Riksdagens protokoll
1991/92:32

Tisdagen den 26 november

Kl. 14.30-16.13

18.00-19.45

Protokoll

1991/92:32

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 20 november.

2§ Svar på fråga 1991/92:116 om renovering av VA-nätet för att
främja sysselsättningen

Anf. 1 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Sten Söderberg har frågat mig om jag är beredd att omgående
medverka till att det fördelas statliga medel till sysselsättningsbefrämjande
åtgärder för renoveringar av det svenska VA-nätet i stor skala.

Underhållssituationen varierar mycket i landet. I vissa fall sker stora för-
luster i ledningsnäten. Det är inte bra vare sig ur ekonomisk eller miljömäs-
sig synpunkt. Det är önskvärt att kommuner med eftersatt VA-underhåll nu
reinvesterar men utan statligt stöd. Med det låga kapacitetsutnyttjande som
i dag föreligger inom såväl bygg- som maskinentreprenadsbranschen kan kö-
paren få lägre priser på upphandlade objekt.

Det är upp till varje länsarbetsnämnd att bedöma när det är lämpligt ur
sysselsättningssynpunkt att använda medel för beredskapsarbeten till inve-
steringar i VA-näten.

Stat, kommuner och privata företag kan genom tidigareläggning av inve-
steringar lindra den svåra situation som uppstått inom bygg- och anlägg-
ningsbranschen.

Anf. 2 STEN SÖDERBERG (nyd):

Fru talman! Jag är besviken över svaret. Det är jag av det skälet att jag
tycker att departementet borde gå före och anvisa riktlinjer och medel för
denna verksamhet, inte minst därför att stora delar av vårt vattenledningsnät
är undermåligt, vilket också nämns i svaret. Som exempel kan jag nämna
Söderköpings kommun där vattenledningsrören är så gamla att de egentligen
inte existerar. Det är således hål i leran. Jag undrar vad som egentligen är
innebörden i det avlämnade svaret.

Anf. 3 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Riksdagen har beslutat, med väldigt bred enighet, att AMS
och länsarbetsnämnderna skall få medel i form av ramar. Därefter skall de
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 32

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

ha friheten att göra det mesta möjliga av pengarna. Efter detta riksdagsbelut
vore det felaktigt av mig att såsom arbetsmarknadsminister välja ut vad kom-
munerna skall satsa på.

Dessutom har Kommunförbundet kommit fram till att problemet, trots
allt, inte är värre än att kommunerna själva skall kunna klara av det. Kom-
munerna har här möjlighet att finansiera det hela antingen medelst taxa,
nämligen att ta ut det pris som behövs för att få bra ledningar, eller på annat
sätt.

Anf. 4 STEN SÖDERBERG (nyd):

Fru talman! Den viktiga frågan angående kvaliteten på vårt dricksvatten
och hur vi renar vårt avloppsvatten är problem som folk i allmänhet sällan
behöver engagera sig i. Det är en självklarhet att det skall finnas friskt vatten
i kranen på morgonen och att avloppet fungerar.

Många är överens om att vårt vatten- och avloppsnät som byggdes ut un-
der 60- och 70-talen är i starkt behov av renovering. Kommunerna har av
olika anledningar endast gått in och löst akuta problem -1.ex. det som vi såg
i Falun i går.

Vill inte arbetsmarknadsministern medverka till en mer långsiktig investe-
ring?

Anf. 5 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Jag ser väldigt gärna att det sker långsiktiga investeringar.
Sten Söderberg är också medveten om att statens budgetunderskott i nuva-
rande situation är av den storleksordningen att det inte finns någon större
källa att ösa ur.

Eftersom man har gett denna fråga ett kommunalt ansvar och eftersom
kommunernas samarbetsorganisation, Kommunförbundet, säger att kom-
munerna skall klara det här, tycker jag att det är ett väldigt bra besked.

Jag vill dock tillägga: De kommuner som har dåliga vatten- och avloppsnät
bör nu passa på att handla upp ”jobben” till ett lägre pris än de kan göra
under högkonjunktur.

Jag hoppas att Sten Söderberg kan dela denna synpunkt, eftersom Sten
Söderberg också menar att det går att sänka statens utgifter högst väsentligt -
väldigt många tiotal miljarder kronor.

Anf. 6 STEN SÖDERBERG (nyd):

Fru talman! Jag menar att ett genomtänkt, långsiktigt renoveringsprog-
ram i orostider som dessa med stigande arbetslöshet skulle - som vi talade
om - i flera branscher ha god effekt från sysselsättningssynpunkt. Vi har ett
nedgånget och dåligt vatten- och avloppsnät, och vi vet att man ej kan vänta
mycket längre till med renovering.

Anf. 7 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Mycket kort. Den här frågan lämpar sig för ett kommunalt
ansvar. Miljödepartement och andra ställer kraven. Efter en tjugofemårig

kommunal erfarenhet, tror jag att kommunerna är beredda att bära detta
ansvar.

Överläggningen var härmed avslutad.

3§ Svar på fråga 1991/92:144 om säkerhetskraven på farliga
maskiner

Anf. 8 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Annika Åhnberg har med anledning av de slutförda förhand-
lingarna om ett EES-avtal frågat mig om regeringen avser att hävda de
svenska kraven på hög säkerhet när det gäller farliga maskiner och i så fall
hur.

EGs direktiv på maskinområdet, maskindirektivet, är ett s.k. produktdi-
rektiv. Det bygger på ett system för provning och kontroll, som formellt skil-
jer sig från det hittillsvarande svenska systemet med förhandskontroll och
myndighetsgodkännanden.

Inom EG avger tillverkaren en försäkran om överensstämmelse med gäl-
lande hälso- och säkerhetskrav. I EGs system ingår emellertid också kontroll
av utomstående organ, som utför kontrollen på uppdrag av tillverkaren.
Dessa organ skall vara anmälda till EG-kommissionen och uppfylla krav på
kompetens och oberoende.

Produkter som överensstämmer med gällande krav skall av tillverkaren
förses med ett EG-märke. Kraven på att produkterna skall provas och kon-
trolleras innan tillverkaren sätter på ett EG-märke innebär att det även med
tillämpning av EG-systemet blir fråga om förhandskontroll.

Tillverkarens ansvar för produktens säkerhet tar sig uttryck också i ett
EG-direktiv, som ålägger tillverkaren strikt skadeståndsskyldighet om en
produkt orsakar skada på grund av bristande säkerhet. Ett förslag om att
införa ett sådant ansvar även i Sverige skall behandlas av riksdagen inom
kort.

För att få tid att anpassa svenska regler till EGs maskindirektiv har Sverige
krävt och fått ett undantag i EES-avtalet som innebär att vi inte behöver
uppfylla maskindirektivets krav förrän den 1 januari 1994.

Även efter det att EG-reglerna har införts kan arbetarskyddssfyrelsen el-
ler yrkesinspektionen gripa in och förbjuda att en viss maskin levereras eller
används om det skulle visa sig att den har brister från säkerhetssynpunkt.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt anser jag att Sverige även i fortsätt-
ningen kan hävda höga krav på säkerhet på maskiner och andra produkter.

Anf. 9 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Fru talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Jag är dock inte helt nöjd
med svaret, som jag dessutom i vissa stycken tycker är litet otydligt.

När det gäller krav på säkerhet vid användning av farliga maskiner är vi i
Sverige långt framme. Vi har ett högt utvecklat regelverk, med krav på att
tredje man skall prova farliga maskiner. Det är utan tvivel så, att när de här
reglerna infördes i Sverige ledde det till att vissa typer av mycket otäcka ar-

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svarpå frågor

betsolyckor minskade i antal, t.ex. detta att fastna med händer i farliga ma-
skiner och få fingrar och händer avklippta.

Jag tycker att det allra bästa hade varit om vi hade kunnat få behålla detta
regelverk i samband med EES-avtalet. Det är beklagligt att de svenska för-
handlarna inte har lyckats med detta.

Nu säger statsrådet att man även inom EG har en förhandsgranskning när
det gäller farliga maskiner, men den är inte obligatorisk som den har varit i
Sverige. Granskningen sker om tillverkaren så begär - på tillverkarens upp-
drag som jag tror att statsrådet uttryckte det i svaret. Men detta är ju en helt
annan sak. Om vi skall kunna behålla våra höga krav, kan vi inte utan vidare
ta för givet att det blir som vi vill, utan vi måste se till att myndigheter, fack-
liga organisationer, de som så att säga är köparna av maskinerna ställer hår-
dare krav på tillverkare och importörer. Tidigare har man kunnat räkna med
att det blev en granskning, men nu måste man själv ta ett mycket större an-
svar. Man måste t.ex. se till att yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrel-
sen har goda resurser för att hantera problemen. Jag skulle gärna vilja veta
om regeringen har funderat över om det behövs något slags förstärkning i de
myndigheter som hanterar de här frågorna för att de skall kunna klara den
nya situationen och så att vi skall kunna ha kvar våra högt ställda krav. Eller
räknar man med att klara problemen inom gällande ramar? Jag är inte alls
övertygad om att det är så enkelt. Jag tror att det behövs ganska mycket ak-
tivt arbete, om vi skall kunna ha kvar våra höga krav på det här området.

Anf. 10 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! På departementet finns det direktiv om en översyn av arbets-
miljölagen. De syftar bl.a. till att öka möjligheterna att ingripa effektivt när
man upplever att det är fråga om bristfälliga produkter. Så litet av det som
Annika Åhnberg eftersträvar kommer med i en utredning.

Anf. 11 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Fru talman! Jag tackar för beskedet. Det var löftesrikt trots att det var
mycket vagt. Jag hoppas och tror att det innebär att regeringen har en hög
beredskap och att den arbetar aktivt för att möta den nya situationen. Jag
tror att det över huvud taget är ett problem. I Sverige har samhället genom
lagar och regler tagit ett stort ansvar. Sedan släpper man det hela, det skall
fungera på ett helt annat sätt. Marknaden skall råda mera. Utan regelverket
är det inte så säkert att marknaden kommer att fungera av sig själv. Man
måste arbeta mycket aktivt för att de olika aktörerna skall ha möjlighet att
hävda sina intressen. Det är t.ex. inte så lätt för fackliga organisationer att i
en lågkonjunktur hävda sina intressen och krav när det gäller maskinsäker-
het. Möjligheterna att sätta kraft bakom orden varierar med det ekonomiska
läget, men jag hoppas att direktiven innebär att vi kommer att kunna behålla
våra höga ambitioner på detta område. Det är absolut nödvändigt. Det vore
mycket olyckligt om vi inte lyckades med detta.

Anf. 12 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! 1994 när det här blir verklighet för Sverige är konjunkturerna
förhoppningsvis bättre än i dag. Men som Annika Åhnberg säger är det en

annan modell. Mina experter bedömer att det med en viss översyn i alla fall
skall kunna garanteras en nivå som är likvärdig med dagens när det gäller
säkerhet.

Överläggningen var härmed avslutad.

4§ Svar på fråga 1991/92:159 om koncernfackligt samarbete

Anf. 13 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Lena Öhrsvik har - med hänvisning till diskussioner i Nor-
diska rådet - frågat mig om regeringen avser att lägga fram förslag till lag-
stiftning om koncernfackligt samarbete.

Frågan om att utveckla ett fackligt samarbete i nordiska koncerner har un-
der lång tid diskuterats i olika sammanhang, bl.a. i Nordiska rådet. Vid det
nordiska arbetsministermötet i Mariehamn den 11 november i år uttalade
ministrarna att det mot bakgrund av att det inom EG pågick ett arbete av-
seende en reglering av koncernfackligt samarbete inte fanns skäl att för när-
varande lägga fram förslag till samnordisk lagstiftning på området. Dess-
utom vill jag tillägga att frågan om nordiskt koncernfackligt samarbete avses
bli behandlad vid ett möte mellan arbetsmarknadsministrarna och parterna
på arbetsmarknaden under våren 1992.

Anf. 14 LENA ÖHRSVIK (s):

Fru talman! Jag tackar för svaret även om det faktiskt inte var något svar.
Jag frågade inte vad man tänkte göra samnordiskt utan vad man tänkte göra
i Sverige.

Det stod i svaret att frågan har diskuterats lång tid, bl.a. i Nordiska rådet.
Det vet jag eftersom jag har deltagit. Sverige har varit pådrivande just i syfte
att man skulle nå fram till en gemensam lösning. Men eftersom denna tycks
dröja - Danmark vill vänta på EG, osv. - kan det finnas skäl att faktiskt
gå sin egen väg. Det tar för lång tid att vänta på att problemen skall lösas
avtalsvägen. Det är egentligen konstigt att det skall behöva dröja så länge
för löntagarna att rättmätigt få inflytande och insyn i koncerner, något som
blir allt vanligare.

I Sverige fick parterna en frist i våras. Tanken var att man skulle gå vidare
med lagstiftning. Vad anser regeringen? Tänker den lägga fram något förslag
om lagstiftning i Sverige?

Anf. 15 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! När det pågår en process i rätt riktning inom EG och det har
diskuterats om en samnordisk process, finner jag att det vore oklokt att lik-
som hasta ut på isen före alla andra. Det gäller att bevaka frågan, diskutera
den och föra den åt rätt håll. Såvitt jag förstår pågår det också en viss diskus-
sion mellan svenska parter i den här frågan.

Det går alltså i rätt riktning. Att då ensidigt gå ut på egen hand tror jag
ger dåligt resultat.

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Anf. 16 LENA ÖHRSVIK (s):

Fru talman! Arbetsmarknadsministern säger att det går i rätt riktning. Det
sade man också för två år sedan. Sedan dess har det inte kommit särskilt
många nya avtal. Jag har inte gjort någon kontroll, men den uppgift som jag
har fått i det nordiska arbetet tyder på att det inte har hänt särskilt mycket.
Annars skulle man inte vara angelägen om att driva frågan ytterligare.

Arbetsmarknadsministern sade att det inte är särskilt bra att ge sig ut på
isen ensam. Men vi är inte ensamma. Arbetsmarknadsministerns partivän-
ner i Finland har stiftat en egen lag just därför att man tyckte att det gick för
sakta. Därför frågar jag varför vi inte kan följa Finlands exempel.

Anf. 17 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Vi hade ju en diskussion. Lena Öhrsvik kom med i slutet av
diskussionen när vi var till Åland. Jag märkte inte någon skillnad mellan Sve-
riges, Finlands, Danmarks och Norges inställning. Alla var glada över den
process som pågår i EG. Man ville emellertid avvakta tills parterna träffas
vid nästa nordiska möte.

Anf. 18 LENA ÖHRSVIK (s):

Fru talman! Jag hoppas att man kommer på bättre tankar under vintern,
så att problemen löses. Vi kan inte alltid vänta på EG. Vi bör ha vår modell
och lösa problemen snabbt. Finland har ju visat att man kan klara det på ett
smidigt och bra sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1991/92:164 om sysselsättningen inom byggsektorn

Anf. 19 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Sten Östlund har frågat mig om jag delar mina regeringskolle-
gers uppfattning att åtgärderna som regeringen föreslår vad avser byggandet
kommer att öka tillväxten och sysselsättningen.

Alla delar av regeringens många ekonomisk-politiska åtgärder utgör delar
i en samlad strategi för att bryta den ekonomiska stagnation som Sverige för
närvarande befinner sig i. Det är min och hela regeringens uppfattning att
dessa åtgärder är nödvändiga för att skapa tillväxt och balans i ekonomin och
därmed trygga sysselsättningen på sikt.

Det är därför absolut nödvändigt att se till helheten och långsiktigheten i
förslagen, när sektors- och branschperspektiven kortsiktigt kan ge en annan
bild.

Regeringen är medveten om den osäkerhet inom byggbranschen som upp-
står när förutsättningarna förändras. Den ökande arbetslösheten inom bygg-
branschen har emellertid andra orsaker. Den internationella lågkonjunktu-
ren, liksom de strukturella brister som blivit alltmer tydliga, har haft nega-
tiva effekter för hela ekonomins funktionssätt. Kontorsbyggandet har varit
omfattande och många kommuner har i dag tomma lägenheter.

Jag vill återigen poängtera vikten av att se till helheten i regeringens för-

slag till ekonomisk-politiska åtgärder för att öka tillväxten och därmed skapa
sysselsättning.

För att mildra effekterna för dem inom bygg- och anläggningssektorn som
drabbas av arbetslöshet har regeringen i tilläggsbudget I bl.a. föreslagit 1,5
miljarder kronor till investeringar i trafikens infrastruktur, dvs. vägar och
järnvägar, och 950 milj.kr. till vissa byggnadsinvesteringar. Dessutom före-
slås en förstärkning av AMS resurser med sammanlagt drygt 3,5 miljarder
kronor.

Regeringen kommer även att tillsätta en arbetsgrupp för samråd med par-
terna på byggarbetsmarknaden.

Anf. 20 STEN ÖSTLUND (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern Börje Hörnlund
för svaret.

Jag vill också gratulera honom till det nya arbetet. Jag ser det som särskilt
angeläget eftersom vi tidigare har varit kolleger i arbetsmarknadsutskottet.

I tidningen Ny Teknik skriver man i ett av de senaste numren att byggbran-
schen skakar i grunden.

År 1990 omsatte byggbranschen 210 miljarder kronor. Åke Wängman
skriver i en debattartikel i Aftonbladet att volymen har gått ner till 160 mil-
jarder kronor under 1991. På den nedgången räknar man med en tioprocen-
tig arbetslöshet inom byggbranschen och en topp på 16 000 arbetslösa första
kvartalet 1992. Med kringeffekter kommer, enligt Åke Wängmans bedöm-
ning, ytterligare 30 000 till 35 000 anställda i berörda industrier att bli arbets-
lösa. Dessa siffror gäller för de förutsättningar som gällde före regeringens
förslag på byggområdet. Konjunkturen hade alltså redan slagit hårt mot
byggbranschen, vilket också arbetsmarknadsministern berör i sitt svar.

Det är upprörande att i det här läget lägga fram förslag, som regeringen
har gjort, om totalstopp för bostadsbyggandet. Detta görs mot en bransch
som under 1990 svarade för nära 16 % av bruttonationalprodukten och sys-
selsatte 313 000 personer.

Totalstoppet på byggområdet kommer att medföra mycket kraftigt ökade
arbetslöshetssiffror utöver dem jag har nämnt.

Vilka beräkningar har gjorts på departementet över vilka arbetslöshets-
siffror som kommer att bli resultatet av regeringens förslag - utöver dem jag
har redovisat här?

Anf. 21 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Sten Östlund är en politiker förankrad i verkligheten. Han vet
att det i många kommuner redan finns tomma lägenheter. Sten Östlund vet
också att kontorsbyggandet gick för långt. Det byggdes för mycket i en het
konjunktur. Det görs stora förluster med tomma kontor - ägda av svenska
byggare - både i vårt land och i utlandet.

Denna situation sätter automatiskt en viss begränsning. Både den tidigare
och den nuvarande regeringen har försökt få i gång byggandet av vägar och
järnvägar. Sten Östlund är medveten om att hela 16 miljarder kronor i höst
har lagts ut på stora objekt. Det har sedan kommit ytterligare två paket, ett
på 1,75 miljarder kronor och det som strax skall behandlas i riksdagen på 1,5

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

miljarder kronor. Jag är medveten om att det här handlar om litet olika typer
av arbetskraft. Men det finns vissa samband som gör att det går att arbeta
inom båda sektorerna.

Det är inte så lätt att göra den totalkalkyl som Sten Östlund begär. Vårdar
vi inte budgetunderskottet - det är i stor utsträckning ärvt, och det är för
stort - riskerar vi att få en ränteutveckling som blir mycket kostsammare för
bostadsägare och byggare än vad åtgärderna för att försöka få ner budgetun-
derskottet innebär. Det blir i och för sig en hel del kännbara åtgärder. Men
det är tyvärr nödvändigt.

Till saken hör - och det är positivt - att vissa byggen körs i gång nu när
prisnivån inte stiger - nu har priserna gått ner till 88/89-års prisnivå. Det
finns både plus och minus med i bilden, och något totalstopp - som Sten Öst-
lund säger - är det inte fråga om.

Anf. 22 STEN ÖSTLUND (s):

Fru talman! Jag tror dessvärre att arbetsmarknadsministern har fel på det
här området. När det gäller bostadsbyggandet hävdar alla som har beröring
med byggbranschen och som jag har varit i kontakt med - en del av dem
sitter nära topparna för byggföretagen - med bestämdhet att de projekt som
nu kan läggas på is också läggs på is. Det kommer att stoppa många arbets-
tillfällen.

Nedgången på byggområdet, som följer av överetableringen av kontor och
lågkonjunkturen inom industrin, har redan börjat i år - från 210 till 160 mil-
jarder kronor i byggbranschen.

Skulle verkligen en centerpartistisk statsminister och byggnadsminister ha
lagt förslag om att stoppa investeringsbidraget och att ändra lånereglerna så
att det hade blivit totalstopp?

Anf. 23 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Jag svarar inte på den typen av frågor förrän väljarna har gett
oss ett sådant stöd att vi har den verkligheten i Sveriges riksdag och i rege-
ringen.

Överläggningen var härmed avslutad.

6§ Svar på fråga 1991/92:171 om arbetslösheten i Västernorrland

Anf. 24 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Elvy Söderström har frågat mig om jag tänker vidta några åt-
gärder med anledning av att länsarbetsnämnden uppger att antalet personer
i utbildning måste minska i förhållande till dagens nivå.

Jag är medveten om den besvärliga situationen i Västernorrlands län, som
var det län som först drabbades av höga varseltal och som också snabbt kom
i gång med stora utbildningsinsatser. Det ankommer emellertid helt på AMS
att fördela tillgängliga resurser till länen utifrån situationen på arbetsmark-
naden.

Det pågår fortlöpande överläggningar mellan regeringen och arbetsmark-

nadsverket. Syftet är att upprätthålla arbetslinjen även i det svåra arbets-
marknadsläge som nu råder i många delar av landet.

Jag är i dag inte beredd att redovisa resultaten av de överläggningar som
vi har haft med arbetsmarknadsverket.

Anf. 25 ELVY SÖDERSTRÖM (s):

Fru talman! Jag börjar med att tacka för svaret, även om jag inte är till
freds med det svar som arbetsmarknadsministern har lämnat. Jag har också
en känsla av att arbetsmarknadsministern själv inte är till freds med det svar
som han har lämnat å regeringens vägnar.

Vi har under ett antal månader kunnat ta del av alarmerande uppgifter i
tidningarna, bl.a. kunde vi läsa den 15 november att de 1,2 miljarder kronor
som tilldelades AMS i TB I tog slut efter tio dagar. Det är alltså dessa medel
som AMS skulle fördela till de län som har en speciellt svår situation.

Som framgår av min fråga är arbetslösheten i dag uppe i 3,7 % i Väster-
norrland. Räknar man med dem som är i utbildning och under utredning rör
det sig om en arbetslöshet på 8 %. Det är därför oerhört viktigt att AMS får
ytterligare medel att fördela ut till länsarbetsnämnderna runt om i landet.

Det är dock inte bara Västernorrland som har en svår situation, även om vi
där anser att vår situation är mycket besvärlig. Nu på fredag sammanträder
länsarbetsnämnden i Västernorrland. Jag skall närvara vid det sammanträ-
det. Är det besked jag skall lämna till länsarbetsnämnden, att det blir inga
mer pengar till AMS att fördela?

Anf. 26 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! I det besvärliga ekonomiska läge som kommuner, län och
företag befinner sig i, har det blivit en tendens att åtgärder som AMS sätter
in och utbildningar som upphandlas blir dyrare än beräknat. Det är det som
gör att det ser litet besvärligt ut i slutet av budgetåret.

