Riksdagens protokoll
1991/92:12

Torsdagen den 17 oktober

Kl. 9.00-20.10

Protokoll

1991/92:12

1§ Avsägelse

Talmannen anmälde att Oskar Lindkvist (s) avsagt sig uppdraget att vara
suppleant i talmanskonferensen.

Kammaren biföll denna framställning.

2 § Anmälan om kompletteringsval till talmanskonferensen

Talmannen meddelade att socialdemokratiska riksdagsgruppen på grund
av uppkommen vakans anmält Kurt Ove Johansson som ny suppleant i tal-
manskonferensen efter Oskar Lindkvist.

Talmannen förklarade utsedd till

suppleant i talmanskonferensen

Kurt Ove Johansson (s)

Allmänpolitisk

debatt

3 § Allmänpolitisk debatt

(forts, från prot. 11)

Enligt överenskommelse med partiernas företrädare i talmanskonferen-
sen skulle följande regler gälla för den allmänpolitiska debatten.

I en första omgång skulle en företrädare för socialdemokraterna, Ny De-
mokrati, vänsterpartiet, folkpartiet liberalerna och centern få tala högst 10
minuter, varefter utrikesministern fick tala högst 15 minuter. I två därpå föl-
jande replikomgångar hade ledamöterna rätt till vardera två treminutersrep-
liker. Utrikesministerns första replik skulle dock få vara högst sex minuter.

För dagens debatt i övrigt gällde för ledamöter dels att tiden för ett anför-
ande inte fick överstiga sex minuter, dels sedvanliga replikregler. För stats-
råd gällde högst 10 minuter för anförande samt sex minuter för den första
och tre minuter för den andra repliken.

1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 12

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Internationella frågor

Anf. 1 PIERRE SCHORI (s):

Fru talman! För fem är sedan, på sin sista dag i livet, såg han äntligen ljus
därute. Terrorbalansens gastkramning av en generation som fått växa upp
med radioaktivt gift i benmärgen började släppa. ”Misstron viker som dim-
man en tidig vårmorgon.” Så såg han på den spirande dialogen mellan super-
makterna. Mycket av vad som sedan hände kom att bekräfta hans tes om
nödvändigheten av att uppnå säkerhet tillsammans med motståndaren, inte
mot honom. Det gällde att välja samarbete för gemensam överlevnad i stället
för hot om ömsesidig förintelse.

Men Olof Palme fick inte själv uppleva det verkliga genombrottet i kärn-
vapenstaternas förbindelser. Dessa är nu så förändrade, att kapprustningen
tycks ha ersatts av en kappnedrustning. Alla inser numera att världen är
överrustad och att domedagsarsenalerna inte skapar säkerhet utan osäker-
het.

Socialdemokratin, som är en del av den internationella fredsrörelsen, ser
nu hur flera av dess mål böljar förverkligas och dess visioner ta gestalt. De
första stegen mot en kärnvapenfri värld tas. De omoderna men farliga slag-
fältskärnvapnen skall avskaffas, såsom Palmekommissionen krävde 1982.
Därigenom öppnas också en historisk chans att äntligen förverkliga den
kärnvapenfria zonen i Norden. Målet om minst en halvering av de strate-
giska vapensystemen och radikala nedskärningar av de stora arméerna på
europeisk botten ter sig nu möjligt. Genom president Bushs accepterande
att äntligen också ta itu med kapprustningen till havs undanröjs ytterligare
hot mot stabilitet och fred.

Vi har således anledning att glädjas vare sig vi ser oss som medlemmar av
fredsrörelsen eller som medborgare i ett land som länge kämpat för fred och
internationell nedrustning. Men detta innebär inte att vår röst skall tystna
eller vår roll reduceras till passiv avlyssning av andras signaler. Visst skall vi
agera i samråd och i gemenskap med andra, men när behov därav uppstår,
skall vi klart och tydligt tillkännage vår mening.

Det kan gälla frågor som fortlöpande nedrustning kring Östersjön och de
baltiska staternas anslutning till ickespridningsavtalet. Förr eller senare
måste också de franska, engelska och kinesiska kärnvapnens roll i nedrust-
ningsprocessen tas upp på allvar.

Sverige bör aktivt verka för att en internationell överenskommelse om ett
fullständigt förbud mot kärnvapenprov, genom förhandlingar vid nedrust-
ningskonferensen i Geneve, snarast träffas.

Är det inte också hög tid att börja tänka på dessa domedagsvapens rättfär-
digande över huvud taget? Sverige måste därför som ett första steg kräva
också ett förbud mot all användning av kärnvapen.

Jag tror att många människor, inte bara i detta land, frågar sig vad Sveriges
nya regering anser om dessa för vår tid och vår framtid så väsentliga frågor.

Vi kan alltså glädja oss över att leva i kappnedrustningens tid. Men vi lever
också i det demokratiska genombrottets tid. Vi har sett hur människornas
frihetslängtan aldrig i längden går att förkväva, hur diktaturerna inom sig
bär fröet till sin egen undergång. Vi har bevittnat detta i Namibia och Chile,

Sydafrika och Etiopien, Öst- och Centraleuropa, Baltikum och Sovjetunio-
nen självt.

Socialdemokratin har efter förmåga försökt ge sitt bidrag till denna världs-
vida frihetskamp. I vissa fall har hemliga poliser och järnridåer förhindrat en
effektiv hjälp, i andra har vår solidaritet varit nyttig, i andra åter har den
givit liv och räddat liv.

Det är få i vår omvärld som i Sverige ser ett land som skulle ha svikit kam-
pen för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Snarare har vi blivit
kända för att påtala övergrepp mot nationer och enskilda var helst de begås,
och oavsett vem som begått dem. Principerna i FN-stadgan om nationers rätt
till oberoende och individernas rätt till frihet måste ju gälla alla och överallt,
inte bara i den egna kulturkretsen.

Att i dag försöka hävda att socialdemokratin, som tillsammans med libera-
lerna införde demokratin i Sverige och som aktivt stött frihetskampen på alla
kontinenter, skulle behöva lära av t.ex. moderata ministrar i dessa frågor är
inget annat än billiga bländverk och påver partipolitik. Sådant tal ger inte
heller absolution för egen passivitet eller likgiltighet inför folkens frihets-
kamp.

Låt oss slippa den typen av debatt och i stället ena oss här hemma och
förena oss med likasinnade i världen i den svåra uppgiften att låta demokra-
tins kultur få fotfäste i våra samhällen och dess institutioner. Det gäller att
undvika tillkomsten av länder med andra klassens medborgare och en värld
med andra klassens nationer. Den risken är uppenbar, också i Europa. Hotet
är en ny järnridå, som delar upp vår kontinent i i-länder och u-länder. Nu
gäller det att med gemensamma krafter utjämna obalanserna mellan de två
halvorna i Europa. De som förespråkar marknadens självläkande krafter
som enda lösningen på dessa problem riskerar att göra demokratin en björn-
tjänst. De erbjuder i själva verket människor som nyligen tillkämpat sig sin
politiska frihet ett förkrympt frihetsbegrepp. Det nya Europa blir då kon-
fliktfyllt och kulturfientligt. Inget vore värre än om demokratin skulle
komma att identifieras i dessa länder med massarbetslöshet, utslagning,
främlingshat och växande klassklyftor. Demokratin måste fyllas med ett so-
cialt innehåll, annars tappar människorna tilltron till den. Mot en begyn-
nande post-totalitär depression i de forna kommuniststaterna måste vi er-
bjuda solidaritet och hopp om en bättre framtid med både ekonomisk tillväxt
och social rättvisa. Naturligtvis är Europa vår huvuduppgift, vårt samöde
som Eyvind Johnson uttryckte det.

Vi står väl rustade inför kommande medlemskapsförhandlingar med EG.
Den nya regeringen har ett väldukat bord till sitt förfogande i kraft av den
största organisatoriska kraftsamling som skapats i regeringskansliet sedan
krigstidens kriskommissioner. Viktigare ändå är förstås att regeringen och
opposition, strax innan Ingvar Carlsson lämnade in Sveriges ansökan i Haag,
i nära samråd arbetat fram handlingslinjer och strategi inför EG-arbetets
fortsättning.

Socialdemokratin står i alla delar fast bakom den politiken. Vi delar Ge-
menskapens uttalade långsiktiga mål, och vi vill som medlemmar arbeta för
dessas förverkligande. Detta utesluter inte att vi kommer att lägga särskild
vikt vid frågor som den sociala dimensionen och det parlamentariska infly-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

tandet, ty det är ju så att vad vi vill med EG-medlemskapet säger mycket om
vad vi vill med Europa och med Sverige. För socialdemokratin gäller samma
politiska dagordning här hemma som där ute: rättvisa, framsteg och demo-
krati.

EG-länderna för nu en intensiv debatt om utrikes- och säkerhetspolitik.
Vår militära alliansfrihet hindrar oss inte från deltagande i framtida säker-
hetsstrukturer i Europa. Vi ser ESK som den naturliga alleuropeiska ramen.
Men även EG har förstås här en roll, visserligen diffus och inte enhetlig. Men
vi måste givetvis bejaka Gemenskapens integrationssträvanden också på det
utrikes- och säkerhetspolitiska planet - det är ju en logisk följd av visionen
om den politiska unionen - och konstatera att även Sverige som medlem en
dag kan komma att konstruktivt bidra till den processen.

Jugoslaviens tragedi är ett exempel på hur stora delar av Europa vilar på
kvicksand. Frågan om sanktioner mot Belgrad och erkännande av Slovenien
och Kroatien diskuteras alltmer. Givetvis skall vi samråda med andra, som
vi brukar, men lika självklart är att detta är frågor som före beslut skall be-
handlas i utrikesnämnd och riksdag.

Fru talman! Om vi inte får ordning i det europeiska huset, förminskas våra
möjligheter till solidaritet med tredje världen. Det är bra att regeringen för-
bundit sig att hålla fast vid enprocentsmålet. Vi noterar med glädje att mode-
raterna här har gjort en helomvändning. Bistånd är inget universalmedel för
tredje världens problem, men är ändå oundgängligt, och nivån på biståndet
är också en moralisk mätare på ett lands vilja till solidaritet.

Låt mig dock avsluta med en kritisk fotnot till regeringsförklaringen på
denna punkt. Biståndet lämpar sig föga som instrument för ideologisk krig-
föring. Det finns andra medel för det. Utvecklingssamarbete måste bygga på
långsiktighet och insikt om att olika metoder kan behöva användas i olika
länder. Annars riskerar man att straffa de enskilda människorna och inte re-
gimerna i fråga.

Anf. 2 IAN WACHTMEISTER (nyd):

Fru talman! I de stora frågorna om Sveriges förhållande till främmande
makt, internationell handel m.m. har Ny Demokrati följande inställning.

Sverige skall snarast bli fullvärdig medlem i EG. Tåget går nu, och vi skall
med - inte som en gnällande sista vagn full av nödbromsar och förbehåll,
utan som en av lokförarna, med framtidstro, optimism och glädje.

Vi skall givetvis vara beredda att delta i uppbyggandet av det europeiska
säkerhetssystemet och ta vårt ansvar även på den sidan. Jag tror att den tid
är förbi då vi i skydd av vår självpåtagna särställning och neutralitetspolitik
höll oss undan. Låt oss inse det. Det är farligt att bita sig fast vid bordskanten
och säga sig att allting annat ändrar sig, men vi, vi ändrar oss bara litet och
motvilligt.

Vi skall se till att det blir en bro till fastlandet från den lilla ön med de höga
skatterna. Oron över miljökonsekvenserna är en oro över någonting helt an-
nat, nämligen oron över förändringen som sådan och över mötet med framti-
den. Vi måste visa värdegemenskap med världens demokratier.

Så länge vi lever i det hörn av världen som har världens största ansamling

av avancerade vapen och elitförband måste vi givetvis själva se till att ha ett
försvar värt namnet.

Tills helt nyligen tycktes våra svenska politiker leva i en värld där verklig-
heten fanns i landet långt härifrån, alltmedan länderna inte så långt härifrån
antingen låg bakom en bekväm järnridå eller var så överseende med de
svenska nyckerna att man kunde låtsas som om de inte fanns. Vi minns nog
alla den servila neutralitet som tillämpades i vårt umgänge med Sovjetunio-
nen och de nog så kaxiga ställningstagandena mot länder mycket långt här-
ifrån. Snabbt blev vi världsmästare på södra Afrika, södra Amerika och
södra Asien. Nu finns det ingen järnridå och egentligen ingen Sovjetunion
heller. Nu ser vi att det finns något mycket intressant där bakom, nämligen
människor! Stolta och glada, förtvivlade och fattiga - människor som despe-
rat hoppas på en bättre framtid. De bor i länder med månghundraåriga band
till Sverige: Estland, Lettland, Litauen och litet längre bort Polen och Ryss-
land.

Det speciella med dessa människor är att de är våra grannar. Nu tvingas vi
inse våra grannars verklighet. Bit för bit träder bilden fram av vad de regimer
åstadkom som tidigare svenska regeringar så flitigt uppvaktade och uppen-
barligen tillmätte större betydelse än de vänliga demokratierna i Väst-
europa. Puss- och kramdiktatorernas epok vill plötsligt ingen kännas vid,
och det är väl på ett sätt bra, men vi skall inte göra som dessa diktatorer
själva gjorde, nämligen i efterhand skriva om historiens blad, hur pinsamma
de bladen än är att läsa.

Låt oss då försöka tillämpa litet klarsyn på dagens utrikespolitiska läge.
Samma sorts regimer som de som förgjorde sig själva i Europa finns i dag i
t.ex. Afrika. Med samma ideologiska förevändningar drivs i dag enpartista-
ter och socialistiska diktaturer i Afrika. Och precis som tidigare i Östeuropa
uppvaktar vi dessa regimer, även om gåvorna är av ett annat slag. De kallas
nu för u-hjälp.

En stor del av den svenska u-hjälpen, den som administreras av SIDA,
går till regimer vars demokratiska kvaliteter är svåra att hitta. Det är ingen
överdrift att påstå att vi har hjälpt förtryckare kvar vid makten.

Samtidigt som vi nu t.ex. planerar att sända personnummersystemet till
Zimbabwe - man kan där gärna få mitt, om det räcker med ett - är det påfal-
lande många personer som arbetat för, i eller med SIDA som är minst sagt
kritiska mot organisationen, mot projekten, mot val av mottagarländer, mot
slöseriet och, inte minst, mot effekten av det bistånd som till sist når fram.

Fru talman! Jag tycker att det vore klädsamt om vi alla nu insåg att det vi
talar om är andras pengar, dvs. skattebetalarnas pengar. Det är inte riksda-
gens, SIDAs eller UDs pengar. Totalt har denna kammare känt sig manad
av svenska folket att skänka bort i storleksordningen 100 miljarder kronor
sedan 1980. U-hjälpen i allmänhet och SIDAs projekt i synnerhet måste en-
ligt vår uppfattning nu redovisas inför givarna, dvs. folket. Hur används de-
ras gåvor? Säkert vill många applådera för det som gick fram, men man vill
nog också få se och bedöma resten, dvs. halvfärdiga, heltokiga, orealistiska,
omöjliga och destruktiva projekt.

Kan utrikesministern vara vänlig och tala om för kammaren om rege-
ringen motsätter sig en sådan analys och redovisning av den verksamheten?

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Det kan knappast ha varit gammal kolonialromantik som satt mönstret för
svensk u-hjälp.

Vad är det då? En vilja att dela med sig, en önskan att hjälpa andra, ja,
kanske t.o.m. ett sätt att be om ursäkt för vår egen levnadsstandard?

Men varför måste mottagarna vara långt borta? Vi har alla hört att Bengt
Westerberg tycker att det skall vara så, men som bekant tycker inte alltid
folk som folkpartiet, så det går nog inte att gömma den här frågan i några
rader i en regeringsförklaring. Och att hjälpbehovet i världen är oändligt är
inte heller något riktigt svar.

Det finns gott om folk ute i verkligheten som har synpunkter på u-hjälpen
och frågor om den, sådant folk som har valt er in i denna kammare. Just
därför bör samma folks valda ombud redovisa och debattera sina åsikter och
förslag utan att vifta med moraliska pekpinnar.

I Ny Demokrati tror vi inte att det hjälper att göra enprocentsmålet till en
helig ko, i varje fall inte förrän man vet vilka som skall mjölka den kon.

I år skänker svenska folket ca 4 000 kr. per hushåll eller totalt 14 miljarder
om året. Det är möjligt att folk vill skänka just så mycket som bistånd till
sämre lottade, men jag kan garantera att många är mycket kritiska till hur
gåvan paketerats och vem mottagaren är.

Ny Demokrati har under hela valrörelsen framfört det konkreta förslaget
att halva u-hjälpen skall gå till människor i hela världen via existerande kana-
ler som kyrkor av olika slag, Röda korset och Rädda barnen. Det väsentliga
är nämligen att rädda människor, inte regimer, att hjälpa folk, inte diktatu-
rer.

Så menar vi att resten av u-hjälpen snarast möjligt skulle gå till andra sidan
Östersjön som svenska företags investeringar i grannländernas miljö, som
svenska ingenjörers och arbetares insats för sina grannars och därmed också
faktiskt för sin egen framtid.

Charity begins at home - om litet utrikiska tillåts i utrikesdebatten. Vårt
hem är Europa och ett av våra hemvatten är Östersjön. Och, fru talman, har
vi råd med både den gamla vanliga u-hjälpen och, som det stod i regerings-
förklaringen, omfattande insatser i våra grannländer?

Hur vore det med ett svar präglat av samma realism som utmärkte gårda-
gens debatt, när vi talade om arbetslöshet, tillväxt, industrins konkurrens-
kraft och våra medborgares framtid? Om detta realistiska och gärna visio-
nära svar ber jag både Sveriges nya utrikesminister och den nye biståndsmi-
nistern, personer som jag i varje fall tills vidare hyser stor respekt för och
som för övrigt tillhör de enda partier som i denna kammare inte direkt gjort
oförskämda insinuationer om nydemokratis ursprung och avsikter.

Anf. 3 GUDRUN SCHYMAN (v):

Fru talman! Jag skall inte hänge mig åt några oförskämdheter mot Ny De-
mokrati, men jag kan konstatera att ju mer globala våra stora överlevnads-
problem ter sig, desto snävare blir de politiska perspektiven.

Jag vill ta upp en fråga i den här debatten. Jag har partikamrater som kom-
mer att ta upp frågorna om bistånd och mänskliga rättigheter. Jag vill kon-
centrera mig på den fråga som den borgerliga regeringen i sin regeringsdek-
laration har sagt vara den viktigaste utrikespolitiska frågan, nämligen att

fullt ut föra Sverige in i Europeiska gemenskapen. Det står i regeringsdekla-
rationen att regeringen kommer att med all kraft verka för detta och att det
föreligger en bred enighet i riksdagen om strävan efter medlemskap. Jag
tycker att det är intressant.

Man kanske skall se det litet grand i ett större perspektiv, hur det kommer
sig att EG har vuxit fram. Jag tycker att man kan konstatera i dag i den inter-
nationella politiken att det finns två stycken väldigt starka tendenser i värl-
den - om vi nu inte bara håller oss till Europa - men också i Europa.

Den ena tendensen är desintegration och krav på självständighet. Det gäl-
ler de sovjetiska delrepublikerna - vi har sett den här processen mycket lyck-
ligt genomförd i fråga om de baltiska staterna det gäller sikher och beng-
aler i Indien, det gäller serber och kroater i Jugoslavien, det gäller kurder i
Irak, Iran och Turkiet, för att bara ta några exempel.

Den motsatta tendensen i världspolitiken är alltså integration och natio-
nell överstatlighet. Den utvecklingen anförs framför allt av de internatio-
nella storkoncernerna, som blir allt större och allt mäktigare och alltmer
oberoende av de stater där de opererar, och de undandrar sig i allt större
utsträckning demokratisk kontroll.

Tidigare kunde man kanske säga att det var politikerna som satte upp de
ramar inom vilka företagen hade att hålla sig. I dag tror jag att man snarare
kan säga att det är storföretagen som bestämmer de ekonomiska ramar som
politikerna har att hålla sig till.

I takt med storföretagens internationalisering växer också överstatliga or-
ganisationer fram, typ EG, från början kanske främst avsedda att underlätta
den handel som man vill bedriva. Men det ställs alltmer större krav på med-
lemmarna att formera politiska unioner där de nationella parlamenten får
karaktären av delstatsparlament.

Alltså: Å ena sidan faller existerande övernationella statsbildningar sön-
der som ett resultat av folkens krav på nationellt oberoende. Å andra sidan
kan vi se hur det skapas nya övernationella statsbildningar, där folken mer
eller mindre frivilligt ger upp samma nationella oberoende.

Det är ju det som är frågan: Skall Sverige ge upp sitt nationella oberoende
för att gå in i den västeuropeiska politiska unionen?

Läser man regeringsförklaringen, är det ingen tvekan om saken. Det är
detta vi skall göra. Vi skall göra det med all kraft och så fort som möjligt.
Det är en akt av underkastelse i förhållande till EG. Men det är klarspråk,
och det uppskattar jag.

Man säger att det föreligger en bred enighet i riksdagen om denna strävan,
att den svenska medlemsansökan är ett uttryck för att vi delar Gemenska-
pens långsiktiga mål och att vi kommer att arbeta för dess förverkligande.
Det grundas dessutom på insikten att Sverige vid inträdet i Gemenskapen
måste ge sin anslutning till alla delar av samarbetet och godta de föränd-
ringar som kan bli följden av de förslag som regeringskonferenserna nu har
lagt fram.

Det innebär att vi ger en blankofullmakt för att Sverige skall delta i en
politisk union, vars konsekvenser vi ännu inte vet omfattningen av. Det är
anmärkningsvärt, tycker jag. Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

A llmänpolitisk

debatt

Internationella
frågor

man säger att det föreligger enighet i riksdagen. Det gör det visserligen, men
den enigheten grundar sig inte på en enighet som finns utanför riksdagen.

Jag tror att det här är det område som jag fick mest frågor omkring i valrö-
relsen. Många människor kom fram och var mycket oroliga, människor som
sade: Jag delar inte dina politiska uppfattningar i alla frågor, men jag tycker
att det här med EG är någonting väldigt märkligt, och där tycker jag ni har
rätt som ställer er kritiska.

Den vanligaste frågan jag fick var: Hur kommer det sig att den socialde-
mokratiska regeringen så snabbt vände i ansökningsfrågan? Hur resonerade
de? Jag kunde inte svara på det. Jag tillhör ju inte den regering som gjorde
den här omsvängningen. Jag tillhör inte ett politiskt parti som fick vara med
i de hemliga mötena i utrikesnämnden, när man gjorde de analyser som
ledde fram till att man sade att det var läge nu för Sverige att ansöka om
medlemskap.

Ingen utanför den trånga kretsen av ledningar i de fyra politiska partierna
som är med i utrikesnämnden har heller, såvitt jag vet, fått ta del av de här
papperen. Jag tror att det är väldigt farligt att hantera en så stor och viktig
politisk fråga på det sättet. Det får till följd att många människor i dag kän-
ner att detta är någonting som har beslutats högt ovanför våra huvud. Man
vet inte vad det handlar om. Tydligen är det nödvändigt, så vi får väl finna
oss i de konsekvenser som eventuellt blir. Besvärligt är det, svårt att sätta sig
in i. Man får ingen saklig information och ingen allsidig belysning av detta.
Okunskapen är stor och maktlösheten sprider sig.

Detta är ett sätt att uppamma den maktlöshet som föder ett förakt för de
demokratiska reglerna och för de politiska partiernas sätt att arbeta. Jag
tycker att samtliga de politiska partier här i riksdagen som har suttit med och
varit överens om att Sverige skall skicka in en ansökan om medlemskap i EG
och fullfölja den till vilket pris som helst har ett stort ansvar för att försöka
rätta till den här frågan och de demokratiska bristerna som är en följd av
den. Jag tycker att ni har ett stort ansvar för att respekten för demokratin i
det här landet faktiskt försvagas.

Det vore mer ärligt, tycker jag, att säga att det som Sverige eventuellt, om
det blir majoritet i en folkomröstning för detta, skall träda in i är en västeuro-
peisk politisk union, inte bara en handelsorganisation som ger oss billigare
mat och lägre priser på krogen och som gör att våra ungdomar får resa och
gå på universitet i Europa.

Frågan har en helt annan dignitet. Det handlar om en gemensam mark-
nad. Det handlar om en ekonomisk och monetär union, med ett ekonomiskt
ministerråd som kommer att med majoritetsbeslut fatta de avgörande beslu-
ten om den ekonomiska politikens mål. I det ministerrådet kommer det att
vara samma odemokratiska beslutsfattande som i det ministerråd som finns
i dag, dvs. de ministrar som kommer från länder med många invånare har
många röster, och de ministrar som kommer från länder med få invånare har
få röster. Sveriges stämma i denna församling är svag. Vi får rätta oss efter
vad en majoritet av medlemsländernas ministrar anser vara det bästa.

Sverige kommer också att ingå i en politisk union med ett utrikespolitiskt
och så småningom försvarspolitiskt samarbete. Detta är det inget tvivel om.
Det man diskuterar i EG är när det försvarspolitiska arbetet skall träda i

kraft. Att man talar med en röst i utrikespolitiska frågor är redan ett faktum,
trots att reglerna inte är bestämda. Det man brukar kalla utrikespolitikens
mjukdelar, dvs. nedrustningspolitiken, biståndspolitiken, flyktingpolitiken
och sanktionspolitiken, talar man redan med en röst. Jag hoppas att vår utri-
kesminister vet om detta. Jag vet att det finns flera som vet. Men det vore
ärligt att tala om detta i klarspråk här i Sverige, speciellt inför det faktum att
det skall vara en folkomröstning i frågan.

Hur har ni tänkt att reparera dessa skador, dvs. det faktum att många män-
niskor är vilseledda om vad EG-frågan utgör? Går man utanför detta hus
och frågar hur många som vet vad EG betyder, vad EFTA betyder och vad
EES betyder - för att ta några exempel - finner man att det är mindre än
hälften som vet. Av denna hälft är det en tredjedel som säger sig veta men
som har fel, dvs. tror att det är något annat.

I EGs medlemsländer har det visat sig att 45 % av invånarna vet att landet
är medlem i EG. Detta avspeglar sig också i deltagandet i valen till Europa-
parlamentet, som är otroligt lågt - 20-35 % i medlemsländerna.

EG är en organisation som saknar demokratiska möjligheter att bygga
upp politiska motkrafter till industrikapitalets strävan att skapa en konkur-
rensmarknad som är kraftig nog att möta konkurrensen i världshandeln med
USA och Japan. De politiska motkrafterna har ingen plats i detta EG-bygge.
Man talar om det demokratiska underskottet. Men man gör inte så mycket
åt det. Det finns de som säger att om EG skulle ha ansökt om medlemskap
i EG, skulle EG inte ha fått det på grund av att EG inte är tillräckligt demo-
kratisk. Det säger litet grand om hur organisationen fungerar.

Precis som Pierre Schori sade, att som diktaturerna haft fröet av förintelse
inom sig, har också EG det i sin konstruktion. Vi kommer att se att ett byg-
gande av dessa historiska stormaktsverk inte är det som är lösningen på vår
tids problem.

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Anf. 4 HADAR CARS (fp):

Fru talman! Jag vill först ta tillfället i akt att välkomna Margaretha af Ugg-
las i hennes nya viktiga funktion som utrikesminister.

Fru talman! Det är verkligen mycket tillfredsställande att den nya rege-
ringen sätter Europafrågan överst på den utrikespolitiska agendan.

Frihetens friska vindar har blåst över Europa - blåst bort de många murk-
nande socialistiska diktaturerna. Under senare år har vi många gånger hiss-
nat inför snabbheten i skeendet. Den innerliga glädje vi alla känner över de
baltiska staternas självständighet är större än vad ord kan uttrycka.

Så visst har Europa förändrats, mer genomgripande och i mer positiv rikt-
ning än kanske någonsin förut.

Men i sak har Europa alltid - både under perioder av avspänning och när
konfliktmolnen hopats - varit utrikespolitiskt viktigast för oss i Sverige.

En strategisk förändring är därför också förändringen i Sveriges syn på
Europa. Äntligen tar vi fullt ut till oss innebörden av att Sverige är en inte-
grerad del av vår egen världsdel.

Äntligen vill vi inte längre betrakta Sverige som ett slags utomstående
konsult som, litet vid sidan av, följer det som händer i vår världsdel. Det är
ett Sverige som tar till sin uppgift att medla och komma med goda råd, men

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

som också ständigt framhåller möjligheten att stänga dörren - om krisen
kommer.

Äntligen inser vi att Sverige är sammanlänkat med övriga Europa och att
Europas misslyckanden och framgångar, dess sorger och glädjeämnen också
är våra. Sveriges öde är fast och oåterkalleligt sammanlänkat med Europas.

Fru talman! Nu vill alla, nästan alla, visa sin förtjusning inför idén om ett
enat Europa och vifta med sina blågula fanor - de med stjärnorna på. Att få
uppleva denna genomgripande sinnesförändring i svensk politik är en oför-
ställd glädje.

Förändringarna i Europa ställer, också på oss, krav på förmåga till nytän-
kande. Vilka utgångspunkter för svensk utrikespolitik bevarar sin giltighet,
och vilka kan, och bör, vi göra oss av med? Den svenska neutralitetspolitiken
har påtvingat oss begränsningar i vår utrikespolitiska handlingsfrihet. Nu är
tröjan mindre trång. På vad sätt kan och vill vi utnyttja vår ökade utrikespo-
litiska handlingsfrihet? Det är en fråga jag vore tacksam att få höra utrikes-
ministerns synpunkter på.

Demokratins segertåg i Europa ger oss tillförsikt inför framtiden. Men vi
blundar inte för att det i förändringens spår också växer fram nya, nationellt
betingade och - förhoppningsvis - regionalt begränsade konflikthot.

Principen om folkens rätt till självbestämmande har länge varit en hörn-
sten i den svenska utrikespolitiken. Den principen bör vi fortsätta att följa
och tillämpa också för folken i östra Europa. Det är deras sak att välja vilka
former de vill tillämpa, både för sitt självbestämmande och för sin samlev-
nad.

Konflikten i Jugoslavien har uppkommit som följd av kraven på folkens
självbestämmande. Här prövas denna liberala princip. Lika mycket som vi
från svensk sida välkomnar att folk och nationer integreras och växer sam-
man, lika litet har vi anledning att motsätta oss att folk bryter upp från natio-
ner med vilka de inte känner nationell samhörighet.

Jag vill fråga utrikesministern på vad sätt Sverige stöder, och kan komma
att stödja, de ansträngningar den Europeiska gemenskapen gör för att uppnå
vapenvila i Jugoslavien och finna en fredlig lösning på konflikten.

Fru talman! Om Sveriges och övriga EFTA-länders insatser för demokrati
och ekonomisk utveckling i östra Europa skall bli meningsfulla, förutsätter
det att vi öppnar våra marknader för de produkter och de tjänster som Öst-
europa kan exportera till oss. Det gäller inte minst jordbruksprodukter, tex-
tilier och tjänsteexport inom transport-, turist- och andra serviceområden.
Att undanröja de hinder vi i de välbeställda delarna av Europa reser mot
denna import, möter motstånd från de på marknaden etablerade intressen-
terna - såväl de kommersiella som de fackliga. Det är inget konstigt i det.
Men det är verkligt viktigt att regeringarna i väst inte stoppas av detta mot-
stånd, utan vågar gå vidare och genomföra de handelslättnader som är en
förutsättning för att en lovande utveckling i öst inte skall komma av sig redan
i starten.

Jag utgår från att den svenska regeringen i dessa sammanhang spelar en
pådrivande roll inom Västeuropa.

Fru talman! Inför de så snart som möjligt förestående förhandlingarna om
svenskt medlemskap i den Europeiska gemenskapen, är det angeläget att vi

frän svensk sida understryker att det vi vill uppnå inte främst handlar om
kommersiella intressen. Det är medverkan i det politiska samarbetet, i or-
dets vidaste mening, som är syftet och målet för vår önskan att bli medlem-
mar.

Vi vill inom EGs ram samverka med Europas demokratier för att bl.a.
trygga freden i Europa och verka för fortsatt avspänning och nedrustning.
EG är kanske den starkaste fredsrörelsen i vår tid. Vi vill medverka i undan-
röjandet av internationella konflikter, och vi vill skapa ett medborgarnas
Europa präglat av socialt ansvarstagande och generositet mot omvärlden.

Vi måste framhålla för den Europeiska gemenskapen att också vi i Sverige
har som långsiktigt mål att som EG-medlem förverkliga drömmen om en
europeisk politisk union, med allt vad det inbegriper.

Jag tycker att jag med detta har gett Gudrun Schyman full klarhet i var
folkpartiet liberalerna och jag står i denna fråga.

I arbetet på att förverkliga våra mål kommer vi i olika sammanhang att ha
olika partner. Ibland kan det vara Tyskland, i andra sammanhang Frankrike
eller Storbritannien.

Dock, fru talman, är det av alldeles särskild betydelse att vi verkar för att
ett samlat Norden inom Europeiska gemenskapen genom inbördes samman-
hållning ger genomslag åt den kultur och den samhällssyn som är Nordens
bidrag till en vidsträckt och vittomfamnande europeisk gemenskap.

Anf. 5 PÄR GRANSTEDT (c):

Fru talman! Jag vill gärna passa på att gratulera fru talmannen till det nya
uppdraget, eftersom detta är mitt första besök i talarstolen nu i höst.

Det kan naturligtvis inte råda något tvivel om att det viktigaste utrikespoli-
tiska projektet för Sverige under det närmaste åren är vårt inträde i Euro-
peiska gemenskapen. Det kommer att uppta mycket av vårt engagemang
och vårt intresse under de närmaste åren. Det sker mot bakgrund av drama-
tiska förändringar i den säkerhetspolitiska situationen i världen i dess helhet
och i Europa i synnerhet. Men samtidigt sker det i skuggan av nya konflikter
som växer fram, inte minst i vår egen världsdel.

Enligt centerns uppfattning är det viktigt att Sverige för en aktiv Europa-
politik. Och vi ser att ett svenskt medlemskap i EG kan vara ett viktigt in-
strument för en sådan aktiv Europapolitik.

Motiven för detta är starka. Vi ser att mer och mer av de problem som det
enligt vår uppfattning är angeläget att finna lösningar på kräver internatio-
nella lösningar. Det gäller inte minst miljöfrågorna. Att komma till rätta
med luftföroreningarna, att rädda Östersjön och Västerhavet från förore-
ningsdöden - det är sådana frågor som inte Sverige kan lösa ensamt utan som
vi måste lösa i samarbete med andra länder. Och det krävs beslutskraftiga
organ för att få resultat.

Vi har ett ekonomiskt liv som är alltmer internationaliserat. Om vi vill
säkra arbete åt alla och goda arbetsvillkor, så kräver det också internationellt
samarbete och internationella lösningar. Vi vill ha ett internationellt samar-
bete, en samverkan med våra grannar, på sådana områden som forskning,
utbildning, kultur osv.

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Allt detta talar för ett starkt engagemang från Sverige sida, och det ligger
bakom vårt beslut att ställa upp för en svensk ansökan om medlemskap i EG.

Samtidigt är det naturligtvis viktigt att vi är på det klara med att ett svenskt
EG-medlemskap är ett mycket stort steg att ta. Det innebär att vi avstår från
en inte liten del av vår traditionella självbestämmanderätt för att kunna vara
med och påverka i ett större geografiskt sammanhang.

Konsekvenserna av detta kan vi inte i dag fullt ut överblicka. Det är också
så att EG är statt i ständig förändring. Vi vet inte exakt hur det EG kommer
att se ut som vi skulle bli medlemmar i, kanske 1995. Därför är det viktigt
och nödvändigt att vi utnyttjar den tid som vi har till vårt förfogande för att
noggrant analysera för- och nackdelar med det svenska EG-medlemskapet
och föra en intensiv debatt. Det är särskilt betydelsefullt att hela svenska
folket får vara med om att träffa det slutgiltiga avgörandet i en folkomröst-
ning, och att alla inför den folkomröstningen haft möjlighet att sätta sig in i
frågan och göra ett personligt ställningstagande. En sådan här fråga får inte
avgöras över folkets huvuden. Alla måste vara delaktiga i avgörandet om
Sveriges framtida relationer till EG.

Det är också viktigt att svensk Europapolitik inte bara är en Västeuropa-
politik. Det är viktigt att inte järnridån ersätts av nya barriärer som skiljer
Östeuropa från Västeuropa - barriärer av ekonomiskt slag. Europasamarbe-
tet får inte stanna någonstans i Centraleuropa, utan det måste vara vår klara
strävan att det skall komma att omfatta hela Europa.

Sverige har naturligtvis ett särskilt ansvar att främja våra närmaste gran-
nars utveckling. Det gäller de baltiska staterna, vilkas självständighet hör till
det mest glädjande som hänt på mycket länge, och också andra regioner runt
Östersjön, inte minst Polen. Vi måste vara beredda att gå in i ett nära samar-
bete med de länderna och även visa en betydande generositet i vårt stöd till
deras utveckling - ekonomiskt, ekologiskt och geografiskt.

Det är min bestämda uppfattning att de svenska insatserna, också i ekono-
miska termer, när det gäller framför allt Baltikum och Polen måste få en helt
annan omfattning än hittills. Detta ligger i högsta grad i vårt eget intresse.
En stark ekonomisk utveckling i Östersjöregionen är en nyttig motvikt mot
en alltför stark koncentration till centrala Västeuropa när det gäller ekono-
misk aktivitet. Det vi kan göra för en positiv utveckling av miljön i våra
grannländer hör kanske också till det bästa vi kan göra för att främja miljön
i vårt eget land. Och arbetet för att säkra demokratin i vårt nära grannskap
är också ett arbete för att trygga en stabil utveckling i hela Nordeuropa.

Men, fru talman, den solidaritet som vi skall visa mot våra grannar i öster
och söder, och över huvud taget vårt ökade intresse för Europafrågor, får
inte visas på bekostnad av vårt engagemang för andra delar av världen. Att
tro att Sverige kan ställa sig oengagerat, likgiltigt, inför vad som händer i
Afrika, Asien och Latinamerika - det är naivt. Vi lever i en värld. Vi skall
inte tro att vi kan skapa en positiv utveckling i Europa enbart, om utveck-
lingen i resten av världen blir allt sämre. Vi är beroende av hela världens
utveckling, och vi har all anledning att engagera oss i hela världens utveck-
ling.

Det innebär att det är viktigt att vi fortsätter att föra en aktiv biståndspoli-
tik. Dess värre har vi under senare år, under socialdemokratiskt styre, fått

uppleva en utveckling där den svenska solidariteten urholkas, där Sverige på
olika sätt har kringgått det av riksdagen fastlagda enprocentsmålet, där man
använder pengar inom den ramen för bistånd till Östeuropa och insatser för
flyktingmottagning. Det är glädjande att den nya regeringen i sin regerings-
förklaring slagit fast att enprocentsmålet skall återupprättas, och att en pro-
cent av vår bruttonationalinkomst skall gå till bistånd i tredje världen.

Jag vill gärna säga, fru talman, att jag hoppas att det nu inte uppstår någon
allians mellan socialdemokraterna och Ny Demokrati för att förhindra den
utvecklingen, utan att socialdemokraterna kommer att gå ifrån sin tidigare
politik och stödja den nya regeringens politik på det här området. Jag tror
att det vore önskvärt att Ny Demokrati får stå ensamt i den här kammaren i
sin kallt cyniska vilja att skära ned svenskt bistånd till de fattigaste länderna
i världen till hälften.

När man slår vakt om volymen på det svenska biståndet innebär det inte
detsamma som att avstå från att debattera hur detta bistånd skall vara utfor-
mat. Självfallet finns det på biståndsområdet liksom på alla andra politikom-
råden mycket att rätta till och mycket som kan göras bättre. Centern har
under en lång följd av år kritiserat stora delar av det svenska biståndet och
föreslagit en grundläggande översyn av biståndets inriktning. Men när vi de-
batterar biståndets inriktning är det viktigt att vi gör det utifrån den klara
målsättningen att vår ambition att stödja den tredje världens utveckling skall
vara obruten.

Ett starkt engagemang för europeiskt samarbete, både med Västeuropa
och Östeuropa, och en obruten solidaritet med tredje världens länder måste
prägla svensk utrikespolitik också under 90-talet.

Anf. 6 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Fru talman! Ärade ledamöter! År 1991 har varit ett märkesår för Europa
men också för världen i övrigt. På ett eller annat sätt har de flesta av de dra-
matiska skeenden vi bevittnat varit relaterade till det kommunistiska Sovjet-
imperiets upplösning och den socialistiska modellens allmänna bankrutt. För
första gången sedan andra världskriget har Europa fått ett tillskott av nya
stater. Estlands, Lettlands och Litauens självständighet har äntligen åter-
upprättats. Efter den tystnadens likgiltighet som präglade den officiella
svenska politiken gentemot Baltikum under flera årtionden välkomnar rege-
ringen nu varmt möjligheten att utveckla nära och breda kontakter med Est-
land, Lettland och Litauen.

Spåren från Sovjettiden är emellertid förskräckande. Efter en halvsekel-
lång natt under ett främmande och totalitärt styre har de baltiska staterna
åter kommit ut i ljuset med moralen intakt men med svåra övergångspro-
blem på en rad samhällsområden. Vi har en särskild skyldighet att hjälpa
dessa våra grannländer i deras omställning till marknadsekonomi och demo-
krati av modernt snitt.

Den direkta orsaken till att de baltiska staterna slutgiltigt kunde återvinna
sin fulla självständighet var att det kommunistiska kuppförsöket i Moskva i
augusti misslyckades. Den grupp av reaktionära potentater som då sökte
vrida klockan tillbaka hamnade själva på historiens skräphög. Samtidigt som
den sovjetiska unionsregeringen nu har erkänt de baltiska republikernas

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

självständighet har den tagit initiativ inom ESKoch på annat håll för att mar-
kera sin vilja att tillhöra kretsen av demokratiska stater med marknadseko-
nomisk inriktning i enlighet med Parisstadgan från november förra året. Det
är vår förhoppning att Sovjetunionen, vilken form denna sammanslutning av
självständiga stater än får i framtiden, kommer att utvecklas mot dessa mål.
Ett demokratiskt Sovjetunionen är en förutsättning för en stabil fred i vårt
närområde och i världen i dess helhet.

I detta sammanhang välkomnar vi president Gorbatjovs snabba gensvar
på president Bushs initiativ att skrota större delen av arsenalen av taktiska
kärnvapen. INF-avtalet, START-avtalet och kärnvapenmakternas nyss
nämnda unilaterala nedrustningsbeslut leder till lägre rustningsnivåer och
ökad strategisk stabilitet. Det amerikanska steget att avlägsna alla taktiska
kärnvapen från ytfartyg gör glädjande nog att grunden helt bortfaller för den
diskussion som förts inte minst i Sverige och i denna kammare om motta-
gande av örlogsbesök.

Sovjetimperiets upplösning har inte bara medfört att en rad europeiska
stater som varit underkastade den kommunistiska ledningen i Moskva åter-
fått sin frihet och självständighet. Den har också givit nya impulser till Euro-
pas politiska och ekonomiska enande. Grundvalen för Europas framtida
enande utgör de samarbetsöverenskommelser som Västeuropas gamla stor-
makter, en gång motståndare, träffade i andra världskrigets spår. Dessa ut-
mynnade i Romfördraget från 1957 vilket ursprungligen undertecknades av
sex stater. Efter hand utvidgades den Europeiska gemenskapen till att om-
fatta tolv stater. Medlemsskaran torde växa ytterligare före sekelskiftet allt-
eftersom fler europeiska länder söker få tillträde till det europeiska samarbe-
tets kärna.

Som ett resultat av en överenskommelse mellan de fyra största riksdags-
partierna ansökte Sverige om medlemskap i den Europeiska gemenskapen i
juli i år. Regeringen kommer att med all kraft verka för att Sverige snarast
möjligt blir fullvärdig medlem. Mycket värdefull tid har gått förlorad i ut-
vecklingen av våra förbindelser med Europa. Den aktiva utrikespolitik Sve-
rige förde under 70- och 80-talen gjorde endast få mellanlandningar i de väst-
europeiska huvudstäderna på väg till mer exotiska platser.

Sverige kommer aktivt att bidra till den nya europeiska frihets- och samar-
betsordning som håller på att växa fram som följd av de socialistiska diktatu-
rernas och planekonomiernas sammanbrott. Den europeiska identiteten i
vår utrikespolitik får ökad betydelse och kommer att ge det nordiska samar-
betet nya impulser. Fast den nya politiska situationen skapar nya möjligheter
för deltagande också i utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med andra
europeiska länder innebär de strategiska realiteterna i vårt närområde att
den säkerhetspolitiska huvudlinjen, som sammanfattas i uttrycket ”allians-
frihet i fred, syftande till neutralitet i krig”, alltjämt behåller sin betydelse.

Vi välkomnar en utvidgning av Europarådet till att omfatta demokratierna
i Central- och Östeuropa och vill verka för en utveckling av det regelverk
som utarbetats av den Europeiska samarbets- och säkerhetskonferensen
som i februari nästa år kommer att samlas till ett historiskt uppföljningsmöte
i Helsingfors.

I detta sammanhang måste konstateras att utvecklingen i Östeuropa under

80-talet blev föremål för samma systematiska felbedömning och ointresse
från det officiella Sveriges sida som utvecklingen i Västeuropa. Vi höll en
alltför låg profil när Östeuropas folk kämpade för sin frihet. De här hemma
som påpekade att freden i Europa måste vila på frihet och inte på förtryck
anklagades för att återfalla i en kalla krigets korstågsanda. Samtidigt produ-
cerade Sverige i internationella fora nedrustningsförslag som ensidigt gyn-
nade det block som med tvångsmakt höll fast vid Europas uppdelning.

Den frihetens revolution vi bevittnat har givit människorna i vår världsdel
hopp om en bättre framtid och minskat rädslan för en konflikt mellan kärn-
vapenmakterna. Samtidigt är det många som med fruktan ser på framtiden
i Europa med tanke på att gamla undertryckta rivaliteter mellan olika folk-
grupper åter kunnat stiga upp till ytan. På Balkan står i dag välbeväpnade
etniska grupper emot varandra till synes otillgängliga för den typ av konflikt-
lösning som utarbetats av de europeiska samarbetsorganen. Freden i Europa
måste vila på nationernas frihet, inte på tvångskonstruktioner. Det är vår
förhoppning att den tragiska konflikten i Jugoslavien skall kunna lösas på
grundval av folkets i demokratiska former uttryckta vilja och respekt för de
olika minoriteternas rättigheter.

Också utanför Europa har sambandet mellan å ena sidan frihet, demokrati
och marknadsekonomi och å andra sidan fred och stabilitet vunnit erkän-
nande. Vid den afrikanska samarbetsorganisationen OAUs senaste möte
höjdes röster för demokratisering och mot den typ av enpartistater som Sve-
rige under en tid av ideologiskt betingad dubbelmoral höll under armarna i
tredje världen.

Sydafrika, en stat som varit grundad på förtryck och diskriminering, håller
på att omvandlas. Sverige fortsätter att stödja arbetet mot apartheid och för
ett demokratiskt samhällssystem i detta land. Det är vår förhoppning att ut-
vecklingen där skall leda till att Sveriges sanktioner kan upphävas.

Också i Latinamerika har demokratin registrerat åtskilliga framgångar på
senare år, med enmansregimen på Cuba som ett sorgligt undantag. Så sent
som i förra veckan arresterade den kubanska polisen ett dussin förespråkare
för demokrati och mänskliga rättigheter. Det olagliga störtandet av den de-
mokratiskt valde presidenten på Haiti har föranlett ekonomiska sanktioner
av OAS. Den regionala organisationens försök att återupprätta folkstyret på
ön har stöd av demokratiska nationer världen över.

För att trenden mot frihet och demokrati i världen skall kunna bestå och
skörda nya segrar fordras emellertid att ansträngningarna att bygga välstånd
genom friare och öppnare ekonomiska relationer blir framgångsrika. För att
främja de fattiga ländernas utveckling måste i-ländernas bistånd vara inriktat
på marknadsekonomiska lösningar och varuutbytet baserat på en frihandel
som möjliggör ett maximalt nyttiggörande av tillgängliga resurser. Samtidigt
får de sociala konsekvenserna av utvecklingspolitiken aldrig negligeras. Soli-
daritet har varit ett honnörsord i svensk biståndspolitik. Men solidariteten
måste avse de enskilda människorna och inte politiska system eller ledare
som använder sig av en revolutionär ideologi för att bevara sitt eget makt-
innehav. Alltför ofta har svenska biståndsmedel hamnat på politiska stick-
spår medan någon utveckling som kommit människorna till godo inte ägt

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

rum.

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Fru talman! Det finns många fler områden som jag ville täcka in i mitt
anförande, men jag ser nu att tiden går snabbt. Jag vill sammanfatta mitt
anförande, men jag har möjlighet i min första replik att återkomma till de
frågor som har ställts till mig.

Fru talman! Jag skulle vilja sammanfatta mitt anförande genom att fast-
lägga några riktlinjer efter vilka den nya utrikesledningen vill verka:

Europafrågorna blir centrala. Samtidigt som vi söker medlemskap i EG
vill vi arbeta för ett enat Europa med nya och fördjupade samarbetsord-
ningar, som också inkluderar demokratierna i Central- och Östeuropa. Det
nya Europa vi verkar för kommer inte att vara en sluten fästning absorberad
av sin egen agenda utan fungera som en motor i det internationella samarbe-
tet, öppet mot omvärlden.

Vår röst i världen skall vara fast och klar. Stödet för frihet, demokrati och
marknadsekonomi kommer att genomsyra alla delar av vår utrikespolitik
och prägla vårt bistånd till utvecklingsländerna. Sverige kommer att fortsätta
driva en generös biståndspolitik. Den biståndsnivå - 1 % av BNI - som vi i
många år upprätthållit ligger fast.

Vad gäller nedrustnings- och säkerhetspolitiken motiverar den snabba ut-
vecklingen i vår region en översyn av hittillsvarande ståndpunkter och för-
slag som drivits i internationella fora. En expertgrupp kommer att tillsättas
för att granska nedrustningspolitiken inför resten av 90-talet och utforma re-
kommendationer för det fortsatta arbetet.

Fru talman! År 1991 har vi inte bara noterat framsteg för Europas enande
på basis av de demokratiska värderingar som en gång föddes i denna världs-
del. Vi har också sett en mer effektiv tillämpning av FN-stadgan som på det
globala fältet söker hävda dessa värderingar. Detta inger en viss optimism
om framtiden, även om det finns områden, också i vår egen världsdel, där
verkligheten i alltför hög grad kontrasterar mot de höga principer som
världssamfundets medlemmar bekänner sig till.

Sverige är ett litet land och kan inte ensamt påverka det internationella
förloppet. Emellertid kommer vi att i samarbete med likasinnade länder fast
och konsekvent hävda de världen på den internationella arenan som vi själva
betraktar som omistliga.

Anf. 7 PIERRE SCHORI (s) replik:

Fru talman! Jag noterar från Margaretha af Ugglas första inlägg att i de
stora, viktiga frågorna, där hon är tydlig, är vi ganska överens. Det är ju väl
upplöjda spår vi talar om här.

Hon talar om marknadsekonomi. Ja, gärna det, det är också vår metod
och har alltid så varit. Men jag har litet svårt att upphöja den till samma
dignitet som hon, som princip för vårt agerande som demokrati, för frihet
och mänskliga rättigheter. Även Pinochet tillämpade på sin tid marknads-
ekonomi. Det är den sociala marknadsekonomin vi måste ha, både i tredje
världen och i Europa.

Förutom med ideologiska trumpetstötar, om än i hovsammare toner än
vid sidan av FN-talet, fortsätter Margaretha af Ugglas att insinuera att social-
demokratin skulle varit passiv, både i regeringen och som parti, när det gäller
utvecklingen i Östeuropa.

Jag skulle vilja be Margaretha af Ugglas att låta fråga Adam Michnik och
Jacek Kuron i Polen vem det var som gav dem stöd när de satt i fängelse.
Fråga Solidaritet vem som skickade tryckpressar till dem när de jobbade un-
derjordiskt, vem som finansierade och stödde deras kontor i Stockholm, det
första som upprättades utanför Polen. Fråga Charta 77 och Listy i Tjeckoslo-
vakien vem som gav dem stöd i hårda tider. Fråga Jelena Bonner om våra
möten i New York och i Moskva flera gånger om hur vi skulle få ut Andrej
Sacharov ur fängelset. Läs gärna Ismail Kadarés senaste bok från Albanien
om våra samtal om hur vi skulle främja demokratin där.

Jag skulle också kunna för utrikesministerns kännedom lämna över ett
protokoll från arbetarrörelsens Internationella solidaritetsfonden som berät-
tar om det stöd vi har gett Östeuropa, i miljonklassen, till alla östeuropeiska
länder.

Sedan tycker jag, fru talman, att det är litet fånigt att diskutera reseverk-
samhet utifrån felaktiga fakta. För att förebygga detta undersökte jag hur
det utskottet jag nu sitter i har rest under den period som Margaretha af Ugg-
las satt där, sedan 1982.

Utskottet har besökt tre västeuropeiska länder sedan 1982 och 22 länder i
Östeuropa och utanför Europa, däribland Vietnam och Sovjetunionen. Jag
säger inget annat om detta än att det är bra, men låt oss sluta med denna
fåniga statistik.

Till lan Wachtmeister skulle jag vilja säga att han påminner litet om Gubb-
strutten i Dagens Nyheter: ”Visst bryr jag mig om utlandet - jag har sagt
usch flera gånger.”

Anf. 8 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:

Fru talman! Det måste vara befriande för kammaren att jag inte varit lika
duktig i mitt liv som Pierre Schori, och att jag inte heller företagit lika många
fåniga resor, som tydligen tidigare företagits av ledamöterna härstädes.

Pär Granstedt i centern anser att vi i Ny Demokrati är kallt cyniska, efter-
som vi föreslår att hälften av u-hjälpen, dvs. 7 000 milj.kr., skulle gå till män-
niskor, inte till regimer, till folk, inte till diktatorer, och att den hjälpen skulle
gå via kyrkor, Röda korset, Rädda barnen och liknande organisationer, och
att den andra halvan skulle gå till nödlidande grannar i form av effektiv
hjälp, där vi vet att det blir något vettigt av pengarna.

Enligt Pär Granstedt blir alltså hjälpen bättre av att den går långt bort så
att vi inte riktigt vet hur det gick med den - eller vad är tankegången?

Även om Pär Granstedts kommentar var egendomlig var den ovanligt tyd-
lig för att komma från centern.

Sedan har jag några frågor som jag hoppas utrikesministern kan besvara i
dag. Jag förstår att det inte är så lätt, eftersom alla frågar och hon skall oav-
brutet svara. Men annars får vi envist återkomma. Frågorna är följande:

1. Skall Sverige ge en procent av BNP till länder utanför Europa? Är det det
söm är politiken?

2. Skall denna typ av bistånd successivt höjas till två procent av BNP, såsom
folkpartiet utlovat?

3. Kommer regeringen att se till att det görs en överskådlig sammanställning

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 12

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

och analys av hur skattebetalarnas pengar används till u-hjälp och hur det
har sett ut sedan exempelvis 1980 och framåt? Då kan man kanske också
passa på att kartlägga alla fåniga resor.

4. Är regeringen beredd att ompröva SIDAs organisation och existens? Det
räcker enligt min uppfattning inte med att SIDA långsamt böljat fatta att
SIDA inte är till för att sprida socialism och offentlig byråkrati över värl-
den. På SIDA biter nog inga osthyvlar. Då är det bättre med den lakoniska
uppmaningen: Se nästa SIDA!

Anf. 9 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:

Fru talman! Man kan få uppfattningen att vi befinner oss i en väntsal på
en resebyrå. Jag tycker det vore klädsamt om debatten hade en litet högre
dignitet.

Jag har inte fått något svar på mina frågor om folkomröstning och hante-
ring av EG-frågan. Man sätter demokratins utveckling i världen högt, vilket
jag också gör. Men om utvecklingen i Östeuropa är att betrakta som demo-
kratins segertåg - vilket jag också tycker - är utvecklingen i Västeuropa att
betrakta som demokratins återtåg. Den hantering som majoriteten av de po-
litiska partierna i den svenska riksdagen gett EG-frågan i Sverige är absolut
att betrakta som ett demokratins återtåg i Sverige. Ansvaret faller tungt på
alla ansvariga partier.

Margaretha af Ugglas talar om att alliansfriheten skall fortsätta att ha sin
betydelse. Hur går detta ihop med EG-medlemskap som innefattar också ett
kommande medlemskap i en militär allians?

Sveriges röst i världen skall fortsätta att ljuda, säger Margaretha af Ugg-
las. Men det är ju så att EG talar med en röst i många frågor.

Jag kan ta som exempel frågan om Sydafrika som Margaretha af Ugglas
själv nämnde. Sverige hävdar att vi skall fortsätta med bojkotten. EG har
för sin del upphävt bojkotten. Hade Sverige varit medlem i EG hade vi fått
finna oss i att delta i upphävandet av bojkotten.

Som ytterligare exempel kan jag ta att i FNs generalförsamling i septem-
ber 1991 talade Nederländernas utrikesminister på EGs vägnar. I sjätte ut-
skottet, det juridiska, gick han och USA emot ett antal u-länders förslag att
en arbetsgrupp skulle tillsättas för att utarbeta regler om en ny ekonomisk
världsordning. Han, dvs. EGs talesman, och talesmannen för USA rekom-
menderade att punkten helt enkelt stryks från utskottets dagordning.

Jag menar att de stolta deklarationer man gör om solidaritet i världen glo-
balt inte går ihop med ett medlemskap i EG. EG bygger inte på solidaritet,
utan på konkurrens och på att främja handeln, den handel som gynnar det
egna kapitalet. Detta är faktiskt EGs kärna och har varit riktlinje när reg-
lerna skrevs för hur EG skall fungera.

Jag tycker att sammankopplingen mellan demokrati och kapitalistisk
marknadsekonomi, som Margaretha af Ugglas talar om, inte är riktig. Jag
anser att grunden för demokrati är att man kan bygga politiska motvikter.
Grunden är att man har representativa val och en fri arbetarrörelse. Utan
dessa komponenter finns ingen demokrati.

Det är inte särskilt klädsamt när vi kan konstatera att en kapitalistisk
marknadsekonomi gått mycket bra att ha också i en diktatur. Risken är nu

att vi får en kapitalistisk diktatur i Östeuropa, om inte Sverige kan öppna
sig. I EG kan vi inte göra det.

Anf. 10 HÄDAR CARS (fp) replik:

Fru talman! Till Gudrun Schyman vill jag säga att marknadsekonomi inte
är någon garanti för demokrati, men de går väl att förena. Vad vi vet är att
socialism inte kan förenas med demokrati.

Fru talman! Jag vill erinra Pierre Schori om de attacker från den dåva-
rande socialdemokratiska regeringen som följde på Bengt Westerbergs kon-
staterande att inget skulle mera gynna freden i Europa än att Sovjet blev
en demokrati. Utvecklingen har visat hur rätt Bengt Westerberg hade i den
frågan.

