Riksdagens protokoll
1991/92:13

Fredagen den 18 oktober

Kl. 9.00-10.50

Protokoll

1991/92:13

1 § Avsägelser

Andre vice talmannen anmälde att följande avsägelser inkommit:

Anders Svärd (c) hade avsagt sig uppdraget att vara ledamot i justitieutskot-
tet,

Rune Backlund (c) hade avsagt sig uppdraget att vara ledamot i socialförsäk-
ringsutskottet,

Ingbritt Irhammar (c) hade avsagt sig uppdraget att vara suppleant i justitie-
utskottet och

Karin Israelsson (c) hade avsagt sig uppdraget att vara suppleant i socialför-
säkringsutskottet.

Kammaren biföll dessa framställningar.

2 § Anmälan om vissa kompletteringsval

Andre vice talmannen meddelade att på grund av uppkomna vakanser
hade

dels socialdemokratiska riksdagsgruppen anmält Magnus Persson som ny
ledamot i valberedningen efter Stig Alemyr och Elvy Söderström som ny
suppleant i valberedningen efter Magnus Persson,

dels moderata samlingspartiets riksdagsgrupp anmält Wiggo Komstedt
som ny ledamot i valberedningen efter Anders Björck,

dels centerns riksdagsgrupp anmält Ingbritt Irhammar som ny ledamot i
justitieutskottet efter Anders Svärd, Karin Israelsson som ny ledamot i soci-
alförsäkringsutskottet efter Rune Backlund, Anders Svärd som ny suppleant
i justitieutskottet efter Ingbritt Irhammar och Rune Backlund som ny supp-
leant i socialförsäkringsutskottet efter Karin Israelsson.

1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 13

Prot. 1991/92:13 18 oktober 1991	Andre vice talmannen förklarade valda till
A llmänpolitisk debatt	ledamöter i valberedningen Magnus Persson (s) Wiggo Komstedt (m)
Utbildnings- frågor	ledamot i justitieutskottet Ingbritt Irhammar (c) ledamot i socialförsäkringsutskottet Karin Israelsson (c) suppleant i valberedningen Elvy Söderström (s) suppleant i justitieutskottet Anders Svärd (c) suppleant i socialförsäkringsutskottet Rune Backlund (c) 3 § Allmänpolitisk debatt (forts, från prot. 12) I enlighet med den överenskommelse som träffats med partiernas företrä- dare i talmanskonferensen gällde för dagens debatt dels att ledamots anför- ande inte fick överstiga sex minuter, dels sedvanliga replikregler. För stats- råd gällde högst tio minuter för anförande samt sex minuter för den första och tre minuter för den andra repliken. Utbildningsfrågor Anf. 1 LENA HJELM- WALLÉN (s): Herr talman! Många av oss här i riksdagen har under valrörelsen besökt skolor. Det har allmänt sett varit stimulerande möten med vetgiriga och in- tresserade elever. Men på en punkt har skolbesöken utgjort en negativ upp- levelse - stora elevgrupper visar en ytterst negativ inställning till flyktingar och till vårt gemensamma ansvar för människor i tredje världen. Snäv egoism, kryddad med nedsättande omdömen om andra människor, uttalas allt oftare. Den högljudda antihumanistiska inställningen hos ele- verna är allvarlig och mycket oroande. Många inom skolan gör redan beundransvärda insatser för att leva upp till läroplanens ord om att ”skolan skall söka grundlägga solidaritet med utsatta grupper inom och utom landet”. Nu krävs dock en bred samling kring detta i hela skolan, på alla nivåer.
2	Jag vill därför ta detta tillfälle i akt att från riksdagens talarstol uppmana

skolornas lärare och elever, föräldrar, skolledningar och skolmyndigheter att
med allvar och engagemang ytterligare aktivera insatserna mot främlings-
fientligheten. Skolorna har unika möjligheter att gå i spetsen för sådana in-
satser genom att skapa en varm, spännande och äkta samvaro mellan de
barn, ungdomar och vuxna som med skilda erfarenheter och ursprung har
att arbeta och leva tillsammans. Låt oss göra våra skolor till föredömen för
andra delar av vårt samhälle.

Ett första lämpligt steg kan vara att låta årets FN-dag, den 24 oktober,
alltså redan om en knapp vecka, bli en stark manifestation för inlevelse, för-
ståelse, medkänsla och solidaritet med förföljda och förtryckta människor
varhelst de lever i världen och oberoende av var i världen de har sina rötter.

Herr talman! Utbildning är ett utomordentligt viktigt politiskt område
som jag med stort intresse återvänder till. Jag vill också hälsa Beatrice Ask
och Per Unckel välkomna till det området.

Vi har i dag i många avseenden en bra skola. Men den förändring som sker
ute i samhället och i vår omvärld ställer nya och stora krav på skolan. Skolan
måste också vara en av samhällets viktigaste förändringskrafter.

Vi socialdemokrater har allt sedan 1970-talets SIA-reform varit mycket
aktiva för att få i gång en decentralisering och förnyelse. Vi kommer att fort-
sätta att driva på det arbetet. Vår drivkraft är tilltron till den allmänna sko-
lan, till att lärare och övrig personal tar ett aktivt ansvar för förnyelseproces-
sen. Vi är övertygade om att det viktigaste för att öka valfrihet och bättre
tillgodose elevernas behov och förutsättningar är den utveckling och för-
nyelse som sker inom det allmänna skolväsendet. Privata skolor kan ändå
aldrig vara något mer än komplement till grundskolan.

Regeringen talar om att den vill skapa Europas bästa skola. Det är en god
ambition som alla kan instämma i. Det intressanta är dock vägen dit och om
de kunskaper och den fostran som denna skola skall ge skall omfatta alla
elever eller bara vissa. Regeringen tycks ha en stark tro på att tilldela skolan
resurser genom s.k. skolpeng. Det föranleder ett antal frågor.

Skall skolpengen vara lika för alla elever oberoende av om de bor i gles-
bygd eller ej? Hur har man tänkt sig ta hänsyn till elever med fysiska handi-
kapp eller till elever som av olika skäl behöver mer stöd än andra? Om skol-
pengen skall ta hänsyn till elevernas olika förutsättningar, vem skall då be-
döma hur mycket den enskilda eleven skall föra med sig till den skola som
eleven, enligt regeringens synsätt, fritt skall få välja? Hur rimmar det med
talet om respekt för den enskildes integritet?

För oss socialdemokrater är den självklara utgångspunkten: alla barns rätt
till en skola av god kvalitet. Det måste också återspeglas i statsbidragen till
skolan.

Avgörande för en skolas framgång är lärarnas arbete, ett svårt och påpas-
sat men också mycket meningsfullt arbete. Lärarna måste därför stödjas av
en modern lärarutbildning och kontinuerlig fortbildning. Äntligen har vi nu
en lärarutbildning som motsvarar grundskolans krav. Den första kullen nyut-
bildade grundskollärare blir färdig i december.

Motståndet mot den moderna lärarutbildningen har emellertid fått en så-
dan styrka i den nya regeringen att den meddelar att en ny ämneslärarutbild-

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-

frågor

Prot. 1991/92:13

18 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
frågor

ning parallell med den nuvarande skall införas. Jag tycker detta är klåfing-
rigt.

Herr talman! Därför vill jag avsluta mitt inlägg med att uppmana rege-
ringen att utan fördomar ta till sig den nya grundskollärarutbildningen. Det
borde vara självklart att äntligen låta grundskolan få utvecklas med stöd av
en verklig grundskollärarutbildning.

Anf.2 CLAUS ZAAR (nyd):

Först ber jag att få önska skolministern lycka till i sitt nya ämbete. Häref-
ter övergår jag till att kommentera delar av regeringsförklaringen.

I regeringsförklaringen sägs att vi skall lägga grunden till Europas bästa
skola. Vi i Ny Demokrati instämmer till fullo i denna målsättning. Jag hop-
pas därför att en ny syn på skolan nu kommer att redovisas. Min förhoppning
är också att medborgarna skall ges större rätt till medbestämmande i skolan.
Vi måste i ett systemskifte ifrågasätta traditionella experters och byråkraters
roller och låta alla beslut präglas av sunt förnuft. De enskilda individernas
behov och inflytande måste betonas. Med den fria marknad som kommer att
finnas i Europa är det viktigare än någonsin att ungdomar - även i Sverige -
får valfrihet i sin utbildning.

En skolpeng som följer eleven är en bra start för att vi skall kunna lägga
grunden till Europas bästa skola. Jag vill gärna höra skolministerns synpunkt
på införandet av en skolpeng som följer eleven.

Herr talman! En fråga som också diskuteras är skolvalet. Jag är själv lä-
rare, och jag tror att ett led i att minska främlingsfientligheten bland vissa
elever i skolorna är att rationalisera invandrarundervisningen. Enligt riksre-
visionsverkets rapport om invandrarundervisningen var statsbidraget för
denna 1988/89 13 500 kr. per elev som fick undervisning. Undervisningen
omfattar några timmar i veckan. Statsbidraget till grundskoleeleverna var
däremot 17 800 kr. för en heltidsplats.

Av flera invandrare har jag fått tipset att vi kan låta hemspråksundervis-
ningen skötas genom invandrarföreningarna. Dessa kan säkert nå minst lika
goda resultat som nuvarande utbildning. Det vore intressant att få höra skol-
ministerns syn på en sådan lösning av hemspråksundervisningen.

Jag vill sedan gå över till högskolan och högskolepolitiken. Högskolepoli-
tiken har nu varit nedslående för våra universitet och högskolor under en
lång period. I ett sammandrag kan man konstatera att denna politik har varit
en salig röra av missriktade ambitioner och ett ointresse för den egentliga
verksamheten.

Högskolan och forskningen har i 20 års tid misshandlats svårt och levt på
svältgränsen. Resultatet är redan mycket oroväckande. Vi behöver bara
jämföra med exempelvis Danmark, som i dag satsar dubbelt så mycket som
Sverige. Litet längre bort, i Nederländerna, och ännu längre bort, i Canada,
satsas tre gånger mer än i Sverige.

Hälften av lärarna vid högskolan har inte disputerat. Man kan fråga sig
hur studenterna skall kunna få en högklassig utbildning när lärarkvaliteten
uppenbarligen har betydande brister.

I dag betalar vi nästan tre gånger mer till barnomsorgen än till högre un-
dervisning och forskning.

Det behövs synnerligen kraftfulla och snabba insatser för vära universitet
och högskolor. Det behövs ett rejält ekonomiskt resurstillskott och självstän-
diga institutioner och universitet. Forskningen skall stå i centrum. Lärare
skall undervisa och forska. Forskare skall undervisa också. Antagningsreg-
lerna måste ses över. Låt oss ge också våra universitet och högskolor en ny
start!

Anf.3 BJÖRN SAMUELSON (v):

Herr talman! Låt mig först instämma i Lena Hjelm-Walléns ord om den
typ av främlingsfientlighet man kan möta ute i Sveriges skolor. Jag delar hen-
nes uppfattning att det här måste vidtas åtgärder.

Låt mig också inledningsvis passa på att hälsa Beatrice Ask välkommen
som ny skolminister. Jag ser fram emot många och intressanta debatter.

Herr talman! Nu har borgerligheten infört ett högerstyrt dubbelkom-
mando över utbildningspolitiken. Högern har i många år ägnat sina krafter
åt att förtala den svenska skolan. Man har påstått att den svenska skolan
nedvärderat kunskaper och varit allmänt flummig. Det finns betydligt större
skäl att angripa skolavsnitten i den borgerliga regeringsförklaringen för flum
och luftpastejer än den svenska skolan.

Man talar allmänt om att vi under 90-talet skall få Europas bästa skola.
Program skall utarbetas för att höja kvaliteten på skolans alla stadier. En
ny läroplan med en tydlig kunskapsprofil skall utarbetas, betygen skall mäta
kunskaper, kunskapskraven får inte eftersättas, osv., osv. - alla dessa upp-
repningar om kunskaper och kvalitet utan att man någonstans försöker defi-
niera vad man menar med kunskaper. Men man fick väl inte plats med detta
heller, för att nu anknyta till vår finansministers uttalande om karensda-
garna. Man tycks däremot ha obegränsat med plats för allmänna formule-
ringar och vaga förhoppningar.

Vad menas t.ex. med Europas bästa skola? Säger man detta bara för att
ännu en gång få nämna Europa? Eller ämnar moderaterna anordna Europa-
mästerskap i Vi i femman nere i Bryssel med Ulf Dinkelspiel som svensk
coach?

■ Nej, den svenska skolans kvalitet hänger klart samman med dess resurser
och arbetsformer. Det handlar om arbetsformer som ger möjlighet att kunna
analysera samband, reflektera och dra slutsatser. Det handlar om arbetssätt
som ger självtillit och övar förmågan till samarbete. Det handlar om arbets-
former som lockar elevernas spontana nyfikenhet och deras beredskap att
fatta beslut och ta ansvar. Sådant kan aldrig betygsättas eller vara föremål
för ett EM.

Jag är mest bekymrad över vad som händer med de svaga eleverna vid det
moderata systemskiftet inom skolpolitiken. Jag undrar vad som händer med
dessa elever vid införandet av en skolcheck och flera betygssteg. Jag vill di-
rekt fråga skolministern vad dessa elever har för glädje av att försöka köpa
sin utbildning. De lär ju knappast vara så attraktiva för direktörerna som
säljer utbildning i de moderata checkskolorna. Inte heller lär det glädja
dessa elever om det finns flera betygssteg. De vet ändå att de trots egna bety-
dande insatser alltid hamnar på den nedre halvan.