Mitt besked är att jag är medveten om detta. Jag har redan anmält för
regeringskretsen att åtgärderna genomsnittligt har blivit dyrare än vad både
arbetsmarknadsdepartementet och finansdepartementet har beräknat. Det
beror i stor utsträckning på att situationen är så pressad att en bra betalning
krävs. Man väntar ut 18- 19-åringarna till dess det blir 100 % ersättning för
dem, 5 % administrationsersättning osv.

Elvy Söderström kan på sammanträdet säga, att arbetsmarknadsministern
är medveten om läget och att det råder en brist i kassan i slutet av året.

Anf. 27 ELVY SÖDERSTRÖM (s):

Fru talman! Jag vet att arbetsmarknadsministern är medveten om situatio-
nen. Jag är också medveten om att arbetsmarknadsministern skulle vilja
göra mer.

Under valrörelsens slutskede ställde även de övriga partierna som nu finns
i den borgerliga regeringen upp på att med aktiva åtgärder möta och mota
arbetslösheten. Jag hoppas att arbetsmarknadsministern får stöd för detta,
så att en större mängd medel snarast kan tillskjutas. Då kan de människor
som i dag tvingas gå ut i arbetslöshet i stället erbjudas aktiva åtgärder i form
av utbildning.

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Anf. 28 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Regeringen är i sin helhet inriktad på att vårda arbetslinjen.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1991/92:194 om inträde i arbetslöshetskassa

Anf. 29 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Jan Backman har frågat mig vad jag tänker göra för att under-
lätta för alla arbetstagare att vara medlemmar i en arbetslöshetskassa.

Regeringen har aviserat att det skall tillsättas en utredning med uppdrag
att utforma en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Genom inrättandet av
en sådan försäkring skulle det av Jan Backman upptagna problemet få sin
lösning.

Anf. 30 JAN BACKMAN (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Jag
delar uppfattningen att den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen på sikt
kommer att innebära en bra lösning på problemet.

Skälet till min fråga är en artikel i Helsingborgs Dagblad för en tid sedan
som beskrev några lagerarbetares problem när de försökte gå med i Handels-
anställdas arbetslöshetskassa. De hade försökt i över tre veckor. Facket sade
att det arbetar i första hand för sina medlemmar. Det gick inte att få sig till-
sänd ansökningsblanketten per post. Man måste prata med en bestämd per-
son som hade telefontid på fredagar mellan 10.00 och 11.30 - om inte perso-
nalen på fackexpeditionen var på fortbildning.

”Det är klart att vi kan skicka blanketter till kreti och pleti. Men det är
inte vår uppgift. Vår uppgift är att ha en organisation för fackligt arbete”,
säger den facklige företrädaren i artikeln.

I boken Vår trygghet 1991 -1992 som Folksam vänligen tillsänt oss riks-
dagsledamöter står det att arbetslöshetskassor är med några undantag till för
alla som förvärvsarbetar inom ett visst yrkesområde. De har tillkommit på
initiativ av fackliga organisationer som i allmänhet i stadgarna föreskriver
att medlemmarna skall tillhöra den för facket bildade arbetslöshetskassan.
Problemet är att regeln verkar tillämpas omvänt. Det är medlemmen i ar-
betslöshetskassan som måste tillhöra den fackliga organisationen.

När vi vet att arbetslösheten är det största hotet mot en människovärdig
tillvaro, när vi vet att en tredjedel av de arbetslösa enligt TCO inte får ersätt-
ning från en arbetslöshetskassa, tycker jag inte att vi stillatigande skall ac-
ceptera att de fackliga organisationerna, i det här fallet Handelsanställdas
förbund, kan hålla människor utanför det skyddsnät som medlemskapet i
arbetslöshetskassan innebär.

Anf. 31 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Jag vet att den här typen av tendenser har förekommit. Jag
kan inte kommentera en enskild tidningsartikel. Det händer ju att där ibland
har smugit in något fel. Men detta är helt och hållet emot vad jag upplever

att en enig riksdag menar när det gäller hur man skall sköta arbetslöshetsför-
säkringen.

Jag vill uttala att sådant inte skall hända och att problemet är löst när det
blir en allmän obligatorisk försäkring.

Anf. 32 JAN BACKMAN (m):

Fru talman! Jag delar arbetsmarknadsministerns uppfattning på den punk-
ten.

Överläggningen var härmed avslutad.

8§ Svar på fråga 1991/92:158 om ersättningen till nämndemän

Anf. 33 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Nils Nordh har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta
för att ge nämndemännen i domstol en rimlig ersättning för inkomstbortfall.
Enligt Nils Nordh gör dagens låga ersättning till nämndemännen det omöj-
ligt att rekrytera yrkesverksamma människor till nämndemannauppdraget.

Jag vill först säga att det självfallet är viktigt att nämndemannakåren såvitt
möjligt är allsidigt sammansatt.

I dag får en nämndeman i domstol 300 kr. i grundarvode för varje dag som
han tjänstgör vid domstolen. Den nämndeman som får vidkännas löneav-
drag eller annan inkomstförlust på grund av uppdraget har även rätt till ett
tilläggsbelopp. Arvodet och tilläggsbeloppet får tillsammans inte överstiga
650 kr./dag.

Frågan om ersättningsnormernas inverkan på nämndemannakårens sam-
mansättning har - som Nils Nordh säkert känner till - återkommande upp-
märksammats av statsmakterna. Bl.a. mot bakgrund av ett tillkännagivande
av riksdagen i våras gav regeringen den 7 november i år domstolsverket i
uppdrag att undersöka vissa frågor avseende ersättning till nämndemännen.

I uppdraget ingår att analysera ersättningsnormernas effekter på samman-
sättningen av nämndemannakåren. Även andra faktorer än ekonomiska
som påverkar rekryteringen av nämndemän skall redovisas och analyseras.
En utgångspunkt för översynen skall i enlighet med riksdagens önskemål
vara de regler som gäller för kommunalt förtroendevalda i allmänhet. Upp-
draget skall redovisas senast den 1 juni 1992.

Innan resultatet av den pågående översynen föreligger, är jag inte beredd
att närmare gå in på vad som bör göras.

Anf. 34 NILS NORDH (s):

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Men jag kan inte påstå
att jag på något sätt är nöjd.

Anledningen till att jag har ställt frågan är att vi sedan den 1 januari har
tvingats försöka rekrytera många nämndemän. Jag tror att jag kan tala för
samtliga organisationer på det kommunala planet.

När vi har försökt att få nämndemannakåren så allsidigt sammansatt som
möjligt, har nackdelen varit att de flesta har tackat nej - och de har löneav-

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

drag för den tid de är borta från sina ordinarie arbeten. Det innebär att de
förlorar i genomsnitt 250 kr. - jag tar en rund summa - när de skall gå till ett
nämndemannauppdrag. Då väljer de självfallet att tacka nej. Människor är
moderna i dag, och de har en modern syn. De kräver en full ersättning för
det inkomstbortfall som uppstår i uppdraget.

Jag har i frågan angivit att ersättningen för den förlorade inkomsten är 350
kr. Jag vidhåller fortfarande att ersättningen är 350 kr., eftersom samtliga
har grundarvodet 300 kr., oavsett om de har avräkning eller ej på sin vanliga
lön.

Vi får nog lov att tänka om.

Kommer justitieministern, trots svaret på frågan att hon inte är beredd att
göra något förrän efter den 1 juni 1992, att försöka påskynda domstolsverket
att komma in med översynen? Det var synd att inte även ersättningen till
nämndemännen fick följa ersättningen för kommunala uppdrag.

Anf. 35 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag har i och för sig full förståelse för att Nils Nordh inte är
nöjd. Riksdagen gav ju till känna sina önskemål i våras. Men den tidigare
regeringen vidtog inte några åtgärder till följd av dessa önskemål. Inom en
månad efter det att den nya regeringen tillträdde, gav vi det uppdrag till
domstolsverket som riksdagen tidigare har tryckt på.

Jag ser det inte som realistiskt att ytterligare skynda på detta uppdrag. Det
är bl.a. orealistiskt eftersom det i det innevarande årets budget inte finns
några medel för en ökning av dessa arvoden. Det är en budget där fördel-
ningen bygger på en tidigare majoritet.

Anf. 36 NILS NORDH (s):

Fru talman! Jag är ganska klar över att domstolsverkets medel för denna
verksamhet är starkt beskurna. Men det borde ändå finnas möjlighet att i de
tilläggsbudgetar som kommer kunna ge domstolsverket extra medel för
denna del. Jag känner mig fortfarande inte nöjd, och jag hoppas innerligt att
justitieministern vidtar åtgärder så snart som domstolsverket kommit med
analysen. Jag lovar att också jag skall försöka få domstolsverket att rappa på
med detta.

Fru talman! Jag vill till sist göra ett litet tillrättaläggande. Den 19 novem-
ber svarade justitieministern på en fråga av Ingbritt Irhammar om de 5
milj.kr. som var destinerade till domstolsverket för utbildning och informa-
tion till nämndemännen fram till år 1995. Enligt justitieministern skulle 1,3
milj.kr. finnas kvar. Jag beklagar att justitieministern har dåliga rådgivare.
Det förhåller sig nämligen så att dessa pengar redan är uppätna.

Anf. 37 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! När det gäller dessa 1,3 milj.kr. är det omöjligt för oss att stå
här och påstå att den ene har rätt och den andre har fel. Jag litar på att det
underlag jag då hade var korrekt.

När det gäller frågan om en höjning av arvodena under innevarande bud-
getår, finns det med hänsyn till dagens ekonomi inga realistiska möjligheter
att genomföra en höjning under innevarande budgetår.

Anf. 38 NILS NORDH (s):

Fru talman! Jag vill mycket kort tillägga att det hade varit ganska enkelt
att slå en signal till domstolsverket och få klart för sig att dessa 1,3 milj.kr.
redan var intecknade för ett annat uppdrag.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1991/92:162 om förbud mot deltagande i rasistiska
organisationer

Anf. 39 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Catarina Rönnung har frågat om det är min uppfattning och
regeringens samlade bedömning att en framkomlig väg för att bekämpa en
tilltagande främlingsfientlighet skulle vara att föreslå riksdagen att anta en
lag som förbjuder deltagande i och stöd till rasistiska organisationer.

Bakgrunden till hennes fråga är att utredningen för åtgärder mot etnisk
diskriminering (dir. 1990:37) i ett delbetänkande, Organiserad rasism (SOU
1991:75), har lämnat ett sådant lagförslag. Catarina Rönnung hänvisar i sin
fråga till mig till den interpellationsdebatt om åtgärder mot främlingsfientlig-
het som hölls i riksdagen den 13 november i år och till ett uttalande som då
gjordes av bostadsminister Birgit Friggebo.

Låt mig först säga att det självklart är min och hela regeringens uppfatt-
ning att rasism och främlingsfientlighet aldrig får tolereras. Sådana fenomen
måste bekämpas med alla till buds stående medel. Ambitionen att bekämpa
rasism och främlingsfientlighet underströks också i den interpellationsdebatt
som Catarina Rönnung hänvisar till. Utredningens förslag kan utgöra ett
medel att bekämpa rasismen. Förslaget reser dock en rad svåra frågor som
måste belysas och beaktas. Betänkandet har just gått ut på remiss, och själv-
fallet kan varken jag eller någon annan i regeringen lämna besked om rege-
ringens ställningstagande till förslaget förrän remissbehandlingen har avslu-
tats. Detta framhölls också av Birgit Friggebo i interpellationsdebatten.

Anf. 40 CATARINA RÖNNUNG (s):

Fru talman! Jag skall be att få tacka justitieministern för svaret och önska
henne välkommen i ämbetet.

Eftersom Birgit Friggebo har uttalat sin syn på detta i riksdagen utgick jag
ifrån att denna uppfattning var regeringens. Jag är tveksam till det framlagda
förslaget, och jag skall här deklarera varför.

Sverige skall som demokratiskt samhälle göra sitt yttersta för att i fri och
öppen debatt bekämpa främlingsfientlighet och rasism. Vad som sägs i
grundlagen - att den offentliga makten skall utövas med respekt för alla
människors lika värde och respekt för den enskilda människans frihet och
värdighet - bör vara utgångspunkt även för handlandet mellan enskilda.

Två tidigare utredningsförslag om förbud mot rasistiska organisationer har
aldrig förelagts riksdagen. Även det nya förslaget att indirekt förbjuda rasis-
tiska organisationer genom att göra det straffbart för människor att delta i
eller ge stöd åt sammanslutningar som uppmanar eller medverkar till brotts-

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

lighet som innebär våld, hot eller tvång mot folkgrupp, lider i grunden av
samma svaghet som de tidigare. Argumenten är desamma.

Åsikter skall bemötas, inte bestraffas. Rasistiska organisationer har en be-
nägenhet att dyka upp i nya former under nya namn eller arbeta underjor-
diskt. Martyrer förföljda av samhället skapas.

Våld eller hot om våld och uppmaning till brottslig verksamhet är företeel-
ser som redan är kriminaliserade. I brottsbalken finns bestämmelser om hets
mot folkgrupp som följs upp med en liknande bestämmelse i TF. Ingen orga-
nisation skulle skriva i sin stadga att våld, hot eller tvång skulle vara tillåtet.
Det är vidare svårbevisat att ett kollektiv står bakom ett inträffat våldsdåd.
Det kan i alla händelser lätt skyllas på enskilda medlemmar som handlat utan
organisationens gillande eller vetskap. Enligt min mening är även det nya
lagförslaget ett slag i luften.

Jag vill till sist fråga: Vad menar justitieministern med ”alla till buds
stående medel”?

Anf. 41 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Det finns för mig ett självklart innehåll i denna formulering.
De till buds stående medlen är de medel där man tar hänsyn till rättssäkerhet
och grundläggande rättigheter, bl.a. mötesfrihet och yttrandefrihet.

Det är viktigt att klargöra att det i denna fråga inte finns några åsiktsskill-
nader mellan Birgit Friggebo och mig. I sin fråga har Catarina Rönnung cite-
rat Birgit Friggebos uttalande. I frågan står som citat att ”det vore en elegant
lösning att inte förbjuda rasistiska organisationer som sådana utan just per-
sonerna som deltar i verksamheten”. Det var faktiskt inte vad Birgit Frig-
gebo sade. Det Birgit Friggebo sade var - och nu citerar jag ur protokollet,
vilket enligt Birgit Friggebo är helt korrekt: ”Utredningsresultatet är inte in-
riktat på att förbjuda organisationer som sådana utan just personerna som
deltar i verksamheten. Det kan vara en elegant lösning. Men låt oss se vad
remissinstanserna säger innan vi binder upp oss.”

Detta kan tolkas på olika sätt. Jag tror inte att någon vill att vi som poli-
tiska företrädare skall väga vartenda ord och därmed aldrig få någonting
sagt. Vad som åsyftas är deltagande i verksamheten, dvs. aktiviteter av det
slag som vi vill komma åt.

Anf. 42 CATARINA RÖNNUNG (s):

Fru talman! Jag är nöjd med svaret. Anledningen till att jag delvis ändrade
i citatet av vad Birgit Friggebo hade sagt var att jag ansåg att hon uttryckt
sig så kryptiskt - man kan ju inte förbjuda personer som sådana - så att ande-
meningen i det hon hade sagt klart skulle framgå. Jag ville klargöra hennes
intentioner för kammaren.

Vi får avvakta ett kommande remissutfall. Jag är en optimistisk person,
och jag hoppas att majoriteten följer den linje som jag här har deklarerat.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på frågorna 1991/92:173 och 174 om domstolsväsendets
organisation och domstolsutredningen

Anf. 43 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Göran Magnusson har frågat mig vad jag menar med ”andra
utgångspunkter och annorlunda inriktning för domstolsväsendets organisa-
tion”. Han syftar på ett uttalande av mig i samband med att regeringen den
7 november i år genom tilläggsdirektiv till domstolsutredningen beslutade
att frågor som rör domstolarnas organisation inte längre skall ingå i utred-
ningens uppdrag.

Göran Magnusson har också frågat om jag - med anledning av att rege-
ringen har utsett tre nya ledamöter i domstolsutredningen - är beredd att
förlänga utredningens uppdrag så att även de nya ledamöterna hinner över-
väga beslutsunderlaget ordentligt.

Domstolsutredningen är en parlamentariskt sammansatt kommitté som
enligt sina ursprungliga direktiv från år 1989 skulle se över domstolarnas
uppgifter, arbetssätt och organisation. Den 7 november i år beslöt rege-
ringen att de organisatoriska frågorna inte längre skall ingå i utredningens
uppdrag. Av beslutet framgår att dessa frågor skall övervägas i annan ord-
ning.

Mitt uttalande, att jag anser att översynen av domstolsorganisationen bör
ske från delvis andra utgångspunkter och med en något annorlunda inrikt-
ning än tidigare, innebär ingalunda att jag helt underkänner innehållet i de
ursprungliga direktiven. Också jag eftersträvar självfallet organisatoriska
lösningar som främjar rättssäkerheten och rättskipningens kvalitet. Men det
fanns uttalanden i direktiven som angav en färdriktning som jag inte kan an-
sluta mig till. Ett exempel på detta är de uttalanden som gjordes beträffande
hyresnämnderna och bostadsdomstolen. Den nya regeringens restriktiva in-
ställning till olika specialdomstolar torde inte vara okänd för Göran Magnus-
son. Jag vill inte medverka till organisatoriska förändringar som kan verka i
annan riktning.

För mig är det också viktigt att man vid en översyn av domstolsorganisa-
tionen även väger in internationella aspekter, bl.a. de krav som ett förestå-
ende EG-medlemskap ställer på oss när det gäller domstolarna.

Domstolsutredningens arbete är viktigt. Det är angeläget att utredningens
arbete med de övriga frågorna kan redovisas enligt planerna, dvs. vid årsskif-
tet, och att remissförfarandet kan inledas så snart som möjligt samtidigt som
de organisatoriska frågorna bereds vidare. Detta arbete är redan i gång inom
departementet, och vi behöver inte starta från noll. Vi kan dra nytta av det
arbete som statskontoret och domstolsutredningen redan har lagt ner på
dessa frågor. Jag räknar med att vi egentligen inte skall förlora tid på grund
av den ändrade uppläggningen.

De tre nya ledamöterna utsågs för att utredningens sammansättning skall
spegla den parlamentariska situationen i riksdagen. Jag är övertygad om att
de nya ledamöterna kan hantera den ansvarsfulla uppgift de har åtagit sig
och att de skall kunna tillgodogöra sig det arbete som utredningen hittills har
utfört. Jag har förvissat mig om att man från utredningens sida genast försåg
de nya ledamöterna med de promemorior och förslag som utredningens ar-

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

bete hittills har resulterat i. Jag vet också att de nya ledamöterna har fått
tillfälle till muntliga genomgångar av materialet från utredningens båda sek-
reterare och en av utredningens experter.

Anf. 44 GÖRAN MAGNUSSON (s):

Fru talman! Jag tackar för svaret på de båda frågorna.

Jag vill något kommentera de arbetsvillkor som justitieministern har ska-
pat för de tre nya ledamöterna. Jag har inte gjort någon närmare utvärdering
men kan ändå konstatera att de nästan har en alldeles omöjlig uppgift. Men
det är bra att justitieministern har en stark tilltro till ledamöternas förmåga
att snabbt läsa in ett material som utarbetats under två år och också till sekre-
terarnas förmåga att på ett pedagogiskt sätt klargöra detta. Jag anser natur-
ligtvis att det egentligen är alldeles orimliga arbetsvillkor som dessa tre leda-
möter fått för att utredningen skall spegla, som justitieministern säger, den
förändrade parlamentariska sammansättningen i kammaren.

När det gäller själva huvudfrågan, nämlingen domstolsverkets organisa-
tion, hade det naturligtvis varit intressant, eftersom arbetet redan är i gång
i departementet, om justitieministern hade kunnat ange färdriktningen i det
pågående arbetet.

När det gäller det exempel om specialdomstolar som här anges, är det all-
deles riktigt att jag kände till eller kunde förmoda regeringens inställning,
även om det inte står något i regeringsförklaringen om den saken. Jag hade
i min kammare funderingar på att detta skulle leda till tilläggsdirektiv till
utredningen i detta stycke. Nu blev det i stället ett slags avdrags- eller från-
dragsdirektiv till utredningen, och hela frågan om domstolsverkets organisa-
tion rycktes bort ur det ganska omfattande materialet i utredningens slutar-
bete.

Justitieministern säger att hon inte helt underkänner innehållet i de ur-
sprungliga direktiven och anger att hon ansluter sig till uppfattningen om god
rättskipning och liknande bekännelser. Det är naturligtvis alldeles riktigt.
Men det finns andra delar i dessa direktiv, exempelvis lokal förankring av
rättskipningen och ett vitalt lekmannainflytande, där justitieministerns in-
tresse, som jag tolkar svaret, inte är lika stort. Detsamma gäller även ratio-
nella lösningar och väl fungerande arbetsenheter, vilket också ingick i de
gamla direktiven. Vilken inställning har justitieministern till detta?

Anf. 45 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Det som kan diskuteras utöver frågan om specialdomstolarna
är vad man menar med rationella lösningar. Man bör vara ytterligt försiktig
att anlägga samma synsätt på domstolsverkets organisation och denna typ av
verksamhet som man gör på annan offentlig verksamhet, eftersom det inte
är fråga om en ordinär myndighetsorganisation.

Sedan spetsar Göran Magnusson till frågeställningen. Det kan inte rimli-
gen vara meningen att jag skall räkna upp allt. Jag tog några exempel. En
viktig orsak i sammanhanget till att organisationsfrågorna togs bort i direkti-
ven är att regeringen är inriktad på att begränsa antalet specialdomstolar.

Det kommer helt klart att ha betydelse för organisationen av de allmänna
domstolarna. Att göra två organisationsförändringar under loppet av en be-

gränsad tid, där det kanske först blir fråga om att lägga ner och sedan åter-
upprätta, kan inte någon verksamhet vinna på.

Anf. 46 GÖRAN MAGNUSSON (s):

Fru talman! Jag håller med justitieministern om att man inte kan behandla
domstolarna med hänsyn till deras grundlagsenliga ställning på samma sätt
som vilken myndighet som helst. Det är en alldeles riktig inställning. Men
det är väldigt trist om justitieministern uppfattade domstolsutredningens ar-
bete på ett sådant sätt att vi hade en sådan syn på domstolarnas framtida
verksamhet. Jag beklagar om regeringen hade uppfattat domstolsutredning-
ens arbete på det konstiga sättet, för den inställningen har vi absolut inte
haft.

När det gäller frågan om specialdomstolarna är inte den - det vet ju justi-
tieministern - den stora frågan när det gäller organisationen av domstolsvä-
sendet, utan det är, för att tala klarspråk, hur många tingsrätter vi skall ha
och vilken lokal förankring tingsrättsorganisationen i fortsättningen kan
komma att få efter olika överväganden. Jag tror att det finns många tings-
rättsdomare och lagmän runt om i landet som är intresserade av att få färd-
riktningen angiven av justitieministern.

Anf. 47 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Just den lokala förankringen är av stort intresse och väsentlig.
Om vi inte skulle ha dragit in frågan om specialdomstolarna, skulle det i
varje fall enligt en del signaler som vi har fått inte på alla håll bli så mycket
med den lokala förankringen, om man inte bara ser till val av nämndemän
utan också ser till det geografiska område över vilket domstolen har sin
domsrätt. Jag tror att vi med en förändring av specialdomstolarna, alltså
överföring av en del av deras verksamhet till våra allmänna domstolar, har
större chans att kunna leva upp till det vi alla vill när det gäller domstolsvä-
sendet, nämligen lokal förankring.

