Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:14 Tisdagen den 22 oktober
ProtokollRiksdagens protokoll 1991/92:14
Riksdagens protokoll
1991/92:14
Tisdagen den 22 oktober
Kl. 14.30-16.15
18.00-18.45
Protokoll
1991/92:14
1 § Justering av protokollJusterades protokollen för den 15 och 16 oktober.
2 § Svar på fråga 1991/92:9 om CambodjaAnf. 1 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig när regeringen är beredd
att upprätta diplomatiska förbindelser med Cambodja och om något utveck-
lingsbistånd förbereds till Cambodja för kommande budgetår.
Fredsprocessen i Cambodja har genom den senaste tidens utveckling nått
ett skede där man får hoppas att en slutgiltig lösning på det mångåriga kriget
äntligen är på väg. Det är mycket tack vare samtliga parters ökade kompro-
missvilja som förutsättningarna för fred har förbättrats på senare tid.
Pariskonferensen är sammankallad till ett möte i morgon den 23 oktober
då vi hoppas att fredsavtalet skall kunna undertecknas. Enligt planerna skall
därefter den nya statsledningen, SNC, installeras i Phnom Penh i mitten av
november. Allmänna val är planerade att hållas i början av år 1993.
Som Hans Göran Franck konstaterar har krigsförstörelsen varit föröd-
ande för landet, och biståndsbehoven är självfallet mycket stora. Den förra
regeringen avsatte under det förra budgetåret ca 37 milj.kr. i humanitärt bi-
stånd för Cambodja. Den nya regeringen kommer givetvis att ta sitt ansvar
när det gäller att bidra till uppbyggnaden av detta krigshärjade land. Rege-
ringen är också beredd att delta i en internationell biståndsinsats efter det att
en slutlig fredsöverenskommelse har träffats i Cambodja. Vi kommer också
internationellt att verka för att biståndet till Cambodja ökar.
I vad gäller frågan om diplomatiska förbindelser vill jag säga att vi självfal-
let avser att återupprätta våra diplomatiska relationer med Cambodja. När
det gäller formerna för detta och tidpunkten förs diskussioner inom kansli-
huset för att finna den mest lämpliga lösningen. En svensk delegation under
ledning av SIDAs generaldirektör befinner sig för närvarande i Phnom Penh
för att bl.a. informera sig om landets biståndsbehov.
Svar på frågor
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 14
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
Anf. 2 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Först får jag hälsa Margaretha af Ugglas välkommen som
utrikesminister. Jag hoppas på ett fruktbart samarbete men också på gransk-
ning och opposition, som det skall vara.
Nu tackar jag också utrikesministern för det här svaret. Av allt att döma
kommer det att ingås ett fredsavtal som gäller Cambodja. Cambodja hör till
de mest krigshärjade och underutvecklade länderna i världen, men det är
också ett land som har rika tillgångar och en, skulle jag vilja säga, unik kul-
turskatt.
Nu öppnar det sig möjligheter för Sverige att snabbt upprätta diploma-
tiska förbindelser med Cambodja. Sverige bör kunna etablera värdefulla
ekonomiska och kulturella förbindelser med landet. Andra länder har länge
legat i startgroparna och gjort förberedelser för en normalisering av relatio-
nerna med Cambodja. Av utrikesministerns svar förstår jag att också Sverige
har denna beredskap. För svensk del hoppas jag att alla frågor som rör upp-
rättandet av en ambassad i Phnom Penh skall lösas snabbt. Sverige har en
goodwill hos det cambodjanska folket, vilket jag själv har kunnat konstatera
vid besök. Det svenska solidaritetsstödet till cambodjanska folket under
USAs interventionskrig, liksom de humanitära insatserna under det 13 år
långa inbördeskriget, har bidragit till detta.
Den långa internationella isoleringen av Cambodja har varit mycket all-
varlig. Biståndsbehovet är mycket stort. Biståndet bör inte understiga det
utvecklingsbistånd som kan komma i fråga för andra länder i regionen. Jag
undrar om utrikesministern delar uppfattningen att vi skall ha ett utveck-
lingsbistånd. Jag är inte riktigt säker när det gäller den punkten i svaret. Sve-
rige bör också bidra till genomförandet av FNs fredsplan, som kräver mycket
stora insatser.
Anf. 3 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Herr talman! Hans Göran Franck kommer att se till att jag får uppträda
ofta i den här kammaren. Jag har redan hunnit konstatera att det blir så, och
det tackar jag naturligtvis för.
Självfallet blir det första steget fortsatt humanitärt stöd. Det andra steget
blir en form av hjälp till återuppbyggnaden. Då kan vi säga att Sverige i alla
fall har en god framförhållning, eftersom vi redan har SIDAs generaldirektör
på plats.
Anf. 4 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag menar att vi redan under kommande budgetår skall för-
bereda ett utvecklingsbistånd. Det borde finnas goda möjligheter att göra
detta. Under en mycket lång tid har vi inte kunnat ge Cambodja ett utveck-
lingsbistånd, beroende på att vi inte har kunnat upprätta diplomatiska för-
bindelser med Cambodja. Jag räknar med att svårigheterna snabbt skall
kunna övervinnas. Därför blir min fråga till Margaretha af Ugglas: Är avsik-
ten att redan under det kommande budgetåret förbereda ett utvecklingsbi-
stånd till Cambodja?
Anf. 5 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Herr talman! Jag tycker att det är alldeles naturligt att detta kommer med
i övervägandena, men som Hans Göran Franck vet har vi en viss ärendeför-
delning i utrikesdepartementet. Den konkreta frågan bör väl ställas till Alf
Svensson, men jag kan inte se annat än att det är alldeles naturligt att Cam-
bodja och ett återuppbyggnadsbistånd finns med i planerna nästa år.
Sedan tycker jag också att vi med tacksamhet och kanske även litet stolt-
het kan notera det internationella samfundets omfattande engagemang för
att lösa Cambodjas problem. På FN-håll planeras ju en mycket stor insats.
Det ansvar som världsorganisationen tar på sig är ganska imponerande.
Anf. 6 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse utrikesministerns uttalande
beträffande biståndsfrågan. Vi får väl återkomma till saken senare. Anled-
ningen att understryka det här är så mycket större med tanke på de stora
insatser som blir nödvändiga på grund av FNs plan för en varaktig fred i
Cambodja. Även på denna punkt har jag fått den uppfattningen att utrikes-
ministern har en positiv inställning till att Sverige på allt sätt skall medverka
till att den storartade planen genomförs. Det finns risker för återfall i ett land
som Cambodja, där det har funnits så många infekterade konflikter. Därför
är det viktigt att den mycket ambitiösa planen får allt tänkbart internationellt
stöd.
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Svar på fråga 1991/92:18 om SydafrikaAnf. 7 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig om regeringen är beredd
att upprätthålla de svenska sanktionerna till dess en demokratisk och icke-
rasistisk utveckling säkrats.
Sverige har vid flera tillfällen välkomnat den utveckling i Sydafrika som
ägt rum sedan februari 1990, som bl.a. lett till att apartheids s.k. grundpelare
avskaffats. Dock kvarstår den konstitution som förvägrar befolkningsmajo-
riteten rösträtt. Nu återstår således införandet av demokrati med allmän och
lika rösträtt. Förhandlingar om en ny, demokratisk författning för Sydafrika
har ännu inte börjat men rycker allt närmare.
Det är en historisk process som inletts i Sydafrika. Men det finns många
stötestenar på vägen mot en förändring - våldet i landet, som bara de senaste
12 månaderna krävt över 2 000 döda i de svarta förstäderna till Johannes-
burg, kan naturligtvis ännu äventyra hela förändringsprocessen.
Samtidigt är det mycket betydelsefullt att det nationella fredsavtal som un-
dertecknades av bl.a. regeringen, ANC och Inkatha den 14 september fick
så bred uppslutning. Vi uppmanar alla parter att nu leva upp till avtalets
anda och bokstav.
Sveriges långvariga stöd till kampen mot apartheid kommer att fortsätta.
Ett viktigt led i det arbetet är våra sanktioner. Det är den faktiska utveck-
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
lingen i Sydafrika som avgör om och när det blir möjligt för Sverige att upp-
häva sanktionerna. Beslut härom måste grundas på en samlad bedömning av
det politiska läget i Sydafrika. Det måste finnas klara belägg för djupgående
och oåterkalleliga förändringar i Sydafrika. Öppnandet av en allpartikonfe-
rens om Sydafrikas framtid eller bildandet av en interimsregering är exempel
på förändringar som kan betraktas som avgörande för den fortsatta utveck-
lingen.
Omvandlingen av Sydafrika utgör en dynamisk och i sina huvuddrag löf-
tesrik process. Det är min förhoppning att utvecklingen i demokratisk rikt-
ning i Sydafrika snart skall leda till att Sveriges sanktioner kan upphävas.
Men det är i dag inte möjligt att säga när detta kan ske, och det är därför
svårt att lägga fast en bestämd tidsplan för avskaffandet av de svenska eko-
nomiska sanktionerna. Det förefaller i stället mer ändamålsenligt att ta fasta
på det dynamiska elementet i processen. Vi har hög beredskap att vidta så-
dana åtgärder och steg som utvecklingen i Sydafrika kan komma att moti-
vera.
Anf. 8 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Det finns en formulering i det här sva-
ret som jag särskilt vill understryka, och som jag tycker är mycket välfunnen
och bra, nämligen att ”det måste finnas klara belägg för djupgående och
oåterkalleliga förändringar i Sydafrika” - alltså innan vi kan ändra på sank-
tionspolitiken. Det är en korrekt och värdefull bedömning. Jag delar också
utrikesministerns uppfattning att det har gjorts framsteg i Sydafrika. Det be-
ror ju också i stor utsträckning på befrielserörelsens och de demokratiska
krafternas insatser.
De ekonomiska sanktionerna har haft stor betydelse, och de har inneburit
att volymen när det gäller den sydafrikanska ekonomin har minskat med
25-35%.
Jag delar också uppfattningen att det är mycket oroande rapporter som
kommer från Sydafrika. Något som gör mig mycket bekymrad och som jag
särskilt vill markera är att Sydafrikas regering och myndigheter, enligt en
artikel i Svenska Dagbladet, inte bara stödjer organisationer som provocerar
fram våldet utan även styr våldsaktiviteter genom underrättelsetjänst och
specialstyrkor inom armé och polis. Detta måste man med skärpa fördöma
och ta avstånd ifrån. Man måste också se till att detta upphör.
Jag menar att Margaretha af Ugglas svar står i välgörande kontrast till de
uttalanden som Carl Bildt gjorde före valet när det gäller avveckling av det
svenska sanktionerna. Nu har en realistisk bedömning kommit in i bilden.
Vi måste alltså kräva att den sydafrikanska regeringen tar krafttag för att
på allvar stoppa våldet. Våldsverkarna måste också åtalas.
Anf. 9 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Herr talman! Den formulering som Hans Göran Franck tog upp här är en
del av en formulering i en FN-resolution. Formuleringen finns också med i
något av utrikesutskottets uttalanden från i våras. Jag har alltså haft med det
här att göra tidigare.
Nu tycker jag också, Hans Göran Franck, att vi måste uppfatta en del posi-
tiva skeenden. En mycket intressant utveckling från vår synpunkt är över-
enskommelsen i Harare mellan samväldesländerna, där ANC direkt var
konsulterad. Man har där fattat ett beslut om ett stegvist upphävande av
sanktionerna mot Sydafrika. Den här successiva avvecklingen av sanktio-
nerna ligger väl i linje med den resolution i sanktionsfrågan som ANC antog
på sin kongress i Durban i somras.
Det är en väg, som här anvisas. Jag tycker att vi i Sverige har all anledning
att studera den och se den som en möjlig och framkomlig väg även för oss.
Anf. 10 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Också jag hörde med intresse i radion i morse rapporterna
från samväldeskonferensen i Harare. Det innebär att sanktionerna på det
kulturella planet upphävs. Men de tunga delarna av sanktionerna kvarstår.
Den tyngsta frågan när det gäller sanktionerna är sanktionerna beträffande
vapen som skall gå till krigsmakt och polis i Sydafrika. Jag menar att det
finns anledning här att både se till möjligheterna att uppmuntra de positiva
utvecklingstendenserna och samtidigt ha en strikt hållning att inte gå för
långt förrän vi kan vara säkra, som det står så bra i svaret, på att djupgående
oåterkalleliga förändringar skett i Sydafrika.
Anf. 11 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Herr talman! Det är viktigt för oss att ta vara på de möjligheter som vi har
till kontakt och dialog nu. Man befinner sig ändå i en process i Sydafrika där
vi också måste börja kunna resonera med de demokratiska krafterna på bred
front. Det är ett av de allra första elementen i överenskommelsen i Harare -
och det stämmer överens med inställningen hos ANC - att man här måste få
till stånd en utökad kontakt och dialog. Det vore intressant att höra om Hans
Göran Franck delar denna uppfattning.
Anf. 12 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! På den punkten delar jag helt utrikesministerns uppfattning.
Jag har själv planerat att besöka Sydafrika. Dess värre har jag gång på gång
under tidigare tidsskeden blivit vägrad att komma till Sydafrika, trots att jag
har haft ett uppdrag från ekumeniska nämnden att göra en resa med anled-
ning av de politiskt förföljdas situation. Jag menar, precis som utrikesminis-
tern, att vi skall ta vara på de möjligheter som vi nu har till dialog och utbyte
för att främja utvecklingen. Jag är glad över att det uppnåddes en så pass stor
enighet vid Hararekonferensen och att ANC stödde den. Det bådar gott, och
jag tror att Sverige kan följa den linje som antagits.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på frågorna 1991/92:40 och 49 om sänkta arbetsgivaravgifterAnf. 13 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Ingrid Hemmingsson har frågat mig dels om jag avser att
utforma förslaget om sänkt arbetsgivaravgift så att det även omfattar Are,
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
Bräcke och Östersunds kommuner, dels om regeringsförklaringen innebär
att all privat näringsverksamhet får samma nedsättning av arbetsgivaravgif-
ten.
Bakgrunden till frågorna är att det i regeringsförklaringen sägs att sänk-
ningen av arbetsgivaravgifterna kommer att vidgas till att omfatta större de-
lar av Norrlands inland och omfatta fler verksamheter än i dag.
Frågan om utformningen av nedsättning av socialavgifter-både vad gäller
den geografiska omfattningen och vilka ytterligare näringsgrenar som skall
omfattas - bereds för närvarande i regeringskansliet. Jag är därför inte be-
redd att kommentera pågående beredningsarbete.
Anf. 14 INGRID HEMMINGSSON (m):
Herr talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Det är bra
att det pågår en beredning i regeringskansliet i denna fråga. Jag har haft frå-
gan uppe flera gånger här i riksdagen tidigare, men den har aldrig varit före-
mål för någon beredning.
Jämtlands län är ett inlandslän, som till större delen ligger i fjälltrakterna.
Men det är inte bara i Bräcke och Östersund, som arbetsmarknadsministern
sade, utan även i Åre och delar av Krokom i stödområde 2, som det inte sker
någon nedsättning av arbetsgivaravgiften. Det är väldigt bråttom, och jag
undrar därför om statsrådet ändå inte kan ange någon tidpunkt. Nu står vi
inför en ny vintersäsong. Vi har en väldigt snedvriden konkurrens mellan
kommunerna. I Åre, Härjedalen och Krokom t.ex. har man samma slags
turism. I Härjedalen har företagen en nedsättning med 10 %, medan samma
företag inom Åre kommun inte har det. Man kan se väldigt många sned-
vridna konkurrenssituationer.
I regeringsdeklarationen sägs att man skall förstärka momssänkningen
med en sänkning av arbetsgivaravgiften - det första steget, som jag vill kalla
nedsättningen till 18 %. Då förutsätter jag att sänkningen kommer att gälla
större delen av länet. Jag skulle vara tacksam för turistnäringens skull om
jag ändå kunde få någon tidpunkt angiven.
Anf. 15 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag driver det här arbetet på sådant sätt att jag räknar med
att riksdagen kan fatta beslut före julledigheten. Sedan beror det hela på hur
förslaget utformas, hur många ytterligare näringsgrenar som tas med utöver
de som i dag finns med i område 1 och på hur mycket man utvidgar området
till att omfatta område 2. Gör man i stort sett allt detta, rör det sig om mycket
stora belopp, vilket innebär att vissa begränsningar måste göras av budget-
skäl.
Anf. 16 INGRID HEMMINGSSON (m):
Herr talman! Det kan jag mycket väl förstå. Men det finns anledning att
se över hela landet. Vi har stödområden som går ända ner i Dalsland. Man
kan inte låta bli att påminna om att det i regeringsdeklarationen talas om
Norrlands inland och om fjällturismen. Jag hoppas verkligen att dessa områ-
den skall bli föremål för denna nedsättning.
Det finns ytterligare rättvisa som kanske inte framgår av frågan. Det är så
otroligt att människor inte tror att detta är sant. I lilla Härjedalen har man
visserligen nedsättning av arbetsgivaravgiften, men i Tänndalen får vissa tu-
ristbranscher en nedsättning, andra inte, beroende på hur man har kombine-
rat delarna. Den som har liftar med servering får ingen nedsättning. Den
som har liftar med camping får nedsättning. Också det här är någonting som
jag hoppas att regeringen nu tar itu med och tittar på.
