Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:41 Måndagen den 9 december
ProtokollRiksdagens protokoll 1991/92:41
Riksdagens protokoll
1991/92;41
Måndagen den 9 december
KL 12.00-13.35
Protokoll
1991/92:41
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollen för den 2 och 3 december.
2§ Svar på interpellation 1991/92:51 och frågorna 1991/92:161, 176
och 239 om avbiytandet av viss värnpliktsutbildning
Anf. 1 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Kristina Svensson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar
vidta för att lindra effekterna för de ca 2 500 värnpliktiga som omfattas av
försöken med förkortad grundutbildning och som måste avbryta sin värn-
pliktsutbildning.
Lennart Nilsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen är beredd att
vidta för att de värnpliktiga bl.a. skall kunna klara de ekonomiska problem
som den avbrutna militärtjänstgöringen medför.
Sture Ericson har frågat mig dels vilka praktiska, konkreta åtgärder som
regeringen förbereder för att mildra konsekvenserna för de värnpliktiga som
nu drabbas av detta beslut, dels om regeringen inför beslutet har gjort någon
kalkyl som inte bara visar besparingar inom försvarssektorn utan också tar
hänsyn till de kostnadsökningar som drabbar andra samhällssektorer.
Margitta Edgren har frågat arbetsmarknadsministern vilka överväganden
som gjordes om t.ex. kostnaderna för dessa värnpliktiga ifall de skulle blir
arbetslösa. Frågan har överlämnats till mig.
Jag besvarar frågorna och interpellationen i ett sammanhang.
Kristina Svensson har i sin fråga betecknat beslutet om avbrytande av för-
söken som panikartat. Sture Ericson har i sin interpellation betecknat beslu-
tet som vårdslöst. Jag vill på den punkten framhålla att det rådande likvidi-
tetsläget inom försvarsmakten gjort det nödvändigt med ett snabbt och reso-
lut ingripande från regeringen för att ta till vara alla möjligheter till bespa-
ringar. I annat fall hade utvecklingen tvingat fram åtgärder som med större
fog kunnat beskrivas som panikartade eller vårdslösa. Ett annat skäl till be-
slutet är att det redan nu står klart att fem månader inte räcker för att ge
värnpliktiga en godtagbar utbildning för de uppgifter de skall lösa i sina
krigsförband.
Svar på interpella-
tion och frågor
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 41
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tion och frågor
De beslutade åtgärderna har före beslutet behandlats i 1991 års försvars-
beredning (FÖB 91).
När det gäller verkningarna av beslutet för de berörda värnpliktiga vill jag
peka på följande.
Chefen för armén har i en skrivelse till sina underlydande myndigheter
redan dagen efter regeringsbeslutet gett order om att de åtgärder som brukar
vidtas inför utryckningen skall intensifieras för att underlätta de utryckan-
des övergång till civil verksamhet.
Utbildningsministern har, efter det att jag tagit upp saken med honom,
gett mig besked om att antagningsmyndigheterna kommer att göra vad de
kan för att pröva ansökningar till vårens högskoleutbildning, trots att ansök-
ningen görs efter den normala ansökningstidens utgång. För att möta den
stora ungdomsarbetslösheten har regeringen redan tidigare under hösten för
riksdagen lagt fram förslag om flera högskoleplatser till vårterminen 1992.
Arbetsmarknadsministern har på min fråga meddelat att arbetsförmed-
lingarna på berörda orter har genomfört särskilda informationsinsatser om
arbetsmarknadsläget och om vad arbetsförmedlingarna kan erbjuda. Insat-
serna är riktade till de värnpliktiga vilkas tjänstgöring nu avbryts.
Samtliga värnpliktiga som hemförlovas till följd av regeringsbeslutet kom-
mer att få ett utryckningsbidrag om 3 000 kr.
Bostadsbidrag till värnpliktiga prövas av kommunernas familjebidrags-
nämnder. Familjebidragslagen medger att både familjepenning och bostads-
bidrag betalas ut för en 30-dagarsperiod efter utryckningen, även om tjänst-
göringen avbryts i förtid. Värnpliktiga som har behov av familjebidrag också
efter utryckningen kan därför vända sig till familjebidragsnämnden för att få
prövat om bidraget kan lämnas.
Vid beräkningen av besparingseffekten har inte beaktats de ökade kostna-
der som kan uppkomma inom andra samhällssektorer till följd av den av-
brutna värnpliktsutbildningen. Sådana kostnader är, som lätt inses, mycket
vanskliga att uppskatta. Om de ändå tas med i beräkningarna, kräver logi-
ken att också det samhällsekonomiska värdet av att en del värnpliktiga snab-
bare än beräknat återgår till produktionen och att andra värnpliktiga kan
slutföra en civil utbildning tidigare än beräknat vägs in.
Då Lennart Nilsson och Margitta Edgren, som framställt frågorna nr 176
resp. 239, anmält att de var förhindrade att närvara vid sammanträdet, med-
gav tredje vice talmannen att Karl-Erik Svartberg och Karin Pilsäter i stället
fick delta i överläggningen.
Anf. 2 STURE ERICSON (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Den här interpellationen har inte ställts därför att jag tycker att det är fel
av regeringen att vilja upphöra med utbildningen av femmånadersuttagna
värnpliktiga. Det kan vara en klok åtgärd nu när försvaret skall omstrukture-
ras. I ett system med färre brigader och regementen, ändringar inom territo-
rialförsvaret och totalt färre inkallade värnpliktiga är det en förändring värd
att diskutera.
Det interpellationen handlar om är det kloka i att så abrupt, med några
dagars varsel, avbryta utbildningen för 2 500 värnpliktiga och inte låta de
4 500 som fått inkallelseorder till januari fullgöra sin tjänst. För många av
dessa 7 000 pojkar skapar det stora problem av olika slag, inte minst ekono-
miska.
Det hade varit klokare att låta förändringen få full effekt vid halvårsskiftet
1992. Nu blir det en åtgärd som inte uppnår sitt syfte, att spara pengar åt
statskassan, och som dessutom trasslar till tillvaron för tusentals ungdomar
när det gäller jobb, bostad, studier och annat.
Jag har bett försvarsministern redogöra för vad regeringen gör för att
mildra konsekvenserna för de ungdomar som drabbas. Det blev en ganska
mager lista utan nyheter.
Att antagningsmyndigheterna vid högskolorna kommer att ”göra vad de
kan” trots att ansökningarna formellt kommer in för sent verkar inte vara
mycket av ett löfte. Och att familjebidragslagen medger utbetalningar under
30 dagar efter utryckningen är ju ingen nyhet.
För en del innebar regeringens beslut att de med några dagars varsel ställ-
des på gatan med 3 000 kronor i handen utan jobb och bostad. Anders
Björck har här skapat en ny kategori vapenvägrare. Utöver de ganska få
ungdomar som vägrar att bära vapen får vi nu en mycket större kategori som
förvägras att bära vapen.
Sveriges Centrala värnpliktsråd har ställt en rad minimikrav, som rege-
ringen inte tillgodoser. Värnpliktsrådets ordförande, Fredrik Hiller, menar
att de värnpliktigas organisation inte längre har förtroende för Anders
Björck och att han därför bör avgå.
Det främsta motivet för att gå så snabbt och vårdslöst fram var enligt de-
partementets pressmeddelande och enligt försvarsministern här i dag att
spara pengar; det gällde att spara 125 miljoner under innevarande budgetår,
fram till halvårsskiftet 1992.
Tyvärr blir det inte någon besparing för statskassan utan nästan säkert
ökade kostnader innevarande budgetår. Det hade tydligen också folkpartile-
damoten Margitta Edgren upptäckt när hon ställde sin fråga.
Vi har i ett TT-meddelande kunnat läsa att en kalkyl gjord på arbetsmark-
nadsdepartementet visar att det inte blir någon besparing. Jag citerar: ”Be-
sparingarna äts snabbt upp. Vi måste på något sätt ta hand om dem som
skickas hem, säger Peter Strömberg, kansliråd på arbetsmarknadsdeparte-
mentet till TT.”
Om man antar att 1 000 av de 7 000 värnpliktiga under det närmaste halv-
året inte lyckas få något arbete - och en av sju är som arbetsmarknaden ser
ut i dag ett mycket försiktigt antagande - utan i stället får gå någon form av
AMS-utbildning, kostar det staten vida mer än de 125 milj.kr. som Anders
Björck nu påstår att försvaret sparar.
Detta är i sådana sammanhang man här från riksdagens talarstol brukar
påminna om Ebberöds bank.
Det är närmast sensationellt när försvarsministern i sitt svar här i dag sä-
ger: ”Vid beräkningen av besparingseffekten har inte beaktats de ökade
kostnader som kan uppkomma inom andra samhällssektorer till följd av den
avbrutna värnpliktsutbildningen.”
Hur går egentligen arbetet till i den nya regeringen? Vad säger finansmi-
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tion och frågor
1* Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 41
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tion och frågor
nistern när försvarsministern tar initiativ till ”besparingar” som i själva ver-
ket kostar statskassan mycket mer än det som sparas?
