUSSON (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka för det svar som jag har fått. Det är alldeles
riktigt, som statsrådet säger - det är inom regeringen inte Mats Odell som
har ansvaret för folkrörelser. Det var faktiskt en av utgångspunkterna för
min fråga. Frågan är: Varför skrev då Mats Odell ett uttalande i frågan?

En annan utgångspunkt för min fråga var att de formuleringar som statsrå-
det Odell använder närmast har karaktären av en deklaration för regering-
ens sida om att folkrörelser inte skall ha statligt stöd. Den deklarationen
stämmer inte med det som uttalas på civildepartementets område.

Jag är till freds med att statsrådet Davidson nu tar avstånd från sin rege-
ringskollegas skrivningar på området. Jag hoppas då att det också är rege-
ringens ståndpunkt som nu deklareras från kammarens talarstol, så att vi
rent principiellt kan vara överens om att folkrörelserna har ett stort värde
och att folkrörelserna även fortsättningsvis skall kunna erhålla stöd för sin
verksamhet från statens sida. Den deklarationen har vi fått från statsrådet
här, och det är jag till freds med.

Ytterligare några kommentarer. Statsrådet skriver ganska mycket om
folkrörelserna som en möjlighet att ta över en del verksamheter som nu be-
drivs inom den offentliga sektorn. Det är möjligt att man kan göra det på
vissa områden, bl.a. på det kooperativa området. Men jag vill också varna
för att från regeringens sida se folkrörelserna som ett medel för privatisering.

När det sedan gäller bidragsberoendet skall jag be att få återkomma, för-
hoppningsvis i min replik. Jag vill nu bara konstatera att statsrådet tar av-
stånd från Odells skrivningar beträffande folkrörelserna.

Anf. 116 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Göran Magnusson kan känna sig lugn. Det som jag har dekla-
rerat här i dag är vad regeringen står för. Jag skulle gärna vilja utveckla detta
något.

Det är inte självklart att det bästa sättet att visa omsorg om folkrörelserna
är att låta allting vara som det alltid har varit och som det är i dag. Jag menar
att omsorgen just ligger i att man ger folkrörelserna möjlighet att själva fi-
nansiera sin verksamhet i stället för att man hela tiden stryper alla sådana
möjligheter. Omsorgen ligger också i att man tillåter folkrörelser att ta ett
ökat ansvar inom olika områden där de har kunskap och idéer som kanske
inte finns på annat håll.

Vi skall ta dessa diskussioner, och jag är övertygad om att det kommer att
leda till en positiv framtid för folkrörelserna. Det är i alla fall det som är
målet för regeringens arbete.

Anf. 117 GÖRAN MAGNUSSON (s):

Fru talman! Jag tänkte just ta upp frågan om självständigheten och bi-
dragsberoendet. Det är naturligtvis lätt att på rent matematiska eller ekono-
miska grunder beräkna den andel av en förenings eller en folkrörelses verk-
samhet som betalas direkt av staten. Men en folkrörelses eller en förenings

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

hela verksamhet återspeglar sig ju inte, som statsrådet väl känner till, i den
ekonomiska biten, utan folkrörelsearbetet präglas av att en mycket stor del
av verksamheten sker oavlönat och på ideella grunder. Därför kan man inte
enkelt mäta vad statsbidraget egentligen betyder och hur bidragsberoende
en folkrörelse egentligen är.

Att jag känner det så angeläget att ta upp detta beror på att det finns starkt
opinionsbildande krafter - ”den nya välfärden” - som nu försöker lära
svenska folket att de cirka sju miljarder som staten satsar på folkrörelserna
egentligen är bortkastade pengar som bara går till att vi ryggborstar var-
andra.

Anf. 118 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Nej, det går naturligtivs inte att helt och hållet mäta bidrags-
beroendet. Men det har ju ändå skett en utveckling mot att administrationen
inom många folkrörelser tar en allt större plats i verksamheten. En del av
den administrationen går ut på ett slags bidragsjakt, dvs. att man anpassar sig
efter hur bidragen är utformade för att kunna få ut så mycket som möjligt.

Jag tror att Göran Magnusson och jag är överens om att den ideella insats
som också görs inom folkrörelserna skall få ha en stor plats. Det är någonting
positivt att människor engagerar sig, att de är behövda och att deras arbete
inte alltid betalas i pengar utan i stället i uppskattning.

Anf. 119 GÖRAN MAGNUSSON (s):

Fru talman! Jo, vi är alldeles överens om att det stora ideella engage-
manget på olika nivåer och i olika sammanhang är väsentligt för folkrörel-
serna, att det är därigenom som också folkrörelserna är väsentliga för staten
och för samhället och att man därför också skall ge dem stöd. Vi är också
överens om att det är viktigt att stödet utformas så att det inte styr folkrörel-
sernas verksamhet och att det utformas så att självständigheten kan bevaras.
Jag motsätter mig inte att man i svåra tider ser över formerna för bidrag och
även nivåerna på dessa, så länge folkrörelserna får bära bördorna på lika
grunder, något som kanske inte alltid har präglat förslagen från olika rege-
ringar - inte bara denna utan även andra - genom åren.

Jag har alltså ingenting emot att man genomför den översynen, men man
får inte ha den utgångspunkt som kom till uttryck i Mats Odells skrivning,
och man får inte ha den utgångspunkt ”den nya välfärden” har när man för-
söker ta död på folkrörelserna i Sverige genom att påstå att man skall hjälpa
dem till ett bättre liv.

Anf. 120 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Fru talman! Regeringen har, som jag har sagt, den inställning jag har de-
klarerat i mitt svar. Det är viktigt att bidragen inte skall vara styrande, vilket
Göran Magnusson också sade, utan att folkrörelserna verkligen känner att
de står fria från staten och att de kan vara pådrivande och innovativa, något
som från början har varit folkrörelsernas roll.

Vi måste i samhället behålla det som man brukar kalla folkrörelseandan,
något som jag själv känner mycket starkt för. Frågan är hur denna bäst sti-
muleras. Jag tror att det sker på det sätt jag tidigare har deklarerat, nämligen

genom att vi ser över hur egenfinansieringen kan förbättras, hur folkrörel-
serna kan få ta ansvar inom nya områden, osv.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1991/92:322 om expertpanelen for de miljömässiga
aspekterna på Öresundsförbindelsen

Anf. 121 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Bengt Hurtig har frågat mig om regeringen har medverkat till
att de övriga Östersjönationernas begäran tillgodosetts dels beträffande att
få delta i en expertpanel som skall tillsättas för att bevaka de miljömässiga
aspekterna av den planerade Öresundsförbindelsen, dels beträffande att pa-
nelen också skulle undersöka alla alternativa trafikförbindelser mellan Sve-
rige och Danmark med hänsyn till deras effekter på miljön.

Regeringen har uppdragit åt statens naturvårdsverk att samordna de
svenska miljömyndigheternas arbete tillsammans med danska miljömyndig-
heter när det gäller att utreda och bedöma inverkan på den marina miljön i
Öresund och Östersjön av en fast förbindelse över Öresund och övriga miljö-
konsekvenser till följd av trafiken via förbindelsen.

Inom ramen för detta projekt kommer statens naturvårdsverk att med den
danska miljöstyrelsen löpande behandla frågor som uppkommer i samman-
hanget. Enligt min mening är det naturligt att internationella experter kom-
mer att delta i bedömningen av projektet på olika sätt.

Jag vill peka på tre förhållanden som är av särskilt intresse i samman-
hanget.

För det första utgår jag från att det svensk-danska projektets huvudman
kommer att utnyttja internationellt erkänd expertis i den utsträckning som
erfordras för projekteringsarbetet och arbetet med miljökonsekvensbeskriv-
ningen.

För det andra avser vi självfallet att se till syftet med Esbo-konventionen
om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang.
Detta betyder att våra grannländer vid Östersjön kommer att erbjudas till-
fälle att föra fram synpunkter på utformningen och innehållet av miljökon-
sekvensbeskrivningen och ansökningshandlingarna när dessa kommit in.

Och för det tredje vill jag slutligen nämna att vi avser att orientera våra
Östersjögrannar i dessa frågor vid Helcoms nästa möte i början av februari.

På detta sätt kommer våra grannländer att kunna tillföra expertsynpunk-
ter när det gäller frågan om en fast förbindelse över Öresund. Frågan om
en internationell expertpanel, som Bengt Hurtig berör och som Danmark
aktualiserat i Helcom, kommer jag att ta upp vid överläggningar med min
danska kollega.

Anf. 122 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Jag får tacka för svaret. När man tittar i protokollet från mötet
inom Helcom i september får man intrycket att Sverige och Danmark fick i
uppdrag att bjuda in experter från de länder som följer konventionen att

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

delta i expertpanelen. Som svaret är utformat tycks det nu komma att gå
till så att Sveriges och Danmarks sakkunniga tillsammans utformar den här
miljökonsekvensbeskrivningen och använder sig av internationella experter.
Det ger ett litet annat intryck än det ursprungliga protokollet.

Jag tror att man i dessa grannländer har tänkt sig att få delta i den expert-
panel som skulle utforma beskrivningen av den tänkta fasta förbindelsens
konsekvenser och andra alternativ. Jag hoppas att förhållandena är sådana
att vi i Danmark och Sverige inte försöker att uppträda som en liten stormakt
i den här regionen och inte känner ansvaret för att tillgodose de önskemål
som våra grannar har.

Anf. 123 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Det möte som Helcom hade i september ägde rum innan den
nya regeringen hade tillträtt. Det var alltså den förra regeringen som deltog
i mötet. Jag tror att jag kan påstå att det snarare finns en större ambition
från den nuvarande regeringen att låta internationell expertis delta i dessa
prövningar än vad den tidigare regeringen hade.

Jag har också protokollet framför mig. Det var ju så att Danmark lade
fram ett förslag om en forskarpanel. Den skulle studera konsekvenserna av
all möjlig trafik över Öresund. Det står också i protokollet att man tyckte att
det var ett utmärkt förslag.

Nu harvar sak sin tid, och jag kommer att aktualisera frågan på nytt när
jag träffar miljöministern från Danmark, förhoppningsvis ganska snart.

Anf. 124 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Statsrådet svarade inte närmare på den fråga jag ställde, om
inte protokollet är formulerat på ett sådant sätt att man får intrycket att
grannstaterna förväntar sig att få delta i den här expertpanelen.

Anf. 125 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Det är helt riktigt att man kan utläsa ur protokollet att de
förväntar sig att få delta. Därför är det oerhört viktigt att återigen lyfta fram
den här frågan till Helcom, att informera om läget osv. Då har övriga länder
all möjlighet att fortsätta att diskutera och ställa frågor. Dessutom behövs
det naturligtvis en uppföljning även från min sida och från miljödepartemen-
tets sida när det just gäller att se till att vi efterlever det som vi har diskuterat
på de internationella mötena.

Anf. 126 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Jag tackar för den preciseringen. Jag hoppas att den fortsatta
handläggningen av frågan, som ju är i enlighet med Esbo-konventionen, som
vi godkände här i riksdagen före jul och som gäller information till grannsta-
ter. Det vore tragiskt om vi skulle börja det nya året med att inte tillgodose
de tankegångar som finns i den konventionen.

Anf. 127 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Sverige har skrivit under Esbo-konventionen, men alla har
inte gjort det, så den går inte att tillämpa direkt. Men vi har för avsikt att
följa intentionerna i Esbo-konventionen innan den har trätt i kraft.

Anf. 128 BENGT HURTIG (v):

Fru talman! Såvitt jag förstår har den förra regeringen förklarat att man
interimistiskt skulle följa Esbo-konventionen även innan den var ratificerad.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1991/92:306 om utvecklingsstödet till dagspressen

Anf. 129 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Hugo Hegeland har frågat mig om utvecklingsstödet till dags-
pressen kommer att återställas till tidigare nivå så snart det statsfinansiella
läget blivit bättre. Frågan föranleds av att regeringen på min föredragning i
budgetpropositionen föreslår att utvecklingsstödet skall minskas med 22
milj. kr.

Regeringens ambition är att värna yttrandefrihet och att skapa förutsätt-
ningar för pluralism och mångfald i svenska medier.

Förslaget om en sänkning av utvecklingsstödet till dagspressen är i huvud-
sak motiverat av statsfinansiella skäl. Det finns dock anledning att se över
de olika formerna av presstöd även i ett vidare, mediepolitiskt, samman-
hang. Jag har för avsikt att ta upp detta inom regeringen inför nästa års bud-
getproposition.

Anf. 130 HUGO HEGELAND (m):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Min fråga föranleds av att jag onekligen är förvånad över att man, när vi
av principiella skäl vill, till att börja med, minska presstödet med 20%, av
statsfinansiella skäl stannar vid 5 %. Det har alltså funnits en principiell in-
ställning, som jag tror att även folkpartiet delar. Men å la bonheure!

Nu säger statsrådet: ”Det finns dock anledning att se över de olika for-
merna av presstöd även i ett vidare, mediepolitiskt,” - det gläder mig att det
står mediepolitiskt och inte mediapolitiskt, som de alltid skriver i pressen -
”sammanhang.” Det är också mycket glädjande.

Jag undrar om det kommer att innebära att man tar upp även frågan om
momsbefrielsen för pressen. Är det inte fantastiskt - det måste väl en kultur-
minister tycka - att vi har momsbefriat t.ex. kvällspressen men momsbelagt
klassiska skönlitterära verk? Är det inte mycket inkonsekvent? Det kommer
väl med i översikten av de olika formerna för stöd till pressen?

Anf. 131 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Vi lever just nu i ett mycket dynamiskt mediesamhälle med
kabel TV-kanaler som får finansieras med reklam. Det ökar medieutbudet
och mångfalden. Vi kommer att få en reklamfinansierad privat radio, något
som också ökar mångfalden. Det är då självklart att vi ser över de olika in-
strument vi har för att upprätthålla mångfalden och yttrandefriheten i Sve-
rige i de olika medierna.

Det är nu inte meningen att man skall gå igenom alla olika stödformer som
finns i någon stor jättelik utredning. Inom ramen för det normala budgetar-

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

betet är det både av statsfinansiella skäl och på grund av den nya mediesitua-
tionen nödvändigt för regeringen att se på hur presstödets konstruktion skall
vara.

Anf. 132 HUGO HEGELAND (m):

Fru talman! Jag tackar statsrådet även för detta svar, eftersom också det
gläder mig. I och med att vi kommer att ha reklam-TV innebär det naturligt-
vis att vi kommer in på frågan om reklamskatten. Men det ligger mer på skat-
teministerns, dvs. biträdande finansministerns, område och det kommer sä-
kerligen att tas upp senare.

Jag vill avslutningsvis ställa en sista fråga som anknyter till den sista me-
ningen i statsrådets svar. Statsrådet säger att hon har för avsikt att ta upp
detta inom regeringen inför nästa års budgetproposition. Det betyder givet-
vis att Birgit Friggebo kommer att sitta kvar i regeringen hela detta år, och
jag hoppas att jag kan tolka det som att kulturministern kommer att sitta
kvar i regeringen under hela mandatperioden.

