Riksdagens protokoll
1991/92:40

Fredagen den 6 december

Kl. 9.00-12.07

Protokoll

1991/92:40

1 § Svar på interpellation 1991/92:36 om problemen i tekobranschen

Anf. 1 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Kjell Eldensjö har frågat mig dels om Sverige behöver en väl
fungerande tekoindustri av beredskaps- eller av andra skäl, dels om rege-
ringen avser vidta konkreta åtgärder för att svensk teko skall kunna överleva
i den branschkris som nu råder.

Den tekokris Kjell Eldensjö talar om gäller främst konfektionsindustrin.
Vi får inte glömma bort att tekoindustrin även innefattar delbranscher som
producerar exempelvis tekniskt avancerade textila produkter och som är in-
satsvaror i annan industri än tekoindustri. Dessa delar har god konkurrens-
kraft.

Svensk ekonomi befinner sig i ett utsatt läge. Industrins konkurrenskraft
har försvagats kraftigt, och industrins investeringar och lönsamhet minskar.
Prognoserna pekar på en stagnation även under år 1992. Dessa problem
drabbar konfektionsindustrin hårdare än andra branscher, eftersom den re-
dan före lågkonjunkturen hade svag konkurrenskraft. Tekoindustrin har se-
dan länge varit skyddad från andra länders konkurrens genom handelsre-
striktioner och konserverande branschstöd. Incitamenten för att genomföra
nödvändiga strukturförändringar har därför varit mindre. Effekterna av den
förra regeringens branschpolitik ser vi därför nu i form av stor arbetslöshet
bland de tekoanställda.

Regeringen ser det som mycket viktigt att skapa goda förutsättningar för
tillväxt och full sysselsättning. När det gäller sysselsättningen avser rege-
ringen att utnyttja de arbetsmarknadspolitiska instrument som finns till
hands för att underlätta för människor att klara omställningar. Regeringen
kommer däremot inte att genomföra några näringspolitiska räddningsaktio-
ner för att hålla liv i företag som inte klarar marknadens krav. För att Sveri-
ges ekonomiska utveckling skall kunna vändas och för att marknadsekono-
min skall fungera krävs livskraftiga små och medelstora företag. Vi måste
därför skapa goda generella förutsättningar för nyföretagande och tillväxt i
små företag. Detta är viktigt för konfektionsindustrin, eftersom den till över-
vägande del består av just små företag.

Regeringen har i en nyligen framlagd proposition (prop. 1991/92:51) dra-
git upp riktlinjer för en ny sammanhållen småföretagspolitik, som berör en
rad olika politikområden. Omläggningen av smäföretagspolitiken omfattar i

Svar på interpella-
tioner

1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 40

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

huvudsak följande: förbättrad rättssäkerhet, effektivare konkurrens, sänkt
skattetryck, effektivare riskkapitalmarknad, enklare regler, underlättande
av nyetableringar, översyn av arbetsrättsliga frågor samt insatser för att un-
derlätta Europakontakter.

Samarbetet med EG, som vi nu fortsätter och fördjupar med EES-avtalet
och som avses träda i kraft den 1 januari 1993, kommer att vara ett viktigt
inslag i småföretagspolitiken i framtiden. Sverige har kommit långt i sin an-
passning till EG, inte minst vad gäller näringspolitiska branschstöd. EGs re-
gelverk tillåter inte statligt stöd till företag som riskerar att snedvrida kon-
kurrensen på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset. När det
gäller tekoindustrin, får stöd endast ges då exempelvis starka sociala skäl ta-
lar för det eller i syfte att lägga om produktionen till andra varor än tekova-
ror.

Ett viktigt led i att skapa tillväxt är att vi deltar i en fri internationell han-
del. Ett fritt handelsutbyte skapar en effektiv resursfördelning genom att
varje land då producerar det som det har de bästa förutsättningarna för. Där-
för deltar Sverige tillsammans med de flesta andra länder i de förhandlingar
som nu förs om en ökad frihandel inom GATT. De möjligheter som finns
inom ramen för det s.k. multifiberavtalet att begränsa tekoimporten är före-
mål för särskilda förhandlingar inom GATT. Målet är att integrera tekohan-
deln i det normala GATT-regelverket. Den 31 juli i år avskaffade Sverige,
som bekant, samtliga kvarvarande importrestriktioner för tekovaror. Ett
medlemskap i EG innebär att vi ansluter oss till den gemensamma handels-
politiken, som för närvarande innefattar vissa restriktioner för import av te-
kovaror. Regeringen har inte tagit ställning i frågan om det är realistiskt eller
önskvärt att begära undantag för tekoimporten i de förestående medlemsför-
handlingarna.

Vissa kapacitetsbevarande åtgärder för att säkra tillgången till vissa grund-
textila varor finns fortfarande i form av beredskapslån och försöijningsbe-
redskapsstöd. De nya planeringsförutsättningarna för totalförsvaret, som
angavs i 1987 års försvarsbeslut (prop. 1986/87:95, FöUll, rskr. 310), inne-
bar att behovet av att upprätthålla produktionskapacitet inom tekoindustrin
av försörjningsberedskapsskäl minskade. Överstyrelsen för civil beredskap
har av regeringen den 31 oktober i år fått i uppdrag att göra en översyn av
konsekvenserna ur beredskapssynpunkt av EES-avtalet och ett eventuellt
svenskt medlemskap i EG.

Anf. 2 KJELL ELDENSJÖ (kds):

Herr talman! Först vill jag tacka näringsministern för svaret på min inter-
pellation angående tekobranschens problem. Interpellationen är föranledd
av att den mycket långvariga nedgången för teko inger verklig oro för tekoin-
dustrins överlevnad beträffande inhemsk produktion, åtminstone beträf-
fande väsentliga delar av teko.

Den branta nedåtgående kurvan förutspås att med nuvarande förutsätt-
ningar fortsätta nedåt. Även inom trikåföretagen, som i förhållande till kon-
fektionsföretag klarat sig bättre hittills, ser framtiden mycket osäker ut. Tri-
kåproduktionen tenderar nämligen också att flyttas utomlands i ökande
grad.

Inom teko beräknas sysselsättningen minska totalt med 3 900 årsanställda
från 1990 till 1992, vilket utgör en 20-procentig minskning. Enbart i Sjuhä-
radsbygden beräknas ca 2 000 anställda förlora sina jobb under perioden.
Även 1992 förväntas många mista sina jobb. Enligt de prognoser som nu
finns kommer tekoindustrin i Sjuhäradsbygden att i mitten av 90-talet syssel-
sätta runt 6 000 personer, vilket innebär en förlust med ca 40 % av bran-
schens arbetstillfällen i regionen över en sexårsperiod. Under perioden för-
lorar alltså 4 000 personer enbart i Sjuhäradsregionen sina jobb och därmed
sin egen och sin familjs trygghet.

Som jag ser det finns det några branscher som vi måste värna särskilt
mycket om. Dit hör produktionen av kläder, som ju är oss alla näraliggande
på ett påtagligt sätt. Enligt min mening måste vi vara rädda om den inhemska
produktionen av kläder. Det handlar om en förbrukningsvara som alla behö-
ver och som behöver förnyas successivt.

Sverige, och inte minst Sjuhäradsbygden, har lång och fin tradition inom
tekotillverkningens område. God kvalitet och design har präglat tillverk-
ningen.

Den negativa utvecklingen inger som sagt stor oro. Svensk tekoindustri
riskerar att nå en så låg nivå att det inte enbart innebär en tragedi för de
drabbade människorna - det borde också anses oacceptabelt ur beredskaps-
synpunkt. Till detta kommer att ett fint svenskt kulturarv raseras.

Herr talman! I sitt svar säger näringsministern att regeringen ännu inte
tagit ställning i fråga om importrestriktioner för tekovaror, i överensstäm-
melse med EGs gemensamma handelspolitik beträffande tekovaror. Jag
hoppas att beslutet blir sådant att inte en hel viktig industribransch kollapsar
i kölvattnet på Sveriges eventuella strävan att vara världsledande på frihan-
delns område. Svensk tekoindustri är värd ett bättre öde!

Jag håller med näringsministern om att det också finns delbranscher som
går bra, och det skall vi givetvis vara glada för. Det handlar då huvudsakligen
om sektorerna filter, fiberduk och liknande som har och som förväntas få en
god utveckling. Totalt över branschen är emellertid prognosen mycket dys-
ter. Jag vill ange några siffror som belyser volymsutvecklingen:

- Textilindustrin: 15 % minskning åren 1978—1989

- Trikåindustrin: 28 % minskning under samma period

- Konfektionsindustrin: minskning med hela 47 %

Prognoserna för åren 1990—1992 är följande:

- Textil: minskning med ytterligare 10 procentenheter

- Trikå: minskning med ytterligare 15 procentenheter

- Konfektion: minskning med ytterligare 21 procentenheter

Produktionsvolymen har därmed sedan 1979 för konfektionsindustrin
krympt till mindre än en tredjedel. Utvecklingen visar att det är hög tid att
finna en lösning för branschen, om vi vill ha svensk tekoindustri i framtiden.

Trots de statliga stöd som utbetalats under årens lopp har alltså branschens

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

nedgång bara fortsatt. Jag är också medveten om att den nuvarande rege-
ringen vill avveckla traditionella branschstöd.

I regeringsdeklarationen beskrivs en hel del generella ekonomiska åtgär-
der för att åstadkomma tillväxtkraft i svenskt näringsliv. Där talas bl.a. om
att skattetrycket måste sänkas, och det är ju positivt. Även i sitt interpella-
tionssvar talar näringsministern om bl.a. sänkt skattetryck som en del i en
ny sammanhållen småföretagarpolitik.

Min reflexion och fråga i detta sammanhang är då: Skulle det inte vara
möjligt att inom en sådan svår utsatt och arbetsintensiv bransch påskynda
åtgärder i den riktning som regeringsdeklarationen ger uttryck för? Kan man
med andra ord snabbt fatta beslut om att sänka löneskatter för tekobran-
schen? Eftersom branschen därmed får överlevnadsmöjlighet på ett helt an-
nat sätt än nu, borde reformen i princip vara självfinansierande.

Anf. 3 ELISABETH ANDERSSON (c):

Herr talman! Som uppvuxen och verksam i Sjuhäradsbygden upplever jag
tekoproblematiken särskilt bekymmersam. Jag ser dock ljusglimtar för teko
i näringsministerns svar avseende löftet om att skapa bättre förutsättningar
för nyföretagande och tillväxt i småföretag. Precis som näringsministern sä-
ger är det viktigt för konfektionsföretag, som ju till övervägande del består
av småföretag.

Näringsministern nämner i slutet av sitt svar att viss beredskapskapacitet
måste finnas. Jag vill redan nu fråga näringsministern: Hur hög bör denna
kapacitet vara för att vara acceptabel?

Tekoindustrin har en mycket stor betydelse för oss i Sjuhäradsbygden. När
det gäller de 16 (MO tekoanställda som i dag fortfarande finns i Sverige är det
inte mindre än 45 % av de årssysselsatta som återfinns i Sjuhäradsbygden.
Många av dessa arbetstillfällen är fördelade på mindre textilföretag som kän-
ner stort ansvar för att hålla sina orter levande. Med andra ord ger de sitt
bidrag till att Hela Sverige skall leva! När tekoindustrin i Sverige hade sin
storhetstid fanns det 75 000 arbetstillfällen inom branschen. Sedan mitten av
80-talet har utvecklingen varit alltmer negativ, och arbetslösheten inom teko
slår nu alla rekord!

Orsakerna är flera, en del mer, en del mindre påverkningsbara. Konjunk-
turnedgången, det höga kostnadsläget samt den allt större importen kan vi
dock konstatera är de främsta orsakerna. Det höga kostnadsläget i form av
höga avgifter och skatter är direkt påverkningsbart, och jag känner mig
mycket nöjd med näringsministerns svar i denna del.

Den totalt frisläppta importen av tekovaror är en annan orsak som enligt
mitt synsätt milt uttryckt var ett fatalt misstag. Argumentet för avregleringen
av tekoimporten förefaller mig i dag vara än tunnare än tidigare. Bedöm-
ningen att konsumenten skulle få lägre priser gjordes. Med facit i hand ser
vi nu att varken i tekos Mecka Borås eller i Stockholm har priserna för kon-
sumenten sjunkit. Vinnarna blev nog snarare importörerna.

Populärt argument för förändringar, som också näringsministern i sitt svar
hänvisar till, är EG-anpassningen. Det argumentet håller inte för den för-
ändring av importregler som genomförs. Ty EG har kvar sina importrestrik-
tioner för tekoprodukter och räknar med att behöva en tioårsperiod för att

avveckla dessa. Det förefaller mig ganska förbryllande att vi, som annars
skall anpassa och samordna våra regler och system till EGs, hösten 1988 fick
ett beslut som innebar att allt vad restriktioner för tekoimport heter togs bort
den 31 juli i år.

EGs ”inhemska” produktion av teko ligger på 45 %. Jämför det med Sve-
riges 10 %! Vad har vår produktion och våra företag för konkurrensvillkor
egentligen? Det är oerhört viktigt att slå vakt om den textila kunskap och
erfarenhet som vi trots allt har kvar i Sverige. Den enda EG-anpassning jag
kan finna är den som går att läsa i arbetslöshetssiffror.

Näringsministern säger i sitt svar att regeringen inte tagit ställning i frågan
om tekoimporten ännu. Då är det hög tid! Borde inte regeringen ompröva
beslutet angående avregleringen när vi nu står inför ett EG-medlemskap?
Borde inte regeringen harmonisera våra importregler gällande teko gent-
emot EGs i stället för att göra tvärtemot?

Jag kan inte se någon vettig anledning till att ytterligare förstärka tekokri-
sen i Sverige och i Sjuhäradsbygden genom att skapa sämre konkurrensvill-
kor för svenska företag än övriga länders företag.

Herr talman! Låt mig citera Ivan Ludvigsson, VD för AB Ludvig Svens-
son, en av företrädarna för teko i Sjuhärad. Han säger så här: ”Vårt mål och
vårt budskap är att vi vill ha konkurrens på lika villkor, med samma regler
som gäller inom EG. Inte mer, inte mindre, men samma.”

Anf. 4 LAILA STRID-JANSSON (nyd):

Herr talman! Jag tackar näringsministern för svaret när det gäller proble-
men i tekobranschen. Men jag tycker inte att han har givit ett klart och kon-
cist svar på frågan vad man verkligen skall göra åt problemen inom teko,
speciellt konfektionsindustrin, som alltså i dag är katastrofala.

Det bästa enligt min mening är att alltid gå direkt till källan, i detta fall till
branschen själv. Jag behöver inte gå så långt, eftersom jag själv har erfaren-
heter från tekoindustrin, men det vore förmätet av mig att endast lita till mig
själv. Därför har jag naturligtvis varit i kontakt med en mängd företag inom
konfektionsindustrin. Dessa är de som enligt min mening bäst kan ge råd om
vad som bör göras för att lösa krisen.

Branschens klara och gemensamma krav är följande. Man måste satsa på
en så effektiv utbildning som möjligt. I dag finns det t.ex. inom designerut-
bildningen ingen efter textilindustrin adekvat utformad utbildning. Det ut-
bildas 70 kläddesigner i det här landet varje år, men ingen utbildning är an-
passad efter industrins önskemål. Det utbildas dels s.k. produktutformare,
dels konstnärligt utbildade designer. Att utbilda 70 personer som absolut
inte kan få jobb i dag verkar litet märkligt. Jag kan nämna som ett exempel
att i Finland utbildas tio sådana personer varje år.

Jag vet att en utredning är på gång. Jag ser med stort intresse fram emot
vad resultatet blir. En ändring måste i alla fall till, inte minst för att hjälpa
de ungdomar som slås ut efter sin långa utbildning.

Branschen efterlyser alltså en effektiv utbildning. Man vill absolut inte ha
någon fri import. Det var dödsstöten för dessa företag när importen släpptes
fri i juli. Något som skulle vara väldigt bra och som också skulle ge möjlighe-

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

ter att ge ungdomar arbete vore att införa nybörjarlöner, lärlingslöner, tills
ungdomarna uppnått den kapacitet som erfarna arbetare har skaffat sig.

Sedan till detta med sänkta arbetsgivaravgifter. Det är inte bara inom te-
kobranschen som man önskar en sänkning. Jag var i Kopparberg med arbets-
marknadsutskottet häromdagen. Där fick vi höra från kommunalrådet att
räddningen i dag för Sverige är att sänka arbetsgivaravgiften, om även bara
temporärt, men någonting måste göras snart för att det över huvud taget
skall hända någonting.

Därför vädjar jag nu till ministern att han och regeringen, som ännu inte
har tagit ställning till frågan om vissa restriktioner inom tekobranschen, vid
sitt ställningstagande tar hänsyn till dessa önskemål.

Anf. 5 LAHJA EXNER (s):

Herr talman! Jag har också studerat industriministerns svar på Kjell El-
densjös interpeliation. Och jag måste något reflektera över ministerns hän-
visning till Sveriges ekonomiska läge och den s.k. nya småföretagspolitiken.
Dessa frågor kommer ju att debatteras i särskild ordning här i riksdagen före
jul. Jag tänker därför inte på något sätt fördjupa mig i dem, utan jag avstår.

Jag vill emellertid ändå säga att jag är säker på att när tekoarbetarna i
Sjuhäradsbygden får läsa detta svar kommer de nog att bäva. Skall man slå
vakt om denna bransch genom att försämra anställningsskyddet för och
övervältra t.ex. de sociala kostnaderna på de redan lågavlönade tekoarbe-
tarna? Tekoindustrins anställda har verkligen visat återhållsamhet när det
gäller lönekraven under 80-talet. De ekonomiska problem som vi har i det
här landet är inte orsakade av de tekoanställda.

Jag vill även säga något om tekoindustrins framtid. Vi socialdemokrater
sitter inte heller och rullar tummarna när det gäller dessa frågor, utan vi arbe-
tar med dem och tänker återkomma i januari under den allmänna motionsti-
den. Men jag vill ändå säga att vår uppfattning är att det stöd som staten
hitintills gett till tekoindustrin i allt väsentligt varit till stor nytta för att un-
derlätta anpassningen till nya förhållanden under 80-talet. Vi ser därför med
oro på propåer om att allt stöd skulle kunna komma att upphöra fr.o.m. som-
maren 1992. Inriktningen på stödet har varit konstruktiv - en satsning på
aktiv utveckling och inte ett passivt stöd utan krav på motprestation. Utbild-
ningen i detta sammanhang är naturligtvis en viktig del som hela tiden måste
hållas ä jour och anpassas till den nya tidens krav.

Det vore alltså olyckligt om allt stöd drogs in den 1 juli 1992. För att möj-
liggöra en fortsatt anpassning och en utveckling enligt detta anser vi att vissa
stödformer bör bestå ytterligare några år. Det behövs ett stöd bl.a. till mark-
nadsföring, framför allt när det gäller nya marknader i Europa. Det är ju
välbekant, eller bör åtminstone vara det, även för industriministern att teko-
industrin i dag till mycket stor del består av småföretag som naturligtvis har
svårigheter att på egen hand klara av detta.

Beträffande stöd för teknisk utveckling bör dagens utbildningsstöd vara
kvar i någon form. Det är viktigt att information om nya möjligheter inom
olika områden snabbt når ut till företagen. Bl.a. krävs det stöd från nytek,
det nya näringslivsverket. En betydande satsning på forskning är nödvändig
om branschen skall kunna ligga i täten i världen avseende effektivitet, teknik

och kvalitet, som den gör inom vissa områden inom teko, hur konstigt det
än låter.

Även basservice, t.ex. beredningsverk, utgör ett särskilt problem. Beträf-
fande denna befinner man sig nu på en så låg kapacitet att ytterligare minsk-
ningar kan ge allvarliga följdeffekter i form av nedläggningar också i senare
produktionsled. Och vi utesluter inte att ett riktat basservicestöd kan bli
nödvändigt för att upprätthålla kapaciteten.

Jag vet att den förra regeringen i våras tillsatte en särskild arbetsgrupp
som hade till uppgift att se över tekoindustrins situation och belysa vilka åt-
gärder som var angelägna för att en fortsatt anpassning skulle kunna ske i
acceptabla och konstruktiva former. Vi socialdemokrater var då glada över
att denna arbetsgrupp tillsattes. Nu är min fråga: Kommer den nya rege-
ringen att låta denna arbetsgrupp fortsätta sitt arbete?

Anf. 6 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! För att inte glömma bort Lahja Exners sista fråga skall jag
säga att den arbetsgrupp som hon talade om har haft ett antal sammanträ-
den, och den beräknas avrapportera till mig inom kort. Jag vet dock inte
exakt vilket datum.

När det gäller tekoindustrin som sådan, den avreglering och den frihandel
som har ökat för Sverige i och med att importrestriktionerna togs bort, vill
jag bara notera att tekoindustrins främsta konkurrenter finns till ungefär 65-
70 % inom EG-EFTA-området. Endast 20 % av importen kommer från tra-
ditionella lågprisländer.

Jag vill också notera att de insatser som EG gör inom det s.k. Retex-pro-
grammet i huvudsak går ut på att man skall försöka skapa möjligheter för en
övergång till andra typer av produktion där man klarar konkurrensen bättre
än man gör inom vissa delar av tekoindustrin.

Jag vill också notera att det även inom tekoindustrin finns mycket lön-
samma och framgångsrika företag i Sverige. Det är ofta de företag som har
speciella nischer eller som har gått över till högre teknologinivåer som har
varit framgångsrika.

Det fanns en mening med att döpa om industridepartementet till närings-
departementet. Meningen är att vi skall ta bort branschstöds- och industri-
stödspolitiken. I stället för att ha en politik för varje enskild bransch försöker
vi föra en generellt god industripolitik eller näringspolitik som ger goda för-
utsättningar för samtliga företag.

Jag tycker att det industristöd och det branschstöd som har funnits i Sve-
rige har gett förskräckande resultat. Om vi ser på det största stödet, stödet
till varvsindustrin, i slutet av 70-talet och i början av 80-talet, kan vi notera
att staten då satsade ungefär 35 000 milj.kr. Vi förlorade samtliga pengar,
och vi förlorade i princip samtliga jobb, och vi gjorde det under mycket li-
dande för de människor som var berörda.

Inom teko har vi under de senaste tio åren satsat 3 800 milj.kr. för att för-
söka hjälpa näringen och för att försöka skapa möjligheter till omställ-
ningen.