Visserligen har den nya skolministern drabbats av en senkommen insikt

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-

frågor

1* Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 13

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-

frågor

om att det faktiskt kan vara ojämlikt med skolavgifter. Skolvalet skall inte
vara beroende av feta plånböcker, har hon så klokt påpekat. Men har Bea-
trice Ask någon förståelse för att alla elever kanske inte lyckas sälja sig själva
på den moderata utbildningsmarknaden?

Färdriktningen förskräcker. Det verkar inte finnas tillstymmelse till om-
sorg om de svaga eleverna i den moderata skolpolitiken. De fick väl förstås
inte plats. Vad som däremot fick plats är allmänna formuleringar om tole-
rans, samverkan och likaberättigande. Bakom sådana till intet förpliktande
formuleringar kan man knappast med bevarad trovärdighet skylla på plats-
brist. De svaga eleverna med koncentrationssvårigheter eller inlärningssvå-
righeter är dock vana att inte få plats. De kommer att få ännu svårare att få
plats i den moderata framtidsskolan.

Ett tydligt belägg för detta var den moderata rapporten som presenterades
i somras, där man sade, att om man tog alla pengar till skolan och lade ut
dem rakt över, skulle man kunna minska klasserna. Logiken stämmer natur-
ligtvis, men det innebär att det inte finns några extra resurser för dem som
särskilt behöver. Ytterst handlar det om vår inställning till de svaga eleverna
och om vilken människosyn och samhällssyn man har.

Jag vill i det här sammanhanget citera Ingemar Emanuelsson, som är pro-
fessor i specialpedagogik i Göteborg:

”Faran med profilskolor, friskolor och hela privatiseringsvågen som finns
i samhället i dag är att det handlar om ett val för vissa elever, men inte för
andra. Det är aldrig bara kopplat till elevernas intresse, förmåga och fallen-
het, utan också alltid till andra faktorer i elevernas bakgrund.

Det finns en stor risk för social snedrekrytering. Elever som inte har för-
äldrar som backar upp dem blir förlorare. Men den frågan är inte längre
’inne’ i debatten.”

Jag vill avsluta med det som förvånat mig mest i skolavsnittet av den bor-
gerliga regeringsförklaringen. Det är att man inte där annonserar att staten
återigen skall ta över ansvaret för lärarna. De borgerliga partierna var ju
eniga om att beslutet var djupt olyckligt. Vi minns väl alla vilket elände kom-
munaliseringen beskrevs som från borgerligt håll. Det fanns ju ingen hejd på
vilken olycka som beslutet innebar.

Om ni nu verkligen står fast vid den beskrivning som ni har gett av kom-
munaliseringen, gymnasiereformen, osv., varför lägger ni då inte fram för-
slag om att riva upp besluten? Men det vågar ni väl inte, därför att ert mot-
stånd mot kommunaliseringen, gymnasiereformen och lärarutbildningen var
inget annat än politiska piruetter.

Då finns det inget annat att säga om detta än det som vi säger hemma i
Värmland: Vassvälling var vad de lärare fick som ni hetsade mot de här be-
sluten.

Anf. 4 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Herr talman, ledamöter av riksdagen! Regeringens mål är att Sverige un-
der 1990-talet skall skapa Europas bästa skola. I arbetet med att förnya och
förändra Sverige utifrån de krav som framtiden ställer har skolan en nyckel-
position.

I debatten påstås ibland att Sverige redan skulle ha nått mycket högt när

det gäller utbildningens kvalitet och bredd. Efter år av ständig utveckling
och unikt stora satsningar ekonomiskt på utbildningens område kan man ju
vänta sig att vi skulle vara särskilt framgångsrika.

Men verkligheten tyder inte riktigt på det. Visserligen har vi många bra
skolor och utbildningar. Men det finns också mindre bra skolor och problem
som inte lösts eller ens blivit erkända. Dessutom - och det är viktigt - satsar
vår omvärld i dag på utbildning och forskning. Kunskapskraven ökar - lik-
som viljan att pröva nya vägar för att ge uppväxande och kommande genera-
tioner de bästa förutsättningarna inför framtiden.

Till dem som ibland har beskyllt oss moderater för att svartmåla skulle jag
därför vilja säga, att även om Sverige i dag skulle ha haft världens bästa skola
så räcker det inte inför framtiden. Vi måste bli bättre, och jag är övertygad
om att alla kreativa krafter, inte minst här i riksdagen, behövs om vi skall
lyckas med detta.

Låt mig ge några exempel på den verklighet som vi har att hantera.

Blivande lärare får i dag stödundervisning i svenska.

Sjuksköterskestuderande klarar inte alltid mellanstadiets matematik.

För ungefär ett år sedan redovisades från universitetet i Göteborg att upp-
emot en tredjedel av eleverna på grundskolans mellanstadium inte får den
undervisning i samhällskunskap och religionskunskap läroplanen förutsät-
ter.

Lärarnas riksförbund har visat att en tredjedel av undervisningen i sam-
hällskunskap och religionskunskap på högstadiet utförs av lärare som saknar
utbildning i dessa ämnen. Vad gäller NO-ämnen är situationen något bättre:
25 % saknar utbildning i fysik och kemi. I historia saknar 20 % av högstadie-
lärarna adekvat utbildning.

Många elever lämnar grundskolan med otillräckliga baskunskaper och
mycket dåligt självförtroende.

Detta är oacceptabla brister i världens kanske dyraste skola.

Att det blir så här är inte lärarnas fel. Det är viktigt att framhålla. Lärarna
har gjort och gör sitt bästa. Vad vi måste fråga oss är om de förutsättningar
de arbetar under är rimliga.

Jag föreställer mig att det finns många skolor och lärare som skulle arbeta
på ett helt annat sätt om de gavs friare händer. Det är den friheten vi nu vill
skapa inom ramen för en skola som sätter allas rätt att växa i centrum.

De grundläggande principerna om samverkan, tolerans och likaberätti-
gande ligger fast. Skolan skall väcka respekt för sanning och rätt, för männi-
skans egenvärde och människolivets okränkbarhet. Den personliga integri-
teten får inte kränkas. Allt enligt regeringsförklaringen. Detta är inte bara
honnörsord, det är viktiga principer att slå fast.

Med den bakgrunden vill vi sedan skapa en ny valfrihet på skolans om-
råde. Genom att ge skolan en läroplan med en tydlig kunskapsprofil och in-
föra ett system som innebär att de allmänna bidragen följer elevens val av
skola, skapas förutsättningar för att driva skolor i olika former.

Det skall bli lättare att starta och driva fristående skolor. Lärare med egna

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
frågor

Prot. 1991/92:13

18 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Utbildnings-

frågor

visioner och erfarenheter skall kunna driva skolor, och föräldrar skall kunna
skapa skolor som de vill ha för sina barn, för att nu ta några exempel.

Hittills har de fristående skolorna varit beroende av starka organisationer
eller föräldrar som är beredda att göra betydande uppoffringar för att låta
barnen få den skolgång de önskar. Vi vill ändra på detta. Vi vill att alla skall
kunna välja skola. Faktum är att jag egentligen vill att alla skall välja skola,
kommunal eller fristående. Ett aktivt ställningstagande när det gäller bar-
nens skolgång är ett sätt att öka intresset för skola och utbildning. Aktiva
och engagerade föräldrar har positiva effekter när det gäller studieresulta-
ten - och även när det gäller barnens fostran. Det gäller oavsett vem som är
huvudman för den enskilda skolan.

I det här sammanhanget vill jag också säga att den systemförändring som
nu pågår väcker frågor som måste besvaras. Jag har i massmedia tillskrivits
en mycket bestämd uppfattning om skolavgifter. Det har jag ingen. Däremot
är frågan naturlig att ställa i en situation, dit vi kommer så småningom, där
skolor med olika huvudmän blir helt jämställda ekonomiskt. Reglerna för
tillståndsgivning, liksom hur skolorna i framtiden kontinuerligt skall synas
utifrån dessa regler, är annat som kan behöva ses över - inte i syfte att upp-
ställa hinder eller för att åstadkomma administrativt krångel, utan för att ge
tydliga besked om vad som gäller. Regelverket skall inte lämna utrymme för
tyckande i största allmänhet, men det skall vara så utformat att vi kan vara
förvissade om att skolpliktiga barn garanteras god undervisning.

Läroplansarbetet är enligt min uppfattning en av de viktigaste uppgifterna
det närmaste året. Låt mig i detta sammanhang bara säga att jag är något
bekymrad över de direktiv läroplanskommittén har att arbeta med. Rege-
ringen kommer att se över dessa utifrån de besked som bl.a. gavs i regerings-
deklarationen. För egen del har jag en strävan att göra läroplanen till ett
viktigt dokument, som ger stöd och ledning till dem som arbetar i skolans
vardag. Läroplanen får inte bli ett alltför flummigt dokument, som försöker
gripa över allt som kan röra skolan. Det är betydligt viktigare att precisera
vad som är viktigt och nödvändigt att prioritera.

En sådan viktig precisering gäller det faktum att vi går mot ökade interna-
tionella kontakter. I det läget är det nödvändigt att eleverna lär sig minst ett,
men helst flera, främmande språk. Men de måste också lära sig att förstå vår
egen kultur och andras kulturer. Det anknyter en del till de bekymmer som
Lena Hjelm-Wallén tog upp och som jag kanske återkommer till senare.

En skola utan betyg som mäter kunskaper visar inte respekt för elevernas
arbete. Resultaten måste värderas. Betygen ger stimulans och information.
Det sporrar till nya insatser.

Så fungerar betyg som anger kunskap. Det relativa betygssystemet är nu
äntligen moget för skrotning. Det finns ett långt gånget arbete på det här
området, och jag ser fram mot att ta del av de resultat som det leder till.

Riksdagen har också beslutat om stora förändringar av gymnasiet. I rege-
ringsförklaringen anges att beslutet om att förlänga gymnasiets yrkesutbild-
ning till tre år ligger fast. Men även här gäller att kraven på goda kunskaper
inte får eftersättas. Regeringen kommer att föreslå åtgärder som förstärker
undervisningen. Detta gäller särskilt språken, men även en del annat.

Avgörande för om skolan skall lyckas med sina uppgifter är att den har

tillgång till väl utbildade lärare. Regeringens uppfattning är att skolan behö-
ver tillföras lärare som har djupare ämneskunskaper än de som ges i dag.
Det är väl belagt att den lärare som har goda kunskaper också känner den
trygghet som leder till ett gott arbete. Den säkerhet som kommer av goda
kunskaper ger möjligheter att skapa de relationer till eleverna som behövs
för att ge dem en god vägledning även i andra frågor än den rena kunskaps-
förmedlingen.

Ett förslag om en ny lärarutbildning kommer att föreläggas riksdagen. Av-
sikten är att den skall etableras parallellt med nuvarande utbildning. Ämnes-
utbildningen skall ges inom ramen för systemet med fristående kurser. En
sådan utbildning kan startas mycket snart, och därmed kommer skolan att
relativt snabbt få en nödvändig och viktig förstärkning.

Utöver behovet av en ny kompletterande lärarutbildning vet vi också att
vi kan vänta oss en stor brist på lärare över huvud taget. Babyboom, sex-
åringar i skolan, relativt stora pensionsavgångar, förlängda gymnasieutbild-
ningar m.m. bidrar till detta. Jag är övertygad om att vi kommer att få ägna
kraft här i riksdagen åt att fundera över hur vi möter det bekymret.

Herr talman! Skolfrågorna är många och viktiga. Flera ledamöter har tagit
upp en del frågor som jag skall återkomma till och besvara något senare.

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-

frågor

Anf. 5 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Herr talman! Visst finns det brister i svensk skola, Beatrice Ask. Men ni
har ju under 1980-talet konsekvent biträtt vartenda förslag till nedskärning
på skolans område, och det har inte skapat en bättre kvalitet i skolan! Det
kan vi läsa rapporter om.

Ni talar om att matematikkunskaperna är dåliga. Men när vänsterpartiet
föreslagit obligatorisk matematikundervisning rakt över i gymnasieskolan,
inom alla utbildningslinjer och grenar, har moderaterna sagt nej. Förund-
ransvärt!

Jag känner en tjej, vi kan kalla henne Kerstin, som går i grundskolan och
som har några dolda handikapp. Förhoppningsvis kan en del av dem växa
bort allteftersom hon blir äldre. Det är inget fel på intellektet hos Kerstin,
men hon kommer ändå aldrig att komma över till den övre halvan. Då frågar
jag mig: Vad visar i så fall betygen? Visar de att en del av de dolda handikap-
pen har växt bort? Eller visar de att hon har blivit duktigare i skolan? Jag
skulle inte vilja vara lärare och ge Kerstin betyg. Däremot skulle jag vilja
vara lärare och ha en bra kontakt med hennes föräldrar - det är stimulerande
att undervisa också Kerstin.

Vilken extra tilldelning, hur många hundralappar extra per termin, skall
Kerstin kunna ta med sig på grund av sin 50 - 60-procentiga hörselned-
sättning? Hur många hundralappar extra kan hon erbjuda den skola hon väl-
jer därför att man där t.ex. måste byta ut gardiner som verkar störande på
hennes koncentrationsmöjligheter? Frågorna hopar sig. Hur många hundra-
lappar extra skall Kerstin få för att hon skall ha möjlighet att välja skolskjuts
till den skola hon vill gå i? Hur många hundralappar extra per termin skall
Kerstin få för att hon skall slippa gå upp alldeles för tidigt, om hon har möj-
lighet att ta en taxi, därför att hon behöver litet mer sömn än hennes skol-
kamrater i motsvarande ålder?

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-

frågor

Det går inte att lägga ut bidrag till skolan som en jämn smet, Beatrice Ask.
Det går inte. Vi är olika, och gudskelov för det!

