Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:49 Torsdagen den 19 december
ProtokollRiksdagens protokoll 1991/92:49
Riksdagens protokoll
1991/92:49
Torsdagen den 19 december
Kl. 9.00-17.23
Protokoll
1991/92:49
1 § Justering av protokollJusterades protokollet för den 13 december.
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1991/92:82 till skatteutskottet
Skrivelse
1991/92:79 till justitieutskottet
Förslag
1991/92:14 till försvarsutskottet
3 § Inriktningen av den ekonomiska politikenFöredrogs
finansutskottets betänkande
1991/92:FiU10 Inriktningen av den ekonomiska politiken (prop.
1991/92:38).
Anf. 1 ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Vi skall nu behandla den ekonomiska politiken och därmed
den samlade effekten av de olika åtgärder som regeringen lagt fram under
hösten.
Vi socialdemokrater hävdar att den ekonomiska politiken skall vara ratio-
nell och rättvis. Den skall skapa drivkraft till arbete, sparande och investe-
ringar. Men den skall också vara så upplagd att de gemensamma bördorna
blir rättvist fördelade.
Hur ser då den politik ut som den borgerliga regeringen lagt fram för riks-
dagen i höst? Är den rationell? Är den rättvis?
Nej, den är varken rationell eller rättvis. Det är dessutom en svag politik,
1 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 49
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
med tanke på dess parlamentariska förutsättningar; den är byggd på kon-
frontation och blockpolitik.
Jag skall visa att politiken varken är rationell eller rättvis genom att ta upp
tre aspekter på den ekonomiska politiken: tillväxten, fördelningen och stats-
finanserna.
Regeringen - och den borgerliga majoriteten - vill åstadkomma tillväxt i
ekonomin, men de åtgärder som regeringen föreslår ger inte tillväxt. Rege-
ringen står på bromsen när det gäller byggandet, när det gäller hushållens
ekonomi och när det gäller kommunernas verksamhet.
Såvitt jag förstår av de förhör vi haft i utskottet är tanken med detta att
man måste skära ner efterfrågan inom hemmamarknaden för att därigenom
skapa utrymme för exportindustrin att växa.
Det är viktigt att exportindustrin kan utvecklas, och jag hävdar att det
finns realt utrymme för en sådan expansion. Det finns därför ingen anled-
ning att med politiska ingrepp knäcka byggandet och hushållens ekonomi för
att skapa utrymme för exportindustrin.
Nu har konjunkturinstitutet demonstrerat effekterna av denna politik ge-
nom att i sina prognoser dra ner tillväxten både för nästa år och för året
därpå.
Är det någon i den borgerliga majoriteten som kan förklara för mig hur
det skall gå för alla företag som verkar på hemmamarknaden om ni skall
skära ner på efterfrågan? Hur tror ni att de skall få avsättning för det som de
producerar när ni drar åt svångremmen om tre fjärdedelar av ekonomin?
Vad är det för konjunkturteori som ligger bakom denna politik, att med
politiska medel skära ner på efterfrågan i en lågkonjunktur när det finns
mycket lediga resurser?
Effekten av detta blir att arbetslösheten ökar ännu mer. I stället för att
bekämpa arbetslösheten skapar ni arbetslöshet! Det är sanningen om er poli-
tik.
Jag vill hävda att det finns en stor och allvarlig risk för att denna regering
nu håller på att driva Sverige in i en situation som liknar den som borgerliga
regeringar i andra länder driver, med en hög arbetslöshet som följd.
Den fråga jag vill ställa till företrädarna för de borgerliga partierna på
denna punkt är mycket enkel: Vad är det som skiljer er politik från den poli-
tik som era partivänner driver i England, Finland och Danmark, med en ar-
betslöshet på 8-10 %? Vad har ni för mål för kampen mot arbetslösheten?
Tänker ni överge den svenska modellen och slå in på den danska eller brit-
tiska?
Den andra frågan gäller fördelningspolitiken. Regeringen har i sin dekla-
ration sagt att den vill verka för en rättvis fördelning. Men i praktiken gör
den motsatsen. Den skapar ökade orättvisor. Den ger med varm hand till
dem som redan har. Den tar med hård hand från dem som lever med knappa
marginaler.
I en intervju i Veckans Affärer säger SNS-chefen Hans Tson Söderström
så här om denna politik: Man började med att kasta ut en massa köttben som
skattesänkningar på förmögenheter, reavinster och kapital och sade att detta
skall vi finansiera senare.
”En massa köttben”, sade Hans Tson Söderström. Valgodis för de för-
mögna, kunde man också säga.
I den borgerliga åtstramningens och uppoffringarnas Sverige finns det en
grupp som går fri, en grupp som inte behöver bära några bördor, en grupp
som i stället gynnas med stora skattesänkningar.
Hur har ni det t.ex. i centern, som skall ut och övertyga era medlemmar
och väljare om att de skall göra uppoffringar för att folket på Östermalm
skall få det så mycket bättre?
Hur står det till inom kds, när ni skall förklara att Bibelns ord om att bära
varandras bördor inte skall gälla dem som har det allra bäst i vårt samhälle?
Nu vet jag att ni alla har fått lära er den moderata läxan, att först måste
det bli sämre för att det skall bli bättre. Men mot denna föreställning vill jag
göra två invändningar:
För det första: Varför gäller inte detta dem som redan har det bra?
För det andra: Varför har denna medicin inte haft någon som helst effekt
i de länder där man tillämpat den?
En amerikansk ekonom, Paul Krugman, professor vid Harvarduniversite-
tet, säger i en intervju i Dagens Industri att Sveriges regering lurar sig själv
om den tror att den kan uppnå dynamiska effekter med den politik som man
nu säger sig vilja föra. Det är samma politik som republikanerna i USA har
fört under 80-talet. Den har inte lett till några nämnvärda resultat, säger
Krugman. Det är också samma politik som man har fört i Storbritannien.
Finns det någon som vill ha samma utveckling, med ökade klassklyftor, i Sve-
rige?
Ja, tydligen vill regeringen det, eftersom den lägger fram en sådan politik
för riksdagen. Men vi socialdemokrater sätter mot detta en ekonomisk poli-
tik baserad på rättvisa. Behöver vi hålla igen, då skall det omfatta alla och
då måste de som har det bäst ta sin del av den återhållsamheten.
Min tredje aspekt gäller de offentliga finanserna. Med tanke på den upp-
märksamhet som den frågan väcker på finansmarknaden, så vill jag hjälpa
finansministern att hålla valutaspekulanterna på avstånd genom att lämna
några faktiska upplysningar om tillståndet.
Sverige har starka offentliga finanser. Vi är ett av de få länder som klarar
EGs krav på sunda offentliga finanser.
Just nu sker en försvagning av statsfinanserna. Denna motvägs delvis av
ett växande överskott i den kommunala sektorn - staten och kommunerna
är som kommunicerande kärl.
De siffror som har visats upp för nästa budgetår om ett väldigt underskott
i statsfinanserna är i och för sig allvarliga. Men man måste minnas att det
just hänger samman med att staten betalar ut betydande belopp till kommu-
nerna och med den nedväxling i inflationstakten som nu sker och som i sig
själv är mycket sund.
Problemet är till en del tillfälligt, och det bör med en framgångsrik ekono-
misk politik - och en stram finanspolitik, när det gäller både utgifter och in-
komster - vara möjligt att ha statsfinanserna i balans i mitten av 90-talet.
Den som vill ha mer underlag kan ta del av kompletteringspropositionen,
där långtidsbudgeten och de bedömningar som vi då kunde göra redovisas.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
Men när jag har sagt detta måste jag samtidigt säga att jag har en lång rad
kritiska synpunkter på regeringens sätt att sköta statsfinanserna.
Vi minns alla vem det var som var arkitekten bakom den nuvarande politi-
ken. Det var Lars Tobisson. Han höll i våras en presskonferens, som väl
kommer att bli beryktad, där han presenterade sin innovation: Först sänker
man skatterna, sedan får man se var man skall spara. Det var lättsinnets bud-
skap.
Man böljade med att kasta ut en rad köttben, för att citera SNS-chefen,
och försvagade därmed statsfinanserna.
Det gick med en väldig fart i höstas, som vi minns. Jag fick intrycket att
Carl Bildt och Bo Lundgren hade lyssnat på den där sierskan, som sade att
regeringen inte skulle sitta längre än till påsk och att man nu måste skynda
sig att kasta ut köttbenen till de egna väljarna. Det gick så fort att man inte
ens orkade med att redovisa effekterna på statsfinanserna.
Sedan släppte man fram en rad utgifter, och nu återstår att se hur detta
skall betalas och vem som skall betala.
Nu vet vi hur det gick. Enligt riksrevisionsverket blir underskottet 50 mil-
jarder kronor detta år. Jämfört med oktober är det en ökning med 19 miljar-
der, sedan man korrigerat för den s.k. tuben, som regeringen blåste upp i
oktober för att skapa bilden av ”svarta hål”. Det är alltså en ökning av under-
skottet på inte mindre än 19 miljarder kronor på två månader.
Nu har regeringen sagt att den skall finansiera alla skattesänkningar och
alla utgiftsökningar som den föreslagit. Därför har jag en rak fråga till hela
det kompani av företrädare för majoriteten som senare skall tala: Kommer
ni att lägga förslag om hur ni för innevarande år skall finansiera de skatte-
sänkningar för rikt folk och utgiftsökningar som riksdagen nu beslutat om?
Vad har ni för besked att ge, nu, innan riksdagen beslutar om politiken?
Jag har nu belyst tre aspekter av regeringens ekonomiska politik och visat
att denna politik varken är rationell eller rättvis. Det är inte rationellt att
hindra tillväxten, när man vill skapa tillväxt. Det är inte rättvist att lägga
bördorna på vanligt folk och kasta köttben till dem som redan är på fest.
Det är inte rationellt att först minska utgifterna och sedan försöka hitta på
nedskärningar.
Det är inte bara den socialdemokratiska oppositionen som har vägande
invändningar mot er politik. Det har också finansvärlden.
Vid regeringsskiftet i september hade Sverige en mycket stark valutare-
serv på närmare 120 miljarder kronor. Den korta räntan hade sänkts från
januari till september med närmare 4 procentenheter. Räntemarginalen till
den europeiska valutan, ecun, hade pressats ned till 0,7 %. Allt detta var
uttryck för ett internationellt förtroende för Sverige.
Under hösten har det rått oro på de internationella valutamarknaderna.
En sådan oro skulle inte ha drabbat oss om regeringen hade ägnat tid och
kraft åt att upplysa om de starka sidorna i svensk ekonomi:
- att Sverige tillsammans med Japan är det land inom OECD som är mest
framgångsrikt i att bekämpa både inflation och arbetslöshet,
- att kostnadsutvecklingen har bringats under kontroll genom stabiliserings-
avtalet och att konkurrenskraften därmed stärkts, i synnerhet mot Tyskland,
som har en helt annan löneutveckling,
- att vårt hushållssparande ökar, och att det är den andra sidan av det vi ser
när det gäller de offentliga finanserna,
- att handelsbalansen ger ett kraftigt överskott och att bytesbalansen för-
stärks.
Det fanns alltså inga som helst ekonomiska skäl för spekulation mot den
svenska kronan.
Men Carl Bildt, Anne Wibble och flera ledamöter av denna riksdag, däri-
bland herr Tobisson, har ägnat hela hösten åt att döma ut Sveriges ekonomi.
Genom att dra paralleller med 30-talet har ni skapat intrycket att Sverige
skulle gå samma väg som Finland. Därmed har ni skapat den internationella
osäkerhet om valutapolitiken som var grunden för valutautflödena och som
gjorde det nödvändigt för riksbanken att gripa in och göra slut på spekulatio-
nen.
Nu betalar svenska folket priset i form av höga räntor för er svartmålning
av ekonomin. Det drabbar småföretagen, villaägare och konsumenter som
har tagit krediter. Detta är det mest påtagliga resultatet av tre månaders bor-
gerlig politik.
Carl Bildt har sagt att detta är den enda vägen. Sanningen är att den väg
som den borgerliga majoriteten nu slagit in på är vägen till ökad arbetslös-
het, ökade klyftor och orättvisor i det svenska samhället.
Mot detta ställer vi socialdemokrater vårt alternativ. Det är en konkret
och konstruktiv strategi för arbete, tillväxt och en rättvis fördelning.
Vi vill hävda byggandet. Det är nu vi skall satsa på att bygga ut infastruktu-
ren och satsa på ombyggnad och underhåll av både bostäder och offentliga
byggnader.
Vi vill motverka finanskrisen, och det gör vi bäst genom att se till att staten
inte tar i anspråk allt riskkapital från ideologiskt motiverad utförsäljning av
företag och fastigheter.
Vi vill hålla priserna i schack. Det gör vi bäst genom att förbereda nästa
steg i anpassningen av gränsskyddet, hålla igen på hyrorna, skärpa konkur-
rensen och hålla efter statliga verk - däribland televerket - som driver upp
inflationen.
Vi vill bekämpa arbetslösheten. Det gör vi med aktiva åtgärder i stället för
passivt stöd. Vi vill därför satsa mer på utbildning och stärka ungdomsgaran-
tin.
Vi vill förnya arbetslivet och stärka produktiviteten. Därför vill vi ha en
samlad offensiv för ny organisation av arbetet.
Vi vill driva en ansvarsfull finanspolitik. Vi har lagt fram förslag som inne-
bär starkare statsfinanser än vad regeringen har gjort.
Vi vill driva en rättvis fördelningspolitik. Därför måste de som har det bäst
ställt vara med och betala. Barnfamiljerna måste få sin del av skatterefor-
men.
Vi vill ha en uthållig tillväxt. Därför måste den ekonomiska politiken be-
drivas i samklang med miljöpolitiken.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
|
Prot. 1991/92:49 19 december 1991 |
Herr talman! Detta är vårt alternativ för arbete, tillväxt och rättvisa. Med |
kande.
|
Inriktningen av den |
Anf. 2 LARS-OVE HAGBERG (v): Herr talman! Nu får det vara nog - så börjar alltfler uttalanden från dem Det är klart att fackföreningsrörelsen protesterar. T.o.m. inom regerings- I det här läget är det oerhört intressant att se på regeringens sammansätt- Från vänsterpartiet tror vi inte på fyrpartiregeringens strategi att få fart på Regeringens analys av orsakerna till den kris vi befinner oss i är egentligen Det är intressant att se vilken väg man väljer och vilka åtgärder man skall |
|
6 |
man måste få bukt med bytesbalansunderskottet. Men om man ser att pro- |
blemen i den konkurrensutsatta sektorn mer handlar om inlåsningseffekter,
dåliga arbetsorganisationer samt otillräcklig utbildning och forskning, blir
svaret kanske ett helt annat. Då gäller det vad man skall göra åt detta.
Från vänsterpartiet anser vi att vi står inför en nödvändig strukturrationa-
lisering. Devalveringar, skattesänkningar, lönenedpressning och sänkta mil-
jökrav försvårar en omställning av svenskt näringsliv. Vi kan inte göra om
de misstag som gjordes på 80-talet, vilka till stor del har förorsakat dessa
strukturproblem.
Man kan åtminstone inte välja en väg där man betrakar det här som en
kostnadskris om man vill ha full sysselsättning, bra jobb och hyggliga löner
i framtiden i vårt land.
Enligt vänsterpartiets uppfattning måste den ekonomiska politiken inrik-
tas på att små och stora företag, nya såväl som gamla, hela tiden skall om-
vandlas och omstöpas till kunskapsintensiva företag. En satsning på kun-
skapsintensiva verksamheter samt en demokratisk arbetsorganisation kan ge
landet en konkurrensförmåga som kan bli unik. Därför krävs en aktiv och
medveten näringspolitik, där man kan vidta åtgärder i rätt tid i vad gäller
kapital, utbildning och infrastruktur.
I ett internationellt perspektiv är det här ett måste, om man tänker på den
EG-debatt som förs. Debatten om man skall vara medlem eller icke med-
lem, ha frihandelsavtal eller EES-avtal förefaller mig vara något lättsinnig.
Oavsett hur vi gör måste det svenska näringslivet i sin helhet ha den unika
inriktning som det har haft genom årtiondena, om inte detta land skall bli ett
låglöneland med enbart en sammansättningsindustri. Ett modernt näringsliv
där kvalitet, kunskap, engagemang och demokratiskt inflytande är det som
vi ställer i centrum och konkurrerar med.
Vi har naturligtvis produktivitetsproblem. Därför är det intressant att re-
geringen sätter tillväxten i centrum. Man har sagt att det här är vår allra vikti-
gaste front. I går hade man en debatt om skatter och tillväxt. Om man nu vill
ha tillväxt, varför finns det då så vattentäta skott mellan t.ex. den konkur-
rensutsatta sidan och kommunerna? Om man verkligen vill ha en kunskaps-
höjning i landet spelar kommunerna en oerhört väsentlig roll. Om man verk-
ligen vill ha fart på produktiviteten i landet är väl det väsentligaste inte åtgär-
der mot de lönearbetande? Man faller t.ex. undan eller aviserar arbetsrätts-
utredningar, som är nästan identiska med det som produceras på SAFs kansli
och som för övrigt har mycket gemensamt med de tidigare borgerliga försla-
gen. Avser man att försämra lagen om anställningsskydd? Jag är inte säker
på att produktiviteten, engagemanget och inställningen när det gäller Sveri-
ges framtid påverkas i rätt riktning om man prioriterar vissa i arbetslivet.
Inskränkningarna i strejkrätten betraktas säkert som ett grovt övergrepp,
särskilt om man har en arbetsgivare som är gravt oresonlig, tillhandahåller
en dålig arbetsmiljö och sköter sin verksamhet mycket dåligt.
Om det inte blir ett stopp från regeringens sida kan man dessutom befara
att inslagen från England där man t.o.m. ger sig in i fackföreningsrörelsens
egen beslutsprocess blir verklighet i Sverige. Då kanske vi t.o.m. får sämre
villkor för vår fackföreningsrörelse än vad som gäller i övriga Europa, för-
utom England. Man begränsar fackliga veton och ger sig hela tiden på den
fackliga rörelsen.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
Är detta, regeringspartierna, vägen till produktiviteten, där man ser till
att människor har ett engagemang? Är det vägen att nå någon form av sam-
förstånd i arbetslivet? Vår viktigaste uppgift är att strukturera om svenskt
näringsliv så att det blir slagkraftigt.
Jag vill ställa ytterligare en fråga. Hur skall de investeringar som så kraftigt
har minskat kunna öka i industrin? Är det genom dessa gåvor, som är det
viktigaste? Det är marknaden som skall sköta det här. Ni anvisar vissa infra-
strukturinvesteringar. Men vad skall få marknaden att investera i Sverige?
Det svarar ni inte på. Ni svarar bara på ett sätt, nämligen genom skattelätt-
nader för kapitalet. Hur har ni egentligen tänkt er det svenska näringslivet
framöver? I bakgrunden kanske SAFs recept vilar, eftersom man har fått
igenom fyra av dem - småföretagen, infrastruktur, karensdagar och privata
alternativ inom vården. Man har fått sänkta skatter. Nu återstår sänkta ar-
betsgivaravgifter, dvs. interndevalvering. Är det den vägen som öppnar sig
efter nyår?
För vänsterpartiets del avvisar vi en sådan väg. Vi vill prioritera full syssel-
sättning och en rättvis fördelningspolitik. Då räcker det inte med att förlita
sig på marknaden. Staten har en viktig funktion när det gäller att fylla, för-
stärka och vidareutveckla infrastrukturen och utbildningen. Ekonomins till-
växt förutsätter en väl fungerande omsorg. Välfärdspolitiken är inte en be-
lastning, den är en tillgång. Det är lika viktigt att den ekonomiska politiken
har som mål en offensiv miljöpolitik, fasta spelregler i energipolitiken och
långsiktiga miljösatsningar. Ekonomin måste också vara självständig, oav-
sett om vi är medlemmar i EG eller står utanför. Vi får absolut inte miss-
gynna tredje världen och bygga de tullmurar som EG har.
Vår utgångspunkt för den ekonomiska politiken är att det skall vara rätt-
visa och jämlika behov som styr produktionen i samhället. Det avgörande är
att de arbetande har det inflytande och den makt över produktion och ar-
betsliv som behövs för att vi skall kunna få en bra produktion, bra produkti-
vitet och ett bra innehåll. Då kan vi få den nödvändiga inriktningen på ekolo-
giska, sociala och mänskliga värden.
Sedan är det naturligtvis alldeles riktigt som Allan Larsson säger, att om
man skär så mycket till den privata konsumtionen och skär när det gäller
byggandet får det negativa effekter på den inhemska marknaden. Vi delar
socialdemokratins bedömning på den punkten.
Däremot är vi inte överens med socialdemokratin om att man måste ge sig
på kommunerna. Vi tror att det är särskilt olyckligt i detta läge att ge sig på
kommunerna, som regeringen aviserar att den skall göra. Att i detta kon-
junkturläge stöpa om kommunerna på det sätt som aviseras kommer att
skapa stora sysselsättningsproblem.
Detta leder mig till slutsatsen att arbete åt alla inte är något högt priorite-
rat mål för den borgerliga fyrpartiregeringen. Jag anklagade den gamla so-
cialdemokratiska regeringen för att ta bort detta mål som ett förstahandsmål
under de senaste åren i regeringsställning. Här finns det knappt alls.
Arbetslösheten ökar. Vi har från vår sida pekat på att man nu äntligen
måste sätta folk i arbete. Genomför ROT-programmen på områden som är
viktiga för samhället i stället för att låta kontantstödet öka! Det bästa i detta
sammanhang är att vårda den bästa resursen, att se till att den har arbete.
Även beslutet om barnbidragen, vill jag poängtera, minskar köpkraften
och kan näppeligen bidra till att minska arbetslösheten. Det är ganska häp-
nadsväckande hur man motiverar beslutet. Pengarna skall i stället gå till
AMS-stöd, det står klart och tydligt i propositionen.
I förfarandet kring barnbidragen hände någonting alldeles nytt. Det första
var att vi fick en ny regering i valet, men eftersom Lars Tobisson i går berät-
tade om interna interiörer i finansutskottet i debatten om ett annat ärende,
kan man anta att något har hänt i finansutskottet som måste poängteras. Det
gör att regeringsunderlaget kanske nu är helfast. Talet om att vi har ett parti
i riksdagen som inte dagtingar med någonting utan går rätlinjigt fram och
inte har några skygglappar åt något håll, det är borta. Vi vet att man behövde
säga: Det är ni som orsakat räntehöjningen. Då vek de sig om barnbidragen.
Det pikanta är att när regeringspartierna, de fyra, skulle ha enskild över-
läggning, så gick kansliet, socialdemokraterna och jag ut, men kvar blev Ny
Demokrati. Det har ganska länge pågått en debatt om det partiet skulle få
vara med vid överläggningarna eller inte. Vi får väl anse att Ny Demokrati
numera ingår i regeringsunderlaget, vilket man även kan se av debattord-
ningen.
Allra sist, fru talman, vill jag instämma i den socialdemokratiska reserva-
tionen om teletaxor. Därmed yrkar jag bifall till den meningsyttring som jag
fogat till utskottsbetänkandet.
Anf. 3 PER-OLA ERIKSSON (c):
Fru talman! Den svenska ekonomin befinner sig i en av efterkrigstidens
djupaste långkonjunkturer. Vi läser nästan dagligen om nya varsel och upp-
sägningar. Arbetslösheten ökar. Industriproduktionen fortsätter att sjunka.
Investeringarna minskar och antalet företagskonkurser ökar. Budgetunder-
skottet för innevarande år beräknas till 50 miljarder kronor. Sammantaget
karakteriseras den svenska ekonomin av stagnation och lågkonjunktur.
Det är arvet efter socialdemokraternas nio år, ”den tredje vägens politik”
och den tid som kallades att ”Sverige är på rätt väg”.
Det allvarliga läget beror till stor del på bristerna i den ekonomiska politik
som förts i Sverige under dessa år, med alltför hög inflation. I kombination
med internationell lågkonjunktur har den svenska ekonomins nedgång kraf-
tigt förstärkts.
Fru talman! Det är nu nödvändigt att det sker en kraftfull omläggning av
den ekonomiska politiken för att återge Sverige tillväxt och konkurrenskraft
så att sysselsättningen värnas och välfärden tryggas och utvecklas. Som ny
ordförande i finansutskottet är jag glad över att det gått att skapa majoritet
i utskottet för en ekonomisk politik med denna inriktning. Nu lägger vi grun-
den för att Sverige skall kunna spela i ekonomins högre divisioner.
Den ekonomiska stagnationen måste brytas. Med åtgärderna i tilläggs-
budgeten och en skattepolitik för tillväxt gör Sverige nu en nödvändig kurs-
omläggning. Den består av många delar:
1. Genomgripande strukturella förändringar krävs för att stimulera företa-
gande, främst vad gäller de små- och medelstora företagen. Det främjar
tillväxten i näringslivet och ekonomin.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
2. Det behövs en ny och positiv syn på enskilt ägande och för att förändra
organisations- och utgiftsstrukturen i den offentliga sektorn. Socialförsäk-
ringssystemet måste reformeras. På så sätt läggs grunden för utveckling
och framsteg.
3. Sparandet måste stimuleras. Det måste bli lönsamt att arbeta och attrak-
tivt att spara för den enskilde. Det är fördelningspolitiskt viktigt. Alltför
länge har det varit fördelaktigare att låna pengar än att spara. Ur fördel-
ningspolitisk synvinkel är det inte acceptabelt att människor måste ställa
sitt hopp till att vinna på lotteri eller tips för att kunna öka sitt sparande.
Detta har man tvingats leva med under de socialdemokratiska åren. Nu
läggs kursen om. Nu skall vi främja sparande och hushållning.
4. Hushållssparande måste gå före det institutionella sparandet. Socialde-
mokraterna har prioriterat sparandet i kollektiva fonder. Det har bidragit
till att öka vårt lands sårbarhet för finansiella kriser. Ett ökat hushållsspa-
rande t.ex. i bank får däremot motsatt effekt. Det ökar motståndskraften
i det finansiella systemet.
5. Ny- och småföretagande måste ges bättre förutsättningar och utvecklings-
möjligheter. Mindre företag har ofta en högre grad av flexibilitet och an-
passningsförmåga än stora företag. De ger förutsättningar för att hela Sve-
rige blir levande. Sysselsättning skall kunna skapas över hela landet.
6. Genom lägre skatteuttag skall ny- och småföretagandet stimuleras. Till-
gången till riskkapital skall underlättas. Ett första steg på detta område
skall tas nästa år. Viktigt är också att förbättra möjligheterna till etable-
ring av nya företag genom förenklade regler. En effektiv och fungerande
konkurrens skapar också förutsättningar för små och medelstora företag.
7. Inflationen måste varaktigt nedkämpas. Vi kan inte tillåta att den svenska
inflationen ligger permanent markant högre än i andra länder, vilket varit
fallet under hela 1980-talet. Inte i något fall har en lång period av hög in-
flation varit förenlig med en ekonomisk tillväxt, rättvis fördelning och so-
cial utveckling. Den största negativa omfördelningen som sker är den som
följer av för hög inflation. Det vet vi efter att ha sett socialdemokraternas
nio år vid makten.
De senaste månanderna har vi sett en nedgång i prisökningstakten. Det
är glädjande. Inflationstakten bekämpas bl.a. genom en stram finanspolitik.
Föreslagna skattesänkningar måste balanseras med minskade utgifter. Det
är mitt svar till Allan Larsson på den punkten.
8. Arbetslösheten måste bekämpas. Ett arbete är för de flesta detsamma
som ett ”värdigt liv”. Det är av yttersta vikt att vi lindrar effekterna för
dem som blivit arbetslösa. Arbetslöshet innebär resursslöseri och mänsk-
ligt lidande och får därför inte användas som ett medel i den ekonomiska
politiken. Det har den nya regeringen och den nya riksdagsmajoriteten
vid upprepade tillfällen understrukit. Därför måste de som blivit utan ar-
bete erbjudas möjligheter att utnyttja sin tid som friställda med något me-
ningsfyllt, t.ex. utbildning, samtidigt som de aktivt söker nytt arbete. Det
gäller för alla de människor som i dag står arbetslösa på grund av indu-
strikriser eller rationalisering. Det gäller såväl anställda vid ASSI, Karls-
10
borgsverken, som vid stålverk i Luleå, i Karlskoga, i Malmö eller varhelst
i landet arbetslösheten finns.
Huvudinriktningen måste vara att skapa förutsättningar för varaktiga ar-
betstillfällen. Detta lägger också grunden till en god fördelningspolitik.
9. Investeringar i t.ex. järnvägar och vägar måste öka. Genom att tidigare-
lägga sådana investeringar kan meningsfulla arbetstillfällen erbjudas. Så-
dana investeringar har också stor betydelse för tillväxtmöjligheterna i
landet. Självfallet måste de regional- och miljöpolitiska aspekterna beak-
tas, när vi formar den framtida infrastrukturen och gör satsningarna på
vägar och kommunikationer.
Fru talman! Socialdemokraterna har, med något undantag, motsatt sig de
skattesänkningar som regeringen föreslagit. Fördelningspolitiska motiv sägs
motivera deras ställningstagande och nej-sägar-linje.
Centern har en hög fördelningspolitisk ambition. Alla måste garanteras
en grundtrygghet. Utsatta grupper och regioner måste värnas. En av de vik-
tigaste fördelningspolitiska åtgärderna är att bekämpa arbetslösheten och in-
flationen samt att långsiktigt lägga grunden för en ny period av tillväxt, före-
tagande och utveckling.
Skattesänkningar för enskilda eller företag kan förefalla orättvisa om de
ses isolerat eller i ett kort perspektiv. På längre sikt är de nödvändiga för att
skapa en ökad tillväxt och därigenom motverka stigande arbetslöshet.
Sänkta skatter och avgifter för mindre företag får långsiktigt positiva åter-
verkningar på sysselsättningen. Det är ett argument som centern och många
andra partier använt under årens lopp när de mycket starkt kritiserat förmö-
genhetsskatten på arbetande kapital, som varit en hämsko för många före-
tag.
Regeringens åtgärder har - i motsats till vad socialdemokraterna påstår -
en fördelningspolitisk profil. Sänkning av momsen på mat, turism och inri-
kes persontransporter har stor betydelse för det stora flertalet människor.
Störst betydelse har det för barnfamiljer, lågavlönade, pensionärer med låg
pension och glesbygdens människor.
Sänkt skatt på t.ex. mat och inrikes persontransporter kompletterar och
balanserar de långsiktigt tillväxtstimulerande åtgärderna för näringslivet.
Med eftertryck vill jag betona att den ekonomiska politiken måste inriktas
på att nå bestående förbättringar. Vi får inte luras till att bara genomföra
åtgärder som på kort sikt ser ut att^stärka den svenska ekonomin, men som
i grunden inte tar oss ur ekonomisk stagnation. Många av de socialdemokra-
tiska förslagen skulle få den effekten.
Jag lyssnade med mycket spänt intresse på Allan Larssons inledningsanfö-
rande. Allan Larsson har ibland hyllats för insatser inom bl.a. AMS som
hårdhänt rationaliserare och effektiviserare av den delen av den offentliga
sektorn. Han har hyllats mindre av väljarna för den ekonomiska politik som
förts, eftersom de sade nej i september till den ekonomiska politik Allan
Larsson stod för.
Efter att ha lyssnat till Allan Larsson i dag är jag beredd att kora honom på
ett område: till demagogins och den politiska retorikens banérförare. Hans
anförande var i långa stycken fyllt av insinuationer, retorik och mera av den
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
11
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
12
formulering som hör till pamfletternas framsidor. Det, fru talman, ger inte
några nya jobb, ingen stabil ekonomi och ingen långsiktig välfärd för svenska
folket.
Socialdemokraternas reservationer och deras förslag till ekonomisk poli-
tik präglas av repriser. Den inslagna vägen från i våras, då socialdemokra-
terna underströk betydelsen av en stram finanspolitik, återhållsamhet med
statliga utgifter och en aktiv inflationsbekämpning, har övergetts.
Som oppositionsparti har socialdemokraterna återfallit i en populistisk po-
litik med regleringsekonomi och subventionstänkande. Av gammalt slag.
Jag väntar bara på kravet att det nu skulle vara dags för regeringen att öppna
akutmottagningen. De vill inte erkänna tidigare misstag och förespråkar nu
en politik som skulle äventyra välfärden långsiktigt.
De åtgärder som socialdemokraterna föreslår skulle leda till ökade offent-
liga utgifter, nya regleringar, ökade underskott i såväl bytesbalans som stats-
budget och högre inflation och ränta.
Socialdemokraternas regleringsiver gör sig påmind på många områden
t.ex. när det gäller teletaxorna. Så sent som i våras och i regeringsställning
ansåg socialdemokraterna att taxebesluten skulle delegeras till televerket.
Nu i opposition anser man att detta är fel och vill att riksdagen skall besluta
om televerkets taxesättning.
Med andra ord: socialdemokraterna för en politik i regeringsställning och
en helt annan i opposition. Fru talman! Med en sådan ombytlighet är det en
fördel om man förblir i opposition.
Det vore olyckligt om riksdagen ett halvt år efter sitt beslut att delegera
taxesättningen till televerket skulle upphäva detta beslut. Statsmakternas
beslut om televerkets verksamhet måste vara långsiktiga och inte omprövas
efter några månader.
I linje med socialdemokraternas förslag om teletaxorna så borde ju riksda-
gen också fastställa biljettpriserna på SJ eller Operan, Nordbankens olika
bankavgifter, domänverkets priser för jaktarrenden och fällavgifter på älg.
Är det verkligen vad ni anser? I så fall har ni tagit flera steg tillbaka in i den
gamla förlegade regleringsekonomin. Det är väl ändå inte det som menas
med socialdemokratins förnyelse?
Fru talman! Inför Sveriges tilltänkta inträde i EG är det viktigt att vi för-
säkrar oss om en ekonomisk politik som bereder väg för vårt EG-medlem-
skap. Den nyligen beslutade ekonomiska unionen skärper de ekonomiska
kraven för inträde.
Det är värdefullt att en överenskommelse har träffats mellan EG-länderna
vid mötet i Maastricht. Det skapar klarhet i EGs planer för det politiska och
monitära samarbetet. Avtalet från Maastricht måste analyseras och värderas
noga för Sverige inför de kommande svenska medlemsförhandlingarna.
Det är av största vikt att den påbörjade strukturförändringen i svensk eko-
nomi fullföljs. Det skapar nödvändiga förutsättningar för hög sysselsättning
och en välfärd som delas av alla samt att den svenska ekonomiska politiken
vinner förtroende i omvärlden inför Sveriges planerade medlemskap i EG.
Jag yrkar bifall till hemställan i finansutskottets betänkande och avslag på
samtliga reservationer och den särskilda meningsyttringen med undantag för
reservationen nr 16 som jag yrkar bifall till.
Anf. 4 ALLAN LARSSON (s) replik:
Fru talman! Per-Ola Eriksson är en i det borgerliga kompaniet som i dag
skall försvara regeringens politik. På mig ger Per-Ola Eriksson samma in-
tryck som prästen som i sitt manus skrev: Svagt ställe. Elöj rösten!
Jag tror att Per-Ola Eriksson har den svåraste sitsen av alla i dag. I valrö-
relsen talade Per-Ola Eriksson om rättvis fördelning. Nu skall han vara den
främste garanten för att moderaternas politik genomförs här i riksdagen.
Vi har alla med stor förundran sett hur moderaterna slår igenom sin poli-
tik, och vi vet nu vad det betyder från fördelningssynpunkt. För en vanlig
familj betyder det att man förlorar minst 660 kr. i månaden - det har Anne
Wibble visat. Men för dem som har stora förmögenheter och stora inkomster
gäller motsatsen; de har fått stora favörer. Man började med att kasta ut en
massa köttben, som Hans Tson Söderström sade. Sedan blir det vanligt folk
som får ta smällarna.
Kommer P-O Eriksson ihåg vad Olof Johansson skrev i Aftonbladet i vå-
ras om denna politik? Han skrev att ordet rättvisa inte finns med i högeral-
liansens program, och han tilläde att det var inte ordet rättvisa man skyggade
för utan begreppet. Det var en träffande beskrivning, och nu har vi kunnat
iaktta vad det konkreta uttrycket för det här innebär. Hela det program som
Per-Ola Eriksson nu skall votera igenom går tvärsemot vad Per-Ola Eriksson
talade om genom hela valrörelsen.
Vad är det för ny start ni erbjuder? Jo, de som har det bäst ställt i samhället
får flytta fram sina startblock flera steg, och alla andra får ta flera steg till-
baka. Vad ni åstadkommer är en ny start för otrygghet och orättvisor i det
svenska samhället. Hur känns det, P-O Eriksson, att vara den främste tales-
mannen för denna politik?
Jag träffar en del av P-O Erikssons partivänner lokalt. De har blivit väldigt
tysta - de står inte upp längre för er politik. Hur länge skall centern orka
med att vara slavsändare för moderaternas utsändningar av sina budskap om
nya klyftor och ökade orättvisor?
Per-Ola Eriksson talar om svensk ekonomi just på det sätt som jag var-
nade för, just på det sätt som skapar osäkerhet utomlands, just på det sätt
som ledde till valutautflöden, just på det sätt som tvingade riksbanken att
agera haverikommission när det gäller regeringens politik. Jag hade trott att
P-O Eriksson skulle ha tänkt igenom detta något mer inför dagens debatt -
men icke så.
Kom ihåg nu att när man tittar på EGs villkor för stabiliseringpolitiken, så
finner man att Sverige är ett av de få länder som uppfyller kraven då det
gäller offentliga finanser, bytesbalans och nu också inflationsbekämpningen.
Det var detta som P-O Eriksson dömde ut.
Anf. 5 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Fru talman! Först, Allan Larsson: Jag rår inte för om jag har starkare röst
än Allan Larsson.
Det är inte så att centerrörelsen har tystnat. Däremot noterar jag med en
viss förvåning, eftersom jag lever i ett område med många socialdemokrater
runt omkring mig, hur tysta socialdemokraterna var i Norrbotten under den
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
13
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
14
senaste valrörelsen, därför att de inte hängde med och inte kände någon till-
tro till den politik som Allan Larsson stod för.
Centern behöver inte föra någon annans politik. I regeringsställning och i
denna nya riksdagssammansättning har vi möjlighet att få gehör för precis
de krav som vi under flera år har drivit. Jag vill peka på sänkt skatt på mat,
sänkt moms på turismen och på inrikes persontransporter, bättre villkor för
småföretagare, mindre regelverk, lägre arbetsgivaravgifter i utsatta områ-
den och lägre skatter på de mindre företagen. Nu får vi också resurser till
ökade satsningar på infrastruktur, vägar, kommunikationer och utbildning.
Skattebesluten om sänkt moms samt sänkt skatt på turism, mat och per-
sontransporter betyder för en tvåbarnsfamilj ett tillskott på ca 3 000 kr. per
år. Dessa 3 000 kr. per år är viktiga, men de har inte tillkommit genom social-
demokraternas medverkan, utan de har tillkommit genom hård strid mot so-
cialdemokraterna under många år.
Jag tror det är viktigt att komma ihåg detta, för socialdemokraterna försö-
ker nu, med Allan Larsson i spetsen, att efter valet skriva om den politiska
historien. Men det går inte, Allan Larsson. Socialdemokraterna har under
de senaste nio åren visat hur klyftorna mellan enskilda individer, mellan
företag och regioner har ökat. Det är de klyftorna som vi nu skall minska,
det är nu vi skall få svängrum och det är nu vi skall få fart på ekonomin. Det
kommer att vara till nytta för Allan Larsson, för socialdemokraterna och för
hela det svenska folket.
Anf. 6 ALLAN LARSSON (s) replik:
Fru talman! P-O Eriksson stoltserar med att hushållen får 3 000 mer i plån-
boken, och Anne Wibble stoltserar lika glatt med att det blir 8 000 mindre.
Nu får ni väl bestämma er. Vad är det som gäller? Inte kan vi tro på uttalan-
den som görs på det här sättet.
P-O Eriksson talar om småföretagen och om den sänkning av förmögen-
hetsskatten som skett för ungefär var tredje småföretagare. Men hur mycket
mer får de betala i ränta bara genom de åtgärder som ni vidtagit i höst och
som skapat osäkerhet och drivit upp räntorna?
Vem kan ta P-O Eriksson på allvar när han beskriver vårt budgetalternativ
på det sätt som skedde nyss här i talarstolen? P-O Eriksson har ju suttit med
i finansutskottet och fått del av föredragningarna och redovisningarna av hur
det ser ut. Vårt budgetalternativ är starkare för innevarande budgetår, och
detsamma gäller helårseffekten framöver. Jag vill uppmana P-O Eriksson att
nu här i kammaren säga om det är jag som har rätt när jag gör beskrivningen
eller om det är rätt som P-O Eriksson sade nyss. Jag tycker att hederligheten
och samarbetet inom utskottet skulle tjäna på om P-O Eriksson kunde ge ett
rakt besked och ta avstånd från det påstående som nyss framfördes.
Jag vill också att P-O Eriksson skall svara på de frågor som jag ställde:
Vad är det för skillnad mellan den politik som ni skall driva och den politik
som man har drivit i t.ex. Danmark och Storbritannien när det gäller eko-
nomi och sysselsättning? Vilken strategi har ni? Är det kontantlinjen eller
arbetslinjen som gäller? Och vad är det för mål ni har för arbetslöshetsbe-
kämpningen?
När det gäller fördelningspolitiken frågar jag: Varför skall denna politik
lyckas i Sverige, när den inte har gett de effekter som ni påstår att den har
gett när den prövats i USA och i Storbritannien och där ekonomerna ger ett
entydigt besked? Och varför skall de som har det bäst slippa undan, när ni
kommer med den breda svångremmen?
Slutligen statsfinanserna: Jag ställde en mycket precis fråga, och jag tän-
ker upprepa den till de andra företrädarna för borgerligheten, därför att den
är mycket viktig just med tanke på finansmarknaderna som ni står nära och
som vill veta om ni tänker uppfylla det ni har sagt om att ni skall finansiera
de skattesänkningar som ni genomför för innevarande budgetår. Kommer ni
att lägga förslag som berör innevarande budgetår? När kommer de att läggas
fram, och vad är det för karaktär på de åtgärder som skall förstärka statsfi-
nanserna? Ni har sedan oktober försämrat statsfinanserna med 19 miljarder.
Nu kan P-O Eriksson böija med att ge ett besked, och så får vi se om jag får
ett klart svar där.
Anf. 7 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Fru talman! Jag skall böija med frågan om räntebördan på småföretagen
och kvittera Allan Larsson genom att fråga om han har räknat på hur mycket
småföretagen fick betala i ökade räntekostnader under 1989, 1990 och in på
1991 på grund av den ekonomiska politik som Allan Larsson var ansvarig
för. Det var betydande belopp som småföretagen tvingades punga ut med
därför att den svenska ekonomin inte höll det mått som man kan ställa an-
språk på att den bör hålla.
Till Allan Larsson vill jag också säga: Skattesänkningar skall finansieras
och skattesänkningar finansieras också. Men till skillnad från det som nu
sker är det så att under den tid, då Allan Larsson hade ansvar för att fullfölja
skattereformen, var den inte finansierad till alla delar. Därför tycker jag att
Allan Larsson bör vara litet försiktigare med att tala om finansierade skatte-
sänkningar.
Det är klart att arbetslinjen och den fördelningspolitiska linjen skall gälla.
Från vårt håll kommer vi också att medverka till att så kommer att ske. Ef-
tersom vi har arbetslinjen som mål i den ekonomiska politiken och inte kon-
tantlinjen, medverkar vi också till att driva näringspolitiken och arbetsmark-
nadspolitiken så, att vi kan förkorta köerna till arbetslöshetskassorna. Vad
värre är: Vi tvingas leva med sviterna efter socialdemokraternas senaste år
vid makten.
Mycket i den socialdemokratiska politiken är repris. Under en viss tid
medverkade socialdemokraterna till byggandet av båtar på lager. Nu verkar
det som om man vill bygga bostäder på lager och alltså ha en aktiv byggverk-
samhet för någonting i framtiden. Men politiken att bygga båtar, med social-
demokraternas medverkan, var inte framgångsrik. Er byggpolitik i dag är
inte heller framgångsrik.
Jag vill också påminna om hur stora klyftorna blev under de år då socialde-
mokraterna hade ansvaret. Det var då busslast efter busslast med människor
gick från glesbygdsområdena till storstadsområdena. En och annan ham-
nade nog också på Östermalm.
Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att den gamla modellen överges
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
15
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
16
i Sovjet, i Sverige skall vi överge den socialdemokratiska modellen och börja
bygga något nytt som är beständigt och framgångsrikt.
Anf. 8 LARS-OVE HAGBERG (v) replik:
Fru talman! Jag tycker att det ändå anstår utskottets ordförande att svara
på vissa väsentliga frågor.
Det är väl inte så, Per-Ola Eriksson, att det är era regeringsbröder som är
de främsta förkämparna när det gäller att ta bort momsen på mat. Det gjor-
des ju ett förvalsarbete, och jag tvivlar verkligen på att Per-Ola Eriksson
hade fått igenom någonting, om det inte hade gjorts ett förarbete före valet.
Vad är det för politik som den här regringen för? Nu har vi alltså en fyrklö-
ver som kritiserar socialdemokratins tredje väg, vilket vi i vänsterpartiet
också gör, men den nya regeringen undviker ju på allt sätt att kritisera dem
som fick nytta av devalveringen: de som investerade utomlands, storbolagen
som konsoliderade sig där, spekulanterna och de som inte investerade i Sve-
rige. Det är just de som misslyckas eller som inte kan ta eget ansvar utan
måste ställas under stort omvandlingstryck för att investera riktigt som tydli-
gen skall gynnas av Per-Ola Erikssons politik. Vilka nya medel har Per-Ola
Eriksson, förutom skattesänkningarna som är det absolut viktigaste framde-
les, för att marknaden skall klara problemen? Är det kanske de små och me-
delstora företagen som skall sköta det här? Har dessa bolag en bättre vilja,
eller hur är det?
Per-Ola Eriksson sade att skattesänkningarna ger arbete och att rege-
ringen står för arbetslinjen. Vad är det som ger arbete? Innebär nästa steg
att även centern kan godkänna en intern devalvering? Eller hur ser man på
krisen i Sverige, som jag frågade tidigare. Vad behöver göras? Vilken bered-
skap har fyrklövern för det svenska näringslivet, vad vill man egentligen se
för någonting? Man kan ju inte bara tala om forskning och kunskap på en
nivå då det gäller hela samhället.
Till sist, Per-Ola Eriksson: Har förslagen egentligen någon regionalpoli-
tisk betydelse, eftersom det hela kombineras med ett mycket starkt utta-
lande för EG-medlemskap? Vi vet ju redan att krafterna i fråga vill gynna
de tre starka regionerna i Sverige. Överensstämmer detta verkligen med ta-
let om den regionalpolitiska balans som centern tidigare har eftersträvat?
Anf. 9 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Fru talman! Helt kort till Lars-Ove Hagberg: Momsen på mat sänks vid
årsskiftet. Jag är medveten om att även vänsterpartiet har medverkat i förar-
betet. Uppspelet i en match kan vara viktigt, men det är ändå viktigare att
göra mål. Det var fyrklöverregeringen och den här riksdagen som gjorde mål
beträffande momsen på maten, och det är jag glad för. Tyvärr har det dröjt
alldeles för länge, men det är bättre sent än aldrig. Genom sänkningen av
momsen på mat får vi ett instrument som har en klar och tydlig fördelnings-
politisk effekt. Barnfamiljerna, pensionärer med låg pension och lågin-
komsttagare gynnas.
Beträffande småföretagen och skattesänkningarna skall jag faktiskt ge
vänsterpartiet en liten eloge. När det gäller skatten på arbetande kapital skil-
jer sig vänsterpartiet från socialdemokraterna - om Lars-Ove Hagberg nu
kunde lyssna innan han får sina råd från Hans Gustafsson - på det sättet att
vänsterpartiet har haft förståelse för att småföretagens skattebörda under
många år har varit en hämsko för dem. Nu sänks skatten på arbetande kapi-
tal. Vi tar bort skatter och regler som har varit hämmande för småföretagen.