Anf. 17 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag är medveten om problemet. Det som inte fungerar rik-
tigt bra bör rättas till.
Anf. 18 INGRID HEMMINGSSON (m):
Herr talman! Det tackar jag för.
Överläggningen var härmed avslutad.
5§ Svar på frågorna 1991/92:52 och 54 om arbetslösheten blandakademiker, m.m.
Anf. 19 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Regeringen förbereder för närvarande ett förslag till ökade
satsningar inom olika områden för att minska arbetslösheten. Jag är inte be-
redd att nu redovisa enskildheter i detta förslag. Regeringen kommer inom
några veckor att presentera hela det s.k. sysselsättningspaketet.
Anf. 20 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Jag
kan däremot inte säga att jag blev speciellt mycket klokare av svaret.
Jag ställde denna fråga av två skäl: Det första var att arbetslösheten bland
akademiker har ökat dramatiskt under det senaste året. Akademikerna
drabbades mycket tidigare av den lågkonjunktur som nu drabbar Sverige
fullt ut. Det andra skälet var ett enligt mitt tycke egendomligt tidningsutta-
lande av arbetsmarknadsministern i förra veckan.
Låt mig beskriva hur situationen ser ut. Man brukar säga att ungefär
10 000 akademiker är arbetslösa i dag. Närmare 5 000 får dagbidrag via aka-
demikernas arbetslöshetskassa. Varje månad betalas det ut 80 milj.kr. med
veckoutbetalningar på 23 milj.kr. Det har aldrig tidigare varit så svår situa-
tion bland akademiker i Sverige.
Arkitekterna har en arbetslöshet på 4,8 %. Det är en ökning med över
300%. DIK-förbundet, som organiserar bibliotekarier, museianställda, kul-
turtjänstemän, redovisar närmare 6 % arbetslöshet. För civilingenjörer är
ökningen drygt 70 %. För lärare är arbetslösheten över 2 % och för universi-
tetslärare 3 %. Uppräkningen kan fortsätta. De samhälleliga kostnaderna
och kostnaderna för de enskilda personerna är mycket höga i det här fallet.
Avslutningsvis skulle jag vilja fråga Börje Hörnlund om han delar den
uppfattning som framkommer i regeringsdeklarationen, nämligen:
”Den högre utbildningen och forskningen måste uppvärderas. Det är en
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
central del i politiken för att återupprätta tillväxt- och utvecklingskraften i
vårt samhälle.”
Anf. 21 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. An-
ledningen till att jag ställde denna fråga är att jag vet vilken resurs folkhög-
skolorna utgör, särskilt när det gäller att höja kompetensen hos lågutbildade
och studieovana människor. Det är trots allt i stor utsträckning just dessa
som drabbas av arbetslöshet nu.
I dagens läge har folkhögskolorna en stor tillströmning av elever, medan
deras resurser är begränsade genom systemet med eleweckor. De har alltså
små möjligheter att ställa upp för de arbetslösa utan att gå förbi andra som
står i kö för en plats. Det kan gälla t.ex. människor med läs- och skrivsvårig-
heter.
Folkhögskolorna behöver alltså en extra tilldelning av resurser för att
kunna göra en bra och välbehövlig insats för de arbetslösa. Ofta finns ju folk-
högskolorna i glesbygdsområden, där det är ett begränsat utbud av utbild-
ningsmöjligheter. Också från den synpunkten är det viktigt att ge folkhög-
skolorna resurser. Därför vill jag lyfta fram denna fråga. Jag hoppas att rege-
ringen beaktar detta i förberedelserna för det kommande sysselsättningspa-
ketet.
Anf. 22 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Först till Olle Schmidt: Självfallet står hela regeringen
bakom det som står i regeringsförklaringen. Men jag vill konstatera att rege-
ringen tillträdde vid ett tillfälle då prognoserna visade att andelen personer
som är föremål för arbetsmarknadsåtgärder eller som är öppet arbetslösa
inom kort kan vara ungefär 7 - 8 %. Det slår igenom i alla yrkesgrupper. Här
har regeringen den huvudlinjen att vi vill vidta en serie av åtgärder för att få
i gång svenskt näringsliv, inte minst småföretagsamheten, för de framtida
jobben måste i maximal utsträckning klaras på den ordinarie arbetsmarkna-
den. Men regeringen är också enig om att man på olika sätt skall använda
den här tiden på sådant sätt att de arbetslösa ges tillfälle till utbildning eller
arbete, för att på det sättet minimera det kontanta arbetslöshetsstödet. Men
möjligheterna är begränsade då arbetslösheten stiger så snabbt som den nu
gjort och ser ut att göra ytterligare några månader framåt. Det gör att allt
inte kan lösas på en dag, men inriktningen är helt klar: Människor skall inte
gå på kontant arbetslöshetsstöd, utan tiden skall användas till utbildning och
annat tills den ordinarie arbetsmarknaden så att säga kommer i gång.
Till Marianne Andersson vill jag säga att AMS har att bedöma om man
önskar att upphandla resurser som finns på folkhögskolorna. Jag förutsätter
att arbetsmarkndsverket använder alla möjligheter att nå största möjliga ut-
bildningsutbud.
Anf. 23 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag tycker ändå inte att jag fick svar på den fråga jag ställde.
Jag frågade om Börje Hörnlund delar den grundläggande värderingen att
högskolekompetensen, akademikernas tillgång för att få i gång tillväxten och
för att skapa möjligheter att stärka svensk konkurrenskraft, är en väldigt vik-
tig del i regeringens politik. Uttalandet i förra veckan i tidningen tyder enligt
mitt tycke på någonting annat.
Jag tror att det är oerhört viktigt att man tar till vara den kompetens som
finns, att man icke slösar med någon människa, vare sig hon är lång- eller
kortutbildad eller sysslar med något annat. Det är nämligen sådant som en-
ligt min uppfattning pågått under en lång tid i vårt land. Jag tror att en annan
grundläggande fråga är att industrin nu på annat sätt måste kunna ta vara
på dem som har en längre utbildning och se dem som generalister i större
utsträckning - amerikanarna kan det.
Låt mig berätta en liten personlig erfarenhet. Jag ser dock att jag inte hin-
ner, så jag får precisera den senare.
Anf. 24 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Vi fick här beskedet att AMS skall göra en upphandling och
använda sig av alla möjligheter. Jag vill då uttrycka min förhoppning att
AMS inser värdet av folkhögskolorna som utbildningsresurser när det gäller
de arbetslösa. Både arbetsmarknadsministern och jag kan i det fallet ha en
gemensam uppgift att visa på just detta värde.
Anf. 25 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag skall träffa AMS-chefen redan i afton. Jag kan ju passa
på att framföra det som Marianne Andersson här har sagt.
Till Olle Schmidt vill jag säga att det är klart att man, om man vill, kan
övertolka en tidningsartikel. Jag har dock gång på gång i denna kammare
uttalat - det går bra att gå tillbaka till protokollen från 1976 och fram till i
dag - att min linje är att arbetslösa människor i första hand skall erbjudas
utbildning, praktik eller tillfälliga arbeten inom det område som de önskar
att vara yrkesverksamma på. Ibland kan man emellertid inte klara detta, och
då är det bättre att acceptera ett erbjudet arbete än att lyfta kontant arbets-
löshetsstöd. Det håller jag styvt på.
Anf. 26 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag tycker att jag nu fick ett svar som inte alls var dåligt. Jag
delar arbetsmarknadsministerns uppfattning.
Det är möjligt att jag som läsare kan ha övertolkat artikeln, men jag anser
att det är väldigt olyckligt om man försöker skapa konflikter mellan olika
yrkesgrupper.
När akademikerna i början av 70-talet senast var arbetslösa var jag en av
dessa. Jag har inte arbetat i skogen, Börje Hörnlund, men jag har några
gånger arbetat på tegelbruk. När jag då gick en kurs fick jag höra av en per-
sonaldirektör att det var dåligt av mig att inte acceptera de arbeten som jag
blev erbjuden. Personaldirektören sade: Du kan få ett arbete av mig här vid
bandet i morgondag, men du säger nej.
Jag hade utbildat mig under fyra år och mina studieskulder var ganska
stora. Jag ville göra någonting annat än att stå vid bandet och ansåg att jag
hade lämnat sådant arbete bakom mig. Jag blev mycket uppretad över vad
denne personaldirektör sade. Det var delvis då som det föddes ett samhälls-
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
10
engagemang hos mig som kanske har fört mig till denna kammare. Man skall
inte ställa grupper mot varandra, och det var vad jag ville säga, Börje Hörn-
lund.
Anf. 27 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! I så fall är vi helt överens. Tack.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på fråga 1991/92:34 om standardkraven på gruppbostäderför åldersdementa
Anf. 28 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Sten Svensson har frågat mig när regeringen ämnar efter-
komma den borgerliga avvikande meningen om standardkraven på bostäder
för åldersdementa.
Förordningen om allmänna förutsättningar för statligt stöd vid ny- och
ombyggnad av bostäder utfärdades den 26 mars 1991 (SFS 1001:149). Jäm-
fört med de krav som ställdes i tidigare förordningar och föreskrifter av-
seende bl.a. bostadsstandard innebär den nya förordningen (SFS 1991:149)
ett enklare regelsystem. Enligt förordningen får en lägenhet, när det gäller
särskilda boendeformer för äldre, bestå av ett rum och kokskåp, utrymme
med toalett och dusch samt entréutrymme. Detta gäller under förutsättning
att lägenheten har en sådan storlek och utformning att den kan användas av
en rullstolsbunden person och att den lägre standarden i lägenheten kom-
penseras av gemensamma utrymmen för matlagning, måltider och samvaro
samt av den utrustning som finns där.
Vid riksdagens behandling av prop. 1990/91:150 (Reviderad finansplan
m.m.) uttalades bl.a. att stimulansbidrag och bostadslån bör kunna utgå till
gruppbostäder för åldersdementa, även om det i vissa fall av lämplighetsskäl
finns anledning att avstå från köksutrustning i varje boendeenhet, samt att
regelsystemet i detta avseende bör ändras.
Den dåvarande regeringen beslöt med anledning härav den 12 september
1991 om en ändring i den nyss nämnda förordningen (SFS 1286). Enligt 3 § i
förordningens nya lydelse behöver kravet på köksutrustning i bostadslägen-
heterna inte vara uppfyllt i fråga om gruppbostäder för åldersdementa.
Härigenom har de krav som ställts av de borgerliga motionärerna med av-
vikande mening, som Sten Svensson åberopar, efterkommits. Jag vill under-
stryka vikten av att tillämpningen av regelverket noga följs. Om det vid den
praktiska tillämpningen visar sig att reglerna bör vara mer flexibla, får frågan
ytterligare övervägas.
Anf. 29 STEN SVENSSON (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka socialministern för svaret. Jag tar särskilt
fasta på de två avslutande meningarna, som visar en mer positiv och offensiv
syn än den som kännetecknade den tidigare regeringen. När dessa motioner
behandlades här i riksdagen var socialdemokraterna i bostadsutskottet di-
rekt negativa och ville inte medverka till några förändringar, medan social-
demokraterna i socialutskottet var betydligt mer positivt inställda, vilket
framgår av ÄDEL-betänkandet.
För min del tror jag att man måste se på fler detaljer, och inte bara köksut-
rustningen. Jag kan som exempel nämna planering av entréer och kombina-
tionsmöjligheter vid om- och tillbyggnad när det gäller äldre lokaler.
För en tid sedan blev jag av en kommunalman underrättad om hur det gick
till i en fullmäktigeförsamling när man skulle ta ställning till ombyggnad av
ålderdomshemmet för att möjliggöra tillbyggnad av gruppbostäder för ål-
dersdementa. Vederbörande kommunalman sade att om denna ändring
hade genomförts långt tidigare, hade kommunen kunnat spara 1 milj .kr. på
det aktuella projektet. Det gör mig litet bekymrad om statliga bestämmelser
med denna innebörd leder till onödiga kostnader, särskilt i dagens samhälls-
ekonomiska läge.
Vi borde kunna vara överens om att kommunalmännen bör kunna få litet
friare händer och att de utifrån lokala förhållanden och förutsättningar skall
kunna välja de praktiska lösningar som passar bäst. Dessutom känner kom-
munalmännen bättre till de gamla som skall vistas i dessa gruppbostäder. Jag
tror att kommunalmännen kommer att välja sådana lösningar som är av god
kvalitet, men som kanske är billigare, utan att man för den skull behöver ha
så detaljerade statliga pekpinnar.
Anf. 30 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Det råder inte några delade meningar mellan oss, så jag har
inget att tillägga.
Anf. 31 STEN SVENSSON (m):
Herr talman! Jag tolkar det då som att socialministern med sitt svar menar
att om man från regeringens sida upptäcker att det inte blir så många grupp-
bostäder som det vore önskvärt för att de gamla skall kunna utplaceras, kan
vi förvänta oss att man genast går in och korrigerar förhållandena och gör
reglerna än mer flexibla.
Anf. 32 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Det är rätt tolkat. Tack.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1991/92:37 om alkohollagstiftningenAnf. 33 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp): .
Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig huruvida biträdande
socialminister Bo Könbergs personliga åsikt att åldersgränsen för alkohol-
servering bör höjas till 20 år är förenlig med regeringens löfte att se över
onödigt och byråkratiskt krångel i den nuvarande alkohollagstiftningen.
Förslag om en höjd åldersgräns för servering av alkoholdrycker till 20 år -
dvs. samma åldersgräns som gäller vid inköp i systembutikerna - har under
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
11
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar pä frågor
senare år förts fram av bl.a. socialstyrelsen. Frågan har också vid flera tillfäl-
len behandlats av riksdagen. Några invändningar av det slag som Sten An-
dersson anför, har knappast framförts mot en sådan enhetlig åldersgräns.
Däremot ansåg den dåvarande regeringen i den s.k. folkhälsopropositio-
nen (prop. 1990/91:175) att det fanns andra skäl mot att höja åldersgränsen
för servering av alkohol på restauranger och att det därför för närvarande
inte borde ske. Åtgärder som är inriktade på att de nuvarande reglerna följs
borde prövas innan restriktionerna skärps. I detta instämde riksdagen.
Regeringen skall inom kort tillsätta en alkoholpolitisk kommission. Kom-
missionen kommer självfallet att ha möjlighet att behandla även den här frå-
gan. Jag ser inga skäl att föregripa den bedömning som kommissionen kan
komma att göra.
Anf. 34 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är positivt att det som man befa-
rade när man hörde Bo Könbergs uppfattning i media inte kommer att in-
träffa.
Det talas i dessa dagar mycket om kineseri. Är det någonting som är kine-
seri, är det Sveriges alkohollagstiftning, särskilt den som berör de myndiga
svenska medborgare som ännu inte fyllt 20 år. Jag skall inte ta upp tiden med
att räkna upp alla rättigheter dessa män och kvinnor har på andra områden
men inte på just alkoholområdet, där de definitivt är diskriminerade.
Man har heller aldrig frågat dessa 18 - 19-åringar om deras uppfattning om
och inställning till dessa frågor, men vi har ändå fattat besluten här i riksda-
gen.
Jag vill avsluta med en fråga till statsrådet: Kan man inom denna kommis-
sion inte tänka sig att vända på saken och fråga sig om vi inte kan upphöra
att diskriminera dessa myndiga medborgare genom att så fort de blivit myn-
diga ge dem rätt att - precis som i alla andra sammanhang - köpa en flaska
vin på Systembolaget?
Anf. 35 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag tycker inte att det nu finns anledning att göra någon så-
dan förändring av regelsystemet.
Det finns lagstiftning och regler om en lång rad olika åldersgränser som
tillämpas i olika sammanhang. Dessa åldersgränser har naturligtvis över-
vägts av dem som har utfärdat reglerna, ofta riksdagen eller i andra fall våra
myndigheter. Det finns inte någon anledning att eftersträva en enhetlig ål-
dersgräns, utan det viktiga är att finna den åldersgräns som är lämplig för
varje sammanhang.
Jag menar att det inte är aktuellt att genomföra den förändring som Sten
Andersson frågar efter. Vi får se vad alkoholkommissionen kommer fram till
i sina överväganden, men innan den har avslutat sitt arbete skall vi inte under
några förhållanden genomföra några förändringar.
Anf. 36 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag noterar att vi även framöver - åtminstone en tid fram-
över - skall behålla den situationen att en person som har fyllt 18 år kan bli
invald i Sveriges riksdag, besluta om Sveriges alkoholpolitik, få lov att gifta
sig, skaffa barn, ta körkort och göra militärtjänstgöring, men han/hon får
inte köpa en flaska lättvin på Systembolaget. Det kallar jag, herr talman, för
ren och skär diskriminering.
Anf. 37 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Det finns mycket som den som kan bli invald i Sveriges riks-
dag inte får göra. Det finns många situationer där man som 18-åring kan bli
särbehandlad, även om man har rätt att rösta och rätt att bli invald i Sveriges
riksdag. Man får visserligen skaffa barn - det kan man, som bekant, göra
även innan man fyller 18 år - men man får inte adoptera barn förrän man
fyller 25 år.