Anf. 6 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:

Herr talman! Vi har i Sverige en bra skola och en god utbildning. Vi har
en välutbildad befolkning, och i förhållande till bruttonationalprodukten
satsar vi mer än något annat land på skolan. Vår ungdomsskola hävdar sig
väl vid internationella jämförelser. Grundskolan har hög standard, och det
är dessutom en standard som är relativt jämn, också jämfört med andra län-
der.

Men det är klart att även det som är bra skall göras bättre. Det har den
socialdemokratiska regeringen i hög grad arbetat med. Ett exempel på det
är ju gymnasieskolans reformering. Jag vill verkligen välkomna att modera-
terna och folkpartiet nu har givit upp sitt tidigare motstånd mot att göra de
yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan treåriga, så att den viktiga kvali-
tetsreformen av gymnasieskolan faktiskt får genomföras.

Det som oroar är inte ambitionen att göra saker och ting bättre - det kan
vi alla vara med om. Det som oroar är att regeringen när man har sagt det
snabbt går över till att tala om privata alternativ. Den huvuduppgift som vi
har som skolpolitiker måste ju ändå vara att göra den vanliga skolan bättre.
Det är vår viktigaste uppgift. Men nu tycks man tro att bara man svingar
med något slags privatiseringstrollspö så skall allting bli bättre. Det gäller
grundskolan och andra skolformer, men det gäller också fria universitet - nu
skall man privatisera universiteten. Per Unckel sade att han ser fram mot det
med stor otålighet. Jag tycker snarare att det tyder på stor ogenomtänkthet.

Det är så lätt att även som minister ställa sig upp och bara kritisera vad
som har varit. Ibland kan man då hamna i mycket underliga positioner. Den
”flummiga läroplan” som Beatrice Ask talar om är den läroplan som en bor-
gerlig regering antog 1978 och som skrevs under av Britt Mogård. Jag menar
att man skall vara litet varsam när man kritiserar vad som har varit och först
och främst se på verkligheten.

Jag tror att vi kommer att få mycket diskussion om det här privatiserings-
tänkandet, och skolpengen är alldeles klart en åtgärd i den andan. Den reser
en mängd svåra frågor, som Beatrice Ask inte på något sätt har kunnat svara
på. Också lärarna är mycket oroliga för det. Jag vill be Beatrice Ask att läsa
förra numret av Lärarförbundets tidning. Där visar man på den oron och
på hur skolpengen kan försämra en god skola och försämra likvärdigheten i
skolan.

Anf. 7 Statsrådet BEATRICE ASK (m) replik:

Herr talman! Lena Hjelm-Wallén, Claus Zaar och Björn Samuelson har
alla tagit upp skolpengen men från olika aspekter. Det är två frågor som
ställs. Den ena gäller oron för hur det skall gå för elever med särskilda behov
om man inför ett generaliserat schabloniserat fördelningssystem av de of-
fentliga bidragen. Den andra ställs av Claus Zaar, som ser det utifrån önske-
målet om ökad verklig valfrihet för medborgarna.

Jag vill bara erinra om det beslut som riksdagen har fattat om statsbidra-
gens fördelning. De statliga medlen skickar vi till kommunerna - de skall

fördelas och följa med eleverna. Det heter i beslutet också att de kommunala
resurserna skall fördelas utifrån behov, ungefär på samma sätt som om sko-
lorna hade varit kommunala, så att man får en skolpengsinriktning här.

Det pågår ute i kommunerna ett intensivt arbete med att hitta fördelnings-
nycklar som är riktigt bra. Det är ingen helt enkel uppgift. Hur gör man då
med Kerstin, som Björn Samuelson talade om och som behöver en hel del
extra insatser? Hur löser man det? Jag har en mängd idéer kring detta utifrån
min kommunala erfarenhet, men det är i dag inte min uppgift att säga hur
det skall se ut i detalj. Jag har mycket stort förtroende för kommunernas
förmåga och engagemang när det gäller att ta vara på alla elevers intresse.

Det är dessutom inte, som en del tror, så att barn med särskilda behov
inte skulle vara betjänta av att deras föräldrar har en möjlighet att välja en
alternativ skola. Det finns i dag många exempel på barn som icke har fått
den hjälp och det stöd som de har behövt i den vanliga skolan men som har
kunnat få det i t.ex. en Montessoriskola. De föräldrarna har fått stora be-
kymmer med ekonomin i det gamla systemet. Det tror jag därför inte är nå-
gon större svårighet, men det är som sagt ett problem att hitta bra fördel-
ningsnycklar. Men det är ett problem även inom det kommunala systemet.

Jag vill bara berätta att vi i Stockholm har tittat närmare på hur man har
använt förstärkningsresursen på gymnasiet. Det var meningen med förstärk-
ningsresurser att man verkligen skulle använda dem för att ge de elever som
behövde särskilt stöd hjälp. Den utredningen visar att man nog har använt
pengarna på ett mycket traditionellt sätt utan att egentligen vid varje läsår
fundera över hur pengarna bäst skulle användas för att det skulle motsvara
de ambitioner som var syftet med förstärkningsbidragen. Jag tror därför att
det finns bekymmer med de här sakerna också inom det kommunala syste-
met.

Lena Hjelm-Wallén försöker säga att det nu pratas bara om privatisering -
det är bara det som är intressant. Självfallet är det inte så. De allra flesta
skolor här i landet är kommunala - jag är mycket väl medveten om det. De-
centraliseringen och det ökade inflytande som föräldrar och andra får också
i de kommunala skolorna tycker jag är mycket positivt. Jag vidhåller att jag
önskar att varje förälder i det här landet aktivt skulle kunna ta ett ställnings-
tagande om vilken skola, kommunal eller fristående, som man vill att barnen
skall gå i. Jag tror att det är enda sättet att få de många att engagera sig för
och i skolverksamheten.

Jag fick också en fråga om varför vi inte river upp kommunaliseringen, så
stort väsen som vi gjorde av den. Formerna för denna reform lämnade
mycket övrigt att önska. Nu är den genomförd, och nu gäller det att arbeta
vidare på den. Man skall inte hålla på och schackra med den här typen av
stora förändringar hur som helst. Nu får vi försöka reda ut det som inte red-
des ut innan kommunaliseringen genomfördes. Från moderat sida har det
alltid funnits stort förtroende för kommunala politiker. Vi tror att vår uppgift
i dag är att på statlig nivå reda ut de principiella frågor som ändå måste ställas
i en mängd sammanhang på skolområdet.

Jag är inte alls oroad över hur vi skall klara av de handikappade eleverna.
Jag tycker inte heller att betygen är ett stort bekymmer, vilket antyddes här.
Rätt utformade och rätt använda kan betyg tidigare än i dag faktiskt vara ett

Prot. 1991/92:13

18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
frågor

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Utbildnings-
frågor

stöd för elever som i dag inte syns och inte märks och som vi inte reagerar
tillräckligt tidigt på så att vi kan förstärka deras studieresultat. Vi kommer
säkert att återkomma till betygsfrågorna.

När det gäller läroplanen sade jag att den som vi har i dag är flummig. Jag
är väl medveten om att Britt Mogård lade fram förslaget. Det här var inte
riktat som en kritik mot någon speciell person. Det var avsett som kritik mot
oss alla. Vi har en förmåga att av välvilja önska oss att vi skall lösa alla be-
kymmer samtidigt. Jag tror att erfarenheterna i dag säger att det inte funge-
rar. Vi måste nu försöka byta inriktning på arbetet, koncentrera oss, reda ut
det som är mest väsentligt och se om inte det är bättre. Vi måste nog ta på
oss en gemensam självkritik när vi går in i läroplansarbetet.

Anf. 8 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:

Herr talman! Jag håller med Beatrice Ask om det senare. Jag tror att det
hos oss politiker alltid finns en önskan - och att det också finns förväntningar
på oss - att vi skall kunna klara allt, vilket vi faktiskt inte kan. Jag försökte
beskriva ganska utförligt i SIA-propositionen hur det kan bli. Det gäller
framför allt i skolsammanhang, eftersom så många förväntningar ställs på
skolan. Man måste föra en dialog med lärarna och gå en balansgång mellan
dem och de förväntningar på lärarna som skrivs in i läroplanen. Man får lära
sig att leva med det stora gapet mellan verklighet och läroplan. Jag vill dock
varna för att man snävar in läroplanen så kraftigt att det inte finns kvar några
ambitioner och visioner. Då tror jag att det går illa.

Jag tänkte först att det är mycket av det Beatrice Ask säger som jag kan
hålla med om. Men när hon sade att hon inte alls var orolig för hur vi skall
klara de handikappade eleverna blev jag riktigt orolig. Den oron tror jag
professionellt måste sitta i oss. Det finns alltid en risk att de handikappade,
de svaga eleverna, hamnar utanför. Vi måste alla arbeta för att de inte gör
det. Var orolig för detta, Beatrice Ask, det skulle jag vilja rekommendera.

Jag är glad över att Beatrice Ask inser riskerna och säger att ett generellt
statsbidragssystem är ett problem. Det här problemet blir ännu större med
en skolpeng. Det kommer att missgynna glesbygd och de kommuner som har
mycket svaga elever och handikappade elever som behöver särskilt stöd.

Jag vill avsluta med några ord om lärarutbildningen. Jag läste att utbild-
ningsminister Unckel sade att man skall införa en ny lärarutbildning för att
vi skall få ner ämneskunskaper redan på högstadiet. Han sade vidare att man
härigenom skall kunna rekrytera duktigt folk till läraryrket. Det är en ren
oförskämdhet mot dem som i dag deltar i grundskolelärarutbildningen och
dem som är lärarutbildade och är mycket aktivt verksamma i denna utbild-
ning i dag.

Anf. 9 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Herr talman! Det var intressant att Beatrice Ask tog upp frågan om gym-
nasieskolan. Inom gymnasieskolan är statsbidragets konstruktion sådan att
man egentligen inte har öronmärkta pengar till förstärkningsresursen. Den
hade ni kunnat få leta länge efter. Det statsbidraget överensstämmer till viss
del med det ultraförslag som ni har när det gäller skolpeng eller skolcheck.
Det visar också att det finns en vanföreställning om att alla barn och ungdo-

mar är lika. Det är detta som är problemet, och problemet kan komma att
förstärkas genom ert förslag om elevcheck.

För vår del handlar det om att ta ett politiskt, demokratiskt ansvar som
utbildningspolitiker och överlämna detta till det som de professionella, lä-
rarna, kan sköta. Vi har t.ex. föreslagit självförvaltande, självstyrande sko-
lor, men med tydligt politiskt ansvar.

Resursanvändningen, Beatrice Ask, måste vi alltid övervaka som utbild-
ningspolitiker. Vi, om inga andra, skall kunna ställas till svars av de elever
och föräldrar som av olika anledningar skulle behöva extra resurser. Därför
säger vi från vänsterpartiets sida - vilket jag vet inte är populärt - att en del
elever faktiskt behöver mer resurser och att andra då kommer att få litet
mindre. Detta ligger bl.a. till grund för den likvärdiga skola som vi vill arbeta
för.

Ur Dagens Nyheter i dag refereras en bok som har getts ut i USA, ”Poli-
tics, Markets, and America’s Schools”. Det är en mycket intressant artikel.
Av boken framgår att det finns tre saker som avgör en elevs studieresultat.
Det gäller för det första personlig begåvning. Jag har berört detta när det
gäller dolda handikapp och hur man kan visa sin begåvning. För det andra
gäller det skolorganisationen. Ett decentraliserat skolsystem som vi före-
språkar, men med ett tydligt politiskt ansvar är till gagn. För det tredje har
familjebakgrunden betydelse. Med familjebakgrunden följer naturligtvis
också att vi är olika.

Anf. 10 Statsrådet BEATRICE ASK (m) replik:

Herr talman! När det gäller de handikappade eleverna är det klart att man
alltid har anledning att vara orolig för elever som har särskilda problem. Jag
tycker dock att det är väsentligt att säga att frågan om skolpeng eller inte,
inte utgör det stora bekymret. Problemet är faktiskt hur elever med särskilda
behov över huvud taget skall få det de behöver. Jag har sett konkreta fall
med elever som har varit rullstolsbundna som inte har kunnat fortsätta i pri-
vatskola. Man har tyckt att man inte kan ha handikappade i den skolan. Det
hade varit en självklarhet om det hade varit en kommunal skola.

Det är faktiskt inte skolans huvudman som är problemet, utan det är hur
man använder fördelningen mellan de vanliga barnen och de som behöver
extra hjälp. Man får dela upp den här frågan i två delar när man diskuterar
den. I dag bedrivs i kommunerna ett arbete med att hitta vettiga fördelnings-
nycklar som ger både handikappade elever och andra elever en valmöjlighet.
Det tror jag är till gagn för alla.

När det gäller den nya lärarutbildningen skulle Per Unckel ha gjort utta-
landen i DN som skulle vara en oförskämdhet mot nuvarande lärare. Det
måste i så fall vara dumt uttryckt i tidningen. Det faktum att vi vill ha en
annan lärarutbildning som komplement till den nuvarande innebär inte att
vi underskattar de resultat som uppnåtts där, även om vi kritiserar utbild-
ningen på en del punkter. Det finns faktiskt anledning att hitta en utbild-
ningsform som suger upp också de studenter som inte från början ger sig in
på en lärarutbildning. Vi vill ge utbildningen en tydligare form än hittills.
Det är i dessa banor som vi arbetar för att utforma ytterligare en lärarutbild-

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-

frågor

1** Riksdagens protokoll 1991192. Nr 13

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-

frågor

ning, och det tror jag är bra. Vi behöver nog hitta många kanaler tillbaka till
skolan från den högre utbildningen för att få bra lärare framöver.