Det är ju falsk marknadsföring att ge ut ett pressmeddelande om ”bespa-
ring” som i själva verket med stor sannolikhet innebär en ökad utgift för
statskassan. Så bör man inte hantera skattebetalarnas medel.
Det vi här diskuterar är ett dåligt berett, vårdslöst beslut taget i alltför stor
hast tydligen för att markera handlingskraft. Det är ett beslut som leder till
ökade statsutgifter och skapar stora problem och kostnader för tusentals
unga pojkar som räknat med att få fullgöra sin värnplikt.
Anf. 3 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Jag vill först tacka Anders Björck för svaret på frågorna.
Men svaret på den fråga jag ställde, tycker jag är ganska intetsägande. I stäl-
let för att ge besked om hur man avser att mildra konsekvenserna för dem
som har friställts, vilket jag frågade om, talar Anders Björck om ”ett snabbt
och resolut ingripande från regeringen för att ta till vara alla möjligheter till
besparingar”. Att det var snabbt, kan jag instämma i.
Svaret på min fråga kan möjligen rymmas i formuleringen att antagnings-
myndigheterna vid högskolorna kommer att göra vad de kan för att pröva
ansökningar till vårens utbildningar, trots att ansökningstiden har gått ut. Jag
önskar ändock ett något mera preciserat svar. Vad kan de göra? Kan de in-
rätta nya utbildningslinjer eller nya fristående kurser? Hur många högskole-
platser kommer till för att möta det nya behovet?
Tidigare förslag från utbildningsministern om fler högskoleplatser var be-
tingade av den ökande ungdomsarbetslösheten. Med försvarsministerns och
regeringens panikartade beslut - jag vidhåller att det är panikartat - har den
skaran nu ökat med lågt räknat 2 000 personer.
Kommer man att konstruera ett nytt högskoleprov? Systemet för antag-
ning till högskola är upplagt så att man kvalificerar sig genom att också räkna
poäng från högskoleprovet. Skall dessa ungdomar möjligen få någon extra
poäng när de söker, eftersom de blev lurade av Anders Björck och den bor-
gerliga regeringen? I realiteten har de annars blivit lurade på ett helt stu-
dieår.
Ungdomar planerar sina liv, precis som alla vi andra. De planerar för stu-
dier och för att skaffa sig egen bostad och arbete. De planerar också för sin
värnpliktsutbildning. Dessa pojkar planerade att göra sin befälsutbildning
med start hösten 1991 för att avsluta den våren 1992. De hade tänkt göra
ett högskoleprov under våren för att kunna söka till utbildningslinjer hösten
1992. Men Anders Björck ändrar på givna förutsättningar och sätter deras
planering ur spel. Det är ohederligt. Det är särskilt ohederligt eftersom dessa
pojkar uppenbarligen inte får något annat i stället.
Anders Björck bollar över ansvar och kostnader till utbildningsministern
och arbetsmarknadsministern och hoppas därigenom spara inom eget revir.
Men de som får betala den egentliga kostnaden i form av grusade förhopp-
ningar och förlorade studieår är alla de f.d. värnpliktiga som Anders Björck
inte tar ansvar för. Det är de som verkligen får betala Anders Björcks spar-
nit.
Anf. 4 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Herr talman! På Lennart Nilssons vägnar ber jag att få tacka för svaret.
För att undvika upprepningar kan jag i stort ansluta mig till de synpunkter
som Sture Ericson och Kristina Svensson har framfört.
Jag skulle vilja ta upp följande avsnitt i försvarsministerns svar som gäller
hanteringen för den enskilde: ”Chefen för armén har i en skrivelse till sina
underlydande myndigheter redan dagen efter regeringsbeslutet gett order
om att de åtgärder som brukar vidtas inför utryckningen skall intensifieras
för att underlätta de utryckandes övergång till civil verksamhet.”
Mot detta vill jag ställa ett beslut från MKV. Det är daterat den 22 novem-
ber år 1991.1 beslutet sägs: ”Regeringen har beslutat att korttidsvärnpliktiga
skall hemförlovas. Detta berör dig. Du hemförlovas 1991-11-22.”
Samma dag som beslutet är daterat blir denne värnpliktige hemförlovad.
Man måste då fråga sig hur man kan underlätta de utryckandes övergång till
civil verksamhet i ett sådant fall. Man skall underlätta inför utryckningen.
Det är således fråga om beslut och utryckning samma dag.
Brevet till den värnpliktige fortsätter: ”Du kommer med största sannolik-
het inte att kallas in till militär tjänstgöring igen. Riksdagen avgör frågan
under våren.” Den här formuleringen tyder på att regeringen inte beslutar i
frågan, utan att regeringen har tagit över frågan ifrån riksdagen. Jag skulle
gärna vilja ha ett förtydligande på den punkten.
Den värnpliktige upplevde det som litet skrattretande att det fanns en be-
svärshänvisning i beslutet. Inom 14 dagar kunde han besvära sig över beslu-
tet, och det upplevde han som underligt i sammanhanget.
Jag vill gärna ta upp detta från en annan utgångspunkt. Sedan slutet av 70-
talet har jag varit engagerad i personalvården inom försvaret. Jag var från
början vice ordförande och sedan 1983 ordförande i försvarets personal-
vårdsnämnd. I försvarets personalvårdsnämnd försöker vi bevaka personal-
vårdsfrågorna på ett övergripande sätt. Situationen är många gånger svår
både för anställda och värnpliktiga. Personligen har jag många gånger ut-
tryckt min beundran för både anställda och värnpliktiga för att de härdar ut
trots förhållanden som ofta är turbulenta. Men hanteringen av de värnplik-
tiga som vi nu diskuterar - och även av deras befäl under utbildningen - över-
träffar det mesta som jag varit med om.
Sedan beslutet fattades har jag haft många kontakter på stabs- och för-
bandsnivå. Åsikterna är entydiga. Regeringens beslut att avbryta utbild-
ningen av de korttidsvärnpliktiga är fel från alla tänkbara utgångspunkter.
Så här får man inte behandla människor inom försvaret.
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tion och frågor
Anf. 5 KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! Eftersom Margitta Edgren är förhindrad att vara här i dag
vill jag på hennes vägnar tacka försvarsministern för svaret på frågan.
Om det verkligen skall sparas pengar måste det vara samordning mellan
departementen. Det är inte särskilt handlingskraftigt att dra in 125 milj.kr.
på försvaret om det samtidigt kostar mycket mer på andra håll.
Försvarsministern säger att man på antagningsmyndigheterna kommer att
göra vad man kan för att pröva dessa grabbars ansökningar till vårens utbild-
ningar. Det lär dock inte enligt uppgift ha gått fram till alla högskolor, och
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tion och frågor
det finns en stor lokal vårantagning. Det är därför tveksamt om detta kom-
mer att hjälpa särskilt mycket.
Oavsett vad man nu gör för att på olika sätt hjälpa dessa grabbar till jobb
eller utbildning är det ett faktum att många av dem kommer att gå arbets-
lösa, och en del av dem under lång tid. Den näst största andelen långtidsar-
betslösa finns just i denna åldersgrupp. Enligt exempelvis en undersökning
från Luleå riskerar dessutom var tredje långtidsarbetslös pojke att hamna i
alkoholmissbruk och social utslagning.
Försvarsministern säger i sitt svar att man inte gjort någon beräkning av
vilka ökade kostnader som uppkommer i andra samhällssektorer till följd av
den avbrutna värnpliktsutbildningen eller vilka samhälleliga plusposter som
kan uppstå. I det här fallet gjordes uppenbarligen bedömningen att det inte
fanns något samhälleligt värde eller någon pluspost i att utbildningen genom-
fördes.
Jag tror att de allra flesta grabbar tycker att det inte är någon höjdargrej
att göra lumpen. Men inför värnplikten ställer man ändå in sig på att under
den perioden göra ett bra jobb och leva på det sätt som värnplikten kräver
med alla nackdelar som det trots allt innebär för den enskilde.
I folkpartiets ungdomsförbund har jag i många år drivit kravet: Inte en
dag längre i lumpen än nödvändigt. Jag hoppas att detta är något som kom-
mer att genomsyra kommande beslut om försvaret. Men då måste man i för-
väg tänka igenom vilka som behöver lång utbildning för att klara sin befatt-
ning. Anständigheten kräver att man inte i fortsättningen hattar så här med
ungdomars liv och planering.
Anf. 6 IRÉNE VESTLUND (s):
Herr talman! Jag är i den situationen att jag inte behöver tacka för svaret.
Men jag förundrades verkligen över det svar interpellanten och de frågande
har fått. Det finns flera saker som inte tas upp, men som bl.a. Karl-Erik
Svartberg har berört. Det rör bl.a. beslutsordningen, något som jag känner
mig starkt kritisk till.
Det kan ibland vara trevligt att bli befriad från sina uppdrag. Men vid
detta tillfälle undrar jag om befrielsen känns så särskilt trevlig. Vi har ju
ändå beslutat om en försöksverksamhet och att den skall utvärderas så att vi
därefter skall kunna fatta de beslut som behövs för den framtida personalför-
sörjningen inom totalförsvaret. Nu blir vi helt plötsligt befriade från att fatta
det beslutet.