Jag är av den bestämda uppfattningen att det är genom en generell nä-
ringspolitik, där vi skapar goda förutsättningar för samtliga företag, som

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:40
6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

framtiden ligger även när det gäller tekoindustrin. Denna regerings främsta
uppgift är att öka produktiviteten och tillväxten i ekonomin. Därför satsar
vi systematiskt på åtgärder som skall stärka det svenska näringslivets kon-
kurrenskraft. Det har funnits särregler i Sverige som har varit negativa för
småföretagen. Dessa rensar vi bort. Vi vill skapa samma förmånliga regler
för småföretag i Sverige som man har utomlands. Detta tror vi kommer att
gynna även de många små och effektiva tekoföretag som finns. Vi vill se till
att dessa goda förutsättningar skapas. Vi tror inte att det är konkurrensbe-
gränsningar och importrestriktioner som skapar konkurrenskraft. Det är i
stället genom konkurrens som vi har lyckats att få bra och goda företag i
Sverige, företag med god utvecklingskraft och god lönebetalningsförmåga.

Vi har i dagens läge inte några möjligheter att sänka några stora bredba-
siga skatter. Vi tar i stället bort de skatter som skadar näringslivet mest och
som vi har råd att ta bort med hänsyn tagen till ekonomisk balans.

När det gäller beredskapsåtgärderna vill jag bara peka på att jag inte helt
klart kan lämna några besked om vad vi kommer att göra när det gäller
grundtextilier, inte konfektion. Frågan beror helt och hållet på det kom-
mande försvarsbeslutet.

När det gäller EG och de eventuella harmoniseringarna till EG är vi fullt
på det klara med de förändringar som sker inom GATT, där man försöker
få in tekobranschen inom GATTs regelverk precis som alla andra branscher.
Det är min bestämda uppfattning att även EG snabbt är på väg mot detta
område, men att vi snarast kanske ligger före och att man inom EG kommer
att närma sig oss i stället. Min uppfattning är därför att det inte kan bli någon
harmonisering till EG i och med att vi inte vet vad EG kommer att vara den
dag Sverige eventuellt kan få ett fullvärdigt medlemskap. Förhoppningsvis
har EG avreglerat och släppt importrestriktionerna vid den tidpunkten.

Anf. 7 LAILA STRID-JANSSON (nyd):

Herr talman! Jag tackar näringsministern för hans ord. Jag tycker de ger
hopp inför framtiden om att småföretagen skall få hjälp. Men, herr talman,
man kan inte jämföra tekobranschen helt med alla andra småföretag. I
denna bransch utgörs försäljningspriset i större utsträckning än i t.ex.
bilbranschen av timpriset för arbetsinsatsen.

Den förra regeringen har under åratal gett mycket stora summor i stöd till
tekobranschen. Dessa pengar har inte gått enbart till svenska företag, utan
de har i stället runnit ut ur landet och stöttat utländsk tekoindustri, eftersom
väldigt många företag producerat utomlands. Jag anser att stöd över huvud
taget inte hjälper. Man måste i stället se till att företagen klarar sig, och då
behövs det som jag har redogjort för, bl.a. sänkta arbetsgivaravgifter. Man
måste även se till att importen inte är fri. Man måste även införa nybörjarlö-
ner samt satsa på utbildning. Det tror jag är det enda som kan hjälpa konfek-
tionsindustrin, eftersom den skiljer sig märkbart från andra industrier på
grund av sin dåliga lönsamhet.

Anf. 8 KJELL ELDENSJÖ (kds):

Herr talman! Tekostödet har tagits upp en hel del här. För att klart förstå
de speciella problem som branschen upplever med tanke på att det statliga

stödet försvinner kan kanske en kort sammanfattning av hur stödet har sett
ut vara på plats.

I slutet av 1970-talet var stödet ca 500 milj.kr. per år, vilket borde mot-
svara drygt 1 miljard kronor i dagens penningvärde.

I mitten av 1980-talet blev branschen något stabilare, varvid staten mins-
kade sina insatser. För närvarande gäller följande stöd:

1. Branschprogram vid statens industriverk - 60 milj.kr. under budgetåret
1991/92.

2. Utbildningsinsatser för ny personal - 30 milj.kr. under budgetåret
1991/92.

3. Försörj ningsberedskapspolitiska åtgärder vid överstyrelsen för civil be-
redskap - 30 milj.kr. under budgetåret 1991/92.

Det totala stödet till tekoindustrin uppgår alltså till 120 milj.kr., vilket i
jämförbart penningvärde utgör ca en tiondel av branschstödet i slutet av
1970-talet.

I en skrivelse till riksdagen, 1990/91:50, föreslog den dåvarande rege-
ringen att branschprogrammet - 60 milj.kr. under budgetåret 1991/92 - skall
upphöra den 30 juni 1992.

De handelspolitiska åtgärder som bestått av kvantitativa importrestriktio-
ner för konfektionerade tekovaror från lågprisländer upphörde enligt riks-
dagsbeslut den 31 juli 1991.

De traditionella stödformerna är därmed i stort sett borta. En återgång till
dessa i större skala är knappast möjlig. Men när branschen har en så kraftig
nedgång som nu, är det enligt min mening angeläget att regeringen snabbt
vidtar kortsiktiga åtgärder tills inträdet i EG är ett faktum. I en ledare i Da-
gens Nyheter uttrycktes detta på följande sätt den 9 november:

Kan regeringen nöja sig med att ordna hälsobringande näringsbetingelser
på lång sikt eller måste den därutöver hjälpa industrin att överleva genom
akutmedicinering i form av sänkt löneskatt?

Dagens Nyheters ledare talar här om industrin generellt. Men jag menar
att teko har en speciellt utsatt position och därmed ett än större behov av
akutmedicinering. En särskild tekonäringslösning kanske vore befogad. Den
tidigare refererade ledaren avslutas med orden: Det är en fördel för framti-
den om patienten överlever. Jag håller verkligen med om det.

Anf. 9 LAHJA EXNER (s):

Herr talman! I samband med att importrestriktionerna avskaffades den
första augusti i år utlovades sänkta priser på textila produkter. Men det har
kommit helt klara signaler från handeln nu under hösten som tyder på att
ingen prissänkning över huvud taget är att vänta.

Handelns, importörernas och grossisternas prispåslag är faktiskt en
mycket allvarlig fråga. Om priserna på tekovaror ökar mer än priserna på
andra varor, är det faktiskt ett mycket allvarligt läge. Det kommer vi inte att
finna oss i.

När de första signalerna kom gav den dåvarande regeringen ett uppdrag
till SPK att närmare studera prisbilden på tekosidan. Avstår vi från importre-

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

striktioner är det ett absolut krav från vår sida att staten tillser att den
ökande konkurrensen slår igenom på priserna.

Jag förstår, till viss del i alla fall, regeringens tveksamhet när det gäller
harmoniseringen gentemot EG. Om jag inte har fått saken helt om bakfoten
fungerar det på det viset, att om vi begär undantagande blir det ömsesidigt.
Då kan läget komma att bli ett annat även för den svenska tekoindustrin,
som vill exportera till EG.

Anf. 10 ELISABETH ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag känner mig något förbryllad över näringsministerns svar.
Det pratades om hur stor handeln mellan EG-länder och Sverige var. Här
gäller ändå olika villkor. Vad jag menade när jag pratade om harmonisering
var att det skall vara samma villkor hela tiden. När EG tar bort sina teko-
importrestriktioner, är det klart att Sverige också gör det. Då har vi samma
villkor.

Jag fick inget svar som jag är nöjd med på frågan om beredskapskapacite-
ten. Jag vill gå litet vidare med den frågan. Det traditionella sättet att ge stöd
åt näringar har varit räddningsaktioner i form av ekonomiska bidrag. Jag de-
lar näringsministerns inställning att denna form av stöd inte är någon bra
lösning. Men ett stöd åt en näring behöver inte innebära ett statligt stöd i
form av pengar. Statligt stöd innebär också att ta ansvar, i detta fall för
svensk teko-industri, när det gäller upphandling.

Jag förmodar att alla väl känner till förfaringssättet när staten tog fram nya
uniformer till vårt försvar för ett tag sedan. Då använde man den svenska
kunskapen vid produktutvecklingen, men lät sedan ordern gå utomlands.
Det må så vara att priset från utlandet var lägre, men tog man då hänsyn till
det totala priset för det svenska samhället? Räknade man in arbetslöshetsun-
derstödet till svenska teko-arbetare som, om ordern hade lagts i Sverige,
hade haft arbete?

Detta är ytterligare en konkret åtgärd för att stödja svensk teko-industri,
och min nästa fråga till näringsministern blir således: Hur tänker regeringen
i framtiden hantera frågan om upphandling av teko-produkter? Kommer re-
geringen då att ta hänsyn till den totala kostnaden, dvs. även väga in syssel-
sättningsaspekten? Självfallet borde stat, landsting och kommuner sträva ef-
ter att köpa inhemskt producerade teko-produkter. Då kan vi också skapa
en marknad som ger ett visst kapacitetsbevarande, just i beredskapssyfte.

Anf. 11 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Först vill jag ta upp frågan om priserna på teko-varor. Sta-
tens pris- och konkurrensverk har i uppdrag att redovisa utvecklingen av pri-
serna på teko-varor sedan importrestriktionerna togs bort. Det kommer att
göras den 15 december. Verkets allmänna uppfattning redan nu är dock att
den uppgång som har skett har att göra med normala säsongsvariationer, och
att beskedet snarast kommer att vara att konsumentpriserna på tekovaror
har sänkts efter det att man tog bort importrestriktionerna. Men jag har för
avsikt att avvakta, för vidare kommentarer, den utvärdering som kommer
att redovisas inom två veckor.

Vi skall inte ha någon särskild teko-politik som skall avvika från behand-

lingen av andra branscher. Jag har under min tid i riksdagen kunnat studera
branschstöd och industristöd inom teko-industrin, inom glasindustrin och
inom varvsindustrin. Alla dessa stöd har en sak gemensamt. De har kostat
statskassan väldigt mycket pengar. De har gett mycket begränsade, dvs. sna-
rast inga, resultat.

Glasindustrin har bantats kraftigt. Endast de största företagen är kvar.
Även dessa har svårigheter, trots omfattande stöd. Varven har jag nämnt ti-
digare. Här har vi förlorat oerhört mycket pengar och alla arbetstillfällen.
Dessutom har vi åstadkommit mycket socialt lidande. Insatserna inom teko-
branschen har heller inte varit framgångsrika som sådana, i och med att de
inte har lyckats att vända utvecklingen inom teko-branschen.

Jag är av den bestämda uppfattningen att det är de generella åtgärderna,
att alla företag måste få bättre förutsättningar, som är grunden. Att vi nu
skapar ett småföretagsklimat som är lika konkurrenskraftigt som det som
gäller ute i Europa, vilket definitivt inte har varit fallet under tidigare år, att
vi böljar skapa möjligheter för lärlingsutbildning och mer företagsanpassad
utbildning tror jag också mycket väl passar det som gäller inom teko-indu-
strin.

Jag noterar också att det finns de företag som inte har kommit så mycket
i åtnjutande av stöd inom teko, men som ändå har blivit mycket framgångs-
rika och lönsamma. Det tar jag som intäkt för att det inom tekobranschen är
precis som i alla andra branscher. Det finns både bra och dåliga företag. Det
är inte alltid en branschfråga.

Upphandlingen till försvaret är en sak för försvaret. Det finns en upphand-
lingsförordning, och den skärps ytterligare med EES-inträdet och sedermera
även vid EG-inträdet. Man måste följa upphandlingsförordningen och köpa
till lägsta pris. Jag förutsätter att försvaret sköter den upphandlingen på ett
renhårigt och korrekt sätt i förhållande till upphandlingsförordningen. Jag
har ingen anledning att anta något annat. Om så vore fallet, att något annat
skedde, har vi anledning att återkomma till detta.

När det gäller EG och EFTA vill jag notera att det råder konkurrens på
helt och hållet lika villkor mellan EG, EFTA och Sverige. Det är bara fråga
om att vi tillåter mer importkonkurrens även från andra länder. Men EG-
företagen har inget industristöd som sådant jämfört med Sverige. Det är där-
med en ren konkurrens. Jag tror att det är en bra konkurrens.

Jag vill även notera att det endast är en liten del av konkurrensen i Sverige
som kommer från lågprisländer. Det är fråga om 20 %. De främsta konkur-
renterna finns inom EG och EFTA-området, dvs. inom Europa, redan nu.

Jag tycker också till sist, herr talman, att man ytterligare skall notera att
de områden inom svensk industri som har varit utsatta för hård internationell
konkurrens, där vi har blivit framgångsrika, där vi har kunnat klara höga
lönelägen, där vi har fått utvecklingskraften och där vi har haft omvandlings-
kraften som har burit det svenska samhället vidare, inte är områden där vi
har haft regleringar, skydd eller industristöd.

Anf. 12 KJELL ELDENSJÖ (kds):

Herr talman! I ett öppet brev till regeringen, som jag kunde läsa i en insän-
dare, skrev företrädare för Svenska tekoindustriföreningen, Lönsömmarför-
eningen och Svensk industriförening bl.a. följande:

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

”En ny regering har chansen att utan bindningar till föregående beslut, se
till att denna viktiga del av industrin inte kollapsar. Det är inte bara fråga
om pengar och rimliga konkurrensvillkor, det är i lika hög grad fråga om ett
erkännande av branschens berättigande.”

I Sjuhäradsbygden har vi gång på gång i tidningarna kunnat läsa rubriker
om teko-industrinedläggningar. Bara under senare veckor har jag kunnat
läsa bl.a. följande rubriker: ”Sjötofta Textil ska lägga ned” och ”Roséns trikå
går i konkurs” - för att nämna ett par exempel.

I det här sammanhanget kan då också nämnas att många småföretagare,
inte minst inom teko, ser med oro på övertagandet av sjukförsäkringen de
två första sjukveckorna. Kompensationen från staten är inte tillräcklig, anser
man. Det finns därför företagare som med redan tidigare röda siffror och
med sin oro inför sjukförsäkringsreformen inte längre tycker sig kunna driva
företaget vidare. Man orkar inte, helt enkelt.

I nr 3/1991 av branschbladet Textilen uttrycks mycket stark oro över att
EES-avtalet inte innefattar förenklingar av det regelsystem som råder inom
tullområdet. Som exempel nämns att för att man från Sverige skall få expor-
tera en byxa tullfritt till ett EG-land, måste tillskärning och sömnad till
100 % ha skett i Sverige. Tyget måste ha samma 100-procentiga ursprung.
Konkurrenten Danmark kan däremot sälja sin byxa tullfritt inom EG, oav-
sett hur stora inslag som finns från främmande länder. Det här är en av flera
konkurrensnackdelar som teko-industrin måste ”övervintra” med tills Sve-
rige blir fullvärdig medlem, påpekar man.

Herr talman! Herr näringsminister! Teko-industrin anser alltså att det är
fråga om att ”övervintra” tills Sverige blir fullvärdig EG-medlem. Jag hop-
pas att regeringen aktivt bidrar till detta, så att vi slipper se en ytterligare
utarmning av svensk teko-industri, för en sådan vore mycket tragisk.

Anf. 13 Näringsminister PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag skall fatta mig kort. Jag vill först precisera SPKs upp-
drag. Det kommer inom kort en underhandsrapport från SPK, men slutrap-
porteringen kommer att ske den 5 december nästa år.

När det gäller teko-industrins övervintring, hoppas också jag att den skall
klara sig. Jag tror dock att teko-industrin klarar sig mycket bättre genom en
generell näringspolitik, som syftar till att förbättra grundförutsättningarna,
så att den kan verka under full konkurrens på normala villkor, vilket har varit
så framgångsrikt för så många andra industrigrenar i Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.

2 § Svar på interpellation 1991/92:40 om Sveriges flyktingmot-
tagande

Anf. 14 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Berith Eriksson har i sin interpellation ställt ett antal frågor
till mig om invandrings- och flyktingpolitiken. Innan jag går in på de kon-
kreta spörsmålen vill jag ge en kort bakgrund.

Regeringen avser att föra en flykting- och invandringspolitik präglad av
internationalism och humanitet. För att kunna garantera rättsligt skydd åt
dem som behöver det, krävs också ett omfattande internationellt samarbete.
Sådant samarbete bedrivs i åtskilliga mellanstatliga organisationer. Sverige
deltar aktivt i detta samarbete. Detta kommer med all säkerhet att intensifie-
ras under de närmaste åren, vilket Sverige avser att bidra till.

Antalet asylsökande i Europa har ökat kraftigt mot slutet av 1980-talet.
De senaste åren har det totala årliga antalet sökande i Västeuropas länder
varit i genomsnitt ca 400 000 jämfört med ca 150 000 i början av 1980-talet.
Tendensen är stigande. Andelen som har bedömts vara flyktingar enligt Ge-
névekonventionen har successivt sjunkit.

Denna utveckling, som följt på en minskande reguljär invandring till Väst-
europa, har lett till allt längre väntetider, vilket inneburit stora påfrestningar
såväl för de sökande som för de berörda länderna. Därmed har också ris-
kerna ökat för att personer i verkligt behov av skydd kommer i kläm.

Denna utveckling måste förändras. En långsiktig politik måste därför
bygga på en helhetssyn där man samtidigt vidtar åtgärder - i internationell
samverkan - för att påverka grundorsakerna bakom flykt och påtvingad mi-
gration, för att stärka flyktingskyddet och för att skapa med majoritetsbe-
folkningen likvärdiga villkor för invandrare samt etnisk harmoni i mottagar-
länderna.

Inom ramen för en sådan långsiktig strategi kommer Sverige att interna-
tionellt verka för en reglering av skyddet för de personer som faller utanför
Genévekonventionen, dvs. för bl.a. sådana personer som Berith Erikssons
första fråga tar sikte på. Ett sådant utvidgat skydd har stadsfästs regionalt
för olika delar av världen, bl.a. genom den flyktingkonvention som år 1969
beslutades av Organisationen för afrikansk enhet, OAU. Någon sådan re-
gional överenskommelse finns däremot inte för Europa eller Nordamerika.

Inom EG finns en strävan att försöka samordna och i viss utsträckning har-
monisera immigrations- och särskilt asylpolitiken inom EG-kretsen. Härvid-
lag kan också en breddning av flyktingskyddet regionalt för Europa komma
att diskuteras, förhoppningsvis som ett led i en ordning som kan gälla för
hela Europa, inte bara för EG. Regeringen har för avsikt att bl.a. mot denna
bakgrund söka sig så nära det pågående EG-arbetet som möjligt och aktivt
ta del av detta.

Sverige har i likhet med majoriteten av världens länder en reglerad in-
vandring. Viseringsinstrumentet skall ses som en del i detta system. Det an-
vänds i syfte att kontrollera och begränsa invandringen från vissa länder samt
av utrikespolitiska skäl.

Enligt utlänningslagen är huvudregeln att en utlänning som reser in i eller
vistas i Sverige skall ha visum, om inte utlänningen har uppehållstillstånd
eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge. Genom en rad
undantag från denna huvudregel är det dock så att medborgare i de flesta
länder kan resa in i Sverige och uppehålla sig här i tre månader utan något
särskilt tillstånd. I vår strävan att främja människors möjlighet att fritt resa
mellan stater, är detta ett förhållande som vi så långt möjligt söker verka för.
Även detta kommer att bli av stor betydelse inom ett utvidgat EG.

Fråga om visum i det enskilda fallet prövas av statens invandrarverk. In-

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

vandrarverket har också bemyndigat ett stort antal utlandsmyndigheter att
bevilja visering. För att visum skall medges krävs i praxis att utlänningen kan
försörja sig här och att det kan antas att han eller hon inte begår brott eller
bryter mot utlänningslagens bestämmelser.

Regeringens ställningstaganden huruvida ett lands medborgare skall be-
höva visum eller inte för att få besöka Sverige grundas på en mängd olika
avväganden av såväl utrikespolitisk, handelspolitisk, turistpolitisk som in-
vandrarpolitisk karaktär. Sverige strävar här också, i enlighet med den nor-
diska passöverenskommelsen, efter nordisk harmonisering i dessa frågor.
Jag vill dock med eftertryck framhålla att en flyktings rätt till asyl inte får
hindras av viseringsbestämmelser, vilket jag också avser att fortlöpande följa
upp att så inte sker.

Sverige har inte något egentligt sanktionssystem mot transportföretag som
för utlänningar till Sverige. Enligt utlänningslagen kan en transportör där-
emot bli skyldig att ersätta staten för kostnaden för en utlännings resa från
Sverige om utlänningen, som har kommit till Sverige med ett fartyg eller luft-
fartyg avvisas, därför att han eller hon saknar pass eller de tillstånd som
krävs för att resa in i landet eller medel för sin hemresa.

Självfallet bör en sådan bestämmelse tillämpas så, att personer som inte
har rätt till eller behov av skydd i Sverige, i sista hand själva skall betala
sin hemresa. Kostnadsansvaret faller också bort om transportören har goda
grunder att anta att utlänningen har berättigade asylskäl. Avsikten med be-
stämmelsen är sålunda inte att tillåta och överlåta åt transportören att utöva
svensk asylpolitik.

Jag vill här också framhålla att det inom övriga Europa, inkl. Norge och
Danmark, finns möjligheter till renodlade sanktioner såsom vite eller skade-
stånd mot transportföretag som transporterar resande utan giltiga tillstånd.
För svenskt vidkommande kan sanktionsfrågan också komma att aktualise-
ras i samband med EG-samverkan. Jag är medveten om att dessa bestäm-
melser i kombination med viseringsinstrumentet skulle kunna få olyckliga
konsekvenser för en människa i behov av skydd i ett annat land. Jag ämnar
därför se över frågan och föreslå regeringen att återkomma till riksdagen
med eventuella nödvändiga initiativ.

När det så gäller Berith Erikssons fråga huruvida uppgiften att förordna
offentligt biträde i asylärenden skall ligga på annan myndighet än invandrar-
verket, vill jag svara följande. I rättshjälpsfrågor är huvudregeln att beslu-
tanderätten om offentligt biträde ligger hos den myndighet som handlägger
själva ärendet. Så är förhållandet också när det gäller invandrarverket. Jag
ämnar se över invandrarverkets framtida roll och i samband härmed ämnar
jag också ta upp denna fråga.

Beträffande frågan om inrättande av en advokatjour pågår för närvarande
diskussioner mellan invandrarverket och advokatsamfundet. Jag vill avvakta
resultatet av dessa överläggningar innan jag tar försatt ställning i frågan.

Den sista frågan gäller bandupptagning av utredningsförhör. Riksdagen
har beslutat att utredningsansvaret skall överföras från polismyndigheterna
till invandrarverket fr.o.m. den 1 juli 1992. Invandrarverket och rikspolissty-
relsen har fått i uppdrag att genomföra detta. Arbetet pågår och förslag till
förändringar kommer längre fram att presenteras för mig. Jag vill därför,

fram till dess att en sådan presentation görs, avvakta med att ta ställning i
frågan.