Det gläder mig också att konstatera att inte endast moderaterna, utan
även socialdemokraterna uppenbarligen gjort en helomvändning när det gäl-
ler inställningen till u-landshjälpen.

Trots de ansträngningar folkpartiet, tillsammans med i detta fall center-
partiet och vänsterpartiet kommunisterna, gjorde för att upprätthålla u-hjäl-
pen, lade den socialdemokratiska regeringen fram och genomdrev i kamma-
ren en politik som innebar en reducerad u-landshjälp.

Ian Wachtmeister tycks endast se u-hjälpens baksida. Han undrar varför
länder måste ligga långt borta för att kunna få hjälp.

Han glömmer, tycker jag, det fundamentala, nämligen att det finns en stor
ekonomisk skillnad mellan det norra och det södra halvklotet. Vilka rika län-
der är det han tänker på i närheten av de fattiga på det södra halvklotet, som
skulle kunna hjälpa de fattiga där?

Han påminner mig i sitt uttalande om den förmögna franske politiker som
mötte en fransk rösträttsdelegations krav på rösträtt med orden: ”Enrichis-
sez vous!” - berika er, gör er rika. Uppenbarligen är hans och Ny Demokra-
tis uppmaning till u-länderna: Hjälp er själva, vi - i vaije fall vi i Ny Demo-
krati, kommer inte att göra det.

Det var bra att Margaretha af Ugglas underströk att EG med svensk med-
verkan skall vara en öppen gemenskap, öppen för omvärlden. Jag erinrar
om att hon har stöd för den uppfattningen, inte minst bland Europas libera-
ler. Den liberala tyska utrikesministern Genscher betonade så sent som un-
der generalförsamlingen att medlemskap i EG bör stå öppet för alla nationer
med demokratiskt styrelseskick.

Anf. 11 PÄR GRANSTEDT (c) replik:

Fru talman! Tillåt mig först att välkomna Margaretha af Ugglas som utri-
kesminister. Jag noterar att det anförande hon höll här var mycket väl balan-
serat. Det var inte oväntat. Margaretha af Ugglas representerar en bra rege-
ring. Jag tror att detta är en bra utgångspunkt för den svenska utrikespoliti-
ken under de närmaste åren.

Precis som Hadar Cars vill jag särskilt understryka det Margaretha af Ugg-
las sade om vikten av att EG-samarbetet utvidgas till ett alleuropeiskt samar-
bete. Jag vill också understryka vikten av ett starkt svenskt engagemang på
detta område.

Under sommaren har vi i vårt närområde fått tre nya grannstater, som har

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

fått sin självständighet. Även om det redan tidigare funnits program för eko-
nomiskt stöd till Baltikum är det klart att nu måste det svenska samarbetet
med Baltikum få en helt annan inriktning och helt andra dimensioner än tidi-
gare. Det måste blir mera jämförbart med det nordiska samarbetet, men na-
turligtvis med andra förutsättningar, eftersom det är fråga om fattigare län-
der.

Det skulle vara intressant om Margaretha af Ugglas får tillfälle här att yt-
terligare utveckla hur regeringen tänkt sig detta intensifierade samarbete
med våra nya, självständiga grannar på andra sidan Östersjön.

Det är också glädjande att moderaterna nu ställer upp på ett vaktslående
kring enprocentsmålet. Jag skulle gärna vilja be att få ett konkret besked
från socialdemokraterna i denna kammare om hur de kommer att ställa sig.
Kommer socialdemokraterna att stödja regeringens strävan att återställa en-
procentsmålet? Eller kommer man att förena sig med Ny Demokrati i en
nejsägarallians i fråga om detta? Det vore bra med ett klart besked från
Pierre Schori vad gäller om vi kan få ett omtänkande från socialdemokra-
terna på den punkten.

Ian Wachtmeister blev naturligtvis upprörd över att jag beskyllde Ny De-
mokrati för kall cynism när det gäller biståndet. Men jag vidhåller detta. An-
ledningen är inte den att Ny Demokrati vill använda enskilda organisationer
för bistånd. Det vill vi alla, och det görs också i stor och växande utsträck-
ning. Vi har varit pådrivande på den punkten. Anledningen är i stället att
Ny Demokrati vill skära ned biståndet till de mest nödlidande folken i värl-
den till hälften. Det är verkligen att ta från dem som bäst behöver det. Att
man sedan kan hitta andra bra ändamål för pengarna må vara hänt. Men Ny
Demokrati vill försämra för dem som har det allra sämst i världen, och det
är kall cynism.

Anf. 12 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Fru talman! Jag har läst en bok av Pierre Schori. Den handlade om Cen-
tralamerika. Jag ser nu fram emot att få läsa nästa bok, som kommer att heta
”Den rätta bilden av socialdemokratisk utrikespolitik”. Jag skall läsa den
med stort intresse.

Men, Pierre Schori, jag är också beredd att se framåt. Jag välkomnar att
Pierre Schori i sitt anförande så mycket framträdde som den gode europén.
Jag tror att detta kan ge en god grund för en intressant dialog i framtiden i
fråga om vår utrikespolitik. Jag välkomnar också att Pierre Schori i sin analys
var så öppen för ett framtida utrikespolitiskt och säkerhetspolitiskt samar-
bete i Europa. Jag tycker att det var mycket värdefullt.

Hadar Cars har i stor utsträckning samma inställning som jag själv i Euro-
pafrågor. Vi har ofta diskuterat Europafrågor, och vi ser i hög grad på dessa
frågor på samma sätt. Vi ser båda med ganska stor entusiasm på det samar-
bete som utvecklas i Europa och på den grundval, de värderingar, den huma-
nistiska europeiska syn som ligger till grund för samarbetet.

Hadar Cars frågade mig om Jugoslavien. Sverige deltar i den observatörs-
styrka som arbetar nere i Jugoslavien. Deltagarna kallas egentligen monito-
rer. Vi har fem svenskar som deltar i styrkan. Vi anser att huvudlinjen i
denna fråga för svenskt vidkommande måste vara att stödja EGs fredsan-

strängningar. EG agerar ändå med en betydande bestämdhet i frågan och
har blivit litet grand av ESK-processens operativa arm visavi Jugoslavien.
Det förestår nu ett antal möten, bl.a. ett viktigt på fredag, där samtal skall
föras med representanter för de olika jugoslaviska republikerna. Jag menar
att Sverige i största möjliga utsträckning måste stödja EGs ansträngningar i
den här frågan.

I Gudrun Schymans inlägg upptäckte jag något som kanske inte är så van-
ligt, nämligen att hon och jag delvis har en något likartad analys. Jag tyckte
mig nämligen höra att Gudrun Schyman sade att internationaliseringen av
ekonomin kräver en internationalisering av det politiska beslutsfattandet.
Detta är också min åsikt. Sedan skiljer sig naturligtvis vår uppfattning väldigt
mycket vad gäller innehållet i den europeiska gemenskapen, demokratin,
medborgarskapstanken och vad det kommer att innebära också för svenskar
att bli delaktiga i detta.

Jag vill också säga till Gudrun Schyman att jag tror att det är alldeles klart
att de mindre staterna i EG, just de mindre staterna, icke alls upplever att
de har förlorat i suveränitet. De upplever något helt annat, nämligen att de
har vunnit i inflytande och vunnit möjligheten att få delta i ett europeiskt
beslutsfattande där de tidigare betraktades som lillebröder. Jag tror också att
detta kan gälla för Sverige. Visst kommer vi att avstå en del av vårt suveräna
beslutsfattande till gemensamma organ. Vi har en stor möjlighet att vinna i
europeiskt beslutsfattande.

Jag var glad att Pär Granstedt tog upp frågan om det baltiska samarbetet.
Det är ett av de områden där den nya utrikesledningen måste ta nya friska
tag, gripa sig an dessa frågor både organisatoriskt och på andra sätt. Jag tror
att det är mycket viktigt - och jag vet att även Pär Granstedt är av den upp-
fattningen - att vi i detta sammanhang arbetar tillsammans med de nordiska
länderna. Jag kommer själv nu att resa till Danmark, Norge och Finland. I
början av riksdagens lediga vecka - jag går fortfarande själv mentalt i ett
slags riksdagsschema - reser jag till de baltiska staterna.

Den gamla regeringen föreslog en form av kommissioner för samarbete
med de baltiska staterna. Vi skulle för vår del vilja kalla dem samarbetsgrup-
per. Detta är något som måste komma i gång, och ett huvudsyfte med mina
besök i de baltiska staterna kommer alltså att vara att inleda det samarbete
som nu måste komma i gång i mycket praktiska, rejäla termer.

Jag tror att Sverige kan spela en stor roll om vi är villiga att göra det. Jag
menar att hela det svenska samhället måste engagera sig på bred front. Det
måste vara fråga om hela det svenska samhället. Vi skall inte tro att detta är
någonting som staten kan göra allena, det är helt fel. Det är företag, organi-
sationer, universitet, enskilda, sammanslutningar och individer som skall
göra en insats i samarbete med de baltiska länderna.

Det finns ett internationellt intresse för Sveriges relationer och förbindel-
ser med de baltiska staterna. Canada har t.ex. frågat oss om vi kan hjälpa till
att förmedla bistånd och kontakter med de baltiska staterna. Jag tror att vi
har en stor roll att spela i det här sammanhanget.

Att jag nu tar lan Wachtmeisters frågor sist har inget att göra med någon
ringaktning, utan det är endast så att de frågor lan Wachtmeister har ställt
till mig närmare berör min ämbetsbroder, nämligen Alf Svensson i hans

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

egenskap av minister för utvecklingsfrågor och mänskliga rättigheter. Jag vill
bara kort säga till lan Wachtmeister att jag för egen del önskar en utvärde-
ring av många biståndsprojekt och en utvärdering av svenskt bistånd. Alf
Svensson får ge uttryck för sina tankar så småningom.

Jag tycker att lan Wachtmeister ställde en mycket väsentlig fråga. Har den
svenska ekonomin råd med både enprocentsmål i fråga om biståndet till
tredje världen och ett ökat bistånd till Central- och Östeuropa, vilket är nå-
got som den nya regeringen önskar? Mitt svar på den frågan är att det beror
på i vilken utsträckning den nya regeringen blir framgångsrik i förnyelsen av
den svenska ekonomin. Här finns ett klart samband mellan våra internatio-
nella åtaganden och hur vi sköter oss själva på hemmaplan.

Anf. 13 PIERRE SCHORI (s) replik:

Fru talman! Jag tackar för reklamen för boken, men den är tyvärr slutsåld.

Till Pär Granstedt vill jag säga att socialdemokratin alltsedan 1962, när
den socialdemokratiska regeringen lade fram proposition 100 om den
svenska biståndspolitiken där man lade fast målet 0,7 % av BNP enligt FNs
rekommendation och sedan 1 %, har stått fast vid detta. Pär Granstedt vet
nog att det inte är socialdemokratin som är problemet när det gäller enpro-
centsmålet, utan det har tidigare varit moderaterna. Jag skulle därför vilja
be honom att hålla ihop regeringskrafterna, så skall vi nog tillsammans
kunna hålla Sveriges fana högt i dessa sammanhang.

Till lan Wachtmeister skulle jag vilja säga att jorden faktiskt är rund, inte
platt som en estrad. Vad man betraktar som varande långt borta, som fjärran
länder, beror faktiskt på var man råkar ha blivit född. De flesta människor
är inte födda här i Sverige utan ganska långt borta. De tycker att lan Wacht-
meister befinner sig i fjärran land långt borta, och det är de nog väldigt glada
för.

Det hade varit viktigt och det är viktigt att utrikesministern kraftfullt tar
upp även solidaritetspolitiken och inte bara överlämnar den till Alf Svens-
son, som jag har höga förhoppningar om. Det är viktigt därför att Ny Demo-
krati ju på något sätt ingår i regeringsunderlaget.

Vår solidaritet behövs i dag mer än någonsin. Mer än en miljard männi-
skor lever nu i absolut fattigdom. Varje dag dör tiotusentals barn i onödan.
Varje dag går minst 800 miljoner av våra medmänniskor hungriga. Varje dag
skapas tusentals flyktingar, som flyr undan terror, tortyr, fängelse eller förin-
telse. De bildar nu tillsammans ett slags globalt trasproletariat, som riskerar
att hamna i ett svart hål av likgiltighet och utarmning, bortom kärlek och
framtidshopp.

Vi kan inte förbli som stenstoder inför denna sociala vulkan och ofattbara
nöd. Det är inte ”charity”, lan Wachtmeister, dvs. välgörenhet, utan snarare
i Bengt Lidners anda, som för 200 år sedan sade: ”På Novaja Semljas fjäll, i
Ceylons brända dalar, varhelst en usling finns, är han min bror, min vän.”

Vi kan och vi måste handla, av solidaritet med våra medmänniskor men
också av egennytta, ty vi kan aldrig bygga någonting av värde och varaktig-
het i Sverige eller i Europa om inte också folken i Latinamerika, Asien och
Afrika får del av ekonomisk och social utveckling. Fred, medmänsklighet

och demokrati börjar här hemma, i våra sinnen, i vår omgivning och i denna
församling.

I sitt sista tal sade Dag Hammarskjöld, som likt Olof Palme, Alva Myrdal,
Folke Bernadotte och Raoul Wallenberg vigde sitt liv åt visionen om en
bättre värld: ”Låt oss samarbeta i övertygelsen om att vårt arbete har en me-
ning utöver det trångt individuella och att det också betytt något för mänsk-
ligheten.” Den maningen gäller också i dag, 30 år senare.

Anf. 14 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:

Fru talman! Jorden är rund, konstaterar Pierre Schori. Jag tackar för den
intressanta upplysningen och förstår att han har upptäckt det på många av
sina fåniga resor.

Hadar Cars tackar jag för en annan lektion - folkpartiet brukar bestå oss
med sådana. Den här gången handlade det om skillnaden på norr och söder.
Det där hade vi läst på innan vi kom in i riksdagen, så det vet jag också unge-
fär vad det är.

Jag skulle vidare bli mycket glad om fjärran u-länder blev framgångsrika
och gärna rika. Jag kan bara konstatera att de definitivt inte har blivit det på
den u-hjälp som vi har varit med om att ge dem.

Så till nästa sida. Pär Granstedt vidhåller att vi är cyniska. Jag vidhåller
att han har lika fel som förut men att han är tydlig - vilket är unikt. Han vill
inte tala om att ge hjälp till rätt saker och på rätt sätt, utan han vill tala om
något annat. Jag tycker att det är viktigt att tala om hur vi skall göra mest
nytta i världen - det är det vår u-hjälp skall handla om, inte om något annat.

Till Gudrun Schyman vill jag säga, att utan äganderätt finns det heller
ingen demokrati. Personligen föredrar jag vidare den demokrati som finns i
EG framför den som inte finns i Kina och Cuba.

Sedan vill jag ta upp en annan sak. Internationella terroristorganisationer
opererar från svenska baser. Förhållandet tycks vara välkänt hos såväl
svenska som utländska myndigheter. Det är, som ledamöterna känner till,
skrattretande enkelt för dem som vill att ta sig in i Sverige. Min fråga är hur
den svenska regeringen tänker företräda Sveriges intressen, som förhopp-
ningsvis inte sammanfaller med dessa terroristorganisationers. Jag hoppas
att den tid är förbi då terrorister fick öppna egna kontor och ha egna trupper
i Sverige, den tid då vi fick vara tacksamma för att beväpnade terrorister inte
kom glidande genom Stockholm i sjuglasvagnar.

Anf. 15 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:

Fru talman! Jag vill bara kort säga till Hadar Cars och lan Wachtmeister,
att socialism kan förenas med demokrati. Det heter då demokratisk socia-
lism och bygger på fria val och en fri arbetarrörelse.

Flera här har talat om vad EG skall vara. Både Pär Granstedt, Hadar Cars
och utrikesministern sade att EG skall vara öppet, samarbetande, solida-
riskt, osv. Det är fromma förhoppningar. Titta på vad EG är! Vilken han-
delsorganisation i den internationella handelspolitiken är det som sätter
stopp för tredje världens länders möjligheter att få ordentligt betalt för sina
råvaror? Jo, det är EG, som har saboterat GATT-förhandlingarna. Vem är
det som i dag sätter stopp för att de östeuropeiska länderna skall få fri till-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

gäng till en västeuropeisk marknad och ekonomi för att sälja sina varor? Jo,
det är EG.

Den organisation som EG är i dag, med de intentioner som man har, per-
manentar den globala ojämlikheten. Man kör vidare på traditionella spår,
som bygger på en ohejdad materialistisk tillväxtekonomi, en kapitalistisk
marknadsekonomi, som leder till utsiagning, till förtryck, till rovdrift på
människor och miljö. Detta är sanningen om det EG som existerar i dag.

Om ni tror att det är ett resultat av att man inte vet bättre i EG och att vi,
ädla svenskar, som vet bättre, skall ändra på detta när vi blir medlemmar i
EG, måste jag säga att ni är ytterst naiva. Jag tror inte att det är så att detta
är ett resultat av att man inte vet bättre, på samma sätt som det inte är ett
resultat av att man inte vet bättre att barnomsorg och föräldraförsäkring inte
är utbyggda och att kvinnors representation i förvärvslivet är så dålig i
Europa. Detta är naturligtvis ett resultat av politiskt fattade beslut, av poli-
tiska majoriteter i de medlemsländer som i dag tillhör EG. Detta är en poli-
tisk union och ingenting annat.

Margaretha af Ugglas har uppfattat mig rätt när jag säger att internationa-
liseringen av ekonomin, som EG är ett av många uttryck för, kräver en inter-
nationalisering av politiken, men till skillnad från Margaretha af Ugglas
tycker jag inte att vi skall använda oss av samma organisationer. Vi som i
Sverige vill skapa motvikter till den politiska ekonomin, till kapitalets vilja
att hävda sig i politiken går inte in i Arbetsgivareföreningen för att där be-
driva ett motarbete, utan vi bygger upp våra egna organisationer, i form av
politiska partier, fria fackföreningar och liknande.

Detta kan vi inte göra inom EG. Därför skall vi välja andra sätt att förhålla
oss till den internationaliserade ekonomin. Vi skall skapa vårt eget interna-
tionella samarbete och våra egna organisationer, som bygger på en folklig
grund och på vaije lands självbestämmanderätt. Nationellt oberoende är
centralt i den internationella politiken. Det kan vi lära av utvecklingen i Öst-
europa, och jag förstår inte varför ni inte kan applicera den också på Sverige
och Västeuropa.

Anf. 16 HADAR CARS (fp) replik:

Fru talman! Kära Gudrun Schyman! Skulle tulpaner och rosor kunna för-
enas, hade vi också sett en tulipanaros. Det har vi inte.

Herr Wachtmeister hävdar att Ny Demokrati inte behöver några lektio-
ner, att man har läst på om bl.a. förhållandena mellan nord och syd. Det är
möjligt, men Ny Demokrati har uppenbarligen inte tagit till sig innehållet i
det som man har läst, och det känner jag anledning att påpeka från denna
talarstol.

Pierre Schori hävdar att enprocentsmålet var någonting som socialdemo-
kraterna ställde upp, och det är riktigt. Men det genomfördes under den tid
när det fanns en liberal biståndsminister, och det urholkades så att hjälpen
kom att underskrida 1 % på initiativ av en socialdemokratisk regering. Det
återställs nu, när liberaler på nytt utgör en del av regeringen. Det är vackert
med citat, men det är inte så dumt om man också håller sig till sanningen.

Pär Granstedt sade i sitt första inlägg att det var värdefullt att barriärerna
mellan Öst- och Västeuropa togs bort. Jag vill gärna tolka det som ett stöd

för det jag uttalade om nödvändigheten av att undanröja svenska hinder för
import av bl.a. livsmedel och tjänster från Baltikum, Polen och andra länder
i Östeuropa.

Det är bra att Sverige stödjer Europeiska gemenskapens ansträngningar
att åstadkomma fred i Jugoslavien. Inom EG diskuterar man också en ut-
veckling av de ansträngningar som görs. Det talas där bl.a. om en väsentlig
utvidgning av de personella insatserna. Man överväger om Gemenskapen
skall införa sanktioner mot den eller de parter - i realiteten handlar det om
Serbien - som vill uppnå politiska mål med militära medel. Man diskuterar
inom EG förutsättningarna för ett erkännande av Slovenien och Kroatien
som självständiga stater.

Jag tycker som sagt att det är bra om Sverige följer Europeiska gemenska-
pen och tar intryck av den debatt som där förs. Det är också min förhopp-
ning - det vill jag gärna understryka - att Sverige inte bara följer debatten
utan också i samtal utvecklar sin syn i de här olika avseendena, så att vi på
det sättet, även innan vi blir medlemmar, söker påverka den politik som
Europeiska gemenskapen för. Jag inser att det är svårt för utrikesministern
att hinna utveckla hur detta görs från kammarens talarstol, framför allt på
den korta tid som vi har till vårt förfogande, men jag är övertygad om att det
sker i verkligheten.

Anf. 17 PÄR GRANSTEDT (c) replik:

Fru talman! Jag tycker att det var värdefullt att höra vilka ansträngningar
den nya regeringen gör att bygga upp ett brett samarbetsprogram med Balti-
kum. Jag instämmer i det Margaretha af Ugglas sade, nämligen att det här
naturligtvis är någonting som måste beröra hela det svenska samhället: sta-
ten och alla dess organ som kan beröras, landsting, kommuner, det enskilda
näringslivet, föreningslivet. Samarbetet här måste verkligen ske på full
bredd, precis som det nordiska samarbetet av tradition gör.

Sedan kan jag inte låta bli att något lägga mig i dispyten om EG. När Gud-
run Schyman skildrar EGs totala ruttenhet gör man naturligtvis reflexionen
att den här debatten inte mår bra av alltför våldsamma överdrifter åt vare sig
det ena eller det andra hållet.

Framför allt är det viktigt att slå fast att EG är vad dess medlemsstater gör
det till. EG är uppbyggt av medlemsstater och av företrädare för de euro-
peiska - ännu så länge västeuropeiska - folken. När Gudrun Schyman säger
att EG är någonting som bara tjänar profit, som stöter ut u-länder, som bär
sig allmänt illa åt på världsscenen, är det följaktligen detsamma som att säga
att de övriga västeuropeiska folken är så ruttna att vi inte kan samarbeta med
dem - det är trots allt medlemsfolken som avgör EGs politik.

Vi har faktiskt inte den inställningen. Vi granskar för- och nackdelar med
ett EG-medlemskap på ett kritiskt sätt, men att man generellt anser att man
inte kan ha ett intimt och nära samarbete med övriga västeuropeiska länder
tycker jag är svårt att acceptera.

Sedan, fru talman, måste jag säga att det är klart att det värmer ens hjärta
när man lyssnar på Pierre Schori och hans tal om internationell solidaritet.
Jag instämmer i de värderingar han ger uttryck för. Men vad som bekymrar
mig är att den socialdemokratiska verkligheten har varit så annorlunda. Det

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

som har hänt sedan 1982 är att socialdemokraterna två gånger lagt fram för-
slag som inneburit att vi skulle gå ifrån enprocentsmålet och fått dessa förslag
stoppade i riksdagen. Sedan har man med moderaternas hjälp lyckats driva
igenom att östbistånd och flyktinghjälp skall finansieras genom att man tar
de pengar som vi lovat till tredje världens fattiga länder. Det är verkligheten.

I dag finns det därför här i kammaren två partier som står för att biståndet
till Central- och Östeuropa skall finansieras genom att vi tar pengar som vi
avsett för tredje världens länder. De två partierna är socialdemokraterna och
Ny Demokrati. Jag begär ett klart besked från socialdemokraterna: Är ni
beredda att överge er tidigare ståndpunkt och ansluta er till den nya rege-
ringens linje att biståndet till Central- och Östeuropa skall finansieras utan-
för enprocentsmålet?

Anf. 18 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Fru talman! Pierre Schori uttrycker sin solidaritet i poetiska termer.
Svensk utrikespolitik måste bäras av visioner, av fasta värderingar. Men den
måste också vara förankrad i verkligheten, den svenska lika väl som den in-
ternationella. Alltför litet har, tycker jag, sagts i svensk debatt om hur den
försämrade svenska ekonomin i själva verket urgröper det reella innehållet
i t.ex. vad vi gör för tredje världen i form av biståndspolitik.

Jag tycker också att det är värt att uppmärksamma att det finns många u-
länder som har lyckats. De har samtliga tillämpat marknadsekonomi. Alla
är inte demokratier, men de flesta av dessa länder är också på väg mot demo-
krati. Vad de fattiga människorna i de allra fattigaste länderna i många fall
behöver är faktiskt ett bättre styrelseskick: demokrati, fria val, att slippa
fruktan för förföljelse, att slippa fruktan att hamna i fängelse. Då kan också
en ekonomisk utveckling starta.

Jag menar att det finns - det skall vi vara mycket uppmärksamma på - en
glädjande utveckling mot demokrati också i t.ex. Afrika. Jag menar att vi
skall ta till vara de bättre möjligheter för svensk biståndspolitik som öppnar
sig genom att demokratin får fotfäste också i tredje världen.

Det är naturligtvis regeringsdeklarationen som är svaret på de många frå-
gor som har ställts. Det är regeringsdeklarationens ord som gäller och som
gäller för den politik som vi är beredda att arbeta för i framtiden.

Talmannen anmälde att Pierre Schori och Gudrun Schyman anhållit att till
protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Anf. 19 MAJ BRITT THEORIN (s):

Fru talman! Låt mig börja med att gratulera Margaretha af Ugglas till utri-
kesministerposten. Det är alltid en glädje att se duktiga kvinnor på kvalifice-
rade poster.

Av naturliga skäl har jag några frågor att ställa till vår nya utrikesminister.

Jag vill gärna ge utrikesministern en eloge för hennes uttalande i FN att de
ofantliga och betungande kostnaderna, förbundna med rustningarna, skall
kunna frigöras för mänsklig utveckling och för ömsesidigt förtroende och
även för hennes klara markering för en begränsning av handel med konven-
tionella vapen. Det är positivt.

Vi lever i en historisk tid, en tid när det kalla kriget är över och det ser ut
som om kapprustningen har ersatts av en tävlan i nedrustning mellan de två
supermakterna. Konventionella vapen nedrustas markant i Europa. Också
kärnvapen - framför allt gamla sådana - börjar försvinna från den internatio-
nella arenan. Men huvuddelen av kärnvapnen finns kvar. Och något stopp
för kärnvapenproven och därmed för utvecklingen av nya kärnvapen ställer
USA inte upp på, inte heller Frankrike.

Nedrustningen är inte något som kommer av sig självt utan genom starka
folkliga krav och genom aktivt och konstruktivt arbete från såväl regeringar
som individer. Inte heller fortsätter nedrustningen av sig själv, och den kan
definitivt inte överlåtas på de stora militärmakterna att själva avgöra.

Vad som för det första nu krävs är ett fullständigt stopp för alla kärnvapen-
prov. Ett provstopp är själva nyckeln till verklig kärnvapennedrustning.
Kärnvapenprovens verkliga syfte är att utveckla mer och effektivare kärnva-
pen. På förhandlingsbordet i Geneve ligger ett svenskt, konkret förslag till
avtal som jag lade fram i juli månad. Kommer regeringen att fullfölja detta
svenska initiativ? Om inte, varför?

För det andra behövs en kraftig begränsning av den internationella vapen-
handeln. Det har Gulfkriget verkligen lärt oss. Vad som behövs är interna-
tionella normer under FN för att begränsa och kontrollera vapenhandeln,
normer som måste involvera både köparland och säljarland och omfatta inte
bara vapen utan också militär service och kunskap.

Förslag om detta har jag i början av sommaren lagt fram från svensk sida.
Kommer regeringen att fullfölja detta svenska initiativ? Om inte, varför?

För det tredje är det viktigt att möta hoten mot vår miljö. Resurser som
nu används för militära ändamål inom t.ex. forskning och utveckling, organi-
sation och teknologi kan användas för att skydda och återställa miljön. Un-
der mitt ordförandeskap har en FN-studie arbetat fram konkreta förslag in-
för FNs miljökonferens 1992. Kommer regeringen att fullfölja detta initia-
tiv? Om inte, varför?

Sverige har alltsedan Alva Myrdals dagar varit ledande i det internatio-
nella freds- och nedrustningsarbetet, alltid med stöd av en stor majoritet av
FNs medlemsländer men inte direkt applåderade av supermakterna - sna-
rare tvärtom. Sveriges kritik mot båda supermakterna har irriterat. Alva
Myrdals bok ”Spelet om nedrustningen” skildrar hur kapprustningens sans-
lösa oförnuft kunde fortsätta bakom de internationella nedrustningsförhand-
larnas lugnande dimridåer. Den lärde oss att inte lita på dem utan varje gång
kritiskt granska och ifrågasätta de starka militärmakternas agerande.

Det vore för mycket begärt att regeringen efter bara några veckor skall
kunna ha en politik klar på alla områden inom utrikespolitiken. Men nog är
det underligt att fred och nedrustning inte med ett ord berörs i regeringsdek-
larationen. Har regeringen ingen freds- och nedrustningspolitik? Eller fick
den inte plats i regeringsdeklarationen?

Inte heller i FN-talet finns något om hur regeringen skall fullfölja den
svenska aktiva nedrustningspolitiken i denna historiska tid. Vad vill den nya
borgerliga regeringen själv göra för internationell nedrustning? Om detta
finns inte ett ord, och det gör mig allvarligt orolig. Hur skall detta tolkas?

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Har regeringen ingen uppfattning, eller än värre vill regeringen lägga ner
svensk nedrustningspolitik och foga in sig i de starka nationernas ledband?

Skall Sverige efter 30 års aktivt freds- och nedrustningsarbete bli passivt?
Skall Sverige tystna? Är detta i så fall hela regeringens politik eller är det
moderaternas?

Redan på 60-talet förankrade Alva Myrdal svensk nedrustningspolitik i
Sveriges riksdag, då hon inrättade nedrustningsdelegationen som ett rådgi-
vande organ till regeringen. I nedrustningsdelegationen ingår sedan dess re-
presentanter för oppositionen, som kontinuerligt informeras om regeringens
nedrustningspolitik och har möjlighet att påverka den. Tanken bakom var
självklar: freds- och nedrustningspolitiken bör vara förankrad i riksdagen
och ha ett så brett stöd som möjligt.

1 proposition 1975/76:96 reglerades nedrustningsdelegationen formellt
också administrativt, liksom Genévedelegationen och ordförandens roll.
Det är således Sveriges riksdag som inrättat nedrustningsdelegationen.
Kommer regeringen nu att föreslå riksdagen att avskaffa den parlamenta-
riska nedrustningsdelegationen?

Under mina år som ordförande för den svenska nedrustningsdelegationen
har enighet rått om svensk nedrustningspolitik mellan socialdemokrater,
centern och folkpartiet. Undantaget har varit moderaterna, som irriterats
över den svenska aktiviteten.

Min fråga till slut till Margaretha af Ugglas är: Är de nya signalerna hela
regeringens politik på freds- och nedrustningsområdet eller är de moderater-
nas egna?

Min fråga till centern, folkpartiet och kanske även kds är: Vilken freds-
och nedrustningspolitik står ni nu för? Kommer ni att lägga ner den parla-
mentariska nedrustningsdelegationen?

Anf. 20 BERTIL MÅBRINK (v):

Fru talman! Jag vill först gratulera Margaretha af Ugglas och Alf Svensson
till deras resp, utnämningar.

Biståndsmålet om 1 % ligger fast, har regeringen deklarerat. Vänsterpar-
tiet noterar detta med tillfredsställelse. Det kanske nu kan vara möjligt att
få en konstruktiv debatt om påbörjandet av målet 2 % av BNI i bistånd.

Biståndet har sin betydelse men är inte tillräckligt för att ändra på de
enorma skillnaderna som finns mellan jordens länder.

När vissa i-länder, t.ex. Sverige, brottas med problem som orsakas av gi-
gantisk resursförbrukning och energislöseri, har hundratals miljoner männi-
skor framför allt i tredje världen svårt att hitta mat för dagen. Denna orätt-
visa fördelning av jordens gemensamma resurser leder till ett omänskligt li-
dande och till förödande miljöskador. Inte minst barnen utsätts för en fruk-
tansvärd brutalitet.

Orsakerna till detta är många, men den rika världens utplundring av råva-
ror och arbetskraft i tredje världen är en starkt bidragande orsak. Denna
utplundring är tyvärr heller ingenting som upphört. Den tar sig bl.a. i dag
uttryck i den s.k. skuldkrisen. I dag innebär det i praktiken att jordens fatti-
gaste länder betalar tillbaka mer i låneräntor till jordens rika länder än vad
de får i bistånd och nya lån.

Skulden har gigantiska proportioner. Tio av Afrikas fattigaste länder har
skulder på tio gånger exportinkomsterna. De skulle få lägga ned alla sina
inkomster på avbetalningar fram till år 2000 för att bli skuldfria.

Ett sådant tillstånd är naturligtvis ohållbart i längden. Om ett fattigt land
vill försöka få i gång sin ekonomi, sin demokratiska utveckling, sitt utbild-
ningsväsende och sin sjukvård lägger skuldbördan effektivt en död hand
över alla sådana reformer.

En ledande afrikansk ekonom uttrycker Afrikas val så här: Valet står mel-
lan att göra avbetalningar eller att ge våra barn mat. Möjligheterna att välja
begränsas av att barnen lever.

Utrikesminister af Ugglas hade följande formulering i sitt FN-tal:
”Skuldkrisen är ännu inte övervunnen”. Detta är minst sagt ett menlöst kon-
staterande. Skuldkrisen och dess effekter förvärras för många länder.

Enligt UNCTAD har jordens 42 fattigaste länder med en befolkning på
440 miljoner inte bara en låg utan också en minskande ekonomisk tillväxt.

Det finns enligt min mening en framgångsrik lösning när det gäller skuld-
krisen, och det är att den så långt möjligt skrivs av eller att det införs ett
skuldmoratorium.

Fru talman! Det finns två andra stora frågor vars lösningar snabbt och ef-
fektivt kan bidra till att tredje världens länder kan få i gång fungerande eko-
nomier.

Den första rör handelspolitiken. I-länderna skyddar sitt jordbruk och sin
tekoindustri med bl.a. importrestriktioner och tullmurar. Beräkningar visar
att om en del av handelshindren avskaffas för jordbruks- och tekoprodukter,
skulle detta ge tredje världen möjlighet till exportinkomster som vida över-
stiger vad dagens bistånd ger.

Regeringen talar mycket om frihet förvaror och människor. Vi hoppas att
det inkluderar alla människor och särskilt dem i tredje världen som skulle
vinna mest på ökad frihet. I arbetet för ökad internationalisering och ökad
handel måste de fattigaste ländernas behov komma först - inte ett relativt
välmående Västeuropas behov.

Den andra grundläggande frågan är om vi kan begränsa utgifterna för mili-
tära ändamål och använda dessa pengar för utvccklingsändamål i tredje värl-
den men också i f.d. Östeuropa.

De flesta av riksdagens partier har under stor samstämmighet beslutat om
minskningar av stödet till olönsam jordbruksverksamhet. När, herr bistånds-
minister, får vi se samma samstämmighet beträffande nedskärningar av de
svenska militära satsningarna? Det är en verksamhet som inte bara är icke
produktiv utan rent destruktiv. Destruktiviteten kommer hittills till uttryck
utanför Sveriges gränser på grund av vapenexporten.

Vänsterpartiet har länge - som ett led i avrustningen - krävt stopp för
svensk vapenexport. Kravet blir alltmer aktuellt, inte minst på grund av den
internationella fredsutvecklingen. Svensk vapenexport är ur global synpunkt
förkastlig ur både freds- och utvecklingsperspektiv. Det är dessutom ett
brott mot barnen i tredje världen och delar av Europa.

Biståndsministern, när avser ni att vidta åtgärder för att stoppa eller kraf-
tigt minska den svenska vapenexporten?

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Anf. 21 BERTIL PERSSON (m):

Fru talman! Jag vill också delta bland gratulanterna. Jag vill gratulera Sve-
rige till dess nya utrikesminister.

Fru talman! Ett ensamt par på en öde strand spanar mot en fjärran kust.
Det är den bild som illustrerar den socialdemokratiska broschyren Medbor-
garnas Europa. Tydligare kan man inte illustrera det faktum att svenskarna
fungerar som ett ö-folk, trots att Sverige faktiskt hänger samman med konti-
nenten via Sovjet. Man måste åka båt för att komma hit. Det sätter sin prägel
på svenskarna. Vår självpåtagna isolering gör att vi inte ser tydligt vad som
händer i Europa, det Europa som vi nu skall bli medlemmar i.

Den nya rörligheten gör att nationalstaternas tid är förbi. Nästa sekel är
regionernas - tvärs över nationsgränserna. Oxford-Cambridge-London-Pa-
ris, Barcelona-Rivieran-Milano, Benelux, Bayern-Schweiz är sådana
starka tillväxtcentra tvärs över de gamla nationsgränserna.

Det är tre faktorer som ger starka regioner. Den första faktorn är starka
universitet för kreativitet, forskning och utbildning. Den andra är en stark
infrastruktur, allra främst på flygets område. Den tredje är goda livsmiljöer
i form av ett bra kulturliv, bra fritidsutbud, bra boende och bra skolor.

Det är på dessa områden som vi måste lyckas, just så som regeringen före-
slår i sin regeringsförklaring. Europa satsar på de stora universiteten och ger
dem rejäla resurser. Man satsar inte på små spridda statussymboler.

Europa satsar på all infrastruktur, inte bara på snabbtåg - där för övrigt
våra är världens långsammaste - utan också på flygleder, motorvägar och
båttrafik. Starka trafikleder i huvudriktningarna väst-öst och nord-syd
knyter samman de nya regionerna. Se exempelvis på den nya motorväg längs
södra Östersjön som nu håller på att skapas. Det är i människors möten som
kreativitet och tillväxt uppstår.

Europa satsar på kvalitet och mångfald i kultur, fritidsutbud, skolor och
boende. Vi behöver gå samma väg.

Vår nästan medeltida länsindelning skapar också svårigheter i samarbetet.
När vi i Skåne skulle bygga upp samverkan med Toscana och Schleswig-Hol-
stein, vem var då förhandlingsparten? Var det två landshövdingar, tre lands-
ting, fem kommunalförbund, två länsavdelningar eller 24 kommuner?

Vem skall i Sverige skapa den samverkan med Europas regioner och del-
stater som vi så väl behöver? I vårt land behöver vi färre och större regioner
med ökad självständighet, gärna kring de kreativitetscentra som universite-
ten utgör. Det är alltså fråga om 6-8 regioner. Det är också så det fungerar
i praktiken, trots våra politiska beslut.

Sverige är dock på väg att bli centrifugalt. Stockholm söker sig till Helsing-
fors, Göteborg söker sig till Oslo och London, Malmö-Lund söker sig till
Köpenhamn och Hamburg. Det ger Sverige möjligheter i regionernas
Europa.

Starka regioner skapas inte av politiker, men politiker kan ge förutsätt-
ningar för starka regioner. Nordeuropas centrum kommer att bli Nordtysk-
land ensamt om om vi sitter med armarna i kors, och det, herr talman, vore
inte bra. Det finns anledning att med kraft driva den utveckling som rege-
ringsförklaringen ger underlag för.

Anf. 22 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):

Herr talman! Efter den europeiska revolutionen 1989 och 1990 tror jag att
vi alla registrerar, runt om i Europa men också i vårt land, en het vilja eller
i varje fall en ganska stark benägenhet att fly så långt från den extrema kom-
munismen som möjligt. Nu är inte sällan inriktningen att anamma en extrem
kapitalism.

Pendeln slår ut åt höger med kraft. Det verkar nästan som om många sitter
fast i något slags mekanisk inställning till det historiska skeendet. Tillvaron
uppfattas i det närmaste som något laggivet cykliskt.

När polackerna äntligen nådde sin frihet, bad de inte om att få föreläs-
ningar om kommunismens vedervärdigheter. - Vi vet att kommunismen är
ond, sade polackerna. Ni behöver inte tala om det för oss. Berätta i stället
för oss hur vi bygger ett bättre samhälle, det samhälle som vi alla drömmer
om efter den marxistiska mardrömmen.

Det nya sammanhållna Europas framtid skall självfallet förankras så långt
från planekonomin som möjligt. Ingen vill väl ersätta planekonomi med
planekonomi. Det är demokratibegreppet och marknadsekonomins princi-
per som skall vara alla länders ledstjärna. Demokratin har ett värde i sig,
och demokrati och planekonomi har aldrig kunnat och kommer aldrig att
kunna gå i armkrok. Men det bör faktiskt också påpekas, att marknadseko-
nomi inte med något slags tvärsäkerhet garanterar demokrati, och att det vid
sidan om marknadsekonomins väg finns djupa diken i vilka det moraliska
människovärdet kan störtas ner och gå under.

Tjeckoslovakiens president Vaclav Havel har talat mycket om ”ett liv i
lögn” och om ”ett liv i sanning”. Då är det inte ett historiskt bundet skeende,
pendelns cykliska rörelser, som Vaclav Havel filosoferar över. Han talar i
stället om ”något slags omfattande existentiell revolution”. Han hyser åsik-
ten, ”att lösningen inte kan sökas i något slags tekniskt konstgrepp, dvs. ett
yttre projekt som innebär en enbart filosofisk, enbart social, enbart teknolo-
gisk eller t.o.m. enbart politisk förändring eller revolution. Den existentiella
revolutionen kan och måste omfatta alla dessa områden. Men dess egentliga
område kan endast vara den mänskliga existensen i dess djupaste mening.
Endast härifrån kan den övergå i en allmän moralisk och i slutändan själv-
klart även politisk rekonstruktion av samhället.”

Herr talman! Tidskriften Moderna tider hade en intressant artikel i sitt
sommarnummer. Den var skriven av filosofen Leszek Kolakowski. Rubriken
var: Utan det förbjudna är människan inte mycket värd. - När jag försöker
peka på modernitetens farligaste kännetecken brukar jag summera min fruk-
tan i en enda mening: Upphävandet av tabun. -Upphävandet av ett tabu,
under hänvisning till att det är irrationellt, leder till en dominoeffekt som får
också andra tabun att vittra bort. Så skriver Kolakowski.

Herr talman! Jag tror att demokratin fordrar vissa tabun, och jag tror att
det är rimligt att vi ärligt och utan fixeringar vågar fundera över och dryfta
vilka de är.

Sverige tillhör Europa. Det deklarerar vi med all kraft. Och det finns all
anledning att med spänning och mycket stort intresse se fram mot resten av
90-talet.

Men jag kan omöjligt acceptera att människan i detta framtidsarbete är

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

alltings mått. Jag kan heller inte föreställa mig att Europa är alltings mått.
Jag skulle i denna utrikespolitiska debatt ha velat lyfta fram de, enligt min
mening, demokratins kvaliteter, som gör det möjligt att tala om ”ett liv i san-
ning”.

Salman Rushdie har i skriften Är ingenting heligt? påtalat, ”att vi är på
väg mot en värld där det inte kommer att finnas några verkliga alternativ till
den liberal-kapitalistiska samhällsmodellen---Den liberala kapitalismen

eller demokratin eller den fria världen kommer att som aldrig förr vara i be-
hov av fantasier, ifrågasättanden och tvivel. Vår fiende är vår hjälpare, sa
Edmund Burke, och om demokratin inte längre kan få sina egna idéer klar-
gjorda av motvallskärringen kommunismen, så kanske den i stället måste ha
litteraturen som motståndare.” Så skriver Rushdie.

Herr talman! Rushdie har förstås också gjort iakttagelsen att när ”vi be-
vittnar kommunismens död i Centraleuropa kan vi inte undgå att lägga
märke till den religiösa anda som genomsyrar så många av inspiratörerna till
dessa revolutioner, och vi måste erkänna”, skriver Rushdie, ”att det inte
bara är en viss politisk ideologi som har gjort bankrutt, utan också själva
idén att människan skulle definiera sig själv i termer som exkluderar hennes
andliga behov.” Jag tycker att detta är en iakttagelse som är värd eftertanke
också i en svensk utrikespolitisk debatt.

Herr talman! Europa kommer inte att ha kommunismen som motvallskär-
ring. Men Europa kommer inte att enbart trakta och trängta efter marknads-
ekonomi och demokratin som styrelseform. Europa kommer att hungra och
törsta efter demokratins mentalitet, efter ”ett liv i sanning”. Det är just en
”existentiell revolution”, ”den mänskliga existensen i dess djupaste me-
ning”, för att använda Vaclav Havels uttryck, som Europa måste sträva efter
att nå fram till. Annars kommer pendeln förr eller senare att slå tillbaka, och
då har vi inte tagit vara på utmaningen.

Herr talman! Jag tror - och det hoppas jag i någon mån framgår av mitt
anförande - att Sveriges och Europas rikedom kommer att mätas och vägas
utifrån flera kriterier än den ekonomiska tillväxten. Det är min uppfattning
att Europa blir ett rikt Europa och ett säkerhetspolitiskt tryggt Europa, bara
om vår kontinent, våra folk, åter böljar vända blickarna mot den s.k. tredje
världen, mot u-länderna. Det är Europas allra största utmaning sedan
Europa läkts samman och börjat andas med båda lungorna att aktivt, och
den här gången givande, bry sig om de fattiga brödrakontinenterna.

Det gångna året har präglats av massvält, stora flyktingströmmar och
mänskliga tragedier i u-världen. De allra flesta av de stora katastroferna
hänger samman med krig, konflikter och bristande respekt för de mänskliga
rättigheterna. I hjälparbetet har givarsamfundet ofta mött regeringar som
inte tagit ansvar för den nödlidande befolkningen. Det är tragiskt att så
många katastrofer förorsakas av människan själv. Våra ökade ansträng-
ningar att med katastrofbistånd möta människors omedelbara behov måste
därför kopplas till en aktiv och långsiktig politik för att främja utveckling,
demokrati och mänskliga rättigheter.

De internationella FN-normerna om mänskliga rättigheter måste få ut-
göra en grundval för våra åtaganden att bistå fattiga människor i fattiga län-
der. Utvecklingssamarbetet kan i sin helhet ses som ett bidrag till att dessa

människor skall komma i åtnjutande av sina ekonomiska och sociala rättig-
heter.

Herr talman! Stöd till ekonomiska strukturreformer, som går ut på en sta-
bilisering och omstrukturering av ekonomin samt skuldreducering, är nöd-
vändigt för att uppnå ekonomisk tillväxt i utvecklingsländerna och på sikt
eliminera fattigdomen. Sverige har givit aktivt stöd till de länder som genom-
för ekonomiska reformer i syfte att övergå från ett planekonomiskt system
till marknadsekonomi. Detta stöd har pågått de senaste tio åren och samord-
nas oftast med Internationella valutafonden och Världsbanken.

Samtidigt är det naturligtvis utomordentligt viktigt att värna om de sociala
sektorerna, t.ex. upprätthållandet av en godtagbar standard inom hälsovård
och utbildning.

Herr talman! Jag känner av en otålighet i biståndsdebatten. Många har
synpunkter på svensk biståndspolitik. Det är bra. Misstag har begåtts och,
jag måste få påstå, kommer att begås. Det har ju faktiskt inträffat att felsats-
ningar också gjorts i Sverige - det finns löpsedlar och t.o.m. propositioner
som vittnar om detta. Det är emellertid aldrig någon ursäkt, och inget vi vill
gömma oss bakom, att missgrepp gjorts. Vår målsättning är, herr talman, att
göra vårt yttersta för att främja de synsätt och värderingar i biståndspolitiken
som regeringsförklaringen innehåller.

Anf. 23 MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! EG förändras nu snabbt. Det går inte att i dag säga hur det
EG ser ut som Sverige skall anpassa sig till vid ett medlemskap vid årtiondets
mitt. Det blir i hög grad beroende på vilka politiska och sociala krafter i
Europa som påverkar utvecklingen de närmaste åren. Den fråga vi däremot
kan ställa är om vi i Sverige aktivt vill vara med och delta i utformningen av
det nya Europa som nu växer fram i den snabba förändringen. Som socialde-
mokrat svarar jag ja på den frågan.

Europa har präglats av motställda kraftfält. Centralisering balanseras av
ett regionalt inflytande. Ambitionen att åstadkomma en harmoniserad inre
marknad 1992-1993 innehåller också motverkande drivkrafter. Harmonise-
ring betyder politisk samordning men inte självklart enkelhet. Ett exempel
är det för hela Europa gemensamma tulldokument som skapades för några
år sedan. Det blev visserligen ett dokument men med betydligt mer av byrå-
kratiskt ifyllande och många flera rutor än förr. Den svenska industrin, som
i princip är en stark EG-anhängare, lobbade hårt mot denna den första har-
moniseringsinsatsen.

Harmonisering kan betyda att stöpas i samma form. Men ett av harmoni-
seringens mål är att åstadkomma ett 360 miljoner människor omfattande
fritt ekonomiskt område, där människor fritt skall få arbeta och studera i
varandras länder, där varor, tjänster och kapital skall röra sig fritt. Det är
givet att det raserande av hinder som ligger i detta projekt kan frigöra en
mångfald och en ny kreativitet.

Vilken av de två krafterna som blir starkast kan inte i förväg sägas. Men
det är givet att ambitionen till en stor inre marknad också innebär en bety-
dande strukturomvandling.

För socialdemokratin i Europa är det av största politiska betydelse att på

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 12

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

europeisk nivå utveckla den sociala dimension, de politiskt sociala krafter
som kan medverka till att den ekonomiska strukturomvandlingen kommer
att ske i former som inte ökar orättvisor och inte försämrar de arbetandes
villkor. Vi vill arbeta för att bygga upp sociala motkrafter mot den maktkon-
centration i företagen som i snabb takt utvecklas på ett internationellt plan.
Trots de många intressanta citaten ur europeisk debatt som Alf Svensson
nyss återgav här, saknade jag helt denna dimension i hans inlägg.

Herr talman! Ett starkare Bryssel balanseras av ökande regionalt samar-
bete i Europa. Men en verklighet är att det pågår en mycket stark koncentra-
tion av investeringar, kapital och kunskap till några viktiga områden i Euro-
pas mitt. Här finns vad som kallats en kunskapskorridor från London,
Frankfurt, Stuttgart och Lyon till Milano och en annan tillbaka från Milano,
Montpellier, till Barcelona och Katalonien. I dessa områden sker såväl
mycket omfattande industriinvesteringar som kunskapsinvesteringar med
EGs stöd. Här finns ett omfattande samarbete mellan EGs institutioner och
industrin. Nu förbereds i EG ett motsvarande samarbete mellan EGs institu-
tioner och industrin för projekt från väst till öst in i Östeuropa.

Här i norra Europa finns inget motsvarande. Verkligheten är att vi har
varken gemensam utveckling av transporter eller kommunikationer, infra-
struktur i samhällelig regi eller den form av samverkan mellan näringsliv och
offentliga organ, som vi kan se söder om oss. Detta är ett viktigt skäl för alla
länder i norra Europa, dvs. i realiteten områdena runt Östersjön, att snabbt
söka finna former för ett eget samarbete.

Men de önskemål och krav som reses nu kring Östersjön har ju också en
annan och mycket glädjande bakgrund. Gamla murar och barriärer genom
Östersjön är nu i full fart med att försvinna, raseras och tas bort. Det har lett
till en hunger efter samarbete över gränser som förut har varit stängda.

Den förutvarande svenska socialdemokratiska regeringen har engagerat
sig starkt för att åstadkomma ett samarbete kring Östersjöns alla länder och
regioner - jag menar de nordiska länderna, Schleswig-Holstein, Mecklen-
burg-Vor-Pommern, Polen, Östersjödelarna av Ryssland, Estland, Lett-
land och Litauen.

Det är ett samarbete som stagas upp av regeringarna men som omfattar
många delar av det civila samhället, allt från universitet och högskolor, fack-
liga organisationer, folkrörelser, handelskamrar, kultursamarbete, kommu-
ner, turism, ungdomsutbyte, etc. och där en kärna till det gemensamma en-
gagemanget är att rädda Östersjön som ett levande hav. Vi måste också
bygga ut kommunikationer som inte gör vår del av världen till en marginell
region, nära Ishavet. Det gäller samprojekt förvägar och hamnar, järnvägar
och kunskapsvägar. Det gäller naturligtvis också det avgörande viktiga sam-
arbete som behövs för att inte de politiska murarna runt Östersjön skall er-
sättas med en fattigdomsmur, som skulle leda till sociala klyftor som förgif-
tade samhällsklimatet i norra Europa under lång tid.

Den tidigare svenska regeringen har förberett initiativ för att bjuda in de
politiska ledningarna från alla regioner kring Östersjön för att diskutera hur
ett Östersjöråd skall kunna etableras så snart som möjligt. Intresset är i dessa
dagar mycket stort i många områden runt Östersjön för att snabba initiativ

skall tas. Jag får nära nog dagligen frågor om vilken roll jag tror att Sverige
i fortsättningen kommer att ha i detta sammanhang.

Herr talman! Jag vill uttala den starka förhoppningen att den nytillträdda
regeringen fortsätter det arbete som vi har inlett för att åstadkomma ett nytt,
nödvändigt och spännande samarbete kring Östersjön.

Anf. 24 GÖRAN ÅSTRAND (m):

Herr talman! Jag börjar med att gratulera det svenska samhället till att vi
i utrikesdepartementet har fått ministrar som har sin förankring i det väster-
ländska kulturarvet. Det kommer att synas på mitt anförande här att jag me-
nar att denna markering på Europapolitiken är oerhört viktig.

Får jag bölja med att berätta en anekdot. Tillsammans med kolleger här i
riksdagen som ingår i den kristna gruppen besökte jag Baltikum under två
veckor för två år sedan. I Tallin i Estland mötte vi en prästman. Han gav
oss en utomordentligt bra bild av det som hela den internationella debatten
egentligen handlade om. Han sade: Jag undrar om det är korset eller skäran
som kommer att vinna den stora konflikten.

Han såg då skäran som den politiska symbolen för ett system, som vill
styra människors liv och har lösningar för människors enskilda problem.
Han hade 40 års erfarenhet av vad ett sådant tekniskt sätt att se på samver-
kan människor emellan och mellan människor och samhället hade medfört.
Han kunde ge oss bilder av förtryck och brist på andlig frihet.

Han ställde korset i motsats till skäran, i det här fallet inte korset som be-
kännelsens kors utan som symbol för den andliga friheten. Så talade han om
vad revolutionen i Östeuropa har betytt för människorna och vad den hade
för grund. Han menade att det är helt klart att grunden inte till huvuddelen
var ekonomisk eller teknisk eller berodde på att människorna hade det eko-
nomiskt besvärligt, utan man längtade efter en andlig frihet.

Jag tycker att vi i Sveriges riksdag skall fundera litet på hur fantastiskt det
är att i ett ideologiskt system, som var ateistiskt, som underkände demokra-
tin och som i 40 år hade detta som budskap och indoktrinerade människor
om detta, överlevde både drömmen om den andliga friheten som också har
en kristen profil, och drömmen om att få bestämma över sitt eget liv i demo-
kratiska termer. Det kan finnas skäl, herr talman, att här understryka att det
som vi moderater ibland kallar för den lilla världen och som i Östeuropa kal-
las för det civila samhället här har en oerhörd betydelse.

För mig, herr talman, handlar den internationella debatten i stor utsträck-
ning om den kulturella friheten. Jag hör till dem som tycker att det känns
svårt att bara diskutera EG och Europapolitik i ekonomiska termer, att säga
att det i första hand är en fråga om tillväxt och tillväxtens funktioner. Jag
menar att vi skall söka oss in i ett Europasamarbete - observera att jag inte
säger EG-samarbete utan Europasamarbete - där vi med våra erfarenheter
och våra kunskaper bidrar till att slå vakt om det västerländska kulturarvet,
den västerländska kulturens syn på relationen mellan människor, mellan
människor och samhälle och på den andliga dimension som inget samhälle
kan vara utan.

Kring sekelskiftet då svenskt samhälle förändrades, som huvuddelen av
samhällena i Europa, kom andra begrepp än de traditionella begreppen i

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

kulturlivet. Tidigare hade begrepp som etik, bildning, humanism och kris-
tendom burit upp den västerländska kulturen. Nu kom de att minimeras och
ifrågasättas genom att främst arbetarrörelsen lyfte fram andra begrepp, be-
grepp som solidaritet och rättvisa, demokrati och jämlikhet. De är värde-
fulla begrepp vart och ett av dem, men genom att de delvis, herr talman, kom
att ställas som motsatser blev det också en nedprioritering av de traditionella
västerländska begreppen etik, kultur, kristendom och bildning.

När vi har etablerat ett samarbete med EG och Europa återvänder vi på
många sätt till det som är vår kulturella bas, det som är bakgrunden för det
västerländska samhället, där de fyra begreppen fortfarande lever och där
människorna fortfarande mer än vad vi gör - här handlar det om priorite-
ringar - betonar begrepp som bildning och kunskap och där man med större
eftertryck säger att ett land inte bara har en nutid och framtid - två nog så
intressanta begrepp - utan också en historia. Med andra ord tar man där vara
på de kunskaper och erfarenheter i skapandet av ett kultursamhälle som har
perspektiv bakåt. Där har man också i större utsträckning än vad vi har kun-
nat göra i vårt alltför sekulariserade samhälle accepterat att ett starkt sam-
hälle och en levande kultur förutsätter en andlig dimension.

På alla dessa punkter, herr talman, menar jag att EG-samarbetet kommer
att bli oerhört värdefullt. Vi kommer dit med våra kunskaper och erfarenhe-
ter, även på det kulturella området, och får den bredare marknad som våra
konstnärer ropar efter, större rörlighet, mer flexibilitet. Samtidigt som en
direkt konsekvens av harmonisering och EG-samarbete öppnar vi oss för det
som har varit vårt kulturella arv, för hela kulturklimatet, hela den otroligt
spännande och vitala kulturdebatt som pågår runt om i Europa.

I alla dessa avseenden ser jag med stor förtröstan och med stor glädje fram
emot de avtal om EG-samarbete som vi kan etablera. Jag ser det som en
fördel för det svenska samhället, nästan som en förutsättning för det svenska
samhället, att det arbetet omfattar icke bara det som har ekonomi och teknik
som bakgrund utan också kultur. Jag ser kultursamarbetet som en av de vik-
tigaste förutsättningarna för vårt positiva inträde i Europa.

Anf. 25 MATS HELLSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Jag skulle vilja invända mot en del av det i och för sig intres-
santa inlägg som Göran Åstrand gjorde, nämligen motsatsställningen mellan
demokratins utveckling i Norden och Sverige å ena sidan och den djupare
kulturella utvecklingen inom EG å den andra. Jag tycker att det är tvärtom:
vi har i det nordiska samarbetet nått längre just när det gäller att integrera
en gemensam utveckling, där medborgarna tar till sig en livaktig kultur, och
vi har ett kultursamarbete, vilket man icke har inom EG ännu.

Vi har nått längre i Norden än man har hunnit i EG när det gäller att utgå
från medborgarnas rättigheter att verka och fungera och känna social trygg-
het hos varandra men också ta del av varandras kulturer. Inom EG har man
hunnit längre än i Norden när det gäller att harmonisera handelshinder, be-
stämmelser för varor, tjänster och kapital. Det är någonting man har gjort
sedan 80-talet. Men inom EG har man egentligen först under de senaste åren
börjat intresera sig för det som där kallas för medborgarnas Europa, som har
en kulturell dimension. Då blickar man också faktiskt också på de erfarenhe-

ter och den vidareutveckling som vi har nått - vi kan kalla det för den nor-
diska modellen - och den modell som Göran Åstrand refererade. Jag tycker
att vi där skall göra en åtskillnad. Det är inte så att vi där skulle ha nått
mindre långt än man gjort inom EG. På det området kan EG-länderna ha
intresse av att ta del av modellen här.