Anf. 133 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! Detta är kanske litet vid sidan av själva frågan, men min ambi-
tion är att denna regering skall bli omvald och sitta kvar även efter dessa tre
år.

Anf. 134 HUGO HEGELAND (m):

Fru talman! Jag tycker att det anknyter till frågan, eftersom det står i sva-
ret att kulturministern har för avsikt att ta upp detta inför nästa års budget-
proposition, och sedan kommer en till. Ännu mer glädjande är det att vi
kommer att ses även efter nästa mandatperiod. Jag känner mig inte gammal
och tänker därför kandidera på nytt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 16.53 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 18.00.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

19 § Svar på fråga 1991/92:305 om jordbruksnäringen och skatte- Prot. 1991/92:54
systemet 21 januari 1992

Anf. 135 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Lars Björkman har frågat mig om jag är beredd att lägga
fram förslag om återinförande av rätten att kvitta underskott i inkomstslaget
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst.

Regeringen har sett som en av sina viktigaste uppgifter att skapa bättre
villkor för små och medelstora företag. I det syftet lämnade regeringen un-
der hösten flera propositioner till riksdagen. På skatteområdet beslutade
riksdagen bl.a. om avskaffandet av förmögenhetsskatten och skogsvårdsav-
giften (prop. 1991/92:60, SkUlO).

Främjandet av företagandet har fortsatt hög prioritet. Ett arbete pågår
inom regeringskansliet med att ta fram förslag till åtgärder som förbättrar
riskkapitalförsörjningen till små och medelstora företag. Till hösten planeras
en proposition med förslag som syftar till att ge enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag skattemässiga villkor som är likvärdiga med dem
som gäller för företagare som driver sin verksamhet genom ett aktiebolag. I
samband med behandlingen av den frågan kommer även kvittningsrätten att
tas upp.

Anf. 136 LARS BJÖRKMAN (m):

Herr talman! En lång rad lantbrukare i hela vårt land väntar just på att få
klara besked om hur man inom regeringskansliet tänker hantera dessa frå-
gor. Den omställning som statsmakterna har uppmanat jordbruket att gå in
i innebär, som jag sagt i min fråga, att många aktiva lantbrukare väljer att
trappa ned sin verksamhet inom jordbruk och boskapsskötsel och att övergå
till annan verksamhet, inom industrin eller inom tjänstesektorn. Det är vik-
tigt för dem som går i omställningstankar att få klarlagt huruvida man kan
använda den tidigare rätten till kvittning mot de inkomster som man får från
den arbetsplats som man byter till.

Skulle vi inte få klarhet i dessa frågor, kommer det med mycket stor sanno-
likhet att innebära att många väljer att helt avveckla sitt lantbruk och ta en
heltidsanställning. De kommer då inte att sköta sitt jordbruk på ett sådant
sätt som samhället kanske både förväntar sig och har anledning att önska sig.
Jag vill därför återigen rikta en fråga till skatteministern. Även om jag är
nöjd med och tacksam för det svar som har lämnats, undrar jag om statsrådet
är beredd att något tydligare ange en viljeinriktning vid detta tillfälle. Många
skulle hälsa detta med stor tillfredsställelse.

Anf. 137 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Ambitionen är självfallet att återinföra kvittningsrätten, må
vara att den får en annan teknisk utformning än den hade i det tidigare skat-
tesystemet. Kanske förses den också med vissa restriktioner. Som jag sade i
mitt svar pågår det för närvarande inom departementet ett arbete med hur
kvittningsrätten skall utformas i framtiden.

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Anf. 138 LARS BJÖRKMAN (m):

Herr talman! Jag skall inom en timme träffa företrädare för LRF, lantbru-
kets fackliga organisation, och jag vet att jag då kommer att få frågan om jag
erhållit indikationer om att möjligheten till kvittning kommer att finnas. Nu
säger skatteministern att han är beredd att lägga fram förslag men inte är
beredd att svara på vilka tekniska finesser som detta förslag kommer att in-
nehålla. Kan vi tolka detta så att man återvänder åtminstone till den nivå
som gällde före skatteomläggningen, då man fick kvitta upp till halva belop-
pet?

Anf. 139 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Om en kvittningsrätt skall återinföras måste den gälla hela
underskottet. Om man får underskott i inkomstkällan, i det här fallet i in-
komstslaget näringsfastighet, måste kvittningsrätten självfallet gälla hela det
underskottsbeloppet. Frågan är sedan om detta skall ha ett skattemässigt
värde som är fullt ut lika stort som inkomst av tjänst, om det skall gälla samt-
liga underskott eller om det skall finnas andra gränsdragningar. Det är i
första hand den frågan som utreds, inte frågan om återinförande av kvitt-
ningsrätten i sig.

Anf. 140 LARS BJÖRKMAN (m):

Herr talman! Jag tycker att det var ett bra förtydligande som statsrådet
gjorde. Min förhoppning var också att jag skulle kunna få ett svar som gick
så långt. Jag är mycket tacksam för detta. Jag förväntar mig tillsammans med
många andra att man i propositionen skall klarlägga dessa frågor på ett sätt
som inte bara gynnar de aktiva lantbrukarna och landsbygden utan också på
sikt bidrar till att hela Sverige får leva.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1991/92:323 om moms på ideellt arbete

Anf. 141 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Ingela Mårtensson har frågat mig om jag är beredd att vidta
åtgärder för att mervärdesskatt inte skall utgå i samband med ideellt arbete.
Frågan har ställts mot bakgrund av mervärdesskattesituationen för För-
eningen Nidingens Dubbelfyrar.

En ideell förening vars inkomster är frikallade från inkomstskatt enligt de
särskilda reglerna i lagen om statlig inkomstskatt, undantas också från skatt-
skyldighet till mervärdesskatt. Ideell verksamhet blir därför i allmänhet inte
föremål för mervärdesbeskattning. Konsekvensen av detta är dock att för-
eningen inte kan tillgodogöra sig avdrag för den mervärdesskatt som belöper
på kostnaderna i verksamheten. Detsamma gäller för sådana föreningar eller
andra sammanslutningar som över huvud taget inte har några inkomster i sin
verksamhet. Jag vill också påpeka att t.ex. banker och försäkringsbolag och
även andra som yrkesmässigt tillhandahåller varor eller tjänster som är un-
dantagna från mervärdesskatt, på samma sätt drabbas av mervärdesskatten

som en kostnad. Detta är en av de grundläggande principerna i mervärdess-
kattesystemet. Den som inte är skyldig att redovisa mervärdesskatt har inte
heller rätt att göra avdrag för den mervärdesskatt som betalas.

Jag är inte beredd att vidta några åtgärder för att tillskapa en avdragsrätt
som inte motsvaras av en skattskyldighet till mervärdesskatt. Jag är heller
inte beredd att verka för att varor och tjänster som tillhandahålls ideella för-
eningar eller andra med ideell verksamhet undantas från skatteplikt.

Anf. 142 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag tackar skatteministern för svaret. Jag vill tala om att Ni-
dingens fyrar ligger på ön Nidingen, som är belägen 7 km söder om Onsala,
och att de har ett mycket intressant historiskt förflutet. Det var på holländsk
begäran som man byggde fyrplatsen på Nidingen 1624. Genom freden i
Brömsebro kom den sedan i svensk ägo. På det sättet blev Nidingen Sveriges
första fyrplats. På grund av att det var farligt att resa i de här farvattnen satte
man upp två fasta fyrsken, en s.k. dubbelfyr.

Den här frågan har alltså en mycket intressant historisk bakgrund, och fy-
rarna på Nidingen har ett kulturminnesvärde. Nu är dubbelfyrarna på Ni-
dingen i stort behov av restaurering. En mängd människor har engagerat sig
för denna, som staten inte ansett sig vara beredd att utföra. Dessa människor
påtar sig alltså något som egentligen skulle utföras av staten. Man har samlat
in en massa pengar, och bekymret är nu att man tvingas betala moms.

Jag är inte så bevandrad i alla de regler som gäller beträffande momsen,
men jag har förstått att Bo Lundgren inte är beredd att verka för att ideella
föreningar när de gör insatser skall kunna göra avdrag för momsen. En prin-
cip som tillämpas är att staten inte betalar moms till sig själv. I det här fallet
utför ideella föreningar arbete som staten annars skulle ha gjort, och jag
tycker att de i sådana fall faktiskt inte skall behöva samla in pengar till moms.
Jag tycker att man borde ha en beredskap för att ändra på reglerna.

Anf. 143 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag antar att Ingela Mårtensson menar att man får betala
moms när man för de insamlade pengarna köper varor som är momsbelagda
från någon som å sin sida är skyldig att redovisa moms. Det är ju en situation
som många andra ideella organisationer befinner sig i.

Kyrkan måste exempelvis betala moms när man anskaffar inventarier till
kyrkolokaler. Politiska organisationer som anskaffar kuverteringsapparater
för sitt arbete har ingen avdragsrätt, utan måste betala moms på dessa. Det
beror på att inte heller deras normala inkomster, som kan vara litet udda
beroende på vilken typ av verksamhet som det rör sig om, beläggs med
moms. En idrottsförening slipper att redovisa moms på entréavgifterna, men
får inte heller dra av momsen på de tröjor som den köper för sin idrottsverk-
samhet.

Jag tycker att det är viktigt att se till att momssystemet byggs upp med den
symmetri som jag här redogjort för. Då skall man inte bevilja undantag för
en ideell förening som köper in varor, så att moms inte skall tas ut på de
varorna. Det skulle skapa en bristande symmetri och ett problem. Det är
inte något som är speciellt riktat mot den verksamhet som beskrivs i frågan.

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Anf. 144 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! De exempel som skatteministern nu tar upp gäller utgifter
som ideella föreningar har för sin egen verksamhet eller för sina egna behov,
men i det här fallet är det fråga om något som staten egentligen skulle påta
sig kostnaderna för. För detta ställer ideella föreningar upp och samlar in
medel.

Den kulturminnesvård som det här handlar om är dessutom en statlig an-
gelägenhet. Jag kan föreställa mig att vi kanske i framtiden måste förlita oss
mera på, och det är också positivt, att svenska folket engagerar sig för våra
kulturminnen, som är mycket värdefulla för oss alla. Jag tycker att man där-
för skall uppmuntra ideella föreningar att ta ett ansvar för dessa frågor, och
de bör då inte beskattas. Det är en skillnad här, eftersom de då utför arbete
som staten egentligen skulle göra.

Anf. 145 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det är inte den ideella föreningen som beskattas, utan den
som leverar de varor som är belagda med moms. Om ett företag exempelvis
levererat byggnadsmaterial, puts eller vad det kan vara som behövs till fyr-
verksamheten, är det belagt med mervärdesskatt. Det är det företaget som
är skyldigt att betala mervärdesskatt, inte den ideella föreningen.

Det är samma sak när det gäller exempelvis renoveringen av Katarina
kyrka i Stockholm. Det är en mängd objekt på kulturområdet i Sverige som
renoveras och repareras, med eller utan statligt bidrag. I ett sådant läge skall
den som levererar momspliktiga varor erlägga moms. Det är där problemet
ligger. Det är inte den ideella föreningen som sådan som debiteras moms.
Det är inte insamlingsresultatet som debiteras moms.

Det här är utbytbart - staten kan ju på annat sätt ta ställning till huruvida
staten vill ge ett bidrag till verksamheten eller inte. Att föreningen skall få
tillbaka momsen på levererade varor är ju detsamma som att lämna ett bi-
drag. Det är i så fall en fråga för kulturdepartementet att ta upp.

Anf. 146 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Men det är ju här, som jag tidigare sade, fråga om sådant
som staten annars själv skulle ha bekostat. I fallet Nidingens dubbelfyrar har
man hittills samlat in ungefär en halv miljon kronor. Av detta skall man be-
höva sätta av en fjärdedel till staten i ren skatt. Det blir ju effekten av det
hela. Merparten av detta utgörs av transporter. Tacken för att man ställer
upp och åtar sig statens uppgifter blir att man tvingas ansöka om bidrag från
staten till skatten. Jag tycker inte att det är riktigt.

Jag tycker att man skulle kunna efterskänka momsen i sådana här fall -
detta är inte det enda fallet, men ett typfall - när ideella föreningar påtar sig
statliga uppgifter.

Anf. 147 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag tycker i och för sig rent allmänt sett att vi måste sänka
skatterna i Sverige. Att sänka skattetrycket är en av de viktigare uppgifterna
för att få fart på Sverige. Men det gäller även vid ett lägre skattetryck att ha

ett symmetriskt och regelmässigt väl uppbyggt skattesystem, och ett sådant
får de här konsekvenserna.

Jag svarar inte för kulturdepartementets eller andra kulturvårdande myn-
digheters inställning när det gäller att ge anslag. Det är uppenbart att staten
inte har givit anslag till denna verksamhet. Det är i så fall en sak som man
får fundera över.

Detsamma gäller, som jag sade, en mängd andra objekt. Katarina kyrka
får betala moms, och även när det gäller en hel del andra renoveringsobjekt
erläggs moms. Det är lika för alla. Skulle man säga att när ideella organisa-
tioner gör en insats, skall moms inte utgå dvs. då skall företag inte debitera
moms, fastän de egentligen är skyldiga att erlägga moms - skulle företaget
inte få lov att dra av den moms som det har betalat för att skaffa råvaran till
produkten i fråga. Det får effekter för hela systemet. Det är en orimlig tanke
att ha det på det viset.

Anf. 148 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag tycker inte att det är en orimlig tanke att göra detta när
ideella föreningar eller enskilda människor gör insatser i allas vårt intresse.
Man får också se till hur det här används. T.ex har riksantikvarien tittat på
frågan om Föreningen Nidingens dubbelfyrar och har ansett att det förelig-
ger stora behov av restaurering. Riksantikvarien är beredd att med de regler
som finns ge ett större bidrag för denna restaurering. Men i och med att det
inte är staten som äger dessa byggnader går det inte att ge lika mycket bi-
drag. Det är också en knepighet som måste vägas in.

Jag tycker att när skattesystemet ändå är så komplicerat, skulle man nog
kunna tänka sig att finna en regel där människor ideellt kan engageras sig i
något som staten ändå skulle ha gjort. Jag tycker att det vore positivt att ge
sådana signaler till enskilda människor, dvs. att de ställer upp för allas våra
intressen.

Anf. 149 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Mervärdesskattesystemet är ett av de mera okomplicerade
inslagen i det svenska skattesystemet totalt sett. Det skulle bli synnerligen
komplicerat om det skulle finnas regler som sade att ett företag som normalt
är skyldigt att ta ut moms vid försälj ning av en vara under vissa omständighe-
ter inte skulle ta ut moms. Det gäller då att klara ut i vilka fall som moms inte
skall tas ut. Skall det gälla Nidingens dubbelfyrar, Katarina kyrka, ideella
organisationer generellt sett eller bara vissa av riksdagen eller någon särskild
kommitté angivna verksamheter?