Anf. 15 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Jag vill först tacka Birgit Friggebo för svaret.

”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.” Så inleds
FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna. Men fortfarande torteras
fångar och fortfarande försvinner oppositionella i minst 60 länder. I väldigt
många länder arbetar barn som slavar på fabriker och bordeller. Denna
verklighet gör ju att vår flyktingpolitik måste präglas av internationalism och
humanitet, precis som ministern säger. Det viktigaste är naturligtvis att på-
verka de flyktingproducerande länderna. Det är även viktigt att det, innan
en förändring kommer till stånd i dessa länder, finns möjligheter för för-
följda att tas emot och få skydd i demokratiska länder.

Det arbete som pågår och har pågått inom EG bådar inte enbart gott för
de skyddsbehövande. Det finns ju en del dokument, däribland det senaste
dokumentet, där man böljar med att utgå ifrån att det är många som miss-
brukar rätten till asyl. Därför inleder man med att definiera vilka personer
som inte är berättigade till asyl.

Nästa steg är att upprätta en lista över länder från vilka man inte kommer
att tillåta asylsökande. Den måste naturligtvis vara mycket aktuell, eftersom
förändringar i ett land kan inträffa mycket snabbt. Det kräver också att man
ständigt håller en mycket god länderkunskap.

Ministern säger vidare i interpellationssvaret med eftertryck att rätten till
asyl inte får hindras av viseringsbestämmelser. Jag förutsätter då att minis-
tern ser över de regler vi i dag har för länder som Iran, Irak, Turkiet, Liba-
non, Pakistan och Bangladesh.

Ministern säger att det inte är avsikten att överlåta till transportören att
utöva svensk asylpolitik. Jag vill då läsa upp ett antal punkter ur en check-
lista för flygbolag över personer man rekommenderas att inte ta ombord.

Om man inte har bagage, fast det gäller en lång resa.

Om man inte har varma kläder, fast man skall till ett land med ett kallt
klimat.

Om man ser fattig ut i förhållande till en dyr resa.

Unga män utan familj tillsammans med andra unga män.

Om man inte talar engelska.

Om man väntar med incheckning till strax före avgång.

Jag tycker inte att den listan tyder på att transportörerna har förstått att
de är betalningsbefriade om det kan antas att resenären kan ha berättigade
asylskäl. Jag undrar om ministern är beredd att undersöka hur transportö-
rerna har uppfattat bestämmelserna i vår utlänningslag samtidigt som hon
ser över frågan om visumbestämmelserna.

Jag vill använda den återstående taletiden till att ta upp frågan om advo-
katjourer. Den frågan har verkligen dragits i långbänk, som man brukar
säga. I januari 1988 kom man i socialutskottet fram till att de borde införas.
I september 1988 ansåg flyktingrådet detsamma. I januari 1989 fördes en för-
handling mellan advokater och invandrarverket. I mars 1990 fick Per Erik
Nilsson på invandrarverket uppdrag att utarbeta och lägga fram ett förslag.
Det har snart gått fyra år, och man kan faktiskt förvänta sig att man kommer
till skott.

Den försöksverksamhet som är i full gång på Karlslund och som består av

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

en jourgrupp av tjänstemän som skall besluta om direktawisningar, borde
inte ha fått starta förrän advokatjouren också fanns på plats. Fallet med de
åtta kurderna från Irak, som jag nämnde i en frågedebatt, var ett resultat av
jourgruppens arbete.

Jag föreslår att Birgit Friggebo även undersöker denna verksamhet, vilken
jag tycker att man kan ifrågasätta så länge det inte också finns en advokat-
jour. Om man inte hade anlitat juridiskt biträde i det fall jag nyss nämnde,
vilket man gjorde efter vissa påstötningar, skulle man ha brutit mot barnkon-
ventionens artikel 37 b.

Anf. 16 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag har med intresse läst både frågorna och det svar som Bir-
git Friggebo lämnat. Jag tycker att svaret vittnar om en ambition att försöka
lösa de problem som här rests. Men det återstår att se hur detta kan utföras
i praktiken.

På s. 2 i det utdelade interpellationssvaret konstaterar Birgit Friggebo an-
gående en reglering av skyddet för personer som faller utanför Genévekon-
ventionen att en sådan överenskommelse inte finns för Europa. Det vore av
intresse att få ett något närmare besked om hur Birgit Friggebo bedömer
möjligheterna till att här komma längre. Det talas ju om vad som kan
komma att ske inom ramen för EG-samarbetet. Det är ännu så länge oklart
hur långt detta kan föra. Jag menar att den anpassning som kan komma i
fråga kan leda till avsteg från den svenska flyktingpolitiken. Det är därför
mycket viktigt att verkligen hävda de svenska intressena ur lagstiftnings- och
tillämpningssynpunkt.

När det gäller visumfrågan vill jag gärna hänvisa till vad IPOK har sagt i
denna fråga. Det stämmer ganska bra överens med vad invandrarministern
säger. Det är här verkligen angeläget att man undanröjer de risker som ligger
i att man använder sig av visumbestämmelser för att bedriva flyktingpolitik.

Det sägs i svaret: ”Avsikten med bestämmelsen är sålunda inte att tillåta
och överlåta åt transportören att utöva svensk asylpolitik.” Det finns anled-
ning för Birgit Friggebo att på samma sätt som när det gäller viseringsbe-
stämmelserna fortlöpande följa upp om avsikten med bestämmelsen inte
uppfylls.

När det gäller offentligt biträde är det en ganska vitt spridd uppfattning
att det har blivit sämre sedan invandrarverket tog hand om verksamheten.
Det är i och för sig riktigt att besluten fattas hos domstolar och förvaltnings-
myndigheter. Men detta har inte fungerat bra. Det har förts fram kritik från
JO och diskrimineringsombudsmannen som är mycket skarp och viktig.

Nu säger Birgit Friggebo att hon vill ta upp dessa frågor i samband med
översynen av invandrarverkets roll. Jag vill på nytt som min uppfattning de-
klarera att det beslut som fattades häromdagen om att överföra överklag-
ningsärenden till annan instans är bra. Men frågan är nu om man inte måste
gå samma väg när det gäller invandrarverket. Det skulle behövas en särskild
instans som tog hand om dessa enskilda ärenden i de fall där det inte är allde-
les klart att invandrarverket kan bevilja asyl. Man skulle då få en mycket
bättre och klarare ordning. Invandrarverket skulle i likhet med vad rege-
ringen syftar till för egen del ägna sig mycket mer åt att bedriva en verksam-
het till stöd för invandrare och flyktingar i stället för att hålla på med enskilda

ärenden i alltför stor utsträckning, där det också behövs en förstärkning av
kompetensen.

När det slutligen gäller advokatjourer är det Berith Eriksson här sagt rik-
tigt. Det pågår fortsättningsvis förhandlingar om detta. Jag tycker det är
märkligt att omständigheten att en person bryter benet skall leda till att det
blir långa uppehåll i dessa förhandlingar eller att de inte kommer till resultat.
Det finns nu all anledning att se till att man efter så lång tid redovisar sitt
arbete.

Anf. 17 BERT KARLSSON (nyd):

Herr talman! Det är inte mycket man här känner igen från verkligheten.
Det beskrivs med fina ord, men jag vill påstå att jag kan det här och att verk-
ligheten inte är så.

Jag tror att jag är en av de få i riksdagen som har kontinuerlig kontakt
med invandrarfamiljer. Det är inte en eller två utan 25 - 30 som kontinuerligt
skriver till mig, så jag tror att jag vet vad jag talar om. Dessutom har jag haft
att göra med invandrarverket i många år - tyvärr.

Man säger att flyktingpolitiken är human. Ja, jag vet inte vad jag har att
säga om det. Jag tycker det är långt ifrån humant när man förlägger 25 famil-
jer i en barack utan vatten och med mycket liten värme. Man hyr fortfarande
färjor, plattformar. Senast i september månad hyrde man en sådan i Helsing-
borgs hamn. Jag tror inte att någon svensk skulle acceptera att bo där mer
än en timme.

Asylärenden behandlas fortfarande som ett rent lotteri. Varför säger jag
det? Det säger jag av det skälet att jag vet detta. Invandrarverkets egen lä-
kare säger att det är på det sättet, och han vet ganska mycket om det här.

Jag har sett så många fall som är häpnadsväckande. Det fanns tre rumäner
som begick brott under hela den tid de fanns här. De fick stanna. Däremot
fanns det turkbulgarer som plockade burkar och gjorde allt för att försöka
hjälpa till, trots att de inte fick arbeta. De fick vänta i två och ett halvt år,
sedan blev de utskickade. Det lönar sig alltså att begå kriminella handlingar,
och det är tyvärr många som har sett detta.

Man uppmanar folk att demonstrera mot rasisterna i Sverige. Jag vill påstå
att man i stället skulle demonstrera mot de politiska besluten. Det finns väl-
digt få rasister i det här landet. Däremot har vi gett dem väldigt många argu-
ment.

Jag talar ofta med huliganema på läktarna under ishockeymatcherna för
att få klart för mig: Vad är de förbannade på? Jo, det är den ekonomiska
biten i flyktingpolitiken, hur mycket pengar som slarvas bort.

Ännu i dag, eller i förra veckan, hyrde man dyra lägenheter. Man hyr dyra
hotell trots att man haft vetskap om att flyktingströmmen skulle öka. Man
lägger ut hundratals miljoner på människor för att de kanske inte tycker om
att bo ihop med andra. Vissa flyktingar har lärt sig detta. Man bråkar, och
då får man bo på enskilt hotell. Bara en enda anläggning i Mariestad har
förbrukat 560 000 kr. på detta sätt, och det är utöver flyktingförläggningens
kostnad. Man fick alltså eget rum på hotellet. Det är sådant som det svenska
folket är förbannat på. Det är det som skapar rasismen.

Regeringen har efter tre månader inte gjort någonting när det gäller tem-

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 40

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

porära arbetstillstånd. Det är fortfarande förbjudet för flyktingar att hjälpa
till. De får inte ens städa sin egen anläggning.

Man sade att man skulle införa lån i stället för bidrag. Det har man gjort
till en viss del. Det senaste jag såg var att 52,5 milj.kr. hade använts till lån
av en budget på 4,5 miljarder. Det har tydligen inte fungerat speciellt bra.

En annan sak som faktiskt irriterar mycket gäller hemspråksundervis-
ningen. Även flyktingar och invandrare tycker att det är fel med hemspråks-
undervisning. Det är bara en kategori som vill ha den kvar, nämligen hem-
språkslärarna. Den kostar mycket pengar, och den försvårar också för in-
vandrarna att lära sig svenska språket. Jag talade med en körskolelärare som
även var med när ungrarna kom till landet. Han sade att det är mycket svå-
rare att lära invandrare i dag att köra bil. Det tar mycket längre tid. Det
trodde han berodde på just hemspråksundervisningen.

Jag var inne på kriminaliteten förut. Det finns tyvärr väldigt många som
utnyttjar vårt generösa system. De spekulerar helt enkelt genom att komma
hit och vara här från ett halvår och upp till två år - handläggningstiden är ju
ofta så lång - och begår en mängd brott. Detta har faktiskt ingen betydelse
när handläggningstiden är ute och man skall bedöma om de skall få stanna,
utan det sopas under mattan. Det är inte frågan om stölder på 1000 kr. eller
10 000 kr. utan det är oftast organiserade stölder som alltså inte ger några
prickar. Det är också någonting som skapar rasism.

Det finns många som utnyttjar vårt system till att turista här. Man spekule-
rar helt enkelt i att man kan vara här under en tid och få semestern betald,
sedan åker man vidare till Norge. Detta är mycket vanligt.

Om vi nu skall gå in på den ekonomiska delen skall ni veta att en flykting
faktiskt kostar lika mycket som en riksdagsman. Därför är det viktigt att vi
ser till att få ner handläggningstiderna.

Till sist vill jag ställa en fråga: Är det rimligt att en tjänsteman på invand-
rarverket kan slarva bort 100 milj.kr. på mindre än ett år? Jag vill ha svar på
detta.

Anf. 18 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Herr talman! Jag kan bara konstatera att det inte fanns mycket till politisk
inriktning eller politisk vilja i Birgit Friggebos svar. När det gäller det inter-
nationella samarbetet och den internationella samverkan säger Birgit Frig-
gebo i svaret att man skall verka internationellt för en reglering av skyddet
för de personer som faller utanför Genévekonventionen.

Sedan talas det om OAU, och då frågar jag: Har jag uppfattat invandrar-
ministern rätt att den borgerliga regeringen tänker arbeta för en konvention
för Europa liknande den som finns inom OAU? Folkpartiet har i en motion
till den flyktingskrivelse som den förra regeringen lade fram i våras, föresla-
git att man skall ha en gemensam praxis i asylärenden i Europa och att det
borde förankras i internationell rätt genom att man inrättar en europeisk
domstol där man kan överklaga beslut i flyktingärenden. Är det också en
fråga som invandrarministern tänker driva i internationella sammanhang?

När det sedan gäller EG och samarbetet har ju folkpartiet ofta talat om
EGs hårda flyktingpolitik. Under förra mandatperioden talade folkpartiets

talesman med stor känsla om det ”fortress Europé” som EG-länderna håller
på att bygga upp. Jag noterar att folkpartiet tydligen har bytt ståndpunkt här.

När det sedan gäller viseringstvånget glider invandrarministern undan i
sitt svar. Där kan jag bara se att Berith Eriksson inte har fått något svar på
sin fråga om visering. Folkpartiet har ju alltid krävt att visumtvånget skall
upphävas eftersom visering hindrar människor från att fly till Sverige.

När det gäller advokatjourerna har den diskussionen pågått i många år,
precis som Berith Eriksson säger. Man diskuterar inom invandrarverket och
Advokatsamfundet vem som egentligen skall ha ansvaret och vem som skall
svara för kostnaden eftersom en sådan här advokatjour naturligtvis inte är
gratis. Även där har folkpartiet, i en partimotion med Bengt Westerberg som
första namn, krävt att man skall inrätta en advokatjour så att asylsökande
får juridiskt biträde redan vid gränsen.

Invandrarministern har inte heller svarat på frågan om rättssäkerheten
som Berith Eriksson ställde. Det är märkligt eftersom Birgit Friggebo i ett
pressmeddelande i går sade att hon skall verka för att stärka rättssäkerheten
i asylärenden. Det vore intressant att få veta på vilket sätt och på vilka punk-
ter som rättssäkerheten inte fungerar tillfredsställande i dag.

Det är bara att konstatera att folkpartiets flyktingpolitik i opposition har
varit en helt annan än den man nu för i regeringsställning. Men så är det
kanske när man har ansvar för verkligheten.

Sedan skulle jag vilja sluta med att säga till Bert Karlsson - det är visserli-
gen inte Bert Karlsson och jag som skall debattera - att han säger att han
kan de här frågorna, men jag tvivlar mycket starkt på det. Jag vill uppmana
Bert Karlsson att inte sprida fördomar från den här talarstolen.

Anf. 19 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Först till den stora och viktiga frågan, nämligen det interna-
tionella samarbetet. Det är naturligtvis bara en rännil som kommer hit till
Sverige och söker skydd. Många fler kommer till andra länder i Europa. Där
har Sverige en viktig roll att spela när det gäller att initiera, ta upp och driva
frågor om bl.a. ökad rättssäkerhet. Det gäller även frågan om att hitta
skyddsregler som går utöver Genévekonventionen. Alla i denna sal vet att
detta är ett mycket svårt arbete med de hårdnande attityder som finns i
Europa. Låt oss inte dölja det. Vi kan inte göra någonting annat än att vara
aktiva och driva detta. Jag har intensifierat det politiska deltagandet i det
internationella samarbetet.

När det sedan gäller visum- och transportkostnadsfrågorna kan det vara
ett problem med den här kombinationen. Jag har alltså aviserat i svaret att
jag är beredd att se över denna fråga.

Hans Göran Franck böljar med att säga att svaret speglar att regeringen
har en ambition att lösa problemen. Ja, den finns.

När det gäller frågan om offentligt biträde har jag noterat att det ibland
kan ta lång tid att få besked från invandrarverket. Det är mot den bakgrun-
den som jag har aviserat att vi, i samband med att vi ser över invandrarver-
kets roll när det gäller mottagningsverksamheten, även skall ta upp den här
frågan. Jag är också inriktad på att ta upp den fråga som Hans Göran Franck

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

nämnde, nämligen om invandrarverket skall syssla med alla frågor eller om
man skall göra någon uppdelning. Jag är beredd att pröva den frågan.

Sedan, Bert Karlsson, tror jag att det är litet farligt att vi politiker - för nu
är Bert Karlsson också politiker, vald av en del av svenska folket - börjar
tala om att en del av oss vet mer om verkligheten än andra. Det finns många
bland riksdagens ledamöter som har suttit här i många år. De har fått brev
oavbrutet i många år. Det finns många riksdagsledamöter som engagerar sig
personligen i enskilda flyktingfall. Jag vet det. Varje gång jag kommer till
riksdagen är det någon riksdagsledamot, ibland flera, som tar upp enskilda
fall till diskussion. De vet verkligen hur det ser ut i verkligheten för de perso-
ner som söker skydd här i Sverige.

Det finns inget i svaret som säger att flyktingmottagandet är humant. Det
står att regeringen avser att föra en flykting- och invandrarpolitik som skall
präglas av humanitet.

Jag har varit mycket kritisk angående flyktingmottagandet, inte minst det
som hänger samman med den långa väntetiden. Det är inhumant mot de
människor som tvingas att vänta långa tider på besked. Det kostar också
mycket pengar, och människorna får inte arbeta för att kunna försörja sig.
Sysslolösheten är ett problem för dessa människor. Det är mot den bakgrun-
den som regeringen har aviserat att vi skall se över mottagningsverksamhe-
ten, i stället för att ägna oss åt det socialistiska, planmässiga mottagandet att
flytta människor från slussar till förläggningar och ut till kommuner. Sådant
fördyrar verksamheten och tillåter inte dem som söker skydd att i största
möjliga utsträckning ordna sina förhållanden själva. Jag tror inte att det går
att överlåta hela ansvaret, men dock till dem som har den möjligheten.

Regeringen har brutit ut förslagen om möjligheterna att försörja sig och
arbeta under väntetiden ur den utredning som nu ser över frågan om syssel-
sättning för dem som söker asyl. Det är meningen att departementet självt
skall snabbehandla den fråga som handlar om möjligheten att få ett arbets-
tillstånd på den reguljära arbetsmarknaden.

Regeringen har suttit i två månader, inte tre, Bert Karlsson.

Jag tycker att det är bra att människor demonstrerar, som Bert Karlsson
säger, mot de politiska beslut som inte är bra. Men då skall man inte kritisera
avarterna av svenskt flyktingmottagande och sedan krypa bakom de argu-
menten, när man i själva verket inte vill ha hit människor över huvud taget.
Jag tror att sådant förekommer.

Bert Karlsson ägnar sig, med hjälp av sin attityd till frågorna, att sprida
felaktig information och uppammar främlingsfientlighet. Han säger att det
har ingen betydelse om människor begår brott för bedömningen av om de
får stanna här eller ej. Detta är helt fel. Även om någon har väntat länge
och alltså skulle ha skäl att stanna enligt den praxisen, får den personen inte
tillstånd att stanna i Sverige om han har begått brott. Det behövs inte ens en
dom. Enbart misstanken och en förundersökning om brott kan vara skäl till
att inte få tillstånd att stanna i Sverige.

Maud Björnemalm beskriver mitt svar på ett helt annat sätt än vad Hans
Göran Franck gör. Det tycker jag är svar nog till Maud Björnemalm. Mot
bakgrund av hur i vissa avseenden den socialdemokratiska regeringen hante-

rade dessa frågor, är det inte mycket att ta fasta på i Maud Björnemalms
inlägg i denna kammare.

Anf. 20 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Eftersom det var jag som skrev interpellationen, kanske det
är jag som skall påpeka för Bert Karlsson att en interpellation i regel handlar
om vissa specifika frågor. Den här interpellationen handlar om just rättsfrå-
gorna i asylhanteringen. Det är de frågorna vi debatterar.

Jag föreslår att Bert Karlsson skriver en interpellation om just invandrar-
verkets upphandling. Det är en debatt som jag mycket gärna deltar i. Jag är
mycket kritisk mot invandrarverkets upphandling, och jag har gått så långt
att jag har föreslagit att kommunerna skall få ta över den verksamheten. Det
är inte bara för att invandrarverket gör dåliga upphandlingar, utan jag anser
att invandrarverket inte klarar tillsynen över sina förläggningar längre.

Jag går vidare till Birgit Friggebo. Man får verkligen hoppas att Sverige
kan påverka den lagstiftning som är på gång ute i Europa. FNs flyktingkom-
missarie är mycket bekymrad inför bl.a. EGs försök att med hjälp av sank-
tioner mot transportörer hindra flyktingar från att komma till ett annat land.
Flyktingkommissarien säger att Genévekonventionen sätts ur spel.

Jag inser ju också att för den skyddsbehövande är det bättre om vi kan
påverka EG ett snäpp längre i rätt riktning än om Sverige ensamt har en
något bättre flyktingpolitik. Jag håller med om och förstår mot den bakgrun-
den att det är inte lika lätt att helt utgå från folkpartiets motion. Vi i vänster-
partiet ställer oss helt bakom den motionen. Folkpartiet krävde i motionen
om invandrings- och flyktingpolitik att sanktionerna mot flygbolagen måste
avskaffas. Vi här i Sverige kanske kan göra det, samtidigt som vi försöker att
påverka EG.

Det finns advokatjourer för brottsmål, och det är verkligt hög tid för advo-
katjourer även när det gäller flyktinghanteringen.

Jag hoppas att det inte blir Ny Demokrati som får möjlighet att ha för stor
inverkan i dessa frågor, såsom man uttalade sig i går i TV att man vill ha.

Anf. 21 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Birgit Friggebo frågar vad vi kan göra. Det gäller situationen
i Europa. Jag säger det jag har sagt tidigare och som jag vet har framförts
från folkpartiets sida. Det är viktigt att göra markeringar i dessa frågor och
ta upp dem på högre nivå. Vi har av och till föreslagit att statsministrarna
skall ta ett ansvar när det gäller flyktingfrågorna och när det gäller kampen
mot rasismen.

Jag tror att det är viktigt att av och till lyfta upp dessa frågor på en högre
nivå för att på det sättet inskärpa regeringarnas ansvar.

Det var ett slag under bältet från Birgit Friggebo när hon talade om att det
finns en socialistisk flyktingmottagning. Sedan skulle det finnas någon annan
typ. Det handlar om att förbättra och effektivisera flyktingmottagningen,
men naturligtvis också att göra den mindre byråkratisk. Jag anser att vi kan
föra en diskussion om detta utan sådana politiska förtecken.