Det är inte ovanligt med andra åldersgränser i andra sammanhang än vad
som gäller för inval till Sveriges riksdag. Jag tycker inte att det finns någon
anledning att generellt sett ändra på dessa åldersgränser.
Anf. 38 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag vidhåller trots allt min uppfattning att om man är en
myndig medborgare, skall man ha samma rättigheter som alla andra myn-
diga medborgare, trots att man inte fyllt 20 år.
Anf. 39 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Huvudbekymret i svensk alkoholpolitik är inte åldersgrän-
sen, utan att alkoholkonsumtionen alltjämt är för omfattande.
I samband med Sveriges inträde i EG kommer vi att ställas inför stora och
nya problem när det gäller utformningen av alkoholpolitiken. När priset inte
längre kan användas på samma sätt i en aktiv alkoholpolitik, är jag övertygad
om att vi måste pröva nya och andra restriktioner. Sten Andesson är då väl-
kommen med uppslag, för sådana kommer att behövas.
Anf. 40 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Visserligen har vi kommit litet på sidan av frågan, men jag
vill i alla fall till sist med anledning av statsrådets påståenden säga att vi har
de problem med alkohol som vi har i Sverige tack vare vår nuvarande lag-
stiftning.
Anf. 41 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Denna övertygelse bygger på okunskap och inte på några
vetenskapligt belagda rapporter. Det finns ett mycket entydigt material som
visar att de restriktioner som vi har i Sverige har lett till mindre omfattande
alkoholkonsumtion och mindre omfattande alkoholskador än vad man har i
länder med en mer frihetlig alkoholpolitik.
Anf. 42 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Den 7 november skall statsrådet och jag ha en debatt här i
kammären om just svensk alkoholpolitik och den skrytpolitik som innebär
att man har en siffra som redovisas officiellt, medan man har pn helt annan
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
13
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svarpå frågor
14
totalkonsumtionssiffra, och denna siffra skali jag då redovisa vetenskaplig
underbyggnad för.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på fråga 1991/92:50 om ungdomsbostadsstödetAnf. 43 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Det har fallit på min lott att svara på denna fråga, även om
den bara delvis berör mitt ansvarsområde.
Kent Carlsson har frågat bostadsministern om regeringen avser att lägga
fram förslag om att ta bort de bostadsstöd som gör det lättare för ungdomar
med svag ställning på bostadsmarknaden att skaffa sig en egen bostad. Frå-
gan har alltså överlämnats till mig.
Det finns inga planer på att avskaffa ungdomsbostadsbidragen. Däremot
är det regeringens avsikt att föreslå riksdagen att avskaffa det särskilda ung-
domsbostadsstödet. Statsrådet Lundgren, som är föredragande på den här
punkten, avser att i annat sammanhang återkomma till denna fråga.
Anf. 44 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret. Det är ett glädjande be-
sked för de ungefär 30 000 ungdomar som har fått ungdomsbostadsbidrag
under det senaste året. Det är också glädjande att det i den maktkamp som
uppenbarligen har funnits mellan regeringspartierna är folkpartiet som har
gått segrande ur striden. Jag tror att de 30 000 lågavlönade ungdomarna
kommer att tacka folkpartiet för det. Jag tror också att det i riksdagen finns
en opposition som slåss för ungdomars möjligheter att få en bostad.
Det som emellertid är litet skrämmande gäller ungdomsbostadsstödet,
som ändå innebär en ganska liten summa pengar för staten men som under
den tid som det har utbetalats har bidragit till att man har fått fram ungefär
12 000 små och billiga bostäder till unga människor, och framför allt till unga
människor som inte har kontakter eller kapital för att skaffa sig en egen bo-
stad. Genom ett borttagande av detta försvårar man framför allt för de tjejer
och killar som har en svagare ställning på bostadsmarknaden. Det är dessa
ungdomar som i större utsträckning än andra ungdomar hänvisas till bostads-
förmedlingarna. Men detta var ett sätt att få fram fler lägenheter som dessa
ungdomar kunde efterfråga.
Jag måste ställa följande fråga till statsrådet. Vad vill regeringen göra för
att underlätta för ungdomar med svag ställning att få en bostad?
Anf. 45 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Först kan jag dementera det som Kent Carlsson sade om
maktkamp. Det har inte varit några som helst problem att övertyga den öv-
riga regeringen på denna punkt.
När det gäller åtgärder för ungdomar är huvudproblemet att vi i fråga om
svensk bostadspolitik och svenskt bostadsbyggande under en lång följd av år
har byggt för få små lägenheter. Det är denna brist som har drabbat ungdo-
mar och en del andra ensamstående personer som skulle nöja sig med en
mindre lägenhet. Vi har från mitt partis sida, både kommunalt och på riks-
nivå, under en lång följd av år föreslagit att det skall byggas fler små lägenhe-
ter. Jag tror i själva verket att det är den enda lösningen. Ett litet selektivt
stöd som i detta fall handlar om några tiotal miljoner kronor tror jag inte gör
vare sig till eller från när man skall lösa ungdomars bostadsproblem.
Anf. 46 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Detta stöd har ändå inneburit att man har fått fram ungefär
12 000 lägenheter. Det har lett till att man i många kommuner, Kalmar, Lin-
köping, Norrköping, m.fl., har försökt använda enkla metoder för att plocka
fram sådana lägenheter som annars inte skulle ha kommit ungdomarna till
del. Detta är ett ganska billigt sätt för staten att få fram så pass många lägen-
heter som är billiga och som passar som förstabostäder för ungdomar. Jag
tror att det helt enkelt är en dum politik att ta bort den stimulans som detta
har inneburit för kommunerna. Det kommer att innebära att ambitionen när
det gäller att skaffa fram den här typen av förstagångsbostäder minskar. Vi
kan vara överens om att man behöver bygga fler smålägenheter, framför allt
i de stora städerna, men det behöver inte utesluta att man även gör insatser
för att dammsuga den marknad som ändå finns.
Anf. 47 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Kent Carlsson säger att man har fått fram ett antal tusen lä-
genheter. Det vet vi väl i själva verket ingenting om. Det enda vi vet är hur
många lägenheter som får stöd på detta sätt. Och det är riktigt att det handlar
om några tusen, och det kostar staten några tiotals miljoner. Men jag tror i
själva verket inte att detta ungdomsbostadsstöd i verkligheten fyller någon
annan funktion än en mer symbolisk funktion när det gäller att lösa ungdo-
marnas bostadsproblem.
Vilka åtgärder som regeringen kommer att vidta som ett komplement till
den allmänna bostadspolitiken får ansvariga statsråd anledning att åter-
komma till. Det kan jag inte gå närmare in på i dag.
Anf. 48 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Jag har själv rest runt och talat med kommunalpolitiker av
olika politiska kulörer. Det har varit folkpartister, moderater och socialde-
mokrater. Det här stödet har faktiskt inneburit att de har höjt ambitionsni-
vån. De har aktiverat sina bostadsförmedlingar, och de har försökt hitta
okonventionella lösningar. Dessa har bestått i att förmedla mindre lägenhe-
ter men även att plocka fram sådant som tidigare inte har stått till bostads-
marknadens förfogande. Även en del enkla lösningar har gjorts. Bl.a. har
gamla pensionärshem som inte används längre och en del andra byggnader
tagits till vara. Detta har skett med hjälp av detta stöd. Man har alltså fått
ett tillskott av lägenheter som passar för ungdomar. Det är därför synd att
regeringen nu vill ta bort detta stöd.
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
15
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
16
Anf. 49 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Denna fråga får jag och andra statsråd anledning att åter-
komma till. För dagen får Kent Carlsson glädja sig över att ungdomsbostads-
bidraget blir kvar.
Anf. 50 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Det är ett mycket glädjande besked, eftersom dessa ca 30 000
tjejer och killar har inkomster på högst 70 000 kr., alltså inga höga inkom-
ster. För många av dem hade ett borttagande enligt moderat modell innebu-
rit att de antagligen hade fått lämna sina lägenheter.
När det gäller ungdomsbostadsstödet tror jag att regeringen vidtar en fel-
aktig åtgärd när den tänker ta bort detta bidrag. Det kommer att drabba
framför allt de unga människor i storstadsregionerna som har en svag ställ-
ning på bostadsmarknaden.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på fråga 1991/92:46 om valkretsindelningen i Malmöhus länAnf. 51 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Knut Wachtmeister har frågat justitieministern om hon avser
att undersöka möjligheterna till en bred politisk lösning för att få en ändring
i valkretsindelningen i Malmöhus län i enlighet med tidigare utredningsför-
slag.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län har behandlats i åtskilliga
utredningar, senast av storstadsutredningen. I utredningarna har föreslagits
bl.a. att länet skall delas upp i en nordlig och en sydlig valkrets samt en val-
krets för Malmö kommun. Någon slutlig politisk enighet har emellertid inte
kunnat uppnås kring förslagen, och de har därför inte lett till en lagstiftning.
I regeringsförklaringen sägs att regeringen skall ta fram ett förslag till änd-
ring av valsystemet i syfte att få ett ökat inslag av personval till riksdagen.
Frågan om personval och valkretsindelningen har ett nära samband. Rege-
ringen har ännu inte tagit ställning till i vilka former utredningsarbetet skall
bedrivas och vilka frågor som skall omfattas. Frågan om valkretsindelningen
i bl.a. Malmöhus län kommer dock säkert upp i detta sammanhang.
Det är min förhoppning att det i det sammanhanget skall gå att uppnå en
bred politisk enighet i denna fråga.
Anf. 52 KNUT WACHTMEISTER (m):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret och passar också på att önska
henne välkommen i ämbetet.
Fyrstadskretsen är en anomali. Den var motiverad när den bildades för 70
år sedan då levnadsbetingelserna i stad och på landet var väsentligt olika. I
våra dagar existerar inte dessa skillnader. Speciellt upprörande är det att
Malmö kommun med ca 180 000 röstberättigade inte utgör en egen valkrets.
Redan 1974 års valkretsutredning, som jag tillhörde, rekommenderade en
ändring som innebar att länet skulle indelas i de tre valkretsar som det just
har redogjorts för.
Då ytterligare utredningar ansågs erforderliga tillsattes en sådan 1980.
Den kom till precis samma resultat, men den väntade propositionen lades
aldrig fram då man uppenbarligen inte kunde uppnå den näst intill totala
uppslutning som ansågs behövas. Nu senast har även storstadsutredningen
behandlat frågan.
Jag har under årens lopp ställt frågor i ämnet till de dåvarande justitiemi-
nistrarna Petri, Rainer, Wickbom och Freivalds, och svaren har hela tiden
varit att reformen borde genomföras om det går att nå en tillfredsställande
enighet partierna emellan.
Det är glädjande att frågan nu tas upp igen i samband med översynen av
personval. Jag hade inte väntat mig att det i regeringsdeklarationen skulle
stå att det skulle bli en ändring i Malmöhus län, men det är glädjande att
detta kommer upp.
En naturlig följdfråga till statsrådet är om hon delar min uppfattning att
den nuvarande indelningen är olämplig och otidsenlig.
Anf. 53 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Jag vill nu inte uttala mig bestämt på den punkten, utan jag
vill hänvisa till den utredning som kommer att komma till stånd.
När det har tillsatts så många utredningar i denna fråga kan man undra
varför det skulle behövas ytterligare utredningar. Men valsystemet utgör ju
grunden för vårt demokratiska samhälle, och ett beslut om ändringar i val-
systemet bör därför fattas i så stor enighet som möjligt mellan de politiska
partierna.
När vi nu avser att ta fram ett förslag om ett ökat inslag av personval till
riksdagen, där man givetvis bör eftersträva en bred politisk enighet, är det
naturligt att man samtidigt försöker att äntligen nå en politisk enighet även
i denna fråga.
Anf. 54 KNUT WACHTMEISTER (m):
Fru talman! Jag har förståelse för att statsrådet som ny i ämbetet ännu inte
vill ta ställning i frågan. Jag tänkte emellertid med några citat hjälpa statsrå-
det en liten bit på vägen när det gäller hur opinionen är i Malmöhus län i
denna fråga. I Sydsvenska Dagbladet stod föjande:
”Fyrstadskretsen är en onaturlig valkrets. Det finns varken geografisk el-
ler intressemässig samhörighet, och det är rimligt att tre valkretsar bildas
med Malmö som egen krets.”
I Helsingborgs Dagblad stod följande:
”Det finns goda skäl att söka få en ändring. Konstruktionen fyrstadskret-
sen är och förblir en kvarleva från en tid med betydande motsättningar mel-
lan stad och landsbygd. Förhållandena har blivit än mer absurda genom att
betydande landsbygdsområden införlivats med Helsingborg och Landskrona
varigenom Höganäs kommun blivit avskild från resten av Malmöhuskret-
sen.”
Jag tackar än en gång för svaret och hoppas att den här minidebatten i alla
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 14
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
18
fall har medfört att statsrådet har fått en klar uppfattning om att vi nere i
Malmöhus län anser att denna valkretsindelning är olämplig.
Anf. 55 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Jag tackar Knut Wachtmeister för synpunkterna och skall gi-
vetvis ha dem i åtanke när frågan kommer upp.
Anf. 56 KNUT WACHTMEISTER (m):
Fru talman! För att få sista ordet skall jag bara än en gång be att få tacka.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1991/92:39 om prisregleringsavgiften på handels-gödsel m.m.
Anf. 57 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Bengt Rosén har frågat mig om regeringen planerar att för-
ändra nivån på prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpnings-
medel och när detta i så fall kommer att ske.
Prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel an-
vänds för att delfinansiera regleringsåtgärderna på spannmålsområdet,
främst kostnaderna för export av det svenska spannmålsöverskottet.
Spannmålsskörden i Sverige år 1990 var ovanligt stor och världsmarknads-
priserna på spannmål samtidigt låga, varför det uppstod ett stort underskott
i spannmålsregleringen.
För att bidra till finansieringen av detta underskott beslutade riksdagen
hösten 1990 att ställa en räntefri rörlig kredit på 400 milj.kr. till förfogande
för detta ändamål. Våren 1991 höjdes krediten med ytterligare 650 milj.kr.
Samtidigt som dessa krediter ställdes till förfogande höjdes prisreglerings-
avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel, först med 30% och
därefter med 20 %. Dessa frågor har för övrigt diskuterats livligt här i kam-
maren. Avgiftshöjningen skulle disponeras för att betala av den utnyttjade
krediten.
Den rörliga krediten amorterades med 555 milj.kr. per den 1 juli 1991 i
enlighet med riksdagens beslut om vissa livsmedelspolitiska frågor. Detta in-
nebar enligt den dåvarande regeringen att prisregleringsavgifterna skulle
sänkas med 20 % per den 1 juli 1992 men att den återstående höjningen med
30% skulle kvarstå till dess krediten är avbetald.
Frågan om avgifternas nivå efter den 1 juli 1992 bereds för närvarande i
samband med pågående budgetarbete. Någon sänkning av avgiften före den
1 juli 1992 kommer inte att göras.
Anf. 58 BENGT ROSÉN (fp):
Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret.
Att jag i min fråga inte berörde den 20-procentiga höjning som skedde i
våras beror på att den var tidsbegränsad. Den upphör den 1 juli 1992. Där-
emot var den höjning som regeringen gav jordbruksnämnden tillstånd att
genomföra hösten 1990 inte tidsbegränsad. Eftersom flera av partierna som
nu ingår i regeringen var emot en sådan höjning spekuleras det bland lant-
brukare om att den nuvarande regeringen kan komma att avskaffa denna.
Det har, som jag skrev i min fråga, lett fram till att det för närvarande inte
säljs någon handelsgödsel. Supra i Landskrona har fått sluta eller åtminstone
kraftigt dra ned på tillverkningen eftersom lagren är fyllda, och transport-
företagen får inga transporter. Om detta fortsätter får man problem med att
till våren snabbt få ut den handelsgödsel som behövs. Därför är det bra att
det nu har kommit ett besked från jordbruksministern om att nuvarande av-
gifter ligger kvar, i varje fall till den 1 juli 1992.
Eftersom vi har avgifter som ligger på en internationellt hög nivå vill jag
passa på att fråga hur jordbruksministern ser på detta framöver, när vi kom-
mer med i EG. Kommer vi då att ha kvar dessa höga avgifter och kompen-
sera vårt jordbruk för merkostnaden, eller förutsätter jordbruksministern
att vi skall gå över till samma bestämmelser som gäller inom EG, dvs. att vi
avskaffar eller kraftigt reducerar både avgifter och miljöavgifter som betrak-
tas som skatt?
Anf. 59 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Först vill jag säga att det viktiga besked som, såvitt jag förstår,
såväl Bengt Rosén som många lantbrukare och andra som handlar med göds-
elmedel är intresserade av gäller när en sänkning av regleringsavgiften kom-
mer att ske. Det beskedet är, som jag tidigare sagt: Det blir ingen sänkning
före den 1 juli. Vad som händer efter den 1 juli är en fråga som vi håller på
att se över inom regeringskansliet.