Så till frågan om studieresultat. Det har sagts att begåvning, decentralise-
ring och familjeförhållanden är viktiga för att uppnå goda studieresultat. Det
finns internationell forskning på det området som mycket tydligt visar att
den kunskapssyn en skola präglas av har avgörande betydelse. Den är många
gånger starkare än den sociala bakgrunden för elevernas resultat. Att tro på
undervisningens förmåga att lyfta eleverna och att tro att lärare i samverkan
kan hitta metoder för att nå goda resultat är väsentligt. Det finns en hel del
arbeten utfört på detta område av Lennart Grossin. Den som tror att enbart
de traditionella argumenten är de som gäller rekommenderar jag varmt att
läsa vad han har skrivit.

Anf. 11 INGRID NÄSLUND (kds):

Herr talman, ärade riksdagskolleger! När man är i detta hus har man svårt
att låta bli att nämna den utsökta miljö vi befinner oss i. Skolmiljön står sig
mycket slätt vid en jämförelse. Det gäller inte bara vid en jämförelse med
denna med rätta unika miljö. De enda offentliga miljöer som möjligtvis är
tristare, grådaskigare och skräpigare än skolans är miljön kring de allmänna
kommunikationerna i våra storstäder. Vad är det egentligen för miljö vi bju-
der våra barn och ungdomar? Om den bristfälliga skolmiljön skulle vara ett
mått på hur vi värderar våra barn och skolungdomar, då skulle de sannerli-
gen hamna långt ner på en värderingsskala.

Värderingar överförs inte enbart - jag skulle vilja påstå inte främst - ge-
nom våra ord utan snarare genom våra attityder, våra handlingar och vårt
sätt att vara. Inga är så känsliga för vad vi säger genom vårt sätt att vara som
barn och ungdomar.

Frågan om det uppblossande främlingsföraktet i Europa och de extremis-
tiska idéer som vinner gehör hos våra ungdomar, idéer som har kommit till
uttryck i skolvalen, kan man tillskriva olika orsaker. Kanske är dessa histo-
rielöshet, trendighet, bristande kunskap eller en känsla av att den egna exi-
stensen är hotad genom en ökande arbetslöshet.

Skolan har naturligtvis ett mycket stort ansvar för att överföra värderingar
som gör att man respekterar alla människor. Det håller jag helt och hållet
med om. Men skolan lever inte i ett vakuum utan är mycket beroende av
omgivningens reaktioner. Jag skulle vilja påstå att vi inte alltid med tillräck-
lig kraft har reagerat mot totalitära regimer på olika håll vilka har behandlat
den enskilda lilla människan med ett stort förtryck. Den lilla människan har
inte haft någonting att sätta upp emot systemet eller kollektivet. Miljontals
människor har fått sätta livet till, och vi har bara orkat protestera när läget
har varit som mest akut. Sedan har praktiska överväganden fått ta överhan-
den.

Skolans kvalitet måste höjas på alla stadier, konstateras det i regeringsför-
klaringen. Vår skola måste också bli bättre på att förmedla kunskaper. Jag
vill påstå att vi i många hänseenden har en bra skola men ändå en skola med
stora brister. Vi får fler och fler signaler om att undervisningen på våra uni-
versitet och högskolor inte står sig jämfört med den högre undervisningen
ute i Europa. Om vi vill vara en ledande nation på utbildningsområdet måste

vi göra något radikalt åt detta. Jag påstår att vi inte hänger med utan håller
på att halka efter.

En annan oroande tendens är att begåvade elever i många fall inte längre
anser att det lönar sig att utbilda sig. Efter fullgjord militärtjänstgöring som
vapenfri tog min son ett jobb som säljare. Efter bara någon månad tjänade
han mycket mer än jag gör efter att ha varit lärare i 30 år. Jag är inte alls
avundsjuk på honom, men detta är en farlig signal till att utbildning inte lö-
nar sig. Han var nu klok nog att ändå använda sina insparade medel för att
vidareutbilda sig, för tillfället i USA. Men det är kanske inte alla ungdomar
som reagerar så.

Vi måste ge klara signaler om att utbildning lönar sig, även när det gäller
pengar. Utbildning är själva grunden för att vårt samhälle skall kunna hänga
med i utvecklingen på det näringspolitiska området och inom industrin och
för att vi skall få den tillväxt som är nödvändig för de fortsatta sociala refor-
mer som vi behöver i vårt samhälle.

De yrkesförberedande linjerna måste, efter en förlängning till tre år, ut-
formas så, att de blir en möjlighet även för skoltrötta elever, inte en omöjlig-
het. Den risken finns nämligen. Vi är inte betjänta av avhoppare som ser sig
som misslyckade individer därför att de inte orkat gå kvar det tredje året.
Därför anser jag att det är nödvändigt att det kommer till stånd en lärlingsut-
bildning under detta tredje år och att denna utformas på ett praktiskt sätt,
så att den upplevs som meningsfull, om vi nu skall ha detta tredje år.

Det finns nästan ingenting viktigare än att inspirera elever till en hållbar
livsstil. Jag säger medvetet ”inspirera”, för en livsstil är någonting mycket
personligt. Det betyder inte att den uppstår av sig själv. Här har naturligtvis
hemmen en mycket stor betydelse. Föräldrarnas ansvar kan aldrig överbeto-
nas. Men även lärare måste våga vara föredömen, måste våga tala om bety-
delsen av den livsstil man väljer för att få ett bra liv. Vad hjälper det om man
går ut med mycket kunskaper, om man inte klarar livet, om man faller offer
för droger och om man har en livsstil som gör att aids och HIV sprider sig i
vårt land. Vi måste också våga vägleda våra ungdomar.

En bra skola förmedlar värderingar och kunskaper, och den inspirerar till
en hållbar livsstil.

Anf. 12 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! För väldigt många är en utbyggd vuxenutbildning av stor be-
tydelse. Det gäller särskilt oss 800 000 i yrkesverksam ålder som har kortare
utbildning än nio år.

Vuxenutbildningen är viktig för människors personliga utveckling, för de-
ras möjligheter att delta i samhällsarbetet och för deras chanser på arbets-
marknaden.

För oss socialdemokrater har det därför varit en prioriterad uppgift att
satsa på vuxenutbildning. De flesta reformer har också kunnat genomföras
med brett stöd i riksdagen.

Så var det när folkbildningen byggdes ut, då beslut fattades om att inrätta
komvux och då vi fick vuxenstudiestöd och rätten till ledighet för studier.

Under den senaste socialdemokratiska regeringsperioden har anslagen till
vuxenutbildningen ökat mer än prisutvecklingen. Det har blivit nya folkhög-

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-

frågor

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-

frågor

skolor, och man har genomfört viktiga reformer för såväl folkbildningen som
den kompetensgivande vuxenutbildningen.

Men under samma tid har främst moderaterna riktat ständiga attacker mot
vuxenutbildningen. Förslagen till nedskärningar har, i dagens penningvärde,
rört sig om över en halv miljard kronor per år.

Om det hade satsats omkring 5 miljarder kronor mindre de senaste nio
åren, hade tiotusentals kortutbildade, som har deltagit i vuxenutbildning,
inte haft den möjligheten. Så skulle det ha varit, om moderaterna hade haft
makten. Frågan är: Hur blir det nu?

Vid beslutet om det nya statsbidragssystemet för kommunernas skolkost-
nader hade moderaterna lägre anslag till komvux i sitt beräkningsunderlag.
Jag menar att moderaterna därvid har givit negativa signaler om vikten av
att satsa på komvux. Resultatet ser vi nu i form av förslag till nedskärningar
i kommunerna. Vi har kunnat läsa om att borgerliga politiker i Linköping
talar om nedläggning av komvux gymnasiedel.

Vad säger Beatrice Ask? Är hon beredd att försvara det som står i skolla-
gen, 11 kap. 17 §: ”Kommunerna skall erbjuda gymnasial vuxenutbildning.”

Moderaternas ointresse för vuxenutbildning märks också tydligt av vad vi
har kunnat läsa, eller rättare sagt inte har kunnat läsa, under de senaste
veckorna. 1 regeringsförklaringen nämns inte vuxenutbildningen med ett
ord.

Jag har också läst många intervjuer med skol- och utbildningsministrarna.
I Lärarnas Tidning och Skolvärlden finns flera sidor med snygga bilder och
många synpunkter, men inte ett ord om vuxenutbildning. Utbildningsminist-
rarna har inte haft ett ord att säga om kortutbildades rätt till utbildning, inte
ett ord om behovet av livslångt lärande. Jag tycker att denna tystnad talar
sitt eget tydliga språk.

Frågan inför den här debatten var om Beatrice Ask tyckte att det var värt
att ta upp vuxenutbildningen. Nu vet vi. Inte ett ord blev sagt. Kan Beatrice
Ask ändå inte gå upp i en replik, så att vi får höra om hon kan säga ordet
vuxenutbildning.

Jag hade också tänkt fråga folkpartiets och centerpartiets företrädare om
moderaternas inställning till vuxenutbildningen nu har accepterats av deras
partier och blivit regeringspolitik. Men nu har både Carl-Johan Wilson och
Larz Johansson, som stod på talarlistan, strukit sig. Jag undrar just varför.

Men tro inte att det kommer att vara tyst om vuxenutbildningen i fortsätt-
ningen. Jag kan lova alla kortutbildade att ni inte kommer att sakna företrä-
dare här i riksdagen som hävdar era rättigheter och möjligheter. Vi socialde-
mokrater anser nämligen att en omfattande vuxenutbildning av god kvalitet
är utomordentligt viktig, inte minst nu i en period av snabb samhällsutveck-
ling.

Anf. 13 Statsrådet BEATRICE ASK (m) replik:

Herr talman! Man törs nästan inte säga att komvux inte fick plats. Då blir
man väl beskylld för att vara ointresserad.

Den kommunala vuxenutbildningen är mycket väsentlig. Inte minst med
tanke på det arbetsmarknadspolitiska läge som råder är det alldeles nödvän-

digt för väldigt många att komplettera brister på vissa områden eller förnya
sina grundkunskaper, vilket det många gånger kan handla om.

Det är riktigt att vi moderater i många omgångar har lagt mindre pengar
på komvux än vad en del andra partier har gjort. Det har vi gjort därför att
vi är ett parti som hushållar med pengarna och som vet att vi inte har hur
mycket som helst att göra av med. För oss har det varit och är så, att vi priori-
terar ungdomsskolan före vuxenutbildningen. Det betyder inte att vi inte an-
ser att vuxenutbildningen är väsentlig.

De närmaste åren kommer vi att få arbeta rätt mycket med att hushålla
med resurserna och se vilka samordningsmöjligheter vi hittar. Genom min
kommunala bakgrund har jag en hel del goda erfarenheter av vad man kan
åstadkomma genom att samordna kommunal vuxenutbildning och gymna-
sieskola. Jag har också förstått, utifrån de föredragningar jag har hunnit ta
del av, att det finns en hel del kloka tankar och synpunkter på detta område.
Samordning är en väg som jag tror att vi kommer att tvingas att gå.

När det gäller vuxenutbildningen i övrigt kan man konstatera att det finns
en del skillnader mellan olika delar av landet. Behovet av och förekomsten
av olika utbildningsalternativ varierar ganska kraftigt. Jag har inte någon be-
stämd uppfattning om vilka slutsatser man skall dra av det. Men jag tror att
det är viktigt att säga att de skillnaderna faktiskt finns. Vi får återkomma till
vuxenutbildningen mer i detalj så småningom.

Anf. 14 INGVAR JOHNSSON (s) replik:

Herr talman! Jag är ledsen att behöva säga att detta inte var speciellt hopp-
ingivande för de vuxenstuderande. Inte ett ord om signalerna från regering
och riksdag till kommunerna, inte ett ord om kommunernas skyldighet att
bedriva vuxenutbildning även på gymnasial nivå.

Jag tycker att det är mycket intressant när Beatrice Ask talar om dagens
arbetsmarknadsläge. Första veckan i juni månad röstade faktiskt Ann-Cath-
rine Haglund och andra för att vi skulle satsa mindre på komvux det här året.
Betydligt färre människor skulle alltså ha haft möjlighet till vuxenutbildning
just den här hösten. Helt omedvetna var väl ändå inte moderaterna i juni
månad om att vi var på väg mot en ökad arbetslöshet.

Sedan skulle jag också vilja ställa den fråga till Beatrice Ask som jag hade
tänkt ställa till Larz Johansson och Carl-Johan Wilson: Har centern, folkpar-
tiet och kds accepterat moderaternas bedömningar av vuxenutbildning? Det
sades tydligt att ”vi prioriterar ungdomsskolan”. Prioritera måste man göra
mot någonting, dvs. mot komvux. Det är ett lägre anslag till komvux som vi
kan vänta oss när budgetpropositionen läggs fram i januari.

Anf. 15 Statsrådet BEATRICE ASK (m) replik:

Herr talman! Jag tänker inte svara för vad andra partier har för uppfatt-
ningar. Men det är klart att vi inte har diskuterat igenom alla detaljer. Jag
tror inte heller att vi själva i vatje läge kan säga exakt vilken slutsats vi kan
komma fram till eller hur stora resurser vi kan satsa på det ena eller det
andra. Men jag tror att det även här i riksdagen, även hos socialdemokra-
terna, är så att det i ett trängt läge är den obligatoriska skolan och grundut-

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-

frågor

Prot. 1991/92:13

18 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Utbildnings-

frågor

bildningen av barnen som kommer att prioriteras. Sedan kan man alltid göra
olika bedömningar när man kommer i ett sådant trängt läge.