Jag vill göra ett tillägg till den fråga som togs upp om muntlighet. Den
frågan finns med i interpellationen. Först och främst är jag bekymrad över

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

att lagstiftarens avsikter när det gäller muntlighet inte har uppfyllts. Det fö-
rekommer i mycket liten utsträckning. Det medges också. Nu skall det bli
en del försöks- och utbildningsverksamhet på området. Det finns all anled-
ning att följa upp den här verksamheten och se hur den utfaller och att den
sköts på ett snabbare och effektivare sätt än advokatjourerna.

Men jag vill dessutom nämna att det är en mycket olikartad behandling
när det gäller den fråga som Berith Eriksson tog upp, om bandinspelningar.
I Malmö används t.ex. bandinspelning till 50%. I Göteborg förekommer
bandinspelning nästan aldrig; i 99-100 % av fallen använder man inga band-
inspelningar. Invandrarministern bör se över detta, så att vi får likformighet
i reglerna.

Till slut: Jag tycker att Bert Karlsson inte skall stå här och vara förmäten
och tycka att han vet allt - vara besserwisser. Det är många här i riksdagen
som har mycket god kontakt med invandrare och flyktingar; åtskilliga har
också yrkesverksamhet på detta område. Att göra som Bert Karlsson här gör
befordrar inte en saklig debatt.

Anf. 22 BERT KARLSSON (nyd):

Herr talman! Det är säkert flera riksdagsledamöter som har kontakt med
flyktingar. Men det låter faktiskt inte så när saker och ting beskrivs här. Det
är rätt förvånande att när man beskriver faktiska fall, beskriver verklighe-
ten - då är det fördomar. Och diskuterar man över huvud taget flyktingpoli-
tik, då är man rasist. Detta är ju fantastiskt.

Jag har naturligtvis ingenting emot att folk demonstrerar mot rasister, jag
tycker att de är fruktansvärda. Men man måste ju då se till att de inte har
argument; det är det jag vill peka på. Ta bort argumenten, så får vi inga så-
dana här rasistiska tendenser! Jag vill påstå att de tendenserna kommer att
öka om vi inte gör något åt detta.

Jag fick naturligtvis inget svar av Birgit Friggebo på frågan om allt det här
slöseriet skall fortsätta, om man kommer att göra något åt det, och om man
över huvud taget är intresserad av att ta reda på om det jag säger är riktigt.
Det är väl ganska intressant att ta reda på om en tjänsteman slarvar bort 100
milj.kr. på mindre än ett år. Jag tycker att det vore oerhört viktigt. Skulle
det vara ett rån här ute på 50 milj.kr., garanterar jag att hela Sveriges polis-
kår hade jagat förövarna. Men när en tjänsteman slarvar bort pengarna är
det tydligen legalt - man svarar inte ens.

Det var också intressant att man inte sade om man skulle göra någonting
åt temporära arbetstillstånd. När det gäller hemspråksundervisning fick jag
inte heller något svar. Men jag vet att det finns en utredning som säger att
inte ens flyktingarna och invandrarna själva i dag går i någon större utsträck-
ning på de här kurserna. Däremot fanns det tidigare ett förslag, som jag hade
väckt, om att man omedelbart skulle ge invandrarna en språkkassett på resp,
språk när de kom till landet. Det hade kostat invandrarverket ungefär 12 kr.,
en mycket billig investering. Men det var man inte ett dugg intresserad av.
Det finns alltså många frågetecken.

När det gäller bedömningen av när vederbörande begår brott, vill jag säga
att det inte är sant vad som här påstods. Jag har så många exempel på folk
som har satt i system att begå brott i Sverige och som har fått uppehållstill-

stånd. Senast var det de här knarkarna - jugoslaverna - som sitter i Thailand.
De kommer tydligen att få uppehållstillstånd trots att de satt inne, dömda
till tolv år för knarkaffärer.

Men det skulle vara mycket intressant att någon gång få svar på frågan om
slöseriet inom invandrarverket - och om man från riksdagens sida är intres-
serad av att ta reda på om det är sant eller ej.

Anf. 23 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Herr talman! Jag förstår att Birgit Friggebo inte vill kommentera mitt in-
lägg, eftersom det handlar om folkpartiets roll och folkpartiets inflytande på
flyktingpolitiken i den nuvarande borgerliga regeringen.

Jag tycker att det är bra att man skall se över invandrarverkets roll och se
över flyktingmottagandet, och det är bra att man diskuterar detta. Och det
är bra att man försöker komma till rätta med de långa väntetiderna; det har
man ju försökt under många år med olika åtgärder.

Men jag tror inte att man löser problemet med de långa väntetiderna ge-
nom att låta de asylsökande arbeta. Dessutom har jag svårt att se hur det
skall gå till, åtminstone i den nuvarande situationen på arbetsmarknaden. Vi
vet att arbetslösheten är mycket hög bland ”gamla” invandrare och flyk-
tingar. Den är dubbelt så hög bland invandrare och flyktingar som bland
svenska medborgare. Dessa människor måste man ju försöka hjälpa i första
hand, tycker jag, i stället för att ge de asylsökande arbete.

Sedan kan man ju också, Birgit Friggebo, i den hårda situation som råder
på arbetsmarknaden, fundera över hur det här påverkar den våg av främ-
lingsfientlighet som vi för närvarande har i landet.

Anf. 24 JOHN BOUVIN (nyd):

Herr talman, ledamöter, statsråd! Piken var ganska fin, Birgit Friggebo,
men jag förstod vad ni menar.

När man inte vill se sanningen i ögonen, blir det emellertid på det här sät-
tet. Jag tycker att vi här i dag har hört en debatt som har urartat till just
ingenting. Man skall sätta till utredningar, och man skall göra det och det.
Kan man inte klart och tydligt inse att det har gått snett i vår invandrar- resp,
flyktingpolitik?

Jag har också stor erfarenhet av detta. Jag har jobbat utomlands, bland u-
ländernas befolkning i Asien och Afrika, litet överallt - och också här
hemma. Men när jag försöker lägga fram sanningen, så förvanskar man den.
Massmedia är specialister på att förvanska sanningen. Man är inte intresse-
rad av sanningen. Men jag står här endast för att sanningen skall segra till
slut. Jag tycker att om vi skall representera Sveriges folk, då skall vi också
göra det. Vi skall vara stolta över detta, och vi skall sluta lura oss själva. Ett
land som inte kan ta hand om sina egna - hur skall man kunna begära att det
skall ta hand om andra människor? Det har jag aldrig begripit.

Jag har pratat med många invandrare. De förstår mig fullständigt och hål-
ler med mig till hundra procent. Det här som vi håller på med i dag, det går
inte. Det är en böld som håller på att spricka. Vi bör lägga fram alla problem
på bordet nu - inte i morgon, och inte efter en massa utredningar. Talet om
utredningar får mig nästan att skaka. Det är som att smyga undan.

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Vi kan ta demonstrationerna nere i Malmö. Det är demonstrationer mot
regeringens handlingsförlamning. Gör vi ingenting, kommer det att bli mer.
Jag föreslog i en debattartikel att man skulle stoppa invandringen, låt oss
säga ett år framåt - så nära noll som möjligt. Varför? Jo, av den enkla anled-
ningen att man måste ta tag i de här problemen. Gör ett regelsystem, och
hela köret! Då blir det inga problem. Detta förstår flyktingarna. Och framför
allt: Förklara för vanligt folk! Tiotusentals människor går ut i arbetslöshet,
och så kommer det in lika många som inte har jobb. Det fungerar inte.

Det är här inte fråga om rasism eller något liknande, utan detta är en verk-
lighet. Det är egentligen inget hån mot någon av er i denna sal, men på något
sätt lever ni i en för trygg värld här inne. Gå ut på gator och torg och prata
med folk! Vi är tillsatta av folket, och då skall vi handla därefter.

Jag hoppas att någon kan ta tag i det här och ordna en öppen debatt. Jag
tvivlar på massmedia och den ärlighet som jag hårväxt upp i. Men vi gör ett
försök, så får vi se. Kom ihåg att vi inte skall kasta skit på varandra, utan vi
skall jobba ihop!

Anf. 25 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Om Hans Göran Franck störs av orden socialistisk och plan-
mässig, kan jag gå med på att också använda ordet byråkrati. Det intressanta
är att systemet för mottagande är alltför oflexibelt och ger för litet utrymme
för enskilda människor att ta tag i sin situation och hjälpa sig själva.

När det gäller möjligheterna till bandinspelning visar Hans Göran Francks
uppräkning att det inte är någon principiell fråga, huruvida man skall ha
bandinspelning eller inte. Det är en praktisk fråga hur det faktiskt går till.
Det är viktigt att man får en bra dokumentation. I Danmark har man t.ex.
den ordningen att den asylsökande själv får skriva ner sin berättelse. Det är
viktigt att man får ett system som gör att dokumentationen blir bra.

Herr talman! Det har ställts en interpellation till mig som handlar om vissa
saker. Nu har diskussionen svällt ut till att gälla flyktingmottagandet över
huvud taget. Jag är beredd att delta i en sådan diskussion, men det kan vara
bra att den förbereds på bättre sätt.

Jag uppfattar inte Bert Karlssons inlägg på annat sätt än att han inte vill
höra på de svar han får. Han säger att jag inte har tagit upp frågan om tempo-
rära arbetstillstånd, när jag just har stått i talarstolen och sagt vi har brutit
ut just denna fråga från utredningsverksamheten för att omedelbart på de-
partementet ta fram ett förslag till temporära arbetstillstånd, för att de asyl-
sökande skall kunna arbeta under väntetiden.

Bert Karlsson vill att jag skall uttala mig om en enskild, icke namngiven
tjänsteman på en myndighet som har handlagt ekonomiska frågor och att jag
skall ta för gott hans uppgifter och fördöma detta. Detta är ett fullständigt
orimligt krav från en riksdagsman gentemot en minister. Så sköter inte en
ansvarsfull regering sina uppgifter.

Bert Karlsson säger att han inte har fått något svar när det gäller slöserifrå-
gorna. Vi har sagt att vi skall se över flyktingmottagandet därför att det kos-
tar mycket, därför att folk får vänta länge.

Gång på gång får han svar. Men han vill inte höra svaren, därför att han
vill fortsätta med sin egen kampanj.

Till Maud Björnemalm vill jag säga att det inte finns något i detta interpel-
lationssvar som på någon punkt tar tillbaka det som folkpartiet har drivit i
opposition i denna riksdag. Det är viktigt för mig att konstatera det, för det
ger mig en bas för att inom regeringen och riksdagen arbeta för bättre förhål-
landen när det gäller flyktingpolitiken. Problemet är, Maud Björnemalm, att
folkpartiet inte har majoritet i denna riksdag för att få igenom alla sina för-
slag.

John Bouvins inlägg är litet svårt att besvara, eftersom han inte ställde
några särskilda frågor. Han hade ett förslag, att vi skulle stoppa de asylsö-
kande under ett år framöver. Jag skulle vilja fråga hur det påverkar t.ex.
kriget i Jugoslavien, om Sverige totalstänger sina gränser. Skyddsbehovet
hos människor avgörs av helt andra saker än om Sveriges riksdag skulle fatta
beslut om att sätta upp en järnridå gentemot andra iänder.

Tredje vice talmannen anmälde att Maud Björnemalm anhållit att till pro-
tokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Anf. 26 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Jag vill först till Birgit Friggebo säga följande angående
bandinspelningarna. Ett förslag som har utarbetats går ut på att den asylsö-
kande skulle ha en kopia och utredningen en, för rättssäkerhetens skull.

Jag känner däremot att jag vill kommentera John Bouvins inlägg. Han har
ju varit ute i världen, och då vet han att världen inte fungerar för majoriteten
av världens befolkning. Det vi håller på med i detta hus är i regel att kivas
om hur vi skall fördela vårt välstånd. Men denna fråga, asylpolitiken, ligger
utanför detta. John Bouvins förslag handlar om att vi skall kliva av de inter-
nationella åtaganden som vi har gjort när vi har ratificerat internationella
konventioner. Jag tycker att man från Ny Demokratis sida skall tala klar-
språk och säga: Vi tycker att Sverige skall meddela till FN och andra interna-
tionella fora att vi inte längre kommer att följa de konventioner som vi har
undertecknat.

Jag tycker att det är ganska jobbigt när Ny Demokratis representanter i
debatt efter debatt är både oförskämda och ohederliga och utgår från att de
är de enda personerna i detta hus som har kontakt med människor utanför.
På den punkten saknar Ny Demokrati verklighetsförankring. När man kom-
mer med sådana svepande påståenden, måste man framföra vad man har för
belägg för dem.

Att vi har en överorganiserad flyktingmottagning i dag och att arbetet
verkligen måste sättas i gång, har vi nästan alla i denna kammare varit över-
ens om. Den organisation som den förra riksdagsmajoriteten byggde upp ut-
gick från ett visst antal människor. Man skulle bygga en organisation där man
skulle stoppa in ett visst antal människor, av olika skäl. Jag har en känsla av
att det är ungefär den modellen som Ny Demokrati vill ha. Man går ofta ut
och talar om ett visst antal människor.

Anf. 27 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag tycker också att det är viktigt i detta läge att inte bara
själv medverka, utan att man från samhällets sida ger uppmuntran och stöd

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

ät den frivilligrörelse som finns bland de humanitära organisationerna för att
göra enskilda insatser. Det är just de kontakter som sker på den grunden
som skapar en förbättrad inställning, inte de här svepande, litet småaktiga
huggen som kommer i denna debatt från visst håll. Det är andefattigt när
man inte har mera att komma med än att säga att man skall stoppa all invand-
ring under ett år. Det bottnar också i en syn som vittnar om att man inte alls
begriper dessa problem.

Det finns länder som har mer eller mindre restriktiv flyktingpolitik. Det
finns länder i Europa, exempelvis Italien, som tidvis har haft en mycket re-
striktiv politik. Invandringen kommer ändå, men invandrarna går underjor-
den. I många delar av världen blir det på det sättet. Olika grader av restrikti-
vitet som går för långt, som går till ytterligheter, leder till att man får ett
underjordiskt proletariat av människor som lever illa. Det är den i absolut
särklass sämsta invandrarpolitiken.

Slutligen vill jag säga att jag verkligen hoppas att Birgit Friggebo står fast
vid att se till att denna utredning om arbete åt asylsökande blir prövad i en
saklig anda - att den genomförs utgår jag från. Det är viktigt att vi får ett
konstruktivt förslag på den punkten. Man säger ibland att det stora felet är
att de asylsökande går här och inte gör någonting. I nästa stund är felet att
de skall göra någonting. Det är ingen ordning på argumenteringen ibland.
Jag vill starkt förorda att vi får ett bra förslag som gör att de asylsökande
skall kunna delta i sysselsättningen.

Ett land löser inte sina sysselsättningsproblem genom att minska befolk-
ningen, inte heller genom att öka den. Det är ett gammalt, suddigt teoretiskt
tänkande som ligger bakom detta. Det skall inte vara vägledande.

Anf. 28 BERT KARLSSON (nyd):

Herr talman! Hans Göran Franck sade att det var ett suddigt tänkande.
Jag tycker att hela han var suddig. Jag förstod inte någonting. Men det kan-
ske är meningen.

Jag glömde att tacka folkpartiet tidigare för att vi tydligen har blivit er-
kända som politiker. Det är inte alla i det partiet som har gjort det eller över
huvud taget räknar med Ny Demokrati.

Jag krävde inte att någon enskild tjänsteman skulle fördömas. Jag krävde
en undersökning. Jag kan tillställa er min senaste bok Skandal. Där har ni
alla siffror och även namnet på tjänstemannen, så det går litet fortare. Det
är ofta så här när ni skall göra någonting.

Det har nu gått tre månader sedan borgerligheten kom till makten. Man
säger att frågan om temporära arbetstillstånd skall utredas. Så säger man till
pensionärer också. När man vill gömma sig bakom någonting och ändå säga
att man har gjort något, säger man: Vi skall utreda det här. Men det här är
så solklart, så det kan man genomföra omedelbart.

Det är ganska förvånande att svenska folket inte reagerar mer. Häromda-
gen hade vi en diskussion om hur en höjning av barnbidragen skulle finansie-
ras. Det gällde 2 miljarder. Då skall man tänka på att flyktingpolitiken kostar
ca 14 miljarder och u-hjälpen 14 miljarder. Det är 28 miljarder. Tänk på det,
när det slarvas bort pengar! Man får ingen förståelse från barnfamiljer och
pensionärer när de ser att pengarna slarvas bort. Därför är svaret på frågan

om slarvet med skattebetalarnas pengar oerhört viktigt och det som irriterar
allra mest.

Att det är misär i världen vet jag. Jag har faktiskt också varit ute och rest
en del och sett det. Det finns många länder som vi skulle behöva hjälpa. Då
räcker det inte med att ta emot 25000-30000 flyktingar. Vi borde ta emot
25 miljoner. I öst finns enorma problem. Som ni vet får i stort sett ingen
komma hit från det gamla Sovjet, Bulgarien, Rumänien osv. De tas inte
emot. Det är inte av det skälet man får stanna här i landet. Jag tycker att det
är dumt när man tar upp detta. Självklart vet alla att det är misär i världen
och att vi bör ställa upp. Men det vi irriterar oss på är när man slarvar bort
pengar och de inte kommer fram. Jag vill ha svar på när detta skall stoppas.

Jag har inte sagt att vi skall fördöma den enskilde tjänstemannen i dag,
men jag vill ha en undersökning om ifall det jag säger är riktigt eller ej.

Anf. 29 JOHN BOUVIN (nyd):

Herr talman! Vi måste skilja på flyktingar, invandrare, asylsökande och
allt vad det kan vara. Att blanda in Jugoslaviens krigstillstånd är fel - det är
en helt annan historia. Om vi nu skall försöka få ordning på det här, som
man gör i verkligheten och tar sak för sak, kan vi börja med att titta på vissa
fakta. Sverige har en utlandsskuld på 600 miljarder och ett budgetunderskott
på 50 miljarder i år, hur mycket det blir nästa år vet vi inte. Arbetslösheten
ökar. Men här talar vi om temporärt arbetstillstånd för den ena eller den
andra. Först och främst måste vi få snurr på industrin så att det bara ryker
om den. Får vi inte snurr på industrin, kan vi glömma alltihop. Då blir Sve-
rige ett u-land. Då vill jag se dem som tar emot oss när vi kommer med han-
den i fickan och inte vill arbeta, för det får man ju inte göra här i Sverige,
utan man skall ligga lågt.

Beträffande asylsökande och flyktingpolitik tror jag att om vi hade hållit
oss till FNs flyktingkonvention, hade vi kanske inte haft dessa problem i dag.
Men vi har inte gjort det, utan vi skall lägga en så stor vikt vid humanitet och
tillåta anhöriginvandring. Förra året kom det hit 22 200 anhöriga till dem
som redan är här. Visst är det humant på ett sätt, men hur är det med alla de
andra som är kvar i sina länder och inte kan komma hit därför att de inte har
anhöriga här? Jag vill påstå att vi kunde kanske hjälpa 10, 15, 20 eller 30
gånger fler människor i närheten av deras egna länder.

Jag hoppas att denna debatt blir en böljan till något gott. Vi kan börja
lägga fram problemen som de är i stället för att lägga dem åt sidan och tala
om att den och den inte har någon verklighetsförankring. Nåväl, vi får se.
Jag har i alla fall gjort så gott jag kan. Jag var över huvud taget inte förberedd
inför debatten, men jag kände mig tvungen att hoppa in.

Jag uppmanar samtliga ledamöter att ta itu med problemet. Att gå ut med
en manifestation är ganska bra, men då har man inte rent samvete. Vi måste
verkligen ta itu med problemet och se vad vi kan göra. Är det humant att
låta alla dessa människor sitta i flyktingläger? Det finns en kroat i Halmstad
som varit i Sverige i fem år, men som fortfarande inte vet vad han skall göra.
Är det humant? Det tycker inte jag. Är det humant att låta asylsökande sitta
i läger som djur? Det tycker inte jag!

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Anf. 30 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Först till Hans Göran Franck. Vi har en utredning som skall
syssla med sysselsättnings- och arbetsfrågor för de asylsökande. Där kom-
mer vi att göra så att vi bryter ut frågan om möjligheten till temporärt arbets-
tillstånd på den öppna marknaden. Det skall inte till någon ytterligare utred-
ning, utan departementet kommer att direkt ta fram ett eget förslag. Där-
emot kommer utredningen att fortsätta med sysselsättningsfrågan, eftersom
alla inte kommer att kunna få arbete på den öppna marknaden. Vi lägger
vikt vid det arbete som sker inom den utredningen.

Jag noterar att Bert Karlsson har lämnat kammaren. Han vill alltså inte
höra kommentarer till det han sade. Han talade om att en tjänsteman har
slarvat, men själv slarvar han i allra högsta grad med sanningen. Han fram-
härdar i att regeringen har suttit i tre månader, trots att den suttit i två måna-
der. Han påstår att flyktingmottagandet kostar 14 miljarder när det kostar 7
miljarder. Han påstår att jag har sagt att vi skall utreda frågan om temporärt
arbetstillstånd när jag har sagt att departementet omedelbart skall ta fram
ett förslag om hur detta skall gå till. Sådana personer är det faktiskt ganska
svårt att diskutera med. Det finns ingen grund, ingen gemensam verklighets-
uppfattning att utgå från, inte ens om hur länge regeringen har suttit. Hur
skall man då kunna debattera så allvarliga frågor som att människor söker
skydd i detta land och hur det skall gå till?

Herr talman! Jag är väldigt ambivalent när det gäller om jag över huvud
taget skall gå in i en diskussion med John Bouvin. Han säger att han inte ens
förberett sig för denna debatt. Han är vald av svenska folket och kvitterar ut
ett arvode från riksdagen, något som i andra sammanhang kritiseras av Ny
Demokrati. Men han besvärar sig inte ens med att förbereda sig för en de-
batt, sätta sig in i saken, utan han kommer med oerhört svepande uttalan-
den, som inte leder någonvart, inte för denna fråga fram en millimeter. Han
svänger fram och tillbaka. Jaså, är det krigstillstånd i Jugoslavien, och har
detta med asylsökande och skyddsbehov att göra? frågar han. Det är en helt
annan sak, påstår han, när det är precis detta det handlar om, om människor
som är jagade och söker skydd. Frågan är om vi skall ge dem detta skydd i
Sverige.