Det beslut som den värnpliktige hade att fatta var inte heller särdeles mun-
tert. Att få brevet samma dag som man blir hemförlovad och sedan få 14
dagar på sig att överklaga beslutet kan inte kännas särskilt bra när man sam-
tidigt får beskedet att det inte finns möjlighet att fullgöra värnpliktstjänstgö-
ringen på annat sätt.
Jag vet mycket väl att det förts fram stark kritik från en del håll om denna
femmånadersutbildning. Jag har gått igenom dessa handlingar, och jag vill
nog påstå att de ibland har tolkats på ett sätt som kanske inte har varit helt
hederligt mot alla som har bedrivit utbildning. Det är många som har tagit
denna utbildning på stort allvar och också genomfört den på ett bra sätt.
Sedan kommer vi till den värnpliktiges situation, något som flera av tidi-
gare talare har berört. Det behöver jag inte gå in särskilt mycket på. Det är
inte så att flertalet har den grundtryggheten och den familjesituationen att
de klarar sig enbart med hemförlovningsbidraget och bidraget till bostaden
under en månad.
Det är faktiskt ont om jobb. Jag bor i ett område där det är oerhört ont
om arbete. Dessutom sätter många inte alltför stor tilltro till att man klarar
av en bostad när man inte kan få jobb. Det finns inte heller särskilt stora
möjligheter att få en bostad om man inte kan påvisa att man har arbete.
Ett stort antal av dem som redan genomfört denna utbildning har uppfat-
tat hela denna situation som ett avståndstagande till alla de tusen som ge-
nomgått femmånadersutbildningen och ett besked om att de inte är värda
någonting, trots att personalen på de allra flesta ställen har genomfört utbild-
ningen på ett förnämligt sätt.
Jag vet att det finns starka reaktioner mot detta. Jag vet också att det finns
många ungdomar som i dag anser att de har blivit svikna en gång till av sam-
hället.
Försvarsministern säger i sitt svar inte ett ord om de praktiska konsekven-
serna för personalen. Var hamnar de nu? Kommer de att varslas, eller hur
kommer man att ta hand om personalen? Detta med utbildning är nog
mycket bra, men till vad skall i så fall personalen utbildas om vi skall ha en
helt förändrad situation när det gäller den framtida värnplikten?
Jag läste i en tidning om regementet i Sture Ericsons hemlän. Där blev de
ganska bestörta över beskedet och säger nu följande: ”Men det stora proble-
met just nu är vad vi ska sysselsätta personalen med de sex månader som är
kvar tills de kan tillträda sina nya jobb.” Dessa personer har kanske ändå
en bättre situation än flertalet andra, eftersom de i varje fall vet att deras
regemente skall läggas ned.
Anf. 7 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Den bild av reaktionen bland de värnpliktiga som talarna
här förmedlar är inte korrekt. En stor del av dessa värnpliktiga är utomor-
dentligt glada över att nu snabbare än beräknat få påbörja sin civila utbild-
ning eller återgå till arbetsmarknaden.
Jag har här ett klipp ur en tidning från min egen hembygd, Smålandstid-
ningen, som utkommer i Eksjö, där det sägs: Det är toppen att mucka. En
hel del av de reaktioner jag har fått är av samma slag. De reaktionerna tiger
de som deltagit i den här debatten om. Om vi gör en ordentlig enkät kan
jag försäkra att det ni här har sagt icke är representativt. Ni försöker göra
partipolitik av den här frågan.
Vilket är då skälet till denna åtgärd? Det finns två skäl. Det första är att
min företrädare, socialdemokraten Roine Carlsson, beställde materiel för
1,5 miljarder kronor utanför ramen, något som överbefälhavaren avstyrkte.
Det är pengar som nu tickar ut och som jag skall försöka skramla ihop medel
till under innevarande budgetår. Det måste jag göra. Jag tänker inte som ni
socialdemokrater skicka notan till någon annan, dra över budgeten och
hyckla fram försvarsintresse precis före ett val för att förlägga sysselsättning
till några orter och sedan smita från notan. Det tänker inte jag ställa upp på.
Nu skall en stor del av dessa 1,5 miljarder betas av. Det kvarstår bortåt 1,4
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tion och frågor
1** Riksdagens protokoll 1991192. Nr 41
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tion och frågor
miljarder. Det, mina damer och herrar, kommer att kräva än mer drastiska
åtgärder om inte socialdemokraterna är beredda att medverka till att friska
pengar kommer till, och det nu och inte längre fram. Det är nu som dessa
pengar behövs.
Herr talman! Det skall bli utomordentligt intressant att se hur socialdemo-
kraterna ställer sig inför det försvarsbeslut som nu skall fattas. Är ni beredda
till ramhöjningar och att beta av 1,5 miljarder, nästan 1,4 miljarder, efter de
besparingar vi har gjort, eller inte? Jag kommer med stor envishet att åter-
komma till er med den frågan.
Detta är det ena skälet. Vi kan inte trolla i det här ekonomiska läget. För-
svaret skall bedriva försvarspolitik. Man skall ta rimliga hänsyn i övrigt, men
försvarsintresset är naturligtvis det avgörande.
Det andra skälet är att innan regeringen fattade detta beslut gick man från
arméns sida ut offentligt - det stod att läsa om detta i tidningarna - och sade
att denna utbildning icke är ändamålsenlig, att det inte går att skicka ut dessa
pojkar i strid. Man sade att utbildningen är en flopp.
Det vore därför enligt min uppfattning djupt omoraliskt att skicka ut män-
niskor i strid efter att de genomgått denna utbildning. Men det vore lika
omoraliskt att låta dem fortsätta en utbildning om vilken de i tidningarna läst
att den icke är ändamålsenlig. Det, om någonting, hade varit väldigt omora-
liskt.
Vi har gjort vad vi har kunnat för att lindra de problem som självfallet
uppstår, och det skall vi fortsätta med så mycket vi kan. Men med det resone-
mang som några av deltagarna i den här debatten för - att det inte går att
minska antalet värnpliktiga, eftersom belastningen på samhällsekonomin då
blir lika stor i andra ändan - skulle vi ju inte kunna lägga ned ett enda för-
band. Det är fråga om en långt mer komplicerad operation. Vi skulle med
det resonemanget inte kunna lägga ned någon del av svensk försvarsindustri,
vilket damerna och herrarna i övrigt tycks vara mycket förtjusta i. Detta är
icke ett rimligt resonemang!
Om man gör en totalavvägning blir det naturligtvis besparingar. Man kan
diskutera hur stora dessa skall vara. De siffror jag har utgått från när det
gäller försvaret har jag fått från armén, och jag förutsätter att de ger en nå-
gorlunda korrekt bild av detta.
Jag kan när det gäller beslutsordningen säga att denna fråga anmäldes till
den beredning som finns och som nu skall förbereda försvarsbeslutet. Det
fanns två alternativ. Man kunde gå fram med en proposition till riksdagen -
då hade besparingen blivit mindre - eller man kunde fatta ett regeringsbe-
slut. Gissa, herr talman, vilket parti som bestämt tillstyrkte att det skulle bli
fråga om ett regeringsbeslut och inte en proposition! Det är alltså inte kor-
rekt att säga att detta ärende inte har beretts eller förankrats. Tvärtom var
man från ett visst parti ytterst angelägen om att det skulle bli fråga om ett
regeringsbeslut och inte en proposition. Den kritiken, herr talman, skjuter
alltså över målet.
Det svenska försvaret befinner sig på grund av denna beställning på 1,5
miljarder i en utomordentligt besvärlig situation ekonomiskt sett. Det är min
uppgift att göra vad som är möjligt för att se till att vi vidtar ordentliga bespa-
ringar så att inte andra grupper drabbas. Jag vill, herr talman, nu bara nämna
en grupp. Om vi inte kan fatta ett försvarsbeslut som ger utökade ekono-
miska ramar kommer nämligen ett antal tusen människor inom försvarsindu-
strin mycket snabbt att bli arbetslösa. Vi har ett ansvar också för dessa män-
niskor, som har det svårare på arbetsmarknaden än de ungdomar vi nu talar
om.
Anf. 8 STURE ERICSON (s):
Herr talman! Det är riktigt att försvarsberedningen fick en föredragning
om regeringens avsikt att avbryta femmånadersutbildningen. Nu är jag för-
hindrad att här referera de överläggningarna, men så mycket kan jag väl säga
att vi från socialdemokratisk sida ställde en lång rad kritiska frågor. Jag vill
nog också hävda att vårt agerande bidrog till att hanteringen av den här frå-
gan blev mindre drastisk än som ursprungligen planerats.
För övrigt är det beklämmande att försvarsministern på detta sätt kryper
bakom ryggen på en försvarsberedning, vars diskussioner inte öppet kan re-
dovisas.
Visst måste det bland de 7 000 som fick detta besked ha funnits personer
som blev glada. Jag talade faktiskt bara om att en av sju blev arbetslös. Jag
är inte säker på att dessa blev lika glada som de värnpliktiga det stod om i
Smålandsposten. Det är de som blir arbetslösa vi har talat om. Det är dessa
som medför kostnader.