De besparingar och annat som moderaterna har förordat har framför allt
handlat om ökad samordning. Men det har också handlat om det faktum att
det åtminstone i en del av våra större städer på komvuxsidan finns mindre
effektiv organisation, om man så säger. Jag var med om att från Stockholm
skicka in en begäran, som inte är behandlad än, om att vi skulle få ta ut en
typ av anmälningsavgift. Ett stort problem när det gäller kostnaderna för
kommunal vuxenutbildning i större städer är att det är stor diskrepans mel-
lan anmälningarna och de som faktiskt kommer till undervisningen. Det ska-
par otroligt stora organisatoriska problem och kostar mycket, utan att det
ger något mer till eleverna. Jag tror inte att någon, inte heller de som arbetar
aktivt för bättre vuxenutbildning, är betjänta av att vi på olika håll har for-
mer som inte är effektiva och hushållar med våra resurser. Jag kommer att
göra allt som står i min makt för att se till att vi använder resurserna så effek-
tivt som möjligt.

Kvaliteten och inriktningen på komvuxutbildningen har jag inte några av-
vikande synpunkter på. Det är inte heller så att moderaterna någonsin har
förordat att man skall ändra på kommunernas skyldigheter i detta avseende.
Några sådana planer har jag i vart fall inte i dag.

Anf. 16 INGVAR JOHNSSON (s) replik:

Herr talman! När jag frågar vad de i regeringen ingående partierna tycker
om vuxenutbildningen, får jag till svar att Beatrice Ask inte vet vad andra
partier tycker. Det var ett mycket intressant svar från en representant i rege-
ringen. Det kanske också är svaret på varför det inte i det omfattande rege-
ringsdokumentet, som väl innehåller 600 rader text, inte fanns plats för en
enda rad om vuxenutbildning. Det tror jag ändå inte. Jag tror att det beror
på ointresse för vuxenutbildningen.

Det är ganska klart att moderaterna saknar en helhetssyn på utbildnings-
politiken. Man talar om att grundskolan är viktig, likaså gymnasieskolan för
ungdom. Sedan säger man att högskolan och forskningen är viktiga, men
vuxenutbildningen är inte viktig, inte någonting att prioritera. Den brist på
helhetssyn som man har beror på att framför allt moderaterna har så litet
korttidsutbildade människor i sin väljarbas, att de har väldigt liten verklig-
hetsförankring därvidlag och inte vet hur korttidsutbildade upplever sin si-
tuation. Det handlar också om en brist på förståelse för vilka behov vi har i
det här landet. Om vi skall klara industrins framtid är det inte en oviktig
fråga att de som har fått en kort utbildning ges möjligheter att komplettera
och skaffa sig nya kunskaper.

Jag måste säga att jag ändå hoppas att intresset från den nya regeringen
skall visa sig vara något större än vad de moderata ministrarna har visat de
14 första dagarna. Det hoppas jag för de korttidsutbildade vuxnas skull, så
att de kommer att få möjlighet till studier i framtiden.

Anf. 17 LUSA RULANDER (kds):

Herr talman! Statsrådet Beatrice Asks inlägg var i stora delar en frisk
fläkt, och jag önskar henne lycka till i fortsättningen.

Under de senaste månaderna har de svenska minoriteternas behov blivit
ifrågasatta gång på gång. Att hemspråksundervisningen ställs mot äldrevår-
den, såsom lan Wachtmeister har gjort, är djupt olyckligt. Man behöver bara
lyssna på Claus Zaar, också från Ny Demokrati, för att förstå hur det kom-
mer sig att kvaliteten på hemspråksundervisningen är så ojämn från skola till
skola. Kanske även svensk och engelsk undervisning i grundskolan, Claus
Zaar, kan flyttas över till svensk-engelska vänskapsföreningen, då pengar
frigörs till högre undervisning, på samma sätt som ni menar att hemspråks-
undervisningen kan platsa i invandrarföreningar. Jag bara undrar: Vart tog
det sunda förnuftet vägen?

Det är väsentligt att man värnar om de äldre invandrarna, att de får sina
behov tillgodosedda. Det är därför vi måste värna om hemspråksundervis-
ningen.

Med stigande ålder uppstår nya problem som har med just åldrandet att
göra, t.ex. att minnet sviktar. Det sist inlärda språket kan försvinna, och
människor som tidigare har varit verbalt aktiva förlorar mycket av sina so-
ciala kontakter, därför att deras omgivning inte förstår vad som drabbat per-
sonen. Därför är det viktigt att det finns tvåspråkig personal att tillgå, sär-
skilt inom vårdyrkena.

Hemspråket, modersmålet, har stor betydelse för en persons utveckling
och kulturella identitet. Lika viktigt som det är att bli förstådd inom vården
är det att få lära sig sitt modersmål och sitt lands kultur från grunden som
barn. Ett sätt att få bekräftat att det är legitimt att vara invandrare är att man
får en vettig hemspråksundervisning.

Men hemspråksundervisning och svenska som andra språk, som naturligt-
vis båda måste följas åt, kan inte bara ses som en språklektion. I ett verkligt
utbyte av ett språk måste man också väva in den kulturella betydelse som
orden innehar. Varje nyans går inte att utläsa ifrån ett lexikon, det måste
upplevas från grunden. Här är skolan ett utmärkt instrument för att föra över
positiva normer och värderingar från vår kultur även till invandrarna. Om vi
inte ger invandrarungdomarna en rejäl chans att bekanta sig med både sin
och vår kultur redan i skolans värld, var skall de då få chansen?

Det är angeläget att komma ihåg att valet av undervisning i föräldrarnas
hemspråk skall avgöras av hemmet och inte av skolan. Alla vill inte ha hem-
språksundervisning. Denna valfrihet bör naturligtvis också gälla undervis-
ningens förläggning tidsmässigt - om eleven skall ha denna undervisning
inom den ordinarie timplanen eller i en utökad timplan. Det finns behov av
att höja både den pedagogiska och den ämnesmässiga kompetensen hos in-
vandrarlärare. Om nämligen hemspråksundervisningen kan bidra till goda
relationer mellan barn och föräldrar under några generationer, är det väl
värt priset, och bidrar dessutom till en god integrering i det svenska samhäl-
let.

Den hemspråksundervisning som pågått ett antal år börjar nu ge utdelning
och visa resultat. Allt fler invandrarungdomar talar dels perfekt svenska,
dels är mycket kunniga i föräldrarnas modersmål. De har fått anställningar
och uppdrag inom biståndsprojekt och exportföretag. När vi nu går mot en
allt större internationalisering även i Sverige finns det behov av språkkun-
niga personer både inom landet och i kontakterna med andra länder. För att

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-

frågor

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-

frågor

uttrycka det litet ekonomiskt: Sverige behöver personer som talar ”de nya
marknadernas språk”.

Därmed vill jag påstå att hemspråksundervisningen rent av kan bli en na-
tionell tillgång på lång sikt. Både i biståndsprojekt och i exportindustri, lik-
som inom utrikesförvaltningen, behövs personer med goda språkkunskaper.

Herr talman! Det jag hittills sagt gäller alla invandrare. Men jag skulle
vilja lyfta fram en speciell grupp invandrare som utgör majoriteten av in-
vandrare i Sverige, nämligen den finska gruppen.

Antalet finsktalande i Sverige är i dag nästan lika stort som antalet svensk-
språkiga i Finland. Det finns en hel sverigefinsk infrastruktur med finsksprå-
kiga föreningar, kyrkor, idrottsklubbar och andra organisationer. Det finska
språket kommer inte att kunna raderas ut i Sverige! Trots att så många bru-
kar finska i den svenska vardagen - även ett ökande antal finskspråkiga före-
tagsledare - finns ändå risken att finskan i Sverige blir ett subkulturspråk
med låg status, om inte det finska språkets ställning i Sverige förstärks.

Många finsktalande föräldrar känner en stor otrygghet när det gäller bar-
nens undervisning. Det finns ingen fast planering att ta ställning till. Klara
regler för kommunernas skyldigheter skulle skapa en bättre balans, så att
det underlättar flyttningen mellan länderna utan oro för barnens utbildning.

Det är därför med tillfredsställelse som jag noterat att hemspråksundervis-
ningens värnande har skrivits in i regeringsförklaringen. Det är angeläget att
också kommunerna får sådan information, att verklig valfrihet kan skapas
för de föräldrar som önskar hemspråksundervisning för sina barn.

Herr talman! Vi kristdemokrater anser att undervisning på och i invand-
rarspråk inte skall ses som i huvudsak ”invandrarundervisning” utan som
kulturundervisning för en svensk minoritet.

Anf. 18 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Herr talman! Det var ett mycket bra, mycket insiktsfullt anförande som vi
har hört. Jag kan instämma i vartenda ord. Jag tackar ärligt för det anföran-
det. Men jag hoppas också att insikten finns att ni kristdemokrater nu har
satt er i en regering som utsett två ministrar på utbildningssektorn från mo-
derata samlingspartiet, som så sent som i våras var berett att acceptera en
nedskärning av anslagen till just hemspråksundervisningen med 300 milj.kr.
Det blev inte så, utan det blev en nedskärning rakt över sektorsbidraget till
skolan. Vi kan nu se att denna nedskärning framför allt har drabbat hem-
språksundervisningen. Vi från vänsterns sida sade att detta skulle bli resulta-
tet, och nu ser vi resultatet.

Min fråga till er kristdemokrater är: Är ni beredda att arbeta för att dessa
pengar återförs till sektorsbidraget till skolan, så att vi kan få en bra och kva-
litativt god hemspråksundervisning i skolan igen, med de värden som vi här
har fått höra från kristdemokraterna att denna undervisning har och som vi
från vänstern instämmer i? Är ni beredda att återföra dessa medel så att vi
kan förhindra att vi frånhänder oss denna kompetens på det sätt som nu sker
i skolan, nämligen att hemspråkslärare sparkas?

Anf. 19 CLAUS ZAAR (nyd) replik:

Herr talman! Liisa Rulander angrep kraftigt min syn på hemspråksunder-
visningen. Men detta är inte enbart min syn, utan det är en syn som genomsy-

rar en utredning om invandrarundervisningen i grundskolan, som är en revi-
sionsrapport från riksrevisionsverket. Det var denna rapport som gjorde mig
orolig när jag såg hur man fördelar medel. Jag nämnde tidigare att kostnaden
för invandrarundervisningen uppskattades i rapporten till en miljard kronor.

Mitt förslag bygger på kontakter under hela valarbetet med invandrare,
som talat med mig och undrat om man kan hitta andra metoder än de nuva-
rande. Det är dessa invandrare, verklighetens folk, som har föreslagit att
man skall börja se på en variant, där invandrarföreningarna kan delta aktivt.
Då kan de kulturella sambanden överföras, samtidigt som det skapas bra
kontakter. Det är därför som detta förslag har lagts fram, och jag hoppas att
jag får någon synpunkt på detta från skolministern.

Anf. 20 Statsrådet BEATRICE ASK (m) replik:

Herr talman! I regeringsdeklarationen slås det fast att hemspråket skall
värnas. Det är min tolkning och uppfattning att detta är en fråga om kvalitet,
och inte i första hand en fråga om mer pengar - om nu vänsterpartiet trodde
det.

De förändringar som man under den förra mandatperioden beslutade om
på statlig nivå menar jag var riktiga. Vi måste ha en vettig resursanvändning.
Det finns ju låsningar som har medfört att det runt om i landet har varit en
väldigt konstig organisation på hemspråksundervisningen. Lösningarna var
inte alltid så lyckade. Det kunde vara gruppstorlekar på 1,2 elever per lärare
i en situation där man på en del håll faktiskt tvingades att ha mellanstadie-
klasser med fler än 30 elever per lärare.

Man måste se till att det blir en ändring, och det har man gjort genom det
beslut som har fattats. Eftersom statsbidragen har dragits ned, är det kom-
munerna som tvingas genomföra denna förändring, vilket är fullt möjligt
utan att någon enda elev går miste om den undervisning som han/hon efter-
frågar och behöver.

I många fall har organisationen och det sätt på vilket hemspråksundervis-
ning har bedrivits i den svenska skolan varit till skada för invandrareleverna.
Ta bara detta med kollisionerna med andra lektioner! Det är fullständigt
omöjligt för lärare och elever att få ett ordentligt arbete utfört när eleven
stup i kvarten skall gå på någon annan lektion. Detta bidrar också till att
hemspråket på något sätt blir besvärligt i skolans verksamhet, i stället för att
vara den tillgång, det stöd och den kraft som hemspråksundervisningen
skulle kunna vara. Så kommer det nog att bli med de förändringar som på-
går.

Men jag vet att det finns många föräldrar, hemspråkslärare och andra som
är oroliga. Det finns också en referensgrupp tillsatt med invandrarorganisa-
tionerna representerade. Denna grupp kommer att följa upp litet grand vad
som har hänt. Vi måste bara se till att gruppen får en ordförande. Den förre
ordföranden har slutat som statssekreterare, så vi måste följaktligen hitta
någon ny. Det är nu viktigt att följa vad som sker ute i kommunerna och
värna om kvaliteten på hemspråksundervisningen.

När det gäller invandrarundervisning, och då inte bara hemspråk utan
också svenska som andra språk och mycket annat, handlar det inte bara om
invandrarbarnen och deras möjligheter att få en bra skolgång. Det handlar

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Utbildnings-

frågor

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Utbildnings-

frågor

också om alla oss andra. Flera av de tidigare talarna har t.ex. varit inne på
detta med främlingsfientlighet.

Skolan måste ses som en helhet. Vi skall ägna mycket tid och intresse åt
internationaliseringen, och i denna ingår att ta vara på de resurser som in-
vandrareleverna utgör.