John Bouvin säger att vi lägger stor vikt vid humanitet. Ja, det är precis
vad vi skall göra. Vi välkomnar kritik från nyd i det avseendet, om det är så
han menar att debatten skall föras.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på interpellation 1991/92:42 om patentfrågor i bioteknik-
sammanhang

Anf. 31 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Lennart Daléus har frågat mig i vilka internationella sam-
manhang som Sverige deltar där patent på gentekniskt förändrade organis-
mer, isolerade, naturligt förekommande organismer, delar av mänsklig arvs-
massa eller hormoner framställda med hjälp av sådana delar diskuteras. Han

har också frågat vilka uppfattningar i de aktuella patentfrågorna som Sverige
framför i dessa sammanhang och om Sveriges deltagande i de internationella
diskussionerna medför något bindande ställningstagande.

I de nyligen avslutade EES-förhandlingarna har immaterialrätten utgjort
en viktig del. Och i det protokoll till EES-avtalet som behandlar immateriell
äganderätt anges att EFTA-staternas rättsregler skall överensstämma med
de bestämmelser om immaterialrätten som finns i den europeiska patentkon-
ventionen. Men som bekant är ju den svenska patentlagen sedan länge har-
moniserad med denna konvention, varför detta inte innebär några nya för-
pliktelser för Sverige. Några särskilda uttalanden om patentering av levande
materia m.m. har därför inte gjorts i detta sammanhang.

Också inom ramen för de pågående GATT-förhandlingarna, den s.k. Uru-
guayrundan, diskuteras immaterialrättsliga frågor. En viktig fråga i dessa
förhandlingar är i vilken utsträckning medlemsstaterna i sin nationella lag-
stiftning skall kunna undanta vissa uppfinningar från patenterbarhet. Såvitt
avser biotekniska uppfinningar har vissa i-länder föreslagit en text som i sak
nära ansluter till artikel 53 b) i den europeiska patentkonventionen med sär-
skilda övergångsregler för u-länderna.

Andra länder, däribland u-länderna, vill ha möjlighet att undanta växter
och djur, inkl, mikroorganismer, och delar därav och förfaranden för deras
framställning. Såvitt avser biotekniska uppfinningar skall enligt dessa län-
ders mening ytterligare undantag tillåtas.

Hur än bestämmelsen slutligt kommer att se ut torde den under inga för-
hållanden ålägga oss att vidga möjligheterna att patentera alster av det slag
som Lennart Daléus nämner i sin interpellation. Det har därför inte heller i
detta sammanhang funnits anledning för Sverige att inta någon ståndpunkt i
dessa frågor.

Under den föregående regeringens mandatperiod förekom det vid ett till-
fälle att det från svensk sida framfördes synpunkter på patentering av sådana
alster som avses med interpellationen.

Våren 1989 hade svenska immaterialrättsexperter tillfälle att tillsammans
med tjänstemän från övriga EFTA-stater yttra sig över det direktivförslag
rörande rättsskydd för biotekniska uppfinningar som lades fram av EG-kom-
missionen hösten 1988. De svenska experterna framhöll då bl.a. följande.
Principen att människor inte är patenterbara borde uttryckligen anges i di-
rektivet. Såvitt avser andra högre livsformer än människor kunde det resas
invändningar mot patent av olika anledningar. Det kunde av etiska skäl sät-
tas i fråga om patent över huvud taget borde få meddelas på djur. Vid ställ-
ningstagandet till om djur skall vara patenterbara och hur långt skyddet i så
fall skall sträcka sig borde man bl.a. väga in allmänhetens reaktioner liksom
sedvänjor inom jordbruksnäringen. Gränsdragningen mot växtförädlarrät-
ten borde göras klarare. Det framhölls att det var angeläget att växtförädlar-
rättssystemet inte försvagades.

En redovisning av de svenska experternas synpunkter till EG-kommissio-
nen har tidigare lämnats till riksdagens lagutskott av företrädare för justitie-
departementet.

EG har ännu inte tagit slutlig ställning till direktivförslaget.

Sverige har alltså under de senaste åren inte deltagit i några internationella

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

förhandlingar som rört så speciella patentfrågor som de frågor som Lennart
Daléus tar upp. Och utöver yttrandet över EGs direktivförslag till rättsskydd
för biotekniska uppfinningar har det inte heller i övrigt från svensk sida fram-
förts några synpunkter på dessa frågor.

Skulle det visa sig att det blir aktuellt för Sverige att i internationella sam-
manhang anlägga synpunkter på möjligheterna att patentera levande orga-
nismer, mänsklig arvsmassa och liknande alster räknar jag med att finna en
god grund för regeringens ställningstaganden i det som kan bli resultatet av
genteknikberedningens pågående arbete.

Slutligen vill jag framhålla att regeringen enligt regeringsformen inte utan
riksdagens godkännande kan ingå internationella överenskommelser som är
bindande för Sverige, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller
upphävs eller att ny lag stiftas.

Anf. 32 LENNART DALÉUS (c):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Laurén för svaret, vilket tyvärr inte är
särskilt upplysande. Sammanfattningsvis sägs det ju i svaret att Sverige inte
har deltagit i de sammanhang som jag har frågat om. Det sägs i svaret att
Sverige inte har några synpunkter. Mera intetsägande kan det knappast bli.
Och mera passivt kan det svenska agerandet - såsom detta redovisas i sva-
ret - inte bli, och det är än värre. Här har vi ju en av de frågor som står överst
på den internationella dagordningen för många som är engagerade i miljö-
och framtidsfrågor. Det här är uppenbarligen en fråga som engagerar
svenska folket i mycket stor utsträckning. Frågan är av vitalt samhälleligt
intresse. Och i denna fråga agerar regeringen, enligt vad statsrådet Laurén
säger, inte alls. Regeringen har heller inte någon åsikt här.

Två sammanhang nämns där patentfrågan är aktuell. Det ena är de nyligen
avslutade EES-förhandlingarna. Där har Sverige inte agerat, eftersom den
svenska lagstiftningen är anpassad till, låt oss använda det uttrycket, den an-
befallda europeiska patentkonventionen. Att Sverige inte agerat i den här
frågan för att förändra EPC, patentkommissionen, kan bara tolkas på det
sättet att man från svensk sida i någon mening är nöjd med rådande förhål-
landen. Det är ett helt otillfredsställande synsätt.

Dessutom måste man fråga sig, vilket många gör - och jag måste säga att
jag hade hoppats att jag skulle få ett svar på frågan: Vad är den sanna inne-
börden av den europeiska patentkonventionen, för att vara mycket konkret,
när det gäller frågan om huruvida det skall vara tillåtet att ta patent på gen-
tekniskt förändrade bakterier, växter och djur? Vad är den sanna inställ-
ningen enligt den europeiska patentkonventionen? Vad är, och det är än vik-
tigare, statsrådet Laurens och därmed regeringens inställning i frågan om
huruvida det skall vara tillåtet att göra på det här sättet?

Statsrådet nämnde också GATT-förhandlingarna. Inte heller där tycks
Sverige ha agerat eller anlagt någon ståndpunkt i frågan om huruvida det
skall vara tillåtet eller inte att göra på nämnda sätt. Jag har ett intryck av att
man på andra håll i Norden, alltså inte här i Sveriges riksdag, har nåtts av
svenska förslag i de här frågorna just när det gäller GATT-förhandlingarna.
Men jag tolkar statsrådet Lauréns svar som en uppenbar dementi av att Sve-
rige har agerat och uttryckt en åsikt gentemot andra länder i frågan.

Viktigare ändå är emellertid, herr talman, att det såvitt jag förstår finns
ytterligare sammanhang där patentfrågan diskuteras, t.ex. inför konferensen
i Brasilien nästa år om miljö och utveckling. Då skall en konvention antas
om biologisk mångfald. Uppenbarligen finns bioteknikfrågan högst explicit
med, och därmed också mycket tydligt patentfrågan.

Det nämner statsrådet Laurén inte i svaret. Men såvitt jag förstår, och det
intrycket har jag fått på annat sätt, har Sverige inte minst under de senaste
dagarna i Geneve varit representerat i förhandlingar om den här konventio-
nen. I de förhandlingarna, liksom i tidigare förhandlingar om den här kon-
ventionen, har också biotekniken och patentfrågor diskuterats i mycket spe-
cifika och tydliga paragrafer.

Jag frågar alltså: Varför nämner statsrådet Laurén inte de här förhandling-
arna eller vad Sveriges position är i de fallen? Framförs det t.ex. där åsikter
som är annorlunda jämfört med de åsikter som framförs i GATT-samman-
hang eller som framförts i EES-sammanhang?

Om så är fallet: Hur skiljer sig då de olika åsikterna? Och vad är regering-
ens uppfattning i de olika sammanhangen? Är den entydig, bör det gå att
mycket entydigt ange vad man anser, och här upprepar jag, i frågan om huru-
vida det skall vara möjligt att ta patent på gentekniskt förändrade bakterier,
växter och djur.

Statsrådet Laurén hänvisar till genteknikberedningen, och här står vi inför
bekymmer. En majoritet i beredningen har ju beslutat att skjuta på tidpunk-
ten för när man skall avlämna sitt betänkande till nästa höst. Men si, då är
Brasilienkonferensen avslutad och den konvention undertecknad som rym-
mer frågan om patent i biotekniksammanhang! Då blir frågan: Hur kan man
från svensk sida komma fram till att vi skall vara med på en konvention av
det slaget om regeringen avser att invänta ett beredningsresultat som kom-
mer nästa höst?

Herr talman! Sammanfattningsvis finns det många oklarheter i det svar
som statsrådet Laurén här har lämnat, men jag hoppas att den debatt som
följer skall innebära att några frågetecken kan rätas ut.

Anf. 33 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Jag anmälde mig till denna debatt dels därför att detta är ett
mycket viktigt område att belysa, dels därför att jag liksom Lennart Daléus
och Annika Åhnberg är ledamot i genteknikberedningen.

Jag vill här förmedla att genteknikberedningen hållits informerad om det
internationella arbetet, och det kommer att presenteras i betänkandet. Vi
har också haft möjligheter att framföra våra synpunkter. Genom att rege-
ringskansliet är företrätt vid sammanträdena finns det ju en brygga mellan
beredningen och regeringskansliet som borde kunna förhindra olycksfall i
arbetet om det skulle inträffa ett informationsglapp. Vi har också haft möj-
lighet, och har möjlighet, att agera om det är befogat. Men vi skall ju inte
agera bara för agerandets skull.

Jag vill sedan understryka vikten av Sveriges internationella engagemang i
frågorna om patent i biotekniksammanhang. Det är viktigt att vi vid Förenta
nationernas konferens om miljö och utveckling 1992, som Lennart Daléus
tog upp, framför vår uppfattning om vikten av att man bevarar den biolo-

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

giska mångfalden och tillgången till genetiska resurser och biotekniken. I
detta sammanhang anser jag att det behövs klarare regler när det gäller ut-
vecklingsländerna. Den lagstiftning som vi har, såsom den ser ut i dag, har
begränsad betydelse. Utvecklingsländerna har en stor del av det genetiska
grundmaterialet. Deras intressen måste här erkännas.

I beredningen diskuterar vi just nu det bästa sättet att gå fram. Det finns
ett utkast till text. Och jag anser att det då är naturligt att regeringens före-
trädare, som hela tiden följer detta arbete, tar del av det material som vi har.
Det går ju också att ställa frågor till beredningen inför denna konferens.

I övrigt tycker jag att det är viktigt att vi avvaktar beredningens ställnings-
taganden. Det här var ett mycket omfattande arbete, och det finns olika åsik-
ter företrädda i beredningen. För att få fram en bra slutprodukt måste dessa
diskussioner få ta sin tid. Jag är därför inte så bekymrad över den fördröjning
fram till i höst som uppkommer. Jag tror att vårt betänkande vinner på det.

Anf. 34 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Jag delar Lennart Daléus uppfattning i två avseenden i detta
sammanhang.

För det första är den avancerade biotekniken ett område som är ett av de
allra viktigaste som vi har att diskutera inför framtiden och som kommer att
påverka, och redan har påverkat, oss i mycket hög grad. I detta sammanhang
är naturligtvis patenträtten i sin tur viktig.

För det andra är statsrådet Laurens svar mycket vagt och undanglidande,
vilket, mot bakgrund av hur betydelsefullt området är, naturligtvis är mycket
beklagligt. Det stämmer också mycket illa överens med den stolta regerings-
deklarationen, där regeringen särskilt nämnde den avancerade biotekniken
och framhöll att regeringen skulle se till att det blev en mer ansvarsfull hante-
ring på det området. Jag tycker inte att detta svar ger uttryck för en mer
ansvarsfull hantering när det gäller patenträtten.

Statsrådet redovisar hur den svenska uppfattningen var våren 1989, när
man hade tillfälle att framföra synpunkter på ett förslag till EG-direktiv.

Senare har det hänt att EPO, den europeiska patentorganisationen, har
beviljat patent på den s.k. onkomusen, en mus framtagen för cancerforsk-
ning. Och såvitt jag kan förstå stämmer inte detta beslut särskilt väl överens
med den uppfattning som det redovisas att Sverige hade våren 1989. Det för-
vånar mig alltså att den nya regeringen inte har tagit tillfället i akt att öka
intensiteten i sitt internationella engagemang eller att på nytt föra fram dessa
svenska ståndpunkter. Det har i vatje fall inte märkts utanför regeringskans-
liet att regeringen har gjort det. Och det framgår inte heller av svaret att
regeringen har gjort det.

I den frågedebatt som jag refererade till framförde jag synpunkten att det
var mycket angeläget att man just nu, när det pågår en mycket intensiv inter-
nationell diskussion kring patenträtten och dess relationer till avancerad bio-
teknik, t.ex. gentekniken, hade ett mycket aktivt internationellt arbete på
detta område. Jag framförde också synpunkten att patenträtten kanske inte
är det lämpliga immaterialrättsliga skyddet för denna typ av processer och
produkter.

Statsrådet tackade för synpunkterna och framförde att de skulle övervä-

gas. Jag har inte märkt mycket av dessa överväganden. Det verkar inte ha
blivit mycket av dem.

Vad jag hade hoppats få till svar från regeringen var ungefär att man skulle
säga att patenträtten ursprungligen är framvuxen för att skydda den enskilde
uppfinnaren som gör en teknisk uppfinning, för att se till att ingen annan
kommer och tar den ekonomiska vinningen av det som han har uppfunnit.
Det är i sig mycket osäkert om man kan betrakta gener, mikroorganismer
eller genetiskt förändrade växter som mänskliga uppfinningar. Har männi-
skan uppfunnit generna? Nej, det har hon naturligtvis inte gjort.

Jag tycker att det är med hjälp av enbart skohorn som man nu försöker
klämma in den avancerade biotekniken i den tidigare existerande patenträt-
ten. Man borde inte göra det, eftersom det i detta sammanhang handlar om
kvalitativt nya processer och produkter som vi aldrig tidigare har sett. Då
borde man också diskutera helt nya regelverk. Man måste förstå att det kan
behövas någon typ av immaterialrättsligt skydd också kring denna typ av
processer och produkter. Men det kan inte vara konstruerat som den tidigare
patenträtten. Om man ser på relationerna mellan tredje världens länder och
den industrialiserade världen blir det mycket tydligt.

I ett land i Afrika har jordbrukare kanske genom årtusenden odlat olika
växter och kommit fram till att vissa nyttoväxter passar i vissa områden. De
kanske tål torka eller har någon annan fördel. På 1980-talet kommer sedan
en forskare från något industrialiserat land och plockar med sig resultatet av
årtusendens forskarmödor, kan man faktiskt säga, hem till sitt laboratorium
och gör denna sista lilla konstruktion. Han lägger till det genetiska manipule-
randet. Är det då rimligt att ett västerländskt företag sedan skall ta den eko-
nomiska vinningen och säga att det har uppfunnit något?

Självfallet borde man konstruera en sådan immaterialrätt på ett sådant
sätt att den också innebär att resurser förs över från den industrialiserade
världen till tredje världens länder för allt det arbete som dessa länder har
lagt ned på att se till att denna genetiska mångfald finns och upprätthålls.

Men på det traditionella västerländska sättet går det inte alls till på det
sättet. Där är det stora multinationella företag som driver dessa processer i
syfte att garantera sig framtida vinster och utestänga konkurrens.

Jag tycker att det vore rimligt om den svenska regeringen aktivt tog upp
dessa frågor och ställde sig på tredje världens länders sida. Det redovisas ju
i svaret hur många u-länder ser på dessa frågor. Men det sägs ingenting om
hur den svenska regeringen förhåller sig till dessa ställningstaganden.

Detta är några av de synpunkter som jag hade hoppats att den nya rege-
ringen, då den nu så tydligt har sagt att den vill ha en mer ansvarsfull hante-
ring av den avancerade biotekniken, skulle ha tagit upp och fört fram i det
internationella arbetet men också i det nationella. Jag måste säga att det är
med stor besvikelse som jag har tagit del av detta svar.

Jag hoppas verkligen, liksom föregående talare, att den fortsatta debatten
kan peka framåt och klargöra en hel del av det som är dunkelt formulerat i
svaret.

Anf. 35 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Jag vill börja med att säga till Lennart Daléus att jag natur-
ligtvis delar hans uppfattning, att resultaten av FN-konferensen om miljö
3 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 40

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

och utveckling, UNCED, som skall hållas i Rio de Janeiro sommaren 1992,
kan få en mycket stor betydelse för jordens miljö.

Det är riktigt att de immaterialrättsliga frågorna berörs av detta arbete,
särskilt av förhandlingarna om en konvention om biologisk mångfald. Men
såvitt jag känner till diskuteras i detta sammanhang inte de frågor som Len-
nart Daléus tar upp i sin interpellation.

Jag har naturligtvis samma åsikt som Barbro Westerholm, när hon talar
om vikten av biologisk mångfald. Det är någonting som kommer att tas upp
på den här konferensen. Jag kan instämma i hennes inställning, att det be-
hövs klarare regler med hänsyn till u-länderna.

Jag vill påminna både Lennart Daléus och Annika Åhnberg om, vilket
egentligen borde vara onödigt, eftersom de båda sitter i genteknikbered-
ningen, att vi har en utredning som arbetar med de här frågorna och som
skall vara färdig inom cirka ett halvår. Utredningen har fått mycket breda
direktiv och har möjlighet att inom ramen för sitt arbete ta upp de etiska
frågorna och även vårt förhållande till klarare regler gällande vårt engage-
mang i u-länderna.

Beredningen kan också höras av regeringen under hand, och vi har, som
Barbro Westerholm påpekade, också en representant för regeringskansliet i
utredningen, så vi är naturligtvis inte okunniga om vad som pågår. Vi har
också hållits informerade om utvecklingen inom beredningen.

Annika Åhnberg efterlyste omedelbart engagemang från regeringens sida
som följd av en frågedebatt som vi hade den 5 november, alltså för en månad
sedan. Jag tycker kanske att det är litet tidigt, för detta är mycket svåra frå-
gor, vilket vi alla är medvetna om. Just den fråga som Annika Åhnberg tar
upp övervägs nu inom regeringskansliet. Intill dess att genteknikbered-
ningen kommer med sitt betänkande, finns det inget skäl för den här rege-
ringen att frångå den inställning som den förra regeringen hade och som ut-
trycktes av de svenska immaterialrättsexperterna under våren 1989.

Vad gäller den fråga som Annika Åhnberg tog upp, beträffande patent på
onkomusen, vill jag framhålla att den frågan inte är slutligt avgjord av det
europeiska patentverket. Tvärtom torde det vara ganska långt kvar innan
man har kommit till ett slutligt ställningstagande. Detta är en av de största
frågor, skulle jag vilja säga, som det europeiska patentverket har haft att ta
ställning till. Vi kommer naturligtvis med stort intresse att följa vad som hän-
der.

Anf. 36 LENNART DALÉUS (c):

Herr talman! Statsrådet Laurén leker kurragömma med oss i den här frå-
gan på ett sätt som jag menar inte är acceptabelt. Hon säger att de här frå-
gorna inte kommer att behandlas i Rio de Janeiro vid Brasilienkonferensen
nästa år. Jag tror att hon är ensam om att göra den bedömningen. Jag tror
att hon är ensam om det på flera sätt.

Jag har själv ett protokoll från de förhandlingar som ägde rum den 23 sep-
tember - 2 oktober inför denna konferens. Där berör man, herr talman, i
flera paragrafer just frågor som gäller patent. Om patentfrågan enligt stats-
rådet inte är aktuell i det här sammanhanget, varför var då justitiedeparte-
mentet, med sin sakkunnige tjänsteman i patentfrågor, representerat vid de

förhandlingar som ägde rum för några dagar sedan i Geneve, om det inte var
avsikten att den typen av frågor skulle behandlas?

Dessutom, herr talman, är detta litet av en krigsförklaring mot de svenska
folkrörelser som engagerar sig i Brasilienkonferensen. De har nyligen anta-
git en plattform med sin syn på patentfrågorna, att föra fram vid Brasilien-
konferensen. På samma sätt gör många andra folkrörelser i många andra län-
der just för att de, liksom organisatörerna av konferensen, är medvetna om
att patentfrågorna kommer att beröras där.

Den andra kurragömmaleken är genteknikberedningen. Statsrådet Lau-
rén säger att beredningen skall lämna sitt betänkande inom ett halvår. Be-
redningen har beslutat och meddelat den tidigare justitieministern att man
tänker skjuta på sitt avlämnande till någon gång nästa höst. Det är riktigt att
Annika Åhnberg och jag sitter i beredningen, men vi har inte blivit informe-
rade om några ändrade signaler i det avseendet.

Jag tror att det beträffande den här frågan är nödvändigt att regeringen
sätter ned fotterna. Frågan är inte okänd. På samma sätt som direktiven till
genteknikberedningen ger full frihet för regerigen att när som helst agera i
de olika delfrågorna, menar jag att det är rimligt att statsrådet här i dag ger
besked om regeringens inställning på de här punkterna, huruvida regeringen
tycker att det är rimligt att man skall kunna få ta patent på gentekniskt för-
ändrade bakterier, växter och djur.

Herr talman! Jag vill än en gång upprepa frågan. Den kan inte få vara vi-
lande till dess Brasilienkonferensen och många andra förhandlingsarbeten
på detta område är passerade. Då skulle Sverige än en gång komma att halka
långt efter i hanteringen av en av de största framtidsfrågorna, nämligen just
utnyttjandet av bioteknik.

Anf. 37 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Statsrådet säger att det var så kort tid sedan regeringen till-
trädde, och därför har man inte hunnit. Men en hel del av de andra ambitio-
ner som regeringen hade med i sin regeringsförklaring har man hunnit
komma till riksdagen med propositioner om, visserligen dåligt underbyggda
och hafsiga, men dock. Man har begärt riksdagens beslut när det gäller att
inte höja barnbidragen, att privatisera statliga företag och att avveckla lönta-
garfonderna. Det har man haft tid med. Regeringen har kanske prioriterat
litet fel. Man kanske skulle ha lagt ner litet mer tid och energi på detta oer-
hört viktiga framtidsområde, när man faktiskt har tagit med i regeringsför-
klaringen att man vill ha en mer ansvarsfull hantering. Jag kan på intet sätt
vara nöjd med svaret.