Anders Björck refererar också till beställningar av försvarsmateriel. Han
försöker naturligtvis tala om annat än värnpliktsfrågor. Låt mig bara mycket
kort konstatera att moderaterna såvitt jag förstår inte rimligen var emot att
vi genom beslut säkrade både Kockums och Bofors fortlevnad. Det var be-
slut som framstår som mycket kloka på längre sikt. Om Anders Björck tar
avstånd från de besluten får vi en helt ny debatt.
Anders Björck fortsätter sedan med sin koppling, att det nu gäller att
spara pengar. Men detta är ju ingen besparing, utan det innebär ökade kost-
nader för statskassan. Det är ju det som är det tokiga i sammanhanget, det
är ju det vi hela tiden har talat om. Har inte Anders Björck lyssnat, eller
håller han sig bara till sitt färdigskrivna manuskript?
Precis som vår vän från folkpartiet, Karin Pilsäter, påpekade, kräver an-
ständigheten att man inte behandlar värnpliktiga på det här viset. Det inne-
bär dessutom större kostnader än besparingar. Är Anders Björck ute i syfte
att spara pengar, var det därför en alldeles tokig åtgärd som han vidtog.
Jag vidhåller att detta var ett ovanligt slafsigt och dåligt beslut, som med-
för större problem och ökade kostnader för skattebetalarna. Anders Björck
har fått en mycket mycket dålig start.
Anf. 9 IRÉNE VESTLUND (s):
Herr talman! Jag ber att få framföra min beundran för den brist på retorik
som försvarsministern visar. Det känns stimulerande att kanske få möjlighet
att kolla av det vid flera tillfällen.
Det är rätt lustigt att Anders Björck kan krypa bakom det faktum att den
nuvarande regeringen är så sparinriktad just när det gäller försvaret. Enligt
försvarsministern skulle dessa insparade 125 miljoner täcka upp alla de
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tion och frågor
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tion och frågor
luckor som vi socialdemokrater genom tidigare beslut har urholkat ur för-
svarsbudgeten.
Men nu talar vi faktiskt om dessa ungdomar, som i förtid har pressats till
att avsluta sin utbildning och som inte får utbildning under våren. Vi talar
också om den personal som faktiskt har blivit uttagen till att fullfölja dessa
utbildningar. Det är konsekvenserna för dessa människor som försvarsminis-
tern och regeringen nu faktiskt får lov att ta. Det är de konsekvenserna som
måste fram på bordet, och i den slutändan kan jag inte se några som helst
besparingar.
Går man ut bland de värnpliktiga - vilket jag under mina år i försvarsut-
skottet har haft många anledningar att göra - får man av dem mycket skif-
tande besked om hur de tycker att utbildningen är, hur de tycker att utbild-
ningsanordnarna är, hur maten är och mycket annat. Det finns alltså olika
sätt att reagera. Ställer man en fråga till en grupp är det få i gruppen som
säger att det man frågar om är mycket bra. Reaktionen är ungefär densamma
som hos eleverna i årskurs nio när man frågar dem om det inte skall bli skönt
att sluta skolan. De svarar då: Jo visst skall det bli skönt att sluta skolan.
Men för många innebär faktiskt utbildningstiden, vare sig det gäller tiden i
skolan eller den på regementet, också en trygghet och en fostran för framti-
den.
Det har diskuterats mycket kring denna utbildning, och jag skulle vilja
hänvisa till den totala utvärderingen, som vi kanhända får på bordet framåt
våren. Jag skulle då önska att inte enbart de negativa sakerna kommer fram
i den utvärderingen. Jag vill nämligen påstå att det finns en vinkling på detta.
Anf. 10 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Anders Björck sade att pojkarna i Småland blev glada över
att få påbörja sin civila utbildning. Men vad är det för civil utbildning de skall
påbörja? Om man startar en utbildning i januari har man ju inte alls samma
valmöjligheter som om man startar en utbildning på hösten. Det finns ett
betydligt begränsat antal linjer att välja på när man börjar studera i januari.
Jag tror säkert att man kommer att behandla ansökningarna - men vad
har de att ansöka till? Det är den frågan jag ställer.
De kan kanske läsa en fristående kurs, men det var inte detta de hade
tänkt sig. De hade tänkt sig att satsa på en utbildningslinje som leder till ett
yrke.
För mig är det centrala i debatten hur man har behandlat dessa pojkar. Jag
är djupt upprörd över att de har utsatts för detta. Deras tilltro till samhället
växer minsann inte när de behandlas på detta sätt.
Jag vill ha mer preciserade svar när det gäller vad det är de skall utbilda
sig till. Som jag sade i mitt inledningsanförande kan de inte göra något hög-
skoleprov. Kommer det att inrättas nya utbildningsplatser just för dem osv?
Anf. 11 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Herr talman! Jag har för min del inte försökt att göra partipolitik av detta.
Det verkar för mig snarare så att det är försvarsministern som försöker göra
partipolitik genom att dra i gång en stor debatt om ramhöjningar, om försva-
10
ret i stort osv. Det är möjligt att försvarsministern åsyftar Margitta Edgrens
fråga och Karin Pilsäters sätt att hantera svaret som Margitta Edgren fick.
Eftersom jag tog emot svaret på Lennart Nilssons vägnar har det för mig
handlat om just människorna som drabbats av beslutet. Jag gav ett exempel
på hur en enskild hanterades genom regeringens beslut och myndighetens
beslut. Jag fick ingen kommentar över huvud taget till detta, och det var det
jag ville markera.
Man är van att tåla mycket inom det militära. Jag har uttryckt min beund-
ran över denna tålighet många gånger, men detta var så att säga över grän-
sen. Det gäller de värnpliktiga som hemförlovades, i vissa fall samma dag
som beslutet kom och i andra fall någon vecka senare. Det gäller också alla
dem som höll på med en utbildning av de värnpliktiga, och det gäller även
dem som skulle ta vid och utbilda nya i januari.
Anf. 12 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jag förstår om Sture Ericson inte vill diskutera orsakerna till
detta beslut, utan vill diskutera vissa saker beträffande tekniken. Men dessa
saker kan man inte separera.
Jag upprepar: Under innevarande budgetår skall 1,5 miljarder arbetas
bort på grund av att socialdemokraterna bl.a. beställde materiel, som över-
befälhavaren avstyrkte. Hade man samtidigt anvisat pengar, som modera-
terna var beredda till, hade det varit en annan sak. Nu skall 1,5 miljarder
betas av. Här har vi lyckats med 125 miljoner. Jag är naturligtvis glad över
att socialdemokraterna nu verkar vara beredda att ge försvaret rejäla ekono-
miska tillskott. Jag hoppas att detta visar sig också i försvarsberedningen och
i de partiledaröverläggningar som nu skall följa, en del av dem redan före
jul, och att det inte visar sig att Sture Ericson säger en sak och Ingvar Carls-
son en annan.
Frågan är då vad som hade hänt om man inte börjat beta av dessa 1,5 mil-
jarder. Det gäller 4 000 människor i Karlskoga, och det är människor i en
helt annan ålder och med en betydligt svårare situation på arbetsmarknaden
än de värnpliktiga som nu drabbats. Risken finns fortfarande kvar, och jag
vet inte om vi klarar att rädda Swedish Ordnance i Karlskoga. Det krävs nya
pengar. Jag vet inte heller om vi klarar att rädda garnisonen i Sollefteå. Där
gäller det inte bara värnpliktiga och militärt befäl, utan civilanställda, inte
minst kvinnor.
Hur skall man prioritera? Det är inte julafton i dag, herr talman, så att
man kan ta precis allt vad man vill ha och önskar sig.
Detta är svårt. Det är inget lätt beslut. Tro inte att jag står i riksdagens
talarstol och vill säga att detta bara var en klackspark. Det var, herr talman,
långa diskussioner, saken anmäldes i beredningen, och det var socialdemo-
kraterna i beredningen som tyckte att man inte skulle gå fram med en propo-
sition till riksdagen, utan i stället ta det i form av ett regeringsbeslut.
Efter vad jag erfarit är jag inte helt säker på att beslutet inte kommit även
om den gamla regeringen suttit kvar.
Sedan till den intressanta frågan: Vad blir besparingen? Jag medger att
det är svårt att beräkna den totala samhällsekonomiska besparingen. Jag är
övertygad om att det finns en sådan, men jag kan inte ange på miljonen när
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tion och frågor
11
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tion och frågor
12
hur mycket det kommer att bli. Mina beräkningar visar dock att man sam-
hällsekonomiskt gör en besparing genom att människor kommer ut till pro-
duktionen - och en del av dem är eftersökta - och andra kan tidigarelägga
sin utbildning.
Jag har att företräda försvarsintressen. Detta är inte ett beslut av ett en-
skilt statsråd. Detta beslut har fattats kollektivt i regeringen efter vederbör-
liga föredragningar, alltså i pluralis.
När det sedan gäller dessa pojkars möjligheter att komma in på olika ut-
bildningar vill jag säga att det naturligtvis inte vore rimligt att just de skall
ha extra poäng, eller att man skulle sänka tröskeln för dem till spärrade ut-
bildningar. Men det är rimligt att de får en chans att söka, och det klarade vi
av mycket snabbt genom det goda samarbete som finns mellan regeringen
och utbildningsdepartementet. Men sedan måste meriterna vara avgörande.