Anf. 26 GÖRAN ÅSTRAND (m) replik:

Herr talman! Det var trevligt att få replik på ett anförande, som mera var
en belysning av hur jag som värdekonservativ ser på detta europeiska samar-
bete. Men, Mats Hellström, med all respekt för vad ni säger, som det ligger
mycket i, handlar det här om prioriteringar. Jag kallar det för något av en
socialistisk dialektik när ni försöker förklara att vi har hunnit längre än andra
på de här områdena. Mitt budskap är egentligen att vi inte har hunnit lika
långt, helt enkelt därför att under den tid då socialdemokratin präglade
svenskt samhällsliv gjorde ni andra prioriteringar. Man tar nog i rätt mycket
i en debatt om man vågar påstå att begrepp som bildning har högre dignitet
i Sverige än i Europa eller att begrepp som kunskap eller etik har högre dig-
nitet i Sverige än i det övriga Europa. Detta var ju de tre huvudpunkterna i
mitt anförande.

Låt oss inte gräla om det historiska. Ni har gjort en prioritering som jag
kan känna respekt för. Vi gör en annan prioritering och menar att en konse-
kvens av ett europeiskt samarbete är att prioriteringen blir tydligare på det
kulturella området, när vi går in i ett Europa som har varit mera aktsamt om
sitt kulturarv än vad Sverige har varit.

Anf. 27 MATS HELLSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Jag måste säga till Göran Åstrand att jag menar att han har
fel när han gör den där åtskillnaden. Det skall inte vara någon sorts tävling
om vilket land som har nått längst när det gäller bildning. Det var säkert inte
vare sig Göran Åstrands eller min avsikt. Frågan gällde integration. Här vill
jag bestämt hävda att beträffande den nordiska integrationen, som över hu-
vud taget utgår från den sociala modell som Göran Åstrand beskrev och där
Sverige har spelat en mycket aktiv roll, har vi mera ägnat oss åt ett medbor-
garnas perspektiv, även när det gäller det kulturella samarbetet, än vad man
hittills har gjort inom EG. Nu börjar man inom EG att också tala om en
integration när det gäller de kulturella värdena. Det är bra. Jag tror att EG
kan ha någonting att lära av oss lika väl som vi kan lära oss av EG i andra
avseenden.

Anf. 28 GÖRAN ÅSTRAND (m) replik:

Herr talman! Det är ju Mats Hellström som hugger på mig och därför sva-
rar jag.

Det är alldeles riktigt att vi i det nordiska samarbetet har funnit en rätt fin
form för det som Mats Hellström här talar om. Men fortfarande handlar det
om, och det var ju budskapet i mitt anförande, i vad mån vi får fördelar av
att gå in i ett Europa-samarbete, där man bättre har bevarat kulturklimatet
och mera betonat de här frågorna. Får jag påminna Mats Hellström om vad
jag sade i mitt anförande. Jag gjorde en skillnad i mitt anförande mellan de

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

partier som i första hand talar om nutid och framtid och de partier som också
talar om perspektivet bakåt i historien. Det som jag kallar bildning handlar
bl.a. om att mer än nu prioritera begreppet bildning, mera än nu markera
begreppet kunskap. Jag vidhåller, även om det, herr talman, blir en repeti-
tion av vad jag sade i mitt förra inlägg, att Sverige här har mycket att lära av
det övriga Europa. De andra har varit varsammare med sitt historiska och
kulturella arv än vad Sverige har varit. Mats Hellström och jag kan ha olika
uppfattningar, men bägge två lär kunna få ett visst inflytande på hur debatten
skall föras framöver. Jag betraktar det emellertid som en stor fördel för Sve-
rige om vi med öppna ögon går in i det här Europasamarbetet.

Anf. 29 VIOLA FURUBJELKE (s):

Herr talman! Jag hoppas att utrikesministern läser protokollet. Även om
hon inte orkade stanna kvar och lyssna på debatten förenar jag mig gärna
med tidigare talare när det gäller gratulationerna till Margaretha af Ugglas.
Samtidigt ställer jag frågan: Hur kommer det att märkas i svensk utrikespoli-
tik att vi har en ny utrikesminister?

Har det någon avgörande betydelse för FNs framtid vem som är utrikesmi-
nister i Sverige? Spelar det någon roll för palestinierna och för fredsproces-
sen i Mellanöstern vem som är utrikesminister i Sverige? Gör det någon skill-
nad för vårt lands namn och rykte vem som är utrikesminister i Sverige?

Jag ville gärna svara nej på dessa frågor. För utrikespolitiken är ju ett om-
råde som under Sten Anderssons tid har präglats av samförstånd mellan riks-
dagspartierna, av kontinuitet och långsiktighet. Det vore bra om det kunde
fortsätta på den vägen. Tyvärr finns det dokument och uttalanden som ger
illavarslande signaler.

Sveriges engagemang och stöd för FN är vida känt. Det är en viktig hörn-
sten i svensk utrikespolitik, och vi har genom aktivt deltagande i FN försökt
främja FNs möjligheter som fredskapare och fredsbevarare, liksom arbetet
med att undanröja missförhållanden och orättvisor mellan länder. Vi har
stått upp för folkrätten och de mänskliga rättigheterna och stött avspän-
nings- och nedrustningssträvanden. För det har Sverige vunnit aktning och
respekt. Sverige har aktivt deltagit i diskussionen om en reformering av FN,
och vår förre statsminister Ingvar Carlsson, initiativtagare till Stockholms-
mötet och barntoppmötet, blev snabbt efter regeringsskiftet en för FN-upp-
drag eftertraktad person.

I det nordiska FN-projektet har Sverige tillsammans med övriga nordiska
stater lagt ned ett omfattande arbete för att stärka FN ekonomiskt och socialt
och för att göra FN effektivare.

Kort sagt: Sverige är viktigt för FN, och FN är viktigt för Sverige. Om
detta sades det emellertid inte ett ord i regeringsförklaringen. FN nämndes
över huvud taget inte.

Jag tycker, herr talman, att den nytillträdda regeringens tystnad vid detta
tillfälle, i en fråga som är av så vitalt intresse för landets utrikespolitik, är
minst sagt allvarlig. För att inte vara orättvis vill jag ändå säga att Marga-
retha af Ugglas i sitt FN-tal några dagar senare gav dessa frågor sitt rättmä-
tiga utrymme. Men i intervjuer efteråt deklarerar utrikesministern återigen
att tyngdpunkten i svensk utrikespolitik kommer att ligga i Europa. Samti-

digt minskas antalet svenskar i FN-delegationen. Det här, herr talman, är
alldeles fel signaler till ett FN som mer än någonsin behöver svenskt stöd.

Det är mot denna bakgrund som jag frågar vilka förändringar som rege-
ringsskiftet kommer att innebära för Sveriges FN-engagemang.

Herr talman! Mellanöstern-frågan har stått på FNs dagordning sedan
1947. De politiska dokumenten för att påbörja fredsprocessen har inte sak-
nats. Redan efter 1967 och 1973 års krig antog säkerhetsrådet resolutionerna
242 och 338. De utgör alltjämt grunden för fredssträvandena, men till skill-
nad mot vad som gällde vid Iraks ockupation av Kuwait har säkerhetsrådet
ännu inte förmått genomdriva dessa resolutioner, som bl.a. innehåller krav
på:

-israeliskt tillbakadragande från territorier som ockuperades 1967;

- respekt för suveräniteten, den territoriella integriteten och självständighe-
ten för alla stater i regionen och deras rätt att leva inom säkra och erkända
gränser;

- ett omedelbart slut på stridshandlingar;

-förhandlingar för en rättvis och varaktig fred i Mellanöstern.

Herr talman! Efter flera årtionden av hopplös blockering är denna svår-
lösta konflikt glädjande nog nu närmare en lösning än någonsin. USA har
låtit det ingå mycket prestige i uppfyllandet av löftet till arabstaterna i FN-
koalitionen att få till stånd en fredskonferens med företrädare för alla parter
i konflikten. Just nu är James Baker i Jerusalem för att försöka förmå Israel
att delta. Sverige har spelat och kan, om regeringen så vill, fortsätta att spela
en roll i denna positiva utveckling.

Även om PLO nu är starkt försvagat, och därför har släppt flera av sina
krav för medverkan, kräver anständigheten och rättvisan:

- att Israel omedelbart upphör med sin provocerande bosättningspolitik på
Västbanken och i östra Jerusalem;

- att den folkrättsvidriga och i övrigt kränkande behandlingen av palesti-
nierna i de ockuperade områdena upphör, t.ex. kollektiv bestraffning, de-
portationer, godtyckliga fängslanden, stängning av skolor och utegångsför-
bud;

-att alla parter i konflikten själva får utse sina företrädare i fredskonferen-
sen. En varaktig fred kan ju självklart uppnås bara genom förhandling mel-
lan dem som konflikten gäller;

- slutligen att denna fredskonferens är ett första steg mot målet som är en
judisk och en palestinsk stat sida vid sida och att denna konferens anger hur
man skall gå vidare. Jag undrar om regeringen är beredd att aktivt stödja en
fredskonferens på dessa villkor.

Herr talman! Palestiniernas ekonomiska situation är i dag mycket svår.
Utegångsförbud och reseförbud har i perioder omöjliggjort för palestinierna
att komma till arbetet. Frukt- och grönsaksskördar har ruttnat bort medan
människorna har suttit instängda.

Den allt svårare situationen gör det påkallat med ett ökat stöd till
UNRWA.

Kommer regeringens humanitet och medmänsklighet att räcka till att ge
palestinierna denna ekonomiska hjälp?

Herr talman! Utan att söka gräl i dessa frågor kommer jag ändå till den

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

slutsatsen att det för FNs, palestiniernas och Sveriges egen skull är av avgö-
rande betydelse vem som är utrikesminister i Sverige. Ingen är gladare än
jag om mina tvivel genom kraftfulla uttalanden här undanröjs.

Anf. 30 PEETER LUKSEP (m):

Herr talman! Det var mycket glädjande att höra utrikesministern inleda
sitt anförande med att hälsa Estland, Lettland och Litauen välkomna åter till
friheten.

Att våra baltiska grannfolk fått tillbaka friheten beror på att de själva och
många i omvärlden inte förtröttats att ställa just sådana krav på självständig-
het som för bara några år sedan av en ledande socialdemokrat betecknades
som ”stolligheter”. Dessa ”stolligheter” har nu lett till att den ockupation,
som den tidigare socialdemokratiske utrikesministern för ett par år sedan
påstod inte existerade, nu är avslutad. Den långa perioden av socialdemo-
kratisk tystnad om Baltikum var en trist period i svensk utrikespolitik. Låt
oss glädjas över att den nu är över.

Återvinnandet av den yttre friheten - att Estland, Lettland och Litauen
fått egna färger på kartorna och egna skyltar i FN - är bara första steget i att
förvandla de tre baltiska länderna till fria samhällen efter fem årtionden av
sovjetisk diktatur och planekonomi.

Allra viktigast för Estland, Lettland och Litauen nu är att snabbt få ut röda
armén. De tre baltiska staterna, som tillsammans har ungefär lika många in-
vånare som Sverige, har i dag i storleksordningen en halv miljon man främ-
mande trupp på sina territorier. Det är trupper som tills helt nyligen var oc-
kupanter. De är vana att göra som de behagar på baltisk mark. Deras när-
varo är en betydande källa till osäkerhet för de baltiska folken - i synnerhet
som risken för nya och kanske mer framgångsrika statskupper i Moskva
ännu inte kan avskrivas. Den nya sovjetiska försvarsministerns uttalanden i
dagens tidningar länder kanske till eftertanke på den punkten.

De sovjetiska trupperna har också visat tecken på att dra uttåget i lång-
bänk. Än skyller man på brist på kaserner, än på krav på kompensation från
sina forna offer. Den internationella opinion som spelade en så betydelsefull
roll för att de baltiska länderna skulle få sin självständighet tillbaka för
knappt två månader sedan får nu inte tro att omvärldens betydelse för de
baltiska folkens frihet upphört.

Jag vill här särskilt fästa uppmärksamheten på färska uppgifter från Est-
land om att det i den sovjetiska flottbasen i Paldiski - mindre än 35 mil från
denna kammare - skulle finnas i två kärnreaktorer. Rykten om detta har
länge cirkulerat i Estland. Men efterson staden Paldiski är helt militariserad
och stängd för allmänheten har inte heller estniska myndigheter tillåtits kon-
trollera uppgifterna. För någon vecka sedan lyckades dock en estnisk rege-
ringsledamot och ytterligare en politiker komma fram till byggnaden. Såvitt
jag vet mörklägger sovjetiska myndigheter fortfarande all information kring
anläggningen.

Men det ligger i hög grad i Sveriges intresse att direkt av Sovjetunionen
begära besked på denna punkt, liksom att begära att den internationella
atomenergikommissionen får möjlighet att inspektera anläggningen. En så-

dan begäran skulle också vara till stor hjälp för Estlands ansträngningar att
vinna klarhet om vad som pågår på Estlands territorium.

Ett sovjetiskt militärt uttåg är en av många viktiga frågor som de återupp-
rättade baltiska staterna nu måste förhandla med Sovjet om. I dessa viktiga
förhandlingar står tre små länder - moraliskt starka men militärt och ekono-
miskt svaga - mot en försvagad men dock fortfarande supermakt. Kvar på
ledande poster i denna supermakt finns gott om personer som för bara någon
månad sedan var beredda att använda militärt våld mot de baltiska folken.

Vid sitt besök här på den svenska nationaldagen visade Gorbatjov ingen
som helst förståelse för de baltiska folkens frihetskrav. Det finns många ris-
ker för att någon eller några försöker förhala eller försvåra självständighets-
processen eller att Moskvas erkännande av Estlands, Lettlands och Litauens
självständighet stannar vid en läpparnas bekännelse och att någon i kulis-
serna avser att diktera villkoren för de baltiska folkens liv i stormaktens
skugga.

Den bästa hjälpen för Baltikum är att omvärlden vaksamt följer förhand-
lingarna. De baltiska folken behöver Sveriges politiska stöd nu - lika mycket
som tidigare. Jag hoppas och tror att de också i och med att Sverige har fått
en ny regering kommer att få detta stöd, mer än många gånger tidigare.

Anf. 31 LARS MOQUIST (nyd):

Herr talman! När det gäller vårt u-landsbistånd har vi i Ny Demokrati
samma uppfattning som regeringen i så måtto att biståndets storlek kan vara
kopplat till vår bruttonationalinkomst. Enprocentsmålet skall emellertid
inte få vara ett självändamål - om man inte kan genomföra de projekt man
avsatt biståndspengar till på ett vettigt och ändamålsenligt sätt, skall man
självfallet justera biståndsbeloppet och inte bygga upp stora reservationer
som man nu har gjort.

Vi i Ny Demokrati har dock i väsentliga delar en annan profil för vårt bi-
stånd än vad regeringen ger till känna i regeringsförklaringen. I denna anges
bl.a.: ”Insatser i Europa skall inte blandas samman med hjälp i andra delar
av världen.” Regeringen har tydligen den synen på u-landsbistånd att i detta
skall inräknas endast bistånd till länder utanför Europa.

I regeringsförklaringen anges att det för Europa krävs ett särskilt anslag
under 1990-talet. Jag gör självfallet den reflexionen att regeringen här är på
väg att förverkliga folkpartiets och vänsterpartiets tvåprocentsmål av brutto-
nationalinkomsten i bistånd när man nu plockar bort Europainsatsema från
u-landsbiståndet.

Herr talman! Vi i Ny Demokrati delar inte regeringens uppfattning att i
stort sett hela biståndet skall gå till utomeuropeiska länder. Vi anser att bi-
ståndet till ungefär lika delar skall fördelas mellan å ena sidan Östersjösta-
terna Estland, Lettland, Litauen och Polen och å andra sidan övriga delar av
världen. Det är inte av oginhet mot länderna i den s.k. tredje världen som vi
gör denna prioritering och fördelning av biståndet, utan vi anser att det sär-
skilt när Sverige befinner sig i ett utomordentligt ekonomiskt krisläge - eko-
nomiska rådgivare till regeringen talar t.o.m. om att låna pengar utomlands
för industriinvesteringar - inte är dags att lägga mer pengar på bistånd. Jag
anser det rimligt att Sverige först och främst satsar sina resurser på att få

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

fart på Sverige, att vi som vi uttrycker det litet populistiskt ”får drag under
galoscherna”. På det sättet skapar vi tillväxt i landet. Även bruttonationalin-
komsten kommer då på sikt att öka, och genom kopplingen av biståndet till
BNI får vi större möjligheter att bistå människor som har det svårt och som
behöver vår hjälp oavsett om de bor i eller utanför Europa.

Vad jag nu har sagt om det totala biståndet innebär självfallet en ompröv-
ning av biståndet till ett flertal länder, främst då sådana som inte är demokra-
tiska och som inte har flerpartisystem. Jag anser också att systemet med pro-
gramländer skall begränsas eller avvecklas helt. I stället bör vi övergå till ett
mera projektinriktat bistånd.

När det gäller biståndsinsatserna utanför Europa var det märkligt att höra
det ansvariga statsrådet för bistånd tillrättavisa lan Wachtmeister genom att
säga att bistånd inte utgår till länder utan går till fattiga människor, till föräld-
rar som inte har en brödkant eller ett glas rent vatten att ge sina barn eller
sig själva. Det är säkert inte obekant för Alf Svensson att mycket pengar
läggs ned på projekt som förvaltningsbistånd, utbildningsprogram, yrkesut-
bildning, kulturbistånd, m.m. Självfallet är det inte fel att pengar satsas på
projekt som ofta innebär hjälp till självhjälp. Så varför Alf Svensson vill få
oss att tro att hela vårt bistånd hittills utdelats i form av matleveranser och
katastrofhjälp begriper jag inte.

Det jag hoppas att Alf Svensson nitiskt och kritiskt granskar är bl.a. det
som framkommit i riksdagsrevisorernas granskning av biståndet. Att an-
vända biståndspengar till ambassadbyggande i Lusaka eller Maputo är väl
inte precis vad svenska folket har räknat med, inte heller att en hel del
pengar gått till s.k. närkonsulter inom SIDA eller att SIDAs kursgård i Upp-
sala finansierats med biståndspengar från det s.k. sakanslaget, dvs. bistånds-
anslaget under mer än åtta år. Riksdagsrevisorerna har varit mycket kritiska
gentemot SIDA, både vad avser sakanslagens användning i biståndsländerna
och att sakanslag utnyttjats som förvaltningsanslag.

SIDAs personaresurser har oavbrutet vuxit under 1980-talet. Det är nu
dags att bistånd blir bistånd och inte till oväsentliga delar försvinner i form
av administrationskostnader till bl.a. biståndskontoren i programländerna.
SIDAs kostym måste krympas, man måste rationalisera och effektivisera om
inte SIDAs hela existens skall ifrågasättas.

När det gäller bistånd till länder i vår närhet vill vi utforma biståndet på
ett sådant sätt att hjälpen först och främst lämnas inom miljöområdet. Vi vill
att större delen av biståndet går till miljöinsatser i Polen och Baltikum. Om
biståndet utformas på ett vettigt sätt skapar vi därmed en mycket bättre miljö
för människorna där, samtidigt som vi förbättrar miljön även för oss själva.
En stor del av den nedsmutsning som når Sverige genom luft eller vatten
kommer tyvärr från våra grannar på andra sidan Östersjön. Eftersom Sve-
rige ligger långt framme vad avser både forskning och teknik inom miljöom-
rådet, skulle bistånd i form av produkter och kunskapsöverföring ge den
svenska industrin en positiv kick och även en möjlighet att fylla sina order-
böcker. Självfallet skall vi ta vara på den svenska industrins kapacitet. Men
vi skall också låta mottagarländerna få ge sin syn på var miljöinsatserna skall
sättas in och ange på vilket sätt de anser att miljöbiståndet ger den bästa
effekten för dem.

Som framgår av vad jag hittills har sagt hävdar jag att Sverige i dagens
ekonomiska läge inte skall binda sig för ett större bistånd än vad enprocents-
målet innebär. Vi skall naturligtvis bistå människor i länder där katastrofer
inträffar. Jag inser självfallet att krav på katastrofbistånd kan komma att re-
sas från många håll, inte minst på grund av Jugoslavienkonflikten. Jag anser
att Sverige mot bakgrund av denna konflikt redan nu bör se över vilka möj-
ligheter vi har att ge katastrofhjälp om sådana hjälpinsatser skulle efterfrå-
gas. För katastrofhjälp kanske vi skulle låta utrusta och omforma något
lämpligt regemente som är berett att hjälpa till med uppröjning, med att
ordna förläggningar, med fältsjukhus m.m.

Eftersom EG-insatserna i form av medling hittills inte har rönt den fram-
gång som vi alla har hoppats på, anser jag att Sverige bör initiera FN, och
främst då dess generalsekreterare, att.försöka få till stånd en vapenvila och
att medlingsinsatser påbörjas i FNs regi. Det är av yttersta vikt att man ge-
nom olika initiativ försöker få de olika grupperna i Jugoslavien att acceptera
en medling. På sikt kan man ju hoppas att parterna i konflikten accepterar
att en permanent lösning kommer till stånd genom den internationella dom-
stolen. Men jag är självfallet medveten om att steget dit är långt. Parterna
skall ju så småningom i så fall dels acceptera att frågan över huvud taget ut-
reds inom ett FN-organ, dels acceptera vad den internationella domstolen
till slut kan komma att föreslå som lösning för att åstadkomma en permanent
fred och stabila gränser inom området.

Anf. 32 RICHARD ULFVENGREN (nyd):

Herr talman, tålmodiga lyssnare i denna kammare! Det talas om bistånd
till när och fjärran. Beloppen varierar, från det som nu gäller till det dubbla.
Jag tror dock att det ligger i allas intresse att de biståndsåtgärder som vi vid-
tar och de beslut som vi fattar är så effektiva och målinriktade som möjligt,
oavsett storlek eller mottagarland.

Men tänk om det med en annan inställning hade varit möjligt att uppnå
samma resultat med hälften av anslagen! Då skulle medlen räcka till våra
grannar också.

Jag har under de senaste sex åren jobbat i Zambia, Indien och Sri Lanka.
Det är en fantastisk upplevelse att få möta nya kulturer och att i deras värld
få uppdraget att utföra något på sex månader som man normalt kanske skulle
behöva tio år för. Vi är inte i de här länderna för att tvinga på människorna
vår kultur, snarare för att anpassa oss till deras. Vi är där för att på ett effek-
tivt sätt nå ett mål, ett mål som gör livet lättare för de här människorna.

Det är därför som man har kommit till oss och bett om hjälp. En vädjan
och uttalanden om behov som har kommit från folk måste självklart resul-
tera i att man tillgodoser folks önskemål, inte deras ledares.

Därför anser jag att bistånd av bunden karaktär i fortsättningen bör vara
gällande i så stor utsträckning som möjligt - detta såväl vid katastrofhjälp till
utsatta områden som vid rena projektsatsningar, både på södra och på norra
halvklotet. Jag talar om ”bunden” i den bemärkelsen att medlen aldrig skall
behöva gå in i mottagarlandets budget. I stället skall de vara öronmärkta för
insatser och för mål som är uppsatta för den gemensamma satsningen.

På detta vis får vi en bättre kontroll på att hjälpen verkligen hamnar där

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

den är ämnad att sättas in. Hjälpen får inte gå till felaktiga konton, till lyx-
konsumtion, till vapenköp eller, något som är än värre, till politiska kampan-
jer.

Var inte rädd för att använda svensk industri och Sveriges eget kunnande
i biståndssammanhang! Var i stället stolta! Det måste väl vara bättre att
pengarna går tillbaka till Sverige än att de går till tyska eller italienska före-
tag.

Var heller inte rädd för att ställa krav på mottagarlandets regler och för-
ordningar. Det gäller ju att skapa ett så ekonomiskt och smidigt klimat som
möjligt vid själva förädlingen av biståndet. Jag tänker då närmast på sådant
som onödig byråkrati, beskattningsregler, säkerhetsfaktorer och, inte minst,
importförbud. Här finns det mycket att göra!

Låt mig ta några konkreta exempel. Jag har under ett års tid arbetat med
att utforma en importlicens för Indien. Vi satsar bistånd. Men vi kan tydligen
inte kräva en vettig importsituation. Det kan vi visst, och låt oss göra så i
fortsättningen!

Jag slogs med byråkratin i Zambia om ett par för det aktuella projektet
nödvändiga bilar när landet var i kris och nästan strömlöst, samtidigt som
president Kaunda så att säga fräste omkring i en karavan av vita Mercedesli-
mousiner vinkandes med sin vita näsduk - snacka om fördelningspolitik eller
felsatsning beträffande bistånd!

Jag fick aldrig komma till presidentens palats på Leopard Hill, men Lena
Hjelm-Wallén var där. Hon kanske kan berätta om det skilde sig mycket från
de gräshyddor som omgav vårt projektområde uppe i ”bushen”.

Jag firade jul med Johan Jansson i Kashmir. I påskas blev han kidnappad
och fick sitta i ett risfält i nästan 100 dagar. Sverige stöttade så fint med ”tyst
diplomati”. Tydligen använder vi tyst diplomati även när vi förhandlar oss
fram till villkor för säkerhet och krav på våra biståndsåtaganden.

Varför är vi så fega? Ute i världen skrattar man ju åt oss.

Även vid s.k. bundet bistånd är förstudier samt kvalificerade och realis-
tiska beslut mycket viktiga, ur både teknisk och ekonomisk synvinkel. Na-
turligtvis behövs det här ett samråd om vad landet självt anser sig ha behov
av. Dessa beslut får aldrig vara av politisk karaktär!

Och kom ihåg att det inte finns något intresse från svenska företag eller
frivilliga organisationer för att vara involverade i projekt som är direkt skad-
liga eller dåliga!

Det här är ett omfattande ämne, och tiden är knapp. Därför, herr talman,
tänker jag summera vad jag vill ha sagt med följande frågor, med risk för viss
upprepning:

1. Kan vi av regeringen förvänta oss en redogörelse för vad som med
svenska folkets senaste 100 000 miljoner har åstadkommits? Varför inte ge
oss denna redogörelse i en TV-serie, så att alla kan få se vad det handlar om.
Det gäller ju sådant som är både gott och dåligt.

2. Kommer den nya regeringen att frångå det här med programländer och
övergå till öronmärkta satsningar med klara mål och tidsplaner?

3. Kan regeringen hålla med om att en så stor del så möjligt av våra sats-
ningar bör gå tillbaka till svensk ekonomi?

4. Kommer regeringen att verka för att högre krav ställs på våra mottagar-
länder i fråga om byråkrati, skatteregler och tullregler?

Jag tror på det som jag här har nämnt och uppmanar er alla att inte bara
säga att det här är något som sagts förut eller att det här inte går.

Allting går! Se inte bara problemen utan också möjligheterna! Jag hoppas
att vi om ett par år kan säga eller få höra att vi svenskar sköter vår u-hjälp
på ett utomordentligt sätt och att vi anses få mycket för det som vi satsar.
(Applåder)

Anf. 33 Statsrådet ALF SVENSSON (kds) replik:

Herr talman! Jag skulle vilja vädja till kammarens ledamöter och till parti-
erna att också försöka se något positivt i det svenska biståndet. För närva-
rande verkar det som om vi jagar fram alla misslyckanden och varje till kor-
takommande. Om vi tror att vi i ett huj kan applicera svensk demokrati,
svensk byråkrati och svenskt tänkande på u-ländernas situation, kommer vi
alla, naturligtvis, att inse att det inte går så bra som vi önskar. Det här är ju
en fortgående process som tar tid.

Vi kan i dag - vilket har framgått av debatten här tidigare - glädja oss
åt att en demokratiseringens vind går över världen, också över Afrika och
Latinamerika. Det vore väl då förödande om vi nu, när den här processen
böljar få litet medvind, skulle vända de här länderna ryggen.

Herr talman! Vi kan ju heller aldrig ändå med sunt förnuft göra gällande
att Europa håller u-länderna på samma nivå som den som gäller för Afrika
och på en del andra håll i världen. Jag tror att Estland, Lettland och Litauen
far illa av en sådan jämförelse, dvs. om vi jämför situationen i dessa länder
med situationen i en rad afrikanska länder, där problematiken är en annan.
Det rika Sverige kommer att klara av att bry sig om båda dessa regioner.

Det satsas 14 miljarder i detta sammanhang - ja. Reservationer talas det
gärna mycket om. Det är klart att projekt inte blir färdiga på en gång, så att
pengar i ett huj kan slussas ut. Det kan väl inte finnas någon som inte tror
att pengarna behövs, att det inte finns projekt att satsa på. Det finns väl nå-
got positivt också i detta med att pengar inte skickas i väg på en gång utan
att man undersöker olika projekt innan satsningar görs. Satsningarna skulle
alltså inte göras där inte demokrati eller marknadsekonomi råder. Satsning-
arna skall göras för att främja demokrati och marknadsekonomi. Det är
också vad som sker.

Herr talman! Jag har inte någon gång sagt att allt bistånd går till livsmedel.
Jag är litet rädd för detta att man talar om länder och diktatorer och glömmer
att inriktningen ändå är att den enskilda lilla människan skall gagnas. Då
behövs det ett visst mått av byråkrati, det behövs ett visst mått av politiskt
styre och det behövs också rejäla satsningar för att komma till rätta med
skuldkrisen, som Måbrink tog upp, för att den lilla människan till syvende
och sist skall gagnas.

(Applåder)

Anf. 34 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Främlingsfientligheten har alltmer tilltagit i styrka här
hemma. Detta påverkar i sin tur viljan att hjälpa dem där borta. Om man så

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

vill kan man se biståndsviljan som ett isberg som flyter i ett hav av främlings-
fientlighet. Havets vågor smälter successivt berget.

Denna bild, som bl.a. stämmer väl in på ett av riksdagens nya partier, Ny
Demokrati, ger naturligtvis inte hela sanningen. Det finns också andra skäl
till det minskade intresset att ställa upp för att bistå de fattiga folken. Tag
t.ex. en titt i moderaternas framtidsprogram. Där omfattar solidariteten den
lilla familjen, men inte den stora. Solidariteten sitter således trängre i dag.
Egoismen är ett annat skäl. Den träffar oss som individer litet till mans.

Men det är nu i tider av ekonomisk åtstramning som det verkligen prövas
vilka som är våra bröder, och för den skull också systrar. Vår vilja att avstå
till förmån för dem som intet har sätts på prov. Enligt en aktuell FN-rapport
har under 1990 de fattiga länderna blivit ännu fattigare. Vad blir vårt ansvar
i en sådan situation? Naturligtvis att fortsätta en generös biståndspolitik.

Biståndsnivån om 1 % av BNI måste givetvis ligga fast. Regeringsförkla-
ringen är tydlig på denna punkt. Det är bra. Moderaterna tycks ha backat.
Men kan vi lita på att detta återtåg blir bestående? Vad kommer att hända
under den långa och svåra budgetmanglingen? Det räcker inte heller med att
Sverige har ett generöst bistånd. Övriga i-länder måste också ställa upp. Det
är beklämmande att så många av dem ger ett så litet bistånd. Få länder har
ännu nått upp till FNs mål om 0,7 % av BNI. Jag har noterat att utrikesminis-
tern i sitt anförande inför FNs generalförsamling gjorde en tydlig markering
på denna punkt. Min uppmaning blir: Låt det inte bli en engångsinsats!

Målen för biståndet måste ligga fast. Det gäller både det övergripande, att
höja de fattiga folkens levnadsnivå, och de fem underliggande målen: främ-
jandet av resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och po-
litisk självständighet, demokratisk samhällsutveckling samt hushållning med
naturresurser och omsorg om miljön.

I regeringsförklaringen skapas oklarhet om målen. Där sägs uttryckligen:
”Biståndspolitiken läggs om i riktning mot ett väsentligt starkare stöd för de-
mokrati och marknadsekonomi.” Innebär denna omläggning att ett sjätte
nytt biståndsmål om marknadsekonomi införs? Tydligt är i alla fall att demo-
krati och marknadsekonomi skall få en särställning. Men i förra riksmötets
biståndspolitiska betänkande skriver ett enhälligt utskott att de olika målen
utgör ”en enhet” och att målen ”förstärker och kompletterar varandra och
har ingen inbördes rangordning”. Vad är det egentligen som har hänt under
sommaren? Varför går de tre gamla borgerliga partierna ifrån vad som sagts
före valet? Är det möjligen så att kds har förhandlat fram och tillfört denna
ändrade hållning?

Visst har marknadsekonomin fördelar. Men den är knappast en universal-
medicin för alla u-länder oavsett förutsättningar. Den särskilt av modera-
terna omhuldade politiska förändringen i Nicaragua, där marknadsekono-
min nu genomförs i full skala, har inte inneburit att de fattigaste har fått det
bättre, utan sämre, och att arbetslösheten, hel eller partiell, nu uppges vara
netto ofattbara ca 50 %, brutto 60 %. Detta är bara ett exempel.

Enligt utrikesministerns tal i FN och här i dag i kammaren finns det ett
samband mellan marknadsekonomin och fred och stabilitet, som inte bara
gäller för Europa. Men det sambandet har uppenbarligen inte gällt i t.ex.
Latinamerika. Marknadsekonomin har inte heller varit någon garant för de-

mokrati i denna världsdel. Min slutsats blir att det är helt orimligt att jäm-
ställa marknadsekonomin med de övriga målen. Är verkligen regeringen
enig på denna punkt?

I regeringsförklaringen anges också att vissa länder skall frysas ut ur bi-
ståndsgemenskapen om de inte uppfyller regeringens demokrativillkor. Är
det rimligt att frånhända sig möjligheten att stödja social och ekonomisk ut-
veckling för de mest behövande människorna och därmed också förbättra
förutsättningarna för att främja demokrati i de länderna? Kan denna håll-
ning verkligen delas av övriga partier i regeringskoalitionen, t.ex. kds? Bi-
ståndsministern sade ju nyss att vi inte kan applicera svensk demokrati på u-
länderna utan vidare.

Om nu demokrati och marknadsekonomi får ett, som regeringsdeklaratio-
nen säger, ”väsentligt starkare stöd”, vad händer då med de övriga målen
t.ex. ekonomisk och social utjämning eller omsorg om miljön? De får då rim-
ligen ett svagare stöd.

Herr talman! Till slut är jag mycket spänd på den borgerliga regeringens
agerande i nord-syd-frågan kopplad till ett EG-inträde. Kommer bistånds-
ministerns markering i partiledardebatten att vara vägledande eller tar andra
krafter över när det verkligen gäller - de med ett mer ensidigt intresse för
handel och kommers? Kommer arbetet med EG-frågan att få en sådan in-
riktning att det inkluderar ett engagemang för tredje världen?

Som socialdemokrater kommer vi, tillsammans med våra vänner i Europa,
att arbeta hårt för att EG skall engagera sig djupt i nord-syd-dialogen. EG-
samarbetet rymmer fantastiska möjligheter om de tas till vara på ett ansvars-
fullt sätt. EG får inte bli någon fästning till skydd mot dem som står utanför.
EG-samarbetet bör i stället bli en språngbräda mot en rättvis världsordning.

Anf. 35 Statsrådet ALF SVENSSON (kds) replik:

Herr talman! Jag är litet förvånad över att dessa olika mål behöver ställas
mot varandra. Jag tycker att de i allra högsta grad skall vara integrerade. När
vi talar om demokrati och marknadsekonomi skall det ju inte ställas emot
omsorg om miljön eller den sociala situationen. Jag tror att de hänger
mycket nära samman. Det första är inte sällan en förutsättning för det se-
nare.

Sedan ett par ord om arbetet med EG-frågan. Det är verkligen min iver
att se till så att vi inte glömmer nord - syd-dialogen när vi engagerar oss hett
och entusiastiskt för ett medlemskap i EG. De som inte inser att det ligger i
EGs intresse, i första hand naturligtvis utifrån humanitära aspekter, men
också utifrån rent miljömässiga och ekonomiska aspekter, att bry sig om
nord-syd-dialogen begår ett fatalt misstag. Därför finns det all anledning
för oss att försöka hålla båda dessa spår öppna. Jag har tidigare här i kamma-
ren sagt, det var i samband med debatten om regeringsförklaringen, att man
i Europa mycket ofta hör det påståendet understruket att sedan vi väl - och
det sade jag också här i dag - fått uppleva en sammanlänkning mellan Öst-
och Västeuropa är det den första utmaningen för EG att ta itu med nord-
syd-dialogen. Det är en mycket vanlig ståndpunkt, hörd nere i Bryssel och
annorstädes. Jag delar den.

Om vi nu är överens om ansatsen för att komma med i EG, tror jag också

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella

frågor

att vi skall kunna komma överens om ansatsen att bry oss om de fattiga på
södra halvklotet.

Anf. 36 BERNDT EKHOLM (s) replik:

Herr talman! I EG-frågan hyser jag vissa förhoppningar om biståndsminis-
terns insatser. Det återstår att se om han får med sig dem som står bakom
programmet Ny start för Sverige.

När det däremot gäller målen har faktiskt ett enhälligt utskott sagt att
dessa inte skall rangordnas. Jag kan inte läsa regeringsförklaringen på annat
sätt än att det är det som man gör.

Dessutom har utrikesministern i FN sagt: ”Sambandet mellan å ena sidan
frihet, demokrati och marknadsekonomi och å den andra fred och stabilitet
gäller inte bara för Europa---.” Hon har där gjort en särskild markering

av att man, som jag tolkar det, vill lyfta in marknadsekonomin som ett sjätte
biståndsmål.

Min fråga blir då: Kan man verkligen jämställa inriktningen på marknads-
ekonomi med de andra målen? Och dessutom: Skall jag tolka biståndsminis-
terns replik så, att kds inte har medverkat till att förhandla fram denna sär-
ställning för demokrati och marknadsekonomi, utan att detta har gjorts av
andra partier i regeringskoalitionen?

Anf. 37 Statsrådet ALF SVENSSON (kds) replik:

Herr talman! Låt mig få säga att samtliga partier står bakom regeringsför-
klaringen.

Anf. 38 DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Pierre Schori, Peeter Luksep, Lars Moquist och Richard
Ulfvengren har hållit sina första anföranden i dag på morgonen. Låt mig
börja med att hälsa dem välkomna här i kammaren.

Berndt Ekholm invänder mot att marknadsekonomi betonas i regerings-
förklaringen. Jag förstår faktiskt inte hans invändning. Det är ett svenskt bi-
ståndsmål att välståndet skall höjas i u-länderna. Bevisligen finns det inte
många andra metoder att höja välståndet varaktigt än att tillämpa marknads-
ekonomi. Det är alltså ett mycket gammalt mål, och det kan betonas krafti-
gare än vad som har skett hittills.

Herr talman! Det är ett paradoxalt landskap som möter oss när vi i dag ser
ut över Europa. I den västra delen pågår en intensiv integration, som när-
mast avses leda fram till den s.k. inre marknaden. Därefter hägrar alla möj-
liga mål: vidgat monetärt samarbete - där de första stegen kan tas redan i
höst fördjupad utrikespolitisk samordning, en starkare betoning av den
sociala dimensionen, kanske också en säkerhetspolitisk samverkan.

Samtidigt med denna integration i Västeuropa pågår i Östeuropa en
mycket tydlig disintegration. Det tydligaste och mest tragiska exemplet är
förstås Jugoslavien, som vid det här laget har upphört att fungera som en
federal statsbildning och där de politiskt ansvariga inte längre kan kontrol-
lera de federala väpnade styrkorna.

Det besinningslösa dödande som pågår i Jugoslavien måste bringas att
upphöra. Det står vid det här laget klart att starka majoriteter inom både

Slovenien och Kroatien eftersträvar politisk självständighet. Förutsätt-
ningen för en sådan självständighet är självfallet att minoriteterna respekte-
ras och skyddas, i Kroatiens fall framför allt den talrika serbiska minoriteten.
Men även i Serbien måste minoriteternas ställning förstärkas. De initiativ
som EG nu har tagit för att återställa freden i Jugoslavien förtjänar ett starkt
stöd från Sveriges sida.

Minoritetsmotsättningar hotar freden också i stora delar av det forna
Sovjetunionen. Där reser sig nu många folk med krav på att rita om kartans
gränser, gränser som en gång dragits mer eller mindre på måfå eller som re-
sultat av stormaktens övervåld. Hur begripliga sådana protester än är, är det
oerhört viktigt att Helsingforsdokumentets principer iakttas och att territo-
riella gränser inte revideras annat än i fullständig enighet mellan berörda
parter. Vill vi förhindra att Östeuropa rivs upp i en lång serie etniska och
territoriella konflikter som med de vapenarsenaler som står till buds kan bli
utomordentligt farliga för freden i hela Euopa, är det framför allt minorite-
ternas rättigheter inom ramen för givna statsgränser som kraftfullt måste
värnas.

Den här frågan har aktualitet redan i våra baltiska grannländer. Det är
med den djupaste glädje som vi hälsar dem välkomna i kretsen av fria stater,
och det är självfallet en viktig uppgift för Sverige under de kommande åren
att på bred front bygga ut våra kontakter med Baltikum. Med kännedom om
det senaste halvseklets tragiska historia förstår vi också mer än väl den oro
som våra baltiska grannfolk har känt och ännu känner inför hoten mot den
inhemska kulturens fortbestånd. Ändå måste vi till dem likaväl som till
andra folk i Östeuropa rikta en varning mot överdriven nationalism. Vill
man trygga en framtid i fred och samförstånd krävs det en vidsynt och gene-
rös hållning gentemot nationella minoriteter.

Vad händer då i återstoden av det forna Sovjetunionen? Ja, det egendom-
liga har inträffat att det nu främst förefaller vara yttre krafter som håller
denna statsbildning vid liv. Som villkor för ekonomiskt bistånd kräver väst-
världens stormakter att det skall finnas en kompetent motpart som kan axla
ansvaret för Sovjetunionens gamla och nya skulder. Det är också ett starkt
intresse för västsidan och för världsfreden att de väldiga sovjetiska arsena-
lerna hålls under noggrann kontroll, i första hand då kärnvapnen. Därför
är det nu inte minst omvärlden som gärna vill förhindra att Sovjetimperiet
upplöses i sina primfaktorer.

Men att allt skall förbli vid det gamla är förstås otänkbart. De tolv republi-
kerna har redan etablerat sig som suveräna stater och kommer inte att åter
underkasta sig ett allsmäktigt centralstyre.

I ruinerna av vad som nyss kallades ”den utvecklade socialismen” möter
vi nu en djup fattigdom. Under de allra närmaste månaderna måste vi i väst
överväga vilka insatser som är nödvändiga för att förhindra en allvarlig nöd
under den kommande vintern. Att omfattande humanitära insatser är ound-
gängliga framstår redan som uppenbart. Det kommer också fortsättningsvis
att behövas ett tekniskt bistånd för att få den östeuropeiska marknadsekono-
min på fötter. Men det stora resursflöde som erfordras i riktning österut bör
enligt min mening hellre vara privat än offentligt. Ju förr de nya maktha-
varna lyckas stabilisera sina ekonomier och skapa rimliga villkor för både

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 12

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

inhemska och utländska investeringar, dess bättre blir utsikterna att häva mi-
sären och den djupa fattigdomen.

Herr talman! Den riktigt stora misären och fattigdomen finns förstås i den
tredje världen. Några av u-länderna har klarat sig hyggligt under 80-talet,
men i stora områden ser vi i stället fortsatt stagnation eller kräftgång. Det
gäller inte minst i Afrika söder om Sahara. Afrika är liksom Latinamerika
hårt nedtryckt av den skuldkris som har sitt ursprung i 70-talets internatio-
nella överlikviditet och i det stora lättsinne varmed krediter beviljades och
togs emot. Den rika världen måste nu ta sin del av ansvaret för den ohållbara
situation som därigenom har uppkommit.

Anf. 39 MARGARETA VIKLUND (kds):

Herr talman! Inledningsvis vill jag påstå att bistånd är och bara kan bli en
del av ett samarbete på många nivåer med u-länderna. Handel med andra
länder och de inkomster den ger liksom direktinvesteringar och andra kapi-
talflöden är viktiga delar av det som krävs för att ekonomiskt hjälpa u-län-
derna.

Men i det direkta biståndsarbetet är det viktigt med nära kontakter mellan
givare, förmedlare och mottagare, dvs. med en direkt hjälp länder emellan
och mellan institutioner, kommuner, län och individer i olika länder. Sådana
direkta kontakter handlar inte bara om bistånd i egentlig mening utan om
medmänskligt kunskaps- och erfarenhetsutbyte. Vi kristdemokrater talar
om behovet av vänorter i u-länderna. Vi anser att ett system med vänorter
skulle kunna öka samhällens och individers engagemang och intresse för
människors situationer i andra länder.

I Sverige finns många frivilliga organisationer som engagerat arbetar för
att utifrån människors behov i u-länder och i Öst- och Centraleuropa hjälpa
och bygga upp. Deras engagemang måste kunna tas till vara ännu mer. Ett
i mottagarlandet folkligt förankrat bistånd kan vara ett sätt att fortare nå
demokratimål. Ett folkligt förankrat bistånd har också stora förutsättningar
att nå kvinnor och barn, som är de mest utsatta.

Herr talman! Jag är väl medveten om att det finns många fallgropar i ett
rörelseinriktat bistånd. Men jag vet att det också har många fördelar just
därför att det kan ta till vara den enskilda människans engagemang, kunska-
per och intresse. Det är viktigt att alla kanaler utnyttjas i biståndsarbetet.
Här kommer bl.a. också FN in i bilden.

För ett litet land som Sverige är det naturligt att arbeta multilateralt ge-
nom FN. Ett sätt för FN att återvinna förlorad respekt är att satsa extra på
utvecklingsinsatser, flyktingfrågor, miljö och biståndsarbete för kvinnor och
barn. Även om FN åren 1975-1985 anordnade ett jämställdhetens decen-
nium med jämställdhetskonferenser i Mexiko, Köpenhamn och Nairobi och
antog resolutioner, proklamationer och deklarationer, är kvinnan i världen i
dag långt ifrån jämställd.

Det är viktigt att för ett framtidsperspektiv satsa på kvinnorna nu. Det kan
man göra genom att arbeta för att kvinnorna skall få sina rättigheter tillgodo-
sedda i både familje- och samhällsliv, tillgång till utbildning, inkomster och
karriär, sjukvård, hälsovård och reellt inflytande på beslut, som berör deras

egen tillvaro. Kvinnor skall ha den självklara rätten att äga jord, att ha ett
avlönat arbete och rätt att uppta lån.

En av vårt lands uppgifter i FN och i andra internationella sammanhang
måste vara att påverka ländernas regeringar till att vidta åtgärder så att kvin-
nornas personliga och politiska rättigheter respekteras. Om man inte lyssnar
på kvinnorna, som står närmast jorden och livet, kommer ingen hållbar ut-
veckling till stånd. Det är min fulla övertygelse. Det är dags att inse att kvin-
norna i dag har den viktigaste rollen om vi vill leva på en rimligare jord.

Det är också viktigt att FN har kvar och vidareutvecklar sin betydelsefulla
roll som koordinator i det multilaterala hjälparbetet vid t.ex. katastrofer, då
olika länders och internationella organisationers insatser måste samordnas.
FN måste utveckla sitt preventiva arbete och i tidigt skede identifiera signa-
ler om hungersnöd, krigsrisk och epidemier av olika slag. Det är en viktig
fredsbevarande uppgift.

Generalförsamlingens behandling i november av FNs roll vid katastrofsi-
tuationer kommer förhoppningsvis att vara ett viktigt led i de beslut som tas
för att effektivisera verksamheten på det området. Det är bra att Sverige
finns med där och kan agera.

Det måste vara ett naturligt inslag i FNs konferens för mänskliga rättighe-
ter 1993 och befolkningskonferensen 1994 att lägga stor vikt vid sådant som
kan belysa åtgärder för att förbättra kvinnornas politiska, civila, rättsliga,
sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. Det är ett jämställdhetskrav,
herr talman.

Anf. 40 LARS ANDERSSON (nyd):

Herr talman, ärade ledamöter! Jag vill först beröra en ordningsfråga. Ru-
briksättningen för mitt tal, Internationella frågor, står kammarkansliet för.
Jag har inte påverkat placeringen under den rubriken.

Svensk rätts europeisering är den största förändringen inom den svenska
rätten sedan 30-åriga kriget. Europakonventionen om medborgerliga fri-
och rättigheter, som tillkom för 40 år sedan, har visat sig ha konsekvenser
som få anade före 80-talet.

I början hade ratificeringen av Europakonventionen föga verkan i Sve-
rige. Innan konventionen ratificerades skedde en grundlig genomgång i re-
geringen och riksdagen av dess olika artiklar, men det befanns att svensk rätt
på alla punkter uppfyllde konventionens krav, utom vad gäller religionsfri-
heten. Det fanns därför inte behov av att förändra någon lagstiftning. Till
sitt innehåll var konventionen redan svensk rätt.

Under 80-talet kunde konventionen inte längre hållas borta, även om
många försök gjordes. Konventionen åberopades och diskuterades och an-
vändes vid pläderingar i rättssalarna, och svenska klagomål till europeiska
kommissionen i Strasbourg växte till sådant antal att fr.o.m. 1983 var Sverige
i förhållande till invånarantalet den europeiska stat som drabbats av flest kla-
gomål över huvud taget.

Europakonventionens betydelse är något som vi alla måste ta till oss. Den
som sett ljuset är Sten Heckscher. Ny Demokrati kommer att gå i spetsen för
att sprida kunskap och ljus över dessa frågor som är viktiga för oss alla.

Med tanke på Europakonventionens betydelse för EG och det faktum att

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Sverige biträtt konventionen är det både nödvändigt och möjligt för våra
myndigheter att som viktigt underlag för sitt beslutsfattande beakta Europa-
konventionens text. Sker det inte, ökar risken för att den svenska staten får
sitta på de anklagades bänk i Strasbourg.

För att genomföra detta rent praktiskt krävs en kompetenshöjning hos de
svenska myndigheterna och materiellt sett ökad kompetens hos de svenska
domstolarna.

Det har gjorts gällande på grundval av de danska erfarenheterna att det
för Sveriges del kommer att behövas tusen jurister i Bryssel. Inom justitiede-
partementet har man låtit förstå att 300 jurister måste tillkomma i departe-
mentet. Det är av vikt att detta arbete och rekryteringen kommer att ske på
rätt sätt. Jag är den förste att beklaga att detta arbete har försummats.

Jag vill avslutningsvis med detta inlägg göra regeringen och riksdagen upp-
märksamma på den utveckling som nu sker med en rasande fart inom den
svenska rättens område och att man nu bör inse Europakonventionens bety-
delse för mänskliga rättigheter även för Sveriges del.

Anf. 41 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! I dag vill jag dryfta barnens situation i världen. Dostojevskij
uttrycke sig så här om barn: ”Om barns lidande är tänkt att utgöra summan
av det lidande som är oundvikligt för att sanningen skall segra, så vill jag ge
en varning: Det är inte säkert att sanningen alltid är värd ett sådant pris.”

Barns lidande förknippas oftast med fattiga länder, med länder utsatta för
krig, naturkatastrofer och oroligheter, eller så förknippas barns lidande med
diktatursystem. Men jag skall nu förknippa barns lidande med ett rikt land,
ett land i fred, ett land som har en nyckelroll som en demokrati med ledande
position i världen. Jag tänker på USA. Jag tänker på de barn, tonåringar,
som på senare tid dömts till döden i USA, trots att de varit under 18 år, när
brotten begåtts. Jag tänker på mer än 90 dödsdömda tonåringar i Amerika
sedan 1970-talet, många ungdomar som fått dödsstraff bl.a. på grund av brist
på vårdplatser. Uppgifterna är hämtade ur Amnesty-rapporter.

Mot denna bakgrund måste Sverige fortsätta att arbeta för att dödsstraffet
avskaffas i världen och fortsätta att i bilaterala kontakter med USA ta upp
det omoraliska och oacceptabla i att utdöma dödsstraff för barn. Självklart
anser centern också att Sverige bör ta initiativ till att dödsstraff upphävs
överallt i världen och till en FN-studie, som utvärderar eventuella preventiva
effekter av dödsstraffet. Det kunde vara en väg att gå fram för att bli av med
dödsstraffet.

Herr talman! När skall kurdiska barn få uppleva trygghet och säkerhet,
få leva utan förtryck och diktatur? Den frågan är vi många som ställer oss.
Oberoende av om kurdiska barn vuxit upp i Turkiet, Iran eller Irak har de
alltför ofta förvägrats sina mänskliga rättigheter, sin rätt till liv och utveck-
ling, trygghet och skydd, medbestämmande och respekt. Vi minns alla de
kemiska bombningarna över Halabja, Iraks raserande av nära fyratusen kur-
diska byar, som ledde till stora flyktingströmmar till Iran och Turkiet. Vi
minns Saddam Husseins angrepp på kurderna efter Kuwaitkriget och alla
flyende, sjuka och svältande barn. Nu när kurderna åter börjar bygga upp
sina gamla byar i norra Irak hotas deras liv och existens igen, inte bara från

Saddam och Bagdad utan också från turkiskt flyg. Från olika håll anfaller
fienden och skapar nya flyktingvågor. Enligt uppgifter jag fick i början av
veckan är ytterligare ca 250000 kurder på flykt. De flyr undan Turkiets
bombningar i norra Irak. Turkiet skall, enligt samma källor, ha använt na-
palm inne på irakiskt område.

Kurder flyr också från hotet av nya irakiska angrepp mot kurdiskt område
i norra Irak, den s.k. fria zonen. Enligt min och centerns mening måste vi nu
från Sveriges sida begära besked om napalmbombningarna från Turkiet och
högljutt protestera över de turkiska bombningarna, något som Tyskland re-
dan lär ha gjort. Vi måste också diskutera och planera och ha en beredskap
inför eventuella nya irakiska attacker mot kurderna i vinter.

Herr talman! När får de sahariska barnen uppleva ett fredligt Västsahara?
När får de lämna flyktinglägren i Algeriet, där de fötts eller bott i över 16
år? Enligt FNs fredsplan skall en folkomröstning hållas i januari nästa år. Nu
krånglar Marocko och kung Hassan igen, trots att FN-observatörer redan
är på plats för att övervaka det eldupphör som Marocko, befrielserörelsen
Polisario och FN kommit överens om. Från svenskt håll behövs påtryck-
ningar mot Marocko, så att fredsplanen blir respekterad och kan genomfö-
ras. Dessutom behövs en beredskap, så att vi kan bidraga från svenskt håll
med valövervakning, hjälp med valadministration, transporter m.m.

När det gäller de palestinska barnens svåra situation, bl.a. på de ockupe-
rade områdena, vill jag instämma i mycket av det som Viola Furubjelke
framhöll. Själv hade jag anledning att besöka Västbanken i somras, och jag
såg de besvärligheter som de palestinska barnen i dag utsätts för, i likhet med
vad de judiska barnen tidigare har utsatts för. Vi måste reagera i alla situatio-
ner.

Barnslavar, barnarbetare, gatubarn, handikappade barn, flyktingbarn,
krigsbarn, de är allas vårt ansvar. FNs konvention om barns rättigheter är
ett ovärderligt tillskott i arbetet för barns rättigheter i samhället. Nu måste
Sverige i såväl bilaterala som multilaterala kontakter påverka så att samtliga
stater erkänner sin respekt för konventionens mål och intentioner.

Jag vill avrunda med mitt inledningscitat: ”Om barns lidande är tänkt att
utgöra summan av det lidande som är oundvikligt för att sanningen skall
segra, så vill jag ge en varning: Det är inte säkert att sanningen alltid är värd
ett sådant pris.”

Anf. 42 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Välkända framgångar i kampen för mänskliga rättigheter
har uppnåtts och också berörts i dagens debatt. Uppslutningen om de
mänskliga rättigheterna är fortfarande i alltför stor utsträckning en läppar-
nas bekännelse. De instrument som finns för att vaka över efterlevnaden är
alltjämt bräckliga och trubbiga. Det krävs att världssamfundet sätter in be-
tydligt större kraft och resurser för att åstadkomma en effektivitet i verksam-
heten för mänskliga rättigheter - MR. Det är hög tid att det utses en High
Commissioner för MR i likhet med vad som finns för flyktingverksamheten.

Sedan öststaterna och åtskilliga andra länder, som tidigare gjort starkt
motstånd mot förslaget, ändrat hållning till den internationella MR-verk-
samheten, borde förutsättningarna för ett svenskt initiativ vara vida bättre

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

än tidigare. En High Commissioner skulle inte bara höja statusen på verk-
samheten utan även ge nya möjligheter för ett mer dynamiskt arbete på detta
viktiga område.

Vi gläder oss åt den nya demokratiska utvecklingen i Öst- och Central-
europa, men vi bortser från de risker som finns för en nationalistisk, reaktio-
när och högerextrem utveckling, som framdeles kan bli en stor fara för re-
spekten för de mänskliga rättigheterna.

I en annan del av Europa finns ett land där denna utveckling länge varit
en realitet, nämligen i Turkiet. Den politik som landets högerregering för, är
också ett bra exempel på hur man kan godkänna och ratificera alla relevanta
konventioner på MR-området men i stor omfattning bryta mot dem, bl.a. i
fråga om tortyr och annan brutal behandling.

Det är nödvändigt att Sverige tar nya initiativ för att förmå Turkiet att upp-
fylla konventionskraven. Det är oacceptabelt att det finns en dubbelstandard
i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter inom Europarådet. Varje
medlemsland, inkl. Sverige, har ett medansvar för de allvarliga kränkningar
som begås i Turkiet i kraft av den stadga som finns för rådet.

I kampen för de mänskliga rättigheterna ser konservativa kretsar ofta allt-
för ensidigt på frågan. Det är främst de politiska fri- och rättigheterna som
kommer i förgrunden, medan de ekonomiska, sociala och kulturella rättig-
heterna kommer i bakgrunden.

Det åberopas ofta att de fattiga länderna har väldiga svårigheter att upp-
fylla konventionskraven. Detta går inte att bestrida. Men uppfyllandet av
konventionerna är inte bara ett ansvar för det enskilda landet utan för hela
världssamfundet. De rika länderna har i grund och botten huvudansvaret för
att de mänskliga rättigheterna i fråga om arbete, bostad, utbildning, kultur,
miljö och social välfärd inte bara blir tomma ord. Det är mot denna bak-
grund det gäller att inte bara försvara enprocentsmålet i fråga om bistånd
utan även att verka för en utökning av detsamma här och ute i världen.

Ekonomiskt stöd till Öst- och Centraleuropa får, enligt min mening, inte
tas från u-landsbiståndet. Inte heller vår flyktinghjälp får ta i anspråk bi-
ståndsmedel till u-länderna.

Flyktingströmmarna ute i världen, som uppgår till tiotals miljoner, är en
följd av förföljelse och ockupationer och av krig och svält.