Jag tror att frågeställaren Ingela Mårtensson inser när jag beskriver pro-
blemet att det är ett ohållbart system. Det enda man kan göra är att ha ett
logiskt uppbyggt skattesystem, och sedan får naturligtvis statens kulturvår-
dande myndigheter ta sitt ansvar med de bidrag och anslag som kan ges. Det
är uppenbart att Ingela Mårtensson i så fall får ställa frågan till den som är
ansvarig för kulturverksamheten i regeringen.

Anf. 150 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Ja, mycket handlar om kulturminnesvård. Men det kan
också gälla sjöräddning eller andra saker.

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Skatteministern räknar nu upp alla möjliga undantag. Men jag diskuterar
inte dem. Jag vill föra fram att vi skall uppmuntra människor att ta ett ansvar
för allas våra intressen. När människor gör det skall de inte behöva betala
skatt på insamlade medel. Nog skulle det väl gå att finna någon form att upp-
muntra sådant. Annars blir konsekvenserna att människor tänker, att om
inte staten kan bekosta dessa saker bekymrar människorna sig inte heller om
dem. Jag tycker att det är att ge fel signaler.

Anf. 151 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det är ingen som kommer att debitera skatt på insamlade
medel. Det är fullkomligt skattefritt att samla in pengar i Sverige. Där finns
varken inkomstskatt, moms eller något annat.

Jag har att se till ett system som innebär att ett företag som är mervärdes-
skattepliktigt har att debitera moms, mervärdesskatt, på sina produkter när
företaget säljer dem. Det går inte att göra undantag för en specerihandlare
som säljer varor till exempelvis en person som har låg inkomst eller en per-
son som det av andra skäl skulle vara behjärtansvärt att sälja varorna litet
billigare till, dvs. utan moms. Det är precis samma fråga.

Det här är inte en fråga för skattesystemet. Jag kan också känna för Ni-
dingens dubbelfyrar och många andra behjärtansvärda objekt när det gäller
kulturminnesvården i Sverige.

Anf. 152 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag tycker ändå att det skulle finnas framkomliga vägar utan
att krångla till det hela såsom skatteministern gör här.

Eftersom jag inte kan få det positiva svar jag hade hoppats på här, kanske
jag får väcka en riksdagsmotion och se om det där går att finna en icke alltför
komplicerad lösning på detta behjärtansvärda problem.

Anf. 153 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Med förlov sagt: Det skattesystem vi har, och jag själv som
skatteminister, krånglar inte till vare sig frågorna eller debatten. Det skulle
däremot bli mycket tillkrånglat om man införde den typ av särregler som
Ingela Mårtensson förespråkar.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1991/92:311 om biobränsleforskningen i Studsvik

Anf. 154 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Rolf Nilson har frågat mig på vilket sätt jag verkar för att
rädda alternativforskningen vid Studsvik.

I ett svar på en fråga av Rolf Nilson, sade jag i oktober förra året att kom-
petensen som finns vid Studsvik när det gäller teknisk forskning och utveck-
ling rörande biobränsleanvändning är en värdefull resurs för forskning och
utveckling inom energiområdet. Jag sade vidare att enheten Energi och
Miljö vid Studsvik AB inte med nuvarande förutsättningar skall drivas vi-

dare inom Studsvik AB. Styrelsen hade då, enligt vad jag hade inhämtat,
uppdragit åt företagsledningen att söka andra intressenter och finansiering
för att fortsätta hela eller delar av verksamheten.

Jag har fått veta att överläggningar pågår mellan flera intressenter och
Studsvik och att man hoppas på en principlösning i mitten av februari.

Mot denna bakgrund bedömer jag att det inte finns något skäl för mig att
ingripa i de pågående överläggningarna.

Anf. 155 ROLF L NILSON (v):

Herr talman! Jag vill tacka jordbruksministern för svaret.

Förra gången vi diskuterade denna fråga konstaterade vi att vi hade ett
gemensamt positivt intresse för verksamheten, dvs. att den finns kvar.

Följer jordbruksministern fortlöpande utvecklingen av frågan, och har
han handlingsberedskap om det skulle kärva till sig? Vi konstaterade också
i vår förra diskussion att man arbetar under tidspress. Den tidspressen håller
på att bli besvärande i första hand för de anställda som är varslade och som
lever i en pressad situation. De vet inte om de skall få ha sina arbeten kvar.
Vad jag förstår tror de så pass mycket på verksamheten att de inte lämnar
det sjunkande skeppet. De stannar kvar och hoppas på att verksamheten
skall drivas vidare.

Jag vill lyfta fram ett par saker som visar på möjligheter att ingripa från
statens sida. Det är den kraftiga markering som görs i jordbruksdepartemen-
tets bilaga till budgetpropositionen, där man säger att miljövänlig energi från
biobränslen m.m. måste utvecklas. De anslag som är upptagna under littera
J, 1 och 2, om bioenergiforskning och bidrag för ny energiteknik utgör
pengar som är avsatta till forskning och utveckling men också för investe-
ringar som skall främja utvecklingen av denna teknik. Jag kan inte se något
principiellt fel i att använda delar av dessa anslag till driften vid Studsvik eller
att, om det skulle vara nödvändigt, gå in med riskkapital till investeringar.

Anf. 156 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Svaret är ja på den första frågan om jag följer utvecklingen.
Det finns en handlingsberedskap om något skulle hända. Utgångspunkten
är att de intressenter som finns skall gå vidare i sina strävanden att driva
forskningen framåt. Jag bedömer inte Studsvik som ett sjunkande skepp. Jag
bedömer bara att man i viss mån byter ägare och försöker behålla besätt-
ningen. Man bör kunna fullfölja de uppgifter som man har haft och kunna
utveckla dem - inte minst den småskaliga forskningen när det gäller bio-
energi.

Det är alltid glädjande att notera att riksdagsledamöter noggrant läser
propositionerna. Jag konstaterar i det här fallet att det är alldeles rätt. Det
finns pengar, och de skall användas för forskning och utveckling av bio-
energi. Förhoppningen är emellertid att vi skall kunna använda dessa pengar
och andra pengar så att de kan räcka så långt som möjligt. Det är inte en
förstahandsåtgärd att använda pengarna på detta område.

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Anf. 157 ROLF L NILSON (v):

Herr talman! Jag kan instämma med Karl Erik Olssons bedömning att min
bild av verksamheten vid Studsvik kanske var litet olycklig. Jag använder
gärna hans bild i stället.

Jag tolkar svaret så här långt att det uttrycker optimism. Det stämmer
ganska väl med vad jag hört. Det har efter hand dykt upp andra intressenter
än de nämnda Stockholms Energi och Eskilstuna energiverk.

Jag lyssnar tacksamt på talet om att det finns en handlingsberedskap för
regeringens ingripanden. Jag har inget emot att denna fråga löses genom att
energiverk och andra intressenter, t.ex. forskningsintressenter, tar ansvaret
för verksamheten. Det kan vara bra med en fristående, väl fungerande insti-
tution.

Anf. 158 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag kan bara verifiera att Rolf L Nilson har rätt när han näm-
ner några av de intressenter som är aktuella. Det finns en ganska lång lista i
dag, och det gläder mig. Jag hoppas att det här skall fungera.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1991/92:327 om åtgärder mot viss sjukdom på bin

Anf. 159 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Ingvar Eriksson har frågat mig om jag är beredd att vidtaga
de åtgärder som krävs, så att varroa inte får ökad spridning.

Transporter av bin över långa sträckor har gjort att varroakvalstret fått en
mycket snabb spridning över hela världen. I Europa påträffades kvalstret
första gången för ca 15 år sedan och har sedan spritts till i princip alla områ-
den utom England, Irland och Norge. I Sverige påträffades varroakvalstret
första gången på Gotland 1987 och sedan på fastlandet i Skåne 1991. Effek-
tiva bekämpningsåtgärder är kostsamma och arbetskrävande. Internatio-
nellt används främst kemiska bekämpningsmedel mot kvalstret, men även
andra metoder finns. När kvalstret påträffades i Skåne beslutade jordbruks-
verket att dessa bisamhällen skulle förintas för att begränsa spridningen av
kvalstret. Samtidigt förbjöds flyttning av bin mellan vissa områden i Sverige.
Efter denna sanering har ytterligare fall av varroasmittade bisamhällen på-
träffats.

Binämnden har bedömt att målet för varroabekämpningen måste vara att
begränsa spridningen genom att begränsa flyttningen av avelsbin och vand-
ringsbiodlingar. Den naturliga spridningen av kvalstret anses begränsad till
ca 5 km per år. Biodlare som har bisamhällen där kvalstret påträffas skall
åläggas att vidta vissa bekämpningsåtgärder, och biodlare som misstänks ha
smittade samhällen rekommenderas vissa åtgärder. Information till biod-
larna samt forskning om och utveckling av bekämpningsmetoder är också en
viktig del i bekämpningsprogrammet. Binämnden är enig om att förintning
av bisamhällen i princip inte är någon framkomlig väg för att komma till rätta
med varroakvalstret. I går fick jordbruksverket kännedom om ytterligare

spridning av kvalstret till Bjärehalvön. Ingvar Erikssons fråga där han anger
att kvalstret upptäckts enbart i direkt anslutning till ett tidigare smittat om-
råde i Skåne är således inte längre aktuell. Jag har förtroende för jordbruks-
verkets sätt att bedriva bekämpningen av varroa och avser således inte att
vidta några särskilda åtgärder.

Anf. 160 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag vill tacka jordbruksministern för svaret.

Jag konstaterar att jordbruksministerns beskrivning av utvecklingen hit-
tills stämmer med vad jag själv har erfarit. Men jag tycker att slutledningen
av det hela tyvärr andas uppgivenhet, och det är beklagligt och dessutom
förvånande.

Jag hade tillfälle att strax efter årsskiftet träffa representanter för biod-
larna i södra Halland och södra Älvsborgs län, men också från nordvästra
Skåne. De kontaktade mig bl.a. på grund av att man kände en mycket stor
oro inom näringen för att de varroaangrepp som förra året inträffade i Mal-
mötrakten ännu inte klarats ut. Även om man där avdödade 200 bisamhällen
har smittan upptäckts i flera andra samhällen. Dock har man låtit dessa sam-
hällen finnas kvar, vilket för biodlarna och mig själv verkar ansvarslöst mot
bakgrund av den stora risk för smittspridning till andra delar av landet som
nu föreligger. En för folkhushållet viktig näring kan drabbas av ren kata-
strof.

Nu har det hänt. Under gårdagen konstaterades i min egen hembygd att
två bisamhällen på en bigård i Torekov, på Bjärehalvön, har drabbats. Nu är
det verkligen allvar. Det enda som gäller är snabba åtgärder.

Menar jordbruksministern att man nu skall gå in för bekämpningsmeto-
der, där man tvingas använda kemikalier och gifter och överge avdödnings-
förfarandet? Är det inte en risk för att man då äventyrar den förnämliga eti-
kett som svensk honung har: naturproducerad och naturlig.

Jordbruksministern talar om att använda andra metoder för bekämpning.
Vilka? Jorbruksministern säger att binämnden är enig. Jag har konstaterat
att binämnden och ledningen för biodlarnas organisation i dag inte har fullt
öra ute på fältet bland producenterna, dvs. odlarna. Jag tycker att det är an-
märkningsvärt.

Anf. 161 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Som Ingvar Eriksson nämner har avdödning av ett stort antal
bisamhällen i Skåne inte lett till att man har fått död på kvalstret. Den radi-
kala bekämpningsmetoden att avdöda bisamhällen hade naturligtvis kunnat
accepteras om man visste att den ledde till att man kunde utesluta fortsatt
spridning. Tyvärr har vi smittan kvar där varroakvalstret har bitit sig fast. Så
har det varit i andra länder där kvalstret förekommer. Enligt binämnden och
enligt biodlarna på riksnivå gör man bedömningen att utrotning är alltför
kostsam och i praktiken omöjlig. Man får i stället lära sig att leva med detta
som en sjukdom i systemet. Det är den inriktning vi har.

Jag är medveten om att det finns olika uppfattningar. Jag har också kon-
taktats av biodlare från vårt eget län och från Halland, som har redovisat den
uppfattning som Ingvar Eriksson här framför.

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

5 Riksdagens protokoll 199U92. Nr 54

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Anf. 162 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag kan ändå inte tycka annat än att det är litet märkligt att
man ger upp. Vi har haft ett begränsat angrepp i Malmötrakten, men man
slutade att avdöda förra året. Det tycker jag var fel. Nu har vi konstaterat
ett angrepp också i nordvästra Skåne. Vad är det som säger att angreppen
skulle behöva fortsätta i landet i övrigt om man lyckades ta kål på smittan i
dessa två områden? Jag tycker att det är uppgivet, och jag vädjar till jord-
bruksministern att än en gång ta kontakt med en bredare grupp av biodlare
för att skapa sig en uppfattning. Jag tror att det kan vara väl betänkt.

Det har också uttryckts en positiv syn på detta att avdöda, som vissa odlare
har gjort tidigare. Man är t.o.m. beredd att hjälpa till att förnya odlingar
som måste avdödas.

Anf. 163 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag tycker inte att det är att ge upp, att man funderar över
olika sätt att bekämpa detta kvalster. Situationen i Skåne har visat att det är
mycket svårt att veta om man får med alla bisamhällen. Det kan bli nödvän-
digt med en kolossalt omfattande avdödning, och man vet inte om man når
målet ens då.

Samtidigt kan jag gärna säga till Ingvar Eriksson att jag liksom tidigare
kommer att lyssna på olika uppfattningar. Skulle det visa sig att det finns
ett stöd för någon annan uppfattning än den man nu har i binämnden är jag
naturligtvis beredd att ta intryck av det.

Anf. 164 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Det är riktigt att fundera, men tiden är knapp, jordbruksmi-
nistern. Det är faktiskt bråttom.

Nu skall man undersöka de 2000 bisamhällen som finns i södra Halland
och nordvästra Skåne. Finner man inte smittan där, vore det klokt att avdöda
de två samhällen där smittan finns och kanske några till i angränsande områ-
den, för att visa att man inte har gett upp. När man har gett upp, då har
vi smittan i landet. Då är vi beroende av att i framtiden använda gifter och
kemikalier. Det värsta är att de kemikalier som är verksamma är förbjudna
i Sverige.

Anf. 165 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Smittan finns alltså i landet. Det är ett faktum i dag. Det kan
vi inte förändra. Vi kan bara se till att försöka bekämpa den med effektivaste
möjliga metod. Det är min förhoppning att de som är initierade i denna fråga
och som har en betydande internationell kunskap i frågan gör den riktiga
bedömningen. Samtidigt är det rätt, som Ingvar Eriksson säger, att man skall
lyssna på både den ene och den andre. Det kan möjligen leda till att man gör
ett nytt övervägande. Jag är inte i dag, med det underlag som finns, beredd
att ha någon annan uppfattning än den som binämnden står för.

Anf. 166 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag vill tacka jordbruksministern för den sista, positivare de-
len av svaret, där han säger att han är beredd att lyssna om man kommer

fram till en annan uppfattning. Jag är själv beredd att ytterligare fördjupa
mig i frågan. Jag hoppas komma tillbaka. Men tiden är knapp, som sagt.