De får alltså chansen att komma ut på arbetsmarknaden tidigare, att klara
av sin utbildning så att de, när högkonjunkturen kommer, är färdigutbildade
och kommer att ha lättare att få ett jobb.
Sedan är det faktiskt inte så, herr talman, att de skickas hem på dagen. De
har 14 dagar på sig, då de får bo kvar. Det är faktiskt inte på dagen. Vad som
sägs här är en missuppfattning som jag härigenom vill klara upp.
Herr talman! Jag tror att den här typen av åtgärder icke kan uteslutas i
framtiden, även om det inte återigen kommer att röra de värnpliktiga. Det
kommer att bli drastiska besked när det gäller försvarsindustri och annat om
inte riksdagen är beredd att ta sitt ansvar, nämligen genom att gå med på
tillskott. Sanningens minut närmar sig nu. De som inte är beredda till detta
har naturligtvis inte någon moralisk rätt att stå vare sig i riksdagens talarstol,
på kaserngårdar eller i media och lova att förband skall bibehållas eller att
försvarsindustrin får finnas kvar.
Tredje vice talmannen anmälde att Iréne Vestlund anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Anf. 13 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Herr talman! Jag är beredd att till försvarsministern lämna över kopian av
detta beslut, som är daterat den 22 november och som säger: Punkt. Slut. Du
hemförlovas 1991-11-22. Enligt de uppgifter jag har var det inte på samma
generösa sätt som dessa värnpliktiga fick beskedet att de, som försvarsminis-
tern sade, får lov att bo kvar 14 dagar. Det var en formulering som var något
häpnadsväckande. Jag talar alltså om det beslut som den värnpliktige har i
sin hand som säger just detta. Den formulering som försvarsministern an-
vände i talarstolen var mera icke-militärisk, och den kanske kan komma igen
litet längre fram när det är fråga om just att diskutera personalvård.
Anf. 14 STURE ERICSON (s):
Herr talman! Försvarsministern sade här att orsaken var att man ville
spara pengar. Men varför då lägga fram ett förslag som betyder ökade utgif-
ter för statskassan? Det är ju raka motsatsen till en besparing. Det är uppen-
bart att de här pojkarna i och med att de nu skickas ut på detta vis kommer
att åsamka statskassan ökade kostnader - kostnader som överstiger de 125
miljonerna. Jag drog ett litet exempel, om att det räcker med att bara var
sjunde inte får ett jobb för att det skall få den effekten. Jag tror att det är en
försiktig beräkning och att det blir fler.
Försvarsministern sade också att det nu gäller att klara Swedish Ordnance
och att klara Sollefteå. Ja, just det; det gäller att prioritera inom de ramar
man har, inte ständigt springa och ropa efter mer. pengar. Lösningen på pro-
blemen är inte att öka anslagen, att lägga fram förslag som innebär ökade
utgifter och kalla det för besparing, utan lösningen är att försöka klara verk-
samheten inom de ramar man har. Jag är övertygad om att försvarsministern
kommer att hitta lösningar på Swedish Ordnances och Sollefteås akuta pro-
blem inom de ramar som finns.
När försvarsministern i sitt första inlägg sade att Roine Carlsson hycklade
ett försvarsintresse inför valet är det mycket stora ord i munnen på en för-
svarsminister som hittills, med de siffror han har presterat, inte alls har lyck-
ats komma upp i de ökningar av försvarsramen som Roine Carlsson klarade
av under sina sista år i departementet. Roine Carlsson kanske inte sade så
mycket, men det blev mer pengar under hans tid än vad Anders Björck hit-
tills har lyckats åstadkomma.
Skall man tro moderatpressens ledarsidor, är de 7,8 miljarder som Anders
Björck försöker öka ramen med inte alls säkrade. Det lär finnas starka kraf-
ter inom regeringen som inte ställer upp ens på det beloppet.
Anf. 15 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Det var roligt att höra att de här ungdomarna ändå skall ha
en rimlig chans att söka till högskoleutbildningarna - det är självklart - och
att deras meriter är avgörande. Men de söker ju inte på likvärdiga villkor
som andra sökande till de kurser och utbildningar som startar i januari på
grund av att de inte kunde göra högskoleprovet. De har planerat för att börja
sina civila utbildningar i augusti/september 1992, och deras planering har
helt förryckts genom detta beslut. Jag vidhåller att jag tycker att de har be-
handlats på ett avskräckande sätt i den här beslutsgången.
Anf. 16 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Karl-Erik Svartberg envisas med att påstå att de värnpliktiga
den 22 november som en blixt från klar himmel fick veta att de skulle åka
hem samma dag. Här har jag beslutet från regeringen till överbefälhavaren,
och det blev sannerligen offentligt samma dag som det är daterat, dvs. den
14 november. Här har jag beslutet från chefen för armén, och det är daterat
den 15 november, dvs. dagen efter, när han går ut till förbanden. Hur kan
någon som kan räkna - och ni socialdemokrater hävdar ju att ni är så bra på
att räkna - påstå att detta är samma dag? Det är helt enkelt inte sant. Papp-
ren finns här om någon vill se hur tidsramarna var.
De 7,8 miljarder som jag föreslår som ett tillskott under den närmaste
femårsperioden skall bli föremål för partiledaröverläggningar. Efter vad som
har skett här i dag tar jag det som en självklarhet att socialdemokraterna,
genom Ingvar Carlsson, i dessa partiledaröverläggningar kommer att stödja
ett ramtillskott och en teknikfaktor på tillsammans 7,8 miljarder. Annars har
ni ju här i dag talat i hög grad tomma ord.
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tion och frågor
13
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tioner
14
Jag vill gärna säga att jag verkligen hoppas på ett gott samarbete med soci-
aldemokraterna. Vi är inte låsta, inte bundna, utan vi är beredda att verkli-
gen diskutera för att få en bred enighet i försvarsfrågorna med socialdemo-
kraterna och samtliga andra partier som är representerade här i riksdagen.
Sedan säger Sture Ericson att jag har räknat fel när jag säger att man spa-
rar 125 miljoner. Han är tvärsäker. Ja, herr talman, jag erinrar mig när Sture
Ericson för inte så många år sedan här sade att bara tokstollar kan tro att det
någonsin blir tre självständiga baltiska stater på andra sidan Östersjön. Nu
har vi facit, och när vi har facit i den här frågan skall vi nog se vem som fick
rätt.
Tredje vice talmannen anmälde att Karl-Erik Svartberg och Sture Ericson
anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare
inlägg.
Överläggningen var härmed avslutad.
3§ Svar på interpellation 1991/92:53 om information m.m. med
anledning av ansökningen om medlemskap i EG
Anf. 17 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig
1. om samtliga av de resterande konsekvensanalyserna från EES-förhand-
lingarna kommer att offentliggöras,
2. om inte, vad skälet är,
3. hur regeringen kommer att ta ansvar för att EG-frågan får en allsidig be-
lysning inför folkomröstningen,
4. hur regeringen ser på frågan om tidpunkten för en folkomröstning.
Det analysmaterial som Gudrun Schyman syftar på har till övervägande
del utgjort s.k. arbetsmaterial under EES-förhandlingarna och således inte
varit offentligt. Slutsatser från analysmaterialet återfinns emellertid i de s.k.
grönböcker som publicerats av utrikesdepartementet vid flera tillfällen, se-
nast i juli 1991. Dessutom har information lämnats av regeringen här i kam-
maren vid upprepade tillfällen. I sammanhanget bör man inte heller glömma
de utomordentliga informationsinsatser som görs av kommunerna, näringsli-
vets organisationer, fackföreningsrörelsen m.fl.
Också resultatet av EES-förhandlingarna kommer att ges ut i grönboks-
form. Alla intresserade, dvs. även många myndigheter och organisationer,
ges då möjlighet att ta del av förhandlingsresultatet, bedöma detta och att
ge synpunkter i den remissbehandling som skall ske.
Som jag framhållit finns slutsatserna av konsekvensanalysen i grönböck-
erna. Det materia] som legat till grund för de svenska positionerna i förhand-
lingarna är av den arten att sekretesslagens bestämmelser om rikets förhål-
lande till främmande makt kan bli tillämpliga när materialet blir allmänna
handlingar. Detta är ett vanligt förhållande i samband med internationella
förhandlingar. Materialet kommer också att ha betydelse under den med-
lemskapsförhandling som nu förestår.
Jag delar Gudrun Schymans synpunkter om vikten av att information om
EG-frågorna sprids och att denna skall vara objektiv och allsidig. Det finns
redan i dag ett omfattande utbud av sådan information. I exempelvis grön-
böckerna och i skriftserien Fakta Europa informerar UD tillsammans med
övriga departement om våra relationer till EG och konsekvenserna för Sve-
rige av ett EG-medlemskap på olika samhällsområden.