Anf. 48 GÖRAN MAGNUSSON (s):

Fru talman! Jag tackar för denna deklaration. I och för sig återstår ändå
många problem att lösa. Jag tror inte att man med avvecklande av special-
domstolarna kan klara de frågor som det här handlar om, nämligen arbets-
underlaget och möjligheterna för de små tingsrätterna att fungera. Jag tror
att det fordras andra lösningar.

Det vore dock intressant om justitieministern kunde ange litet mera av sin
inriktning på denna punkt när det gäller de allra minsta tingsrätterna.

Får jag också fråga - det är ju en fråga som blir alltmer intressant - om
detta med EG: Vilken påverkan ser justitieministern på vårt domstolsvä-
sende rent allmänt av ett EG-medlemskap? Detta berörsju i svaret.

Anf. 49 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Vi får bl.a. räkna med att betydligt fler frågor kan bli föremål
för rättslig prövning, domstolsprövning, än vad som gäller enligt det svenska
systemet.

Överläggningen var härmed avslutad.

2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 32

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

11 § Svar på fråga 1991/92:186 om våldet i butiker och varuhus

Anf. 50 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Hugo Bergdahl har frågat mig om regeringen har för avsikt
att vidta några konkreta åtgärder för att få bukt med det ökade grova våldet
i butiker och varuhus.

Jag vill för det första säga att jag är mycket bekymrad över det tilltagande
våldet i butiker och varuhus. Jag förstår den rädsla som många butiksan-
ställda känner. Tyvärr måste man konstatera att detta inte är det enda om-
råde där brottsligheten har ökat.

Som Hugo Bergdahl vet, ser jag allvarligt på våldsbrottslighet. I alla sam-
manhang där det är möjligt försöker vi med de medel vi har till förfogande
att komma till rätta med brottsligheten, särskilt vålds- och narkotikabrott.

Rent konkret är det svårt att genom ytterligare lagstiftning eller styrning
av polisens resurser påtagligt förhindra våld i butiker och varuhus. Polisen
lägger redan nu ner ett stort arbete på att förhindra brott, och på många orter
finns ett gott och fruktbart samarbete mellan polis och köpmän. Jag tror att
sådant samarbete är mycket värdefullt för att minska butikstillgrepp och bu-
tiksvåld. När det gäller butiker och varuhus vill jag också framhålla att det
är synnerligen angeläget för handeln att själv verka kraftfullt för att minska
utrymmet för bl.a. rånsituationer. Man skall inte glömma bort att det pro-
blem som Hugo Bergdahl tar upp till stor del också är en arbetsmiljöfråga
för de anställda.

Anf. 51 HUGO BERGDAHL (fp):

Fru talman! Vi har en justitieminister som kan med nya friska ögon se på
den här problematiken. Jag ser ingen kristallklar målsättning från justitiemi-
nistern för att göra nya och friska insatser på det här problemområdet.

För drygt en vecka sedan, en lördag, mellan kl. 12.00 och kl. 12.02, deltog
nästan samtliga landets butiker i en uppmärksammad manifestation mot det
ökade butiksvåldet. Vid det tillfället stannade verksamheten helt upp i buti-
ker och varuhus. Aktionen fick stort genomslag både bland kunder och
bland butiksanställda. Det är viktigt att bekämpa våldet och att aldrig ge vika
för illdådare. Detta var butiksinnehavarnas och anställdas motiv för insat-
sen.

Jag har stor förståelse för att de butiksanställda reagerade på det viset. De
har en mycket svår situation, och situationen har blivit svårare för varje år
som har gått under den senaste fem-sex-årsperioden.

Inom handeln är man djupt oroad över den lavinartade brottsutvecklingen
och har sedan länge försökt få myndigheterna att kraftigare markera sitt av-
ståndstagande mot butiksvåldet. Enligt min uppfattning måste någonting gö-
ras för att stoppa utvecklingen på det här området. De som borde agera
mycket kraftfullt är just vi politiker. Jag säger ”vi”, eftersom det här är en
gemensam angelägenhet för oss politiker. Det är vi som genom olika insatser
och förändringar kan ändra situationen.

För att kunna bryta denna utveckling måste enligt min uppfattning såväl
lagar, brottsrubriceringar, vapentillgängligheten som påföljderna ses över.

Anf. 52 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag är övertygad om att Hugo Bergdahl och jag är helt över-
ens om att vi har en icke-acceptabel utveckling. Men jag tror också att vi kan
vara överens om att den här typen av problem inte löses enkelt med politiska
beslut. Det är ett mycket allvarligare problem, som har med attityder i sam-
hället att göra. Men vi politiker kan göra olika markeringar.

Jag har svårt att se att det finns några större brister, även om det finns en
del brister, i själva strafflagstiftningen. Men vi har stora problem i dag med
att fånga och få fast de personer som gör sig skyldiga till dessa brott. Vi har
för få poliser. Det är ett av skälen till att vi nu i den borgerliga regeringen
ökat intagningen till polishögskolan. I andra ändan har vi problemet med
halvtidsfrigivningen, där vi också är överens om att göra förändringar.

När det sedan gäller själva brottsrubriceringar och de reglerade påfölj-
derna är det kanske inte där som vi i första hand måste ingripa, men i början
och i slutet, utöver den allmänna attitydpåverkan, kan och skall vi påverka.

Anf. 53 HUGO BERGDAHL (fp):

Fru talman! Jag reagerade närmast när jag i departementschefens svar
kunde läsa en viss uppgivenhet, nämligen i meningen:

”Rent konkret är det svårt att genom ytterligare lagstiftning eller styrning
av polisens resurser påtagligt förhindra våld i butiker och varuhus.” Det är
inte ett budskap som de butiksanställda hälsar med tillfredsställelse, utan sä-
kert med en viss besvikelse. Justitieministern har i en tidningsintervju uttalat
att hon aviserar också hårdare straff för våldsbrott. Då är det givetvis min
önskan att man på det här området äntligen går från ord till handling. Det
finns ändock en del uppslag från olika håll på insatser som kan göras för att
förbättra situationen.

Anf. 54 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Vi kommer alltså att vid årsskiftet kunna visa hur vi skall ar-
beta vidare med förändringar av bl.a. påföljdssystemet. Där är det många
förändringar som kan göras i form av både skärpningar och uppmjukningar.

Jag hoppas att det jag sade i mitt tidigare inlägg skingrade den oro som
Hugo Bergdahl kände när han läste svaret från början. Det kanske blev för-
tydligat att det inte är fråga om en uppgivenhet utan om vilken typ av red-
skap man tror på.

Anf. 55 HUGO BERGDAHL (fp):

Fru talman! Jag vill ta upp ytterligare en fråga. Justitieministern känner
mycket väl till att hon har uppvaktningar och påstötningar om ett förslag till
en partsammansatt kommission, som skulle se över vålds- och rånutveck-
lingen i våra butiker och där handelsanställda, butiksinnehavare, polisen
m.fl. självfallet skulle delta. Jag tror att man inte utan vidare skall avvisa
sådana insatser. Jag tror att vi med gemensamma insatser kan gå ganska
långt på det här området och nå goda resultat. Att endast använda sig av
lagar, polis och straffskärpningar tror jag inte heller räcker, utan det måste
till andra friska insatser.

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Anf. 56 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Då vill jag påminna om vad jag sade i mitt svar. Jag redovisar
samma uppfattning och påpekar att det är synnerligen angeläget att handeln
själv också verkar kraftfullt. Jag vill vidare påpeka att vi redan har kommit
överens om en träff mellan justitiedepartementet, med mig som en av före-
trädarna, och Svenska köpmannaförbundet för att diskutera vilka åtgärder
som kan vidtas på olika håll. Vi kommer att träffas under kommande vecka.

Anf. 57 HUGO BERGDAHL (fp):

Fru talman! Jag vill avsluta med att tillönska justitieministern framgång i
det svåra arbetet. Jag vet att detta inte är problem som kan lösas över en dag
eller en natt, men jag tror att det är viktigt att se allvarligt på utvecklingen
på det här området.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1991/92:195 om nedläggning av kriminalvårds-
anstalten i Karlskrona

Anf. 58 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Den förra regeringen beslutade i april i år att den slutna lokal-
anstalten Karlskrona skall läggas ned. K G Sjödin har frågat mig om jag är
villig att medverka till att riva upp det beslutet.

Inledningsvis vill jag erinra om bakgrunden till beslutet om nedläggning
av Karlskronaanstalten. 11990 års budgetproposition föreslogs att den gamla
lokalanstalten i Kristianstad skulle stängas med hänsyn till att två nya lokal-
anstalter då hade tagits i bruk och att beläggningsläget inom anstaltsorgani-
sationen inte motiverade en fortsatt drift av anstalten. När budgetpropositio-
nen behandlades ansåg emellertid justitieutskottet att en fortsatt drift av an-
stalten skulle vara av stort värde. Utskottet förutsatte att kriminalvårdssty-
relsen genom analys av beläggningsutvecklingen och möjligheten till omdis-
position av medel skulle få till stånd en fortsatt drift inom befintliga ramar.
Riksdagen följde utskottet.

Frågan återkom i 1991 års budgetproposition. Min företrädare Laila Frei-
valds anförde då att beläggningsnivån vid de slutna lokalanstalterna under
de senaste två åren hade varit lägre än för övriga anstaltstyper. Hösten 1990
hade beläggningen vid de slutna lokalanstalterna inte varit högre än 83 %.
Hon vidhöll mot den bakgrunden att åtminstone något av de cellfängelser
från 1800-talet, som ingår i den slutna lokalanstaltsorganisationen, borde
läggas ned. Med hänsyn till riksdagens ställningstagande beträffande Kris-
tianstadsanstalten förordade hon att den slutna lokalanstalten Karlskrona
med 37 platser, som togs i bruk 1851, skulle läggas ned. Nedläggningen
borde, enligt Laila Freivalds, samordnas med öppnandet av det häkte som
för närvarande uppförs i Karlskrona. Riksdagen avslog, som K G Sjödin
nämner i sin fråga, några borgerliga motioner där man förordade en fortsatt
verksamhet vid Karlskronaanstalten.

Det finns alltså inga medel till Karlskronaanstalten. För närvarande be-

reds innehållet i 1992 års budgetproposition inom regeringskansliet, och jag
återkommer därför med förslag till resurser för budgetåret 1992/93 i januari.
Jag är med andra ord inte beredd att i dag svara på om regeringen kommer
att ompröva frågan om nedläggning av Karlskronaanstalten.

Anf. 59 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Fru talman! Jag tackar för svaret som jag nyss fick av justitieministern.
Jag är själv obotlig optimist när det gäller det jag tror på. Självfallet är jag
införstådd med att man måste göra besparingar. Jag ifrågasätter dock det
lämpliga i att lägga ned någonting som fungerar. Det går väl att göra omprio-
riteringar även inom kriminalvården. Det handlar om 8-12 miljoner i drifts-
kostnader årligen. Det måste vara billigare att behålla det som finns.

Nu vill jag inte spela ut olika anstalter mot varandra, men eftersom Kris-
tianstadsanstalten här omnämndes vill jag säga att den är lika gammal som
Karlskronaanstalten, några år äldre. Det jag tycker är viktigt att komma ihåg
är att vi ganska lätt fångas av tron på den materiella standardens betydelse
på bekostnad av andra värderingar. Man måste se till innehållet. Det viktiga
är ju innehållet, det man kan erbjuda i Karlskronaanstalten i form av den
personal som där finns och det speciella klientel som man har och som just
kommer från Malmö-, Lund- och Helsingborgsregionen, som justitieminis-
tern väl känner till.

Jag ser fram emot fortsatt behandling av ärendet. Jag är som sagt obotlig
optimist och hoppas att det sunda förnuftet skall råda när det gäller att be-
vara anstalter som har ett mycket bra vårdprogram för det speciella kliente-
let.

Anf. 60 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):

Fru talman! Jag vill först instämma i vad Karl Gustaf Sjödin sade och på-
peka att det i Karlskronaanstalten bl.a. finns en mycket duktig motivatör.
Helt klart är det väsentligt att man tar vara på den engagerade och kunniga
personal som där finns. Dessutom vill jag säga, även om det är omöjligt för
mig att nu föra en närmare diskussion om det, att denna fråga är föremål för
en intensiv diskussion för närvarande.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1991/92:163 om s.k. surrogatmödraskap

Anf. 61 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Eva Zetterberg har frågat socialministern om regeringen har
för avsikt att ändra lagstiftningen så att s.k. surrogatmödraskap blir juridiskt
accepterat.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Jag kan svara mycket kort. Frågan om surrogatmödraskap behandlades
vid tillkomsten av den lag om befruktning utanför kroppen som riksdagen

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

fattade beslut om 1988. Då slogs det fast att surrogatmödraskap skall vara
förbjudet. Regeringen har inga planer på att ändra den lagstiftningen.

Anf. 62 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Jag vill tacka för svaret. Den vanliga utgångspunkten när man
tar upp frågan om en förändring av lagstiftningen är nog att den som frågar
själv vill ändra på lagstiftningen. För min del är detta inte utgångspunkten,
utan jag har blivit väldigt oroad av diskussioner i tidningar, i andra massme-
dier och på annat håll där man har tagit upp frågan om att göra surrogatmöd-
raskap juridiskt accepterat. Jag är därför mycket nöjd med det svar jag får
från regeringen.

Jag skulle dessutom vilja fortsätta frågeställningen. Det avgörande är att
det finns en skillnad i inställningen till t.ex. spermadonationer och till frågan
om surrogatmödraskap. Man ser dessa som två väsentligt skilda saker. Jag
skulle vilja komplettera min fråga med att fråga om det i dess följd finns fun-
deringar hos regeringen om att man skulle göra det möjligt med äggdonatio-
ner. Det är en annan sak som jag ser väldigt negativt på. Det skulle vara
intressant att få svar på den frågan.

Anf. 63 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! När jag fick frågan från Eva Zetterberg gjorde jag nog den
bedömningen att hon, som Eva Zetterberg nu säger, inte påfordrade någon
lagändring utan var nöjd med den nuvarande lagstiftningen. Jag har nu alltså
fått detta bekräftat.

I övrigt kan vi väl återkomma till de frågor som Eva Zetterberg tar upp i
annat sammanhang. Några planer på förändringar finns inte heller där. Men
om Eva Zetterberg önskar en fördjupad diskussion kan jag gärna åter-
komma.

Anf. 64 EVA ZETTERBERG (v):

Fru talman! Jag återkommer gärna till dessa frågor. Jag vill dessutom
skicka med en ytterligare fråga. Om statsrådet är beredd att svara på den i
dag eller inte får vi se. Det gäller frågan om spermadonationer som pågår
redan i dag och som är juridiskt helt accepterat. Där har det höjts röster för
det lagskydd för barnet som har införts, nämligen att barn har rätt att få veta
vem som är dess biologiska far. Där har det ställts krav på att man skall få
vara anonym. Det har påståtts att detta har försämrat möjligheterna att få
donatorer. Jag undrar därför om det finns några funderingar hos regeringen
att ändra i lagstiftningen på det området, eller är jag tvungen att återkomma
även på den punkten?

Anf. 65 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! På den punkten torde inte Eva Zetterberg behöva åter-
komma. Några sådana planer finns inte.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1991/92: 168 om det nya sjuklönesystemet

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Anf. 66 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Lars Sundin har frågat mig om regeringen har för avsikt att
ytterligare sänka arbetsavgivaravgiften om småföretagarnas oro för att kom-
pensationen för sjuklönekostnaderna är otillräcklig visar sig befogad.

I propositionen om sänkt avgift till sjukförsäkringen (prop. 1991/92:72),
som avlämnades under hösten, angavs att utgångspunkten för riksdgsbeslu-
tet om sjuklöneformen var att reformen skulle vara kostnadsneutral för ar-
betsgivarna som grupp. Denna princip gäller fortfarande. Om det således
under 1992 skulle visa sig att sänkningen av sjukförsäkringsavgiften påtagligt
avviker från kostnaden för sjuklönen för arbetsgivarna som grupp avser jag
att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till ändrad
socialavgift till sjukförsäkringen.

Anf. 67 LARS SUNDIN (fp):

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga. Jag fin-
ner svaret ganska positivt och löftesrikt för de många företagare, speciellt
småföretagare, som känner oro inför sjuklönereformen. Många av småföre-
tagarna har nog ansett reformen vara ett steg i rätt riktning, men de är allvar-
ligt oroade för att deras kompensation för kostnaderna är för dålig.

Den gamla regeringen föreslog en sänkning med 1,9% av arbetsgivarav-
giften medan den nuvarande har föreslagit en sänkning med 2,3 %. Företa-
garnas bedömning är att sänkningen bör vara 5 - 6 % om den skall vara kost-
nadsneutral.

Regeringen återkommer om reformen inte skulle bli kostnadsneutral,
sade statsrådet. Det är bra. Finns det någon grupp inom departementet som
följer utfallet av denna reform? Om inte, är statsrådet beredd att tillsätta en
sådan grupp? Och vad innebär ”påtagligt” i uttrycket om sänkningen ”påtag-
ligt avviker” från kostnaden för sjuklönen?

Anf. 68 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Jag börjar med den fråga som Lars Sundin ställde i slutet av
sitt anförande.

Med ”påtagligt” avser jag att avvikelsen skall vara klart märkbar, så att
man kan se att det föreligger en sådan skillnad. Med detta vill jag markera
att vi förstås inte kan ägna allt för mycket tid åt diskussioner om mycket små
skillnader.

Ett av problemen är att den sak som skall bedömas är vilken utvecklingen
skulle ha blivit om det inte hade skett någon ändring. Det är klart att det
alltid är mycket svårt, ibland t.o.m. omöjligt, att klara ut vad som skulle ha
hänt, om det som hände inte hade hänt. Det är precis det som behöver bely-
sas i den här frågan.

Det har inte övervägts närmare att tillsätta någon särskild grupp. Den en-
het på socialdepartementet som sysslar med försäkringsfrågor har i uppdrag
att följa utvecklingen.

Till sist vill jag kommentera en fråga som jag tidigare kommenterat här i
kammaren, nämligen påståendet att den egentliga nivån borde ligga någon-

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

stans mellan 5 och 6 % - en siffra som man har framfört från företagarhåll
och som Lars Sundin nyss refererade till. Det är väl framför allt Företagarnas
riksorganisation som är inne på den tankegången att nivån skulle ligga så
pass högt.

Den totala kostnaden för sjukförsäkringen för närvarande utgör nästan
6%. Skulle bedömningen 5-6% var korrekt, innebär detta att alla sjukda-
gar infaller under de första 14 dagarna, men så är ju som bekant inte fallet.

Det ligger avsevärt mycket mer realism, om än icke fullt ut, i de bedöm-
ningar som bl.a. SAF har gjort och som visar att om man använder sig av
årets nivå, hamnar man någonstans under 3 %.

Anf. 69 LARS SUNDIN (fp):

Fru talman! Statsrådet har nu klarat ut detta med ”påtagligt”. Avvikelsen
skall alltså vara klart märkbar om regeringen skall återkomma, sade statsrå-
det.

I svaret står det: ”Om det således under 1992 skulle visa sig att sänkningen
påtagligt avviker---”. Tänker regeringen avvakta hela året 1992 och åter-

komma 1993, eller är regeringen beredd att slå till ganska snabbt, om det
under 1992 visar sig att kostnaderna ”påtagligt avviker”?

Anf. 70 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Avsikten med formuleringen ”under 1992” är mycket genom-
tänkt. Jag har upptäckt att det på företagarhåll finns en oro för att man från
statsmakterna under en lång följd av år framöver skulle avvakta utveck-
lingen i akt och mening att klippa till med höjda arbetsgivaravgifter om -
vilket man hoppas - sjuktalen minskar. Någon sådan avsikt finns alltså inte.

Vi har velat markera att om man under det första året upptäcker en påtag-
lig avvikelse, bör man inför året därpå - alltså inför 1993 - vidta en föränd-
ring. Det är omöjligt att säga vad som sedan skulle hända om det som hände
inte hade hänt.

Anf. 71 LARS SUNDIN (fp):

Fru talman! Är man inom regeringen beredd att rätta till också andra skev-
heter som kan visa sig uppstå under 1992? Jag tänker då på t.ex. rapporte-
ringsskyldigheten och rehabiliteringsersättningen. Det var ju meningen att
byråkratin skulle minska genom den här reformen.

Anf. 72 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Vi får återkomma till de frågorna.

En fråga som jag vet behandlas för närvarande i utskottet är frågan om
uppgiftsskyldighet av olika slag. Min bedömning i dag är att just den delen
är avsevärt mindre problematisk för småföretagarna än vad många av dem
tror.

Samtidigt som lönen utbetalas någon gång i månaden måste man ändå se
efter vilka arbetstagare som har varit frånvarande för att man skall kunna
betala ut den lägre ersättningen. I samband därmed skall de två eller tre som
varit sjuka under den aktuella månaden anmälas. Jag tror inte att detta kom-
mer att medföra några större problem.

Anf. 73 LARS SUNDIN (fp):

Fru talman! Om de skevheter som småföretagarna är mycket oroliga för
ändå skulle uppstå, är regeringen då beredd att under 1992 återkomma till
riksdagen?

Anf. 74 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Fru talman! Regeringen är alltid beredd att se över förhållanden som är
felaktiga.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1991/92:165 om laboratorieassistentutbildningen

Anf. 75 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Gullan Lindblad har frågat mig om den svenska laboratorie-
assistentutbildningen kommer att förlängas i enlighet med UHÄs förslag.

Gullan Lindblad frågar detta med anledning av ett svar som jag gav här i
kammaren den 12 november och som handlade om de svenska högskoleut-
bildningarna och EG. Jag nämnde då att det finns några direktiv om ömsesi-
digt erkännande av utbildnings- och examensbevis som bl.a. rör sjuksköters-
ke- och barnmorskeutbildningarna och att vi bör förlänga dessa utbildningar
för att anpassa oss till de regler som gäller inom EG.

Något motsvarande direktiv som rör laboratorieassistenterna finns emel-
lertid inte. I Sverige och i många andra länder inom EG är laboratorieassis-
tenternas arbete inte reglerat och det råder alltså en fri arbetsmarknad för
denna yrkesgrupp. Detta innebär också att arbetsuppgifterna inte alltid är
helt jämförbara i de olika länderna.

Utbildningen till laboratorieassistent varierar därför också mycket, både
mellan olika länder och inom ett och samma land. I flertalet länder i Europa
är utbildningen inte på högskolenivå, som den är hos oss.

Det är riktigt att UHÄ har föreslagit att bl.a. laboratorieassistentutbild-
ningen skall förlängas. UHÄs förslag har nyligen kommit in till regeringen
och jag kommer att behandla förslaget i vanlig ordning i budgetarbetet.

Anf. 76 GULLAN LINDBLAD (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret. Jag blev
väldigt glad när jag hörde det svar som utbildningsministern lämnade tidi-
gare om sjuksköterskeutbildningarna och de medellånga vårdutbildning-
arna. Visst har det varit litet genant att vi i vårt land inte har kunnat mäta
oss med t.ex. de övriga nordiska länderna? De svenska sjuksköterskorna har
ju som bekant tidigare betraktats som de bästa i världen. Det är väldigt roligt
att den frågan kommer att lösas.