Jag vill bara påminna om att jag i mitt inledningsanförande nämnde två
problem som hänger ihop med detta, nämligen att en tredjedel av dem som
i dag undervisar i samhällskunskap saknar utbildning för ämnet och att 20 %
saknar utbildning i historia. Det är svårt att skapa en kulturell medvetenhet
och att i skolarbetet kunna ge den rätta bilden mellan invandrarbarn och
andra barn om man saknar denna utbildning.

Problemet måste ses som en helhet. Vi kan inte enbart se på antalet hem-
språkslärare, även om det är nog så viktigt. Regeringen är fast besluten att
arbeta med denna fråga. Jag vet också att det finns många i regeringskretsen
som skulle vilja göra någonting litet extra för den finska gruppen, som fak-
tiskt är mycket stor, men att de inte vet riktigt hur de skall gå till väga.

Anf. 21 LUSA RULANDER (kds) replik:

Herr talman! Jag vill först till Björn Samuelson säga att jag gärna ställer
mig bakom det svar som statsrådet Beatrice Ask har lämnat genom sin re-
plik.

Jag är inte det minsta rädd för att inte också våra önskningar kommer att
uppfyllas med den nya regeringen. Det handlar om vettig resursanvändning
med de små medel som finns att förfoga över, och så gör det även i dag.

Kommunerna har inte alltid använt pengarna rätt. Vi vill höja kvaliteten,
inte kvantiteten. Jag är helt övertygad om att det finns många olika sätt att
gå till väga för att resultatet skall bli bra, men det måste finnas en insikt hos
alla berörda om att det behövs en förändring.

Till Claus Zaar vill jag säga att jag är medveten om att Ny Demokrati står
bakom den åsikt som han har hävdat här i dag. Det oroar mig verkligen. Den
verklighet som Claus Zaar talade om är den verklighet som jag också tog
upp. Alla vill inte ha hemspråksundervisning. Vad jag och vi kristdemokra-
ter talar om är valfriheten och möjligheten att kunna välja att få behålla sitt
språk och sin kultur, om man upplever det som viktigt. Någon gång söker
man ändå sina rötter, och det skall vi inte förvägra de ungdomar som kom-
mer hit och har möjlighet att göra det. Verkligheten kan se olika ut beroende
av hur vi ser på den. Men min verklighet ser likadan ut, medan någon annan
med en annorlunda utgångspunkt inte kan se min verklighet. Det är mycket
viktigt med valfrihet, även inom detta område.

För att markera hur mycket detta med hemspråk och valfrihet betyder vill
jag säga ytterligare en gång att undervisning på och i invandrarspråk i huvud-
sak inte skall ses som invandrarundervisning utan som kulturundervisning
för en svensk minoritet. Det borgar för ett gott samarbete på arbetsplatser
och också ute i världen när vi möts på olika områden.

Anf. 22 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:

Herr talman! Vi får väl se framöver, Liisa Rulander, vad denna nedskär-
ning på drygt en kvarts miljard kommer att medföra för hemspråksundervis-
ningen. Vi har ännu inte sett något resultat.

Jag vet inte riktigt vad jag skall säga om Liisa Rulanders replik. Det är lätt
att säga ”tulipanaros”, men det är svårare att åstadkomma en.

Anf. 23 CLAUS ZAAR (nyd) replik:

Herr talman! Jag hoppas att vi i detta sammanhang får se en valfrihet. Det
är valfrihet som vi strävar efter. Sedan får man finna olika metoder. Det får
inte fortsätta på det sätt som beskrivs i den rapport som jag hänvisade till.
Hela rapporten genomsyras av en besk kritik mot den nuvarande invandrar-
undervisningen.

Anf. 24 LIISA RULANDER (kds) replik:

Herr talman! Till Björn Samuelson vill jag säga - jag var kanske inte till-
räckligt tydlig i mitt inlägg - att vi kristdemokrater självfallet kommer att
arbeta för att de önskemål som jag här i dag har uttalat skall uppfyllas. I
dessa önskemål har jag naturligtvis mitt parti bakom mig.

Också jag har läst den rapport som Claus Zaar talade om. Men såvitt jag
förstår är det utifrån denna rapport som man har dragit ned på anslagen.
Man anser att de är tillräckliga, men det finns mycket annat som man kan
göra för att uppnå en verklig valfrihet.

Andre vice talmannen anmälde att Björn Samuelson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 25 BERIT OSCARSSON (s):

Herr talman! Jag tänkte tala om folkbildning och vill passa på tillfället att
hälsa Beatrice Ask välkommen att handha just sådana frågor. Det är min
förhoppning att folkbildningsfrågorna kommer att stå högt på dagordningen
när det gäller både vuxenutbildning och demokratifrågor, som ju folkbild-
ningen tangerar.

Demokrati och folkbildning är nära förbundna med varandra. Den breda
medborgerliga bildningen, förmedlad och utvecklad i studiecirklar och på
folkhögskolor, är grundbulten för vår demokrati.

När riksdagen efter andra världskriget beslöt om nya och mera förmånliga
statsbidrag till folkbildningen var det för att stärka demokratin. Hitlers Tysk-
land var i färskt minne. Sådana rasistiska tendenser förekom även i Sverige.
Då blev resultatet att man skulle stärka folkbildningen. Folkbildningen be-
hövdes som motkraft till de antidemokratiska krafter som då fanns.

I dag finns det rasistiska tendenser. Vi kan konstatera att gamla rasistiska
organisationer växer och nya bildas. Nu finns det därför anledning att åter
stärka folkbildningen på samma sätt som riksdagen gjorde 1947.

Informationen och kunskapen om samhället och demokratin sprids i dag
mest via massmedia. Massmedia ger människor information om politiken ge-
nom många gånger ytliga och glättiga bilder, som är inriktade på ett fåtal.
Gäller det politik får vi oftast se partiledarna. Den lokala mötesplatsen blir
därför allt viktigare, en mötesplats där balansering, fördjupning och bredd-
ning av diskussionen kan ske. Det är studiecirkelns naturliga och viktiga roll.

Det finns också tendenser till en elitistisk demokratisyn. Opinionsbild-

Prot. 1991/92:13

18 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Utbildnings-

frågor

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Kulturfrågor

ningen med en sådan syn vänder sig til] de välutbildade som har arbete och
bostad och som är friska. De som har fått minst ställs utanför. De är inte
intressanta, och de syns inte. Det kallar vi ibland för tvåtredjedelssamhället.
I ett sådant samhälle kan odemokratiska rörelser lätt vinna framgång.

Demokrati får inte ses enbart som att gå och rösta vart tredje år. Demo-
krati måste genomsyra allt. Människorna måste vara delaktiga i samhällsar-
betet också mellan valen.

Maktutredningen konstaterar att medborgarnas förväntningar på infly-
tande stiger snabbare än det faktiska. Folk känner vanmakt.

Det är därför viktigt med levande folkrörelser. Folkrörelserna har betytt
och betyder mycket för svensk demokrati. En försvagning av aktiviteterna i
de ideella folkrörelserna - och i de politiska partierna - innebär en försvag-
ning av vår demokrati. Det fria bildningsarbetet har här en stor betydelse för
att vi skall kunna fördjupa och ge liv och innehåll åt demokratin.

Det finns alltjämt stora utbildningsklyftor, som Ingvar Johnsson nyligen
talade om. Satsningarna på vuxenutbildningen är bra, men det är fortfa-
rande svårt att nå dem som har fått minst. Historien kan lära oss att folkbild-
ningen alltid har betytt mest för dem som fått kort utbildning, dem som har
låga inkomster eller som har dålig tillgång till stimulerande kulturupplevel-
ser. Folkbildning betyder helt enkelt ökad rättvisa.

Det finns alltså stora uppgifter för folkbildningen även i framtiden. Låt
mig nämna några områden som folkbildningen måste ta sig an.

Det skall ju snart bli en folkomröstning om EG. Vad vet vi egentligen om
denna viktiga fråga? Här kan folkbildningsorganisationerna bidra till att
många människor får kunskap och därmed kan ta ställning bättre.

Miljön är en annan fråga. Alla måste ställa upp för ett miljövänligt sam-
hälle, men var finns grunden för det bredare folkliga engagemanget? Dagens
specialistagerande måste breddas. Därför behövs folkbildningen.

Så skulle jag kunna fortsätta och ta exempel från fler samhällssektorer.
Låt mig få ta ytterligare ett exempel. Var skapas det förståelse för invandrar-
kulturerna? Vi talar om ett mångkulturellt samhälle, men är det så i den me-
ningen att det är levande och alltmänt accepterat? Inom studieförbunden fö-
rekommer ett ovärderligt arbete för att nå detta mål. Av inte minst demokra-
tiskäl måste detta arbete stärkas.

Folkbildningen har nyligen fått ett ökat ansvar. Den socialdemokratiska
regeringen har lagt ut kursen. Nu skall vi hålla fast vid den kursen, men vi
skall fundera över tempot. Tempot måste ökas för att den tänkta utveck-
lingen inte skall bli upphunnen av en annan, odemokratisk och oönskad. Jag
är orolig med tanke på moderaternas tidigare agerande när det gäller vuxen-
utbildning och folkbildning. Det är viktigt för demokratin och för rättvisan
att vi får en stärkt folkbildning.

Kulturfrågor

Anf. 26 ANNE SÖRENSEN (nyd):

Herr talman! Det är min förhoppning att det faktum att kulturen hamnat
under rubriken ”Övrigt”på talarlistan för den här debatten inte är signifika-
tivt för riksdagens inställning till kultur.

Det talas i regeringsförklaringen om att stödet till ett fritt och vitalt kultur-
liv är angeläget. Då är min fråga: Hur angeläget? Visserligen nämns att kul-
turarvet skall värnas och att den svenska kulturen får ökad betydelse när vi
närmar oss Europa. Men hur mycket är regering och riksdag beredda att
satsa på kulturliv under den uppenbara lågkonjunktur som vi befinner oss i?

I kulturlivet finns gemenskap och upplevelser, underhållning och avkopp-
ling, men också allvar och samhällskritisk granskning. Det är med en stark
kulturell identitet som vi bör möta Europa, ett Europa där man på de flesta
håll har insett att 90-talet tillhör kulturen och satsar därefter.

Det borde därför vara på sin plats att snarast se över både fördelningspoli-
tiken och de stora belopp som i dag ligger bundna i tjänster, lokaler och till
viss del onödiga omkostnader. Transferering och onödig byråkrati bör undvi-
kas och skattemedel i största möjliga utsträckning gå direkt till mottagaren.
Staten måste också tillsammans med de olika kulturinstitutionerna sträva ef-
ter ett effektivt utnyttjande av resurserna i förhållande till utsatta mål. Det
är angeläget att i större utsträckning anpassa kulturutbudet till vad som ef-
terfrågas. Gör marknadsundersökningar om publikens förväntningar beträf-
fande kulturutbudet.

Det är också dags att avpolitisera kulturlivet i Sverige.

En av kulturpolitikens viktigaste uppgifter är att stödja det som har värde
men inte kan komma till stånd på marknadens villkor. Därför bör staten,
som hittills, sörja för basresurserna i de statliga kulturinstitutionerna, men
enskilda och näringslivet bör i större utsträckning uppmuntras att stödja kul-
turlivet, genom inrättande av fonder, direkta bidrag eller sponsring. Regler
för sådana initiativ bör därför ses över, inte minst för mecenatskap. Om det
vore tillåtet att göra avdrag för välgörenhet är jag övertygad om att många
privata initiativ skulle tas. Det är genom samspel mellan ideellt arbete, den
kommersiella marknaden och statliga eller regionala insatser som vi kan ga-
rantera kulturpolitisk mångfald och frihet.

Från Ny Demokratis sida är vi naturligtvis införstådda med att det inte
finns några dolda kassareserver att ösa ur när det blir tal om ökade anslag
till kultur och folkbildning. Men jag vill samtidigt påpeka att de kostnader
som kulturen utgör är försvinnande små i den totala statsbudgeten. Det är
alldeles för enkelt att hänvisa till att det statsfinansiella läget inte medger
ytterligare utgiftsökningar. Varför inte ge kulturen ett dubbelt anslag och
börja tala om kultur som en tillväxtfaktor och investering, i både livskvalitet
och statskassa. Halvmesyrer eller snålhet skapar nämligen aldrig resultat el-
ler kreativitet. Det måste visas en tydlig vilja från regering och riksdag mot
Kultursverige och det svenska folket att kulturen har en vital betydelse i vårt
samhälle.

Det handlar om att från statsmakten inleda en omfattande dialog med kul-
turlivet och uppmana till en större uppslutning kring kulturen över hela
landet, inte minst för att uppmuntra kulturinstitutionerna att mer effektivt
tävla om uppmärksamhet och göra de regionala satsningarna framgångsrika
och, sist men inte minst, tillsammans med lämpliga samarbetspartner ut-
nyttja den ekonomiska potential som kulturen har.

Det finns i Europa ett flertal exempel där ansenliga ekonomiska sats-
ningar på kultur har visat sig medföra regionalpolitisk tillväxt, inte minst för

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Kulturfrågor

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Bostadsfrågor

näringslivet på plats. I Frankrike och Tyskland har t.ex. en satsad franc eller
D-mark givit mer än det dubbla tillbaka, främst i form av skatter. Det har
också bidragit till minskad arbetslöshet och en ökad turistnäring. Kultur
skall självfallet ha ett egenvärde, men det kan knappast vara fel om subven-
tioner förvandlas till lönsamma investeringar, som dessutom, ursäkta ordva-
let i kultursammanhang, kan medföra dynamiska effekter. En välmående
kultursektor medför nämligen, precis som en blomstrande turistnäring
skulle göra, ett stort antal arbetstillfällen, inte bara för konstnärer och andra
kulturarbetare. Och Sverige har en stor potential för kulturpolitiska sats-
ningar.