Förhoppningsvis blir det möjligt att i första hand uppfylla kravet beträf-
fande de 20 procenten och möjligen också att gå något steg till. I ett längre
perspektiv är jag av den uppfattningen att vi måste harmonisera utveck-
lingen i Sverige med utvecklingen inom EG. Det gäller i vaije fall reglerings-
avgiften. Miljöavgifter har införts i vårt land på en rad områden, och dessa
har betydelse ur miljösynpunkt. Det finns också anledning att avvakta vad
man gör inom EG och att först därefter göra ytterligare ställningstaganden i
den frågan.
Anf. 60 BENGT ROSÉN (fp):
Fru talman! Av jordbruksministerns svar här drar jag slutsatsen att han är
av den uppfattningen att det kan bli förändringar inom EG och att man där-
med kanske närmar sig den svenska synpunkten beträffande den miljöbe-
lastning som jordbruket åstadkommer. Kanske tar man då även upp den
svenska lösningen med miljöavgifter för att minska användningen av han-
delsgödsel.
Huvudsaken är emellertid att svenskt jordbruk får konkurrera på lika vill-
kor. Av svaret här drar jag alltså slutsatsen att det är jordbruksministerns
ambition att så skall ske.
Anf. 61 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! När det gäller näringspolitik i allmänhet men även jordbruks-
politiken är det regeringens strävan att sänka såväl kostnadsnivåerna som
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svarpå frågor
19
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
20
stödnivåerna. Det är egentligen en fråga som vi försöker ta i beaktande
också vid beredningen av den här frågan.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på fråga 1991/92:47 om stöd till betodlare m.fl.Anf. 62 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Lena Öhrsvik har frågat mig om regeringen avser att begränsa
möjligheten att utnyttja det statliga stödet till sockerbruket på Öland på det
sätt som föreslagits i överenskommelser som träffats mellan Sockerbolaget
samt betodlare resp, anställda vid Mörbylånga sockerbruk inför nedlägg-
ningen av bruket.
Riksdagens beslut om näringspolitiken innebär bl.a. att Sockerbolaget bör
få göra nödvändiga strukturrationaliseringar. Som ett led i denna verksam-
het avser bolaget att lägga ned sockerbruken på Öland och Gotland efter en
övergångsperiod. Det särskilda stödet på 24,5 milj.kr. per år till ö-bruken
skall utgå under övergångsperioden, eftersom sockerproduktionen på öarna
spelar en viktig roll för sysselsättningen. Därefter skall stödet dock upphöra.
Stödet till Mörbylånga sockerbruk skall enligt riksdagsbeslutet lämnas
längst t.o.m. 1992 års sockerkampanj. Sockerbolaget skall i samma utsträck-
ning som hittills ersättas för merkostnaderna för att driva bruken under över-
gångsperioden. De medel som frigörs efter nedläggningen skall användas för
regional utveckling.
Den fråga som Lena Öhrsvik ställt gäller statsbudgeten budgetåret
1992/93, vilken för närvarande är föremål för beredning inom regeringskans-
liet.
Regeringens ställningstaganden beträffande hur stödet skall utgå kommer
att tas när denna beredning är avslutad.
Då Lena Öhrsvik, som framställt frågan, anmält att hon var förhindrad att
närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att Bengt Kronblad i stället
fick delta i överläggningen.
Anf. 63 BENGT KRONBLAD (s):
Fru talman! Tack så mycket för svaret, jordbruksministern. Enligt tid-
ningsuppgifter anses den överenskommelse som har träffats mellan Socker-
bolaget, de organisationer som de anställda tillhör samt Betodlarnas för-
ening bryta mot riksdagens beslut om hur anslagna medel för den här delen
av bruken, dvs. 12,5 milj.kr., skall användas.
Jag skulle därför vilja fråga: Anser jordbruksministern att så är fallet?
Anf. 64 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Det står naturligtvis Sockerbolaget fritt att träffa vilka avtal
som helst med de anställda och med jordbrukarna. Det som frågan gäller är
möjligen det förbehåll som finns i avtalet.
Jag utgår från att man hos Sockerbolaget, när man undertecknade det av-
tal som är undertecknat, var medveten om vad som står i bl.a. riksdagsbeslu-
tet om den här saken.
Anf. 65 BENGT KRONBLAD (s):
Fru talman! Som jordbruksministern nämnde är avsikten med riksdagens
beslut att Mörbylånga sockerbruk skall drivas t.o.m. 1992 års sockerkam-
panj. Men så har inte ägarna beslutat. Jag skulle därför vilja ställa följande
kompletterande fråga:
Hur avser regeringen Bildt, med tanke på både det statliga ägandet och
det regionalpolitiska perspektivet, att kunna bidra till sysselsättningen för
dem som i dag berörs av nedläggningen av sockerbruket i Mörbylånga - vil-
ken ju kommer att ske ett år tidigare än beräknat? Det gäller såväl de an-
ställda vid bruket som betodlarna, och det här är en rent regionalpolitisk
fråga.
Anf. 66 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Som jag nämner i svaret gäller de pengar som det nu är ak-
tuellt att diskutera en del av budgeten för 1992/93. Den budgeten är för när-
varande under behandling i regeringskansliet.
I det sammanhanget måste vi också pröva om de här pengarna skall utbe-
talas till Sockerbolaget eller inte och på vilket sätt de skall användas för att
stärka sysselsättningen inom området.
Anf. 67 BENGT KRONBLAD (s):
Fru talman! Avses det vara ett initiativ till att man som ägare tar ansvar
för verksamheten som delägare i Sockerbolaget?
Anf. 68 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Bolaget skall sköta sina uppgifter i egenskap av det bolag som
det är, och vi skall sköta våra uppgifter som ansvariga för samhället.
Anf. 69 BENGT KRONBLAD (s):
Fru talman! Jag tolkar jordbruksministerns svar så, att man icke avser att
ha något särskilt regionalpolitiskt perspektiv vad gäller frågan om sydöstra
Sverige i det här avseendet.
Anf. 70 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag tror att den bästa hjälpen när det gäller det regionalpoli-
tiska perspektivet är att det här kommer med i den normala beredningen.
Möjligen kan den processen ha irriterats något av att Sockerbolaget litet
självsvåldigt har gått ut tidigt i det här sammanhanget. Men vi återkommer
så småningom till den här saken.
Anf. 71 BENGT KRONBLAD (s):
Fru talman! Det avser vi också att göra. Tack!
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
21
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar pä frågor
22
12 § Svar på fråga 1991/92:44 om biogasproduktionen vid StudsvikAnf. 72 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Rolf L Nilson har ställt en fråga till industriministern om för-
söksanläggningen för förgasning av biobränslen vid Studsvik. Arbetet i rege-
ringen är så fördelat att det är jag som skall besvara frågan.
Riksdagen beslutade våren 1991 (prop. 1990/91:184, NU48, rskr. 350) om
en omstrukturering av Studsvik AB. Omstruktureringen innebär att koncer-
nen har delats upp i tre delar i syfte att skapa lämpliga förutsättningar för
resp. del.
Till den ”kommersiellt utvecklingsbara” delen av verksamheten har bl.a.
förts den icke kärntekniska forskningen och utvecklingen. Sådan forskning
och utveckling har bedrivits inom Studsvik AB sedan slutet av 1970-talet.
Verksamheten har till stor del finansierats av staten genom direkta anslag
och - från år 1990 - genom energiforskningsprogrammet (prop. 1989/90:90,
NU40, rskr. 337).
Ägarfunktionen för Studsvik AB överfördes den 25 april 1991 från indu-
stridepartementet till Vattenfall. Det ankommer därför på Vattenfall att be-
sluta om framtiden för verksamheten och att genomföra eventuella förhand-
lingar om försäljning av den kommersiellt utvecklingsbara delen av Studsvik
AB.
Styrelsen för Studsvik AB har nyligen beslutat om vissa strukturföränd-
ringar inom bolaget. Dessa innebär bl.a. att enheten Energi och Miljö - i
vilken förgasningsforskningen ingår - inte med nuvarande förutsättningar
skall drivas vidare inom Studsvik AB. Styrelsen har enligt vad jag har erfarit
uppdragit åt företagsledningen att söka andra intressenter och finansiering
för att fortsätta hela, eller delar av, verksamheten.
Inom Studsvik finns det en unik kompetens bl.a. när det gäller teknisk
forskning och utveckling rörande biobränsleanvändning. Denna kompetens
är värdefull för den pågående omställningen och utvecklingen av energisys-
temet. Nyligen har representanter för de tekniska högskolorna visat intresse
för medverkan i en eventuell framtida energiteknisk utvecklingsverksamhet
i Studsvik.
Enligt min mening bör regeringen för närvarande inte ingripa i det för-
handlingsarbete som Vattenfall - helt i enlighet med riksdagens beslut våren
1991 - genomför avseende den framtida verksamheten i Studsvik.
Anf. 73 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Jag vill tacka jordbruksministern för svaret, som i huvudsak
är en beskrivning av de beslut som har fattats och av de spelregler som gäller
för verksamheten vid Studsvik och för det som litet kryptiskt kallas icke
kärntekniskt inriktad verksamhet. Det gäller då dem som huvudsakligen
sysslar med forskning inom biobränsleområdet.
När det gäller den här verksamheten har man fått några månader på sig -
fram till årsskiftet - för att söka efter en köpare, någon som är beredd att
satsa pengar på detta. Man kan säga att det här är en värdefull verksamhet,
som är av hög internationell klass. Den är av intresse när det gäller att forma
den svenska energipolitiken, dvs. att klara av det mål som bl.a. finns inskri-
vet i trepartiuppgörelsen om energipolitiken och som också har följts upp
med ett riksdagsbeslut.
Den här verksamheten har inte tillräckligt stort marknadsvärde. Den upp-
fyller alltså inte de ägarkrav som staten, riksdagen, har ställt på Vattenfall
när det gäller dess verksamhet. Jag vill beteckna detta som mycket oförnuf-
tigt. Det är fråga om ett stort risktagande när man ställer krav på en verk-
samhet, som Vattenfall gör, å ena sidan och man vill ha en annan verksamhet
kvar å andra sidan. Dessa båda krav kommer att motverka varandra.
Jag undrar vad de sista meningarna i jordbruksministerns svar egentligen
innebär. Det sägs där, vilket kan tolkas som litet hoppfullt, att det ”för närva-
rande” inte är lämpligt att regeringen ingriper. Men hur långt sträcker man
sig när det gäller uttrycket för närvarande?
Anf. 74 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag vill gärna nämna att jag i långa stycken har samma syn-
punkter som Rolf L Nilson när det gäller värdet av det forsknings- och ut-
vecklingsarbete som bedrivs vid den aktuella enheten vid Studsvik. Det är
viktigt att detta arbete får fortsätta. Egentligen hoppas jag att det leder till
att utvecklandet av biobränslen kan gå ännu längre och ännu snabbare än
vad som är fallet i dag.
Vattenfall genomför trots allt det som man har uppdragit åt Vattenfall att
göra, och Vattenfall skall ha rimlig tid på sig för det arbete som man försöker
slutföra. Förhoppningsvis är redan olika grupper intresserade av att med-
verka i ett fortsatt arbete, där man kan arbeta vidare med den tekniska forsk-
ningen och utvecklingen i fråga om biobränslen och där man kan ta vara på
den kompetens som finns vid Studsvik. Det är min förhoppning att det här
skall kunna lösas.
Jag kan också säga att jag har viss information som tyder på att ännu fler
av våra universitet och högskolor är intresserade av att medverka i det här
arbetet.
Anf. 75 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Jag vill erinra jordbruksministern om den syn som mitt parti,
jordbruksministerns eget parti - centern - och miljöpartiet i samband med
det här beslutet har uttryckt i en gemensam reservation, där vi ifrågasätter
om det är klokt att lägga över den icke kärntekniska forskningsdelen på Vat-
tenfall. Enligt vårt gemensamma förslag borde den delen ombildas till ett
statligt utvecklingsbolag, direkt under industridepartementet.
Såvitt jag förstår skulle det inte vara omöjligt för jordbruksministern att
med sina regeringskolleger ta upp frågan om att erbjuda Vattenfall att köpa
tillbaka företaget och omforma det till ett statligt utvecklingsbolag, som se-
dan kunde drivas vidare i lugnare former, under lönsamhetskrav som inte är
så pressande och som kanske är mera i samklang med den energipolitik som
är beslutad i riksdagen. Det gäller då att försöka skaffa kunder till verksam-
heten och få den att bli självfinansierad.
Anf. 76 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Det är uppenbart att Vattenfall i sitt arbete är mer intressat
av storskaliga lösningar med trycksatt förgasning, medan det som pågår vid
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
|
Prot. 1991/92:14 22 oktober 1991 |
Studsvik framför allt är inriktat på atmosfärisk förgasning, som är lämplig |
kunna drivas vidare.
|
Svar på frågor |
Beträffande reservationen vill jag säga att den dess värre inte vann majori- Anf. 77 ROLF L NILSON (v): Fru talman! Jag tackar för det positiva beskedet. För vår del, för de an- Överläggningen var härmed avslutad. 13 § Svar på frågorna 1991/92:41 och 48 om helikopterverksamheten Anf. 78 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m): Fru talman! Jag väljer att samtidigt besvara Mikael Odenbergs och Tom Mikael Odenberg och Tom Heyman har frågat mig om jag har för avsikt Frågan behandlades vid föregående riksmöte. Riksdagen delade regering- Jag anser, fru talman, trots detta att frågan ytterligare bör prövas. Rege- Regeringen kommer således i försvarsbeslutspropositionen i februari 1992 Anf. 79 MIKAEL ODENBERG (m): Fru talman! Min fråga till försvarsministern har fått en litet missvisande |
|
24 |
vara baserad utan den vidare frågeställningen om huruvida ostkustens ma- |
rinkommando och vissa andra försvarsmyndigheter skall flytta till Tullinge
eller ej. Ett beslut härom har fattats av den tidigare regeringen.
Ett genomförande av beslutet om flyttning av ostkustens marinkommando
till Tullinge ställer krav på utomordentligt stora investeringar i Tullinge och
reinvesteringar på andra håll i Stockholmsområdet. Det rör sig om bortåt en
miljard kronor, varav huvuddelen inte finns tillgänglig inom försvarsramen.
Mot denna bakgrund ter sig ett genomförande av Tullingebeslutet som orim-
ligt. Det skulle i betydande utsträckning komma att gå ut över operativa för-
band inom försvaret.
Nu har vi fått beskedet att denna fråga skall bli föremål för en förnyad
prövning, och jag hälsar det beskedet med stor tillfredsställelse. Jag tillåter
mig att göra den extensiva tolkningen av försvarsministerns svar att inte hel-
ler han anser att Tullingebeslutet i alla delar synes rimligt.
Därmed ber jag att få tacka för svaret.
Anf. 80 TOM HEYMAN (m):
Fru talman! Som ett led i satsningen på Tullinge har ju också ingått en
avveckling av helikoptrarna på Säve i Göteborg, vilket får en för västkusten
mycket besvärlig följd, dels ur rent militär synpunkt, dels också ur civil syn-
punkt.
Inom den västsvenska regionen förs nu ett intressant samtal mellan Bo-
huslandstinget, Göteborgs kommun, polisen, marinen och sjöfartsverket om
möjligheterna att samnyttja de statliga helikopterresurserna både för ambu-
lanstransporter och för inte minst sjöräddning. Men detta förutsätter natur-
ligtvis att det finns några helikoptrar på plats att utnyttja.
Nu tolkar jag det här beskedet positivt, att miljardinvesteringen på Tul-
linge kanske inte kommer till stånd. Jag undrar då om försvarsministern i
dag har möjlighet att även bekräfta att helikoptrarna på Säve får vara kvar
inför ett slutligt ställningstagande i sambanO med 1992 års försvarsbeslut.
Anf. 81 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Jag vill säga att det i dagens ekonomiska läge för det svenska
försvaret sannerligen inte finns möjligheter till några mer omfattande nyin-
vesteringar av de slag som är aktuella i samband med det s.k. Tullingeprojek-
tet. Det gäller därför att förutsättningslöst pröva om projektet skall genom-
föras.
Regeringen tillsatte i förra veckan en försvarsberedning, som skall ha sitt
första sammanträde denna vecka. Jag förutsätter att denna beredning noga
överväger projektet och att riksdagen i det försvarsbeslut som skall fattas till
våren också känner sig helt fri att avbryta projektet, om det skulle finnas
goda skäl för detta.
Anf. 82 MIKAEL ODENBERG (m):
Fru talman! Man kan ju möjligen tillfoga att försvarsberedningen onekli-
gen får viss vägledning av den omständigheten att överbefälhavaren såväl
i ÖB 91 som i ÖB 92 uttryckligen har begärt att regeringen skall ompröva
Tullingebeslutet. Överbefälhavaren har gjort den framställningen just mot
bakgrund av att de stora investeringsbehoven inte ter sig rimliga med tanke
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
25
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
på de ekonomiska förutsättningar som vi kan se för försvaret under de när-
maste åren.
Anf. 83 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Jag är övertygad om att försvarsberedningen är väl medveten
om ÖBs inställning i frågan.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Svar på fråga 1991/92:35 om gränsen för tullfri införselAnf. 84 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Fredrik Reinfeldt har frågat mig om jag är beredd att föreslå
en högre gräns för tullfri införsel anpassad till den allmänna kostnadsutveck-
lingen.