Vi gläds åt att kampen för att avskaffa ockupationerna i Namibia, Afgha-
nistan och de baltiska länderna krönts med framgång. Men det finns andra
länder som drabbats av långvarig ockupation utan att världssamfundet och
FN gjort tillräckliga insatser för att häva dem. Norra Cypern är ockuperat
av Turkiet sedan 17 år, Västbanken och Gaza av Israel i mer än 23 år. Lång-
variga ockupationer har också drabbat andra länder. Tibet har ockuperats
av Kina, Östtimor av Indonesien och delar av Cuba av USA. Det är hög tid
att opinionen och världssamfundet sätter in sin kraft för att få slut på dessa
folkrättsstridiga ingripanden.

Sverige måste ta initiativ i FN till en avveckling av alla främmande ockupa-
tioner. Detta bör vara en huvuduppgift under 1990-talet, som skall vara ett
folkrättens årtionde.

Det är under ockupationer som de värsta kränkningarna av mänskliga rät-

tigheter sker. Det är utländska ockupationer som alstrar de största flykting-
strömmarna.

En generös och human flyktingpolitik är internationell solidaritet i prak-
tisk handling. Regeringsbeslutet den 13 december 1989 om inskränkningar i
möjligheterna att få asyl i Sverige måste upphävas. Det måste bli ett gene-
rellt verkande beslut, liksom 13-decemberbeslutet var och är det. Det får
inte bli en långhalning med undersökning av land för land. Det är inte rimligt
att ha olika praxis för olika länder vid olika tider.

De med tiden allt kraftigare anmärkningar som riktats mot Sverige från
FN-kommittén mot rasdiskriminering för att inte lagstifta i enlighet med
konventionen är viktiga att reagera på, inte minst med tanke på Sveriges tro-
värdighet i internationella sammanhang.

I ett nytt betänkande från JK Hans Stark har framlagts förslag som på ett
effektivare sätt kan straffrättsligt beivra den organiserade rasdiskrimine-
ringen.

Jag uppmanar regeringen att snarast framlägga förslag som tillgodoser be-
rättigade krav på en aktiv bekämpning av rasism och främlingsfientlighet i
vårt land, även när det gäller lagstiftning mot rasdiskriminering inom arbets-
livet.

Rasismen måste bekämpas på alla områden. Allt detta behövs för att
skapa bättre förutsättningar för att bekämpa de förtäckta, dolda rasfördo-
marna, som är mycket farliga och förrädiska. Till syvende och sist är det du
och jag som aldrig får vara tysta var än det smygande giftet sprids.

Anf. 43 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! På sex minuter hinner man inte ta upp allt som man skulle
vilja ta upp. Därför vill jag börja med att säga att jag ställer mig bakom Da-
niel Tarschys tal om minoriteters rättigheter, Ingbritt Irhammars om nödvän-
digheten av att fördöma Turkiets bombning av kurdiska byar i Irak, och
Hans Göran Francks anförande om mänskliga rättigheter.

Främlingsfientligheten och rasismen har ökat, även här i Sverige. Många
flyktingförläggningar i vårt land har utsatts för terrorattacker. Högerextrema
partier gick framåt i årets skolval. 1987 ansåg 44 % av svensk ungdom att
invandringsbestämmelserna borde bli strängare. Nu, tre år senare, har siff-
ran stigit till 75 %.

Docent Charles Westin, som är expert på invandrarfrågor vid Stockholms
universitet, säger att en kombination av faktorer ligger bakom den tillta-
gande främlingsfientligheten. Men den avgörande faktorn, som gett legitimi-
tet åt främlingsfientligheten, utgörs av regeringens beslut i december 1989
om åtstramning av flyktingpolitiken. En annan viktig faktor är den misslyck-
ade flyktingmottagningen. De långa väntetiderna, och att flyktingarna inte
fått arbeta, har gjort att människor tror att flyktingarna kommit hit för att
dra nytta av vårt bidragssystem. Luddiga och mångtydiga uttalanden från
regeringsföreträdare om riktiga flyktingar har bidragit till att skapa den bil-
den hos allmänheten.

Inskränkningar i asylrätten har haft oerhört negativa verkningar. Många
människor med behov av skydd mot förföljelse har skickats tillbaka till sina
hemländer. I flera fall har de bevisligen utsatts för ytterligare förföljelse som

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

tortyr, eller försvunnit - och man vet inte vad som har hänt dem. I andra
fall har flyktingar med dokumenterade tortyrskador, som ändå inte har blivit
trodda, försökt bränna sig till döds under utvisningsförfarandet.

Men i tisdags kunde vi glädjande nog konstatera att statsrådet Friggebo
meddelade att det nu är de regler som gällde före den 13 december 1989 som
åter gäller. Det var min tolkning av vad hon sade, och jag hoppas att den är
riktig.

Det är oerhört viktigt att det läggs ökad vikt vid mänskliga rättigheter i
skolundervisningen. Här kan skolan få värdefull hjälp från Amnesty Inter-
national, som har tillgång till unik och synnerligen tillförlitlig information på
detta område. Fortsätter de nuvarande tendenserna med ytterligare försvag-
ning av värderingar hos vår ungdom om humanism och solidaritet med svaga
och förtryckta - ja, då går vi en mörk framtid till mötes.

Frågan om invandrarverket skulle egentligen behöva en egen debatt. Ver-
ket har utvecklats till en allt större byråkratisk koloss, som slukar allt fler
miljarder i anslag. Trots detta fungerar det mesta otillfredsställande.

Det är helt enkelt så, att invandrarverket kännetecknas av samma typ av
problem som rådde i Östeuropa - en förstelnad, överbyråkratiserad organi-
sation som lever sitt eget liv.

Jag tror att vi måste börja tänka i nya banor när det gäller organiseringen
av vårt flyktingmottagande. Behöver vi egentligen ett invandrarverk? Borde
inte varje departement svara för invandrarfrågorna inom sitt område, medan
en invandrarminister har samordningsansvar? Kunde inte tillståndsprövning
helt föras över till regionala asylnämnder där muntligt förfarande kunde äga
rum i alla tveksamma ärenden, och kunde inte kommunerna driva flykting-
förläggningar? Även om man ger kommunerna en skälig ersättning, skulle
det ändå bli billigare än att anlita herrar som Bert Karlsson. Flykting- och
asylfrågor och medborgarrättsfrågor är främst rättssäkerhetsfrågor och pas-
sar illa både i arbets- och i bostadsdepartementet.

Och framför allt: Vi måste snabbt få regler som ger asylsökande rätt att
arbeta under väntetiden. Jag tror att det är nödvändigt med ett radikalt ny-
tänkande på dessa områden. Annars kommer de nuvarande missförhållan-
dena att spela de främlingsfientliga krafterna i händerna, och därmed utgöra
det största hotet mot asylrätten.

Jag undrar när vi kan vänta oss ett mer genomarbetat förslag om en bättre
fungerande flyktingmottagning. Vi har nu fått veta att vi på våra bord kom-
mer att få frågan om överprövningsnämnd. Men det räcker inte.

Anf. 44 INGELA. MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! I går blev jag uppringd av en man från Skåne, som engagerat
sig för flyktingar i många år i olika organisationer - Röda korset m.fl. Han
var förtvivlad. Han hade nyligen varit med då en jugoslavisk familj fick be-
sked om att den skulle utvisas från Sverige. Han sade att det var det mest
skakande han varit med om. Familjemedlemmarna rev sönder sina kläder,
kastade sig bakåt och skrek ut sin förtvivlan. De hade väntat i Sverige i elva
månader på att få sin dom. När de fick den blev de helt knäckta, och de är
nu intagna på psykiatrisk avdelning - och i nästa vecka skall de utvisas. Pap-
pan är politiskt förföljd, sonen har deserterat från armén, mamman har i

sonens närvaro våldtagits av jugoslavisk polis i syfte att hon skulle avslöja
uppgifter om sin man. Våldtäkt anser Amnesty vara lika med tortyr.

Jag känner också en ensamstående mor, som i flera år engagerat sig för
två unga arabiska bröder som deserterat från militären. De har varit i Sverige
i över tre år och väntat otåligt på besked. Nu har de också fått besked om
avvisning. Tre år av sina unga liv har de tillbringat i sysslolöshet och i orolig
avvaktan på beslut. Situationen har gjort dem rastlösa och ångestfyllda. Den
ensamstående modern har varit ett stort moraliskt stöd för dessa pojkar un-
der den tid de har vistats i Sverige.

Jag tog de här två exemplen för att visa på några som har gjort insatser.
Men det finns otroligt många svenska medborgare som har engagerat sig för
flyktingar här i landet. Det kan man knappast tro när man läser tidningar
och tittar på TV. Där får vi snarare se hur främlingsfientliga inställningar
kommer till uttryck. I stället borde vi få se ansiktena på de människor som
engagerat sig för flyktingarna, för de gör heroiska insatser. Men det är främ-
lingsfientlighet som är skrämmande och som kittlar journalister och sensa-
tionslystna läsare. Det har blivit mera opportunt och rumsrent att uttala sig
negativt om invandrare.

Jag vill i detta sammanhang nämna den kampanj som pågår i Göteborg
mot byggandet av en moské. Den kampanjen är rent förfärlig, och den stri-
der mot religionsfriheten i vårt land. Jag kan inte annat än se den kampanjen
som uttryck för främlingsfientlighet. Jag vet att också Torgny Larsson kom-
mer att ta upp den här frågan och utveckla den vidare. Jag tycker det är ange-
läget att vi reagerar mot den här typen av yttringar.

Jag skulle önska att vi oftare fick se och höra talas om människor som en-
gagerar sig för flyktingar. Då skulle kanske sådana humanitära värderingar
i större utsträckning sprida sig till våra ungdomar. Valresultatet i skolorna
hade då kanske inte blivit att eleverna i sådan stor utsträckning röstat på yt-
terlighetspartier som också för fram främlingsfientliga åsikter.

I valrörelsen fick jag många gånger frågan om vi i folkpartiet vill att det
skall komma fler flyktingar till Sverige. Nej, naturligtvis inte, svarade jag.
Vi önskar inte att människor skall behöva fly från sina länder, tvärtom. Det
bästa är naturligtvis om människor kan bo kvar i sina hemländer. Men situa-
tionen är ju inte sådan i världen, utan i stället är miljontals människor på
flykt. Vi har som land förbundit oss i konventioner att ge asyl till människor
som är politiskt förföljda i sina hemländer. Vi har råd att vara solidariska
mot dem som har det svårt.

Vi måste få en humanare flyktingpolitik, och det har vi hävdat länge från
folkpartiets sida. Det betyder inte att vi skall släppa in vem som helst, men
vi skall ta emot dem som är politiskt förföljda. Vi måste också lämna den
politik som infördes vid Lucia år 1989. Den politiken har vi i folkpartiet tidi-
gare vänt oss emot, och regeringsförklaringen har gjort klart att det skall bli
en ändring på den punkten. I en humanare flyktingpolitik ingår också rätten
till arbete, rätten att få snabbare beslut och inte behöva gå här i åratal och
vänta i oro.

Naturligtvis kan vi i Sverige inte ta emot alla flyktingar. Vi måste också
verka för att andra rika länder påtar sig sin del av ansvaret. Inte minst i
Europa bör man ha en större förståelse för de fattigaste länderna och hur

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Internationella
frågor

man skall lösa flyktingfrågan. För att minska människors behov av att fly är
det viktigt att vi håller fast vid vår biståndspolitik och att vi verkar för att
andra industriländer också ställer upp med större bistånd än i dag. Det är
också angeläget att vi ser till att konflikter av den typ som Daniel Tarschys
tog upp här i dag, han pekade på Jugoslavien och de forna öststaterna, löses
på ett annat sätt än genom vapen. Vi måste satsa på att lösa konflikter på
fredlig väg.

Anf. 45 TORGNY LARSSON (s):

Herr talman! Under de senaste åren har invandrarfientligheten och rasis-
men ökat på ett mycket oroväckande sätt i vårt land. Inte minst skolvalet gav
besked om att många ungdomar har fallit offer för dessa stämningar. Det vi
för några år sedan trodde var en liten obetydlig grupp fanatiker som inte har
lärt någonting sedan 30-talet, utgör nu många människor som av olika skäl
är fientligt inställda till invandrare, flyktingar och dem som har en avvikande
bakgrund.

Denna inställning tar sig många olika uttryck. Då det gäller det svenska u-
landsbiståndet säger man att vi inte skall stödja fjärran länder och folk som
bor långt bort från Sverige, utan främst dem som bor nära oss, precis som
om solidaritet och rättvisa har att göra med avståndet från vårt land, antalet
mil härifrån.

Då det gäller invandrar- och flyktingpolitiken vill man kraftigt begränsa
invandringen samtidigt som man sprider fördomar om människor med annat
utseende och ursprung och dessa människors kultur.

Det är nu nödvändigt att vi börjar granska vad denna rasism och invand-
rarfientlighet står för och innebär. Det är nödvändigt att vi ingående analyse-
rar dess orsaker och följderna av om det inte görs något för att bekämpa den.

Som Ingela Mårtensson nyss sade pågår det i hennes och min hemstad Gö-
teborg en kampanj emot den invandrargrupp som utgörs av de där boende
muslimerna, vilka länge velat bygga en moské. Det är naturligt att dessa
människor vill kunna utöva sin religion i en för ändamålet lämpad byggnad,
även om de för oss kan förefalla en smula annorlunda och har en avvikande
uppfattning. Men om detta har stått en seg och utdragen strid där många
fördomar har vädrats om människor med annat ursprung och med annan
kultur och religion än den egna. I de fall man inte sagt blankt nej till ett mos-
kébyge, har man menat att den kan byggas på någon annan plats än i den
egna stadsdelen. Den kan väl byggas i centrala Göteborg, men inte här på
Hisingen, sade en person som jag talade med.

Mot beslutet att bygga moskén i stadsdelen Brämaregården på Hisingen
har nu över 5000 människor protesterat i en namninsamling. Ledaren för
denna namninsamling säger som svar på frågan om han inte är för religions-
frihet att denna i så fall bör vara geografiskt begränsad. På Hisingen skall
vi inte ha någon religionsfrihet, säger han. För att ytterligare sätta press på
myndigheterna har nu Hisingens kommunalförening, som står bakom denna
aktion, beslutat ställa upp i söndagens kyrkofullmäktigeval, eftersom man
protesterar mot att församlingen och dess präster vill värna om religionsfri-
heten. Just i dag har man inbjudit kommunstyrelsens ordförande, stadsdels-

nämndens ordförande, biskopen och kyrkoherden till ett möte om den här
frågan och vill ställa dem mot väggen.

Enligt Göteborgs-Posten säger kyrkoherden i församlingen att den kam-
panj som moskémotståndarna i Hisingens kommunalförening driver påmin-
ner om 30-talets Tyskland. Främlingsfientlighet går stick i stäv mot en kristen
människosyn, säger han. Jag skulle vilja tillägga att den strider mot den hu-
manism i vår samhällssyn som präglat vårt land under mycket lång tid. Jag
ringde honom för en timme sedan och frågade honom om han stod för de
ord jag nyss läste upp. Ja, jag står för vaije ord som stått i Göteborgs-Posten
och i tidningarna, sade han. Det som är skrämmande är att det är så många
olika slags människor från olika samhällsgrupper som fallit offer för dessa
strömningar i tiden. En person sade enligt samma tidning: Religionsfrihet är
ett öknamn på någonting vi inte kan acceptera.

Det är nu nödvändigt att alla goda krafter hjälps åt att bekämpa den främ-
ligsfientlighet som nu visar sig alltmer tydligt. Det är nödvändigt att männi-
skor och organisationer i praktisk handling värnar om religions- och före-
ningsfrihet. Vi måste stödja de partier och krafter som vill värna synen på
alla människors lika värde.

Det är naturligt att invandrar- och flyktingfrågor lätt väcker starka käns-
lor. Det har de gjort länge, och de kommer säkert att göra det även i framti-
den. Den gamla regeringen lade fram en proposition om aktiv flykting- och
immigrationspolitik. Den innebar förslag till förbättringar jämfört med nu-
varande lagstiftning. Mycket viktigt var förslaget om en strategi inriktad på
att angripa orsakerna till flyktingströmmarna liksom försöket att finna tyd-
liga asylregler och önskan om att öka flyktingkvoten.

Nu har den nya regeringen dragit tillbaka propositionen. Jag utgår ifrån
att det snart skall komma en ny i stället. Det som nu är särskilt angeläget är
att regeringens beslut av den 13 december 1989, då reglerna för asylrätt kraf-
tigt skärptes, snarast upphävs. Det är också nödvändigt med en intensifierad
informationsverksamhet och opinionsbildning så att den ökade främlings-
fientligheten och högerextremismen så snabbt som möjligt undanröjs.

Demokratifrågor

Anf. 46 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Inte i något annat fritt land har vi kunnat bevittna en så stor
utbredning av den offentliga makten som i Sverige. Det har skett en politise-
ring över hela linjen, oftast då i demokratins namn. Men har detta verkligen
inneburit att de enskilda människorna fått ett större inflytande? Nej, snarare
tvärtom. De enskildas intressen har kommit i bakvatten. De enskilda männi-
skorna har fått allt svårare att kunna hävda sig mot den offentliga maktens
anspråk.

Ett tecken på detta har vi inte minst i Halvar Alvgard, mannen som dock,
får vi hoppas och enligt vad som försports i dag, äntligen kommer att veder-
faras den rättvisa som han under så lång tid kunnat ställa krav på.

Det blir den nya borgerliga regeringens uppgift att med lagens hjälp stärka
människornas fri- och rättigheter. Vår uppgift blir att öka medborgarnas

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Demokra tifrågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Demokratifrågor

rättssäkerhet, öka medborgarnas möjlighet att påverka de beslut som fattas.
Detta är nödvändigt för att stärka demokratins livskraft. Därmed kan vi
också leva upp till det som bl.a. min lärofader en gång i tiden, Gunnar Heck-
scher, med emfas brukade framhålla: Det är varje generations uppgift att
vinna demokratin på nytt.

Regeringsförklaringen tar upp några konkreta frågor. Den ena gäller
skyddet för äganderätten, som skall skrivas in i grundlagen. Det sägs att re-
geringen avser att tillsätta en utredning för att lägga fram förslag om detta.
Som Bertil Fiskesjö så riktigt påpekat i en artikel i Svenska Dagbladet är det
inte så lätt att skriva in äganderätten i en fri- och rättighetsförklaring och ge
ett effektivt grundlagsskydd. Det kan gärna bli en portalparagraf som alla
bugar vördnadsfullt inför, men som det i själva verket blir relativt lätt att
kringgå. Vi har sett rätt många exempel på detta.

För egen del tror jag att enda sättet att komma till rätta med detta är att
ställa krav på kvalificerade majoriteter när det finns risk för att man ger sig
in på områden där den enskildes rätt kan komma att kränkas.

Det behövs också att man i fri- och rättighetskatalogen för in ett skydd för
näringsfriheten och för avtalsfriheten.

En annan punkt som tas upp i regeringsförklaringen är möjligheten till
ökat personval. Det skulle ge medborgarna bättre möjligheter att påverka
vilka som skall representera dem. Det har aviserats att ett sådant förslag till
ändring av valsystemet skall läggas fram.

Här är vi inne på den gamla diskussion som gjort sig gällande sedan 1800-
talets mitt, med John Stuart Mill, som förfäktade proportionalitetens prin-
cip, och Walter Bagehot som framför allt förfäktade majoritetsvalets roll i
sammanhanget.

Jag tror inte i och för sig att vi i detta land skulle vara mogna att gå över
till ett helt nytt valsystem. Visserligen har Björn von Sydow i en artikel i
Dagens Nyheter för någon tid sedan förfäktat det franska systemet med
dubbla omgångar, men fortfarande med just majoritetsval i enmansval-
kretsar. Där har man en andra omgång för den som inte uppnått 50 % i första
omgången.

Jag tror inte tiden är mogen för detta. Inte heller tror jag att man kommer
att vara mogen för att ge sig in på t.ex. det tyska valsystemet, som jag måste
säga att jag har starka sympatier för. Där har medborgarna två röster. En
lämnas regionvis, där proportionalitet tillämpas, medan den andra används
för enmansvalkretsar till den andra hälften av Bundestag. I och för sig skulle
detta kanske vara en lämplig utväg, men jag tror väl mera på att man i så fall
ger sig in på antingen den finländska modellen eller också den belgiska, kan-
ske med modifieringar åt det ena eller det andra hållet. Att vi ändå kommer
att få en markering gör det möjligt för väljarna att kunna rösta på person och
inte bara på parti.

Sedan är det en annan sak, som den ärade ledamoten Hugo Hegeland har
påpekat i flera inlägg i tidningar. Man kanske inte skall överdriva personva-
lets betydelse i den massmediernas tid som vi nu upplever. Det blir nog ändå
Ingvar Carlsson, Calle Bildt, Bengt Westerberg och andra som kommer att
tilldra sig det största intresset.

Det kommer också att vara nödvändigt - och den frågan kommer att tas

upp i konstitutionsutskottet - att på något sätt åstadkomma tekniska föränd-
ringar som gör det omöjligt att träda fram på det sätt som skedde i fyrstads-
kretsen. Där förde man under olika partibeteckningar fram de egna namn
som skånepartiet ville föra fram. Det är ett oskick som man bör stävja på
något sätt.

Det finns många andra områden, herr talman, som det skulle vara intres-
sant att gå närmare in på. Vi kan tala om den negativa föreningsrätten, ett
område som det behöver göras någonting åt, liksom möjligheten för enskilda
människor att ta initiativ till folkomröstningar. Just initiativsidan synes mig
vara försummad.

Även i övrigt finns en rad områden som väl skulle förtjäna uppmärksam-
het, men jag hoppas att det som har kommit fram i regeringsförklaringen
också skall kunna leda fram till positiva resultat, allt i syfte att stärka den
svenska demokratin.

Anf. 47 OLLE SCHMIDT (fp):

Herr talman, ärade ledamöter! Årets valresultat var omtumlande för
många. Oron i den svenska valmanskåren gav ett resultat, som ingen bara
för något år sedan kunde förutse. Förvisso ett memento för oss från de s.k.
etablerade politiska partierna. Vårt vanliga svenska sätt att driva politik, att
debattera, bl.a. i denna kammare, att lösa politiska problem och att fånga
upp medborgarnas krav på förändringar har fått en rejäl örfil av de svenska
väljarna.

Vi har därför all anledning att fundera över de politiska arbetsformerna,
bl.a. riksdagens roll i den politiska vardagen.

Valet gick illa för folkpartiet liberalerna, men jag är självfallet ändå nöjd
med att Sverige fått en ny regering, som enligt regeringsförklaringen är be-
redd att föra en liberal politik.

Dock finns det orosmoln som tornar upp sig. Det har nämnts tidigare i
debatten.

Årets val blev också ett val där grundläggande värderingar ifrågasattes -
som respekt för alla människors lika värde, som tolerans inför oliktänkande
och som absolut rättssäkerhet för alla. Detta är för mig klassiska, humanis-
tiska - och för den delen liberala - principer som ett demokratiskt samhälle
alltid med kraft måste slå vakt om.

Den ideologiska ensidighet som präglat det socialdemokratiska Sverige
får nu inte bytas ut mot intolerans och respektlöshet. Och jag tänker inte
bara på synen på invandrare och flyktingar utan också på samhällsklimatet i
stort. Extremhögerns framgångar i skolvalen måste tas på allvar. Det sker
endast med en öppen och kritisk debatt. Tystnad vore förödande! Här har vi
alla ett mycket stort ansvar.

Herr talman! Så till mitt egentliga ämne: behovet av en förnyelse av det
svenska regionala styret.

Nu sammanfogas bit för bit ett nytt, enat Europa - utan gränser, men med
allt starkare regioner. Det är därför hög tid att börja fundera över om Sveri-
ges nuvarande samhällssystem kan fungera i det moderna Europa.

Behovet av en ökande regional demokrati för att klara viktiga frågor kom-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Demokratifrågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Demokratifrågor

mer att bli stort - som t.ex. specialistsjukvård, infrastruktur, kollektivtrafik,
utbildnings- och forskningsfrågor och miljöfrågor.

En viktig del i en levande demokrati är att människor känner att de verkli-
gen kan påverka. När det gäller den regionala nivån ”göms många frågor
undan” - ett övergripande regionalt folkvalt forum saknas helt enkelt.

Låt mig gå till mitt eget hemlän - Malmöhus län. Vi har 20 kommuner, två
landsting, fyra kommunalförbund, ett kommunförbund, otaliga mellankom-
munala samverkansorgan och bolag. Länsstyrelsen och statens övriga regio-
nala instanser trasslar ytterligare till det hela. Den regionala röran är total.

Går vi sedan över den konstlade länsgränsen till Kristianstad blir röran
ännu större.

I synnerhet i samband med den kommande Öresundsbron krävs nu sam-
ordning för att Skåne skall kunna hävda sig och stärka sin ställning.

Herr talman! Ett sammanhållet Skåne med närheten till Själland får ca
tre miljoner invånare med goda kommunikationer, mycket goda utbildnings-
och forskningsmöjligheter. Vi får en gemensam bostads- och arbetsmark-
nad. Lägg därtill närheten till det alltmer dynamiska norra Tyskland, de
gamla Hansastäderna.

Ett första steg i rätt riktning - ett mer sammanhållet Malmöhus län - tas
nu genom bildandet av ett gemensamt kommunalförbund mellan landstinget
och Malmö stad när det gäller ansvaret för kollektivtrafiken. Men detta
räcker givetvis inte.

Jag vill därför vända mig till den nya regeringen - trots att den inte är här
i kammaren - och i synnerhet till den nya civilministern, Inger Davidsson.
Nu är det hög tid att göra något åt det regionala styret i Sverige. Jag menar
då inte att civilministern skall damma av de gamla förslagen om ökad länsde-
mokrati med länsparlament. Tiden och utvecklingen har sprungit ifrån dessa
gamla 70-talsidéer. Ett nytänkande kan inte bygga på nuvarande landsting
eller länsstyrelser.

Nej, jag tänker på en total nyordning med en modern författning också på
det regionala planet.

Ingemar Mundebo, Carl Johan Åberg och den framlidne Gustaf Petrén
har funderat i liknande banor - ett Sverige med färre regioner. En del, också
i den här kammaren, hävdar att detta är en omöjlighet i vårt befolkningsmäs-
sigt lilla men ytmässigt stora land. Jag tror dessa kritiker har fel.

Hur som helst har vi i de södra delarna av Sverige blivit politiskt överens
om att börja arbetet med att skapa ett gemensamt Skåne, ett folkvalt skånskt
parlament. Enighet har kunnat nås i både Malmöhus läns landsting och
Malmö kommunfullmäktige. Flera av partierna i Kristianstads län är inne på
samma linje. Självfallet måste dessa frågor lösas i samförstånd mellan våra
båda län.

Det är ändå min förhoppning, herr talman, att riksdag och regering stöder
oss nere i Skåne, så att detta förändringsarbete kan komma i gång snabbt.
Jag tror nämligen att de principer som väglett oss gäller för hela landet.

Inrättandet av folkvalda regionparlament med ökade beslutsmöjligheter
skulle stärka demokratin och även öka människors valfrihet. Ansvaret skulle
bli synligare och makten flyttas från Stockholm till landsorten.

Riksdagens makt behöver minskas, och vi riksdagsledamöter behöver fak-

tiskt inte vara så många. Samma sak gäller de centrala verken och myndig-
heterna - minskad makt och minskad byråkrati.

Jag ber alltså, herr talman, att riksdag och regering låter oss få börja i
södra Sverige med den här nyordningen. Jag tror att det är av oerhört stor
betydelse för att vi skall få en livskraftigare och modernare svensk demokrati
i det Europa som nu formas, det Europa som vi i Sverige nu är beredda att
gå in i.

Anf. 48 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Det har här refererats till regeringsförklaringen. Jag tycker
att regeringsförklaringen är väldigt tunn när det gäller författningsfrågor och
demokratifrågor över huvud taget. Det behövs vidare initiativ än vad som
finns i regeringsförklaringen. Man kan naturligtvis vara tacksam för de ini-
tiativ som enligt regeringen skall tas, men det tillgodoser inte de reformkrav
som jag anser att vi bör ställa på den svenska författningen.

Vi har länge från centerpartiet krävt en bred författningsutredning, och vi
har i motioner till riksdagen lagt fram förslag om frågeområde efter frågeom-
råde. Om regeringen vill visa den goda viljan kan det vara ganska lätt att
skriva direktiv med utgångspunkt i våra motioner.

Jag hinner inte här gå in i detalj på de olika frågorna, eftersom taletiden är
endast sex minuter, och det innebär att jag i hög grad får rada upp frågorna.

För det första menar jag att en ny författningsutredning skall se över alla
de punkter i grundlagen som vi i den här kammaren under de gångna åren
har stridit kring utan att komma till enighet om vad de innebär. Det är djupt
otillfredsställande att det finns en rad bestämmelser i vår författning där det
har visat sig att vi i riksdagen kan hamna i olika uppfattningar om den rätta
tolkningen. Så bör det icke få vara. Jag brukar säga att grundlagen skall hål-
las fräsch, dvs. att vi skall sätta oss ner och komma överens om formulering-
arna och också om betydelsen av de formuleringar vi för in. Det gäller t.ex.
skattebegreppet, tolkningen av förbudet mot retroaktiv beskattning. Det
gäller normgivningsmaktens fördelning, och det gäller en lång rad andra frå-
gor.

Det finns även en lång rad andra ting som jag tycker att man skall ta upp.
Birger Hagård var inne på personvalsfrågan, och den är viktig. Jag har också
tidigare angivit hur jag anser att de frågorna skall lösas. Majoritetsval är ju
ingen lösning. Majoritetsval är inget personval, det måste understrykas med
breda streck. De som väljer i enmansvalkretsar har ju i fråga om kandidater
för det parti de röstar på inget val, utan de måste helt enkelt ta den kandidat
som partiet har ställt upp. Personval är således möjligt endast inom ramen
för ett proportionellt valsystem. Jag har alltså uppfattningar om hur det bör
gå till, men det hinner jag inte nu utveckla närmare.

Birger Hagård nämnde också missbruket av vallagens generösa bestäm-
melser vad gäller att ställa upp i val, vilket har förekommit i olika delar av
vårt land, mest utrerat i Skåne. Vi måste rensa upp i dessa bestämmelser.
Det får icke fortsättningsvis kunna gå till på det sättet. Det vi har fått be-
vittna är ju närmast en fråga om bedrägeri.

Folkomröstningsinstitutet bör vi ta itu med. Jag menar att vi skulle ha
samma ordning som man har på många andra håll i världen. Folkinitiativ kan

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Demokratifrågor

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Demokratifrågor

naturligtvis diskuteras, men jag tror att i varje fall ett första steg skulle kunna
vara att beslut fattas i riksdagen och att en minoritet av riksdagen därefter
får möjlighet att kräva att frågan skall gå till folkomröstning, dvs. ungefär
samma bestämmelser som vi har när det gäller folkomröstningar om grund-
lagar. Detta system skulle ha många fördelar jämfört med det nuvarande,
som ju, om vi använder det, kan leda till besvärliga tolkningstvister. Vi har
ju alla därvidlag kärnkraftsomröstningen i minne.

Bestämmelserna om upplösningsrätt och extraval måste vi ta upp till dis-
kussion, och sedan har vi länsdemokratifrågorna, som Olle Schmidt tog upp.

Detta är ganska märkligt. Vi i centerpartiet har år efter år väckt motioner
i dessa frågor. Vi har motioner som nu ligger i konstitutionsutskottet där vi,
såvitt jag kan förstå av den preliminära diskussionen, blir ensamma. Jag upp-
manar Olle Schmidt att tala med Ylva Annerstedt och andra folkpartister
som sysslar med dessa frågor.

Jag noterade att socialdemokraten Widar Andersson i sitt anförande i går
tog upp dessa frågor och fäste mycket stor vikt vid dem. Vi behöver regio-
nala parlament, sade han bl. a. Han är socialdemokrat. Socialdemokraterna
i konstitutionsutskottet är nu beredda att avstyrka centerpartiets motion.

Bertil Persson, som är moderat från Skåne, hade tidigare i dag ett anför-
ande, i vilket han kom in på dessa frågor. Moderaterna i konstitutionsutskot-
tet är beredda att avstyrka centerpartiets motion.

Det måste finnas någon korrespondens mellan å ena sidan allt prat som
förekommer och det som skrivs i tidningarna t.ex. i Skåne från företrädare
för de andra partierna och å andra sidan det ställningstagande man är beredd
att göra här i riksdagen.

I anknytning till detta kan man naturligtvis nämna frågan om skilda valda-
gar, som ju blir ännu viktigare om vi skapar regionala parlament med ett
övergripande ansvar för regionen. Frågan är viktig redan nu, men den blir i
så fall ännu viktigare.

Odd Engström hade i går ett något märkligt anförande om riksdagen och
utskottens verksamhet här i riksdagen. Han lovade då att sluta vaije anför-
ande med att finansutskottet skall förstärkas. Vi har en intern riksdagsutred-
ning som håller på med dessa frågor, och det är den rätta platsen att ta upp
frågor av denna karaktär.

Anf. 49 OLLE SCHMIDT (fp) replik:

Herr talman! Jag kan försäkra Bertil Fiskesjö om att jag i dessa frågor har
varit så litet tyst som möjligt. Jag tycker att Bertil Fiskesjö möjligtvis gör det
litet lätt för sig, och det var därför jag poängterade att det inte handlar om
de gamla 70-talsidéerna om länsdemokrati och länsparlament. Jag menar,
och jag uppfattade det så att även Widar Andersson i sitt anförande i går var
inne på det, att Sverige skall ha större regioner med regionparlament. Vi kan
inte bygga på att sammanföra landsting och länsstyrelser. Det var den idé
som fördes fram på 70-talet, och jag vet att centern har drivit den länge. Låt
oss inte träta om detta.

Jag tror att det sker ett uppvaknande inom samtliga politiska partier.

Man kan ibland konstatera, Bertil Fiskesjö, att ljuset kommer från söder,
från Skåne, och där har vi i alla fall både i Malmö och ute i länet blivit alltmer

överens över partigränserna. Jag hoppas att vi också får med våra vänner i
Kristianstad, så att vi kan sprida ljuset ända upp till denna kammare. Jag
tror att det är helt nödvändigt att Sverige får en modernare författning i detta
stycke.

Jag vill inte ironisera över att kammaren ser ut som den gör - det vore
förmätet av mig efter bara några dagar här - men debatten kändes friskare i
Malmö kommunfullmäktige än i denna, i och för sig mycket begåvade, för-
samling. Det är bl.a. färre åhörare här. Jag tror att det är nödvändigt att
förändra arbetsformerna. Ett sätt kan vara att ge regionparlamenten ökade
beslutsmöjligheter. Då behövs det inte så många bänkar och så många leda-
möter här, utan de kan få vara på sin hemort och besluta mer. Det är det som
är det allra viktigaste. Man skall inte skapa nya politiska organ som inte har
makt och befogenheter, vilket diskussionen på 70-talet mer handlade om.

Anf. 50 BIRGER HAGÅRD (m) replik:

Herr talman! Bertil Fiskesjö tog upp en rad angelägna områden, men tids-
begränsningen till sex minuter gör att man inte hinner med allt. Jag vill dock
gärna säga att jag instämmer i mångt och mycket av vad han sade om ange-
lägna reformområden.

Han tog upp det speciella krav som har ställts av centerpartiet när det gäl-
ler länsdemokratin. Det kanske inte är så underligt att Bertil Fiskesjö inte
får med sig resten av utskottet, med tanke på att det snarast är 1960- och
1970-talsidéer som ligger bakom, som Olle Schmidt sade. Det är inte sagt att
vi skall förstärka landstingen. Det finns många partier - bl.a. det jag tillhör -
som tvärtom mycket väl kan tänka sig att avskaffa landstingen. Om man skall
göra någonting på detta område får man nog tänka nya tankar, och kanske
också se över hela länsindelningen och komma in på nya, regionala parla-
ment.

Till de frågor som har tagits upp här skulle jag också vilja lägga denna,
som nämns i regeringsförklaringen, nämligen att man avser att föreslå så-
dana lagändringar att friheten ökar på radio- och TV-området och att det i
princip skall bli fri etableringsrätt. Detta är en väsentlig ståndpunkt, och jag
hoppas att man med kraft skall kunna driva denna från den nya regeringens
sida.

Anf. 51 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Herr talman! Nej, så lätt kommer man inte undan i debatter i denna kam-
mare. De förslag som vi har lagt fram om länsdemokrati innesluter mycket
väl de förändringar som Olle Schmidt tydligen vill ha. Jag är öppen för att vi
kan behöva förändra regionerna, men grundtanken är den som vi har drivit
länge här i kammaren. Ljuset i denna fråga har alltså brunnit i riksdagen i
många år. Det är ingenting som några kommunalpolitiker i Malmö har kom-
mit på, utan det har varit en ledande fråga för oss inom centern länge.

I samband med att vi nu diskuterar regionernas Europa och hur det folk-
liga inflytandet skall göra sig gällande på länsplanet, är det självklart att vi
också skall se på den organisatoriska och den regionala indelningen. Den
nuvarande konstruktionen är helt tokig, med ett slags tudelning mellan ett
folkvalt parlament och en statlig myndighet, som dessutom har fått för-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Demokratifrågor

5 Riksdagens protokoll 199U92. Nr 12

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Demokratifrågor

stärkta funktioner för vaije beslut som riksdagen har fattat i denna fråga un-
der senare år. Den statliga, direkta styrningen över länen har alltså ökat år
efter år genom beslut som har fattats, mot våra protester, i denna kammare.
Utvecklingen har därmed gått i galen riktning.

Olle Schmidt är välkommen att jobba för dessa frågor. Han kan börja med
att övertyga ledamöterna i den egna riksdagsgruppen - då har han bidragit
till att sprida ljuset dit åtminstone.

Anf. 52 INGVAR SVENSSON (kds):

Herr talman! Ordet demokrati är kanske ett slitet ord i den politiska de-
batten, men värdena bakom begreppet tillhör vårt samhälles viktigaste
grund. Inte minst de senaste årens händelser i Öst- och Centraleuropa visar
på en mycket djup längtan efter och en hög värdering av demokratin.

Det största problemet i de kommunistiska staternas samhällsbild var inte
bara bristen på varor och tjänster - även om det är nog så allvarligt - utan
främst det tillstånd av moralisk bankrutt som framskapats. Längtan efter en
samhällsordning som bygger på klara etiska principer om människovärde
och mänsklig värdighet har varit det pådrivande i den här frigörelseproces-
sen.

Men demokratin är inte en process som når en slutpunkt. Det finns ingen
slutgiltig demokratisk lösning på samhällets organisation. Demokratin måste
ständigt återerövras.

Demokratin är inte bara en institutionell modell, där en majoritet styr
över en minoritet. Demokratins substans ligger i de grundläggande värdena
och värderingarna - det måste finnas en etisk dimension och grund. Utan
den blir demokratin bara ord utan innehåll.

Herr talman! Vad det handlar om är en sammanhållen människosyn i bot-
ten. Och denna människosyn måste vara en integrerad del av vårt tänkande.
Speciellt viktigt är det att de uppväxande införlivar denna inre kompass på
ett tidigt stadium. Det är först när vi klarar av att frilägga och utkristallisera
grunden i denna människosyn som vi har en rimlig chans att hindra de krafter
som vill undergräva demokratin. Är värdena och värderingarna förankrade
i vårt inre tänds varningssignalerna snabbt om vi ser tendenser som står i
strid med den här grundsynen.

Just därför är en levande etisk debatt om vårt samhälles grundläggande
värden en fortgående nödvändighet. Ordet samhälle betyder för övrigt ge-
mensam grund.

Det behövs en närvaro av ett alldeles specifikt människovärde. Detta
människovärde utsätts för hot från olika områden. Vi kan se det på att ekolo-
gismen breder ut sig, dvs. att människan betraktas som en djurart bland
andra. I sin förlängning kan det ge underlag för politiska filosofier som när-
mar sig socialdarwinismen på sin tid. Djungelns lag kan bli rådande.

Men även forskningsinriktningen tenderar på sina håll att undergräva
människovärdet och sätta det på undantag, till förmån för något slags nytto-
maximeringsprincip. Även rasismen, som många talare har varit inne på i
dag, är en grogrund som sätter människovärdet på undantag. Vi får alltså
inte släppa taget om människovärdet i den politiska debatten.

Herr talman! Vidareutvecklingen av demokratin bör bygga på de små,

nära gemenskaperna - ett uttryck som används i regeringsförklaringen. Det
är i de små, nära gemenskaperna som vi växer, mognar och utvecklas som
människor. Verklig mänsklig kommunikation sker ju ansikte mot ansikte,
och detta kan bara bli en realitet i de små gemenskaperna. Det kan lätt bevi-
sas matematiskt, genom att de parvisa relationerna i en grupp växer i antal
mycket snabbare än gruppens storlek.

Bygger vi ett samhälle med många starka, små naturliga gemenskaper så
skapas också en betydande motkraft mot auktoritära system och ett auktori-
tärt tänkande. Det är i de små naturliga gemenskaperna som vi har den goda
motpolen mot det monolitiska samhället.

I den politiska debatten diskuteras både centralisering och decentralise-
ring. Centralisering är en idé om ordning, och decentralisering är en idé om
frihet. Men det går att avbalansera denna paradox, detta spänningsfält. Här
tror jag att den svårstavade subsidiaritetsprincipen kommer att vara av stor
betydelse i den framtida demokratiska utvecklingen. Principen är genial och
enkel och borde tas på fullt allvar som verktyg i den svenska demokratipro-
cessen. Den går kort och gott ut på följande: I en hierarkisk organisation
vilar bevisbördan alltid på dem som vill beröva en lägre nivå eller gemenskap
dess funktion och därmed dess frihet och ansvar; de måste helt enkelt bevisa
att den lägre nivån eller gemenskapen är ur stånd att fullgöra den avsedda
funktionen på ett tillfredsställande sätt och att den högre nivån kan göra det
på ett bättre sätt.

Enligt den här maktfördelningsprincipen blir de små gemenskaperna det
fundamentala.

Teorin bakom subsidiaritetsprincipen har utvecklats inom den katolska so-
cialetiken och anammades tidigt av de kristdemokratiska partierna på konti-
nenten. Nu har den också blivit vägledande för det utvecklande arbetet inom
EG.

Herr talman! Subsidiaritetsprincipen kommer att bli ett mycket använd-
bart verktyg i den fortsatta utvecklingen av den svenska demokratin. Det är
en förhoppning som vi kristdemokrater har.

Till sist, herr talman: Systembyggarna - främst hemmahörande i den so-
cialistiska ideologin - borde nu ha haft sin alltför väl tillmätta tid, som blir en
parentes i svensk nutidshistoria. Nu är det dags för ett mer värdeorienterat
tänkande, och där vill vi kristdemokrater gärna bidra.

Anf. 53 BJÖRN VON DER ESCH (m):

Herr talman! Riksdagens viktigaste uppgift är att stifta de lagar efter vilka
landet skall styras.

Det är medborgarnas skyldighet att sedan följa lagarna.

Medborgarnas respekt för lagarna är en förutsättning för att demokratin
skall fungera.

Men för att lagar skall vinna respekt hos medborgarna krävs att lagarna i
sig är utformade i överensstämmelse med det rättssystem som vunnit legali-
tet i vårt land.

De ramar som gäller för lagstiftningen anges i våra grundlagar och då
framför allt i regeringsformen.

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Demokratifrågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Demokratifrågor

Detta är den gängse uppfattningen. Inte desto mindre visar den sig allt
oftare vara otillräcklig och blir därigenom direkt missledande.

Under senare år har Sverige i accelererande takt drabbats av fällande do-
mar i Europadomstolen. Den sammanfattande benämningen för dessa do-
mar är ”brott mot konventionen för de mänskliga fri- och rättigheterna”.

Utöver de ekonomiska konsekvenser som fällande domar innebär för
svenska staten medför givetvis det uppseendeväckande höga antalet fällande
domar i Strasbourg att Sveriges anseende som rättsstat lider skada, framför
allt i internationellt perspektiv.

Som jag nyss påpekade är den gängse uppfattningen att ramarna för vår
lagstiftning utgörs allenast av grundlagarna.

Så är emellertid ej längre fallet. Sverige har undertecknat en rad interna-
tionella konventioner. Därmed förväntas Sverige också uppfylla de åtagan-
den man därigenom gjort. Till åtagandena hör bl.a. Europakonventionen,
som uppenbart ej respekteras. Därom vittnar de fällande domarna.

Lagstiftarna, dvs. vi i denna riksdag, har inte till fullo insett att Europa-
konventionen skall tillmätas största betydelse även vid svensk lagstiftning.
Detta är för många något nytt och främmande, men det är också ofrånkom-
ligt inför den integration i Europa som nu förestår. Att vi dessutom högtidli-
gen förbundit oss att följa konventionen borde i och för sig vara skäl nog att
respektera den.

Inom kort skall denna riksdag ta ställning till något så ovanligt och samti-
digt betydelsefullt som en ny grundlag.

Denna yttrandefrihetsgrundlag innehåller avsnitt som uppenbart strider
mot Europakonventionen och därmed utgör brott mot mänskliga rättighe-
ter. Jag avser därvid bl.a. yttrandefrihetsgrundlagen 1 kap. 12 §. Där stadgas
att möjligheten skall ges att i lag meddela föreskrifter om förbud mot kom-
mersiell reklam i såväl radio som TV.

En sådan förbudslagstiftning, dessutom i grundlag, står i uppenbar strid
med Europakonventionen artikel 10, som bl.a. stadgar att för att en in-
skränkning i yttrandefriheten skall vara godtagbar måste den inte endast
vara föreskriven i lag - den skall dessutom ”vara nödvändig i ett demokra-
tiskt samhälle”.

Reklamförbudet i radio/TV uppfyller inte detta rekvisit. Det framgår av
två nyligen avkunnade domar i Europadomstolen. Man kan ju bara tänka
tanken att det fanns möjlighet att förbjuda annonser i svensk press. Hur
skulle svensk press då kunna finansiera sig?

I detta sammanhang finns skäl att hänvisa till moderaternas partimotion
1990/91 :K216 angående ökad rättssäkerhet. Där sägs under avsnittet Re-
spektera Europadomstolens utslag att Sverige under senare tid vid flera till-
fällen fällts av Europadomstolen och att det är tydligt att svensk rättsordning
inte uppfyller Europakonventionens krav.

Vidare sägs att en allmän genomgång av svensk lagstiftning krävs i syfte
att undanröja motsättningar mellan svensk lag och konventionen. Förre utri-
kesministern Sten Andersson förklarade å regeringens vägnar den 16 juli
1991, alltså i somras, i skrivelse till International Center of Censorship i Lon-
don att konventionen utgör en del av vår inhemska lagstiftning, även om den
inte är direkt applicerbar.

Uttalandet inger hopp om att den tid nu är definitivt förbi då Europadom-
stolen betraktades blott och bart som Petréns lekstuga.

Riksdagens två största partier har således under detta år öppet förklarat
att Europakonventionen skall tillmätas största betydelse vid svensk rättstill-
lämpning.

Skulle riksdagen trots nämnda deklarationer nu anta en grundlag som på
avgörande punkter står i uppenbar strid med Europakonventionen fortsätter
riksdagen därmed att allvarligt åsidosätta gjorda rättsliga internationella åta-
ganden. Yttrandefrihetsgrundlagen kan därför inte antas i sin nuvarande ut-
formning.

Anf. 54 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Herr talman! Jag tycks vara den ende av de anmälda talarna under det
här avsnittet som var med när vi antog yttrandefrihetsgrundlagen, som nu är
vilande, och för den skull vill jag gärna säga ett par ord. Jag vill tillägga att
vi ju så småningom skall behandla den en andra gång här i kammaren, och
då kan vi föra en utförligare debatt.

Den beskrivning som här gavs av hänsynen till Europakonventionen om
mänskliga rättigheter var inte korrekt. Det är t.o.m. direkt inskrivet att lag-
rådet vid sin bedömning av lagförslag till riksdagen skall ta hänsyn till inter-
nationella konventioner av det här slaget, och det gör man ganska ofta.

Det är att märka att det i lagrådets yttrande över förslaget till ny yttrande-
frihetsgrundlag fanns en del anmärkningar på olika punkter. En del tog vi
hänsyn till i konstitutionsutskottet, andra gick vi förbi. Men av intresse i det
här sammanhanget är att det inte fanns någon anmärkning om att lagförsla-
get skulle bryta mot Europakonventionen för mänskliga fri- och rättigheter.

Detaljerna i den här debatten kan vi ta upp till diskussion när förslaget
kommer upp till slutligt avgörande, men jag vill redan nu säga att grundlags-
bestämmelsen som sådan inte kan påstås strida mot Europakonventionen ar-
tikel 10. Däremot kan möjligen lag stiftad på grundval av denna bestäm-
melse komma att anhängiggöras vid Europadomstolen, men det är en helt
annan fråga. Det är grundlagen vi skall ta ställning till nu.

När det gäller de fällande domarna mot Sverige i Europadomstolen vill
jag rent allmänt säga att det övervägande antalet av dem har berott på en
så småningom ändrad praxis från domstolens sida när det gäller att avgöra
huruvida en enskild person har fått en adekvat rättslig behandling av sitt
ärende i medlemslandet. Här har jag för min del länge krävt - och det har
givit ett partiellt resultat - att vi skall ha generella möjligheter att gå till dom-
stol med beslut i förvaltningsärende. Det är där bristerna i huvudsak har fun-
nits. Numera kan man gå över regeringsrätten. Men jag tycker inte att det
är tillfredsställande, utan jag anser att vi skall gå vidare i den här frågan och
införa ungefär samma system som man har i t.ex. våra grannländer Danmark
och Norge.

Anf. 55 BJÖRN VON DER ESCH (m) replik:

Herr talman! Jag vill tacka Bertil Fiskesjö för repliken. Bertil Fiskesjö
sade att det inte är riktigt att man inte har granskat det i förhållande till Euro-
pakonventionen. Lagrådet skulle ha gjort det. Om jag uppfattade Bertil Fis-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Demokratifrågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Demokratifrågor

kesjö rätt sade han att man gör det ganska ofta. Jag vill lägga tonvikten vid
”ganska”. I det här fallet har någon granskning gentemot Europakonventio-
nen inte skett i den utsträckning som behövs.

Jag vill gärna hänvisa till dagens ledare i Svenska Dagbladet som är rubri-
cerad ”Tvivelaktig grundlag”. I ledaren står att enligt flera jurister med sak-
kunskap på området står möjligheten i yttrandefrihetsgrundlagen att för-
bjuda reklam i strid med Europakonventionen om de mänskliga fri- och rät-
tigheterna. Utskottet borde därför kalla till förhör för att utreda detta, innan
yttrandefrihetsgrundlagen skickas till riksdagen för slutgiltigt avgörande, så-
vida man inte tycker att det är roligt att se Sverige fällt i Europadomstolen.

Jag vill understryka att det kanske allra viktigaste i det här skedet är att
konstitutionsutskottet utreder denna fråga i grunden och kallar in expertis
på Europarättsfrågor innan man godkänner yttrandefrihetsgrundlagen.

Anf. 56 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Herr talman! Jag har självfallet inget emot att vi bereder alla ärenden så
noggrant och ingående som möjligt. Nu råkar det vara så att jag har suttit
med i det förberedande arbetet med den här grundlagen i en särskild arbets-
grupp och tidigare i den s.k. yttrandefrihetsutredningen. Jag kan försäkra att
vi hade alla texter framme som tänkas kunde, bl.a. den europeiska konven-
tionen om övergripande TV-sändningar m.m., EGs direktiv i dessa frågor
och naturligtvis även Europarådskonventionen. Vi förde också mycket ingå-
ende diskussioner i dessa frågor när vi fattade beslut om grundlagen som vi-
lande.

Grundlagsförslaget är antaget med nästan total enighet, vilket framgår av
betänkandet. I den mån det skulle finnas anmärkningar, riktar sig dessa an-
märkningar i så fall gentemot samtliga partier.

Jag vill tillägga att vi naturligtvis skall vara noggranna när vi lagstiftar, men
vi lagstiftar inte i den svenska riksdagen på grundval av ledarstick i den ena
eller den andra tidningen. Vi får själva utreda frågorna och komma fram till
vad vi anser vara rätt och riktigt.

Det här är ett svårt område. Vi har hållit på med dessa frågor i årtionden.
Det var svårt även under slutskedet, eftersom det fanns vissa avvägningar
som man måste göra. Liksom när det gäller de andra grundlagarna är denna
grundlag öppen för förändringar. Som det sades redan år 1909, finns det en
inbyggd trygghet i författningen, nämligen stadgandet om möjligheten att
förändra densamma. Det har vi utnyttjat när det gäller regeringsformen,
riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen.

Det är klart att vi kan ändra på den här grundlagen så småningom om det
skulle visa sig att det finns bestämmeler i den som inte är bra eller som till
äventyrs, vilket jag inte tror, inte skulle vara förenliga med internationella
åtaganden. Jag tycker dock att det skulle vara stor skada om man nu satte i
gång en aktion för att stoppa det här grundlagsverket i dess helhet. Då har
man missat själva poängen med den nya yttrandefrihetsgrundlagen.

Anf. 57 BJÖRN VON DER ESCH (m) replik:

Herr talman! Jag menar inte heller att vi på något sätt skall stifta grundla-
gar efter ledarstick. Jag vill dock försöka påpeka hur viktigt det är att man
innan förslaget läggs på riksdagens bord i KU tar in den expertis som finns.

Storbritanniens främste expert på Europarätt har skrivit en promemoria
på 43 sidor som berör detta. Han har kommit till slutsatsen att Sverige inte
skulle ha en chans att klara sig i ett domstolsförfarande i Europadomstolen
med ett fall där grundlagen åberopas.

Jag har hört ett par gånger att denna lag skulle vara så utomordentlig där-
för att man har hållit på ett par årtionden med den. Jag skulle snarare säga
att det visar på hur politikerna har manipulerat i minst 20 år. Det finns inte
ett land i Europa som inte har en lagstiftning där man har klarat ut frågan
om kommersiell reklam i radio och TV. Sverige ligger t. o.m. efter Albanien
på det här området. Österrike håller nu på med en sådan lagstiftning. I de
numera fria staterna i öst fick man en vettig reklamlagstiftning redan efter
ett par månader. Det skall inte behöva ta 20 år att klara ut en sådan detalj.

Anf. 58 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Jag tänker framföra några synpunkter på socialdemokrater-
nas språkförvanskande verksamhet, vars syfte har varit att försköna den
förda politiken.

Redan Per Albin Hanssons kända uttryck Folkhemssverige är en språkför-
vanskning i syfte att försköna partiets politiska mål. Det uttalades i riksda-
gens remissdebatt år 1928 och angav socialdemokraternas målsättning, som
man ville skulle omfattas av alla medborgare. Gunnar Fredriksson skriver
mycket riktigt i sin bok Det politiska språket om begreppet folkhemmet som
ett idealsamhälle, en utopisk socialism.

Men vad är ett ”folkhem”? Det är en nära nog lika konstig konstruktion
som ordet ”folkdemokrati”. I stället för att i klartext tala om att socialdemo-
kraterna ville skapa ett socialistiskt samhälle, utnyttjade man beteckningen
folkhem i förhoppning om att lättare få svenskarna att svälja och även välja
den socialdemokratiska politiken.

Ordet folkhem hade för övrigt använts redan av den frisinnande politikern
Alfred Petersson i Påboda. I ett tal år 1909 sade han: ”Vårt samhälle, vad är
det annat än ett människohem, ett stort folkhem.” Detta är ganska menings-
lösa tautologier. Men de kan vara farliga. Ett vanligt slagord i den nazistiska
propagandan under Hitler-tiden var ”Volksgemeinschaft”, dvs. folkgemen-
skap. Det syftade på nazisternas påstådda strävan att utjämna klassmotsätt-
ningarna men blev tvärtom ett av argumenten för utrotande av judarna.
Mina tankar går osökt till George Orwells bok 1984, där maktinnehavarnas
manipulationer med språket obarmhärtigt gisslas.

På 1930-talet fick jag som tonåring ofta höra uttrycket kohandel. Trots att
detta uttryck ursprungligen betecknade en klandervärd benämning på över-
enskommelser mellan annars motsatta parter, försökte socialdemokraterna
att ge uttrycket en mer humoristisk tolkning av den politiska krisuppgörelsen
mellan svenska arbetare och bönder år 1933.

1940-talet gav oss nästa socialdemokratiska slagord: Full sysselsättning.
Det var en direkt översättning från William Beveridges bok Full employ-
ment in a free society, som kom ut 1944. På det slagordet levde Tage Erlan-
der högt under 1950- och 1960-talet. Men när vi ändå registrerade en viss
arbetslöshet, fick vi en förskönande benämning på arbetslösa: Friställda\

I början av 1950-talet svarade dåvarande finansministern Per Edvin Sköld

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Demokratifrågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Demokratifrågor

för ett förskönande uttryck, nämligen engångsinflation. Sedan dess har vi
haft åtskilliga s.k. engångsinflationer, så att en krona då är i dag bara värd
10 öre! Ordförvanskningen upprepades när socialdemokraterna beslutade
om den konfiskatoriska beskattningen av försäkringsbolagens fonder hösten
1986. Då talades om en engångsskatt, vilket inte hindrade samma regering
att senare beskatta även pensionsfondernas avkastning.

Från 1960-talet kan nämnas några mindre insatser på området eufemismer
i politiken. Inga Thorsson lanserade uttrycket bilbuma ungdomar för rag-
gare. Men alla bilbuma ungdomar var ingalunda raggare! Och socialdemo-
kratiska jurister började beteckna bilstölder som billån. Med det ordvalet
kan alla stölder betecknas som lån när tjuven förklarar att hans avsikt hela
tiden har varit att lämna tillbaka stöldgodset.

Laila Freivalds uttryckte i slutet av samma årtionde sin fulla förståelse för
ungdomar som lade beslag på andras bilar när de inte hade råd att själva
köpa sig en bil. 20 år senare, som justitieminister, vidhöll hon sin uppfattning
men förklarade att hon nu skulle uttrycka sig bättre. Förmodligen skulle hon
använda sig av någon eufemistisk formulering om aktivt ungdomligt ingri-
pande mot upprörande sociala orättvisor eller kanske åberopa Kar de
Mumma och tala om ungdomars frigjordhetsmanifestationer!

Varje årtionde sedan andra världskriget har begåvats med minst ett be-
vingat, förskönande uttryck. När skatteomläggningen 1970 genomfördes och
Gunnar Sträng senare på nytt tvingades höja skatterna talade han om in-
komstförstärkning i stället för skattehöjning.

En följd av det höga skattetrycket är en omfattande offentlig sektor. För
att framställa denna sektor i en så förskönande dager som möjligt har social-
demokraterna börjat talat om ten gemensamma sektorn. Men den offentliga
sektorn är inte mer gemensam än den privata sektorn. Den gemensamma
sektorn är givetvis hela samhället. Av denna är den offentliga sektorn en del,
än så länge!

Statens växande del av och växande inflytande över samhällets resurser
har t.o.m. föranlett socialdemokraterna att sätta likhetstecken mellan sam-
hället och staten. Därför är det glädjande att det i regeringsförklaringen fast-
slås att ”nu är kollektivismens tid slut. I vårt Sverige kommer samhället alltid
att vara större än staten.” Det är inte en eufemism, herr talman! Det är klar-
text!