Inom kort utkommer två nya grönböcker med rättsakter som blir aktuella
vid ett svenskt EG-medlemskap. Dessa beskriver innehållet i rättsakterna
och hur dessa förhåller sig till motsvarande svenska regler. I en tidigare grön-
bok från år 1990 har man redogjort för vilka av EGs rättsakter som Sverige
tar över genom EES-avtalet.
Inför förhandlingarna med EG och den kommande folkomröstningen av-
ser regeringen att ytterligare bredda informationsaktiviteterna. Inom rege-
ringskansliet diskuteras nu denna fråga. Regeringen avser att återkomma
under våren med en redogörelse för hur informationsspridningen skall gå
till. Studieförbunden kommer sannolikt att ha en central roll i detta samman-
hang. Regeringen kommer naturligtvis också att fortsätta att fortlöpande
hålla riksdagen informerad om förhandlingarnas förlopp.
Herr talman! I fråga om folkomröstningen kan jag svara att den närmare
utformningen av och tidpunkten för folkomröstningen kommer att behand-
las mot bakgrund av arbetet i den parlamentariska kommitté som bereder
grundlagsfrågan. Jag kan här hänvisa till regeringsförklaringen, där det sägs:
”Med siktet inställt på medlemskap fr.o.m. 1995 bör denna folkomröstning
äga rum senast i samband med det allmänna valet i september 1994.”
Anf. 18 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag skall be att få tacka så mycket för svaret, som var utom-
ordentligt innehållslöst. Såvitt jag förstår hade det kunnat inskränka sig till
tre rader, där man hade skrivit att ”samtliga frågor besvaras med vet ej”. Det
är ju egentligen vad det här svaret ger vid handen.
Regeringen vet varken om resterande konsekvensanalyser kommer att of-
fentliggöras, hur den skall ta ansvar för att EG-frågan får en allsidig belys-
ning inför folkomröstningen eller hur man ser på frågan om tidpunkten för
en folkomröstning. Svaret är alltså ”vet ej”. Jag måste säga att jag tycker att
det är väldigt tråkigt.
Jag är ofta ute och talar om EG och försöker då ge information utifrån de
ståndpunkter som jag och vi i vänsterpartiet har. Det är väl känt att vi är
väldigt kritiskt inställda till EG. Jag har märkt att det finns ett otroligt behov
av och sug efter information - en allsidig information, inte propaganda. En
sådan information saknas. Många människor som jag träffar efter mötena
säger spontant: Varför har vi inte fått reda på det här?
Hur kommer det sig att man inte talar om vad den totala bilden av EG
innebär och om vilka konsekvenserna blir av ett eventuellt svenskt medlem-
skap? Varför går man från regeringen inte ut och säger att det inte alls bara
handlar om att få billigare livsmedel, lägre krogpriser och billigare sprit eller
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tioner
15
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tioner
att barnen skall få möjlighet att studera vid universitet i Europa? Det hand-
lar ju om så mycket mer, nämligen om den ekonomiska monetära unionen
och om den politiska unionen. Det är väldigt stora frågor, och kunskapsni-
vån i Sverige i dag är mycket låg hos många människor. Detta måste rege-
ringen ta ett ansvar för, så att så många som möjligt vet varför man kommer
att säga ja eller nej, och vad det är som man säger ja eller nej till.
Jag tror att statsrådet och jag är överens om detta. Det står ju också i sva-
ret att den här informationen är viktig. Därför förvånar det mig att det inte
finns några konkreta svar. Det är nu som informationen behövs. Allt fler
människor i Sverige ställer sig frågan: Vad skulle ett EG-medlemskap få för
betydelse för mig, för mitt arbete och för den ort som jag bor på?
Vi är många som är ute och talar på möten, men förhållandena - i vilken
mån man har möjlighet att vara ute, att resa, att få betalt osv. - är ju väldigt
olika. Extremfallen är Svenska arbetsgivareföreningen å ena sidan och orga-
nisationen Nej till EG å den andra sidan. Villkoren är mycket olika. Alla
organisationer som är kritiskt inställda till EG - miljöorganisationer, freds-
organisationer, kvinnoorganisationer, konsumentgillen, små politiska par-
tier såsom vänsterpartiet och miljöpartiet, politiska opinioner inom de öv-
riga politiska partierna som också är kritiska - har ju mycket små möjligheter
att kunna vara ute på samma sätt som t.ex. Svenska arbetsgivareföreningen,
att kunna producera material och att kunna föra fram sina ståndpunkter och
kunskaper. Det är en stor obalans i dagens informationsflöde. Det är inte
fråga om någon allsidig belysning som skulle kunna göra det möjligt för män-
niskor att orientera sig, särskilt nu när man så ofta diskuterar EG. Vi läser
om EG i tidningarna, ser på TV vad som händer vid Maastrichtmötet och vi
kan höra vad man säger i EG om det ena och det andra.
Det är därför konstigt att inte regeringen redan nu talar om hur man tän-
ker hantera den här frågan och bestämmer sig för hur folkomröstningen skall
organiseras. Jag har förståelse för att man inte kan fastställa datum, för det
är ju beroende av hur diskussionerna i EG framskrider. Men den principiella
frågan om huruvida det skall vara en separat folkomröstning eller om den
skall företas i samband med ett ordinärt val, antar jag att regeringen måste
ha diskuterat och kommit fram till någon uppfattning om.
Skall det vara en separat folkomröstning eller skall den genomföras i sam-
band med ett val? Jag tror att det skulle vara förödande om folkomröst-
ningen genomfördes i samband med valet. Eftersom detta är en så stor fråga
bör den inte sammanblandas med frågan om regeringsmakten i Sverige. Frå-
gan är ju om vi över huvud taget skall ha någon regeringsmakt i Sverige.
Valkampanjen inför det senaste valet var väldigt klargörande. Den största
frågan förtegs. Det var ingen diskussion om EG.
Jag skulle väldigt gärna få redogjort för mig åtminstone hur ni resonerar i
dessa frågor. När tänker man sig att komma fram till någonting? Ni måste ju
ha diskuterat den principiella frågan om hur folkomröstningen skall gå till.
Jag anser att man skulle göra stora vinster om man hade en separat folkom-
röstning. Jag skulle vilja ha mer besked än bara ”vi vet inte” från statsrådet.
Anf. 19 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Till att börja med föredrar jag att tala om vad jag vet framför
att tala om vad jag inte vet, och det är möjligt att jag skiljer mig på den punk-
ten från en del andra. Det är därför som jag har begränsat mig till att säga
vad vi har gjort och att säga att vi överväger vissa frågor och avser att åter-
komma.
Beträffande informationen sade Gudrun Schyman att vi inte har redovisat
vad vi har gjort och vad vi gör. Jo, Gudrun Schyman, vi lämnar redovis-
ningar. Jag redovisade dels vilket material som finns framställt, dels de kon-
kreta planer som vi har, framför allt planer på att redovisa de olika rättsakter
och de konsekvensanalyser som blir aktuella i samband med medlemskapet.
Det är samtidigt - Gudrun Schyman och jag är nog överens på den punkten -
angeläget att gå vidare på den vägen, att sprida ytterligare information, att
framställa material och också se till att informationen sprids.
I dagarna prövas ett nytt sätt att sprida information, nämligen genom att
gå ut via TVs Anslagstavlan för att upplysa om den information som finns
tillgänglig. Slår detta experiment väl ut, avser vi att fortsätta på den vägen.
Det är som sagt inte bara en fråga om att framställa information, utan också
om att göra den lättare tillgänglig.
Vi kommer att gå vidare, pröva nya vägar och framställa nytt material.
Jag mottar gärna uppslag också från Gudrun Schyman till vad som kan vara
lämplig information i det här fallet. Jag vill gå så långt som att säga att jag
välkomnar en dialog i denna fråga, kanske i EFTA-delegationen.
En folkomröstning blir beroende av en hel rad olika faktorer. Vi har i rege-
ringsförklaringen angivit den tidtabell som är fastställd för förhandlingarna
och det mål som vi har, nämligen att förhandlingarna skall föras dithän att
det blir aktuellt med ett svenskt medlemskap 1995.
Om vi skall kunna klara detta måste förhandlingarna inledas så snart som
möjligt. Utgången av Maastricht-konferenserna blir från den synpunkten av
stor betydelse. Tidpunkten för en folkomröstning får avgöras bl.a. med ut-
gångspunkt i hur långt vi har kommit i förhandlingarna med EG och när de
avslutas. I regeringsförklaringen står det att en folkomröstning kommer att
hållas före eller i anslutning till valet 1994. Som Gudrun Schyman sade kan
man ha en rad olika synpunkter, både praktiska och principiella. Det kom-
mer att ges tid att diskutera detta, både den saken och frågan om vilken yt-
terligare information som skall lämnas innan dess. Det är självklart att vi
fortlöpande redovisar medlemskapsförhandlingarnas förlopp på samma sätt
som tidigare. Än en gång: Finns det nya informationsvägar skall vi gärna
pröva dem. Men det har lämnats information till riksdagen, och det har an-
vänts en mycket omfattande referensgruppsteknik. Jag tror inte att vid nå-
gon förhandling tidigare, och nu talar jag om EES-förhandlingarna, berörda
myndigheter och organisationer har varit så intimt kopplade till förhand-
lingsarbetet som under just EES-förhandlingarna. Jag tror detsamma kan
sägas om riksdagen med tanke på det löpande samrådet. Även här kan man
fundera över en ytterligare intensifiering av verksamheten.