Detta lägger grunden till en ny period av positiv satsning och nyföretagande.
Vi minskar regelverket och gör det lättare att etablera företag. Alltför
många företagare har klagat över detta - och det vet både Lars-Ove Hagberg
och Hans Gustafsson, hans rådgivare.
Vad har fyrklövern i beredskap, frågade Lars-Ove Hagberg. Nu har kan-
ske inte Lars-Ove Hagberg varit med i finansutskottet så ofta under de se-
naste veckorna, men jag kan säga att beredskapen för framtiden ligger i det
mycket fina dokument som i dag finns på riksdagens bord, liksom i alla de
andra dokument som vi har tagit ställning till under hösten.
Lars-Ove Hagberg nämnde Norrland i samband med EG-medlemskapet.
Beträffande EG-medlemskap tror jag att det är viktigt att komma ihåg att
det är just med tanke på det näringsliv som finns i Norrland, med de viktiga
basnäringarna skog, stål och malm med avsättning inom EG-området, som
ett svenskt medlemskap är oerhört angeläget och betydelsefullt även för
denna del av Sverige. Det kommer framtiden att kunna utvisa.
Anf. 10 LARS-OVE HAGBERG (v) replik:
Fru talman! När det gäller mål i fotboll vill jag säga att det ändå är mycket
viktigt att man blir framspelad. Framspelningen i detta fall var ju mycket
elegant. Jag vill understryka att Per-Ola Erikssons lagkamrater inte hade or-
kat med det här utan denna framspelning. Jag tycker att det här är en fram-
gång, men Per-Ola Eriksson bör inte yvas så väldigt mycket och mena att det
är ett försvar för regeringspolitiken.
Nu kom Per-Ola Eriksson ändå in på vad det handlar om: skattesänk-
ningar för småföretag. Men vad händer i övrigt? De små företagen befinner
sig ju under ett stort tryck från de stora företagens sida. En stor del av små-
företagen är underleverantörer till de stora företagen. Det tar sig andra vä-
gar. Vilken linje är det fråga om? Om det nu finns utvecklingsmöjligheter
när det gäller skog, stål och kanske alla andra basnäringar, måste det ju bli
en väldig strukturomvandling, så att vi står starka. Vilka medel har då rege-
ringen att tillgripa förutom skattelättnaderna? Var finns beredskapen beträf-
fande den breda utbildningen, möjligheten att ha en bra arbetsorganisation?
Vad betyder i slutändan dessa attacker mot de anställda? I dag försämras
både levnadsvillkor och arbetsvillkor. Vad betyder allt detta för produktivi-
teten och möjligheterna för de utsatta regionerna och andra regioner att över
huvud taget kunna konkurrera framöver? Jag tycker att Per-Ola Eriksson,
som annars är så angelägen om att tillvarata de ifrågavarande gruppernas
intressen, helt förbiser de här sakernas betydelse i en ekonomi. Eller behärs-
kas nu även Per-Ola Eriksson av det nyliberala elittänkandet: att man måste
gynna vissa experter, nyckelgrupper som chefer, kapitalägare och företagare
för att det skall bli bra i landet?
Har centern helt och fullt valt denna väg, som egentligen är den nyliberala
vägen till tillväxt och som egentligen handlar om tillväxt på några håll och
utslagning på andra?
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 49
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
18
Anf. 11 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Fru talman! Jag vill återkomma till idrotten och framspelet. Vänsterpar-
tiet brukar normalt spela vid sidan av planen. Men när det gäller momsfrå-
gan lyckades vänsterpartiet faktiskt spela in bollen på planen och deltog i
uppspelet.
Det är klart att det finns kolleger i denna regeringskonstellation som kan-
ske inte har varit så bra på träning när det gäller momsfrågan, men de var
ganska bra på matchen, och det är ändå matchen som räknas. Och det var
ändå den nuvarande regeringen som lade fram en proposition med förslag
om en sänkning av skatten på mat, turism och inrikes persontransporter. Det
är en viktig poängseger. Vi har tidigare garderat med kryss. Nu efter mat-
chen kan vi säga att det var en hemmaseger.
Sedan vill jag till Lars-Ove Hagberg säga att jag tror att det är viktigt att
vänsterpartiet tar intryck av den omdaning som sker litet här och var i sam-
hället och ute i Europa. Det är dags att läsa litet färskare litteratur och pro-
gram än dem som Lars-Ove Hagberg hittills har byggt sin politiska plattform
på.
Anf. 12 LARS TOBISSON (m):
Fru talman! Som finansminister i den förra regeringen förutsåg Allan
Larsson redan förra våren en snar vändning uppåt i ekonomin. Vid sidan av
vår gamle vän Thage ”G-punkt” Peterson fick vi Allan ”Vändpunkt” Lars-
son. Vi moderater hävdade däremot att nedgången skulle bli djup och lång-
varig. Mot det socialdemokratiska receptet att bara invänta draghjälp från
utlandet, ställde vi kravet att den hemmagjorda krisen snabbt skulle angri-
pas med strukturpolitiska åtgärder.
Vem som har fått rätt i den ekonomiska analysen är så uppenbart att vi
inte behöver tvista om det här. Nyligen rapporterades att den totala produk-
tionen i landet under det tredje kvartalet i år, det sista med socialdemokra-
tisk regering, var 2,5 % lägre än ett år tidigare. Allan Larsson har sannerli-
gen inte visat den praktiska förmåga att skapa tillväxt som skulle kunna ge
trovärdighet åt hans tillrättavisningar och pekpinnar riktade mot regeringens
politik.
Det är bara att konstatera att väljarna var kloka som gav den borgerliga
sidan chansen att omsätta programmet Ny start för Sverige i det första steg
tillbaka mot balans i ekonomin som representeras av proposition 38 och
andra regeringsförslag i höst på bl.a. det skatte- och näringspolitiska områ-
det.
Utskottets ordförande har redan argumenterat för majoritetens uppfatt-
ning, och finansministern kommer senare att närmare redovisa regeringens
syn på det ekonomiska läget och de åtgärder som är påkallade. Jag skall där-
för i detta anförande koncentrera mig på vissa frågeställningar, företrädesvis
av finansiell natur, som enligt min mening förtjänar att närmare övervägas i
anslutning till den kommande budgetpropositionen, där nästa steg mot eko-
nomins tillfrisknande tas.
Den socialdemokratiska oppositionens kritik framstår som mycket motsä-
gelsefull. Å ena sidan sägs regeringen strama åt efterfrågan alltför kraftigt.
Ä andra sidan uttalas oro för budgetunderskottets ökning. Utan tvivel för-
sämras statsfinanserna. Det är en ofrånkomlig konsekvens av nedgången i
den ekonomiska aktiviteten, vilken urholkar skatteunderlaget samtidigt som
utgiftsbehovet för arbetsmarknadspolitiska och sociala åtaganden växer.
Men den offentliga ekonomin är inte så dålig som en blick enbart på budget-
saldots utveckling ger intryck av. Och i detta sammanhang finner jag till min
glädje att Allan Larsson och jag har samma uppfattning. Som han påpekade
uppvägs försämringen av statens finansiella sparande till en del av en förbätt-
ring hos kommunerna. Och socialförsäkringssektorn uppvisar ett stadigt
sparandeöverskott på över 40 miljarder kronor.
Ett föga uppmärksammat faktum, ej heller uppmärksammat av Allan
Larsson i hans anförande, är att det totala sparandet i landet håller på att
förbättras. Enligt konjunkturinstitutets nyligen avlämnade rapport för de-
cember, väntas underskottet i bytesbalansen successivt minska från 35 mil-
jarder förra året ned mot 20 miljarder 1993. Som andel av bruttonationalpro-
dukten innebär detta en nedgång till hälften. Bakom denna hälsosamma ut-
veckling ligger en förstärkning av det enskilda sparandet, som överträffar
försvagningen inom den offentliga sektorn. Finansieringen av ett budgetun-
derskott blir naturligtvis lättare om den kan ske inom ramen för ett inhemskt
sparande. Japan och Tyskland är exempel på starka ekonomier som kunnat
klara betydande budgetunderskott genom åren därför att de har haft ett stort
enskilt sparande att falla tillbaka på.
Som jag framhöll i går i debatten om löntagarfondernas avveckling, är det
från borgerlig synpunkt att föredra att sparandet sker i enskild regi. Målsätt-
ningen i den ideologiskt betingade strid om sparandets fördelning som före-
står bör därför vara att det över en konjunkturcykel råder balans i de lö-
pande offentliga finanserna, medan den sparandeökning som krävs för att
återställa den yttre balansen och för att finansiera näringslivets omvandling
sker i den enskilda sektorn. Låg inflation och sänkta skatter skapar det kli-
mat som krävs för att hushållssparandet skall fortsätta att utvecklas i positiv
riktning.
Socialdemokraterna har alltså svårt att bestämma på vilken bog kritiken
skali läggas. Omedelbart efter det att vi har fått påpekandet från Allan Lars-
son om att statsfinanserna trots allt är starka, ondgör han sig över det stora
budgetunderskottet. Han menar att felet skulle vara att regeringen sänker
skatter men inte samtidigt drar ned på utgiftssidan. Detta stämmer inte. Den
tillväxt av budgetunderskottet som har skett, och som redovisas i prognoser
från riksrevisionsverket, beror i allt väsentligt på den lägre aktivitet i ekono-
min som jag sade urholkar inkomstunderlaget och samtidigt medverkar till
att utgifterna behöver stiga.
De skattesänkningar som vi har lagt fram förslag om är ju redovisade som
finansierade till den del som de faller på detta år. Beträffande nästa år kom-
mer besked om var någonstans besparingarna skall sättas in att redovisas i
den kommande budgetpropositionen. Och vi får nog ge oss till tåls till den
10 januari nästa år, eftersom jag tror att finansministern inte är beredd att
gå in i detalj om detta i dag.
I detta sammanhang drar Allan Larsson i sitt anförande upp även en argu-
mentation som har pågått sedan i våras, som gick igen i valrörelsen och som
så småningom håller på att utvecklas till en myt och som tydligen kallas för
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
19
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
20
Tobissonlinjen. Den skulle gå ut på att jag yrkar på att man först skall sänka
skatterna och skapa ett stort hål och därefter framtvinga utgiftsminskningar.
Detta tycks gå tillbaka på en redovisning efter det att vi i våras hade avslutat
förberedelserna för programmet Ny start för Sverige. Jag sade då att den
viktigaste insikten som vi nådde fram till, och det gällde faktiskt oss modera-
ter lika väl som andra deltagare, var att till skillnad mot tidigare - då vi ofta
satte oss ned och studerade utgiftssidan för att se vad vi möjligen kunde
skrapa ihop i form av besparingar som kunde användas till skattesänk-
ningar - måste vi i nuvarande läge med den konkurrens som råder med
öppna gränser, fria kapitalrörelser, fria rörelser för arbetskraft, varor och
tjänster osv. börja på skattesidan. Vi måste konstatera vad som behöver gö-
ras för att vi skall kunna få ned skattetrycket i vårt land, så att vi inte kommer
i ett definitivt underläge gentemot omvärlden.
När vi har gjort det bestämmer det så att säga kravet på anpassning vad
gäller utgifterna. Det finns ingen tidsdimension i detta - dvs. att man skulle
göra det första först och det andra senare -, utan det här måste göras på
samma gång. Det är fråga om vad som anger utrymmet. Och det är numera,
hävdar jag, behovet av att få ned skattetrycket till den nivå som gäller i hög-
skatteländerna åtminstone ute i Europa som bestämmer vad vi måste kunna
åstadkomma på utgiftssidan vad beträffar besparingar.
Fru talman! Situationen vid de borgerliga partiernas återkomst till rege-
ringsmakten påminner i väsentliga avseenden om läget förra gången det be-
gav sig, nämligen 1976. Men den ekonomiska krisen kom den gången mest
till uttryck i tillverkningsindustrin. Nu hör problemen i minst lika stor ut-
sträckning hemma inom den finansiella sektorn.
De kreditförluster som sänker finansbolag och skakar banker härrör till
övervägande del från fastighetsbranschen. Vad vi bevittnar är den aldrig helt
smärtfria övergången från en höginflationsekonomi til) en långinflationseko-
nomi. Där kalkylen tidigare gick ut på att balansera ett negativt kassaflöde
genom att realisera inträffad värdestegring blir det i fortsättningen kravet
på positiv avkastning som blir utslagsgivande. I detta sammanhang skapar
naturligtvis den höga realräntan betydande problem på samma sätt som den
avhåller från investeringar i industri och handel.
Svårigheten att bedriva en aktiv konjunkturpolitik illustreras på ett över-
tydligt sätt av att fastighetsskatten på kommersiella lokaler även nästa år
skall vara förhöjd med en extra procentenhet - från 2,5 till 3,5 %. Beslutet
fattades - under moderat motstånd - i syfte att motverka den, som det hette,
spekulativa värdestegringen på kontors- och affärsfastigheter. Det här är
inte precis dagens problem! Skatten kommer i alla fall att ligga fast. Nu sjun-
ker eller försvinner hyresintäkterna, och fallissemangen i branschen får en
kontraktiv effekt inom hela den finansiella sektorn. Oavsett i vilken takt fas-
tighetsskatten kan sänkas i framtiden borde den här extra höjningen till
3,5 % snarast återkallas av omsorg om utvecklingen, inte minst på den finan-
siella sidan.
Socialdemokraterna vill skylla det branta fallet i byggnadsinvesteringarna
på regeringens politik. Allan Larssons anförande var inget undantag på den
punkten. Men det är svårt att se, och jag skulle gärna vilja be Allan Larsson
om hjälp på den punkten, varifrån efterfrågan på nya hus, nya byggnader,
skulle kunna komma. Det är redan gott om tomma industri- och kontorslo-
kaler, och det överskott på bostäder som redan börjat framträda kan förvän-
tas växa snabbt.
Grunden till denna utveckling - detta omslag från, som subventionsvägen
har drivits fram, en brist på bostäder då till ett överskott nu - lades ju redan
vid den stora skatteomläggningen, där boendet medvetet gjordes avsevärt
dyrare. I ett uttalande förra sommaren, som omedelbart betecknades som
närmast fosterlandsförrädiskt, påpekade jag att det visserligen med lägre
marginalskatter skulle löna sig bättre än tidigare att arbeta i Sverige men
att kravet på totalfinansiering måste medföra att det å andra sidan skulle bli
mycket dyrare att leva här. Därför kunde vi räkna med framväxten av ett
nytt livsmönster, där människor successivt ställde in sig på att bo i ett hål
i väggen och att cykla till jobbet med ett smörgåspaket i fickan, medan de
tillbringade sin fritid och gjorde sina större inköp utomlands.
Vi har redan sett en rörelse i den här riktningen, och den kommer att för-
stärkas om levnadskostnaderna i vårt land inte anpassas till vad som gäller
ute i Europa. Med hänsyn till att vi inte kan fortsätta att subventionera fram
en överkonsumtion av boende kommer med nödvändighet nyproduktionen
av bostäder att avta. I det läget blir det förstås viktigt att underhålla det fas-
tighetsbestånd som redan finns. Regeringen bör därför snarast möjligt skapa
klarhet om villkoren för ombyggnad av äldre bostäder. Likaledes är det med
hänsyn till läget på byggmarknaden angeläget att den planerade upprust-
ningen och utbyggnaden av infrastrukturen i form av olika slags kommunika-
tioner kommer i gång på stor bredd.
I detta sammanhang finns det anledning att kommentera socialdemokra-
ternas nya syn på möjligheterna för våra affärsverk inom kommunikations-
området att möta de hårdnande krav som marknaden och konkurrensen stäl-
ler. I våras beslöt riksdagen på förslag av regeringen att ge televerket större
frihet att fastställa sina egna taxor. I en motion, ärligt talat förstår jag inte
riktigt hur den har kunnat väckas, med anledning av regeringens ekonomisk-
politiska proposition, vill socialdemokraterna nu återgå till den gamla regle-
ringslinjen. Det vore enligt min mening mycket anmärkningsvärt om inte
detta försök att göra prissättningen till föremål för politiska ingrepp skulle
avvisas av en kammare där socialisterna är i klar minoritet. Den tid borde
för länge sedan vara förbi då vi politiker anser oss bättre skickade än före-
tagsledningar att sätta priser på varor och tjänster.
På en punkt har hela oppositionen - från vänsterpartiet över socialdemo-
kraterna till Ny Demokrati - förenats om ett tillkännagivande till rege-
ringen, och det gäller förordet för en fortsatt ekonomisk satsning på ett stat-
ligt turistorgan. Vi på den borgerliga sidan vill avvakta regeringens konkreta
förslag i detta avseende. Men jag menar att strävan här liksom på andra om-
råden bör vara att nedbringa statens utgifter och att göra det möjligt för olika
branscher att stå på egna ben.
Fru talman! Den politik som kommer till uttryck i proposition 38 och som i
allt väsentligt vunnit utskottets bifall innebär att strukturfrågorna prioriteras
inom den ekonomiska politiken. Socialdemokraterna, som under sina sista
regeringsår orienterade sig i denna riktning, återfaller nu i motioner och re-
servationer i sin gamla svaghet för försök beträffande kortsiktig stabilise-
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
21
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
22
ringspolitik och fördelningspolitik. Det är inte underligt att de på ett helt
annat sätt än under regeringsåren får uppslutning från vänsterpartiets sida.
I detta läge krävs det att riksdagens icke-socialistiska majoritet tar sitt ansvar
för att Sverige återförs till ekonomisk balans och tillväxt. Jag tycker att det
har funnits tecken på att så har varit fallet, även om det ibland varit litet
ostadigt.
Utvecklingen under hösten - när finansieringen av skattesänkningarna un-
der en tid föreföll hotade här i riksdagen, vilket i sin tur bidrog till valutaut-
flöde och räntehöjning - understryker betydelsen av att regeringens ekono-
miska politik kan genomföras. Det är ju den rätta, och den enda, vägen ut ur
den hemmagjorda kris som socialdemokraternas högskattepolitik, offentliga
utgiftsexpansion och regleringsiver försatt Sverige i.
Med det anförda yrkar jag, fru talman, bifall till hemställan i finansutskot-
tets betänkande nr 10 med undantag av punkten 23, där jag yrkar bifall till
reservation 16.
Anf. 13 ALLAN LARSSON (s) replik:
Fru talman! Det är intressant att lyssna på de olika företrädarna för den
borgerliga majoriteten.
Per-Ola Eriksson framstår alltmer som bogsprötet på den borgerliga sku-
tan, som visar riktningen men inte har något inflytande på kursen, medan
kaptenen själv, Lars Tobisson, styr och ställer.
Jag vill egentligen börja med att gratulera Lars Tobisson till hans enastå-
ende politiska framgångar denna höst. Om någon har gjort sig förtjänt av att
bli utnämnd till årets svensk är det Lars Tobisson - inte lan eller Bert och
inte heller Carl Bildt, utan just Lars Tobisson. Han är den som lanserat den
filosofi som har gjort att budgetunderskottet nu har växt med 19 miljarder
på två månader. Det var han som drog upp riktlinjerna för den propaganda
som gjort att man i utlandet har fått det intrycket att regeringen vacklade om
valutapolitiken och som gav upphov till valutaflykt och räntechock.
Det är samme Lars Tobisson som, utan att ge sig in i slitet som statsråd,
styr och ställer i politiken och som får centerpartister att gå med på sådant
som de aldrig tidigare hade kunnat tänka sig att gå med på.
Det är också Lars Tobisson som mer än någon annan symboliserar block-
politiken, konfrontationen. Det är han som ger och tar i förhandlingarna
med Ny Demokrati, med Bengt Westerbergs goda minne. Lars Tobisson som
årets svensk är verkligen väl kvalificerad.
Nu har Lars Tobisson tagit upp några frågor och säger att han får rätt i att
utvecklingen blir sämre än vad många bedömde i våras. Då vill jag fråga: Ar
det inte litet väl drastiskt att ställa sig på bromsarna för byggande, för hushål-
len och för kommunerna, att dra åt svångremmen om tre fjärdedelar av eko-
nomin, bara för att ni skall få rätt? Den åtstramningen behövs ju inte för att
skapa utrymme för exportindustrin att växa. Resurserna finns. Det handlar
om att ta vara på dem. Jag tycker att det är väl långtgående, Lars Tobisson,
att yvas över att ni får rätt genom att ni på det här sättet stramar åt ekonomin
vid alldeles fel tidpunkt.
Det totala sparandet har jag faktiskt talat om i mitt anförande, Lars Tobis-
son, genom att visa på bytesbalansen som förbättras. Vi har lagt ned mycket
tid under det gångna året på att upplysa om detta. Jag talade om detta när ni
var ute och talade om era svarta hål. Det var den propagandan som skapade
osäkerhet i utlandet och ledde till ett valutautflöde.
Får jag be Lars Tobisson att tala om, så att vi kan få svar på de frågor som
inte Per-Ola Eriksson svarade på, vad det är för skillnad mellan den politik
som ni genomför här och den som i Storbritannien och Danmark har lett till
en arbetslöshet på 8-10 %. Kan Lars Tobisson förklara det?
Anf. 14 LARS TOBISSON (m) replik:
Fru talman! Allan Larsson har under debatten ondgjort sig över att han
har ett helt kompani med motståndare, och det skulle på något sätt vara be-
lastande. Tvärtom tycker jag att han gör sitt bästa för att utnyttja de chanser
det ger att utså split mellan regeringspartiernas företrädare.
Nu har han, med vad han möjligen hoppades i några öron skulle låta som
en komplimang, kallat mig för årets svensk. Jag vill minnas att på den tiden
Rapport utnyttjade den beteckningen mot slutet av året råkade den utmär-
kelsen tillfalla personer som under nästföljande år gick fullkomligt på öro-
nen. Refaat el Sayed var en och även några som stod Allan Larssons parti
nära hade sådana olyckor för sig. Jag tar det för vad det var. Jag förstår vad
Allan Larsson hoppas att den närmaste tiden skall bära i sitt sköte.
Att påstå att den s.k. Tobissonlinjen skulle ha kunnat avläsas redan i form
av försämringar i ekonomin och därmed utebliven vändpunkt, är väl ändå
att ta i. Den statistik som vi nu fick, och som visade att ekonomin krympte
med 2,5 % under tredje kvartalet i år jämfört med ett år tidigare, avsåg tiden
fram till den 30 september. Så länge satt faktiskt den socialdemokratiska re-
geringen och även några ytterligare dagar. Den statistiken går inte att till-
skriva det som har skett sedan dess.
Vidare skulle jag ha framkallat valutaoro och räntehöjning. Allan Larsson
vet lika väl som jag att det var mest externa faktorer som spelade in; den
finska devalveringen, rörelsen mot tyska Marken, inte minst inför Maast-
richt. Men det fanns inhemska bidrag till detta. Det var inget tvivel om att
ett sådant var den osäkerhet som rådde beträffande regeringens möjligheter
att få majoritet för sin politik.
Jag tar inte detta som ett underkännande. Det är tvärtom ett överbetyg, i
varje fall ett godkännande av regeringens politik. Man menar att när den är
ifrågasatt, när det förefaller som om den inte får genomslag i riksdagen, då
uppstår den här oron. Jag är som sagt glad över att vi har kunnat föra den
frågan i hamn, att socialdemokraternas försök att sabotera den genom att
locka med sig Ny Demokrati, så att det inte skulle bli möjligt att skjuta på
barnbidragshöjningen, misslyckades. Jag tycker att vi har anledning att vara
glada över att vi har fått en återställd ordning på valutasidan och att räntan
är på väg nedåt igen. Men det kanske är svårt för Allan Larsson att dela den
uppfattningen.
Som svar på frågan vill jag säga att vi strävar efter att få en låg inflation,
som exempelvis i Danmark. Vi skall göra det genom att på arbetsmarknads-
sidan hålla fast vid arbetslinjen, någonting som Allan Larsson en gång var
en god exponent för. Det tycker jag att vi har all anledning att hedra honom
för.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
23
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
24
Anf. 15 ALLAN LARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag måste säga att jag är förvånad över Lars Tobisson. Han
beskriver ett våldsamt valutautflöde, en räntechock, som ett överbetyg för
regeringen. Hur ofta tänker den här regeringen försätta landet i den situatio-
nen att omvärlden skall utdela sådana överbetyg?
Jag blir mörkrädd, Lars Tobisson, när jag hör någonting sådant. Ge inte
omvärlden intrycket att det är detta ni är ute efter, och försök inte ge intryck
av att det var barnbidragshöjningen som orsakade detta. Kom ihåg att försla-
get om höjning av barnbidraget lade jag fram här i riksdagen den 10 januari
i år!
Sedan sjönk räntorna, valutareserven förstärktes, räntemarginalen gent-
emot omvärlden minskade till 0,7 %. Då låg förslaget om barnbidragshöj-
ning här i riksdagen och riksdagen beslutade om den. Hur kan barnbidrags-
höjningen förorsaka valutautflöden? Det måste Lars Tobisson ge oss en upp-
lysning om. Den socialdemokratiska regeringen var inte upphov till något
sådant under sin tid, utan det var efter regeringsskiftet som detta uppstod.
Visst blir tillväxten långsammare nästa år och året därpå. Det har kon-
junkturinstitutet visat. Det är därför som jag tycker att det är så anmärk-
ningsvärt att Lars Tobisson är så lycklig över att han genom de här åtgär-
derna får rätt i sin dystra prognos.
Hur skall alla småföretag som arbetar på hemmamarknaden kunna få av-
sättning för sina varor och tjänster när ni stramar åt efterfrågan för tre fjär-
dedelar av ekonomin? Det är just de småföretag som ni har talat så mycket
om att ni värnar som ni driver till mycket svåra situationer. Det är sanningen
om er politik.
Får jag avslutningsvis säga att när man har hört Lars Tobissons tal om hål
i väggen och sedan hört Anne Wibbles uttalande om hur hon med välbehag
skall stå emot för vanligt folk, förstår man sambandet mellan dessa uttalan-
den.
Anf. 16 LARS TOBISSON (m) replik:
Fru talman! Det är riktigt att barnbidragshöjningen föreslogs och beslöts
i våras. Den var då finansierad med höga skatter, någonting som utmärker
socialdemokratisk politik. När vi trädde till och såg att åtgärder oundgängli-
gen måste sättas in på skatteområdet för att förhindra ett pågående utflöde
av bl.a. investeringskapital, skulle de finansieras. Eftersom detta sker redan
under innevarande budgetår säger vi att vi får ta någonting som går att göra
med snabb verkan. De flesta utgiftsminskningar på det offentliga området är
av den karaktären att de kan kräva förberedelser. Men här var det fråga om
en förändring som ännu inte hade trätt i kraft och som mycket enkelt kunde
tas tillbaka. Så skedde med barnbidragshöjningen.
Men detta ville naturligtvis inte socialdemokraterna vara med om. Det var
då den gungning kom till stånd beträffande regeringens möjligheter att i riks-
dagen finna majoritet för sin politik som var en bidragande orsak, jag tror
att det var ett mindre bidrag, men ändå en bidragande orsak till det valutaut-
flöde som föranledde en räntehöjning. Jag säger återigen att det var bra att
det orosmomentet avvärjdes. Jag utgår ifrån att några liknande händelser
inte inträffar när mönstret nu har stabiliserats och vi förstår vilka problem
som kan uppstå om man är oförsiktig på det här området. Jag har inga för-
hoppningar om att socialdemokraterna skall ta sitt ansvar i det avseendet.
Men jag är glad över att man har gjort det på annat håll.
Sedan kommer motsättningen tillbaka igen. Ibland är vi oförsiktiga och
ökar budgetunderskottet. Ibland stramar vi åt något alldeles fruktansvärt, så
att det leder till en minskad ekonomisk verksamhet i landet. Socialdemokra-
terna pläderar för nya utgifter på än det ena än det andra området i den
gamla aktiva konjunkturpolitikens tecken.
Nu har Allan Larsson inte någon ytterligare tid för replik, men jag påmin-
ner ändå om frågan som jag ställde i mitt anförande och som jag tycker att
man från socialdemokratiskt håll är skyldig att svara på. Vad för slags hus
vill ni att vi skall bygga i den här situationen, när det är ett klart överskott på
kontors- och industrilokaler? De står tomma litet varstans. Antalet tomma
bostäder växer, och det är naturligtvis med nuvarande realräntor mycket
dyrt att över huvud taget uppföra nya fastigheter.
Det går inte att lösa problemet annat än med nya subventioner. Därmed
är socialdemokraterna tillbaka på en gammal omöjlig väg, som skiljer ut
Sverige, som får vår ekonomiska utveckling att avstanna och förbytas i en
nedgång, vilket ju blir resultatet av ert traskande efter den tredje vägen.
Jag tycker alltså inte att det är någonting att stå efter. Vi för nu i en svår
ekonomisk situation en politik som lägger grunden för en marsch ut ur de
hemmagjorda problem som den förra socialdemokratiska regeringen har
försatt oss i.
Talmannen anmälde att Allan Larsson anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 17 STEFAN ATTEFALL (kds):
Fru talman! Vi verkar vara påfallande eniga om att Sverige har svåra eko-
nomiska problem att brottas med. Vad som skiljer oss i fyrklöverregeringen
från socialdemokraterna är att vi regeringspartier tillsammans med en nästan
enig ekonomkår inser att det förutom konjunkturproblem finns strukturella
problem, inhemska problem, i svensk ekonomi. Dessa måste åtgärdas paral-
lellt med de akuta ekonomiska problemen. Det är detta som gör situationen
i Sverige så bekymmersam. Om socialdemokraterna hade reformerat den of-
fentliga sektorn under 80-talet, och inte bara talat om det, hade överhett-
ningen för några år sedan minskat och dagens arbetslöshet varit lägre. Om
Allan Larsson som finansminister hade angripit de strukturella problemen
mer handfast, hade vi i dag sluppit en del av de problem vi nu diskuterar.
Jag förstår inte hur Allan Larsson har mage att här säga att vi i fyrklöverre-
geringen skapar arbetslöshet. Det verkar som om Allan Larsson tycker att
de varsel som företagen lade i våras och som nu utlöses i arbetslöshet, innan
riksdagen fattar beslut om den nya regeringens ekonomiska politik, är den
nya regeringens fel. Det är märkligt. Det verkar som om han tror att företa-
gen på något sätt har anat någonting hemskt och därför varslat de anställda.
Regeringens strategi är att genom akuta insatser, såsom medel till AMS,
ökat antal utbildningsplatser och tidigareläggning av infrastrukturprojekt,
motverka arbetslösheten men att göra det på sådant sätt att den långsiktiga
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
25
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
26
utvecklingskraften i landet förstärks. Vi får inte nu i lågkonjunkturen låsa in
resurserna på fel ställen.
Samtidigt vidtar regeringen åtgärder som skall rusta Sverige för att kunna
haka på en kommande konjunkturuppgång och förbereda oss för den ekono-
miska integration som Europa står inför. För detta krävs att inflationen pres-
sas ned, att sparandet ökar, att skadliga skatter sänks och att kommunikatio-
ner och utbildningsväsendet rustas upp. Syftet med denna politik är att lång-
siktigt ge våra äldre trygghet, skapa arbete och en god livsmiljö åt alla män-
niskor i Sverige.
Allan Larsson frågade vad det är för skillnad mellan den här regeringens
politik och den politik som Reagan förde i USA och Thatcher i England. En
väsentlig skillnad är att de sänkte skatterna på bred bas utan att finansiera
dem. Och man kan säga att den socialdemokratiska skattereformen framför
allt var inspirerad av Reagan i USA och Thatcher i England.
Vad är då socialdemokratins alternativ till regeringens politik? Kort sam-
manfattat: mer av gammal misslyckad politik. Socialdemokraterna säger nej
till alla skattesänkningar utom sänkningen av matmomsen. Socialdemokra-
terna säger nej till alla besparingar. Det enda socialdemokraterna säger ja
till är ökade utgifter. Ja, i finansutskottet söker de med ljus med lykta efter
tillfällen att tillsammans med Ny Demokrati bilda allianser för ökade statliga
utgifter. Det är tydligen detta som avses från socialdemokraterna då de talar
om ”konstruktiv oppositionspolitik”.
I vår första finansdebatt under detta riksmöte ställde jag frågan till social-
demokraterna när de ansåg att skattetrycket nått sin övre gräns och om de
såg effektivitetsproblem med det skattetryck som de förordar. Vi kristdemo-
krater är övertygade om att Sverige behöver de skattesänkningar som vi har
vidtagit, och ytterligare skattesänkningar framöver. Men ni saknar helt
denna insikt. I stället innebär ert förslag om lägre brytpunkt för inkomstskat-
ter för 1992 i praktiken en höjning av skattetrycket. Kanske kan jag få svar
på min fråga i dag.
Den statliga produktivitetsdelegationen slog fast två viktiga saker: en ef-
fektiv och växande marknadsekonomi förutsätter att det finns drivkraft för
människor och företag samt att det behövs ett omvandlingstryck som gör att
näringslivet hela tiden skärper sig i en tuff konkurrens.
Översatt till ren svenska innebär detta att människor och företag behöver
både piska och morot för att utvecklas. Det är så också för föräldrar som
skall uppfostra sina barn, det krävs en kombination av uppmuntran och krav.
På samma sätt är det i ekonomin. Regeringens politik och de förslag som
vi nu diskuterar går i denna riktning. Med strategiska skattesänkningar och
införande av mer självrisk i en del transfereringssystem gör vi det intressant
att ta ansvar, arbeta, starta och driva företag. Med sänkta kapitalskatter upp-
muntras sparande och låneekonomin motverkas.
Ser vi på hur den svenska ekonomiska politiken har skötts under socialde-
mokratisk ledning finner vi att drivkraften har tunnats ut. Skatter har i
många fall gjort det ointressant att satsa litet extra av sin tid och pengar på
en idé - undantaget är skattereformen. Omvandlingstrycket försvann med
devalveringspolitiken och den misslyckade eftervården. Nu, efter nio år av
socialdemokratiskt styre, har svensk ekonomi kastats in i det värsta omvand-
lingstrycket på många årtionden. Men så blir det också, då man inte driver
en långsiktig politik och tillgriper nödvändiga åtgärder för sent. Då blir re-
sultatet det ”arbetslöshetens stålbad” som förre finansminstern Kjell-Olof
Feldt varnade för. Och där står vi nu, mitt i stålbadet. Det är den bistra verk-
ligheten.
Allan Larsson undrade vad vi i kds säger om bibelorden ”bära varandras
bördor”. Det är faktiskt vad vi gör. Vi bär socialdemokratins bördor efter
nio års politik med en arbetslöshetsboom som vi nu skall ta hand om, en
finanskrasch som vi får reda upp, en orättfärdig fördelningspolitik som vi
märker i att pensionärer har det kärvt och i en kris inom sjukvården och
många av välfärdsystemen.
Fru talman! Det blir lätt bara kritik när man deltar i en sådan här debatt.
Får jag poängtera att det har funnits bred enighet om många åtgärder under
dessa år, åtgärder som också vi kristdemokrater har stött även om vi inte
suttit i riksdagen. Medlemsansökan till EG är ett viktigt exempel.
Jag vill gärna stanna upp en stund inför en viktig sak i socialdemokraternas
ekonomiska motion. Det gäller resonemanget om miljö och ekonomi. Det
är kanske 90-talets stora utmaning att bättre länka ihop miljöpolitiken och
den ekonomiska politiken. En del av detta arbete är att komplettera BNP-
begreppet med naturresursräkenskaper och liknande. Det är en åtgärd som
jag tror starkt kan bidra till att vidga den ekonomiska debatten. Parallellt
med BNP-utvecklingen kan någon form av resultat av miljöutvecklingen stu-
deras. På området miljö-ekonomi hoppas jag, med tanke på både regerings-
förklaringen och socialdemokraternas motion, att vi kan finna samförstånds-
lösningar, eftersom det behövs långsiktiga beslut på miljöområdet, övergri-
pande beslut som inte förändras alltför snabbt över val.
Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till hemställan i finansutskottets
betänkande 10 och avslag på reservationerna, utom reservation 16 som jag
yrkar bifall till.
Anf. 18 ALLAN LARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill göra ett par kommentarer. När Stefan Attefall talar
om piska och morot, innebär det piska för vanligt folk och morot för dem
som redan har fått en stor portion. Det är knappast det som menas med ut-
trycket ”att bära varandras bördor”.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Attefall: Vad är det för skillnad mellan
den politik som ni nu skall votera igenom och den politik som har genomförts
av borgerliga regeringar av samma typ i andra länder och som har gett upp-
hov till en arbetslöshet på 8-9 %? Vad är det som gör att en sådan politik ger
stor arbetslöshet i vissa länder men skulle göra underverk i Sverige?
Anf. 19 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Fru talman! Allan Larsson anser att piskan gäller bara för vanligt folk och
att moroten är till för de rika. Jag kan se en politik som skärper konkurren-
sen och som öppnar för integrationen till Europa, som en mycket tuff piska
för företagen. Det som Allan Larsson betraktar som moroten för de rika är
att vi något justerar sådana skatter som medför att kapital och företag skyr
Sverige. Det hjälper ju inga arbetare att jobben flyr utomlands.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
27
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
Om man ser tillbaka pä 1980-talet kan man se att det som har skapat om-
fördelningar från - för att använda Allan Larssons retorik - arbetare till ka-
pitalägare är den höga inflationen, den misslyckade eftervården och devalve-
ringspolitiken. All erfarenhetet visar ju att låg inflation och en jämn och
långsiktig utveckling är det bästa för folkflertalet.
När man för att kunna satsa mer på arbetslöshetsbekämpning och på att
bygga ut infrastrukturen vidtar besparingsåtgärder drabbar det visserligen
det stora folkflertalet, men det handlar om ganska små summor per individ.
Besparingsåtgärderna är framför allt inte riktade mot de utsatta grupperna,
dvs. pensionärer med liten eller ingen ATP, en del barnfamiljer samt sjuka
och handikappade. Regeringen och den nya majoriteten gör och skall göra
riktade insatser för att hjälpa dessa grupper. Regeringspolitiken kommer un-
der den här regeringstiden att bli mer träffsäker och inte så svepande som
den ofta var under socialdemokraternas ledning, då man för att stödja pen-
sionärerna höjde basbeloppen i stället för att rikta in sig på de grupper som
verkligen behövde hjälp. Med denna sin filosofi blir nog den här regeringen
framgångsrik, vilket kommer att leda till en bättre fördelningspolitik med
mer träffsäkerhet än vad vi hade under 80-talet.
Anf. 20 ALLAN LARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill passa pä tillfället att korrigera Stefan Attefall på en
viktig punkt. Under hösten har ni fortsatt att svartmåla svensk ekonomi, och
pä det viset har det rått osäkerhet utomlands. Dessutom har det varit ett
stort valutautflöde. Det betänkande som ni har avgett är ett uttryck för just
den linjen.
Stefan Attefall fortsätter här att tala om att kapitalet flyr Sverige. Men
hur står det egentligen till? Direktinvesteringarna i Sverige har kraftigt ökat
under detta år. Svenska direktinvesteringar utomlands har reducerats kraf-
tigt. Det råder i stort sett balans. Läs den officiella statistiken! Jag vill att ni
nu skall ge ett klart besked, så att ni inte fortsätter att skapa intrycket i om-
världen av att Sverige är på väg ät samma håll som Finland. Jag har varnat
er hela hösten för detta, men ni fortsätter fortfarande i december, trots att
ni bakom er har en valutakris som har lett till en chockhöjning av räntan.
Som utgörande en majoritet i denna kammare har ni ett ansvar för att upp-
träda på ett sådant sätt att småföretagare, villaägare och konsumenter inte
drabbas av nya överbetyg av det slag som Lars Tobisson talade om. Stefan
Attefall kan lämna ett bidrag genom att ge ett besked. Är det så att kapitalet
flyr Sverige, eller har vi balans när det gäller direktinvesteringar?
Anf. 21 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Fru talman! Det stämmer som Allan Larsson säger att direktinvestering-
arna har ökat under det gångna året. En grundläggande orsak till detta kan
ju vara ansökan om medlemskap i EG. Vi är dock långt ifrån att ha så att
säga hunnit i kapp den kapitalutflyttning som skedde under 80-talet, då det
var socialdemokratisk ledning.
Jag noterar också att de goda insatser under de gångna åren som socialde-
mokraterna skryter över har gjorts som en anpassning till de förslag som op-
28
positionen har lagt fram - jag tänker på ansökan om medlemskap i EG, ecu-
anknytningen och liknande.
När det gäller svartmålning vet ju Allan Larsson efter de föredragningar
som vi har haft i finansutskottet - Allan Larsson är också läskunnig och kan
hänga med bra i debatten - att de inhemska problemen inte är den avgö-
rande orsaken, utan det är de utländska faktorerna, som också Lars Tobisson
var inne på. Det var osäkerheten om regeringen skulle få igenom sin ekono-
miska politik som var det inhemska bidraget till valutakrisen. Allan Larsson
gör en intellektuell kullerbytta när han försöker utmåla det hela som att det
enbart skulle vara en ny ledamot i finansutskottet som har skapat valutakri-
sen. Det är nog att ge mig och andra en något för stor roll i sammanhanget.
Anf. 22 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Sveriges ekonomiska problem är långsiktiga. Därför krävs det
en långsiktig och konsekvent ekonomisk politik för att lösa problemen. I den
proposition som behandlas i dag beskrivs regeringens ekonomisk-politiska
strategi, som är ganska enkel att formulera. Vårt mål är att bryta den ekono-
miska stagnationen och att skapa tillväxt i den svenska ekonomin. Det finns
faktiskt inget som helst skäl till att Sverige år efter år skulle ha en sämre
ekonomisk utveckling än andra jämförbara länder, tvärtom. I grunden har vi
utmärkta förutsättningar - framgångsrika företag, en välutbildad befolkning
och en i många avseenden bra offentlig service. Förutsättningarna blir ännu
bättre genom att vi ansöker om medlemskap i EG.
Ändå har det under 80-talet gått sämre i Sverige. För närvarande går det
inte alls, eller rättare sagt: det går bakåt. Ekonomin krymper. Orsaken är
inhemsk - den ekonomiska politiken har varit felaktigt utformad. Det är fel
som givetvis bör rättas till. Och det är vad vi nu ser början på i och med den
proposition som ligger till grund för finansutskottets betänkande.
Regeringen har åstadkommit ganska många förändringar på mycket kort
tid. Flera viktiga beslut har redan fattats här i riksdagen. Löntagarfonderna
har avvecklats, skattepolitiken har lagts om och beslut har fattats om sänk-
ning av flera strategiskt riktiga skatter, särskilt för småföretag samt för kapi-
tal och sparande. Den offentliga utgiftspolitiken har inriktats på att sänka
utgifterna genom viktiga strukturförändringar i socialförsäkringssystemen
och genom att avskaffa olika selektiva näringspolitiska bidrag.
En privatisering av de statliga företagen har inletts, byggsektorn har avre-
glerats, möjligheterna har öppnats för utlänningar att friare investera i Sve-
rige, konkurrensen har skärpts på en rad områden, inte minst genom en änd-
ring i plan- och bygglagen. Privata daghem har fått samma chans som kom-
munala daghem. Många, tydligen även Allan Larsson, tycks ha blivit ganska
imponerade av allt som har gjorts på så kort tid, vilket egentligen är konstigt.
Den enkla sanningen är ju att vi har börjat genomföra precis det som vi före
valet sade att vi skulle göra. Den som blir upprörd över detta speglar en för-
vånande brist på respekt för väljarna och valrörelser.
Det tycks vara så, att länder ofta byter regeringar när de ekonomiska pro-
blemen hopar sig. Det gäller i varje fall Sverige 1991. Hela ekonomin lider
nu kraftigt av sviterna efter många års socialdemokratiska misslyckanden.
1980-talets devalveringspolitik tilläts att alltför länge fortsätta ohämmat och
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
29
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
30
att övergå i överhettning. När bubblan sprack, spreds det chockvågor. Det
är dessa sviter som företag och människor nu får känna av.
Nu måste Sverige ta sig igenom den deflationsprocess som andra länder
redan har klarat av. Det hade varit oerhört mycket enklare om vi hade kun-
nat ingripa på ett tidigare stadium när de yttre förutsättningarna var bättre,
men det ville inte socialdemokraterna ta sig an. De förstod möjligen inte att
det var nödvändigt.
Hela ekonomin måste nu ställa in sig på en hårdvalutapolitik med låg infla-
tion. Det är svårt och jobbigt att klara den omställningen. Men det är en
huvuduppgift för den ekonomiska politiken, att klara av omvandlingen från
en ekonomi med hög inflation till en ekonomi med låg inflation utan att få
bestående men i form av permanent arbetslöshet.
Allan Larsson frågade i sitt anförande vad det är för slags konjunkturpoli-
tik som går ut på att skära ner på efterfrågan under en lågkonjunktur. Jag
utgår ifrån att det betyder att Allan Larsson vill lätta på det som han kallade
för svångremmen och späda på efterfrågan - helt enligt keynesiansk kon-
junkturteori. Jag undrar om inte Allan Larsson har märkt att världen nu ser
annorlunda ut än vad den gjorde för 50 år sedan. Då var ekonomierna
slutna, men nu är de - i synnerhet Sveriges ekonomi - öppna, och vi är inte-
grerade med andra ekonomier. Särskilt kapital, men också andra produk-
tionsfaktorer, är mycket rörliga över gränserna. Då hade ekonomierna låga
skatter och en liten offentlig sektor. Nu är det precis tvärtom. Då gick det
bra att, enligt dåvarande teori, öka utgifterna när man ville expandera och
höja skatterna när man ville bromsa. Så drev man ekonomin uppåt i en
trappa, till ett läge där både skatter och offentliga utgifter är alltför höga.
Att fortsätta med en sådan utveckling, som tycks vara den politik som Allan
Larsson förespråkar, skulle vara helt galet.
Det är inte så bra att vara 50 år efter sin tid. När ekonomierna är integre-
rade med varandra leder den typ av konjunkturpolitik som socialdemokra-
terna förespråkar mycket snabbt till underskott. Kapitalet är, som jag
nämnde, rörligt och om skatterna i Sverige är skyhöga kommer kapitalet att
lämna landet. Då blir det inga pengar till investeringar och inga fler jobb.
Vid något tillfälle i höstas hörde jag Ingvar Carlsson säga att socialdemokra-
terna, om de fick chansen, omedelbart skulle höja skatten på kapitalinkoms-
ter igen. Jag undrar om Allan Larsson vill upprepa detta påstående. Är det
verkligen en politik som Allan Larsson tror skulle leda till tillväxt och fler
jobb, att höja skatten på kapital så att investeringskapitalet flyr landet?
Herr talman! För att nå tillväxt är det centralt att ha låga prisökningar.
Där ser det nu ganska bra ut. Hushållens förväntningar är låga. Prognoserna
för nästa år visar att prisökningarna blir låga, t.o.m. lägre än i vissa andra
länder. Samtidigt räknar många företag med en stigande produktivitet. Det
finns därför utsikter för en förbättring, om än långsam, av kostnadsläge och
konkurrenskraft för våra svenska företag. Men denna process som leder
framåt fungerar bara om inflationen förblir låg. Därför är det centralt och
helt avgörande att den ekonomiska politiken helt och fullt är inriktad på att
skapa förutsättningar för en bestående låg prisökningstakt och därmed förut-
sättningar för en låg ränta. Detta kräver nu en stram finanspolitik, eller rät-
tare sagt en stram utgiftspolitik. För det går faktiskt inte, Allan Larsson, att
fortsätta höja skatterna som ni har föreslagit i er motion. De måste i stället
sänkas. Det har vi börjat göra. När man talar om stram finanspolitik betyder
det därför i praktiken, för varje ansvarig ekonomisk politiker, att man talar
om stram utgiftspolitik.
Jag menar att utgifterna måste sänkas mer än vad skatterna sänks, efter-
som övergången från en ekonomi med hög inflation till en med låg inflation
betyder att statens budget så att säga engångsvis försämras. Det gladde mig
att höra att Allan Larsson uppenbarligen förstod detta. Jag ser fram emot
att få förslag till utgiftsminskningar i kommande motioner från socialdemo-
kraterna. Försämringen beror på att utgifterna för kommunalskattemedel
och många transfereringssystem växer med den gamla, högre prisöknings-
takten, medan inkomsterna växer med den nya, låga inflationstakten. Den
delen av budgetunderskottet kan inte rättå till sig själv. Den delen skulle
bara försvinna om man fick en hög inflation igen, och det vore fatalt för möj-
ligheten att nå ekonomisk tillväxt.