En annan viktig grupp som jag har tagit upp är just laboratorieassisten-
terna, som inom vården brukar kallas sjukdomsdetektiverna. Laboratorieas-
sistenterna arbetar i regel inom klinisk-kemiska laboratorier, inom mikro-
biologi, vid blodgivarcentraler och vid forskningslaboratorier.

Det har ju skett en mycket snabb utveckling inom vården med alltmer

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

komplicerade både undersöknings- och analysmetoder. Det finns i dag en
klar diskrepans mellan utbildningens längd och dess innehåll. Behovet av
laboratorieassistenter förväntas också öka, inte minst för att möta kraven
från biotekniken, från läkemedelsindustrin och för att klara laboratorieme-
todiken när det gäller sjukdomen aids, vilket är en nog så viktig fråga.

Jag vill erinra om att Norge och Danmark i dag har en treårig utbildning,
vilket ungefär motsvarar en utbildning på 120 poäng.

Jag vill därför fråga utbildningsministern om vi ändå inte kan räkna med
en mycket positiv bedömning av UHÄs förslag om att laboratorieassistentut-
bildningen skall förlängas, eftersom utbildningsutskottets begäran gällde en
översyn av samtliga medellånga vårdutbildningar.

Anf. 77 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! För klarhets vinnande vill jag bara understryka att jag i ett
svar som avgavs den 12 november om barnmorskorna och sjuksköterskorna
talade om examensbevis som skall vara ömsesidiga i resp. EG-land. I det
fallet är Sverige så illa tvunget att anpassa sig, om vi vill delta i det gemen-
samma utbytet av arbetskraft. Det är den ena delen av den EG-anpassning
som vi nu står inför.

Den andra delen - till vilken hör bland mycket annat laboratorieassisten-
terna - handlar om att i samband med att Sverige förhoppningsvis går med i
den Europeiska gemenskapen öppnar vi också vår egen arbetsmarknad i
andra hänseenden än de utbildningar som jag nyss nämnde. Det handlar då
om konkurrensen mellan olika länder och mellan olika utbildningar.

Jag är övertygad om att vi i Sverige då kommer att tvingas att se över åt-
skilliga utbildningar för att kunna förvissa oss om att dessa är konkurrens-
kraftiga i det nya europeiska klimat i vilket de skall passa in. Det är bl.a. i
den andan som jag kommer att se över också laboratorieassistentutbildning-
arna.

Jag vill därtill lägga att vi i den frågedebatt som hölls den 12 november
också diskuterade den s.k. mastersutbildningen, dvs. den typ av längre
grundutbildning på avancerad nivå som flertalet EG-länder också utnyttjar.
Jag uttryckte då min övertygelse att Sverige nog vad det lider kommer att
tvingas att anpassa sig också till detta.

Anf. 78 GULLAN LINDBLAD (m):

Fru talman! Jag hoppas och jag vet att utbildningsministern har högre am-
bitioner än att ”tvingas” anpassa sig. Den nya regeringen har nog betydligt
högre ambitioner än så.

För den som under ett tiotal år har motionerat fram och tillbaka om labo-
ratorieassistenternas utbildning vore det väldigt roligt om en borgerlig rege-
ring verkligen hade ambitionen att se till att de laboratorieassistenter som
utbildas i Sverige också skulle kunna ta anställning i t.ex. Danmark och
Norge, där man i dag alltså ställer högre krav. Det vore enligt min mening
ett minimum. Jag hoppas att det är i den andan som utbildningsministern har
lämnat sitt svar, och jag tar för givet att så är fallet.

Anf. 79 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):

Fru talman! Jag kan försäkra Gullan Lindblad att det förhåller sig precis
så.

När Sverige ger sig ut på det europeiska äventyret, måste man vara så väl
förberedd som det över huvud taget är möjligt. Vi skall förbereda oss med
entusiasm och tillförsikt, precis som Gullan Lindblad sade.

Som jag sade i mitt tidigare svar tror jag att detta innebär att vi med glädje
kommer att anpassa flera av de svenska utbildningarna till de nya konkur-
rensvillkor som då kommer att gälla.

Anf. 80 GULLAN LINDBLAD (m):

Fru talman! Jag vill tacka alldeles särskilt för det senaste tillägget.

I den motion som jag senast avgav tillsammans med Inger Koch skrev vi
att det nu är hög tid att ett förslag läggs fram i denna utbildningsfråga. Jag
ser fram emot ett sådant förslag, herr utbildningsminister.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1991/92:180 om barns talerätt i sociala mål

Anf. 81 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Lena Öhrsvik har frågat socialministern om frågan om barns
talerätt i sociala mål kommer att ingå i den beredning som pågår i regerings-
kansliet av frågan om barns talerätt i mål om vårdnad och umgänge.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Frågan om barns talerätt behandlades av utredningen om barnens rätt i
betänkandet (SOU 1987:7) Barnets rätt 3. Utredningen föreslog att barn
skall få talerätt i mål om vårdnad och umgänge. I förslaget förutsattes att
barn som fyllt tolv år själva skulle få föra sin talan. Barn under tolv år skall
enligt förslaget kunna få ett offentligt biträde som för barnets talan inför
domstolar och myndigheter. I sociala mål har barn redan talerätt och får
själva föra sin talan från 15 års ålder. Utredningen föreslog att den ålders-
gränsen skulle sänkas till tolv år.

Sedan utredningen lade fram sitt förslag har vissa lagändringar av annat
slag genomförts och behovet av talerätt för barn i mål om vårdnad och um-
gänge har därmed kommit i ett annat läge. Behandlingen av vårdnads- och
umgängesfrågor har alltmer inriktats på att tvister av det här slaget löses i
samförstånd i stället för genom beslut av domstol. Jag kan exempelvis erinra
om de ändringar i föräldrabalken som riksdagen beslutade om under hösten
1990 på grundval av prop. 1990/91:8 och som trädde i kraft den 1 mars 1991.
Ändringarna gick bl.a. ut på en ökad satsning på samarbetssamtal.

Vid behandlingen av den propositionen gav riksdagen regeringen till
känna att frågan om barns talerätt i mål om vårdnad och umgänge borde
övervägas ytterligare i lämpligt sammanhang.

I justitiedepartementet övervägs nu frågan om det behövs ytterligare åt-
gärder för att stärka barns processuella ställning i mål om vårdnad och um-

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

gänge. Det är ännu för tidigt att säga vad dessa överväganden kan komma
att leda till när det gäller barns ställning i sociala mål.

Anf. 82 LENA ÖHRSVIK (s):

Fru talman! Jag får tacka för svaret på den här frågan. Skälet till att jag
har ställt den nu är att vi häromdagen hade en motionsbehandling här i riks-
dagen där man hänvisade till det uppdrag som gällde ökade möjligheter för
barn till inflytande i vårdnads- och umgängesärenden. Men min fråga hand-
lar alltså om talerätten i sociala mål. Denna fråga har varit föremål för konti-
nuerlig utredning sedan 1977. Jag väckte min första motion i ärendet 1979 i
anslutning till att vi antog socialtjänstpropositionen. Då skrev utskottet att
det är riktigt att barns ställning behöver stärkas. Utredningen om barnens
rätt skulle få tilläggsdirektiv, och det fick den.

Utredningen lade fram sina förslag 1987. Det var ett antal år senare. Och
sedan har detta beretts ytterligare, och man har brutit ut frågan om vårdnad
och umgänge och där gjort vissa förtydliganden.

Jag var med om denna behandling också, då man inriktade sig på samar-
betssamtal osv., men ändå behövs det en förstärkning av barns rättssäkerhet
i form av en utvidgad talerätt.

När det gäller de sociala målen kan det handla om mycket allvarliga ingri-
panden. Flyttning av fosterbarn är ett exempel, och omhändertagande ett
annat, där barn borde ha en annan ställning och där föräldrar och barn givet-
vis har skilda intressen. Man har löst detta genom att inrätta offentligt bi-
träde, men biträdet har ingen processbehörighet. Jag tycker att det är viktigt
att vi någon gång får denna fråga löst, eftersom den har utretts sedan 1977.

Givetvis kan jag inte anklaga denna regering för att inte ha löst frågan. Jag
ville bara veta om utskottet hade rätt i sin förmodan att denna fråga skulle
kunna lösas tillsammans med frågan om förstärkta möjligheter för barn i
vårdnads- och umgängesfrågorna. Min fråga är alltså: Kommer man att lösa
dessa frågor tillsammans?

Anf. 83 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Vi skall nu ser hur de förändringar som föreslogs och som man
fattade beslut om och som slutligen trädde i kraft den 1 mars i år verkar. Men
det har knappast gått tillräckligt lång tid för att man skall kunna avgöra hur
förändringarna verkar, men vi följer tillämpningen av dem, och i samband
med det överväger vi även frågan om barns processuella ställning. Det är för
tidigt för mig att säga om även frågan om barns ställning i sociala mål kom-
mer upp i detta sammanhang, eftersom vi helt enkelt ännu inte har kommit
så långt att vi kan lämna något definitivt besked på den punkten.

I vaije fall i mål om vårdnad och umgänge är det inte givet att frågan skall
lösas på ett sådant sätt att det är talerätten som skall ändras, utan det finns
även andra sätt att ge barnen en starkare och mer framskjuten position i
vårdnads- och umgängestvister. Men jag förstår att det som Lena Öhrsvik
framför allt avser är talerätten när det gäller sociala mål.

Anf. 84 LENA ÖHRSVIK (s):

Fru talman! Jag håller med om att det kan finnas andra vägar som är bättre
när det gäller vårdnads- och umgängesärendena, t.ex. att man lyssnar på bar-

nen. De kan själva få lämna den information som behövs. Man kan tro på
barn på ett bättre sätt än man har gjort tidigare. Men det är inte detta som
min fråga gäller, utan den gäller de sociala målen. Och denna fråga har man
alltså utrett sedan 1977.

När vi antog socialtjänstpropositionen 1980 så skulle frågan naturligtvis ha
lösts. Men då sades det att denna fråga skulle lösas tillsammans med vård-
nads- och umgängesfrågorna i utredningen om barnens rätt.

Nästa tillfälle då vi borde ha löst denna fråga var våren 1990 när vi antog
de nya LVU-reglerna. Givetvis borde denna fråga ha lösts då, men det
skedde inte. Jag är mycket besviken över det. Jag skrev motioner om det då,
men man hänvisade fortfarande till regeringens beredning av förslagen från
utredningen om barnens rätt. Därför står mitt hopp nu till statsrådet Laurén
om att man ändå skulle kunna titta på frågan om talerätten i sociala mål. Vi
kan alltså inte ha ett kontinuerligt utredande. Detta utredande har pågått i
14 år, och jag vill faktiskt att denna fråga skall lösas snart.

Anf. 85 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):

Fru talman! Jag kan förstå att Lena Öhrsvik vill ha denna fråga löst efter
14 års utredande. Men jag kan i dag inte utlova något resultat, jag kan bara
säga att det är sannolikt att denna fråga kommer upp i detta sammanhang,
eftersom frågorna tidigare har kopplats ihop.

Anf. 86 LENA ÖHRSVIK (s):

Fru talman! Som jag sade tidigare står mitt hopp nu till statsrådet Laurén,
eftersom jag inte kunde få mina riksdagskamrater med på att uttala att denna
fråga borde tas upp i detta sammanhang. En sådan beställning kunde faktiskt
ha gjorts. Då hade det kanske varit litet enklare.

Jag kommer naturligtvis att bevaka denna fråga även i fortsättningen.
Men jag hoppas på en välvillig behandling, som det heter.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1991/92:193 om produktivitetsdelegationens
betänkande

Anf. 87 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Jan Backman har frågat mig om vilka slutsatser jag drar av
de påpekanden som finns i produktivitetsdelegationens betänkande om bl.a.
sambandet mellan mängden hemarbete å ena sidan och elevernas prestatio-
ner å den andra.

Vid en jämförelse med elever i andra länder i Europa ligger svenska elever
på eller under genomsnittet i fråga om tid för hemarbete. Under perioden
1965 -1985 har hemarbetstiden för eleverna genomsnittligt halverats. Nyli-
gen genomförda undersökningar visar dock att eleverna, framför allt flick-
orna, är positiva till att ha hemuppgifter.

I läroplanen för grundskolan framhålls att hemuppgifter för eleverna ut-
gör en del av skolans arbetssätt. Att lära eleverna att ta ansvar för en uppgift

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

är en väsentlig del av den karaktärsdaning som skolan skall ge. Huvuddelen
av elevernas arbete skall dock enligt grundskoleförordningen utföras under
skoldagen.

I gymnasieförordningen sägs att hemuppgifter skall fördelas så att ele-
verna får en så jämn arbetsbörda som möjligt. Läroplanen från 1970 utgår
från att gymnasieskoleleven bör kunna utföra den väsentliga delen av sina
studier på skoltid.

Studier inom komvux förutsätter ett omfattande hemarbete, eftersom den
lärarledda undervisningen är begränsad.

I regeringsförklaringen har vi satt som mål att under 1990-talet skapa
Europas bästa skola. En ny läroplan för grundskolan med tydlig kunskaps-
profil kommer att utarbetas.

Jag är övertygad om att det finns ett klart samband mellan hemarbete och
goda kunskaper. Att höja sin prestationsnivå och öka sina kunskaper gör
man inte bara genom arbete i skolan. Hemuppgifter är betydelsefulla för att
t.ex. genom övningar och repetitioner befästa kunskaper och färdigheter. I
första hand är hemarbetet naturligtvis ett ansvar för eleven själv, men hem-
met och skolan har också ett stort ansvar för att hemuppgifterna bidrar till
ökad kunskap. Föräldrarna, som har huvudansvaret för sina barns fostran,
kan genom hemarbetet följa sina barns skolarbete och ge dem stöd och upp-
muntran. Lärarna får genom hemuppgifterna en naturlig samarbetsform
med elevernas föräldrar.

Anf. 88 JAN BACKMAN (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet Ask för svaret. En preliminär
version av svaret fick jag redan i går genom radioprogrammet Efter tre, där
en läxtrött tolvåring som ringde till programmet fick tröstande ord av Bea-
trice Ask men samtidigt klara besked om att den skola som skall bli Europas
bästa också kommer att använda läxor som en väsentlig inlärningsmetod.
Tolvåringens värsta ämne var engelska.

Produktivitetsdelegationen har naturligtvis sina alldeles speciella utgångs-
punkter när den granskar den svenska skolan, och slutsatserna kan väl inte
anses vara den enda ledstjärnan för den fortsatta skolutvecklingen, men de
måste ändå vägas in. När man säger att det är utbildningssystemets inrikt-
ning och kvalitet i förhållande till konkurrentländerna som är av stor bety-
delse för produktivitetens utveckling, måste vi alltså hela tiden sträva efter
att fånga upp nya idéer. Man är speciellt orolig för matematiken, där läxor-
nas betydelse uppenbarligen är alldeles särskilt tydlig. Jag tycker att Beatrice
Asks svar andas en viss oro för Sveriges del just på denna punkt.

För den som under valrörelsen fick möjlighet att tala moderat skolpolitik
med elever från olika stadier är det förbluffande med vilket allvar de engage-
rade sig i frågor som rör skolans kvalitet. Det gällde oftast läroböckerna och
ganska ofta skollokalerna. Men en årskurs 6 från en skola i Helsingborg hade
förberett frågan: Vad tänker ditt parti göra åt att det finns så många icke-
kompetenta lärare i skolan?

I arbetet med att skapa Europas bästa skola har vi således eleverna med
oss. Med de rätta förberedelserna kan det säkert också vara möjligt att få

även pojkarna att inse betydelsen av att ha läxor. Och betygssystemet kan
kanske bidra till den förståelsen.

Anf. 89 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Jag håller helt med om att om vi vuxna tog skolarbetet på
samma allvar som sjuåringarna gör när de första dagen går till skolan skulle
mycket vara vunnet. Detta allvar gör också att eleverna i allmänhet har stor
förståelse för att de måste göra läxor och att läxor är bra.

Anledningen till att produktivitetsutredningen är bekymrad över läxläs-
ningen är ju att vi i Sverige ligger extremt dåligt till när det gäller tiden för
läxläsning. Och när det gäller matematik hamnar vi makalöst långt ner på
listan över mängden läxor. Vi i Sverige åstadkommer inte ens hälften så
mycket som det land som ligger näst sist av västvärldens länder. Och det är
alldeles uppenbart att den här typen av ämnen inte fungerar om man inte
återkommande tvingas öva och träna och om det inte finns färdighetsmo-
ment som man måste ta sig igenom. Därför är det nödvändigt att ändra på
detta.

Det finns emellertid positiva signaler. Det finns nämligen mätningar som
tyder på att eleverna i Sverige i många skolor i dag läser läxor i en omfattning
som inte förekommit på 10,15 eller 20 år. Och jag tror att hemarbetets bety-
delse har uppvärderats, bl.a. på grund av nya kunskaper om inlärning.

Jag anser att det är väsentligt att vi i det arbete som nu skall starta med
läroplaner och annat lyfter fram att skolarbete inte består av enbart det som
sker under lektionerna. Jag tror att det litet för mycket har betonats att allt
skall ske under skoltid och att ingenting sedan skall hända. Men det skapar
inte god studieteknik, och det skapar inte tillräckliga kunskaper.

Anf. 90 JAN BACKMAN (m):

Fru talman! Inte minst den sista punkten om studietekniken tror jag är
väldigt viktig. Då grundlägger man nämligen, som vi sade under valrörelsen,
goda vanor och ger ett ansvar som är av värde för framtiden.

Ulf Elfving målade i gårdagens program upp en skräckbild av en elev som
gick till skolbussen kl. 7.00 på morgonen och som inte var hemma igen förrän
kl. 17.00, och undrade hur denne skulle få tid att läsa några läxor. Min erfa-
renhet är att det snarare är på det sättet att tonårselever oftare brukar klaga
över att de inte har något att göra på eftermiddagar och kvällar. Och då kan-
ske läxor är lösningen på deras sysselsättningsproblem.

Anf. 91 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Skräckvision eller inte, barn som har långt till skolan kan ha
långa och arbetsamma skoldagar. Men jag tror ändå att vi måste se på ge-
nomsnittet. Sedan får man utgå från att lärare och föräldrar har ett visst om-
döme när det gäller att ställa krav på mängden läxor och att lärarna också
försöker fördela läxor och skrivningar på ett sådant sätt att eleverna får en
rimlig arbetssitation, annars blir vardagen helt omöjlig att hantera. Men jag
tror, som sagt, att vi är på väg mot en sundare inställning när det gäller dessa
frågor i svensk skola. Jag skall också se till att dessa frågor i läroplansarbete
m.m. ges den uppmärksamhet som jag tycker att de är värda.

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Jag vill också säga att det är bra att vi nu börjar få en del undersökningar
där svensk skola jämförs med andra länders skolor, eftersom vi har ett och
annat att lära. Vi kanske också kan komma på att en del saker är bra i vår
egen skola, och det är också roligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 16.13 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 18.00.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

18 § Svar på fråga 1991/92:181 om kreditgaranti för export till öst-
europeiska stater

Anf. 92 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Tage Påhlsson har frågat mig om regeringen överväger att
ge exportkreditnämnden (EKN) generösare regler för kreditgarantigivning
när det gäller export till östeuropeiska stater, i första hand Sovjetunionen.

Riksdagen beslutade i maj 1990 om nya riktlinjer för exportkreditnämn-
dens garantigivning. Orsaken var bl.a. de stora förluster som uppkommit i
nämndens garantiverksamhet till följd av skuldkrisen. Riktlinjerna innebär
bl.a. att garantigivningen i det s.k. normalsystemet skall ske med målet att
verksamheten skall gå ihop. För det s.k. LT-systemet gäller målet på sikt. LT
står för långfristiga krediter, dvs. krediter med en löptid på över fem år.

Mot denna bakgrund gör EKN en ingående prövning av förlustrisken in-
nan beslut om garanti fattas. Garantier utfärdas inte för länder där risken för
utebliven betalning bedöms vara mycket stor. Vidare tillämpas ett system
där premien är högre för större risker än för mindre.

Vad beträffar de central- och östeuropeiska länderna är EKN i dag öppen
för garantigivning för export till Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. För
Albanien, Rumänien och Sovjetunionen utfärdas endast garantier för en
kredittid på upp till ett år. För vissa av de länder jag nu har nämnt gäller
dessutom andra begränsningar. För Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen
och Jugoslavien utfärdas för närvarande inga garantier. Ansökningar om
medellånga och långa garantier för Sovjetunionen bordläggs för närvarande
på grund av den politiska och ekonomiska osäkerheten och den bristande
kreditvärdigheten.

Regeringen har för närvarande inga planer på att föreslå förändringar i
riktlinjerna för EKNs garantigivning. Erfarenheterna visar att det är viktigt
att exportkreditgarantiverksamheten, mot bakgrund av förlustrisken för sta-

ten, bedrivs utifrån realistiska riskbedömningar och att verksamheten var-
ken utvecklas till ett sätt att medvetet subventionera export eller till ett in-
strument för utvecklingssamarbete med andra länder. Härtill kommer att
Sverige, på riksdagens uppmaning, i internationella fora verkar för att alla
garantiinstitut skall bedriva en verksamhet som går ihop och i vilken riskba-
serade premier tillämpas.

Flertalet OECD-länders garantiinstitut har numera i likhet med Sverige
en mycket restriktiv politik avseende garantigivning för Sovjetunionen. Si-
tuationen i Sovjetunionen vad gäller valutatillgång, betalningsförmåga och
kreditvärdighet belystes i förra veckans överenskommelse mellan företrä-
dare för G 7-länderna och de sovjetiska republikerna. Som en följd härav är
avsikten att en överenskommelse skall träffas inom Parisklubben om senare-
läggning av betalningar av den sovjetiska utlandsskulden.

Jag är medveten om att svensk industri har intresserat sig för en rad stora
projekt i Sovjetunionen och i det övriga Östeuropa och att dessa länders be-
hov av samarbete med utländska företag är mycket stort. Denna fråga över-
vägs för närvarande i regeringskansliet. Samtidigt vill jag säga, med hänvis-
ning till formuleringar i Tage Påhlssons fråga, att grunden för ett varaktigt
och stabilt varuutbyte ändå måste vara att köparen betalar.

Anf. 93 TAGE PÅHLSSON (c):

Herr talman! Jag får tacka statsrådet Dinkelspiel för svaret.

Anledningen till att jag ställde den här frågan är att jag under den senaste
tiden från olika håll fått oroliga frågor och fått höra funderingar om det
svenska näringslivets möjligheter att utveckla östhandeln, nu och för framti-
den.

Det är ett faktum att flertalet industriföretag i landet har svårigheter att
fullfölja sina planer beträffande exportaffärer till just de östeuropeiska sta-
terna, framför allt Sovjet, och just på grund av problem med krediter - det
är ju ett känt faktum att man där har svårt att betala, i varje fall inom vad vi
betraktar som rimlig tid. Som en följd därav får man i flera fall ta till driftsin-
skränkningar, då produktionen ofta är inriktad på den typ av produkter som
skulle vara lämpliga där. Det är i första hand affärer med långa krediter -
enligt exportkreditnämndens regler innebär det längre än ett år - som här
drabbas. Det finns enligt EKN i dag inte något förbud mot att ge garantier
på kortare tid än ett år till exempelvis Sovjet, men när det gäller de längre
har man slagit till bromsarna.