I direktiven till genteknikberedningen förbehöll sig den tidigare rege-
ringen handlingsfrihet. Man sade, att oavsett att genteknikberedningen ar-
betar är inte regeringen förhindrad att ta egna initiativ i de här frågorna. När
man nu befinner sig i en situation där det på det internationella området på-
går intensiva diskussioner kring dels patenrätten i EPO, dels biotekniken i
vidare mening, inför Riokonferensen, anser jag att denna handlingsfrihet
verkligen behövs. Just mot bakgrund av att den nya regeringen tyckte att
detta var så viktigt att man hade med det i sin regeringsförklaring, kan jag
inte förstå varför man inte antingen begär litet snabbare arbete från gentek-

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

nikberedningen eller använder handlingsfriheten för att markera tydliga
svenska ståndpunkter. Jag måste tyvärr tolka detta som att man tänker fort-
sätta med den passivitet som Sverige tidigare har visat på detta område, näm-
ligen att överlämna åt andra aktörer att driva processen i de här viktiga frå-
gorna.

Jag kan bara konstatera att det var tomma ord då man hade med detta i
sin regeringsförklaring. Det betydde ingenting. Den nya regeringen har
ingen avsikt att verka på något mer aktivt sätt när det gäller genteknik och
bioteknik.

Anf. 38 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Jag vill bölja med att säga till Lennart Daléus, att visst är det
riktigt att konferensen i Rio har patent på dagordningen. Då är det också
naturligt att vi har en expert med i det förberedande arbetet. Jag vill påpeka
att konferensen däremot inte har patenterbarhet på dagordningen.

Talet om att beredningen tar lång tid och att man bör föregripa beredning-
ens arbete har jag litet svårt att förstå. Jag tycker inte att det spelar så stor
roll om det är fråga om ett halvår eller början av hösten, om det rör sig om
någon månad eller några månader. Då den förra regeringen har tillsatt en
stor och bred beredning som skall syssla med dessa svåra frågor, tycker jag
också att beredningen skall få slutföra sitt arbete. Vi får avvakta resultatet,
innan vi på ett grundläggande sätt tar ställning.

Till Annika Åhnberg: Beträffande ambitionen i regeringsförklaringen vill
jag säga att det är givet att vi hade en tydlig ambition. Även i det samman-
hanget tycker jag att det är klokt att avvakta genteknikberedningens arbete
och se vad beredningen kommer fram till, innan man på ett mer grundläg-
gande sätt tar ställning. Ingen kan missta sig på att ambitionen är att ta ett
stort ansvar för de här frågorna. Att påskynda beredningens arbete när det
är så pass kort tid kvar tycker jag verkar orealistiskt.

Det här är som alla vet en utomordentligt svår fråga. Inte heller finns det
några enkla svar. Det är viktigt att försöka få till stånd en diskussion där alla
åsikter får komma fram och brytas mot varandra. Vi har ett stort ansvar för
kommande generationer, för djuren, ja, för allt levande i naturen. Därför är
det utomordentligt viktigt att en ny teknik som innebär så djupgående in-
grepp i själva skapandet av livet hanteras med ansvar. Detta är också rege-
ringens avsikt. Vi kommer att förvissa oss om att vi har en lagstiftning som
utgör en garanti för en etisk bedömning av de här frågorna, en lagstiftning
som står i samklang med den allmänna uppfattningen. Ganska nyligen har vi
t.ex. fått en modern djurskyddslagstiftning, och det finns möjlighet att bygga
vidare på den.

Beträffande patenterbarhet har vi ju anslutit oss till den europeiska pa-
tentkonventionen. Där sysslar man ju även med andra typer av patent än det
som det nu är fråga om. Vi har ingen anledning - om de föregående talarna
avsåg detta - att överväga att frångå konventionen. Självfallet skall vi i detta
liksom i andra sammanhang försöka föra fram vår åsikt och söka påverka.
För närvarande är bara Danmark och Sverige medlemmar av konventionen,
men vi kan kanske förutse att även andra nordiska länder blir medlemmar.
Vi måste tillsammans försöka framföra våra åsikter och vinna gehör för dem.

Anf. 39 LENNART DALÉUS (c):

Herr talman! Statsrådet Laurén säger att det vid Brasilienkonferensen inte
kommer att bli någon diskussion om patenterbarhet. Det är riktigt, men det
var inte heller det som jag frågade om i min interpellation. Jag frågade om i
vilka internationella sammanhang som Sverige deltar där patent m.m. disku-
teras. Otvivelaktigt diskuteras patent inför Brasilienkonferensen. Det skall
som sagt bli ett nöje att till statsrådet Laurén överlämna de här protokollen,
där man just diskuterar hur patent och andra ”property rights” påverkar
t.ex. skyddet av den biologiska mångfalden. Jag menar att det är angeläget
att vara med i Rio och framföra synpunkter när just patentfrågan diskuteras.

Statsrådet Laurén sade att det inte spelar någon roll om det rör sig om ett
halvår eller ett år, dvs. framemot hösten, innan genteknikberedningen blir
klar. Det kan man kanske tycka, men skillnaden är den att Brasilienkonfe-
rensen ligger mitt emellan, vid vilken Sverige obetingat och otvivelaktigt
måste ha en ståndpunkt i de här frågorna. Det är alltså en avgörande skill-
nad, om man har diskuterat igenom det heJa och har en synpunkt före Brasi-
lienkonferensen, i själva verket redan nu, eller om man kommer som jästen
efter degen framemot hösten.

Herr talman! Jag vill notera att jag inte får svar på frågan om regeringens
inställning till om det är rimligt och möjligt och ta patent på gentekniskt för-
ändrade bakterier, växter och djur. Den frågan har förblivit obesvarad, trots
att jag har upprepat den. Man kan inte hänvisa till exempelvis den euro-
peiska patentkonventionen eller till andra lagstiftningar som vi är så att säga
en del av. Det är inte poängen. Frågan är om Sverige agerar i sammanhangen
för att åstadkomma förändringar med utgångspunkt i en uppfattning som
Sverige har. Nu tycks vi ta existerande konventioner som något slags axiom
som är oföränderligt. Vi kan inte påverka, agera och göra någonting. Detta
är naturligtvis en orimlig inställning. Jag menar att Sverige bör ta krafttag i
dessa frågor. Kanske till skillnad mot Annika Åhnberg hoppas jag och tror
att den nuvarande regeringen har ambitioner, men då måste de skyndsamt
visas mycket tydligare. Jag kan inte tycka att svaret i dag gav besked på dessa
punkter.

Anf. 40 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Det är självklart att Lennart Daléus är mer förhoppningsfull
än jag. Han tillhör ju ett parti som är med i den nya regeringen. Bortsett
från detta delar jag hans förhoppningar. Patentfrågorna är oerhört viktiga att
diskutera inför Rio-konferensen, eftersom de i så hög grad berör den kon-
vention om biologisk mångfald som förhoppningsvis skall bli ett resultat av
konferensen. Frågorna berör också i hög grad relationerna mellan rika och
fattiga länder. Jag delar också Lennart Daléus uppfattning att det inte har
gått att få något tydligt svar här i dag på hur regeringen och statsrådet Laurén
ser på frågorna. Hela tiden rör det sig om passiva ställningstaganden med
utgångspunkt i de nu gällande konventionerna och regelverken. Regeringen
rättar sig efter detta. Det pågår ju förändringar i de internationella regelver-
ken. Vissa aktörer är mer aktiva än andra beroende på speciella intressen.
Det är otvivelaktigt så att de stora, tunga transnationella företagen, som ar-
betar med växtförädling, bekämpningsmedel och sådant, är mycket aktiva

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

4 Riksdagens protokoll 199U92. Nr 40

Prot. 1991/92:40
6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

när det gäller att driva de patenträttsliga frågorna, så att det passar företa-
gen. Jag menar att de krav som vi måste ställa på Sveriges regering och Sveri-
ges representanter är att man minst lika aktivt driver de här frågorna och
då från en annan utgångspunkt. Det måste bygga på respekt för naturen,
solidaritet med de fattiga länderna, liksom ansvar och solidaritet med tanke
på framtiden och kommande generationer. Tyvärr har inte den nya rege-
ringen hittills visat sådana ambitioner, men jag är i grunden en optimistisk
människa och skall göra vad jag kan genom att återkomma och ta upp frå-
gorna i riksdagen och bidra till att ge regeringen stimulans att arbeta i den
riktning som jag nämnt.

Anf. 41 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Herr talman! Jag vill börja med att säga till Lennart Daléus att jag ändå
tycker att jag har besvarat hans oupphörligt ställda fråga genom att fram-
hålla att regeringen har samma inställning som den tidigare i vad gäller pa-
tenterbarhet beträffande liv. När det gäller andra högre livsformer än männi-
skor kan det av olika anledningar resas invändningar mot patent. Man kan
ifrågasätta om patent över huvud taget borde få meddelas på djur. I fråga
om huruvida djur skall vara patenterbara och hur långt skyddet i så fall skall
sträcka sig måste man väga in allmänhetens reaktioner liksom sedvänjor
inom jordbruksnäringen. Jag tycker faktiskt att detta är ett ganska bra svar.

I mitt förra inlägg poängterade jag att de nordiska länderna när det gäller
dessa frågor självfallet skall försöka nå fram till en samsyn inför konferensen
i Rio. Vi har ju en grundläggande samsyn på det här området, och vi skall
givetvis föra fram våra åsikter.

I övrigt har jag litet svårt att förstå attackerna mot regeringen beträffande
passivitet. Jag kan inte tycka att regeringen under de två månader som den
har funnits till har visat någon betydande passitivitet. Jag tycker också att
jag själv i dag har visat en påtaglig vilja.

Andre vice talmannen anmälde att Lennart Daléus och Annika Åhnberg
anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare
inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 1991/92:43 om medieundervisningen
i skolan

Anf. 42 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Ulla Pettersson har frågat mig vad jag avser göra för att för-
bättra medieundervisningen i skolan samt om läroplanskommittén kommer
att få nya direktiv med en sådan inriktning.

Frågorna är ställda bl.a. med anledning av Karin Stigbrands doktorsav-
handling Mediekunskap i skola. Såväl av denna avhandling som av flera
andra rapporter framgår att det finns en hel del brister i medieundervis-
ningen i grundskolan. Jag är helt överens med Ulla Pettersson om att detta

inte är tillfredsställande, speciellt med tanke på de mycket tydliga mål som
finns angivna i bl.a. kursplanen för svenska, samhällskunskap och bild.

Vi kan alltså konstatera att mediekunskap är ett kunskapsområde som väl
täcks av nuvarande läroplan för grundskolan. Mot bakgrund av de problem
som uppenbarligen finns på detta område anser jag dock att det finns anled-
ning att i de nya direktiven till läroplanskommittén, vilka just nu bereds i
regeringskansliet, särskilt omnämna detta kunskapsområde. Kommittén
skall naturligtvis beakta det förändringsbehov som föreligger såväl inom
detta som inom alla andra ämnen/kunskapsområden som bör förekomma i
grundskolan.

Det finns emellertid anledning att fästa Ulla Petterssons uppmärksamhet
på att riksdagen har fattat beslut om en mål- och resultatstyrd skola. Detta
innebär att vi lägger ett stort ansvar på den lokala nivån, framför allt på de
professionella lärarna, att tillsammans med eleverna lägga upp sin undervis-
ning så, att de i läroplanen angivna målen uppnås. Genom utvärderingar lo-
kalt av verksamheten i förhållande till dessa mål skall fortbildningsbehov
och behov av utvecklingsarbete inom såväl detta som andra områden fast-
ställas. Det är ytterst kommunerna som bär ansvaret för att resurser finns,
så att sådana behov kan tillfredsställas.

Statens skolverk, till vars uppgifter hör att på den nationella nivån följa
och utvärdera verksamheten i skolan, har också ansvar för att tillhandahålla
nationellt prioriterad fortbildning inom olika områden. Jag tar för givet att
denna fråga redan övervägs i skolverket. Beträffande medieundervisningen
finns ju redan en rad utvärderingar och forskningsrapporter som kan ligga
till grund för skolverkets bedömningar och prioriteringar. Självfallet ingår
det också i skolverkets uppgifter att till skolan/lärarna förmedla information
om de gjorda utvärderingarna.

Några åtgärder utöver den jag nämnt finns det enligt min mening ingen
anledning att nu vidta. Självfallet kommer vi dock att följa såväl denna som
andra kvalitetsfrågor noggrant. Regeringens ambition är att höja kvaliteten
inom alla ämnen i skolan. Beträffande medieundervisningen är det enligt
min mening mycket viktigt att eleverna får lära sig använda olika medier.
Eleverna skaffar sig kunskaper på många andra sätt än i skolan. Skolan bör
utnyttja det intresse och de frågor som kan väckas hos eleverna, bl.a. genom
TV och ta detta som utgångspunkt för arbetet i skolan. Jag tycker också att
ett väsentligt inslag i medieundervisningen måste vara att kritiskt granska
hur händelser och problem framställs. Inom bl.a. bildämnet är detta väsent-
ligt med tanke på den roll budskap förmedlat via bilder har fått.

Jag utgår också ifrån att de högskolor som utbildar lärare noggrant följer
den forskning och de utvärderingar som görs även på detta område. Riksda-
gen har fattat beslut om målstyrning av högskolan, varför några detaljerade
centrala anvisningar om utbildningens innehåll inte kommer att utfärdas.
Högskolorna får därmed ett stort ansvar för att utforma grundutbildning så,
att lärarna får sådana kunskaper att de kan leva upp till läroplanens mål för
undervisningen i skolan. Regeringen kommer i en särskild proposition under
våren 1992 att behandla lärarutbildningsfrågor.

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svarpå interpella-
tioner

Anf. 43 ULLA PETTERSSON (s):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag uppskattar att statsrådet anser att
det inte är tillfredsställande att medieundervisningen inte fungerar - åtmin-
stone inte helt och hållet - i dag. Men det är något förvånande att statsrådet
talar om målen i läroplanen som mycket tydliga. Jag tycker inte att de är så
glasklara. Det är inte heller min bedömning att ämnet väl täcks i läroplanen.

Den avhandling som Karin Stigbrand har gjort och som var en bidragande
orsak till att jag framställde den här interpellationen visar ju också att lä-
rarna ofta känner sig tveksamma och att ämnesfördelningen är oklar. De
som vill göra någonting känner det som att de saknar stöd. Det handlar del-
vis om klara uttalanden i läroplanen och också om tillgängliga läromedel,
eftersom läromedlen - enligt uppgift från lärarhåll - definierar arbetsområ-
det.

Statsrådet påminde mig om att riksdagen har fattat beslut om om en mål-
och resultatstyrd skola. Det är jag medveten om, men jag måste erkänna att
jag inte riktigt förstår vad som avses. Menar statsrådet att detta skall klaras
av på lokal nivå? I så fall måste jag protestera litet, för det är nog viktigt att
man har stöd i läroplanen när det gäller dessa frågor. Eleverna skall inte be-
höva vara beroende enbart av engagerade lärare för att de skall få någon
kvaltitativt högtstående undervisning på det här området.

Statsrådet nämnde också utbildning. Jag hänvisar återigen till Karin Stigb-
rand, som skriver att varje lärarhögskola tycks ha fungerat på sitt eget sätt.
Jag vill fråga statsrådet om hon anser det vara en tillfredsställande ordning.

Jag gläder mig naturligtvis åt att det här området skall omnämnas i de nya
direktiven till kommittén. Men jag vill gärna passa på tillfället att fråga litet
närmare om på vilket sätt, för jag antar att arbetet är i något slags slutfas.
Jag hoppas att det inte bara handlar om att mediekunskap skall tas upp som
ett i raden av olika ämnen, som man skall ha i åtanke vid undervisningen.
Skälet till detta är att medievärlden omfattar en så stor del av ungdomars och
vuxnas - ungdomarna blir ju också vuxna - verklighet i dag. Därför behöver
eleverna verkligen få instrument för att kunna handskas med dessa medier.
Det handlar då inte enbart om teknik - som statsrådet talade om i interpella-
tionssvaret - utan även bl.a. om innehållet, om värderingar som förs fram,
om vilket urval man gör och om makt- och inflytandefrågor.

Anf. 44 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag anser nog att läroplanen ger besked om mediekunskap.
Men jag kan hålla med Ulla Pettersson om att den i viss mån är vag och otyd-
lig, och det gäller i och för sig helheten. Det finns många viktiga delar i läro-
planen som kunde uttryckas tydligare och mer direkt. Att läroplanen rent
allmänt skall bli tydligare är också en ambition som jag kommer att uttrycka
i de direktiv som jag skall ge. Utifrån den form som läroplanen i dag har
anser jag dock inte att mediekunskapen behandlas sämre än andra viktiga
områden.

Jag påpekade att riksdagen har fattat beslut om en mål - och resultatstyrd
skola. Det var snarast en vädjan till riksdagen om förståelse för att vi inte
kan gå in i detaljer. Jag är ganska engagerad när det gäller dessa områden
och skulle därför kunna lägga fram tio rätt bra idéer om vad man ute på sko-

lorna skulle kunna göra för att få någon ordning på det här. Men om vi nu
har beslutat om decentralisering, vilket jag tror är en mycket bra väg, skall
man avhålla sig från att genomföra nya idéer tills det har bevisats att det här
systemet inte fungerar. Om vi nu skall ha en mål- och resultatstyrd skola,
kan varken jag eller riksdagen gå in och i detalj säga vad som skall göras,
utan vi får hålla oss till att formulera mål och mer allmänna anvisningar.

Ulla Pettersson tog upp läromedlen. Det är korrekt att det kan råda brist
på läromedel. Det är emellertid lätt att i alla sammanhang skylla på att det
är bristen på läromedel som gör att man inte kan bedriva den här undervis-
ningen. Jag har tagit del av en annan rapport om medieundervisningen. Om
det är någonting som vi har mängder av runt omkring oss och som man som
någorlunda välutbildad och allmänbildad vuxen kan föra intressanta och för-
djupade resonemang kring, så är det just sådana medier som TV, radio, tid-
ningar osv. Man kan inte bara säga att det är så ont om läromedel. Det finns
i en del sammanhang en så pass stor brist på undervisning i detta ämne att
det är ett ganska svagt argument även om vi måste sträva efter att få fram
bra läromedel.

Ulla Petterson säger att högskolorna har arbetat olika och på en del ställen
mindre bra och frågar om det kan vara tillfredsställande. Nej, det är självfal-
let inte tillfredsställande. Å andra sidan tror jag att denna variation ändå
leder till att en del blir mycket duktiga och engagerade och att dessa kunska-
per sprider sig. Det tror jag är mycket bra.

Jag vet inte vad som slutligen kommer att stå i läroplanen. Men i de direk-
tiv som regeringen ger kommer mediefrågorna att anges tillsammans med
andra mycket viktiga områden, och jag tror inte att det råder något tvivel
om att man kommer att diskutera hur man skall precisera detta område i den
slutliga läroplanen.

Jag uppfattar detta ämnesområde som övergripande. Det måste med nöd-
vändighet ingå i mer än ett ämne, om vi nu ser till de traditionella skoläm-
nena. Det handlar om två olika saker. Det ena är undervisning om media
och hur media arbetar, det andra, där det också finns en uppenbar brist på
undervisning i skolan, är förmågan att knyta an till vad som sägs och händer
i media.

Det finns mycket, inte minst i Stigbrands utredning, som visar på att ele-
verna lever i en värld och lärarna i en annan. Eleverna upplever det som
händer i media, film och mycket annat, som oerhört aktuellt. Det är litet
sorgligt när skolan inte har förmåga att ta tag i det intresset och använda det.
Som jag ser det kommer media in i många olika sammanhang.

Jag tror också att det behövs ett utvecklingsarbete på detta område. Det
vore därför bra om man i läroplansarbetet ägnade detta litet omtanke. Jag
ser fram emot den debatt som jag utgår ifrån att läroplansarbetet kommer
att innebära där olika aktörer deltar i diskussioner om bl.a. mediekunska-
pens roll men även andra ämnens funktion i skolan.

Anf. 45 ULLA PETTERSSON (s):

Herr talman! Statsrådet vidhåller att det i stort sett är bra som det är som
läroplanen är utformad i dag. Men studier av massmedier har faktiskt utgått
som en enskild punkt i läroplanen.

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Svar på interpella-
tioner

Sedan säger statsrådet att vi skall ha en tydligare och klarare läroplan, men
samtidigt skall man inte ge anvisningar i detalj. Jag kan inte se att man inte
i en tydlig och klar läroplan skulle kunna ta med det som från lärarhåll efter-
lyses i många sammanhang.

Jag tror faktiskt inte att man kan förenkla det hela på det sätt som statsrå-
det gör när hon säger att man klarar undervisningen ändå om man är någor-
lunda allmänbildad. Så är det inte. Vuxna vet inte särskilt mycket om den
massmedievärld som ungdomar lever i. Vad vet vuxna människor om data-
spel, rockvideor, närradiosändningar och sådant som ungdomar i dag lever
med? Det finns en stor kunskapsklyfta mellan vuxna och ungdomar, och där
behöver lärarna de hjälpmedel som de så tydligt efterfrågar. De hjälpmedlen
tycker jag att vi bör ge dem.

Man bör också ta till vara den expertkunskap som eleverna kan ha i det här
sammanhanget. Jag tror också att statsrådet någonstans i sitt svar nämner att
det här faktiskt är eleverna som är experterna.

Det ryms mer i begreppet massmediekunskap än vad som ges uttryck för
både i svaret och nu i diskussionen. Sådana saker som produktionsvillkor,
marknadsföring, makt- och ägarförhållanden inom mediesfären och andra
mediepolitiska frågor tillhör sådant som ligger lägst på listan i de ämnen där
detta trots allt tas upp enligt den undersökning jag tidigare nämnt. Det gäller
på samtliga stadier. Vill vi ha mer av den typen av medieundervisning, måste
vi från statsmakternas sida agera. Det är jag alldeles övertygad om.

För min del är det mycket viktigt att också medieundervisningen blir en
del av demokratiseringsarbetet i vårt samhälle. Ytterst handlar detta om att
den yttrandefrihet som vi skattar så högt i vårt samhälle inte får bli en yttran-
defrihet enbart för dem som är besuttna och har möjlighet att ta för sig, utan
för alla.

Anf. 46 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag håller med om att det inte räcker med att vara allmänbil-
dad för att klara av att undervisa på ett bra sätt i mediekunskap. Däremot
vidhåller jag att alla lärare i något avseende skulle kunna göra mera än vad
de gör i dag. Tidningstryckarkonsten och det journalistiska arbetet har ju
funnits ganska länge.