Merparten av det resterande budgetunderskottet beror på den ekono-
miska stagnationen. Jag utgår ifrån att Allan Larsson vet att när tillväxten
uteblir växer inte heller statens inkomster. Den ökande arbetslösheten, som
är en direkt följd av den ekonomiska stagnationen och den socialdemokra-
tiska politiken, skapar inte bara sociala problem och svåra personliga trage-
dier för enskilda människor utan också automatiskt stigande utgifter, an-
tingen i form av sysselsättningsskapande åtgärder, som vi tycker är bra, eller
utbetalt kontantstöd, om man vill ha den linjen, vilket vi inte har.
Budgetens beroende av den ekonomiska utvecklingen illustreras tydligt av
den prognos från riksrevisionsverket som Allan Larsson också nämnde. Jag
jämförde med förra prognostillfället, som var ungefär sex veckor tidigare.
Sedan dess hade inkomsterna för innevarande budgetår minskat med unge-
fär 16 miljarder kronor och underskottet totalt sett försämrats med 12 miljar-
der kronor. Nu påstår Allan Larsson att det skulle vara regeringens fel att
statsfinanserna skulle ha försämrats med 19 miljarder kronor sedan en något
längre period tillbaka, ungefär sedan vi tillträdde. Det är fullständigt strunt-
prat. Det är möjligt att Allan Larsson kunde bluffa med den typen av siffror
när han var finansminister och vi andra inte hade tillgång till samma mate-
rial. Men nu är det inte så. Sanningen är den att mer än nio tiondelar av den
försämring som Allan Larsson pekade på är en ren och skär följd av den
socialdemokratiska politiken, en sämre ekonomisk utveckling, en ökning av
utgifterna för aktiv arbetsmarknadspolitik, varav en del hade beslutats av er
utan att medel anslagits, och en större sänkning av sjukförsäkringsavgiften.
Det senaste beror på att ni, med vanlig snålhet gentemot småföretagarna i
Sveriges land, hade räknat fel och räknat för lågt. Någon miljard beror på
den nya regeringens beslut. Det kan kanske bli ytterligare någon miljard,
därför att vi tycker att det är viktigt att hävda arbetslinjen inom arbetsmark-
nadspolitiken. Om Allan Larsson vill ta strid om detta ser jag med visst in-
tresse fram emot den kampen.
Diskussionen om budgetunderskottet illustrerar egentligen ännu en
tanke, nämligen hur centralt det är att förbättra den ekonomiska tillväxten.
Den visar hur avgörande det är att på ett konsekvent sätt, systematiskt, an-
gripa olika utgiftssystem för att minska utgifterna och öka motivationen för
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
31
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
32
arbete och sparande. Då ökar man tillväxten i båda ändarna, så att säga. När
man angriper utgiftssystemen får man lägre utgifter och en lägre inflation.
När man ändrar motivationen för arbete och sparande får man en ökad pro-
duktion och ökad tillväxt. Det är en mycket enkel kedja. Det skulle vara
intressant att höra om Allan Larsson på någon punkt skulle kunna peka på
något fel i denna kedja. Den leder nämligen fram till det faktum att om man
vill ha fler riktiga jobb i Sverige, måste man föra en politik som begränsar
de offentliga utgifterna. Kedjan ser ut så här:
- Fler jobb kräver ekonomisk tillväxt. Jag gissar att alla håller med om det.
- En högre tillväxt kräver att vi har en låg inflation. Jag gissar att Allan Lars-
son håller med om det. Det stod i hans propositioner, sida upp och sida
ned.
- Låg inflation kräver en stram finanspolitik. Även detta stod i Allan Lars-
sons egna propositioner.
- Stram finanspolitik kräver en stram utgiftspolitik. Det kan hända att soci-
aldemokraterna fortfarande tror att man löser problem genom att höja
skatter. Det kan vara intressant att höra Allan Larssons kommentar till
detta. Jag gör inte det. För en stram finanspolitik krävs en stram utgiftspo-
litik, menar jag.
- Det är lätt att tala om en stram utgiftspolitik, men för att genomföra en
sådan krävs konkreta beslut om ändringar i utgiftssystemen som minskar
de offentliga utgifterna på rätt sätt.
Jag frågar nu Allan Larsson: Är det något fel i kedjan? Den leder från
önskemålet om fler riktiga jobb till krav på att begränsa statens utgifter.
Det är den typ av resonemang som finns både i propositionen och i ut-
skottsmajoritetens text. Mot den har Allan Larsson uppenbarligen reserve-
rat sig. Jag har inte fått klart för mig på vilken punkt han har invändningar.
Herr talman! Det finns säkert personer som tycker att det är konstigt att
jag som socialliberal kan föreslå förändringar av statens utgifter av typen
uppskjutande av en barnbidragshöjning, karensdagar om än med högkost-
nadsskydd och mindre pengar till kommunerna. Jag gör det för att jag vet
att detta är det enda sättet att bevara och utveckla välfärden. Det är det enda
sättet att skapa riktiga jobb för de människor som är arbetslösa eller riskerar
att bli det. Det är det enda sättet att åstadkomma stigande inkomster för
hushållen i Sverige. Jag vill inte göra som Allan Larsson, som med rättvisa
uppenbarligen enbart menar att fördela en minskande kaka, en krympande
kaka. Detta är, tycker jag, destruktivt - det är att skapa konflikter i samhäl-
let. Kampen om den krympande kakan, Allan Larsson, vinns aldrig av män-
niskor inom det glömda Sverige.
Ordet rättvisa, vill jag för övrigt påpeka, förekommer på s. 1 i programmet
Ny start för Sverige. Det vore trevligt om Allan Larsson hade läst längre än
till första ordet.
När kakan krymper i sviterna efter den socialdemokratiska politiken un-
der de senaste åren, drabbas ju de hårdast som har en svag anknytning till
arbetsmarknaden. Det är de som blir arbetslösa. Arbetslöshet är värre än
karensdagar, Allan Larsson. När kakan krymper och när inflationen är hög,
som den har varit under en lång följd av år, omfördelas varje år mångmiljard-
belopp från den som spar till den som lånar. Det tycker jag är oerhört orätt-
vist. Den typen av godtyckliga omfördelningar är vad den politik som ni är
inne på nu riskerar att leda till. När kakan krymper finns heller ingenting,
eller litet, att omfördela till det glömda Sverige. Det är en socialliberal plikt
att ändra på detta.
Den ekonomisk-politiska strategi som slås fast i propositionen och i ut-
skottsmajoritetens text är inledningen till en ny ekonomisk politik. Det är
den enda politik som innebär att Sverige återvinner utvecklingskraft. Jag
menar att i dagens problem finns morgondagens lösningar. Vår politik tar
fasta på de möjligheterna.
Får jag, herr talman, avslutningsvis tillägga att jag tycker att det är oansva-
rigt av Allan Larsson, som är ledamot av riksbanksfullmäktige, att stå här
och tala om att det skulle vara den svenska ekonomin som har skapat valuta-
och ränteoron. Han polemiserar därmed direkt mot riksbankschefen och
mot det beslut som han har varit med om att fatta. Jag tycker att den typen
av utfall är mycket olämpliga.
Anf. 23 ALLAN LARSSON (s) replik:
Herr talman! Det är de inte alls, fru finansminister. Det är en rätt för en
ledamot i Sveriges riksdag att få tala om vad regeringen har ansvar för. Och
det är lätt att se att det i ett läge med internationell oro var vissa länder -
t.ex. Norge, som också har en minoritetsregering som har vissa problem med
att få igenom sina förslag - som icke påverkades av detta på det sätt som här
hade skett.
Vad ni ägnade er åt under hösten var just att skapa bilden av Sverige som
ett land som omvärlden jämställde med Finland när det gällde ekonomin.
Jag har försökt ge en motvikt till detta. Om det är någon som har varit an-
svarsfull så är det jag. Och Lars Tobisson har nu medgett att jag har haft rätt
när jag visat på att bytesbalansen på ett påtagligt sätt har förbättrats och att
vårt behov av internationell finansiering därmed har minskat. Han har gått
med på - och visat - att hushållssparandet ökade i minst samma omfattning
som det offentliga sparandet har försämrats. Hade finansministern under
hösten ägnat sig åt att lämna de upplysningarna, att energiskt visa omvärlden
att Sveriges ekonomi är i grunden stabil, att Sverige är ett av de länder som
klarar EGs krav, då hade inte det här behövt inträffa. Och därför har jag
som ledamot av riksdagen nu rätt - och skyldighet gentemot mina väljare -
att tala om vad finansministern har för ansvar och vad regeringen har för
ansvar.
Jag tycker att Anne Wibble har satt ett rekord som är svårt att slå. På
mindre än tre månader har Anne Wibble skapat kriser, kaos och oreda på
tre viktiga områden.
Det första är krisen i byggandet. Genom att regeringen kastade fram ett
antal förslag som alla skapade osäkerhet, eller skapade säkerhet om försäm-
rade villkor för bostadsförsöijningen och byggandet, uppstod det kaos i den
verksamheten. Man frågar sig inom branschen: Varför skall regeringen inte
låta anpassningen ske normalt på marknadens villkor? Varför skall man
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
3 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 49
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
34
klampa in och knäcka verksamheten med politiska åtgärder? Det är just
detta som är skillnaden mellan vår syn och er, inte det som finansministern
har påstått. När 7 000 byggnadsarbetare demonstrerar, när ett av regerings-
partierna motionerar om en haverikommission - ja, då har det gått snett på
allvar.
Det andra området är valutakrisen, som jag nyss talade om. Här har fi-
nansministern ett stort ansvar. Riksbanken fick agera som haverikommission
för att markera för omvärlden att det man trodde var fel. Sveriges ekonomi
är stark, och finansministern måste tala om detta så att det inte uppstår nå-
gon osäkerhet. Vi skall komma ner med räntorna och räntemarginalerna,
och finansministern kan bidra till detta genom att stå upp och visa på de
starka sidorna.
Det tredje området gäller de mer långsiktiga frågorna, om fördelningen
av inkomster och välfärd. Ni har satt tändstickan till en stubintråd. I andra
änden finns en krutdurk - och 1993 års avtalsrörelse.
Anf. 24 Finansminister ANNE WIBBLE (fp) replik:
Herr talman! I fråga om valutaoron tror jag uppriktigt sagt mera på riks-
bankschefens analys än på Allan Larssons.
Låt mig tillägga att jag tror att jag mer än de flesta politiker, både under
valrörelsen och i andra sammanhang, har bemödat mig om att framhäva för-
delar av en del beslut från tidigare år. Det har varit oerhört enkelt för en
liberal att göra det. De åtgärder som varit stärkande för den svenska ekono-
min har nämligen varit sådana som vi har drivit under en lång tid och till slut
lyckats få med andra partier på - skattereformen, ansökan om medlemskap
i EG, energiöverenskommelsen, knytningen av kronan till ecun. Allan Lars-
sons argumentation passar faktiskt inte riktigt bra just mot mig.
Den andra punkt som Allan Larsson tog upp gällde byggandet. Han för-
sökte vinna samma poäng i en frågedebatt för någon vecka sedan. Nu är san-
ningen tyvärr den, Allan Larsson, att det finns förfärligt många tomma loka-
ler och lägenheter. Jag tror att det är mycket svårt att se att man utan kraftigt
ökad subventionering av byggandet skulle kunna åstadkomma något slags
expansionslust i den sektorn. Problemen har uppkommit därför att ni tillät
sektorn att expandera ohämmat. När man ser på utvecklingen både av anta-
let anställda och av produktionsvolymen, finner man en våldsam puckel.
Den puckeln hade börjat minskas långt före regeringsskiftet, och detta kan
man tyvärr inte göra något åt. Det är faktiskt så, Allan Larsson, att om man
blåser på för mycket så sker sedan en viss uppbromsning. I likhet med många
andra av de här uppblåsta företeelserna är detta en följd av vad hela Sveriges
ekonomi lider av nu - att ni inte i tid kunde lägga om den ekonomiska politi-
ken.
Låt mig sedan också försöka få ett svar. Jag svarade på rätt många av Allan
Larssons frågor, och det återstår kanske inte någon enda. Jag ställde inte så
många frågor, endast två. Den första gäller: Är Allan Larsson beredd att på
allvar föreslå att socialdemokraterna skall höja kapitalinkomstskatten igen,
om ni får chansen? Det går lätt att svara ja eller nej på den frågan.
Den andra frågan gäller den kedja som det här har talats om: Vill man
ha flera jobb, så krävs det tillväxt, låg inflation, stram finanspolitik, stram
utgiftspolitik och beslut om minskade offentliga utgifter. Är det något fel i
den kedjan? Den är hämtad från helt vanliga ekonomiska texter, och jag är
övertygad om att Allan Larsson har mycket svårt att friskriva sig från dem.
Kedjan leder till att om man vill ha stabila, riktiga jobb, då måste man ha en
ambition och ett mod att föreslå en del obekväma saker i form av minskade
offentliga utgifter. Jag frågar: Har Allan Larsson det? Förstår han att det är
detta det handlar om?
Anf. 25 ALLAN LARSSON (s) replik:
Herr talman! Det är intressant att lyssna till magister Wibbles förhör här.
Jag tänker ge besked på frågan om skatterna. Vårt förslag finns i vår motion
och i vår reservation; det är lätt att läsa.
När det gäller frågan om ohämmad expansion tidigare, så minns jag våra
diskussioner här förra våren, när jag var med och införde en särskild broms
på kontorsbyggandet i storstadsområdet. Då fick vi inte stöd av Anne
Wibble på den punkten, utan då skulle det vara mer liberalt och fritt fram.
Vi hindrade kanske en del av det som var på gång och som inte skulle ha
någon marknad.
Det finns utrymme att bygga inom infrastrukturen och påskynda projekt.
Arlandapendeln är ett sådant projekt som ni har förskjutit och som borde
komma i gång. Det finns mycket mer sådant som behöver göras, exempelvis
ombyggnad på den kommunala sektorn och bostadssektorn. Låt bostadsbyg-
gandet få utvecklas efter de villkor som nu gäller, och ställ er inte på brom-
sarna, vilket ni har gjort.
Anne Wibble är här i debatten den fjärde talaren i rad som företräder re-
geringskoalitionen, och jag känner mig fortfarande inte nöjd med de svar jag
har fått på frågorna. Hur skall alla småföretag få avsättning för varor och
tjänster när ni drar åt svångremmen inom tre fjärdedelar av ekonomin? Vad
är det för skillnad mellan den politik som era partivänner har genomfört i
Danmark, Storbritannien och på andra ställen, och som har lett till en arbets-
löshet på 8-10 %, och den politik ni bedriver här? Varför ger den arbetslös-
het på ett ställe men har undergörande verkningar just här i Sverige?
När det sedan gäller fördelningspolitiken: Varför skulle det lyckas att sti-
mulera ekonomin på det sätt ni gör när det inte har gett de effekterna i Stor-
britannien, som har haft en sämre ekonomisk utveckling, och i USA? Eko-
nomerna i USA säger att regeringen Bildt lurar sig själv.
Slutligen, och det är viktigt: Hur blir det nu med statsfinanserna för inne-
varande budgetår? Ni har sagt att ni skall finansiera ansvarsfullt. Smit nu inte
ifrån den här frågan! Den är viktig. Det handlar om trovärdigheten i det ni
säger i propositionerna. Kommer ni eller kommer ni inte att lägga fram för-
slag som finansierar de skattesänkningar ni har genomfört innevarande bud-
getår?
Anf. 26 Finansminister ANNE WIBBLE (fp) replik:
Herr talman! Jag tar den sista frågan först, eftersom jag glömde att skriva
upp den. Vi har redan finansierat de skattesänkningar som vi har föreslagit.
Det går bra att läsa i propositionen. Vad Allan Larsson därutöver pekade på
var något slags historisk utveckling under de senaste två månaderna, som är
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
35
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
en följd av den ekonomiska utveckling han själv har skapat. Jag trodde att
vi hade klarat av den typen av frågor.
När det gäller historieutvecklingen tog Allan Larsson upp frågan om över-
hettningen. Låt oss gå tillbaka till när problemen med överhettningen bör-
jade på allvar i valrörelsen 1988. Då fanns ett parti i Sveriges politiska liv
som faktiskt hade modet att tala om att det krävdes en viss begränsning av
de offentliga utgifterna, och det var inte socialdemokraterna.
Allan Larsson nämner många vettiga saker när det gäller byggmarknaden,
men allt detta gör vi. Vi satsar på en tidigareläggning av investeringar i infra-
strukturen, vi satsar på ombyggnader och gör många kloka och viktiga saker
för att påskynda projekt som ändå skall sättas i gång. I det paket med arbets-
marknadspolitiska åtgärder som föreslås på tilläggsbudget II, skall närmare
1 miljard kronor avsättas till tidigareläggning av statliga byggnadsinveste-
ringar. Det sker just av sysselsättningskäl för att få en spridning när det gäller
sysselsättningsmöjligheter för olika grupper på arbetsmarknaden. Det är
inget fel på allt det som Allan Larsson nämner, men det är sådant som rege-
ringen redan gör.
Jag vill ta upp två centrala punkter. Den första är detta med låg inflation,
något som enligt min uppfattning är mycket centralt. Jag hoppas att Allan
Larssons envishet om byggandet ändå inte betyder att han tror att man skall
kunna bygga Sverige ur krisen. Det som är helt avgörande för möjligheten
att skapa arbetstillfällen åt alla dem som i dag är arbetslösa eller uppsagda
på grund av er politik, är att vi har en bestående låg inflation och en trovär-
dighet i en låg inflationstakt. Då måste vi också föra en politik som skapar
trovärdighet i fråga om den låga inflationstakten.
Allan Larsson frågade varför denna politik skulle lyckas i Sverige när den
inte lyckats i t.ex. England. Jag kan då bara konstatera, att det trots de histo-
rier som figurerar i diskussioner och debatter faktiskt förhåller sig så, att
Margaret Thatcher talade mycket om att sänka skatter och minska offentliga
utgifter, men hon gjorde precis tvärtom. Det är ändå det man åstadkommer
som räknas. Effekten av de åtgärder man satte in blev att skatterna och utgif-
terna ökade, och inte oväntat ökade arbetslösheten mycket dramatiskt. Vi
kommer inte att göra på det viset, det kan jag garantera. Jag tror att Allan
Larsson får hitta något annat land att jämföra med.
Den avgörande faktorn från tillväxtsynpunkt är den låga inflationen. Från
fördelningssynpunkt är tillväxten central. Allan Larsson talar som om det
mest viktiga i världen skulle vara hur man fördelar en kaka som minskar. Jag
tycker att detta är en oerhört destruktiv ambition, nämligen att syssla med
hur man fördelar en minskande kaka. För en socialliberal är detta fullstän-
digt ohållbart. Vi vet av erfarenhet att när man fördelar en krympande kaka,
blir det aldrig det glömda Sverige som vinner. Vi vill se till att det glömda
Sverige hör till vinnarna, och det kräver ekonomisk tillväxt framöver. Det är
för att detta skall bli möjligt som regeringen har lagt om den ekonomiska
politiken.
Förste vice talmannen anmälde att Allan Larsson anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
36
Anf. 27 LARS-OVE HAGBERG (v) replik:
Herr talman! Om jag förstod finansministern rätt, får man först ta bort
välfärden för att sedan eventuellt kunna få någon. Det måste vara innebör-
den i den beviskedja som finansministern här redogjorde för.
Finansministern har nu varit med om att sätta i sjön en politik där de pri-
vata inslagen i ekonomin ökar och där skattesänkningar gynnar kapitalet. Vi
skall sälja ut statliga företag, och löntagarfonder skall avvecklas. Det råder
väl inget tvivel om att med både utvecklingen under 80-talet och dessa åtgär-
der har inkomst- och förmögenhetsklyftorna ökat i samhället.
Finansministern säger också att hon är socialliberal. Det har jag förstått
så att det står i motsats till moderaternas s.k. nyliberalism, den nya högerpo-
litiken. Som jag förstått av ideologiernas historia sade de gamla vänsterlibe-
ralerna alltid att en marknadsekonomi fungerar bäst när fördelningen av in-
komster och förmögenheter är som mest lika. Men vad upplever vi nu? Raka
motsatsen.
Gäller socialliberalism bara de handikappade? Är det bara när det gäller
dem som man är social? Anne Wibble spänner nu musklerna för att tala om
för marknaden att den minsann skall få se att den här regeringen klämmer
ät de sämst ställda ordentligt. Jag kan inte förstå annat än att det var till
marknaden hon talade när hon häromdagen sade: Nu klämmer vi åt dem
med nära 700 kr. i månaden. Nu skall marknaden få se att den kan ha förtro-
ende för den här politiken. Då ökar ju klyftorna.
Hur kommer den här marknaden egentligen att fungera framöver? Min
uppfattning är att dels skall det vara lika villkor på en marknad, dels skall
också de anställda ha inflytande i företagen. Det måste på sikt vara vida
överlägset regeringens linje om man vill att alla skall vara med i samhället.
Jag tycker att den inte riktigt rimmar med folkpartiets tradition från 70-talet
när man var intresserad av i varje fall någon form av jämna inkomstförhål-
landen och framför allt av arbetslivet. Kanske diskussionen med modera-
terna om vem som är mest liberal egentligen handlar om vem som är mest
nyliberal?
Jag har heller inte fått något svar från någon företrädare för regeringspar-
tierna på frågan om man tror att den här marknaden, med de åtgärder som
nu har föreslagits av regeringen, kommer att ge arbete. Vilket land, vilken
regering, har med sänkta skatter drastiskt minskat arbetslösheten och jäm-
nat ut inkomster och förmögenheter, Anne Wibble?
Anf. 28 Finansminister ANNE WIBBLE (fp) replik:
Herr talman! Får jag först informera Lars-Ove Hagberg om att sociallibe-
ralism som företeelse är bra mycket äldre än begreppet nyliberalism. Ut-
trycket myntades för ganska många decennier sedan av en tidigare folkparti-
ledare som är mig något närstående. Det skall bli trevligt att diskutera be-
greppet socialliberalism och skillnaden gentemot andra inslag i liberalism nå-
gon gång. Det handlar som man förstår om en social ansvarskänsla, ett soci-
alt ansvar och en social omsorg, dvs. en omsorg om hur människor som en-
skilda individer har det och ett ansvar hos var och en av oss övriga att hjälpa
till i de fall det inte fungerar av egen kraft.
Får jag också kommentera det som Lars-Ove Hagberg sade. Jag är sanner-
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
37
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
38
ligen inte ute för att klämma åt någon. Det handlar om, vilket jag har försökt
att tydliggöra många gånger, att vi nu står inför situationen att vi måste göra
något drastiskt för att rätta till de problem som vi har ärvt genom misstag på
80-talet. Då kan man lätt räkna ut att regeringen har föreslagit ett antal åt-
gärder som gäller A-kassan och medlemsavgiften i fackliga organisationer.
Vad jag ville göra, och också gjorde, var att jämföra vad den enskilda hus-
hållsmedlemmen åsamkas med vad man skulle åsamkas om man miste job-
bet. Om man har en familj som består av en man med normal industriarbe-
tarlön och en deltidsarbetande hustru och en av dem mister jobbet, är det
fråga om 1 700 kr. mindre i månaden. Om man har litet oro på valutamark-
naden och räntorna stiger blir det högre boendekostnader med kanske uppe-
mot 1 200 kr. per månad, allt räknat efter skatt. Man kan jämföra detta med
vad ökad tillväxt ger i form av ökad inkomst och ökad service, genom den
utbyggnad av kommunal och annan service som man kan åstadkomma då.
Får man bara en och en halv procentenhets högre tillväxt i Sverige, dvs.
2,5 % i stället för 1 %, som är det maximala som socialdemokraterna kom
upp till, blir detta 1 200 kr. mer i månaden för den här familjen med en indu-
striarbetare och, som jag tror det var, ett deltidsarbetande sjukvårdsbiträde.
Det är ganska mycket pengar och en ganska stor skillnad. I det ena fallet får
man mer, och det får man enbart i de fall där man faktiskt har tillväxt.
Jag har inte så bra kläm på vänsterpartiets åsikter, men det borde ju ändå
vara relativt enkelt även för Lars-Ove Hagberg att förstå, att tillväxt åstad-
kommer man egentligen bara om företag finner att det är någon poäng med
att producera.
Det låter väldigt anonymt och konstigt när man pratar om den här mark-
naden, men det är alltså vi. Alla vi här är marknadskrafter. Alla de övriga
81/2 miljon människorna i Sverige är marknadskrafter. Det låter anonymt,
kapitalistiskt och kanske konstigt när man talar om marknaden på det sätt
som vänsterpartiet ofta gör, men i praktiken innebär det ju människor, van-
ligt folk. Det är väl alldeles utmärkt att människor får bestämma litet mer
om vad som skall produceras och tillhandahållas?
Anf. 29 LARS-OVE HAGBERG (v) replik:
Herr talman! Då är demokratin marknaden, om jag förstår det rätt, efter-
som den skall sköta det här. Den marknaden är vi. Vi har graderad köp-
styrka, och alltså har vi också graderad rösträtt i demokratin. Det finns ju
starka aktörer på denna marknad.
Så kommer vi till detta med tillväxten. Där har jag försökt att få ett svar
från regeringspartierna på frågan, om de tror att de kan lösa landets problem
genom skattesänkningar samtidigt som man direkt pekar ut de arbetande
och de anställda som de som skall bära bördan. Får man då en ökad produk-
tivitet? Stöder det intresset för att utveckla svenskt näringsliv, sätta i gång
arbete och förnya? Det tror jag definitivt inte. Vänsterpartiet är berett att ta
ansvar för att Sverige har ett bra näringsliv och för att vi ser till att hela folket
vill vara med i den processen. Men detta vill ni tydligen inte, utan ni säger
att denna tillväxt skall komma av några få genom skattesänkningen. Detta
går inte ihop. Räkneexemplet här är ju ett skräckscenario på hur den här
typen av ekonomi fungerar med den politik som regeringen för, eller inte för.
Marknaden bestämmer nämligen helt andra villkor och vill inte vara med
och styra.
Jag fick inte heller något svar på om det fanns några regeringar eller något
land som har sänkt skatterna och sedan drastiskt, eller ganska mycket, mins-
kat arbetslösheten eller jämnat ut inkomster och förmögenheter.
Sedan kommer vi till frågan om liberalismen. Det blev ju en häftig debatt
mellan Bengt Westerberg och moderaterna om vem som hade monopol på
liberalismen för några år sedan. Moderaterna Carl Bildt och Lars Tobisson
hade tagit den nya framgångsfilosofin till sig, och då var man tvungen att
tillfoga ”liberalerna” till folkpartiet. Jag ställer detta emot de gamla vänster-
liberalerna, och även socialliberalerna, som hade ansvar och omsorg för
människor.
Vad säger nu regeringen egentligen till dem som drabbas? Vilken hjälp får
de? Jo, minskade offentliga utgifter i kommunerna och drastiska nedskär-
ningar för dem som har det sämst ställt. Det är vad man kan se framför sig.
Det finns väl inte någon kommunalman som säger att nu skall man förbättra
för de sämst ställda; man säger snarare att man måste strama åt och att man
måste minska. På område efter område säger Anne Wibble nu, när hon för
politiken åt det här hållet, tvärtemot vad gamla socialliberaler och vänsterli-
beraler tidigare har sagt. Det är alltså åt rakt motsatt håll.
Anf. 30 Finansminister ANNE WIBBLE (fp) replik:
Herr talman! Jag har inte på något sätt monopol på socialliberalism, och
jag vill inte ha det heller. Jag vill gärna se många fler omfamna denna ideo-
logi. Men jag har ju små förhoppningar om Lars-Ove Hagberg, måste jag
erkänna.
Bland det viktigaste som har kommit fram i den här debatten är att det
finns några - de som står bakom majoritetsskrivningen i utskottsbetänkan-
det - som faktiskt har en relativt gemensam grundsyn, som handlar om att
det för att åstadkomma förändringar och tillväxt i ekonomin i Sverige krävs
att man gör någonting annorlunda. Man kan inte bara slå sig till ro och låta
allt förbli som tidigare. Vi vet vad det blev av det. Det blev arbetslöshet,
stagnation och under en lång period mycket stora prisökningar. Det var
ganska dåligt, och det var då man fick dessa ökande klyftor mellan dem som
hade det bra ställt och dem som hade det sämre ställt. Det vill vi undvika.
Jag tror ingalunda att skattesänkningar av det ena eller det andra slaget
är allena saliggörande, som Lars-Ove Hagberg frågade om. Jag är däremot
övertygad om att det är nödvändigt att genomföra vissa strategiskt betydel-
sefulla skattesänkningar. Men det räcker ju inte med att göra en sak, utan
man måste vidta ett antal viktiga kompletterande åtgärder, inte minst på ut-
giftssidan, för att hålla den strama finanspolitiken och den strama anti-infla-
tionspolitiken. Därutöver krävs det en lång rad åtgärder, som finns be-
skrivna både i propositionen och i utskottsbetänkandet. Det handlar om pri-
vatisering, betoning på enskilt ägande, förbättringar i transportsystem på vä-
gar och järnvägar, förbättringar i utbildningssystem osv.
Ett antal av dessa punkter brukar inte vara så kontroversiella. Därför cen-
treras debatten ofta kring just det som man har olika åsikter om. Då verkar
det som om detta vore den enda punkt som var väsentlig. Det är viktigt att
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
39
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
40
poängtera att alla dessa saker faktiskt ingår i en samlad strategi. Man kan
inte rycka ut en och säga: Simsalabim, gör man så är allting löst och bra. Så
fungerar det inte.
Får jag avslutningsvis säga att den politik som jag hoppas att riksdagen
fattar beslut om senare i dag är inledning på en förhoppningsvis lång period
med en ny ekonomisk politik, som utgår från andra principer, som sätter det
enskilt företagandet och de enskilda hushållen i centrum, en politik som har
ambition och mål att faktiskt skapa ett växande samhälle, ett samhälle med
utvecklingskraft som ger mer välfärd och mer valfrihet åt alla de olika med-
borgarna i det samhället. Det är detta vi arbetar med. Där utgår vi från de
problem som finns i dag och som vi måste hantera. Men vi ser dem som en
inkörsport till morgondagens möjligheter.
Anf. 31 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Finansministern sade att det krävs en långsiktig politik för
att klara de ekonomiska problemen. I det kan man naturligtvis instämma.
Men det finns ett område - som kanske kan tyckas litet, men som är oerhört
betydelsefullt för att valuta skall kunna komma in i landet - nämligen det
som handlar om vår turistpolitik, där regeringen bedriver en politik som går
precis tvärtemot den långsiktiga politik som man säger sig företräda.
Jag har i min hand, herr talman, ett regleringsbrev som är skrivet för en
vecka sedan, undertecknat av näringsministern, där det står att regeringen
har redovisat sina avsikter att avveckla statens engagemang i Sveriges turist-
råd. I detta regleringsbrev skriver regeringen också att Sveriges turistråd i
princip inte får använda några av de pengar som riksdagen fattade beslut om
så sent som i våras.
Sveriges turistråd bedriver en verksamhet som sysselsätter ungefär 100
personer, med utlandskontor bl.a. i Tyskland, Danmark och Norge. Rådet
arbetar för att vi skall få in valuta till Sverige, men innebörden i reglerings-
brevet är ju att verksamheten i princip kommer att lamslås.
Att regeringen har fattat ett beslut som går tvärs emot vad riksdagen har
sagt är, menar jag, ett konstitutionellt fel, eftersom regeringen har att följa
beslut som fattats av riksdagen.
Turistpolitik handlar om långsiktighet, att bedriva en verksamhet som går
ut på att man skall jobba över flera år. Därför innebär det här regleringsbre-
vet att turistrådet inte kan arbeta med frågor där det krävs insatser även efter
den 30 juni nästa år.
Det är ganska anmärkningsvärt att regeringen har skrivit ett sådant här
regleringsbrev. Jag utgår nämligen ifrån att riksdagen i dag kommer att fatta
ett beslut där det sägs att det är viktigt att statsmakterna anslår pengar och
att det finns en turistorganisation, bl.a. för att kunna få in valuta till Sverige.
Som det står i finansutskottets betänkande omsätter turistbranschen med
alla dess binäringar omkring 100 miljarder kronor. Det är bara att konstatera
att om vi kan få hit en enda turist från utlandet som går på krogen, som bor
på hotell eller på campingplats osv., innebär det att samhället får in mellan
60 och 70 öre på varje krona som den här tysken, norrmannen eller vad det
nu kan vara omsätter i vårt land.
Det är alltså ren förtjänst att bedriva en turistpolitik som leder till att vi
till vårt land får in fler människor som omsätter pengar här, något som natur-
ligtvis bidrar till sysselsättningen.
Det är egentligen obegripligt att regeringen kan komma med ett förslag
där det heter att staten inte skall blanda sig i en sådan här sak, men jag kan
förstå det utifrån ideologiska skäl. I en debatt som näringsministern och jag
förde för några veckor sedan fick jag klart för mig att vad det handlar om är
att allt som staten sysslar med är någonting fult. Marknadskrafterna skall ha
fritt spelrum.
Men turistbranschen är speciell. Omkring 21000 företag är verksamma på
området, de flesta av dem små. Därför krävs det att samhället går in och
stöttar på olika sätt, bl.a. genom att marknadsföra Sverige i utlandet.
När regeringen skriver ett regleringsbrev, med det innehåll som jag har
nämnt här, bara några dagar innan riksdagen fattar beslut om att turistrådet
i någon form måste finnas kvar med ett statligt engagemang, är det någonting
som måste bli föremål för granskning i konstitutionsutskottet, med utgångs-
punkt i att riksdagen har fattat beslut om att det skall finnas en verksamhet
av det slag som turistrådet bedriver och att riksdagen förhoppningsvis i dag
kommer att fatta ett beslut som innebär att staten även efter halvårsskiftet
nästa år måste bidra till att utveckla turismen i Sverige.
Sedan är naturligtvis vi socialdemokrater alltid beredda att diskutera hur
denna verksamhet skall bedrivas. Men vi har konstaterat att det i dag förelig-
ger majoritet för att det är viktigt att det finns en organisation som arbetar
för att få hit fler turister.
Därför stämmer naturligtvis inte det som i dag har sagts av regeringens
företrädare, att man skall bedriva en långsiktig politik och en politik för att
få in valuta. Om Sveriges turistråds kontor i Tyskland avvecklas, kan man
inte längre marknadsföra Sverige där. Kan vi inte göra det, åker tyskarna
naturligtvis till Danmark och Norge i stället. Det jublar säkert danskar och
norrmän över, samtidigt som vi svenskar då har sämre möjligheter att ut-
veckla turismen i vårt land.
Jag tycker att det är ytterst anmärkningsvärt att regeringen över huvud
taget kan komma på tanken att handla så som den har gjort. Inte minst an-
märkningsvärt är att centerpartiet, som genom åren har motionerat om
större anslag till Sveriges turistråd, bl.a. för marknadsföring av Sverige i ut-
landet, kan ställa upp på det som näringsministern har givit uttryck för.
Jag är naturligtvis glad över att finansutskottet säger att staten måste fort-
sätta att främja turismen, men då är det ju märkligt att regeringen kan be-
sluta att handlingsförlama Sveriges turistråd bara några dagar innan riksda-
gen fattar beslut om turistrådets fortsatta verksamhet.
Om turistrådet inte får använda medel som riksdagen har anvisat utan re-
geringens medgivande för åtaganden som sträcker sig efter halvårsskiftet
nästa år, innebär det i praktiken att det är lika bra att lägga ner verksamheten
redan i dag. När man arbetar med att utveckla turism, handlar det inte om
att framställa kataloger och vidta andra marknadsföringsåtgärder med tanke
på att det skall komma turister i januari eller februari. Den verksamhet som
nu pågår inom Sveriges turistråd och alla de branschorganisationer som finns
på området sker inte med inriktning på första halvåret nästa år, utan den
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
41
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
siktar till att få hit turister under hösten eller våren och sommaren året
därpå.
Jag utgår ifrån att konstitutionsutskottet måste titta på om regleringsbre-
vet stämmer överens med de regler och riktlinjer som finns för regeringsår-
betet, om det inte rör sig om ministerstyre i allra högsta grad när regeringen
frångår riksdagens beslut och skriver ett regleringsbrev några dagar innan
riksdagen i dag antagligen fattar beslut om att turistrådets verksamhet måste
vara kvar.
I detta anförande instämde Leo Persson (s).
Anf. 32 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Herr talman! Mycket kort. Sakdebatten om turistrådet och eventuella an-
slag till turistrådet får vi återkomma till nästa år. Regeringen har aviserat att
den återkommer i budgetpropositionen.
Låt oss nu avvakta det beslut som kammaren fattar om någon stund. Jag
vill bara ändå säga till Lennart Nilsson att det största angreppet mot svensk
turism gjordes i samband med att socialdemokraterna införde den fulla tu-
ristmomsen. Då blev det ett ordentligt avbräck för svensk turistnäring.
Många företag hade svårt att få kunder. Många företag fick ekonomiska pro-
blem, och vi ser alltjämt sviterna av det.
Nu rättas detta till, och därmed blir det långsiktigt bättre villkor för svensk
turism. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg, när vi diskuterar anslag till
turistrådet, att det är nödvändigt att se helheten. Det tror jag faktiskt att
också Lennart Nilsson gör, för jag har en känsla av att han hade en mycket
kritisk inställning till den höga turistmomsen en gång i tiden.
Anf. 33 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Regeringen skriver i en proposition att avsikten är att av-
veckla engagemanget i Sveriges turistråd och skriver samtidigt i den proposi-
tion som vi nu behandlar att man är beredd att anslå 50 milj.kr. i engångsbe-
lopp till näringen för att ta hand om hela den verksamhet som hittills bedri-
vits av turistrådet. Låt mig då bara konstatera att detta är ett slag mot turis-
men och dess utvecklingsmöjligheter.
Både Per-Ola Eriksson och jag vet att det finns verksamheter inom turist-
näringen som kräver kunskaper och basmaterial som egentligen ingen kan
betala för. Det borde dock vara samhällets uppgift att göra det, med utgångs-
punkt i att samhället får del av de intäkter som flyter in från bl.a. utländska
turister.
Skriver man att det skall ske en avveckling skapas oro bland de människor
som arbetar inom denna verksamhet - konkurrenterna utomlands jublar na-
turligtvis - och de drabbas av handlingsförlamning. Det går inte att arbeta
långsiktigt. Det är därför det är bra att riksdagen i dag säger ifrån att det
måste finnas medel även i fortsättningen.
Sedan går det att fundera över hur pengarna skall användas. Det är natur-
ligtvis riktigt att både momshöjning och andra åtgärder som har vidtagits har
inneburit en ökad belastning för turistnäringen. Jag håller med om det. Men
42
det blir inte bättre om man avvecklar de verksamheter som inte företagare
kan betala för utan som borde vara en uppgift för samhället.
Vi socialdemokrater menar att det måste finnas en basverksamhet för att
utveckla svensk turism. Sverige skulle i annat fall bli det enda landet i
Europa som inte har ett statligt engagemang i form av en turistrådsverksam-
het - möjligtvis med undantag för Albanien. Det är klart att då jublar kon-
kurrenter bland norrmännen, danskarna osv. Men det gynnar inte möjlighe-
terna att få in valuta i Sverige och inte heller sysselsättningen - som är så
viktig för de 21000 företag som finns i landet.
Man försöker här ge sig in på en huvudlös politik. Jag utgår från och hop-
pas naturligtvis att det beslut som fattas och det som skall skrivas i budget-
propositionen, med utgångspunkt i riksdagens beslut, leder fram till att vi
får en verksamhet där vi kan utveckla svensk turism i stället för att avveckla
den.
Anf. 34 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Herr talman! Lennart Nilsson säger att konkurrenterna jublar. De jublade
verkligen när turistmomsen infördes som en del av den socialdemokratiska
skattepolitiken. Det var då våra grannländer fick ett bättre konkurrensläge
i förhållande till de svenska turistföretagen. Nu återställs situationen, och vi
har kommit en bit på vägen. Det är en viktig åtgärd, och riksdagen har tagit
ställning.
Jag tror inte att man utvecklar svensk turism i första hand med anslag till
centrala organ. Jag har många goda vänner som arbetar centralt i Sveriges
turistråd. De gör en fin arbetsinsats. Det är de enskilda turistföretagen runt
omkring i landet som utvecklar svensk turism i olika regioner och gör olika
turistsatsningar intressanta. Det är kreativiteten hos de enskilda företagarna
på de olika turistorterna som skall stimuleras och tas till vara. Det sker på
olika sätt.
Det kan ske med en sådan omläggning av den ekonomiska politiken att
skatter och avgifter som är hämmande för företagen tas bort. Det sker en
ordentlig kursomläggning där.
Jag vill erinra om att det av regeringsförklaringen framgick, och kommer
att framgå av budgetpropositionen, att arbetsgivaravgifterna skall användas
som medel för att stärka konkurrensen för företag i Norrlands inland. Jag
utgår på goda grunder från att regeringen i budgetpropositionen fullföljer
och uppfyller det löftet från regeringsdeklarationen. Detta bidrar till att
stärka de turistföretag i Norrlands inland som i dag har en ganska svår situa-
tion och som lider av skadorna från det hårda slag som turistmomsen inne-
bar.
Det är viktigt att se storheterna. Turistrådet i all ära - marknaden, företa-
gen och näringen kan ta ansvar, och den stora satsningen skall göras runt
om i landet på de enskilda turistföretagen. Kommuner, landsting och olika
länsorgan skall medverka till att skapa stabila turistföretag.
Anf. 35 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag delar Per-Ola Erikssons uppfattning att det är viktigt att
man stärker turistföretagen. Jag delar uppfattningen att det är viktigt att
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
43
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
44
man kan utveckla turismen, bl.a. i glesbygden i Norrland. Kombinationen
av upplevelser och annat är viktig i dessa sammanhang.
Men det är att ge fel signaler till bl.a. kommuner och landsting för att satsa
i en sådan verksamhet, när inte ens statsmakterna är beredda att på ett eller
annat sätt medverka i att man säljer verksamheterna bl.a. utomlands. Egent-
ligen är det märkligt att först anslå 100 milj.kr. till en inlandsbana för att
främja turism, samtidigt som Sveriges turistråd avvecklas - som har till upp-
gift att försöka sälja inlandsbanan så att en och annan turist kommer för att
åka på den. Det hade kanske varit bättre att göra tvärtom, dvs. stärka mark-
nadsföringsinsatserna som bedrivs bl.a. av turistkontoren i Tyskland, Dan-
mark och Norge. Pengarna kan användas för att få tyskarna att åka till de
bygder som bl.a. Per-Ola Eriksson kommer från.
Jag är helt övertygad om att det är viktigt att stötta företagsamheten. Men
turistbranschen är så speciell med allt från enmansföretagare till de stora jät-
tarna på området. De stora klarar sig naturligtvis alltid. Men jag är rädd för
att småföretagen, som bl.a. Per-Ola Eriksson säger sig vilja stötta, kommer
att drabbas om det inte finns något samordningsorgan som kan medverka till
att ”sälja” företagen till bl.a. utlänningar för att de skall komma till Sverige.
Småföretagen har inte råd att delta i olika former av utställningar. Det be-
hövs ett samordningsorgan. Där fungerar enligt min uppfattning turistkonto-
ren i bl.a. Tyskland, Norge och Danmark mycket bra. Då kan man inte, som
näringsministern har föreslagit, avveckla verksamheten. Den är så specifik,
och dessutom får samhället in 60-70 öre på vaije spenderad krona. Det är
en ren förtjänst att ha kvar och utveckla verksamheten.
Vi är beredda att diskutera hur detta skall se ut och organiseras. Men det
viktiga är att slå fast att staten, dvs. vi skattebetalare, har ett ansvar för att
det finns en verksamhet som kan medverka till att marknadsföra Sverige,
inte minst i utlandet för att få in valuta.
Anf. 36 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Det har talats mycket i dag om att vi skall skapa garantier
för varaktiga arbeten och tillväxt i ekonomin. Samtidigt har vi tidigare fört
debatter och fattat beslut i riksdagen som har skapat en betydande osäkerhet
när det gäller den samhälleliga riskkapitalförsörjningen, inte minst till de
norra länen. Vi har bl.a. diskuterat indragningarna från utvecklingsfonderna
och från Norrlandsfonden.
I tolv års tid har det diskuterats om möjligheterna att återföra en del av
vattenkraftens vinster till de vattenkraftsproducerande länen. Ursprungli-
gen uppdrog länsstyrelsen i Norrbottens län redan 1979 till professor Inge-
mar Ståhl att belysa frågan. I hans förslag ingick bildandet av ett Norrbottens
kraft AB. Detta företag skulle äga vattenkraften i Luleälven, och avkast-
ningen skulle kunna överföras till en industrifond som verkade för regional
utveckling. Därefter har flera belysningar och utredningar gjorts, t.ex. i re-
gionalpolitiska kommitténs betänkande REK87.
Den senaste statliga utredningen, SOU 1991:8, har inte utrett huvudfrå-
gan hur vinsterna från äldre vattenkraft skall kunna återföras till vatten-
kraftsproducerande regioner. I stället kommer man med ett förslag om skatt
på vattenkraftsstationernas markvärde. De olika modeller som under årens
lopp har föreslagits har jämförts på olika sätt, och det borde nu finnas ett
ordentligt underlag för regeringen att lägga en proposition som plockar fram
den bästa tekniska lösningen. Vi från vårt parti är beredda att diskutera olika
lösningar.
Vad vi nu har föreslagit i motion Fill är ett principbeslut i frågan om åter-
föring av vattenkraftsvinster och ett uppdrag åt regeringen att komma med
förslag. Självfallet skall en sådan återföring inte vara någon ersättning för de
ordinarie årliga regionalpolitiska insatserna. Möjligen kan man från statens
sida komma ifrån de ibland nödvändiga akuta insatserna i de här länen.
Vi har också sagt, att för att få en flygande start på denna vattenkraftsfond
skulle 1 miljard av löntagarfondstillgångarna kunna överföras som ett start-
kapital. Det är oerhört viktigt att tillvarata det regionala engagemang som
finns hos såväl företagare som politiker och anställda i den här regionen. De
skulle alltså kunna ha ett inflytande i styrelsen för en vattenkraftsfond.
Ett beslut om en sådan här inriktning skulle kunna återskapa en del av
förtroendet för att riskkapital och kapital för investeringar i infrastruktur
finns också i framtiden i den här regionen.
Herr talman! I proposition 38 aviseras också att den statliga prospekte-
ringen skall avskaffas och NSG upphöra. Det är ett mycket märkligt beslut,
om man vill stimulera utvecklingen i den här delen av näringslivet. Å ena
sidan säger man att en del av välfärden nu skall avvecklas för att få tillväxt
så att det sedan kommer ny välfärd, men å andra sidan säger man att en del
av prospekteringen skall avvecklas. Man har dock ingen beskrivning av hur
den nya prospektering som är nödvändig skall komma i gång.
Sverige torde vara den enda gruvnation som avvecklar denna prospekte-
ring, och vad jag förstår finns det stor risk för att också det utländska intres-
set minskar, när man inte har stöd av den statliga prospekteringen. Det här
är tvärt emot den politik som regeringen i övrigt anser sig vara talesman för.
Gruvnäringen är en del av ett produktionssystem. Den försörjer vår vida-
reförädlingsindustri och vår metallindustri, och den är en bas för en omfat-
tande forskning inom gruvteknikområdet.
Vi har en viktig gruvmaterielindustri, som säljer gruvmateriel runt om i
världen. I och med detta beslut skapas osäkerhet i hela branschen, instabili-
tet inträffar, och det kommer varsel. Regeringen gör egentligen precis tvärt-
emot vad den i de officiella deklarationerna säger att den vill göra.
Naturligtvis har också mineralprospekteringen och gruvnäringen stor re-
gionalpolitisk betydelse. Det är nödvändigt med en markering av orimlighe-
ten i att avveckla den statliga prospekteringen. Några löften om annan pro-
spektering ges inte.