Det är oerhört viktigt att vi även i framtiden har kvar en binäring i Sverige.
Det har en oerhört stor betydelse för folkhushållet. Pollineringen är viktig.
Det vore en olycka för många i samhället om vi inte skulle lyckas med denna
bekämpning som just nu är så viktig.

Jag kommer tillbaka, herr jordbruksminister.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1991/92:294 om Eritrea

Anf. 167 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Eva Johansson har frågat om utrikesministern är beredd att
medverka till att sådana relationer upprättas med den provisoriska rege-
ringen i Eritrea att det går att inleda ett långsiktigt och utvecklingsinriktat
biståndsarbete mellan Sverige och Eritrea. Frågan har överlämnats till mig.

Den 24 maj 1991 avgjordes kriget i Eritrea genom att regeringssidans armé
lade ned sina vapen och motståndsrörelsen EPLF övertog makten i Asmara.
Detta krig hade med varierande intensitet pågått i 30 år och orsakat ett
mänskligt lidande och en materiell förstörelse av närmast ofattbar omfatt-
ning.

Vad som därefter hänt i Eritrea är att en provisorisk regering upprättats i
Asmara för att leda landet fram till den folkomröstning om landets framtida
status som planeras år 1993. Relationerna med regeringen i Addis Abeba
regleras under interimsperioden i ett dokument, ”Principles of Cooperation
between the Transitional Government of Ethiopia and the Provisional Go-
vernment of Eritrea”, vilket antogs av den nationella konferensen i Addis
Abeba den 5 juli 1991.1 detta fastslås det eritreanska folkets rätt att självt
besluta om sin framtid.

Sveriges förbindelser med Eritrea följer samma principer. Sverige erkän-
ner stater, inte regeringar. Detta hindrar på intet sätt att vi kan ha arbetsrela-
tioner med en provisorisk regering. Det innebär också att vi kan bedriva
hjälpverksamhet i Eritrea. Det positiva i maktskiftet är just, och det vill jag
särskilt betona, att en grund bör ha lagts för en samhällsutveckling i demo-
kratisk riktning. Att mänskliga rättigheter fullt respekteras är därvid cen-
tralt.

Regeringens nya syn på Eritrea framgår av årets budgetproposition, där
regeringen klart signalerar att man tänker sig såväl humanitärt som utveck-
lingsinriktat stöd till det eritreanska folket och till den återuppbyggnad av
landet som så väl behövs. Detta bistånd bör tills vidare kanaliseras genom
svenska enskilda organisationer samt genom FN-systemet.

Anf. 168 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag har naturligtvis inget emot att Alf Svensson svarar på
denna fråga, och jag tackar för svaret. Men jag kan inte låta bli att tycka att
det kan förefalla något märkligt att det är biståndsministern som svarar på

Prot. 1991/92:54
21j'anuari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

frågor om Sveriges relationer med andra länder. I detta sammanhang skulle
jag också vilja ha ett förtydligande av vad uttrycket ”arbetsrelationer” med
den eritreanska regeringen betyder.

Jag har nyligen besökt Eritrea och fått fullständigt klart för mig att ett in-
ternationellt erkännande naturligtvis är mycket viktigt för den eritreanska
regeringen. Men ännu viktigare än det formella erkännandet - och det var
också fullständigt klart - är möjligheterna att upprätta sådana relationer
med regeringar i andra länder att det blir möjligt med ett framtidsinriktat
utvecklingsbistånd till landet.

Det är, precis som Alf Svensson sade, ett land som är sönderslaget av 30
års krig och en lång ockupation. Nu behövs stora och långsiktiga utvecklings-
inriktade insatser. Det handlar om vägbyggande, järnvägsbyggande, dam-
mar för bevattning av jordbruket och sådana stora insatser, som jag dess
värre tror att det kan vara ganska svårt att hitta enskilda organisationer som
orkar och kan engagera sig i. Därför är det enligt min mening nödvändigt att
upprätta sådana kontakter mellan regeringar att det går att prata direkt med
varandra och också ge den eritreanska regeringen möjligheter att vara med
och påverka inriktningen av detta bistånd. Det är viktigt att vi följer deras
prioriteringar och inte prioriteringar som görs här i landet.

Vad finns det för planer på dessa områden och har de diskuterats med den
eritreanska regeringen?

Anf. 169 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag vill understryka att man i det dokument som antogs i
Addis Abeba den 5 juli gick med på att uppskjuta folkomröstningen två år.
Genom folkomröstningen skulle alltså regionens framtida status läggas fast.
Det kan naturligtvis den svenska regeringen inte bortse från vid sitt age-
rande. Vi baserar vårt agerande visavi Eritrea på de principer som fastlagts
i överenskommelsen mellan övergångsregeringen i Addis Abeba och den
provisoriska regeringen i Asmara. Där finns uttryckt att det är det erit-
reanska folkets rätt att i en internationellt övervakad folkomröstning besluta
om sin politiska framtid.

Jag vill också berätta för Eva Johansson att en svensk grupp skall besöka
Asmara i februari - jag hoppas att jag säger rätt tidpunkt. Den kommer då
att ta upp med företrädare för Eritrea vad vi kan göra. Jag vill också gärna
säga att när jag hade nöjet att besöka Etiopien träffade jag den 28 november
1991 president Meles Zenawi. Jag underströk mycket entydigt för honom
att vi kommer att hjälpa eritreanerna och Eritrea, tills vidare via enskilda
organisationer. Han var inte alls negativ till det.

Anf. 170 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag vet också att det i dag inte finns några motsättningar mel-
lan Etiopiens regering och regeringen i Eritrea. De är ganska överens om
att folkomröstningsresultatet så småningom skall respekteras. Det råder inte
heller, enligt min mening, något som helst tvivel om vad folkomröstningen
kommer att stanna vid.

Det viktiga för Eritreas regering nu är inte det formella erkännandet, utan
att det upprättas sådana arbetsrelationer, eller vad vi nu skall kalla det för,

som gör det möjligt för Eritreas regering att samtala med regeringar världen
över om återuppbyggnadsbistånd och ett utvecklingsbistånd för landet. Det
finns en sådan överenskommelse med t.ex. USA, som är på väg att upprätta
någon form av konsulat i Eritrea, vilket gör det möjligt att diskutera. Har
den svenska regeringen tittat på detta och resonerat om en liknande arbets-
relation med Eritrea?

Anf. 171 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Vi har verkligen tittat på det. Vår avsikt är, som jag har sagt,
att hjälpa eritreanerna utan att bortse från den överenskommelse som finns
mellan Addis Abeba och Asmara.

Det kanske är en något för enkel beskrivning att tala om relationen mellan
Eritrea och Addis Abeba som om den vore helt utan komplikationer. Jag
önskar inget högre än att fred och försoning skall råda. Men vi måste respek-
tera de överenskommelser som finns.

En grupp från Sverige skall åka till Eritrea och försöka få till stånd en ut-
vidgad humanitär hjälp till eritreanerna. Vi är positiva till att utveckla rela-
tionerna oss emellan.

Anf. 172 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Såvitt jag förstår har inte regeringen i Addis Abeba några
som helst ambitioner att företräda Eritrea i dessa frågor, varken nationellt
eller internationellt. Regeringen i Addis Abeba accepterar att det finns en
regering som har full kontroll över Eritrea och den respekterar den rege-
ringen. Regeringen i Addis Abeba har också sagt att man fullt ut kommer att
respektera resultatet av folkomröstningen. Detta gör man även om många i
Etiopien skulle glädjas över en framtida tätare relation mellan Eritrea och
Etiopien.

Kan vi förvänta oss att vi kommer fram till en relation mellan Sverige och
Eritrea liknande den som har upprättats mellan USA och Eritrea? Det skulle
vara ett välkommet besked att ge till den eritreanska regeringen, som söker
allt stöd den kan få och verkligen är värd det.

Anf. 173 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag kan faktiskt inte verifiera att det finns någon upprättad
relation av det slag mellan USA och Eritrea som Eva Johansson här påstår.
Vad jag däremot kan understryka ytterligare en gång är att vi skall göra allt
vad som står i vår makt utifrån den juridik som råder våra folk emellan att
hjälpa eritreanerna.

Anf. 174 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! En sådan relation är upprättad. Det har skett en skriftväx-
ling, och i varje fall har den eritreanska regeringen sagt att det vore ett bra
sätt att gå vidare på i relationerna med världen i övrigt i avvaktan på folkom-
röstningsresultatet.

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

24 § Svar på fråga 1991/92:296 om biståndet till Afrika

Anf. 175 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Eva Johansson har frågat mig om det är regeringens avsikt
att minska biståndet till Afrika, trots att försörjningsläget och utvecklingen
av ekonomi och demokratiska strukturer kräver fortsatt stöd.

Många afrikanska länder har gjort stora ansträngningar att ta sig ur 1980-
talets ekonomiska kris, framför allt genom ekonomiska återhämtningsprog-
ram. För att dessa skall bestå och leda till förbättrade levnadsförhållanden
för de fattiga krävs fortsatta reformer, bl.a. genom effektivare jordbruk och
stimulering av småföretagsamhet. Det krävs också långsiktiga satsningar på
en rad områden, bl.a. investeringar i infrastruktur, utbildning och hälsovård.
I många afrikanska länder sker också en utveckling mot pluralism och ökad
demokrati.

Regeringens biståndspolitik utgör ett stöd för en sådan utveckling. Tyngd-
punkten i det svenska biståndet kommer även i fortsättningen att ligga på
Afrika. Jag vill dock betona att landramarnas storlek inte är avgörande vid
bedömningen av biståndet till ett visst land. Det svenska samarbetet med
enskilda länder kan omfatta många olika typer av bistånd, och det ges genom
olika kanaler. En stor del av biståndet genom SIDA går utanför landra-
marna. BITS, SAREC och SWEDECORP förstärker bredden och mångfal-
den i biståndet.

I budgetpropositionen föreslår regeringen kraftiga ökningar av stödet till
demokratifrämjande verksamhet - en ökning med 150 milj.kr. till 700
milj.kr. - och ekonomiska reformer och skuldlättnader - en ökning med
40 % till 700 milj.kr. Länder som genomför politiska och ekonomiska refor-
mer kan få stöd för dessa. Jag vill också peka på stora satsningar på enskilda
organisationers biståndsverksamhet - en ökning med 125 milj.kr. till 875
milj.kr. - och katastrofbistånd. Dessa satsningar kommer att i stor utsträck-
ning tillfalla länder i Afrika. Totalt sett kommer biståndet till Afrika att öka.

Jag vill försäkra Eva Johansson att vårt engagemang i och för Afrika kom-
mer att fortsätta.

Anf. 176 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag tycker att biståndsministern här
ger ett mycket viktigt besked som också är förpliktigande för framtiden.

Jag var rädd när jag läste budgetpropositionen på denna punkt att innehål-
let där skulle ses som en signal om att vårt programbundna bistånd till Afri-
kas länder kommer att minska. Jag var rädd för att det skulle kunna ses som
en signal också för enskilda organisationers framtida satsningar på vad vi an-
ser vara viktigt för vår biståndspolitik. Budgetpropositionen ger ju utan tvi-
vel ett intryck av minskat stöd till de afrikanska länderna.

Jag kan hålla med om att det finns sannolika skäl för omdisponering av
stödet mellan olika länder. Men fortfarande tillhör Afrika världens absolut
fattigaste områden. Det finns alla skäl för oss att fortsätta stödet. Bistånds-
ministerns svar ger ändå en fingervisning om att det också är meningen.

Jag har sett det som särskilt oroande mot bakgrund av den debatt som förs
just nu om en omläggning av den svenska biståndspolitiken så att den skulle

få en inriktning att i första hand hjälpa dem som bor nära oss, som ser ut och
tänker ungefär som vi. Jag tycker att det vore olyckligt om vi med tanke på
innehållet i biståndsbudgeten skulle gå sådana intressen till mötes. Jag
tycker inte att vare sig bostadsort, utseende eller sedvanor och bruk i livsfö-
ringen egentligen har ett skvatt med biståndspolitiken att göra. Vi måste
ständigt se till att hjälpa de länder där behoven är störst. Det är viktigt. Jag
vill än en gång fråga: Kan biståndsministern garantera att vårt bistånd i lika
hög grad som hittills kommer att vara Afrika till stöd?

Anf. 177 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Jag kan inte tro annat än att Eva Johansson studerat budget-
förslaget så pass noga att hon vet att östbiståndet är lyft ut ur ramarna, att
den här regeringen faktiskt ger ett ökat bistånd jämfört med den tidigare.
Det finns ingen anledning att frukta att de pengar som ingår i enprocentsra-
men skall användas i vårt närområde. Där är vi helt överens om att det är
ointressant om människor bor oss nära eller fjärran, för det är de fattiga som
skall ha hjälp. Det är också för övrigt en hjälp för vår egen del. Vi kommer
aldrig till sans, måtta, trygghet och fason på det norra halvklotet, om vi inte
begriper att den största utmaningen är nord-syd-dialogen. Det är vilset att
bara titta på landramarna när man bedömer hjälp som går till ett eller annat
land. Det är jag övertygad om att Eva Johansson väl känner till.

Anf. 178 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Vi är överens om att det är de fattigaste på vår jord som bäst
behöver vårt bistånd. Men frågan uppstår: Vad är det som har hänt i Afrika
som motiverar att man faktiskt skär ner länderramarna? Kan biståndsminis-
tern garantera att detta faktiskt inte skall uppfattas som signaler till alla de
organisationer som är beroende av att få ett effektivt bistånd?

Anf. 179 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Om man vill göra en procentuell uträkning av de satsningar
som görs kan man komma fram till att demokratibiståndet, katastrofstödet
och satsningar på NGO:s ekonomiska reform, dvs. betalningsbalansstödet,
kommer att öka för Afrikas del, likaså aidsbekämpningen, satsningar på att
hejda befolkningsökningen osv.

Jag är angelägen om att i detta sammanhang också få säga att vi måste
skicka signaler till de länder som tror att de år efter år har vårt bistånd som
i en liten ask. Det finns helt klart korruption. Därför måste vi ge signaler,
för korruption innebär ju att pengarna tas från de fattiga och hamnar i vissa
andras fickor.

Anf. 180 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag sade inledningsvis att jag tror att det finns anledning att
göra omdisponeringar mellan olika länder. Men jag tror definitivt inte att det
finns sakligt underlag för att minska det totala biståndet till Afrika. Jag har
förstått biståndsministern på det sättet att det inte heller är meningen. Det
är jag tacksam för.

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

25 § Svar på frågorna 1991/92:312 och 329 om skolans fysiska miljö

Anf. 181 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Eva Johansson har frågat mig om vilka konkreta effekter
regeringen eftersträvar att uppnå med förslaget om att slopa det statliga bi-
draget till förbättringar av den fysiska miljön i skolan.

Margareta Israelsson har frågat arbetsmarknadsministern om han, mot
bakgrund av den ökande byggarbetslösheten, avser att vidta åtgärder för att
ompröva borttagandet av statsbidragen till förbättringar av den fysiska mil-
jön i skolorna.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall besvara
även Margareta Israelssons fråga.