Anf. 59 HARRIET COLLIANDER (nyd):

Herr talman! Jag säger som Ingvar Carlsson: Jag har litet svårt att förstå
debattordningen. Jag vill återknyta till yttrandefrihetsgrundlagen.

Rubriken på mitt anförande är ”Den nya yttrandefrihetsgrundlagen - ett
hot mot demokratin”.

Herr talman! Det finns ett vilande grundlagsförslag som väntar på att om
några veckor slutligt antas av riksdagen. Det avser en ny yttrandefrihets-
grundlag som innehåller delar som är faktiska hot mot demokratin.

Den här yttrandefrihetsgrundlagen har man arbetat på i 20 år, men trots
detta blev den bara en dålig kompromiss, som man uppgivet baxade upp på
riksdagens bord och som enhälligt antogs under förra mandatperioden. Un-
derligt nog fanns det bara en enda reservation, dvs. bara en enda särmening

mot denna lag, som vaije sant demokratiskt sinnad person omgående borde
ha förkastat.

De krav som en demokrati bl. a. skall ställa på en yttrandefrihetsgrundlag
är att yttrandefriheten garanteras i etermedia på samma sätt som pressens
yttrandefrihet har sitt skydd i tryckfrihetsförordningen. Detta har emellertid
inte skett på viktiga områden, såsom rätten till etablering och sändning samt
fri finansiering.

Skrivningen om etablering av etersändningar i radio, i 3 kap. 2 §, är luddig
och till intet förpliktande. Som lagrådet starkt har betonat borde endast tek-
niska hinder, såsom tillgång till frekvenser, ha varit skäl till inskränkning av
sändningar. Så är nu inte fallet. Dessutom har sammanslutningar, dvs. när-
radion, en form av förtur när det gäller frekvenser. Dessa diskriminerande
regler är inte förenliga med regeringsformen, vilken som bekant är en av
Sveriges grundlagar och där det är den enskildes yttrandefrihet som i första
hand skyddas.

Den allvarligaste kritiken gäller 1 kap. 12 §, där yttrandefrihetsgrundlagen
ger möjlighet att i vanlig lag meddela generella förbud mot kommersiell re-
klam i radio och TV eller om villkor för sådan reklam. Denna möjlighet till
begränsning av yttrandefriheten står i strid med regeringsformen liksom med
FN-konventionen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Dessa konventioner har Sverige skrivit under men struntar i att följa dem.
Vi leder faktiskt också statsbrottsligan i Strasbourg, och det är duktigt gjort
av ett land med en befolkning på bara 8 miljoner invånare.

Genom att förbjuda reklam och därmed undanröja den enda reella finan-
sieringskällan för de fria radio- och TV-stationer blir yttrandefriheten illuso-
risk. Grundlagen ger alltså politikerna möjlighet att rycka undan finansie-
ringen och därmed tysta misshagliga röster i etern. Sådan är Sveriges nya
yttrandefrihetsgrundlag. Sverige, herr talman, är ett land där politikerna sä-
ger sig värna om demokratin, men om så verkligen är fallet måste medbor-
garna garanteras full yttrandefrihet.

Det måste bli ett slut på politikernas inblandning i etermedia. Den grans-
kande tredje statsmakten måste tillåtas fungera utan politisk munkavle.

Herr talman! Låt mig göra en jämförelse med tidningspressen. Lek med
tanken att regeringen, inte patentverket, ger tidningarna utgivningstillstånd.
Tillgång till tryckpress får tidningarna på olika grunder, men alla får inte till-
gång till tryckpressar. Bara vissa tidningar får ha annonser. Under en borger-
lig regim tillåts inga eller bara vissa typer av annonser i socialistiska tid-
ningar, och tvärtom. Detta är absurt, men det är så som Sveriges folkvalda
vill styra och ställa i etermedia.

Det här är andra gången som ny Ny Demokrati här i plenisalen tar upp
yttrandefrihetsgrundlagen till debatt.

Lagen är en skam för Sverige. Voteringen om lagen om några veckor blir
ett sanningens ögonblick. De sanna demokraterna - och jag hoppas att vi är
fler än 25 - trycker då självklart på nej-knappen och avslår lagförslaget.

Anf. 60 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Herr talman! Jag är inte förpliktigad att här ensam försvara yttrandefri-
hetslagen. Vi var många som arbetade med lagförslaget, men jag råkar vara
den ende av dessa som är närvarande i kammaren just nu.

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Demokratifrågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Demokratifrågor

Jag är förvånad över den senaste talarens påstående att den nya yttrande-
frihetsgrundlagen skulle strida mot Sveriges grundlag. Det skulle vara intres-
sant att få veta vilken paragraf i Sveriges grundlag som den nya yttrandefri-
hetsgrundlagen strider mot.

De olika utredningar som arbetat med yttrandefrihetslagen har naturligt-
vis inte bara sysslat med reklamparagrafen, som ju endast är en detalj. Det
är förvånande att man hakat sig fast vid en detalj och inte ser till helheten,
till yttrandefrihetslagen som sådan. Man kan naturligtvis ha olika meningar
huruvida vi skall ha reklam eller ej över hela linjen, men det är väl att märka
att denna bestämmelse i grundlagen inte hindrar att reklam tillåts.

När det gäller fri- och rättighetsbestämmelser på de flesta områden är det
tyvärr så att allt inte kan tas in i en grundlag. Det är egentligen bara absoluta
förbud, mot dödsstraff, tortyr och litet sådant, som är inskrivna i grundla-
gen. I övrigt har vi varit tvungna att vara ödmjuka nog att inse att allt inte
kan stå i grundlagen, utan vi får ha en kompletterande lagstiftning på olika
områden, och det har vi på fält efter fält. Detta är inget särskilt originellt.

Än en gång vill jag säga att den aktuella grundlagsparagrafen vänder sig
till lagstiftaren, dvs. till riksdagen. Det är själva poängen vad gäller resone-
mangen om förenligheten med Europakonventionen.

Anf. 61 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:

Herr talman! Det är ingen liten detalj att man kan förbjuda kommersiell
reklam i radio och TV. Eftersom reklam är den enda reella finansieringskäl-
lan, kan man med förbud faktiskt tysta misshagliga röster i etern. I förläng-
ningen är detta ett hot mot demokratin. Vi finner inte att detta är någon liten
detalj.

Har man en yttrandefrihetsgrundlag, skall det vara full yttrandefrihet,
utan möjligheter att begränsa den. Det står i regeringsformen att det är den
enskilda människans yttrandefrihet som man värnar. Den skall man också
värna i yttrandefrihetsgrundlagen.

Anf. 62 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Herr talman! Detta är, som jag nämnde, i och för sig inget originellt för
den här lagen. Vi har t.ex. konsumentlagstifning av allehanda slag som inne-
håller vissa regler för vad man får göra och inte göra. Detta är helt i överens-
stämmelse med gällande regeringsform.

I den europeiska konventionen för övergripande TV-sändningar m.m. är
det uttryckligen fastlagt att man får ställa en lång rad villkor beträffande vad
som får framföras i medierna. Det finns alltså en ”bottensats” av saker som
man tycker inte bör exponeras.

Vi får tillfälle att diskutera denna fråga på grundval av utskottets betän-
kande så småningom. I de här korta replikerna hinner man naturligtvis inte
gå ordentligt på djupet i de här frågorna. Men jag uppmanar de av kamma-
rens ledamöter som lyssnar på den här debatten att läsa hela den här lagen.
Läs gärna motiveringarna till den också, innan ni tar ställning för att even-
tuellt förkasta den.

Anf. 63 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:

Herr talman! Bertil Fiskesjö, jag ser fram emot vårt samarbete i konstitu-
tionsutskottet. Men det jag kan konstatera skiljer oss åt är att jag är emot
politisk styrning i media, medan Bertil Fiskesjö är för politisk styrning. Det
är det som skiljer oss åt.

Andre vice talmannan anmälde att tredje vice talman Bertil Fiskesjö an-
hållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare re-
plik.

Sociala frågor

Anf. 64 BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! När Nelson Mandela talade i Globen förra året sade han:

”1 grunden handlar kampen om samma sak, överallt. Arbete, skola, bo-
stad. Ett samhälle och ett liv där alla kan utvecklas som fria och självständiga
människor.”

Det är precis samma tanke som Hjalmar Branting en gång uttryckte med
orden: ”Vi vill bygga ett samhälle där varje människa kan förverkliga sina
bästa stämningars längtan.”

Vad betyder det? Jo, det förklarar vad vi vill med den generella välfärds-
politiken, vad jämlikhet och jämställdhet, frihet och valfrihet betyder för
oss.

Jämlikhet och jämställdhet innebär rätten och möjligheten att kunna vara
sig själv, att vara unik. Det betyder möjlighet till egenart och växande, oav-
sett ras, kön eller samhällsklass. Jämlikhet och jämställdhet utgår från re-
spekten för varje människas okränkbarhet och alla människors lika värde
och kan inte förverkligas utan solidaritet och rättvisa. Det ger frihet, mång-
fald, valfrihet - åt alla, inte bara åt några.

Varför är det så viktigt? Går det inte lika bra med den borgerliga modell
som döljs i försåtliga formuleringar i regeringsförklaringen - grundtrygghet
på låg nivå och privata lösningar för resten?

Svaret på den frågan får vi om vi tar reda på vad som döljer sig bakom
orden och går till den verklighet som nu börjar ta form. Högerkrafterna har
bildat regering med ett program som innebär skattesänkningar för kapitalet
och för dem som har det bäst ställt, på bekostnad av pensionärer, barnfamil-
jer och vanliga löntagare.

Sådana obehagliga sanningar fanns det inte plats för i regeringsförkla-
ringen. Men någon gång måste ni tala klarspråk om var ni skall ta de 10-15
miljarder, ja sannolikt 15-20 miljarder, som ni måste spara. Och ni kan vara
säkra på att de kommer att märkas i medborgarnas hushållskassa. Det går
inte att spara 15-20 miljarder utan att det går ut över välfärden. Om ni
skulle välja att riva upp beslutet om höjning av barnbidraget, som modera-
terna var emot, motsvarar det 1,7 miljarder. Då har ni klarat bara en knapp
tiondel av betinget. Var skall ni ta resten?

Med vad skall ni betala alla era ofinansierade löften? Med ytterligare ned-
skärningar eller - som förra gången - med att rasera den sunda ekonomi som

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

är förutsättningen för välfärden? Eller är det så att löfterna skall svikas, det
ena efter det andra? Ni har ju redan börjat. När det gäller er familjepolitik
välkomnar vi era svikna löften. Det är bra för barnen, för kvinnorna och för
jämställdheten.

Slutsatsen är klar: Hur ni än bär er åt, innebär er politik att ni tar från dem
som behöver solidaritet och ger åt dem som borde dela med sig. Vi socialde-
mokrater ställer det rakt motsatta kravet: Alla vi som är friska och starka
samt har en trygg försörjning skall vara med och betala för att alla barn skall
få den bästa starten i livet, för att sjuka och gamla skall få den vård och om-
sorg de behöver, för att handikappade och arbetslösa skall få en chans till ett
aktivt liv.

Herr talman! Vi socialdemokrater är reformister, otåliga samhällskritiker
och samhällsbyggare. Vi ser bristerna och behoven och vill göra något åt
dem. Vi vet att problemen aldrig kan lösas om vi rustar ner samhället, som
borgarna vill.

Men vi vet naturligtvis också att resurserna är begränsade. Därför vill vi
åstadkomma förändringar och förbättringar i välfärdssystemen. De resurser
som finns måste utnyttjas bättre, så att de räcker till mer. Vi ser gärna alter-
nativ till offentliga institutioner, om det leder till att behoven tillgodoses
snabbare och bättre, att effektiviteten förbättras och mångfalden ökar. Men
det får inte leda till att den kvalitet vi kan garantera alla försämras, till att de
som har resurser går före i kön, till segregation - fattigvård vid sidan om den
bästa vården.

Vi vill värna om det medmänskliga innehållet i välfärdssystemen. Vi vill
ge inflytande åt dem som arbetar, vårdas och finns i systemen - på dagis, i
skolan, i åldringsvården, i bostadsområdena. Vi tycker också att det är vik-
tigt med skönhet, glädje, omtanke, ömsinthet och kärleksfullhet i vardagsli-
vet; även i de stora offentliga systemen.

Socialdemokratin är och förblir en frihetsrörelse. Vi är för valfrihet och
mångfald. Det är det som är syftet med vår politik.

Nu talar regeringen om en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken. Men
den kan aldrig förverkligas med den sociala nedrustning som er politik inne-
bär. Vi menar inte samma sak som nyliberalerna Bengt Westerberg och Carl
Bildt, när vi talar om valfrihet. Vi vill ha ett samhälle, också i framtiden, där
frihet och valfrihet skapas genom den generella välfärdspolitik som Gustav
Möller beskrev med orden: ”Endast det bästa är gott nog åt folket” - åt hela
folket, åt alla!

Detta är grunden får vår politik. Det är detta - samhällets inre arbete, som
ger det bästa åt alla - som vi socialdemokrater vill ta ansvar för.

Anf. 65 JOHAN BROHULT (nyd):

(Anförandet skulle illustreras med två bilder.)

Herr talman! Ärade riksdagsledamöter! Jag har arbetat inom sjukvården
på akutsjukhus sedan 60-talet. Sedan mitten av 70-talet har jag kunnat kon-
statera att situationen för patienterna på akutsjukhusen successivt har blivit
sämre. Vi har blivit tvungna att skriva ut patienterna efter en alltför kort

sjukhustid. Det är speciellt de äldre patienterna på våra sjukhus som har
drabbats.

Nu har man på många sjukhus tvingats skriva ut patienter i sådan takt, att
man inte ens kan uppfylla villkoren i hälso- och sjukvårdslagen. Som jag sade
är det speciellt de äldre patienterna, de svaga i samhället, som inte kan hävda
sin rätt och som vi måste skriva ut från sjukhusen utan att det finns ålder-
domshem, utan att det finns en plats på B-sjukhus eller möjligheter till ett
adekvat omhändertagande inom hemsjukvården, eftersom dessa patienter
är alltför beroende av hjälp.

Den första bild som jag hade tänkt visa består av två linjer. Den ena linjen
går nedåt och den andra uppåt. Den nedåtgående linjen visar antalet vård-
platser på institutioner, alltså ålderdomshem och så småningom sjukhusplat-
ser, platser på B-sjukhus och mentalsjukhus. Den uppåtgående linjen illust-
rerar antalet åldringar, dvs. personer över 80 år. Dessa ökar med 4-5 % per
år i antal. Detta har man känt till sedan 70-talet, men likväl har man lagt ned
ålderdomshem och vårdplatser. Den nedåtgående linjen illustrerar alltså den
minskning av vårdplatser som har skett. Den bild som inte nu kan visas illust-
rerar alltså två saker som utvecklats åt olika håll.

Herr talman! Kära patienter och blivande pensionärer! Det jag illustrerat
är skälet till att jag beslöt mig för att ägna mig åt politiken. Den bild som ni
fortfarande inte har kunnat se har alltså varit okänd för medborgarna länge
och är det fortfarande. Det visar hur saker kan utvecklas åt helt olika håll.
Så är det i ett planhushållningssamhälle.

Jag blev därför mycket glad när jag hörde regeringsdeklarationen. Där
sade finansministern att det nu skall bli dags för friska privata initiativ för att
öppna den monopoliserade offentliga sektorn. Då kan sjukvården bli billig-
are, men den kan framför allt bli mycket bättre. Behovet skall styra till-
gången, inte några planer. Är det så att det finns för få vårdplatser, skall man
alltså få möjlighet att skapa fler.

Den andra bilden, som ni kunde se under ett par sekunder, visar en mate-
matisk analys som Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi har genom-
fört. Den visar att ålderdomshemsboende är 100 000 kr. billigare än motsva-
rande boende hemma med service. Men framför allt är det mycket bättre för
patienten. Jag kan lova er att de patienter som jag tvingas slänga ut på gatan
mycket hellre skulle vilja bo på ett ålderdomshem, som är både bättre och
billigare.

Enda möjligheten är att skriva in rätten till sjukvård i grundlagen och göra
denna sjukvårdsproduktion producentoberoende, dvs. att pengarna skall
följa patienten. Man kan nu tycka att denna process redan har börjat med
Dalamodellen och nu Stockholmsmodellen. Men, herr talman, det är endast
varianter på planhushållning. Vi förespråkar en marknadshushållning också
då det gäller sjukhusen. Många invänder med att säga att de ekonomisk
svaga då kommer att bli lidande. Men det är, herr talman, faktiskt precis
tvärtom. Det är de ekonomiskt svaga som i dag inte har råd att betala, medan
däremot de ekonomiskt starka kan köpa sig förbi operationsköer o.d. Där-
för är detta en reform som skulle vara till gagn för också de svaga medbor-
garna.

Jag skulle avslutningsvis vilja rekommendera ett studiebesök i Holland.

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

Där har man efter decennier av planhushållning bestämt sig för att gå över
till marknadsekonomi. Det har fallit väl ut. Jag tycker att en delegation från
Sverige skall resa till Holland och studera detta system för att vi eventuellt
skall kunna implementera denna modell också här i Sverige.

Slutligen, herr talman! Vårt parti förespråkar att vi skall förbättra villko-
ren för våra äldre medborgare på sjukhus. Jag kan inte förstå att denna poli-
tik skulle vara extrem högerpolitik.

(Applåder)

Anf. 66 JOHAN LÖNNROTH (v):

Herr talman, ledamöter! I regeringsförklaringen vill man ha en valfrihets-
revolution i välfärdspolitiken. Jag förmodar att vi skall tänka på 1789. Men
av den revolutionära liberalismens frihet, jämlikhet och broderskap märks
det inte mycket. Snarare handlar det om en segerfanfar från det ekonomiska
etablissemang som nu också formellt tagit hand om staten och försöker ge
litet revolutionär glans till sin högerreformistiska överbudspolitik.

I regeringsförklaringen talas det också om förnyelse av de olika välfärds-
systemen. Det låter ju ganska bra. Vi talar också gärna i mitt parti om för-
nyelse i dessa dagar. Men man blir inte riktigt klok på vad förnyelsen inne-
bär. Jag tror att denna oklarhet mycket beror på oförmågan att skilja på pri-
vatisering och marknadslösningar - precis som Johan Brohult här inte kunde
reda ut vad han menade med marknadsekonomi och planekonomi.

Jag skall erkänna att vi också inom vänstern har varit oklara på denna
punkt, när det gäller att skilja på privatisering och marknad. Undersök-
ningar av privatiseringarna i England visar att antalet alternativ och graden
av konkurrens är det som i längden avgör den samhällsekonomiska effektivi-
teten, inte ägarformen. De privata företagen är hungriga i början och kan
på kort sikt producera effektiv sjukvård och utbildning för överklassen. Men
de klarar inte den tunga bassjukvården, och på längre sikt har de ingen uthål-
lighet ens inom den lättare akutsjukvården.

Jag tycker att man kan se den här tendensen också redan nu hos de privata
läkarbolag som har startats här i Sverige i det tidiga 80-talets privatiserings-
våg. Jag har suttit några år i kommunsstyrelsen i Göteborg och hört en del
förnuftiga ord från borgerliga politiker när de talar om småföretagens pro-
blem eller angriper statsbyråkratins dumheter. Men sällan eller aldrig hör
man dem angripa kartellerna eller korporativismen inom exempelvis den
privata byggbranschen, livsmedelshandeln, läkemedelsindustrin och läro-
medelsbranschen. Det har, inom parentes sagt, bidragit mycket starkt till
ökade kommunala kostnader.

Samma sak gäller vår nya borgerliga regering. Frågan om den privata
maktkoncentrationen och monopoliseringen är ett svart hål i regeringsför-
klaringen - för att använda ett begrepp som jag har noterat att man inom
den borgerliga regeringen älskar att använda.

Insikten om den privata kapitalmakten är ett problem för demokratin.
Denna insikt fanns faktiskt hos det tidiga 1900-talets vänsterliberaler. Knut
Wicksell - för övrigt en god vän till Hjalmar Branting, Birgitta Dahl - bru-
kade säga att marknadskonkurrensen fungerar bra enbart om man har en

jämn fördelning av inkomster och makt. Knut Wicksell ville också ha en
mycket stark progressiv, på gränsen till konfiskatorisk, arvsbeskattning.

Wicksells tes kan också användas på pensionssystemet. Ju mer man kan
utjämna pensionerna, desto mer kan man införa konkurrens och alternativ
inom äldreomsorgen. Regeringsförklaringen utlovar mer pengar senast 1993
till de sämst ställda pensionärerna. Det var ett av de centerpartistiska villko-
ren. Det är sent, men det är välkommet. I övrigt är det oklart vad regeringen
vill göra i pensionsfrågan.

Bo Könberg skrev tillsammans med Anne Wibble i Dagens Nyheter den
10 augusti att han ville slopa ATP-avgifter för inkomster över ATP-taket.
Det är 15 % av männen och 2 % av kvinnorna som ligger över detta tak. Kön-
berg och Wibble kunde vidare tänka sig att införa ATP-avgifter på sjukpen-
ning och a-kassepengar. De angrep engångsskatten på försäkringsbolagens
pensionsfonder.

Nationalekonomen Ann-Charlotte Stålberg har visat att folkpensionen
omfördelar från hög- till låginkomsttagare och från män till kvinnor. Men
ATP har motsatt effekt och avtalspensionen har ännu mer motsatt effekt.
Det är allra värst med de privata pensionsförsäkringarna. Spardelegationen
har visat att en höginkomsttagare kan få nära 10 % i real avkastning efter
skatt på sitt pensionssparande, medan låginkomsttagare kan få maximalt ett
par procent.

Den svenska samhällsekonomin tål inte att pensionärernas genomsnittsin-
komster ökar fortare än nationalinkomsten. Troligen klarar inte ekonomin i
längden att finansiera ens de nuvarande ATP-reglerna.

Jag kan inte se annat än att den folkpartistiska och moderata inriktningen
när det gäller pensionspolitiken innebär att man omfördelar inom pensions-
systemet till nackdel för dem - mest kvinnor - som har låg eller ingen ATP.

Jag läste i gårdagens Svenska Dagbladet - även jag läser Svenska Dagbla-
det ibland - att regeringen vill samråda med de andra partierna i pensionsfrå-
gan. Jag uppfattar detta litet som ett rop på hjälp från Bo Könberg och mo-
deraterna till socialdemokraterna: Hjälp oss att gentemot centerpartisterna
slå vakt om det orättvisa pensionssystemet!

Jag vill fråga de centerpartister som kommer efter mig på talarlistan: Tror
ni verkligen att era valfrihetsrevolutionära regeringsbröder kommer att
verka för att öka jämlikheten?

Anf. 67 JOHAN BROHULT (nyd) replik:

Herr talman! Min namne bad mig att redogöra för min uppfattning om vad
som är skillnaden mellan marknadsekonomi och planekonomi när det gäller
sjukvård. Jag tänker använda mig av min egen erfarenhet.

Jag har under 15 års tid försökt informera medborgarna om vad som håller
på att hända, men det är ingen som har lyssnat på mig. Så är det i ett planhus-
hållningssamhälle, där man håller sig till sina planer som är mycket svåra att
ändra på.

Jag har på mitt sjukhus successivt sett hur vården av äldre patienter med
ett kombinerat medicinskt och socialt vårdbehov endast har blivit sämre.
Det är klart att Stockholmsområdet är speciellt drabbat, eftersom Stock-

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

holms läns landsting bara har 64% av tillgängliga medel att lägga pä sjuk-
vård, medan övriga landsting använder 77 % av pengarna till sjukvård.

Under alla dessa år har jag inte förmått att få vare sig lokalstyrelsen, so-
cialstyrelsen, administratörerna eller hälso- och sjukvårdsnämnden att förstå
problemet. På mitt sjukhus överdrogs budgeten med 1,7 %. Då fick vi smäll
på fingrarna, och det bestämdes på ett klinikchefsmöte att Södersjukhuset
skulle spara 53 milj. kr. Vad hände då? Jo, vi blev tvungna att dra ner 20 %
av vårdplatserna - 1,7% blev plötsligt 20%. Detta är planekonomi. Hade
det varit fritt fram för friska initiativ, skulle de äldre patienterna inte ha
plundrats.

Det har nu bedrivits planhushållning för den stora grupp av medborgare
som vistas på sjukhus. Det har dock funnits möjlighet för marknadsekonomi
för dem som har pengar. Vad händer då? Jo, det är naturligtvis de som har
pengar som söker sig till sjukvården. Vi vill att man skall kunna erbjuda möj-
ligheter för friska initiativ, för personer som kanske vill öppna ålderdoms-
hem och som kan ta hand om patienterna precis lika bra, eller kanske t.o.m.
bättre, till ett mycket billigare pris. Detta är marknadsekonomi, men jag me-
nar inte att man skall bedriva marknadsekonomi utan kontroll. Kontrollen
skall naturligtvis utövas via en försäkring som skall vara producentobe-
roende, dvs. att patienten skall vara skyddad även om sjukhuset inte funge-
rar av ekonomiska skäl eller av några andra skäl.

Patienten skall alltså hållas skadefri. Detta kan gå alldeles utmärkt - ja,
t.o.m. bättre - än i ett planhushållningssystem. I ett marknadsekonomiskt
system har de medborgare som arbetar på platsen möjlighet att föra fram
sina åsikter.

Anf. 68 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:

Herr talman! Jag gissar att vi skulle behöva ett antal timmar på ett semina-
rium för att kunna reda ut detta med plan och marknad. Men det handlar
om huruvida priser skall sättas efter utbud och efterfrågan eller om det är
någon central byråkrati som skall vara styrande. Detta är en helt annan sak
än frågan om vem som skall driva och äga sjukhusen.

I USA, där man - vilket jag förmodar att Johan Brohult anser - har ett
mer marknadsstyrt system, har man en väldig byråkratisk planapparat för
att kunna distribuera försäkringspengarna till den sjukvård, som för övrigt
är mycket dyrare än den sjukvård vi har i Sverige per satsad krona. Detta är
alltså en utpräglad kapitalistisk planekonomi.

Jag skulle gärna vilja ha mer av en socialistisk marknadsekonomi, dvs. en
ekonomi där sjukvården styrs av demokratiskt valda ledningar. Läkarna
skulle kanske få litet mindre makt och sjukvårdsbiträdena skulle få mer att
säga till om i detta system. Samtidigt skulle man i denna ekonomi ha mycket
av marknadsmekanismer när det gäller att fördela varorna och tjänsterna.

Anf. 69 JOHAN BROHULT (nyd) replik:

Herr talman! Jag har absolut inte förespråkat USA-modellen. Jag instäm-
mer helt i Johan Lönnroths beskrivning av att det där råder en planhushåll-
ning som gynnar de ekonomiskt starka. Jag använde inte detta system som
en jämförelse.

Jag talade om det holländska systemet, som kan liknas vid en marknads-
ekonomi och ibland är en social marknadsekonomi. Där finns ett gott samar-
bete mellan det sociala och marknadskrafterna och med ett hundraprocen-
tigt skyddsnät, så att medborgarna inte blir lidande. Det är den typen av
marknadsekonomi som jag har förordat. Jag tycker att mitt förslag om att
man skall åka till Holland och se hur detta fungerar är värt att pröva.

Anf. 70 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):

Herr talman! Ärade riksdagsledamöter! Det finns två rakt motsatta bilder
av den svenska hälso- och sjukvården. Enligt den ena bilden är Sverige ett
land med långa operationsköer, usel äldrevård, brister i öppen och sluten
vård, liten valfrihet för patienterna och sjunkande produktivitet.

Den andra bilden beskriver Sverige som ett land med världens kanske
högsta medellivslängd, förbättrad hälsa för de gamla under det senaste år-
tiondet, världens lägsta spädbarnsdödlighet, minskade vårdtider och fler ut-
förda höftleds- och starroperationer än i flertalet jämförbara länder.

Vilken av dessa beskrivningar över den svenska vården är sann? Svaret är
nog att båda är sanna men att inte någon av bilderna är fullständig. Stora
insatser görs dagligen och stundligen inom svensk sjukvård, men mer skulle
kunna göras. Som ansvarig för sjukvårdsfrågor inom regeringen är min för-
hoppning att kunna bidra till att sjukvården blir bättre under kommande år.

Sjukvårdsdebatten bör syfta till att uppenbara brister utan att för den skull
dölja att man inom svensk sjukvård gör utomordentliga insatser på mängder
av områden. Ibland sägs det att sjukvårdspersonalen tar illa upp och känner
sig angripen, när politiker påtalar brister inom vården eller försöker göra det
redan goda ännu bättre. De som uttrycker denna uppfattning arbetar sällan
själva med hälso- och sjukvård. Om de hade arbetat inom vården, hade de
vetat att det inte finns något så frustrerande för en sjuksköterska, läkare eller
någon annan personal som när arbetsförhållandena och reglerna inte tillåter
dem att göra allt det som de egentligen skulle vilja göra eller när t.ex. stel-
benta strukturer och felanvända resurser tvingar dem att nöja sig med ett
vårdresultat som är sämre än det som de drömmer om att få skapa.

Nej, förutom att gagna patienterna så är ökad mångfald och flexibilitet
inom vården den bästa personalreform man kan tänka sig. Jag är övertygad
om att sjukvårdens många anställda känner att det är lika mycket de själva
som patienterna, som blir vinnare när just sjukvården förbättras.

Ett av de avgörande problemen inom den offentliga sektorn är monopo-
len. En viktig skillnad mellan regeringen och den socialistiska oppositionen
ligger just i synen på behovet av att förändra vår offentliga sektor och våra
socialförsäkringssystem. Regeringen anser att det behövs mycket mera val-
frihet och konkurrens, såväl inom den offentliga sektorn som mellan den och
olika enskilda initiativ. En gemensamt finansierad verksamhet med konkur-
rens mellan olika producenter ger mer valuta för skattepengarna. I ett stats-
finansiellt läge, där inga nya pengar finns just nu, är det den möjlighet som
på kort sikt står till buds. Vi måste använda de pengar vi har på ett bättre
sätt än hittills. Operationsavdelningar måste få betalt per utförd operation,
prestation eller behandling, i stället för som i dag på många håll finansieras
enligt mera planekonomiska modeller.

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

6 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 12

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

I framtiden vill vi ge möjlighet för alla att få en egen fritt vald husläkare.
Det kan bl. a. åstadkommas genom en successivt införd fri etableringsrätt.

Också inom äldreomsorgen finns mycket att uträtta. Tiotusentals männi-
skor på sjukhem är alltjämt förmenade rätten att få ett eget rum om de vill.
Det gäller inte bara gamla och sjuka utan också förståndshandikappade.
Några tusen medicinskt färdigbehandlade patienter ligger kvar på våra akut-
sjukhus, därför att de inte.har någonstans att ta vägen. Många anhöriga
tvingas att ta ett större ansvar för sina nära, handikappade eller sjuka än vad
de egentligen orkar med. De anhöriga som genom sina insatser avlastar de
offentliga omsorgerna får ofta en relativt dålig ersättning för detta. Många
tusen väntar i operationsköer. I vissa fall får sjuka inte ens ställa sig i kö.

Länge avvisade socialdemokraterna våra förslag till hur dessa och andra
problem inom äldreomsorgen skulle lösas. Under kommande år satsas på
eget rum, flera ålderdomshem, gruppbostäder, husläkare och vårdgaranti.

Handikappade är en grupp som behöver reformer. Därför kommer rege-
ringen att under nästa år lägga fram ett reformprogram grundat på förslagen
från handikapputredningen. Jag tänker framför allt på den nya rättighetslag
som skall ersätta omsorgslagen. Det gäller bl. a. frågor om utvidgad person-
krets samt rätten till rehabilitering, flyttning, kontaktperson och personlig
assistent.

Också inom barnomsorgen måste mycket hända. Visst har det under se-
nare år börjat blåsa förnyelsevindar. Olika former av delegerat budgetansvar
har fört utvecklingen framåt inom den kommunala barnomsorgen. Föräldra-
kooperativen växer som svampar ur jorden och erbjuder alternativ för famil-
jerna och inspirerande konkurrens för de offentliga alternativen.

Även andra möjligheter har öppnats. Nu är det dags att riva alla hinder,
och därför kommer regeringen inom kort att lägga fram en proposition som
öppnar för ytterligare alternativ inom barnomsorgen.

Vad gäller våra socialförsäkringssystem så är missförhållandena uppen-
bara. Svenska arbetsmiljöer är sannolikt bland världens bästa, men vi har
flest anmälda arbetsskador i världen. Svenska folket tillhör ett av världens
friskaste folk, samtidigt som sjukskrivningarna är många. Det leder till flera
slutsatser. Naturligtvis finns det fortfarande åtskilliga arbetsplatser där mil-
jön för de anställda behöver förbättras. De gäller för övrigt inte minst inom
själva vårdsektorn. Förbättrad arbetsmiljö åstadkoms bl. a. genom att låta
arbetsgivarna få ekonomiskt intresse av att de anställda är så friska som möj-
ligt. Det åstadkommer vi med hjälp av s. k. arbetsgivarperioder i sjukförsäk-
ringen, vilka nu införs fr. o. m. den 1 januari.

Genom att utforma arbetsskadeförsäkringen och reglerna för förtidspen-
sioner så att man uppmuntrar till rehabilitering hoppas regeringen kunna
bryta den utveckling som vi i dag ser på många håll. Fortfarande är det om-
kring 50 000 personer som årligen förtidspensioneras. Att ge människor som
skadats en rejäl möjlighet att rehabiliteras är ett ytterst viktigt socialt mål i
sig. Det vore en angelägen åtgärd även om den skulle kosta en hel del
pengar. Är det emellertid så, att en ökad rehabilitering i själva verket leder
till radikalt minskade kostnader, är det förstås ingen nackdel att på det här
området få det både bättre och billigare.

Jag vill i det här sammanhanget poängtera att vi inte kommer att kunna

nå alla mål bara genom avregleringar, konkurrens, valfrihet, sundare ekono-
miska incitament och nya reformer. Det räcker inte med insikter i proble-
men, höga ambitioner och goda idéer, även om det är värdefullt. Här kom-
mer också på sikt att krävas mer resurser. Dessa resurser kan vi inte få utan
ekonomisk tillväxt.

Jag noterade med en viss förvåning att oppositionens främste talesman på
det här området, Birgitta Dahl, i debatten verkade tala om ett Sverige som
vi andra inte ser, ett Sverige utan några som helst ekonomiska problem. Det
som visades mycket tydligt i den ekonomiskpolitiska debatten i går var att
socialdemokraterna nu har lämnat efter sig ett Sverige med betydande eko-
nomiska problem. Det är den verklighet som vi andra tvingas leva i, även
om Birgitta Dahl skulle vilja avstå för egen del.

Ett av de viktigaste målen för regeringens socialpolitik är att medverka i
ansträngningarna i att ge Sverige en ny start. Det kommer att krävas bespa-
ringar, inte minst på socialförsäkringsområdet. Men det är den enda möjlig-
heten om vi på sikt skall kunna förverkliga de önskade reformer som inte
kan genomföras utan mer resurser.

När det gäller socialförsäkringsområdet har redan pensionsfrågan nämnts
av Johan Lönnroth i dagens debatt. Han undrade om uttalandet i regerings-
förklaringen, att vi söker brett samförstånd i pensionsfrågan, var något slags
rop på hjälp. Mitt svar är nej; det är inte ett rop på hjälp. Däremot är det en
mycket allvarligt menad uppfattning hos regeringen att pensionsfrågan på
grund av dess långsiktighet och stora betydelse - inte bara för människors
välfärd utan också för kapitalbildning, sparande, arbetsvilja etc. - är så vik-
tig att man bör försöka få ett så brett samförstånd som möjligt. Det är vår
intention. Vi får väl se om den möts av ett motsvarande intresse från opposi-
tionens sida. Det är min bestämda förhoppning att så blir fallet.

Även om den här regeringen hoppas och avser att sitta några mandatperi-
oder under 1990-talet och kanske en bit in på nästa sekel, utgår vi ändå ifrån
att det, innan jag och andra pensioneras enligt vanliga pensionsregler, väl
blir ett eller annat maktskifte i Sverige. Det är därför viktigt att få fasta reg-
ler för pensionssystemet. I det här sammanhanget vill jag slå fast vad som är
välfärdsstatens huvudsakliga uppgift. Enkelt sammanfattat handlar det om
att tillgodose medborgarnas behov av trygghet, trygghet vid olyckor, vid
plötsliga katastrofer eller vid smygande svaghet på grund av ålderdom eller
vad vi ibland kallar för grå sjukdom. En verklig trygghet når vi endast genom
en välfärdspolitik, som syftar till att det tillhandahålls vård och omsorg och
att det finns en standardtrygghet vid sjukdom, arbetslöshet och ålderdom.
Att denna standardtrygghet måste förenas med självrisker av olika slag och
att systemen måste utformas så att de inte hindrar den ekonomiska tillväx-
ten, som är förutsättningen för välståndet och därmed för välfärden, är enligt
min mening uppenbart. Att få kombinera den ambitionen med en valfrihets-
revolution hör till 1990-talets största politiska utmaningar.

Anf. 71 BIRGITTA DAHL (s) replik:

Herr talman! Vi har med stor uppmärksamhet läst regeringsdeklaratio-
nen, för att försöka få reda på vad regeringen vill i det för medborgarna abso-
lut centrala område som välfärden i vid bemärkelse utgör. Det visar sig att

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

det inte går att få reda på någonting, inte vad ni konkret har för mål på olika
områden, inte hur ni skall betala det ni vill göra och inte vad ni egentligen
menar. Det visar sig också att den här delen av regeringsförklaringen i ovan-
ligt hög grad präglas av att varje parti har fått föra in en hjärtefråga utan att
ge konkreta besked om hur och när den skall uppföljas.

Ni har ställt ut löften om vårdnadsbidrag, fritt vald husläkare, fler ålder-
domshem, eget rum, ökat handikappstöd och en rad andra saker, utan att på
någon punkt tala om hur de skall betalas. Däremot talar ni om att ni skall
sänka skatterna för andra än medborgarna - det skall betalas. Ni skall ta ut
karensdagar, ni skall ta bort reduktionen för fackföreningsavgiften, ni skall
ta bort ungdomsbostadsstödet och ni skall spara 15 miljarder kronor. Inte
på någon punkt redovisar ni hur det skall betalas. Bo Könberg försökte på
klassiskt sätt komma ur den fällan genom att beskylla oss för att inte redovisa
hur vi skall betala välfärden.

Vårt svar är mycket enkelt och har givits vid många tillfällen, men jag upp-
repar det än en gång. Vi är inte beredda att lova stora skattesänkningar -
allra minst till de grupper som ni vill gynna - så länge som det finns stora
sociala behov för barn och barnfamiljer, för de gamla och sjuka och för de
handikappade.

Här går skiljelinjen glasklart mellan oss och den borgerliga regering som
Bo Könberg representerar. Just Stockholm och Stockholms län visar ovanligt
tydligt hur det går med sjukvården, med skolan, med barnomsorgen och
med omvårdnaden av svaga människor i behov av solidaritet, om majorite-
ten består av borgerliga partier som t.o.m. sänker skatterna när de skulle
behöva höjas för att man skall klara dessa behov.

Anf. 72 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:

Herr talman! Bo Könberg talar om monopol, och det brukar borgerliga
politiker gärna och ofta göra. Men jag skulle gärna vilja ha några synpunkter
på detta. Det finns faktiskt monopolliknande företag också i den privata sek-
torn. Vi har ett aktuellt fall, som i och för sig gäller ett halvstatligt företag
som heter Procordia och som nu planerar att ta över stora delar av den
svenska äldreomsorgen. Det skulle vara intressant att få veta om Bo Kön-
berg tycker att det ligger någon fara i att stora privata eller halvt privata och
halvt statliga koncerner tar över stora delar av det som tidigare skötts inom
ramen för den offentliga sektorn.

Jag har ett annat exempel från min tid som kommunalpolitiker i Göte-
borg. Jag motionerade en gång om att stadsdelsnämnderna och de lokala för-
valtningarna skulle ha rätt att köpa sina böcker från de lokala bokhandlarna
i stadsdelen. Läget var nämligen att stadens tre stora bokhandlare bildade
en kartell, för övrigt med ganska stora försänkningar inom Bo Könbergs
parti. Men mitt förslag avslogs. De stora kommunala uppköpen av lärome-
del skulle fördelas via skoladministrationen centralt. Det var inte tillåtet att
gå ut till de lokala bokhandlarna.

Sedan talade Bo Könberg naturligtvis även om planhushållning. Det är
lika luddigt när han talar om det som när alla andra talar om det. Kan Bo
Könberg t.ex. tänka sig att ge personalen på ett sjukhus rätt att rösta fram

sin egen ledning? Är det i linje med den uppbrytning av den svenska plan-
hushållningen som Bo Könberg vill ha?

Till sist vill jag fråga Bo Könberg om pensionerna. Om ni nu vill överlägga
med de andra partierna om pensionerna, måste ni ju ha något slags idé om
vad förhandlingarna skall handla om. Den linje som Bo Könberg företräder
i t.ex. artikeln tillsammans med Anne Wibble går helt på tvärs mot den cen-
terpartistiska profilen. Jag tror att det är på samma sätt med kds. Ni vill vidga
klyftorna, vilket drabbar framför allt kvinnliga pensionärer. Centerpartiets
förslag ligger mycket i linje med vårt förslag. Något slags utgångspunkt
måste ni väl ändå ha för dessa samtal? Är det centerpartiets linje som gäller
eller är det den moderata och folkpartistiska linjen som gäller när ni går in i
dessa förhandlingar?

Anf. 73 Statsrådet BO KÖNBERG (fp) replik:

Herr talman! Jag hade kanske inte så oerhört stora förhoppningar om att
Birgitta Dahl efter sitt inledningsanförande ens i en given replikomgång
skulle ta upp det som var min huvudinvändning mot hennes resonemang.
Min huvudinvändning gällde nämligen inte så mycket välfärdspolitiken, att
det är bra med valfrihet och det andra som Birgitta Dahl tog upp. Hon reso-
nerade som om det inte fanns några ekonomiska problem i Sverige. Det när-
maste hon har kommit den frågeställning som är den dominerande för Sve-
rige i dag och tyvärr kommer att vara det under kommande år är angreppen
på de skattesänkningar som vi föreslår. Vårt syfte med dessa skattesänk-
ningar är inte att hjälpa människor som är rika därför att vi tycker det är bra
med stora inkomstskillnader. Vi tror att vi inte kan komma ur den ekono-
miska stagnation som Sverige befinner sig i utan att ta bort skatten på exem-
pelvis arbetande kapital inom småföretagen. Om detta finns ingen som helst
skymt av insikt hos Birgitta Dahl, utan socialförsäkringar, pensioner och
sjukvård lever sitt liv helt vid sidan om utan något beroende av vilket sam-
hälle det handlar om.

Birgitta Dahl klagar över att regeringsdeklarationen inte är tillräckligt tyd-
lig. Hon vill ha besked på några punkter. Mitt svar är att hon kommer att få
besked på många punkter inom några veckor. Det kanske inte är helt orim-
ligt att den nya regeringen får någon månad på sig för att gå igenom det eko-
nomiska läge som vi befinner oss i och för att hantera de akuta kriser som
dyker upp, t.ex. bankkriserna, för att sedan presentera reformtankar inför
riksdagen. Det kommer vi alltså att göra.

Birgitta Dahl klagade över att finansieringen av en del reformer inte har
angetts i regeringsförklaringen. Jag kan bara konstatera att några av dem
närmast är av den arten att de inte kostar pengar utan t.o.m. spar pengar. Jag
tänker t.ex. på husläkarsystemet. Jag har också uppfattat att det har blivit en
betydande enighet över partigränserna om detta som för ett antal år sedan
var kontroversiellt.

Jag har tidigare inte haft förmånen att diskutera med Johan Lönnroth. Det
är därför mycket begärt att han skall känna till min inställning i monopolfrå-
gan. Men den är mycket enkel. Jag är emot monopol. Det gäller även om
de är privata. Det är inte någon ny insikt för liberaler, utan den har funnits
åtminstone sedan Adam Smiths dagar. Vi kan därför fortsätta att föra den

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

diskussionen utan att jag i dag kan ge mig in på bokhandelsfrågorna i Göte-
borg. Jag ber om ursäkt, men mitt kunnande räcker inte till för att klara den
frågan.

Till sist frågade Johan Lönnroth om våra utgångspunkter för pensionssam-
talen. Regeringen kommer naturligtvis att redovisa dem i samband med
samtalen. Under de närmaste veckorna kommer vi att få in remissvaren med
anledning av den stora pensionsberedningen. När vi har gått igenom remiss-
svaren skall bl.a. de tas till bas för dessa samtal. Men avsikten med samtalen
är att skapa ändrade regler i vissa avseenden som gör att pensionssystemet
blir mer robust och tryggt. Exakt vad samtalen kommer att innehålla kan de
olika partierna förstås ha olika uppfattningar om. Jag har i olika samman-
hang, bl.a. som representant för folkpartiet liberalerna i pensionsbered-
ningen, redovisat vad jag tycker. Vi har också skrivit en del offentliga artik-
lar. Men regeringens samlade uppfattning kommer naturligtvis att redovisas
vid överläggningarna, som jag hoppas skall leda fram till att vi kan presen-
tera förslag till förändringar i pensionssystemet som kan träda i kraft inför
1993.

Anf. 74 BIRGITTA DAHL (s) replik:

Herr talman! När parterna i den tilltänkta regeringen satt och förhandlade
under ett par veckor var det med det uttalade syftet att reda ut olika syn-
punkter och komma överens om något som man kunde regera utifrån. Det
dröjde inte mer än någon dag förrän det stod klart att man inte alls hade
kommit fram till något som man kunde regera utifrån, utan bara något som
man till nöds kunde bilda regering utifrån.

Sedan startade den offentliga förhandlingen mellan olika ministrar och
partier i regeringen. Då deklarerade man de skilda ståndpunkterna i olika
frågor som ett spel, förstår jag, i pågående inre förhandlingar och budgetför-
handlingar.

Ett sådant besked som var mycket välkommet för oss gav Bengt Wester-
berg häromdagen. Men jag kan tänka mig att de andra tre regeringspartierna
grinade mycket illa. Det gällde löftet från hans sida att ett vårdnadsbidrag
inte skulle få bekostas med pengar från barnomsorgen. Men hur är det
egentligen inom regeringen i denna fråga? Jag är övertygad om att man inom
regeringen inte är överens på den punkten och på en rad andra punkter. Det
går inte ihop om man först har ett sparkrav på 15 miljarder, ospecificerat hur
det skall klaras. Sedan har man ett tiotal löften om reformer, ospecificerat
hur de skall betalas. Vid sidan av det finns det dessutom löften om att ta bort
sociala förmåner på en rad områden som är centrala för människors trygghet
och välfärd. Jag tänker återigen på t.ex. karensdagarna och vad vi är rädda
för att ni tänker göra med pensionssystemet. Vi kommer naturligtvis att
ställa upp i diskussioner om pensionsfrågan. Men tro inte att vi kommer att
vara beredda att ändra pensionssystemets grundläggande karaktär, som är
av så unik betydelse för människors trygghet och välfärd och för rättvisan i
det här landet.

Sedan vill jag säga att vi är djupt oroade över vad som verkar vara en av-
sikt, om än inte klart uttalad, att ersätta den generella välfärdspolitiken med
en grundtrygghet på låg nivå för flertalet och en gräddfil med särskilda för-

måner - bättre skolor, bättre sjukhus - för dem som kan betala, tala för sig
eller har någon som talar för sig. I så fall skulle ni starta en nedmontering av
det välfärdssystem, det folkhem, som vi i stället vill utveckla.

Anf. 75 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:

Herr talman! Bo Könbergs tal om att han är emot privata monopol är väl-
kommet. Men jag undrar något varför det stod så litet om den saken i rege-
ringsförklaringen. Och ännu intressantare skulle det vara att få litet mer kon-
kreta besked om vad folkpartiet och regeringen planerar att göra för att
bryta den privata maktkoncentration beträffande svenskt näringsliv som fak-
tiskt har förstärkts ytterligare under 80-talet.

Det finns en del konkreta exempel att nämna. Jag tänker då på bl.a. Pro-
cordia. Om jag förstår saken rätt planerar ni att sälja ut den statliga andelen
i Procordia. Då kommer kanske Volvo eller något annat större svenskt före-
tag att äga alltihop. Men kommer det då att vara tillåtet för ett så här stort,
så här gigantiskt, multinationellt företag att ta över en stor del av äldreom-
sorgen här i Sverige? Det är alltså en konkret fråga.

Sedan något om begreppet robust pensionssystem. Ja, det här låter just
robust. Men vad detta egentligen betyder är mycket svårt att veta.

Eftersom Bo Könberg inte bemöter min beskrivning av hans och Anne
Wibbles artikel samt av de förslag som föreligger från folkpartiet och mode-
raterna i pensionsfrågan förutsätter jag att vi är överens om denna min be-
skrivning. Era förslag innebär alltså att skillnaderna mellan olika pensionä-
rer förstärks ytterligare. Pensionärer med låg eller ingen ATP - det rör sig i
dag om ungefär 400 000 kvinnor - kommer att få det ännu sämre med den
politik som ni vill driva i pensionsfrågan.

Anf. 76 Statsrådet BO KÖNBERG (fp) replik:

Herr talman! Bara en gång till upprepar jag vad jag redan har sagt två
gånger, nämligen att Birgitta Dahl totalt undviker att diskutera den miljö i
vilken vi utformar välfärds- och välståndspolitiken. Det gör att de delarna av
diskussionen lätt blir något artificiella - eller eteriska, i den meningen att det
hela utspelas i någon form av lufttomt rum skilt från den verklighet som vi
andra befinner oss i. Jag lovar alltså att inte upprepa detta ännu en gång i
dagens debatt.

Det är så, att ni har lämnat efter er ett land i ekonomisk stagnation. Och
det är så, att vi i slutet av nästa år förmodligen inte kommer att ha mera att
dela på än vi hade häromåret. Svensk ekonomi står stilla under tre års tid.
Vi har inte mer av resurser för privat konsumtion och vi har inte mer av re-
surser för sjukvård eller pensioner nästa år än vi hade häromåret. Var och
en förstår, utom den som skall försvara det nioåriga socialdemokratiska fög-
deriet, att detta inte håller. Det är ju inte bara så, att vi har en stagnation,
utan vi har också löpande kriser runt omkring i svenskt näringsliv med ar-
betslöshetssiffror som vi inte har sett sedan 30-talet enligt AMS och med
bankkriser vars like vi knappast har sett i vårt land över huvud taget.

Birgitta Dahl känner oro. Vi skall återkomma till den här frågan och pre-
sentera våra förslag. Jag har ju talat om ungefär när vi kommer att göra det.

Johan Lönnroth vill gärna diskutera detta med privata monopol av olika

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

slag i näringslivet. Jag har fått för mig, men jag är ju nybörjare i detta sam-
manhang, att den debatt som vi har haft rörde välfärdspolitiken och frågor
som gäller det sociala fältet t.ex. Jag skall gärna i annat sammanhang, om
Johan Lönnroth vill diskutera just dessa frågor med mig, återkomma till
dessa saker. Jag kan bara peka på exempelvis det program som moderaterna
och folkpartiet liberalerna lade fram i våras, där, förstås, också frågan om
privata monopol tas upp.

Det som är viktigare i debatten här i dag är kanske frågan om pensionssy-
stemets robusthet. Johan Lönnroth ironiserade något över detta uttryck, och
det kan man förstås göra. Jag tror att det är en ekonomterm. Johan Lönn-
roth kan nog bättre än jag gissa vad det handlar om. Vad som avses med
begreppet, och vad som avsågs med det i pensionsberedningen, är förstås att
vi skall ha ett tryggt pensionssystem, som gör att vi i framtiden kan vara säkra
på att pensionärerna får sina pensioner. Pensionsberedningen var enig i sin
bedömning av det svenska ATP-systemet så till vida att detta inte klarar sig
i framtiden om vi inte kan upprätthålla en tillväxt om i storleksordningen ett
par procent per år.

Man kan önska sig hur mycket som helst och hålla hur vackra tal som helst.
Men får vi inte en tillväxt i nämnda storleksordning kommer pensionssyste-
met att urholkas - vare sig vi vill det eller inte och vare sig FN, Europarådet
eller någon oljeshejk ser till att det svenska pensionssystemet fungerar ge-
nom gåvor till oss eller ej. Det är bara vi själva som kan åstadkomma något
här. Detta är ett av syftena med de överläggningar som vi kommer att in-
bjuda till.

Andre vice talmannen anmälde att Birgitta Dahl och Johan Lönnroth an-
hållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repli-
ker.

Anf. 77 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! En av de allra viktigaste uppgifterna under 1990-talet är att
avreglera den i dag monopoliserade sociala tjänstesektorn. Vad vi vill göra
är att med utgångspunkt i system med gemensam finansiering låta pengarna
i stor utsträckning följa de val som den enskilde träffar. Därmed kombineras
marknadens fördelar med det gemensamma ansvarets rättvisa.

Familjer är olika och har varierande behov och önskemål. Många föräld-
rar har ensamma ansvaret för barnens försörjning och fostran. Familjepoliti-
ken måste därför utformas så, att den passar alla familjer och det blir möjligt
för dem att ta sitt ansvar på det för just dem bästa sättet i olika situationer.
Det offentliga stödet till barnomsorgen skall därför följa barnet, oberoende
av vilken barnomsorg föräldrarna väljer. Den nya regeringens självklara
uppgift är att avveckla den socialdemokratiska politikerstyrningen av famil-
jerna. Familjerna måste äntligen myndigförklaras.

Allt är inte välbeställt inom svensk sjukvård. Det finns många goda sidor.
Jag tänker då på områden där vi har uppgiften att värna och vidareutveckla
dessa sidor. Men vi har också skyldighet att rätta till där det har gått snett.
Många rapporter berättar att svårt sjuka inte får vård i tid. Det händer t.o.m.
att patienter dör medan de köar för vård. Valfriheten är t.ex. inom äldrevår-

den mycket begränsad. Vårdideologier styr i stället för människors behov
och önskemål.

Operationsköerna och det stora antalet medicinskt färdigbehandlade åld-
ringar som ligger kvar på akutsjukhus därför att de inte har någon annan-
stans att ta vägen är några av de största problemen.

Man tvingas använda de dyraste slutenvårdsplatsema som hotell, därför
att det inte finns ålderdomshem, sjukhem och liknande omsorger i tillräcklig
omfattning. Dessa förhållanden är inte bra för de gamla. Det blir extremt
dyrt, och härigenom blockeras dessutom en mängd operationer. Alla märker
och oroas av bristen på institutioner, och det gäller då allt från servicehus
och ålderdomshem till sjukhem och sjukhus. Så här har det blivit som en
följd av den socialdemokratiska modeflugan att ”riva institutionerna”.

Nedläggningen av ålderdomshem, sjukhem och andra omsorgsinstitutio-
ner måste upphöra, och resurser måste användas för att få bort köer och pati-
enter i korridorer samt för att åstadkomma utskrivningar i rätt tid.

Vi måste känna ett ansvar för dem som har drabbats av sjukdom och för
dem som vårdas i livets slutskede. Vi måste bry oss om. Vår grundläggande
tanke, med utgångspunkt i våra värderingar beträffande livskvalitet, är att
även svårt sjuka, dementa och handikappade skall få behålla sitt värde som
■människor och även ett eget hem inom äldrevården - också sedan man flyttat
till en institution - så långt detta är ekonomiskt och praktiskt möjligt!

Det är angeläget att hälso- och sjukvården anpassas bättre till behoven hos
dem som drabbas av en demenssjukdom. Resurserna för forskning är klart
otillräckliga, och mycket återstår innan forskningen har de möjligheter som
sjukdomarnas omfattning och svårighetsgrad kräver. I förhållande till annan
medicinsk forskning är detta område åsidosatt.

Vården av dementa måste bli mer differentierad. De demenssjuka måste
så länge som möjligt kunna bo kvar och vårdas i sitt eget hem. Detta förutsät-
ter en god samplanering av den vård som ges av den egna familjen och av
andra vårdgivare. Alternativen måste bli fler, och möjligheterna till exem-
pelvis dagvård och gruppboende skall öka.

Vi moderater har därför under en lång tid efterlyst stimulansbidrag för
gruppboende - och så småningom fick vi också gehör för detta krav här i
riksdagen. Det är angeläget att kommuner och landsting får möjlighet att
utveckla sådana former avpassade efter lokala förhållanden. Det regelverk
som bl.a. bostadslåneförordningen ställer upp och som låser fast bostädernas
utformning och gruppernas storlek återstår dock att avveckla. Här måste re-
geringen ta nya initiativ för att göra det lättare för kommunerna att leva upp
till sitt ansvarstagande!

Slutsatsen, herr talman, är uppenbar: Det behövs verkligen ett nytän-
kande inom vård och omsorg för att den enskildes vilja skall kunna sättas i
centrum och för att vård skall kunna garanteras i tid. Därför är förändringar
nödvändiga.

Herr talman! Mycket snart kommer vi att se förändringar också på ett an-
nat område. Det gäller alkoholpolitiken. I regeringsförklaringen gjorde re-
geringen klart att en alkoholpolitisk kommission skall tillsättas. Det är bra
under förutsättning att denna kombineras med vad regeringen samtidigt ut-
lovade, nämligen att man skall titta över och ta bort onödigt krångel och by-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

råkrati. Det kan t.ex. gälla mattvång och tidsbegränsningar. Vi moderater
förutsätter att regeringen snarast återkommer till riksdagen med ett förslag
i enlighet med regeringsdeklarationen, så att vi även på detta område en
gång för alla kan myndigförklara vuxna människor.

Anf. 78 ROLAND LARSSON (c):

Herr talman! Jag avser att i detta anförande begränsa mig till en enda del-
fråga inom familjepolitiken. Att jag gör det beror på att den frågan är så
utomordentligt typisk för den socialdemokratiska synen på välfärdspoliti-
ken.

Med en drucken papegojas envishet har jag här, sedan jag för tre år sedan
kom in i riksdagen och för övrigt även innan dess, drivit frågan om dagbarn-
vårdares rätt till barnomsorg för sina egna barn, dvs. den Linköpingsmodell
som av någon anledning kommit att kallas Uppsalamodellen. Lika envist har
den socialdemokratiska regeringen drivit sin fundamentalistiska linje att
med statsbidragsregler förhindra detta självklara rättvisekrav.

Ingen socialdemokratisk debattör eller regeringsföreträdare har någonsin
på ett rimligt sätt kunnat förklara varför inte en yrkesgrupp, dagbarnvår-
dare, på samma sätt som alla andra förvärvsarbetande, skall ha rätt till barn-
omsorg för sina barn. Man har inte heller kunnat förklara varför den barn-
omsorgen i så fall inte skulle kunna få ordnas i det egna familjedaghemmet.
Ingenting i statsbidragsreglerna förhindrar andra yrkesgrupper inom barn-
omsorgen att ha sina egna barn inskrivna på det daghem eller på den institu-
tion där man själv arbetar.