Det är viktigt att den fria etableringsrätten för radio och TV snarast kom-
mer till stånd. Den är en självklar rättighet i ett demokratiskt samhälle, men
det är också en viktig och nödvändig faktor för spridning av kulturutbudet
som i dag hindras av monopolets styrning, begränsade resurser och kompli-
cerade regelverk.

Jag har här och nu ingen grund att kritisera Birgit Friggebo som kulturmi-
nister, som dessutom inte är närvarande, men det hade känts mer betryg-
gande om kulturen hade fått en renodlad minister på heltid.

Den västtyske kulturforskaren Andreas Wiesand ställde för en tid sedan
en mycket intressant och logisk fråga, som jag nu ställer till kulturministern:
Måste först ekonomin fungera för att kulturen skall fungera, kan det inte
många gånger vara tvärtom?

Låt oss värna om ett fritt och levande kulturliv, inte bara i ord utan också
i handling. Låt oss stärka vår kulturprofil i det gränslösa Europa som vi är
på väg mot.

Bostadsfrågor

Anf. 27 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):

Herr talman! Hur framtidens bostadsmarknad skall bringas att motsvara
rimliga krav på valfrihet och rättvis fördelning är ett av de svåraste politiska
problemen som vi står inför. Det är därför anmärkningsvärt att det inte har
gjorts fler inlägg än mitt om bostadspolitiken i den allmänpolitiska debatten.

Ungdomar och andra som står utan bostad kan inte betrakta detta faktum
som annat än ett hån. Statsrådsplatserna gapar tomma i dag, och min vädjan
blir: Skärp er nu politiker. Det är sådant här som skapar politikerförakt. Till
min stora glädje har jag i alla fall noterat att 27 talare hade anmält sig för att
tala om sociala frågor. Det är föredömligt, och jag önskar att det hade varit
några fler här, eftersom det inte är särskilt mycket politisk debatt över denna
fråga.

Att tala bostadspolitik under några minuter är som att sammanfatta bibeln
på några rader. Jag skall i alla fall belysa något.

Den svenska bostadspolitiken har körts in i en återvändsgränd, och vi
måste sätta de bästa krafter vi har på att lösa problemen. Det kommer att bli
mödosamt, och det kommer att ta tid. Men om man inte börjar nu kommer
problemen att bli ännu större och omställningen ännu mer smärtsam.

Fakta som vi inte längre kan soppa under mattan är:

- att det finns en omfattande svart börs pä hyresrätter,

- att folk hamstrar lägenheter medan andra, t.ex. ungdomar, står utan,

- att bostadsköerna är långa samtidigt som lägenheter står tomma och

- att våra ungdomar är praktiskt taget utestängda från bostadsmarknaden i
centralorterna.

I valrörelsen var jag ute på många gymnasieskolor och talade då om bl.a.
ungdom och bostäder. Jag ställde ofta frågan hur många som är nöjda med
dagens bostadspolitik. Av ca 5 000 ungdomar som jag då mötte var det en
som var nöjd.

Även om det är tragiskt är det inte speciellt konstigt. I Stockholm med
flera centralorter är ungdomar praktiskt taget utestängda från bostadsmark-
naden. I den mån de över huvud taget kan få en egen bostad är det nybyggda
lägenheter i förort som står till förfogande. Dessa är som bekant de dyraste
och kostar ofta dubbelt så mycket i hyra jämfört med liknande äldre, centralt
belägna och därmed mer attraktiva lägenheter. Detta är ett ytterligare slag i
ansiktet på ungdomen som ju är allas vår framtid. Det finns inga enkla lös-
ningar inom bostadspolitiken, det skall jag villigt erkänna, men vi som är
folkvalda måste ta itu med problemen.

När man ser tillbaka på de s.k. borgerliga åren är det inte många bostads-
politiska åtgärder man kommer ihåg. En sak kommer dock alla ihåg, frigge-
boden. Jag hade hoppats att här få se den person som var upphovet till den,
dvs. Birgit Friggebo. Men vad blev det mer? Såvitt jag kommer ihåg rådde
det närmast total handlingsförlamning på bostadsdepartementet under dessa
år.

Jag räknar nu med att regeringen till att börja med kommer med förslag
om:

- avreglering,

- skärpning av konkurrenslagstiftningen,

- avskaffande av flyttskatten,

- sänkning av löneskatter och moms,

- byggande av äldrebostäder och ålderdomshem,

- införande av bospande, där man åtminstone slipper skatta för inflation,
och

- en riktig ungdomssatsning värd namnet, det är ungdomarna nu värda.

Om vi ser i backspegeln vet ju alla hur mycket byggpriserna och priserna
på byggmateriel har stigit. På byggmateriel är det i dag rena boutiquepriser.
Vi måste på allvar ta upp kampen mot de monopolliknande situationer som
ofta råder och se till att konkurrenslagstiftningen blir sådan att det blir verk-
lig konkurrens.

De senaste veckorna har jag fått flera samtal från oroliga småföretagare i
bygg- och byggmaterielbranschen. De har märkt att den höjda byggmomsen
har fått den svarta sektorn att omsätta alltmer. En byggare som ringde mig i
förra veckan uppgav att han nu inte kunde få jobb om det inte var utan
kvitto. Han upplevde också konkurrensen från arbetslösa byggare som ex-
traknäcker svart som ett stort problem. Skatteuttaget har blivit för högt. Det
här kan vi inte blunda för. Det är verkligheten.

Prot. 1991/92:13
18 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Bostadsfrågor

Prot. 1991/92:13

18 oktober 1991

En annan sak som måste ses över är det offentliga fastighetsinnehavet. In-
nehav och lokalbehov bör snarast inventeras av kompetenta människor. Här

Allmänpolitisk

debatt

finns oerhört mycket att göra.

Konkurrensriktig upphandling är i dag oftast ett okänt begrepp inte minst
inom den offentliga sektorn. I stället gör man s.k. förtroendeupphandlingar

Bostadsfrågor

eller handlar på totalentreprenad, där konsulten är anställd av byggföreta-
get. Vem som tjänar på det är inte svårt att räkna ut. Här finns mycket mera
att spara än vad man tror.

Fastighetsinvesteringarna i samhället är så stora att även små procentuella
besparingar blir betydande belopp. Här rör det sig faktiskt om miljarder att
spara. Ja, jag sade miljarder. Och det borde i alla fall vara attraktivt för poli-
tiker.

(Applåder)

Den allmänpolitiska debatten var härmed avslutad

4 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1991/92:30 till socialförsäkringsutskottet

Motionerna

1991/92:Ubl till utbildningsutskottet
1991/92:K2 till konstitutionsutskottet

5 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott

Andre vice talmannen meddelade

dels att folkpartiet liberalernas riksdagsgrupp på grund av uppkomna va-
kanser som nya suppleanter efter Sören Norrby anmält Karl-Göran Biörs-
mark i justitieutskottet och Lennart Fremling i jordbruksutskottet,

dels att folkpartiet liberalernas riksdagsgrupp som suppleant i justitieut-
skottet under Karl-Göran Biörsmarks ledighet anmält hans ersättare Lola
Björkquist,

dels att moderata samlingspartiets riksdagsgrupp som suppleant i social-
försäkringsutskottet under Margit Gennsers ledighet anmält hennes ersät-
tare Inge Garstedt.

Andre vice talmannen förklarade valda till

suppleanter i justitieutskottet

Karl-Göran Biörsmark (fp)

Lola Björkquist (fp)

suppleant i socialförsäkringsutskottet

Inge Garstedt (m)

suppleant i jordbruksutskottet

Lennart Fremling (fp)

6§ Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 16 oktober

1991/92:15 av Oskar Lindkvist (s) till statsministern om avskaffandet av bo-
stadsdepartementet:

I samband med att statsministern i riksdagen den 4 oktober 1991 anmälde
de statsråd som skulle ingå i regeringen anförde han bl.a. att bostadsdeparte-
mentet skulle upphöra. Vid en efterföljande presskonferens omtalade han
att bostadsbidragsfrågor skulle handläggas i socialdepartementet.

Vi har senare fått veta att finansdepartementet skall tilldelas ansvaret för
bostadsfinansieringen. Frågor om plan- och bygglagen samt naturresursla-
gen kommer att handläggas i miljödepartementet, medan vissa byggfrågor
troligen kommer att tillföras det kommande näringsdepartementet. Även
justitiedepartementet får en del av de frågor som bostadsdepartementet nu
har ansvaret för. Man har därmed lyckats omintetgöra det värde som onekli-
gen ligger i att ha en sammanhållen behandling i regeringens kansli av frågor
om bostadsfinansiering, hyresfrågor, fastighetsrättslig lagstiftning samt plan-
och byggfrågor.

Att den nya regeringen inte är särskilt intresserad av de boende och av
frågor som hänger samman med boendet fick vi klart för oss under valrörel-
sen. Under denna stod dessa viktiga frågor - och inte minst bostadsfinansie-
ringen - i fokus.

Diskussionen om marknadshyror eller inte var infekterad, inte minst på
grund av de oklara och inte sällan motstridiga besked som lämnades av före-
trädare för moderata samlingspartiet och folkpartiet.

Nu ser vi med vilken brist på respekt för de boende och bostadsmarknaden
som den nya regeringen tänker angripa de viktiga boendefrågorna. Inte ens
ett eget departement anses dessa frågor vara värda.

Frågorna om bostadsfinansieringen kommer att handläggas i finansdepar-
tementet av den biträdande finansministern. Denne skall alltså förutom de
omfattande och komplicerade skattefrågorna också sätta sig in i finansie-
ringsfrågorna avseende bostadsbyggandet.

Uppdraget att ”avveckla” både bostadsdepartementet och det av riksda-

Prot. 1991/92:13

18 oktober 1991

Prot. 1991/92:13

18 oktober 1991

gen beslutade räntelånesystemet för bostadsfinansieringen har dock givits åt
statsrådet Friggebo, som efter sina uttalanden i valrörelsen inte verkar ha
mycket till övers vare sig för bostadsdepartementet eller länsbostadsnämn-
derna.

Med en sådan inställning är naturligtvis Birgit Friggebo den rätta att dela
upp departementet. Om det nu är regeringens avsikt att lämna de boende i
sticket och avrusta bostadssektorn borde det väl vara en utgångspunkt, att
man först förelägger riksdagen ett förslag om hur finansieringen av bostads-
byggandet skall utformas och därefter skapar den administration som man
anser erforderlig för uppgiften; nu gör man tvärtom.

Att riksdagen under förra riksmötet beslutat att räntelån skall införas - ett
beslut som regeringen anser bör rivas upp - är en sakfråga som får diskuteras
i annat sammanhang. Här kan bara konstateras att de boende då kommer
att få vidkännas stora ökningar av sina boendekostnader.

Jag vill med hänvisning till det ovan anförda fråga statsministern:

Vilka motiv ligger bakom förslaget att avveckla bostadsdepartementet?

7 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 17 oktober

1991/92:39 av Bengt Rosén (fp) till jordbruksministern om prisregleringsav-
giften på handelsgödsel m.m.:

Hösten 1990 medgav den socialdemokratiska regeringen att jordbruks-
nämnden fick höja prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämp-
ningsmedel med 30 % för att finansiera en del av merkostnaden för rekord-
skörden av spannmål 1990. Eftersom en stor del av skörden måste exporte-
ras till mycket låga världsmarknadspriser räknade dåvarande regeringen
med att höjningen skulle ligga kvar under flera år.

Efter regeringsskiftet spekuleras det bland handel och lantbrukare om en
snabbare återgång till tidigare avgiftsuttag. Det har lett till att försäljningen
av handelsgödsel och bekämpningsmedel för närvarande, är mycket ringa
vilket i sin tur gett industri och transportföretag sysselsättningsproblem.

Det är därför önskvärt att jordbruksministern ger besked om huruvida re-
geringen planerar att förändra nämnda prisregleringsavgifter och när i så fall
förändring kommer att ske.

1991/92:40 av Ingrid Hemmingsson (m) till arbetsmarknadsministern om för-
slaget om sänkta arbetsgivaravgifter:

I regeringsförklaringen står att den sänkning av löneskatterna i större de-
len av Norrlands inland, som kommer att föreslås, ger nya möjligheter för
turismen i den svenska fjällvärlden.

Jämtlands län är det enda län som helt ligger i inlandet och fjällvärlden. I
dag tillhör tre av länets kommuner stödområde 2, som ej omfattas av den
aviserade nedsättningen av arbetsgivaravgiften. Det gäller Åre, Bräcke och
Östersunds kommuner. Den rimliga tolkningen av regeringsförklaringen bör
vara att arbetsgivaravgiftsnedsättningen även skall gälla i dessa kommuner.

Avser arbetsmarknadsministern att utforma förslaget om sänkt arbetsgi-
varavgift så att det även omfattar Åre, Bräcke och Östersunds kommuner?

1991/92:41 av Mikael Odenberg (m) till försvarsministern om lokaliseringen
av helikopterverksamheten vid marinkommando ost:

Regeringen fattade den 7 december 1989 beslut om försvarets mark och
byggnader i Stockholmsområdet. Härvid beslöts att stabs- och helikopter-
verksamheten vid ostkustens marinkommando (MKO), kustbevakningens
regionledning ost och delar av värnpliktsverket (VPV) skall lokaliseras till
Tullinge.

Investeringarna vid Tullinge har uppskattats till nära 850 milj.kr., varav
kostnaderna för den marina verksamheten är ca 670 milj.kr. Huvuddelen av
dessa medel finns inte tillgängliga inom försvarsmaktens ram.