Jag yrkar bifall till meningsyttringen av Lars-Ove Hagberg beträffande
mom. 12 och 22.
Anf. 37 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Herr talman! Får jag bara kort kommentera Bengt Hurtigs inlägg. När det
för det första gäller återbäringen av elskatten är det ett krav som också vi
kristdemokrater har drivit. Nu pågår det en beredning i frågan, och därför
får vi avvakta den.
För det andra gäller det gruvprospektering, och jag vill uppmärksamma
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
45
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
46
Bengt Hurtig och kammaren på att vi inte tar ställning till den frågan i dag.
Det finns alltså ingen hemställan på den punkten i regeringens proposition,
och utskottet skriver att de förslag som bl.a. Bengt Hurtig kommer med utan
ställningstagande i sak i nuvarande läge bör avslås. Vi får helt enkelt spara
litet av vår energi tills det är dags för sakbehandling, och vi får kanske åter-
komma i samband med behandlingen av budgetpropositionen, som läggs
fram i januari.
Anf. 38 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Riksdagen skall ju godkänna de i propositionen föreslagna
riktlinjerna för den långsiktiga strategin, och det står klart och tydligt i pro-
positionen att den statliga gruvprospekteringen skall avvecklas. Därför an-
ser jag att det är fullständigt logiskt att riksdagen gör en markering av att
detta inte är en rimlig del av en ekonomisk strategi.
Anf. 39 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Herr talman! Det kommer att ske förändringar i det statliga engage-
manget i gruvprospektering, och jag tror att det finns en ganska bred enighet
om att det krävs förändringar. Hur detta skall ske, med vilka tidsramar och
på vilket sätt, får vi återkomma till och diskutera senare, och därför tar vi
inte ställning i sak nu.
Anf. 40 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Det är ändå rimligt att man känner en viss oro för vad rege-
ringen tänker ta sig före på det här området, när den har gjort den här
mycket tydliga och entydiga markeringen i proposition 38.
Anf. 41 BRUNO POROMAA (s):
Herr talman! På några futtiga rader i regeringens förslag om inriktning av
den ekonomiska politiken aviserar regeringen att den statliga prospekte-
ringsverksamheten skall avvecklas och engagemanget i nämnden för statens
gruvegendomar skall upphöra. Det här beskedet från regeringen är minst
sagt chockerande.
Kritik har vid skilda tillfällen riktats mot den tidigare, socialdemokratiska
regeringen för att den inte gjorde tillräckligt till gagn för gruvnäringen och
prospekteringen, speciellt i norr. Om det här förslaget hade kommit från en
socialdemokratisk regering, är jag helt övertygad om att flertalet av de bor-
gerliga ledamöterna från flera av skogslänen hade kallat det huvudlöst. De
hade verkligen stått på barrikaderna och slagits mot detta huvudlösa förslag.
Men var är de i dag? Offrar de borgerliga ledamöterna sin landsdels intressen
genom sin solidaritet med regeringen?
Vi har inom vårt parti ibland haft delade meningar, och då har ni inom
borgerligheten kallat det för rosornas krig. Kan inte ni ta ett krig, åtminstone
i den här för oss så viktiga frågan, bland fyrklöver och blåklint och rösta för
reservation 15!
Herr talman! Faktum är att det var många som förväntade sig att den nya
borgerliga regeringen skulle visa en större generositet, genom allt tal, inte
minst i valrörelsen, om åtgärder för att öka tillväxten. Med aviseringar som
denna ökar man inte tillväxten, åtminstone inte inom gruvindustrin och de
näringar som är beroende av denna.
Med facit i hand, i form av utskottets betänkande, frågar man sig om den
svenska gruvindustrin inte tillhör den kategorin svenska företag som kan bi-
dra till ökad tillväxt.
Hela Sverige skall leva - det var budskapet i regeringsförklaringen. Det
här förslaget rimmar verkligen illa med det budskapet. Man frågar sig: Var
går de nya svenska gränserna? Hur stort är Sverige i dag med den moderat-
dominerade regeringen?
Det är ett mycket allvarligt regionalpolitiskt slag mot Norrbotten och Väs-
terbottens inland, då NSGs prospektering är starkt koncentrerad till de två
nordligaste länen, där de mest lovande projekten också finns. Av årets pro-
spekteringsbudget på ca 60 milj.kr. satsas närmare 50 milj.kr. i de här två
länen.
Dagens ställningstagande kommer att innebära, om reservation 15 avslås,
en nedläggning på sikt av SGAB, som bedriver verksamhet bl.a. i Luleå,
med än fler arbetslösa. Detta kommer att skapa osäkerhet om ett antal
mycket lovande projekt, vid en tidpunkt då gruvnäringen redan brottas med
väldigt stora problem. Vi har exempelvis nedläggningshotet för Viscariagru-
van i Kiruna med ca 200 arbetstillfällen som försvinner - och det i en kom-
mun som i dag har landets högsta arbetslöshet.
Herr talman! Prospekteringen är nödvändig för gruvindustrins fortsatta
överlevnad i detta land. Statens engagemang är en nödvändig garanti för att
prospekteringen skall ske med tillräcklig bredd. Den svenska malmbasen
kommer att vara slut inom ett eller två decennier. Det är därför nödvändigt
att staten engagerar sig för att vidga basen. Gruvnäringens andel av industri-
sysselsättningen är betydligt större i malmfälten än någon annanstans. I Gäl-
livare kommun svarar mineralindustrin för 75 % av industrisysselsättningen.
Motsvarande siffra för Kiruna är 64 %. Är det någon som kan tänka sig dessa
två kommuner utan gruvor? Om riksdagen avslår reservation 15 i utskottets
betänkande, befarar jag att riksdagen slår den första spiken i kistan för den
svenska gruvindustrin.
Herr talman! Låt mig avslutningsvis än en gång kraftigt understryka vikten
av ett fortsatt statligt ansvarstagande för prospekteringsverksamheten i
landet och inom vårt län. Med detta vill jag särskilt yrka bifall till den reser-
vation i betänkandet som handlar om prospektering, nämligen reservation
nr 15.
Anf. 42 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Herr talman! Jag vill gärna uppmana Bruno Poromaa att spara litet av sin
energi tills vi skall behandla frågan i sak. Då kan vi också återkomma till
eventuella krigsförklaringar och annat.
Får jag också upplysa Bruno Poromaa att samtliga socialdemokrater som
jag har talat med, åtminstone på Västerbottensbänken, är överens om att
det behövs förändringar när det gäller statens engagemang i gruvprospekte-
ringen. Det gäller inte minst NSG. Den reservation som Bruno Poromaa så
kraftfullt pläderar för slår fast att allt skall vara som det är och att NSG skall
fortsätta på exakt samma sätt. Vi vill återkomma till den här debatten när vi
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
47
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
har fått ett förslag från regeringen. Till dess sparar jag min energi och hoppas
att även Bruno Poromaa gör det. Han kan kanske behöva den då.
Anf. 43 BRUNO POROMAA (s) replik:
Herr talman! Jag delar uppfattningen att det behövs förändringar. Men så
radikala förändringar som man aviserar i propositionen betackar jag mig för.
Jag hoppas verkligen att Stefan Attefall också är av den uppfattningen att
han inte är med på sådana förändringar som regeringen aviserar. Därigenom
hoppas jag också att Attefall röstar på reservation 15 när det så småningom
blir dags för votering.
Skall Attefall försöka övertyga mig, tror jag inte att det finns stora möjlig-
heter. Attefall kan i sin hembygd försöka övertyga de människor som känner
ett hot för sin sysselsättning.
Anf. 44 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Det finns områden i politiken där det inte händer så mycket
beroende på att det finns stora politiska motsättningar. Så är uppenbart fallet
när det gäller människors rätt till makt och inflytande över arbetet. De bety-
dande politiska motsättningarna mellan den politiska högern och vänstern
har lett till att vi inte har kommit särskilt långt på det området.
Herr talman! Det finns också andra områden där alla är fullkomligt över-
ens, men där det likväl inte händer särskilt mycket. Jag avser att säga några
ord om ett sådant område. Jag tänker då på miljöpolitikens område.
Var finns hindren? Alla politiska partier är så överens om att vi alla måste
göra vårt yttersta för att få en bättre miljö. Näringslivets företrädare är också
överens om detta. Det finns också utan tvekan en mycket stark allmän opi-
nion som backar upp dessa krav. Hur kan det då komma sig att det trots det
händer så litet?
Jag har kommit till slutsatsen att denna enighet i själva verket är illusorisk.
Det är en enighet i ord och på papper, men det är ingen enighet i praktiken
kring vad som måste göras.
I den regeringsförklaring som den nya regeringen avlämnade vid sitt till-
träde, utpekade man miljöpolitiken som ett av fyra viktiga huvudområden.
Jag skulle gärna vilja citera vad man då skrev i sin regeringsförklaring om
miljöpolitiken: ”Regeringen kommer att ange tydliga miljömål, ställa be-
stämda miljökrav och använda effektiva styrmedel t.ex. miljöavgifter.” Vi
har inte sett något av detta. Jag skulle gärna vilja ha svar på frågan om när
regeringen kommer att göra allt detta som utlovades i regeringsförklaringen.
Man skrev också: ”Den ekonomiska och tekniska utvecklingen skapar unikt
goda möjligheter för omställningen till mindre resurskrävande och miljöbe-
lastande produktions-, energi- och transportsystem.”
Om det bara för några månader sedan fanns unikt, goda tekniska och eko-
nomiska möjligheter att åtstadkomma allt detta, hur kan det då komma sig
att man kort därefter i den proposition som regeringen lägger fram och som
skall handla om inriktningen av den ekonomiska politiken inte kan finna ett
spår av detta? De här unikt goda möjligheterna har regeringen inte på ett
enda sätt kunnat utnyttja till att i sin proposition lägga fram ett förslag om
48
vad man vill göra för att lösa det oerhört stora miljöproblem som vi står in-
för.
Stefan Attefall sade tidigare att han är mycket glad över man skulle ha
höga miljöambitioner. Han nämnde miljöräkenskaper som skulle tillföras de
vanliga nationalräkenskaperna. Men det är en process som tar många år. Det
är ett arbete som nyss har påbörjats. Varför har regeringen inte på något sätt
talat om hur man skall gå vidare? Det finns en utredning som har avlämnat
sitt betänkande. Vad avser regeringen att göra med den? Det sägs inte ett
ord om detta i propositionen eller i betänkandet.
Om man letar noga kan man hitta fem små ord i propositionen som utskot-
tet sedan papegojlikt upprepar i sin text. Det sägs att det är viktigt att skydda
och förbättra miljön. Det är dock en fras som saknar täckning i de förslag
och färdriktningar som anvisas i propositionen och betänkandet.
Vad menade regeringen egentligen med det som den skrev i sin regerings-
förklaring, där man utmålade höga ambitioner? Jag skulle vilja påstå att man
inte menade någonting. Det var en eftergift för att få ihop den här rege-
ringen. För att få ihop den bräckliga regeringskoalitionen lät man centern
skriva miljöavsnittet i regeringsförklaringen, men man hade ingen som helst
tanke på att förverkliga detta. Centern lät sig uppenbarligen nöja med det.
Jag tycker att centern har sålt sig billigt.
I propositionen borde det ha ingått förslag med anvisningar om färdrikt-
ningen. Ingen begär att man efter några månader skulle kunna lägga fram
ett fullständigt miljöpolitiskt förslag. Om man tittar på nivån på de övriga
propositioner som regeringen har kommit med till riksdagen, inser man att
man inte kan ha sådana krav. Men någonting borde man väl ändå ha skrivit.
Hur tänker man gå vidare? Hur tänker man förmå näringslivet att ställa om
till en produktion som är mindre krävande när det gäller energi och resurser
och som kan lämma in vårt samhälle i ett fungerande kretslopp? Vilken typ
av avgifter tänker man ha? Vilken typ av krav tänker man ställa? Det sägs
inte ett ord om detta.
Vi befinner oss i en lågkonjunktur. Det har talats mycket om det här i dag.
Jag skall inte orda mycket om det. Det drabbar hela det svenska näringslivet,
även skogsindustrin. När man läser om och servad som händer i skogsindu-
strin finner man ljuspunkter. En sådan ljuspunkt är den oblekta pappersmas-
san. Trots att lågkonjunkturen råder inte bara här utan även i vår omvärld
och i de länder som vi exporterar till, finns det en stor och växande efterfråga
på oblekt pappersmassa. Jag har läst att flera ledande företrädare för skogs-
industrin har yttrat att det är oerhört bra för svensk skogsindustri att man
har oblekt pappersmassa. Det är den som kan vara lyftet och som kan bidra
till att man ändå lyckas vända utvecklingen.
Hur kom man dit? Ja, inte var det för att skogsindustrin på eget initiativ
sade att man nu skall göra insatser för miljön och sedan genomförde det.
Nej, det ställdes hårda politiska krav, som i sin tur backades upp av en stark
allmän opinion. Det var så man fick fram produktionen av oblekt pappers-
massa. Den visar sig inte alls vara ett hinder för en bra ekonomisk utveck-
ling, som industriföreträdarna naturligtvis påstod när man ställde kraven,
utan tvärtom en viktig och bärande del när det gäller möjligheten att bryta
den negativa ekonomiska utvecklingen. Hur kan det t.ex. komma sig att
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
4 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 49
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
50
bland de ledande biltillverkarna i världen som satsar på tätortsfordon som
t.ex. är eldrivna, hittar man varken Volvo eller Saab? Det beror naturligtvis
på att svenska politiker inte har ställt krav. Vi har inte förmått att pressa våra
biltillverkare till att gå i täten när det gäller den här utvecklingen. Så enkelt
är det. Och även om det inte är enkelt så finns ett tydligt samband. Det är
den här typen av åtgärder som också måste ingå i den regering som påstår
sig föra en ekonomisk politik som syftar till en långsiktigt hållbar utveckling.
Av detta finns inte ett spår i propositionen, betänkandet, eller regeringens
agerande i övrigt.
Alldeles nyligen har koncessionsnämnden beviljat nya tillstånd för tre
stora oljeraffinaderier på Sveriges västkust. I de nya koncessionerna finns
inget krav när det gäller kolväteutsläppen. Varför inte? Jag hoppas att dessa
tillstånd kommer att överklagas. Då får regeringen besluta. Jag utgår ifrån
att regeringen då kommer att ställa sådana krav. Oljeindustrin är en mycket
viktig del i det ekonomiska livet. Om vi inte har det politiska modet att ställa
krav på både oljeindustrin och biltillverkarna kommer vi aldrig att kunna
bryta den negativa miljöutvecklingen som i så hög grad orsakas av trafikom-
rådet.
Det finns också andra saker som har effekter på miljön även om det inte
framgår av propositionen eller betänkandet. Det finns planer på att dra in
mellan 5 och 10 miljarder från Sveriges kommuner. Hur skall man kunna
garantera att det inte får konsekvenser för den kommunala miljö- och hälso-
skyddstillsynen, som är den bärande delen när det gäller samhällets möjlig-
heter att övervaka vad som händer med miljön? Vi tror i vänsterpartiet att
det finns oerhört stora risker och att den här indragningen från de redan eko-
nomiskt hårt ansträngda kommunerna kommer att drabba detta oerhört vik-
tiga område. Man talar om att man vill skydda och förbättra miljön. Hur
skall man kunna genomföra det när man samtidigt föreslår kommunala in-
dragningar i den här storleksordningen?
Det talas mycket om Europaintegrationen och EG-anpassning, som skall
kunna bli en viktig del när man skall vända den ekonomiska trenden. Men
det sägs ingenting om de miljökonsekvenser som förverkligandet av den inre
marknaden för med sig. På den europeiska kontinenten har man en större
medvetenhet om detta. Man talar om autoinfarkten, dvs. det faktum att för-
verkligandet av den inre marknaden leder till en mycket ökad transport-
mängd. Det påverkar miljön negativt. Hur skall man bemöta detta? Hur vill
den nya borgerliga regeringen i Sverige försöka möta dessa problem? Om vi
inte kan göra det kan vi inte heller förbättra miljösituationen, vare sig här
eller internationellt. Det sägs inte ett ord om detta i regeringens proposition.
Sanningen är att bakom den ekonomiska utveckling som vi ser i form av
konjunkturcykler finns en annan som inte är cyklisk utan som är linjär. Den
handlar om att människan under bara några korta århundraden lyckats bryta
ned det som har byggts upp under årmiljoner. Under årmiljoner har det som
finns på jorden strukturerats och sorterats upp i olika ämnen. Nu blandar vi
ihop allt detta igen och gör allt till en stor osorterad avfallshög som vi inte
kommer att kunna använda och som inte finns i fungerande kretslopp.
Ett perspektiv på detta och åtgärder för att komma till rätta med de grund-
läggande problemen - energi och resursförbrukning - måste ingå i den eko-
nomiska politiken. Den får inte begränsas till att handla om de kortsiktiga
ekonomiska konjunkturcyklerna. Den måste alltid - i lågkonjunktur och
högkonjunktur - ha det här perspektivet och föreslå åtgärderna. Om vi inte
lyckas komma till rätta med miljöproblemen, kommer vi över huvud taget
inte att kunna ha någon ekonomisk utveckling i framtiden. Det är bara i ett
mycket kortsiktigt ekonomiskt perspektiv som man kan säga att man produ-
cerar någonting när man t.ex. tar malm och grus ur jorden och använder det.
Då konsumerar man i själva verket. Att i grunden bryta den utvecklingen
och att se till att den ekonomiska produktionen inte är ett självändamål i sig
utan ett medel för att skapa en bra tillvaro för människan inom de ekologiska
ramarna, är det som all ekonomisk politik måste handla om. Därför är det
med mycket stort beklagande jag tvingas konstatera att i denna proposition
och i detta betänkande finns inte ett ord om detta.
Anf. 45 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Herr talman! Jag har med mycket stort intresse lyssnat till Annika Åhn-
bergs inlägg. Jag sätter personligen mycket stort värde på hennes engage-
mang i miljö-, resurs- och energifrågor. Jag tror - och där delar Annika Åhn-
berg min uppfattning - att miljö- och resurspolitiken kommer att bli en av
1990-talets verkligt stora frågor. Det är viktigt att vi ägnar mycket tid här i
riksdagen åt att utveckla instrument som främjar miljön i Sverige. Det gäller
att vi hushållar med våra ändliga resurser, det må vara energi, råvaror eller
annat.
Om tiden hade räckt till i mitt inledningsanförande hade jag gärna utveck-
lat detta. Jag avstod med hänsyn till att vi senare i dag kommer att ha miljö-
ministern med i debatten. Jag är övertygad om att han kommer att utveckla
sin syn på dessa frågor. Det är riktigt, som Annika Åhnberg sade, att dessa
frågor fanns med i regeringsförklaringen. De kunde gärna ha varit mer ut-
vecklade också i denna proposition och detta betänkande.
Jag kan väl lätta på förlåten och säga att i den budgetproposition som
Annika Ahnberg och jag kommer att ha på riksdagens bord om några veckor
blir det en betydande positionsframflyttning just på miljöområdet. Jag vågar
utlova att det blir ett genombrott för Sverige när det gäller internationellt
miljöengagemang. Vi kan återkomma till detta.
Jag tror det är viktigt att vi också diskuterar miljöfrågorna i ekonomiska
sammanhang. Vi behöver diskutera ekonomi och ekologi samtidigt. De hör
intimt samman. Jag tror att i en framtida departementsorganisation måste
målet vara att miljödepartementet väger lika tungt som finansdepartementet
och att miljöfrågorna i riksdagen väger lika tungt som de ekonomiska frå-
gorna. Vi måste också se sambandet mellan en god miljö och en god eko-
nomi.
En god ekonomi är förstås grunden till att få resurser till att satsa pengar
på miljöhushållning, miljöinvesteringar osv. Samtidigt skall vi ha klart för
oss att om vi inte värnar miljön får vi inte råvaror. Ta skogen som exempel.
Om vi skulle drabbas av en omfattande skogsdöd här i Sverige, till följd av
försummelser i miljösammanhang, skulle det få mycket negativa konsekven-
ser för vår ekonomi och för exportnäringen. Just det sambandet bör i många
olika sammanhang belysas betydligt bättre.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
52
Jag vet också, efter ett besök på OECD i Paris för en tid sedan, där några
från finansutskottet var närvarande, att man inom OECD räknar med olika
modeller för att också få fram modeller för att bevisa sambandet mellan
miljö och ekonomi i framtiden. Detta är ett arbete som också bör ta sig ut-
tryck på internationell nivå i större utsträckning än det gör nu.
Anf. 46 ANNIKA ÅHNBERG (v) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är beklagligt att Per-Ola Eriksson säger att
han är övertygad om att miljön kommer att bli 90-talets stora fråga. Den är
mänsklighetens stora fråga och har varit det ganska länge. Om centern tror
att det som redan händer och har hänt runt om oss i världen är någonting
som kommer att hända på 90-talet, då är det mycket beklagligt. Ännu mer
beklagligt är det att det är centern som har ansvaret för miljöpolitiken i den
nya regeringen.
Sedan återgår Per-Ola Eriksson till det sätt att skriva som man hade i rege-
ringsförklaringen: ”Vi kommer att någon gång i framtiden..”Vi kommer
att i budgetpropositionen göra det ena och det andra”. Det är en ny arbets-
modell att ständigt tala i futurum. Jag tror inte människor i längden nöjer sig
med detta, att ständigt få uppskjutet till framtiden alla de bra saker rege-
ringen har för avsikt att göra. Jag tror att det kommer - det finns redan nu -
krav på att man skall göra det man säger och inte bara ständigt skjuta upp
det till framtiden.
I övrigt kan jag konstatera att Per-Ola Eriksson faktiskt håller med mig
och instämmer i kritiken. Han tycker att i propositionen och i betänkandet
borde ha funnits mer av dessa aspekter. Det borde vara så att ekonomi och
ekologi behandlas samtidigt. Det är vi fullständigt överens om. Problemet är
bara att varken propositionen eller betänkandet gör det. Det är precis detta
jag har kritiserat.
Anf. 47 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Herr talman! En mycket stor uppgift för Sverige de närmaste åren är att
hjälpa till i det internationella och europeiska miljöarbetet. En mycket stor
uppgift för oss kommer att vara att ta fram resurser, ekonomiska och andra,
för att städa upp i Östeuropa efter den miljöförstöring som följt i spåren av
det ekonomiska system som Annika Åhnbergs partivänner under alltför lång
tid bekänt sig till.
Anf. 48 ANNIKA ÅHNBERG (v) replik:
Herr talman! När en borgerlig politiker i stället för att diskutera sakfrågan
med mig bötjar tala om utvecklingen i Östeuropa, då vet jag att han är väl-
digt illa ute. Jag har inte ansvar för den östeuropeiska utvecklingen. Jag har
aldrig förespråkat sådana modeller. Vänsterpartiet i Sverige gör det inte hel-
ler.
Däremot förespråkar vi en ekonomisk politik i Sverige som också bygger
på ett hänsynstagande till miljön och som går ut på att vi måste få en långsik-
tigt hållbar utveckling som ryms inom de ekologiska ramarna. Det är inte
någonting som vi i första hand skall göra i Östeuropa. Det är någonting som
vi måste göra här, i vårt eget land. I det globala perspektivet handlar miljö-
problemen i hög grad om att de rika länderna - som Sverige faktiskt fortfa-
rande tillhör - överutnyttjar jordens resurser av energi och andra råvaror.
Det är detta jag förväntar mig att en framsynt regering - fastän jag uppriktigt
sagt betvivlar att vi har en sådan - borde ha med i sin ekonomiska politik.
Anf. 49 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Jag tänker inte hålla ett långt anförande. Jag skall bara ta
upp några små saker.
En viktig del av dagens debatt utgörs av partiledardebatten, och det är
huvudsakligen den ekonomiska politiken som skall diskuteras där. Därför
överlämnar jag den till min partiledare.
Vi har i övrigt inte deltagit i den här debatten. Det beror på att vi till vä-
sentlig del, som ni vet, stöder regeringens politik. Av debatten har väl med
all önskvärd tydlighet framgått att det är ganska viktigt vad Ny Demokrati
intar för ställning. Det ger också ett stort ansvar, vilket vi tycker att vi har
visat i några viktiga frågor.
Annika Åhnbergs engagemang i miljödebatten uppskattar jag verkligen.
Jag vill stryka under att vänsterpartiet kan stödja oss i våra ansträngningar
att få till stånd en investeringsbank som till väsentlig del är avsedd att stödja
miljöfrämjande åtgärder. Men det hör ju hemma i en annan debatt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande i alla
moment med undantag av mom. 11 där vi yrkar bifall till reservation 8.
Anf. 50 RINALDO KARLSSON (s):
Herr talman! Jag har begärt ordet med anledning av regeringens förslag
om att avveckla statens engagemang när det gäller prospektering.
Gruvverksamheten i detta land har funnits i över 700 år. Den är vår äldsta
befintliga näring i industriell skala. Det var med bestörtning jag tog emot
regeringens proposition.
Jag satt själv med i mineralutredningen där vi alla var överens om att det
var större resurser som borde komma till stånd. Det finns inget land i världen
som kan kallas gruvnation där staten inte har ett engagemang i gruvnä-
ringen. Engagemanget kan bestå av olika insatser, som vi också var beredda
att diskutera. Det jag tänker närmast på gäller prospektering av sulfidmal-
mer, där det bara finns en framförhållning på mellan fem och tio år. När det
gäller järnmalm finns en längre framförhållning.
I frågan om hur prospekteringen skall organiseras finns det säkert mycket
man kan diskutera. Viktigast är att man inte med ett pennstreck förintar en
näring som funnits så länge och som betytt så mycket och som fortfarande är
av stor betydelse för landet. Vilken annan näring har ett mervärde på
700 000 kr. per anställd? Jag, som kommer från verkligheten, liksom ni som
är valda av svenska folket, borde förstå hur betydelsefull, ja, man kan säga
hur ovärderlig gruvnäringen är för glesbygden, just av den orsaken att gruv-
hålet inte går att flytta. Om det skulle ha gått, kanske vi inte ens hade behövt
diskutera denna fråga.
Det som också gör mig beklämd är att människor som borde begripa gles-
bygdsproblemen alldeles har glömt bort vilka de representerar. Jag tänker
närmast på arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund, Karin Israelsson och
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
53
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
Ulla Orring. De övriga borgerliga ledamöterna är det inte ens lönt att
nämna, för de har aldrig framhållit att de är förespråkare för glesbygden.
Majoriteten i mineralutredningen tyckte att det var av betydelse att staten
direkt var engagerad i prospekteringen därför att det finns många mineraler
som är betydelsefulla för landet, men som kanske inte är intressanta för pri-
vata prospektörer. Det kan t.ex. vara olika fyllnadsmaterial till pappersindu-
strin. Vår förhoppning i utredningen var att vi genom olika fördelar från sta-
tens sida skulle locka hit andra intressenter.
I dag har vi en del samarbetsprojekt, t.ex. NSGs samarbete med det
franska företaget Cogena. Det gäller en intressant guldfyndighet i Sorsele.
Jag har den uppfattningen att Karin Israelsson är från den kommunen och
borde känna till vilken betydelse den fyndigheten kunde ha för hennes lilla
kommun.
Man hör ofta att staten satsar mycket pengar och att resultatet är magert.
Gruvprospekteringen måste man se på lång sikt och räkna som en infrastruk-
tur. Men för de värsta belackarna, och en del av dem kommer från mitt eget
län, bör nämnas att resultatet finns. Några exempel:
Pattovara, guld- och kopparfyndighet, start 1990.
Repsjömyran, diatonit, den ligger i Vindelns kommun. Den är färdig att
sättas i gång. Samåsjön i Hälsingland, vanadin.
Billinge i Skåne där man funnit kaolin.
Detta är några av de fyndigheter som NSG tagit fram. De tre senare, dia-
tonit, vanadin och kaolin, skulle kunna göra Sverige oberoende av import.
Herr talman! Det är min förhoppning att Sverige också i framtiden skall
kunna kalla sig en gruvnation, men då behövs det att vi alla hjälps åt för att
kunna förverkliga denna rimliga begäran. Det är med största spänning jag
ser fram emot hur glesbygdens representanter på den borgerliga sidan skall
rösta.
Jag yrkar bifall till reservation nr 15 i betänkandet.
Anf. 51 HANS GUSTAFSSON (s):
Herr talman! Jag begärde ordet närmast för att frågan om teletaxorna har
berörts här, och det kan fordra en kommentar.
Per-Ola Eriksson menade att vi efter några månader sprang ifrån ett beslut
om teletaxorna, och Lars Tobisson menade att enligt vårt förslag skulle poli-
tikerna ånyo bestämma taxorna. Ingetdera av dessa uttalanden är grundade
på det förslag som föreligger. Förslaget innebär att den förändring som riks-
dagen beslutat om inte skall träda i kraft den 1 januari utan först den 1 juli,
och att man under tiden skall se om beslutet om taxeförändringen är ända-
målsenligt utformat.
Det är två skäl till det. Det ena är att jag tror att inte någon av dem som
var med och fattade det tidigare beslutet trodde att en anpassning av taxorna
skulle göras så brutalt som televerket gjort. Man kan t.o.m. ifrågasätta om
beslutet står i överensstämmelse med riksdagens beslut. Riksdagen uttalade
att taxorna långsiktigt skulle kostnadsanpassas. Riksdagens beslut var inte
att man skulle vidta så brutala förändringar. En man ringde mig på morgo-
54
nen. I stället för att betala 600 kr. per kvartal hade han räknat ut att han nu
skulle betala 2 400 kr. i kvartalet.
Det är alldeles uppenbart att man på televerket självt är tveksam till beslu-
tet, eftersom man nu vill befria pensionärerna från att betala den nya avgif-
ten. Jag undrar hur det skall gå till. Skall man i fortsättningen köra telever-
kets debiteringar mot riksförsäkringsverkets pensionsregister, eftersom man
måste ha med förtidspensionärer och andra?
Det här är ett beslut som är olyckligt och fördelningspolitiskt fel.
Det andra skälet till att vi är tveksamma till beslutet är att det skjuter på
den inflation som vi vill hålla tillbaka. Det är anledningen till att vi begär ett
moratorium för att få möjlighet att titta på detta.
Vår avsikt har icke varit att inte televerket skall få fastställa taxorna, och
vi har icke heller föreslagit detta. Vi har heller inte sagt att televerket inte
skall få fastställa dem inom 70% av nettoprisindex. Vi har bara sagt att
denna brutala anpassning inte har varit förutsedd och att den är felaktig med
hänsyn till inflationen.
Den andra frågan, herr talman, som jag i korthet skall beröra är byggandet
och hanteringen av byggsektorn. Per-Ola Eriksson frågar om vi nu skall
bygga bostäder på lager, som vi gjorde med varven. Per-Ola Eriksson har ett
ovanligt kort minne. Det är inte särskilt länge sedan hans partiledare här i
kammaren talade om att bostadsbristen i Stockholm var så stor, att om man
ställde upp de bostadssökande med en meters mellanrum, skulle de räcka
från Stockholm till Uppsala. Han anklagade oss då för att vi inte byggde till-
räckligt många bostäder. Bostadsbyggandet är en långsiktig verksamhet, den
kan man inte reglera över ett eller två år. Olof Johansson kan med hänsyn
till Per-Ola Erikssons uttalande i dag vara glad över att vi inte byggde mer
än 60 000 bostäder.
Samma tema har Lars Tobisson varit inne på. Lars Tobisson menar att vi
bara kan bygga nya bostäder om vi är villiga att göra en kraftig subventione-
ring. Detta säger han efter det att ni i går beslutade att höja bostadssubven-
tionerna med 4,5 miljarder! Upphävande av räntelånen innebär att kostna-
derna på budgeten ökar med 4,5 miljarder.
För övrigt har vi inte begärt att man skall bygga nytt, utan vi har sagt att
det framför allt är viktigt att använda den här tiden när byggjobbarna är ar-
betslösa - 10000 arbetslösa byggarbetare kostar 1 miljard om året i arbets-
löshetsunderstöd - till att rusta upp de bostäder som finns, till att rusta upp
de kommunala anläggningarna och till att genomföra infrastrukturella inve-
steringar. Det borde vara mycket klokare att använda 1 miljard till detta än
att betala ut pengarna i kontant arbetslöshetsunderstöd.
Jag måste säga att regeringens bostads- och byggnadspolitik är den mest
oförnuftiga jag hitintills har träffat på.
När jag nu ändå har begärt ordet vill jag passa på att säga en sak till. Vi
har kunnat konstatera att regeringen i sina propositioner och utskottsmajori-
teten i sina betänkanden har haft anledning att försvara sin egen orättfärdiga
fördelningspolitik. Jag skall, herr talman, citera vad utskottsmajoriteten
skriver i betänkandet på s. 12:
”Sänkta kapitalskatter och minskade bidrag till hushållen kan i ett statiskt
perspektiv framstå som fördelningspolitiskt orättvisa. Men om perspektivet
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
55
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
56
vidgas till att inkludera även dynamiska effekter på sysselsättningen blir re-
sultatet det omvända - det skulle vara fördelningspolitiskt fel att inte vidta
åtgärderna.”
Utgångspunkten är att det är tråkigt att orättvisorna ökar men att de gör
det för att du senare i framtiden skall få det bättre. Detta är ett sätt att för-
söka legitimera orättvisorna i den egna fördelningspolitiken. Du får det då-
ligt nu, men på sikt får du det bra. Jag vet inte om det är Alf Svensson i kds
som har bidragit med den här gamla kristna retoriken. I två tusen år har man
sagt: Blir du kvar i ditt armod, kommer du lättare in i himmelen sedan. Är
du rik kommer du att få svårt att komma ditin. Det är en retorik som har
använts i alla tider för att försöka tala om att det är bra för dig om du får
fortsätta att ha det dåligt. Denna retorik har regeringen nu gjort till sin. Det
är det tydligaste bidrag av kds politik i regeringsarbetet jag hitintills har sett.
En sänkning av dagens nivå på kapitalskatten eller en minskning av bidra-
gen leder icke till några dynamiska effekter. Detta leder till ökad orättvisa
och en missriktad fördelningspolitik. Jag är övertygad om att medborgare i
det här landet mycket lättare bär de bördor som, av skäl som ingen av oss
kan göra mycket åt, är nödvändiga, om bördorna fördelas på ett rättvist sätt.
Den politik ni för leder bara till konfrontation.
Anf. 52 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Herr talman! Låt mig böija med det sista som Hans Gustafsson tog upp,
att han nu har upptäckt kds bidrag till den nya regeringspolitiken. Bidraget
finns där, inte minst när det gäller engagemanget för de människor som har
det svårt på olika sätt. För att vi i framtiden skall kunna klara av att ta hand
om våra gamla och sjuka och för att vi skall kunna ge våra barn bra uppväxt-
villkor krävs en samhällsekonomisk balans.
Hans Gustafsson gav sig in på den teologiska avdelningen. Jag skulle vilja
uppmana Hans Gustafsson att också läsa den bibel han fick häromdagen, så
kanske han upptäcker litet fler bibelsammanhang. På så sätt kanske han
också kommer ihåg den replik jag hade på Allan Larsson efter det att han
anklagat oss för att vi hade sprungit ifrån bibelorden att ”bära varandras bör-
dor”. Jag sade då att hela folket nu bär socialdemokratins bördor.
Hans Gustafsson ser en fördelningspolitisk orättvisa i regeringens politik,
t.ex. minskningen av avdraget för fackföreningsavgifter. Detta är inte några
stora summor för den enskilde, men det är ett viktigt sätt att försöka finan-
siera just ökade insatser på arbetsmarknadspolitikens område. Regeringen
har i dag också utökat anslagen till AMS för att bekämpa arbetslösheten.
Det krävs att vi allihop hjälps åt för att vi skall kunna ge de arbetslösa jobb
och för att kunna satsa på en långsiktig utveckling i Sverige. Detta är vad
regeringen försöker göra. Att bara fördela en minskande ekonomi är en då-
lig ekonomisk politik. Vi har fått se resultatet av en sådan politik, och det är
vad vi nu skall försöka reda upp.
Anf. 53 HANS GUSTAFSSON (s) replik:
Herr talman! Jag hörde att Stefan Attefall under debatten tidigare talade
om att vi med ett citat ur bibeln skulle ”bära varandras bördor”. Vore det
inte klokt att också försöka leva efter de orden? Eller är det som vanligt bara
fråga om retorik som inte står i överensstämmelse med sättet att vara? Det
är ju precis vad vi begär. Det är en orimlig fördelningspolitik, Stefan Atte-
fall, att sänka skatterna för höginkomsttagare i landet med uppåt 9 miljarder
kronor och lägga en börda, som enligt finansministern är uppåt 8 000-9 000
kr. om året, på dem som redan har det svårt. Det är en orättfärdig fördel-
ningspolitik, som jag inte tycker att kds borde kunna ställa upp på.
Jag har uppskattat mycket av kds uttalanden. Jag har uppskattat mycket
av Jerzy Einhorns deltagande i debatten, där han har pläderat för att vi skall
satsa på den offentliga sektorn och att vi skall satsa på en god omvårdnad om
medborgarna. Detta har jag uppskattat mycket hos er. Sedan möter ni detta
genom att tro att ni kan erodera ekonomin genom att sänka skatterna för
höginkomsttagare!
Jag förstår att den borgerliga regeringen och de borgerliga partierna har
behov av att försvara denna orättfärdiga fördelningspolitik. Det är vad man
gör i betänkandet när man säger att det i dag visserligen kan se ut som om
den fördelningspolitik man driver är orättvis men att vi i framtiden kommer
att få ta del av utfallet av den, att det då kommer att bli bättre för oss. Det
är en gammal retorik, som har använts i alla tider för att få dem som har det
dåligt ställt att vara nöjda.
Jag tycker, Stefan Attefall, att ni skall tänka om på den punkten och leva
efter de maximer som ni har framfört i så många andra sammanhang.
Anf. 54 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Herr talman! Hans Gustafsson är ju en intellektuell människa, och han
kan också ekonomisk politik. Han vet om att man måste se ekonomisk poli-
tik som en fråga om dynamik. Det gäller att få utveckling och att få ekono-
min att fungera. Av den anledningen genomförde också socialdemokraterna
marginalskattereformen, som också - i ett strikt räkneperspektiv för en en-
skild människa - kan upplevas som orättvis, i och med att man i kronor räk-
nat sänkte skatten för höginkomsttagare mer än man sänkte skatten för låg-
inkomsttagare. Men man gjorde det för att få ekonomin att fungera bättre,
för att få dynamiken i ekonomin att fungera. Detta är nödvändigt för att vi
skall kunna ta hand om de gamla och sjuka; vi får ju på 90-talet allt fler äldre.
Hans Gustafssons eget parti har ju drivit en sådan politik, även om man inte
har gjort det fullt ut.
Vad hjälper det med ökade subventioner och att hålla fast vid avdraget för
fackföreningsavgiften m.m. om räntorna drivs upp? Det drabbar verkligen
s.k. vanliga människor som har villor och får göra avbetalningar på sina lån
samt betala räntor. Nej, det handlar om att få grepp om den ekonomiska
utvecklingen och få ned inflationstakten och räntenivån. Det gynnar alltid
den vanliga människan. Den rike klarar sig alltid genom sina fastighetsinne-
hav och annat i en inflationsekonomi med hög ränta. Har den politik som
förts under 1980-talet gjort att vi fått ökad rättvisa och minskade klyftor i
samhället? Nej, det har inte varit fallet. Det är bara att se på statistiken för
att konstatera det. Den regering som Hans Gustafsson ingick i var i så fall
mer orättfärdig än vad någonsin den nya regeringen är ens på kort sikt.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
57
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
58
Anf. 55 HANS GUSTAFSSON (s) replik:
Herr talman! Det är naturligtvis så här, Stefan Attefall: I vissa situatio-
ner - och vi är i en sådan nu - kan det finnas skäl att spara på de offentliga
utgifterna. Men det skall ske på ett sätt som gör att de som har bäst bärkraft
också får bära den största bördan. Man skall inte, som ni, göra tvärtom. Ni
sänker kapitalskatterna för höginkomsttagare och för aktieägare med 9 mil-
jarder kronor och lägger en börda på de människor som har det sämst ställt.
Hur tror Stefan Attefall att vi i det läget skall få folk att helhjärtat ställa upp
på de besparingar som av andra skäl kan vara erforderliga i samhället?
Det hjälper inte, Stefan Attefall, att tala om dynamiska effekter i sam-
manhanget. Det blir inga dynamiska effekter av denna riktade sänkning av
kapitalskatten. Det ligger inte heller några dynamiska effekter i de minskade
bidragen. Det är felaktigt att göra på det sättet. Ni kommer inte att få med-
borgarnas stöd för den besparingspolitik som kan vara nödvändig och som
vi alla kan behöva ställa upp på. Den kräver en anständig hantering.
Räntorna stiger inte genom att bördan fördelas rättvist. Det har inte skett
någon ränteförändring i detta sammanhang av det skälet. Ni anser er kunna
ta ut 9 miljarder kronor ur budgeten för att sänka kapitalskatterna. Det med-
för att ni lägger en börda på dem som verkligen behöver stöd. Det är en
orättfärdig politik. Läs s. 12 i ert eget betänkande, Stefan Attefall! Där fram-
går att ni har behov av att försöka skaffa er ett försvar och en legitimitet för
denna orättfärdiga fördelningspolitik.
Förste vice talmannen anmälde att Stefan Attefall anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 56 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Herr talman! Jag avser inte att använda mig av Bibeln för att söka argu-
ment mot Hans Gustafsson. Jag tror att Hans Gustafsson och Stefan Attefall
är bättre på att finna lämpliga citat ur Bibeln än vad jag är.
Under hela valrörelsen talade socialdemokraterna om att vändpunkten
var i sikte när det gällde den ekonomiska politiken. De skapade förvänt-
ningar om att det bara handlade om dagar och veckor innan vändpunkten
skulle komma. Därefter skulle det bli fart på hjulen i svensk ekonomi.
Vi vet nu att denna vändpunkt inte kom, utan vi fick i stället ärva ett bety-
dande budgetunderskott, en ökande arbetslöshet, ett betydande antal kon-
kurser i näringslivet osv. Den politik som socialdemokraterna inkl. Hans
Gustafsson stod för fram till september förra året ledde in Sverige i en åter-
vändsgränd. Nu måste vi komma ut ur den genom att föra en helt annan poli-
tik. Det är alltså därför vi lägger om kursen på den ekonomiska politiken.
Vi vill långsiktigt skapa tillväxt och balans i svensk ekonomi.
Socialdemokraterna använder ofta bostadsbyggandet såsom överbrygg-
ningspolitik och som motorn i den ekonomiska politiken. Jag tror att det är
fel att använda bostadsbyggandet på det sättet. Bostäder skall byggas när det
finns behov därav och inte som ett medel i den ekonomiska politiken.
Hans Gustafsson säger att en sänkning av kapitalskatterna innebär en
börda för de sämst ställda. Men även Hans Gustafsson vet att det behövs
småföretag som är livskraftiga och kan ge sysselsättning. När man sänker
skatten på arbetande kapital eller sänker arbetsgivaravgiften, då är det inte
ett sätt att sänka skatten för högavlönade. Enligt min erfarenhet tillhör inte
egenföretagarna de riktigt besuttna och rika i samhället.
När Hans Gustafsson nu återvänder till Blekinge för att fira jul bör han
fundera över hur socialdemokraterna skall åstadkomma en nytändning i sin
ekonomiska politik. Jag tror nämligen att de behöver göra det. Vi har i dag
fått uppleva repriser på gammal socialdemokratisk politik, men den politi-
ken har som bekant inte hållit. Nu måste socialdemokraterna tänka om.
När Hans Gustafsson sitter i skenet från julgransljusen och äter skinka,
hoppas jag att han - och det gäller för övrigt alla socialdemokrater - ägnar
en liten tanke åt hur man skall vara med och forma en politik som håller för
framtiden och som tar Sverige ur dess ekonomiska problem. Det handlar om
att hålla nere inflationen, få fart på investeringarna, hjälpa fram småföreta-
gen och låta de människor som i dag har arbete vara med och bära en del av
bördan för att skapa sysselsättning åt andra människor.
Med detta, herr talman, ber jag att få tillönska Hans Gustafsson och öv-
riga ledamöter i kammaren en god jul och ett gott nytt år. Denna önskan
omfattar även kammarens personal.
Anf. 57 HANS GUSTAFSSON (s) replik:
Herr talman! Nu har ni hela förmiddagen utan mig ägnat er åt att diskutera
de mer övergripande ekonomiska spörsmålen, och dit hör den s.k. vänd-
punkten. Därför skulle jag i och för sig ha kunnat avstå från att ta till orda.
Jag skall ändå säga följande till Per-Ola Eriksson: Om han studerar utveck-
lingen i de västliga industriländerna under de senaste två åren, då skall han
finna att talet om vändpunkten hade gott stöd i den tillgängliga officiella sta-
tistiken.
Vi har på senare tid fått en utplåning av den uppåtgående kurva som fanns
i den internationella ekonomin. I USA är det t.o.m. en doppning nedåt i
denna kurva. Det är ett faktum som påverkar oss allesammans. Per-Ola
Eriksson vill väl ändå inte påstå att utvecklingen i USA beror på den social-
demokratiska regeringens agerande här i Sverige. Se på land efter land inom
hela OECD, och ni skall finna detta gemensamma mönster. Det är vad vi
har gjort. Denna situation, Per-Ola Eriksson, kan göra att vi alla måste hjäl-
pas åt och ta vårt ansvar för att få bästa möjliga utveckling i Sverige. Vi soci-
aldemokrater har som alla andra ett ansvar i detta avseende.
Förutsättningen för att lyckas är emellertid att vi får folk med oss, och det
kan bara uppnås genom en rättfärdig fördelningspolitik. Det är inte som Per-
Ola Eriksson säger, att småföretagen blomstrar och växer tack vare de skat-
tesänkningar som ni erbjuder dem. Av de 9 miljarderna i skattesänkningar
faller 300 milj.kr. på småföretagens eget kapital. Den summan spelar ingen
roll när det gäller att få i gång utvecklingen.
För de små företagen är det i stället viktigt att vi håller de stora företagen
i gång. Det är också viktigt att hålla byggandet uppe. Byggandet har stora
multiplikatoreffekter. Det omfattar 20 % av BNP. Inte mindre än 600 000 an-
ställda finns inom byggsektorn. Ingen har föreslagit att vi skall bygga sådant
som inte behövs. Jag håller med Lars Tobisson, som sade att det i dag inte
finns behov av att bygga kontorshus. Det är svårigheter att bygga bostäder
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
59
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Inriktningen av den
ekonomiska
politiken
med hänsyn till kostnaderna, men det finns ett stort och uppdämt behov av
sådant som måste göras. Tro mig, Per-Ola Eriksson, när jag säger: Nu avstår
man från att göra det som behöver göras i en lågkonjunktur med låga priser.
Men när vi får en överhettad ekonomi, vilket vi kommer att få inom byggsek-
torn, då tvingas vi vidta dessa åtgärder. Är det inte klokare att använda den
miljard som vi betalar ut i arbetslöshetsunderstöd till att vidta de nödvändiga
åtgärderna? Det skulle vara en förnuftig politik som, det försäkrar jag Per-
Ola Eriksson, gagnar småföretagarna mycket mer än skattesänkningen på
300 milj. kr. som ni har delat ut till dem.
Till sist vill jag bara instämma i Per-Ola Erikssons vänliga julhälsning till
ledamöterna och vidarebefordra motsvarande hälsning till Per-Ola Eriks-
son. Jag önskar honom en riktigt god jul och att det blir gott om tid att tänka
över situationen.
Anf. 58 TOM HEYMAN (m):
Herr talman! Jag begärde ordet i denna debatt eftersom Bo G Jenevall
plötsligt yrkade bifall till reservation 8 angående den statliga regleringen av
teletaxorna. Han hade en annan uppfattning när vi behandlade denna fråga
i finansutskottet. Inte ens socialdemokraterna i trafikutskottet fann anled-
ning att ställa sig bakom Ny Demokratis motion. Utskottet var helt enigt om
att en statlig reglering av affärsverkens taxeverksamhet inte är önskvärd.
Ny Demokrati kom in i riksdagen med ett mycket tufft program som gällde
avreglering, minskad offentlig sektor och sänkta skatter. Och detta skulle
åstadkommas genom sunt förnuft - något som alla vi andra som satt här i
riksdagen sedan tidigare i stor utsträckning saknade.