Jag menar alltså att det har gjorts en hel del på detta område. Dessutom
vet vi väl vad vi planerar för framtiden. Vi har klara planer på att intensifiera
verksamheten. Jag lovar att vid lämplig tidpunkt återkomma till riksdagen
med en redovisning om vad det blir för resultat av diskussionerna.
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tioner
17
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tioner
18
Anf. 20 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag blev ju inte mycket klokare av det där, eftersom jag fick
samma besked men med andra ord.
Om folkomröstningen skall vara skild från valet eller ej är ju en principiell
frågeställning, och jag utgår ifrån att regeringen måste ha en uppfattning om
saken. Annars skulle det vara mycket konstigt.
Hur skall man se till att de organisationer som finns har pengar? Vi motio-
nerade förra året om att man redan nu skulle ha bidrag, som kunde fördelas
på organisationer som arbetar med information, detta för att få bort litet av
den obalans som finns mellan de olika organisationerna. Beslutar man om
en folkomröstning antar jag att man måste göra som vid folkomröstningen
om kärnkraft. Då fick ja-sidan och nej-sidan litet pengar. Jag menar att det
här måste komma i gång snart. Ni måste ju ha diskuterat saken, och därför
förstår jag inte att det inte kommer ut någonting.
Jag känner till grönböckerna och vet att de är mycket svårgenomträngliga.
Någon journalist har sagt att det är som att använda sig av telefonkatalogen
när man t.ex. letar efter en begagnad cykel. Mycket papper, stora textmassor
och svårgenomträngligt. Framför allt är det mycket sällan som informatio-
nen är ”problematiserande”. Man skulle vilja ha information som visar vad
det blir för förändringar och krockar och hur man vill lösa problemen. Då
skulle det bli möjligt för människorna att väga för- och nackdelar och med
utgångspunkt i den egna situationen hamna på en ståndpunkt som är bra.
Det är ju bra att statsrådet välkomnar förslag. Jag kan tänka mig att vi
diskuterar det hela i EFTA-delegationen. Till syvende och sist handlar det
om demokrati. Demokrati är ju ett mycket viktigt begrepp, och det är
mycket viktigt att det fylls med ett reellt innehåll. Jag tror att alla skulle för-
lora på om det blev ett lågt deltagande i folkomröstningen och om kunska-
perna om vad vi ger oss in på är små. De människor som sedan känner sig
lurade blir ju mycket arga, och då vet man kanske inte riktigt vad som hän-
der. För er som är ivriga förespråkare för EG är det viktigt att se till att så
många som möjligt får veta vad det egentligen handlar om. Jag riktar stark
kritik mot den information som hittills har kommit, eftersom jag anser att
den är mycket glättad och tillrättalagd. Man utgår ifrån att redan fattade be-
slut skall försvaras, beslut som dessutom inte alltid är fattade i demokratisk
ordning.
Ett tips redan nu, statsrådet Dinkelspiel, är att släppa in samtliga politiska
partier till de pågående överläggningarna. Vänsterpartiet och miljöpartiet
på sin tid fick inte vara med i utrikesnämnden när man resonerade ihop sig
om att det var läge att skicka in en svensk medlemsansökan. Den typ av för-
handlingar som statrådet kallade för omfattande samråd måste i så fall bygga
på att alla får vara med. Så har det inte varit - kritikerna har varit utestängda.
Anf. 21 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Det är klart att det har förekommit en viss diskussion beträf-
fande folkomröstningen. Olika uppslag har ventilerats. Men det finns fak-
tiskt mer angelägna uppgifter just nu i fråga om medlemskap i EG, inte minst
uppgiften att få i gång förhandlingarna. Vi har dock tre år på oss, innan en
folkomröstning blir aktuell. Vi vet inte ens i dag när förhandlingarna börjar.
Det finns kanske anledning att vänta någon tid, innan man slutgiltigt tar ställ-
ning i denna fråga. Det kommer att finnas mycket tid för diskussion.
Det kommer också att ges god tid för att man skall kunna förbereda för-
handlingarna. Den bästa förberedelsen är en mycket detaljerad information
om förhandlingarnas förlopp. Jag lovar att regeringen kommer att lämna så-
dan information.
När det gäller den information som har lämnats hittills har jag mycket
svårt att följa Gudrun Schymans resonemang. Hon angrep oss på grund av
grönböckerna och sade att de är alldeles för grundliga och svårsmälta. Jag
kan hålla med om att det blir litet av sömnpiller om man börjar på s. 1 och
läser fram till s. 500. Böckerna är inte lättillgängliga, men de är grundliga.
Vid sidan av detta har vi framställt information som, för att använda Gudrun
Schymans ord, är mera glättad. Den är avsedd att vara mer lättillgänglig. Vi
försöker balansera detta genom att göra både-och, inte antingen-eller.
Jag tror inte att det här är platsen för en diskussion om utrikesnämndens
sammansättning.
Slutligen beträffande information. Jag tror inte det har gjorts mera på in-
formationens område än när det gäller just dessa förhandlingar. Det har varit
en oerhört intensiv information, både skriftlig och muntlig. Från olika de-
partements och förvaltningens sida deltar vi i en fortlöpande föredragsverk-
samhet som kompletterar den skriftliga information som ges. Vi har ett sam-
arbete med olika organisationer och andra intresserade för att på olika sätt
föra ut informationen. Det sprids mycket information, men jag är den förste
att säga att man aldrig kan göra tillräckligt på detta område. Ju mer informa-
tion som lämnas, desto bättre är det - det är jag övertygad om.
Till slut, Gudrun Schyman: När man talar om obalans i informationen be-
ror detta i allmänhet på att man är olycklig över att ens egna uppfattningar
inte vinner tillräcklig anslutning. Kanske är det så också i det här fallet.
Anf. 22 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Nej det handlar inte om detta, utan det rör sig om det fak-
tiska läget i landet. Jag känner ju till alla grönböckerna och det inflations-
flöde som finns. Det borde emellertid stämma till eftertanke, att man när
man går ut på gatan och frågar folk, finner att mycket få människor egentli-
gen vet vad det här är för någonting. Man vet inte vad EG står för, och man
vet inte vad EFTA och EES betyder. Hälften av dem som säger sig veta vad
det betyder har en felaktig uppfattning.
Det är ett mycket stort glapp mellan de mest insatta förhandlarna och
andra. Ni som åker till Bryssel i skytteltrafik vet väldigt mycket. Sedan finns
det också litet mera kunskaper i EFTA-delegationen, som jag själv tillhör.
Vidare finns det kanske litet mer kunskaper här i riksdagen i allmänhet än
utanför riksdagen. Jag säger ”kanske”, eftersom jag inte är säker när jag hör
debatten. Sedan är glappet väldigt stort. Om inte detta glapp minskar, kom-
mer det inte att bli någon bra folkomröstning i frågan. Vet vi inte vad vi ger
oss in i, kommer det j u att på olika sätt försvåra och minska våra möjligheter.
Jag tycker att ni borde vara oroliga, bl.a. därför att många människor tän-
ker att de inte riktigt vet vad det gäller men att det tydligen är någonting som
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tioner
19
|
Prot. 1991/92:41 9 december 1991 |
de måste räkna med och att det hela ju redan har bestämts. Folk tror ju att |
Det här ger en känsla av att man är maktlös och att besluten fattas där
|
Svar på interpella- |
uppe av dem som vet. Men det är inte någon bra demokratisk situation att Jag kommer att respektera den ståndpunkt som får majoritet. Men min Det är brister i informationen. Jag anser att den är obalanserad och att den Vi som är kritiska jobbar i små organisationer och har små möjligheter. Anf. 23 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m): Herr talman! Jag kan fatta mig mycket kort. Jag tror att Gudrun Schyman Samtidigt är det uppenbart att det fordras både efterfrågan och utbud i Överläggningen var härmed avslutad. 4 § Svar på interpellation 1991/92:48 om finansieringen av Arlanda- Anf. 24 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds): Herr talman! Stig Rindborg har ställt följande frågor till mig: 1. På vilket sätt avser statsrådet att verka för att den privata sektorn kan 2. Avser statsrådet att initiera förhandlingar med de privata konsortierna |
20
Låt mig börja med att slå fast att regeringen har en positiv inställning till
privat medverkan i olika infrastrukturprojekt. Samtidigt tror jag inte att det
råder några delade meningar om att de infrastrukturprojekt inom väg- och
järnvägssektorn i Sverige som är både företagsekonomiskt och samhällseko-
nomiskt motiverade är få. Mot denna bakgrund vill jag som svar på Stig
Rindborgs första fråga säga att jag inte tror att det finns något generellt sätt
att förhålla sig till privat medverkan i infrastrukturinvesteringar. Hur man
hanterar de projekt i vilka det är eller kommer att bli aktuellt med privat
medverkan får prövas i varje enskilt fall.