Överbefälhavaren har såväl 1990 som 1991 hemställt att regeringen skall
ompröva Tullingebeslutet och i stället inrikta planeringen mot en lokalise-
ring av MKO till Muskö/Berga.

Har försvarsministern för avsikt att inom kort ta upp frågan om MKOs
lokalisering till förnyad prövning?

den 18 oktober

1991/92:42 av Björn Samuelson (v) till kommunikationsministern om järn-
vägstrafiken Stockholm-Oslo:

Järnvägen Stockholm-Oslo går i dag via Karlstad, Kil, Arvika och Char-
lottenberg på den svenska sidan. Sträckningen är en livsnerv för dessa orter
på svensk sida liksom den är för t.ex. Kongsvinger på norsk sida.

Av och till har farhågor rests för att trafiken mellan huvudstäderna skulle
komma att ta en annan sträckning. Som grund för dessa farhågor ligger bl.a.
den dåliga banstandarden mellan Kil och Charlottenberg.

Dagens bansträckning är av stor betydelse för den framtida utvecklingen
i Västvärmland och Kongsvingerregionen.

Jag vill därför fråga kommunikationsministern:

Ämnar regeringen ta initiativ för att tågtrafiken Stockholm-Oslo också i
framtiden skall gå via Karlstad, Kil, Arvika, Charlottenberg och
Kongsvinger?

1991/92:43 av RolfL Nilson (v) till industriministern om en konferens om
kärnkraften kring Östersjön:

Jag har tidigare i samband med avslöjandet av den urusla säkerheten på
kärnkraftverket Greifswald krävt att regeringen tar initiativ till en konferens

Prot. 1991/92:13

18 oktober 1991

Prot. 1991/92:13

18 oktober 1991

om kärnkraft kring Östersjön. Tyvärr fick jag inget positivt svar på en sådan
begäran. Sedan dess har situationen i Greifswald ändrats i positiv riktning
men tyvärr återstår ännu en lång väg för att få området kring Östersjön
kärnkraftsfritt. Kärnkraftverket Ignalina har besvärande brister och nya
problem har uppstått vid Tjernobyl. Danskarna är fortfarande djupt oroade
över Barsebäcksverkets position.

Jag vill därför fråga industriministern:

Kommer den nya regeringen att ta initiativ till en konferens om kärnkraf-
ten med representation från våra grannar kring Östersjön?

1991/92:44 av Rolf L Nilson (v) till industriministern om biogasproduktionen
vid Studsvik:

Försöksanläggningen för biomassa vid Studsvik hotas av nedläggning om
Vattenfall inte kan hitta nya intressenter. Vattenfall vill, trots att man sagt
sig lägga ner en miljard på biobränslen, inte satsa på fortsatt forskning vid
försöksanläggningen. Det här är först och främst en anläggning där man fors-
kar fram möjligheterna för småskaliga och nära anläggningar för biomassa.
Vattenfall vill nu satsa sina pengar på storskaliga anläggningar.

En av de stora fördelarna med biobränslen är deras möjlighet till produk-
tion av biogas i småskaliga anläggningar i hela landet.

Jag vill därför fråga industriministern:

Tänker industriministern vidta några åtgärder för att värna om denna vik-
tiga försöksanläggning för biogasproduktion vid Studsvik?

1991/92:45 av Björn Samuelson (v) till utbildningsministern om avgiften för
högskolestudier:

Högskoleutbildningen i Sverige har under modern tid varit avgiftsfri. En
bred politisk majoritet har garanterat detta. Vänsterpartiet är en del av
denna majoritet, bl.a. utifrån vår uppfattning att avgiftsbeläggning av hög-
skolan skulle öka den redan stora sociala snedrekryteringen.

På senare tid har röster höjts för att införa terminsavgifter vid högskole-
studier.

Jag vill därför fråga utbildningsministern:

Ämnar regeringen att under alla förhållanden verka mot införande av av-
gifter för högskolestudier?

1991/92:46 av Knut Wachtmeister (m) till justitieministern om valkretsindel-
ningen i Malmöhus län:

Avser justitieministern undersöka möjligheterna till en bred politisk lös-
ning för att få en ändring i valkretsindelningen i Malmöhus län i enlighet med
tidigare utredningsförslag?

1991/92:47 av Lena Öhrsvik (s) till jordbruksministern om stöd till betodlare
m.fl:

Sockerbolaget avser att lägga ner sockerbruket i Mörbylånga redan efter
årets betkampanj. Man har i det sammanhanget träffat en överenskommelse
med betodlare och anställda om vissa ersättningar och stödåtgärder under
1992.

Frågan har uppkommit om det statliga stödet kan användas på detta sätt
eller om det enbart kan gälla fortsatt drift.

Avser regeringen att begränsa möjligheten att utnyttja det statliga stödet
på det sätt som föreslagits?

1991/92:48 av Tom Heyman (m) till försvarsministern om Tullingebasen:

Avser regeringen att ompröva beslutet om en stor investering i en flygbas
på Tullinge?

1991/92:49 av Ingrid Hemmingsson (m) till arbetsmarknadsministern om tu-
rismen och nedsättningen av arbetsgivaravgiften:

Inom stödområde 1 reduceras arbetsgivaravgiften med 10 % under ett an-
tal år. Det är endast vissa näringsverksamheter som omfattas av denna ned-
sättning. Detta medför en betydande konkurrenssnedvridning inom t.ex. tu-
rismen.

Inom samma turistort kan vissa turistföretag få nedsättning av arbetsgivar-
avgiften medan andra inte får det beroende på vilka verksamheter som kom-
bineras. Liftar med camping får reducerad avgift, medan en liftägare som
enbart har servering inte blir delaktig av avgiftsnedsättningen.

Innebär regeringsförklaringen att all privat näringsverksamhet får samma
nedsättning av arbetsgivaravgiften?

1991/92:50 av Kent Carlsson (s) till bostadsministern om ungdomsbostads-
stödet:

Enligt uppgifter i massmedia avser regeringen lägga fram förslag om av-
skaffande av ungdomsbostadsbidraget och det speciella ungdomsbostadsstö-
det.

För många ungdomar med mycket låga inkomster har ungdomsbostadsbi-
draget gjort det ekonomiskt möjligt att efterfråga en egen bostad.

Ungdomsbostadsstödet har stimulerat kommunerna att bygga nya bostä-
der för ungdomar, men också att via den ordinarie bostadsförmedlingsverk-
samheten ge ungdomar ökade möjligheter till en s.k. förstabostad. För ung-
domar med begränsade kontakter på bostadsmarknaden eller utan eget ka-
pital för bostadsköp har detta gjort det lättare att kunna skaffa sig en egen
bostad.

Min fråga till bostadsministern är:

Tänker regeringen lägga fram förslag om att ta bort de bostadsstöd som
gör det lättare för ungdomar med svag ställning på bostadsmarknaden att
skaffa sig egen bostad?

Prot. 1991/92:13

18 oktober 1991

Prot. 1991/92:13

18 oktober 1991

1991/92:51 av Kent Carlsson (s) till miljöministern om återfyllningsbara
PET-flaskor:

Den 1 juli i år trädde riksdagens beslut om införande av en gemensam
återfyllningsbar PET-flaska för drycker i kraft. Beslutet var resultatet av en
lång och intensiv miljödebatt.

Läskedryckstillverkarna Coca-Cola och Pepsi Cola har hos regeringen be-
gärt att få frångå systemet med en för branschen gemensam retur-PET-
flaska. Företagen vill i stället ha egna återfyllningsbara profilflaskor.

Ett tillmötesgående av företagens krav skulle i realiteten innebära att re-
tur-PET-systemet slås sönder. Sannolikt skulle fler dryckestillverkare efter
ett ja till Coca-Colas och Pepsi Colas krav också begära att få använda egna
profilflaskor. Transporterna av använda flaskor skulle därigenom drastiskt
öka eftersom profilflaskorna i de flesta fall inte kan återfyllas på det lokala
bryggeriet utan måste skickas till ett bestämt bryggeri. Flera olika flasktyper
skulle dessutom försvåra den praktiska hanteringen i butiker och transport-
led.

Jag vill därför fråga miljöministern:

Kommer regeringen att ge Coca-Cola och Pepsi Cola dispens från kravet
på en för bryggeribranschen gemensam återfyllningsbar PET-flaska?

1991/92:52 av Olle Schmidt (fp) till arbetsmarknadsministern om arbetslös-
heten bland akademiker:

Arbetslösheten i Sverige ökar nu alltmer, också bland akademikergrupper
som arkitekter, civilingenjörer och ekonomer.

Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

Vad avser regeringen göra för att minska den ökande arbetslösheten bland
akademiker?

1991/92:53 av Ylva Annerstedt (fp) till miljöministern om det nordiska sam-
arbetet:

Nordiska ministerrådets förslag till budget för det nordiska samarbetet för
1992 innehåller en lång rad nedskärningar. Detta gäller speciellt på de eko-
nomiska samarbetsområdena och de områden som skulle medverka till att
handelshinder mellan de nordiska länderna avlägsnas.

Nordiska ministerrådet går i rakt motsatt riktning mot de tydliga signaler
för ett ökat nordiskt samarbete som den nya svenska regeringen uttalat. Med
anledning av detta vill jag fråga statsrådet:

Vilka initiativ avser samarbetsministern att ta för att dels öka de svenska
insatserna för det nordiska samarbetet, dels påverka de övriga länderna att
prioritera detta samarbete högre?

1991/92:54 av Marianne Andersson (c) till arbetsmarknadsministern om folk-
högskolorna och det kommande sysselsättningspaketet:

Arbetsmarknadsministern har uttalat att utbildning kommer att utgöra en

stor del av regeringens kommande sysselsättningspaket. Det gäller såväl
inom högskolor, gymnasier och komvux som inom arbetsmarknadsutbild-
ning. Däremot nämns inte folkhögskolorna som en resurs i sammanhanget
trots att de har stora möjligheter att höja utbildningsnivån och att lindra ar-
betslöshetens effekter. Ett exempel är Dalslands folkhögskola där extra re-
surser skulle betyda mycket i ett svårt läge.

Jag vill därför fråga:

Avser regeringen att även ge möjligheter att fördela extra resurser till folk-
högskolorna i det kommande sysselsättningspaketet?

8§ Kammaren åtskildes kl. 10.50.

Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.

Vid protokollet

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren

Prot. 1991/92:13

18 oktober 1991

Prot. 1991/92:13

18 oktober 1991

Innehållsförteckning

Fredagen den 18 oktober

1§ Avsägelser......................................... 1

2 § Anmälan om vissa kompletteringsval..................... 1

3 § Allmänpolitisk debatt (forts, från prot. 12)................ 2

Utbildningsfrågor.................................. 2

Lena Hjelm-Wallén (s)

Claus Zaar (nyd)

Björn Samuelson (v)
Statsrådet Beatrice Ask (m)

Ingrid Näslund (kds)

Ingvar Johnsson (s)

Liisa Rulander (kds)

Berit Oscarsson (s)

Kulturfrågor...................................... 24

Anne Sörensen (nyd)

Bostadsfrågor..................................... 26

Dan Eriksson i Stockholm (nyd)

4 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 28

5§ Anmälan om kompetteringsval till vissa utskott............. 28

6§ Anmälan om interpellation

1991/92:15 av Oskar Lindkvist (s) om avskaffandet av bostads-
departementet .................................. 29

7 § Anmälan om frågor

1991/92:39 av Bengt Rosén (fp) om prisregleringsavgiften på
handelsgödsel m.m............................... 30

1991/92:40 av Ingrid Hemmingsson (m) om förslaget om sänkta
arbetsgivaravgifter............................... 30

1991/92:41 av Mikael Odenberg (m) om lokaliseringen av heli-
kopterverksamheten vid marinkommando ost.......... 31

1991/92:42 av Björn Samuelson (v) om järnvägstrafiken Stock-
holm-Oslo .................................... 31

1991/92:43 av Rolf L Nilson (v) om en konferens om kärnkraf-
ten kring Östersjön.............................. 31

1991/92:44 av Rolf L Nilson (v) om biogasproduktionen vid
Studsvik...................................... 32

1991/92:45 av Björn Samuelson (v) om avgiften för högskole-
studier ........................................ 32

1991/92:46 av Knut Wachtmeister (m) om valkretsindelningen

i Malmöhus län................................. 32

1991/92:47 av Lena Öhrsvik (s) om stöd till betodlare m.fl_ . 32

1991/92:48 av Tom Heyman (m) om Tullingebasen........ 33

1991/92:49 av Ingrid Hemmingsson (m) om turismen och ned-
sättningen av arbetsgivaravgiften.................... 33

1991/92:50 av Kent Carlsson (s) om ungdomsbostadsstödet. . 33

1991/92:51 av Kent Carlsson (s) om återfyllningsbara PET-flas-

kor.......................................... 33

1991/92:52 av Olle Schmidt (fp) om arbetslösheten bland aka-
demiker....................................... 34

1991/92:53 av Ylva Annerstedt (fp) om det nordiska samarbe-
tet ........................................... 34

1991/92:54 av Marianne Andersson (c) om folkhögskolorna
och det kommande sysselsättningspaketet............. 34

Prot. 1991/92:13

18 oktober 1991

gotab 40076, Stockholm 1991

Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:13 Fredagen den 18 oktober

Riksdagens protokoll1991/92:13

Fredagen den 18 oktober

Kl. 9.00-10.50

1 § Avsägelser

2 § Anmälan om vissa kompletteringsval

5 § Anmälan om kompletteringsval till vissa utskott

6§ Anmälan om interpellation

7 § Anmälan om frågor

Riksdagens protokoll
1991/92:13