När höstsessionen nu går mot sitt slut, kan man konstatera att facit har
blivit precis tvärtom. I de fall där Ny Demokrati har gått emot regeringsför-
slag har det varit just med avsikt att öka den statliga regleringen och detalj-
styrningen. Det har gällt prislapparna, teletaxorna, som behandlas i dag, och
det gäller det statliga engagemanget för marknadsföring av turistnäringen,
som också behandlas i dag. Genomgående handlar det om ökat politikerin-
flytande och ökad statlig styrning.
I kammaren har Ny Demokrati också pläderat för ökad politisk styrning
av SJs vagnsbeställningar, av Gotlandstrafikens taxor och av den statliga
priskontrollen. Och man har också pläderat för höjda skatter, i varje fall för
cirkusdirektörer. Ny Demokrati har helt övergivit det program som man har
gått till val på.
En återgång till det gamla systemet, där riksdagen detaljstyr taxor och
verksamheter i statliga verk, strider mot alla krav på sunt förnuft. Jag skulle
vilja fråga Bo G Jenevall om han själv tror att detta är rätt väg att gå.
Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till utskottets skrivning när det gäller
mom. 11.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 6 §.)
60
4 § Information från regeringen om upphävande av 13 december-beslutet
Anf. 59 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Sedan den 13 december 1989 har det, efter beslut av den
dåvarande regeringen i ett enskilt ärende, tillämpats en ordning enligt vilken
de facto-flyktningar får asyl endast om det föreligger ett särskilt starkt
skyddsbehov. Bakgrunden till beslutet var att den dåvarande regeringen an-
såg att Sveriges mottagnings- och utredningssystem för asylsökande nått
gränsen för sin förmåga. Detta skulle därför beaktas vid bedömningen huru-
vida särskilda skäl förelåg att inte bevilja asyl åt de facto-flyktningar.
De skäl som angavs i beslutet den 13 december 1989 föreligger inte längre,
varför grunden för detta beslut har bortfallit. Därmed skall en återgång till
att tillämpa utlänningslagens samtliga bestämmelser om rätten till asyl ske.
Regeringen har därför i dag, med beslut i ett enskilt ärende, och i vilket
den sökande bedömts som de facto-flykting, med hänsyn till såväl rättssäker-
hetsintresset som den faktiska situation inom mottagnings- och utrednings-
systemet som nu råder, uttalat att de särskilda skäl som avses i regeringens
beslut av den 13 december 1989 inte längre bör beaktas. Därför beviljades
den sökande asyl.
Invandrarverket har med en särskild skrivelse överlämnat ett antal ären-
den som underlag för en enhetlig bedömning av de facto-flyktingbegreppet
vid ett upphävande av 13 december-beslutet. Inom regeringskansliet har
därefter en genomgång skett av ett antal länder för att man skall kunna be-
döma nivån för de facto-flyktingskap.
Med upphävandet av 13 december-beslutet är det den enskildes skyddsbe-
hov som skall underställas en strikt tillämpning av utlänningslagens bestäm-
melser.
Parallellt med tillämpningen av 13 december-beslutet har det från tid till
annan använts tidsrelaterade schablonregler som underlag för beslut om up-
pehållstillstånd, dvs. den tid som den sökande har väntat på beslut har haft
stor tyngd i bedömningen av rätten att få stanna i Sverige. Detta har skapat
ett stort mått av oklarhet. Metoden har onekligen sina nackdelar, inte minst
när det gäller möjligheten att göra en rimlig avvägning mellan motstridiga
omständigheter. En tidsregel kan också lätt leda till orättvisa och vad som
kan uppfattas som irrationella beslut. Till detta kommer att åtskilliga de fac-
to-flyktingar, trots 13 december-beslutet har fått stanna i Sverige, men då
med hänvisning till humanitära skäl.
Regeringen har därför i dag i ett annat asylärende uttalat att vistelsetiden
inte bör tillmätas särskild vikt vid bedömningen av en asylansökan. Vistelse-
tiden bör i fortsättningen beaktas som ett av flera skäl som kan, men inte
nödvändigtvis bör, leda till att uppehållstillstånd beviljas.
Särskilda hänsyn måste emellertid även i fortsättningen tas till familjer
med barn. Genom att införa en bestämmelse i utlänningsförordningen skall
särskilt beaktas den anknytning till landet som ett barn kan få genom skola,
förskola eller liknande. Om inte särskilda skäl talar däremot, t.ex. brottslig
verksamhet m.m., får en ansökan om uppehållstillstånd beviljas medlem-
marna i en familj om det i familjen vid beslutstillfället finns ett barn som
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Information från
regeringen
61
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Information från
regeringen
fullgjort minst tre terminer i svensk skola, förskola eller liknande sedan an-
sökningen gjordes.
För att slutligen tillmötesgå kraven på att de asylsökande som nu har vis-
tats i landet en längre tid och ännu inte har fått sin ansökan slutligt prövad
skall bedömas enligt hittills gällande tidsregler, har regeringen i dag, i en för-
ordning som träder i kraft den 1 januari 1992, beslutat om bestämmelser av
övergångskaraktär. Bestämmelserna innebär att utlänningar, som vid ikraft-
trädandet av förordningen vistats i riket mer än 18 månader efter det att an-
sökan om uppehållstillstånd gjordes men inte fått en slutlig prövning, får be-
viljas uppehållstillstånd om inte särskilda skäl talar emot det. Detsamma gäl-
ler en familj med barn som är sex år eller äldre och som vistats mer än ett år
i landet.
De beslut som nu har fattats innebär inte med nödvändighet att fler asylsö-
kande kommer till Sverige. Det är situationen i vår omvärld som avgör detta.
Redan nu har antalet asylsökande från de flesta länder minskat. Det är en-
dast antalet jugoslaver som ökar kraftigt.
Den viktigaste effekten av dagens beslut är att det bringas ordning och
reda i prövningen av det skyddsbehov som de asylsökande åberopar.
Anf. 60 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Från socialdemokratiskt håll motsätter vi oss inte att det s.k.
13 december-beslutet upphävs, dvs. att man återgår till den grundläggande
lagstiftningen för flyktingpolitiken. Det framgår också av den lagparagraf
som 13 december-beslutet byggde på att det var ett undantag och att beslutet
var tillfälligt. Även den socialdemokratiska regeringen hade förhoppningen
att situationen skulle stabiliseras och att en återgång från den inskränkta
asylrätten skulle bli möjlig i slutet av detta år.
Det var ju den stora inströmningen av asylsökande hösten 1989 som för-
svårade ett bra och värdigt flyktingmottagande och som dessutom innebar
stora påfrestningar för det svenska samhället. Men frågan har hela tiden va-
rit när situationen skulle göra det möjligt att upphäva beslutet. Den borger-
liga regeringen har nu funnit tidpunkten lämplig. Och vi respekterar den be-
dömningen, precis som en majoritet av riksdagen respekterade beslutet i de-
cember 1989. Lagen bygger också på att det är regeringen som måste be-
döma hur stora resurser och vilka möjligheter som står till förfogande i pro-
portion till inströmningen av asylsökande. Men det finns anledning att på-
peka att många asylsökande för närvarande kommer till Sverige. Men vi ut-
går också från att invandrarverket får de resurser som krävs och behövs.
Vi anser att det behövs ett helhetstänkande för att man skall kunna föra
en bra invandrar- och flyktingpolitik. Vi behöver utveckla en aktiv flykting-
och immigrationspolitik, som undanröjer eller lindrar orsakerna till flykt och
påtvingad immigration.
Anf. 61 ANDRE VICE TALMANNEN:
Det är alltså den nya debattordningen som gäller.
Anf. 62 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag tycker att det är en styrka att socialdemokraterna inte
motsätter sig en normalisering beträffande tillämpningen av utlänningsla-
gen. Partierna har ju haft olika uppfattning om behovet och lagligheten i det
tidigare beslutet. Jag tycker, som sagt, att det är en styrka att vi i dag gör
samma bedömning.
Jag vill också säga att invandrarverket nu har en beredskap och en möjlig-
het att hantera de olika situationer som skulle kunna uppstå i framtiden. Det
är också en bakgrund till beslutet här i dag. Det är självklart att de resurser
skall ställas till förfogande som behövs när det gäller att hantera olika upp-
kommande situationer.
Anf. 63 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag vill gärna uttala min stora tillfredsställelse över att 13
december-beslutet äntligen är upphävt. Vi är åtskilliga socialdemokrater
som gång på gång har krävt ett upphävande av det här olycksaliga beslutet,
bl.a. i en riksdagsmotion som jag, Ulla-Britt Åbark, Anita Johansson, Karl-
Erik Svartberg och Margareta Winberg står bakom.
13 december-beslutet har inneburit kraftiga inskränkningar i asylrätten.
Det har varit särskilt betänkligt att det fick en generell verkan inte bara för
tiden efter beslutet utan även för ett stort antal ansökningar före beslutet.
Det här beslutet skulle vara, som sades, tillfälligt. Men beslutet, som nu har
varit i kraft i två år och sex dagar, kan på intet sätt karakteriseras som tillfäl-
ligt. Det har inte varit försvarligt att upprätthålla det under så lång tid.
Lärdomen av det inträffade är att Sverige måste välja andra utvägar. Vad
som behövs är bl.a. en bättre resursberedskap, en snabbare och effektivare
handläggning, ökad information och avbyråkratisering för att bemästra de
problem som finns när det gäller att fullfölja vår traditionellt humana och
generösa flyktingpolitik - inte drastiska inskränkningar i denna. Det skadar
flyktingarna men även den internationella solidaritetskänslan och vårt an-
seende internationellt.
Därför vill jag verkligen fråga kulturministern om lärdom har dragits av
det som jag nyss nämnt.
Allvarligast är ändå, anser jag, att det här har befordrat rasfördomar i
landet. Jag vill erinra om att det var tredje vecka under de senaste åren har
förekommit ett attentat mot flyktingförläggningar.
I detta anförande instämde Anita Johansson, Ulla-Britt Åbark, Karl-Erik
Svartberg och Karl Hagström (alla s).
Anf. 64 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Hans Göran Franck och jag har ju under årens lopp haft
samma uppfattning i denna fråga. Jag personligen har således inte behövt
dra lärdom av den här situationen. Och det är möjligt att det är många fler
som har kunnat dra lärdom i detta avseende. Det är alltså min förhoppning
att vi för framtiden inte skall hantera utlänningslagen så som den hanterats
under senare år.
I detta sammanhang vill jag ändå ge invandrarverket en eloge som under
senare tid har betat av rätt långa köer. Därmed har handläggarsituationen
förbättrats.
Det är också min uppfattning att invandrarverket nu har en större bered-
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Information från
regeringen
63
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Information från
regeringen
skap när det gäller att hantera olika situationer. Man är bättre förberedd på
olika situationer som kan uppkomma.
Det är min förhoppning att vi för framtiden skall kunna åstadkomma ett
mer flexibelt mottagningssystem över huvud taget. Det finns anledning att i
denna kammare senare återkomma till den frågan.
Anf. 65 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag är nöjd med Birgit Friggebos kommentarer till de lärdo-
mar som jag anser att vi har att dra. Men jag skulle ändå vilja ställa den mer
konkreta frågan:
På vilket sätt är regeringen nu beredd att sätta in erforderliga resurser för
att ha en bättre beredskap här, och är det några andra förändringar som för-
bereds för att vi skall kunna undvika att vi hamnar i nämnda situation?
Jag anser att det viktigaste är att sådana här situationer kan förebyggas
och bemästras på annat sätt.
Anf. 66 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Invandrarverket har redan låtit förstå att man har en bered-
skap när det gäller att hantera den situation som kan uppstå vid förändringar
i strömmarna när det gäller asylsökande som kommer till Sverige. Jag kän-
ner mig ganska trygg beträffande det sätt på vilket invandrarverket numera
hanterar de här frågorna.
Vidare är det min uppfattning att vi för framtiden måste se över mottag-
ningssystemet över huvud taget och att vi här måste få ett mer flexibelt sy-
stem.
Anf. 67 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Min första fråga till kulturministern, och jag tror att det i hög
grad är en folkets fråga: Vad kommer detta att innebära i fråga om antalet
flyktingar under 1992 jämfört med 1991?
Nästa fråga är: Vad sade invandrarverket om det här? Själv har jag upp-
fattningen att man avrådde upphävandet av 13 december-beslutet. Men jag
är kanske felinformerad.
Frågan härnäst är: Det är ett mycket stort antal jugoslaver som befinner
sig i Sverige, på turistvisum osv. Vad finns det för planer i det avseendet?
Imponerande siffror nämns. Därför vore det intressant att få veta om ni har
någon uppfattning i det sammanhanget.
Vidare: Vilka sammanhang ser ni när det gäller vad som nu kan ske på
andra sidan Östersjön, med tanke på de katastrofer som laddas upp där?
Till sist vill jag bara säga följande. Om vi skall bekämpa den tilltagande
främlingsfientligheten i Sverige, och det skall vi göra, måste vi vidta kloka
politiska åtgärder. Vi måste ändra det politiska systemet så att folk får större
förtroende för detsamma. Hur påverkar de här åtgärderna från den aspek-
ten?
Anf. 68 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Den första frågan gällde vad detta beslut kan innebära i fråga
om antalet asylsökande under 1992 jämfört med 1991. Ja, den frågan kan
ingen svara på, därför att det är situationen i vår omvärld som är avgörande
för antalet människor som kommer att söka skydd i Sverige. Jag tycker att
inte minst den situation som just nu råder i Jugoslavien bekräftar detta.
Varför söker sig människor hit nu och inte för ett år sedan? Ja, självklart
beror det på den nuvarande krigssituation i Jugoslavien.
I fråga om de flesta andra länder minskar antalet asylsökande. Det beror
på demokratiseringstendenser, på att diktaturer har fallit i Afrika och, inte
minst, i Östeuropa samt på den stabilisering som noteras i Mellanöstern. Det
är sådant som är avgörande och grundläggande för hur många människor det
blir som söker skydd i Sverige.
Vad har invandrarverket sagt? frågade lan Wachtmeister. Ja, vi har ju ett
system med kvartalsredovisning från invandrarverket. När den senaste kvar-
talsredovisningen gjordes sade man: Situationen är nu sådan att vi i detta
läge inte skulle begära av regeringen att tillämpa de s.k. särskilda skälen.
När det gäller jugoslaverna vill jag säga att det är riktigt att många nu sö-
ker sig hit. Vi kan inte säga exakt hur många det är som befinner sig i vårt
land, eftersom en del är här just på turistvisum. Ungefär två tredjedelar av
dem som i dag söker sig till Sverige är jugoslaver.
Hur skall vi hantera den frågan? undrade lan Wachtmeister. Ja, hela
Europa avvaktar händelserna i Jugoslavien. Eventuellt blir det en stabilise-
ring, och då åker många hem. Eventuellt blir det under lång tid en förvärrad
situation, och då måste vi i samarbete med andra europeiska stater be-
stämma oss för hur den situationen skall hanteras.
När det gäller Östersjön är det naturligtvis också osäkert vad som kommer
att hända under vintern när det gäller svälten och annat elände i dessa länder.
Ett led i det arbetet är naturligtvis att vi i Sverige ger bistånd för att förhindra
att människor skall behöva söka sig till Sverige.
Det här beslutet är ett led i strävandena att skapa förtroende för just flyk-
tingpolitiken. Det är nämligen skyddsbehovet som skall bedömas - inte, vil-
ket har varit det mest framträdande draget under senare tid, den tid som
människor har suttit och väntat på flyktingförläggningar.
Anf. 69 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Jag tackar för här lämnade uppgifter. Jag vill bara säga att
den fråga som jag kallar för folkets fråga i alla fall kommer att kvarstå. Man
kommer att vara mycket intresserad av att få höra vad effekten är - om det
blir färre eller fler icke-europeiska flyktingar som kommer till Sverige. Det
är en debatt som kulturministern kommer att få ta. Men jag ville ändå ställa
den här frågan.
Anf. 70 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Avgörande för effekterna av just detta beslut - huruvida
människor som icke har ett skyddsbehov kommer att söka sig till Sverige -
tror jag blir de kommentarer som ledande politiker i detta land kommer att
göra till detta beslut. Om kommentarerna från dem som är kritiska till flyk-
tinginvandring blir att det nu är öppna dörrar för var och en att komma till
Sverige, är detta helt klart en signal som kan uppfattas utanför våra gränser.
Om de som egentligen vill att vi skall ha fri invandring gör samma kommen-
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Information från
regeringen
5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 49
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Information från
regeringen
tar, att vem som helst nu kan söka sig hit, är det också en signal för männi-
skor som inte har skyddsbehov att söka sig hit. Därför är det viktigt att inte
minst ledande företrädare för denna kammare gör balanserade kommenta-
rer, så att inte fel signaler ges.
Grundläggande för svensk flyktingpolitik och invandringspolitik är att det
är flyktingar med skyddsbehov som skall få stanna i Sverige.
Anf. 71 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag skulle vilja börja med att ge en symbolisk blomma till
Birgit Friggebo och tacka för att vi äntligen får detta beslut. Det är inte en
dag för tidigt.
Jag vill hänvisa till att både vänsterpartiet och folkpartiet i opposition har
varit mycket negativa till de regler som har gällt. Vi har dessutom påtalat
det olagliga och onödiga i 13 december-beslutet. Jag är övertygad om att det
beslutet, med dess återverkningar på politiker och de uttalanden som har
gjorts, har en klar del i den ökande främlingsfientligheten i vårt land.
Jag instämmer i den bedömning som Birgit Friggebo har gjort av att da-
gens beslut inte kommer att leda till en ökad invandring eller att flyktingar i
större utsträckning söker sig hit. Jag tror att det är helt andra orsaker som
gör att man söker asyl.
Men jag är också glad över, och hoppas att det som Birgit Friggebo säger
stämmer, att signalerna ut till fältet, till invandrarverket, som skall avgöra
flyktingärenden också kommer att fungera i praktiken. Den erfarenhet man
har haft under hösten, sedan den nya regeringen tillträtt, har inte pekat i den
riktningen. Jag hoppas att detta blir en annan signal.
Detta är ett bra beslut. Men det finns fler som regeringen behöver fatta.
Ett sådant, där vänsterpartiet och folkpartiet tillsammans har kritiserat den
tidigare regeringen, gäller barn i förvar. Nu undrar jag: När kommer nya
signaler om det olagliga i att ta barn i förvar? Även Bengt Westerberg har
vid andra tillfällen påpekat att det strider mot barnkonventionen. När kan
vi förvänta en signal från regeringen på den punkten?
Anf. 72 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Signalerna till invandrarverket om hur man skall tillämpa de
facto-flyktingbegreppet ges naturligtvis i de beslut som regeringen i dag har
fattat. Vi har lagt mycket stor vikt vid hur dessa beslut har formulerats, just
för att de skall vara klargörande för tillämpningen också i den underlydande
myndigheten.
I fråga om förvartagande av barn har signalerna från regeringen redan gi-
vits, nämligen att den situation som vi har i dag är oacceptabel. Samtidigt får
regeringen inte lägga sig i hur polisen tillämpar gällande lag. Därför är det
regeringens uppgift att genom förändrade bestämmelser undanröja den si-
tuation som vi i dag har. Det arbetet har redan påbörjats inom regerings-
kansliet.
Anf. 73 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag är glad åt att Birgit Friggebo är medveten om problemet
ute på fältet, att det trots vissa signaler från regeringen förekommer att man
tar barn i förvar, vilket är helt oacceptabelt. Jag ser fortfarande fram emot
den dag när detta inte heller i praktiken förekommer.
Jag tycker att detta är viktigt för att understryka att Sverige bör ha en hu-
manitär flyktingpolitik. Vi bör återgå till en normalisering och följa interna-
tionella lagar vad gäller flyktingar och även vad gäller barnkonventionen.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § PartiledardebattAnf. 74 TALMANNEN:
Nu vidtar partiledardebatt. Debattreglerna är sådana att debattdeltagarna
har rätt till replik när de har hållit sitt huvudanförande. Replikskiftena an-
ordnas enligt den s.k. duellmetoden. I varje replikskifte har varje talare rätt
till två treminutersrepliker.
Anf. 75 INGVAR CARLSSON (s):
Fru talman! Den borgerliga fyrpartiregeringen är en minoritetsregering.
Den måste samarbeta med andra partier för att kunna få igenom sina förslag
i riksdagen.
Under den förra mandatperioden existerade ett samarbete över block-
gränserna.
Den socialdemokratiska minoritetsregeringen kunde därmed genomföra
en rad stora, för landet och för framtiden, viktiga beslut. Vi kunde lämna
in ansökan om medlemskap i EG, genomföra en nödvändig skattereform,
besluta om att bygga Öresundsbron, få till stånd en trepartiuppgörelse om
energipolitiken, för att nämna några exempel.
Mot bakgrund av att valresultatet i september skapade en besvärlig parla-
mentarisk situation - och med erfarenhet av vad det vill säga att leda en mi-
noritetsregering - sade jag omedelbart efter regeringsskiftet att det var rim-
ligt att den nya regeringen fick en viss tid på sig att tänka över den parlamen-
tariska situationen.
Regeringen tog inte den chansen. Man försökte köra sitt eget lopp och
blev i stället i praktiken beroende av Ny Demokrati.
Vi befinner oss därmed i den allvarliga situationen att Sverige har en rege-
ring som saknar en strategi för hur landet skall styras. Vi har en statsminister
som satsar på konfrontation, som inte vill samla nationen, som sätter sitt eget
partis intresse framför landets. Och de övriga regeringspartierna stöder re-
servationslöst den moderata högerpolitiken.
Folkpartiet har utan att tveka rivit upp skattereformen och slagit in på en
skattepolitik som ensidigt gynnar de redan välbeställda, på vanliga löntaga-
res och barnfamiljers bekostnad.
Centern har gjort några halvhjärtade piruetter i massmedia, t.ex. när det
gäller regeringens förödande byggnads- och bostadspolitik. Men sedan har
man snällt ställt in sig i ledet.
Kds, som talade så mycket om etik och moral i valrörelsen, nickar ivrigt
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
67
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
68
bifall till varje orättvist och orättfärdigt förslag som den moderatdominerade
regeringen lägger fram.
I fråga efter fråga har centern, folkpartiet och kds lagt sig platt för modera-
terna.
”Den enda vägen” kallar regeringen sin ekonomiska politik. Den leder till
ökad tillväxt och till att alla får det bättre, lovar man.
Det må vara att regeringen är så ideologiskt blockerad att man tror att det
är så. Jag, och många utanför de socialdemokratiska leden, är övertygade
om att det är precis tvärtom. Den politik regeringen Bildt nu hårt driver ige-
nom leder till stagnation i ekonomin och till ökade skillnader och orättvisor
mellan människor.
Jag medger att det är ett hårt påstående. Men jag är inte ensam om att
varna för att den s.k. enda vägen leder fel och allvarligt fel. Om Carl Bildt
inte vill lyssna på mig, och på andra socialdemokrater, borde han väl ändå
kunna ta visst intryck när samma kritik kommer från flera andra håll.
”Sveriges regering lurar sig själv om den tror att det går att uppnå dyna-
miska produktivitetsökningar med hjälp av skattesänkningar och genom att
uppmuntra privata initiativ.”
Det är den ansedde amerikanske ekonomen Paul Krugman som säger det.
Och han riktar sig direkt till den svenska regeringen. Krugman pekar på den
utveckling som skett i USA efter tio år med samma nyliberala politik som
regeringen Bildt nu vill pressa på Sverige.
Denna politik - med stora skattesänkningar, privatiseringar och ständiga
nedskärningar av den sociala servicen - har lett till att USA nu är på väg att
bli ett tredelat samhälle. I toppen finns den rika femtedel som lägger beslag
på hälften av inkomsterna. I mitten finns en medelklass som har det sämre i
dag än för tio år sedan. Och i botten finns en fattig femtedel, utan hopp.
Borde inte detta mana till viss eftertanke? Och borde inte marknadens re-
aktion på regeringens politik också vara en varningsklocka?
Regeringen har lagt fram en höstbudget som försvagar statsfinanserna
med 14 miljarder kronor. Raden av försämringar, som drabbar löntagare och
vanliga hushåll, har inte räckt till för att betala alla de skattesänkningar på
kapital, förmögenheter, arv och gåvor som regeringen mycket runthänt delat
ut till dem som har det bäst ställt.
Både avsaknaden av en genomtänkt parlamentarisk strategi och innehål-
let i regeringens ekonomiska politik har skapat osäkerhet i omvärlden om
var regeringen står. Räntan steg. Aktiekurserna har sjunkit med nästan
20 % sedan valet. Här har Carl Bildt, mer än någon annan, predikat att vi
måste lita på marknaden. Då är det en ödets ironi att hans regering just drab-
bas av marknadens misstro.
Borde inte detta skapa någon liten spricka i regeringens själmedvetenhet?
Det blir karensdagar, har Carl Bildt hotat. Handikappförbunden proteste-
rade i ett uttalande i helgen och framhöll att karensdagar skulle slå hårt mot
handikappade och kroniskt sjuka.
I Danmark införde den borgerliga regeringen en karensdag 1985. Två år
senare avskaffades den. Det visade sig nämligen att sjukfrånvaron ökade i
stället för att minska. ”Ta tre och betala för en”, kallades karensdagen i
dansk folkmun. En företrädare för Danska arbetsgivareföreningen säger att
karensdagen inte var någon god idé. Han varnar den svenska regeringen för
att en självrisk i sjukförsäkringen kan få oönskade effekter.
Det har nämligen visat sig i Danmark att sjukfrånvaron inte bara ökade
när man införde en karensdag, den ligger nu kvar på en högre nivå än före
karensdagsexperimentet.
Borde vi inte kunna lära något av de erfarenheter som vunnits i vårt grann-
land och därmed undvika att göra egna misstag? Skulle inte den massiva kri-
tiken mot regeringens bygg- och bostadspolitik kunna leda till ett omtän-
kande - åtminstone på detta område?
Jag uppmanade Carl Bildt i ett brev i oktober att dra tillbaka de framlagda
bygg- och bostadspolitiska propositionerna. Han lyssnade inte på det. Förra
veckan demonstrerade 7 000 byggnadsarbetare här i Stockholm. Dem lyss-
nade han inte heller på. Att tiotusentals byggnadsarbetare drivs ut i arbets-
löshet på grund av regeringens politik gör alltså inget intryck.
Det är inte bara byggnadsarbetarna som demonstrerar. Byggföretagen är
också oroade. ”Regeringens förslag kommer att slå hårt mot bygg- och bo-
stadssektorn”, hävdar Byggentreprenörernas konjunkturexpert. Skulle Carl
Bildt åtminstone kunna lyssna på byggföretagen?
Var finns lyhördheten för medborgarnas vilja?
Politikerna skall bestämma mindre och människorna mer, hette det i den
moderata valpropagandan. Men när det gäller regeringens käpphäst - priva-
tiseringar - då är borgerliga politiker beredda att driva igenom sin vilja till
vaije pris. Det verkar inte spela någon roll vad de människor som berörs
tycker. Ta t.ex. skolan i Nacka som den borgerliga majoriteten vill privati-
sera, trots protester från eleverna, föräldrarna och lärarna vid skolan. Vad
är det för valfrihet?
När vi socialdemokrater kritiserar regeringens politik möts vi med arro-
gans eller tystnad. Nu kommer samma invändningar från en rad olika håll:
från ekonomer, från branschexperter, från andra länder där samma politik
prövats och misslyckats och från människor som får känna av i vardagen hur
en dogmatisk högerpolitik gör deras liv sämre och ofriare.
Men regeringen slår dövörat till. Det finner jag inte bara anmärkningsvärt
utan djupt oroande. Inte sedan demokratins genombrott har Sverige haft en
sådan koncentration av makten på några få händer och grupper.
Det är i dag samma intressen som har den ekonomiska makten, makten
över massmedia och nu också den politiska makten. Detta tillsammans med
att regeringen motsätter sig en meningsfull dialog med det största opposi-
tionspartiet, som representerar uppåt 40 % av väljarna, lägger ett tungt an-
svar på dem som nu styr landet.
Fru talman! Vi socialdemokrater säger nej till regeringens politik därför
att den leder till stagnation, ökad arbetslöshet och orättvisor. Vår ekono-
miska politik har tre mål: den skall skapa tillväxt, arbete och rättvisa.
Vi vill satsa på byggandet. Vi vill bygga 30 000-40 000 nya lägenheter per
år. Det är nu vi skall satsa på ombyggnad och underhåll av skolor, sjukhus
och liknande anläggningar. Det är nu vi skall sätta i gång de infrastrukturpro-
jekt som redan är beslutade. Varför förhalar regeringen t.ex. Arlandapro-
j ektet?
Vi vill motverka finanskrisen. Staten får inte ta i anspråk en alltför stor
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
69
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
70
del av allt riskkapital. Därför säger vi nej till den realisationsutförsäljning av
statliga företag och statliga fastigheter som regeringen nu sätter i gång av
ideologiska men inte av ekonomiska skäl.
Vi vill hålla priserna nere. Därför måste vi hålla igen på hyrorna och
skärpa konkurrensen.
Vi vill bekämpa arbetslösheten, och vi vill göra det med aktiva i stället för
passiva åtgärder. För oss är det viktigt att ungdomar kan få jobb. Därför vill
vi satsa ytterligare 750 miljoner för att få ner arbetslösheten bland ungdo-
mar.
Vi tror inte, som regeringen, att tillväxt skapas av några få kapitalägare.
Den växer främst i det dagliga arbete som löntagare utför.
Därför vill vi förnya arbetslivet. Vi vill förbättra arbetsmiljöerna, garan-
tera alla anställda ökad utbildning och kompetens och öka de enskilda indivi-
dernas inflytande och ansvar över det egna arbetet.
Vi vill driva en rättvis fördelningspolitik. Måste vi hålla igen, då skall det
gälla alla. De som har det bäst ställt måste vara med och betala, och barnfa-
miljerna måste få den utlovade barnbidragshöjningen. Vi vill ha en tillväxt
som också innehåller livskvalitet. Därför måste den ekonomiska tillväxten
bedrivas i samklang med miljöpolitiken.
Vi tar ansvar för Sveriges ekonomi. Vår finanspolitik är 8 miljader star-
kare än regeringens, inkl, barnbidragshöjningen. Vår politik är både ratio-
nell och rättvis.
(Applåder)
Anf. 76 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Fru talman! Det är jag som är den besvärliga parlamentariska situationen.
Ny Demokrati hjälpte regeringen i gång, det får vi lov att erkänna. Vi har
hållit regeringen på vägen, trots att den då och då kör och blundar samtidigt,
vilket trafikutskottet inte tycker om.
Våra insatser har, efter lång eftertanke, lett till en omprövning av inställ-
ningen till Ny Demokrati från Bengt Westerbergs sida. Tidigare var vi obe-
fintliga, och nu är vi bluff och båg. Eftersom vi har hjälpt regeringen nästan
hela tiden, måste det alltså vara Bengt Westerbergs bedömning av regerings-
politiken. Det är en intressant iakttagelse som sådan. Kanske är det den
spricka som Ingvar Carlsson efterlyste.
Med en travestering av en dikt som har att göra med stora historiska brag-
der vill jag på ett glatt och försonande sätt utropa: ”Försoffas ej, du lilla
hop!” Uppmaningen, fru talman, var inte riktad till er utan mer till socialmi-
nistern.
Man lär sig en hel del i politiken, bl.a. det ganska märkliga att dynamiska
effekter bara finns när man höjer turistmomsen, däremot inte när man sän-
ker den.
Vi hoppas att regeringen tillämpar denna sensationella innovation med
omdöme, när man sedan skall börja tala om räntor, skattetryck, devalve-
ringar, revalveringar osv., för annars kan det gå illa.
Genom den klara höstluften har det då och då dragit en internationell bris.
Vi har fått se huru som det fantastiska beloppet av 1 miljard i barnbidrag
kan blåsa upp som ett hot mot den svenska kronan och det svenska folkets
besparingar. Som av en händelse fick detta mycket riktigt riksbanken att
kraftigt höja räntan. Det var mycket lärorikt. Vi har i dag lyssnat på radion,
men vi har inte hört någonting om att Bengt Dennis ingripit för att rädda
även teletaxorna.
Ett större belopp än så har man däremot kunnat värna om, och det är det
belopp som används för hemspråksundervisningen. Det var faktiskt det enda
som man i hela regeringsförklaringen ansåg att man behövde värna om, och
nu håller man på att värna allt vad man orkar. De enda som verkligen vill
värna om hemspråksundervisningen, utöver de regeringsledamöter som gör
det, är väl hemspråkslärarna själva - givetvis av helt objektiva skäl.
Ett belopp som är 14 gånger större än de belopp som jag har talat om är
kostnaden för u-hjälpen, och den kan man inte ens diskutera, trots alla möj-
liga skandaler - det skall jag senare återkomma till.
Det finns också ett annat belopp som inte existerar, och det är ju intres-
sant. Beloppet är gömt på ett par hundra olika ställen under olika rubriker.
Men om man lägger ihop summorna, finner man att det rör sig om 13,14
miljarder per år som går till organisationsbidrag, uppdelat på 160 olika gi-
vare och 220 A 4-sidor med mottagare, en del av givarna är statliga organisa-
tioner, kommuner eller landsting. Detta är så att säga smörjmedlet i den
svenska modellen, smörjan till rörelsen trots att rörelsen numera knappt rör
sig. Jag tror inte alls att det skulle vara svårt att plocka ut 1 miljard om året
ur dessa 13 miljarder. Det handlar om ren rationalisering och litet förnuft.
Exemplets makt är stor, och det är viktigt att vi här föregår med gott exem-
pel, dvs. att man skall gå extra hårt fram mot politikens egna organ och
skyddslingar. Vilket är annars budskapet ut till väljarna?
En utredning om organisationsbidragen skulle vara hundra gånger mer gi-
vande, mera väsentlig och avslöjande än socialdepartementets utredning om
hur det är att vara fattig.
Löneskatt på pensionärers löner är inte precis något sätt att göra det lät-
tare för dem som i likhet med oss andra över huvud taget kan förbättra sin
situation genom att arbeta. Alla kanske inte känner till det, men löneskatten
utgår till yttermera visso på döda pensionärer. Om man därtill lägger att vi
också har begravningsmoms, förstår vi att vi har kommit ganska långt i detta
land, som fortfarande är världsmästare i skatt. Detta om de förunderliga
skatterna och utgiftsposterna.
Sveriges ekonomiska läge har beskrivits i dag. Alla låter likadant och alla
är upprörda, fast av olika skäl. Man tycker gemensamt från rött till blått att
småföretagen nu skall ha en nyckelroll. De kan rädda Sverige. Ändå behålls
ovissheten in i det sista för dessa småföretag om det som är viktigt för dem
nu, om de skall agera på kort sikt, t.ex. provanställningstiden, ungdomslö-
ner och arbetsgivarperiodens sjuklöner. Det råder fortfarande en stor osä-
kerhet, och det är den osäkerheten som gör att småföretagen inte agerar.
Man befinner sig fortfarande i ett läge där man som arbetsgivare är oförsäk-
rad under de två första dagarna, även om man kan försäkra sig emot dessa
kostnader i övrigt.
Ala här kanske inte vet det, men problemet för ett litet företag är att om
man har två anställda, är antingen noll procent sjuka, 50 % sjuka eller 100 %
sjuka. Det är mycket sällan som siffran är 2, 3 %.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
71
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
72
Man skall nu noga följa vad som händer och om det är tillräckligt med
2,3 % sänkning. Det är då intressant att följa hur man går till väga. Tänk,
om företagen har lagt ner sin verksamhet innan man har följt färdigt! Reak-
tionen kan då bli: Hoppsan, de har visst lagt ner. Det här var ju tokigt. Så
kan det gå, när inte haspen är på.
Regeringen tutar och kör, i det här fallet med åtdragna bromsar. De vikti-
gaste bitarna kommer tyvärr sist. Många åtgärder har varit goda för småföre-
tagsverksamheten, men i verkligheten har man hamnat långt nere.
Nu till det svarta Sverige. I dag intygar alla politiker att de minsann kom-
mer från verkligheten, och det är ju bra. Vi vet då alla att den svarta sektorn
är mycket stor, att vissa branscher nästan är kolsvarta, som vi brukar ut-
trycka oss.
Konkursinstrumentet missbrukas systematiskt i vissa branscher - jag kan
inte namnge någon på grund av risk för repressalier, för det skulle i så fall
kunna bli svårt för mig att få en taxi.
Det finns folk som bor och verkar i Sverige utan att ens - skattemässigt
och officiellt - finnas här, vilket ju är intressant.
De höga arbetsgivaravgifterna är direkt kontraproduktiva. Om de sänk-
tes, skulle man kanske kunna komma till rätta med den här situationen.
Myndigheters pålagor är oerhört betungande för småföretagare. Tänk,
om varje riksdagsledamot skulle fylla i formulär om sin verksamhet, beräkna
skatt på de sagda orden, ha kvitto på varje ord och samtidigt gå med vinst,
nämligen framstå såsom behaglig för kunderna, i vårt fall väljarna. Och allt
detta utan statligt partistöd, utan statliga traktamenten och utan fria resor!
Det är småföretagarnas situation.
En annan sak i detta sammanhang är ett förslag som vi har kommit med
om en investeringsbank, som skulle kunna förbättra den småföretagande
verkligheten, där många företag och människor skulle vara delägare i en pri-
vat bank, nej, på börsen - jag beklagar, Ingvar Carlsson. Denna bank skulle
vara beredd att satsa på allt det som vi i dag saknar, på småföretag, på tillväxt
i små företag och på start av nya projekt. Vidare skulle denna bank ge kredit
till de företag som i dag inte kan få kredit. Jag vill inte gå in på alla detaljer,
för då blir det bara stopp för förslaget. I stället bjuder jag på det och hoppas
att regeringen med sina kloka personer som man har gömda någonstans
kommer att titta på förslaget.
Jag skall nu tala om teletaxorna, och då går det en kall vind genom kam-
maren. Jag ursäktar för detta, fru talman. De nya kvastarna, bl.a. kvasten
Tobisson, säger att vi i riksdagen inte skall fastställa teletaxor och biljettpri-
ser. De som inte inser detta motverkar marknadsekonomin osv. Det låter ju
tjusigt och modernt, men det är ganska obefogat i det här sammanhanget.
Monopol måste alltid bevakas och med det snaraste avskaffas.
Televerket håller på att förlora sitt monopol vad gäller rikssamtal. Bums,
ramlade rikssamtalsstaxorna ner från 1:50 kr. till ungefär 1 kr. Där ser man
vad nyttigt det kan vara. Även om genomsnittshöj ningen skulle hålla sig
inom de givna ramarna, är - vilket Hans Gustafsson tidigare har påtalat -
dock omställningen våldsam, onödigt våldsam. Ju mer vi har forskat i detta,
desto mer övertygade har vi blivit om att även televerket skall vara glad för
att slippa se resultatet av sin tilltänkta nya taxa. Effekterna i Storstockholm
är dramatiska och orealistiska. Från lokala företag har man - om man har
haft råd och tid att räkna på det här - berättat för mig att de nuvarande kost-
naderna skulle gå upp fyra gånger. Varken små företag eller små människor
hinner räkna ut hur stor höjningen blir, men den blir i alla fall mycket be-
tungande. Vi skall senare återkomma med en sensationellt intressant, tek-
niskt betonad för att inte säga elektroniskt, motion i denna fråga.
Så över till u-hjälpen. Jag riktar mig till den från Afrika nyligen återvände
Alf Svensson. Zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur. Vad menar
jag nu med detta? Jo, man kan se på dessa frågor precis på det sättet. Under
devisen ”En oljetanker till Cuba” kräver vänstern att riksdagen skall ta av-
stånd från USAs övergrepp mot Cuba. Det låter ju ganska kul. Detta krav
har alltså ställts under hösten. Vi har också sett en ny regering, vars ledamö-
ter var ganska kaxiga i oppositionsställning. Jag vet själv att det är ganska
lätt att vara det. Nu kör regeringen vidare på gamla spår och ger u-hjälp till
vilka diktaturer som helst. De orkade inte ens göra sig av med Cuba och
Vietnam. Mozambiques mygel i jätteformat bestraffades med att man nästa
år bara skulle få 500 milj .kr. i stället för mer. Man undrar då vad fattigpensio-
närerna skall hitta på för sattyg för att bli bestraffade med 500 milj.kr.
Enprocentsmålet skall tydligen uppnås vad som än händer i mottagarlän-
derna och hur många SIDA-fiaskon vi än ser. Våra grannländer skall inte
inkluderas hur fattiga och eländiga de än blir. Jag tror att man här i kamma-
ren behöver vakna upp här och var - jag tittar nu åt ett särskilt håll, fru tal-
man. Ni är mycket generösa, men inte med era egna pengar, fast det här är
inte fråga om era egna pengar utan om svenska folkets pengar. Tycker ni inte
själva att det börjar se ganska misslyckat ut? T.o.m. levnadsstandarden har
hela tiden sjunkit.
Observera att de länder som mottar svenskt bistånd köper vapen för ett
belopp 13 gånger så stort som det belopp vi ger dem i u-hjälp. Om man un-
dantar Indien och bara räknar de andra 19 länderna köper de vapen för ett
belopp 8,5 gånger större än den mottagna u-hjälpen. Endast Lesotho och
Kap Verde köper vapen för belopp som är mindre än den svenska u-hjälpen.
Hur får ni egentligen ihop det med det moraliska budskapet om att hjälpa
dessa arma människor? Vi hjälper dessa arma människors icke så arma härs-
kare att köpa vapen och stjäla pengarna till eget ändamål.
Vet ni att konsulter och byggföretag lever högt på SIDAs alltför stora an-
slag och dåliga ledning? Det är känt i hela Affärssverige. Lägg ner SIDA!
Bläddra vidare, som jag har sagt förut!
Vi har ett förslag för att åtgärda u-hjälpen som jag tycker att alla skulle
kunna vara överens om, nämligen att sprida ut anslaget för ett år över två år.
Det är en metod som fungerar i andra sammanhang. Vem vet, kanske man
även kan få litet nytänkande i denna kammare.
(Applåder)
Anf. 77 LARS WERNER (v):
Fru talman! Vid den förra partiledardebatten hade vi anledning att kom-
mentera finansministerns förklaring till att en del saker inte var med i rege-
ringsförklaringen. Det som inte var med den gången var en del obekväma
förslag. Det gällde främst frågan om införande av karensdagar.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
73
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
74
”Det fick bara inte plats”, sade finansministern, med en blåögd troskyldig-
het som nästan bara den nya finansministern är mäktig, som förklaring till
att regeringen hade plats med allt utom det som var obehagligt för stora delar
av svenska folket.
En regering som vill att man skall ta från de sämst ställda och låtsas som
att de i framtiden skall få det bättre, en sådan regering försöker lura folk.
Nu säger finansministern, till skillnad från i oktober, att familjer skall få det
betydligt sämre. Regeringens politik skall kosta en vanlig tvåbarnsfamilj
över 600 kr. mer i månaden, men sedan skall det bli bättre. Men under tiden
då, finansministern?
Den moderatledda regeringen har nu lagt fram en del förslag om sänkta
skatter - för höginkomsttagarna, för förmögna. En del är redan beslutade,
andra kommer senare. Men även för dem som önskar sig sänkta skatter rent
allmänt - det gör nog alla - kan man ifrågasätta regeringens metod och om
regeringen har valt rätt tillfälle för sin politik.
Vi har lågkonjunktur, osäkerhet om räntorna, ökande arbetslöshet. Infla-
tionen är nu lägre än tidigare.
När man i detta läge tillgriper skattesänkningar för höginkomsttagarna le-
der det till försvagade statsfinanser och stort budgetunderskott. Svaga stats-
finanser vet vi ger högre räntor. Kort sagt, det finns i dag inte förutsättningar
för den politik den moderatstyrda regeringen har sagt sig vilja driva. Det är
inte rätt tillfälle.
Vänsterpartiet har också lagt fram förslag om skattesänkningar. Vi är för
skattesänkningar, men för andra grupper än dem som regeringen gynnar, för
låg- och mellaninkomsttagare. Vi har sedan länge föreslagit sänkt matmoms.
Vi har också tidigare tagit ställning för en sänkning av momsen på kollektiv-
trafik och fjärrvärme. Men i dag kritiserar vi regeringen för att man sänker
fel skatter och för att man gör det vid fel tillfälle.
Följden av ett kraftigt växande budgetunderskott är nedskärningar som
inte bara drabbar de svaga i samhället utan också riskerar att fördjupa den
lågkonjunktur som vi är inne i. Att den här regeringen ändå driver en sådan
politik är mest ideologiskt betingat. Regeringen vill i grunden gynna vissa
grupper på svagare gruppers bekostnad. Denna politik, numera applåderad
också av finansminister Wibble, motiverar i första hand moderaterna med
att resultatet på sikt skall bli högre tillväxt. Men förklara för mig som är nor-
malbegåvad hur sänkt skatt på aktiehandel skall ge nya arbeten i industrin,
hur sänkt skatt på stora förmögenheter och arv skall ge nya arbeten, hur flera
karensdagar, slopat avdrag för fackföreningsavgifter, utebliven barnbidrags-
höjning eller hur ökade byggkostnader skall ge nya arbeten!
Sådana skattesänkningar för förmögna ökar inte produktiviteten, gynnar
inte industrin, inte exporten och inte bostadsbyggandet. De gynnar bara
dem som har det hyggligt ställt.
Kort sagt, en omfördelning från dem som har det sämst till dem som har
det bättre ger ingen ökad tillväxt. Det är i stället en cynisk omfördelningspo-
litik av Bildt och Westerberg, stödd av Johansson, i slutändan välsignad av
Alf Svensson, och ännu längre bak godkänd av lan Wachtmeister.
En del myter sprids av och om den nya regering som föddes efter de bor-
gerliga partiernas förhandlingar. Det är myter om rivstart, om nystart 1 och
2, om att regeringen denna gång skulle vara bättre förberedd och mer inrik-
tad på en nyskapande politik än vid förra maktskiftet 1976. Ändå är likhe-
terna mellan 1976 och 1991 betydande. Likheter är de kraftigt växande bud-
getunderskotten och de försvagade statsfinanserna. Den omfördelningspoli-
tik som förs i år och den som fördes 1976 och en del år framåt är ett annat
exempel.
För 15 år sedan gynnades de som hade det hyggligt ställt genom skattelätt-
nader samtidigt som åtstramningspolitik och devalveringar gjorde att infla-
tionen sköt i höjden. Då liksom nu har den politiken en ideologisk udd för
att gynna de rika, och man påstår att denna politik på sikt kommer att gynna
Sverige.
Men inte i något land, vare sig i USA, England eller annorstädes, har man
lyckats sänka arbetslösheten genom att gynna de rika med skattesänkningar.
Det kommer inte att lyckas här i Sverige heller. Det krävs andra metoder för
att angripa de problem som finns.
Medan Sveriges statsminister reser utomlands, och låter sig hyllas av Hel-
mut Kohl och andra, tornar problemen upp sig här hemma, med budgetun-
derskott och en snabbt växande arbetslöshet. Det är inget fel i att resa utom-
lands. Men jag tror nog att statsministern bör ge sig ut i den svenska verklig-
heten och försöka charma även den svenska marknaden. Han behöver inte
resa så långt. Annars finns risken att situationen upprepas från i början av
1980-talet, då dåvarande försvarsministern i den borgerliga regeringen - det
var inte Bildt som ledde den - var ute och reste för att studera den norska
arméns hundskola i Oslo och inte ens kallades hem då främmande ubåtar
gick inomskärs och t.o.m. ovanskärs och gick på grund. Försvarsministern
satt fast i Norge, utan en aning om att en kris växte fram här i landet. Det
hände under den sista borgerliga regeringen, och det kan kanske i bästa fali
tolkas som ett järtecken.
Den förra borgerliga regeringspolitiken drabbade barnfamiljer och gav
höjda byggkostnader. Nu upprepas samma mönster, då man medvetet bidrar
till att byggkostnaderna stiger och att barnbidragen fryses inne.