Jag kan som exempel nämna ett verkstadsföretag i Norrland som har ut-
vecklat ett mycket intressant utrustningspaket för rekonditionering av sov-
jetryska oljeriggar - det är ju en sak som skulle förbättra Sovjetunionens
inhemska oljeförsörjning och landets möjligheter att exportera och få väst-
valuta, med allt vad det innebär. Ett sådant projekt skulle innebära att verk-
stadsföretaget i fråga inte behövde permittera och dra ned på produktionen.

Grunden skall vara att köparen skall betala - det är självklart. Men det är
fråga om när köparen skall betala. Vi måste alltså kunna hjälpa till och där-
med hjälpa även vår egen industri. Jag skulle då vilja fråga statsrådet om det
G 7-möte som ägde rum förra veckan. Man fattade där ett beslut om att ställa

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 32

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

upp och hjälpa Sovjet. Kommer detta inte att innebära någon ändring av
Sveriges inställning?

Anf. 94 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Låt mig först säga att jag är väl medveten om den oro som
många företag här känner, inte minst mot bakgrund av deras intresse av att
exportera till Sovjetunionen och till andra central- och östeuropeiska länder.
Utgångspunkt för arbetet här måste vara den politik som har lagts fast för
exportkreditnämnden, nämligen att man gör en riskbedömning, och bedö-
mer man att risken är stor att man kommer att göra förluster trots höga pre-
mier och självrisk skall exportkreditnämnden enligt sina riktlinjer inte ge
några garantier.

Situationen kan ju komma att förändras genom att man gör en annan risk-
bedömning. Just en sådan sak som en skuldkonsolidering, exempelvis inom
ramen för Parisklubben, kan liksom även andra faktorer komma att förändra
exportkreditnämndens politik i det här avseendet liksom i andra avseenden,
t.ex. när det gäller premiesättning och liknande. Så har det t.ex. varit olika
politik under året för de olika länder som jag nämnde i mitt inledningsanfö-
rande. Men jag kan för dagen inte ställa någon förändrad politik i utsikt.

Låt mig göra tillägget, att när man går utanför sådana här ramar och gör
direkta biståndsinsatser - i så fall måste det bli fråga om det - har man natur-
ligtvis att väga det mot andra insatser. Vi överväger för närvarande inom re-
geringskansliet biståndsinsatser i första hand för de baltiska länderna och
närområdet, och då måste detta vägas mot andra insatser, kanske av ännu
mer akut slag.

Anf. 95 TAGE PÅHLSSON (c):

Herr talman! Jag återkommer till Parisklubben och G7-mötet.

Sovjet och hela Östeuropa är ju eller kan ju vara en intressant marknad -
det är vi väl överens om? Frågan är bara när man i de länderna får råd att
betala. Här skulle det egentligen vara läge för en insats typ Marshallhjälp
från väst. Där skulle Sverige kunna ställa upp på sitt sätt.

Skall jag tolka statsrådets uttalande att en annan riskbedömning kan
komma i fråga positivt, nämligen så att det här kan bli en ändring inom kort,
inom så kort tid att det kan vara till nytta för de industrier i Sverige som
verkligen har behov av att komma i gång med den här exporten?

Anf. 96 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Politiken från exportkreditnämndens sida prövas och om-
prövas, som jag sade, ständigt i ljuset av inträffade händelser, skuldkonsoli-
dering och liknande. Men jag sade också att jag för dagen icke kan ställa i
utsikt någon ändring i det här avseendet. Jag säger detta just därför att jag
inte vill skapa några förväntningar som sedan inte kan infrias.

I övrigt vill jag gärna säga att det är viktigt med gemensamma operationer,
och därför är Sverige en aktiv deltagare i G 24, det internationella samarbe-
tet på det här området, med sikte på att stödja Sovjet och de andra länderna
i Central- och Östeuropa. Sverige är en mycket aktiv deltagare i det samar-

betet. Det är ofta förenat med insatser inom ramen för andra organisationers
verksamhet.

Anf. 97 TAGE PÅHLSSON (c):

Herr talman! Jag skulle då bara vilja fråga statsrådet vad, konkret, som
skulle krävas för att vi från svensk sida i dag skulle kunna gå in för en annan
kreditbedömningsmodell när det gäller Sovjet och de övriga öststaterna.

Anf. 98 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Det är inte fråga om någon annan kreditbedömningsmo-
dell - det är fråga om att inom ramen för den nuvarande modellen göra en
annan kreditbedömning. Det avgörs av objektiva faktorer av typ skuldkon-
solidering och en annan värdering av landets möjligheter att återbetala. Går
man utanför den bedömningen måste man gå in med direkta insatser av an-
nat slag, och då måste betalningsbalansstöd och kreditgarantier vägas mot
andra insatser som exempelvis tekniskt bistånd, som kanske är den mest an-
gelägna uppgiften just nu i förhållande till exempelvis de baltiska länderna.

Anf. 99 TAGE PÅHLSSON (c):

Herr talman! Låt mig då slutligen bara fråga statsrådet: Väger statsrådet
och regeringen då i det sammanhanget in den svenska exportindustrins situa-
tion?

Anf. 100 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Svaret är att det är klart att detta vägs in både när det gäller
frågor som gäller tekniskt bistånd och i andra sammanhang.

När det gäller det tekniska biståndet kan infrastruktur, stöd till yrkesut-
bildning och liknande mycket väl komma att kopplas till speciella insatser,
dvs. investeringar, från näringslivets sida. Det är alltså en faktor som vägs in
i sammanhanget när vi funderar på en ökning - det har aviserats av rege-
ringen - av Central- och Östeuropastödet. Var vi hamnar vågar jag för dagen
inte säga.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1991/92:184 om hanteringen av EES-avtalet i riks-
dagen

Anf. 101 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig på vilket sätt riksdagsbe-
handlingen av EES-avtalet påverkas av att paraferingen av avtalet skjutits
upp.

I dag anordnar EG en intern hearing om EES-avtalet. Jag hoppas att det
skall bli möjligt att parafera avtalet mycket kort tid därefter.

Omedelbart efter paraferingen kommer regeringen att genomföra sedvan-
ligt remissförfarande. Regeringen avser därefter att planenligt lägga fram
lagrådsremiss i februari 1992, följd av en proposition i mars. Det är min be-

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

dömning att uppskovet inte kommer att förändra vare sig tidtabellen för det
svenska beredningsarbetet eller tidpunkten för EES-avtalets ikraftträdande.

Anf. 102 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Jag skall be att få tacka för svaret.

Vår Europaminister är optimistisk som alltid, hör jag. Min erfarenhet av
hela den här processen är annars att de mycket optimistiska tidtabeller som
görs upp här i Sverige inte alltid motsvaras av verkligheten i Bryssel. Så har
det gått även med paraferingen. Den skulle ju ha varit färdig nu, men EG
tyckte själv att det var idé att titta på det här.

Jag förstår att det inte är möjligt att ge några konkreta svar, eftersom hear-
ingen enligt vad jag förstår pågår just i dag och det är svårt att veta vad som
sägs. Men det har ju spekulerats i att det här är så stora frågor och att framför
allt EG-domstolen har ganska stora invändningar. Det har sagts att man
eventuellt inte kan blir klar med något ställningstagande förrän kanske när
den här terminen har tagit slut nere i Bryssel, och då blir det inte något svar
förrän i januari.

Vad jag kan se framför mig är att den här processen i Sverige borde skjutas
motsvarande tid framåt. Skälet är att jag är orolig för att detta blir ett hast-
verk. Det är ett mycket stort problemkomplex, och vi vet redan nu att det är
svårt för många människor att tränga in i hela den här materien. Många är
också besvikna över hur processen har gått till hittills.

Jag hade hoppats få svaret att om processen skjuts framåt i Bryssel kom-
mer vi att förskjuta tidtabellen i motsvarande grad här i Sverige, för att ge
möjlighet till att behandla den här frågan med så stor öppenhet och i så de-
mokratisk anda som möjligt.

Anf. 103 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Till svar vill jag för det första säga att jag föredrar att vara
optimist i de flesta av livets skeden. Man har mycket roligare så.

För det andra: Jag har avsiktligt uttryckt mig försiktigt; jag har sagt att jag
hoppas - jag har inte sagt att jag kan garantera det - att vi kommer att klara
tidtabellen när det gäller paraferingen, men jag har förhoppningar om att vi
skall kunna klara den och att det bara blir några veckors förskjutning när det
gäller paraferingen och kanske inte alls så lång förskjutning när det gäller
undertecknandet, som är det väsentliga.

När det sedan gäller tidtabellen som sådan är det sant att det har skett
förskjutningar. Jag menar att man måste sätta målet högt om man går in i en
förhandling, även till priset av att behöva erkänna att man inte kunnat klara
den tidtabell som gjorts upp. Sätter man ett lågt mål kommer man ingen
vart.

I det stora hela måste jag säga att jag tycker att vi har lyckats hålla tidtabel-
len ganska väl. Och, Gudrun Schyman, erkänn: Målet var när vi startade
förhandlingarna att avtalet skulle träda i kraft den 1 januari 1993. Hittills
pekar det mesta på att vi kommer att klara den tidtabellen och vara klara
den 1 januari 1993.

Slutligen vill jag när det gäller riksdagsbehandlingen och liknande säga att
vi har lagt in reservtid, precis som vi gjorde när vi gick ut. För vår del hoppas

vi att ärendet skall kunna slutbehandlas i riksdagen redan under vårriksda-
gen. Därför vill vi lägga fram en proposition i mars. Men här finns ganska
mycket reservtid. Det behöver inte vara klart förrän den 31 december 1992.

I sammanhanget kan jag peka på att schweizarna har folkomröstning så
sent som den 6 december 1992. Vi har lagt in ordentligt med reservtid, och
det kommer att finnas god tid för behandling av den här propositionen i riks-
dagen.

Anf. 104 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Det låter betryggande.

Jag kan kanske glädja statsrådet med att säga att vi är fullständigt överens
om att det gäller att vara optimistisk - det är jag också, även om vi båda
ibland hamnar på olika ståndpunkter. Jag vet att målet och tidtabellen i det
avseendet har hållits tills vidare, även om det har blivit förskjutningar under
resans gång. Vad som inte har hållit är innehållet - målet att vi skulle kunna
få ett avtal som innebär att vi också har inflytande i beslutsprocessen, att vi
skulle kunna få permanenta undantag, osv. Men det är en debatt som vi får
föra vid ett senare tillfälle. Vi kommer att återkomma i den här frågan, stats-
rådet och jag.

Jag tycker som sagt att det är viktigt att man är optimist, att det är viktigt
att man sätter målet högt och att man gör klara tidtabeller, men det är också
mycket viktigt att man inte försummar den demokratiska processen. Jag
hoppas att vi är överens om det och att de förskjutningar som blir ett resultat
av hanteringen i Bryssel också kommer att motsvaras av förskjutningar i tid-
tabellen här. Det är riktigt att vi egentligen har mycket tid på oss, och det
finns över huvud taget ingen anledning att hasta i den här frågan.

Anf. 105 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):

Herr talman! Jag konstaterar till min glädje att vi är eniga på två punkter:
för det första om att man skall vara optimist, för det andra om att det skall
ges god tid för riksdagsbehandling; det kan jag försäkra. När det gäller de
övriga frågorna är jag överens med Gudrun Schyman om att vi får andra till-
fällen att diskutera dem.

Anf. 106 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Vi får återkomma, jag tror det blir om två veckor. Vi har
redan tid inbokad för fortsatt debatt om avtalet och EG-medlemskapet.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1991/92:187 om civilministerns besök hos påven

Anf. 107 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):

Herr talman! Sören Lekberg har med anledning av ett pressmeddelande
från civildepartementet frågat mig i vilken egenskap jag har besökt Italien
och påven.

Som framgår av pressmeddelandet deltog jag den 21-23 november i en

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

konferens i Rom som arrangerades av den internationella organisationen för
världens kristdemokratiska partier, CDI, Christian Democratic Internatio-
nal. I arrangemanget ingick en audiens hos påven. Jag reste på bekostnad av
och som representant för kristdemokratiska samhällspartiet.

Anf. 108 SÖREN LEKBERG (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka civilministern för svaret på min fråga.

Min fråga kanske kan tyckas formalistisk, men bakgrunden till den är att
pressmeddelandet gav mig intrycket att det var fråga om en officiell resa.

Jag har ingenting emot - det vill jag slå fast - att ministrar reser, att riks-
dagsledamöter reser, att vi reser officiellt eller att vi reser via våra partier.
Jag tror att det är nödvändigt, inte minst med tanke på att Sverige nu har
sökt medlemskap i EG.

Jag har nu fått beskedet att det var en partiresa som civilministern deltog
i, och jag är nöjd med det svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1991/92:160 om kulturellt värdefulla byggnader

Anf. 109 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Gustaf von Essen har frågat statsrådet Bo Lundgren vilka
åtgärder han är beredd att föreslå med anledning av förslagen i utredningen
(SOU 1991:64) Att förvalta kulturmiljöer.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Betänkandet innehåller flera förslag inom skattelagstiftningen. I regering-
ens proposition Skattepolitik för tillväxt (prop. 1991/92:60) lämnas förslag
inom skatteområdet som syftar till att stimulera små- och nyföretagandet.
Dessa förslag är viktiga för villkoren för den typ av jordegendomar där herr-
gårdarna oftast återfinns.

Bland förslagen kan nämnas att skogsvårdsavgiften avskaffas och att för-
mögenhetsskatten sätts ned för att helt tas bort fr.o.m. 1995 års taxering.
Vidare sänks arvs- och gåvoskatten kraftigt.

I propositionen nämns också att regeringen avser att lägga fram förslag
om ytterligare förändringar för att främja företagandet. I samband med att
dessa förslag tas fram räknar jag med att regeringen kommer att behandla
också de delar av betänkandet. Att förvalta kulturmiljöer som handlar om
de ekonomiska villkoren för ägare av kulturhistoriskt värdefulla mangårds-
byggnader på jordbruksfastigheter.

Jag hoppas att det därmed skall ha framgått av mitt svar att regeringen
ingalunda är omedveten eller bortser från vikten av en god förvaltning av
kulturmiljöer i Sverige.

Anf. 110 GUSTAF VON ESSEN (m):

Herr talman! Jag är tacksam för svaret. Jag tycker att det är intressant att
konstatera att regering och riksdag redan är på väg att anta många förslag

som är mycket bra för företag av den typ som vi talar om. Därom råder inget
som helst tvivel. Men vad det är fråga om här är hur man skall bevara just
de här speciella kulturmiljöerna.

Skatteomläggningen har inneburit just att man inte längre får avdragsrätt
såsom näringsfastighet för de här stora slotten och herrgårdarna. Det gör att
de privata ägarna kommer att få det mycket svårt att underhålla dessa stora
kulturmiljöer och kanske på sikt t.o.m. få det svårt att bo kvar. Jag tror att
det är mycket skatteteknisk lagstiftning som behöver ses över på detta om-
råde. Det var därför jag ursprungligen ställde frågan till Bo Lundgren.

Kan man räkna med att regeringen kommer att lägga fram förslag om åter-
införande av avdragsrätten för kostnader för drift och underhåll avseende
dessa fastigheter? Det är egentligen det som önskas i första hand, och det
kanske är det som är det allra viktigaste.

Anf. 111 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Som jag har redovisat bereds de här frågorna i regerings-
kansliet. Den exakta tekniken för att åstadkomma bättre möjligheter för
ägarna till den här typen av fastigheter kan jag inte ge besked om i dag. Men
jag tyckte också att det var värdefullt att redovisa de många förslag som re-
dan ligger här i riksdagen för behandling, förslag som ger ett mycket bättre
utrymme för ägarna till de här egendomarna att ta ansvar också för den kul-
turhistoriskt värdefulla bebyggelsen. Jag tyckte att det var viktigt att visa att
vi här redan har satt i gång.

Anf. 112 GUSTAF VON ESSEN (m):

Herr talman! Jag säger fortfarande att det som har föreslagits är mycket
bra. Men det gäller alla företag; alla skogsägare, jordbruksägare och över
huvud taget alla småföretag. Det jag talar om här är en specifik grupp som
har de här stora kulturarven att förvalta. De har hittills inte berörts av de
förslag som regeringen har lagt fram. Det är just det som är min poäng: Kan
man göra någonting för just dessa grupper, så att de kan slå vakt om de här
kulturmiljöerna? Samhället och staten har ett ansvar för kulturarvet, liksom
de enskilda företagen i de här hänseendena. Men man kan inte enbart, bara
för att man har skapat en bättre skattesituation för alla, säga att det skall
vara någonting som specifikt hjälper de här gruppernas situation.

Anf. 113 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Det är alltså ingen nackdel att även dessa jordägare kan ut-
nyttja generella förändringar i skattesystemet. Det är faktiskt inga oväsent-
liga förändringar som nu har föreslagits av regeringen. Men det viktiga i det
här svaret är kanske att regeringen just med utgångspunkt från de övervä-
ganden som har gjorts i den nämnda utredningen är beredd att titta vidare
på de här frågorna, speciellt med utgångspunkt från dessa fastighetsägare
och dessa jordegendomar.

Anf. 114 GUSTAF VON ESSEN (m):

Herr talman! Den utredning som den förra regeringen lät göra visar
mycket klart och entydigt att just avdragsrätten för underhåll och drift av de

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

här stora slotten och herresätena är det som det är allra viktigast att återin-
föra. Det borde inte behövas några ytterligare speciellt märkvärdiga eller
storartade utredningar. Det går nog att genomföra relativt enkelt med led-
ning av det material som finns i den genomförda utredningen. Jag hoppas att
regeringen nu gör en bedömning från kulturpolitisk vinkel, som kan få till
resultat att de här slotten och herresätena kan bevaras för framtiden.

Det finns även många andra frågor i detta sammanhang, som jag inte tän-
ker ta upp nu, men som behandlats av utredningen. Jag hoppas att resultat
kan nås också i form av förändrade synsätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1991/92:191 om flyktingmottagandet

Anf. 115 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig om jag är beredd att vidta
åtgärder med anledning av några händelser, som uppges ha inträffat vid en
av invandrarverkets förläggningar.

Statens invandrarverk är en självständig myndighet och jag kan inte som
invandrarminister lägga mig i enskilda fall.

Invandrarverkets övergripande mål för förläggningsverksamheten är ett
värdigt, respektfullt och medmänskligt flyktingmottagande. För att uppnå
målen krävs, utöver en snabb hantering av tillståndsärenden och korta hand-
läggningstider, ett bemötande som präglas av yrkesmässighet och god yrke-
setik.

I verkets Riktlinjer för meningsfull vistelse för asylsökande på förläggning
liksom i dess förläggningshandbok formuleras det förhållningssätt och den
yrkesetik som skall vara en gemensam utgångspunkt för den personal som
arbetar med asylsökande inom förläggningsverksamheten.

Regeringen avser att se över systemet för flyktingmottagande i syfte att
öka flexibiliteten, motverka långa vistelser på förläggning samt ge asylsö-
kande och flyktingar större frihet att ordna sitt eget boende.

En sådan översyn kan självfallet få konsekvenser som gör att invandrar-
verket måste anpassa sina riktlinjer till ett reformerat flyktingmottagande.

Anf. 116 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Jag tackar Birgit Friggebo för svaret. Men Birgit Friggebo
undviker den principiella frågan, om en person som har fått arbets- och up-
pehållstillstånd har rätt att bosätta sig var i landet han eller hon vill. Jag hän-
visade till Europakonventionen. Det blev fel i utskriften. Det var Europa-
konventionens tilläggsprotokoll nr 4, artikel 2, från september 1963 som jag
hänvisade till.

Situationen i Sverige för några år sedan var den, att vi hade tusentals flyk-
tingar på förläggningar som inte hade kommunplaceringar. Då fick vi den
här mer centrala kommunutplaceringsorganisationen, för att snabbt få ut
dem i kommunerna. Nu ser situationen inte längre likadan ut, utan den är
nästan tvärtom. Kommunerna får inte det antal flyktingar man har tecknat

kontrakt med invandrarverket om. Men inte ens tidigare kunde man an-
vända den här organisationen in absurdum.

Om det fanns möjlighet för en flykting att snabbt komma in i samhället
med hjälp av vissa människor runt omkring i en speciell kommun eller på
grund av att det fanns arbete och bostad i en viss kommun, måste det vara
skäl som skulle gå före. Men så har det inte varit. Så har det inte varit i det
här speciella fallet. Man t.o.m. hotade med polistransport om inte kvinnan
i fråga fann sig i att ta den kommunplacering som förläggningschefen ansåg
lämplig.

Den principiella frågan är alltså: Har en flykting som fått arbets- och uppe-
hållstillstånd rätt att bosätta sig var han eller hon vill i landet?

Anf. 117 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Som jag sade tidigare tänker vi se över frågan om flyktingför-
läggningarna. Det har sin bakgrund i att vi är kritiska till den planmässighet
som finns i flyktingmottagandet.

När det gäller situationen i dag har Berith Eriksson nu inte direkt tagit upp
de aktuella fallen, och jag är förhindrad att gå in i och redovisa verkligheten
bakom fallen. Vid kommunanvisningar finns emellertid möjligheter för flyk-
tingar att komma till andra kommuner än dem som anvisas av invandrarver-
ket. Man kan naturligtvis flytta vart man vill om man ordnar arbete och bo-
stad själv. Vid kommunplaceringen kan hänsyn också tas till om man har
skaffat sig ett arbete, om man behöver medicinsk vård eller om man har nära
anhöriga. Det skall ingå i bedömningen att hänsyn skall tas till den enskilde
flyktingens egna privata önskemål.

Anf. 118 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Det var ett svar som jag kanske kan använda mig av och vara
tillfreds med. Men jag övervägde faktiskt att polisanmäla förläggningsche-
fen. Det har i andra fall gått så långt att personer som har ordnat bostad och
arbete ändå har varit tvungna att ta en anvisad kommunplacering. Kommu-
nen har då ställt upp på att flyktingen kommer dit en vecka, och sedan ord-
nas vidaretransport till en annan kommun. Så får inte en organisation använ-
das. Det kan inte vara meningen att människor skall passa organisationen,
utan en organisation har man för människornas skull.

Anf. 119 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag delar Berith Erikssons uppfattning till hundra procent.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1991/92:98 om mindre bensinstationer på lands-
bygden

Anf. 120 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Birger Andersson har frågat näringsministern om vilka åt-
gärder regeringen avser vidta för att upprätthålla servicenivån avseende
tankställen för motorfordon på landsbygden.

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall besvara
frågan.

Flyktiga organiska ämnen från bl.a. bensin har sådana effekter på miljö
och hälsa att begränsningar är viktiga framför allt i tätorter. Jag vill därför
påminna om det ställningstagande riksdagen har gjort i denna fråga tidigare
i år genom att som ett delmål fastslå att utsläppen skall minska med 50 %
mellan år 1988 och år 2000. Denna ambition omfattar förutom åtgärder inom
trafiksektorn åtgärder inom bensinhantering, energiproduktion, lösnings-
medelsutsläpp och industriella processutsläpp.

Syftet med återföringssystem för bensinångor vid tankning, de s.k. tank-
muffarna, är att minska de totala utsläppen av flyktiga organiska ämnen och
minska risken för negativ hälsopåverkan för de som bor eller i övrigt vistas i
bensinstationers närhet.

Naturvårdsverket har utarbetat föreskrifter om återvinningssystem vid
tankning. I arbetet med förskrifterna har företrädare för Svenska kommun-
förbundet, oljebranschen, sprängämnesinspektionen och bilindustrin med-
verkat.