Vem skulle t.ex. komma på den befängda idén att med byråkratiska regler
försöka förhindra ett sjukvårdsbiträde eller en läkare att vårda sina egna an-
höriga eller barn på det sjukhus där man själv arbetar. Eller, för att ta ytterli-
gare ett par exempel, förhindra chauffören som kör skolskjutsen att köra
sina egna barn till och från skolan som en del av sin yrkesutövning eller för-
hindra kokerskan som arbetar på skolan att under sin arbetstid laga mat till
sina egna barn som går i samma skola. AJla kan ju höra hur befängt det låter.

Det är ändå precis samma sak som den socialdemokratiska regeringen har
gjort, när man har vägrat att ge statsbidrag till barnomsorg för dagbarnvår-
dares barn, trots att det i regeringsrätten fastslagits att kommunerna har lag-
lig rätt att låta dagbarnvårdare ha sina egna barn som dagbarn. Till råga på
allt är det här dessutom en diskriminering av en yrkesgrupp som gör en pre-
cis lika viktig insats och ett precis lika viktigt arbete som alla andra yrkes-
grupper. Frågan är vad Europadomstolen skulle säga om detta om det kom
till en prövning där.

Förmodligen har också bidragsförfattningens konstruktör insett risken
just för att få en diskrimineringsdebatt och därför lyckats krysta fram en for-
mulering som åtminstone teoretiskt innebär att dagbarnvårdare vid en pröv-
ning skulle kunna få barnomsorg till sina egna barn, förutsatt att det då inte
sker i det egna familjedaghemmet, utan någon annanstans, i någon annan
typ av barnomsorg. Eller med andra ord, om jag tar grannens barn som dag-
barn och grannen tar mina, får kommunerna statsbidrag för både mina barn
och grannens.

Att jag nu lägger sådan tonvikt vid just den här frågan beror på att jag

tycker att den på ett utomordentligt sätt speglar den dogmatiska stelbenthet
som präglat det socialdemokratiska regelsystemet för barnomsorgen, och för
övrigt för hela familjepolitiken. Observera att jag nu inte pratar om omsor-
gen som sådan. Den är för det mesta mycket bra. Men det är sättet att orga-
nisera och finansiera den på som jag vänder mig emot.

Herr talman! Därför känns det som en stor framgång för mig och många
andra, att det klargörs så tydligt och entydigt i regeringsförklaringen från
den nya regeringen att den här ”tokregeln” redan med ett första och omedel-
bart steg skall ändras. Det blir för övrigt en självklar konsekvens av att det
statliga och kommunala bidraget till barnomsorgen skall följa det val som
föräldrarna gör.

Som gammal kommunpolitiker välkomnar jag naturligtvis också beskedet
i regeringsförklaringen att fri etableringsrätt på samma villkor för alla skall
gälla inom hela barnomsorgen. Det kommer att ge förutsättningar för en
bättre anpassning till barnens och familjernas behov och efterfrågan, och det
kommer dessutom att sänka kostnaderna. Eftersom verksamheten, oavsett
om den drivs i privat eller offentlig regi, även framdeles till största delen
kommer att finansieras med statliga och kommunala bidrag, kommer kraven
på god kvalitet under alla omständigheter att kunna garanteras oavsett i vil-
ken form verksamheten bedrivs och anordnas.

Herr talman! Äntligen tas nu det viktiga och avgörande steget från enfald
till mångfald.

Anf. 79 BIRGITTA DAHL (s) replik:

Herr talman! Det var med en viss fascination som jag lyssnade till Roland
Larsson. Det är visserligen sant att detta med rätt till statsbidrag för egna
barn finns i regeringsförklaringen, men det är ju bara ett av de många löften
som det inte finns någon täckning för. Den ansvarige ministern, Bengt Wes-
terberg, har ju redan tagit tillbaka det. Han meddelade häromdagen vid sitt
första stora framträdande att det inte finns utrymme för att uppfylla det löf-
tet och att regeringen därför inte tänker göra det. Jag tycker att Bo Könberg
skall ta med sig det här anförandet hem och anmäla det för sin kollega i hu-
set. Vi kan just i dessa dagar läsa i tidningar om hur utländska delegationer
besöker Sverige för att studera vår familjepolitik och för att studera det fak-
tum att Sverige, som har världens högsta förvärvsfrekvens för kvinnor, också
har bland de högsta födelsetalen i industrivärlden. Man förstår inte hur det
går ihop förrän man studerar den utomordentligt fina familjepolitik vi har,
med den höga grad av flexibilitet och valfrihet som finns i utformningen av
både det ekonomiska stödsystemet och omsorgen om våra barn.

När jag lyssnar på de olika inläggen här står det klart för mig att vi inte är
osams om valfrihet och mångfald. Vi är osams om vilket golv vi skall lägga,
eftersom vi är osams om hur mycket vi skall betala med gemensamma insat-
ser. Det är inte vi, utan de borgerliga partierna, Bo Könberg, som i en allvar-
lig ekonomisk situation har bedrivit en valrörelse på löften om skattesänk-
ningar till dem som har det bäst, på bekostnad av barnfamiljer, pensionärer
och vanliga löntagare. Det är sanningen. Det är inte ni, utan vi som har visat
både ekonomiskt och socialt ansvar.

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

Anf. 80 ROLAND LARSSON (c) replik:

Herr talman! Tillåt mig först att se litet road ut över att just Birgitta Dahl
av alla människor ifrågasätter enigheten inom den nytillträdda regeringen.

När det gäller förändringen av regelsystemet för dagbarnvårdarnas egna
barn står det entydigt och klart i regeringsförklaringen vad som skall gälla.
Jag har sett Bengt Westerbergs uttalande häromdagen som en oro för de
ekonomiska problem som den socialdemokratiska regeringen har skapat i
Sverige. Det finns risk för att man inte har resurser att klara allting redan
från början, utan att man måste göra det under en viss tid. I det samman-
hanget kan jag också lugna Bengt Westerberg och även Bo Könberg: det
kommer sannolikt inte att åtgå några ökade resurser för att genomföra
denna reform. Om man ser på alternativkostnaderna kommer man att finna
att de blir större.

Anf. 81 BIRGITTA DAHL (s) replik:

Herr talman! Jag vill uppmana Bo Könberg att skapa klarhet - är det rege-
ringsförklaringen eller är det Bengt Westerbergs uttalande häromdagen som
gäller?

Anf. 82 Statsrådet BO KÖNBERG (fp) replik:

Herr talman! Jag skall inte ta i anspråk sex minuter utan skall göra ett av-
sevärt kortare inlägg med anledning av den fråga som Birgitta Dahl nyss
ställde till mig. Det är alldeles klart vad som står i regeringsdeklarationen,
men också att allting inte kan genomföras på en gång, speciellt inte i det eko-
nomiska läge som Birgitta Dahls partivänner har lämnat efter sig.

Anf. 83 BIRGITTA DAHL (s) replik:

Herr talman! Orsaken till att det inte går att klara löftena, som alla för
säkerhets skull är mycket luddigt formulerade och försedda med olika reser-
vationer, är att man kostar på sig jättelika skattesänkningar som vi inte har
råd med, allra minst om vi dessutom skall kunna klara nya åtaganden.

Anf. 84 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):

Herr talman! ”Att ge bättre förutsättningar för trygga familjer och för bar-
nens uppväxt och omvårdnad i vårt moderna samhälle är en av de allra vikti-
gaste uppgifterna för framtiden. Det är i de små nära gemenskaperna som
de flesta individer finner trygghet och förankring. Här möter de uppväxande
generationerna kärlek och omtanke och fostras till ansvarstagande för sina
medmänniskor och sin omvärld.” Detta inledande stycke i det familjepoli-
tiska avsnittet i regeringsdeklarationen är som ljuv musik i kristdemokra-
tiska öron. Avsnittet i sin helhet ger uttryck för en ny syn på familjepolitiken
och en påtaglig förändring av familjepolitiken.

En omläggning av politiken på det här området är lika angelägen som
inom den ekonomiska politiken.

Få länder har som Sverige socialiserat familjens funktioner. Stora statliga
och kommunala insatser har ensidigt satsats på de familjer som velat och
kunnat få del av den offentliga barnomsorgen. De som önskat satsa på egna

alternativ har ställts utan offentligt stöd och har därför ofta haft mycket svårt
att förverkliga sin önskan.

Trots allt fagert tal om att våra barn är det finaste och värdefullaste vi har,
har barn inte sällan betecknats som ”förvärvshinder”. Möjligheter för föräld-
rar att anpassa sitt yrkesarbete så att de själva fått tid och möjlighet att vårda
och fostra sina barn har snarast beskurits än skapats. Stat och kommun har
gett signalen att offentlig heltidsomsorg för barnen är det normala och för-
väntade. Vissa kommuner har t.ex. bara erbjudit heltidsplatser inom den
kommunala barnomsorgen.

Lyckligtvis har debatten kommit att svänga något till förmån för barns och
föräldrars ömsesidiga behov av mer tid tillsammans. Men egentliga åtgärder
som verkligen underlättar för föräldrar att få tid tillsammans med sina barn
har lyst med sin frånvaro.

Herr talman! Det är inte särskilt märkligt om många föräldrar känner sig
otillräckliga och upplever tidsbrist, när de förvärvsarbetar heltid. De många
skiftande kraven skapar lätt stress, som varken föräldrarna eller barnen mår
väl av.

Den hittills förda barnomsorgspolitiken utgör ett exempel på att det of-
fentliga i alltför hög grad ingripit på ett område som borde ha förbehållits
familjen. Det mest naturliga måste vara att familjen själv får avgöra hur man
vill ordna sin barnomsorg.

Statens och kommunernas uppgift är att på ett så flexibelt sätt som möjligt
anpassa sig till familjernas önskemål.

Den nya familjepolitik som den nuvarande regeringen har aviserat uppfyl-
ler kraven på ökad valfrihet för småbarnsföräldrar och ger en möjlighet för
mer tid åt barnen. Svenska föräldrar skall nu äntligen myndigförklaras!

Herr talman! För jämställdhetens skull måste vård av egna barn uppvärde-
ras. Det arbetet måste få status, precis som bortaarbete har. Först då blir det
mer attraktivt även för män, och det är oerhört angeläget. Kds-förslaget om
en beskattad och ATP-grundande vårdlön skulle onekligen bidra till det.

Föräldrarollen i sig behöver uppvärderas. Det måste vara fint att vara för-
älder. Inget ansvar och ingen uppgift kan vara större än att ge barn trygghet
och en god fostran. Föräldrars engagemang och intresse för sina barn är av
grundläggande betydelse för barnens utveckling och kan knappast ersättas
av någon offentlig instans.

En människas karaktär eller inre styrka kan ofta kopplas direkt till kvalite-
ten på relationerna i hennes närmiljö.

Herr talman! Utan fungerande hemmiljöer kan vi inte bygga ett samhälle,
som präglas av omtanke och trygghet. Därför är familjepolitiken ett av de
absolut viktigaste områdena i samhällsarbetet.

Anf. 85 DORIS HÅVIK (s):

Herr talman! Jag vill inleda med att hälsa Bo Könberg välkommen på den
post som han nu innehar. Jag vet efter långvarigt utredningsarbete tillsam-
mans med honom att han är kunnig och att han är bra att ha att göra med.

Jag skall tala om det som inte står i regeringsdeklarationen. Jag skall börja
med de två karensdagarna. De fick ju inte plats där, men vi har nu under
debatten tid att ta upp denna fråga.

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

De två karensdagarna har diskuterats här tidigare, år 1982. Den gången
skulle de drabba bara LOs privatanställda, men man hade inga skrupler mot
det. De andra fick väl klara sig ändå. De hade träffat avtal, och det kunde
man inte göra någonting åt, sades det i debatten.

Jag trodde att man lärde något av det, men även den här gången har man
hamnat i ett dilemma. Det är ju faktiskt så, som Bo Könberg själv har sagt,
att vi nu har infört en lagstadgad sjuklön under 14 dagar. Där ryms inte två
karensdagar, om man samtidigt menar allvar med att man vill ha en snabb
rehabilitering. Det är ju inte staten utan arbetsgivaren som tjänar på införan-
det av två karensdagar, och därför måste den lagstadgade sjuklönen för-
längas, som det sägs med bortåt två månader, och jag tror att det visar sig att
det stämmer när man räknar på det. Jag tycker mig också se att Bo Könberg
nickar.

Hur är det då med den tidiga rehabiliteringen? Man skall efter 14 dagar
göra upp en plan som skall diskuteras mellan arbetsgivaren, försäkringskas-
san och patienten. Planen skall syfta till en snabb återanpassning i arbetslivet
på den tidigare platsen eller kanske på en något omändrad plats.

Så i stället för de två karensdagarna börjar man väl diskutera att kraftigt
sänka kompensationsnivån när det gäller sjukpenningen. Men skall vi ha en
samordning mellan arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen - och det
skall vi ju ha framöver, innan man har tittat över det - då innebär det, om
man sänker sjukpenningen till lägre än 65 %, att man bryter mot ILO-kon-
ventionen nr 121, som säger att det måste utgå två tredjedelar av lönen.

Vad kan man då fundera över - jag ställer frågan - för att få in lika mycket
pengar? Då måste man förlänga tiden då det utgår 65 %, inte till tre dagar
utan till ett betydligt större antal dagar. Det är ett faktum att så är fallet, och
det är bara nu att välja vilken väg man vill gå.

Johan Lönnroth uttalade här förut att man vidgar klyftorna i pensionssy-
stemet. Det är faktiskt värre än så. Man håller på att slå sönder pensionssy-
stemet. Jag har hört från denna talarstol och sett i motioner under en följd
av år här i riksdagen att man vill höja taket när det gäller ATP. Men det har
inte funnits utrymme för det då. Det har inte funnits behov av det då.

Nu finns det ett förslag från centern om att man skall ta bort pensionstill-
skottet och det kommunala bostadstillägget och lägga in en grundpension
framöver upp till 90000 kr. Men hur blir det då med dem som har utgifter
för hyra, och det är de flesta pensionärer?

Det är inte så konstigt att det är centern som från början har lagt fram
förslaget: Ta bort pensionstillskottet, ta bort det kommunala bostadstillägget
och låt det gå ut ett belopp lika för alla! Nästa år skulle beloppet vara 76 000
kr., enligt det förslag som finns från centern, och så skulle då det beloppet
beskattas. Vem är det som tjänar på det? Självklart de som ingen hyra har.

Jag gör bedömningen att i dag får de som har en hyra på 2500 kr. över
80000 kr., och det är icke beskattat. Med det fasta belopp som föreslås sker
det en höjning för dem som ingen hyra har men en minskning för dem som
har en hyra att betala.

Numera vill man inte längre höja taket. Och vad är det man håller på med
då? Man urholkar pensionssystemet från böljan upp till 90000 kr. Man be-
håller taket där det är i dag, runt 241000 kr., vilket kan tyckas vara mycket

pengar, och så får man en liten bit kvar, som ganska snart när åren går blir
mindre värd.

Vi började betala ut ATP-pensioner 1963. Basbeloppet var då 4200 kr.,
och taket låg vid 31500. Det var inte många som nådde upp till det, när de
första pensionerna betalades ut. Nu ligger det vid 241000, och det tycker vi
just nu är högt. Det är ungefär 13 % av männen och 2,5 % av kvinnorna som
berörs - jag ser att statsrådet och jag är överens om det.

Det är inte nödvändigt att höja taket, säger man i dag. Men när vi 10-15
år framåt i tiden jämför 241000 vid den tidpunkten med vad det är i dag,
säger vi: Det var ju fullständigt vansinnigt att lägga locket på där!

Eller kommer man i diskussionerna fram till en annan modell? Uppenbart
är, konstaterar jag, att man vidgar inte klyftor, utan man försöker krossa
ATP-systemet. Och det är alldeles följdriktigt. De borgerliga partierna ville
inte ha ATP från början, och nu ser de sin chans.

Anf. 86 Statsrådet BO KÖNBERG (fp) replik:

Herr talman! Först vill jag tacka Doris Håvik för de vänliga orden från
talarstolen. De var oförtjänt vänliga. Å andra sidan tycker jag att man ibland
får en del oförtjänt skäll också i den här typen av arbetsuppgifter. Låt oss
hoppas att de tar ut varandra med tiden.

Det är lätt för mig att kvittera de vänliga orden med att säga att jag både
har haft trevligt och lärt mig en hel del av Doris Håvik i de utredningssam-
manhang som vi har umgåtts i och som skaffat mig en de! kunskaper som jag
hoppas kunna ha glädje av just i den fråga som Doris Håvik tog upp på slutet,
nämligen pensionsfrågan.

Låt mig kommentera något litet de två angrepp som jag har fått i dag från
den socialistiska delen av oppositionen, i ena fallet från Doris Håvik och tidi-
gare från Johan Lönnroth. Det är två angrepp som har rört sig om att vi har
för avsikt att slå sönder pensionssystemet.

Jag vill då peka på att de två talarna, Johan Lönnroth och Doris Håvik,
uppenbarligen har helt motsatta uppfattningar om hur vi skall lösa proble-
men och anser att den som har den motsatta uppfattningen vill krossa syste-
met. Johan Lönnroth har angripit i praktiken mig och regeringen för att inte
vara för centermodellen, medan Doris Håvik angripit oss för att vara för cen-
termodellen. Det gläder mig att notera att Johan Lönnroth har anmält sig
för replik, och det skall bli intressant att lyssna på debatten inom den socia-
listiska delen av oppositionen.

Frågan om karensdagarna är komplicerad, precis som Doris Håvik nu var
inne på. Moderaterna och folkpartiet har i programmet Ny start för Sverige
redovisat att vi vill ha ett par karensdagar. Vi gjorde det tydligt och klart före
valet. Det var inte något budskap som vi trodde att vi skulle vinna några
röster på, utan skälet till att vi har tagit upp det är just tron att de svenska
transfereringssystemen måste ses över, om de skall kunna bibehålla sina vik-
tigaste egenskaper för framtiden och låta bli att hindra ekonomisk tillväxt i
vårt land.

Det som vi har kommit överens om under regeringsförhandlingarna på
den här punkten är just att utreda frågan noggrannare. En av de frågor som
har med detta att göra, precis som Doris Håvik var inne på, är arbetsgivarpe-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

rioden på ett par veckor. Vi kommer att se till att det snart tillkallas en sär-
skild utredning om detta som kommer att belysa både frågan om två karens-
dagar och alternativa metoder till att spara pengar i sjukförsäkringen.

För att något muntra upp Doris Håvik i den här frågan kan jag kanske få
påminna henne om den debatt som tidigare förts om reglerna i sjukförsäk-
ringssystemen. Då tänker jag på den socialdemokratiska anstormningen in-
för valet 1982, när den dåvarande Fälldinregeringen försökte sig på att ge
några bidrag till att få svensk ekonomi på fotterna igen och där det bl.a. in-
gick ett förslag om karensdagar. Då bemöttes det med oerhört hårda an-
grepp från socialdemokraternas sida, och det spelade sannolikt inte en helt
obetydlig roll för att vi fick ett regimskifte och en nioårig socialdemokratisk
epok efter 1982 års val.

Samtidigt noterade jag i samband med krisdiskussionerna i våras att just
Doris Håvik uttalade att hon var mycket förvånad över att det blev så litet
opposition mot de försämringar som socialdemokraterna föreslog riksdagen
att genomföra från den 1 mars i år. Så det är möjligt att diskussionsutrymmet
är något större i de här frågorna än vad man ibland tror.

Men framför allt, herr talman, ser jag fram emot att få höra hur Johan
Lönnroth och Doris Håvik reder ut vad det är som innebär att någon krossar
pensionssystemet.

Anf. 87 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:

Herr talman! Jag tror inte att Bo Könberg skall lyckas med att få mig i gräl
med Doris Håvik. Men jag kan väl säga så mycket att jag upplevde det som
litet oroande, när socialdemokraterna med dåvarande statsministern Ingvar
Carlsson i spetsen talade mycket mera om att höja taket i ATP-systemet än
om nödvändigheten av att kortsiktigt göra någonting för de pensionärer som
låg på de lägsta inkomstnivåerna.

Jag tycker att man flirtade litet för mycket med tjänstemannagrupperna i
de högre inkomstskikten, där man naturligtvis började bli rädd för att allt
fler skulle spränga ATP-taket.

Den skattereform som ju faktiskt Doris Håviks och Bo Könbergs partier
var överens om innebar att man något begränsade avdragsrätten för de pri-
vata pensionsförsäkringarna, men fortfarande gäller den grundläggande
orättvisan att en höginkomsttagare kan få 10 % real avkastning efter skatt,
medan en låginkomsttagare får praktiskt taget plus minus noll.

Jag tror att det är en stor risk att man är opportunistisk i de här frågorna.
Det rnåste slås fast att det kortsiktigt nu är nödvändigt att stärka KBT och
pensionstillskottet. Det är där man måste lägga pengar mycket snabbt. Ef-
tersom vi har en begränsad ekonomi - det brukar Doris Håvik och hennes
parti gärna tala om - måste vi klara det här inom pensionssystemets ram.

Jag ser ingen annan möjlighet än att vi i första hand måste klippa till mot
de privata pensionsförsäkringarna. Är Doris Håvik beredd att tillsammans
med vänsterpartiet driva opposition på just denna punkt? Vi måste ta peng-
arna från de privata pensionsförsäkringarna. Vi kanske får väcka frågan om
engångsskatt igen. Från början handlade det om realränteskatt. Jag vet att
detta är att utmana stora grupper, men jag tror att det är nödvändigt i denna
fråga. Situationen är så akut, framför allt för de många kvinnor - jag har

mött flera av dem under valrörelsen - som har en oerhört svår ekonomisk
situation i dag.

Anf. 88 ROLAND LARSSON (c) replik:

Herr talman! Doris Håvik har tydligen helt missat syftet med centerns för-
slag till höjda grundpensioner. Syftet är att öka rättvisan mellan de ATP-
pensionärer som i dag har det relativt bra och de pensionärer som i dag
knappt klarar sig på sin pensionsinkomst. Det är alltså fråga om den grupp
som efter skatteomläggningen stod i kö utanför socialkontoren för att få
pengar till mat och hyra när deras realinkomster på grund av omläggningen
hade minskat. Vi menar att vi inte kan ta ansvar längre för att denna grupp
måste leva under så knappa omständigheter. Vi vill öka resurserna för dessa.
Det är fråga om en rättvisereform som vi tycker är helt rimlig.

När det gäller KBT, det kommunala bostadstillägget, innebär vårt förslag
att KBT som ligger över grundpensionsnivå skall utgå även i framtiden.
Kommunerna betalar KBT i dag, och vi utgår från att de skall stå för dessa
kostnader även framdeles.

Anf. 89 DORIS HÅVIK (s) replik:

Herr talman! Jag skall snabbt replikera på Roland Larsson. Centern ville
från början över huvud taget inte ha något kommunalt bostadstillägg. Cen-
tern var det enda parti som röstade emot. Det styrker mig i min uppfattning
att centern inte heller vill ha pensionstillskott. Sedan talade centern litet dif-
fust om KBT om pengarna inte skulle räcka, t.ex. om hyran är för dyr.

De två karensdagarna, Bo Könberg, som vi resonerade om, utgör en avse-
värd skillnad mot vad som händer nu. Det gällde bara 1,9 miljoner av LOs
privatanställda. Vi vänder oss emot den inbyggda orättvisan i detta. Enligt
god socialdemokratisk modell accepterade vi inte när inte alla fick del av
sänkningen. Men det svalde man från övrigt håll, och det var det vi bekla-
gade oss över. Nu är det hela generellt och gäller alla, och det fungerar bra.
Jag har fått de senaste rapporterna från riksförsäkringsverket.

1,56 miljarder sparas för varje dag som ohälsotalet kan sänkas. I den be-
räkning som riksförsäkringsverket har lagt fram i sin anslagsframställan, som
kom nu i dagarna, pekar verket på att ohälsotalet beräknas sänkas fram till
1996 med sex dagar. Stora pengar tas in på detta. Då har inte den sänkning
som gjordes den 1 mars räknats in. Det är en mycket intressant läsning.

Jag är glad över att Johan Lönnroth säger att hans parti vill ha KBT och
pensionstillskott. De frågorna ligger inom folkpensionsdelen och tar inte på
ATP. Men om dessa delar tas bort, kan de som har arbetat inom vårdyrken
och tjänat in tre fyra poäng fråga sig vad de har haft för nytta av sina arbeten.
ATP är en uppskjuten lön. Vi löser inte lönebildningen på arbetsmarknaden
genom att trissla, trassla och krångla med ATP-systemet.

Anf. 90 ROLAND LARSSON (c) replik:

Herr talman! Vi har från centerns sida entydigt klartgjort att ingen pensio-
när i vårt system skall få det sämre, dvs. en sänkning av sin inkomst på grund
av KBT.

Jag har svårt att förstå, Doris Håvik, vad det är för en besynnerlig grupp

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

7 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 12

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

av människor som inte har några bostadskostnader och som vi, enligt Doris
Håvik, skulle lägga oss ut för speciellt. Jag har svårt att få grepp om vad
Doris Håvik syftar på.

Anf. 91 DORIS HÅVIK (s) replik:

Herr talman! Det är inte så svårt. Visserligen kan man ha bränslekostna-
der osv. Men på landsbygden och andra ställen finns det helt betalda hus. Nu
har man rätt att få KBT, oavsett taxeringsvärde. Det kunde man inte tidi-
gare, eftersom det räknades som en förmögenhet.

Det signifikativa är det motstånd som fanns när vi lagstiftade om ett kom-
munalt bostadstillägg. I den debatten talade centern om vad de gamla bäst
behöver, vilket inte var KBT. Men av de människor som har grundpension
och det kommunala bostadstillägget, har de allra flesta ett boende som har
blivit mycket dyrbart. Därför finns det nu en särskild utredningsman som ser
över KBT. Det skulle glädja mig mycket om man i centerkommuner kom-
mer att ställa upp på de kraftigt ökade KBT som det kan bli fråga om. Vi får
se vad centern har att säga när den dagen kommer då ett förslag har lagts
fram.

Jag utgår från, Bo Könberg, efter det utredningsarbete som har gjorts, att
det är viktigt för denna grupp, som dock minskar, och som inte tar från ATP,
att få pensionstillskott och KBT även i framtiden.

Anf. 92 LEIF BERGDAHL (nyd):

Herr talman! Ärade riksdagsledamöter. Jag skall först tala om vårdgaran-
tin. Man kan tycka att det är ett ganska begränsat ämnesområde för den all-
mänpolitiska debatten. Så är dock inte fallet.

Bara en av de sjukdomsgrupper som omfattas av vårdgarantin, nämligen
coronarsjukdomen, drabbar nästan hälften av detta lands medborgare. Man
undrar varför tillståndet är så eländigt för dessa kranskärlssjuka i Sverige.
Naturligtvis finns det som alltid flera anledningar till detta.

En anledning, kanske huvudanledningen, är de gravt felaktiga prognoser
som socialstyrelsen sedan 1975 har presenterat. Det har kommit tre sådana
utredningar där man har gjort uppskattningar av behovet av öppenhjärtki-
rurgi och kranskärlsdilatation. I den senaste utredningen, som kom för några
år sedan, värderades behovet av sådana åtgärder inför 90-talet. Utredningen
utgick från att 5 % av dessa patienter skulle vara över 70 år på 90-talet.

Jag har roat mig med att räkna hur många av våra patienter på Karolinska
sjukhuset som har varit över 70 år under år 1990. Jag fann att drygt 20%
redan det första året på 90-talet var över 70 år. Här har vi verkligen en bomb
som väntar oss med dessa åldringar som vi skall operera. Vi opererar nu pati-
enter upp till 85-90 års ålder.

Landstingsförbundet och socialdepartementet har träffat en uppgörelse
om ett statligt bidrag på 500 milj. kr. till de huvudmän som fr.o.m. den 1
januari 1992 inför en vårdgaranti. Bl.a. höftleds-, gråstarr- och kranskärls-
operationer skall omfattas av denna garanti. De patienter som garantin om-
fattar skall erbjudas operation inom tre månader från den dag beslut fattats
och patienten därvid placerats på väntelista.

Som underlag till denna vårdgaranti har Landstingsförbundet insamlat

uppgifter om operationsköernas längd för tidigare nämnda ingrepp. Obser-
vera att Landstingsförbundet inte har samlat in uppgifter om utredningarnas
längd, dvs. hur lång tid det tar att få en kranskärlsröntgen gjord - vilket ofta
tar längre tid än att bli opererad. För att minska antalet personer som är
berättigade till operation har man även infört olika restriktioner. För grå
starr gäller att synen måste ha minskat med minst 50 % på båda ögonen in-
nan en operation får utföras på ett öga, enligt garantin.

Vad beträffar kranskärlsoperationer gäller garantin först från det datum
då vederbörande satts upp på den kirurgiska väntelistan, och således ej från
den tidpunkt då behovet uppstått. I Norrbottens län tar det i dag minst sex
veckor innan en patient som remitterats till kardiolog, dvs. hjärtspecialist,
tas om hand. Beslutar sig kardiologen för utredning, vilket i regel innebär
en kranskärlsröntgen, och den kan utföras vid närmaste regionsjukhus, dvs.
i Umeå, så tar det tolv månader. Operationskön i Umeå är däremot bara fyra
månader.

Vårdgarantin för en norrbottning innebär således att väntetiden för hjälp
minskar från 17 1/2 till 16 1/2 månad! För Karolinska sjukhusets del tar det i
dag två månader att komma till en kardiolog. Angiografikön för opriorite-
rade patienter är nu sex månader inom Karolinska sjukhusets område, me-
dan själva operationskön efter olika insatser under 1991 minskat till knappt
två månader. Jag vill här nämna att vårdgarantin infördes i Stockholms län
den 1 juli 1991 förvissa sjukdomsgrupper, däribland coronarsjukdom. Trots
en fungerande vårdgaranti enligt papperet tar det fortfarande, inom Karo-
linskas upptagningsområde, tio månader fram till kranskärlsoperation.

Dessutom har förkortningen av kön för kranskärlsoperationer i Stock-
holms län delvis skett genom omprioriteringar. Kranskärlssjuka har fått gå
före andra grupper av hjärtsjuka som behöver operation, såsom personer
med klaffsjukdomar, främst aortastenos. Aortastenos är en förträngning i
klaffen mellan vänster kammare och den stora kroppspulsådern. Denna dia-
gnosgrupp ökar kraftigt på grund av att vi nu har avancerade undersöknings-
möjligheter med ultraljud. Det gäller främst patienter som är 70-90 år
gamla. Det är de som får vänta på operation i stället för de kranskärlssjuka.

Denna prioritering av kranskärlssjuka har skett på direkt order av ansva-
riga politiker, och är oetisk på grund av att patienter med aortastenos löper
betydligt större risk för plötslig död än patienter med kranskärlssjukdom. Så
går det när politiker prioriterar.

Med anledning av det anförda är det således väsentligt att man vid tillämp-
ning av vårdgarantin även tar hänsyn till väntetiden för utredning. Den oe-
tiska prioriteringen av kranskärlssjuka framför patienter med ännu större
behov av snar hjärtoperation måste upphöra. Det är även väsentligt att pati-
enter som väntar på hjärt- eller hjärt-lungtransplantation omfattas av vård-
garantin.

På kort sikt kan man tillföra medel till detta genom att införa generiska
preparat, dvs. blåvita varor, inom läkemedelsindustrin. Därigenom kan man
spara minst 500 milj.kr., kanske uppemot 1 miljard, enligt beräkningar som
gjorts. På längre sikt måste man ändra hela systemet. Man måste avmonopo-
lisera vården, så att kommuner, stiftelser, privata företag m.fl. ges möjlighet
att driva sjukhus. Inför en obligatorisk allmän sjukförsäkring, som ersätter

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

den finansiering av vårdkostnaderna som hittills skett via landstingsskatten!
Landstingens sjukhus kommer då att tvingas att på lika villkor konkurrera
med andra vårdgivare. Jag är inte övertygad om att landstingssjukhusen all-
tid vinner.

Vad beträffar vårdgarantin vill Ny Demokrati ha en verklig vårdgaranti,
där man erbjuder hjälp högst tre månader efter det att behovet uppstått. När
vi säger tre månader menar vi inte 16 1/2 månad.

Anf. 93 GULLAN LINDLAD (m):

Herr talman! Även jag ber att få hälsa statsrådet Könberg välkommen i
samarbete för social välfärd i hela vårt land.

Det har varit intressant att lyssna till den tidigare debatten, och inte minst
till mina socialdemokratiska kolleger. Utöver den sedvanliga historieskriv-
ningen rörande socialförsäkringssystemen har vi fått oss till livs en rad fina
klyschor om generell välfärd, medmänsklighet, rättvisa och valfrihet. Hum,
hum. När den lede blir gammal blir han religiös - finns det ett gammalt ut-
tryck som lyder, herr talman. Det låter ungefär som om vi skulle leva i den
tryggaste av världar.

Alla vet ju att tillvaron utanför detta hus inte ser ut på det sättet. Var och
en som har någon kontakt med verkligheten vet att det finns många männi-
skor som står väntande i vårdköer, som har det mycket besvärligt. Jag vill
säga att det i dag i vårt land finns människor som lever under gammaldags
fattigdom. Det är sanningen.

Svenska folket har valt en ny riksdag, och varför har man gjort det? Jo,
naturligtvis för att man vill ha förändringar - förändringar till det bättre. Det
är uppfordrande för oss, och särskilt för oss som är i majoritet.

Länge har det ju varit så att socialdemokratin har uppfattats som skapare
av och garant för välfärdspolitiken. Det gäller inte bara inom de egna leden,
utan det har faktiskt varit en ganska klar uppfattning. ”Solidaritet” och ”för-
delningspolitik” har varit honnörsord vid uppbyggnaden av de stora social-
försäkringssystemen, som är en blandning, vill jag säga, av försäkrings- och
fördelningssystem. Det är alltså inte någon helt generell välfärdspolitik vi
talar om.

Under de senaste åren har det blivit helt uppenbart för människor att de
sociala systemen inte håller längre om det inte är tillväxt i ekonomin. Det
gäller främst ATP-systemet, som herr statsrådet tidigare har talat om och där
vi behöver minst en tvåprocentig årlig tillväxt. Vi står i dag på minus. Men
det gäller också den sociala tryggheten i ett vidare perspektiv. Social trygghet
kräver nämligen en god samhällsekonomi. Det har människor utanför riks-
dagen förstått, och det är därför som vi har en ny majoritet.

Det räcker inte att tala vackert om fördelningspolitik. Nu gäller det att
skapa något att fördela. Grunden för detta är ett fungerande näringsliv, som
vi måste ge betydande skattelättnader för att vi andra skall kunna få njuta
av frukterna och också skapa social välfärd. Vi måste få en minskad offentlig
sektor och ökat hushållssparande. Det behövs med andra ord den nya start
för Sverige som ligger till grund för den nya regeringens politik. Det behövs
också, vilket är mycket väsentligt, en skattepolitik som gör att människor

100

kan stå på egna ben, att man kan leva på sin lön när skatten är betald och att
man inte tvingas in i bidragsberoende.

De gamla honnörsorden ”solidaritet” och ”fördelningspolitik” har fått en
alltmer negativ klang på senare år. Människor har kunnat konstatera att de
som främst borde ha fått stöd och hjälp har blivit lämnade utanför, medan
stora, mäktiga grupper t. om. har blivit överkompenserade. Socialdemokra-
tin som idé bygger ju på stora kollektiva lösningar, anpassade efter stora
grupper. Där har vi gräddfilen, mina vänner, medan många enskilda indivi-
der kommer i kläm. Vi ser i dag resultatet. Jag kan ta ett par exempel.

Alltför länge höll socialdemokraterna fast vid det s.k. timsjukpennings-
systemet, som t. o. m. gjorde det mer lönsamt att sjukskriva sig än att gå och
jobba. Att knysta om att sjukförsäkringssystemet också användes på ett ne-
gativt sätt, som ett strejkvapen eller vid ”måndagssjuka”, var näst intill tabu
i denna kammare. Därom kan jag ge besked, ty jag var med. Inte förrän det
blev total kris i ekonomin vågade regeringen föreslå några förändringar. Och
vi vet nu att sjukskrivningsfrekvensen har gått ner med 20-25 % efter bespa-
ringen inom försäkringen. Var och en kan ju dra sina slutsatser av detta.

Arbetsskadeförsäkringen har tidigare berörts här. Jag vill säga att det är
uppfordrande för den nya regeringen att snabbt lägga fram ett förslag om
förlängd samordningstid och också ett helt nytt system.

Ett par andra exempel som visar hur den s. k. fördelningspolitiken slår
fel - åt andra hållet, så att säga:

Ca 80 % av pensionärerna har fått det sämre, främst genom dyrare varor,
resor, fotvård och framför allt bostäder. Är det rimligt att våra gamla bildligt
talat skall stå med tiggarskålen framför socialbyråerna? Jag anser att detta
är en skamfläck för ett s. k. välfärdssamhälle. Förhoppningen är nu att rege-
ringsförklaringens uttalanden verkligen skall få giltighet, så att vi kan för-
bättra situationen för de gamla. Frågan brådskar.

De handikappade har all anledning att vara missnöjda med den förda poli-
tiken, men förväntar sig nu ”ökade möjligheter till ett gott liv”, som det står
i regeringsförklaringen.

De unga föräldrar som fortfarande får nöja sig med 60 kr. om dagen därför
att de aldrig har kunnat få något jobb förväntar sig nog också att vi ökar
deras möjligheter att leva ett värdigt liv. Vi kan jämföra med situationen för
oss som har höga inkomster och får 595 kr. om dagen som grundersättning
inom föräldraförsäkringen.

Jag vill till sist säga: Nog kunde du och jag som är relativt friska ändå dela
med oss och ta ett par extra karensdagar eller minskad ersättning från sjuk-
försäkringen för att ge dem som bäst behöver det en bättre tillvaro.

Anf. 94 DORIS HÅVIK (s) replik:

Herr talman! Jag kom just in i kammaren då jag fick höra om att man
använder sjukförsäkringen som ett strejkvapen. Det vet vi. Det var poli-
serna som började, och det verkar ju nästan som om det därigenom var sank-
tionerat. Det vände vi från alla partier oss mycket kraftigt emot, och vi utta-
lade också detta i utskottet. Det tror jag att Gullan Lindblad kan erinra sig.
Sjukskrivning som ett vapen i en lönekonflikt kan icke och skall icke accepte-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

ras.

101

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

Sedan vill jag fråga Gullan Lindblad: Skall vi i fortsättningen ha en sjuk-
penning som är baserad på inkomsten eller skall vi inte ha det, eller är det
bara inom föräldraförsäkringen det skall vara annorlunda? Det är byggt på
inkomstbortfallsprincipen och inte på utfört arbete.

Det sista jag hörde sägas handlade om de två karensdagarna. Det är
mycket möjligt att två karensdagar är underbart bra. Men för mig är det helt
avgörande att detta i så fall skall drabba alla människor oberoende av var de
arbetar. Det var inte så när förslaget presenterades i maj månad år 1982,
utan det var enbart fråga om LOs privatanställda. Det var de som hade de
tunga jobben, byggnadsarbetare och andra, som var ute i tungt arbete som
fick karensdagarna, och inte de som var tjänstemän. De fick inga karensda-
gar. Det vände vi oss emot, och därför fick vi ett system där alla får del av
den sänkning som vi nödgades göra.

Anf. 95 GULLAN LINDBLAD (m) replik:

Herr talman! Det är bra att Doris Håvik gör en absolut deklaration att
sjukförsäkringssystemet inte skall användas på ett felaktigt sätt. Men jag har
varit med så pass många år att jag vet att det tidigare var näst intill tabu att
tala om dessa frågor. Det är därför bra att Doris Håvik gör denna klara och
koncisa förklaring. Men när det gäller måndagssjuka och annat har jag fort-
farande inte hört någon från socialdemokratiskt håll skarpt ta avstånd från
dessa fenomen som ju också är ett missbruk och som är en allmän offentlig
hemlighet som man inte vill tala högt om.

Vi har ett sjukpenningssystem med en inkomstbortfallsprincip, och jag har
inte för avsikt, och regeringen har heller inte haft för avsikt, att lägga fram
något förslag om ändring i detta. Men det finns, som jag tidigare sade, vissa
fördelningspolitiska inslag i våra socialförsäkringar. Jag anser faktiskt - och
det finns en del socialdemokrater som delar min uppfattning, det vet jag ge-
nom motioner - att man borde kunna höja föräldraförsäkringens garantibe-
lopp så att vi inte håller på sparlåga dem som aldrig har lyckats få ett arbete
eller inte hunnit ut i förvärvslivet innan de blivit föräldrar.

När det sedan gäller frågan om två karensdagar talar vi faktiskt om framti-
den, Doris Håvik, och inte om historieskrivning. Den nya regeringen och
riksdagsmajoriteten blickar framåt. Nog bör det finnas vägar att finna ett
system som gör att vi kan spara in ytterligare i sjukförsäkringen. Vi som är
ganska friska och blir sjuka några dagar har den solidaritetskänslan om vi
därmed kan hjälpa de handikappade, de svårast sjuka och de svaga. Så vill
jag se ett verkligt socialt socialförsäkringssystem.

Anf. 96 DORIS HÅVIK (s) replik:

Herr talman! Gullan Lindblad är litet oförsiktig i sin yvighet. Jag hoppas
att Bo Könberg nu har tagit till sig att grundbeloppet i föräldraförsäkringen
bör höjas så att denna orättvisa inte kvarstår längre. Det är en absolut be-
ställning från Gullan Lindblad. Jag kan inte göra någonting åt det, utan jag
överlämnar detta med varm hand åt Bo Könberg.

Jag tycker att det närmast är en oförskämdhet, Gullan Lindblad, att säga
att vi socialdemokrater på något sätt har sanktionerat att sjukförsäkringen

102

är acceptabel som ett strejkvapen. Jag känner det som en ren förolämpning.
Självfallet tar vi avstånd från sådana saker.

Dessutom anser jag att det är oförsiktigt av Gullan Lindblad att säga att
hon vet att det är en offentlig hemlighet att det är alltför många måndags-
sjuka. Titta på statistiken från 1990 och se hur talen har fortsatt att gå ner!
Då har man heller inte, vilket jag vill upprepa, redovisat vad som hänt efter
sänkningen den 1 mars. Det är inte klart än. Det finns i anslagsframställ-
ningen som riksförsäkringsverket nyligen har lagt fram.

Man gör också den bedömningen, vilket jag sade i mitt tidigare inlägg, att
man fram till år 1996 har fått en minskning på ungefär sex dagar. Det s.k.
ohälsotalet sänks med detta till en kostnad av 1,56 miljarder kronor för varje
dag. Därutöver vill jag gärna ha sagt att det är mycket viktigt att se på förtids-
pensioneringarna och vad rehabiliteringen ger så att man kommer tillbaka i
jobbet. Det tycker jag är oerhört viktigt. Där har vi också möjlighet att se
framtida besparingar. Något som är mycket viktigt att titta på är att långtids-
sjukfallen, sjukdom över 90 dagar, står för ungefär 80% av kostnaderna.

Anf. 97 GULLAN LINDBLAD (m) replik:

Herr talman! Doris Håvik måste ha hört upp litet dåligt. Jag sade att jag
var tacksam för att Doris Håvik så klart tog avstånd från att använda sjukför-
säkringen som ett strejkvapen. Men däremot bekräftar hon ju själv att man
inte fått tala om att försäkringen använts felaktigt på andra sätt. Det har inte
bara sagts här i dag utan har alltid sagts från socialdemokratiskt håll med stor
indignation att så inte är fallet.

När det gäller ohälsotalet, dvs. antalet sjukskrivna, vet vi att det alltid går
ner när det blir ont om jobb. När det blir arbetslöshet i landet är människor
rädda om jobbet, och då sjunker också det s.k. ohälsotalet. Jag tror också
att det nya systemet med en sjuklön kommer att förbättra läget, eftersom
man från arbetsgivarhåll får ett intresse av att verkligen förbättra arbetsmil-
jöerna. Jag vet också att man redan genom en minskad ersättning har mins-
kat sjukskrivningarna med 20 - 25 % jämfört med tidigare.

Jag tror att Doris Håvik och alla vi i denna kammare får vara beredda att
slakta många heliga kor framöver när vi nu vet att svensk ekonomi är så
urusel som den är i dag. Vi får nog inte vara rädda för att nalkas dessa system
med ganska så stort mod och vilja till förändring. Det är det som behövs.

Tredje vice talmannen anmälde att Doris Håvik anhållit att till protokollet
få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 98 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Mitt inlägg i den här debatten syftar till att diskutera riksda-
gens insatser under den kommande treårsperioden för att allmänheten skall
kunna åtnjuta en kvalitetsmässigt bra hälso- och sjukvård och socialtjänst på
lika villkor. De andra aktörerna på detta område är kommunerna, lands-
tingen och regeringskansliet.

Landstingens och kommunernas ansvar är att uppfylla gällande lagstift-
ningskrav rent praktiskt. Regeringskansliet arbetar med att verkställa riks-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

103

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

104

dagens beslut, uppfylla regeringsdeklarationen och hantera opinionsytt-
ringar av olika slag.

Såväl landsting och kommuner som regering blir lätt händelsernas fånge.
Tiden blir knapp för nytänkande.

Här i riksdagen, under de tre år jag suttit här, har vi dignat under mängder
av motionsyrkanden där merparten har varit av detaljkaraktär och upprep-
ningar av föregående års motioner. Vi har endast i begränsad omfattning
hunnit ägna oss åt de mer principiella frågorna.

Men utanför vårt riksdagshus går förändringarna snabbt. Just nu genom-
går hälso- och sjukvården i Sverige vad man internationellt brukar kalla den
tredje revolutionen. Den första ägde rum vid sekelskiftet, då vi började få
moderna, effektiva men också riskabla behandlingsmetoder. Den andra in-
träffade i mitten av 50-talet, då vi fick en solidarisk sjukförsäkring. Nu har
vi den tredje, som innebär att sjukvården måste beskriva vad den gör i kost-
nads/nyttotermer och redovisa detta för beställaren.

Riksdagens roll i detta skeende tycker jag är att ligga på förkant och mer
systematiskt ta upp framtidsfrågorna till debatt och ställningstagande.

Ett exempel på principfrågor vi borde diskutera är de nya ekonomiska
styrmodeller med köpa-säljsystemet som nu tas i bruk. Här finns högt upp-
drivna förväntningar på vad man kan spara i pengar med sådana system.
Men här lurar faror. Tänk om köparen inte är kompetent nog att avgöra vad
han behöver köpa, eller om han inte har råd? Kvalitetssäkringen i dessa nya
system är oerhört viktig och en fråga som vi borde diskutera.

Ett annat frågekomplex är patienternas rättssäkerhet i vården, tillsynen
över vården, socialstyrelsens och ansvarsnämndens roller. Vi har signaler i
media om en försämrad situation för patienterna.

Datoriseringen av journalföringen och dess konsekvenser för vårdtagare
och personal är ett annat viktigt område att ta upp.

HIV-utvecklingen internationellt och i Sverige skulle behöva belysas mer
ingående, liksom konsekvenserna av den lagstiftning vi har här.

Egenvårdens möjligheter och betydelse för hälsan är ett annat område att
ta upp.

Etiken i vården och etiken i det politiska beslutsfattandet är också ett stort
frågekomplex. De kvalitetssäkringssystem med intern och extern medicinsk
revision som nu prövas, inrymmer såväl etiska problem som integritetsfrågor
som behöver tacklas.

Här, herr talman, vill jag inflika - eftersom etik i politiken var ett ämne
som inte inrymdes i den allmänpolitiska debatten - att jag vill hålla mitt löfte
från i våras och bilda en grupp med riksdagsledamöter som är intresserade
av att diskutera etik i politiken. Välkomna att lämna en intresseanmälan till
mig.

Tillbaka till ämnet. Förra mandatperioden började vi försiktigt med ut-
frågningar, t.ex. om prioriteringar i hälso- och sjukvården. Det här är en
linje jag tycker vi skall gå vidare på. Medan regeringen ägnar sig åt att vara
riksdagens arbetsutskott och ge tid åt att verkställa riksdagens beställningar
skulle riksdagen kunna vara en spjutspets och fånga upp annalkande pro-
blem och frågeställningar.

Riksdagsarbetet har ökat i betydelse under senare år när vi fått minoritets-

regeringar. Och dä måste vi modernisera riksdagsarbetet både i kammare
och i utskott.

För socialutskottets del skulle detta kunna innebära att vi för den kom-
mande treårsperioden mer systematiskt tog upp principiella diskussioner och
inte lät oss fångas av detaljer och tillfälligheter.

Jag tror att ordföranden i socialutskottet är här och fångar upp dessa tan-
kegångar.

Anf. 99 ROSAÖSTH(c):

Herr talman! Välkommen, statsrådet Könberg, till socialdebatten här i
riksdagen.

I årets valrörelse kom sjukvården och äldreomsorgen nästan helt bort, i
vaije fall på riksplanet. Ändå är det frågor som mycket engagerar väldigt
många människor. Vi vet också att det inte är någon lätt uppgift som ligger
framför oss när det gäller att på ett bra sätt klara av äldreomsorgen, som
jag närmast tänker beröra här. Det är en stor utmaning med tanke på den
försämrade samhällsekonomin, och med tanke på att antalet mycket gamla
människor kommer att öka starkt under det närmaste decenniet. Det finns
ingen generallösning på det här området.

Eftersom de äldre alla är olika individer med olika behov och önskningar
behövs det ett mångsidigt serviceutbud, inlevelseförmåga och personlig om-
tanke.

Jag är förstås glad att den nya regeringen satt äldreomsorgen högt på prio-
riteringslistan. I regeringsdeklarationen sägs bl.a.: ”att förbättra och för-
ändra vården blir en av de viktigaste uppgifterna när det gäller välfärdspoliti-
ken”, och det understryks att arbetet med att skapa värdiga villkor för gamla
och sjuka måste intensifieras. Jag vill särskilt ta fasta på värdigheten i vår-
den.

Jag hör inte till dem, och det gör inte centern i övrigt heller, som dömer
ut offentlig verksamhet. Kritiken mot vård i offentlig regi har ofta blivit miss-
riktad och kommit att slå mot vårdpersonalen som i så stor utsträckning gör
helt fantastiska insatser.

Det som kan och skall kritiseras är den stelbenthet och byråkrati som lätt
blir inhuman och som går ut över värdigheten. I all vår synliga välfärd och
välmening finns sådana effekter.

Jag vill bara ta ett helt aktuellt exempel bland många.

En 93-årig dam faller i sin lägenhet och gör sig illa, man befarar brott på
lårbenshalsen och hon förs till lasarettets kirurgavdelning. Där konstateras
att hon visserligen knappt kan gå, men något brott är det inte fråga om.
Därför bestämmer man sig för att hon inte behöver någon vård, utan hon
skickas hem till sin lägenhet där hon bor ensam. En dotter kontaktas.

På morgonen efter ringer dottern till lasarettet och berättar att det här går
inte, mamma kan inte gå ens mellan sängen och toaletten och hon mår inte
bra. Lugn blir svaret, vi har ordnat så att hon får hemhjälp någon timme
vaije dag. Inte i dag och kanske inte i morgon, men nästa dag. När hemtjäns-
ten varit hos den gamla en dag meddelar man därifrån att det här fungerar
absolut inte, hon måste få komma till lasarettet åtminstone för några dagars
gåträning.

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

105

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

Men till kirurgen får hon inte komma, det har man ju redan tidigare be-
stämt. Till långvården då? Nej, de har inte fått någon beställning, och förres-
ten har man ingen plats. Till medicinska avdelningen? Alldeles uteslutet, nå-
gon sådan åkomma har hon ju inte.

I sin förtvivlan och efter kontakt med kurator, åker dottern med sin mor
till akutmottagningen. Efter flera timmars väntan får de beskedet att de åkt
i onödan, någon ny undersökning anses inte behövlig och skall inte göras.
Först efter att båda brutit samman undersöks den gamla varefter hon skickas
till ett avlastningsrum på ett ålderdomshem. Där får hon vård, men inte den
gåträning som hon allra bäst behöver.

Tänk, så mycken oro och så mycket lidande som kunnat undvikas både för
den gamla och hennes anhöriga och så mycket egentligen onödigt arbete för
en rad inblandade om den gamla damen direkt fått stanna några dagar på
sjukhuset medan hennes hemresa förbereddes!

Ändå tror jag inte att det var av illvilja detta skedde! Nej, krångliga och
bristfälliga regler och rutiner var förmodligen orsaken, och jag tror inte det
är möjligt att lagstifta bort sådana. Inte lär ÄDEL-reformen hjälpa. Men om
man på olika sätt underlättar för privata vårdgivare att skapa alternativ som
kan komplettera och konkurrera med den offentliga vården tror och hoppas
jag att det kan leda till en större flexibilitet och till en värdigare behandling,
totalt sett.

Eftersom jag varit inne på äldres anhöriga vill jag till slut helt kort beröra
det området. Det har räknats med att tre fjärdedelar av all äldreomsorg ut-
förs av anhöriga eller andra närstående. Det var länge sedan man tittade på
hur deras situation ser ut. Kan vi, vågar vi och skall vi räkna med att samma
höga andel av vården också framöver kommer att utföras av närstående?
Det lär ingen kunna ge svar på i dag. Det är därför min förhoppning att rege-
ringen låter se över området, så att vi får ett begrepp om läget och om vad
som kan behöva åtgärdas exempelvis i fråga om ökad social trygghet för an-
hörigvårdare.

Anf. 100 JOHAN BROHULT (nyd) replik:

Herr talman! Detta berör just det som jag tog upp och som jag inte hann
med tillräckligt, eftersom mina bilder inte fungerade. Här finns mycket ex-
plicita instruktioner till oss som arbetar inom sjukvården. Vi som arbetar
inom den medicinska akutvården har fått instruktioner om att vi inte på sjuk-
husen får behålla patienter som är gamla och som har ett huvudsakligen soci-
alt betingat vårdbehov även om vi är medvetna om att någon annan omvård-
nad icke går att skaffa. Det är därför jag har blivit så upprörd över att en del
sjukhus måste arbeta under dessa former. Jag tycker därför att det är bra att
man försöker utöka det privata, öppna det offentliga monopolet och släppa
in privata initiativ så att vi kan få fler ålderdomshem som kan ta hand om
dessa patienter. Det är alltså här felet ligger.

Anf. 101 CHATRINE PÅLSSON (kds):

Herr talman! Jag vill inleda mitt första anförande här i kammaren med
synpunkter i en hjärtefråga för mig. Enligt min uppfattning och kännedom

106

är det också en majoritet av den svenska allmänheten som känner vårdfrå-
gorna som de viktigaste för framtiden.

Den kösituation vi i dag har i stora delar av landet och på många områden
måste vi göra något åt. Det är oacceptabelt att många människor dör i en
vårdkö. Därför måste arbetet med att förkorta köerna intensifieras.

Vården av våra gamla och långvarigt sjuka är en stor utmaning för hela
samhället. Några enkla lösningar finns inte, men jag vill dela med mig av
några tankar och riktlinjer för hur vi som kristdemokrater ser på vårdfrå-
gorna. Vården av våra äldre kommer att bli en huvudfråga för oss politiker
under resten av 90-talet.

Herr talman! Den svenska vården och omsorgen har byggts upp i stor poli-
tisk enighet och med ambition att erbjuda alla ett heltäckande skydd vid svår
eller tillfällig sjukdom. Allt har varit gott och väl så länge ökade resurser
kunde tillföras när behoven växte. Under 80-talet har det statsfinansiella lä-
get tvingat fram ekonomiska restriktioner. Resurserna har inte längre kun-
nat öka i takt med kraven.

Vid jämförelser med sjukvårdskostnader i andra länder måste beaktas att
Sverige har världens äldsta befolkning. Dessutom kan jag som representant
för Kalmar län konstatera att vårt län i procent räknat har klart fler äldre
personer än genomsnittet i landet. I vårt län är hela 9,4 % över 75 år, medan
riksgenomsnittet är 7,9 %.

Utvecklingen under den senaste tioårsperioden har inneburit att resurser
för vården och omsorgen krympt i förhållande till behoven. Till en början
kunde besparingar mötas med effektiviseringar och utan större återverk-
ningar på vårdens kvalitet. Fortfarande är meningsfulla effektiviseringar
möjliga. Dessa kommer att underlättas genom avreglering, mångfald och al-
ternativa driftformer. Mer av flexibilitet kommer också i andra avseenden
att förbättra vården och ge patienten ett ökat inflytande på sjukvården.

Herr talman! I vården och omsorgen av svårt och långvarigt sjuka männi-
skor och av de allra äldsta måste alla erkänna att endast begränsade effektivi-
seringsvinster är möjliga. Dessutom kommer behoven att öka påtagligt inom
dessa vårdformer fram till år 2000. Antalet 80-åringar beräknas öka med
hela 28 % och 85-åringarna, som är i störst behov av vård och omsorg, med
40%. De äldre mår bättre, men omfattningen av kroniska ålderssjukdomar
minskar inte. Detta faktum, som ibland förtigs, leder till ett ökat behov av
vårdplatser. Åldersutvecklingen visar på ett behov av att öka antalet platser
på exempelvis ålderdomshem med 30%, på långvården och sjukhemmen
med 25 %, inom servicebostäder med 20 %, inom den specialiserade vården
med 13 % och inom hemsjukvården med 15 %.

Dessa siffror som jag redovisar är hämtade från en bilaga till Pensionsut-
redningen. Denna statistik är inte enbart siffror, utan bakom varje siffra
finns det en människa av kött och blod med vårdbehov. Pensionsutredning-
ens uppgifter är en viktig faktor för oss som politiska beslutsfattare under 90-
talet. Det har under 80-talet funnits en trend att minska antalet vårdplatser,
eftersom det skulle höja kvaliteten inom sjukvård och äldreomsorg. Verklig-
heten är ofta den motsatta. Därför gäller det att arbeta för en mångfald av
vård och boendealternativ, så att den enskilde verkligen får valmöjligheter.

Vi måste skapa valfrihet inom vård och omsorg. Låt vårdpengarna följa

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

107

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

108

patienten. Låt nya ”vårdproducenter”, privata och kooperativa, visa vad de
kan erbjuda.

För att skapa trygghet och valfrihet måste de små akutsjukhusen med god
geografisk spridning finnas kvar, medan den högspecialiserade vården ges
vid regionsjukhusen.

Hälsohem och s.k. alternativ medicin är också viktiga komplement till den
traditionella vården.

Full behovstäckning är något som vi av etiska skäl måste se till att alla
gamla kan få inom vård och omsorg.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag stryka under det regeringen har sagt i
regeringsförklaringen, nämligen att välfärdspolitiken inte alltid fungerar bra
och att staten måste ha det yttersta ansvaret för att alla skall ges en grundläg-
gande trygghet vid sjukdom och ålderdom.

Jag vill avsluta med att önska Bo Könberg lycka till i ett viktigt arbete som
statsråd.

Anf. 102 BO HOLMBERG (s):

Herr talman! I likhet med övriga riksdagskolleger vill jag önska Bo Kön-
berg välkommen till ämbetet. Med en lätt travestering på vad Per Ahlmark
sade när han var i Olofström, nämligen det bevingade ”Lycka till!”, skulle
även jag till de båda herrarna i socialdepartementet vilja säga lycka till. Jag
förstår att det inte är nedläggningshoten mot jobben ni skall arbeta med,
men jag ser några nedläggningshot över den svenska socialpolitiken. Jag
tycker att regeringsförklaringen är oklar, och jag tänkte därför begagna det
här tillfället till att ta upp tre sakområden.