Andra förslag från regeringen innehåller en del krångligheter, t.ex. försla-
gen om löntagarfondspengarna. Man säger att den som sparar skall få ut
pengar 1997. Ja, de som har råd att spara och väntar till 1997 får kanske
pengar, och i bästa fall får de kanske också medalj. Men för de andra, som
inte har utrymme för sparande, blir det varken medalj eller pension.
Det verkar som om regeringen i sin praktiska politik har tagit fasta på bi-
belordet ”Ty den som har, åt honom skall varda givet”. Jag förstår det nu-
mera, herrar Svensson och Bildt!
Men jag tycker att Alf Svensson skulle utnyttja sin verbala och pedago-
giska förmåga till att skapa förståelse i den övriga regeringskretsen för de
bibelord som handlar om rättfärdighet och solidaritet med de minst bemed-
lade. Det vore, Alf Svensson, sannerligen en kristelig gärning. Kanske skulle
det gynna dem som inte har råd med några privata pensionsförsäkringar och
nu oroligt frågar sig om det kommer att finnas pengar kvar i pensionssyste-
met när de går i pension.
Jag måste väl säga några ord om barnbidragen, efter de föregående inläg-
gen. Där vek sig lan Wachtmeister och Ny Demokrati som en dåligt stagad
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
75
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
julgran. Först ville nydemokraterna försöka framstå som ärans och hjältar-
nas banerförare och vidhålla den mycket rimliga ståndpunkten att den beslu-
tade barnbidragshöjningen skulle betalas ut. Men krafterna tröt hos de två
partiledarna. Det är skillnad när man är ensam, då klarar man sig. Eller det
var kanske annat som lockade. Jag tror att nydemokraterna slets mellan att
få fullfölja barnbidragshöjningen och att få vara med i regeringsförhandling-
arna. Erkännandet från regeringen var naturligtvis mycket mer lockande.
Att bli erkänd av dem som har makten är lockande och spännande, det vet
vi.
Nu har vi sett i media att lan Wachtmeister också haft förhandlingar på
hög nivå med televerket, rent av med generaldirektören Hagström. Om tele-
linjerna har varit klara, undrar jag om lan Wachtmeister kan redogöra för
resultatet av sina förhandlingar med televerket. Då kanske han också kan
avslöja varför inte riksbankschefen Bengt Dennis har ingripit mot tele-
taxorna. Jag förväntar mig ett svar på detta.
Sedan skulle jag också vilja ha reda på en annan sak, så här i hemlighet.
Kan herr Wachtmeister också berätta hur ni har det med kontakterna med
andra statliga verk?
Men samtidigt vill jag ställa en mer principiell fråga till herr Wachtmeister
och till regeringsrepresentanterna. Är det verkligen rimligt, så länge vi har
statliga verk, att ett oppositionsparti för speciella förhandlingar med dessa?
Har regeringen några synpunkter på det? Nu skall ni bolagisera det mesta,
så det är kanske sista gången vi får diskutera teletaxorna här.
Till sist, fru talman! Miljöpolitiken utropades i den borgerliga regerings-
förklaringen som en av fyra stora uppgifter. Det är därför ganska självklart
att en tillbakablick på höstens regerings- och riksdagsarbete måste innehålla
en miljöpolitisk bedömning.
Det är ingen särskilt betungande uppgift att gå igenom den nya regering-
ens miljöinsatser. Det tar inte ens en sekund i anspråk.
Detta är i sig mycket allvarligt. På andra områden har det inte rått någon
brist på s.k. handlingskraft. Riksdagen har fått ta emot en strid ström av slar-
vigt hopkomna regeringspropositioner, dåligt underbyggda men sprungna ur
en ambition att visa handlingskraft.
Det är ju inte så att miljösituationen motiverar denna passivitet och brist
på handlingskraft, utan tvärtom.
Vårt parti har föreslagit, och kommer att föreslå, en starkare satsning på
spårbunden kollektivtrafik, nej till Öresundsbron, andra åtgärder för att
minska bilismen och en konsekvent satsning på förnyelsebar energi.
Det sägs att miljöpolitiken numera är en självklar del i alla partiers politik.
Men den gångna hösten med den moderatledda regeringen ger, tycker jag,
tyvärr inga som helst belägg för detta påstående. Det skulle vara intressant
att så småningom få höra miljöministern kommentera detta.
(Applåder)
Anf. 78 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! Först ber jag att få tacka för de uppskattande orden från herr
Werner. Jag förstår att de var mycket väl menade. Han är en vänlig person
innerst inne.
Vad han sade om barnbidraget - att jag föll som en julgran - får mig att
ångra att jag inte i dag i kammaren hade på mig min julgran. Vi kommer att
dela ut ett julkort med den här julgranen, som en gång tillhörde Karl Ger-
hard, här i kammaren. Lars Werner kommer att få två exemplar.
Nej, jag gillar inte att vika mig för någon. Fråga statsministern! Vi vek oss
i den här frågan om barnbidragen av hänsyn till Sveriges ekonomi. Jag har
kommenterat det tidigare i dag - att jag ansåg att det blåstes upp alldeles för
mycket. Men då var det för sent, så att säga, att göra någonting åt det.
Vad gäller vår vän riksbankschefen Dennis har ju jag gjort samma efterlys-
ning som herr Werner, nämligen att det var lustigt att han inte har hört av sig
i dag. Men det har han alltså inte gjort. Trägen vinner - det ordnar sig så
småningom.
Till sist skulle jag vilja fråga herr Werner själv en sak. Han som varit ute
och rest mycket, i varje fall förr i tiden, österut osv., och antagligen blivit
bättre mottagen då än nu - skulle inte han kunna tänka sig en liten resa ge-
mensamt och att vi satsade på miljön i Baltikum? Låt oss säga att man skulle
satsa 4 miljarder kronor på miljö och infrastruktur och på det viset fick en
effekt här i Sverige som gav ungefär 10 000 nya arbeten här och stora bespa-
ringar i ekonomin osv. Skulle det inte kunna vara en fråga där vänstern och
Ny Demokrati går fram tillsammans?
Anf. 79 LARS WERNER (v) replik:
Fru talman! Det är ganska intressant hur intressant man blir i vissa lägen.
I går fick jag ett erbjudande av statsministern att åka till Moskva på nyårsaf-
ton och se när de firar en viss fana. Jag har rest mycket, och jag skall gärna
åka dit. Den röda fanan kommer jag aldrig att sänka tillsammans med vare
sig Carl Bildt eller lan Wachtmeister, men Sovjetunionens fana kan jag dis-
kutera.
Det är alltså riktigt, lan Wachtmeister, att jag har rest mycket. Mitt första
minne av herr Wachtmeister var när han var underställd Werthén vid Oxelö-
sunds Järnverk och skulle spela folklig och svära litet grand. Jag blev mycket
chockerad. Men vi kan gärna företa en del resor, både till Skultuna och till
färgfabriken i Småland och titta på hur det är. Det var småföretagarnas roll
som herr Wachtmeister talade om. Nu har väl aldrig det bekymrat herr
Wachtmeister så särskilt mycket, vare sig under Werthéns tid eller på den tid
då ni har fått försörja er själv, med egna företag. Men vi skall gärna göra de
resorna.
Mina frågor kvarstår. Berätta litet grand om överläggningarna med Hag-
ström! Berätta om det finns andra statliga verk som ni diskuterar med vid
sidan om regeringen! Och framför allt: Berätta litet grand om hur det är att
bli intagen i värmen i olika utskott av de borgerliga partierna!
Förut har lan Wachtmeister uttryckt sitt ogillande över det politiska spe-
let. Det kan man ju ha olika synpunkter på. Men i spelet om barnbidragshöj-
ningen har Wachtmeister själv kastat den första tärningen av hänsyn till
statsfinanserna. Hur är det då med barnfamiljerna, Wachtmeister? Nu sviker
Ny Demokrati barnfamiljerna i det politiska spel som han säger sig tycka så
illa om. Nu har Wachtmeister och Ny Demokrati inte bara spelat spelet, nu
inleder ni också budgivningen!
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
77
|
Prot. 1991/92:49 19 december 1991 |
lan Wachtmeister har tidigare sagt att han ogillar politiker som byter åsikt |
Wachtmeister!
|
Partiledardebatt |
Anf. 80 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik: Fru talman! För det första skall jag gärna anträda en resa tillsammans med Vad gäller hänsynen till barnfamiljerna var det just barnfamiljernas eko- När det sedan gäller diskussionen om televerket, har jag förstått från tele- Sedan till hur det var med utskotten. Vi är inte med i några förberedande Fru talman! Vad gäller småföretagen - det frågade också herr Werner När skall vi åka, Werner? Anf. 81 LARS WERNER (v) replik: Fru talman! Skyller Wachtmeister på att han bara är andre man i utskot- Sedan frågade jag om de förhandlingar som inte har pågått där det i tid- Nu säger lan Wachtmeister att det var högst nödvändigt med de sänkta |
|
78 |
räddas. Då skall arbetslösheten försvinna mot 85 kr. i månaden till barnen. |
Landsbygden skall leva, glesbygden skall frodas, utrikeshandeln skall växa-
sänkta barnbidrag skall öka levnadsstandarden, och vi skall allihop få en vit
jul!
Jag tycker att lan Wachtmeister skall erkänna att han har spelat med i re-
geringens spel av helt andra skäl, fast han säger att han ogillar det här s.k.
politikerspelet. Han är egentligen nu upptagen i regeringskretsen, och det
skall jag ha en debatt med statsministern om litet senare. Ian Wachtmeister
har svikit barnfamiljerna genom den senaste uteblivna höjningen av barnbi-
draget.
Talmannen anmälde att lan Wachtmeister anhållit att till protokollet få
antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 82 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! På nyårsnatten kommer den röda fanan över Kreml-borgen i
Moskva att halas ner. I nästan tre kvarts decennier har den dag som natt
varit symbolen för det kommunistiska imperium som en gång lovade en ny
framtid för mänskligheten, men som nu gradvis faller sönder under bördan
av sitt eget misslyckande.
Kommunismen - marxism-leninismen med alla dess dogmer och doktri-
ner - har förpassats till historiens skräpkammare. Nu avvecklas också lång-
samt en statsbildning som byggdes på dess grund.
Sverige erkänner i dag Ryssland, Ukraina och Vitryssland som självstän-
diga stater. Det är ett historiskt beslut.
En ny politisk verklighet har växt fram på det forna sovjetiska imperiets
territorium, och det är vår självklara uppgift att nu bygga så goda och nära
förbindelser med det nya Ryssland, med det nya Ukraina och med det nya
statsförbund som nu växer fram, som över huvud taget är möjligt.
Förbindelserna med Ryssland har haft en stor roll att spela i vår svenska
historia, och förbindelserna med Sverige spelar en icke oväsentlig roll i den
ryska historien. Vaije svenskt skolbarn har lärt sig om Narva, och varje ryskt
skolbarn har lärt sig om Poltava.
Men ofta glöms i dessa historiska betraktelser bort, att stormaktstidens
krigiska kamp i Östersjöområdet och efterbörden till den under det därpå
följande seklet, egentligen har spelat en mindre roll i våra relationer än de
sekler av fredlig handel och samvaro i nordvästra Europa som betydde så
mycket för framväxten av såväl den tidens svenska som den tidens ryska
statsbildning.
När vi nu tillsammans skall bygga det nya frihetens, fredens och samver-
kans Europa, är det till dessa traditioner och dessa erfarenheter vi skall åter-
vända. Vi ser fram emot, att i konstruktiv samverkan och öppen dialog med
det nya Ryssland och det nya Ukraina bygga den nya europeiska framtid som
är vår allas.
Ett skede i våra relationer tar slut när den röda fanan halas och Sovjet-
unionen försvinner. Ett nytt inleds när de nya staterna tar steget in i den
europeiska familjen.
Fru talman! Höstens val gav ett resultat som visade på en stark vilja att
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
79
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
förnya och modernisera Sverige. I ett Europa statt i stark förändring var det
uppenbart att förändringens vindar måste nå också vårt svenska samhälle.
Grunden för den nya regering som trädde till efter valet lades i den rege-
ringsförklaring vi presenterade här i kammaren den 4 oktober med dess fasta
föresats att så snabbt som möjligt föra in Sverige i det nya europeiska samar-
betet, att återupprätta Sverige som företagar- och tillväxtnation, att genom-
föra en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken och att driva på omvand-
lingen till ett samhälle som är mindre resursförbrukande och mindre miljö-
belastande än det samhälle vi har i dag och som vi ärvt av gångna generatio-
ner. Det är det program som regeringen sedan dess har arbetet på att inleda
förverkligandet av.
Skall man döma av de åsikter som förts fram här tidigare under debatten -
från Ingvar Carlsson, lan Wachtmeister och Lars Werner - utifrån litet olika
utgångspunkter, är det deras gemensamma bedömning att regeringen i varje
fall inte slösat bort tiden under de veckor som har gått. Vi har sänkt skatter,
och vi har sänkt skatter speciellt för de mindre och medelstora företagen,
eftersom det är de som måste bidra till att lyfta oss till en företagar- och till-
växtnation igen. Gör vi inte det så klarar vi aldrig arbetslöshetens gissel.
Vi har inlett arbetet med att sprida ägandet och privatisera de statliga före-
tagen. Vi har fattat det likaledes historiska beslutet att avskaffa löntagarfon-
derna. Vi har avreglerat byggmarknaden och gett hyresgästerna i de allmän-
nyttiga bostadsföretagen möjlighet att köpa sina lägenheter. Vi har gått ifrån
ett felaktigt beslut om bostadsfinansiering och tar nu fram ett nytt som vi
sätter i sjön under våren.
Vi har formulerat direktiv för ett nytt betygssystem och för en ny läroplan
i skolan. Vi vill göra den svenska skolan till Europas bästa. Vi har gett direk-
tiv till en ny grundlagsutredning med målet att stärka den enskildes rättighe-
ter och att grundlagsskydda äganderätten. Vi har tagit viktiga steg för valfri-
heten i barnomsorgen. Vi har lagt grunden till en ny miljöpolitik. På punkt
efter punkt har vi inlett omvandlingen av Sverige. Vi kommer att fortsätta
på den inslagna vägen.
Ingvar Carlsson bekräftade i sitt anförande bilden av en regering som står
enig bakom en strategi. Det är rätt. Vi har en strategi. Vi har redovisat stra-
tegin, och vi fullföljer den på punkt efter punkt. Vi står bara i början av det
arbetet. Den ekonomiska politiken står självfallet i centrum för mycket av
detta. Vi övertog regeringsansvaret i en bekymmersam ekonomisk tid. Det
är inget tvivel om att den akuta situation vi har och de utsikter vi har för det
kommande året är bekymmersamma. Vi har sagt att detta kräver en bestämd
omläggning av den ekonomiska politiken. Detta är den enda vägen för att
bryta upp från stagnationen och återvända till tillväxt. Den vägen är smal,
men det är den enda.
Jag noterade i senaste numret av Metallarbetaren att man där också inser
att detta är den enda vägen. Ingvar Carlsson må beklaga detta och låta som
om socialdemokratin hade något egentligt alternativ, men i Metallarbetaren
skriver man i sin ledare att socialdemokratins styrka har varit att den haft en
egen politik att erbjuda när landet befunnit sig i kris. Så var det på 1930-
talet, på 1950-talet och på 1970-talet, men så är det inte på 1990-talet. Social-
80
demokraterna har inte längre något eget alternativ. - Så skriver man alltså i
Metallarbetaren.
Svårigheterna är betydande, och vi har inte försökt att dölja dem, vare sig
före valet, under valet eller under de månader som har gått sedan dess.
I början av den här veckan fick vi resultatet för hur ekonomin utvecklades
under det tredje kvartalet detta år. Det är tiden mellan den 1 juni och den
30 september. Det är då vi skulle ha passerat den s.k. vändpunkten som det
talades så mycket om, när vi tänker tillbaka på den tid som redan nu verkar
att vara så långt borta.
Investeringarna sjönk med 12 %. Det var den största minskningen av inve-
steringarna på 20 år. Den samlade produktionen gick ner med 2,5 %. Det var
väsentligt mer än väntat. Arbetslösheten ökade med 40 000 personer under
sommaren jämfört med våren, och varslen fortsatte att strömma in. Utbetal-
ningen av socialbidrag fortsatte att öka. Tredje kvartalet ökade socialbidra-
gen med 24% jämfört med samma period förra året. I storstadsområdena
ökade de ännu mer.
När vi nu också har fått riksrevisionsverkets inkomstberäkningar för sta-
ten ser vi att detta självfallet medför att statens inkomster faller. När produk-
tionen faller och när aktiviteten i ekonomin faller, då faller också intäkterna
via skatter och via avgifter med de oframkomliga effekter som detta dess
värre har på statens budget. Så är det. Jag har ingen anledning att komma
till någon annan slutsats än den som Allan Larsson redovisar i Tidens senaste
nummer i en artikel som inte alls är ointressant. Där skriver han att bilden
av ekonomin nu domineras av sviterna av det sena 80-talets misstag. Så är
det. Bilden av ekonomin domineras av sviterna av 1980-talets misstag. Så
är det nu, och så kommer det att förbli under en tyvärr inte oväsentlig tid
framöver.
Detta till trots finns det anledning till en tillförsikt när det gäller den eko-
nomiska utvecklingen på längre sikt. En förändring av svensk politik är in-
ledd. Jag ger gärna Ingvar Carlsson och socialdemokratin ett erkännande för
att en del av denna viktiga förändring inleddes redan under den föregående
regeringen. Då sänkte vi den statliga inkomstbeskattningen, beslut fattades
här i kammaren om att ansöka om medlemskap i EG och det skapades nya
förutsättningar för trovärdighet på energipolitikens område. Denna inrikt-
ning som sedan fullföljdes med stor kraft med en ekonomisk politik som sän-
ker skatter för att göra tillväxt möjlig, som vill avreglera den offentliga sek-
torn och som ger bättre utrymme för konkurrens och valfrihet på samhälls-
ekonomins olika områden skapar bättre förutsättningar för investeringar, för
företagande och för tillväxt. Jag har inte någon anledning att falla in i opti-
mism, innan optimismen har grund i den faktiska verkligheten.
Det kan i alla fall vara intressant att kontrastera de bekymmersamma per-
spektiv som vi har vad gäller svensk ekonomi nu och under 1992 och sviterna
av 1980-talets misstag, för att återvända till den formuleringen, med den
långsiktiga optimism som trots allt börjar att spira. LO-tidningen säger att
nya rekordår väntar den svenska industrin. Ta inte ut detta i förskott! Vi är
inte där än. Nya rekordår för svensk industri är en möjlighet, men det förut-
sätter att vi är beredda att fortsätta den omläggning av politiken som inletts,
och att vi är beredda att med en stram finanspolitik och en fast penningpoli-
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
6 Riksdagens protokoll 199U92. Nr 49
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
82
tik försvara hårdvalutapolitiken, att vi är eniga om att inflationsbekämp-
ningen är av avgörande betydelse för att vi skall återvinna stabiliteten och
att vi är eniga om att det bara är tillväxt, nyföretagande och nya investeringar
som kan ge de nödvändiga nya jobben. Men med den uthållighet och den
övertygelse om riktigheten i den inledda politiska kursomläggningen som
finns och som har en stark förankring i denna kammare, finns det grund för
en tillförsikt vad gäller svensk ekonomis utveckling i det längre perspektivet.
Detta är den enda vägen. Den är smal. Det finns inte utrymme för några
överbud eller för något lättsinne. Det finns inte heller utrymme i detta dyna-
miska och förändrade Europa för en politik som bromsar och blockerar. Det
skulle riskera att skada våra möjligheter med den inriktning av politiken som
väljarna lade grunden för i valet och som vi redovisat i regeringsförklaringen
den 4 oktober, som vi sedan dess har lagt fram inför denna kammare och som
sedan dess har fått denna kammares stöd i alla avgörande hänseenden. Med
den inriktningen av politiken är våra framtidsförutsättningar goda.
Anf. 83 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det är riktigt, Carl Bildt, att valresultatet ledde till en kraftig
borgerlig majoritet i denna kammare, men trots det lyckades ni inte bilda en
majoritetsregering. Det var det första misslyckandet. Nu ser jag med anled-
ning av dagens opinionsundersökningar att man på borgerliga ledarsidor
börjar räkna in Ny Demokrati i regeringsunderlaget också rent faktiskt. Ef-
ter att ha lyssnat på lan Wachtmeister här förut i dag säger jag bara: Arma
regering.
Carl Bildt säger att ni inte har slösat bort tiden. Ni borde nog ha använt
tiden betydligt bättre - till eftertanke, tänkt efter före. Ni har slösat bort lön-
tagarnas och barnfamiljernas pengar. De rika blir rikare och de fattiga blir
fattigare i dag. Ni säger att ni har avskaffat löntagarfonderna. Det sade Carl
Bildt här. Ni grälar ju som bäst om hur ni skall använda dessa löntagarfon-
der.
Jag säger: Ni har avskaffat styrelser. Det är något helt annat, Carl Bildt.
Det säger någonting om hur pass noggrant ni prövar ärendena i regerings-
kansliet nu för tiden. I realiteten är det löntagarnas och pensionärernas
pengar. Den linjen kommer vi att fullfölja.
Carl Bildt säger att omvandlingen av Sverige skall fortsätta. Ja, jag har
konstaterat i min inledning i dag att det är moderaterna som driver på nu och
åstadkommer detta. Det blir ett annorlunda Sverige. Medborgarna håller re-
dan på att känna av detta. Åtminstone möter jag väldigt många oroliga män-
niskor som säger: Vart håller det på att ta vägen med Sverige? Vad håller
den här regeringen på att ställa till med? Jag skulle nog vilja uppmana Carl
Bildt att också besöka en del svenska orter.
I min inledning tog jag upp att amerikanska nationalekonomer tidigare
har varnat den svenska regeringen för den politik den nu tänker föra. Jag tog
upp att svenska byggföretagare varnar regeringen för effekterna på bostads-
och byggmarknaden. Jag tog upp den danska arbetsgivareföreningens var-
ning när det gäller sjukförsäkringen och karensdagarna, och jag pekade på
hur marknaden, den marknad som ni tror på, har reagerat inför den borger-
liga regeringen.
Jag konstaterar att statsminister Bildt inte hade ett enda ord att säga på
dessa helt avgörande punkter, utan han upprepade bara att regeringen står
för den enda vägens politik. Har man den inställningen som statsminister i
en sådan här svår tid, då kommer det inte att gå annat än åt skogen.
Anf. 84 Statsminister CARL BILDT (m) replik:
Fru talman! Före valet sade Ingvar Carlsson hela tiden att det kommer
aldrig att gå att bilda någon fyrpartiregering. Det var omöjligt. Den skulle
falla samman omedelbart, bara vi gjorde minsta försök.
Jag sade hela tiden att det kommer att gå. Det finns en så pass stark sam-
syn mellan dessa fyra partier att det på basen av den samsynen går att inte
bara bilda en regering - det har inget egenvärde - utan en regering som kan
föra en stark politik.
Nu säger Ingvar Carlsson att det var ett misslyckande att vi inte bildade en
fempartiregering. Men det har vi aldrig sagt att vi skulle göra. Det har vi inte
försökt och avser inte att försöka heller.
Vi har gjort efter valet det vi sade före valet, och vi har visat efter valet att
det som Ingvar Carlsson före valet sade vara omöjligt var möjligt. Det var vi
som hade rätt på den punkten.
Ingvar Carlsson säger vidare - han har sagt det förut - att vi borde ha ägnat
hösten åt att tänka i stället för att handla. Men vi gjorde inte bedömningen
och gör inte bedömningen nu heller att det med den ekonomiska situation vi
har - och med de korta mandatperioder vi har i Sverige - finns så särskilt
mycket tid för en regering att bara sitta och tänka.
Vi hade tänkt när vi satt i opposition. Vi hade lagt fram vår politik och
våra förslag i motioner och i gemensamma program, och vi sade att det var
på denna politik vi var beredda att regera. När vi fick väljarnas förtroende
och mandat här i denna kammare har vi också regerat med utgångspunkt i
denna politik.
Nu söker vi samförstånd, självklart, och förankring i riksdagen i de olika
frågor där vi bedömer sådant samförstånd vara a) alldeles oundgängligt i na-
tionens intresse och b) dessutom möjligt att uppnå. Jag är övertygad om att
utvecklingen under de närmaste åren - mandatperioden är kort men i alla
fall inte fullt så kort - kommer att visa att även den delen av vår politik leder
till framgång.
Så bara kort angående våra skattesänkningar, som det klagas så våldsamt
på ibland. Den stora skattesänkning vi gör från den 1 januari gäller matmom-
sen, den inrikes persontrafiken och turistmomsen. Den skattesänkningen är
nödvändig och riktig. Det vi därutöver gör, som också är betydelsefullt, är
sänkningen av förmögenhetsskatten på det arbetande kapitalet i de små och
medelstora företagen. Den sänkningen är nödvändig och riktig med tanke
på sysselsättningen, inte minst den regionalt spridda sysselsättningen.
Om det tillåts mig att använda ytterligare någon sekund vill jag gärna i
detta sammanhang framföra min erkänsla till vänsterpartiet och Lars Wer-
ner, som ju på denna punkt, när det gäller denna viktiga skattesänkning, fak-
tiskt i praktiken har gått på regeringens linje, medan Ingvar Carlsson, Allan
Larsson och socialdemokratin har lyckats med konststycket att hamna till
vänster om vänsterpartiet i en för vår ekonomiska politik avgörande fråga.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
83
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
Anf. 85 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Fru talman! När jag lyssnade på Carl Bildt tyckte jag att det lät som om
han hade varit statsminister i nio år. Låt mig påminna om att Carl Bildt har
haft det ansvaret i två och en halv månad. Det behövs nog längre tid innan
man kan uttala sig i den litet stöddiga ton som Carl Bildt använde här.
Och tänker Carl Bildt ett ögonblick på Bengt Westerberg, som sitter bred-
vid honom, när han säger att i regeringsfrågan - vilka partier som skulle
kunna vara stöd och inte - sade man samma sak före valet som efter valet?
Jag har avstått av rent humanitära skäl från att plåga Bengt Westerberg på
den punkten.
Carl Bildt slår även egna rekord, när han vill göra matmomsen till en merit
för den nuvarande regeringen. Jag avstår från att kommentera det, för har
ni så ont om argument för er existens är det t.o.m. värre än vad jag själv
trodde.
Sedan vill jag bara påminna om hur ni i valrörelsen skapade den borgerliga
majoriteten. Ni lovade dyra grundpensioner. Ni lovade vårdnadsbidrag. Ni
lovade nya miljarder till försvaret - de generaler som påpekar detta nu anses
vara gamla och förståndshandikappade nästan, om jag förstår Bildt rätt.
Ni lovade på en lång rad områden massvis av saker som ni nu sviker. Jag
vill i dag inte fortsätta den debatten, eftersom det snart är jul, fru talman.
Barn vill ju hellre ha hårda än mjuka paket. Det brukar vara strumpor i
de mjuka och leksaker i de hårda. Men när regeringen delar ut sina julklap-
par till svenska folket är det precis tvärtom.
Om några få paket prasslar det mjukt och förväntansfullt. I de paketen
ligger det ett rejält tillskott i kassan i form av sänkt skatt på förmögenhet,
arv och gåvor. ”Från tomten till dem som har det gott ställt”, står det med
stora bokstäver.
Men den stora högen paket är hårda paket. I dem ligger den uteblivna
barnbidragshöjningen, höjd skatt för folk med normala inkomster på grund
av slopad rätt att dra av fackföreningsavgiften. Det är metallarbetarna, Carl
Bildt, som då drabbas - liksom av fördubblad egenavgift till arbetslöshets-
kassan, höjda hyror och karensdagar. Regeringen har uppfunnit en ny form
av julklappar, s.k. julsmockor.
Eftersom min debattid här är slut, skall jag trots de litet hårda orden önska
talmannen, vice talmännen, kammarens ledamöter och alla som lyssnar på
den här debatten en riktigt god jul!
Anf. 86 Statsminister CARL BILDT (m) replik:
Fru talman! Det föreligger litet olika linjer i Ingvar Carlssons argumenta-
tion. I det inledande anförandet var den, om jag uppfattade det rätt, att vi
nu har en regering som är ideologiskt övertygad och stenhårt driver en mode-
ratledd, moderatinspirerad och av moderaterna i varje detalj konstruerad
politik. Det var så det lät. Så lät det också, har jag förstått, från Allan Lars-
sons sida i förmiddagens debatt.
I senare delen av den här debatten, när Ingvar Carlsson var uppe nyss, är
det tvärtom. Nu sviker moderaterna allt som har sagts under valrörelsen.
Någon ordning får det väl vara i argumentationen! Antingen genomför vi
84
fullt ut den politik som är designad av ett parti eller också är detta parti i full
färd med att svika alla sina principer.
Sanningen är väl den att vi, utan att jag vill göra något speciellt märkvär-
digt av detta, har visat att det vi sade före valet är vi beredda att fullfölja
efter valet.
Jag har ibland fått mycket förvånande kommentarer både inom och utom
landet - jag har som bekant också varit utomlands - om att vi har lyckats
genomföra så mycket och har lagt fram så många förslag under hösten. Jag
har hela tiden sagt att det inte är så märkvärdigt. Det är vad vi sade att vi
skulle göra. Hur kan man vara så förvånad över detta? Jag får då höra att de
som frågar inte är så vana vid att politiken fungerar på det sättet i Sverige.
Det här är väl inte menat som en hedersbetygelse åt denna regering, utan
kanske som ett memento för oss alla att det är viktigt med konsekvens i poli-
tiken.
Beträffande skattesänkningarna tar jag förvisso inte åt mig äran i fråga om
matmomsen. Där står som bekant en mycket bred majoritet i denna riksdag
bakom beslutet.
Men vad gäller milj årder i skattesänkningar utgörs den absolut överväldi-
gande delen av alla de pengar som läggs på sänkningen av matmomsen. Den
kommer alla till del.
När socialdemokraterna talar retoriskt om förmögenhetsskatten och kapi-
talägarna syftar de på förmögenhetsskatten på det arbetande kapitalet i de
små och medelstora företagen. Åk runt i Sverige och se om det finns några
rika och välmående småföretag i överflöd! Det är inte det som är problemet.
Problemet är att de är ekonomiskt trängda och tvingas permittera och att de
inte ser så ljust på framtiden som de borde göra. Det är de företagen som
behöver förbättringarna, och förbättringarna är så uppenbara att vi t.o.m.
fått vänsterpartiet med oss på att i princip genomföra dem.
Fru talman! Med detta ber jag att få önska Ingvar Carlsson, som ledare
för det största oppositionspartiet, och andra ledamöter i den grupp han leder
en god jul och ett gott nytt år.
Anf. 87 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! För undvikande av varje missförstånd ber jag att få meddela
att också Ny Demokrati firar jul, och jag vill gärna önska alla en god jul -
givetvis via fru talmannen.
Det har varit en mycket intressant debatt. Vi vet nu att Ingvar Carlsson är
mer mån om Bengt Westerberg än vad Carl Bildt är. Vi vet också att Carl
Bildt inte haj varit statsminister i nio år och att regeringen ger strumpor i
julklapp till folket.
Vi vet också att den tredje vägen gick åt skogen innan den kom fram till
vändpunkten. Nu säger Ingvar Carlsson att den enda vägen också går åt sko-
gen.
Anf. 88 a TALMANNEN:
Repliken avser statsministerns anförande.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
86
Anf. 88 b IAN WACHMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! Jag kommer till det.
Låt oss därför hoppas, herr statsminister och fru talman, att detta går vä-
gen, dvs. att vi kan nå enighet över blockgränserna.
Det har varit olika bud här om huruvida Ny Demokrati utgör regeringsun-
derlag eller inte. Regeringen anser att vi inte utgör det, och socialdemokra-
terna och vänstern anser att vi gör det. Vi är precis som vanligt, dvs. öd-
mjuka men ganska pigga - dock något klokare än vad ni andra låtsas vara.
Jag skulle vilja veta vad statsministern anser att vi är.
Jag har en direkt fråga till statsministern om turismen. Turismen är den
största industrin i världen. Den växer snabbt överallt utom i Sverige, där den
krymper. Statsministern vet tvärsäkert hur det är ställt i turistnäringen, då
han har kontakter med ett pensionat i Härjedalen som råkar vara välbelagt.
Tänker Sveriges regering satsa på turistlandet Sverige? Tänker ni ge mark-
nadsföringsbidrag till den organisation som skall marknadsföra Sverige som
turistland?
Anf. 89 Statsminister CARL BILDT (m) replik:
Fru talman! Ian Wachtmeister ställde två frågor till mig. Den första var
om vi var beredda att ge hjälp till att göra Sverige till ett turistland. Svaret
på den frågan är alldeles självklart ja.
Den andra frågan - om jag förstod den rätt - gällde om jag kunde uttala
mig om vad Ny Demokrati är. Om det föreligger några allvarliga identitets-
problem internt inom Ny Demokrati, är det väl lämpligt att söka mera kvali-
ficerad rådgivning än den som jag kan bidra med i den typen av frågor.
I övrigt ber jag få tillönska lan Wachtmeister och Ny Demokrati en god
jul och ett gott nytt år.
(Applåder)
Anf. 90 IAN WACHMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! Min fråga gällde inte vem vi är. Det vet vi någorlunda väl.
Frågan gällde var vi är.
Vi har nämligen fått uppgifter om att vi är både i regeringen och utanför.
Vi vill gärna ha ett klarläggande på den punkten.
God jul!
Anf. 91 Statsminister CARL BILDT (m) replik:
Fru talman! För klarhets vinnande ber jag att få upplysa lan Wachtmeister
om att Ny Demokrati befinner sig i kammaren i Sveriges rikdag. Hit är ni
valda av väljarna. Här har ni rätt att vara, och här deltar ni som alla andra i
den fria debatten.
Men nu blir det snart juluppehåll, och det kanske kan behövas på ett och
annat sätt.
Anf. 92 LARS WERNER (v) replik:
Fru talman! När man hyllas av landets statsminister bör man ju tacka, om
man har varit med om att genomföra något. Men jag tycker, som en stor
tidning brukar säga, att sanningen måste ju fram också.
När vi gick med på slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital, kom-
binerade vi det med ett förslag om slopat grundavdrag och skatteskärpning
på ca 5 000 kr. för höginkomsttagarna. Vi menar att det är fördelningspolitik.
Vi kan kombinera politik för fördelning och tillväxt. Så förhåller det sig med
den saken, herr Bildt.
Vidare har vi resonemanget om hur länge Carl Bildt har varit statsminister
eller inte. Det vet vi. Han uppträder precis som Ingvar Carlsson sade, dvs.
som om han varit statsminister i flera år. Men det är faktiskt bara tre måna-
der.
Jag hade tänkt att som julhälsning hylla statsministern med enviss dikt av
Runeberg, men jag kom på en annan dikt av Runeberg, om Schwerin, när
jag hörde Carl Bildt säga vad han har gjort och hur mycket han skall om-
vandla Sverige:
”Ett mästerstycke jag kalla må
slikt lärospån.
Vinns sådan ära med första språng,
vad hinner han ej, om hans tid blir lång?
Gud skydde den ädle gossen,
han för arméer engång.”
Det får bli min julhälsning till statsministern.
Vi måste ändå fortsätta diskussionen om skattesänkningarna. Regeringen
sänker skatterna samtidigt som budgetunderskottet skjuter i höjden. Statens
inkomster och utgifter går inte ihop. Staten får låna till mellanskillnaden.
Den här politiken driver upp inflationen och räntorna. Den räntechock som
vi fick uppleva för ett par veckor sedan var delvis ett resultat av regeringens
politik. Aktörerna på marknaden litar inte på någon som agerar så lättvin-
digt med slantarna som regeringen gör i vissa fall. Därför kan man se ränte-
höjningen som ett misstroende mot regeringen Bildt. Jag tror inte att man
kan lösa problemen genom att klämma åt dem som har det sämst ställt här i
landet.
Vad gör regeringen för att klämma åt dem som har det bättre ställt? Ge
mig ett enda konkret exempel på detta, i stället för att säga att en regerings-
politik som nästa år tar 600 kr. i månaden från barnfamiljerna skall lösa alla
ekonomiska problem.
Anf. 93 Statsminister CARL BILDT (m) replik:
Fru talman! När Lars Werner i sitt inledande anförande skulle göra sig lus-
tig över det ena och det andra hade han svårt med de utrikes förhållandena.
Han brukar ha det. Han hävdade att det norska försvarets hundskola låg i
Oslo. Jag ber att få påpeka att det ligger i Dröbak. Vi skall inte ha några
förvecklingar på den punkten.
Sedan har vi frågan om förmögenhetsskatten på det arbetande kapitalet
och vänsterpartiets inställning i den frågan. Det är ingen skam att ha rätt,
även om det känns litet ovanligt att ha hamnat i den situationen. Vänsterpar-
tiet har också insett att det är ett problem med skatteförhållandena för små-
företagen och att regeringen har slagit in på en väg som är nödvändig att
beträda. Sedan är jag väl medveten om att vänsterpartiet därutöver har
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
|
Prot. 1991/92:49 19 december 1991 |
andra krav, som regeringen inte delar, men det är i alla fall värt att notera |
som vi.
|
Partiledardebatt |
Så till frågeställningen om vad som inträffar med dem som har det bättre Nu har börsen gått ned. Jag vill inte påstå att detta har någon större effekt Sedan vill jag passa på tillfället att önska också Lars Werner en god jul. Anf. 94 LARS WERNER (v) replik: Fru talman! Jag skall inte förlänga debatten om Runeberg, men jag har Jag måste be statsministern om ursäkt för att mina kunskaper om Oslos Det var inte därför jag begärde ordet, utan det var för att påminna om att Jag menar fortfarande att det aldrig går att lösa svensk ekonomis pro- Jag skall återgälda vänligheten och önska Carl Bildt och hela hans familj Men jag vill gärna ha svar på frågan: Tillhör lan Wachtmeister ert gäng i |
88
ren, därför att han skriver lappar till mig om vad jag skall fråga er. Jag sparar
det till senare, men jag vill ha reda på om han tillhör regeringsunderlaget.
Anf. 95 Statsminister CARL BILDT (m) replik:
Fru talman! Det kanske är väl att den här debatten går mot sitt slut, annars
kan avslöjandena bli alltför hänsynslösa.
Lars Werner ställde frågor till lan Wachtmeister om hur förbindelserna var
mellan honom och televerkets generaldirektör. Nu framkommer det plötsligt
att lan Wachtmeister skriver lappar till Lars Werner om vad han skall säga i
debatten. Den typen av relation har jag inte äran att ha med lan Wachtmeis-
ter.
Anf. 96 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Under senare år har jag haft förmånen att vid flera tillfällen
få diskutera barnomsorg med en förskollärare som heter Eva Husbom. När
vi träffas brukar hon snart sagt varje gång understryka hur viktigt hon tycker
att det är med hög kvalitet i barnomsorgen. Eva Husbom är också en av de
drivande krafterna bakom Pysslingen Förskola AB, som är det dagisföretag
som för sex år sedan fick socialdemokraterna att sätta stopp för enskilda al-
ternativ i barnomsorgen.
Jag nämner det här med Eva Husboms kvalitetsambitioner därför att so-
cialdemokraterna av någon outgrundlig anledning alltsedan mitten på 1980-
talet har hävdat, så sent som i riksdagsdebatten i tisdags, att enskilda alterna-
tiv utgör ett hot mot kvaliteten i barnomsorgen.
Det finns en avgrundsdjup skillnad mellan vad socialdemokraterna anser
att enskilda alternativ på det sociala området skulle innebära och de höga
ambitioner vad gäller kvaliteten som det stora flertalet av de här privata en-
treprenörerna själva har.
För oss är det självklart att enskild verksamhet inte är något hot mot kvali-
teten - tvärtom. Enskilda entreprenörer vet att de kan överleva bara genom
att bjuda en hög kvalitet. Och att en verksamhet bedrivs i offentlig regi inne-
bär dessutom inte på något sätt en kvalitetsgaranti.
En av de stora utmaningar som vi står inför under 1990-talet, om vi skall
klara ekonomin och välfärden, är att förnya den sociala tjänstesektorn. Vi
kan inte längre lösa alla problem genom att tillskjuta mer pengar, utan det
är i stället nödvändigt att vi ser till att vi får mer valuta för skattepengarna.
För att vi skall klara det behövs det olika slags åtgärder. Den statliga pro-
duktivitetsdelegationen sammanfattar det som krävs med begreppen driv-
krafter och omvandlingstryck. Knappheten på resurser, som dess värre inte
bara är något tillfälligt konjunkturfenomen utan som vi kommer att få leva
med framöver, skapar i sig ett omvandlingstryck. Det innebär att en viktig
förutsättning för förnyelsen är uppfylld. Men för att förnyelsen dessutom
skall komma till stånd krävs det också drivkrafter som styr i rätt riktning.
Tillräckliga drivkrafter saknas alltför ofta i den offentliga verksamheten.
För att säkerställa att de sociala tjänsterna är tillgängliga för alla måste
finansieringen också i framtiden huvudsakligen ske skattevägen. Men för att
också säkerställa att resurserna utnyttjas väl och att kvaliteten höjs är det
viktigt med ökad konkurrens mellan olika producenter - offentliga och pri-
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
89
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
90
vata. Det är en av de viktiga slutsatserna av produktivitetsdelegationens ana-
lyser. Delegationen skriver i sin sammanfattning:
Vad gäller produktionen kan produktivitet och kvalitet ökas genom att
olika alternativ, också privata, tillåts verka inom stora delar av den offentliga
sektorn.
Detta är också regeringens uppfattning.
Självklart finns det situationer då man kan lösa problem bara genom att
skjuta till resurser, men det är inte alltid, inte ens vanligen, på det sättet. Det
finns rikligt med erfarenheter som bekräftar att det ofta är möjligt att öka
produktivitet och kvalitet i den sociala tjänstesektorn. Frågan är hur de nöd-
vändiga drivkrafterna skall kunna skapas.
Ändrad organisation, dvs. mindre enheter, decentraliserat beslutsfattande
och ansvar inom den offentliga sektorn, är en väg att gå. Husläkarsystemet
här i Stockholm, de s.k. kvartersakuterna, är ett belysande exempel på det.
Genom en förändrad organisation, som innebär att man har brutit ner de
administrativt stora och tunga vårdcentralerna i små enheter med fyra an-
ställda på vatje, har både kostnaderna sänkts och kvaliteten höjts.
Men ändrad organisation inom den offentliga sektorn räcker inte. Enligt
vår uppfattning krävs det dessutom ökad konkurrens mellan olika producen-
ter. Med fler producenter ökar också möjligheterna till mångfald i utbudet
av sociala tjänster och därmed till ökad valfrihet för dem som utnyttjar de
här tjänsterna. Ökad mångfald och ökad valfrihet tillför dessutom i sig en
kvalitet till välfärdspolitiken.
Valfrihet är naturligtvis viktigt på alla områden, men det är kanske allde-
les särskilt viktigt när det gäller sociala tjänster, där sådana svårfångade fak-
torer som förtroende och personkemi spelar en stor roll för det resultat som
man uppnår. Det är inte sant, som det ofta sägs i debatten, framför allt från
socialdemokratiskt håll, att alla goda uppslag ryms inom den offentliga sek-
torn. Många som har varit verksamma i offentlig sektor vet att det ofta är
trögt att få gehör för nya idéer. Det finns också många exempel på att en-
skilda initiativ har brutit ny mark och visat vägen även för offentlig verksam-
het. Därför är det nödvändigt att det finns möjligheter för den som vill pröva
annorlunda idéer att göra det utanför den offentliga sektorn.
Vi tror också att konkurrens i regel är det bästa sättet att uppnå ett effek-
tivt resursutnyttjande. Det räcker inte med att bara visa fram goda exempel
och hoppas att alla andra skall göra likadant. Bara vetskapen om att det finns
någon som klarar av en sak bättre leder inte i sig till några förändringar.
Drivkrafterna för det saknas.
För mig som liberal och som socialminister är en av de stora utmaningarna
på 1990-talet att verka för en förnyelse av välfärdssektorn, så att kvaliteten
kan höjas och produktiviteten öka. Skulle vi, som socialdemokraterna ofta
säger, avstå från den här förnyelsen innebär det ett hot mot hela välfärdspoli-
tiken. Med största sannolikhet skulle ett växande missnöje riktas mot väl-
färdsstaten. Beredskapen hos medborgarna att vara med och betala för den
gemensamma välfärden skulle minska. Det skulle rasera ett viktigt funda-
ment för hela välfärdspolitiken. Vi skulle få en ökad privatisering också när
det gäller finansieringen och därmed ökade risker för social segregering.
Det är just för att undvika en sådan utveckling som vi satsar på förnyelse
och utveckling av välfärdspolitiken, på ökad valfrihet och ökad konkurrens,
på att ge utrymme för enskilda alternativ vid sidan av de offentliga. Skrotan-
det av lex Pysslingen här i kammaren i tisdags var ett viktigt steg på vägen i
den processen. Nu skall vi gå vidare och se hur vi från statsmakternas sida
och från regeringens sida kan medverka till ökad mångfald, valfrihet och
konkurrens också på andra områden.
Fru talman! Ingvar Carlsson påminde om det som vi väl alla vet, nämligen
att julen är här. Julen är i mycket barnens högtid, och för de flesta svenska
barn är förväntningarna så här års högt uppskruvade. Det är julklappar och
julstämning, dagar tillsammans med mamma och pappa, julsånger, Kalle
Anka och mycket annat som hör julen till och som man nu går och väntar
på.
Men julen är inte lika idyllisk för alla barn. Det gäller självfallet för många
barn ute i världen, men inte heller alla barn i Sverige ser särskilt förväntans-
fullt fram mot julen.
I går besökte jag BRIS, Barnens rätt i samhället, och fick ta del av den oro
som många barn känner. För en del barn kanske julen kommer att innebära
nya sexuella övergrepp, för andra bråk mellan och med kraftigt berusade
föräldrar. Många barn far illa också i dagens Sverige.
Det finns naturligtvis inga enkla lösningar på sådana här problem, men
det är vår uppfattning att socialtjänsten har varit för litet uppmärksam på de
här utsatta barnens behov. För att i någon mån råda bot på detta har social-
styrelsen fått i uppdrag att utforma och genomföra ett program som syftar
till att öka förmågan hos socialsekreterare och andra att se, förstå, beskriva
och möta utsatta barns behov.
I flera år har de borgerliga partierna här i kammaren begärt att barnens
situation i missbrukarfamiljer skall uppmärksammas särskilt. I dag har rege-
ringen antagit direktiven till den alkoholpolitiska kommission som avisera-
des i regeringsförklaringen. Den får som en av sina uppgifter att göra just
detta. Barn till missbrukare har ofta en svår social situation. Många av dem
tillåts inte att vara barn utan tvingas ta ansvar för syskon, hem och föräldrar.
De skador som kan bli följden av att dessa barn inte får utvecklas i sin egen
takt och inte får sina grundläggande behov av trygghet tillfredsställda kan
medföra svåra konsekvenser senare i livet.
Vi behöver naturligtvis ökade kunskaper om hur barn i missbrukarfamil-
jer har det. Men redan det vi vet om barn till alkoholiserade föräldrar är mer
än tillräckligt för att motivera en fortsatt restriktiv alkoholpolitik.
Barn i missbrukarfamiljer tillhör i högsta grad det glömda Sverige. Famil-
jer som har barn med handikapp är en annan sådan grupp. För många av de
familjerna är stödet ifrån stat och kommun otillräckligt i dag. Det gäller inte
minst sådana familjer där barnen har mycket grava funktionshinder. Många
familjer upplever att ansvaret för vården har vältrats över på dem och att
deras strävan att själva ta hand om barnet utnyttjas av samhället. Många vitt-
nar om en ständig kamp för att få sina rättigheter tillgodosedda.
En av de allra viktigaste uppgifterna för välfärdspolitiken är nu att för-
bättra livsvillkoren för människor med funktionshinder och deras anhöriga.
Det gäller inte minst barnen. Redan i vår kommer regeringen att framlägga
förslag om ett kraftigt förbättrat vårdbidrag för föräldrar som har barn med
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
91
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
92
handikapp. Det är något som vi i folkpartiet liberalerna har arbetat för i
många år. Senare under nästa år kommer regeringen att lägga fram ett för-
slag till ökat stöd för handikappade grundat på förslagen från handikapput-
redningen. Flera av de stödinsatser som där föreslås vänder sig särskilt till
barn och deras familjer.