Den gräns som Reinfeldt avser med sin fråga är den s.k. allmänna värde-
gränsen som gäller för resandes rätt till tull- och avgiftsfri införsel av andra
varor än alkohol och tobak samt reseutrustning. Efter att ha varit oförändrad
i sju år höjdes denna värdegräns från 600 kr. till nu gällande 1 000 kr. från
den 1 maj 1985. Ändringen gjordes med hänsyn till utvecklingen av import-
prisindex och i syfte att få harmoniserade bestämmelser inom Norden på om-
rådet.
Till skillnad mot vad som normalt gäller i andra länder är de svenska re-
sandebestämmelserna så generöst utformade att tull- och skattefrihet dess-
utom medges för sådan reseutrustning som vanligen medförs på resor, såsom
kläder, kameror, skrivmaskin, camping- och sportutrustning m.m.
Vid ett framtida svenskt medlemskap i EG kommer även bestämmelserna
om värdegränser för resandeinförseln att behöva ändras. För resande inom
EG-området kommer i huvudsak inte några kvantitativa eller värdemässiga
begränsningar för införseln att gälla, så länge det är fråga om varor som be-
skattats i ett annat EG-land.
Mot bakgrund av vad jag här sagt finns enligt min mening inte något behov
av att nu från svensk sida ensidigt höja den allmänna värdegränsen på
1000 kr.
Anf. 85 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Lundgren för svaret.
Jag har förståelse för att Sverige inte bör avvika från internationel praxis.
Samtidigt måste jag beklaga detta. Den nu gällande 1 000-kronorsregeln,
som infördes i maj 1985 och som inte höjts sedan dess, är olycklig av två skäl.
För det första menar jag att den är en protektionistisk kvarleva i ett Sve-
rige som har avreglerats på så många andra områden. Som moderat och vän
av marknadsekonomi har jag den övertygelsen att frihandel är det bästa sät-
tet att ge konsumenter bästa kvalitet till lägsta kostnad. Det är dessutom av-
görande för flera av de länder som nyligen industrialiserats, främst i bortre
Asien, att kunna tillgodoräkna inkomster från den handel som följer av den
26
myckna turismen. Att ha kvar en tullgräns vid 1 000 kr. motverkar enligt min
mening detta.
För det andra bör riksdag och regering avstå från att införa eller ha kvar
regler som det finns liten förståelse för hos allmänheten och som man har
utvecklat allmänt vedertagna sätt för att kringgå. Sådana regler bär ett löjets
skimmer över sig. Jag menar att denna 1 000-kronorsgräns är en sådan be-
stämmelse. Många är de berättelser som beskriver hur man genom att ha
tagit en bild med en nyköpt kamera eller genom att ha tagit ut en bandspe-
lare ur sin kartong i tullen kan hävda att varan är begagnad.
Om dessutom någon fastnar i tullen, blir vederbörande ofta mycket förvå-
nad, särskilt när besked lämnas om att han eller hon kommer att dömas för
varusmuggling, med påföljden dagsböter, och dessutom kommer att påföras
moms och en s.k. reducerad avgift för att få behålla varan. Det är ett straff
som inte står i paritet med brottet och som bara är ytterligare ett exempel på
hur den som begår s.k. brott mot staten behandlas hårt i vårt land. I varje
fall jag hade hoppats att den borgerliga regeringen skulle vara nogsam med
att motarbeta sådant.
Anf. 86 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Låt mig först klarlägga att det som vi nu talar om inte är den
allmänna handelspolitiken och de tullsatser som gäller vid handel mellan län-
der, utan privatpersoners resandeinförsel när de åker fram eller tillbaka mel-
lan Sverige och andra länder.
Det är också viktigt att slå fast att Sverige vid det medlemskap i EG som
kommer om förhoppningsvis bara några år tvingas anpassa sig till de regler
som gäller inom EG. Det innebär för närvarande och kommer att innebära
fullständig frihet för resandeinförsel - utom vad gäller personbilar och post-
order, vilket inte har med resandeinförsel att göra; men det är där som man
har kvar restriktionerna.
När det gäller varor från tredje land utanför EG är för närvarande gränsen
för EG 45 ecu, motsvarande 340 kr. Jämfört med EGs nuvarande regler är
Sverige alltså tre gånger så generöst, förutom de regler som vi har när det
gäller den normala reseutrustningen. Jag tycker därför inte att det finns an-
ledning för Sverige att nu genomföra en förändring av denna gräns, för att
sedan skärpa den ytterligare vid det medlemskap som vi antagligen bägge
hoppas blir aktuellt ganska snart.
Anf. 87 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Ja, vi kan vara överens om att vi båda ser fram emot ett
svenskt EG-medlemskap. Men en av anledningarna till att jag varit positiv
till en svensk EG anslutning är just idén om de fria rörelserna. Det har bl.a.
handlat just om fria rörelser för varor, tjänster, kapital och även arbetskraft.
Vad kan vara ett bättre exempel än just inköp av varor utomlands, vilka där
ofta har kunnat produceras till en billigare kostnad än vad de betingar i Sve-
rige?
Statsrådet säger att man i EG har en ännu lägre gräns. Jag får beklaga att
EG på just det här området har en något protektionistisk inställning, som
jag tycker att man skall sluta att ha. Det blir litet märkligt, och det har även
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
27
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
28
en del EG-motståndare hävdat, om vi öppnar en marknad inom Europa men
har murar mot den övriga världen. Slutmålet för en som tror på frihandel
måste trots allt vara en frihandel som gäller för hela världen.
Anf. 88 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Frågan om resandeinförsel är skild från utrikeshandeln i stort.
Det är vår ambition så långt möjligt ha tullfrihet på alla varor och tjänste-
grupper. Det är naturligtvis så att Sverige i EG måste driva den principiella
uppfattning som Sverige har haft i många andra sammanhang internationellt
sett.
Problemet vid resandeinförsel är ju att till skillnad från vid handel resp,
lands normala mervärdeskattesats gäller. För Sverige, med mycket högt
skatteuttag jämfört med andra länder, kommer den inre marknaden att med-
föra behov av harmonisering av skatter, något som jag personligen ser fram
emot, eftersom det innebär en anpassning av det svenska skatteuttaget i den
rimliga riktningen, nämligen nedåt. Det krävs några år för att genomföra
detta.
När det gäller EG-gränsen utåt kan man se vissa länder och ekonomier
med mycket lågt skatteuttag, mot vilka de är omöjligt för utvecklade länder
att harmonisera sig i motsvarande utsträckning under överskådlig tid. Där
kvarstår problemet, och det kan motivera gränser för resandeinförsel. Detta
behöver inte gälla för utrikeshandeln över huvud taget.
Anf. 89 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Jag kan ha förståelse för att reglerna på några års sikt måste
ändras.
För många människor är resandet förknippat med just vad man som pri-
vatperson får ta in när man kommer till tullen på Arlanda, eller någon an-
nanstans, från att ha varit utomlands. Många känner inte till de regler som
gäller för företagsamhet. För dem blir det en tydlig symbol när varor över
1 000 kronors värde måste förtullas.
Det kan inte vara fråga om något betydande inkomstbortfall för statsmak-
ten om denna symboliska summa på 1 000 kr. höjs. Den summan leder till
rent löjeväckande aktioner vid tullen; man kan t.ex. låtsas att man har an-
vänt saker. I en artikel i en av våra kvällstidningar står det att har man t.ex.
haft på sig en päls en varm kväll, så anses den begagnad. Det blir ett löjets
skimmer över det hela. Går det inte att höja denna gräns?
Anf. 90 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! När Sverige får sitt EG-medlemskap, kommer det att bli full-
komligt fritt för resandeinförsel utom för vissa varor, t.ex. bilar.
Om en kraftig höjning av beloppet genomförs för nästkommande år, men
skatterna inte hinner harmoniseras på ett års sikt, skulle det leda till att
svenskarna skulle välja att köpa många kapitalvaror i andra länder än i Sve-
rige - med tanke på den lägre skattebelastningen där. Det skulle ge mycket
kraftiga konsekvenser i form av inkomstbortfall, inte bara för staten utan
också för näringslivet i Sverige. Den typen av förändringar måste ske samti-
digt som en harmonisering genomförs. Det är därför tiden fram till den 1
januari 1995 - då vi hoppas på ett EG-medlemskap för Sverige - måste ut-
nyttjas så långt möjligt för en harmonisering av de svenska skatterna.
Anf. 91 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Jag uppfattar att statsrådet hyser vissa tvivel när det gäller den
goda kraft som följer av att ha frihandel. Det skulle leda till att handeln flyt-
tar utomlands. Det är naturligtvis en effekt när konsumentmakten blir så
pass stor att man då kan välja att handla i ett annat land, i stället för att alltid
gynna svensk hemmaindustri - som på lång sikt alltid sker på bekostnad av
den egna konsumenten som får betala ett högre pris. Jag tycker att det är
synd.
Anf. 92 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Frågan om en så långt driven frihandel som möjligt har
mycket litet att göra med resandeinförsel. Det har jag framfört tidigare. Re-
sandeinförsel är till för att underlätta för de resande att ta sig mellan grän-
serna. Även där får vi hoppas på så stor frihet som möjligt så snabbt som
möjligt. Vi tar ett första steg i samband med EG-medlemskapet. Det är min
förhoppning att vi så småningom skall kunna gå vidare även inom EG gent-
emot andra länder.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1991/92:36 om skatten på bensinAnf. 93 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Sten-Ove Sundström har frågat mig om även glesbygdsbilister
kommer att få del av en kommande momssänkning på persontrafiken genom
t.ex. en sänkning av bensinskatten.
Regeringen avser att inom kort lämna ett förslag till riksdagen om att
sänka den s.k. turistmomsen, dvs. momsen på hotell, restauranger, person-
transporter och skidliftanläggningar, från 25 till 18%. Avsikten med detta
förslag är att förbättra turistnäringens konkurrenskraft, inte minst i fjällvärl-
den och i övrig glesbygd. Som framgår av regeringsförklaringen kommer re-
geringen också att föreslå andra regionalpolitiska åtgärder för att stödja gles-
bygden och dess näringsliv.
Däremot är jag inte beredd att föreslå någon regional differentiering av
bensinskatten. En sådan differentiering kan enligt min mening inte motive-
ras ur turismsynpunkt. En regionalt differentierad bensinskatt skulle också
bli tekniskt svårhanterlig och innebära ett avsteg från generella principer i
vårt skattesystem.
Anf. 94 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga.
Bakgrunden till frågan är den skrivning som finns i regeringsdeklaratio-
nen, där det står att skatten på inrikes persontrafik kommer att sänkas. Det
finns då anledning att fråga vilka former av persontrafik det här rör sig om.
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
29
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
Rör det sig enbart om kollektivtrafik eller trafik för de människor som är
mest beroende av bilen i vårt land, dvs. glesbygdsbilisterna?
Nu har statsrådet klarlagt att det gäller turistmomsen och kollektiva per-
sontransporter för att stimulera turismen. Det gäller alltså inte det stora an-
tal turister som färdas till våra fjällregioner i den egna bilen. Den turismen
kommer sannolikt inte att hjälpas nämnvärt.
Jag blir vidare förvånad när statsrådet i slutet av svaret säger att en sådan
differentiering som det här kan vara tal om - jag har inte nämnt den, men
det kan naturligtvis bli fråga om en differentiering av bilskatten - inte kan
motiveras ur turismsynpunkt. Det skulle bli tekniskt svårhanterligt och inne-
bära ett avsteg från generella principer i vårt skattesystem.
Det är klart att det i viss mån blir krångligare med en diffrentiering av
bensinskatten och bensinpriserna. Men det är inte helt ogenomförbart. Det
förekommer t.ex. i vårt grannland Norge. Där fungerar det utmärkt. Det är
litet krångligare än vanligt.
Vi måste vara beredda att fundera litet på detta för att säkra turismen i
fjällregioner och glesbygder - inte minst för det fåtal bilister som är beroende
av den egna bilen och inte har någon annan chans att nyttja kollektivtrafi-
ken.
Det är viktigt att se över den här frågan framöver, om vi i det här landet
verkligen har råd med alla dessa skattesänkningar som regeringen nu kom-
mer att föreslå. Visst måste vi ha råd att fundera över en marginell sänkning
av skatten för det fåtal bilister som bor i våra glesbygder.
Anf. 95 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Den nya regeringen har fullt sjå med att sopa upp efter vad
den gamla socialdemokratiska regeringen åstadkom. Det gäller t.ex. försäm-
rade arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter för turismen och de kraftiga,
successiva bensinskattehöjningar som genomförts och som har lett till pro-
blem för glesbygden. Det agerandet har fört Sverige in i den ekonomiska
kris vi för närvarande upplever med en djup och ökande arbetslöshet och,
inte minst, stora problem för glesbygden. Det är den nya regeringens ambi-
tion att klara ut dessa problem.
När det gäller turism har regeringen lagt fram förslag, som innebär dels
sänkningar av mervärdeskatten på de tjänster som det rör sig om, dels för
glesbygden förbättringar när det gäller nedsättningen av sociala avgifter.
Detta har diskuterats i kammaren tidigare i dag.
När det gäller skatteförändringar är det nödvändigt att i det här läget prio-
ritera det utrymme som finns för att genomföra sådana skattelättnader som
får fart på den svenska ekonomin, som leder till investeringar och som leder
till att kostnadsläget kan hållas nere. Det är tillväxten i ekonomin som kom-
mer att kunna klara standardutvecklingen totalt sett och ge möjligheter att
hantera den regionala utvecklingen och stötta glesbygden. Med den politik
som fördes tidigare fanns inte den möjligheten.
Anf. 96 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag skulle gärna vilja föra en ekonomisk-politisk debatt med
statsrådet. Men det var egentligen inte det jag var ute efter. Jag vill ha ett
klarläggande när det gäller dels möjligheten att stimulera turismen i de glest
befolkade delarna av landet, där dessa extrainkomster så väl behövs, dels
om regeringen är beredd att likställa grupperna när det gäller att lätta skatte-
avgifterna på biltrafiken. Så är uppenbarligen inte fallet. Skattelättnaderna
gäller kollektiv trafik men inte privatbilismen i vår glesbygd som såväl behö-
ver detta utrymme - om utrymmet verkligen finns i vår statskassa. Jag tycker
att detta är att beklaga.
Privatbilismen är oerhört viktig i vår glesbygd, inte minst för alla de turis-
ter som söker sig till glesbygden och eventuellt skulle komma i ett större an-
tal om det vore billigare att ta bilen dit.
Anf. 97 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag delar Sten-Ove Sundströms uppfattning när det gäller vik-
ten av att skapa goda förutsättningar för privatbilismen. Det är därför som
jag själv och många andra under lång tid har kritiserat den tidigare rege-
ringen för det sätt på vilket man har höjt bensinskatten och genomfört andra
försämringar för privatbilismen.
De åtgärder som har vidtagits har också bidragit till att föra in Sverige i en
ekonomisk kris. Därför är den ekonomiska politiken mycket relevant i den
frågediskussion som vi för närvarande för. Det viktigaste när det gäller att
hantera glesbygdssituationen är naturligtvis att Sverige har en bra ekono-
misk utveckling.
I de prioriteringar jag har att göra inom ramarna för befintligt skattesänk-
ningsutrymme, måste jag prioritera sådana skattesänkningar som sätter fart
på Sverige och låter hela Sverige leva.
Anf. 98 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag tycker att statsrådet bör se till att sätta fart på glesbygden.
Det kan man göra på så sätt att man när skatten sänks på inrikes persontrafik
också ser till att den skattesänkningen kommer glesbygdens människor till
del när det gäller att utnyttja det egna fordonet. Att sätta fart på glesbygdsbi-
lismen är att sätta fart på privatbilismen.
Jag rekommenderar statsrådet Bo Lundgren att studera det norska syste-
met. Där går det att få en lektion i hur man skapar differentierade bensin-
kostnader. Det vore lärorikt, och det går säkert att tillämpa på våra glesbyg-
der.
Nästa gång den borgerliga regeringen finner ett stort utrymme för skatte-
sänkningar, föreslår jag att Bo Lundgren ser över möjligheterna att sänka
skatten för glesbygdsbilismen.
Anf. 99 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag kan försäkra Sten-Ove Sundström att min ambition är att
genomföra sådana skattesänkningar att vi får fart på ekonomin i Sverige.
Vi kan också notera att förutom den nödvändiga sänkningen av momsen
på inrikes persontransporter, för att motverka den höjning som socialdemo-
kraterna tidigare genomförde, har regeringen genomfört satsningar för att
få inlandsbanan kvar. Det är saker som kommer just glesbygden till del. Det
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
31
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
finns ytterligare satsningar som kan bli aktuella i de infrastruktursatsningar
som sker med tanke på arbetsmarknadsläget.
Anf. 100 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag tror att det är angeläget att glesbygdsbilisterna får se fram
emot någon form av nedsättning av bensinskatten. Det är oerhört angeläget
att det sker antingen i form av differentiering eller på något annat sätt som
kompensation till bilisterna - om man verkligen vill utveckla glesbygden.