Naturligtvis är den konkreta effekten att staten sparar 300 milj.kr. för bud-
getåret 1992/93 och på lång sikt 2,1 miljarder kronor. Slopandet av anslaget
är en del i den stora besparing på 15 miljarder kronor som var sparmålet i
den gångna höstens budgetarbete. Även om Eva Johanssons fråga har fått
en märklig formulering, antar jag att hon menar vilken effekt besparingen
får ute i skolorna.

Det slopade anslaget var utlovat under en tioårsperiod, och kravet för bi-
drag var bl.a. att huvudmannen själv stod för halva åtgärdskostnaden. En
åtgärd som kan anses tillhöra normalt fastighetsunderhåll borde däremot
inte vara bidragsberättigad. Genom den särskilda satsningen hösten 1991
som ett led mot byggarbetslösheten kan bidrag beviljas innevarande bud-
getår för sammanlagt 900 milj.kr. Riksdagen beslöt ju om detta i november.
Med kravet på motsvarande satsning från huvudmannens sida betyder det en
koncentrerad satsning för förbättrad skolmiljö på sammanlagt 1,8 miljarder
kronor. Till detta skall läggas normal kostnad för fastighetsunderhåll. Utan
att sia om kvarstående behov måste man nog ändå anta att denna satsning
inneburit ett rejält lyft för skolans fysiska miljö.

Min bedömning är också att - i rådande konjunktur- och arbetsmarknads-
läge - åtskilliga resurser ändå kommer att satsas på dessa ändamål. Jag tror
att i det nuvarande konjunkturläget kommer de reala kostnaderna för bygg-
nadsinvesteringar av olika slag att minska. Det kommer kommunerna även
att kunna dra nytta av för t.ex. upprustning av skolor.

Jag anser dock inte att man bör skapa en speciallösning för skolsektorn.
Därtill är det möjligt att anordna beredskapsarbeten av olika slag. Länsar-
betsnämnderna disponerar medel för dessa ändamål. Det finns inte anled-
ning att vid sidan av detta anvisa särskilda medel till skolbyggnader.

Anf. 182 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Jag får tacka för svaret. Jag tycker inte alls att den här frågan
är märklig, utan det är en fråga som varje ansvarig borde ställa sig innan det
fattas viktiga beslut som helt och hållet rycker undan den planeringsgrund
som kommunerna har. Frågan borde ställas också av varje ansvarig i den ar-
betslöshetssituation som råder. Det vore däremot märkligt om regeringen
inte har ställt sig dessa frågor.

När det gäller de konkreta effekterna tar Beatrice Ask upp besparingen.
Visst sker det en besparing i utbildningsdepartementets budget, men man

kan fråga sig om den totala effekten verkligen blir en besparing om man in-
beräknar den arbetslöshet bland byggnadsarbetare som på det här sättet
späds på, vilket också kostar pengar. Varje byggnadsarbetare genererar jobb
för ett par tre andra anställda någonstans inom industrin eller inom tjänste-
näringen.

En annan konkret effekt blir att många påbörjade förbättringsåtgärder
kommer att stoppas, samtidigt som andra som är planerade inte kommer till
stånd. Jag vet att de pengar som Beatrice Ask förefaller tro finns ute i kom-
munerna är ytterligt begränsade, vilket också skolministern nog borde vara
medveten om.

Den konkreta effekten blir sannolikt en minimal eller ingen besparing alls
för statsbudgeten, men vi får en ökad arbetslöshet och fortsatta stora miljö-
problem ute på skolorna.

Hade ni verkligen gjort någon helhetsbedömning, innan ni lade fram detta
förslag? Hur mycket kan kommunerna räkna med att disponera av arbets-
marknadsmedel till förbättringsåtgärder i skolorna?

Anf. 183 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Herr talman! Också jag ber att få tacka skolministern för svaret, även om
jag inte riktigt förstår varför arbetsmarknadsministern inte kunde tala om att
man inte vill göra insatser för de i mitt hemlän 1059 arbetslösa byggnadsar-
betarna.

När jag läser svaret, konstaterar jag att det finns möjlighet att i stället an-
ordna beredskapsarbeten. Jag tror inte att det är mycket till tröst för dessa
män att de i stället skulle satsa på ett sådant område.

I motsats till vad statsrådet svarar finns det mycket kvar att göra på sko-
lorna. Jag har med mig ansökningarna från länet och kan redovisa för de 77
milj.kr. som man från Västerås kommun har ansökt om för att kunna göra
insatser som bidrar till att minska allergier, att förbättra miljöer osv. Vilka
är det som i stället skall åstadkomma det här? Åtskilliga resurser kommer
ändå att satsas på dessa ändamål, sade statsrådet. Inte tror jag att den mode-
rata partikamraten Lars Luttropp kommer att göra dessa insatser. Han har
fullt upp med att sänka skatten i kommunen. Jag tror inte att han kommer
att ha utrymme för att göra några insatser på detta område.

Sedan blir jag litet orolig när statsrådet säger att konjunkturläget kommer
att göra så att de reala kostnaderna sänks. Det är väl inte så att ni spekulerar
i sänkta löner för byggnadsarbetare? Det där oroar mig litet.

Avslutningsvis sade statsrådet att man inte skall skapa speciallösningar för
skolsektorn. Det känner jag igen från moderaternas yrkanden i utbildnings-
utskottet. Samtidigt anslår ni 300 milj.kr. för insatser i lokaler på högskolan.
Är det möjligtvis så att miljön är viktigare för högskolans elever och lärare
än den är för grundskolans?

Anf. 184 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Det var många frågor och synpunkter.

Miljön på högskolan är naturligtvis inte viktigare än miljön i någon annan
skolform. Men om man ökar antalet utbildningsplatser i den omfattning som
regeringen planerar och har lagt fram förslag om, krävs det också vissa bygg-

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

investeringar. Det finns dessutom allvarliga brister inom högskolan som inte
har åtgärdats.

Jag tycker att man har visat litet okunskap om hur statsbidragen fungerar.
Eva Johansson sade att planeringsförutsättningarna i kommunerna rycks un-
dan. När kommunerna skall planera sina investeringar för skolupprust-
ningar, kan de inte räkna med några pengar från dessa stimulansbidrag, ef-
tersom det är många som söker och det rör sig om långa tider. Man får veta
först mycket sent om det går att få någon krona eller om man inte skall få
någonting alls.

De flesta kommuner har i dag ambitiösa program för skolupprustningar.
Dessa program går långt utöver vad stimulansbidraget medger. Jag vill inte
underskatta 300 milj.kr., som är väldigt mycket pengar, men utifrån min
egen erfarenhet av upprustning av skolor handlar det om upprustning av
ungefär två större litet äldre skolor. Det är vad man får för 300 milj.kr. Ut-
plottrat över hela landet och med de enorma behov som finns är det inte
särskilt mycket pengar.

Det här leder inte heller till att man måste stoppa påbörjade insatser. Jag
tror inte att någon kommunalpolitiker är så dum att han utgår ifrån att det
skall utbetalas bidrag som inte är beviljade eller att han förutsätter att ett
projekt bygger på att det skall utbetalas ett bidrag som man inte har fått be-
sked om. Det resonemanget håller alltså inte.

Det finns fortfarande stora miljöproblem ute på skolorna, men mitt in-
tryck är att stimulansbidraget har fungerat. Det har skapat uppmärksamhet
och bidragit till att det finns olika program som är på gång. Det är klart att
det hade varit bra med 300 milj.kr., men nu finns det ett angeläget bespa-
ringskrav.

Det är inte så att vi spekulerar om att lönerna skall gå ned, men det är väl
ingen hemlighet för riksdagen att arbetsmarknaden har varit mycket över-
hettad, vilket har gjort att priserna för större projekt har legat mycket högt.
Nu sjunker priserna något, och det är bra om man vill investera i skolupp-
rustningar.

Anf. 185 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Vi är överens med Beatrice Ask om att det borde satsas re-
jält nu under lågkonjunkturen för att man skall slippa de upptrissade priser
som en högkonjunktur för med sig och som omöjliggör insatser av den här
typen. Men nu drar regeringen undan mattan under fotterna för kommu-
nerna, eftersom dessa 300 milj.kr. har varit till mycket stor hjälp. Utan dessa
pengar är vi ett instrument fattigare när det gäller att stimulera sådana här
insatser.

Vi bör alltså satsa nu under lågkonjunkturen, både för att få fram jobb
och för att få en bättre miljö ute i skolorna. Det är omvänd politik att i stället
för att utnyttja lågkonjunkturen invänta en högkonjunktur, då utrymmet för
den här typen av insatser minskar. Jag tror att man inte behöver vara en dum
kommunalpolitiker för att förstå att uppmärksamhet inte leder till att man
får fram pengar, utan nu behövs det pengar för att denna viktiga verksamhet
med att upprusta skolorna skall kunna fortsätta.

Anf. 186 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Herr talman! Inte tror jag att byggnadsarbetarna där hemma blir gladare
när jag talar om för dem att de skall gå arbetslösa under en tid för att de
senare, när lönerna har sänkts, skall kunna få ett beredskapsarbete.

Det är ändå märkligt att statsrådet svarar oss med att detta är en fantastisk
satsning som regeringen har gjort, och som har inneburit ett rejält lyft för
skolans fysiska miljö. Samtidigt säger Beatrice Ask till oss att de 300 milj.kr.
bara är en droppe i havet. Det krävs insatser och självfallet är det inga kom-
muner som räknar med att de skall få pengar av en borgerlig regering. Det
tror inte jag och det tror inte heller Lars Luttropp.

Jag beklagar elevernas, lärarnas, skolornas och inte minst byggnadsarbe-
tarnas situation. Jag vill gärna tala om att när kommunerna ansöker om
pengar, så är behoven enorma. Det är det som vi tillsammans skall försöka
möta.

Anf. 187 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag tycker att man skall säga att det handlar om en fantastisk
satsning. Stimulansbidraget har medfört att fler kommuner än tidigare har
kommit i gång med upprustningsarbete. Det går inte att komma ifrån. Men
jag har inte sagt att vi har gjort en fantastisk satsning, för det var ju andra
partier än mitt eget som gjorde denna satsning. Själv var jag inte ledamot av
riksdagen vid den tidpunkten. Jag underskattar inte det som har gjorts. Men
man måste sätta in det i sitt sammanhang. Det har jag försökt redogöra för.

Det finns ett behov av att rusta upp skolorna, men det pågår en sådan
verksamhet och det är ärligt och rakt att erkänna att taket inte ramlar in bara
därför att man tar bort detta bidrag. Till syvende och sist har kommunerna
ansvaret för skolbyggnaderna och för en bra arbetsmiljö i skolorna. Jag an-
ser nog att staten skall koncentrera sig på de uppgifter som åligger den. Ser
man på statsbidragen totalt, finner man att de faktiskt inte har utvecklats i
så våldsamt positiv riktning under de senaste åren. Då tycker jag att vi skall
vara försiktiga med denna typ av specialbidrag. Det är klart att det är synd
att kommunerna inte får dessa pengar, men skälet är ekonomiskt. Jag tror
inte att det får så allvarliga effekter.

Anf. 188 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Skolministern motiverar detta med att det var ett sparbeting
som lades ut. Min fråga återstår: Har ni i regeringen gjort någon helhetsbe-
dömning av de konkreta effekterna av denna typ av besparingar, som ju
kommer igen såsom utgifter men på ett annat konto i ett annat departement.
Att flytta runt utgifter på detta sätt får effekter inte bara för regeringen utan
också för skolans elever och personal. Det får också effekter för de bygg-
nadsarbetare som annars skulle kunna få sin utkomst tryggad i dessa projekt.

Detta är det allvarliga. Jag är inte bekymrad över era regeringssamman-
träden. Men för dessa människors skull vore det bra att få reda på om ni har
gjort någon helhetsbedömning. Kan vi dessutom räkna med att kommu-
nerna nu får arbetsmarknadsmedel för denna typ av upprustningsåtgärder
för att kunna förbättra miljön i skolorna? Hur mycket kan de medlen mot-
svara det indragna beloppet?

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Anf. 189 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Herr talman! Rudbeckianska skolan i Västerås har fått sitt namn såsom
varande Sveriges äldsta gymnasium. Under 72 år har socialdemokraterna
lett kommunen, och jag kan lova att de under den tiden har gjort sitt bästa
för att rusta upp skolan.

Nej, taken ramlar inte in på våra skolor och definitivt inte på skolor i mitt
hemlän. Jag tycker att skolorna har skötts bra. Stora insatser har gjorts för
att klara den fysiska miljön, t.ex. för att förbättra ventilationen, moderni-
sera kemisalar och möjliggöra undervisning efter nya metoder. Den överhet-
tade byggarbetsmarknaden tror jag inte att man har sett så mycket av i
Skinnskatteberg eller Norberg. Jag tror inte att det är där som man har drivit
upp lönerna för byggnadsarbetare. De svar som jag har fått på mina frågor
gör mig nog mer bekymrad än de var klarläggande.

Anf. 190 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Det är möjligt att Västerås är ett lysande undantag. Men
förre LO-basen Gunnar Nilsson ledde för bara två tre år sedan en mycket
omfattande undersökning av arbetsmiljön i skolorna. Därvid konstaterades
att kommuner över hela landet har skött detta ganska dåligt och att det fanns
allvarliga miljöproblem. Man skall inte underskatta dem. Jag är emellertid
glad över att det har skötts bra i Västerås, så att man bara behöver förfina
kvaliteten på miljöerna där. Så är det inte riktigt överallt annars. Jag har
själv varit med och arbetat med dessa frågor. Jag vet hur jobbigt det är.

Jag har försökt att göra en helhetsbedömning av regeringens förslag, så
gott det nu går att göra. Alla riksdagens ledamöter inser hur svårt det är att
se hur ett förslag slår på vaije helhet. Min bedömning såsom skolminister
har i första hand gällt om besparingarna skulle få allvarliga effekter på våra
möjligheter att åstadkomma en bättre arbetsmiljö i våra skolor runt om i
landet. Den bedömning som jag har gjort är att detta inte får allvarliga kon-
sekvenser.

Om kommunerna får arbetsmarknadsstöd som motsvarar det indragna be-
loppet törs jag inte säga. Jag vet inte svaret. Det satsas nu och kommer att
satsas stora pengar på detta. Det är en fråga som man får bedöma utifrån
hur arbetslösheten ser ut. Det är ingen hemlighet att vi har mycket stora pro-
blem på byggmarknaden.

Anf. 191 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Herr talman! Jag trodde faktiskt inte att jag skulle få höra en moderat poli-
tiker bygga sina bedömningar av behovet av åtgärder på vad LO:s ordfö-
rande säger. Men det glädjer mig att få höra detta.

I övrigt oroar jag mig litet för hur statsrådet skall klara argumentationen
i regeringen. I ena sekunden ramlar taken inte in, men i andra sekunden är
det nästan kris när det gäller miljön i skolorna. Det förstår också jag, om 300
milj.kr. har flyttats från grundskolan till högskolan. Det är den reflexion som
jag kan avsluta med att göra.