Ytterligare en grupp av barn som jag gärna vill nämna är flyktingbarnen.
För två och ett halvt år sedan hade vi en ganska hård debatt i kammaren
om konsekvenserna av den utlänningslag som det då fattades beslut om. Jag
tillhörde dem som i samband med det hävdade att den nya utlänningslagen
skulle leda till ett ökat förvarstagande av barn. Jag var inte ensam kritiker,
men jag hade bl.a. en debatt med Maj-Lis Lööw i kammaren om detta. Den
nya lagen trädde i kraft efter ett års uppskov vid halvårsskiftet i fjol. Samti-
digt skedde en kraftig ökning av förvarstagandet av barn. Den har fortsatt
under detta år. Tyvärr, och jag menar verkligen det, nödgas jag konstatera
att jag och andra kritiker fick rätt i bedömningen.
Tillämpningen av utlänningslagen på den här punkten står i strid med FNs
barnkonvention, som Sverige var ett av de första länderna i världen att ratifi-
cera. Denna utveckling är oacceptabel. Det är inte rimligt att låsa in barn på
det sätt och i den omfattning som nu sker. Som Birgit Friggebo har aviserat
kommer hon så småningom att föreslå en lagändring på denna punkt.
Barn i Sverige har det genomsnittligt sett sannolikt bättre än barn i något
annat land i världen. Samtidigt är det emellertid viktigt att understryka att
vårt ansvar för barnen naturligtvis inte stannar vid nationsgränserna. Den
stora majoriteten av barn i världen lever under omständigheter som är långt
ifrån vad de flesta svenska barn upplever. Den grundläggande innebörden i
barnkonventionen är: Alla barn är våra barn. Det fordras dramatiskt för-
bättrade villkor för barn i den fattiga världen och i stora delar av den gamla
kommunistvärlden. Trots att barnhälsovården har byggts ut är barnadödlig-
heten fortfarande förfärande stor. Varje år dör över 14 miljoner barn innan
de har fyllt fem år. Det finns starka skäl att inrikta en växande andel av de
svenska biståndsinsatserna på barn i u-världen.
Fru talman! Låt mig till sist återvända till svensk mark. Under nästa år
räknar jag med att lägga fram ett förslag om en barnombudsman. Det pågår
en diskussion om vad denna barnombudsman exakt skall få för uppgifter.
En tanke som jag själv har funnit tilltalande är att låta barnombudsmannens
huvuduppgift bli att bevaka just hur FNs barnkonvention efterlevs i Sverige.
Om vi skall leva upp till barnkonventionens stolta princip om att barnets
bästa skall ha företräde, finns det mycket att göra också i Sverige.
Fru talman! I några debatter inför valet konstaterade jag att solidariteten
hade satts på undantag i socialdemokraternas Sverige. Det finns skäl att på-
minna om att socialdemokraterna under sin regeringstid gång på gång sade
nej till angelägna handikappreformer, t.ex. höjt vårdbidrag. De drev igenom
den utlänningslag som har lett till ökat förvarstagande av barn, beslutat om
den tillämpning av lagen som hindrade många de facto-flyktingar och krigs-
vägrare att få asyl i Sverige. I flera omgångar skar de ner u-landsbiståndet.
Vi liberaler gick till val för att vända den politiken. Vi är stolta över att nu
tillhöra en regering som inte bara genomför en nödvändig omläggning av den
ekonomiska politiken med undantag av skattereformen som ligger fast, utan
som också visar att solidaritet inte längre bara är retorik reserverad för hög-
tidstalen utan en viktig princip i konkret handling.
(Applåder)
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
Anf. 97 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Den nya regeringen bildades kring en regeringsförklaring som
markerar fyra stora uppgifter: att återvinna utvecklingskraften i svensk eko-
nomi, att forma en långsiktigt hållbar utveckling genom ett miljöansvar som
utgår från vad naturen kan bära, att förbättra välfärd och social omsorg och
anförtro åt den enskilda människan och familjen möjligheter att välja och
att stärka Sveriges roll i Europasamarbetet.
Årtionden av centralisering har medfört att politiken alltmer frikopplats
från människors vardag. Allt fler människor känner sig främmande inför det
politiska beslutsfattandet och de politiska partierna. Det har gett ny livsluft
åt en del rörelser bl.a. på ytterkanten i vårt land. Det är en allvarlig utveck-
ling. Centraliseringen har inneburit att byråkratin har vuxit som av egen in-
neboende kraft. Överblicken har gått förlorad. Styrförmågan försvinner.
Förvaltningen riskerar att bli en självgående svårbegriplig byråkrati, kritise-
rad utifrån och med minskad kreativitet inifrån.
Demokratin kan aldrig tas för given. Nu måste vi fördjupa och stärka de-
mokratin. Det måste ske utifrån två huvudprinciper. Människors möjlighet
att ta personligt ansvar och vara delaktiga i samhället måste kraftigt öka.
Samhällsorganisationen måste också decentraliseras så att gemensamma of-
fentliga beslut kan fattas så nära de berörda som möjligt.
Ett slags maktkoncentration skall inte bekämpas med ett annat slags
maktkoncentration. Makten kan inte försvinna, men den kan delas och spri-
das. Därför skall principen om mångfald, decentralisering, spritt beslutsfat-
tande och ägande vägleda förnyelsen av både demokrati och ekonomi. Först
när de många människorna har verklig möjlighet att vara med och bestämma
utvecklingen - och de många små och medelstora företagen erkänts som vik-
tiga aktörer på marknaden - kan vi skapa ett samhälle som förenar frihet och
styrka, som fullt ut tar miljöansvar och som låter hela Sverige leva.
Den nya regeringen har tagit sig an uppgifterna med kraft. En rad förslag
har presenterats eller förberetts för att nå regeringsförklaringens högt ställda
ambitioner. Låt mig beröra några områden som är avgörande för centerns
regeringsmedverkan.
I den allvarligaste arbetslöshetssituationen sedan 1930-talets krisår, be-
hövs en aktiv arbetsmarknadspolitik. Arbetslöshet är ett besked till männi-
skor om att de inte behövs. Det är det mest förödande besked en människa
kan få - inte minst när hon är ung och försöker komma in på arbetsmarkna-
den - det undergräver självkänsla och trygghet, ja själva människovärdet
och innebär slöseri med mänskliga resurser. Arbetslösheten är orättfärdig
också därför att den innebär att vi avstår från att nu, i lågkonjunkturen, rusta
vårt land för att möta en kommande konjunkturuppgång. Det är självklart
att nödvändiga investeringar i bl.a. vägar, järnvägar och skolor måste tidiga-
reläggas. Det är precis det som regeringen har föreslagit.
Arbetslöshet kan aldrig accepteras som ett medel i den ekonomiska politi-
ken. Det har numera blivit ett uttalande som gäller över partigränserna även
93
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
94
om det inte var så från början. Nu, när antalet verksamma enbart i tillverk-
ningsindustrin har minskat med 70000 på bara ett år och när det totala anta-
let varsel har stigit med 300 % - 131000 varslade under januari-december
1991 mot 43 000 samma period 1990 - då förstår alla att det behövs åtgärder
på både lång och kort sikt.
Det är därför vi tvingats, vill jag säga återigen - för det är ju ingenting man
önskar - att gå in med ytterligare 1,3 miljarder kronor i arbetslöshetsbekäm-
pande åtgärder genom regeringsbeslut i dag.
Det behövs en politik som klarar hållbar tillväxt, som växlar ned kostnads-
läget och tryggar jobben i hela landet. I både ekonomi och ekologi handlar
det om hushållning - att inte leva över sina tillgångar, även om en del exploa-
törer, både av människor och natur, inte förstår det.
Regeringen har lagt om kursen och påbörjat arbetet att skapa ett nytt kli-
mat för företagen. Skatten på arbetande kapital i småföretagen har nämnts
här i debatten tidigare. Den har slopats, skogsvårdsavgiften likaså, den
nämns mera sällan. Den handlar egentligen om en beskattning av växande
skog. Den är därför viktig för skogsägarna för att de skall kunna utnyttja den
resursen på ett riktigt sätt. Turistmomsen sänks, liksom momsen på inrikes
persontrafik. Snart sänks löneskatterna i större delen av Norrlands inland -
genom en utökning både av geografiska områden och av ett antal berörda
branscher. Norrlandsjordbruket värnas. Genom slopad skatt på ren etanol
och annan inhemsk, miljövänlig energi främjas både nya marknader och god
miljö.
De här åtgärderna sammantagna är en början till ett åtgärdsprogram, som
skall skapa nya framtidsmöjligheter i hela landet.
Regional balans är en förutsättning för ett utvecklat och konkurrenskraf-
tigt svenskt näringsliv. Regeringsförklaringens besked att hela Sverige skall
leva måste därför vara vägledande inom alla politiska områden. Kommuni-
kationerna skall förbättras och byggas ut i hela landet. Utbildningen och kul-
turlivet, inte minst den högre utbildningnen, skall stärkas i hela landet och
fungera som drivkraft i utvecklingen.
Regeringen har i dag lagt fast direktiven för den utredning, som skall se
över småföretagens arbetsrättsliga roll. Vi fick en hel del kritik i valrörelsen
för att vi över huvud taget dristade oss till att ta upp frågan till debatt. Vi har
fått mera medhåll efter valet än före och nu kommer också förslagen. Syftet
är att underlätta och förenkla regelverket för småföretagen, att skapa dyna-
mik i stället för byråkratiskt krångel. Det var ett av centerns huvudkrav i
valrörelsen. Med större frihet och flexibilitet kan småföretagen skapa fler
jobb. Det gynnar alla.
Men situationen på arbetsmarknaden kräver också omedelbara åtgärder
för att motverka långtidsarbetslöshet och skapa förutsättningar för nya jobb.
Det är arbetslinjen som gäller. Regeringen tvekar inte att ta fram de nödvän-
diga resurserna för att erbjuda jobb eller utbildning till dem som ställs vid
sidan av den ordinarie arbetsmarknaden. Kontanta bidrag är alltid den sista
utvägen.
Låt mig också påminna om arbetslivsfonden, som aktivt och konkret bi-
drar till förbättrad arbetsmiljö, stärkt rehabilitering och på sikt förbättrad
samhällsekonomi genom minskad sjukfrånvaro. Också här finns en krypto-
kritik man möter dä och då, att fonden inte skulle vara till någon nytta, att
den skulle vara en märklig skapelse som mera kommit till av politiska skäl
än av reella skäl. Men så är det inte. Det handlar om att människor skall få
kortare rehabiliteringstider än eljest och att få hjälp och stöd för att komma
in på arbetsmarknaden så snabbt som möjligt. Tyvärr har inte alltid de rätta
åtgärderna vidtagits tillräckligt snabbt i alla företag. Det finns dock undan-
tag.
Hittills har 2,6 miljarder kronor beviljats 3200 projekt som totalt berör
885 000 anställda - det är en femtedel av arbetskraften.
Om 13 dagar sänks momsen på maten, resorna och turismen. Det är en
stor framgång för centern. Men det gläder oss speciellt att det har gått att få
majoritet för detta, alltså en bred uppslutning. Jag vill gärna säga att det är
roligt även när mindre partier kan nå framgång i detta sammanhang - jag
tänker då i första hand naturligtvis på vänsterpartiet. Det som är viktigt att
konstatera är precis vad Carl Bildt har sagt tidigare i debatten: de stora skat-
tesänkningarna har gällt just detta. Det är här de många miljarderna har de-
lats ut: matmomsen, persontransporterna och turismen; och till att ta bort
förmögenhetsskatten på arbetande kapital samt slopad skogsvårdsavgift.
Detta är åtgärder som samtliga finns i centerns valprogram. Därför uppfattar
vi dem samtliga som centerpolitik från början. Vi har ingen som helst anled-
ning att dölja att vi är glada över att vi har kunnat få igenom de delarna i vår
politik.
Sänkningarna av momsen på maten och resorna betyder - som bl.a. spar-
banksgruppens hushållsekonomer har bekräftat - mest för barnfamiljerna
och pensionärerna, grupper som ofta lever med smala ekonomiska margina-
ler.
Detta uppfattar vi som nyckeln till att kunna göra också annat, dvs. att få
förståelse även för de åtgärder som skärper våra konkurrensmöjligheter.
Det skapas förståelse hos människor för att också sådana åtgärder behövs,
fast de inte alltid upplevs som helt rättvisa.
Om 13 dagar tar Sverige också ett avgörande steg mot valfrihet i barnom-
sorgen. Alla lösningar som godtas i de lokala barnomsorgsplanerna kan er-
hålla statsbidrag. Nu startar regeringens arbete för att förbereda det andra
steget i valfrihetsrevolutionen inom barnomsorgen - vårdnadsbidraget, lika
för alla barn.
De sämst ställda pensionärernas situation ges särskild uppmärksamhet.
Höjd grundpension utreds med sikte på att börja genomföras 1993.
Det är riktigt att regeringen tvingats att prioritera kampen mot de ekono-
miska obalanserna. Det leder naturligtvis ibland till den svepande typen av
kritik om att ni gör ingenting på miljöområdet, varför gör ni inte det? Jag
skall gärna ta upp den kastade handsken.
All utveckling och alla beslut - i politik, näringsliv och hushåll - måste
utgå från vad naturen tål. Vi som lever nu har inte rätt att föröda för de gene-
rationer som kommer efter oss. Bara genom att göra sambanden mellan eko-
logi och ekonomi tydliga kan vi skapa en utveckling som håller i längden.
Bara genom att från början välja lösningar som står i samklang med naturen
kan vi skapa en hållbar samhällsutveckling. Därför måste vi sätta pris på mil-
jön genom miljöavgifter och andra tydliga och effektiva ekonomiska styrme-
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
95
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
del. Därför måste vi ställa kravet på ren produktion. Alla som har arbetat
med dessa frågor vet att det är systemförändrande frågor och att det tar sin
tid att genomföra detta. Men arbetet har börjat. Det är bara att invänta re-
sultaten.
Skadliga ämnen skall ersättas med miljöanpassade och förnybara. Om gäl-
lande lag om den s.k. substitutionsprincipen på kemikalieområdet inte får
genomslag, blir det nödvändigt att gå vidare och öka pressen för att nå en
miljöriktig utveckling. Det är vi också beredda att göra.
Arbetet med miljömärkning skall vidareutvecklas - bara så kan vi alla som
konsumenter få makt och möjlighet att välja god miljö.
System för återanvändning och återvinning av förpackningar och avfall in-
nebär ett avgörande steg till en resurshushållande ekonomi. Inriktningen
skall vara att allt avfall återförs till naturens kretslopp. Att inleda den sy-
stemförändringen är en av den nya regeringens viktigaste uppgifter. Inför-
ande av en särskild avfallsavgift/skatt förbereds nu.
Sverige är en av initiativtagarna till FNs konferens om miljö och utveck-
ling i Rio de Janeiro i juni nästa år-och Sverige har därför ett särskilt ansvar
att aktivt medverka till att konferensen når framgång. Den här konferensen
måste bli handlingsinriktad: Det gäller skyddet av klimatet och bevarandet
av biologisk mångfald med regler för bl.a. biotekniken. Det gäller i högsta
grad livsstilen i i-länderna och u-ländernas förutsättningar att välja miljöan-
passad utveckling.
Alla i vårt land delar i dag åsikten att det är rätt att investera i god miljö i
våra östra grannländer. Det kan t.o.m. vara mer kostnadseffektivt än miljö-
investeringar på hemmaplan. Det synsättet gäller självklart även globalt.
Miljöförstöringen känner inga gränser. Den blir inte mindre förödande för
att den äger rum långt borta. De som vill avveckla biståndet till fattiga län-
der - i sken av att pengarna gör bättre nytta i våra grannländer - är offer för
en grov felsyn. Vi har bara en jord och den är gemensam.
Regeringen kommer att avsätta nya resurser för ekonomiskt och teknolo-
giskt stöd till miljöanpassad utveckling i u-länderna. Det är ett löfte inför
FN-konferensen om miljö och utveckling.
Låt mig i övrigt tillägga att bland konkreta åtgärder, som även Lars Wer-
ner bör känna till, finns t.ex. sänkt skatt på ren etanol, sänkt skatt på vind-
kraft, sänkt skatt på persontrafiken, som jag nämnt redan. Vi gör en ytterli-
gare satsning på kollektiva transporter och fattar naturligtvis många miljöbe-
slut som har sitt utflöde ur den miljöproposition riksdagen antog så sent som
i juni. Miljöklassning av bilar har drivits igenom under motstånd. Rege-
ringen har i dag fattat ett beslut som legat och väntat i tre år om hur mycket
utsläpp som får komma från Saabs Trollhättefabrik. Det kan uppfattas som
litet tufft, men det är viktigt för miljöns skull.
Fru talman! Låt mig avsluta en dag som denna, när Ryssland, Vitryssland
och Ukraina kan erkännas som självständiga stater och när Sovjetunionen
inom kort för sista gången halar sin flagga, med att konstatera att det är up-
penbart att vi är mitt inne i en dynamisk process som gäller hela Europas
utveckling.
Jag vill bara betona hur viktigt det är i ett sådant dynamiskt skede med
96
bred politisk enighet kring de frågor som det här gäller: Sveriges roll i det
framtida Europa.
(Applåder)
Anf. 98 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Alla är överens om att det måste göras mycket för småföreta-
gen. Jag vet att Olof Johansson och hans parti har försökt med det också.
Men småföretagarna ruskar fortfarande på huvudet och tycker att det inte
har hänt så mycket än. I mitt huvudanförande var jag inne på vad som fortfa-
rande saknas. Jag hoppas att det blir mera ”action” i regeringen och ber att
denna hälsning framförs till övriga där.
Min fråga till Olof Johansson är: Kommer mer att hända, och vad?
Miljön är viktig, det vet vi allihop. Den är dessutom global, i varje fall i
högtidstal. Om vi skulle få hundra gånger större effekt på att göra en miljöin-
sats i Jönköping än att göra den i Stockholm, skulle inte Olof Johansson göra
den i Jönköping? Jag är i alla fall övertygad om att Alf Svensson skulle göra
det.
Nu ligger Baltikum ungefär lika nära Stockholm som Jönköping gör. Om
man kan få hundra gånger större effekt på åtgärder där, är det då inte rimligt
att man vidtar dessa åtgärder? Är Olof Johansson beredd att stödja kraftiga
satsningar där? Jag talar om enormt stora satsningar, inte småpotatis.
Som kommentar vill jag bara säga att jag tycker att våra små knep på hem-
maplan, där vi har litet miljöavgifter och arbetar för att bli ännu duktigare
än vi redan är, verkar på mig litet futtiga i sammanhanget. Det kan bara leda
till en sak: Vi bestraffar oss själva och våra produkter. Sedan köper vi pro-
dukterna utifrån. Vad har jordklotet vunnit på det, Olof Johansson? Är det
inte dags att tänka stort och framför allt att tänka på vad vi kan göra i vår
omgivning, där det finns sådana fantastiska möjligheter?
Anf. 99 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Jag hoppas att jag inte onödigtvis retar upp lan Wachtmeis-
ter, men ibland får jag en känsla av att lan Wachtmeister har varit borta ur
landet en längre tid. Debatten om att miljön är en helhet och att den gäller
hela vår värld fördes bl.a. redan 1972 på världsmiljökonferensen här i Stock-
holm. Det är 19 år sedan.
Miljön och miljöproblemen känner inga gränser, och det är det som är po-
ängen. Alltså måste man verka på alla plan: nationellt, internationellt och
regionalt, dvs. i Europa, i Östersjöområdet och globalt. Man har egentligen
inte rätt att glömma någon del, utan tyngdpunkten måste läggas på alla delar.
Frågan är sedan hur man skall prioritera. Många länder i världen befinner
sig så nära överlevnadsgränsen att man av rent humanitära skäl, av rena
överlevnadsskäl, måste prioritera den sortens insatser. Människor svälter
ihjäl, ökenspridningen fortsätter och man hugger ned skogarna, eftersom
man inte har något alternativ.
Det är självklart att vi i de rika länderna måste ge människorna i dessa
länder en möjlighet att hjälpa sig själva genom att initiera en verksamhet
där. Detta behöver inte innebära en hård motsättning i förhållande till det vi
gör här hemma eller det vi måste göra för att hjälpa våra grannar.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
7 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 49
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
Under det närmaste året kommer det att föras diskussioner om ett samlat
miljöprogram för alla Östersjöstaterna. En av de underskattade men stora
vinsterna av frigörelsen i Central- och Östeuropa är ju att vi nu äntligen kan
samarbeta i Östersjöområdet. Det blir ett samarbete som syftar till att
plocka ut de värsta miljöskadorna och miljöskadekällorna och att angripa
dem. Vi skall naturligtvis göra detta genom att mobilisera pengar från olika
håll i världen, inte bara från Sverige. Det handlar här om att mobilisera
Världsbanken, Europeiska utvecklingsbanken, Nordiska investeringsban-
ken och staternas gåvomedel för att få upp volymerna och få i gång verksam-
heten. Detta är en självklarhet. Det är en uppgift som den här regeringen
verkligen är beredd att ta på allvar.
Jag har under den korta tid jag har varit miljöminister noterat att det inter-
nationella arbetet tar alltmer tid, och det är - tyvärr - naturligt.
Anf. 100 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Jag har varit i Sverige länge och envetet. Detta säger jag som
information till herr Johansson. Just av den anledningen ställde jag mina frå-
gor, som handlade dels om småföretagen, dels om svenskt bistånd till våra
grannar. Det är en fråga som vi kommer att återkomma till och som tyvärr
kommer att bli mer och mer aktuell.
Jag har ytterligare en fråga: Kommer Olof Johansson - jag ser honom nu
som en representant för regeringen - att vara med på att satsa ungefär 150
milj .kr. av statliga medel på att främja svensk turism via ett helt nytt turistråd
med proffs och allt som hör till? Skattebetalarna ser gärna att Olof Johans-
son, regeringen och vi riksdagsledamöter går med på den satsningen, efter-
som de vet att de i så fall kommer att få tillbaka dessa pengar många många
gånger om. Detta är att ta till vara en möjlighet, den enklaste och samtidigt
mest storslagna vi har, nämligen vårt eget land.
Anf. 101 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Svaret på frågan är självfallet ja, och det svaret gäller för
hela regeringen, det är jag helt övertygad om. Det är precis så som resone-
mangen har gått hos oss. Men vi kan inte göra allt på en gång, och därför är
vår start på detta område, nämligen att ta bort skatten på arbetande kapital,
vilket gäller just småföretagen, så viktig. Detsamma gäller för skogsvårdsav-
giften och sänkningen av turistmomsen.
När det gäller turismen har jag och mitt parti en positiv inställning till att
gå vidare, att se till att vi vänder trenden för turismen, så att vi äntligen kan
få fler utländska turister i Sverige än svenska turister utomlands, utan att
nödvändigtvis minska den senare gruppen. Detta är en viktig del av den eko-
nomiska balansen gentemot omvärlden, bytesbalansen, och det är därför en
riktig inriktning. Jag vill däremot inte stå här och utlova pengar å hela rege-
ringens vägnar. Sådana beslut fattar vi tillsammans.
Anf. 102 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag apostroferades tidigare i debatten som ”hemkommen
från Afrika”. Det är alldeles riktigt. Jag kan också meddela att jag väl vet
var jag befinner mig. Det har tydligen för vissa deltagare i debatten varit
dåligt beställt med det tidigare.
En dag under vistelsen i Addis Abeba tog vår charmerande ambassadör
Birgitta Karlström-Dorph mig med ut i slummen i Addis Abeba, ett jättelikt
slumområde. Vi önskar varandra med all rätt god jul här - jag passar på att
redan nu önska alla god jul - men i dessa nästan gränslösa slumområden tror
jag ingen av oss hade orkat önska någon av våra medmänniskor där en god
jul. Man var bara fångad av en enda känsla, för att inte säga en traktan och
en trängtan långt in i hjärteroten, nämligen hur man skulle kunna hjälpa,
icke alls om. Vi kan gott debattera hur vi kan hjälpa, hur vi kan sträva efter
bättre kvalitet, bättre och säkrare vägar, osv., men inte om vi skall hjälpa.
Det talades tidigare i debatten om Jönköping och miljöpolitik. Jag kan
försäkra lan Wachtmeister att en insats i Addis Abeba motsvarande den som
görs här betyder hundra gånger mer där. Det var ju den storleksordningen
det talades om.
Herr talman! Jag gissar att de allra flesta av oss någon gång har råkat ut
för att få ett kedjebrev. Man uppmanas att sända brevet vidare i ett antal
exemplar, och så utlovas att man inom någon tid skall erhålla de väldigaste
summor. Gång på gång kan man se att massmedia finner fog för att varna för
den typen av kedjebrevsinitiativ - man får inte gå på det, så lättlurad skall
man inte vara. Det som borde framstå som det mest självklara, att inte alla
kan vinna de väldigaste summor utan att någon förlorar, behöver alltså av
och till understrykas.
Sverige har under senare år haft vad man faktiskt skulle kunna kalla en
kedjebrevsekonomi. Den svenska ekonomiska tillväxten har verkligen inte
varit av den arten och den karaktären att det borde ha tett sig rimligt att
inteckna och spekulera i den omfattning som gjorts. Genom att skicka ”låne-
breven” vidare - på framtiden eller över till andra sektorer - har kedjebrevs-
ekonomin ångat vidare. I finansplan efter finansplan har det emellertid var-
nats och understrukits att, bildligt talat, kedjan en dag stannar och att många
då drabbas. Nu vet vi att den har stannat.
Jag skall gärna tillstå, herr talman, att det har känts ganska tungt när folk
som intervjuats i tidningar, radio eller TV har sagt - och sannolikt också
trott - att regeringen med något slags berått mod velat sätta dit eller ge sig
på vissa grupper. Jag förstår inte varför regeringen vill ge sig på just oss, ytt-
rade någon i en intervju nyligen, och den typen av stämningar har ofta refe-
rerats.
Det vore att dribbla med verkligheten att inte våga tillstå att vilken rege-
ring som helst efter valet nu i höstas hade bringats till åtgärder för att ta itu
med de ekonomiska bekymmer som Sverige befinner sig i - för att nu inte
säga: har försatt sig i. Att påstå något annat vore att fara med osanning. Med
nolltillväxt kan vi omöjligt klara en ökad konsumtion.
Hur skulle regeringen ha kunnat pressa ner utgifterna om regeringen inte
givit sig på de stora transfereringssystemen? Hur skulle regeringen ha kun-
nat få fart på svensk småindustri om regeringen inte ändrat på skattepoliti-
ken, som bromsat och låst produktionen och lett till att Sverige nu saknar
ekonomisk tillväxt? Vem vill egentligen stå upp och hävda att Sverige kan
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
99
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
100
garantera de ekonomiskt sämst ställda grupperna fortsatt materiell välfärd,
om Sverige kommer att släpa efter i relation till EG- och OECD-länder?
Herr talman! I tidskriften Tiden, tidskrift för socialistisk kritik och politik,
skriver Per Kågeson i sin valanalys: ”Hur illa vi än tycker om sänkta skatter
på kapital, förmögenheter och arv, så står det helt klart att dessa skatter un-
der 90-talet successivt kommer att behöva sänkas tills marginalen gentemot
attraktiva länder i vår omvärld inte är större än att människorna och kapita-
let stannar hemma---
Ja, så är det naturligtvis. Det verkar ibland som om man från visst håll
försöker få människor att tro att till EG-inträdet år 1995 kan vi besluta och
agera som om vi levde isolerade från allt som händer i vår omvärld. Så är det
naturligtvis inte i en värld som ständigt krymper och kommer oss allt när-
mare. Vi vet också alla att det inte enbart är miljöpolitiken som nonchalerar
nationella gränser. Penningströmmar, mänsklig kompetens och kunnande
känner heller inte respekt för nationers gränsdragningar.
Vi kristdemokrater har ingalunda som målsättning att göra miljonärer ri-
kare. Vi har som målsättning att få svensk ekonomi i balans med omvärlden,
se till att kapitalet stannar i Sverige och att näringslivshjulen börjar snurra
igen. Vi vill skapa förutsättningar så att det bakas en större kaka, så att det
finns mer att fördela, till de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna, till de
många vårdbehövande som tvingas stå i köer, till barnfamiljer som ännu inte
fått reell valfrihet, till handikappgrupper etc. Självfallet önskar vi också att
vårt utvecklingsbistånd -1 % av BNI - skall bli en så stor summa som möjligt
genom den ökande tillväxten, och inte på grund av negativ tillväxt medföra
att färre människor i de fattiga länderna kan hjälpas.
Herr talman! Vi har sagt det många gånger, och likväl tror jag att vi alla
måste tillstå, att det fortfarande nästan ter sig overkligt att kommunismen så
totalhavererat. Den instabilitet som faktiskt måste te sig som något naturligt
efter decenniers brutala förtryck, måste vi nu alla hjälpas åt med att hantera.
Vi hoppas och önskar att demokratiseringen skall slå djupa rötter i Baltikum
och i det forna Sovjetväldet. Vi har ingen annan avsikt än att på alla de för
oss framkomliga sätten bistå och hjälpa. Låt mig blott och bart få erinra om
att det är av största vikt att de hjälpinsatser som görs är av rätt kvalitet och
inriktning.
Katastrofhjälp är nödvändig, men ett perspektiv som sträcker sig längre
än till nuet fordrar av oss att vi med all kraft hjälper till med att skapa den
fördjupade demokratins och marknadsekonomins många förutsättningar.
Det är ju alldeles självklart att en generation som uppfostrats i kommunis-
mens förljugna atmosfär och relativistiska människosyn inte från en dag till
en annan mäktar göra sig kvitt den livsstil och den mentalitet som kommunis-
men för med sig. Vår egen demokratiska tradition med folkrörelseengage-
mang, förvaltningskunnande, kyrkornas verksamheter och vårt näringsliv
har mycket att erbjuda Östeuropa i den pågående omvandlingsprocessen.
Jag tror att det kan vara på sin plats att lyfta fram EG som den stora förut-
sättningen och dessutom möjligheten för ett fritt Östeuropa. Den gemen-
skap och den fredsinriktning som EG haft och har ger möjligheter att riva
gränser av alla de slag, också till de nya stater som vi ser födas i dag.
Under de två tre månader som jag haft ansvar för utvecklingsfrågor har
jag titt som tätt fått förkunnat för mig att biståndet skall vara liktydigt med
överförande av kunskap om marknadsekonomi. Låt u-länder få klara sig
själva! Det gjorde vi i Sverige, och se så bra det gått. Så enkla budskap förs
faktiskt till torgs.
Det råder inga som helst delade meningar om att det krävs fungerande
marknadsekonomier i u-länderna. Fungerande marknadsekonomier kräver
marknader och handel men också rättssystem och ansvarsfulla aktörer som
kan värna den svage och skydda mot ohämmad exploatering. Kraven på
marknadsekonomi kan därför omöjligt innebära att i-världen skall ställa sig
vid sidan om som åskådare.
Världsbanken har för övrigt räknat ut att u-länderna förlorar 100 miljar-
der US-dollar varje år på de tullmurar som i-länderna skapat. Det är nästan
dubbelt så mycket som vad det samlade världssamfundet ger i direkt u-bi-
stånd. Vi vill därför med kraft driva frågor om en liberal världshandel.
Herr talman! För ett par veckor sedan hölls en samling med miljö- och
biståndsministrar i Paris, då miljökonferensen nästa år i Rio de Janeiro för-
bereddes. Det är utomordentligt viktigt att den konferensen kommer till
konkreta ställningstaganden, konventioner, som kan accepteras av såväl i-
som u-länder.
Vi vet att den globala miljösituationen icke skulle tåla de enorma påfrest-
ningar som miljön skulle utsättas för, om u-länder i sin industrialisering non-
chalerade miljön i samma omfattning som nuvarande i-länder gjort under sin
utveckling.
Jag vill poängtera att om Rio-konferensen inte leder fram till samförstånd
mellan i- och u-länder, om u-länder tycker sig vara dikterade av i-länder, och
om en del i-länder vägrar att ta sitt ansvar, så är det tyvärr och åter tyvärr
dags att börja inse att den nya globala hotbilden - och den låter sig inte avlyf-
tas från en dag till en annan - är en miljökatastrof.
Jag tror att det finns mycket att vinna för de länder som satsar på miljötek-
nik, som låter miljöhänsyn styra den tekniska utvecklingen. De länder vars
näringsliv tar fram en generellt miljövänlig teknik och som lyckas pressa ner
energiförbrukningen radikalt har inmutat sin framtida ekonomiska tillväxt.
Herr talman! Politiska debatter handlar oftast och mest om ekonomi, om
skattetryck och transfereringssystem. Det är självklart att individer och fa-
miljer måste ha en ekonomisk grundtrygghet för att kunna fungera, ta ansvar
och känna delaktighet i vårt samhälle. Och jag tycker det är både nödvändigt
och eftertraktansvärt att fördelningspolitiken och dess förutsättningar debat-
teras sakligt och ingående.
Men så här några få dagar före jul skulle jag gärna vilja vidga perspektivet
något. Vi vet ju faktiskt alla att det inte hjälper en människa om hon vinner
hela världen men förlorar sig själv.
Julens huvudbudskap står för fred och försoning. Och visst är det så att
välfärden kan te sig fattig, trots all materiell rikedom, om människor försum-
mar den andliga dimensionen.
Under hösten har vi gång på gång sett hur rasism och antisemitism pyr i
vårt svenska samhälle. Främlingsfientlighet och en antidemokratisk männi-
skosyn smyger sig fram. Kanske glömmer vi litet till mans att demokratin
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
101
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
102
inte är något en gång för alla givet ens i vårt land. Den måste ständigt vinnas,
av vaije generation, i varje gemenskap.
Jag vill gärna uttrycka min stora tillfredsställelse över formuleringarna i
socialutskottets betänkande och att riksdagens alla partier ställt sig bakom
de formuleringarna. Där står bl.a.: ”Den nya regeringen har i regeringsför-
klaringen anfört att den snabba utvecklingen inom den medicinska och bio-
logiska forskningen reser ständigt nya och svåra etiska problem. Denna ut-
veckling ställer krav på en sammanhållen och etiskt förankrad politik. Enligt
regeringsförklaringen skall utgångspunkten alltid vara den syn på människan
och på människolivets helgd som har sin förankring i den kristna etiken och
den västerländska humanismen. Alla människor har samma värde och den
grundläggande mänskliga rättigheten till liv.”
Jag känner också glädje över att det i kommittédirektiven till en ny läro-
plan klart manifesteras att skolans verksamhet inte skall vara värderings-
neutral.
Herr talman! Jag vill gärna understryka att jag inte tror på någon fullkom-
ligvärld. Men jag tror att det är i arbetet för att förverkliga det goda och det
sanna som vi hör hemma, väl medvetna om att vi inte når ända fram. Och i
det arbetet är hemmen och skolan samhällsarbetets absolut bästa och mest
betydelsefulla medarbetare.
Vi kristdemokrater eftersträvar inte en familjepolitik som avskärmar sig
från ett utåtriktat ansvarstagande. Men vi tror att det är i de små naturliga
gemenskaperna och miljöerna vi som individer blir mest skickade att lära oss
ansvar för de vidare sammanhangen. Det är där vi också bäst kan få oss till
del den människosyn som ger alla individer, oberoende av ras, kön, ålder,
etc., ett lika och ett okränkbart värde. Och att skolan skall vidareföra re-
spekten för människolivets okränkbarhet och solidaritet med svaga och ut-
satta grupper utifrån den etik som väglett oss i västerlandet generation efter
generation, det måste få vara en självklarhet.
Herr talman! Det fortsatta 90-talet kommer att ställa oss inför många
spännande och fascinerande utmaningar.
Vi fick den 15 september väljarnas förtroende att anta dessa utmaningar.
De förändringar som nu inletts på många olika samhällsområden utgör, tror
vi, just de bästa förutsättningarna för ett fortsatt starkt engagemang både på
hemmaplan och utanför Sveriges gränser.
(Applåder)
Anf. 103 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Först vill jag säga att jag har mycket stor respekt för Alf
Svensson som biståndsminister och även som människa. Jag vill dock under-
stryka att de problem som vi talar om i samband med biståndet är enorma.
Afrikas befolkning kommer att fördubblas på 20 år. Hela världens befolk-
ning kommer att fördubblas på 40 år. För Sverige går det litet långsammare,
nämligen 458 år. Och för Belgien tar det 70 000 år med nuvarande takt. Men
fördubblingen av befolkningen i de länder som vi hjälper är ett av de stora
problemen. Om u-hjälpen hade varit framgångsrik, och om i-länderna hade
varit kloka och gjort det rätta, skulle det väl ha lett till någon sorts förbätt-
ring. Men har det lett till någon förbättring?
Jag har några frågor till Alf Svensson.
Tror Alf Svensson att det förekommer korruption och stöld av bistånds-
medel i våra mottagarländer?
Vad tycker Alf Svensson om de vapenköp som i dag förekommer och, som
jag påpekade tidigare, är 13 gånger större än den u-hjälp som vi ger till dessa
länder? Om man vore ironisk - och det är bäst att understryka detta - kunde
man säga att det vore lika bra att skicka vapen från Bofors härifrån.
Tror Alf Svensson att u-hjälpen når fram och hjälper människorna, som
han själv alltid talar om och som han tror att vår u-hjälp är till för? Jag tycker
att de rapporter som man får tvärtom visar att hjälpen hamnar på konton i
Schweiz i olika korruptionshärvor m.m. och hos härskarna och inte hos män-
niskorna.
En sista fråga: Tycker Alf Svensson att SIDA är toppen? Själv tror jag att
SIDA är toppen på ett isberg.
Anf. 104 Statsrådet ALF SVENSSON (kds) replik:
Herr talman! Det är helt klart på det sättet att problemen är enorma. Där-
för är det obegripligt att man vill halvera biståndet. Det är också helt klart
på det sättet att migrationsproblemen är utomordentligt stora världen över.
Så sent som i går hade jag en föredragning av expertis vid Uppsala univer-
sitet som underströk att det är från Afrika och Asien som invandring till
Europa kommer att ske. Men man skall inte tro att man kan hantera migra-
tionsproblematiken genom att dra ned biståndet. Man kanske kan göra det
bättre genom att använda det något annorlunda av och till.
Jag vill sedan säga något om vapenköpen. Man kanske kan ha en viss för-
ståelse för att också de fattiga länderna under det kalla krigets dagar ville
göra något för sin säkerhet. Det skall emellertid i sammanhanget sägas att
just relationen till vapeninköpen numera tas upp i biståndssamtal med län-
derna i tredje världen, inte bara av oss bilateralt utan det sker också multila-
teralt och har tagits in i samband med Världsbankens och andra multilaterala
foras resonemang.
Herr talman! Jag vet att u-hjälpen når människor. Jag vet det. Naturligtvis
förekommer det korruption. Men det har, herr talman, hänt att en och annan
svart affär har förekommit också i det vita Svea rike.
Anf. 105 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Den hjälp som vi och andra har givit har till mycket stor del
förstört förhållandena i mottagarländerna. Det ena vittnesmålet efter det
andra kommer om hur vi har skapat någon sorts A-lagare och bidragstaga-
randa i länder som vi i stället borde hjälpa att komma i gång.
Jag har en fråga som jag hoppas att Alf Svensson kan svara på, men jag
förstår att ni är fler om budet. Har regeringen ett tvåprocentsmål för u-hjäl-
pen, alltså 2 % av BNP, i dagens penningvärde ytterligare 14 miljarder?
Skulle detta i så fall fortfarande exkludera våra grannländer? Är er defini-
tion fortfarande att bistånd kan ges endast till länder som ligger tillräckligt
långt bort, även när våra grannländer, när det gäller BNP per capita osv.,
tyvärr kvalar in i den gruppen?
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
103
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Partiledardebatt
Anf. 106 Statsrådet ALF SVENSSON (kds) replik:
Herr talman! Låt mig få säga att jag tycker att det är uppmuntrande och
strongt av den nya regeringen att ha nått upp till 1 % och alltså höjt bistånds-
anslaget i jämförelse med vad som var fallet tidigare.
Jag är helt på det klara med att det är en demokratisering, respekt för
mänskliga fri- och rättigheter och marknadsekonomiskt tänkande som skall
till.
Jag tror också att vi har misslyckats med biståndet av och till. Och det har
vi även gjort med mycket annat här i världen. Och vi har naturligtvis erfaren-
heter. Jag kritiserar därför inte mina företrädare. När man böljar med en
verksamhet, vare sig det är näringsliv i Sverige, miljöpolitik eller bistånds-
frågor, infinner sig naturligtvis en del felsteg. Men vi har haft en ärlig vilja
att hjälpa våra medmänniskor som har det mer än uselt. Vad jag är rädd för,
herr talman, är att de många felstegen skall lyftas fram och sedan användas
som ursäkt för att man inte längre skall bry sig om medmänniskor som verkli-
gen hamnat på livets skuggsida. Denna typ av argumentering och dessa för-
sök hoppas jag att vi är många här i kammaren som vänder oss mot.
(Applåder)
Partiledardebatten var härmed avslutad.
104
6 § Beslut rörande finansutskottets betänkande FiUlOFöretogs till avgörande finansutskottets betänkande 1991/92:FiU10 (be-
träffande debatten, se 3 §).
Mom 1 (riktlinjer för den ekonomiska politiken)
Först biträddes reservation 1 av Hans Gustafsson m.fl. med 129 röster mot
14 för meningsyttringen av Lars-Ove Hagberg i motsvarande del. 175 leda-
möter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 178 röster mot 129 för reserva-
tion 1 av Hans Gustafsson m.fl. 13 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 2 (arbetsmarknadspolitiska åtgärder)
Först biträddes reservation 2 av Hans Gustafsson m.fl. - som ställdes mot
meningsyttringen av Lars-Ove Hagberg i motsvarande del - med acklama-
tion.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 179 röster mot 142 för reserva-
tion 2 av Hans Gustafsson m.fl.
Mom. 3 (åtgärder inom byggsektorn)
Först biträddes reservation 3 av Hans Gustafsson m.fl. - som ställdes mot
meningsyttringen av Lars-Ove Hagberg i motsvarande del - med acklama-
tion.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 181 röster mot 142 för reserva-
tion 3 av Hans Gustafsson m.fl.
Mom. 4 (forskning och utbildning)
Utskottets hemställan bifölls med 179 röster mot 142 för reservation 4 av
Hans Gustafsson m.fl.
Först biträddes reservation 5 av Hans Gustafsson m.fl. - som ställdes mot
meningsyttringen av Lars-Ove Hagberg i motsvarande del - med acklama-
tion.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 182 röster mot 141 för reserva-
tion 5 av Hans Gustafsson m.fl.
Mom. 6 (pensionssystemet)
Utskottets hemställan bifölls med 301 röster mot 15 för meningsyttringen
av Lars-Ove Hagberg i motsvarande del. 7 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 7 (företagshälsovården)
Utskottets hemställan bifölls med 181 röster mot 141 för reservation 6 av
Hans Gustafsson m.fl.
Mom. 9 (inhemska miljöproblem)
Utskottets hemställan bifölls med 308 röster mot 13 för meningsyttringen
av Lars-Ove Hagberg i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 10 (EG-anpassning av de svenska jordbrukspriserna)
Utskottets hemställan bifölls med 190 röster mot 131 för reservation 7 av
Hans Gustafsson m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 11 (televerkets taxepolitik)
Reservation 8 av Hans Gustafsson m.fl. bifölls med 163 röster mot 158 för
utskottets hemställan. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 12 (vinstmedel från vattenkraftsproduktion)
Utskottets hemställan bifölls med 301 röster mot 15 för meningsyttringen
av Lars-Ove Hagberg i motsvarande del. 5 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 13 (minskning av investeringsbidrag för bostadsbyggande)
Utskottets hemställan bifölls med 180 röster mot 142 för reservation 9 av
Hans Gustafsson m.fl. och meningsyttringen av Lars-Ove Hagberg i motsva-
rande del. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 14 (senareläggning av höjningen av barnbidrag och studiebidrag)
Utskottets hemställan bifölls med 181 röster mot 142 för reservation 10 av
Hans Gustafsson m.fl. och meningsyttringen av Lars-Ove Hagberg i motsva-
rande del.
Mom. 15 (egenavgiften i arbetslöshetsförsäkringen)
Utskottets hemställan bifölls med 179 röster mot 142 för reservation 11 av
Hans Gustafsson m.fl. och meningsyttringen av Lars-Ove Hagberg i motsva-
rande del.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
105
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
106
Mom. 16 (en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Lars-Ove
Hagberg i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Mom. 17 (den kommunala ekonomin)
Först biträddes reservation 12 av Hans Gustafsson m.fl. med 141 röster
mot 14 för meningsyttringen av Lars-Ove Hagberg i motsvarande del. 165
ledamöter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 181 röster mot 128 för reserva-
tion 12 av Hans Gustafsson m.fl. 13 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 18 (lagen om särskild skatteutjämningsavgift)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Hans Gustafs-
son m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 20 (långsiktig utgiftsstrategi)
Först biträddes reservation 14 av Hans Gustafsson m.fl. med 129 röster
mot 14 för meningsyttringen av Lars-Ove Hagberg i motsvarande del. 178
ledamöter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 178 röster mot 129 för reserva-
tion 14 av Hans Gustafsson m.fl. 12 ledamöter avstod från att rösta.
Göran Lennmarker (m) anmälde att han i huvudvoteringen avsett att
rösta ja men markerats som frånvarande.
Mom. 22 (den statliga prospekteringen)
Utskottets hemställan bifölls med 174 röster mot 142 för reservation 15 av
Hans Gustafsson m.fl. och meningsyttringen av Lars-Ove Hagberg i motsva-
rande del. 7 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 23 (Sveriges turistråd)
Utskottets hemställan bifölls med 172 röster mot 151 för reservation 16 av
Per-Ola Eriksson m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
7 § AndelshusFöredrogs
skatteutskottets betänkande
1991/92:SkU13 Andelshus.
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
BeslutUtskottets hemställan bifölls.
8 § Beslut rörande konstitutionsutskottets betänkande KU19Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Företogs till avgörande konstitutionsutskottets betänkande 1991/92:KU19
(beträffande debatten, se prot. 48).
Mom. 1 (omfattningen av de regler som skall gälla för kabelsändningarna)
Utskottets hemställan bifölls med 295 röster mot 24 för reservation 1 av
Harriet Colliander. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 3 och 4 (skyldighet för nätinnehavare att tillhandahålla utrymme för
en lokal kanal, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 309 röster mot 13 för meningsyttringen
av Johan Lönnroth.
Mom. 5 (frågan om reklam skall tillåtas i kabelsändningarna m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 180 röster mot 142 för reservation 2 av
Thage G Peterson m.fl.
Mom. 6 (reklam som riktar sig till barn)
Utskottets hemställan bifölls med 180 röster mot 142 för reservation 3 av
Thage G Peterson m.fl.
Mom. 10 (regler som hindrar privat ägarkoncentration av kabelsändarföre-
tag)
Utskottets hemställan bifölls med 180 röster mot 141 för reservation 5 av
Thage G Peterson m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
9 § Godkännande av ett avtal mellan Sverige, Norge och EEG om ci-vil luftfart, m.m.
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1991/92:TU4 Godkännande av ett avtal mellan Sverige, Norge och EEG om
civil luftfart, m.m. (prop. 1991/92:29).
Anf. 107 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag kan redan från början upplysa om att jag kommer att
yrka bifall till min meningsyttring.
Jag tycker att när det för en gångs skull handlar om att överlåta myndig-
hetsutövning till främmande makt och när vi skall fatta ett principbeslut som
kräver tre fjärdedels majoritet, får vi faktiskt finna oss i att vara närvarande
i kammaren. Det här blir nu fjortonde paragrafen i den här lagen som skall
antas enligt riksdagsordningen 10 kap. 5 §.
Vi i vårt parti är av den uppfattningen att när det gäller kortare sträckor,
Godkännande av
ett avtal mellan
Sverige, Norge och
EEG om civil luft-
fart, m.m.
107
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Godkännande av
ett avtal mellan
Sverige, Norge och
EEG om civil luft-
fart, m.m.