Det är väl det vi alla til syvende og sidst är ute efter.
Anf. 101 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Vi skall ta varje tillfälle i akt att försöka röja undan den gamla
regeringens kvarglömda problem.
Överläggningen var härmed avslutad.
16 § Svar på fråga 1991/92:38 om det privata pensionssparandetAnf. 102 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Fredrik Reinfeldt har frågat vilka åtgärder jag vill vidta för
att stimulera det privata pensionssparandet.
I regeringsdeklarationen framhålls att enskilt ägande och sparande är för-
utsättningar för en ny utvecklingskraft i ekonomin. Regeringen kommer där-
för så snart möjligt lämna förslag som förbättrar villkoren för det enskilda
sparandet.
En viktig väg till ökat sparande är just att stimulera pensionssparandet.
Jag vill erinra om att motioner i den frågan under flera år lämnats av de bor-
gerliga partierna.
I dag sker pensionssparande i försäkringsbolag, dels i traditionella pen-
sionsförsäkringar, dels i s.k. unit linkförsäkringar, där spararen själv får be-
stämma placeringsinriktningen på sitt sparande.
Det finns enligt min mening goda skäl för att privat pensionssparande
också skall kunna ske utan försäkringsinslag. Det skulle öka konkurrensen
om och valfriheten för det långsiktigt bundna sparandet. Formerna för detta
utreds för närvarande i finansdepartementet, och mitt mål är att det arbetet
skall resultera i en proposition nästa år. Ett breddat pensionssparande skulle
då kunna möjliggöras under 1993.
Jag vill också tillägga att den särskilda löneskatten om 22,2% som Rein-
feldt nämner inte utgår på privata pensionsförsäkringar som den enskilde
själv tecknar. Den utgår däremot på pensionspremien, när en arbetsgivare
för en anställds räkning köper en pensionsförsäkring. En nedjustering av
den särskilda löneskatten skulle därför inte i sig leda till stimulans av enskil-
das privata pensionssparande.
Anf. 103 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet även för detta svar.
Jag tyckte att det kunde vara passande för en ung moderat att jungfrutala
om just frihandel och framtidens pensioner. Båda frågorna är stora och avgö-
rande framtidsfrågor.
Vårt pensionssystem har kritiserats från många håll. Det är därför många
som med spänning väntar på den nya regeringens besked om hur man avser
att hantera pensionsfrågan. Jag menar att pensionsfrågan är vår tids mest
fördolda generationskonflikt. Dagens makthavare, de s.k. fyrtiotalisterna -
vad jag förstår kan statsrådet räkna sig till dem - stödjer ett pensionssystem
som medför att deras egen pension måste betalas av sextiotalisterna. Dessa
i sin tur riskerar att bli utan egen pension och motarbetas dessutom skatte-
mässigt från att skaffa sig egna alternativ.
Vissa ekonomer menar att den totala pensionsskulden, som den nu arbets-
verksamma generationen skjuter över på dagens ungdomar, är större än vår
totala bruttonationalprodukt.
Det är naturligtvis mycket glädjande att i regeringsförklaringen finna
skrivningar om att den nya regeringen skall ha en ny och, underförstått, posi-
tiv syn på enskilt sparande. Det är därför också min förhoppning att den bor-
gerliga regeringen nu uppmuntrar privata pensionslösningar genom att
övergå till ett s.k. premiereservsystem. I avvaktan på detta bör det ges förut-
sättningar för att avskaffa engångsskatten på pensionsförsäkringar och den
särskilda löneskatten på 22,2 % på av företagen finansierade tjänstepensio-
ner.
Jag tror att vi mycket snart kommer att hamna i ett läge där vi tvingas att
uppmana unga människor att skaffa sig privata pensionslösningar. Jag hop-
pas därför att borgerliga ledamöter, men också unga riksdagsledamöter i
andra partier, är villiga att agera för att privata pensionslösningar skall upp-
muntras.
Anf. 104 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det finns inte nu utrymme för en lång, inträngande och nöd-
vändig pensionsdebatt. Det finns dock anledning att återkomma till detta.
Det är uppenbart att det system som vi har för pensionerna har brister.
Det var också därför det var en stor strid kring pensionsfrågan i slutet av 50-
talet. Man kan fundera på vad som hade inträffat om det hade blivit en annan
och ur samhällsekonomisk synvinkel bättre lösning på den tiden. Men visst
finns det risk för att generationer kan stå mot generationer.
Det är för att stimulera sparandet ur samhällsekonomisk synvinkel och för
att möjliggöra för människor att också skaffa sig ett kompletterande skydd
som regeringen avser att framlägga förslag både i form av skattestimulanser
och i form av mer institutionella förslag som förbättrar möjligheterna för
pensionssparande. Det här får naturligtvis vägas mot det tillgängliga skatte-
sänkningsutrymmet, som jag tidigare har diskuterat i denna debatt.
Anf. 105 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Utan att ha varit med eller varit född på 50-talet, har jag na-
turligtvis läst min historia, och jag känner till den konflikt som rådde då och
den folkomröstning som följde i ATP-frågan. Det är naturligtvis riktigt att
de borgerliga hade ett annat alternativ.
I dagens läge ställer detta naturligtvis ett stort krav på den borgerliga rege-
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 14
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
34
ringen att verka för ett nytt pensionssystem och ett nytt tänkande när det
gäller pensioner. Vill man verka för ett ökat enskilt sparande i samhället, är
väl det bästa att få människor att spara för sin egen ålderdom.
Jag noterar att statsrådet har uttryckt en positiv syn och att han avser att
återkomma. Då kan vi säkert återuppta denna diskussion.
Överläggningen var härmed avslutad.
AjourneringKammaren beslöt kl. 16.15 på förslag av talmannen att ajournera fråge-
stunden till kl. 18.00.
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
17 § Svar på fråga 1991/92:42 om järnvägstrafiken Stockholm - OsloAnf. 106 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Björn Samuelson har frågat mig om regeringen ämnar ta ini-
tiativ för att tågtrafiken mellan Stockholm och Oslo också i framtiden skall
gå via Karlstad, Kil, Arvika, Charlottenberg och Kongsvinger.
Banverket har till uppgift att inom av riksdag och regering angivna ramar
planera och genomföra investeringar i det svenska järnvägsnätet. Priorite-
ringar mellan olika sträckor görs utifrån investeringarnas samhällsekono-
miska lönsamhet men också med utgångspunkt från det intresse som finns
för att bedriva trafik på den aktuella banan.
Frågan om investeringar på sträckan mellan Stockholm och Oslo kommer
att prövas i samband med att banverket reviderar sin nu gällande investe-
ringsplan. Enligt vad jag har inhämtat är någon ny sträckning av banan inte
aktuell. Svaret till Björn Samuelson på hans konkreta fråga om jag ämnar ta
initiativ i någon riktning är alltså nej.
Anf. 107 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Jag måste tacka för svaret på den här frågan.
Jag noterar att de regionalpolitiska aspekterna och den stora betydelse
som den här järnvägstrafiken har för Värmland och Hedmars fylke, berörde
inte Odell särskilt mycket i sitt svar. Det är förvånansvärt att regeringen inte
anser att den här järnvägen är en livsnerv för dessa två skogslän - Värmland
och Hedmark.
I sitt svar säger kommunikationsministern: ”Enligt vad jag har inhämtat
är någon ny sträckning av banan inte aktuell.” Nej, jag hade inte heller trott
att den skulle flyttas en eller två meter hit eller dit. Det är inte det frågan
handlar om. Frågan handlar om trafiken mellan Stockholm och Oslo och om
den fortsättningsvis skall ha den sträckning som den har i dag. Det är den
konkreta frågan. På den frågan får jag inget svar.
Jag ser nu att den nordiske samarbetsministern finns här i kammaren. Jag
får driva frågan gentemot honom framöver. Det finns ett beslut inom ramen
för det nordiska samarbetet om att trafiken mellan de nordiska huvudstä-
derna skall byggas ut. Det är bråttom.
Kan vi få ett besked om regeringen kan se någon regionalpolitisk eller mil-
jöpolitisk betydelse av att denna trafik får ha den sträckning som den i dag
har?
Anf. 108 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! De regionalpolitiska aspekterna är naturligtvis oerhört vik-
tiga. Men det finns anledning att se på bakgrunden till Björn Samuelsons
fråga. Jag förmodar att bakgrunden är ett rykte som säger att när järnvägen
mellan Göteborg och Oslo är upprustad kommer trafiken Stockholm-Olso
att gå via Göteborg. En sådan sträckning har diskuterats internt inom SJ, i
ett mycket långt perspektiv på 20-30 år.
På den aktuella banan mellan Kil och Charlottenberg som Björn Samuel-
son tar upp är standarden i dag mycket låg. Man har också tittat på nyttan
av investeringar på banan. Det har visat så låg samhällsekonomisk lönsam-
het att det inte ryms i banverkets stomnätsplan för närvarande. Investeringar
i form av spårbyte på sträckan är dock inplanerade till slutet av planeringspe-
rioden. När det gäller trafikunderlaget och förändringar i detta, kan natur-
ligtvis intresset för att trafikera banan öka. En ökad medelstilldelning är en
faktor som kan påverka banans prioritering i nästa planeringsomgång. Den
planperioden kommer att omfatta åren 1994 till 2003.
Björn Samuelson, staten köper i dag tre stycken dubbelturer mellan Karl-
stad och Charlottenberg. Det är ett uttryck för att regeringen inser den regio-
nalpolitiska dimension som Björn Samuelson tar upp.
Anf. 109 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Nu är kommunikationsministern inne på ett område som jag
hörde Stig Larsson yttra sig om i förra veckan, nämligen när det kan komma
att gå snabbtågstrafik mellan Stockholm och Oslo via den sträckning som vi
nu talar om. Kommunikationsministern säger nu precis samma sak som Stig
Larsson sade - om 20 år kommer vi kanske att ha snabbtåg på den här
sträckan. Vad är det då som säger att trafiken kommer att ha den sträckning
som den har i dag? Den kommer kanske att ta en annan väg - inte främst
över Göteborg, Mats Odell - via Kornsjö. Då lämnar den stora delar, för att
inte säga halva, Värmland och nästan hela Hedmarks fylke vind för våg.
Jag tycker att regeringen borde ta en diskussion med sina norska kolleger
om vikten av att trafiken mellan Stockholm och Oslo även fortsättningsvis
får den sträckning som den har i dag. Det har stor regionalpolitisk och miljö-
politisk betydelse. Denna järnväg är en livsnerv för den här delen av Sverige.
Anf. 110 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Som vi märker börjar nu Björn Samuelson att sväva ut i olika
typer av spekulationer om var framtida banor kan gå. Det är precis som jag
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
35
|
Prot. 1991/92:14 22 oktober 1991 |
säger i mitt svar att det just nu inte finns något underlag för att börja disku- |
initiativ.
|
Svarpå frågor |
Vi ser på den situation som råder. Vi vet att den regionalpolitiska situatio- Till slut vill jag säga att när det gäller Oslo har jag så sent som i dag träffat Anf. 111 BJÖRN SAMUELSON (v): Herr talman! Då är min fråga till kommunikationsministern: Ämnar rege- Anf. 112 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds): Herr talman! Svaret på den frågan är ett obetingat ja. Överläggningen var härmed avslutad. 18 § Svar på fråga 1991/92:43 om en konferens om kärnkraften kring Anf. 113 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c): Herr talman! Rolf L Nilson har frågat industriministern om den nya rege- Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på När det gäller säkerheten hos kärnkraftverken ställer vi i Sverige utomor- I början av september i år hölls en internationell konferens kring kärnkraf- Konferensen rekommenderade IAEA att medverka till att ytterligare rikt- |
|
36 |
IAEAs uppgifter på kärnsäkerhetsområdet bekräftades av organisatio- |
nens generalkonferens i slutet av förra månaden varvid generaldirektören
bl.a. ombads att till IAEA-styrelsens möte i februari 1992 lämna ett förslag
till vilka komponenter som skulle kunna ingå i en internationell ramkonven-
tion på kärnsäkerhetsområdet.
Utöver det arbete som nu bedrivs inom IAEA pågår även flera bilaterala
samarbetsprojekt med Öst- och Centraleuropa kring kärnsäkerhetsfrågor.
Från svensk sida har sammanlagt 15 milj.kr. anslagits för att inleda ett kärn-
säkerhets- och strålskyddssamarbete i Östersjöregionen. De svenska insat-
serna samordnas genom statens kärnkraftinspektion (SKI) och statens strål-
skyddsinstitut (SSI) med övriga europeiska länders kärnsäkerhetssamar-
bete.
Det Rolf L Nilson efterlyser anser jag vara väl tillgodosett genom det ar-
bete som nu pågår såväl på det bilaterala planet som inom ramen för IAEAs
verksamhet.
Ytterligare konferenser löser inte de problem vi vill komma åt. Jag anser
att vi i stället skall ta fasta på och arbeta vidare med de konkreta förslag till
internationellt bindande överenskommelser som håller på att växa fram
inom kärnsäkerhetsområdet.
Anf. 114 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Jag vill tacka miljöministern för svaret.
Den debatt som jag refererar till i min fråga förde jag med den förra miljö-
ministern, Birgitta Dahl.
Miljöministerns svar är egentligen ett mycket stort beröm av den socialde-
mokratiska regeringen och de åtgärder som den regeringen vidtagit när det
gäller internationellt samarbete i kärnsäkerhetsfrågor och även när det gäller
samarbetet med länderna kring Östersjön. Jag förutsätter att det som Olof
Johansson talar om i sitt svar inte hunnit ske under den korta tid som han
varit miljöminister.
I debatten kring min fråga lanserade jag, som en parafras på uttrycket att
göra Östersjön till ett kärnvapenfritt hav, begreppet att vi skall sträva efter
att göra Östersjöns kuster till kärnkraftsfria kuster och Östersjön till ett
kärnkraftsfritt hav.
Birgitta Dahl använde sedan detta uttryck i något uttalande som handlade
om hennes ambitioner med det internationella miljösamarbetet kring Öster-
sjön. Jag skulle välkomna att den nyvalde miljöministern såg på saken på
samma sätt och insåg värdet av den typ av internationella konferenser som
förekommit på väldigt många andra områden mellan länderna kring Öster-
sjön.
Anf. 115 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Det är självklart att jag tar fasta på det som är positivt i det
som tidigare har hänt.
Många av dessa frågor behandlas ju löpande i regeringskansliet. En del av
dem har vi fått ärva, och en del av dessa frågor bygge/- på beslut som har
fattats här i riksdagen - det gäller t.ex. anvisningen av pengar för kärnsäker-
hetsarbetet. I dessa frågor har vi en gemensam uppfattning.
Jag vill peka på ytterligare en positiv sak, som hänt i dag. På förmiddagen
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 14
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
38
i dag sammanträffade ledningen för SKI med Litauens energiminister, som
är här på ett tillfälligt besök. Jag skall själv träffa honom i morgon. Vid sam-
talen i dag, som rörde gemensamma kärnsäkerhets- och strålskyddsfrågor,
enades man bl.a. om att inleda ett samarbetsprojekt med syfte att bygga upp
en litauisk tillsynsmyndighet inom kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet.
Detta har jag diskuterat med Lars Högberg på SKI.
I slutet av den här veckan, den 24 och 25 oktober, kommer representanter
för myndigheterna i Sovjetunionen, Ryssland, Ukraina, Litauen, Sverige,
Finland, Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien att träffas i Moskva
för att dra upp riktlinjer för ett samarbetsprojekt kring säkerhetsfrågor när
det gäller RBMK-reaktorer, dvs. den reaktortyp som finns bl.a. i St Peters-
burg, Ignalina ochTjernobyl. Jag kommer med all kraft att verka för att man
så snabbt som möjligt uppnår en överenskommelse.
Anf. 116 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Det som Olof Johansson nu beskriver ser jag som en bra
början och som en bra förberedelse för en sådan Östersjökonferens som jag
efterlyser. Jag tror att miljöministern delar min uppfattning att kontakterna
med de nya självständiga staterna kring Östersjön, framför allt de baltiska
staterna, inte - åtminstone på regeringsnivå - har förekommit så länge och
är så väl utvecklade, att det undanröjer behovet av ytterligare kontakter och
behovet av den typ av konferenser som jag efterlyser.
Olof Johansson är också medveten om att trots att IAEA har arbetat med
kärnsäkerhetsfrågorna under mycket lång tid, har vi råkat ut för tillbud i de
svenska anläggningarna. Vi har haft katastrofen i Tjernobyl och tillbud i
andra anläggningar. IAEA är alltså långt ifrån något vaccin mot kärnkrafts-
olyckor.
Anf. 117 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Det har jag heller inte trott, utan här är det många faktorer
som spelar in, som bekant inte minst den mänskliga faktorn. När det gäller
säkerhetsbedömningar av det slaget tror jag att vi är överens, och den saken
behöver vi därför inte diskutera.
Vad jag emellertid först vill pröva är så många konkreta åtgärder som möj-
ligt, och då måste man spela på de tangenter som står till buds. Det betyder
att vi måste ha bindande avtal med så många länder som möjligt som har
kärnreaktorer inom sitt territorium.