Jag säger inte detta som ett försvar för att vi inte skall höja kvaliteten på
utbildning, läromedel och annat. Men utifrån resultaten av undersökningar
som utförts - inte minst från en undersökning från Stockholms skolor - vilka
visar hur oerhört litet undervisning eleverna får i mediekunskap, anser jag
faktiskt att alla lärare skulle kunna göra litet mer med befintliga kunskaper.
Det vore ett steg framåt om än långt ifrån tillräckligt utifrån de önskemål
som Ulla Pettersson och jag har, åtminstone sett mot bakgrund av den här
typen av statistiska undersökningar.

Anf. 47 ULLA PETTERSSON (s):

Herr talman! Som en liten slutkommentar kan jag instämma i att tidningar
oftast är det medium man använder i medieundervisning i skolan, och det
tycker jag är mycket bra. Men jag vill återigen peka på att ungdomars medie-

verksamhet rymmer så mycket mer än tidningar och mycket som vuxna inte
har insikt i.

Det är lätt att skylla på lärarna. Men lärarna behöver också få det stöd som
jag hoppas att de får i en ny läroplan. Det kan också finnas skäl att påpeka att
det på detta område säkert finns möjlighet att i stor utsträckning ta hjälp av
elevernas föräldrar. Där har vi yrkesutövare inom medievärlden. Inte minst
bör vi ta till vara den kunskap som eleverna själva besitter på detta område.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades

Skrivelse

1991/92:74 till socialförsäkringsutskottet

6§ Bordläggning

Anmäldes och bordlädes
Konstitutionsutskottets betänkande
1991/92:KU12 Normgivningsfrågor m.m.

Skatteutskottets betänkande

1991/92:SkU5 Sänkning av mervärdeskatten på vissa varor och tjänster

Justitieutskottets betänkanden

1991/92:JuUll Tilläggsbudget I (civildepartementet)
1991/92:JuU12 Tilläggsbudget I (justitiedepartementet)

Utrikesutskottets betänkanden

1991/92:UU2 Mänskliga rättigheter
1991/92:UU8 Sverige och den västeuropeiska integrationen

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1991/92:SfU6 Vissa invandringsfrågor

Socialutskottets betänkanden

1991/92:SoU5 Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor

1991/92:SoU6 Hälso- och sjukvård

1991/92:SoU7 Dopning
1991/92:SoU13 Allmänna arvsfonden

Jordbruksutskottets betänkanden
1991/92:JoU5 Jakt och viltvård m.m.

1991/92:JoU7 Tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92

(jordbruksdepartementet)

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Näringsutskottets betänkanden

1991/92:NU12 Statlig garanti för ett lån till Första Sparbanken
1991/92:NU13 Tilläggsbudget I (näringsdepartementet)
1991/92:NU16 Ändringar i bankrörelselagen

Bostadsutskottets betänkande

1991/92:BoU6 Fortsatt godtagande av byggprodukter som godkänts i annat
nordiskt land

7 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 5 december

1991/92:68 av Sten Andersson i Malmö (m) till justitieministern om den ille-
gala handeln i Malmö:

Sedan flera år tillbaka har polska medborgare dagligen idkat illegal handel
i Malmö. Försäljning av kläder och prydnadsvaror har erhållit en omfattning
som leder till att den utgör ett direkt hot mot etablerade företagare.

Försäljning av sprit till minderåriga är allmänt förekommande. Saluför-
ande av färska livsmedel har stor omfattning och sker under sådana förhål-
landen, att det omedelbart skulle stoppas av myndigheterna om någon eta-
blerad butik skulle syssla med samma verksamhet.

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att stoppa den illegala handeln i
Malmö?

1991/92:69 av Kristina Svensson (s) till statsrådet Alf Svensson om bistånd
till Etiopien:

Etiopien befinner sig efter år av politiskt förtryck och inbördeskrig i ett
övergångsskede mellan diktatur och demokrati.

Landet är djupt sargat efter hårda och långa strider mellan regeringstrup-
per och olika befrielserörelser. Landets befolkning har dessutom drabbats
av upprepade hungerkatastrofer.

Sedan Mengistus fall råder nu en skör fred i landet. Återuppbyggnadsbe-
hoven är stora.

Etiopien är Sveriges äldsta mottagarland av bistånd. Kontakter genom
olika kyrkors initiativ inleddes redan i mitten av 1800-talet.

Under senare år har biståndet till Etiopien frysts på grund av de brott mot
mänskliga rättigheter som begicks under Mengisturegimen.

Biståndsministern har nyligen besökt Etiopien för att diskutera inriktning
och omfattning av fortsatt svenskt bistånd.

Jag vill därför fråga biståndsministern:

1. Hur kommer det svenska biståndet att kanaliseras för att det skall komma
hela landet till del, inkl. Eritrea?

2. Hur kommer Sverige att agera för att den kommande folkomröstningen
genomförs enligt gällande folkrättsliga principer?

1991/92:70 av Rose-Marie Frebran (kds) till kulturministern om medborgar-
skap och etnisk tillhörighet:

Invandrare och flyktingar som kommer till vårt land kategoriseras i regel
på basis av vilket land de var medborgare i innan de kom till Sverige.

Även efter att de fått permanent uppehållstillstånd eller svenskt medbor-
garskap omtalas de som t.ex. turkar och jugoslaver i olika officiella samman-
hang, fast de i själva verket språkligt och etniskt sett är t.ex. assyrier, kurder,
kroater eller albaner. Detta upplevs som besvärligt t.ex. i fråga om resp,
grupps utrymme i massmedia, då programtid i invandrarprogram och lik-
nande ej sällan grundas på missvisande statistik. Det ger också den svenska
allmänheten en missvisande bild av vilka kulturer som faktiskt ingår i och
berikar den svenska samhällsmosaiken.

Många säger sig också uppleva den officiella terminologin som psykolo-
giskt besvärande då den egna etniska gruppen så att säga ”försvinner”.

Det bör noteras att diskrepansen mellan medborgarskap och faktisk etnisk
tillhörighet inte sällan är intimt förknippad med skälen till att personerna i
fråga över huvud taget blivit flyktningar.

Hur ser kulturministern på möjligheten att i kommande proposition på
invandrarområdet behandla frågan om huruvida etnisk eller språklig tillhö-
righet i större utsträckning än nu skulle kunna utgöra grundvalen för katego-
riseringen av invandrare och flyktingar?

8 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 5 december

1991/92:249 av Kenneth Lantz (kds) till statsrådet Görel Thurdin om beva-
rande av åkermark runt Helsingborg:

Banverket planerar att bygga Riksbangård Syd i Skåne med placering
högst 50 minuters resväg från tullstation. Den exakta lokaliseringen är ännu
inte fastställd.

Enligt FAO är jordarna eller åkerarealen i världen klassade i en interna-
tionell skala, 1 -10, alltefter deras produktionsförmåga av livsmedel. I Sve-
rige finns denna åkermark främst i Skåne där den dessutom har 10+ runt
Helsingborg.

På vilket sätt kommer statsrådet att agera för att garantera att högprodu-
cerande jordbruksmark inte kommer att nyttjas för denna anläggning?

1991/92:250 av Leif Marklund (s) till näringsministern om ASSI:

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

5 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 40

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

ASSI Karlsborgs AB tillverkar och säljer vitt kraftpapper för förpack-
ningsändamål. Produktionen har legat på ca 95 000 ton/år.

ASSIs styrelse beslöt att kraftigt begränsa produktionen genom att lägga
ner en pappersmaskin. Detta bidrar direkt till att försämra möjligheten att få
igen lönsamheten. Den nuvarande regeringen tillkännagav att man ämnade
lägga ner Fortia innan styrelsen tog sitt beslut.

Min fråga till näringsministern är:

Har statsrådet påverkat nedläggningsbeslutet genom att skapa en osäker-
het i ägarfrågan?

1991/92:251 av Ewa Hedkvist Petersen (s) till utbildningsministern om
kvinno- och jämställdhetsforskningen:

Forskningsrådsnämnden har i dag ett samlat ansvar för att fördela sär-
skilda forskningsmedel till och bedriva information om kvinno- och jäm-
ställdhetsforskning. Utbildningsministern har nu i pressmeddelande aviserat
att han vid nedläggning av FRN tänker lägga ut dessa uppgifter på olika hän-
der inom högskolan och forskningen.

Utbildningsministerns förslag skulle innebära ett bakslag i uppbyggnaden
av kvinno- och jämställdhetsforskningen. Genomförs förslaget som det avi-
serats skulle medlen till forskningsområdet splittras upp och en samlad sats-
ning skulle omintetgöras. Detta skulle strida mot riksdagens uttalade inten-
tioner i forskningsbeslutet 1990.

Har utbildningsministern över huvud taget övervägt konsekvenserna för
kvinno- och jämställdhetsforskningen av sitt aviserade förslag?

1991/92:252 av Kent Carlsson (s) till statsrådet Bo Könberg om socialavgif-
terna och ideella föreningar:

Idrottsföreningar är i dag befriade att betala sociala avgifter på ersätt-
ningar upp till ett halvt basbelopp, ca 16 000 kr.

Andra ideella föreningar åtnjuter inte denna möjlighet. De tvingas för
småbelopp till ledare och styrelseledamöter betala sociala avgifter så fort det
sammanlagda arvodet överstiger 1 000 kr.

Någon rimlig förklaring till denna orättvisa behandling av övriga ideella
föreningar har jag inte kunnat hitta.

Jag vill därför fråga statsrådet vad regeringen avser göra för att skapa rätt-
visa och lika villkor för alla typer av ideella föreningar.

1991/92:253 av Sture Ericson (s) till statsministern om förtroendet för rege-
ringens säkerhetspolitik:

Carl Bildt uttalar sig i Svenska Dagbladet den 4 december 1991 om general
Carl Björeman på ett sätt som inte anstår en statsminister: ”Jag har ingen
anledning att bedriva polemik mot en pensionerad och något förvirrad gene-
ral”. Björeman har helt korrekt pekat på att moderaterna före valet utlovade
mycket stora ökningar av försvarsanslagen, senast genom Lars Tobisson (ca

30 miljarder) i augusti, i brev till några tusen försvarsanställda i Karlskrona
och inte ”internt” som statsministern påstår.

Anser statsministern att han genom att föra debatten på detta sätt ökar
förtroendet för regeringens säkerhetspolitik och det svenska försvaret?

1991/92:254 av Elvy Söderström (s) till arbetsmarknadsministern om syssel-
sättningen i Örnsköldsvik:

Sysselsättningssituationen inom Örnsköldsviks kommun är mycket allvar-
lig. Under 1980-talet har närmare 2 000 arbetstillfällen försvunnit. Till detta
skall läggas att 1 300 varsel lagts under det senaste året, varav 1 000 fullföljts.
Arbetsförmedlingen väntar ytterligare varsel.

Situationen i Örnsköldsviks kommun är inte någon tillfällig sysselsätt-
ningskris utan präglas av mer djupgående strukturella problem.

För att underlätta etablering av nya företag krävs att Örnsköldsviks kom-
mun i sin helhet inplaceras inom stödområde 2.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är därför:

Har regeringen för avsikt att tillfälligt inplacera samtliga församlingar i
Örnsköldsviks kommun inom stödområde 2?

1991/92:255 av Monica Öhman (s) till arbetsmarknadsministern om proble-
men i Kalix och östra Norrbotten:

Statsrådet har under hösten besökt Kalix och både muntligen och skriftli-
gen informerats om de problem som kommunen och den östra länsdelen
drabbats av. Mot den bakgrunden avstår jag från att beskriva situationen.

Kommunen har nu tillsammans med länsstyrelsen, länsarbetsnämnden,
utvecklingsfonden och lokala näringslivet m.fl. gjort en genomgång av vilka
extraordinära insatser som behövs för att möta de stora problem som upp-
stått. Det handlar om såväl arbetsmarknadspolitiska åtgärder som närings-
livsbefrämjande åtgärder.

Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

Är statsrådet beredd att anslå de medel som erfordras för extraordinära
insatser i Kalix och östra Norrbotten?

1991/92:256 av Barbro Sandberg (fp) till statsrådet Bo Könberg om pensions-
tillskott:

Pensionstillskott är ett tillägg till ålderspensionen, som kan utgå under
vissa förutsättningar. När ATP infördes 1960 beslöts också, att man skulle
kunna begära undantag från att vara med i ATP-systemet. Denna möjlighet
är numera borttagen.

Det har senare visat sig att många undantagandepensionärer lever under
mycket knappa förhållanden eftersom de även går miste om pensionstillskott
och KBT. Under vårriksdagen beslöts därför att även undantagandespensio-
närerna skall få pensionstillskott. Detta beslut påverkar även beräkningen
av KBT och hustrutillägg.

Detta beslut gäller uppenbarligen endast dem som begärt undantagande.

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Det finns dock personer som inte begärt undantagande men inte heller beta-
lat in sina avgifter. Avgiften har oftast inte betalats beroende på knappa eko-
nomiska förhållanden. De omfattas enligt uppgift inte av de nya bestämmel-
serna om rätten till pensionstillskott. Det förefaller konstigt att göra skillnad
på personer som faktiskt begärde undantagande och dem som inte begärde
det men ändå av olika anledningar inte betalat sina avgifter.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:

Avser statsrådet ta initiativ till att även de som inte begärde undantagande
men inte heller betalat sina avgifter skall få rätt till pensionstillskott?

1991/92:257 av Gustaf von Essen (m) till statsrådet Bo Lundgren om kostna-
derna för drift och underhåll av slott m.m.:

I samband med skatteomläggningen upphörde möjligheterna för ägarna
att dra av kostnader för underhåll och drift av kulturhistoriskt värdefulla
herrgårdar och slott.

Detta riskerar att på sikt få negativa ekonomiska och kulturhistoriska kon-
sekvenser och grundas uppenbarligen på ett synsätt att en huvudbyggnad en-
dast skall ses som en privatbostad och vars underhåll och drift skall bekostas
med inkomstbeskattade medel.

Avser regeringen att återinföra avdragsrätt för kostnader av drift och un-
derhåll av kulturhistoriskt värdefulla herrgårdar och slott?

1991/92:258 av Fredrik Reinfeldt (m) till kommunikationsministern om por-
tot för föreningar:

Posten avskaffar den 1 januari 1992 det speciella porto som funnits för
föreningsbrev. Det medför stora ekonomiska påfrestningar för många för-
eningar som möjligtvis med undantag för de i Stockholmsregionen inte har
några alternativ att vända sig till. För att dämpa dessa effekter har posten
instiftat ett system som skall göra att föreningarna kan få återbäring på por-
tot. I stället för att som i dag frankera med ett lägre porto uppmanas för-
eningslivet att:

• Märka breven med avsändare och ett B.

• Frankera breven med fullt ekonomibrevsporto, 4:60 kr.

• Lämna in breven och följesedeln i kassan på postkontoret tillsammans
med föreningens abonnemangskort.

• Skicka in följesedlarna till posten vaije halvårsskifte, så kommer peng-
arna på posten.

Det nya systemet skall alltså inte ha någon ekonomisk påverkan för för-
eningslivet, men hanteringen har byråkratiserats avsevärt.

Vilka besparingar eller rationaliseringsvinster förväntas av att posten av-
skaffar föreningsportot men samtidigt inrättar ett system som skall lämna
föreningslivet ekonomiskt opåverkat?

1991/92:259 av Lena Hjelm-Wallén (s) till utbildningsministern om lärarut-
bildningen:

Sedan 1988 finns en ny lärarutbildning för grundskolan. Utbildningen är
mycket uppskattad av de lärarstuderande och lärarutbildarna. Stora förvänt-
ningar riktas mot de lärare som nu går ut i arbetet med en ny utbildning di-
rekt inriktad mot grundskolan.

I regeringsförklaringen sägs dock att en ny parallell lärarutbildning skall
införas.

Jag vill mot bakgrund av detta fråga utbildningsministern:

Var i utbildningssamhället finns det krav på återgång till ämneslärarutbild-
ning och vilka behov i grundskolan skulle en sådan utbildning svara emot?

1991/92:260 av Inger Lundberg (s) till statsrådet Beatrice Ask om statens
institut för handikappfrågor:

Flera handikapporganisationer uttrycker stor oro för bristfälliga budget-
anslag till statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH). SIH nybilda-
des i anslutning till förändringen av den centrala myndighetsorganisationen
för skolan.

Den 8 oktober 1991 lämnade myndigheten in hemställan om ökning av
anslaget för verksamheten under innevarande år med drygt 18 milj.kr.

Bakgrunden var kostnader för igångsättning av verksamheten, samt rese-
och förvaltningskostnader i en decentraliserad organisation. Några medel
anslogs inte i höstens tilläggsproposition. Härigenom har myndigheten ham-
nat i en mycket svår situation, där risken är uppenbar att konsulentorganisa-
tionen och stödet till de handikappade barnen kommer i kläm.

Är skolministern beredd att föreslå åtgärder, som möjliggör för SIH att
under våren 1992 bedriva sitt arbete utan allvarliga indragningar av angelä-
gen verksamhet?

1991/92:261 av Lars Moquist (nyd) till statsrådet Alf Svensson om biståndet
till Zambia:

Trots massiva biståndsinsatser har flertalet afrikanska stater blivit fattigare
och fattigare. Skuldsituationen blir allt värre för de afrikanska staterna och
krav reses på att i-länderna skall börja avskriva sina fordringar.

Information om grov korruption i utvecklingsländer når oss då och då. Nu
nås vi av uppgifter om omfattande korruption i det svenska programlandet
Zambia. Dess förre president Kaunda påstås ha överfört fyra miljarder dol-
lar till egna bankkonton i Schweiz. Han lär dessutom äga hotell på Cypern
och företag i Canada. Zambia har en av de största skuldbördorna per capita
i hela världen - utlandsskulden uppgår till drygt 8 miljarder dollar. Kaundas
utländska tillgångar borde utnyttjas för att reducera Zambias skuldbörda.

Om svenska skattebetalares pengar går till afrikanska presidenters egna
bankkonton måste vi reagera kraftfullt. Vi skall visa mottagarländerna att vi
inte kommer att fortsätta dela ut miljontals kronor om pengarna inte an-
vänds till de ändamål vi avsett. Zambia är förmodligen bara toppen på ett
isberg av korrumperade regimer som försnillar biståndspengar.

Min fråga är:

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Kommer Alf Svensson att omgående genomföra och finansiera en under-
sökning huruvida zambiska tillgångar överförts olagligt till Zambias tidigare
president?

1991/92:262 av Göte Jonsson (m) till statsrådet Bo Könberg om den psykia-
triska vården:

Avinstitutionaliseringen inom främst den psykiatriska vården går allt
snabbare. ÄDEL-reformen har påskyndat denna utveckling. Genom detta
avhänder sig kommuner och landsting vårdresurser inte minst inom den en-
skilda vårdsektorn och minskar därmed tillgång till god vård för de enskilda
människorna.

Den nuvarande utvecklingen har gett skrämmande konsekvenser i form
av t.ex. psykiskt sjuka som tvingas bo ensamma trots att de inte klarar detta.

Mot denna bakgrund är min fråga:

Vilka planer har regeringen för att skapa flexibla, individanpassade lös-
ningar inom den psykiatriska vården?

1991/92:263 av Birger Andersson (c) till utbildningsministern om studenter-
nas bostadssituation:

Läget på studentbostadsmarknaden har avsevärt försämrats. Det är all-
varligt. En bra bostad, till rimlig kostnad, i en god studiemiljö är viktiga för-
utsättningar för ett gott studieresultat.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Vilka aktiva åtgärder avser regeringen att vidta för att förbättra bostads-
situationen för studenterna?

1991/92:264 av Oskar Lindkvist (s) till kulturministern om konstnärlig ut-
smyckning av bostadsområden:

Sedan några år är det möjligt att erhålla bidrag till konstnärlig utsmyck-
ning av bostadsområden. Bidrag lämnas med 40% av kostnaden för ut-
smyckningen, dock med högst 15 kr. per kvadratmeter. Bidragsramen för
innevarande budgetår är 15 milj.kr. Ramen förbrukades helt redan under
budgetårets första kvartal. Många av ansökningarna fick avvisas. Det är i
många fall möjligt att, om tillräckliga medel finns, låta de projekt som dessa
ansökningar representerar snabbt komma till utförande.

Kulturministern har i något sammanhang sagt att det även i ett samhälls-
ekonomiskt brydsamt läge bör finnas pengar för kulturen. Det nu diskute-
rade bidraget ger arbete åt många konstnärer samtidigt som kulturen förs ut
till våra bostadsområden.

Med hänvisning till det nu anförda vill jag ställa följande fråga till kultur-
ministern:

Ämnar regeringen förelägga riksdagen förslag om ökad bidragsram så att
inneliggande projekt om konstnärlig utsmyckning kan komma till utförande
under innevarande budgetår?

1991/92:265 av Fredrik Reinfeldt (m) till socialministern om boverket och bo-
stadsbidragen:

Det statliga boverket driver sedan några veckor en kampanj som uppma-
nar människor ”med låg inkomst och hög hyra” att söka bostadsbidrag hos
sin kommun.

I regeringsförklaringen sägs att de offentliga utgifterna skall minska som
andel av landets samlade produktion. Besparingar på kommunsektorn med
5-10 miljarder kronor har aviserats. Ett mycket viktigt sätt att minska de
offentliga utgifterna är att minska befolkningens bidragsberoende och att
göra det möjligt för ett större antal att leva på sin lön. Att då samtidigt gå ut
och öppet göra reklam för olika bidragssystem rimmar illa med den uttalade
målsättningen att minska de offentliga utgifterna.

Anser statsrådet att för få medborgare är beroende av bostadsbidrag för
att klara av hyran?

1991/92:266 av Oskar Lindkvist (s) till statsrådet Bo Lundgren om avskaf-
fande av den s.k. flyttskatten:

I reservation till skatteutskottets betänkande 1990/91:SkU17, justerat den
19 mars i år, anförde nuvarande statsrådet Lundgren följande om reavinstbe-
skattningen på bostäder.

Bostäder träffas inte bara av löpande beskattning i form av fastighetsskatt
och förmögenhetsskatt utan också av realisationsvinstbeskattning vid för-
säljning. Skatten kallas ofta flyttskatt, eftersom den drabbar den som säljer
en bostad för att flytta till en annan. Skattens destruktiva effekter drabbar
t.ex. barnfamiljer som behöver ett större hus och personer som vill ta anställ-
ning på annan ort. Enligt vår uppfattning måste dessa orättvisor elimineras.
Hela systemet för beskattning av realisationsvinster vid försäljning av bostä-
der bör bli föremål för en särskild utredning. Därvid bör strävan vara att
avskaffa flyttskatten. Hur detta tekniskt skall utformas bör övervägas i sam-
band med en genomgripande översyn av hela kapitalvinstbeskattningen.