Det första gäller frågan om grundtrygghet eller standardtrygghet. Vi som
har läst socialpolitik och tenterat dessa ämnen vet att det går en viktig skilje-
linje i svensk socialpolitik på denna punkt. Vi minns ATP-striden som ett
klassiskt exempel från 50-talet. Jag gör också den tolkningen att kärnan i den
generella välfärdspolitiken bygger på standardtryggheten.

Jag vill därför börja med att fråga: Skall detta hot hänga kvar över social-
politiken och förverkligas? Eller är det så att man har varit litet oförsiktig
med orden och inte tänkt sig att lämna begreppet standardtrygghet och gå
ner till en grundtrygghet?

Det är i så fall en värdekonservativ inställning i socialpolitiken, någonting
som fanns före välfärdssamhället.

Den andra hotbilden gäller pengarna till socialpolitiken - frågan har också
varit uppe till debatt tidigare i dag. Bengt Westerberg har lovat att genom-
föra handikapputredningen. Folkpartiet har under den tidigare perioden här
i riksdagen drivit frågan om det glömda Sverige, och Bengt Westerberg har
i kammaren flera gånger talat om för Carl Bildt att man inte kan göra stora
nedskärningar när det gäller pengarna och samtidigt klara den generella väl-
färdspolitiken.

Jag har uppskattat det Bengt Westerberg har sagt på den här punkten, och
under den period som jag har varit med i socialutskottet har jag känt ett
starkt engagemang för den sociala dimensionen. Detta har också personifie-
rats i arbetet av Daniel Tarschys och Barbro Westerholm.

Jag ser det så att vi nu är inne i en tid då etiken blommar i tal och skrifter

i sådana här lokaler, men ute blåser högervind. Jag känner att etiken står
svag och skuggad. Om vi ser till etikens grundpelare, nämligen det lika män-
niskovärdet, kräver detta solidaritet och pengar - det räcker inte med fina
ord från talarstolarna. Frågan är alltså: Kommer dessa besparingar på 10-15
miljarder att drabba socialpolitikens område? Vill Bo Könberg vara med och
förverkliga nyliberalismens stora nedskärningar i socialpolitiken, eller är
tanken att dessa nedskärningar skall göras på andra håll?

Jag hoppas att de båda socialministrarna kommer till riksdagen med för-
slag som stämmer med grundbultarna i den socialpolitik som hittills har
förts, där vi trots all retorik har kunnat bilda rätt stabila majoriteter i riksda-
gen och varigenom vi har undvikit stora klasskillnader i Sverige, vilket har
varit till gagn för hela befolkningen.

Den tredje hotbilden i regeringsförklaringen gäller valfrihetsrevolutio-
nen. Vad gömmer sig bakom den formuleringen? Kan det vara sådana hårda
attacker som när SAF-chefen Laurin sade att jämlikheten nu skall slängas
på sophögen och att vi får inse att tvåtredjedelssamhället är här? Är det den
typen av valfrihet som avses?

Var skall kds göra av sin etik? Kommer det någon etisk ramlag, där man
får inskränka viss forskning därför att vissa principer inte stämmer? Eller
kommer det någon etisk ramlag som inskränker den jämställdhet kvinnorna
hittills har uppnått?

Jag är också litet intresserad av folkpartiets valfrihet i fråga om egen huslä-
kare. Om jag har förstått det hela rätt, skall vi bindas till en husläkare ett år.
Men om det visar sig att denne husläkare är en person som jag inte trivs med
vill jag inte bindas till den läkaren ett år. Frågan är: Skall man då gå från en
enhetslösning till en annan? Skall inte jag som medborgare i Sverige få gå till
en distriktsläkare om jag vill? Jag undrar om vi skall snickra till sådana här
enhetslösningar, som mäts ut efter en rikslinjal för hela landet, eller om det
skall få finnas variation i de olika landstingen, där de bestämmer att ge med-
borgarna större valfrihet. Det ser ut på olika sätt i Sverige, och ett problem
är att vi envisas med att styra för mycket centralt utan att se till den mångfald
som finns.

Socialdemokratin kommer i opposition att vidareutveckla socialpolitiken
som alternativ till marknadsanpassad välfärd. Vi har lång erfarenhet av
praktiskt förnyelsearbete, och vi kommer att hämta kraften därifrån.

Allra sist, herr talman, tolkar jag det uteblivna beskedet om ÄDEL-refor-
men i regeringsförklaringen så att den kommer att fullföljas, och därmed har
alltså moderaterna och centern ändrat åsikt, vilket i så fall är bra.

Anf. 103 Statsrådet BO KÖNBERG (fp) replik:

Herr talman! Jag tackar även Bo Holmberg för de vänliga inledningsorden
inkl, travestin. Vi som har fått förtroendet att arbeta inom socialdeparte-
mentet skall göra vad vi kan för att motsvara detta förtroende. Jag skall för-
söka vidareutveckla några punkter som jag antydde i mitt inledningsanfö-
rande.

Jag begärde ordet därför att Bo Holmberg ställde ett antal frågor, och jag
skall försöka besvara dem.

En fråga rörde grundtrygghet eller standardtrygghet. Jag vidrörde den frå-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

109

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

110

gan något i avslutningen på mitt inledningsanförande, där jag konstaterade
att välfärdsstaten bygger på att vi har tillgång, oavsett ekonomiska förhållan-
den, till sjukvård när vi behöver det, till utbildning förvåra barn när de behö-
ver det, och på att det finns ett system på socialförsäkringsområdet som gör
att människor inte i stor skala lider ekonomiskt av att de har drabbats av
sjukdom eller arbetslöshet eller haft förmånen att bli att gamla.

Inom en av socialförsäkringarna, nämligen föräldraförsäkringen, har folk-
partiet liberalerna i årets valrörelse pekat på att man nog har hamnat för
långt åt standardtrygghetshållet, och vi har föreslagit mer av grundtrygghet.
Det har inte varit någon hemlighet, utan vi har pekat på att det kan bli
mycket stora skillnader mellan dem som är med i försäkringen. De som inte
har hunnit få något jobb, som har studerat eller som är arbetslösa kan räkna
med en ersättning på 60 kr. per dag, medan de som har varit med på arbets-
marknaden och skaffat sig hyggliga inkomster kan räkna med upp emot 600
kr. per dag. Tiden mellan barnens födelse påverkar också kraftigt den här
nivån.

Jag tycker inte att vi kan förfalla till dogmatism på den här punkten. De
grundläggande tankegångarna är någorlunda gemensamma för Bo Holm-
berg och mig, nämligen att man skall ha standardtrygghet vid sjukdom, ar-
betslöshet och pensionering. Jag nämnde också i inledningsanförandet att
det skall vara självrisk i dessa system, och vi skall försöka utforma dem på
ett sådant sätt att de inte hindrar den ekonomiska tillväxten i samhället. Det
har en hel del att göra med pensionssystemet, vilket jag tror att Bo Holm-
berg förstår genom den markeringen.

Den andra frågan som Bo Holmberg tog upp gällde pengarna. Jag har del-
vis svarat på frågan om handikapputredningen i mitt inledningsanförande,
och det innebär självfallet att folkpartiet liberalerna fortsätter sin kamp för
det glömda Sverige. Jag räknar med att vi nästa år under socialministerns
färla lägger fram förslag som grundar sig på handikapputredningen.

I den delen avslutade Bo Holmberg med att hoppas att det inte skulle bli
några besparingar på socalpolitikens område. Jag måste något precisera det
jag sade i inledningsanförandet, nämligen att de besparingar som måste gö-
ras under kommande år i den totala offentliga sektorn, inkl, socialförsäk-
ringarna, delvis kommer att falla på socialförsäkringssidan. Det är inte möj-
ligt att pressa ner det svenska utgiftstrycket och på det sättet bana väg för en
bättre tillväxt utan att vi ser över socialförsäkringarna. Regeringen återkom-
mer relativt snart i dessa frågor.

Fråga tre gällde valfrihetsrevolutionen, som omtalas i regeringsförkla-
ringen, och Bo Holmberg var orolig för att detta betydde att regeringen ville
införa ett tvåtredjedelssamhälle. Så är det naturligtvis inte. Med valfrihetsre-
volutionen har vi menat att det på grundval av en gemensam solidarisk finan-
siering skall finnas mycket större möjligheter än hittills i Sverige att välja var
barnen skall gå i skolan, var de skall tas om hand i förskolan, var jag vill ha
min husläkare eller var jag vill få en operation utförd. I grunden ligger alltså
tanken på en gemensam solidarisk finansiering - om man så vill, av var och
en efter ekonomisk förmåga till var och en efter medicinska behov. Vi skall
naturligtvis avskaffa det system som har funnits länge, där patienterna har
tillhört sjukvården i stället för att sjukvården har tillhört patienterna.

Inom ramen för den frågan tog Bo Holmberg också upp utformningen av
husläkarsystemet. Den lösning som vi har pläderat för nu i snart 15 års tid
och som får mer och mer gehör bland olika intresseorganisationer, politiska
partier m. fl., bygger på att man skall ha rätt till en egen husläkare. Vi har
pekat på att det i de flesta utländska system av den här typen är så att man
kan byta husläkare någon gång om året - i det tyska systemet t. o. m. någon
gång i kvartalet i flertalet delstater. Självfallet finns det inget intresse av att
man skall bindas till en husläkare som man inte trivs med. Däremot visar de
utländska erfarenheterna att önskemålen om att byta läkare är mycket få. I
Danmark rör det sig t. ex. om någon procent per år. Värdet av kontinuitet
känner medborgarna alltså mycket tydligt.

Till sist nämnde Bo Holmberg ÄDEL-reformen. Det är ju en reform som
är beslutad av riksdagen och som består av många delar. Bo Holmberg och
jag har haft nöjet att diskutera den några gånger under gångna år. De de-
larna kvarstår naturligtvis och skall genomföras, inkl, sådana saker som att
vi nu äntligen får ett statsbidrag till de kommuner och landsting som ser till
att det blir fler egna rum, att det blir statsbidrag till dem som bygger upp
gruppbostäder till åldersdementa, att vi ordnar ett betalningssystem när det
gäller de medicinskt färdigbehandlade som vi hoppas och tror kommer att
leda till att den gruppen minskar; kommunerna får goda skäl att göra någon-
ting som är bättre än att låta färdigbehandlade patienter vistas på akutsjuk-
hus, där de får en sämre vård än de behöver och dessutom upptar platser,
m.m. Bo Holmberg och jag kan väl vara nöjda över att ÄDEL-reformen går
vidare och förhoppningsvis kommer att leda till de goda resultat som de som
står bakom den såg framför sig.

Anf. 104 BO HOLMBERG (s) replik:

Herr talman! När det gäller trygghetsfrågan är jag nöjd med det svar jag
fick, men jag är ändå en aning konfunderad över att man i regeringsförkla-
ringen så tydligt säger att man skall bygga en socialpolitik som vilar på en
grundtrygghet. Är det verkligen så att man har blandat ihop begreppen?
Men jag måste ju nu tro på Bo Könberg när han säger att man skall hålla fast
vid begreppet standardtrygghet.

Om man har skevheter i ett system som bygger på standardtrygghet har
jag inga svårigheter att förstå att man får lov att rätta till dem, men för mig är
det en ideologisk förändring att gå från standardtrygghet till grundtrygghet.

10-15 miljarder är jättemycket pengar när man går in och gnetar i bud-
getarbetet - det vet jag av egen erfarenhet. Jag vet vad det kan innebära
att ha ansvar för de sociala frågorna och få oerhört svåra sparbeting från en
finansminister. Svaret är nu att det också skall drabba socialpolitiken. Vi får
då se hur det kommer att slå mot socialförsäkring och andra saker.

Skall jag tolka Bo Könbergs uttalande om valfriheten så att den enskilde
kommer att få både ett utbud av distriktsläkare och allt vad som hör till den
organisationen - jag tänker på barnhälsovården, distriktssköterskorna och
allt det andra som är kärnan i primärvården - och chans att få en husläkare?
Jag vill försäkra mig om att det inte blir på det sättet att man raserar den
nuvarande primärvården och distriktsläkeriet för att köra in en enhetslös-
ning för husläkeriet utan att distriktsläkarmaskineriet får fullföljas och ut-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

111

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

■ Sociala frågor

vecklas. Det fick jag inte riktigt klart för mig av det svar som Bo Könberg
lämnade.

Anf. 105 Statsrådet BO KÖNBERG (fp) replik:

Herr talman! Jag återkommer då till frågan om husläkarsystemet. Som vi
har skissat i olika sammanhang - och den modell som vi har fört fram har
Sveriges Läkarförbund i början av det här året i rätt stor utsträckning anslutit
sig till, har jag sett; jag tror att modellerna är lika till 80-85 % - skulle syste-
met bygga på varje individs rätt att välja sin husläkare och på en rätt för
utbildade läkare att etablera sig som husläkare.

Vi har också tänkt oss att ersättningssystemet för läkarna skulle bygga på
hur många patienter de har på sina listor, personer som har valt att registrera
sig hos dem. Jag har i andra sammanhang pläderat för att 75-80% av den
ersättning enskilda husläkare eller vårdcentraler skulle få skulle vara bero-
ende av hur många patienter de tar ansvaret för på helårsbasis. Den andra
delen av ersättningen - 20 - 25 % - skulle vara beroende av hur många besök
de har under året.

Tanken bakom denna ersättningsmodell har varit att den snarare skulle
stimulera till förebyggande insatser och till att försöka åstadkomma öppen-
vårdsinsatser än premiera många besök eller många återbesök. Från jämfö-
relse med många andra länder vet vi att antalet besök per invånare kan skilja
sig oerhört mellan länderna. Sverige är ett av de länder som har relativt få
besök. Det finns rätt litet som tyder på att folkhälsan eller ens egen hälsa
skulle bli bättre om man går till doktorn tre eller fyra gånger mer om året.
- Det har varit en av tankarna bakom ersättningssystemet. Det ligger väl i
linje med utvecklingen inom andra europeiska länder, där man har system
som liknar det här med husläkare.

Om jag förstod Bo Holmberg rätt var han orolig för att distriktsläkarsyste-
met skulle raseras med ett husläkarsystem. Jag har litet svårt att se skillna-
derna på den punkten. I bägge fallen handlar det i huvudsak om specialister
i allmänmedicin - man brukar kalla dem för allmänläkare. Det handlar om
personer som i flertalet fall säkert kommer att ha distriktssköterskor, därför
att det är en utmärkt kompetens som vi har i Sverige. I flertalet fall kommer
säkert medborgarna att välja att gå till en husläkare som bor relativt nära
deras egen bostad, även om det finns möjlighet att välja andra lösningar.

Men det är klart att om vi genomför en ordning där patienten så att säga
för pengarna med sig och varje läkare får ersättning efter hur många som
finns registrerade på hans lista kan det naturligtvis här och var bli så att pati-
enter går från en läkare till en annan. I så fall får man dra konsekvenserna
av detta, exempelvis inom landstingen, genom att minska resurserna på de
ställen vilkas patienter väljer att gå någon annanstans. Men jag har för min
del alltid sett distriktsläkarna som en av grunderna för det framtida husläkar-
systemet.

112

Anf. 106 BO HOLMBERG (s) replik:

Herr talman! Den oro som vi från socialdemokratins sida kände när vi
läste regeringsförklaringen var att man i sitt nit att förändra skall kasta från
det ena till det andra. Bo Könberg vet att det har tagit svensk sjukvård 10-15

år att få sjukhusvården att jobba ihop med primärvården; från början var
denna över huvud taget inte accepterad. Vi vet också vad den har betytt för
barnhälsovården. Vi vet vad den kommer att betyda som plattform för hela
folkhälsoarbetet - för hur vi lever, hur vi umgås med alkohol och droger. Vi
blev oroliga för att hela detta fina som finns i vår primärvård skulle sättas
mot ett husläkarsystem.

Vi vill alltså värna det fina som finns i primärvården. Vi hade inte kunnat
acceptera att man raserar de fina sakerna till förmån för en enhetslösning
som gäller husläkare. Men om jag fattade Bo Könberg rätt finns det på nuva-
rande beredningsstadium en öppenhet för att ha en kombination av de här
systemen. Vi får väl då återkomma när regeringen kommer med förslag i den
här frågan.

Tredje vice talmannen anmälde att Bo Holmberg anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 107 MAUD BJÖRNEMALM (s):

Herr talman! Jag skall ta upp en något annorlunda välfärdsfråga i den här
debatten.

I Europa växer rasismen och främlingsfientligheten. Radio och TV rap-
porterar numera dagligen om attentat mot flyktingförläggningar och brutala
övergrepp mot enskilda flyktingar.

Även här i Sverige visar främlingsfientligheten öppet sitt ansikte. I valrö-
relsen fanns det partier som fiskade i grumligt vatten.

I flera kommuner har Sverigedemokraterna och Framstegspartiet nu full-
mäktigemandat. Ny demokrati har också med framgång spelat på männi-
skors misstänksamhet och fördomar mot invandrare och flyktingar.

Resultaten av skolvalen visar att de främlingsfientliga partierna har haft
framgång också där. På Teknis i Örebro röstade var tionde elev på Sverigede-
mokraterna. Teknis i Örebro är tyvärr inget undantag, utan många skolor
visade upp liknande resultat. Man måste fråga sig vad det kan bero på att
svenska ungdomar, uppvuxna i vårt trygga svenska välfärdssamhälle, låter
sig lockas av extrempartierna och deras våldsideologi. Vad är det som lockar
vuxna människor?

Att acceptera förklaringar som att ”det är inne att hata invandrare och
ballt att vara nazist” som en Stockholmselev uttryckte sig, är att ta alltför
lättvindigt på den främlingfientlighet som uppenbarligen finns bland våra
ungdomar.

Vi kan inte heller, tycker jag, acceptera bortförklaringar som att det skulle
vara ett ”plojval” och att resultatet inte behöver tas på allvar. Tvärtom - val-
resultaten i skolorna är verkligen något att ta på allvar. Skolan har en mycket
viktig roll när det gäller att sprida kunskap om främmande kulturer och reli-
gioner, eftersom den når praktiskt taget alla barn och tonåringar. I ungdoms-
åren grundläggs många av våra värderingar.

Efter att ha sett gårdagens Rapport finns det anledning att fundera över
massmedias ansvar i den flyktingpolitiska debatten. I Rapport fick Bert
Karlsson utgjuta sig över att slussförläggningen i Tånga Hed tagit som han

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

113

8 Riksdagens protokoll 199H92. Nr 12

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

114

uttryckte det ”hans flyktingar” utan att TV ifrågasätter vad som ligger
bakom Bert Karlssons agerande i den här frågan.

Herr talman! Det finns anledning att också se allvarligt på tendenserna i
valet i övrigt. Vad speglar de för strömningar i vårt samhälle? Hur stark är
främlingsfientligheten egentligen?

Det har uppenbarligen skett en attitydförändring hos svenska folket. År
1987 visade undersökningar att vi hade en tolerant inställning till invandrare
och flyktingar.

En SIFO-undersökning från juni förra året visar att allmänheten nu har
en mera skeptisk inställning. Drygt sex av tio svenskar tycker att bestämmel-
serna borde bli strängare. Varannan svensk tycker att myndigheterna tilläm-
par bestämmelserna om uppehållstillstånd alltför generöst.

I regeringsförklaringen sägs att ”främlingsfientligheten och tendenser till
rasism skall bekämpas”. Det är ett mycket viktigt och angeläget problem att
ta itu med. Men i debatten om regeringsförklaringen berörde statsministern
inte den här frågan. Inte med ett enda ord berördes hur regeringen tänker
möta de strömningar av främlingsfientlighet som nu drar genom landet. Jag
frågar därför: På vilket sätt tänker regeringen ta itu med problemen? Det
brådskar!

Sverige är ett mångkulturellt land och kommer så att vara även i framti-
den. De människor som i dag kommer till Sverige som flyktingar kommer
från andra kulturer med en annan bakgrund. Vi kan inte blunda för att in-
vandringen, hos en del svenskar, väcker oro och rädsla. Det är känslor som
vi måste ta på allvar och försöka bemöta med kunskap och information.

De flyktingar som får stanna i vårt land har samma rättigheter och skyldig-
heter som vi andra. Man skall arbeta och försörja sig. Att ha ett jobb, att
kunna försörja sig och att ha arbetskamrater är det bästa sättet att komma in
i vårt svenska samhälle. Många fördomar försvinner också när man arbetar
tillsammans. Men det är inte lätt för invandrare eller flyktingar att få ett jobb
även om de är välutbildade.

Det är klart att det sticker i många svenskars ögon när de ute i bostadsom-
rådena ser många flyktingar som de tycker bara går och drar och inte vill
arbeta. Sanningen är ofta att de inte får något jobb hur gärna de än vill. För-
domar om invandrare och flyktingars utbildning och arbetsförmåga frodas
också hos svenska arbetsgivare.

Herr talman! Det sägs ofta att rasismens och främlingsfientlighetens gro-
grund kan sökas i människors ekonomiska och sociala villkor. I ett samhälle
där människor vet att de kan få jobb, kan försöija sig, känna social trygghet
och tillförsikt inför framtiden, har rasismen svårt att finna fotfäste. Ansvaret
vilar tungt på regeringen.

Anf. 108 Statsrådet BO KÖNBERG (fp) replik:

Herr talman! Det är mycket lätt för mig att instämma i de värderingar som
nu kom till uttryck i vad gäller främlingsfientlighet och annat. Det är klart
att regeringen har en viktig uppgift i det sammanhanget.

Som medlem av folkpartiet liberalerna kan jag inte undgå att notera att
det hade varit möjligt för andra politiker att under valrörelsen - då uppmärk-
samheten är som störst på vad vi politiker säger - göra sådana insatser som

folkpartiet liberalernas partiledare har gjort. De insatserna tror jag inte på
något sätt har lett till att folkpartiet liberalerna har fått flera röster. Det var
inte därför de gjordes. De gjordes därför att vi har dessa humanitära värde-
ringar på den här punkten.

Det går i och för sig bra att ställa krav på regeringen. Men det allra vikti-
gaste tror jag är att vi alla, i våra olika funktioner, när vi har möjlighet att
möta människor och nå människor genom massmedia och på annat sätt för
fram dessa värderingar för att hålla tillbaka de strömningar av främlings-
fientlighet som finns här och var. Det vore bra om vi kunde enas om att det
är en gemensam uppgift och att alla är beredda att ta på sig den.

Anf. 109 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:

Herr talman! Jag delar naturligtvis Bo Könbergs uppfattning att vi alla har
ett ansvar för att ta den här debatten. Jag tror och vet att många av oss ute i
valrörelsen tog den här debatten, även om alla inte fick den massmediala
uppmärksamhet som Bengt Westerberg fick. Jag högaktar och respekterar
honom för att han förde den debatten även massmedialt.

Anf. 110 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Självfallet vill även jag börja med att gratulera min f.d.
landstingskollega till upphöjelsen till statsråd. Jag tyckte mig ett tag nästan
försatt tillbaka i landstingssalen när husläkarsystemet kom på tal, men jag
återfördes bryskt till verkligheten.

Jag har en hel del frågor till statsrådet och den nya regeringen. Vart tog
Sveriges barn och ungdom vägen? Jag tycker att de lyser med sin frånvaro i
regeringsdeklarationen.

Sverige har undertecknat barnkonventionen och bidrog starkt till förra
årets toppmöte för och om barn i New York. Men åtagandet för världens
barn, eller i det här sammanhanget för svenska barn, är dock långt ifrån full-
följt.

Barnen anses ha det rätt så bra i Sverige. Varför bildas t.ex. ett nytt barn-
parti, av en företagsam 12-åring i Farsta, Erik Edman? Jo, Erik och många
andra barn anser naturligtvis inte att det sätt som de etablerade partierna
driver sin politik är tillfredsställande vare sig det gäller de stora framtidsfrå-
gorna, miljöfrågorna osv. eller frågor som är närliggande för barn om skol-
maten, böckerna i skolan osv.

Det finns också en nybildad kamporganisation, Barns Rätt till Barndom,
som också tycker att de politiska partierna är alltför passiva när det gäller att
trygga barnens rätt till barndom. Den organisationen har liksom etablerade
organisationer som Rädda barnen och BRIS ”tyvärr” ett mycket starkt exis-
tensberättigande.

I regeringsdeklarationen nämns kartläggningen av barnens situation i
missbrukarfamiljer. Det tycker jag är mycket bra. Jag tycker också att det
var mycket bra att Gullan Lindblad tog upp förslaget om att höja föräldra-
penningen för de som bara har 60 kr. om dagen. Jag hoppas få återse det
förslaget i någon proposition från regeringen längre fram.

I regeringsdeklarationen sägs också att en ny familjepolitik skall ge mer
tid åt barnen. Att småbarnsföräldrar vill ha mer tid för sina barn är själv-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

115

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

116

klart. Just ”kampen om tiden” är lysande skildrad av barnboksförfattaren
Michel Ende i boken Momo eller Kampen om tiden. Där skildras hur en liga
av vuxna tidstjuvar, slipade grå kostymherrar, ger sig ut och tar folks tid och
ser till att folket inte får tid över till någonting som är trevligt längre. Men
barnen och de vuxna som hjälper dem avslöjar naturligtvis ligan och skänker
tiden åter till människorna. Jag rekommenderar den boken till läsning för
hela regeringen, och Bo Könberg har förhoppningsvis läst den.

Det finns ju faktiskt en hel del bra förslag, förutom i den här barnboken,
om hur man skall få mer tid till barnen: förlängd föräldraledighet, sex tim-
mars arbetsdag för alla, en bra barnomsorg, fria besöksresor för barn som
har sina frånskilda föräldrar boende på annan ort, osv.

I regeringsprogrammet diskuteras skol- och utbildningspolitiken. Där ta-
las det om kvaliteten på skolans alla stadier. Men hur skall elevernas infly-
tande stärkas? Hur skall vi få barn och ungdomar att känna att skolan är till
för dem? Skall det ske genom minskade resurser till skolan, genom minskad
personal på dagis eller neddragning av förebyggande insatser? Eller skall det
ske genom sänkningen av arvsskatten och förmögenhetsskatten eller bortta-
gandet av momsen på aktieköp? Är det sådana åtgärder som skall få barnen
i Fittja, i Angered eller i Rosengård att känna att vi politiker verkligen käm-
par för att de skall få ett inflytande?

De enda investeringar som konkret innebär någonting för ungdomar är
införandet av en ny vårdform för unga brottslingar, en ersättning för de s.k.
§ 12-hemmen. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att man skall bygga nya
fängelser, ungdomsfängelser.

Herr talman och statsrådet Bo Könberg! Jag undrar: Var finns barnen i
regeringsdeklarationen? Var finns de konkreta förslagen för att barnen skall
få mer tid? På vad sätt skall vi få barnen mer delaktiga i vårt samhälle? Var
finns de förstärkta resurserna för utsatta barn, flyktingbarn eller barn med
handikapp? Ett genomförande av handikapputredningens förslag dröjer ju.
På vad sätt kommer barnen att känna att deras möjligheter till makt och in-
flytande stärks?

Kds-representanten Rose-Marie Frebran tog i sitt anförande upp frågan
om barnens situation. I övrigt undrar jag: Var finns barnen i den allmänpoli-
tiska debatten? Vart tog barn och ungdom i Sverige vägen?

Anf. 111 KARIN WEGESTÅL (s):

Herr talman! Sveriges socialförsäkringssystem visar att generella förmå-
ner såsom folkpension och ATP är en överlägsen metod att nå trygghet och
ekonomisk utjämning. Även den som inte har deltagit i förvärvslivet är ga-
ranterad en ekonomisk trygghet som pensionär genom folkpension, pen-
sionstillskott och kommunalt bostadstillägg. Särskilda skatteregler gör att
denna ekonomiska trygghet för pensionärer inte beskattas. I en kommun
med ett anständigt kommunalt bostadstillägg har en pensionär utan ATP lika
mycket att leva på som en fabriksarbetare med lägsta lön. En genomsnittlig
ålderspensionär i Sverige har en disponibel inkomst som i stort motsvarar
genomsnittet i landet om man tar hänsyn till försörjningssituationen.

Internationella jämförelser visar att Sverige tillsammans med Norge nått
längst när det gäller att ge de äldre samma ekonomiska trygghet som genom-

snittsmedborgaren. England släpar långt efter, liksom Västtyskland. Ande-
len socialbidragstagare i Sverige i förhållande till befolkningen är lägst i åld-
rarna 65 - 74 år, bara 1 %. I Tyskland är pensionärerna den största gruppen
socialbidragstagare.

Det svenska pensionssystemet framstår som ett föredöme för många län-
der i Europa. Det upplevde jag själv i en konferens i Wien, där man jäm-
förde socialförsäkringssystemen i Italien, Nederländerna, Österrike och
Sverige. Vi har all anledning att slå vakt om pensionssystemet.

Vi socialdemokrater ställer oss däremot skeptiska till det förslag som före-
kommit i valrörelsen om en sammanslagning av de förekommande grundför-
månerna. Den valfrihet i boendet som härigenom sägs bli följden betyder i
klartext att pensionärer med grundpension inte kan skaffa en dyrare bostad,
eftersom bostadsbidraget inte längre blir anpassat till boendekostnaden. Vi
vet att graden av handikapp hos en person med rörelsehinder ofta är bero-
ende av bostadens tillgänglighet. Det är oetiskt och oekonomiskt att pruta
på de äldres boendestandard.

Den ekonomiska bastryggheten i det svenska pensionssystemet är spe-
ciellt gynnsam för de kvinnor som inte haft förvärvsarbete. Tidigare har
många kvinnor fått sin första egna inkomst efter pensioneringen. Nu har de
unga kvinnorna förvärvsarbete i samma utsträckning som männen, och an-
delen pensionärer utan ATP minskar.

Ett stort problem är däremot de svåra marginaleffekterna i skarven mellan
de grundläggande förmånerna och ATP-pensionen, vilka drabbar många
pensionärer med låg ATP. Det är mycket viktigt att undanröja dessa olägen-
heter, eftersom det faktum att man bidragit till ATP-systemet måste leda till
att man också har nytta av detta i form av högre pension. Den grupp som
drabbas består mest av kvinnor, men även lågavlönade män berörs.

ATP-pensionen är, i motsats till folkpensionen, kopplad till förvärvsin-
komsten och bygger på inkomstbortfallsprincipen. Systemet är utformat en-
ligt fördelningsprincipen och innebär att pensionsförmånerna åt dem som är
pensionerade betalas av de samtida yrkesverksamma.

Systemet är inte ett renodlat fördelningssystem, eftersom det förekommer
fondering i AP-fonderna. Dessa har vuxit under den tid som inbetalningarna
var större än utbetalningarna, då systemet inte gav så stor effekt och då den
ekonomiska tillväxten var god. Under de senaste åren har utbetalningarna
varit större än inkomsterna, och därför har en del av AP-fondernas avkast-
ning använts som utfyllnad.

Att ATP-utbetalningarna nu stiger beror på att genomsnittspensionen blir
större i och med att systemet utvecklas mot full utbyggnad.

Ett annat skäl är att andelen personer som är 65 år eller äldre fram till år
2005 ökar från 17 till 21 % av befolkningen. Samtidigt minskar antalet för-
värvsarbetande. Belastningen på dessa kommer att öka när det gäller att fi-
nansiera pensionerna. För att komma till rätta med detta problem skulle
man under 1990-talet behöva ta ut en något högre avgift till ATP-systemet
och fondera överskottet i AP-fonderna. Med en sådan generationsutjäm-
nande fondering skulle belastningen på pensionssystemet efter 2005 - 2010
kunna pareras helt eller delvis.

Hur AP-fondernas tillgångar placeras är också av stor betydelse för av-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

117

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

118

kastningen och för ATP-systemets inkomster. AP-fonderna borde få ökade
möjligheter till fri placering, dvs. samma handlingsutrymme som försäk-
ringsbolagen. Att slå samman löntagarfondernas kapital med AP-fonderna
borde vara en logisk lösning på pensionssystemets finansieringsproblem. Ty-
värr har vi fått en regering för vilken politiska bindningar är viktigare än
tryggheten för pensionärerna i framtiden och de yrkesverksammas möjlighet
att betala pensionerna åt de samtida pensionärerna.

Löntagarfonderna är lön som avståtts av löntagarna under de år då aktie-
ägarna gjorde uppseendeväckande stora vinster. Löntagarna höll tillbaka
sina berättigade lönekrav för att Sveriges konkurrenskraft skulle öka, efter-
som löntagarfonderna kopplades till pensionerna. Det verkar nu som om
fyrpartiregeringen av dogmatiska skäl tänker omintetgöra möjligheten att
klara de svårigheter som ATP-systemet i framtiden kommer att ställas inför.
Nu är ju inte ATP-pensionen någon hjärtefråga för den sittande regeringen -
snarare motsatsen. Pensionärerna fick dock inte oroas i valrörelsen, men hur
blir det med det förslag som skall läggas fram nästa höst, i god tid före nästa
val? Och hur blir det med pensionerna för den stora gruppen 40-talister?

Anf. 112 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Herr talman! I stället för att gratulera statsrådet Könberg, som de flesta
här har gjort, vill jag tacka Bo Könberg för att han åtagit sig den här hårda
uppgiften i den tid som vi nu befinner oss i.

Så till mitt ämne, som kommer att handla om pensioner och andra social-
försäkringsfrågor ur civilrättslig synpunkt, dvs. lagutskottets område.

Den nya tid av förändring, av frihet och av möjligheter som vi nu går in i
kommer att visa sig på många områden. Och det är nödvändigt. Varför?

Socialdemokraterna har fört oss in i ett samhälle där tillväxten inte bara
har stagnerat utan där välståndet de facto minskar. Systemen är inte individ-
anpassade. Den trygghet som storebror har utlovat sviktar och blir för
många i stället arbetslöshet eller andra former av otrygghet.

I spåren följer personliga tragedier, skilsmässor och uppbrott - detta för
att socialdemokraterna inte tog hänsyn till den ekonomiska verkligheten.
Olof Palme såg verkligheten som sin värsta fiende. Alf Ahlberg varnade för
konsekvenserna av att nonchalera den. Nu slår effekterna av den socialde-
mokratiska politiken hårt mot människorna, eftersom de socialdemokra-
tiska löftena i mycket var chimärer.

När samhällsekonomin inte håller, när skattebetalarna inte längre klarar
de åligganden de socialdemokratiska politikerna gett dem, när arbetslöshe-
ten rakar i höjden och företag efter företag tvingas lägga ned, då sviktar för-
troendet. Många frågar sig: Hur skall jag och min familj klara oss när det vi
byggde på var fel?

När människor då börjar fundera på vad de kan göra själva, hur de ekono-
miskt kan skydda sin ålderdom och hur de kan skydda sig för att klara olika
kriser som uppstår i livet, då visar det sig att det ligger ett hårt lindat nät av
förbud över många öppningar och möjligheter som människorna tror sig
finna. Slutsatsen blir, som man så ofta hör i Sverige: Det är ingen idé.

Men nu är den tiden över. Nu gäller nya villkor, nya värderingar och nor-
mer, som börjar förändra och öppna det svenska samhället. Det civila sam-

hället kommer att fä ökad betydelse, liksom sannolikt den civilrättsliga lag-
stiftningen.

Det skall löna sig att arbeta, spara och ta ansvar. Då måste det också ska-
pas sådana möjligheter att människor verkligen kan ta ansvar. De låsningar
som finns på t.ex. försäkringsområdet måste börja lösas upp. Det är orimligt
att fortsättningsvis hämma människor från att skapa ekonomiska buffertar
för kristider. Det skall man i stället stimulera. I all synnerhet är det angeläget
nu, när det knakar i välfärdssystemen. Det har varit grymt att svika männi-
skorna genom att de stora kollektiva socialförsäkringssystemen inte uppfyl-
ler sina åtagna uppgifter, samtidigt som man förvägrar eller försvårar för den
enskilde att skydda sig och sin familj. När det knakar i de kollektiva syste-
men, måste det civila samhället få utvecklas i en bättre jordmån. Det kräver
förändringar, t.ex. i lagutskottet. Det var både ologiskt och grymt att av-
skaffa änkepensionerna utan att öppna några nya möjligheter för människor
att skydda sina familjer i de civila systemen, t.ex. via de privata pensionsför-
säkringarna.

Det ansvar som människor faktiskt ofta vill ta för varandra inom familjen
bör få en chans att utvecklas. Avtalsrätten måste inte bara grundlagsfästas,
den måste också utvecklas. Den är t.ex. inskränkt när det gäller människors
möjligheter att avtala sinsemellan om sitt försäkringssparande. Avtalsrätten
bör gälla premieinbetalningen, men även det sedermera utfallande försäk-
ringsbeloppet. Möjligheten att själv bestämma om sitt pensionssparande bör
utvecklas i linje med den i Europa mer vanliga synen på äganderätten. Den
som sparar skall ha möjlighet att besluta om vart sparbeloppet skall gå, i hän-
delse av att spararen avlider. Försäkringsbolagen har redovisat den snedvrid-
ning av sparandet som nuvarande förhållanden leder till. En ändring kan
också ha en stimulerande effekt på sparandet.

Förra perioden motionerade jag i detta ärende och all tänkbar försäkrings-
expertis inbjöds till lagutskottet. Efter hearingen insåg inte bara de borger-
liga partierna, utan även miljöpartiet angelägenhetsgraden i denna reform.
Bara socialistpartierna ville fortsätta att hindra, stoppa och förbjuda - helt i
linje med sin ideologiska övertygelse. Statsrådet Laurén lovade i tisdags, vid
debatt här i kammaren, att genast ta initiativ till ändring på detta område.

Det totala pensionsskyddet bör vägas in vid bodelning. Det är viktigt. Mo-
derater och folkpartister har därvid krävt att pensionstryggheten i skilsmäs-
sosituationen ses över. Inte minst är det viktigt för de föräldrar som har gjort
en större tidsmässig insats och investering i barnens fostran än vad som är det
gängse i vårt land. Om makar frivilligt får avtala i förväg om behandlingen
av sina pensionsrättigheter vid en eventuell framtida bodelning, öppnas fler
möjligheter för människor att skapa ett gemensamt ekonomiskt familje-
skydd. Jag motionerade om detta förra perioden och fick stöd av försäkrings-
expertisen. Skulle dessutom frågan om möjligheterna att inkludera ATP och
avtalspensioner i 10 kap. 3 § äktenskapsbalken, dvs. en utvidgning av till-
lämpningsområdet för jämkningsregeln, nå en slutlig lösning - något som
moderater och folkpartister föreslagit utredning av - kommer familjeskyd-
det att väsentligt kunna stärkas.

Jag syftar till att vi skall få ett större civilt samhälle på frihetens, på famil-
jens, på rättssäkerhetens och på humanismens grund.

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

119

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

120

Anf. 113 HANS KARLSSON (s):

Herr talman! Välfärdsfrågorna rymmer en oerhört stor del av det som ut-
gör vårt samhälle. Jag skall, på den korta tid som jag har till mitt förfogande,
ta upp en del frågor som rör löntagarna och som handlar om att ha en bra
tillvaro på jobbet och ett bra liv på fritiden.

Arbetslivets förnyelse är en process som pågått under lång tid. Tack vare
det pionjärarbete som många inom arbetarrörelsen utfört har det i vårt sam-
hälle kunnat genomföras ett antal åtgärder, som betytt stora förbättringar
för landets löntagare.

Det är dessa framsteg för löntagarna som inte lämnat valda delar av bor-
gerligheten någon ro. Krafter har satts i gång som vill föra utvecklingen till-
baka flera årtionden, krafter som uppenbarligen åter vill göra löntagarna liv-
egna.

Arbetsrättslagstiftningen, som var 70-talets stora lyft för löntagarna, har
varit utsatt för en formlig stormeld från borgerligheten. Ökad anställnings-
trygghet för löntagarna har inte lämnat högerkrafterna någon ro. Möjlighe-
ten till inflytande över sitt arbete, arbetets organisation och arbetsledning
har inte accepterats av dem som fortfarande vill ha envälde i arbetslivet.

Men processen för ökad trygghet och ökat inflytande, som fick en ordent-
lig skjuts i början av 70-talet, går nu in i en ny fas. Efter omfattande utbild-
nings- och informationsinsatser, där staten bidragit med pengar för att ge alla
löntagare samma möjligheter, händer nu stora saker i arbetslivet. Den ena
arbetsplatsen efter den andra sjösätter nu projekt, som växt fram under ett
antal år. Det som gjort att även många arbetsgivare nu ger klartecken är ar-
betslivsfondens resurser.

Givetvis betyder pengar mycket, men också den personal som fonderna
har utgör en mycket viktig resurs för att stödja och utveckla de idéer som
anställda och arbetsgivare tar fram.

Aktiva rehabiliteringsåtgärder för människor som drabbats av arbetsska-
dor är oerhört angelägna. Många värdefulla projekt inom detta område står
nu också inför sitt förverkligande. Människor som blivit utslagna från arbets-
livet kan på nytt bli delaktiga.

Det som nu händer på många arbetsplatser är oerhört betydelsefullt då
det gäller att ge löntagarna en bättre arbetsmiljö, ökad tillfredsställelse i ar-
betet och därmed ett bättre liv.

Ett annat område som betyder mycket för landets löntagare är de sociala
trygghetssystem som har byggts upp och som ger människor möjlighet att
fortsätta att leva ett någorlunda bra liv, även om man drabbats av sjukdom,
arbetsskador eller arbetslöshet. Drabbas man av en skada i arbetet är det
självklart att man inte skall behöva lida också ekonomiskt för det. Det är
dock tveksamt om detta synsätt har någon utbredning i regeringskansliet.

Av olika uttalanden från regeringsföreträdare framgår att det finns skäl
för landets löntagare att vara oroliga. Hoten om försämrad arbetsskadeer-
sättning, karensdagar vid sjukdom och försämrade villkor för arbetslösa be-
tyder att rättvisa och solidaritet inte har några förespråkare i det borgerliga
regeringskansl iet.

Landets löntagare kommer givetvis att uppfatta varje försämring av sina
villkor som en provokation från den borgerliga regeringen.

Landets löntagare och deras fackliga företrädare har tagit ett mycket stort
ansvar för att lindra effekterna av kapitalets höjningar. Rehnbergavtalet har
inneburit att många avstått från att ta ut mesta möjliga lön, och detta i solida-
ritet med anställda i branscher som inte haft något stort utrymme. I och med
att landets löntagare har ställt upp på detta sätt krävs en motprestation från
regeringen.

Herr talman! Jag vill avsluta mitt inlägg med en uppmaning till regeringen:
Tafsa inte på löntagarnas skyddsnät och på deras möjlighet att få utveckla
sitt arbete och sina arbetsplatser!

Anf. 114 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):

Herr talman! Birgitta Dahl nämnde i sin inledning de för oss socialdemo-
krater så viktiga bergreppen som jämlikhet och jämställdhet, och jag vill un-
der några minuter göra en del jämställdhetsreflexioner.

”Politiker ersätts av kvinna” var den uppseendeväckande nyheten på en
av landsortstidningarnas löpsedlar för ett antal år sedan. Denna text har na-
turligtvis lockat till många goda skratt och åtskilliga muntrationer. Men, herr
talman, just nu fastnar skrattet i halsen. Efter årets val kan vi konstatera att
det är kvinnorna som är förlorarna.

Politiker - skall det vara män i framtiden? Det faktum som en gång i tid-
ningen Sveriges riksdag beskrevs som historia - ”Riksdagsman blir man om
man är man” - tycks åter vara en sanning. I år är det första gången under
1900-talet som kvinnornas politiska makt i riksdagen minskar. Herr talman
må förlåta mig för uttrycket, men gubbväldet har ökat i parlamentet. Detta
är ett bakslag för jämställdheten i Sverige!

Med ljus och lyckta sökte jag i regeringsförklaringen efter deklarationer
som gällde jämställdhetens område. Med ljus och lyckta fick man också, när
ministerlistan presenterades, leta efter en jämställdhetsminister. Jag hittade
henne. Men ännu i dag har jag inte hört Birgit Friggebo säga någonting om
det kommande jämställdhetsarbetet. Bostadsdepartementet skall läggas
ned, och kulturens betydelse tycks minska. Jag är litet ängslig för att Birgit
Friggebo är en nedläggningsminister. Finns det i den nya regeringen några
planer på ett fungerande och utvecklande jämställdhetsarbete?

Sverige och övriga nordiska länder är i ett internationellt perspektiv före-
gångsländer när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. Jämfört
med de flesta länder har vi i Sverige en hög kvinnlig förvärvsfrekvens, en väl
utbyggd barnomsorg, ett föräldraförsäkringssystem som är unikt i världen.

Nu måste vi fråga oss hur det blir med dessa förutsättningar som gjort det
möjligt för svenska kvinnor att vara självständiga och självförsörjande. För
mig är den borgerliga valfrihetstanken svår att kombinera med kravet på
jämställdhet mellan kvinnor och män. För den borgerliga valfriheten är en
valfrihet för dem som har pengar, och i det sammanhanget drar oftast kvin-
norna det kortaste strået.

I det socialdemokratiska kvinnoförbundet har vi under många år arbetat
för kvinnors rätt till självständighet och oberoende. Vi har arbetat för kvin-
nors rätt till makt och inflytande. Det har varit ett tufft och många gånger
ganska otacksamt arbete, men med tiden har vi fått gehör för våra åsikter.
Jag är i dag mycket stolt över att vi i det socialdemokratiska partiet är det

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

121

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

122

parti som här i riksdagen - trots gubbväldet - kan redovisa en ökning då det
gäller kvinnorepresentationen. Med 41 % kvinnor i den socialdemokratiska
riksdagsgruppen visar vi socialdemokrater att vi menar någonting när vi an-
ser att både kvinnor och män behövs i beslutande församlingar. Kvinnor och
män har olika erfarenheter, och dessa erfarenheter behövs då beslut skall
fattas som berör kvinnor och män i hela vårt land.

Hur kommer kvinnoperspektiven på politiska frågor att fungera i partier
som Ny Demokrati och kds? Här i riksdagen är de representerade med tre
kvinnor i Ny Demokrati och sju kvinnor i kds partigrupp. Jag kan försäkra
att det inte bara är turism, kärnfamiljen och stöd för att förhindra aborter
som är frågor som påverkar kvinnors vardagssituation.

”Varannan damernas” bjöd socialdemokrater upp till för ett antal år se-
dan. Ett huvudargument till denna invit var att utan en jämn könsfördelning
i beslutande församlingar blir såväl demokratin som besluten ofullständiga.
Det är något att tänka på, så att det nya gubbväldet bryts. Jag skulle ha velat
ställa en fråga till jämställdhetsministern, men jag kanske kan få den med-
skickad: Är vår nya jämställdhetsminister villig att delta i ett arbete för ökad
jämställdhet? För mig och andra i det socialdemokratiska kvinnoförbundet
är det en utmaning att under det kommande riskdagsåret få föra fram de
frågor som vi arbetat för - kvinnors rätt till arbete, kvinnors villkor i arbetsli-
vet, lika lön för likvärdigt arbete, en bra barnomsorg, en god pension, kvin-
nofrid - och pröva dem i ett jämställdhetsperspektiv.

Olika men på lika villkor - det är en god målsättning för oss socialdemo-
krater. Frågan är om det är det för de övriga ledamöterna i Sveriges riksdag.

Anf. 115 Statsrådet BO KÖNBERG (fp) replik:

Fru talman! Ingegerd Sahlström beklagade den förändring av kvinnore-
presentationen i årets riksdagsval som har inträffat jämfört med den tidi-
gare. Det är lätt att ställa sig bakom detta beklagande. Jag tycker också att
det är tråkigt att det har blivit ett av resultaten av årets val. Dock innehöll
det en hel del andra poäng i och för sig. Däremot är det väl inte så oerhört
slående med gubbväldet i själva riksdagslokalen, eftersom en manlig talman
ersatts med en kvinnlig. Det är väl en förändring till det bättre som jag hop-
pas att Ingegerd Sahlström välkomnar.

Om jag har räknat rätt på regeringssammansättningen är det väl så att vi
aldrig tidigare har haft en regering där andelen kvinnor har varit så stor som
nu. Jag säger inte att den är tillräckligt stor, men den har aldrig, såvitt jag
förstår, varit så stor som för närvarande.

Jag blev litet förvånad över frågan om huruvida Birgit Friggebo som jäm-
ställdhetsminister skulle vilja arbeta för ökad jämställdhet. Jag trodde att
svaret var självklart, inte minst med tanke på folkpartiet liberalernas och li-
beralismens historia vad gäller jämställdhet. Jag behöver kanske inte gå in
på den historiebeskrivningen i detalj. Med tanke på det intresse som Inge-
gerd Sahlström har i dessa frågor är den historiebeskrivningen förmodligen
väl bekant. Med anledning av det faktum att Birgit Friggebo med sin stora
arbetskapacitet också på sin lott har fått att göra en del förändringar i rege-
ringsarbetet, t.ex. när det gäller bostadspolitiken, verkar det litet långsökt
att tro att detsamma skulle gälla jämställdheten. Det är samma sak med jäm-

ställdheten som med kulturen: Birgit Friggebo kommer, med all den kraft
som hon besitter, att ägna sig åt dessa frågor.

Anf. 116 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik:

Fru talman! Det var positivt att höra statsrådets svar på mina frågor. Jag
tycker att min ängslan ändå kan vara begriplig, därför att i regeringsförkla-
ringen hittar man inte mycket om jämställdhet. Jag tror att ordet finns på ett
enda ställe. Det är viktigt att vi fortsätter jämställdhetsarbetet. För även om
vi har fått en kvinnlig talman och ett antal kvinnor i regeringen, fattas det
kvinnor i Sveriges riksdag.

Anf. 117 KARIN ISRAELSSON (c):

Fru talman! Jag kan till Ingegerd Sahlströms glädje tala om att i och med
regeringsbildningen fick centerpartiet en riksdagsgrupp med 44 % kvinnor.
Det var väl inte dumt.

Jag tänkte tala om pensioner. Det är litet rörligt och rörigt i debatten. Vi
går om vartannat, men jag har något visst att säga om det som tidigare har
sagts.

Våra äldre, förtidspensionerade och handikappade, dvs. de som uppbär
någon form av pension, har blivit de största förlorarna på grund av den so-
cialdemokratiska regeringens brist pä en väl fungerande fördelningspolitik.
Med brandkårsutryckningar försökte man skyla de största orättvisorna och
jämställde den levnadsnivå de äldre skall nöja sig med och socialbidragsnor-
men. Främst de äldre kvinnorna har blivit de stora förlorarna genom detta
sätt att driva politik.

I regeringsförklaringen finns ett förslag om samråd när det gäller pen-
sionssystemet. Detta skall följas upp med en parlamentarisk arbetsgrupp.
Den skall behandla ATP-systemets framtid på grundval av remissvaren med
anledning avpensionsberedningens förslag. Samtidigt skall en bred kartlägg-
ning ske av pensionärernas levnadsvillkor. I samband härmed skall center-
partiets förslag om en höjd grundpension utredas. Vi centerpartister är na-
turligtvis mycket nöjda med att också den delen finns med i regeringsförkla-
ringen.

Det är sällan som politiker möts av bifall över de förslag som väcks i riks-
dagen. Det har under de senaste åren i de flesta fall varit motsatta reaktio-
ner. Men när det gäller centerpartiets förslag till en förstärkt grundpension,
har pensionärer och andra intresserade verkligen sett detta som en möjlighet
att få rättvis och trygg pension.

Genom att slå ihop de olika delar som i dag utgör grundpensionen med
de särskilda skattereglerna, kommunala bostadstillägget och med den första
delen av ATP-pensionen uppnås en sådan förstärkning. Det är naturligtvis
inte omöjligt att ändå utbetala KBT, om hyreskostnaderna fortsätter att stiga
på det sätt som de hittills har gjort. Med detta vill jag bemöta Karin Wegestål
som i sitt inlägg förutsatte att denna möjlighet inte skulle ges.

En sådan grundpension skulle tillförsäkra alla äldre en trygg levnadsnivå.
I dag är det kvinnorna som är de stora förlorarna i ATP-systemet. Många
har fått informationen att med ATP-poäng är ålderdomen tryggad. Så stora
besvikelser dessa kvinnor utsatts för när de erhållit sitt första pensionsbe-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

123

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

124

sked! I många fall får de ut mindre pengar än om de bara erhållit folkpension
och pensionstillskott. Med de stora hyreshöjningar som har inträffat under
det senaste året har dessa kvinnors ekonomi starkt försämrats. Allt fler har
fått söka sig till socialtjänsten, och pantbankerna har fått ett ökat antal äldre
i sin kundkrets.

Detta är ovärdigt ett välfärdsland som Sverige. Med de stora nedläggning-
arna av ålderdomshem har också vårdmöjligheterna för äldre kvinnor för-
sämrats. Nu kommer denna utveckling att förändras med en ny regering som
har en annan syn. Här behövs stora insatser under den närmaste perioden.
Det är bara att starkt beklaga att svensk ekonomi inte räcker till annat än till
akuta åtgärder för att rädda bankerna från kollaps när statens företrädare
i bankstyrelserna handskats ovarsamt med tillgångarna. Hade dessa medel
kunnat användas för insatser för våra äldre, skulle många av de svagas situa-
tion ha förbättrats. Hade vi i ett sådant läge tillåtit spekulation med AP-fon-
derna? Nej, Karin Wegestål, det finns många skäl till att vi anser att AP-
fonderna inte skall användas på detta sätt.

Det är alltså ett eländes elände som lämnats över till den nya regeringen.
Det tar tid att reparera alla de skador detta åstadkommit. Som vanligt är det
de svagaste människorna som offras.

Köerna i sjukvården -11 000 personer i kö för hörapparat - drabbar äldre.
Få ålderdomshem minskar akutsjukvårdens möjligheter att ge hjälp i akuta
lägen. Köerna är långa, och situationen är inte acceptabel. Nu pågår en del
arbeten för att förbättra situationen, men det krävs också ekonomiska insat-
ser för att göra det möjligt för kommunerna att klara sina nya åligganden.

Införandet av rätten att erhålla vårdår inom ATP-systemet bidrar till att
flera kvinnor blir berättigade till alla de ATP-år som krävs för erhållande av
denna pension.

Nu behöver dessa regler ses över. Centerpartiets krav på retroaktivitet i
vårdårssystemet blir alltmera berättigat i skenet av diskussionen rörande för-
ändrade regler för intjänandepoäng inom ATP-systemet. I dag räknas 30 in-
tjänandeår och de 15 bästa utgör grunden för pensionen. För många kvinnor
skulle en höjning till 40 år innebära stora pensionsförluster. Detta får inte
ske om inte ett skyddsnät införs. Det gäller inte minst kvinnor som studerar
och sedan väljer att vårda sina barn. De kommer att få stora svårigheter att
få de intjänandeår som då krävs.

Centerpartiet håller fast vid nuvarande regler. Vi ser det inte heller som
mest angeläget att höja taket inom pensionssystemet. Det viktigaste nu är
att trygga den framtida pensionen för dem som i dag bara har folkpension,
pensionstillskott, KBT och låg ATP, och det gör man genom att införa en
grundpension enligt den modell som centerpartiet har skisserat.

En sådan fördelningspolitik ger rättvisa och stöd till den grupp av äldre
som med rätta kan sägas ha byggt dagens välfärdsland. För att man skall
klara detta krävs en god ekonomi i vårt land. Det måste till en tillväxt för att
man skall kunna trygga framtidens pensioner, och det är regeringens uppgift
att se till att denna tillväxt kommer till stånd. Då kan framtidens kvinnor i
detta pensionssystem känna en trygghet. Det är bristen på trygghet som har
varit synnerligen anmärkningsvärd i socialdemokraternas sätt att driva rege-
ringspolitik.

Anf. 118 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik:

Fru talman! Jag vill gratulera Karin Israelsson och centerpartiet till att
man nu efter regeringsbildningen har ökat kvinnorepresentationen. Men
jämställdhetsarbetet skulle bli än mer trovärdigt om kvinnorna redan från
böljan fick en ordinarie plats. Det är ju inte omöjligt att toppa en lista med
ett kvinnonamn.

Anf. 119 Statsrådet BO KÖNBERG (fp) replik:

Fru talman! Jag vill något kommentera det som Karin Israelsson tog upp
angående det förslag om höjd grundpension som bl.a. centerpartiet har
framfört i olika sammanhang.

Som Karin Israelsson sade är det förstås rätt att det i regeringsdeklaratio-
nen finns en utfästelse om att undersöka denna metod och se efter vad den
kan åstadkomma och vilka för- och nackdelar den har, vilket också kommer
att förverkligas.

Anledningen till att jag begärde ordet var närmast det samband mellan
olika åtgärder som ändå finns inom pensionssystemet. Om man höjer grund-
pensionen innebär detta naturligtvis att den som har tjänat in ATP-poäng
under ett mindre antal år - t.ex. om man har haft inkomster motsvarande ett
par, tre basbelopp - inte får någon glädje av sina poäng jämfört med andra.
Att det blir på det viset är naturligtvis en självklar konsekvens av förslaget
om att höja grundnivån.

Jag blev därför något förvånad när Karin Israelsson såväl pläderade för en
grundpension höjd till en nivå som - såvitt jag förstår - rör sig kring ca
100 000 kr., samtidigt som hon berättade att många kvinnor redan i dagsläget
känner sig besvikna över att de inte får ut mer av de ATP-poäng som de har
tjänat in jämfört med de pensionärer som inte har någon ATP-pension och
bara får folkpension och pensionstillskott.

Jag fick nästan det intrycket att Karin Israelsson försökte rida på två hästar
samtidigt, och det är inte alltid så hälsosamt.

Det ingår en mängd svåra tekniska frågor i pensionssystemet, frågor som
vi under kommande år måste ta ställning till. I vissa fall blir det intresse- eller
målkonflikter och dessa konflikter måste vi vara beredda att ta tag i. Vi kan
inte bara önska bort deras existens. Ett ögonblick föreföll det som om Karin
Israelsson försökte önska bort den nyss nämnda konflikten.

Anf. 120 KARIN ISRAELSSON (c) replik:

Fru talman! Jag vill först till Ingegerd Sahlström säga att det är riktigt att
kvinnorna skall toppa listorna. Det är vår ambition, men ibland når man inte
ända fram. Ambitionen finns dock kvar.

Till socialministern vill jag säga att när det gäller de lägsta ATP-pensio-
nerna finns det i dag väldiga marginaleffekter inom detta system. ATP-pen-
sionerna beskattas, och det är därför som kvinnornas besvikelse blir så stor,
eftersom de får mindre än om de bara skulle ha haft folkpension, pensions-
tillskott och KBT.

Med vårt förslag om grundpension menar vi att dessa marginaleffekter
försvinner. Det är ingen som får det sämre med en grundpension, utan alla
får en tillräcklig grundpension som gör det möjligt att leva på den. Man slip-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

125

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

126

per då alla marginaleffekter som uppstår med de beskattningsregler som
finns om t.ex. ränteinkomster, vilka innebär att vissa ränteinkomster beskat-
tas upp till 80%. Där kan man tala om marginaleffekter som är betydligt
starkare i högre inkomstlägen!