Muffarna skall för resp, oljebolag vara installerade enligt en viss tidsplan
som innebär att stationer med liten försäljningsvolym i glesbygder får längst
omställningstid. Den 1 januari 1994 skall landets samtliga mackar med för-
säljning på minst 2 000 m3 vara utrustade med muffar, medan för övriga
mackar gäller den 1 januari 1995. Redan till årsskiftet 1991/92 kommer
100 % av stationerna inom Storstockholm, Göteborgs- och Malmöområdet
att ha muffar enligt planerna. Oljeföretagen skall vaije år redovisa aktuellt
utbyggnadsläge till naturvårdsverket.

På landsbygd och i glesbygd med liten försäljningsvolym är miljö- och häl-
sovinsten med återföringssystem relativt sett marginell. Om tankstället står
inför nedläggning på grund av alltför höga kostnader för installation av åter-
föringssystem för bensinångor vid tankning, kan naturvårdsverket medge
dispens från sina föreskrifter. Möjlighet till dispens finns även efter den 1
januari 1995. Det finns i dag därför ingen anledning till åtgärder från rege-
ringens sida.

Frågan om utsläpp av flyktiga organiska ämnen har även behandlats inter-
nationellt. Jag kan meddela att inom ECE-konventionen för långväga gräns-
överskridande luftföroreningar har ett protokoll undertecknats förra
veckan. Protokollet innebär i stort en 30-procentig minskning av utsläppen
till år 2000.

Anf. 121 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka miljöministern för svaret.

Det är viktigt att upprätthålla en tillfredsställande försörjning på lands-
bygden både vad avser dagligvaror och drivmedel. Jag är helt övertygad om
att miljöministern och jag är överens på den punkten.

Tyvärr har många butiker lagts ned under senare år. Den lanthandlare som
har drivit sin butik under många år har inte funnit någon person som är in-
tresserad av att ta över butiken när han drar sig tillbaka. Det är en allvarlig
utveckling. Många lanthandlare kompletterar sin dagligvarubutik med ben-
sinhandel. På så sätt kan man något förbättra lönsamheten.

Som framgår av svaret har statens naturvårdsverk beslutat att alla tank-
ställen för motorfordon oberoende av storlek skall ha återföringssystem för
bensingaser senast den 1 januari 1995. Jag skulle vilja beröra en förordning
som gäller glesbygdsstöd. Jag har läst ur den gamla förordningen, och det
framgår mycket tydligt att mellan den 1 juli 1986 och den 30 juni 1988 kunde
höga avskrivningslån beviljas för investeringar som var föranledda av över-
gången till blyfri bensin. Både i den gamla och i den nuvarande förordningen
för glesbygdsstöd får man högst 50 % när det gäller avskrivningslån för god-
kända kostnader. Jag tycker att det här är ett likartat fall. Den stora skillna-
den är kanske att det rör sig om en mycket större kostnad för den enskilde.
Jag känner till att konsumentverket i skrivelser till såväl den gamla som den
nuvarande regeringen har föreslagit temporära förändringar i nu gällande
bestämmelser. Man vill ha en tillfällig förändring och höja procentsatserna.
Jag vill därför fråga miljöministern om regeringen är beredd att tillfälligt
ändra glesbygdsförordningen, så att avskrivningslån till högre procentsatser
av den godkända investeringskostnaden kan beviljas för återföringssystem
för bensingaser.

Anf. 122 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Avsikten med tankmuffarna vid bensinmackarna är att
rädda miljön från utsläpp av flyktiga organiska ämnen. Avsikten är naturligt-
vis inte att slå ihjäl små tankställen som är nödvändiga för servicenivån och
för dem som bor i glesbygd. Därför måste man naturligtvis följa utvecklingen
och se hur hanteringen verkställs i praktiken. Vi har därför en sådan lång
övergångstid. Under denna tid kan man även överväga de åtgärder som i
övrigt kan komma att behövas.

Jag vill i dag inte ge ett konkret svar på den mycket konkreta frågan om
en ändring i förordningen när det gäller glesbygdsstöd. Men jag tror att vi
mycket väl kan hamna i en situation där man måste förlänga tiden. I så fall
måste man göra en avvägning mellan det alternativet med dess miljönackde-
lar och andra åtgärder som också kan vara tänkbara, för att få en så hundra-
procentig anslutning till systemet som möjligt. Det finns i dag ingen grund
för att göra en sådan avvägning. Vi måste avvakta hur utvecklingen kommer
att bli på de olika ställena. Regeringen kommer att noga följa frågan.

Anf. 123 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag är medveten om - vilket miljöministern säger i svaret -
att det finns dispensmöjligheter. Dem kommer man nog att utnyttja på sina
håll. Men jag tror att man även bör försöka hitta andra lösningar. Om jag
förstod miljöministern rätt är han inte helt ovillig till att arbeta för att det kan
bli en lösning när det gäller avskrivningslån och höjda procentsatser genom
förordningen om glesbygdsstöd.

Som jag sade tidigare hade man under två år i slutet av 1980-talet möjlig-
het att nå upp till 75 %. Jag har konsumentverkets skrivelse framför mig. I
sin första skrivelse ville verket att man skulle gå upp till 100 % i avskrivnings-
lån. I den senaste skrivelsen som lämnades till regeringen för en månad se-
dan föreslog man högst 90%. Från konsumentverkets sida är man inne på
att föreslå en höjning av procentsatserna när det gäller avskrivningslån. Jag

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

är tacksam för att miljöministern har givit mig en förhoppning om att detta
även skall kunna lösas på den vägen. Än en gång tack för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på fråga 1991/92:114 om den kommunala miljö- och konsu-
mentupplysningen

Anf. 124 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Johan Lönnroth har med anledning av att JO uttalat kritik
mot den av Göteborgs kommun utgivna ”Miljökatalogen” frågat mig vad jag
avser göra för att ge kommunerna stöd i deras fortsatta miljö- och konsu-
mentupplysning om produkter.

Lagen om kemiska produkter har till syfte att förebygga risker för skada
på hälsan och på miljön på grund av kemiska produkters inneboende egen-
skaper.

Det är viktigt att alla aktörer tar sitt ansvar för att miljöbelastningen skall
bli så liten som möjligt. Konsumenternas val är viktiga dels för att minimera
miljöpåverkan från de konsumentprodukter som finns på marknaden i dag,
dels för att påverka producenter och leverantörer att utveckla mindre hälso-
och miljöskadliga alternativ. För att konsumenten skall ha en rimlig möjlig-
het att ta ett sådant ansvar behövs vägledning. Kommunernas information
till konsumenterna har här en angelägen funktion att fylla. För att kommu-
nerna skall åtnjuta förtroende från allmänheten och från företagen är det
givetvis nödvändigt att informationen är vederhäftig och bygger på veten-
skaplig grund.

Det är enligt min mening lovvärt att kommunerna, som Göteborgs kom-
mun har gjort, tar initiativ till brett upplagda informationskampanjer om
hushållskemikalier för att underlätta för konsumenterna att göra miljömäs-
sigt motiverade val.

I detta sammanhang vill jag poängtera att de enda kemiska produkter som
granskas och godkänns av fackmyndighet är läkemedel och bekämpnings-
medel. För övriga kemiska produkter gäller att det är företagens ansvar att
se till att produkterna är väl utredda och att informera om eventuella risker
för hälsa och miljö.

De kemiska produkter som i dag finns på marknaden är således med det
nämnda undantaget inte ”godkända” av någon fackmyndighet, utan det är
företagens ansvar att se till att de är så litet hälso- och miljöskadliga som
möjligt.

Jag vill också återigen betona att även konsumenterna har en viktig funk-
tion att fylla för att driva utvecklingen i riktning mot produkter som inte ska-
dar hälsa och miljö.

I nordiskt samarbete utvecklas för närvarande ett system med positiv mil-
jömärkning av konsumentprodukter i syfte att hjälpa konsumenterna att
välja mindre miljöbelastande alternativ. Den positiva miljömärkningen
kommer, tillsammans med de regler för negativ miljömärkning av olika ke-
miska ämnen som beslutas av kemikalieinspektionen inom kort, att under-

lätta för kommuner och andra att ta fram bra information till konsumenterna
om miljöpåverkan av olika produkter.

Jag kommer att fortsätta att inte bara hävda kommunernas rätt att ge ut
information om produkters miljöegenskaper utan också uppmana dem att
gärna göra detta.

Anf. 125 JOHAN LÖNNROTH (v):

Herr talman! Jag tackar miljöministern så mycket för svaret. Jag lämnade
in min fråga för tre veckor sedan. Miljöministern har sagt många kloka saker
i den här frågan sedan dess. Frågan är därför litet överspelad. Jag noterade
bl.a. att Olof Johansson inte tvättar i Via.

Olof Johansson säger att det är företagens ansvar att produkterna är väl
utredda och att informera om eventuella risker för hälsa och miljö. Det gäl-
ler faktiskt mycket mera än så. Vi har en lag om kemiska produkter, där det
står att tillverkare och importörer genom egna undersökningar eller på annat
sätt skall se till att det finns tillfredsställande utredningar för bedömningar av
olika hälso- och miljöskador som produkten kan medföra. Man skulle kunna
uttrycka det så som jag tror att Björn Gillberg gjorde i en tidningsartikel,
nämligen att det cirkulerar en mängd olagliga produkter på den svenska
marknaden. Man tycker då att det skulle behövas mera konkreta åtgärder
för att lagen skall följas. Jag undrar om inte Olof Johansson borde göra nå-
got mera utöver själva uttalandena.

Jag hörde i morse på Konsumentekot i radio att storproducenter på det
här området har gått till attack mot svanmärkningen. Industriförbundet har
pressat på för att den alltför miljöaktivistiske utredaren i miljömärknings-
kommittén skulle få sparken. Det har tydligen redan skett. Nu kräver även
industrin flera representanter i styrelsen för det här. Man verkar vilja sabo-
tera verksamheten. Jag skulle vilja fråga om miljöministern är beredd att ta
strid i den här frågan.

Anf. 126 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag beklagar att svaret har dröjt. Det beror på att jag har
varit ute på resor, dels i Nordiska rådet, dels i samband med undertecknan-
det i Geneve förra tisdagen av konventionen om flyktiga organiska ämnen.
Jag ber om ursäkt för det, men nu har jag hunnit uttala mig i den här frågan,
som Johan Lönnroth också påpekar.

Jag vill betona att det är viktigt att de led som ligger före konsumenten tar
sitt ansvar, och detta är ju precis vad som sägs i lagen om kemiska produkter,
5 §. Det finns alltså en generell skyldighet för den som hanterar eller impor-
terar en kemisk produkt att vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått
i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i
miljön. Därvid skall sådana produkter undvikas som kan ersättas med
mindre farliga enligt den s.k. substitutionsprincipen.

Jag utesluter inte att denna lagstiftning måste skärpas, men det allra bästa
är om konsumenten är så väl informerad att han eller hon kan sortera bort
även de risker som skulle kunna betecknas som diffusa, dvs. det som är osä-
kert. Detta kan bara ske om konsumenterna ges god information.

Vi skall inte dra alla producenter över en kam, men det finns en del som

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

inte fullt ut tar detta ansvar och som dessutom uttalar sig pä ett sådant sätt
eller ställer sig vid sidan av det nödvändiga arbetet för miljömärkning på ett
sådant sätt att de verkligen inte heller gynnar sitt eget intresse. Vi har sett
vad detta kan innebära när det gäller pappersprodukter med klor i. Konsu-
menterna väljer i dag mycket miljömedvetet, och det tror jag att de kommer
att göra också i fortsättningen.

Anf. 127 JOHAN LÖNNROTH (v):

Herr talman! Jag delar den uppfattningen, och jag tror att fler och fler av
oss tänker på vad vi köper när det gäller just kemiska produkter. Men det
som ändå är oroande och som jag tror att också Olof Johansson har noterat
är att det verkar som om framför allt storproducenterna på detta område nu
också är på offensiven. 1 den upplaga av Konsumentekot i radion som jag
nämnde sade man som sagt att det verkade som om dessa storproducenter
nu var på offensiven i syfte att helt enkelt bromsa utvecklingen mot en miljö-
märkning.

Olof Johansson säger att vi inom kort skall få en negativ miljömärkning,
men är inte det litet väl optimistiskt? Jag är litet rädd för att den borgerliga
regeringen nu rent av har givit en viss stimulans till dessa krafter i storindu-
strin att gå till attack mot hela den mer konsumentvänliga filosofin.

Anf. 128 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Det finns verkligen inga sådana signaler, i varje fall inte från
mitt håll, och jag har heller inte uppfattat några sådana signaler från någon
annan i den regering jag tillhör.

Jag känner via media till fallet med en person som tydligen har satts åt
sidan i samband med detta arbete. Det handlar alltså om den s.k. svanmärk-
ningen. Det är en modell som bygger på att parterna samarbetar, och jag
tycker att det är bra om man kan gå vidare på den vägen. Om man i samband
med detta hamnar i hårda konflikter, kan det förstås till sist uppstå en situa-
tion där det krävs en skiljedomare. I så fall är naturligtvis en vetenskaplig
granskning av olika produkter alternativet. Men det är inte något riktigt bra
alternativ att reglera hela marknaden av kemikalieprodukter.

Anf. 129 JOHAN LÖNNROTH (v):

Herr talman! Det kan säkert behövas en skiljedomare, och jag skulle
gärna se att miljöministern ibland fick agera som denna skiljedomare.

Men jag är rädd att det finns andra krafter i regeringen som är mer välvil-
ligt inställda till företagens nya självmedvetenhet, och företagen räknar kan-
ske nu kallt med att de skall slippa ifrån ökade krav på att följa lagen om
kemiska produkter. Det är detta som det finns oroande tecken på. Jag skulle
vilja höra miljöministern uttala sig litet starkare på den punkten. Är miljö-
ministern alltså beredd att konkret gå ut på någon punkt och attackera de
storföretag som i dag uppenbarligen vägrar att vara med om den mer miljö-
medvetna märkningen av produkter?

Anf. 130 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag tycker illa om Johan Lönnroths förstuckna kommentarer
om vad olika personer i regeringen måhända har gjort i detta sammanhang.

Jag skall sätta mig in i vad som har hänt i kommittén för miljömärkning, som
alltså sorterar under civildepartementet. Det är på den grundvalen som jag
kommer att driva frågorna vidare, på samma sätt som jag har gjort hittills.

Jag vet att det handlar om ett ganska hårt arbete. Det är svårt att komma
fram, men det är ingenting nytt. Det gällde också för den gamla regeringen.
Det är bara fråga om ett par produktgrupper som man har gått igenom och
kommit fram till hur man skall hantera. Det gäller bl.a. smörjoljor för mo-
torsågar. Mycket återstår. Det är riktigt att det brände till när man kom fram
till produktgruppen tvättmedel. Jag skall sätta mig in i den frågan också. Jag
har inte hunnit i dag.

Anf. 131 JOHAN LÖNNROTH (v):

Herr talman! Det var ingen förstucken kommentar, utan det var ett helt
öppet påstående. Jag tror nämligen att den borgerliga regeringen i övrigt -
om vi bortser från åtminstone miljöministern - har givit dessa krafter inom
Industriförbundet råg i ryggen. Dessa krafter tror att de nu kan gå ut öppet
och vägra vara med om en mer miljömedveten politik. Jag är orolig för detta,
och jag hoppas och tror att Olof Johansson åtminstone kommer att streta
emot.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1991/92:145 om kontrollen av utsläpp i Öresund

Anf. 132 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen
avser vidta för att förbättra analyserna av miljöproblem i Öresund.

Utsläppen från miljöstörande verksamheter regleras i miljöskyddslagen.
Vid prövning enligt denna lagstiftning åläggs miljöstörande verksamheter att
genomföra särskilda kontrollprogram och dokumentera föroreningsutsläp-
pen. Naturvårdsverket, länsstyrelserna och kommunerna skall i sin tillsyns-
verksamhet övervaka att de villkor som meddelas vid tillståndsbesluten följs.

Sedan 1985 bedriver Öresunds vattenvårdsförbund ett för den svenska
Öresundskusten samordnat program för recipientkontroll. Kontrollen om-
fattar flera slags fysikalisk-kemiska undersökningar, planktonundersök-
ningar samt bottenflora- och bottenfaunaundersökningar. Resultaten av
dessa undersökningar sammanställs och utvärderas varje år, varvid även
uppgifter tas fram om den totala belastningen från svenska utsläpp. Varje år
görs också en sammanställning och utvärdering av resultaten.

För budgetåret 1991/92 har totalt avsatts 47,1 milj.kr., varav 9,7 milj.kr.
till havsövervakning. Naturvårdsverket kommer nu, enligt riksdagens beslut
i juni 1991, under en treårsperiod att disponera ytterligare 75 milj.kr. utöver
tidigare anslag för miljöövervakning.

Verket arbetar för närvarande med att utforma ett nytt system för den
framtida miljöövervakningen, som dels skall garantera kontinuitet och
stadga, dels vara så flexibelt att det kan anpassas till förändringar med hän-
syn till kunskapsläge och problembild. I detta arbete är också forskningsin-

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

stitutioner och andra myndigheter engagerade. Avsikten är också att sam-
ordna nationell och regional miljöövervakning.

Jag vill slutligen nämna att en noggrann analys av miljförhållandena i Öre-
sund kommer att göras i samband med regeringens prövning enligt naturre-
surslagen och vattenlagen av en fast förbindelse över Öresund.

Anf. 133 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Det är en imponerande redogörelse för resurser som sätts in
och undersökningar som avser att ta reda på vad som händer med Öresund
sett från miljösynpunkt. Jag måste nog ändå kontrastera alla dessa siffror
och all denna redovisning mot två enkla fakta, dels att det förra året i hela
Öresund gjordes en enda undersökning av bottenfaunan, dels att man utan-
för Landskrona - där det ju förekommer stora utsläpp i Öresund av företag
som Supra AB och Scandust - inte gör några mätningar.

Jag vill ta upp dessa exempel på grund av att jag anser att man ändå måste
fundera över varför det saknas mycket när det gäller miljöundersökningar
trots att många myndigheter gör insatser och trots att vad som i alla fall kan
synas vara goda resurser avsätts. Det som saknas är framför allt den biolo-
giska provtagningen, en undersökning av bottenfauna och bottenflora och
av vad som händer på lång sikt, dvs. kontinuerliga undersökningar. De un-
dersökningar som utförs för att man skall bedöma miljökonsekvenserna av
byggandet av Öresundsbron är i allra högsta grad nödvändiga, men de ersät-
ter på inget sätt kontinuerliga undersökningar, som kan tala om för oss vad
som händer med växter och djurliv i Öresund och hur förändringarna ut-
vecklar sig över ett längre tidsperspektiv.

Ansvaret för detta område ligger på många organ - naturvårdsverket,
länsstyrelsen, SMHI och Öresunds vattenvårdsförbund - och ändå tycks
provtagningarna på något underligt sätt falla litet grand mellan alla stolarna.
Vad som kanske behövs och vad jag tror att man måste vara vaksam på är
någon typ av samordning så att det inte enbart blir kemiska och fysikaliska
prov som tas, utan att man kan försöka lägga litet större vikt vid det konti-
nuerliga, långsiktiga, biologiska provtagningsarbetet.

Anf. 134 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag håller med om att detta är viktiga aspekter. Tyvärr kan
vi inte bättra på historien; det som har hänt och det som inte har hänt i histo-
rien är som det är. Jag har själv påtalat problemet och försökt fördjupa mig
i det problem som rör bottenfaunan för att se vilka längre mätserier som
egentligen har utförts. Detta kommer nämligen att vara en viktig grund för
ställningstagande t.ex. när det gäller Öresundsbron, och det är naturligtvis
också viktigt ur andra aspekter.

Detta är bakgrunden till att ytterligare resurser har anvisats. En viktig
uppgift för naturvårdsverket är därför, som jag sade i svaret, att få till stånd
ett framtida miljöövervakningssystem inom ramen för PMK, ett miljööver-
vakningssystem som har mer av kontinuitet och stadga. En viktig del i det
arbetet är också att samordna nationell och regional miljöövervakning. Det
har funnits brister på den punkten.

Anf. 135 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Det är sant att vi inte kan ändra historien; det som har hänt
har hänt. Det är också sant att i morgon är den första dagen av vår framtid
och att det gäller för oss att i alla fall försöka göra möjligheterna större att i
framtiden hålla reda på vad som händer. Det är bra att det inom regeringen
finns en medvetenhet om att det kanske behövs en bättre användning av re-
surser, att man ser över samordningen och att naturvårdsverket kommer att
arbeta med detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1991/92:154 om bryggeribranschen

Anf. 136 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Ingvar Eriksson har frågat näringsministern vilka åtgärder
regeringen avser att vidta med hänsyn till den situation som uppkommit för
de små bryggerierna. Denna skulle enligt Ingvar Eriksson bestå i en tendens
till ökad koncentration på bryggerimarknaden efter införandet av bestäm-
melserna om retur-PET-flaskan.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Utvecklingen inom bryggerinäringen har under de senaste decennierna
lett till en stark koncentration av antalet bryggerier. Ett retursystem som
kräver förhållandevis stora investeringar kan innebära en viss risk för en
ökad koncentration.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att bryggeribranschens strukturpå-
verkan genom ett förbud mot engångsflaskor av PET (polyetylentereftalat)
har behandlats vid överläggningar mellan företrädare för regeringskansliet
och Svenska Bryggareföreningen. För att underlätta för de små bryggerierna
att komma in i retursystemet såväl praktiskt som ekonomiskt, tar föreningen
ut en avgift på varje försåld engångsflaska och låter det insamlade kapitalet
oavkortat återgå till företagen som finansieringsstöd i förhållande till deras
marknadsandelar. På det här sättet kan företagen investera i sådana kollek-
tiva anläggningar för diskning och tappning som behövs för att arbeta med
retursystem för PET-flaskor.

Ett företag som inte är medlem i Bryggareföreningen kan ansöka om att
få del i det gemensamma systemet för PET-flaskor mot att det betalar sin del
av nedlagda kostnader.

Också importörer kan konkurrera med egna drycker på den svenska
marknaden med flera olika förpackningstyper. Det gemensamma retursyste-
met kommer man in i genom en allians med ett svenskt bryggeri eller genom
egen etablering.

EES-avtalet med EG ger Sverige möjlighet att även i fortsättningen ha en
hög ambitionsnivå i miljöfrågor. Även EG har regler av innebörd att miljö-
hänsyn kan ta över varuhandelns intressen. Den svenska ansökan om med-
lemskap i EG är ett uttryck för att vi delar Gemenskapens långsiktiga mål,
så som dessa har formulerats i Romfördraget och Enhetsakten. Vi är in-

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 32

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

ställda på att då med de andra medlemsstaterna fortsätta att arbeta för att
dessa skall förverkligas med stor hänsyn till miljön.

Jag vill också erinra om att regeringen har uppdragit åt statens pris- och
konkurrensverk att studera effekterna av den nya lagen i konkurrenshän-
seende. SPKs rapport skall föreligga nästa höst, då retursystemet bör vara
helt genomfört.

Anf. 137 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag vill tacka miljöministern för svaret. I svaret uppmärk-
sammas riskerna med koncentrationen på bryggeriområdet, och jag noterar
det med tillfredsställelse. Jag noterar också med tillfredsställelse att man
skall följa effekterna av den här nya lagen i konkurrenshänseende. Det är
nämligen mycket viktigt. Jag noterar även att miljöministern är till freds med
möjligheterna att hävda Sveriges ambitioner på miljöområdet i såväl EES-
som EG-perspektivet.