Med hänvisning till det nu anförda vill jag ställa följande fråga till statsrå-
det Lundgren:

När föreläggs riksdagen förslag om ”flyttskattens” avskaffande?

1991/92:267 av Oskar Lindkvist (s) till statsrådet Bo Lundgren om bostadsfi-
nansieringen:

Proposition 1991/92:56 har rubriken ”Om bostadsbyggandets finansiering
år 1992, m.m.”. I propositionen föreslås bl.a. att det s.k. räntelånesystemet
som skulle införts vid årsskiftet 1991 -1992 inte införs. Förslag om en lång-
siktig förändring av bostadsfinansieringen skall enligt propositionen läggas
fram under år 1992. Regeringens avsikt är förmodligen att inom ramen för
en särskild översyn uppdra åt en utredare att lägga fram förslag till ett nytt
bostadsfinansieringssystem. Ett sådant förslag måste rimligen remissbe-
handlas innan det föreläggs riksdagen. Det kan på goda grunder hävdas att
ett riksdagens beslut i frågan då tidigast kommer att kunna fattas i november

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

eller december 1992 med ikraftträdande, enligt regeringens uppfattning, den
1 januari 1993. Om denna farhåga besannas kommer riksdagen i december
1992 liksom i december 1991 att fatta beslut som skall träda i kraft ca 14 da-
gar efter beslutet. Det är viktigt med stabila och långsiktiga spelregler för
bostadsbyggandet. Klarläggande behövs.

Med hänvisning till det ovan anförda vill jag till statsrådet Lundgren ställa
följande fråga:

Avser regeringen förelägga riksdagen förslag om att de av riksdagen i de-
cember 1991 beslutade reglerna om bostadsfinansieringen skall gälla både år
1992 och år 1993?

1991/92:268 av Armika Åhnberg (v) till miljöministern om ekokommunpro-
jektet:

De grundläggande miljöproblemen kan bara lösas om ett kretsloppstän-
kande får genomslag på samhällets alla nivåer. Arbetet måste spänna över
många sektorer. Gränsen mellan myndigheter, kommuner, lokalt och cen-
tralt, måste överskridas. Ekokommunprojektet är ett sådant tvärsektoriellt
projekt. Men just därför passar det inte in i gällande beslutsordningar och
reglementen. Denna unika verksamhet måste ges möjlighet att fortsätta och
utvecklas.

Den nya regeringens strävan att strama åt budgeten och samtidigt ge skat-
telättnader åt höginkomsttagare väcker farhågor om att sådana angelägna
verksamheter som Ekokommunprojektet får stryka på foten.

Jag vill därför fråga miljöministern:

Avser regeringen vidta åtgärder för att säkra ekokommunprojektets möj-
ligheter att utvecklas?

1991/92:269 av Bengt Hurtig (v) till miljöministern om högsvavliga restoljor:

Vid produktion av bensin och andra lättflyktiga produkter vid raffinade-
rier uppstår högsvavliga restoljor som inte får förbrännas i vårt land. Dessa
oljor exporteras för närvarande till EG-länder. Vid förbränningen där pro-
duceras svaveldioxid som bidrar till försurningen även i vårt land. Med inför-
ande av miljöavgifter och en mer restriktiv miljöpolitik i EG-området torde
det bli svårt för svenska raffinaderier att exportera dessa restoljor.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga miljöministern:

Har regeringen någon plan för hur detta problem skall hanteras?

1991/92:270 av Gudrun Schyman (v) till försvarsministern om familjebidra-
gen till värnpliktiga:

Riksdagen har beslutat om regler för ersättningar till dem som tjänstgör
inom totalförsvaret. Jag antar att regeringen i en förordning kommer att
upprätta regler för vilka som är berättigade till familje- och bostadsbidrag.

Med nu gällande regler för familjebidrag för värnpliktiga jämställs inte
sammanboende av samma kön med sammanboende av olika kön. Detta rim-

mar dåligt med riksdagens beslut om att all diskriminering av homosexuella
skulle undanröjas.

När nu regeringen skall skriva en ny förordning vill jag försäkra mig om
att där slås fast jämställdhet i bidragshänseende mellan hetero- och homo-
sexuella.

Min fråga är:

Kommer regeringen att presentera ett förslag som undanröjer diskrimine-
ringen vid bidragsgivning inom totalförsvaret?

1991/92:271 av John Andersson (v) till statsrådet Görel Thurdin om Blaik-
fjällets naturreservat:

Regeringen uppdrog i beslut den 8 februari 1990 åt länsstyrelsen i Väster-
bottens län att utvidga Blaikfjällets naturreservat, vilket berör ca 120 en-
skilda markägare.

Den 13 mars 1990 förordnade länsstyrelsen interimistiskt om bl.a. förbud
att avverka skog. Länsstyrelsen beslutade den 25 februari 1991 slutligen att
utvidga reservatet i enlighet med regeringens uppdrag.

Enligt de upplysningar jag inhämtat kommer ersättningsanspråken att
överstiga 100 milj .kr. Vidare synes frågans avgörande formellt kunna vänta
eller förhalas ända fram till 1996. Utbetalningen av själva ersättningen tycks
dessutom kunna ta ytterligare några år.

Föranleder denna situation att några åtgärder vidtas?

den 6 december

1991/92:272 av Lennart Daléus (c) till statsrådet Reidunn Laurén om sekre-
tesskydd för viss genetisk information:

Vid statens kriminaltekniska laboratorium i Linköping samlas i dag gene-
tisk information bl.a. i form av s.k. DNA-profiler. Arkiveringen sker på
röntgenfilm och/eller på papper. Även genetisk information från personer
som inte är misstänkta utan bara befunnit sig i randområdet till ett brott arki-
veras.

Avser regeringen att skyndsamt skapa förutsättningar för att hanteringen,
i kriminaltekniska sammanhang, av material med genetisk information skall
kunna ske på ett sätt som är betryggande vad gäller bl.a. utgallring, sekre-
tesskydd etc?

1991/92:273 av Rune Thorén (c) till statsrådet Bo Lundgren om befrielse från
fordonsskatt för elbilar:

I Tyskland kommer ägare till eldrivna bilar att slippa betala fordonsskatt
för de fem närmaste åren. Därigenom skapas en ekonomisk morot som kan
påskynda både utveckling och köp av de mer miljövänliga fordonen.

Avser regeringen vidta motsvarande åtgärder för att uppnå en dylik effekt
i vårt land?

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

1991/92:274 av Lena Öhrsvik (s) till socialministern om familjerädgivnings-
verksamheten:

Vilka planer har regeringen för att trygga en bra familjerådgivningsverk-
samhet över hela landet?

1991/92:275 av Liisa Rulander (kds) till justitieministern om åtgärder mot
ungdomsbrottsligheten:

Rasister och antirasister visade prov på ett upptrappande våld under hel-
gen 29-30 november. Det var i huvudsak ungdomar som stod för konfronta-
tionen. Detta tillsammans med andra företeelser i samhället föranledde ju-
stitieministern att enligt massmedierna göra ett uttalande om veckoslutshem
för att därigenom komma åt ungdomsbrottsligheten snabbare.

Det är självklart viktigt att barn och ungdomar får de rätta signalerna från
vuxenvärlden och från samhällets sida. Detta är ett långsiktigt arbete som
många måste engageras i. Trygga hem och familjer är en säker väg att nå
långsiktigt stabila barn och ungdomar, men på kort sikt behövs andra, pre-
ventiva åtgärder.

Min fråga till justitieministern är:

Finns det några mer detaljerade planer för snabba åtgärder riktade till
dessa grupper?

1991/92:276 av Inger Hestvik (s) till arbetsmarknadsministern om konse-
kvenserna av systemet med flexibla lönebidrag:

Sedan den 1 juli i år tillämpas regeln om flexibla lönebidrag som arbets-
marknadspolitisk åtgärd bl.a. för handikappade personer. Målet är att flera
personer skall få tillgång till denna åtgärd och att den skall vara individuellt
behovsanpassad.

Problem har dock uppstått för de många handikapporganisationer som va-
rit beroende av lönebidragsanställningar för sin verksamhet. Arbetsplatsen
har vid dessa anställningar utgjort en bra och rehabiliterande miljö för de
lönebidragsanställda.

Möjligheten att anställa handikappade personer till arbetsuppgifter inom
organisationen minskar nu, eftersom det inte finns medel för att täcka den
stora skillnaden mellan lönebidraget och lönesumman.

Min fråga till statsrådet lyder:

Planerar statsrådet att efter ett halvt års erfarenheter analysera konse-
kvenserna av systemet med flexibla lönebidrag och då också åtgärda de ne-
gativa effekter detta har medfört för berörda organisationer?

1991/92:277 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) till jordbruksministern om
biogasforskningen vid Studsvik:

Verksamheten vid Studsvik Miljö och Energi, bl.a. med uppdragsforsk-
ning inom fastbränsle- och avfallsområdena, är starkt inriktad på att lösa
centrala energi- och miljöfrågor. Tidigare under hösten i år hotades verk-
samhetens fortlevnad, vilket belystes i en frågedebatt i riksdagen i oktober.

Jordbruksministern anförde då att han ”skulle arbeta så mycket som möjligt
för att värna den utveckling som är på gång i Studsvik”. Före årsskiftet söker
nu företagsledningen finna finansieringslösningar för den fortsatta verksam-
heten.

Utvecklingen och införandet av miljövänlig energiteknik, baserad på in-
hemska förnybara energikällor, är avgörande för framtiden. Inte minst gäller
detta tekniker för förgasning av biobränslen och produktion av biogas i små-
skaliga anläggningar. En tankegång som nu finns är att man skall inrätta ett
högskoleanknutet centrum för energiteknisk utveckling för att få en kraft-
samling för framtiden.

Jag vill fråga jordbruksministern på vilket sätt han nu verkar för att den
kompetens som finns samlad vid Studsvik på bioenergiområdet får fortsatta
utvecklingsmöj 1 igheter.

1991/92:278 av Göran Persson (s) till statsrådet Görel Thurdin om Öresunds-
bron:

Naturvårdsverket har för regeringen redovisat program och tidplan för de
insatser som behövs från svenska myndigheter för att bedöma miljökonse-
kvenserna, bl.a. påverkan på den marina miljön, av en fast förbindelse över
Öresund. På motsvarande sätt har länsstyrelsen i Malmöhus län redovisat
program och tidplan beträffande markanvändning.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga planminister Görel Thurdin:

Vilken planering har planministern för det fortsatta arbetet med handlägg-
ningen av en fast förbindelse över Öresund?

1991/92:279 av Ulrica Messing (s) till utbildningsministern om de offentliga
bidragen till skoleleverna:

I regeringsförklaringen framkom att regeringen under 90-talet skall skapa
Europas bästa skola. Det är i framtiden viktigt, precis som framkom i förkla-
ringen, att stärka kunskapen hos eleverna. Den borgerliga regeringen anser
det vara viktigt att alla skall ha rätt att själva välja vilken skola man vill gå i.
De offentliga bidragen skall i princip följa eleven.

Vilka former har regeringen tänkt sig för att möjliggöra att de offentliga
bidragen följer eleven?

1991/92:280 av Ulrica Messing (s) till utbildningsministern om gymnasie-
reformen:

Under den socialdemokratiska regeringen beslutades det om en stor och
omfattande gymnasiereform. Detta innebär bl.a. att alla i dag 2-åriga gym-
nasielinjer blir 3-åriga och att urvalet av antalet linjer minskar:

Avser regeringen fullfölja eller stoppa gymnasiereformen?

1991/92:281 av Ulrica Messing (s) till statsrådet Beatrice Ask om åtgärder
mot främlingsfientlighet bland ungdomar:

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

I samband med uttalandet den 28 november 1991 med anledning av dis-
kussionen i riksdagen om centrala läromedel för att motverka rasism och
främlingsfientlighet, påpekade statsrådet Beatrice Ask vikten av att både lä-
rare och rektorer måste våga sätta gränser och säga ifrån var än råa och främ-
lingsfientliga toner dyker upp. Skolministern uppmanade alla rektorer att
sprida skolverkets informationsmaterial på sina skolor.

Vad avser ungdomsministern och regeringen själva göra för att motverka
rasism och främlingsfientlighet bland ungdomar?

1991/92:282 av Lars Andersson (nyd) till justitieministern om ökad kunskap
om Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna:

Det faktum att Sverige biträtt Europakonventionen om de mänskliga rät-
tigheterna gör det både nödvändigt och möjligt för våra myndigheter, att
som viktigt underlag för sitt beslutsfattande beakta Europakonventionens
text.

Sker det inte, då kommer risken att svenska staten får sitta i Strasbourg
på de anklagades bänk att öka.

Vad ämnar justitieministern göra för att öka kompetensen hos de svenska
myndigheterna beträffande Europakonventionens innehåll, och hur och när
kommer detta att ske?

1991/92:283 av Stig Bertilsson (m) till kommunikationsministern om trafiken
vid Trollhättan-Vänersborgs flygplats:

Trollhättan-Vänersborgs flygplats hotas av nedläggning. Flygplatsen som
drivs av ett kommunalt bolag ägt av kommunerna Trollhättan, Vänersborg,
Uddevalla och Lysekil är av avgörande betydelse för regionens utveckling.
För fortsatt drift krävs inför 1992 ett ökat verksamhetsanslag från ägarna. I
nuvarande läge är det högst osäkert om ett sådant kan erhållas. Reguljär
flygning vid Trollhättan-Vänersborgs flygplats kan komma att upphöra re-
dan i januari 1992.

Förslag finns från luftfartsverket om ett framtida ökat statligt delansvar
för några av de kommunalt ägda flygplatserna. En tidigareläggning av sådant
engagemang, skulle verksamt kunna bidraga till att flygtrafiken i regionen
säkras.

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att flygtrafiken vid Troll-
hättan-Vänersborgs flygplats, ingående i det nationella nätet, säkras?

1991/92:284 av Tage Påhlsson (c) till arbetsmarknadsministern om hante-
ringen av de regionalpolitiska frågorna:

I senaste numret av tidskriften Nord-Revy presenterades en artikel av
överdirektör Göran Aldskogius vid NUTEK om den framtida regionalpoliti-
ken i ett EG-perspektiv. Budskapet är att vi skall koncentrera resurserna till
större befolkningscentra i landets södra delar, medan stödinsatserna i Norr-
lands inland, Bergslagen m.fl. områden bör begränsas.

Artikeln har väckt uppmärksamhet och förbittring på många håll i landet.

Man förvånas också över att det statliga verk som har till uppgift att verk-
ställa den i partipolitisk enighet beslutade regionalpolitiken genom sin chef
framför en åsikt som innebär att mer än halva Sverige bör avvecklas.

Såvitt jag kan förstå överensstämmer inte statsmakternas uppfattning om
hur den svenska regionalpolitiken skall drivas med den som nu markeras av
NUTEKs överdirektör. Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern:

Kommer regeringen att ta kontakt med närings- och teknikutvecklingsver-
ket, NUTEK, för att nå samstämmighet i bedömning och hantering av de
regionalpolitiska frågorna?

1991/92:285 av Allan Larsson (s) till statsministern om den svenska ekono-
min:

På vilket sätt avser regeringen att upplysa omvärlden om de starka sidorna
i svensk ekonomi - den låga inflationen, det förbättrade kostnadsläget, de
ökade direktinvesteringarna, det ökade sparandet och förbättringen i bytes-
balansen - för att därmed klargöra skillnaderna mellan den svenska och den
finska situationen och göra det möjligt att snabbt sänka den höga räntan?

1991/92:286 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) till arbetsmarknadsministern om
lokalisering till Kalix av viss privat försäkringsverksamhet:

Enligt tidningsuppgifter i Norrbotten så har det förekommit kontakter
mellan försäkringsbolaget Skandia och arbetsmarknadsministern.

Kontakterna skulle gälla viss utlokalisering av ADB-enheten inom försäk-
ringsbolaget, från Stockholm till Kalix.

Det är ju väldigt angeläget för Kalixbygden att det pågår förhandlingar
om arbetstillfällen till orten.

Dessutom vore det ett glatt budskap inför julen att se fram emot.

Kan arbetsmarknadsministern bekräfta uppgifterna, samt vad har för-
handlingarna lett till eller kommer att leda till?

9§ Kammaren åtskildes kl. 12.07.

Förhandlingarna leddes

av tredje vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 2 § anf. 30 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

STAFFAN HANSSON

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

/Gunborg Apelgren

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Innehållsförteckning

Fredagen den 6 december

1 § Svar på interpellation 1991/92:36 om problemen i tekobranschen 1

Näringsminister Per Westerberg (m)

Kjell Eldensjö (kds)

Elisabeth Andersson (c)

Laila Strid-Jansson (nyd)

Lahja Exner (s)

2 § Svar på interpellation 1991/92:40 om Sveriges flyktingmottagande 12

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Berith Eriksson (v)

Hans Göran Franck (s)

Bert Karlsson (nyd)

Maud Björnemalm (s)

John Bouvin (nyd)

3 § Svar på interpellation 1991/92:42 om patentfrågor i biotekniksam-

manhang ........................................ 28

Statsrådet Reidunn Laurén (-)

Lennart Daléus (c)

Barbro Westerholm (fp)

Annika Åhnberg (v)

4§ Svar på interpellation 1991/92:43 om mediaundervisningen i sko-

lan ............................................. 38

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Ulla Pettersson (s)

5 § Hänvisning av ärende till utskott........................ 43

6§ Bordläggning....................................... 43

7 § Anmälan om interpellationer

1991/92:68 av Sten Andersson i Malmö (m) om den illegala
handeln i Malmö................................ 44

1991/92:69 av Kristina Svensson (s) om bistånd till Etiopien. 44

1991/92:70 av Rose-Marie Frebran (kds) om medborgarskap

och etnisk tillhörighet............................ 45

8 § Anmälan om frågor

1991/92:249 av Kenneth Lantz (kds) om bevarande av åker-
mark runt Helsingborg........................... 45

1991/92:250 av Leif Marklund (s) om ASSI.............. 45

1991/92:251 av Ewa Hedkvist Petersen (s) om kvinno- och
jämställdhetsforskningen.......................... 46

1991/92:252 av Kent Carlsson (s) om socialavgifterna och
ideella föreningar............................... 46

1991/92:253 av Sture Ericson (s) om förtroendet för regering-
ens säkerhetspolitik.............................. 46

1991/92:254 av Elvy Söderström (s) om sysselsättningen i Örn-
sköldsvik ...................................... 47

1991/92:255 av Monica Öhman (s) om problemen i Kalix och

östra Norrbotten................................ 47

1991/92:256 av Barbro Sandberg (fp) om pensionstillskott... 47

1991/92:257 av Gustaf von Essen (m) om kostnaderna för drift
och underhåll av slott m.m......................... 48

1991/92:258 av Fredrik Reinfeldt (m) om portot för föreningar 48
1991/92:259 av Lena Hjelm-Wallén (s) om lärarutbildningen. 48
1991/92:260 av Inger Lundberg (s) om statens institut för handi-
kappfrågor..................................... 49

1991/92:261 av Lars Moquist (nyd) om biståndet till Zambia. 49

1991/92:262 av Göte Jonsson (m) om den psykiatriska vården 49

1991/92:263 av Birger Andersson (c) om studenternas bostads-

situation ...................................... 50

1991/92:264 av Oskar Lindkvist (s) om konstnärlig utsmyck-
ning av bostadsområden.......................... 50

1991/92:265 av Fredrik Reinfeldt (m) om boverket och bostads-
bidragen ...................................... 50

1991/92:266 av Oskar Lindkvist (s) om avskaffande av den s.k.
flyttskatten.................................... 51

1991/92:267 av Oskar Lindkvist (s) om bostadsfinansieringen 51

1991/92:268 av Annika Åhnberg (v) om ekokommunprojektet 52

1991/92:269 av Bengt Hurtig (v) om högsvavliga restoljor... 52

1991/92:270 av Gudrun Schyman (v) om familjebidragen till

värnpliktiga.................................... 52

1991/92:271 av John Andersson (v) om Blaikfjällets naturreser-

vat........................................... 53

1991/92:272 av Lennart Daléus (c) om sekretesskydd för viss
genetisk information............................. 53

1991/92:273 av Rune Thorén (c) om befrielse från fordonsskatt
för elbilar..................................... 53

1991/92:274 av Lena Öhrsvik (s) om familjerådgivningsverk-
samheten...................................... 53

1991/92:275 av Liisa Rulander (kds) om åtgärder mot ung-
domsbrottsligheten .............................. 53

1991/92:276 av Inger Hestvik (s) om konsekvenserna av syste-
met med flexibla lönebidrag....................... 54

1991/92:277 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) om biogas-
forskningen vid Studsvik.......................... 54

1991/92:278 av Göran Persson (s) om Öresundsbron....... 55

1991/92:279 av Ulrica Messing (s) om de offentliga bidragen till

skoleleverna................................... 55

1991/92:280 av Ulrica Messing (s) om gymnasiereformen. ... 55

1991/92:281 av Ulrica Messing (s) om åtgärder mot främlings-

fientlighet bland ungdomar........................ 55

Prot. 1991/92:40

6 december 1991

Prot. 1991/92:40 1991/92:282 av Lars Andersson (nyd) om ökad kunskap om

6 december 1991 Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna..... 56

1991/92:283 av Stig Bertilsson (m) om trafiken vid Troll-

hättan-Vänersborgs flygplats...................... 56

1991/92:284 av Tage Påhlsson (c) om hanteringen av de regio-

nalpolitiska frågorna............................. 56

1991/92:285 av Allan Larsson (s) om den svenska ekonomin. 57
1991/92:286 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) om lokalisering till

Kalix av viss privat försäkringsverksamhet............ 57

gotab 40442, Stockholm 1992

Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:40 Fredagen den 6 december

Riksdagens protokoll1991/92:40

Fredagen den 6 december

Kl. 9.00-12.07

1 § Svar på interpellation 1991/92:36 om problemen i tekobranschen

2 § Svar på interpellation 1991/92:40 om Sveriges flyktingmot-tagande

3 § Svar på interpellation 1991/92:42 om patentfrågor i bioteknik-sammanhang

4 § Svar på interpellation 1991/92:43 om medieundervisningeni skolan

5 § Hänvisning av ärende till utskott

6§ Bordläggning

7 § Anmälan om interpellationer

8 § Anmälan om frågor

Innehållsförteckning

Riksdagens protokoll
1991/92:40

2 § Svar på interpellation 1991/92:40 om Sveriges flyktingmot-
tagande

3 § Svar på interpellation 1991/92:42 om patentfrågor i bioteknik-
sammanhang

4 § Svar på interpellation 1991/92:43 om medieundervisningen
i skolan