Min fråga var främst: Varför passar inte regeringen på att vidta dessa åt-
gärder - hur stora eller små de än kan tyckas vara i sammanhanget - i dag,

när mängder av byggnadsarbetare går arbetslösa? Antalet är 1059 i mitt
hemlän. De skulle kunna få annan sysselsättning än beredskapsarbete.

Anf. 192 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Också jag fäste mig vid Beatrice Asks snabba svängningar.
Hon beskrev hur stora miljöproblemen är i skolorna, men i nästa mening
sade hon att hennes bedömning såsom skolminister är att indragningen av
stimulansbidraget till förbättring av miljön inte får några allvarliga konse-
kvenser för skolorna. Enligt skolministern gör det ingenting om miljön i sko-
lorna är dålig.

Min bedömning är den rakt motsatta. Det finns ett stort fortsatt behov av
miljöförbättrande insatser i skolorna. Min absoluta övertygelse är att det
vore klokt från många synpunkter att se till att dessa satsningar kunde göras
nu när det finns ett utrymme inom byggnadsbranschen i stället för att vänta
till dess detta utrymme tas i anspråk för sådana investeringar som konkurre-
rar ut denna typ av insatser.

Anf. 193 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Det är svårt med nyanserna i mycket korta inlägg, i synner-
het när man skall bemöta två talare.

Skälet till att vi inte gör mer är naturligtvis att det saknas pengar. Samtidigt
som jag kan konstatera att en indragning av ett visst anslag inte får våldsamt
allvarliga effekter, vore det ju väldigt märkligt om jag, som dessutom har en
bakgrund såsom skolstyrelseordförande i en av de kommuner som har haft
de största bekymren med skolupprustningar och har varit med om att driva
skolupprustningsprogram, inte skulle känna till vilka bekymmer som finns.
Om det så handlar om bara en enda skola, där miljön eller ventilationen är
så dålig att allergierna ökar, är det ett mycket allvarligt problem. Varje elev
som drabbas av hälsobekymmer på grund av arbetsmiljön i skolan är ett all-
varligt problem.

Det finns alltså stora problem i Skolsverige. Jag konstaterar att man alltid
kan göra mer. Vi har gjort en ekonomisk bedömning att vi inte kan göra
mer. Det är kommunerna som har ansvaret. Kommunerna har tagit sig an
uppgiften med krafttag. Dessutom skall man ha klart för sig att det inte går
att rätta till de allvarliga bekymren utan att det tar ett antal år. Ett bekymmer
som kommunerna har när det gäller skolupprustningar är att skolorna måste
fungera samtidigt som man rustar upp och förändrar skolorna och gör omfat-
tande ventilationsinsatser. Det går inte om man inte har evakueringslokaler.

Anf. 194 MARGARETA ISRAELSSON (s):

Herr talman! Låt mig få avsluta med att konstatera att jag då kan hälsa
moderata politiker i beslutande ställning i min hemkommun att en åsikt som
skolministern har är att insatser behövs på detta område. Sedan får vi väl se
om det når ända fram, när man samtidigt skall sänka skatten och satsa
pengar på friskolor och allt vad det nu är.

Det gläder mig, vill jag avslutningsvis säga, att skolministern har ambitio-

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

nen att vilja göra någonting för miljön på skolområdet. Jag hoppas att det
kan leda till omprövningar på just detta område.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1991/92:313 om komvuxstuderandes husinnehav i
Spanien

Anf. 195 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Ingvar Johnsson har frågat mig hur stor andel av de stude-
rande vid komvux som, enligt de uppgifter regeringen har, är innehavare av
hus i Spanien.

Bakom Ingvar Johnssons fråga ligger ett uttalande som har lagts i finans-
ministerns mun i en nyhetsartikel i tidningen Expressen den 15 januari. Fi-
nansministern har dementerat detta uttalande, och regeringen har givetvis
inga uppgifter om hur många komvuxstuderande som har tillgång till hus i
Spanien.

Den bakomliggande sakliga frågan är viktigare. I dagens kärva ekono-
miska läge måste besparingar göras. Av de över 30 miljarder kronor som
finns för sektorsbidrag till skolväsendet har regeringen föreslagit att 350 mil-
joner skall sparas in. Eftersom sektorsbidraget fördelas enligt tre olika be-
räkningsmodeller, en för grundskolan, en för gymnasieskolan och en för vux-
enutbildningen, kan en besparing på sektorsbidraget tas ut på en eller flera
av beräkningsmodellerna. Regeringen, som vill prioritera ungdomsutbild-
ningen, har föreslagit att reduceringen skall göras på vuxenutbildningens be-
räkningsmodell. Sektorsbidraget får fritt användas av kommunerna för de
delar av skolväsendet som får statsbidrag den vägen. Det blir alltså till slut
en kommunal prioritering som avgör hur besparingen tas ut lokalt.

Vi kan också redan nu se att kommunernas prioriteringar är högst varie-
rande, bl.a. beroende på arbetsmarknadssituationen. Det är rimligt att så är
fallet. Låt mig också påpeka att regeringen ser det som angeläget att bespa-
ringen inom den kommunala vuxenutbildningen inte i första hand slår mot
den vuxenutbildning som är arbetsmarknadspolitiskt motiverad. Därför för-
delas just nu ett extra anslag för denna typ av vuxenutbildningsverksamhet.

Anf. 196 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Tack för svaret. Jag tycker inte att det allvarligaste är att
finansministern talar strunt om vuxenstuderandes hus i Spanien och sedan
inte står för det. Det allvarligaste är att regeringen krossar drömmen om en
bättre utbildning för tiotusentals korttidsutbildade.

Det näst allvarligaste tycker jag är att regeringen därmed också sätter
käppar i hjulen för industrins och samhällets utveckling. Därför måste nu
allt göras för att stoppa regeringens dråpslag mot de vuxenstuderande. Vux-
enutbildningen skall utvecklas och inte avvecklas.

Jag måste ställa en fråga. Förstår inte skolministern vad det innebär att
skära ned anslagen för vuxnas utbildning med nära 1 miljard sammanlagt?
Vad innebär det inom folkbildningen? Vad innebär det att komvux inte får

resurser för att starta en enda ny kurs på gymnasienivå i höst när den lagstad-
gade grundutbildningen fått sitt? På detta sätt stänger Beatrice Ask och
Anne Wibble dörren till högskolan och krossar därmed också drömmen om
ett nytt yrke för dem som behöver komplettera något ämne. Tala sedan om
lyxkurser för husägare i Spanien! Det är väl inte som en del tror, att skolmi-
nistern tänker upphäva lagen om rätt till grundläggande utbildning för att
klara det som krävs för gymnasienivån? I sitt svar lät statsrådet nästan som
om hon inte visste hur stor del av dessa resurser som finns inom anslaget som
förbrukas just när det gäller denna lagstadgade verksamhet.

Anf. 197 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Regeringen krossar drömmen för många korttidsutbildade,
säger Ingvar Johnsson. Det hade varit bra om Ingvar Johnsson och andra
hade funderat mer över vad den ekonomiska politik som socialdemokra-
terna har fört innebär. Utan ekonomiska förutsättningar klarar vi i det här
landet nämligen inte av att satsa på allt det som vi önskar. Och då krossas
många drömmar. För alla som inte får den utbildning som de skulle behöva
eller önskar och för alla som mister jobbet innebär det en krossad dröm eller
åtminstone ordentliga käppar i hjulet när det gäller framtidsvisionerna.

Jag förstår naturligtvis vad dessa besparingar innebär. Jag är den första att
inse värdet av en studiecirkel, kompletterande utbildning vid komvux eller
möjlighet att gå på folkhögskola. Men den svåra prioritering jag har haft att
göra har inneburit att jag har fått välja mellan om vi skall göra kraftiga ned-
dragningar på barn- och ungdomsutbildningen eller någon annanstans. För
mig har det så småningom varit naturligt, efter mycket funderande, att se till
att så långt som möjligt värna barn- och ungdomsutbildningen.

Efter att ha talat med många kommunalpolitiker och andra är min erfaren-
het att det finns en och annan möjlighet till effektiviseringar på vuxen-
utbildningsområdet. Det gäller komvuxorganisationen, och det varierar från
kommun till kommun, men det finns en hel del som kan göras. Det finns
naturligtvis även inom folkbildningen en del att göra.

Man skall inte underskatta bekymren med de stora besparingar som vi gör,
men det är inte omöjligt att göra besparingar utan att det drabbar människor
som så väl behöver vidareutbildning.

Anf. 198 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Beatrice Ask talar precis som om de omprioriteringar som
regeringen skulle kunna ha gjort i förhållande till det som den har gjort bara
skulle handla om hennes verksamhetsområde. Men jag tycker att Beatrice
Ask har fått för litet pengar och har haft för litet framgångar hos kanske både
chefen på utbildningsdepartementet och chefen på finansdepartementet.
Och där är problemet. Det finns så många uttryck i denna budget för att
regeringen har gott om pengar på andra områden.

När Beatrice Ask talar om att det ändå går att rationalisera, vill jag hän-
visa till att både folkbildningen och den kommunala vuxenutbildningen ra-
tionaliserades och samordnades genom de beslut som vi fattade i våras. Ni
försöker på något sätt att använda dessa besparingsmöjligheter en gång till,
vilket jag inte tycker är rimligt.

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Anf. 199 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Det är inte så att alla möjligheter är uttömda. Det finns fak-
tiskt konkreta saker man kan göra utöver vad som redan är gjort. Det är inte
bekymret.

Det är väl möjligt att man kan diskutera besparingsandelen på olika de-
partement. Det skall bli mycket intressant att se hur socialdemokraterna och
andra kommer att lösa problemet, dvs. om de har samma ambitioner som
regeringen har haft när det gäller den totala ekonomiska politiken. Det går
inte att skjuta över pengar från område till område. Det är frågan om en
helhet.

När det gäller vuxenutbildningen tror jag att det är väsentligt att rikta in
kraften på att skapa förutsättningar för effektivisering och för samordning
med gymnasieskolan, vilket kan ge ett bättre resursutnyttjande. Där har
kommunerna ett mycket stort ansvar. Ett av skälen till att de signaler jag får
varierar är att man i olika utsträckning tidigare har haft förmåga eller en öns-
kan att åstadkomma effektiviseringar. En del kommuner har gjort sådana,
medan andra har mycket kvar att göra. Det slår litet olika.

Anf. 200 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Jag tror att statsrådet helt bortser från storleken på bespa-
ringarna. Om det inte skall föras pengar från grundskolan, gymnasieskolan
eller något annat ställe, och kommunerna skall leva upp till den lagstadgade
skyldighet som finns att erbjuda grundläggande vuxenutbildning, innebär
det att resurserna skärs ner med hälften eller mer för gymnasienivån och för
teknikernivån.

Beatrice Ask har inte svarat på frågan om hon umgås med tanken på att
upphäva rätten till den grundläggande utbildningen. Jag tycker att det skulle
vara viktigt att få ett klargörande.

De vuxenstuderande som gör en så nyttig samhällsinsats skulle någon gång
få beröm för detta. De skulle inte bara få höra att de är moderata samlings-
partiets och numera regeringens allra viktigaste sparobjekt.

Anf. 201 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Skälet till att jag inte tog upp frågan om rätten och om jag
funderar på ändringar är att jag tycker att det är självklart att man inte skall
ändra på reglerna. Jag har inga som helst planer på att ändra dem. Jag tycker
att de är viktiga

Det har varit väsentligt att framhålla detta, inte minst för att det tidigare
före budgetpropositionens avlämnande har förekommit rykten om att vissa
kommuner hade fått för sig att de skulle göra neddragningar. Nu har det visat
sig vara illvilliga rykten som inte har varit sanna. Det har varit utspel från
enskilda tjänstemän. Likväl tror jag att det är viktigt att denna rättighet slås
fast.

Jag delar också uppfattningen att det är viktigt att de som arbetar inom
vuxenutbildningen och de som studerar där känner att de har stöd från poli-
tiskt håll. Jag beklagar att det slängs omkring en hel del, rent ut sagt, dumma
uttalanden, eller att uttalanden fabriceras och att ord läggs i olika politikers

munnar.

Jag är väl medveten om att regeringen har framlagt förslag om en stor be-
sparing. Jag vet att det får effekter som inte är trevliga i alla avseenden.
Hade man pengar skulle man vilja göra mer.

Jag är medveten om att det blir tufft på en del håll att klara den grundläg-
gande utbildningen ordentligt med de besparingsbetingelser som nu råder.

Anf. 202 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Nu har vi fått en kommentar till talet om dumma uttalanden.
Jag har också läst att Anne Wibble har sagt att hon känner en person som
äger ett hus i Spanien. Jag gör inte det. Men jag känner i och för sig många
kortutbildade arbetare som har stora behov. Det kanske inte Anne Wibble
och Beatrice Ask gör. Men vad jag tycker är viktigt är att de stora nedskär-
ningarna, som faktiskt är mycket nära en miljard kronor, ger en signal om
att det inte finns något område som regeringen tycker är mindre viktigt. Det
finns ingen annan verksamhet i samhället där det görs så oerhört stora ned-
skärningar. Med tanke på vad vi har framför oss - närmandet till Europa,
internationaliseringen och vikten av att människor inte bara på de högsta
posterna kan språk och annat - ser vi att detta är fel. Det är framför allt fel
signal till kommunerna, som skall göra sina prioriteringar.

Anf. 203 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag kan lämna ett personligt vittnesbörd. Jag känner många
som har studerat på komvux, också medarbetare som har kompletterat sin
utbildning den vägen.

I ett Europaperspektiv är det naturligtvis väsentligt att människor ges
möjlighet till vidareutbildning, inte minst på språksidan, skulle jag vilja på-
peka. Människor kommer ute i arbetslivet att behöva förbättra sina språk-
kunskaper. Vi gör denna besparing nu, men det finns ändå ganska mycket
komvuxutbildning kvar. Dessutom är utbudet tillsammans med bl.a. studie-
förbundens verksamhet ganska omfattande. Också jag gör den bedöm-
ningen att om vi får litet bättre ordning på den svenska ekonomin, finns det
anledning att satsa mer på det här.

Jag tycker vidare inte att man skall underskatta den satsning som görs på
högskolan. Av dem som läser på universitet och högskolor är en och annan
att betrakta som vuxen. De som läser där är åtminstone myndiga. Också det
är en viktig vuxenutbildning.

Anf. 204 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Jag tycker också att regeringen när den gör så här stora ned-
dragningar har bortsett ifrån den betydelse som vuxenutbildningen har i
jämställdhetsarbetet. Det finns inom denna studieverksamhet en majoritet
av kvinnor, och för dem betyder detta väldigt mycket.

Att regeringen vill rikta detta dråpslag mot vuxenutbildningen är också
intressant mot bakgrund av att man nu i internationella undersökningar sä-
ger att vi i Sverige är de som är bäst på vuxenutbildning. Då passar rege-
ringen på att dra ner. Jag tycker att det är ungefär lika begåvat som att led-
ningen för ishockeylandslaget skulle säga så här, om vi vinner VM i ishockey:

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

6 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 54

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Nu får vi dra ned på träningen, för den behövs inte längre när vi har blivit
världsmästare.