Men i dag importerar man ju drycker i flaskor av PVC-plast, och det är
värre. Detta är ju ett miljöproblem. Jag undrar om inte denna import skulle
kunna minska om man i stället tillät import av PET-flaskor av återvinnings-
bar natur. Det finns projekt och även färdiga flaskor när det gäller återvin-
ning på gång ute i Europa.

När vi antog lagen i våras var ju det stora diskussionsämnet att det var så
bråttom. Nu kan man konstatera att vissa saker har inträffat som gör att man
undrar om det var ett klokt beslut att gå så fort fram.

Vi har kunnat notera att mineralvatten inte kan förpackas i flaskor som
tidigare använts för andra drycker eftersom smaker finns kvar. Det är ju
också ett problem eftersom diskningen kräver starka diskmedel, mycket vat-
ten och mycket energi. Är miljöministern beredd att ta upp frågan om åter-
vinningsbara flaskor? Det skulle vara ett bättre alternativ ur miljösynpunkt.

Anf. 138 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Det är naturligtvis viktiga aspekter som Ingvar Eriksson tar
upp eftersom vi inte vet allting i förväg och eftersom teknikutvecklingen,
tack och lov, går framåt. Vi har ju möjlighet att göra erfarenheter. Jag vill
dock varna för den här vänta-och-se-attityden som innebär att man inte sam-
tidigt vet vart man vill vara på väg. Man måste sätta upp regler så att man
pressar fram en utveckling och att inte utvecklingen i stället sprider sig åt alla
möjliga håll. Det skulle förmodligen innebära stora kommande belastningar
på miljön. Det tror jag att vi båda är överens om. Det är ur den synpunkten
som vi med viss ödmjukhet skall avläsa hur det här systemet fungerar och ge
branschen en möjlighet att fullfölja det avtal som den har varit beredd att
träffa inom sig samt ta ut de pengar som behövs för att också sätta pris på
miljön. Det är på det sättet detta skall hanteras, inte med statliga pekpinnar
i första hand.

Jag antar att branschen inser, och är beredd att värdera, även den typ av
aspekter som Ingvar Eriksson här nämnde. Branschen har självfallet ett in-
tresse av att man hanterar produkterna - på tal om detta med mineralvatt-
net - på ett sådant sätt att konsumenterna tycker att de är bra. Jag har stort
förtroende för att de kommer att angripa de problem som kan finnas.

Anf. 139 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Man får förutsätta att konsumenterna annars, genom sitt
val, ger signaler om att det krävs en förändring. Det är vi nog överens om.

Det allvarliga när vi diskuterar den här frågan är att det fortfarande före-
kommer en stor import av flaskor som görs av miljöovänlig plast som ger
negativa effekter. Att jag pläderar för ett återvinningssystem som komple-
ment eller som ett eventuellt framtida system är av det skälet att då skulle
man kunna få bort PVC-plasten snabbare. Det vore intressant att höra om
miljöministern är beredd att arbeta vidare på denna tankegång. Den har ju
samma syfte som miljöministern har gett uttryck för är så viktigt, nämligen
att man ger möjligheter, och sedan är det branschen och marknaden som
anpassar sig. Jag delar fullständigt den uppfattningen att vi inte skall ge pek-
pinnar, men vi skall ge möjligheter.

Anf. 140 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag tror att vi är överens om målet. Det viktiga här är att få
mesta möjliga återanvändning i systemet, att göra det så konkurrensneutralt
som det över huvud taget är möjligt, att sätta pris på miljön och att undvika
slit-och-släng-delen av den här förpackningsmarknaden så långt detta är
möjligt. Det är klart att man med de principerna och inom de ramarna måste
vara beredd att diskutera med branschen om möjligheten att hantera t.ex.
PVC-flaskorna så att man får en annan situation. Det är naturligtvis möjligt
att göra detta med hjälp av de avgifter som branschen har att hantera inom
ramen för det beslutade systemet.

Anf. 141 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag tackar för den upplysningen. Jag delar miljöministerns
uppfattning när det gäller återanvändning, konkurrensneutralitet och pris på
miljön. Jag känner bara litet oro med hänsyn till att det system som vi gick
in för i våras var ett dyrt system. Det kan ju föranleda en viss oro för att det
kan bli svårt att få branschen att anpassa sig till nya signaler.

Jag hoppas fortfarande att miljöministern är beredd att bidra till att nya
signaler kan ge möjligheter till ett ännu bättre system i framtiden.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på frågorna 1991/92:170 och 198 om miljövänliga driv-
medel och kilometerskatten

Anf. 142 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Berndt Ekholm har frågat mig om fordon som drivs utan
fossilbränslen kan bidra till att långsiktigt minska försurningen och om detta
kan kompensera att kilometerskatten eventuellt slopas.

Göran Persson har frågat mig på vilket sätt ett slopande av kilometerskat-
ten medverkar till att nå målet om att minska kväveoxidutsläppen med 30 %.

Jag har valt att besvara frågorna i ett sammanhang.

Berndt Ekholms frågeställning berör två mycket viktiga områden i miljö-

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

politiken, dvs. behovet av att minska användningen av fossila bränslen och
att kraftfullt agera för att minska försurningen. Ett pressmeddelande eller
ett frågesvar i riksdagen ger inte utrymme att i detalj belysa orsakssamban-
den eller hur olika åtgärder kan samspela för att nå dessa mål.

Låt mig därför bara lämna några exempel på vad en minskad användning
av fossila bränslen i transportarbetet innebär för miljön. För det första leder
detta till ett minskat nettotillskott av koldioxid till atmosfären, vilket i sin tur
minskar riskerna för framtida klimatförändringar. För det andra innebär en
övergång från diesel till exempelvis motoralkoholer att hälsovådliga utsläpp
som i dag främst berör tätortsmiljöerna kan reduceras. Dessutom minskas
utsläppen av svavel.

Effekterna på kväveoxidutsläppen är inte lika självklara, eftersom dessa
beror både på bränslet och på fordonstekniken. För bensindrivna fordon ger
utökad användning av katalysatorer och förbättringar av dessa möjlighet till
en avsevärd minskning av utsläppen. Det finns beräkningar som visar att ut-
släppen av kväveoxider kan begränsas väsentligt genom utvecklad fordons-
teknik i kombination med alternativa drivmedel jämfört med de utsläpp vi
ser från användningen av dagens dieselbränsle. Med känd teknik kan använ-
dande av motoralkoholer i dieselfordon ge upp till 50 % minskade utsläpp.

Inom EG pågår för närvarande ett arbete med att anta gemensamma reg-
ler för hur beskattningen av den tunga vägtrafiken skall vara utformad. Ett
rådsbeslut finns om regler för beskattning av dieselolja fr.o.m. år 1993. Reg-
lerna innebär bl.a. en miniminivå som väsentligt överstiger den skatt som
för närvarande tas ut i Sverige på diesel. Vidare föreligger också förslag till
gemensamma regler för fordonsskatt också innehållande miniminivåer. Den
diskuterade ordningen ger inget utrymme för medlemsländerna att behålla
eller införa andra skatteformer för vägtrafiken.

Innan beslut fattas om eventuella förändringar av det gällande systemet
måste självfallet konsekvenserna belysas. Detta gäller konsekvenserna för
miljön liksom effekterna på priser och transportsystemets utformning i stort.
Oavsett vad som händer med kilometerskattesystemet ligger 30-procentsmå-
let för kväveoxider fast.

Anf. 143 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Det var mycket positivt
i slutet där miljöministern tar upp att det faktiskt krävs en konsekvensbe-
dömning om man gör en så stor förändring av beskattningen som det är frå-
gan om här. Det är också positivt att 30-procentsmålet när det gäller ut-
släppsminskningarna av kväveoxider ligger fast.

Problemet uppkom egentligen när jag läste det här pressmeddelandet där
det framgår att man har trott att man kraftigt kan reducera kväveoxidutsläp-
pen om man sätter in alternativa drivmedel. Det är inte riktigt så enkelt. Det
är precis som miljöministern säger i svaret att en kombination med fordons-
tekniken gör detta möjligt. Det är alltså inte drivmedlet i sig som är lös-
ningen på problemet, utan det är en kombination av drivmedel och fordons-
teknik som kan lösa problemet.

Sedan finns det också ett annat problem att uppmärksamma. Det kommer
att ta tid att introducera dessa nya drivmedel, bl.a. etanol och andra motoral-

koholer. Tidsfaktorn är mycket avgörande här. Vad skall vi göra i väntan på
det? Ja, vi har den traditionella tekniken med bl.a. katalytisk avgasrening
och annan teknikutveckling på dieselsidan. Det är den vi får ty oss till under
större delen av 90-talet. I det perspektivet blir man oroad när man samtidigt
hör att regeringen har för avsikt att slopa kilometerskatten. Det får ju en
omedelbar effekt. I kilometerskatten ingår nämligen, genom 1988 års trafik-
politiska beslut, en stor del miljöavgifter. Vi höjde kilometerskatten med i
storleksordningen 60 %, bl.a. som följd av detta. Jag tycker inte att miljömi-
nistern har gett ett tillfredsställande svar på kombinationen mellan drivme-
del och en minskad kilometerskatt. Det skulle jag vilja diskutera vidare.

Anf. 144 GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka miljöministern för svaret på frågan. Vi
tar upp trafikfrågorna till diskussion därför att de är viktiga i miljösamman-
hang. Det handlar om olyckor, buller, utsläpp, kväveoxider som miljöminis-
tern själv har talat om, kopplad försurningseffekt och koldioxidfrågan. Det
är stora svåra frågor. Trafiken skall diskuteras i det här perspektivet. I det
sammanhanget är kilometerskatten en viktig komponent.

Nu säger regeringen i sin proposition att vi är tvungna att ta bort kilome-
terskatten. Det är helt enkelt bindande regler i samband med en framtida
EG-anslutning. Jag har frågat om den saken, men får inte svar i dag, ser jag.
Det kommer tydligen i ett sammanhang.

I det här svaret öppnar Olof Johansson däremot för ett resonemang där
han uppenbarligen säger att det först skall göras en konsekvensanalys. Det
är icke en oförarglig fråga hur man beskattar framför allt de tunga dieselfor-
donen ur miljösynpunkt.

Precis som den föregående talaren sade innebär det här förslaget, och det
står också här i svaret, att man drastiskt sänker beskattningen. Det är en
skattesänkning från 3:30 kr. ner till 2:10 kr. Det är alltså en 50-procentig re-
duktion. Den 50-procentiga reduktionen skall ses mot bakgrund av att när
man lade fast dessa avgifter en gång i tiden var detta ett uttryck för att de
tunga fordonen skulle bära sin del av kostnaderna jämfört med järnvägen.

När miljöministern nu i svaret talar om att EG skulle ha en högre avgift
än vi, gäller det bränslet. Men den totala summan av bränslet och kilometer-
skatten, när den nu har aviserats förändras på det sätt som regeringen har
sagt, innebär en kraftig sänkning av kostnaderna för de tunga fordonen. Mot
den bakgrunden skulle det vara intressant att höra om Olof Johansson bedö-
mer att detta kommer att minska trafikarbetet och därmed minska utsläppen
på våra vägar.

Anf. 145 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Det är naturligtvis viktigt att denna ganska komplicerade
teknik hanteras på ett bra sätt. Jag tror att vi kan vara överens om att det
hade varit bättre att ha en längre framförhållning än vad vi har i dag. Men vi
i den nya regeringen har å andra sidan omedelbart tagit bort dessa 80 öre på
etanolen för att verkligen se till att man skall kunna introducera motoralko-
holer i tätorter i rendrift så snabbt som möjligt. Därigenom kan man bygga

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 32

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

upp en marknad den vägen. Vi har inte kunnat agera snabbare i det avseen-
det än vad vi har gjort.

När det gäller kilometerbeskattningen tycks Berndt Ekholm och jag vara
överens om hur det förhåller sig tekniskt, men jag tycker inte att man skall
använda detta tekniska förhållande, den här kombinationseffekten av for-
donstekniken och bränslet, för att nedvärdera koldioxiden som ett inslag.
Det är också viktigt att vi även där vidmakthåller en klar och entydig kurs
för att minska dess effekter.

Till Göran Persson vill jagsäga att jag angivit de förutsättningar som gäller
för förhållandet till Europa, och det är viktigt att man är medveten om det.
När det gäller den sortens konkurrenspåverkande förutsättningar, och när vi
står inför förhandlingar i en sådan fråga, är det viktigt att tala klartext. Det
har jag försökt göra så långt det är möjligt. Det är fråga om kilometerbe-
skattning men även miljökonsekvensanalyser. Vi har därmed inte sagt något
om helheten. Det är inte möjligt att göra i dagsläget.

Anf. 146 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talman! Det är riktigt att den nya regeringen har lagt fram förslag om
att ta bort punktskatten på etanol. Jag har här en utredning som visar att
detta ändå inte kommer att lösa problemet. Det kan i och för sig vara ett
bidrag, men det finns många andra problem med kostnaderna. Detta mate-
rial där man redovisar statistik kommer från SL i Stockholm.

Också den gamla regeringen gjorde ett och annat. Bl.a. anslogs 30 milj .kr.
under fyra år för att utveckla tekniken på detta område.

Huvudfrågan gäller kopplingen till kilometerskatten. Jag påstår att sänk-
ningen av kväveoxidhalten på kort sikt blir mycket ringa, medan slopandet
av kilometerskatten kommer att innebära en kraftig ökning av utsläppen.
Kan miljöministern motsäga påståendet att det ligger till på det sättet?

Anf. 147 GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag blir inte riktigt klok på vad Olof Johansson egentligen
menar. Är det som det står i svaret: ”Innan beslut fattas om eventuella för-
ändringar av det gällande systemet måste självfallet konsekvenserna bely-
sas”. Är det så, eller förhåller det sig som det står i regeringens proposition,
nämligen att kilometerskatten skall tas bort, eftersom vi inte får ha den kvar?

Om det förhåller sig på det senare sättet, stämmer inte detta med talet
om att genomföra en konsekvensanalys. Då är den ju överflödig. Jag skall
tydligen diskutera den frågan senare med ett annat statsråd, så vi kan kanske
hoppa över den frågan nu. Men Olof Johansson är skyldig mig ett svar.

I svaret på frågan talas om drivmedelsavgiften, drygt 2 kr. per liter. Men
till detta lägger vi i Sverige kilometerskatten. Vilka konsekvenser får det för
miljön när ni gör denna förändring, Olof Johansson? Regeringen har uttalat
sig för förändringen. Eftersom det enligt svaret skall göras en konsekvens-
analys har väl en sådan gjorts. Vilka blir konsekvenserna?

Anf. 148 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! När det gäller utvecklingen i fråga om utsläppen har jag
ingen anledning att motsäga Berndt Ekholms påstående. Men jag är angelä-

gen om att betona helheten och att man inte enbart skall se till den här delen
av beskattningssystemet. Jag kan gärna koppla samman detta med svaret till
Göran Persson. Det är nämligen detsamma. När jag säger att vi på detta om-
råde måste göra konsekvensanalyser ur miljösynpunkt, så menar jag det.
Det är regeringens avsikt att detta skall ske, och det är så mycket som kan
sägas i ett kort frågesvar.

Anf. 149 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talman! Jag är överens med miljöministern om att motoralkoholer-
nas betydelse inte skall undervärderas. De är viktiga framför allt när det gäl-
ler att reducera koldioxid- och kolväteutsläppen. Kombinerat med rätt for-
donsteknik, precis som det står i svaret, kan även utsläppen av kväveoxider
och svavel begränsas. Frågan gäller inte om detta är bra eller dåligt, det är
vi överens om. Det intressanta är kopplingen att regeringen samtidigt är in-
tresserad av att plocka bort kilometerskatten - det är det allvarliga. Det är
därför som vi båda har ställt denna fråga.

EG har inga omedelbara planer att lägga in miljöhänsyn i sin beskattnings-
teknik eller att ta hänsyn till trafikolyckor. Det är någonting man arbetar
med på längre sikt, kanske bortom år 2000. Det innebär i så fall att om vi i
Sverige övergår till EGs principer, kommer vi att få en sämre miljöhänsyn.

Anf. 150 GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag ställde en rak fråga om det som har aviserats av rege-
ringen, nämligen ett borttagande av kilometerskatten och genomförandet av
en annan typ av beskattning med 2 kr. per liter, dvs. en reducering av skatten
från 3:30 kr. per liter till drygt 2 kr. Kommer detta, Olof Johansson, att med-
föra att vi för över mer av trafikarbetet på exempelvis järnväg? Kommer
detta att medföra att vi minskar utsläppen av kväveoxider och koloxider?
Den typen av konsekvensbedömning har väl regeringen rimligen gjort innan
man i den ekonomisk-politiska propositionen skrivit att kilometerskatten
skall bort. Jag och säkert många med mig är nyfiken på svaret. Vi väntar.

Anf. 151 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag kan citera direkt ur propositionen om den ekonomiska
politiken: ”För det första finns formellt bindande krav på förändringar. Ett
exempel på detta är ett slopande av kilometerskatten.” Detta säger ingenting
om helheten. Det handlar här om den ena delen, dvs. det krav som kommer
utifrån som dels är konkurrensbetingat, dels förhandlingsbetingat, om jag
uttrycker det så. Vi skall förhandla med den Europeiska gemenskapen i
detta sammanhang, och det är viktigt att ha klart för sig. Det är utgångs-
punkten för skrivningen i propositionen och regeringens ställningstaganden.

Det är viktigt att man kombinerar detta synsätt, i första hand när det gäller
de frågor som jag har att företräda på mitt föredragningsområde, med att
göra miljökonsekvensbeskrivningar, och ta hänsyn till dessa miljökonse-
kvensbeskrivningar, och vidta övriga åtgärder.

Anf. 152 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talman! Jag har ytterligare några synpunkter. Om jag inte missmin-
ner mig har det förekommit uttalanden från regeringshåll, dock inte av Olof

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Johansson, om att regeringens avsikt är att anpassa och sänka kostnaderna
för lastbilstrafiken till EG-nivå. Om detta stämmer - vilket det bör göra ef-
tersom riksdagens utredningstjänst har tagit fram underlaget, och jag hoppas
att de har rätt - kostar det i dag ungefär 3:30 kr. per liter. Inom EG siktar
man på en kostnad på ungefär 2 kr. per liter. En sådan anpassning skulle i så
fall få mycket allvarliga följder ur miljösynpunkt. Det kommer att leda till
att transporterna i ännu större utsträckning går från järnväg till lastbilstrafik,
och det är ingen gynnsam lösning.

Jag vill slutligen ge miljöministern rådet att nu gripa sig an de näraliggande
problemen och då först lämpligheten av förändringen när det gäller kilome-
terskatten och därefter de långsiktiga problemen med motoralkoholerna.

Anf. 153 GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Olof Johanssons senaste inlägg gjorde mig inte så mycket
klokare. Det skall sägas att det kanske inte helt berodde på Olof Johansson,
man skall ju också vara litet självkritisk.

Han citerade först ur proppositionen, som jag också har byggt min fråga
på, och säger att dessa krav är bindande. Sedan säger han i nästa andetag:
Vi skall förhandla om detta. Vad gäller? Det rimliga vore att förhandla. Det
är väl så vi vill se vårt närmande till EG, inte som ett underkastande. Om
det är som Olof Johansson säger står det fel i propositionen, och då behöver
regeringen rätta till detta.

Låt oss säga att vi skulle hamna i det läget att man genomför denna skatte-
förändring. Hur skall Olof Johansson då styra beskattningen av de tunga for-
donen för att nå miljömålen? Det är väl rimligt att också den saken redovi-
sas, när nu allt pekar på att man skall ta bort kilometerskatten. Hur ser alter-
nativet ut?

Anf. 154 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! En frågestund med korta inlägg är naturligtvis inte den bästa
debattformen för att hantera denna frågas alla aspekter. Det finns flera
aspekter, och vi har diskuterat många här. Vi har i vår omgivning en annan
beskattning av bl.a. den tunga trafiken. Vi går i författning om att inleda
förhandlingar med EG. Om man skulle ta upp förhandlingar på detta om-
råde skulle det enbart handla om övergångsregler. Men det är viktigt att veta
hur konkurrensförutsättningarna är. Det är den utgångspunkten som rege-
ringen har haft i sin proposition.

Det är lika viktigt, och det är ett svar till båda frågeställarna, att vi när vi
nu ser konkurrensförutsättningarna framför oss snarast möjligt börjar bear-
beta miljökonsekvensfrågorna i samband med detta beslut.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Svar på fråga 1991/92:166 om riksväg 34

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Anf. 155 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Leif Carlson har frågat mig om jag avser pröva möjligheten
av att tidigarelägga ombyggnaden av riksväg 34 i avsnittet Vimmerby-Store-
bro enligt Vimmerby kommuns framställning till regeringen.

Planeringsprocessen för byggande av riksvägar innebär bl.a. att det på lo-
kal och regional nivå lämnas förslag till prioriteringar av vilka investeringar
som skall realiseras. Planerna upprättas och fastställs efter remissbehandling
av vägverket. Det är endast i undantagsfall som regeringen beslutar vilka
vägar som skall byggas.

Den 5 november i år förelädes riksdagen förslag till sysselsättningsska-
pande åtgärder bl.a. genom satsningar på investeringar i vägar. Region syd-
öst, dit Kalmar län hör, fick i detta sammanhang 102 milj.kr. Eftersom för-
delningen av dessa pengar inom varje region görs av vägverket, har rege-
ringen den 14 november beslutat att överlämna Vimmerby kommuns fram-
ställning om tidigareläggning av ombyggnad av riksväg 34 till vägverket.

Det är vanligt att kommuner förskotterar medel till en tidigareläggning av
angelägna ombyggnader. I detta fall har emellertid inte kommunen kommit
med ett sådant erbjudande.

Anf. 156 LEIF CARLSON (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret som
innehöll en viss positiv ton, men som jag ändå inte är riktigt nöjd med.

Efter många års försummelser har vi nu fått en regering som klart deklare-
rat att en regions tillväxt hänger samman med infrastruktur som bl.a. vägar
och att det gäller hela landet. Denna väg utgör en del av ett vägparti mellan
Malmö och Linköping som går genom en småföretagarvillig bygd där vissa
förträngningar gör att cirkulationen blir sämre, och det hindrar utvecklingen
inom området. En av de svårare förträngningarna är den på väg 34, sträckan
Storebro - Vimmerby, som jag här har nämnt. Det är en 6 km lång olycks-
drabbad sträcka. Man har sedan slutet av 1970-talet sagt att den skall byggas
om, men man har skjutit på beslutet varje gång, och nu senast fram till år
1999.

Det som gör att jag är mindre nöjd med svaret är hänvisningen till vägver-
ket. Den är litet gåtfull. Vägverket har självt beräknat att detta är den lön-
sammaste sträckan att bygga om i Kalmar län, och det är betydelsefullt ur
samhällsekonomisk synpunkt för hela den inre regionen. Det skulle bli en
förräntning på 15,3%. Ändå skjuter vägverket denna ombyggnad framför
sig till år 1999. Det gör att denna hänvisning till vägverket är en klen tröst.
Jag skulle gärna se att kommunikationsministern skulle handlägga detta
ärende som en av de speciella insatser som nämns i svaret.

Anf. 157 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag har gått igenom detta ärende, och jag har även låtit ta
fram handlingarna från vägverket. Jag har dem med mig här. I den priorite-
ring som gjorts på länsnivå har detta projekt hamnat på femte plats. Det
finns alltså fyra andra projekt som ligger före. Detta beror på den bedöm-

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

ning som har gjorts i de regionala organen och sist och slutligen hos vägver-
ket.