108
åtminstone sträckor på upp emot 50-60 mil, är det den spårbundna trafiken
som i framtiden måste ta över betydligt mer av såväl flygtrafik som lands-
vägstrafik. Det hindrar inte att vi anser att flygtrafik på längre sträckor kom-
mer att fylla en viktig funktion. Även för avlägsna delar i vårt land kommer
flyget att vara viktigt.
De tre nordiska ländernas samarbete inom SAS har gjort det möjligt att
utveckla en flygtrafikförsörjning av hög klass. Danmarks medlemskap i EG
medför emellertid att den danska delen av SAS måste underkastas EGs re-
gelverk. Före EES-avtalets eventuella ikraftträdande skulle detta emellertid
inte gälla den svenska och norska delen av SAS. I och med ökad avreglering
inom EG-området finns det en viss risk för att den danska delen av SAS
skulle få andra konkurrensförutsättningar än den norska och svenska delen.
För att nå samma fördelar skulle då flygtransporter till Europa från Sverige
få fördelar om transporterna genomförs enbart via Köpenhamn.
Med en viss vånda har vi i vårt parti därför godtagit detta avtal och konsta-
terar att det är möjligt att säga upp avtalet, och att det automatiskt kan upp-
höra om olösliga tvister uppstår. I händelse av att EES-avtalet faller och ett
medlemsskap i EG skjuts på framtiden är det viktigt att det finns en ventil
för att krypa ur hela arrangemanget.
Den föreställning som ligger till grund för hela avregleringsfilosofin i
Europa är naturligtvis att transporterna skall bli billigare och bättre. Ökad
konkurrens är nyckelordet. Avregleringen gäller bara EG-stater plus Sve-
rige och Norge. Konkurrensfilosofin sträcker sig inte så långt att all flygtrafik
i hela världen skall konkurrera mer i Europa. Begränsningen av luftrummet
och flygplatsernas kapacitet leder ju också till att konkurrensen aldrig kan
släppas helt fri i framtiden.
Erfarenhetsmässigt tror jag också att vi kan säga att när konkurrensen
ökar på flygtrafikens område, kan till en början prissänkningar inträffa. Tra-
fik på mindre lönsamma linjer kan också försvinna. Därefter kommer troli-
gen ett skede där flera företag slås ut och ett fåtal starka blir kvar på markna-
den. Därefter kommer priserna att öka igen. Jag är för min del inte helt över-
tygad om att EGs regelverk och myndigheter i längden rår på dessa mekanis-
mer.
Vi bör ju också vara medvetna om att avregleringen inte bara innebär att
SAS får konkurrensfördelar inom EG. Det omvända gäller också. I det
långa loppet kan det givetvis innebära att det nordiska SAS får svårigheter
eller slås ut, och att vi i framtiden får flyga med Lufthansa eller något annat
bolag i Sverige.
Det finns också anledning att bevaka, så att inte konkurrensen innebär
åtstramningar och sådana krav på piloter, kabinpersonal och materiel som
leder till sänkt flygsäkerhet.
Den ökande konkurrensen och begränsningar av offentligt stöd i vårt land
som blir en följd av avtalet får enligt vår mening inte innebära att flygtrafik
till och från avlägsna delar av landet slås ut. Man måste även i vårt land fort-
sättningsvis av regionalpolitiska skäl kunna ge stöd till flygplatser och också
till annan trafik när andra transportsätt är orealistiska. Genom avtalet ges
EG-kommissionen ett stort inflytande på det offentiga stöd som utbetalas
också i vårt land. Därför anser vi att det är viktigt att regeringen också när
det gäller flygtrafiken kraftfullt markerar sin rätt att ge sådant offentligt stöd
som ibland måste utgå av regionalpolitiska skäl.
Jag vill också anmäla tveksamhet till den myndighetsutövning som kom-
missionen ges rätt till även i vårt land i och med att vi beslutar om 14 § i den
föreliggande lagen. Jag kan inte se vad det innebär att göra kommissionens
s.k. negativattest enligt artikel 2 i rättsakt 4 till gällande beslut i Sverige. Så-
vitt jag begriper är den s.k. negativattesten inte helt bindande för domstolar
inom EG. Frågan är om dessa beslut nu blir helt bindande i Sverige utan att
vara det i EG.
Jag känner mig inte övertygad om att 14 § är helt nödvändig. I varje fall
anser jag att beslut om denna paragraf inte är att betrakta som något prejudi-
kat för framtida behandling av EES-avtalet.
Över huvud taget vill jag göra det konstaterandet att det regelverk från
EG som vi nu tar ställning till är mycket svåröverblickbart, och få ledamöter
torde vara medvetna om vad detta avtal i praktiken kommer att betyda för
att lösa verkliga problem. Denna situation är givetvis djupt otillfredsstäl-
lande. Jag förmodar att anledningen till att detta avtal nu släpps igenom är
att vi har ett stort förtroende för de tjänstemän som har förhandlat fram av-
talet. Skulle avtalet av något skäl i framtiden visa sig ohållbart, blir det de
förtroendevalda som får ta det ansvaret.
Jag yrkar bifall till meningsyttringen i TU4.
Anf. 108 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Också jag anser att vi bör ratificera detta avtal, men jäg har
i min motion 1991/92:T2 lyft fram vissa egendomligheter i avtalet. Jag vill
gärna få dem antecknade till protokollet.
Förutom den skrattretande detaljstyrningen, som i lag tvingar bolag att
bjuda på kaffe, utfäster sig svenska myndigheter att lyda EG-kommissionen
hur tokigt den än bär sig åt.
Det är märkligt att inte alla reagerar mot vad som sägs i avtalets 15 §. Jag
läser upp hela paragrafen:
15 §, som återfinns på s. 23 i utskottets betänkande, lyder som följer: ”Ett
beslut av kommissionen som riktar sig mot en enskild fysisk eller juridisk
person skall prövas av svenska myndigheter, om kommissionen begärt verk-
ställighet av beslutet. Prövningen skall avse frågan om beslutet är förenligt
med det i 1 § angivna avtalet och med föreskrifter som grundas på avtalet.”
Så långt är allt gott och väl. Men så kommer det andra stycket som lyder:
”Svenska myndigheter får inte pröva frågan om ett beslut av kommissionen
är ogiltigt på grund av att kommissionen saknat behörighet, att väsentliga
processuella föreskrifter åsidosatts, att beslutet strider mot fördraget eller
någon annan rättsregel som hänför sig till fördragets tillämpning eller att
fråga är om maktmissbruk eller illojal maktanvändning från kommissionens
sida.”
Tänker EG-kommissionen utöva maktmissbruk och illojal maktutövning?
Om kommissionen skulle bära sig åt på ett sådant sätt, skall vi alltså tiga still
och lyda utan att pröva det hela. Jag tycker att detta är mycket märkligt.
Regeringen skall också upphäva sådana kommunala beslut som strider
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Godkännande av
ett avtal mellan
Sverige, Norge och
EEG om civil luft-
fart, m.m.
109
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Godkännande av
ett avtal mellan
Sverige, Norge och
EEG om civil luft-
fart, m.m.
110
mot avtalet (19 §). Härigenom inskränks alltså det kommunala självbestäm-
mandet.
Utskottet ger ingen förklaring, utan man svarar bara på s. 14 att detta är
”ett pris för möjligheterna till samarbete och för den nytta samarbetet kan
ge-”
Herr talman! Jag vill nu ta upp en positiv aspekt som blir följden av detta
avtal och som öppnar intressanta framtidsmöjligheter. Artikel 19 talar om
att avtalet gäller för obestämd tid, men med en ettårig uppsägningstid.
Artikel 14 rör tvistlösning. En blandad kommitté skall komma överens om
lösning på problem som kan uppkomma. Lyckas de inte inom två månader,
upphör avtalet att gälla.
Ett avtal bör ju bara gälla när alla inblandade parter vill ha det kvar. Så
länge de vill ha det kommer de alltså att anstränga sig för att lösa tvisterna.
Det behöver kanske inte vara krångligare än så. Sverige, liksom de flesta
andra EFTA-länder, har ett fungerande frihandelsavtal med EG. Tvister lö-
ses i det fallet genom konsensus i en blandad kommitté. Vi har också flera
andra avtal med EG, varav detta luftfartsavtal alltså är det senaste.
Kan detta vara en möjlig väg att gå vidare på? Avtal kan alltså slutas på
alla områden där det finns ett gemensamt intresse av ett samarbete. Tvister
löses genom konsensus i kommittéer med de berörda parterna. Det är kan-
ske onödigt att bilda den EES-domstol som EG-domstolen nu menar strider
mot EGs grundlag.
Det är viktigt att utreda detta alternativ till både EES och medlemskap i
EG-unionen. Vi kan få ett fördjupat och förtroendefullt samarbete med våra
grannar i sydväst, utan nya institutioner och utan att vi behöver ge upp vårt
självbestämmande.
Anf. 109 GÖREL BOHLIN (m):
Herr talman! Detta är mitt sista anförande i riksdagen. Jag har många
gånger stått i denna talarstol och talat om kommunikationernas betydelse
för tillväxt och välfärd i landet och i världen, för att nå varandra, och kom-
munikationernas betydelse för att göra Sverige rundare. Luftfarten är kan-
ske alldeles speciellt viktig för att göra Sverige rundare och för att spränga
gränserna mot världen i övrigt.
Skall man uppnå full effektivitet i ett europeiskt luftfartssystem bör
samma regler gälla inom Europeiska gemenskapen, som vi - de flesta av
oss - strävar efter att tillhöra. Det avtal som riksdagen nu förhoppningsvis
ratificerar innebär att Sverige och Norge får ta på sig samma konkurrensre-
gler som gäller i Europagemenskapen. Det betyder alltså en anpassning till
EG. I och med det får SAS och LIN en stark ställning i Europa, enligt min
mening.
EG fordrar att konkurrensbegränsande avtal inte får träffas och att mono-
pol eller monopolliknande situationer inte får användas för att hindra kon-
kurrens. Subventioner med allmänna medel tillåts inte eftersom de får kon-
kurrensbegränsande effekt. SAS och LIN är icke subventionerade bolag och
borde i konkurrensen med de rätta medlen ligga väl till i förhållande till
andra flygbolag. Det finns åtskilliga bolag som subventioneras. Jag är över-
tygad om att det kommer att gå bra för våra flygbolag SAS och LIN. Det
konkurrensmedel som man använder sig av i dessa båda bolag är framför allt
god service, och det är ju av godo för resenärerna. Man kommer också att
använda sig av prispress, och också det är till fördel för resenärerna.
I anslutning till avtalet görs en avsiktsförklaring beträffande svensk anslut-
ning till Eurocontrol, ett europeiskt flygtrafikledningssystem. Det är en vik-
tig säkerhetsfråga. Vi måste hjälpas åt inom Europa. Vi måste lära oss att
använda samma metodik och samma språk.
I betänkandet TU4 behandlas också invändningar från två motionärer.
Den ena är Birgitta Hambraeus. Hon anser bl.a. att minimireglerna för att
tillgodose passagerarnas intresse vid överbokning leder till byråkrati och
krångel. Erfarenheten är att flygbolagens praxis varierar kraftigt när det gäl-
ler att tillmötesgå passagerarnas rättigheter i detta sammanhang. Dessa reg-
ler är enligt min uppfattning rent konsumentskydd. Bolagen tvingas nu att
försöka boka om även till andra bolag. Det tar emot ibland att göra det. Det
är ett minimiskydd. Härutöver kan man erbjuda passagerarna ytterligare
kompensation, t.ex. kaffe. Då blir det ytterligare ett godkänt konkurrens-
medel.
Motionären anser också att det finns ett inslag av intrång i den kommunala
självstyrelsen i avtalet genom att kommuner inte utan vidare får stödja en
egen flygplats med allmänna medel. Huvudprincipen är, vilket de flesta in-
stämmer i, att subventioner inte skall användas därför att det snedvrider
konkurrensen och det finns möjligheter att lösa problemen som kan gälla
Sverige specifikt på annat sätt.
Bengt Hurtig har i en meningsyttring, där han egentligen inte har någon
invändning mot betänkandets innehåll, påpekat särskilt att vi måste arbeta
för att få föreståelse för svensk regionalpolitik. Jag tyder det som att han
också tycker att det är viktigt att vi är med inom EG och påverkar EGs be-
slutsfattande.
Bengt Hurtig sade också att genom att samma regler gäller för Norge och
Sverige som för Danmark, blir vi inte längre hänvisade till Danmark i samma
utsträckning. När man ser på hur luftfarten kommer att utvecklas i framtiden
blir detta ännu viktigare. Luftrummet är ganska trångt, särskilt över Central-
europa. Vi kommer alltså att i större utsträckning utnyttja Östeuropa för
överfarter. Det betyder att med de nya reglerna och det avtal som vi nu antar
kommer vi att få en förflyttning från Danmark, Kastrup, över till Arlanda,
varifrån många fler av våra utrikesturer kommer att gå.
Jag är alltså förhoppningsfull när det gäller luftfartens utveckling och de
svenska flygbolagen. Detta avtal kommer att bidra till att stärka SAS och
LINs konkurrensförmåga.
Jag tänker inte orda mer om detta, eftersom utskottet är så pass enigt. Jag
vill passa på att önska talmännen och mina kolleger i riksdagen en god jul
och ett gott nytt år och lycka till i fortsättningen.
Anf. 110 BIRGER ROSQVIST (s):
Herr talman! Jag vill först säga att jag kan instämma helt i det yrkande
som föregående talare Görel Bohlin framförde angående trafikutskottets be-
tänkande som gäller internationell luftfart.
Jag skall inte säga mer om betänkandet. Jag vill med några få ord, såsom
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Godkännande av
ett avtal mellan
Sverige, Norge och
EEG om civil luft-
fart, m.m.
111
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Godkännande av
ett avtal mellan
Sverige, Norge och
EEG om civil luft-
fart, m.m.
112
utskottsordförande, framföra ett tack till Görel Bohlin för de är hon har ver-
kat i utskottet. Vi har haft ett gott samarbete, även om vi många gånger har
haft olika uppfattningar. Jag vill uttrycka en uppskattning för de räta fåror
som Görel Bohlin har plöjt i utskottet.
När Görel Bohlin nu övergår till en annan befattning uppe i Västerbotten
vill jag gratulera till utnämningen och önska henne ett antal goda år uppe i
Västerbotten, till gagn för Västerbottens län. Vi har under det senaste året
vid några tillfällen speciellt ägnat oss åt en fråga som har rönt stor uppmärk-
samhet i det länet.
Än en gång, hjärtligt tack för åren i trafikutskottet! Jag får också önska en
god jul och ett gott nytt år.
Anf. 111 ROLF CLARKSON (m):
Herr talman! Det är i och för sig alldeles tillräckligt att Birger Rosqvist på
detta sätt har tackat Görel Bohlin för hennes medverkan i trafikutskottets
verksamhet under flera år. Jag skall komplettera det med att som kollega,
och på mina moderata utskottskollegers vägnar, hylla henne för det hon har
betytt och varit för oss i vårt arbete med trafikpolitiken.
Görel Bohlin har haft den sällsynta kombinationen av stor arbetskapaci-
tet, stor intellektuell kapacitet och stor idérikedom när det har gällt pånytt-
födelse och att komma med nya idéer inom trafikpolitikens viktiga område.
Det är en så sällsynt kombination att jag här vill understryka den alldeles
särskilt och hylla Görel Bohlin för detta. Hur vi skall kunna fylla tomrummet
efter Görel Bohlin i vår utskottsgrupp är svårt att säga. Den förlust som vi
gör i utskottet och i denna kammare kan näppeligen kompenseras av den
båtnad som Västerbottens län nu får åtnjuta med denna landshövding.
Jag önskar Görel Bohlin fortsatt framgång och lycka i hennes nya värv och
tackar för de år som varit i trafikutskottet och i Sveriges riksdag.
Överläggningen var härmed avslutad.
BeslutMom. 2 (den kommunala självstyrelsen när det gäller stödbeslut och EG-
kommissionens makt)
Utskottets hemställan bifölls med 297 röster mot 12 för meningsyttringen
av Bengt Hurtig i motsvarande del.
Mom. 4 (krav på regeringens och EGs transportpolitik för vårt land)
Utskottets hemställan bifölls med 298 röster mot 12 för meningsyttringen
av Bengt Hurtig i motsvarande del.
Mom. 5 (överlåtelse av viss förvaltningsuppgift enligt tillämpningslagen)
I detta moment föreslogs lagstiftning, som innebär att riksdagen i visst fall
överlåter förvaltningsuppgift till mellanfolkligt organ. För bifall till utskot-
tets hemställan krävdes att minst tre fjärdedelar av de röstande anslöt sig till
förslaget.
Beslut skulle fattas genom röstning. Omröstning företogs genom rösträk-
ning.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Utskottets hemställan bifölls med 315 röster mot 1 för avslag, dvs. utskot-
tets hemställan hade bifallits av minst tre fjärdedelar av de röstande.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
10 § Avsägelse1992 bli entledigad från uppdraget som ledamot av riksdagen.
Kammaren biföll denna avsägelse.
11 § Anmälan om promemoria om regeringsskiftet efter valet 1991Talmannen anmälde en från kammarsekreteraren inkommen promemoria
om regeringsskiftet efter valet 1991.
Promemorian bilades protkollet.
12 § BordläggningAnmäldes och bordlädes
Propositionerna
1991/92:23 Godkännande av avtal rörande handeln mellan EFTA-länderna
och Turkiet, m.m.
1991/92:78 Koncessionsavgift på televisionens område m.m.
Motionerna
med anledning av prop. 1991/92:70 Vissa ändringar i räddningstjänstlagen
1991/92:Föl av Sten-Ove Sundström m.fl. (s)
1991/92:Fö2 av Sverre Palm och Sten Östlund (s)
13 § Anmälan om interpellationerAnmäldes att följande interpellationer framställts
den 19 december
1991/92:78 av Catarina Rönnung (s) till kulturministern om en beredning
om tråd- och etermedierna:
Riksdagen har beslutat om en ny lag för kabelsändningar. Lagen är tänkt 113
8 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 49
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
114
att vara temporär i avvaktan på radiolags- och radiofrekvensutredningarna
och en nödvändig anpassning till vår nya yttrandefrihetsgrundlag. Genom-
gripande ändringar inte menade som temporära - reklam i kabelsänd-
ningar - tillkom under hafs och brådska. Lagrådet hördes inte i denna fråga,
som i hög grad berör yttrandefriheten. Propositionens förslag innebär att ra-
dion öppnas för reklam. Åsiktsreklam och reklam riktad till barn tillåts.
Ideella föreningar förbjuds att finansiera sina sändningar med reklam. Ef-
fekterna på pressen har nonchalerats. Reklamförslagen har inte beretts i
parlamentarisk samverkan.
Socialdemokraternas ambition i regeringsställning har alltid varit att
sträva efter konsensus i mediefrågor. Parlamentariska beredningar har varit
regel. Är det den borgerliga regeringens och kulturministerns åsikt att man
i framtiden inte skall eftersträva att uppnå breda politiska lösningar i övergri-
pande mediefrågor? Är parlamentariska beredningar överflödiga i fortsätt-
ningen? Är politisk konsensus oviktig? Är det viktigare att lyssna på mark-
nadens kommersiella signaler?
I ett frågesvar till Thage G Peterson yttrade Birgit Friggebo följande: ”Vi
upplever inte ökade koncentrationstendenser när det gäller medierna.
Tvärtom befinner vi oss i en explosionsartad utveckling, där vi får allt fler
medier och kanaler som kan upprätthålla yttrandefriheten.”
Konstitutionsutskottet utgår i sitt betänkande nr 19 ifrån att frågan om
koncentration av ägarintressen inom tråd- och etermedierna ägnas upp-
märksamhet i en bredare översyn. Den socialdemokratiska reservationen
kräver att en parlamentarisk berredning tillsätts som skall lämna förslag till
åtgärder. Vi är allvarligt oroade över redan existerande maktkoncentration.
Huvudägaren i M3 äger andra TV-bolag, press och radio. Mäktiga pressint-
ressen önskar gemensamt driva reklamradio.
Kommer någon beredning till stånd? Kommer det i så fall av direktiven att
framgå att man även från regeringens sida tar detta problem på allvar och att
begränsningar reglerade i lag mot koncentrationstendenser och åsiktsmono-
pol är av nöden?
1991/92:79 av Sten-Ove Sundström (s) till kommunikationsministern om
Bothniabanan m.m.:
SJ har tillsammans med berörda kommuner utarbetat långtgående planer
på att bygga ny kustbana upp efter Norrlandskusten. I en första etapp upp
till Umeå kallas banan Bothniabanan, därefter i en andra etapp upp till Lu-
leå och Haparanda har banan arbetsnamnet Norrbothniabanan.
Mot bakgrund av de utfästelser från regeringen om satsning på en utbygg-
nad av infrastrukturen i landet och löftena om stora satsningar på järnvägen,
samt behovet av snabba och effektiva kommunikationer inför närmandet till
EG, bör en tidigareläggning av planerna på kustjärnvägen aktualiseras. Inte
minst arbetsmarknadsskäl aktualiserar en tidigareläggning av projektet.
Effektiv järnvägstrafik aktualiserar frågan om en modernisering av SJs
terminalhantering. Det gäller bl.a. planerna på en helt ny containerterminal
mellan Luleå och Boden vid Gammelstad.
Med bakgrund av ovanstående vill jag fråga kommunikationsminister
Odell följande:
Är statsrådet beredd att arbeta för en tidigareläggning av byggstarten av
Bothniabanan och Norrbothniabanan?
Är statsrådet beredd att ta initiativ för en snabb byggstart av SJs nya con-
tainerterminal mellan Luleå och Boden?
1991/92:80 av Kristina Svensson (s) till statsrådet Alf Svensson om bistånds-
projekt riktade till kvinnor:
Vikten av att uppmärksamma frågan om kvinnor och utveckling har fram-
hållits i en mängd fora de senaste åren. Kvinnoinriktat bistånd har förstärkts
såväl genom bilaterala som genom multilaterala insatser.
Kvinnorna i tredje världen spelar en nyckelroll för att förbättra och höja
hälso- och utbildningsnivå. Insatser direkt riktade till kvinnor har stor bety-
delse på befolkningsområdet. Stöd till inkomstgenererande projekt riktade
direkt till kvinnor har betydelse för ländernas ekonomiska återhämtning.
Det är då märkligt att läsa uttalande från SIDAs verksledning (DN 18/12 -
91) om ändrad policy i det bistånd som riktas direkt till kvinnor.
Jag vill därför ställa följande frågor till biståndsministern:
1. Anser biståndsministern att biståndsprojekt riktade direkt till kvinnor
skall upphöra?
2. På vilket sätt skall kvinnornas situation stärkas genom bilateralt och mul-
tilateralt bistånd?
Anf. 112 TALMANNEN:
Protokollen från kammarens sammanträden den 16,17,18 och 19 decem-
ber kommer att justeras den 10 januari 1992.
Till kammarens ledamöter har utdelats statistik om riksdagsarbetet.
15 § AvslutningsordAnf. 113 TALMANNEN:
Ärade kammarledamöter! Höstens val innebar stora förändringar i vår
riksdag. Ett parti lämnade riksdagen efter endast en mandatperiod. I stället
har två nya partier tillkommit, kds och Ny Demokrati. Tillsammmans har
mer än 100 av er för första gången valts in i riksdagen med de stora föränd-
ringar i tillvaron som det onekligen litet annorlunda arbetet här innebär.
Men också för er som tillbringat lång tid i riksdagen har det varit stora
förändringar, att övergå från att vara ett oppositionsparti till att företräda en
regering eller tvärtom. I mångt och mycket innebär det en ny roll, ett annat
förhållningssätt.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
115
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Jag har haft förmånen att lyssna på en stor del av höstens debatter som
varit både livliga och engagerande. Jag vill tacka för allt ert engagemang och
kunnande till gagn för vårt land.
Jag vill också tacka de vice talmännen, kammarsekreteraren och all riks-
dagens personal för gott samarbete. Under hösten har jag haft tillfälle att
besöka alla riksdagens enheter och överallt frapperats av det intresse och det
engagemang för uppgifterna som man möter.
Jag vill till sist önska er alla en skön och avkopplande julhelg och tacka för
det snart gångna året. Vi möts igen här i kammaren fredagen den 10 januari.
Och jag hoppas att det inte skall dröja länge innan den svenska flaggan på
nytt finns på plats i vår kammare.
Riksdagens höstsession är härmed avslutad.
(Applåder)
16 § Kammaren åtskildes kl. 17.23.
Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3§ anf. 2 (del-
vis),
av talmannen därefter t.o.m. anf. 22 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 58 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 4 § anf. 73,
av talmannen därefter t.o.m. 5 § anf. 97 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. voteringens slut kl. 17.19 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Karlsson
116
Bilaga
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
PM - Regeringsskiftet efter valet 1991Måndagen den 16 september 1991, kl. 11.00, inlämnade statsminister Ing-
var Carlsson sin ansökan om entledigande (bil. 1) till talman Thage G Peter-
son på dennes tjänsterum. Talmannen entledigade omedelbart statsminis-
tern och övriga statsråd. Exemplar av bifogade skrivelse (bil. 2) överlämna-
des till statsministern och översändes till övriga statsråd. Talman Peterson
samtalade därefter mellan kl. 11.15 och 11.20 med Ingvar Carlsson i dennes
egenskap av ordförande för socialdemokratiska arbetarepartiet.
Senare under dagen förde talman Peterson samtal med övriga partiledare
enligt följande tidsschema.
kl. 13.00 - 13.50 Carl Bildt (m)
kl. 14.30 - 15.05 Bengt Westerberg (fp)
kl. 15.15 - 15.50 Olof Johansson (c)
kl. 16.15 - 17.00 Alf Svensson (kds)
kl. 17.00- 17.30 lan Wachtmeister (nyd)
kl. 17.45 - 18.10 Lars Werner (v)
Talman Peterson höll därefter presskonferens kl. 18.20-18.45. Under da-
gen hade även tre pressmeddelanden lämnats (bil. 3-5).
Kl. 19.15-19.50 informerade talman Peterson de vice talmännen.
Tisdagen den 17 september sammanträffade talman Peterson kl. 11.00-
11.20 med moderata samlingspartiets ordförande Carl Bildt och uppdrog åt
honom att undersöka möjligheten att bilda en regering med bredast möjliga
stöd i riksdagen. Därefter, kl. 11.25, mötte talman Peterson tillsammans
med Carl Bildt massmedia. Klockan 12.25-12.50 informerade talman Peter-
son statschefen H.M. Konungen. Senare under dagen informerade talman
Peterson i nämnd ordning Bengt Westerberg, Olof Johansson, Alf Svensson,
lan Wachtmeister, Ingvar Carlsson och Lars Werner om uppdraget till Carl
Bildt. Därefter mellan kl. 16.00-16.20 informerade talman Peterson de vice
talmännen. Under dagen lämnades även ett pressmeddelande (bil. 6).
Under kvällen den 21 september lämnade Carl Bildt vid telefonsamtal
med talman Peterson en lägesrapport.
På kvällen den 22 och morgonen den 23 september hade talman Peterson
kontakter med övriga partiledare. Samma dag lämnades ett pressmedde-
lande om att talman Peterson skulle träffa Carl Bildt följande dag den 24
september (bil. 7) för att få en fullständig rapport om hur Carl Biidts sonde-
ringsuppdrag framskred. Partiledarna varskoddes om att de borde vara till-
gängliga i Stockholm följande dag.
Mötet med Carl Bildt ägde rum kl. 13.00-14.00 den 24 september. Därvid
meddelade Carl Bildt att han vid sina sonderingar i regeringsfrågan konsta-
terat att det fanns underlag för att bilda en borgerlig fyrpartiregering be-
stående av moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna, centern och
kristdemokratiska samhällspartiet.
Talman Peterson hade därefter telefonsamtal med Alf Svensson i dennes
117
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
118
bostad i Gränna. Vidare sammanträffade han med Olof Johansson kl. 14.45-
15.30, Bengt Westerberg kl. 15.30-16.00 och lan Wachtmeister kl. 16.15-
16.35. Sedan talman Peterson efter dessa kontakter bedömt att det fanns
parlamentariska förutsättningar att bilda en fyrpartiregering träffade han
ånyo Carl Bildt kl. 17.05-17.30. Därvid bad talman Peterson moderaternas
ledare att fullfölja förberedelsearbetet med att bilda en ny regering. Talman
Peterson och Carl Bildt mötte därefter kl. 17.30 pressen. Klockan 18.30-
18.45 informerade talman Peterson statschefen H.M. Konungen. Vidare in-
formerade talman Peterson Ingvar Carlsson kl. 18.50. Klockan 19.00-19.20
sammanträdde talman Peterson med de vice talmännen och informerade
dessa om vad som hittills förekommit. Lars Werner informerades kl. 20.30.
Under kvällen lämnades även ett pressmeddelande (bil. 8).
Sedan Ingegerd Troedsson den 30 september valts till ny talman övertog
hon arbetet med regeringsbildningen. Med hänsyn till att hon i egenskap av
tidigare vice talman var fullständigt informerad om händelseutvecklingen
fanns ej behov av något formellt överlämnande av uppdraget.
Under eftermiddagen den 30 september samtalade talman Troedsson med
ledarna för riksdagspartierna enligt följande tidsschema.
kl. 14.30 Carl Bildt
kl. 15.00 Bengt Westerberg
kl. 15.30 Olof Johansson
kl. 16.00 Alf Svensson
kl. 16.30 lan Wachtmeister
kl. 17.00 Ingvar Carlsson
kl. 17.30 Lars Werner
Härefter kl. 18.00-18.30 informerade talman Troedsson de vice talmän-
nen. Ett pressmeddelande lämnades samma dag (bil. 9).
Den 1 oktober kl. 09.30 informerade talmannen statschefen H.M. Ko-
nungen.
Under eftermiddagen den 1 oktober samtalade talman Troedsson med le-
darna för de presumtiva regeringspartierna. Därvid framgick att dessa var
villiga att tillsammans bilda en ny regering.
Vid kammarens sammanträde tisdagen den 1 oktober kl. 17.00 föjeslog
talman Troedsson riksdagen att till ny statsminister utse Carl Bildt, som av-
såg att bilda regering bestående av företrädare för moderata samlingspartiet,
folkpartiet liberalerna, centern och kristdemokratiska samhällspartiet.
Detta förslag bordlädes.
Ett pressmeddelande om talmannens förslag lämnades under dagen (bil.
10).
I pressmeddelande den 2 oktober lämnades uppgift om tidpunkter för an-
mälan om regeringens sammansättning och regeringsförklaring under förut-
sättning av att talmannens förslag till statsminister godkändes av riksdagen
(bil. 11).
I enlighet med stadgande i 5 kap. 2 § riksdagsordningen bordlädes försla-
get åter onsdagen den 2 oktober kl. 14.00.
Vid kammarens sammanträde torsdagen den 3 oktober erinrade talman-
nen om att förslaget om ny statsminister bordlagts två gånger och att riksda-
gens prövning av förslaget kunde ske antingen vid detta sammanträde eller
ett senare, dock senast lördagen den 5 oktober. Kammaren beslöt att pröva
förslaget om ny statsminister vid det innevarande sammanträdet. Riksda-
gens prövning föregicks av inlägg av Jan Bergqvist, Olof Johansson, lan
Wachtmeister och Lars Werner.
Sedan talmannen erinrat om att förslaget till ny statsminister skulle prövas
av riksdagen genom omröstning, som skulle ske genom rösträkning, uppläs-
tes och godkändes följande voteringsproposition.
”Den som godkänner talmannens förslag att till ny statsminister utses Carl
Bildt röstar ja, den det ej vill röstar nej.
Röstar mer än hälften av riksdagens ledamöter nej har riksdagen förkastat
förslaget”.
Omröstningen gav följande resultat:
Ja - 163
Nej - 147
Avstår - 23
Riksdagen hade alltså godkänt talmannens förslag och utsett Carl Bildt till
ny statsminister.
Talmannen mottog kl. 14.15 samma dag Carl Bildt på sitt tjänsterum och
utfärdade på riksdagens vägnar förordnande för statsministern (bil. 12).
Fredagen den 4 oktober kl. 09.00 anmälde statsminister Carl Bildt för riks-
dagen de statsråd som han utsett att tillsammans med honom ingå i rege-
ringen och avgav en regeringsförklaring.
Regeringskonselj hölls samma dag kl. 11.30. För förfarandet vid denna
konselj hade rättschefen i statsrådsberedningen upprättat bifogade prome-
moria (bil. 13). Vid konseljen lämnade talmannen bilagda redogörelse (bil.
14).
Onsdagen den 9 oktober ägde partiledardebatt rum med anledning av re-
geringsförklaringen.
Som ovan
Gunnar Grenfors
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
STATSMINISTERN
1991-09-16
Bil. 1
Riksdagens talman
Jag begär härmed att bli entledigad från befattningen som statsminister.
Ingvar Carlsson
119
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
SVERIGES RIKSDAG
Talmannen
Bil. 2
Till
Statsministern och övriga statsråd
Statsministern har i dag till mig överlämnat en skrivelse med begäran om
entledigande. I anledning därav och med stöd av bestämmelserna i 6 kap. 6
och 7 §§ regeringsformen entledigar jag statsministern och övriga statsråd.
Jag erinrar om 8 § i samma kapitel som föreskriver att entledigade regerings-
ledamöter uppehåller sina befattningar till dess ny regering har tillträtt.
Stockholm den 16 september 1991
Thage G Peterson
Talman
120
PRESSMEDDELANDE Bil. 3
Sveriges riksdag
1991-09-16
TALMANNEN TAR EMOT STATSMINISTERN I DAG MÅNDAG KL.
11.00
Riksdagens talman Thage G Peterson tar i dag måndag den 16 september
kl. 11.00 emot statsminister Ingvar Carlsson, som kommer till riksdagen med
begäran om att bli entledigad från uppdraget som statsminister.
Därefter inleder talmannen samtal med företrädare för samtliga riksdags-
partier med ett första samtal med socialdemokraternas ordförande Ingvar
Carlsson.
De journalister/fotografer som har i uppgift att bevaka händelserna i sam-
band med regeringsbildningen har möjlighet att göra detta i caféet på plan 3
i anslutning till talmanskorridoren.
Avsikten är att partiledarna skall passera denna väg vid mötena med tal-
mannen.
Informationssekreterare
Louise Gerdemo Holmgren, 08-786 40 66
PRESSMEDDELANDE Bil. 4
Sveriges riksdag
1991-09-16
TALMANNEN MÖTER PARTILEDARNA FÖR SAMTAL OM REGE-
RINGSBILDNING
Riksdagens talman Thage G Peterson mottog i dag måndag den 16 sep-
tember kl. 11.00 statsminister Ingvar Carlssons begäran om entledigande
från uppdraget som statsminister.
Talmannen beviljade denna begäran och Ingvar Carlsson kommer nu en-
ligt reglerna i regeringsformen leda en expeditionsministär. Med anledning
av detta inleder talmannen nu sitt uppdrag att försöka få fram ett förslag till
ny statsminister. Talmannen har fört ett samtal med socialdemokraternas
ordförande Ingvar Carlsson i denna fråga och kommer under eftermiddagen
att sammanträffa enskilt med ledarna för riksdagspartierna enligt följande:
Carl Bildt kl. 13.00
Bengt Westerberg kl. 14.30
Olof Johansson kl. 15.15
Alf Svensson kl. 16.15
lan Wachtmeister kl. 17.00
Lars Werner kl. 17.45
Därefter kommer talmannen att informera de vice talmännen.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Informationssekreterare
Louise Gerdemo Holmgren, 08-786 40 66
PRESSMEDDELANDE
Sveriges riksdag
1991-09-16
Bil. 5
TALMANNEN TAR EMOT CARL BILDT
I MORGON TISDAG
Riksdagens talman Thage G Peterson har efter Ingvar Carlssons entledi-
gande från uppdraget som statsminister inlett arbetet att få fram förslag till
ny statsminister.
Under måndagen har talmannen samtalat med företrädare för samtliga
riksdagspartier och informerat de vice talmännen.
I morgon tisdag den 17 september kl. 10.00 sammanträffar talmannen med
moderaternas ledare Carl Bildt för fortsatta överläggningar.
Kl. 12.30 lämnar talmannen information till statschefen H.M. Konungen.
Informationssekreterare
Louise Gerdemo Holmgren, 08-786 40 66
PRESSMEDDELANDE
Sveriges riksdag
1991-09-17
Bil. 6
TALMANNEN GAV BILDT UPPDRAGET BILDA NY REGERING
Riksdagens talman Thage G Peterson fortsatte i dag tisdag sitt uppdrag att
få fram förslag till ny statsminister.
Kl. 10.00 sammanträffade talmannen med moderaternas ordförande Carl
Bildt och uppdrog åt honom att undesöka möjligheterna att bilda en regering
med bredast möjliga stöd i riksdagen.
Kl. 16.00 i dag tisdag informerar talmannen de vice talmännen.
Informationssekreterare
Louise Gerdemo Holmgren, 08-786 40 66
121
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
PRESSMEDDELANDE
Sveriges riksdag
1991-09-23
Bil. 7
NYTT MÖTE MELLAN TALMANNEN OCH MODERATLEDAREN
Riksdagens talman Thage G Peterson träffar i morgon tisdag kl. 13.00 mo-
deraternas ordförande Carl Bildt.
Avsikten med mötet är att Carl Bildt skall ge en rapport om resultatet av
försöken att bilda en regering med bredast möjliga stöd i riksdagen.
Informationssekreterare
Louise Gerdemo Holmgren, 08-786 40 66
PRESSMEDDELANDE Bil. 8
Sveriges riksdag
1991-09-24
TALMANNEN GAV CARL BILDT UPPDRAGET BILDA REGERING
Riksdagens talman Thage G Peterson sammanträffade i dag tisdag kl.
13.00 med moderaternas ordförande Carl Bildt.
Carl Bildt meddelade att han i sina sonderingar i regeringsfrågan funnit
att det finns underlag att bilda en borgerlig fyrpartiregering bestående av
moderaterna, folkpartiet, centern och kristdemokraterna.
Efter kontakter under eftermiddagen med Bengt Westerberg, Olof Jo-
hansson och Alf Svensson konstaterar talmannen att dessa är beredda att
ingå i en regering under Carl Bildt. Efter kontakt dessutom med lan Wacht-
meister bedömer talmannen att det finns parlamentariska förutsättningar att
bilda en fyrpartiregering.
Vid ett nytt möte vid 17-tiden mellan talman Thage G Peterson och mode-
ratledaren Carl Bildt bad talmannen moderatledaren att fullfölja förberedel-
searbetet med att bilda en ny regering.
Kl. 18.30 informerar talman Thage G Peterson statschefen H.M. Ko-
nungen.
Kl. 19.00 informerar talmannen de vice talmännen.
Informationssekreterare
Louise Gerdemo Holmgren, 08-786 40 66
PRESSMEDDELANDE
Sveriges riksdag
1991-09-30
122
Bil. 9
FORTSATTA ÖVERLÄGGNINGAR OM NY REGERING
Talmannens uppdrag att få fram förslag till ny statsminister fortsatte i dag
måndag.
Riksdagens talman Ingegerd Troedsson samtalade under eftermiddagen
med ledarna för riksdagspartierna: Ingvar Carlsson, Carl Bildt, Bengt Wes-
terberg, Olof Johansson, Alf Svensson, lan Wachtmeister och Lars Werner.
Efter detta informerade talmannen de vice talmännen.
Kl. 09.30 i morgon tisdag informerar talmannen statschefen H.M. Ko-
nungen.
Överläggningarna mellan talmannen och partiledarna kommer att fort-
sätta i morgon tisdag, med syfte att kunna föreslå ny statsminister vid plenum
kl. 17.00.
Informationssekreterare
Louise Gerdemo Holmgren, 08-786 40 66
PRESSMEDDELANDE Bil. 10
Sveriges riksdag
1991-10-01
FÖRSLAG OM NY STATSMINISTER BORDLÄGGS I DAG
Riksdagens talman Ingegerd Troedsson fortsatte i dag tisdag den 1 okto-
ber arbetet på att få fram förslag till ny statsminister.
Efter överläggningar med ledarna för de borgerliga partierna i dag på ef-
termiddagen kommer talmannen att föreslå moderaternas ordförande Carl
Bildt som statsminister i en regering bestående av moderaterna, folkpartiet,
centern och kristdemokraterna.
Förslaget bordläggs i dag kl. 17.00 första gången, andra gången i morgon
onsdag kl. 14.00 och på torsdag den 3 oktober kl. 14.00 prövas förslaget i
riksdagens kammare.
Informationssekreterare
Louise Gerdemo Holmgren, 08-786 40 66
1991-10-02
Detta händer i kammaren Bil. 11
I morgon, torsdag den 3 oktober kl. 14.00, röstar riksdagen om den nye
statsministern. Vid omröstningen fordras inte någon uttrycklig majoritet för
talmannens förslag om ny statsminister.
I stället gäller att om mer än hälften av ledamöterna, 175 personer, röstar
mot förslaget blir det förkastat. I annat fall godkänns det.
Rösträkningen är öppen och via en dator kan man läsa av hur var och en
har röstat.
På fredag den 4 oktober kl. 09.00 presenterar den nye statsministern sin
regering och läser regeringsförklaringen. Kl. 11.15 går regeringen till Slottet
där det formella regeringsskiftet sker i en skifteskonselj, med kungen som
ordförande, som är öppen för allmänheten.
Tisdagen den 8 oktober, kl. 14.00 är det val till utskott, talmanskonferens
och förvaltningsstyrelse.
Onsdagen den 9 oktober kl. 10.00 blir det partiledardebatt med anledning
av regeringsförklaringen.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
123
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
124
En komplett plan för kammarens sammanträden under veckorna 41 och
42 bifogas.
Eva Rosengren, pressekreterare 786 55 59.
SVERIGES RIKSDAG Bil. 12
Talmannen
Förordnande för statsministern
Sedan riksdagen denna dag godkänt mitt förslag om statsminister förord-
nar jag på riksdagens vägnar enligt 6 kap. 4 § regeringsformen Carl Bildt att
vara statsminister.
Stockholm den 3 oktober 1991
Ingegerd Troedsson
STATSRÅDSBEREDNINGEN PM Bil. 13
Rättschefen 1991-10-02
Förfarande vid konseljen den 4 oktober 1991
kl. 11.30
I BAKGRUND
1 Hans Maj:t Konungen är ordförande vid konseljen (5 kap. 1 § regerings-
formen).
2 Vid konseljen förs protokoll enligt vanliga regler (se förordningen
1975:1) om protokoll och expeditioner i regeringsärenden m.m.).
3 Konseljens inledande del är offentlig. Under denna del (avsnitt II
p. 1-7) står konseljsalens dörrar öppna.
II KONSELJEN
1 Talmannen och statsråden samlas i konseljsalen. Statsråden ställer sig vid
sina platser vid konseljbordet (namnskyltar finns vid platserna) - se vi-
dare punkten 4 där principerna för placeringen anges.
2 Hans Maj:t Konungen kommer in i konseljsalen och hälsar på talmannen
och statsministern.
3 Hans Maj:t Konungen går runt bordet och hälsar på statsråden.
4 Hans Maj:t Konungen, talmannen och statsråden sätter sig vid konselj-
bordet.
Hans Maj:t Konungen sätter sig vid bordets, från dörren sett, övre kort-
ända.
Talmannen sätter sig till höger om Hans Maj:t Konungen.
Statsministern sätter sig till vänster om Hans Maj:t Konungen.
Avgörande för placeringen av övriga statsråd är i första hand vem som
har varit statsråd längst tid. Härvid tas hänsyn också till tiden som stats-
råd i tidigare regeringar. Bland dem som har varit statsråd lika länge har
den till levnadsåren äldste företräde. Skulle två eller flera statsråd vara
födda samma år avgörs placeringen av födelsetiden det året. Det statsråd
som med tillämpning av dessa principer är främst sätter sig till höger om
talmannen, det statsråd som kommer därnäst sätter sig till vänster om
statsministern osv. (7 kap. 8§ regeringsformen).1
5 Hans Maj:t Konungen öppnar konseljen och hälsar de närvarande väl-
komna.
6 Talmannen redogör för proceduren vid utseende av statsminister och för
statsministerns anmälan för riksdagen av de av honom utsedda statsrå-
den.
7 Hans Maj:t Kounungen konstaterar att regeringsskifte enligt 6 kap 4 § re-
geringsformen nu har skett.
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Med hans Maj:t Konungens konstaterande är den ”öppna” delen av konsel-
jen avslutad. Talmannen samt ev. närvarande allmänhet avlägsnar sig. Dör-
rarna till konseljsalen stängs.
8 Statsministern redogör för inriktningen av regeringens arbete.
9 Hans Maj:t Konungen förklarar konseljen avslutad.
1 Det förutsätts att samma placeringsprincip skall gälla såväl vid följande konseljer
som vid regeringssammanträdena.
Eders Majestät
Den 16 september begärde statsminister Ingvar Carlsson entledigande
från sin befattning. Riksdagens dåvarande talman Thage G Peterson biföll
samma dag denna begäran och entledigade statsministern och övriga stats-
råd.
Samma dag inleddes samråd mellan talman Peterson och företrädare för
partigrupperna i riksdagen. Överläggningar ägde också rum med de vice tal-
männen.
Sedan jag den 30 september valts till talman slutfördes samrådet och över-
läggningarna. Den 1 oktober föreslog jag riksdagen att till ny statsminister
utse Carl Bildt. Detta förslag godkändes i går den 3 oktober.
Jag har på riksdagens vägnar utfärdat förordnande för Carl Bildt som
statsminister. Han har i riksdagen tidigare i dag anmält de av honom utsedda
statsråden.
125
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Innehållsförteckning
Torsdagen den 19 december1 § Justering av protokoll................................. 1
2 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 1
3 § Inriktningen av den ekonomiska politiken................. 1
Finansutskottets betänkande FiUlO
Debatt
Allan Larsson (s)
Lars-Ove Hagberg (v)
Per-Ola Eriksson (c)
Lars Tobisson (m)
Stefan Attefall (kds)
Finansminister Anne Wibble (fp)
Lennart Nilsson (s)
Bengt Hurtig (v)
Bruno Poromaa (s)
Annika Ähnberg (v)
Bo G Jenevall (nyd)
Rinaldo Karlsson (s)
Hans Gustafsson (s)
Tom Heyman (m)
Beslut fattades under 6 §
4 § Information från regeringen om upphävande av 13 december-
beslutet ......................................... 60
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Maud Björnemalm (s)
Andre vice talmannen (om debattreglerna)
Hans Göran Franck (s)
lan Wachtmeister (nyd)
Eva Zetterberg (v)
5 § Partiledardebatt...................................... 67
Talmannen (om debattreglerna)
Ingvar Carlsson (s)
lan Wachtmeister (nyd)
Lars Werner (v)
Statsminister Carl Bildt (m)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Miljöminister Olof Johansson (c)
Statsrådet Alf Svensson (kds)
6§ Beslut rörande finansutskottets betänkande FiUlO........... 104
7 § Andelshus.......................................... 106
Skatteutskottets betänkande SkU13
Beslut................................................ 106
126
8§ Beslut rörande konstitutionsutskottets betänkande KU19...... 107
9 § Godkännande av ett avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil
luftfart, m.m...................................... 107
Prot. 1991/92:49
19 december 1991
Trafikutskottets betänkande TU4
Debatt
Bengt Hurtig (v)
Birgitta Hambraeus (c)
Görel Bohlin (m)
Birger Rosqvist (s)
Rolf Clarkson (m)
Beslut................................................ 112
10 § Avsägelse.......................................... 113
11 § Anmälan om promemoria om regeringsskiftet efter valet 1991. 113
12§ Bordläggning....................................... 113
13 § Anmälan om interpellationer
1991/92:78 av Catarina Rönnung (s) om en beredning om tråd-
och etermedierna................................ 113
1991/92:79 av Sten-Ove Sundström (s) om Bothniabanan m.m. 114
1991/92:80 av Kristina Svensson (s) om biståndsprojekt riktade
till kvinnor..................................... 115
14 § Meddelande om justering av kammarens protokoll m.m...... 115
Talmannen
15 § Avslutningsord...................................... 115
Talmannen
Bilaga................................................ 116
127
gotab 40476, Stockholm 1992