Anf. 205 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag tror i och för sig att budgeten var klar innan de här
mycket positiva bedömningarna av svensk vuxenutbildning blev kända. Jag
är inte säker på att de skulle ha ändrat resultaten, men visst ligger det en
poäng i detta. Det understryker betydelsen av vuxenutbildningen och visar
att den faktiskt har god kvalitet.

Nu har vi inte pengar till den kvantitet som kanske är önskvärd. Det kan
man beklaga, men jag har redovisat att vi har gjort en prioritering, där barn-
och ungdomsutbildningen har gått före. Vi kan ha olika uppfattningar om
detta, men det är skälet.

Anf. 206 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! När nu de borgerliga i utskottsarbetet kommer att ha kun-
skapen att vi är bäst i världen, kan vi se vilken betydelse det får i det arbete
som skall utföras.

Bara ytterligare en kommentar. Jag lyssnade på radio till en förhoppnings-
vis begåvad ungdom från Moderata ungdomsförbundet, som argumenterade
på följande sätt. Eftersom grundskolan och gymnasieskolan har varit så då-
liga under de senaste 30 åren, är det nu nödvändigt att satsa på grund- och
gymnasieskolan och att skära ned på vuxenutbildningen. Min slutsats är att
om det skulle vara så, skulle vi ha en grupp människor mellan 20 och 50 år
som är mycket dåligt utbildade och som skulle behöva mycket stora insatser.
Är det inte en mera rimlig slutsats av moderaternas olika ståndpunkter?

Anf. 207 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag har inte lyssnat på detta radioinslag och kan därför inte
kommentera vad som sades, men det finns tyvärr f.d. elever som har lämnat
svensk grundskola och svenskt gymnasium med otillräckliga kunskaper. De
enda rimliga slutsatserna av detta är två. Den ena är att vi måste höja kvalite-
ten på grundskola och gymnasium, så att alla elever kan få den bästa utbild-
ningen. Den andra är naturligtvis att vi måste hitta vägar för att ge dem hjälp
som vuxna, om de har misslyckats tidigare.

Vi tar inte heller bort all komvuxutbildning, även om det enligt Ingvar
Johnssons bedömning blir för litet kvar.

Anf. 208 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Jag inser att moderater inte förstår de kortutbildades behov,
men jag kan ändå försöka en gång till med en fråga: Kan ni inte förstå det
behov som föreligger från det näringsliv som ni säger er vilja värna? Jag tror
att en sådan här neddragning kommer att ha en mycket negativ betydelse för
utvecklingen vid våra företag.

För att sammanfatta denna debatt vill jag säga att jag inte har funnit några
argument i den som stärker regeringens motivering i budgetpropositionen,
utan nu måste det arbetas från utgångspunkten att vuxenutbildningen behö-
ver utvecklas i vårt land, inte avvecklas, som regeringen föreslår.

Anf. 209 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag kan bara säga att produktivitetsutredningen, ledd av en
del av den förra regeringens påläggskalvar, har dragit den slutsatsen att det
mest allvarliga för svenskt näringsliv är bristen på grundskoleutbildade.
Detta försöker vi rätta till. Det innebär inte att det inte finns ett behov av att
höja nivån på andra utbildningsområden, men det är faktiskt där som ett av
de stora bekymren finns.

Jag tycker vidare att man i ärlighetens namn skall säga att också näringsli-
vet får ställa upp. Det gäller inte minst beträffande jämställdhetsaspekten.
Det är så här: personalutbildning i företagens regi är något som karlar får,
medan kvinnor i bästa fall får hjälp via komvux. Det innebär inte att man
kan dra slutsatsen att det är onödigt att samhället ställer upp, men det är
rimligt att kräva att näringslivet mer tar sig an också kvinnors behov av vida-
reutbildning, för det är en resurs som vårt näringsliv behöver.

Anf. 210 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Bara några ord om behovet av fler högskoleutbildade. Jag
instämmer i att det behovet finns, men jag tycker att det är inkonsekvent att
stänga dörren för en rad människor som kanske har genomgått en tvåårig
gymnasieutbildning och behöver komplettera den för att komma vidare. På
något sätt vet inte den ena handen vad den andra gör. Eller rättare sagt: den
ena ministern på departementet vet kanske inte riktigt vad effekterna blir av
det som han får den andra ministern att göra.

Anf. 211 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Skillnaden är väl möjligen den att jag har lärt mig att rätta
munnen efter matsäcken. Det är lätt att se massor av behov om man aldrig
behöver prioritera. Har man en sedelpress i källaren kan man klara sig utan
prioriteringar, men det har vi inte. Det är skälet till att vi tvingas till hårda
och besvärliga besparingar. Jag försöker redovisa hur resonemangen har
förts. Man kan gilla eller inte gilla argumenten, men så har resonemangen
förts.

Anf. 212 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Den socialdemokratiska politiken bygger inte på att vi har
någon sedelpress. Vi gör också hårda prioriteringar. Under de år som har
gått har moderaterna föreslagit lika stora nedskärningar i vuxenutbildningen
när det har varit stora budgetunderskott som när det har varit budgetöver-
skott. Är det högkonjunktur skall man dra ned på vuxenutbildningen. Är
det lågkonjunktur skall man dra ned på den, liksom när det är budgetöver-
skott och budgetunderskott. Då är det något annat än beklagandet att man
inte har pengarna som måste ligga bakom.

Anf. 213 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag har inte det historiska perspektivet när det gäller partiets
agerande i dessa frågor. Men det är en mytbildning som socialdemokraterna
gärna vill driva, att vi inte skulle förstå eller ha intresse för vuxenutbildning.
Det är fel.

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar pä frågor

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Svar på frågor

Skall man vara renlärig moderat, vilket jag försöker vara många gånger,
har man den uppfattningen att det är viktigt att människor kan komplettera
sin utbildning. Det är också viktigt att se bildningsidealet. Det är inte bara
för samhällsnyttan man utbildar sig. Det finns en frihet i utbildning och ett
behov av den personlighetsutveckling som utbildning kan ge. Vi måste ha
vuxenutbildning. Men när man tvingas prioritera blir det smalt på vissa sek-
torer. Nu har komvux och studieförbunden drabbats hårt. Det har jag kon-
staterat. Men det är inte moderat politik att på något sätt jaga vuxenutbild-
ningen.

Anf. 214 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Detta är vackra ord, samtidigt som man gör nedskärningar.
Jag förde min första debatt om vuxenutbildning med den nuvarande parti-
sekreteraren Hökmark i riksdagen hösten 1982. Sedan har jag varje år haft
debatter om vuxenutbildning med moderata företrädare. Varje år har man
fört fram argument för att detta område skall stå för den procentuellt största
neddragningen av alla verksamhetsområden i statsbudgeten. Det är bara att
konstatera att det har varit så år efter år. Då måste man tycka att det är
mindre viktigt än något annat.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Propositionerna

1991/92:83 till lagutskottet

1991/92:84 till arbetsmarknadsutskottet

Skrivelse

1991/92:80 till socialförsäkringsutskottet

28 § Hänvisning av proposition 1991/92:100 till utskott

Proposition 1991/92:100 Förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93
hänvisades till utskott enligt följande:

Statsbudget för budgetåret 1992/93 ..........

Finansutskottet

Bil. 1

Bil. 2

Bil. 3

Finansplanen.............

Kungl. hov- och slottsstaterna

Justitiedepartementet......

Finansutskottet

Konstitutionsutskottet

Justitieutskottet

med undantag för punkterna

G 2 Datainspektionen..............

H 3-4 Stöd till politiska partier - All-
männa val ....................

Konstitutionsutskottet

H 5 Bidrag till Stiftelsen för utvecklande
av god redovisningssed...........

Bil. 4 Utrikesdepartementet..............

med undantag för punkterna
B 6-7 Organisationer för internationell
handel och råvarusamarbete m.m. -
Internationell råvarulagring.......

E 1 Kommerskollegium

E 2-3 Exportfrämjande verksamhet -
Exportkreditnämnden, täckande av
vissa utgifter för skadeersättningar..

Bil. 5 Försvarsdepartementet.............

Bil. 6 Socialdepartementet...............

med undantag för

Litt. B Administration av socialförsäk-
ring m.m......................

punkterna

C 2 Bostadsbidrag.................

C 3-4 Bidrag till föräldraförsäkringen -

Vårdbidrag för handikappade barn,

C 6 Barnpensioner ................

Litt. D Försäkring vid sjukdom, handi-
kapp och ålderdom.............

punkt

G 16 Bostadsanpassningsbidrag m.m. ..
Bil. 7 Kommunikationsdepartementet ......

Bil. 8 Finansdepartementet ..............

med undantag för punkterna

B 1-2 Riksskatteverket - Skattemyndig-
heterna,

B 4-6 Stämpelkostnader - Ersättning till
postverket m.fl. för bestyret med
skatteuppbörd m.m..............

B 3 Kronofogdemyndigheterna.......

E 1 Tullverket....................

E 3 Finansinspektionen.............

F 1-6 Statens arbetsgivarverk - Bidrag
till Statshälsan,

F 8 Trygghetsåtgärder för statsanställda

G 1 -10 Boverket - Statens bostadskre-
ditnämnd.....................

Gli Statlig kreditgaranti för bostadsan-
skaffningslån ..................

Il-2Bidrag till vissa handikappade
ägare av motorfordon - Exportkre-
ditbidrag .....................

13 Kostnader för vissa nämnder......

I 4 Bokföringsnämnden.............

Prot. 1991/92:54

Lagutskottet 21 januari 1992

Utrikesutskottet

Näringsutskottet

Försvarsutskottet

Socialutskottet

Socialförsäkringsutskottet

Bostadsutskottet

Socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet
Bostadsutskottet

Trafikutskottet

Finansutskottet

Skatteutskottet

Lagutskottet

Skatteutskottet

Näringsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet

Bostadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet

Skatteutskottet

Arbetsmarknadsutskottet

Lagutskottet 85

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

I 5 Stöd till idrotten................

Avsnitt 1 De kyrkliga kommunerna

(s. 141-142) ..................

Bil. 9 Utbildningsdepartementet...........

med undantag för
punkterna

A 3 Kostnader för Sveriges medlemskap i
Unesco m.m...................

C 1 - 2 Bidrag till folkbildningen - Bidrag
till vissa handikappåtgärder inom
folkbildningen .................

E 21 -22 Arkivet för ljud och bild.....

Litt. F Studiestöd m.m..............

Bil. 10 Jordbruksdepartementet............

med undantag för

Litt. E Rennäringen ...............

punkterna

H 1-2 Statens livsmedelsverk - Täck-
ande av vissa kostnader för köttbe-
siktning ......................

Litt. I Utbildning och forskning.......

Litt. J Biobränslen ................

Bil. 11 Arbetsmarknadsdepartementet.......

Bil. 12 Kulturdepartementet ..............

med undantag för

punkterna

A 4-5 Internationell samverkan inom
ramen för flykting- och migrationspo-
litiken m.m. - Åtgärder mot främ-
lingsfientlighet och rasism........

B 4 Stöd till icke-statliga kulturlokaler..

B 22 Bidrag för konstnärlig utsmyckning
i bostadsområden...............

B 33 Tilläggslån för ombyggnad av kul-
turhistoriskt värdefull bebyggelse
m.m.........................

C 4-8 Presstödsnämnden och taltid-
ningsnämnden - Distributionsstöd till
dagspressen ...................

C 10-11 Stöd till radio- och kassettid-
ningar - Bidrag till Stiftelsen för lätt-
läst nyhetsinformation och litteratur
Litt. D Invandring m.m.............

Litt. E Jämställdhetsfrågor..........

Bil.13 Näringsdepartementet..............

med undantag för
punkterna

Kulturutskottet

Skatteutskottet

Utbildningsutskottet

Kulturutskottet

Kulturutskottet
Kulturutskottet
Socialförsäkringsutskottet

Jordbruksutskottet

Bostadsutskottet

Lagutskottet

Utbildningsutskottet
Näringsutskottet
Arbetsmarknadsutskottet

Kulturutskottet

Socialförsäkringsutskottet

Bostadsutskottet

Konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet
Socialförsäkringsutskottet
Arbetsmarknadsutskottet
Näringsutskottet

B 3 - 4 Stöd till turism - Särskilda aweck-
lingskostnader för Sveriges turistråd Kulturutskottet

F16-18 Patent- och registreringsver-

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

ket - Patentbesvärsrätten......... Lagutskottet

11 Marknadsdomstolen............. Lagutskottet

Litt J Byggnadsforskning m.m........Bostadsutskottet

Bil. 14 Civildepartementet................ Finansutskottet

med undantag för

avsnittet Länsstyrelserna m.m.

(s. 26-31).................... Bostadsutskottet

punkt

B 1 Länsstyrelserna m.m............Bostadsutskottet

Litt. C Stöd till trossamfund m.m...... Kulturutskottet

Litt. D Konsumentfrågor............ Lagutskottet

Litt. E Ungdomsfrågor............. Kulturutskottet

punkterna

F 1 Lotterinämnden,

F 4 Bidrag till folkrörelserna......... Kulturutskottet

F 2 Stöd till kooperativ utveckling..... Näringsutskottet

F 3 Bidrag till allmänna samlingslokaler

m.m.........................Bostadsutskottet

F 5 Bidrag till kvinnorganisationemas
centrala verksamhet.............

Arbetsmarknadsutskottet

Bil. 15 Miljö- och naturresursdepartementet .. Jordbruksutskottet
med undantag för
punkterna

B 8-9 Kemikalieinspektionen - Sär-
skilda projekt inom bekämpningsme-
delskontrollen .................Försvarsutskottet

C1-2Statens strålskyddsinstitut: Upp-
dragsverksamhet - Bidrag till statens
strålskyddsinstitut .............. Försvarsutskottet

C 3 - 6 Statens kärnkraftsinspektion -

Visst internationellt samarbete i fråga

om kärnsäkerhet m.m............ Näringsutskottet

Litt. D Fastighetsdataverksamheten ... Bostadsutskottet
Litt. E Lantmäteriet...............Bostadsutskottet

Litt. F Övriga ändamål.............Bostadsutskottet

Bil. 16 Riksdagen och dess myndigheter m.m.. Konstitutionsutskottet
med undantag för punkt

B 2 Riksdagens revisorer och deras
kansli........................Finansutskottet

Bil. 17 Räntor på statsskulden, m.m......... Finansutskottet

Bil. 18 Oförutsedda utgifter............... Finansutskottet

Bil. 19 Beredskapsbudget för totalförsvarets ci-

vila del....................... Försvarsutskottet

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

29 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Motion

med anledning av prop. 1991/92:77 Ändring i lagen (1973:1199) om ersätt-
ning från den internationella oljeskadefonden

1991/92:L11 av Lars Andersson (nyd)

30 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 20 januari

1991/92:86 av Alf Wennerfors (m) till statsrådet Alf Svensson om biståndet
till Uganda:

Amnestys senaste rapport om situationen i Uganda är minst sagt oroande.
Den bekräftar dessutom tidigare rapporter av olika slag som beskrivit hur
terrorsystemet fungerar i enpartistaten.