I den mån Vimmerby kommun anser att detta är ett angeläget projekt
finns möjligheten att förskottera medel. Jag har här en lista över de kommu-
ner som har tagit fram denna typ av projekt. Jag skall inte trötta kammaren
med att läsa upp den, men det finns alltså en möjlighet som jag visar på i
svaret. Jag tycker att det finns anledning att pröva den också när det gäller
just det här objektet.

Anf. 158 LEIF CARLSON (m):

Herr talman! Jag skall ta det rådet ad notam och framföra den möjlighe-
ten.

Precis som kommunikationsministern säger har man lagt objektet på
femte plats, trots att man själv räknat ut att det är det mest lönsamma som
skulle gå att göra för vägarna från samhällsekonomisk synpunkt. Därför stäl-
ler jag mig som sagt något undrande till bedömningen. Men jag skall fram-
föra det kommunikationsministern här har sagt och försöka se till att man på
det sättet kanske kommer till skott före 1999.

Överläggningen var härmed avslutad.

29 § Svar på fråga 1991/92:175 om en framtida brist på sovvagnar

Anf. 159 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Elvy Söderström har frågat mig hur trafikförsörjningen skall
kunna upprätthållas. Hon påpekar i frågan att det enligt uppgift kommer att
uppstå brist på sovvagnar efter 1994.

SJ har ett mycket omfattande investeringsprogram för upprustning av be-
fintlig fordonspark och nyanskaffning av vagnar.

Leveranser av nya sovvagnar pågår för närvarande i hög takt, och enligt
nuvarande planer kan SJ med början år 1994 erbjuda ett samlat utbud om
minst 70 moderna sovvagnar med hög komfort och 102 nyupprustade ligg-
vagnar. En utvärdering pågår för närvarande om eventuell anskaffning av
ytterligare sovvagnar.

SJ bedömer mot denna bakgrund att det inte kommer att uppstå någon
brist på sovvagnar utan att trafikförsörjningen kan upprätthållas.

Anf. 160 ELVY SÖDERSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret. Men det
är ändå litet oklart om SJs bedömning innebär att man behöver ytterligare
sovvagnar eller om det anses vara tillräckligt med de 70 moderna sovvag-
narna och de 102 nyupprustade liggvagnarna. För mig är det alltså något
oklart om SJ baserar sin bedömning på att man behöver ytterligare sovvag-
nar. Jag skulle vilja ha klarhet i det.

Anf. 161 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Den trafik vi här talar om är den som går under beteck-
ningen olönsam trafik, den trafik som staten köper av statens järnvägar i sär-

skild ordning. Vi betalar under det här budgetåret 577 milj.kr., tror jag, för
den här typen av olönsam trafik. SJ har alltså all anledning i världen att se
till att det finns tillräckligt med vagnar med den trafik som utförs.

Den subventionen innebär i dag i praktiken ungefär 300 kr. per resenär.
Jag tror att jag kan försäkra Elvy Söderström att det inte kommer att uppstå
någon brist på sovvagnar. Det har jag fått mycket tydliga försäkringar om
från statens järnvägar.

Överläggningen var härmed avslutad.

30 § Svar på fråga 1991/92:178 om tidpunkten för införande av AXE
telefonväxelsystem i Västmanland

Anf. 162 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Birgit Henriksson har fråga mig när AXE-systemet kan vara
infört i Västmanland.

Enligt vad jag har erfarit från televerket kommer alla kommunhuvudorter
i Västmanland att ha tillgång till AXE år 1993. Samtliga abonnenter i Väst-
manland kommer enligt verkets nuvarande planer att ha tillgång till AXE år
2000.

Anf. 163 BIRGIT HENRIKSSON (m):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsminister Mats Odell för svaret.

Vårt stora problem i Västmanland är att vi har haft en kolossal utslagning
av stor, tung industri, som tidigare inte har varit så beroende av sådana här
moderna växlar. Man har haft sina egna system, man har haft egna kommu-
nikationer, och man har klarat sig bra.

I dag försöker vi att få ut etableringar av små företag över hela Västman-
land. Den ständiga frågan vi får är: Varför kan icke vi få ett AXE-system,
som infrastrukturelit skulle betyda så mycket för oss? Man har svårigheter.
Man anställer inte så många. Ett sådant här modernt telefonsystem är till
stor hjälp just för småföretagandet. Detta är en fråga som vi hör ofta. År
2000 verkar mycket fjärran, även om det inte är så långt fram i tiden.

Jag skulle vilja fråga kommunikationsminister Odell om han är beredd att
ta upp en seriös diskussion med företrädare för länet om hur man eventuellt
kan skynda på den här utbyggnaden.

Anf. 164 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! På den frågan kan jag svara ett obetingat ja. Jag tar upp dis-
kussioner med alla regioner som anser att de kan klara sin situation bättre
genom att få infrastrukturen utbyggd i en snabbare takt. Jag har i ett tidigare
frågesvar påpekat möjligheterna att även med insatser på regional nivå
skynda på den här processen. Den Bergslagspendel som vi gemensamt in-
vigde för ett tag sedan är just ett exempel på att man i Västmanlands län är
beredd att göra sådana insatser.

Jag vill ändå säga att televerket investerar drygt 5 miljarder kronor per år
i utbyggnad och modernisering av telenäten. Jag tror att man skall tala om

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

för många av de här företagarna att en telestandard av god kvalitet inte är
avhängig av en AXE-anslutning. De tekniska kraven för datakommunika-
tion är faktiskt ungefär desamma som för telefax. Sådan kommunikation
klarar man mycket bra av utan att ha den fulla AXE-standarden.

I just Västmanland vill jag säga att man redan har kommit ganska långt.
De sista abonnenterna, som blir anslutna år 2000, är de som bor på mycket
otillgängliga ställen.

Anf. 165 BIRGIT HENRIKSSON (m):

Herr talman! Jag är naturligtvis glad för att jag nu fick reda på att det går,
möjligtvis med hjälp även från centralt håll i Västmanland, att skynda på
utbyggnaden.

Jag vet också att datakommunikationen fungerar. Men det är så många
tjänster man kan få genom AXE-växlarna. Man kan flytta med och arbeta
med de här telefonerna på ett helt annat sätt. Det är detta som småföreta-
garna efterfrågar. Men jag ser nu litet hoppfullare på situationen och tackar
för svaret.

Anf. 166 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag skulle också vilja säga att televerket menar att med de
utbyggnadsplaner som nu föreligger kommer ända upp till 85 % av abonnen-
terna i Västmanland att ha tillgång till AXE redan år 1996. Vi vet att exem-
pelvis att Västerås och Sala redan har AXE-stationer. Köping och Kungsör
kommer att ha sådana redan 1992. Hallstahammar, Surahammar, Fagersta,
Skinnskatteberg, Norberg och Heby kommer att få AXE redan under 1993.
Jag vill peka på att situationen trots allt är relativt gynnsam för företagarna
i Västmanlands län.

Överläggningen var härmed avslutad.

31 § Svar på fråga 1991/92:179 om Bergslagspendeln

Anf. 167 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Birgit Henriksson har frågat mig vad jag avser att göra för
att den nya Bergslagspendeln skall fungera.

Bakgrunden till Birgit Henrikssons fråga är att trafiken på Bergslagspen-
deln, dvs. järnvägen mellan Ludvika-Kolbäck-Ramnäs och Västerås sedan
starten den 10 november i år har drabbats av en del förseningar och andra
missöden.

Detta är egentligen en fråga för trafikhuvudmännen, som är beställare av
trafiken, samt SJ och banverket som skall se till att trafiken fungerar. Jag har
dock informerats om att de fel som orsakat förseningarna nu har åtgärdats.
Tågen har reparerats, trafikledningen har tills vidare flyttats från Stockholm
till regionen, och tidtabellen för de s.k. matarbussarna till tågtrafiken har
lagts om. Jag förutsätter därmed att Bergslagspendeln kommer att fungera
bättre i fortsättningen.

Anf. 168 BIRGIT HENRIKSSON (m):

Herr talman! Tack för svaret. Jag är emellertid ledsen, herr kommunika-
tionsminister, att behöva säga att senast i går drabbades jag av nya förse-
ningar. Det hjälper inte att måla om gamla vagnar. Det här problemet är
allvarligare än så. Jag efterlyser att man, när man gör en sådan jättesatsning,
gör den i sin helhet. Ett av de stora problemen är att man kör med gamla
vagnar. Man har haft motorhaverier, och turer har ställts in. Det är inte bara
fråga om förseningar. Elever kommer inte till skolan. Det allvarliga är att
människor i dag drar sig för att använda den här nya pendeln. Bussarna är
överfulla. Man står hellre och trängs, eftersom man inte vågar satsa på pen-
deln.

Jag vet att ABB Traction, som är det enda företag i Sverige som tillverkar
den här typen av vagnar, varken har fått beställningar av SJ eller VL. Det
tycker jag är ytterst allvarligt. Om ett halvår kanske vi inte har den vagnstill-
verkningen kvar i Sverige. ABB är ett stort multinationellt företag med allt-
mer av sin tillverkning utomlands. Vi kommer då att missa konkurrens, men
vi kommer också att missa utrustning, innovation och ny teknik på hemma-
plan. I Västmanland har vi redan sett alltför mycket gå oss ur händerna.

Anf. 169 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Den här banan invigdes den 10 november, och den har tydli-
gen drabbats av en hel del missöden. Jag har förståelse för de olägenheter
som detta innebär. Pendeltågstrafiken i det län som vi nu befinner oss i hade
också problem under sin inkörningsperiod. Det är en mängd olika faktorer
som spelar in. Jag nämnde en del av de faktorerna. Jag vet att det har handlat
om trafikledning. Det har också handlat om elfel på dessa tåg. Dessa fel lär
nu vara reparerade. Tidtabellen har inte stämt med matarbussarna. Jag tror
trots allt, Birgit Henriksson, att vi skall ge den här banan litet mera tid än de
få dagar som har förflutit från den 10 november. Jag kan försäkra att trafik-
huvudmannen, SJ och banverket för närvarande gör allt de kan för att detta
skall åtgärdas.

Anf. 170 BIRGIT HENRIKSSON (m):

Herr talman! Jag vill också ge banan tid. Problemet är att jag inte tror att
det tar alltför lång tid innan människor har vant sig vid att man inte skall ta
tåget. Det är ett faktum att man kör med mycket gamla vagnar. Om man får
veta att nya beställningar kommer att göras och att det kommer att reda upp
sig, skulle det ge en betydligt positivare framtoning. Det är viktigt att det
fungerar. Matarbussarna fungerar nu, men tågen kommer fortfarande inte i
tid. När vintern och snön kommer och vi bara har de gamla ommålade vag-
narna, är jag rädd för att den här investeringen har slagit fel.

Anf. 171 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Jag delar oron. Det är inte bra att man har den här typen av
störningar. Jag vill dock upprepa att jag tror att förutsättningarna för att man
skall klara av det här är mycket goda. Låt oss trots allt ge banan ytterligare
tid för att komma i ordning och kunna fungera som en bra kommunikations-
led i Bergslagen.

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Svar på frågor

Anf. 172 BIRGIT HENRIKSSON (m):

Herr talman! Jag vill bara ställa en kort fråga. Är kommunikationsminis-
tern beredd att skynda på beställningarna, om det skulle visa sig vara nöd-
vändigt? Jag tänker då även på ABB Traction.

Anf. 173 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Om den frågan hade legat på mitt bord hade jag möjligen
kunnat svara på den. I dag är det en fråga för trafikhuvudmannen, som jag
tror att Birgit Henriksson befinner sig närmare än vad jag gör. I annat fall är
det en fråga för statens järnvägar. Det är ett affärsdrivande verk. Jag har
ingen möjlighet att ålägga det föreskrifter om vad det skall eller inte skall
beställa.

Överläggningen var härmed avslutad.

32 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motionerna
1991/92:SklO-Skl9 till skatteutskottet

33 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Förslag

1991/92:13 Riksdagens förvaltningskontors förslag om anslag på tilläggsbud-
get till statsbudgeten för budgetåret 1991/92

Motionerna

med anledning av prop. 1991/92:51 En ny småföretagspolitik

1991/92:N8 av Oskar Lindkvist m.fl. (s)

1991/92:N9 av Mona Sahlin m.fl. (s)
1991/92:N10 av Sonia Karlsson (s)
1991/92:N11 av Nic Grönvall (m)
1991/92:N12 av Anita Gradin m.fl. (s)
1991/92:N13 äv Rolf L Nilson m.fl. (v)
1991/92:N14 av Karl-Erik Persson m.fl. (v)
1991/92:N15 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd)
1991/92:N16 av lan Wachtmeister och Bengt Dalström (nyd)

med anledning av prop. 1991/92:60 Skattepolitik för tillväxt
1991/92:Sk20 av Agne Hansson och Birger Andersson (c)
1991/92:Sk21 av Lars Hedfors m.fl. (s)
1991/92:Sk22 av Lars Werner m.fl. (v)

1991/92:Sk23 av lan Wachtmeister och Bengt Dalström (nyd)

Konstitutionsutskottets betänkanden

1991/92:KU3 Vallagsfrågor
1991/92:KU4 Länsdemokratifrågor
1991/92:KU6 Frikommunförsöket m.m.

1991/92:KU7 Följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlagen m.m.
1991/92:KU9 Nationaldagen, m.m.

1991/92:KU15 Valkretsfrågor, m.m.

Justitieutskottets betänkande

1991/92:JuU10 Immunitet och privilegier inom ESK

Utrikesutskottets betänkanden

1991/92:UU3 Nordiska samarbetsöverenskommelsen

1991/92:UU4 Mellanöstern

1991/92:UU5 Möjligheten till en särskild svensk insats för fredlig lösning av
tvister

1991/92:UU6 Kambodja
1991/92:UU7 ILOs konvention om ursprungsbefolkningar

34 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 25 november

1991/92:54 av Ingbritt Irhammar (c) till utrikesministern om Nordirland och
de mänskliga rättigheterna:

Den tragiska och långvariga konflikten på Nordirland har skördat och
fortsätter att skörda många offer. Båda sidor har enligt trovärdiga uppgifter
gjort sig skyldiga till övergrepp. När övergreppen utförts av Storbritannien
har de begåtts av en stat.

Amnesty International omtalar i en nyligen producerad rapport ”United
Kingdom, Killings by security forces in Northern Ireland” att personer skju-
tits till döds av brittiska säkerhetsstyrkor under mycket omtvistade omstän-
digheter. De dödade har ofta varit obeväpnade, de flesta katoliker och
många av de som skjutits till döds har inte haft någon vålds- eller terrorist-
bakgrund.

Ett flertal Amnestyrapporter har berättat om ytterligare övergrepp på
Nordirland. Dit hör misshandel och tortyr av misstänkta terrorister i häkte,
upprepade fall av dödsskjutningar, omtvistade rättegångar, Storbritanniens
avsteg från internationella konventioner rörande rätten att utan dröjsmål
ställas inför rätta efter gripandet m.m. Dessa olika händelser är allvarliga
brott mot mänskliga rättigheter och strider mot olika internationella konven-
tioner.

Amnesty International har sedan 1985 upprepade gånger krävt att den
brittiska regeringen skall inrätta en oberoende juridisk undersökning av

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

samtliga dödsskjutningar sedan 1982, med syfte att klarlägga alla fakta och
värdera de i sammanhanget aktuella lagarna och undersöknings-
procedurerna. Ett flertal människorättsorganisationer och den katolska kyr-
kan har framfört liknande krav.

Enligt min mening bör även Sverige ta upp frågan om brott mot mänskliga
rättigheter som skett på Nordirland.

Mot denna bakgrund vill jag fråga:

Ämnar utrikesministern i lämpligt sammanhang aktualisera ovan nämnda
händelser och frågeställningar med representanter för Storbritanniens rege-
ring?

1991/92:55 av Ulla Pettersson (s) till näringsministern om sockerbruket på
Gotland:

Sockerbolaget SS A har beslutat att lägga ner verksamheten vid sockerbru-
ket i Roma på Gotland. Ett konsortium, där bl.a. Arla ingår, vill köpa bruket
och driva verksamheten vidare. SSA har sagt nej till en försäljning. SSA ägs
av Procordia till ca 40%. Min fråga till näringsministern är:

Vad kan och avser regeringen göra för att denna möjlighet att rädda verk-
samheten i Roma tas till vara?

35 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 25 november

1991/92:201 av Chatrine Pålsson (kds) till statsrådet Bo Könberg om närhets-
principen i förlossningsvården:

Förlossnings- och BB-verksamheten har under det senaste decenniet ge-
nomgått stora förändringar. Ä ena sidan har en centralisering skett, å andra
sidan har kraven på mindre BB-enheter varit stora. Hemförlossningar och
tidig hemgång är exempel på andra krav som ställts. Liksom i övrig hälso-
och sjukvårdsverksamhet önskar allt fler människor alternativ. Så också i
BB- och förlossningsvård. Man betonar närhetens och tillgänglighetens vikt
för såväl mor och barn som för övrig familj.

I mitt hemlän, Kalmar län, har BB-verksamheten vid Oskarshamns sjuk-
hus varit föremål för debatt under hela 80-talet. Från de breda befolk-
ningsgrupperna har man med kraft slagit vakt om närheten till BB.

Min fråga till statsrådet är:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder så att BB-verksamheten organi-
seras så att den möter patienternas önskemål om närhet?

1991/92:202 av Margitta Edgren (fp) till statsrådet Bo Könberg om återan-
vändning av läkemedel:

Apoteken tar rutinmässigt emot läkemedel som inte använts. Apoteken
förstör det som lämnats tillbaka även om förpackningarna är obrutna och
hållbarhetstiden ej överskriden.

■ Jag anser att det är stötande att vi inte kan finna ett system för att ta till
vara dessa obrutna förpackningar och återanvända innehållet. Vi borde i
Sverige kunna samla in och skicka dessa läkemedel till länder som har läke-
medelsbrist, t.ex. till apotek i de baltiska länderna.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:

Ämnar ministern ta initiativ till att utveckla ett system för återanvändning
av obrutna förpackningar av läkemedel?

36§ Kammaren åtskildes kl. 19.45.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen kl. 16.13 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

Prot. 1991/92:32

26 november 1991 Innehållsförteckning

Tisdagen den 26 november

I § Justering av protokoll................................. 1

2§ Svar på fråga 1991/92:116 om renovering av VA-nätet för att

främja sysselsättningen.............................. 1

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Sten Söderberg (nyd)

3 § Svar på fråga 1991/92:144 om säkerhetskraven på farliga maskiner 3
Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)

Annika Åhnberg (v)

4§ Svar på fråga 1991/92:159 om koncernfackligt samarbete...... 5

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Lena Öhrsvik (s)

5 § Svar på fråga 1991/92:164 om sysselsättningen inom byggsektorn 6
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Sten Östlund (s)

6§ Svar på fråga 1991/92:171 om arbetslösheten i Västernorrland. . 8

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Elvy Söderström (s)

7§ Svar på fråga 1991/92:194 om inträde i arbetslöshetskassa..... 10

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Jan Backman (m)

8§ Svar på fråga 1991/92:158 om ersättningen till nämndemän. ... 11

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Nils Nordh (s)

9§ Svar på fråga 1991/92:162 om förbud mot deltagande i rasistiska
organisationer.................................... 13

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Catarina Rönnung (s)

10 § Svar på frågorna 1991/92:173 och 174 om domstolsväsendets or-
ganisation och domstolsutredningen.................... 15

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Göran Magnusson (s)

II § Svar på fråga 1991/92:186 om våldet i butiker och varuhus ... 18

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Hugo Bergdahl (fp)

12 § Svar på fråga 1991/92:195 om nedläggning av kriminalvårdsan-
stalten i Karlskrona................................ 20

Justitieminister Gun Hellsvik (m)

Karl Gustaf Sjödin (nyd)

13 § Svar på fråga 1991/92:163 om s.k. surrogatmödraskap....... 21

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Eva Zetterberg (v)

14 § Svar på fråga 1991/92:168 om det nya sjuklönesystemet...... 23

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Lars Sundin (fp)

15 § Svar på fråga 1991/92:165 om laboratorieassistentutbildningen. 25

Utbildningsminister Per Unckel (m)

Gullan Lindblad (m)

16 § Svar på fråga 1991/92:180 om barns talerätt i sociala måL .... 27

Statsrådet Reidunn Laurén (-)

Lena Öhrsvik (s)

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

17 § Svar på fråga 1991/92:193 om produktivitetsdelegationens betän-

kande ............................................29

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Jan Backman (m)

Ajournering........................................... 32

Återupptagna förhandlingar............................... 32

18 § Svar på fråga 1991/92:181 om kreditgaranti för export till öst-
europeiska stater.................................. 32

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Tage Påhlsson (c)

19 § Svar på fråga 1991/92:184 om hanteringen av EES-avtalet i riks-

dagen ........................................... 35

Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)

Gudrun Schyman (v)

20 § Svar på fråga 1991/92:187 om civilministerns besök hos påven. 37

Civilminister Inger Davidson (kds)

Sören Lekberg (s)

21 § Svar på fråga 1991/92:160 om kulturellt värdefulla byggnader . 38

Bostadsminister Birgit Friggebo (fp)

Gustaf von Essen (m)

22 § Svar på fråga 1991/92:191 om flyktingmottagandet.......... 40

Bostadsminister Birgit Friggebo (fp)

Berith Eriksson (v)

23 § Svar på fråga 1991/92:98 om mindre bensinstationer på landsbyg-

den............................................. 41

Miljöminister Olof Johansson (c)

Birger Andersson (c)

24 § Svar på fråga 1991/92:114 om den kommunala miljö- och konsu-

mentupplysningen ................................. 44

Miljöminister Olof Johansson (c)

Johan Lönnroth (v)

25 § Svar på fråga 1991/92:145 om kontrollen av utsläpp i Öresund 47

Miljöminister Olof Johansson (c)

Annika Åhnberg (v)

Prot. 1991/92:32

26 november 1991

26 § Svar på fråga 1991/92:154 om bryggeribranschen........... 49

Miljöminister Olof Johansson (c)

Ingvar Eriksson (m)

27 § Svar på frågorna 1991/92:170 och 198 om miljövänliga drivmedel

och kilometerskatten............................... 51

Miljöminister Olof Johansson (c)

Berndt Ekholm (s)

Göran Persson (s)

28 § Svar på fråga 1991/92:166 om riksväg 34................. 57

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Leif Carlson (m)

29 § Svar på fråga 1991/92:175 om en framtida brist på sovvagnar . 58

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Elvy Söderström (s)

30 § Svar på fråga 1991/92:178 om tidpunkten för införande av AXE

telefonväxelsystem i Västmanland..................... 59

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Birgit Henriksson (m)

31 § Svar på fråga 1991/92:179 om Bergslagspendeln............ 60

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Birgit Henriksson (m)

32 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 62

33 § Bordläggning...................................... 62

34 § Anmälan om interpellationer

1991/92:54 av Ingbritt Irhammar (c) om Nordirland och de
mänskliga rättigheterna........................... 63

1991/92:55 av Ulla Pettersson (s) om sockerbruket på Gotland 64

35 § Anmälan om frågor

1991/92:201 av Chatrine Pålsson (kds) om närhetsprincipen i
förlossningsvården............................... 64

1991/92:202 av Margitta Edgren (fp) om återanvändning av
läkemedel..................................... 65

gotab 40359, Stockholm 1991

Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:32 Tisdagen den 26 november

Riksdagens protokoll1991/92:32

Tisdagen den 26 november

Kl. 14.30-16.13

18.00-19.45

26 november 1991 Innehållsförteckning

Riksdagens protokoll
1991/92:32