Dessutom har den säkerhetskonferens som ägde rum inom IAEA den
2-6 september lett till ett oväntat snabbt uppdrag till generalsekreteraren.
Jag vill gärna se resultatet av detta. Vi kommer att fortsätta att hålla press
på IAEA-organisationen för att snabbt komma till så bindande överenskom-
melser som det över huvud taget är möjligt.
Anf. 118 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! En avsikt med den typ av konferens som jag föreslår är att nå
målet att göra länderna kring Östersjöns kuster kärnkraftsfria. Det är också
målet för den svenska energipolitiken, även om jag tolkar energiöverens-
kommelsen och beslutet i riksdagen som något oklart. Men efter vad jag för-
står står beslutet om avveckling senast år 2010 fast. Det skulle vara fint om
de övriga reaktorerna kring Östersjön kunde stängas, samtidigt som Sveriges
sista reaktor stängs år 2010.
Anf. 119 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Vår internationella trovärdighet i detta fall påverkas natur-
ligtvis av hur vi själva hanterar frågan här hemma. Därför är det viktigt, inte
minst ur den synpunkten, att den i årets tidigare energipolitiska beslut be-
kräftade sluttidpunkten, senaste år 2010, står fast.
Anf. 120 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Jag vill då tacka energiministern för svaret och för den här
debatten. Jag tar fasta på det som jag anser vara huvudintrycket, nämligen
att det är ett positivt svar. Jag lovar att följa frågan och återkomma till den.
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Svar på fråga 1991/92:51 om återfyllningsbara PET-flaskorAnf. 121 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Kent Carlsson har frågat mig om regeringen kommer att ge
Coca-Cola och Pepsi Cola dispens från kravet på en för bryggeribranschen
gemensam återfyllningsbar PET-flaska.
Beredning av ärendena pågår för närvarande inom regeringskansliet. Jag
kan som Kent Carlsson säkert förstår inte föregripa besluten i denna fråga.
Anf. 122 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Jag börjar att tacka för det något kortfattade svaret från mil-
jöministern.
Det beslut som riksdagen fattade om att införa en återfyllningsbar PET-
flaska var bl.a. centern med om att fatta. Det förelåg också en överenskom-
melse med bryggeribranschen om att man skulle gå den här vägen.
Vad nu framför allt Coca-Cola gör är att gå in med en ansökan som, om
den bifölls, skulle bryta sönder det här systemet. Företaget skulle införa en
egen profilflaska. I botten ligger ett önskemål från Coca-Cola att helt slippa
returflaskesystemet och kunna köra med engångsflaskor.
Risken med att ge tillstånd till en speciell flaska för Coca-Cola är att också
Pepsi Cola och andra i branschen -1.ex. Sprite och Seven Up - vill ha spe-
ciella profilflaskor. Då förstörs det här systemet, och de miljö- och energi-
vinster som man vill åstadkomma med detta system kommer alltså inte att
uppnås.
Jag förstår att ministern inte kan ge något svar i det enskilda fallet. Men
han borde kunna svara på principfrågan: Är regeringen beredd att värna om
det retur-PET-system som ändå har införts i landet och som en stor riksdags-
majoritet ställt sig bakom? Eller anser regeringen att detta inte är så viktigt
och att man därför kan tänka sig att gå ifrån det i detta läge bästa och något så
när hyfsade förpackningssystemet för drycker ur miljö- och energisynpunkt?
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
39
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
40
Anf. 123 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Att jag svarar kortfattat har sina formella skäl. Jag vill be-
tona det. Det här är ett stort och viktigt ämne, och frågan är väl snarast om
det lämpar sig för en sådan här kortfattad frågedebatt. Jag skulle kunna gå
in på många sammanhang som har diskuterats i anslutning till det beslut som
har fattats.
Faktum kvarstår att det i det beslut riksdagen har fattat finns en dispens-
möjlighet. Det är därför denna typ av dispensansökningar kommer till rege-
ringskansliet, där dessa ansökningar har legat en tid. Det har bl.a. att göra
med att remissvar begärs från olika instanser, och i något fall har man också
hänvisat till förpackningsutredningen. Jag anser inte att detta har någon av-
görande betydelse, utan vi har en ganska god grund för att fatta beslut.
När det gäller regeringens inställning i den här frågan vill jag bara hänvisa
till regeringsförklaringens formulering att inriktningen skall vara att avfall
kan återföras till naturens kretslopp, återvinnas eller återanvändas. Med den
utgångspunkten kommer jag att handlägga frågan.
Anf. 124 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Det låter ju bra.
Nu har ju förpackningsutredningen kommit med sitt betänkande. Det
finns mycket som tyder på att man inom EG håller på att närma sig de
svenska ståndpunkterna i fråga om förpackningar, återvinning och återan-
vändning. Jag tycker inte att det skulle vara så väldigt svårt att redan nu ta
ställning och ge en tydlig signal till branschen om att det inte blir fråga om
några dispenser för s.k. profilflaskor, utan att vi kommer att stå på oss för
att se till att vi får ett enhetligt system så att vi på det sättet sparar energi och
råvara.
Efter vad jag har förstått väntar man i branschen på beslutet, och många
ligger lågt än så länge. Eftersom man tror att det eventuellt skulle kunna bli
fråga om ett positivt besked till Coca-Cola vill man inte ha inlett en produk-
tion i returflaskor. Inom vissa delar av branschen skulle man nämligen helst
vilja ha s.k. profilflaskor. Det är därför också viktigt att vi får ett snabbt be-
slut i frågan.
Anf. 125 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag delar nämnda uppfattning. Jag har emellertid inte kun-
nat verka i den här funktionen mer än några veckor, och ärendet har legat
på regeringens bord några månader. Jag tycker nog att det än så länge inte
är fråga om någon försening som skall läggas den nya regeringen till last, och
jag har heller inte haft för avsikt att åstadkomma någon försening.
Jag vet att detta är en viktig signal till branschen, och branschen skall få
den signalen inom kort.
Anf. 126 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Jag vill än en gång tacka för svaret, men jag vill ändå under-
stryka att det är bråttom, eftersom lagen trädde i kraft den 1 juli. Om delar
av branschen ser en möjlighet att slippa ifrån det beslut som riksdagen har
fattat, kan det göra att man inte satsar tillräckligt på marknadsföring på re-
tur-PET-flaskan och inte heller i produktionsledet använder sig av den i den
omfattning som skulle vara bäst.
Vad den gamla regeringen efter vad jag förstod väntade på var förpack-
ningsutredningen, och den har nu lagt fram sitt betänkande. Givetvis skall
den nya regeringen ha rimlig tid på sig för att bedöma frågan, men jag hop-
pas verkligen att det blir ett snabbt beslut om ett nej till profilflaskor för Co-
ca-Cola.
Överläggningen var härmed avslutad.
20 § Svar på fråga 1991/92:53 om det nordiska samarbetetAnf. 127 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Ylva Annerstedt har frågat mig om Nordiska ministerrådets
förslag till budget för år 1992.
Det nordiska samarbetet har utvecklats kraftigt under de 20 år som gått
sedan Nordiska ministerrådet och Nordiska ministerrådets budget upprätta-
des. Samarbete har inletts på en rad olika områden. Ett stort antal nordiska
samarbetsorgan och institutioner har tillkommit och finansieras via minister-
rådets budget. Under den senaste tioårsperioden har budgeten mer än tre-
dubblats, och den uppgår nu till närmare 700 miljoner danska kronor. Det
är ett betydande belopp. Det budgetförslag för år 1992 som nu ligger hos
Nordiska rådet för yttrande är något lägre beroende på att finansministrar-
nas ekonomiska handlingsplan håller på att trappas av. I övrigt har minister-
rådets utgångspunkt för budgetbehandlingen varit att det skall vara en realt
sett oförändrad budget.
Med tanke på det statsfinansiella läget i de nordiska länderna och det be-
sparingsprogram som den svenska regeringen för sin del arbetar med är det
inte realistiskt att räkna med en fortsatt ökning av den nordiska budgeten.
Det är i stället så att vi måste se över de aktiviteter som pågår för att se
om pengarna används till rätt saker.
Konsekvenserna av EES-avtalet för det nordiska samarbetet diskuteras
just nu inom ministerrådet. EES-avtalet kommer förmodligen att leda till att
vissa områden i det nordiska samarbetet blir viktigare och att andra blir
mindre angelägna. Ministerrådet förbereder nu ett förslag om dessa frågor
till Nordiska rådets session år 1992.
Det är riktigt att det finns en del nedskärningar på de ekonomiska samar-
betsområdena i budgetförslaget för år 1992. Men samtidigt finns det ett antal
områden som får ökade anslag. Det gäller i första hand kulturområdet samt
satsningen på ett samarbete med Baltikum. Detta är ett uttryck för de priori-
teringar ministerrådet gjort i sitt budgetförslag, bl.a. mot bakgrund av utta-
landen från Nordiska rådet. Jag vill också påminna om att budgeten innehål-
ler ett anslag på 50 miljoner danska kronor från finansministrarnas ekono-
miska handlingsplan.
Vad särskilt gäller arbetet med att avskaffa handelshinder är det också rik-
tigt att det området fått ett lägre belopp än tidigare år. Det beror framför allt
på att de medel som har beviljats tidigare år inte har utnyttjats fullt ut. Det
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
41
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
42
pågår fortfarande ett omfattande arbete med att undanröja handelshinder,
och en hel del har redan skett. Problemet är inte i första hand att få fram
pengar, utan att det är en trög process att få länderna att ändra de bestäm-
melser som skapar handelshinder. Här kommer EES-avtalet att få en stor
betydelse. Det kommer att medföra gemensamma bestämmelser på en rad
områden, där det tidigare inte har funnits gemensamma nordiska regler. För-
utsättningarna för nordiskt ekonomiskt samarbete stärks alltså, om än i en
bredare europeisk ram. Den ansvariga ämbetsmannakommittén har konsta-
terat att EES-avtalet kommer att medföra att det finns färre problem kvar
att lösa i det nordiska arbetet med handelshinder. Alla problem får dock inte
en lösning genom EES-avtalet, och i dessa delar måste det nordiska samar-
betet fortsätta.
Vi avvaktar nu Nordiska rådets ställningstagande till budgetförslaget för
år 1992 vid extrasessionen den 13 november.
Anf. 128 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Jag får tacka miljöministern - eller kanske jag i detta sam-
manhang skall säga ”samarbetsministern” - för svaret. Tyvärr finns det ändå
ingenting i svaret som visar hur man skall uppfylla det som faktiskt sägs i
regeringsförklaringen, nämligen att det nordiska samarbetet måste utvecklas
och att det finns förutsättningar för att på nytt stärka samhörigheten och
samarbetet mellan de nordiska länderna inom ramen för det europeiska
samarbetet.
Det är ju ändå så att man under två år har lagt fram en nollbudget, och
det innebär, med den penningvärdesförsämring som ändå har inträffat, en
realt sett minskad budget. När den ekonomiska handlingsplanen avtrappas
år 1992 kommer budgeten att minska med 20 miljoner, och 1993 förlorar
man ytterligare 50 miljoner. Här finns alltså ingenting som kan ytterligare
stärka det nordiska samarbetet.
Att de ekonomiska områdena nedprioriteras är speciellt allvarligt med
tanke på att Norden i allra högsta grad behöver stärka sin regionala samhö-
righet. Jag kan tänka mig en lång rad områden där man behöver stärka Nor-
den i det fortsatta Europasamarbetet. Det gäller t.ex. regionernas roll, och
miljösamarbetet är något som alldeles speciellt lämpar sig för nordiskt sam-
arbete. Det kan också gälla att göra Norden till en tillväxtregion som kan
konkurrera med övriga starka regioner i Europa. Här finns alltså områden
där mycket kan göras, men det går faktiskt inte utan resurser.
Jag vill då än en gång fråga: På vilket sätt skall man stärka det nordiska
samarbetet, när resurserna ständigt skärs ned? Detta är ju faktiskt vad vi har
framför oss.
Anf. 129 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Det är i och för sig den tidigare regimens budgetförslag som
vi har att hantera, och det är beslutat i den skrivelse jag har framför mig,
dagtecknat Tammerfors den 21 augusti 1991. Nordiska ministerrådet har
alltså överlämnat sitt förslag till budget för yttrande, och efter det att Nor-
diska rådet har avgett sina synpunkter avser ministerrådet att fastställa bud-
geten. Det är så behandlingsordningen ser ut, och jag har kommit in mitt i
den processen. Det betyder att den första gången som jag träffar mina kolle-
ger, samarbetsministrarna i Norden, blir i Mariehamn i samband med extra-
sessionen. Då får vi naturligtvis ta en diskussion i rådet. Avsikten är natur-
ligtvis att lyssna till synpunkterna där. Jag vill dock varna för att man skall
uppfatta allt samarbete som beroende av ökade resurser. De neddragningar
som har gjorts, och som jag nämnde i svaret, beror faktiskt på att vissa upp-
gifter fullföljts och därmed faller bort. Detta innebär ju inte att inte nya upp-
gifter kommer till, tvärtom. Jag har dock inte, i den här funktionen, haft
möjlighet att aktualisera nya saker. Det kommer jag i så fall att göra inför
mötet i Mariehamn i början av november.
En annan sak som jag inte tycker att man skall ägna sig åt är att först anvisa
pengar och sedan fylla på med verksamhet.
Anf. 130 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Elerr talman! Jag tycker att det senaste inlägget var mycket uppmunt-
rande. Jag inser att samarbetsministern har fått överta gammal skåpmat som
det finns stora möjligheter att göra någonting positivt av. Man kan kanske
se till att det får en tyngd åt det ekonomiska hållet. Vi har nu en nollbudget,
och det innebär en real nedskärning och att den ekonomiska handlingspla-
nen försvinner. Jag kan se flera områden som behöver utvecklas. Det gäller
inte minst en gemensam ekonomisk strategi för Norden som tillväxtregion.
Vi behöver satsa på teknisk industriell forskning, eftersom det är där vi skall
kunna hävda oss. Varje nordiskt land är för litet att upprätta egna forsk-
ningsinstitutioner på detta område. Ett sådant viktigt område, Nord Plus,
som vi talat positivt om i andra sammanhang, saknar alltså medel för att full-
följas.
Anf. 131 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Det här visar också hur viktigt det är att man tar saker och
ting i rätt ordning. Nu har vi ett EES-avtal sedan den senaste natten. Jag
har naturligtvis anledning att, liksom mina kolleger på det nordiska planet,
granska dess innehåll och anpassa en del av de åtgärder som fortfarande
krävs på det ekonomiska området efter den nya situationen. Jag tycker att
det är en viktig uppgift bl.a. för de nordiska länderna som helhet, men natur-
ligtvis även för de nordiska samarbetsministrarna. Det är i den situationen
som jag tycker att man skall vara litet återhållsam i början. Jag är dock den
första att erkänna att det kommer att finnas mycket stora uppgifter också
framöver, precis som vi säger i regeringsförklaringen. Detta skall inte upp-
fattas som någon signal för framtiden. Det är inte fråga om någon sänkt am-
bitionsnivå, tvärtom.
Anf. 132 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Jag tackar särskilt för det senaste inlägget om att det inte är
fråga om någon sänkt ambitionsnivå. Även om man tycker att 700 milj.kr.
är mycket pengar är det, om man jämför med de samlade budgetarna för de
nordiska länderna trots allt felräkningspengar. Men jag håller med om att
man inte skall lägga pengar först och innehåll sedan. Det finns ju ändå en
lång rad förslag från Nordiska rådet på bra samarbetsprojekt som nordiska
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
43
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
44
ministerrådet då och då har förkastat. Man har sagt att det har kostat för
mycket. Här finns alltså en hel del att hämta. Tiden är inte utrunnen, utan
samarbetsministern har gott om möjligheter att lägga ytterligare positiva för-
slag rörande det nordiska samarbetet.
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Svar på fråga 1991/92:45 om avgiften för högskolestudierAnf. 133 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Björn Samuelson har frågat mig om regeringen ämnar att
under alla förhållanden verka mot införande av avgifter för högskolestudier.
Mitt svar är enkelt: Regeringen har inga planer på att föreslå införande av
terminsavgifter för högskolestudier.
Anf. 134 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret. Trots att
jag bara har två minuter på mig passar jag på att hälsa honom välkommen
till rollen som utbildningsminister.
Det var ett kort och koncist svar. Det var bra att vi fick reda på att det inte
blir något införande av terminsavgifter. Man är ju så skadad efter ett antal
år här, att när man får ett sådant kort och koncist svar av en minister blir
man liksom lur. Jag förutsätter därför, herr talman, att detta också innebär
att det inte heller blir några terminsavgifter eller andra avgifter vid en even-
tuell framtida stiftelseform för högskolorna som regeringen tydligen har
idéer om.
Jag förutsätter också att utbildningsministerns svar innebär att man inte
heller kommer att införa någon form av ansökningsavgifter till högskolestu-
dier.