I rapporten beskrivs bl .a. hur det gick till när 18 politiska fångar från norra
Uganda ställdes inför rätta den 7 maj 1991 i Kampala. Bland fångarna fanns
förre utrikesministern, vice ordföranden i Democratic Party och ledaren för
det liberala partiet. Den senare - Tiberio Atwoma - häktades för att han
påstått att armén avsiktligt spridit aids genom att låta aidssmittade soldater
våldta civila.

De torterades av sina fångvaktare. Själva anklagelserna var förräderi, dvs.
de hade kritiserat regimen. Försvarsadvokaterna vände sig till högsta dom-
stolen, men fick inte rättelse.

Amnesty beskriver också hur oppositionella arresterats under rubriken
”desertering”. Det hålls en rättegång, där ett hundratal människor ställs in-
för en ”domstol”. Anklagelserna och domarna läses upp på en gång utan att
de anklagade får möjlighet att försvara sig.

Amnesty har också dokumenterat tortyren av fångarna. Bl.a. skildras hur
soldaterna plockar ut några i folkhopen. Man våldtar, torterar och skjuter.

Amnesty konstaterar att brotten mot de mänskliga rättigheterna är av så-
dan omfattning i Uganda att de måste vara accepterade av regeringen.

I Svenska Dagbladet redovisas att en journalist efter ett besök i Uganda i
april 1991 överlämnat ett budskap till regeringen från oppositionen i
Uganda. Budskapet var en vädjan att Sverige skulle engagera sig för en de-
mokrati- och fredsprocess i landet. I augusti upprepades denna vädjan vid ett
möte på utrikesdepartementet. I oktober kom det en påminnelse per brev. I
Svenska Dagbladet sägs att den ansvariga handläggaren på UD inte anser sig
ha fått den ugandiska oppositionens meddelanden.

Mot den här bakgrunden framstår SIDA:s förslag att göra Uganda till nytt
programland och mottagare av svenskt bistånd som än märkligare. Lika
märkligt ter det sig i dag att den tidigare socialdemokratiska regeringen ge-
nom majoritetsbeslut genomdrev att Uganda skulle bli programland.

Av regeringens proposition framgår att biståndsanslaget till Uganda skall
vara oförändrat 110 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Detta måste bero på att
den senaste Amnesty-rapporten kom efter det att biståndsbudgeten fastlagts
i budgetprocessen under december månad. Därför måste frågan nu ställas
om vilka åtgärder biståndsministern ämnar vidta med anledning av såväl
Amnesty-rapporten som andra liknande rapporter.

Med hänvisning till vad som ovan anförts ställer jag följande frågor till
biståndsministern:

1. Vilka åtgärder ämnar biståndsministern vidta med anledning av den se-
naste Amnesty-rapporten?

2. Hur förklarar biståndsministern att Uganda-oppositionens upprepade
hänvändelser till utrikesdepartementet under 1991 inte finns registre-
rade?

1991/92:87 av Göthe Knutson (m) till miljöministern om kärnkraftssäkerhet:

En kärnkraftsolycka i vårt närområde på andra sidan Östersjön är sanno-
lik inom den närmaste tioårsperioden - såvida inte omfattande åtgärder sätts
in tämligen omgående. Två av reaktorerna bör stängas helt.

Den sammanfattningen gör svenska kärnkrafts- och strålskyddsexperter
efter ett studiebesök vid två sovjetbyggda kärnkraftverk, det ena vid S:t Pe-
tersburg (Sosnovy Bor), det andra i Litauen (Ignalina).

Det finns likheter mellan de sammanlagt sex reaktorerna vid dessa två an-
läggningar och den havererade reaktorn i Tjernobyl.

Två av de fyra reaktorerna vid S:t Petersburg är från mitten av 1970-talet
och saknar helt reaktorinneslutning. Även de fyra andra reaktorerna (varav
två i Ignalina) uppvisar påtagliga brister och kan på intet sätt jämföras med
våra svenska kärnkraftverk som alla svarar upp mot högt ställda säkerhets-
krav.

Tack vare det svenska kärnkraftsprogrammet finns i vårt land högsta kom-
petens på området. Dessa konstruktörer, tekniker och annat yrkesskickligt
folk inom kärnkraftsteknologin behövs nu i Ryssland och Litauen, där om-
fattande förbättringar eller nybyggnation av kärnkraftsanläggningarna är
nödvändiga.

Det brådskar och är dyrbart. Sverige ligger i riskzonen för de radioaktiva
utsläpp som skulle bli följden av en reaktorolycka vid S:t Petersburg eller
Ignalina. Dessutom finns ytterligare 38 äldre kärnkraftsreaktorer av sovje-
tisk konstruktion i Östeuropa och det finns anledning befara att samtliga är
behäftade med allvarliga brister.

Västvärldens industriländer planerar i den s.k. G 24-gruppen och i EG ett
samordnat program för att åstadkomma dels akuta säkerhetsförbättringar
vid kärnkraftsanläggningar av sovjettyp, dels långsiktiga lösningar för ener-
giproduktionen i östeuropeiska länder med kärnkraft.

Sverige deltar aktivt i G 24/EG-gruppens programarbete. Vårt land bör
kunna kraftsamla sina insatser till Östersjöregionen och de farligaste Sovjet-
reaktorerna. Men - allt är ett arbete på sikt. Och under tiden kvarstår bris-
terna vid de utpekade äldre kärnkraftsreaktorerna vid S:t Petersburg och Ig-
nalina.

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

Jag anser att tiden hastar och att Sverige bör göra allt för att påskynda
G 24/EG-programmet. Sveriges regering bör genast till G 24/EG-gruppen
överbringa den alarmerande rapport som statens kärnkraftinspektion (SKI)
och statens strålskyddsinstitut (SSI) lagt fram den 16 januari 1992.

I kommentarer vid presskonferensen samma dag säger Jan H Nistad vid
SKI att studiebesöken vid de nämnda kärnkraftverken gav chockerande
upptäckter: ”Bristerna ligger på en nivå som jag inte trodde var möjlig”, sä-
ger han och förordar en stängning av åtminstone de äldsta reaktorerna i Sos-
novy Bor vid S:t Petersburg.

Detta är skrämmande fakta.

Vad är statsrådet och chefen för miljödepartementet beredd att göra? Föl-
jande åtgärder är tänkbara:

- Omgående lämna rapporten från SKI/SSI till G 24/EG-gruppen.

- Begära hos gruppen att programarbetet påskyndas så att direkta åtgärder
kan sättas in i Ryssland och Litauen.

- Föreslå gruppen att svensk kärnkraftsindustri omgående får uppdraget att
projektera åtgärder.

- Begära att gruppen omgående kontaktar ryska och litauiska myndigheter
med beskedet att den svenska rapporten visar att åtgärder måste vidtas
omgående.

- Aktualisera finansieringen av alla säkerhetshöjande åtgärder i den öst-
europeiska kärnkraftsverksamheten i syfte att påskynda gruppens pro-
gramgenomförande.

- Inom ramen för det svenska biståndsanslaget redan nästa år avsätta medel
för ett direkt svenskt kärnkraftsteknologiskt biståndsarbete i Ryssland och
i de baltiska länderna.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga:

Är miljöministern beredd att vidta ytterligare åtgärder med hjälp av vår
högteknologiska svenska kärnkraftsindustri för att försöka förhindra kärn-
kraftsolyckor på andra sidan Östersjön?

31 § Kammaren åtskildes kl. 19.36.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen kl. 16.53
och

av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Gunborg Apelgren

Prot. 1991/92:54

Innehållsförteckning 21 januari 1992

Tisdagen den 21 januari

Parentation............................................ 1

Talmannen

1 § Meddelande om ändringar i kammarens sammanträdesplan.... 1

Talmannen
2§ Justering av protokoll................................. 1

3 § Anmälan om frågor

1991/92:313 av Ingvar Johnsson (s) om komvuxstuderandes
husinnehav i Spanien............................. 2

1991/92:314 av Göran Magnusson (s) om det statliga stödet till
folkrörelser 2

1991/92:315 av Rune Evensson (s) om byggsysselsättningen i

Västsverige.................................... 2

1991/92:316 av Hans Stenberg (s) om byggarbetslösheten i Väs-
ternorrland .................................... 2

1991/92:317 av Magnus Persson (s) om byggarbetslösheten i

Värmlands län 3

1991/92:318 av Lars Stjernkvist (s) om byggsysselsättningen un-

der 1992 ...................................... 3

1991/92:319 av Håkan Strömberg (s) om byggarbetslösheten i

Örebro län..................................... 3

1991/92:320 av Axel Andersson (s) om arbetslösheten i Gävle-
borgs län...................................... 3

1991/92:321 av Britt Bohlin (s) om effekterna i Melleruds kom-
mun av bostadspolitiken.......................... 4

1991/92:322 av Bengt Hurtig (v) om expertpanelen för de mil-
jömässiga aspekterna på Öresundsförbindelsen......... 4

1991/92:323 av Ingela Mårtensson (fp) om moms på ideellt ar-
bete .......................................... 4

1991/92:324 av Nils-Olof Gustafsson (s) om byggnadsarbetarna

i Jämtlands län.................................. 4

1991/92:325 av Göran Magnusson (s) om arbetslösheten i Väst-
manland ...................................... 5

1991/92:326 av Mona Sahlin (s) om prognosen för sysselsätt-
ningen under 1992............................... 5

1991/92:327 av Ingvar Eriksson (m) om åtgärder mot viss sjuk-
dom på bin.................................... 5

1991/92:328 av Birgitta Dahl (s) om förverkligande av handi-
kapputredningens förslag.......................... 6

Prot. 1991/92:54 1991/92:329 av Margareta Israelsson (s) om byggarbetslösheten

21 januari 1992 och åtgärder för att förbättra den fysiska miljön i skolorna 6

1991/92:330 av Ulla Pettersson (s) om åtgärder för byggnadsar-
betarna på Gotland........................... 6

1991/92:331 av Liisa Rulander (kds) om forskningen om kvin-
norelaterade sjukdomar........................... 7

1991/92:332 av Odd Engström (s) om villkoren för de turkbul-

garer som återvänt till Bulgarien.................... 7

1991/92:333 av Göthe Knutson (m) om den psykiatriska vården 7
1991/92:334 av Lars Sundin (fp) om effektiviteten i vårt bistånd

till Baltikum 8

1991/92:335 av Jan Bergqvist (s) om finansplanens skrivningar

om skattesänkningar............................. 8

4 § Meddelande om svar på interpellation 1991/92:67............ 8

5 § Svar på fråga 1991/92:299 om tunga fordons mått och vikt.... 8

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Kenneth Attefors (nyd)

6§ Svar på fråga 1991/92:310 om medel till information om EG... 9

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Gudrun Schyman (v)

7 § Svar på fråga 1991/92:328 om förverkligande av handikapputred-

ningens förslag 12

Socialminister Bengt Westerberg (fp)

Birgitta Dahl (s)

8 § Svar på fråga 1991/92:287 om miljöskadeförsäkringen........ 18

Miljöminister Olof Johansson (c)
Anita Johansson (s)

9§ Svar på fråga 1991/92:295 om arbetslösheten i Sjuhäradsbygden 19
Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)

Berndt Ekholm (s)

10 § Svar på fråga 1991/92:298 om arbetsmarknadspolitiken och före-

tagen ........................................... 22

Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)
Lars-Ove Hagberg (v)

11 § Svar på fråga 1991/92:307 om byggande av skogsbilvägar som ett

led i bekämpningen av arbetslösheten.................. 24

Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)
John Andersson (v)

12 § Svar på fråga 1991/92:308 om arbetslösheten inom byggämnesin-

dustrin i Kristianstads län............................ 26

Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)
Johnny Ahlqvist (s)

13 § Svar på fråga 1991/92:318 om byggsysselsättningen under 1992 31

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Lars Stjernkvist (s)

14 § Svar på fråga 1991/92:326 om prognoser för sysselsättningen un-

der 1992......................................... 34

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Mona Sahlin (s)

15 § Svar på frågorna 1991/92:309, 315, 316, 317, 319, 320, 321, 324,

325 och 330 om byggarbetsmarknaden m.m.............. 38

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Sten-Ove Sundström (s)

Rune Evensson (s)

Hans Stenberg (s)

Magnus Persson (s)
Håkan Strömberg (s)
Talmannen (om debattreglerna)

Axel Andersson (s)

Britt Bohlin (s)

Nils-Olof Gustafsson (s)

Göran Magnusson (s)

Ulla Pettersson (s)

16 § Svar på fråga 1991/92:314 om det statliga stödet till folkrörelser 49

Civilminister Inger Davidson (kds)

Göran Magnusson (s)

17 § Svar på fråga 1991/92:322 om expertpanelen för de miljömässiga

Prot. 1991/92:54

21 januari 1992

aspekterna på Öresundsförbindelsen................... 53

Statsrådet Görel Thurdin (c)

Bengt Hurtig (v)

18 § Svar på fråga 1991/92:306 om utvecklingsstödet till dagspressen 55

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Hugo Hegeland (m)

Ajournering........................................... 56

Återupptagna förhandlingar............................... 56

19 § Svar på fråga 1991/92:305 om jordbruksnäringen och skattesyste-

met............................................. 57

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Lars Björkman (m)

20 § Svar på fråga 1991/92:323 om moms på ideellt arbete....... 58

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Ingela Mårtensson (fp)

21 § Svar på fråga 1991/92:311 om biobränsleforskningen i Studsvik 62

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Rolf L Nilson (v)

22 § Svar på fråga 1991/92:327 om åtgärder mot viss sjukdom på bin 64

Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Ingvar Eriksson (m)

23 § Svar på fråga 1991/92:294 om Eritrea.................... 67

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Eva Johansson (s)

Prot. 1991/92:54 24 § Svar på fråga 1991/92:296 om biståndet till Afrika.......... 70

21 januari 1992 Statsrådet Alf Svensson (kds)

Eva Johansson (s)

25 § Svar på frågorna 1991/92:312 och 329 om skolans fysiska miljö 72

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Eva Johansson (s)

Margareta Israelsson (s)

26 § Svar på fråga 1991/92:313 om komvuxstuderandes husinnehav i

Spanien......................................... 78

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Ingvar Johnsson (s)

27 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 84

28 § Hänvisning av proposition 1991/92:100 till utskott.......... 84

29 § Bordläggning...................................... 88

30 § Anmälan om interpellationer

1991/92:86 av Alf Wennerfors (m) om biståndet till Uganda. 88
1991/92:87 av Göthe Knutson (m) om kärnkraftssäkerhet... 89

gotab 40553, Stockholm 1992

Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:54 Tisdagen den 21 januari

Riksdagens protokoll1991/92:54

Tisdagen den 21 januari

Kl. 14.00-16.53

18.00-19.36

Innehållsförteckning 21 januari 1992

Riksdagens protokoll
1991/92:54