Frågan om vilka organisatoriska former som skall gälla för tillskapandet
av en järnvägsförbindelse till Arlanda har diskuterats under en lång tid.
Flera alternativa förslag har presenterats.
Arlandabaneprojektet är det järnvägsprojekt som är i särklass mest intres-
sant ur ett företagsekonomiskt perspektiv. I de förslag till genomförande
som hittills har presenterats ingår viss statlig medverkan i form av tillskott
till projektet, men även i form av statligt risktagande.
Vid analyser av den här typen av infrastrukturprojekt är det enligt min
mening mycket viktigt att de långsiktiga trafikpolitiska effekterna vägs in.
Det är också av största vikt att försäkra sig om ett effektivt framtida utnytt-
jande av den tillskapade infrastrukturen.
Frågan om Arlandabanan hanteras i dagsläget av delegationen för infra-
strukturinvesteringar. Delegationen har för avsikt att inom kort tillsätta en
utredare vars uppgift blir att jämföra och analysera ett genomförande i privat
regi med ett upplägg som innebär att banverket och luftfartsverket ingår i ett
bolag som genomför projektet. En av utredarens uppgifter blir att under-
söka och utvärdera på vilket sätt den privata sektorn är beredd att delta i
projektet och därigenom dela projektets affärsrisker.
Anf. 25 STIG RINDBORG (m):
Herr talman! Herr statsråd, ärade ledamöter! Jag vill börja med att tacka
kommunikationsminister Mats Odell för svaret.
Sveriges framtida tillväxt hänger på vårt omvandlingstryck och på vår för-
måga att generera medel för nödvändiga infrastruktursatsningar.
När vi blir en del av EGs inre marknad måste vi på olika sätt kompensera
för vårt geografiska läge. Under 1980-talet har vi i stort sett konsumerat
inom den offentliga sektorn i stället för att investera. Nu är listan lång över
det som måste åstadkommas.
Det gläder mig att statsrådet ser positivt på en privat medverkan där så är
möjligt när det blir aktuellt med infrastrukturprojekt. Jag vill betona att det
är långt ifrån enkelt och att det krävs stark politisk vilja och förmåga för att
åstadkomma en sådan medverkan.
Öresundsbron blev på grund av Danmarks önskemål en helt statlig angelä-
genhet. Frågan om Österleden i Stockholmstrakten ser ut att få en helt of-
fentlig finansiering. Av de projekt som på kort sikt har företagskonomisk
trovärdighet återstår då Arlandabanan.
I förra veckans nummer av tidskriften The Economist prisas den svenska
uppdelningen av järnvägen i ett bolag för infrastruktur och ett för drift. Det
är en modell som den brittiska regeringen bör pröva, råder tidningen.
När någon skall konkurrera med sig själv och vara både tävlande och do-
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tioner
21
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tioner
22
mare uppstår problem. Därför har den här uppdelningen varit bra för att
åstadkomma konkurrens på spåren. Men precis samma problem kan uppstå
i nästa led, när privata intressen skall konkurrera med statens infrastruktur-
bolag, i det här fallet banverket.
En privat lösning förutsätter framtida samverkan med det övriga järnvägs-
nätet, dvs. med banverket. Därför är det nödvändigt att regeringen i någon
form aktivt åtar sig att svara för att det finns en roll som domare i ett fall som
detta, så att den privata medverkan inte faller på byråkratiska revirstrider
och prestige.
Regeringens hantering av Arlandabanan studeras noggrant i både Sverige
och utlandet, som ett test på om det är möjligt för regeringen att finna former
för privat medverkan i ett större infrastrukturprojekt. Om det går är det en
mycket positiv signal. Om det i detta fall skulle visa sig att det inte går är det
tyvärr ett tecken på att finansieringsmodellen för 90-talets infrastrukturinve-
steringar inte håller. Jag tror och hoppas att det skall lyckas.
Anf. 26 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! För någon vecka sedan hade jag besök av min kollega från
Hongkong. Transportministern där har en något enklare uppgift än jag och
mina nordiska - jag skulle också vilja säga europeiska - kolleger har.
Det problem som transportministern i Hongkong hade när det gällde fi-
nansdepartementet handlade om hur överskottet från kollektivtrafiken
skulle fördelas mellan andra sektorer i samhället. 90 % av invånarna i Hong-
kong låter sig transporteras med kollektiva trafikmedel.
Problemet i Sverige - som är ett mycket vidsträckt och vackert land - är
att befolkningen, som relativt sett är liten, huvudsakligen bor i en och samma
del av landet. Infrastrukturen måste alltså byggas ut för att kunna tjäna lan-
dets egna intressen, dvs. internt. Man kan säga att det här handlar om att
göra Sverige rundare. Men dessutom gäller det att övervinna det avstånds-
handikapp som vi har gentemot våra viktigaste marknader - det kan ju röra
sig om 70 mils avstånd. Man skulle kunna säga att det handlar om att flytta
Sverige närmare Europa. Den här uppgiften är mycket svår. Beträffande tra-
fikunderlaget i relation till avstånden och till de kostnader som en utbyggnad
av infrastrukturen medför är det mycket bekymmersamt här i Sverige.
Därför är det som Stig Rindborg säger alldeles rätt. Ett av de få projekt
där man kan se en någorlunda rimlig företagsekonomisk lönsamhet är just
Arlandabanan. Den nya regeringen har också lyft ut detta projekt. Därmed
undviks det öde som detta projekt annars hade gått till mötes, nämligen att
det förslag som låg på bordet hade genomförts. Det här kommer att utredas
en andra gång.
Jag hoppas att Stig Rindborg är nöjd med mitt svar här, nämligen att det
blir en översyn i detta sammanhang.
Stig Rindborg citerade ur ”The Economist”. Den svenska modellen pri-
sas - alltså 1988 års trafikpolitiska beslut, som innebär en uppdelning i fram-
tiden mellan banverket och en eller flera operatörer. När det gäller infra-
strukturen får den bästa och mest kostnadseffektiva operatören trafikera.
Det är i det avseendet som vi kommer in på det här med privat finansiering
och de problem som uppstår. Det är inte enbart de kortsiktiga finansierings-
perspektiven som skall vara i förgrunden när man tittar på ett sådant här
projekt. De långsiktiga trafikpolitiska övervägandena måste också utgöra en
viktig del vid en utvärdering av projektet. Övervägandena kan gälla t.ex.
tillgången till spåret. Det måste alltså vara möjligt för olika trafikutövare att
i ett framtida avreglerat system trafikera Arlandabanan.
Vidare måste den bodelning beaktas som har gjorts mellan infrastrukturen
och trafikutövarna också när det gäller Arlandabanan. Det är således en
mycket viktig aspekt.
Ytterligare en aspekt som man måste väga in gäller nyttan av en samman-
koppling av de båda trafikslagen tåg och flyg. Det har också flertalet intres-
senter här gjort.
Dessutom måste ett effektivt resursutnyttjande av den tillskapade kapaci-
teten tillförsäkras. Efter strikt nationalekonomisk modell kommer man näs-
tan definitionsmässigt fram till att en privat finansiering av infrastrukturen
leder till ett underutnyttjande av denna, om man inte tillförsäkrat sig annat.
Herr talman! Jag tror att Stig Rindborg och jag har ungefär samma upp-
fattning om dessa saker.
Med mycket stor skyndsamhet bedriver vi en utvärdering av de olika pro-
jekten, och vi hoppas att Arlandabanan skall stå färdig utan att den prövning
som vi i den nya regeringen har beslutat oss för skall innebära någon förse-
ning av projektet i fråga.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
Svar på interpella-
tioner
5 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkande 1991/92:KU12
Skatteutskottets betänkande 1991/92:SkU5
Justitieutskottets betänkanden 1991/92:JuUll och JuU12
Utrikesutskottets betänkanden 1991/92:UU2 och UU8
Soc.ialförsäkringsutskottets betänkande 1991/92:SfU6
Socialutskottets betänkanden 1991/92:SoU5-SoU7 och SoU13
Jordbruksutskottets betänkanden 1991/92:JoU5 och JoU7
Näringsutskottets betänkanden 1991/92:NU12, NU13 och NU16
Bostadsutskottets betänkande 1991/92:BoU6
23
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
6 § Kammaren åtskildes kl. 13.35.
Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.
Vid protokollet
STAFFAN HANSSON
/Barbro Karlsson
24
Innehållsförteckning
Måndagen den 9 december
Prot. 1991/92:41
9 december 1991
1 § Justering av protokoll................................. 1
2§ Svar på interpellation 1991/92:51 och frågorna 1991/92:161, 176
och 239 om avbrytandet av viss värnpliktsutbildning....... 1
Försvarsminister Anders Björck (m)
Sture Ericson (s)
Kristina Svensson (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Karin Pilsäter (fp)
Iréne Vestlund (s)
3 § Svar på interpellation 1991/92:53 om information m.m. med an-
ledning av ansökningen om medlemskap i EG............ 14
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Gudrun Schyman (v)
4 § Svar på interpellation 1991/92:48 om finansieringen av Arlanda-
banan m.m....................................... 20
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Stig Rindborg (m)
5 § Förnyad bordläggning................................ 23
25
gotab 40425, Stockholm 1991