Anf. 135 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Tack för välkomsthälsningen. Svaret innebär precis vad sva-
ret säger, nämligen att regeringen inte har några planer på att införa termins-
avgifter för högskolestudier. När Björn Samuelson ändå väljer att kommen-
tera regeringens tanke att ge somliga högskolor och/eller universitet möjlig-
het att övergå i stiftelseform, är det angeläget att understryka att denna
tanke inte har något samband med tanken att diskutera terminsavgifter. Tan-
ken om stiftelser är en tanke för att säkerställa universitetens och/eller forsk-
ningshögskolornas autonomi. Den skall därför ses som det juridiskt ekono-
miska uttrycket för den strävan som regeringen har i frihetshänseende. De
båda frågeställningarna är alltså inte sammankopplade.
Anf. 136 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Vi får väl återkomma till debatten om denna organisations-
form och dess eventuella friheter och ofriheter. Det är en annan historia.
Jag ställde frågan därför att jag vet att det inom ramen för en stiftelse-
struktur kan finnas möjligheter att införa avgifter för olika tjänster som man
kan producera. Det var närmast därför jag ställde frågan. Detta gällde även
frågan om ansökningsavgifter för tillträde till högre studier. Men jag vet ju
att moderaterna tillsammans med oss i vänsterpartiet har varit motståndare
till detta tidigare, och jag förutsätter att det gäller även i framtiden.
Anf. 137 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag vill bara göra ett klarläggande. Det finns en avgift som
redan tas ut. Jag är inte medveten om vänsterpartiets ståndpunkt till denna
avgift. Det gäller den avgift som utgår i anslutning till att studenter genomgår
det s.k. högskoleprovet. Jag vill gärna understryka att i det vi nu diskuterar
ingår inget löfte från regeringen om att avskaffa en sådan avgift. Den finns
där för att bestrida en betydande kostnad som högskolan åsamkas, och
denna avgift kommer regeringen att vidmakthålla.
Anf. 138 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! När det gällde ansökningsavgiften avsåg jag den avgift som
förra regeringen hade tankar om att man kanske borde införa för att för-
hindra att en del sökte sig till högre studier av någon allmän form av lust och
lättja. Det var den avgiften jag avsåg i min senaste fråga.
Överläggningen var härmed avslutad.
22 § Svar på fråga 1991/92:33 om skolans ansvar för elevers hyfs ochuppträdande
Anf. 139 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Widar Andersson har frågat mig om min avsikt är att skolan
framöver skall ta ett mindre ansvar för elevernas hyfs och uppträdande.
Mitt svar är nej!
Det föreligger, precis som frågeställaren påpekar, ingen motsättning mel-
lan kunskap och hyfs. Tvärtom är det, enligt min mening, så att en betoning
av skolans egentliga uppgift att ge eleverna goda kunskaper både förutsätter
en betoning av och bidrar till elevernas fostran. Tendenser till mobbning,
vandalism, översitteri och skolk måste självfallet bekämpas med kraft.
Samtidigt är det angeläget för mig att understryka att huvudansvaret för
barnens fostran vilar på föräldrarna. En ökad samverkan mellan skolan och
föräldrarna är därför viktig. I regeringsförklaringen understryks att lärarna
måste få känna engagemang och stimulans för att lyckas med sin viktiga upp-
gift. Det gäller både i arbetet med elevernas kunskapsinhämtande och i den
därmed sammanhängande fostrande delen av arbetet. Skolan måste därför
kunna lita på föräldrarnas stöd i fostran av barnen liksom föräldrarna kan
lita på skolans.
För regeringen är det natuligt att lägga stor vikt vid att skolan får möjlighet
att skapa arbetsro. Arbetet med detta måste framför allt bedrivas lokalt. Hur
regeringens stöd för en sådan utveckling skall se ut kommer att beredas inom
utbildningsdepartementet.
I regeringsförklaringen angavs som en av skolans huvuduppgifter att
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
45
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
46
skapa respekt för och vidareutveckla demokratins principer om tolerans,
samverkan och likaberättigande. Dessa principer förutsätter också respekt
för demokratiskt fattade beslut t.ex. om regler för uppförande. Det måste
därför ingå i skolans ansvar för elevernas fostran att ge eleverna reellt infly-
tande över både sin inlärningssituation och skolmiljön i vid mening. På det
sättet fostras eleverna till ett ökat ansvarstagande både för sin egen utveck-
ling och för vården av lokaler och material för att ta några exempel.
Widar Andersson kan alltså vara lugn. I framtidens skola kommer elever-
nas hyfs och uppträdande att understrykas i akt och mening att höja kvalite-
ten på kunskapsinhämtandet för alla elever.
Anf. 140 WIDAR ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag delar statsrådets och regeringens
syn att skolans främsta uppgift är att förmedla kunskap. Det blir ännu vikti-
gare i framtiden, inte minst i Norrland, den landsdel jag kommer ifrån, där
man står inför stora strukturomvandlingar.
Jag rör mig mycket ute i skolorna, och många lärare har kontaktat mig.
Det är anledningen till att jag ställde frågan. Enligt min mening är regering-
ens främsta uppgift i dagens samhälle att driva opinion och skapa en policy.
Många lärare är oroliga för att utslagningen i grundskolan skall öka. Det sägs
att kunskaperna skall premieras, och lärarna är oroliga för att det blir en
slagsida och att man bortser från skolobligatoriet. Det uppluckras så att allt
fler elever med besvärliga hemförhållanden, vilka har svårt att hänga med i
skolan, kommer att slås ut. Det kan bli fallet om regeringens budskap blir
alltför entydigt och man enbart betonar kunskap.
Anf. 141 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag delar uppfattningen att en viktig uppgift för skolpolitiker
i största allmänhet är opinionsbildning. När det gäller fostrande aktiviteter
är verkligheten sådan att man inte kan besluta om att eleverna skall uppföra
sig väl, utan det är en kultur som växer fram.
En konkret fråga som jag som skolminister har försökt att sprida kunskap
om är detta med mobbning. Jag tror inte att det finns något som är så föröd-
ande för de svaga eleverna som att känna sig ovälkomna eller rädda för att
gå till skolan. Dessutom har många ungdomskriminella deltagit i mobbnings-
aktiviteter. Det kan verka enkelt att göra något åt detta, men erfarenheterna
visar att det krävs både kunskap och erfarenhet för att på ett vettigt sätt bear-
beta tendenser till mobbning i en skolsituation.
Det finns en del erfarenheter på detta område, och jag har försökt för-
medla att de finns. Det finns lärare som arbetar mycket medvetet med dessa
frågor, och jag anser att man skall försöka sprida de kunskaperna. Detta är
ett konkret exempel där jag försökt lyfta fram en enskild fråga när det gäller
kulturen i skolan och vad som är rätt och fel.
Det finns också annat som gjorts på detta område, och i detta samman-
hang är frågan om närvaro mycket central. Den förra regeringen uppvakta-
des med anledning av de erfarenheter och problem man haft med frånvaron
i gymnasiet mot slutet av terminen när eleverna ägnat sig mer åt att festa än
åt att studera. Det har lett till att frånvaron nu får anges på avgångsbetyget,
och så friska som den här vårterminen har i varje fall eleverna i Stockholm
inte varit på många år.
Alla förslag från enskilda skolor och andra där regeringens medverkan be-
hövs för att man skall kunna vidta åtgärder, kommer jag att pröva i positiv
anda. Det är oerhört centralt att det fostrande arbetet fungerar.
Anf. 142 WIDAR ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag tackar för den breddning av sitt svar som statsrådet har
gjort. Det är angeläget att man i olika officiella sammanhang påpekar att
kunskapsinlärning intimt hänger samman med en god social ordning, inte
minst för dem som inte har stödet hemifrån. Därmed är jag nöjd.
Anf. 143 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag skall försöka bli tydlig på den punkten. I modern forsk-
ning om skolans resultat och inte minst om framgångsrika skolor har fram-
kommit att det inte finns någon motsättning i att arbeta för ökade kunskaper
och samtidigt fostra eleverna. Tvärtom tycks erfarenheterna visa att skolor
som medvetet arbetar på ett modernt sätt för att eleverna skall lära sig något
och som tror på skolans möjligheter att med undervisning nå resultat också
åstadkommer mycket positiva sociala effekter. Rätt hanterat blir det vinster
i båda dessa avseenden. Jag ser fram emot riksdagens stöd och hjälp i arbetet
att föra debatten vidare.
Överläggningen var härmed avslutad.
23 § BordläggningAnmäldes och bordlädes
Skrivelse
1991/92:20 1991 års redogörelse för de statliga företagen
Förslag
1991/92:12 Riksdagens revisorers förslag angående näringspolitiken - utred-
ningar och näringspolitiska program
Motionerna
med anledning av prop. 1991/92:21 Teckning av aktier m.m. i Nordbanken
1991/92:N1 av Anita Gradin m.fl. (s)
1991/92:N2 av lan Wachtmeister och Bengt Dalström (nyd)
1991/92:N3 av Rolf L Nilson m.fl. (v)
Anmäldes att följande interpellation framställts
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Svar på frågor
47
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
48
den 21 oktober
1991/92:16 av Magnus Persson (s) till arbetsmarknadsministern om arbets-
lösheten bland byggnadsarbetarna m.m.:
Byggnadsarbetareförbundets länsplanerare (ledamöter i länsarbetsnämn-
den och byggarbetsnämnden i resp, län) upprättar sedan 1981 varje kvartal
en prognos över den förväntade sysselsättningen det följande året. Progno-
sen bygger dels på kända fakta om byggnadsarbetarkår, sysselsättningsmöns-
ter, kommande projekt och eventuella samhälleliga insatser, dels på kunska-
per och erfarenheter om hur byggmarknaden i övrigt, dvs. den del av mark-
naden där projekt och arbeten ännu inte är kända, normalt utvecklas,
till lämnas en bedömning av arbetsmarknadsläget i augusti 1992.1 slutet av
september var arbetslösheten bland byggnadsarbetarna 7,8 %, en ökning
med 0,3 procentenheter sedan augusti. Arbetslöshetstalet förväntas därefter
stiga till 9,9 % i november. För vintern dvs. februari, förutspår prognosen
att arbetslösheten bland byggnadsarbetarna kommer att uppgå till 13,1 %,
medan den sjunker något i maj månad ner till 11,4%.
Kommer prognosens siffror att överensstämma med verkligheten innebär
det att kåren i november kommer att registrera den allra högsta arbetslöshet
som någonsin upmätts någon novembermånad sedan den moderna arbets-
löshetsstatistiken infördes 1956. Den genomsnittliga arbetslösheten bland
byggnadsarbetarna under november månad har de senaste 25 åren varit
4,8%. Jämförelsevis kan nämnas att föregående år var arbetslösheten
3.1 %. Vad gäller februari månad så har högre arbetslöshet än prognosen
13.1 % uppmätts vid endast två tillfällen. Den genomsnittliga arbetslösheten
under februari månad är annars 8,5 %, medan nivån i februari i år var 5,9 %.
En arbetslöshet på 13,1 % motsvarar drygt 15 000 arbetslösa byggnadsarbe-
tare.
Vad slutligen bedömningen för augusti 1992 beträffar är bilden inte nämn-
värt ljusare. I 19 av de 24 länen förutses sysselsättningsläget vara sämre än
vid motsvarande tidpunkt i år.
Som vanligt räknar man med att arbetslösheten kommer att bli högst i
skogs- och Norrlandslänen under vintern. Under februari månad 1992 be-
räknas 6 län - Värmland, Kopparberg, Gävleborg, Västernorrland, Jämt-
land och Norrbotten - ha en arbetslöshet som uppgår till 20 % eller mer. I
dessa län pekar dessutom prognoserna på en fortsatt hög arbetslöshet - över
15 % även under resten av våren.
Kommer länsplanerarnas prognos att slå in för 1992 innebär det att arbets-
lösheten bland byggnadsarbetarna det närmaste året blir rekordhög, betyd-
ligt över 10% i årsgenomsnitt.
Med anledning av den alltmer krisartade situationen på byggarbetsmark-
naden får jag fråga chefen för arbetsmarknadsdepartementet följande:
Vilka konkreta åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta i anled-
ning av de ökande arbetslöshetssiffror som redovisas i föreliggande progno-
ser?
Vilka åtgärder ämnar arbetsmarknadsministern vidta i syfte att komma till
rätta med arbetslösheten, speciellt i skogs- och Norrlandslänen?
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Anmäldes att följande fråga framställts
den 21 oktober
1991/92:55 av Annika Åhnberg (v) till jordbruksministern om EG och om-
ställningen av det svenska jordbruket:
I regeringsförklaringen sägs att omställningen av jordbruket skall fullföl-
jas, men det sägs också att en avstämning skall ske efter det att EG lagt fast
principerna för sin nya jordbrukspolitik.
Vad menar regeringen egentligen? Formuleringen är svårtolkad. Detta
tycks vara ytterligare ett område där regeringen anser att Sverige skall un-
derordna sig EG och inte hävda egna ståndpunkter. Det är dessutom osäkert
när EG kan bli klar med sin förändring, och producenterna behöver besked
för att kunna planera den närmaste framtiden.
Vänsterpartiet krävde även av den förra regeringen klargörande och möj-
ligheter till fönyad diskussion av Sveriges livsmedelspolitik i förhållande till
EG. Regeringen aviserar nu en särskild kommission (av moderata samlings-
partiet tidigare avfärdad som ett kommunistiskt påfund). Jag utgår från att
denna särskilda kommission skall bestå av representanter för såväl näringen
och konsumenterna som partierna.
Saken brådskar.
Jag vill därför fråga jordbruksministern:
Avser regeringen omedelbart vidta åtgärder för att klargöra vad
EG-anpassningen innebär i förhållande till omställningen av det svenska
jordbruket?
26 § Kammaren åtskildes kl. 18.45.
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 8 § anf. 44 del-
vis,
av talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 16.15 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Gunborg Apelgren
49
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991 Innehållsförteckning
Tisdagen den 22 oktoberI § Justering av protokoll...................... 1
2§ Svar på fråga 1991/92:9 om Cambodja.................... 1
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Hans Göran Franck (s)
3§ Svar på fråga 1991/92:18 om Sydafrika.................... 3
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Hans Göran Franck (s)
4 § Svar på frågorna 1991/92:40 och 49 om sänkta arbetsgivaravgifter 5
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Ingrid Hemmingsson (m)
5§ Svar på frågorna 1991/92:52 och 54 om arbetslösheten bland
akademiker, m.m......................... 7
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Olle Schmidt (fp)
Marianne Andersson (c)
6 § Svar på fråga 1991/92:34 om standardkraven på gruppbostäder för
åldersdementa.................................... 10
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Sten Svensson (m)
7§ Svar på fråga 1991/92:37 om alkohollagstiftningen........... 11
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Sten Andersson i Malmö (m)
8§ Svar på fråga 1991/92:50 om ungdomsbostadsstödet.......... 14
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Kent Carlsson (s)
9 § Svar på fråga 1991/92:46 om valkretsindelningen i Malmöhus län 16
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Knut Wachtmeister (m)
10 § Svar på fråga 1991/92:39 om prisregleringsavgiften på handels-
gödsel m.m....................................... 18
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Bengt Rosén (fp)
II § Svar på fråga 1991/92:47 om stöd till betodlare m.fl......... 20
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Bengt Kronblad (s)
12 § Svar på fråga 1991/92:44 om biogasproduktionen vid Studsvik. 22
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Rolf L Nilson (v)
13 § Svar på frågorna 1991/92:41 och 48 om helikopterverksamheten
vid marinkommando ost............................. 24
Försvarsminister Anders Björck (m)
50 Mikael Odenberg (m)
Tom Heyman (m)
14 § Svar på fråga 1991/92:35 om gränsen för tullfri införsel...... 26
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
15 § Svar på fråga 1991/92:36 om skatten på bensin............. 29
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Sten-Ove Sundström (s)
16 § Svar på fråga 1991/92:38 om det privata pensionssparandet... 32
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Ajournering........................................... 34
Återupptagna förhandlingar............................... 34
17 § Svar på fråga 1991/92:42 om järnvägstrafiken Stockholm-Oslo 34
Prot. 1991/92:14
22 oktober 1991
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Björn Samuelson (v)
18 § Svar på fråga 1991/92:43 om en konferens om kärnkraften kring
Östersjön........................................ 36
Miljöminister Olof Johansson (c)
Rolf L Nilson (v)
19 § Svar på fråga 1991/92:51 om återfyllningsbara PET-flaskor.... 39
Miljöminister Olof Johansson (c)
Kent Carlsson (s)
20 § Svar på fråga 1991/92:53 om det nordiska samarbetet....... 41
Miljöminister Olof Johansson (c)
Ylva Annerstedt (fp)
21 § Svar på fråga 1991/92:45 om avgiften för högskolestudiet.... 44
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Björn Samuelson (v)
22 § Svar på fråga 1991/92:33 om skolans ansvar för elevers hyfs och
uppträdande.................................... 45
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Widar Andersson (s)
23 § Bordläggning...................................... 47
24 § Anmälan om interpellation
1991/92:16 av Magnus Persson (s) om arbetslösheten bland
byggnadsarbetarna m.m........................... 48
25 § Anmälan om fråga
1991/92:55 av Annika Åhnberg (v) om EG och omställningen
av det svenska jordbruket......................... 49
51
gotab 40096, Stockholm 1991