Att vissa människor inte får mera för sitt lönearbete kan naturligtvis te sig
som en orättvisa. Enligt vår uppfattning har det arbete som många av dessa
kvinnor med låga inkomster har utfört ofta kombinerats med vård av hem,
barn och anhöriga. I dag får dessa kvinnor ingen som helst ersättning. Det
är rimligt att de också skall tillerkännas denna ersättning.

Denna reform är inte byråkratisk och den är enkel i sin grundkonstruk-
tion. Men jag håller med Bo Könberg om att vi måste se efter vilka effek-
terna blir. Det kostar naturligtvis att införa en sådan här reform.

Det har för mig påtalats att när folkpensionen infördes förbjöds man att
över huvud taget räkna på kostnaden. Det var viljan att göra en förändring
som räknades. Vi skall i dag redovisa alla totala kostnader. Viljan och visio-
nen om att förändra ett system har på något vis dött bort i den politiska de-
batten. Detta är centerpartiets vision som vi med all kraft driver fram, efter-
som det rör sig om en rättvisereform. Vi vill också tona ned ATP-systemet,
som står för en del av alla de pensionsförmåner som utbetalas, men det är
inte den största delen utan den återfinns ofta inom det privata fältet eller
inom de avtalsbundna pensionerna.

Anf. 121 Statsrådet BO KÖNBERG (fp) replik:

Fru talman! Jag skall inte mera fördjupa mig i denna frågeställning, annat
än att jag vill göra en randanmärkning.

Såvitt jag förstår blir marginaleffekterna för dessa inkomstlägen större
med det förslag som centern har presenterat än vad de är i dagsläget. Men
det är en sak som en framtida utredning närmare får visa.

Anf. 122 KARIN ISRAELSSON (c) replik:

Fru talman! Jag förstår inte hur Bo Könberg räknar, men det är möjligt att
vi i lugn och ro kan sätta oss ned och titta på pensionssystemet litet längre
fram. Vad vi slipper är de marginaleffekter som finns i de lägre inkomstlä-
gen, där man behöver upp till en pensionspoäng för att få en krona i vinst i
ATP-systemet. Det är marginaleffekter! Marginaleffekterna är också oer-
hört stora när det gäller beskattningen av ränteinkomster. Får man ett nor-
malt skattesystem som också täcker pensionsinkomsterna och de räntein-
komster som man kan ha såsom pensionär kommer man ifrån de svåra mar-
ginaleffekter som finns i dag. Det tycker jag är väldigt viktigt. Sedan får man
ett ganska normalt steg mellan grundpension och nästa inkomstgräns när det
gäller ATP-pensionen.

Anf. 123 RINALDO KARLSSON (s):

Fru talman! Den nya fyrpartiregeringen vill återupprätta Sverige som till-
växt- och företagarnation. Det tycker vi låter bra, men vem skall betala no-
tan för den medicinen? Det skulle kosta människorna här i landet 10-15
miljarder kronor om året. Utöver slopande av omsättningsskatt på aktier
och borttagande av förmögenhetsskatten, kommer, enligt uppgift, även ka-

pitalskatten att sänkas. Sociala avgifter på vinstandelar avskaffas. Löntagar-
fonderna skrotas och löntagarnas pengar delas ut. Hur allt detta skall betalas
är oklart, men förmodligen kommer det att handla om SAFs önskelista om
karensdagar och dessutom om sänkt ersättning vid sjukdom.

Man kan fundera över hur det skall gå med arbetslivsfonden, som vi var
överens med en del av de borgerliga partierna om före valet. Gäller den åsik-
ten än? Arbetsgivareföreningen har länge krävt att kriterierna vid arbetsska-
dor skall skärpas. Höjda egenavgifter till arbetslöshetsförsäkringen är ett
krav från SAF.

Den nya regeringen talar om sänkta skatter. Samtidigt vill man ta bort av-
dragsrätten för fackföreningsavgiften. Detta måste väl ändå vara en skatte-
höjning? Men det ligger väl också en baktanke i att ekonomiskt försvaga
fackföreningarna. Detta kan vara en strategi som kan vara en katastrof för
landet. Här i Sverige är vi vana vid starka parter som förhandlar på arbets-
marknaden, eller vill den nya regeringen att gatans parlament skall råda?

En annan fråga som diskuterades under valet var centerns förslag om olika
avtal på arbetsmarknaden, där företag med mindre än femton anställda
skulle särskiljas, ja, kanske rent av stå utanför lagen om anställningsskydd.
Gäller detta även nu efter valet?

När det gäller skattesänkningar skyller regeringen på att ett närmande till
EG kräver detta. Det är inte sant. EG lägger sig inte i vilken skattesats vi
har i Sverige. Man lägger sig inte heller i vilken momssats vi har. Däremot
kommer naturligtvis marknaden att påverka såväl skatter som momssatser.
Det är ett beställningsverk av de s.k. marknadskrafterna.

Den stora frågan är, om vi skall ha en välfärdspolitik som bygger på att vi
alla tillsammans är med och finansierar den, eller om vi även på den punkten
skall förlita oss på de s.k. marknadskrafterna.

Man säger i regeringsförklaringen att hela Sverige skall leva. Det förutsät-
ter en aktiv regionalpolitik. Är det Börje Hörnlunds eller Per Westerbergs
regionalpolitik som skall gälla? Det är en viktig fråga för Norrlands inland.
Om marknadskrafterna även här skall styra regionalpolitiken, kommer en
död hand att läggas över en stor del av Sverige.

I dag uttalar sig alla partier för att bekämpa arbetslösheten. Det tycker vi
är mycket bra, men visst känner man en viss oro när bl.a. Bengt Westerberg
den 10 januari i fjol sade att det enligt hans uppfattning bara var att acceptera
en ökad arbetslöshet. I detta kan man uppfatta att skillnaden mellan hans
uppfattning och Ulf Laurins på SAF inte var särskilt stor. Framtiden får ut-
visa var sanningen ligger. Ett verkar då helt klart, nämligen att det på endera
sättet blir löntagarna som skall betala skattesänkningen för de mest välbe-
ställda. Enligt de demokratiska spelregler som finns måste man leva under
den regering som är vald. Det är bara att acceptera, och det är helt riktigt.
Men att man helt cyniskt vältrar över kostnaderna på dem som har det sämst
ställt kan aldrig accepteras. Anne Wibble uttryckte det så, att om man inför
karensdagar blir svenskarna ännu friskare. Detta är cyniskt. Vi vet att det
inom regeringen finns partier som fortfarande har en viss solidaritetskänsla.
Jag hoppas att de får ett inflytande i politiken, annars kan det leda till en
katastrof både för individer och för regioner.

Socialdemokratin har alltid ansett att välfärdspolitiken måste vara gene-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

127

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

rell och omfatta alla. Alla måste ha rätt att känna en grundtrygghet. Grund-
tryggheten får inte kännas som en nådegåva, som enbart riktar sig till och
pekar ut en viss grupp. Regeringsförklaringen är mycket luddig i denna
fråga. Man får hoppas att den inte innebär en ny inriktning av grundtrygghe-
ten.

I dessa tider, som onekligen innehåller många stora problem, sätts solida-
riteten på prov. Vi får se hur hållbar den är. Det är därför skrämmande, när
de, som arbetat ihop välståndet genom sitt arbete och gett andra trygghet,
skall bli först drabbade med olika pålagor.

Fru talman! Ett gott råd till den nya regeringen: Arbeta för löntagarna,
inte mot löntagarna.

Anf. 124 Statsrådet BO KÖNBERG (fp) replik:

Fru talman! Jag skall inte fördjupa mig i alla de anklagelser mot den nya
regeringen som nu har framförts, utan bara konstatera att regeringen själv-
fallet arbetar för att vi alla i Sverige skall få det bättre, självfallet också de
många svenskar som är löntagare. Ibland låter det som om de skulle vara
någon förtryckt minoritet i landet, men går det bra för Sverige går det själv-
klart också bra för Sveriges löntagare. Jag var kanske något förvånad över
att man kunde beskriva, som Rinaldo Karlsson gjorde, en borttagen av-
dragsrätt för fackföreningsavgifter som att man överlämnar lönebildningen
till ”gatans parlament”.

Till sist vill jag bara notera att det citat av Bengt Westerberg som Rinaldo
Karlsson åberopade är oerhört missvisande. Det har påvisats ett antal
gånger under valrörelsen att uttalandet var missvisande. Undrar man hur
det har gått med arbetslösheten kan man studera AMS senaste pressmedde-
lande om vad den socialdemokratiska regeringen har lämnat efter sig.

Anf. 125 RINALDO KARLSSON (s) replik:

Fru talman! Det är helt klart att om man ekonomiskt försämrar situatio-
nen för de fattiga organisationerna på arbetsmarknaden blir de försvagade.
Det är väl ingenting att sticka under stol med. Speciellt en kapitalistisk rege-
ring borde kunna förstå det.

Anf. 126 CARIN LUNDBERG (s):

Fru talman! Det känns högtidligt och ansvarsfullt att få ta plats i Sveriges
riksdag. Det känns också ovant och osäkert. Osäkerheten och ovanan gäller
inte bara det nya för en ny ledamot utan även regeringen och dess politik.
Jag har därför en del funderingar kring familjepolitiken. Jag tror att denna
debatt inleddes med just detta, men då var jag på introduktionsutbildning.

I regeringsförklaringen sägs att ”familjepolitiken skall främja både valfri-
het och jämställdhet mellan kvinnor och män”. Småbarnsföräldrarna skall
alltså ges ökad valfrihet. Vad menar då regeringen med valfrihet? För mig
förutsätter ”valfrihet” att man har en reell möjlighet att välja. Det krävs att
man har ekonomiska förutsättningar och det har inte alla. Det krävs också
verkliga alternativ, t.ex. tomma dagisplatser att välja på. I dag finns inte
denna överproduktion och jag tvivlar på att den kommer att finnas. Detta

128

gör att jag har svårt att se att det verkligen kan finnas en verklig valfrihet för
alla småbarnsföräldrar.

Målet för regeringens familjepolitik är vårdnadsbidrag. Man vill införa ett
bättre ekonomiskt stöd för barnfamiljerna för att öka deras valfrihet och
rättvisan mellan dem. Jag undrar då: Vilka förutsättningar finns för att ge-
nomföra en vårdnadsersättning som kompenserar föräldrarnas inkomstbort-
fall? Utan full kompensation blir det ju ingen riktig valfrihet, inga alternativ.
Hur skall förslaget om vårdnadsbidrag kunna främja jämställdheten?

Den som väljer att förvärvsarbeta skall också ha ekonomiskt utbyte av
detta, säger man vidare. ”Den som väljer att förvärvsarbeta” - med det
måste man mena kvinnor. Det är i alla fall vad Bengt Westerberg menar om
man skall tro Dagens Nyheter i går. ”Barnomsorgen är ingen belastning för
samhället, den är självfinansierande. De skatter småbarnsmammorna beta-
lar in när de förvärvsarbetar räcker för att betala subventionerna till dag-
hemmen.

Får jag på alla förvärvsarbetande mammors vägnar tacka socialministern
för de vänliga orden. Dessutom är subventionerna till barnomsorgen ingen
orättvisa för de mammor som väljer att stanna hemma - fortfarande enligt
DN.

För oss socialdemokratiska kvinnor är det en självklarhet att ha rätt till
både arbete och barn. Det är inte ett val mellan det ena eller det andra. Vi
tycker dessutom att barnen har rätt till papporna och att papporna har rätt
till barnen. Bygg ut föräldraförsäkringen och barnomsorgen i stället för att
införa vårdnadsbidrag.

I avvaktan på vårdnadsbidraget skall existerande hinder för fri etablering
tas bort. Statsbidrag skall utgå till privata dagis. Marknaden, konkurrensen
och föräldrarnas fria val skall styra. Men var finns barnen? Var finns kvalite-
ten, barnens behov och förskolepedagogiken? Föräldrarna kan ju välja då-
liga alternativ av ekonomiska skäl eller av andra skäl. Skall alla alternativ få
statsbidrag? Det värsta alternativet jag kan tänka mig är en nazistisk organi-
sation som vill starta ett slags Hitlerjugend. Skall den få statsbidrag? Jag har
inget emot alternativ inom barnomsorgen. Alternativa barnomsorgsformer
som föräldrakooperativ och daghem med alternativ pedagogik bör stimule-
ras, men de måste stå under den kommunala tillsynen så att den höga kvali-
teten garanteras också i fortsättningen.

”Om familjen får välja själv, skapas större trygghet.” Har regeringen inte
läst barnomsorgsundersökningen, som säger att 92% av småbarnsföräld-
rarna vill ha dagis och att få vill ha andra alternativ?

Föräldrarna vet vad som är bra för deras barn. Det var också detta som
låg till grund för riksdagens beslut 1985 om barnens rätt till barnomsorg -
omsorgen om barnens emotionella, sociala och intellektuella utveckling.

För oss socialdemokrater är det av avgörande betydelse att barnomsorgen
finansieras solidariskt så att alla barn, oavsett föräldrarnas inkomst, kan ef-
terfråga plats i omsorgen och att den styrs demokratiskt så att verksamheten
planeras för alla barn och fördelas efter behov, så att också barn med behov
av särskilt stöd kan ges lika rätt till omsorg.

I avvaktan på vårdnadsbidraget skall dagbarnvårdare få ersättning också
för egna barn.

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

129

9 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 12

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

130

I Skellefteå kommun som jag kommer ifrån har vi ca 400 dagbarnvårdare.
Dessa 400 har totalt 625 egna barn i åldrarna 1-6 år. Om man räknar med
att en dagbarnvårdare har 3,5 barn för en heltidsanställning, skulle behovet
av dagbarnvårdare öka med ca 180 enbart för att kompensera de platser som
går förlorade till dagbarnvårdarnas egna barn. Lägg sedan till de 300 barn
som de 180 nya dagbarnvårdarna har. Då krävs ytterligare 85 vårdare.

Om hela behovet av nya platser skall täckas av nya platser i familjedaghem
krävs ca 265 nya familjedaghem. Bruttokostnaderna för en dagbarnvårdare
uppgår till ca 200 000 kr. Bruttokostnaden för Skellefteå skulle alltså öka
med ca 53 milj.kr. Min fråga blir då: Varifrån skall dessa 53 miljoner till en-
bart Skellefteå kommun tas?

Barnomsorgsfrågan handlar inte bara om valet av omsorgsformer, sade
Alf Svensson i partiledardebatten. Han sade vidare att det ytterst handlar
om vilken syn vi har på familjen.

Just det. Det handlar om vilken syn vi har på barnen. Kds driver en indivi-
dualisering av barnen, barnen är en del av föräldrarna. Men barn har vi bara
till låns. Vi har alla ett ansvar för barnen. Det ansvaret kräver att föräldra-
försäkringen byggs ut till 18 månader. Det kräver också att barnomsorgen
byggs ut så att alla barn över ett och ett halvt år får barnomsorg om de behö-
ver.

Anf. 127 ULRICA MESSING (s):

Fru talman! Barn och ungdomar är framtiden, framtiden som erbjuder
och som står för så mycket.

Under olika perioder i livet har vi olika intressen, på samma sätt som vi
under olika perioder i livet engagerar oss på olika områden. Kraven och in-
tressena varierar beroende på i vilken ålder vi är, och allt fler ungdomar har
svårt att känna någon speciell tillhörighet till det ena eller det andra i samhäl-
let. Många följer helt obehindrat med olika strömmar som kommer och går.
Att en del trender är väldigt negativa, t.ex. rasismen som vi tydligt känner
av nu, måste vi ta tag i på allvar.

Trots många försök att jämna ut klass- och inkomstskillnaderna i samhäl-
let kan vi ännu se att det på många områden är tydligt avgörande vilken bak-
grund man kommer ifrån. Enligt mig är det alldeles för tydligt. Det finns
nämligen bland oss stora kulturella och ekonomiska skillnader som spelar en
större roll än vad vi vill låtsas om.

Jag har funderat litet över om det på ett enkelt sätt går att se under vilken
eller vilka perioder i uppväxten som riskerna för barn är som störst att inte
bli hörda eller att inte bli sedda av oss som finns runt omkring. Jag vill här
ta upp en viktig del av det skyddsnät som samhället skall representera.

När ett barn upplever sina allra första levnadsår, finns det ett socialt nät-
verk via barnavårdscentral, dagisverksamhet, dagmamma eller andra kon-
taktpersoner som gör att problem i familjer upptäcks ganska snabbt. Jag tän-
ker på incest eller på barn som inte får den omsorg och omvårdnad som de
behöver på grund av föräldrars omognad, missbruk eller andra problem.
Förmodligen är skyddsnätet här ändå ganska grovmaskigt, så då jag säger
att det fungerar relativt bra, menar jag inte att det fungerar tillräckligt bra.

En annan grupp barn och ungdomar är de som via egna problem eller eget

missbruk eller kriminalitet blir uppmärksammade av skola, polis, social-
tjänst eller föreningsledare. För dem finns också ett någorlunda bra skydds-
nät, men tyvärr ett skyddsnät som också det släpper igenom alltför många
människor.

Vi vet alla om de här barnen, och vi ser ungdomarna runt omkring oss.
Ibland tycker vi synd om dem, och ibland så förskräcks vi eller blir rent av
rädda. Vi gör en del för att minska riskerna för utslagning, men vi kunde
göra så mycket mer.

För mig som är ung är det viktigt att vi inte blundar för problemen, utan
att vi faktiskt konstaterar att de finns.

De barn som jag vill lyfta fram alldeles extra är de som alltför ofta hamnar
i skymundan och som på många områden i samhället har blivit så gott som
osynliga. Det handlar om de barn som är mitt emellan dagiset och tonårens
aktiva uteliv, nämligen de som är mellan 5 och 13 år.

Efter att ha talat med socialtjänsten hemma och socialstyrelsen vet jag att
båda saknar en hel del kunskap då det gäller just den här åldersgruppen.
Utan att överdriva kan man säga att det finns ett stort antal glömda barn som
förmodligen lever under ganska dåliga förhållanden utifrån våra perspektiv.
Incest upphör inte och föräldrar nykrar inte till då barnen är i precis den här
åldern, för att sedan när barnen har blivit tonåringar återgå till missbruket.

Inom socialtjänsten menar man därför att det i dag finns ett stort behov
av insatser för just de här barnen. Men när problemen ännu inte är så tydliga
eller så påtagliga, och inte heller besvärande för andra, väntar man helt en-
kelt med insatserna tills problemen är mer utåtriktade. Det är dumt, efter-
som problemen då självklart är mycket större än vad de var till en början.

Jag undrar om vi skall koncentrera oss på s.k. ambulansutryckningar, eller
om vi skall se livet i ett helhetsperspektiv där det förebyggande arbetet spelar
en större roll. Jag undrar också vad som händer med alla barn och ungdomar
som ensamma går och lider, de som kanske redan i 10-13 års ålder tagit över
modersrollen i familjen, eller de som själva tagit på sig skulden för incest.

Därför tyckte jag att det var mycket bra då kds i valrörelsen talade mycket
om de 100 000 alkoholistbarnen. De utgör en viktig grupp. Jag tror också att
kds fick en hel del röster tack vare att man lyfte fram den här frågan.

Nu är kds i regeringsställning, och då förväntar jag mig också att kds väl-
jare tillsammans med alla oss andra, som också tycker att den här frågan är
viktig, skall få se konkreta insatser och riktad hjälp just mot de här barnen.

Bristen på information från regeringen hittills om detta gör mig litet oro-
lig, och jag kan inte låta bli att fundera över om det endast var ett bra drag-
plåster att plocka fram i en viktig valrörelse. Men jag hoppas verkligen att
kds sätter människovärdet mycket högre än så. Mina förhoppningar är att
regeringen under vintern sätter sig ner och ordentligt inventerar vilka insat-
ser som görs utifrån de förusättningar som finns. Utredningen måste utgå
från ett lokalt perspektiv och inte ett centralt utifrån socialstyrelsen. Det
skulle ta alldeles för lång tid.

Jag föreslår därför att regeringen plockar fram ett län, gärna Gävleborg
som är mitt eget. Jag tror inte att vi är varken bättre eller sämre än andra län,
och jag föreslår att ni låter socialstyrelsen eller Kommmunförbundet göra en
ordentlig snabbutredning för att uppskatta behoven och jämföra de kommu-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

131

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

nala skillnaderna i länen. Bredden på insatserna kommer att vara avgörande
i framtiden. Det handlar om kompetenta fosterhem, kontaktfamiljer, insti-
tutioner, hur skolan kan agera upptäckare och många andra områden. Att
det är viktigt vet vi, inte bara utifrån det jag har sagt här, inte heller bara
utifrån de fagra löften som regnade över oss under valrörelsen, utan just ut-
ifrån det jag sade allra först i mitt inlägg, nämligen att barn och ungdomar
är framtiden.

Anf. 128 LENA ÖHRSVIK (s):

Fru talman! Normalisering och integrering är centrala mål på handikapp-
området. Det innebär att de handikappade så långt som möjligt skall ha
samma levnadsvillkor som andra människor och kunna delta i samhällslivet
tillsammans med andra.

Jämlikhet och full delaktighet när det gäller de handikappade förutsätter
att dessa kan påverka sin egen situation och utvecklingen i samhället samt
därvid använda sig av en rad grundläggande fri- och rättigheter utan att hind-
ras av funktionsnedsättning. Det är alltså en demokratisk nödvändighet att
handikappaspekterna beaktas vid utveckling och samhällsplanering för att
därmed skapa tillgänglighet för alla.

I Världshälsoorganisationens Europaprogram ”Hälsa för alla år 2000” står
det att ”år 2000 skall människor med funktionshämningar ha fysiska, sociala
och ekonomiska möjligheter som tillåter dem att leva ett kreativt, socialt och
ekonomiskt tillfredsställande liv”. Detta program bildar grundvalen för det
nya nordiska hälso- och socialprogrammet. Häri uttalas att det nordiska
samarbetet bör bidra till att förverkliga detta mål bl.a. med hänsyn till inte-
grering av funktionshämmade i bomiljö, skola och arbetsliv.

Ett svenskt resolutionsförslag med syftet att inom FN-systemets ram skapa
bättre möjligheter att genomföra världsaktionsprogrammet har antagits i
FNs ekonomiska och sociala råd. Det här initiativet gick ut på att man skulle
tillsätta en internationell arbetsgrupp som skulle ha i uppgift att utarbeta
standardregler för de handikappades fulla integrering i samhället. En sådan
arbetsgrupp finns nu.

Detta arbete innebär en uppföljning och en avslutning av handikappår-
tiondet med siktet inställt på åtgärder som skall genomföras därefter. Man
skall alltså lägga fram förslag inför FNs generalförsamling hösten 1993.

På det nordiska planet har vidare ett seminarium hållits om de handikap-
pades levnadsvillkor. Avsikten var att åstadkomma en översikt över levnads-
villkoren i Norden samt att redovisa hur långt man har kommit när det gäller
att förverkliga målsättningar och hur mycket som återstår. Ett internt hand-
lingsprogram har utarbetats på grundval av de förslag som lades fram under
seminariet. Det syftar framför allt till att sprida kunskap och att bevaka han-
dikappfrågornas behandling i olika nordiska organ, i handlingsplaner osv.

I anslutning till handikappåret 1981 utarbetades i Sverige ett nationellt
program. Det kom till under stor politisk enighet och under medverkan från
handikapporganisationerna. Detta är en viktig utgångspunkt för det fort-
satta arbetet på handikappområdet.

Men det är inte möjligt att under den tioårsperiod som programmet var

132

tänkt för undanröja alla hinder som försvårar för handikappade att uppnå
målet full delaktighet och jämlikhet i samhället.

Flera av programmets åtgärder är så genomgripande att det krävs en väl-
digt lång tid.

I vissa andra avseenden behöver positionerna flyttas fram.

Den snabba medicinska utvecklingen och framstegen på läkemedelsområ-
det t.ex. har ökat möjligheterna att förebygga och bota sjukdomar som bl.a.
leder till funktionsnedsättningar.

Den moderna tekniken, särskilt landvinningar inom elektronik och tele-
teknik, utgör en öppning för stora möjligheter för människor med funktions-
nedsättning. Förenklad hjälpmedelshantering och nya rön inom habilitering
och rehabilitering har tillkommit. Dagens tekniska möjligheter att utveckla
nya hjälpmedel måste målmedvetet tas till vara.

Sedan det förra handlingsprogrammet kom har en ny plan- och bygglag
antagits. Det är viktigt att diskussioner om byggnaders och miljöers tillgäng-
lighet fortsätter. Kanske behöver vi här en mer tvingande lagstiftning.

Nya risker och handikappskapande faktorer samt nya skador och sjukdo-
mar tillkommer både inom arbetslivet och på andra områden.

En decentralisering är också på gång på många av de områden som är väl-
digt viktiga för människor med funktionsnedsättning. Vi vet inte vad det kan
innebära i form av minskad detaljstyrning och risk för olika bedömningar.

Handikapputredningen har föreslagit förbättringar inom socialtjänstens
område samt inom habiliterings-/rehabiliteringsområdet. Men enligt min
uppfattning finns det i dag skäl att göra en principiell översyn och omarbet-
ning av vårt nationella handlingsprogram för handikappfrågor. Handlings-
programmet måste förnyas för att kunna följa med utvecklingen. Inför år
2000 krävs det en vidareutveckling beträffande uppsatta mål och medlen på
handikappområdet. Det handlar alltså om en framflyttning av positionerna
för att svara mot de krav och behov samt den hjälp och de möjligheter som
samhällsutvecklingen erbjuder.

Därför har jag tillsammans med några andra i en motion som väcktes i
januari sagt att man som en uppföljning av handlingsprogrammet i handi-
kappfrågor bör utarbeta ett nytt sådant program med siktet inställt på år
2000. Jag räknar med övriga ledamöters stöd senare i höst när den här motio-
nen behandlas. Kanske blir det rent av så, att också regeringen tycker att det
är bra att vi lyfter blicken något och tänker framåt mot år 2000. Det gäller
ju att flytta fram positionerna. Vi får inte nöja oss med de små steg som vi
hela tiden måste ta i det vardagliga arbetet.

Anf. 129 INGVAR BJÖRK (s):

Fru talman! Jag tänker i detta anförande ta upp de svårigheter som de han-
dikappade står inför. Det är problem som samhället i stor utsträckning kan
hjälpa till med att lösa, men det krävs en vilja att lösa problemen.

Man brukar säga att 10 % av befolkningen är handikappad, dvs. 800 000
personer.

I den utredning som sysslar med de handikappades problem, nämligen
1989 års handikapputredning, tar man fasta på dem som är mest handikap-
pade, och då kommer man fram till ett betydligt lägre antal.

Prot. 1991/92'
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

133

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

Dessa människor har det emellertid sämre ställt än andra. Låt mig citera
några rader ur skriften ”På lika villkor - handikapprogram för rättvisa och
delaktighet”. Denna skrift är det socialdemokratiska partiets program för
politiken beträffande de handikappade. Jag citerar alltså:

”Trots dessa reformer, som har byggts upp i medvetande om att handikap-
pade mer än andra är beroende av ett solidariskt samhälle och en väl funge-
rande samhällsservice, kvarstår klyftor människor emellan.

Handikappade är eftersatta på praktiskt taget alla områden. Handikap-
pade bor sämre, är oftare sjuka och mer socialt isolerade än andra männi-
skor.

För arbetarrörelsen är det därför självklart att reformarbetet på handi-
kappområdet måste fortsätta med kraft. Arbetet med att förbättra handi-
kappades levnadsvillkor måste bedrivas intensivt, oberoende av svängningar
i samhällsekonomin.”

I sina direktiv till handikapputredningen framför f.d. statsrådet Bengt
Lindqvist samma uppfattning som jag nyss har återgett.

Han talar om alla människors lika värde och lika rätt, och han menar att
de människor som är handikappade måste få en god utbildning, delta i ar-
betslivet, ha ett tryggt och värdigt boende, kunna delta i olika fritids- och
kulturaktiviteter och i övrigt leva ett aktivt och självständigt liv.

Målet är, enligt Bengt Lindqvist, att dessa människor skall uppnå full del-
aktighet och jämlikhet.

Vi som är med i handikapputredningen har försökt att arbeta och lägga
fram förslag i enlighet med Bengt Lindqvists syn. Vi menar att alla männi-
skors värde är lika och att alla skall ha samma rättigheter.

Vi i handikapputredningen har funnit - och det framgår såväl av vårt kart-
läggningsbetänkande ”Handikapp och välfärd” som av vårt senaste avläm-
nade betänkande ”Handikapp, välfärd, rättvisa” - att den enskildes ekonomi
i stor utsträckning hänger samman med den enskilda kommunens politik.

Det finns väsentliga skillnader i fråga om den enskildes ekonomi, och det
hänger samman med olika nivåer på KBT och med variationer i avgifter för
färdtjänst och hemtjänst.

Skillnaden är så stor, det framkom då vi jämförde tio olika kommuner,
som 1 317 kr. i månaden, eller mer än 15 800 kr. per år.

Det är faktiskt så här, och nu citerar jag ur vårt senast avlämnade betän-
kande: ”Personer med knappa resurser kan tvingas försaka delar av det stöd
från offentliga verksamheter som de behöver. Det kan avse omfattningen av
färdtjänst eller hemtjänst likaväl som primärvårdsbesök.

Det kan också gälla tjänster/varor som köps över marknaden till exempel
utrustning för hobbies eller semesterresor.”

Vi i handikapputredningen kan självfallet aldrig acceptera så stora skillan-
der mellan kommunerna. Bostadsorten får inte avgöra den standard som en
handikappad skall ha.

Fru talman! Låt mig beskriva t.ex. hur den kommunala politiken verkar
för människor som har handikapp. Låt oss då se på färdtjänsten.

Den som är berättigad till färdtjänst får betala en summa som kraftigt va-
rierar beroende på vilken kommun vederbörande bor i.

134

I en del kommuner får man betala enligt kollektivtrafiktaxan. I andra
kommuner får man betala en annan avgift, som är relaterad till reslängden.

I de allra flesta kommuner får man betala en viss procentandel av taxame-
terbeloppet. Man kan nämligen ta ut mindre än 20 % av vad taxametern vi-
sar. Men man kan också ta ut 20% eller mer än 20%. Sammanfattningsvis
kan man beträffande utvecklingen under 1980-talet säga att allt färre kom-
muner har en fast avgift medan procentavgifterna blir allt vanligare och dess-
utom allt högre. I handikapputredningen har vi i full enighet fastslagit att
avgiften för den som är handikappad inte skall överstiga kollektivtrafiktaxan
i lokal- och länstrafik.

Fru talman! Jag har i detta mitt inlägg i den allmänpolitiska debatten bara
pekat på några problem som de handikappade har i dag. Det är emellertid
min förhoppning att vi snart skall lösa dessa problem och på så sätt göra sam-
hället till ett bättre samhälle för de handikappade.

Anf. 130 BO NILSSON (s):

Herr talman! Jag måste tyvärr ta upp kammarens tid med ett för riksdag
och regering litet ärende. För de neurosedynskadade är det emellertid ett
stort och betydelsefullt ärende, då det påverkar deras möjligheter att leva
ett drägligt liv, trots sina svåra handikapp. Det påverkar i högsta grad deras
möjligheter att skaffa en god bostad, en egentligen självklar rättighet.

Frågan gäller sättet att beräkna bostadstillägget för de neurosedynska-
dade. Man bör därvid inte räkna ersättningen från neurosedynskadefonden,
eller Astra om ni så vill, som inkomst när man beräknar bostadstillägget.

Detta ärende väcktes i riksdagen första gången genom en motion av mig
och en kollega riksdagsåret 1987/88. Det är alltså snart fem år sedan. Social-
försäkringsutskottet och riksdagen har sedan dess avslagit mina motioner.
Skälet har varit att det pågått en process i olika försäkringsrätter. Detta för-
står jag, även om det har tagit lång tid. Det har emellertid inneburit en på-
frestning för de neurosedynskadade och deras ekonomi.

Jag har i riksdagens allmänpolitiska debatt den 12 oktober 1989 beskrivit
situationen för en neurosedynskadad och hennes familj. Mona Landgren är
ett tragiskt exempel på hur detta handikapp drabbar en familj och deras livs-
villkor och ekonomi. Jag skall inte trötta er med att upprepa mig.

Men låt mig då i stället gå över till det direkta skälet till att jag begärt or-
det. I våras kom det sista beskedet från försäkringsöverdomstolen att Mona
måste räkna in ersättningen från Astra då man räknar fram bostadsbidraget.
Efter detta besked och min redan lagda motion beslöt socialförsäkringsut-
skottet, och glädjande nog också riksdagen den 17 april, att enhälligt bifalla
min motion. Utskottet skrev: ”Utskottet anser mot bakgrund av vad som
framhölls i proposition 1971:66 att man bör bortse från ersättningar från neu-
rosedynskadefonden vid beräkning av inkomst som skall reducera KBT. Re-
geringen bör därför snarast” - jag upprepar snarast” - återkomma med ett
förslag till riksdagen i frågan.”

Detta var, som jag sade tidigare, ett mycket glädjande belut. Expressen
skrev den 18 april: ”Äntligen får Mona en chans”. Men så var det ju inte. Det
är ju först då Mona får sitt högre bostadsbidrag som hon får den eventuella
chansen. Det räcker alltså inte med bifall i riksdagen till en motion. Det är

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Sociala frågor

135

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Rättstrygghet

136

ju först efter att en proposition lagts och bifallits av riksdagen som den här
naturliga förbättringen kommer till Monas och andra neurosedynskadades
hjälp.

Till sist vill jag komma med ett krav till socialministern och socialdeparte-
mentet. Det här bör vara ett enkelt ärende. Lägg, som riksdagen sade i sitt
bifall till min motion Sf212, snarast, och jag vill poängtera snarast, fram en
proposition och ge riksdagen möjlighet att hjälpa Mona och de andra neuro-
sedynskadade till ett bättre liv och en god bostad.

Herr talman! Se till att - som Expressen skrev - Mona äntligen får en
chans.

Anf. 131 Statsrådet BO KÖNBERG (fp) replik:

Herr talman! Jag vill bara avslutningsvis be att få tacka för alla synpunkter
som har kommit fram under den här debatten. Som framgått har jag inte
delat dem alla. På några punkter har jag t.o.m. haft motsatt uppfattning,
men jag har haft glädje av debatten. Det vill jag gärna ha sagt.

När det gäller det allra sista som Bo Nilsson tog upp är det en frågeställ-
ning som jag inte känner närmare till. Uppenbarligen har inte den regering
som partimässigt har stått Bo Nilsson nära uppfattat saken snarast som att
det skulle ske inom några månader. I så fall hade förslaget redan varit lagt.
Jag tar med mig det här tillbaka till departementet.

När det gäller den handikapputredning och dess direktiv som nämndes på
slutet i den allmänna debatten om de handikappade kanske jag bara får till-
foga att de begränsningar som ursprungligen fanns i direktiven vad gällde
möjlighet att lägga fram förslag som kostade pengar hävdes i praktiken efter
en långvarig kampanj från folkpartiet liberalerna. De förslag som handi-
kapputredningen sedan lade fram i sitt huvudbetänkande fick stöd redan
före valet från folkpartiet liberalerna som också har pekat ut ett sätt att fi-
nansiera det hela. Såvitt jag kunde se var det det enda parti som gjorde det
under valrörelsen.

I övrigt är det mycket som har sagts om handikappfrågorna som jag för
min del vill instämma i.

Anf. 132 BO NILSSON (s) replik:

Herr talman! Jag anklagar ingen. Jag tycker bara att den här frågan borde
lösas så snabbt som möjligt. Jag har förhoppningar om att så blir fallet.

Rättstrygghet

Anf. 133 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):

Herr talman! Jag kan konstatera att rättstrygghet är ett angeläget ämne
för vårt parti. Av fem anmälda talare är vi tre från Ny Demokrati som tar
upp frågorna i denna kammare och vid detta tillfälle. Det är inte så konstigt
att vi anser att ämnet är angeläget. Vi tycker nämligen att det är så många
saker som ryms inom begreppet rättstrygghet. Det handlar bl.a. om att värna
den enskilda människan, så att man skall kunna känna sig trygg ute på gator
och torg och på våra vägar. Därför är jag förvånad över att det är så få talare

i ämnet. Är inte rättstrygghet ett viktigt område att debattera för kammarens
ledamöter? Är det inte det, ja, då blir jag förskräckt, för att inte tala om hur
brottsoffren känner sig inför detta faktum.

Herr talman! Jag vill därefter gå tillbaka några år, till 70-talet då jag själv
patrullerade gatorna på Norrmalm och i City. På den tiden var det vanligt
att polisen gjorde detta. Det upplevdes som mycket tryggt för de människor
som flanerade på dessa gator, särskilt under kvällstid. Nu då jag har återvänt
till Stockholm och dessa kvarter alldeles i närheten av riksdagsbyggnaderna
kan jag konstatera att det inte finns fotpatrullerande polis ute på våra gator
här i Stockholm. Det finns inte heller i övriga större städer.

Avsaknaden av fotpatrullerande polis utnyttjas medvetet av det klientel
som frekventerar gatorna och stör ordningen genom att antasta, bråka med
och ibland misshandla människor mitt på ljusa dagen. Fotpatrullerande polis
är ur preventiv synvinkel en trygghet för människorna och ett hot mot buset,
för att tala polisspråk.

Tyvärr är det inte bara gatufriden som är störd. Våldsbrotten och framför
allt råheten i dessa brott har ökat på ett otäckt och fullständigt oacceptabelt
sätt att döma av anmälningarna till kriminalavdelningens våldsrotel och re-
portagen i massmedia.

För att inte tala om kvinnornas situation. Magnus Ladulås på sin tid in-
förde kvinnofrid. Det är nödvändigt att återinföra denna i modern tappning
och att med kraftfulla åtgärder markera att samhället inte accepterar dagens
förhållanden. Det gäller också att vidta åtgärder mot att kvinnor exponeras
som mer eller mindre villiga offer.

Jag kan med tillfredsställelse konstatera att regeringsförklaringen innehål-
ler särskilda satsningar mot vålds- och narkotikabrott. Vad jag saknar, och
som jag vill passa på tillfället att ta upp, är att regeringen måste ge polisen
mer resurser att kartlägga och förebygga så att inte de fascistiska och nyna-
zistiska tendenser som är på frammarsch i Europa får större fotfäste i vårt
samhälle. Vi får inte heller glömma bort att förebygga rasism.

Jag har några frågor till vår nya justitieminister Gun Hellsvik, vilken jag
kommer att få många angenäma tillfällen att diskutera frågor inom rättsom-
rådet med. Jag vet att j ustitieministern på grund av regeringsöverläggningar
inte kan närvara nu, men jag är säker på att hon läser protokollet.

Jag vill fråga om justitieministern kommer att medverka till att intag-
ningen till polishögskolan ökas så att man kan använda sig av fotpatrulle-
rande polis när så behövs. I Stockholm finns i dag bara arbetsledande poliser
samt poliser för utiyckningsverksamhet i den yttre verksamheten.

Min andra fråga är om justitieministern kommer att se över lagstiftning
och regler som gör det möjligt att tillämpa andra spaningsmetoder vid upp-
dagandet av narkotikabrott innan vi går med i EG. Ett medlemskap i EG
kommer förmodligen att innebära att denna typ av brottslighet ökar.

Vad ämnar justitieministern göra för att komma till rätta med kvinnornas
situation som brottsoffer? Justitieministern som själv är kvinna kan säkert
bättre än jag sätta sig in i dessa brottsoffers nuvarande läge.

Till sist: Vill justitieministern bidra till ökade resurser mot nynazism, ny-
fascistiska grupper och liknande i vårt samhälle?

Herr talman! Jag vill passa på att här i kammaren tala om hur upprörd jag

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Rättstrygghet

137

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Rättstrygghet

138

och mina partikamrater blir, när man från ledamöter, även i regeringsställ-
ning, får höra insinuationer att vårt parti skulle höra hemma längst ut på hö-
gerkanten och placeras bland de grupper jag nyss nämnde. För mig känns det
fullkomligt främmande att ens omnämnas bland dessa. Jag har personliga
erfarenheter av denna kategori av människor. Vi tar fullständigt avstånd från
dessa grupper.

Jag vill, herr talman, på detta sätt markera att varje försök att jämföra
oss med fascistiska, nynazistiska eller rasistiska extremister är en personlig
förolämpning av medlemmar i vårt parti. Jag hoppas härmed att slutgiltigt
ha avfört vidare diskussioner i ämnet.

Till sist, herr talman! Eftersom det har varit litet magert med kultur i de-
batten, vill jag avsluta med att deklamera en dikt, som skrevs av en kollega
till mig en natt i arrestavdelningen på Norrmalms polisstation, ”Gata rege-
rings”. Den är lika aktuell nu som den var då i mitten på 1970-talet. Den
heter Ett brev.

Till vederbörande minister ifrån en sakligt sett novis.

Mitt yrke har fått brister, fast än är jag polis.

Min roll har blivit stjälparens.

Den är mig ovan än, för nyss så var den hjälparens, Svea rikes vän.

Jag ser mig själv på Sergels torg bland sociala vårdproblem.

Mitt hjärta gråter åt den sorg som drabbat mitt emblem.

Jag kan ej hjälpa far och mor, som fostrat mig till ärlighet.

Ty busens vassa inbrottsklor får statens tack och härlighet.

Nu skall det goda straffas hårt. Det onda har all rätt.

Då må du tro att det känns svårt för yrket på nå’t sätt.

Det finns ej längre hut och vett, ej heller hänsyn till varann.

Det är ju så att det som skett ryckt bottnen ur min heders spann.

(Applåder)

Anf. 134 JERRY MARTINGER (m):

Herr talman! Det är illa ställt i nationen. Det är inte bara ekonomin som
är körd i botten. Under det senaste decenniet har också rättstryggheten för-
sämrats kraftigt.

Människor vågar inte vistas ute på gator och torg i samma utsträckning
som tidigare. Är man ute och kommer hem så går man de sista stegen mot
sin bostad med stor oro för att någon skall ha brutit sig in och vandaliserat
eller stulit.

Människor som råkat ut för brott kan inte längre räkna med det snabba
ingripande från polisen som en gång var självklart. Polisens resurser har ur-
gröpts så kraftigt att man varit tvungen att prioritera bort stora delar av sin
traditionella verksamhet.

År 1986 förfogade polisväsendet över 16 986 poliser räknat i årsarbetskraf-
ter. Motsvarande siffra för 1990 var 15 871. Eftersom det i siffrorna ingår 917
resp. 1250 årsarbetskrafter i betald övertid, har polisresurserna under de se-
naste fem åren alltså minskat med inte mindre än 1448 årsarbetskrafter eller
8,5%.

Polisväsendet har naturligtvis inte kunnat bära en sådan resursförsvagning

utan att det fått mycket allvarliga konsekvenser för möjligheterna att be-
kämpa brott och garantera medborgarna ordning och säkerhet.

Brottsligheten ligger nu på en avsevärt högre nivå än för fem år sedan.
Ännu värre blir jämförelsen om man ser tio år tillbaka i tiden.

Brottslighetens utveckling är självfallet inte enbart beroende av polisiära
resurser. En mängd andra faktorer spelar också in. Men det står ändå klart
att polisens möjligheter att ingripa i samband med brott har en betydande
inverkan på brottsutvecklingen. Om upptäcktsrisken är hög minskar benä-
genheten att begå brott. Detta samband tycks socialdemokraterna aldrig rik-
tigt ha förstått.

Från moderat sida har vi år efter år föreslagit resursförstärkningar i form
av bl.a. ökad nyrekrytering av yngre poliser. Men socialdemokraterna har
envist hållit fast vid sin linje, som tycks vara ”ju fler brott desto färre poli-
ser”.

Det har nu gått så långt att inte ens en regering som inser hur allvarligt
läget är har möjlighet att snabbt justera det som socialdemokraterna har
ställt till. Uttalanden från rikspolisstyrelsen tyder på att det inte tmed
maximal rekrytering till polishögskolan under de närmaste åren är möjligt
att uppnå en tillfredsställande personalsituation inom polisväsendet förrän i
slutet av detta århundrade. Därmed får man nog också räkna med att brotts-
ligheten kommer att ligga på en hög nivå under ganska lång tid framöver.

Herr talman! Neddragningen av polisens resurser under 1980-talet har va-
rit en katastrof för narkotikabekämpningen i Sverige, vilket i sin tur spätt på
brottsligheten ytterligare. Narkotikan genererar ju en mängd brott, t.ex. rån
och inbrott. Detta är ett annat förhållande som socialdemokraterna tycks
blunda för.

Den nyligen avgångna socialdemokratiska regeringen har länge bagatelli-
serat omfattningen av narkotikamissbruket i vårt land. Detta har skett trots
att rapporter från fältet gång på gång visat att problemet hela tiden ökat.

Nu har utvecklingen blivit så entydig att socialstyrelsen funnit för gott att
ompröva sina tidigare lugnande uttalanden. I en färsk rapport från styrelsen
uppges bl.a. att antalet missbrukare i vårt land nu uppgår till närmare 30 000.
Den tidigare officiella uppgiften som hängt med alltsedan den s.k. UNO-
undersökningen 1979 löd på 14 000 personer.

Frånvaron av socialdemokratiskt engagemang i narkotikafrågan har varit
en bidragande orsak till att antalet missbrukare ökat.

Socialdemokraterna har gång på gång förkastat borgerliga förslag på nar-
kotikaområdet. Man har exempelvis envist hållit fast vid sitt motstånd mot
införande av fängelse i straffskalan för eget bruk av narkotika, vilket innebu-
rit att man också motsatt sig att polisen skall få tillstånd att ta blodprov och
urinprov på misstänkta missbrukare.

Anledningen till socialdemokraternas inställning är naturligtvis att man le-
ver kvar i 60-talets föreställning att kontrollpolitik och humant omhänderta-
gande står i ett motsatsförhållande. Socialdemokraterna har ännu inte gjort
upp med 60-talets vanföreställningar, vilket gjort dem oförmögna att slutgil-
tigt komplettera lagstiftningen med de restriktiva inslag som är en förutsätt-
ning för en effektiv kamp mot narkotikan.

Man kan bara beklaga att socialdemokraterna, som i början av 1980-talet

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Rättstrygghet

139

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Rättstrygghet

140

ryckte fram under stridsropet ”Rent hus med knarket”, under sina senaste
nio år i regeringen så totalt misslyckats med att föra en framgångsrik narkoti-
kapolitik.

I värsta fall har det nu gått så långt att en stor del av kampen mot narkoti-
kan redan är förlorad. Sveriges nya regering har ingen lätt uppgift när den
skall försöka reparera de skador som uppstått på grund av den socialdemo-
kratiska passiviteten i narkotikafrågan under det senaste decenniet.

Anf. 135 BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Herr talman! Att alla skall leva i ett tryggt samhälle är utgångspunkten
när det gäller att utveckla och förändra den framtida kriminalpolitiken. Det
primära måste då vara att lägga tyngdpunkten på att förebygga och förhindra
brott.

Att halvtidsfrigivningen skall avskaffas är vi överens om, men längre
sträcker sig inte samstämmigheten. Vi menar att man inte generellt kan öka
strafftiden. Det måste kombineras med andra åtgärder.

Den i regeringsförklaringen uttalade meningen att det skall finnas möjlig-
het till frigivning efter två tredjedelar av strafftiden kan lika gärna tolkas som
i linje med moderaternas och Jerry Martingers uttalanden om att i princip
hela strafftiden skall avtjänas i fängelse.

Detta skulle innebära att vi i Sverige utmärker oss alldeles särskilt. Och
skall vi dessutom, som moderaterna förordat, avskaffa skyddstillsynen och
därmed frivården innebär det en straffskärpning av stora mått.

Frihetsstraffen avskräcker inte utan bidrager till att skapa fler brott. En
sådan ensidig åtgärd innebär inte att det tas några ”krafttag mot brottslighe-
ten” utan måste ha helt andra syften.

Jag undrar hur detta kan stämma överens med folkpartiets syn på den
framtida kriminalpolitiken. Moderaterna, folkpartiet och centern var oense
när frågan i våras behandlades.

Vi är överens om att alternativa åtgärder såsom kontraktsvård och sam-
hällstjänst skall utvecklas, men det motsvarar inte på långt när det behov av
fängelseplatser som anges i regeringsförslaget.

Det räcker inte ens med 500 nya fängelseplatser utan det behövs kanske
1 300. Vaije plats kostar mellan 11/2 och 2 miljoner att bygga. Till detta
kommer en driftskostnad om i genomsnitt 1 300 kr./dygn. Vi kommer upp i
kostnader långt över vad hela kriminalvården kostar i dag - 3 miljarder.

Det får kosta, har jutstitieministern uttalat. Men man måste ställa sig frå-
gan om det är rätt sätt att använda pengar när det gäller att bekämpa brotts-
ligheten. Det finns ingen forskning eller internationell erfarenhet som visar
att fängelsestraff förhindrar brottslighet, utan det är snarare tvärtom.

Det har tidigare funnits en samstämmighet i linje med fängelsestraffkom-
mitténs uppdrag, som gavs av en moderat justitieminister, att minska frihets-
berövande påföljder och att minska tiden för de frihetsberövanden som
måste göras. Men detta har helt förkastats, utan någon som helst vetenskap-
lig grund.

Ett sätt att tillgodose behovet av fängelseplatser är överbeläggningar på
fängelserna, flera intagna i varje cell. En sådan tanke inger oro. Vi har varit
i stort sett förskonade från våldsamheter och upplopp i våra fängelser. Men

de länder som prövat en sådan metod har fått problem med fångrevolter.
En sådan åtgärd skulle också innebära att vi skulle gå emot Europarådets
rekommendation om en intagen i vaije cell.

Inte minst kommer det att innebära att grundtankarna i kriminalvårdsre-
formen överges, att arbetet inom kriminalvården inte inriktas på att mot-
verka de negativa konsekvenserna som ett frihetsberövande innebär och att
kriminalvårdens resurser att medverka i den dömdes anpassning i samhället
försämras.

Dessutom skulle möjligheterna minska till differentiering av de intagna till
olika anstalter och avdelningar med olika behandlingsprogram och innehåll.
Det innebär att man minskar kriminalvårdens möjligheter när det gäller att
bekämpa narkotikaproblemen.

Våra ambitioner är precis lika starka att minska brottsligheten, men vi tror
på helt andra metoder. Det är inte så enkelt att man kan använda ensidiga
straffskärpningar, utan insatser måste göras i skolan, i bostadsområden, på
arbetsplatser där problem uppstår som utvecklas till utanförskap, utslagning
och missbruk.

Herr talman! En fortsatt human kriminalpolitik är vad vi socialdemokra-
ter vill ha, en kriminalpolitik där insatserna i första hand går till att förhindra
och förebygga brott och som syftar till att anpassa dem som begått brott till
samhället. Det tjänar vi alla på.

Anf. 136 JERRY MARTINGER (m) replik:

Herr talman! Det är riktigt tolkat av Birthe Sörestedt att regeringsförkla-
ringen innebär att i princip hela strafftiden skall avtjänas. Men den innebär
också att det skall finnas en möjlighet till avkortning på slutet för den som
har skött sig under anstaltstiden.

Birthe Sörestedt frågar hur man skall få plats med det större antal fångar
som längre strafftider allmänt sett kommer att innebära. Man skall då ha
klart för sig att vi har inte full beläggning på anstalterna i dag.

De enskilda fångarna får i stor utsträckning själva bestämma när de vill
krypa in och avtjäna sitt straff. Det gör att vi har en låg beläggning på som-
maren och en hög beläggning, i många fall överbeläggning, på vintern när
det är kallt och ruggigt ute. Möjligheten för fångarna att själva välja måste
vi naturligtvis ta bort, och i och med det kommer vi att få en hel del ytterli-
gare platser till vårt förfogande.

Sedan finns det ingen anledning att, som socialdemokraterna förespråkat
och drivit fram, lägga ner fängelser som är nyrenoverade och i god funktion,
t.ex. Karlskronafängelset. Varför skall man lägga ner det fängelset? Det
finns det ingen anledning till, så det beslutet skulle jag vilja riva upp.

Undersökningar från brottsförebyggande rådet har också visat att ju
längre fångarna sitter inne, desto färre brott begår de. Den som sitter inne
kan ju inte begå brott under den tiden. Genom att vi då får färre brott kom-
mer brottsligheten att kosta mindre pengar för bl.a. polisen. Man behöver
inte köra så många mil med sina bilar, man sliter mindre på däcken, osv.
Bl.a. där kan man alltså göra besparingar och få fram pengar. Så nog skall vi
ordna det här, Birthe Sörestedt. Det är inga problem. Vårt mål är fortfa-
rande att brottslingar skall sitta inne så att människor vågar vara ute.

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Rättstrygghet

141

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Rättstrygghet

142

Anf. 137 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:

Herr talman! Till Birthe Sörestedt vill jag säga spontant att man måste
hävda allmänpreventionen. Straffet skall vara avskräckande för att avhålla
från brott. Alternativet får ej vara frivård i form av seglatser till fjärran län-
der.

Anf. 138 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:

Herr talman! Till Jerry Martinger måste jag säga att han har nog inte satt
sig in ordentligt i beläggningssiffror o.d. Det finns i dag redan en förskjuten
beläggning, så att man kan klara topparna och jämna ut under året. Jag
trodde att vi var överens om att vi ville komma åt de problem, bl.a. med
narkotika, som finns på anstalterna och därför inte gå över 85 % beläggning
som är normen.

Nu ankommer det ju inte bara på antalet fängelser, utan det blir också
fråga om driftskostnader. Att längre strafftider kommer att kosta pengar är
man helt medveten om.

Fakultativ frigivning vill Jerry Martinger införa. Då kan man fråga sig:
Vem kommer det att gynna? Vilka kommer då att släppas ut tidigare? Jo,
det blir de grova brottslingarna, de som har gjort sig skyldiga till ekonomisk
brottslighet eller narkotikabrottslighet, för de är ofta skötsamma. Det är inte
strulputtarna som åker in och ut och har sociala problem som kommer att
sköta sig, utan det blir de grova brottslingarna som gynnas.

Om jag var övertygad om att Jerry Martinger hade rätt, skulle jag böja
mig för hans resonemang, men det finns inte stöd någonstans för att straff-
skärpningar minskar brottsligheten. Promemorian från BRA visar på vad
som sker på kort sikt, för jag kan hålla med Jerry Martinger om att under
den tid en person sitter i fängelse begår han inga brott. Men det finns betyd-
ligt fler forskningsresultat som visar vad som händer den dagen brottslingen
kommer ut från fängelset. En sådan dag kommer alltid, om man inte har
fångarna i fängelset hela livet.

Anf. 139 JERRY MARTINGER (m) replik:

Herr talman! Birthe Sörestedt och jag har haft många debatter genom
årens lopp. Birthe Sörestedt talar fortfarande varmt för brottslingarna men
inget om brottsoffren.

En av grundtankarna bakom den moderata kriminalpolitiken är att vi me-
nar att det nu är dags att värna mer om brottsoffren än om brottslingarna.
Jag kan hålla med om att det är synd om många brottslingar, men det är ännu
mer synd om deras offer.

Av någon anledning påstår Birthe Sörestedt att med vårt system kommer
de grova brottslingarna att släppas ut tidigare. Nej, det är så det inte skall
vara. Det är ju så i dag, att många grova brottslingar släpps ut alltför tidigt.
Med vårt system kommer detta inte att ske.

Visst finns det driftskostnader också på fängelserna. Dem har jag natur-
ligtvis inte glömt bort. Det är just av det skälet, Birthe Sörestedt, som jag
menar att vi måste göra något åt att fångarna får välja att slippa sitta inne på
sommaren när det är varmt och skönt att vara ute och krypa in på vintern
när det är kallt och ruggigt att vara ute. Det är just detta att vi har höga

driftskostnader och litet antal fångar inne under sommaren som vi måste
ändra. Det är därför som jag menar att man måste minska valfriheten för
fångarna i det här avseendet.

I detta anförande instämde Karl Gustaf Sjödin (nyd).

Anf. 140 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:

Herr talman! Jag vill uppmana Jerry Martinger att mera sätta sig in i be-
läggningssituationen, så kan vi föra en debatt om det vid ett senare tillfälle.

Det råder inga delade meningar om att det är viktigt att på olika sätt för-
bättra för brottsoffren. Vi står på brottsoffrens sida. Där finns inga delade
meningar.

Men vi ser inte att Jerry Martingers och regeringens förslag om ökade
fängelsestraff ger mindre brottslighet. Vi tror att man måste lyfta fram helt
andra åtgärder. Avsikten är nu att använda en massa miljoner och miljarder
till att bygga ut fängelserna och för drift av fängelseplatser. Vi menar att
pengarna skulle kunna användas bättre i andra former, där vi kan se att det
blir en minskad brottslighet.

Förste vice talmannen anmälde att Jerry Martinger anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 141 STEN SÖDERBERG (nyd):

Herr talman! Regeringspartierna har under valrörelsen lovat krafttag mot
brottsligheten. Ny Demokrati kräver upprättelse för brottsoffren. Det som
binder oss samman i kriminalpolitiken är djupare än det som skiljer oss åt.
Låt oss gemensamt uträtta något bra!

Jag har som polis i 26 år dagligen tagit del av den hårda verklighet som
råder i hela vårt avlånga land, där mord, våldtäkter, överfall och misshandel
ständigt pågår utan att några lagliga åtgärder sker till det bättre. Orsakerna
till den ökade brottsstatistiken kan vara svåra att precisera, men några exem-
pel torde vara relevanta.

Missbruket av narkotika och alkohol i allt lägre åldrar bidrar med allra
största säkerhet till ökad brottslighet. Ingen landsdel i Sverige kan påstå sig
vara ren från narkotika i dag. Samhällets resurser i brottsförebyggande syfte
har under en lång följd av år trappats ned. Polisen klarar inte av den ökade
brottsligheten.

Rikets lagar verkar ibland drabba brottsoffren hårdare än brottslingen.
Anledningen till de ökade överfallen är som regel penningbegär för inköp av
narkotika. Jag hemställer att regeringen verkar för vettiga resursförstärk-
ningar till polisen.

Att det behövs ökade resurser till polisen är bara en del av det problem
som beskrivs. Vad som är minst lika viktigt är att polisen använder sina resur-
ser på ett effektivare sätt. Den nuvarande organisationen av svensk polis
med en stor central och lokal byråkrati som tar resurser, kan med rätta ifrå-
gasättas. Detta ger som resultat att resurserna inte räcker till förebyggande,
direkt utredande eller övervakande verksamhet. Polisverksamheten i Sve-
rige kostar i år 8-9 miljarder.

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Rättstrygghet

143

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Rättstrygghet

144

Jag hemställer att regeringen verkar för större rättssäkerhet för oskyldiga
medborgare som drabbas av rån, överfall, våldtäkt och misshandel.

Vidare har vi narkotikabekämpningen. Missbruket av narkotika är, som
jag anfört, orsak till en stor del av den svåra brottsligheten i samhället. Det
är därför av mycket stor vikt att knarket bekämpas på alla nivåer. Tullen i
Helsingborg har fått mindre resurser för narkotikaspaning för att i stället
ägna sig åt att spåra import från Sydafrika. Det är en underlig prioritering.

I dag uppgår antalet narkotikaberoende på våra fängelser till minst 50 %,
och siffran stiger. Vad händer när de kommer i majoritet? Vi måste agera nu
innan gränsen överskrids. Vi måste spåra dem som börjat med knark och
alltså lätt kan föras tillbaka till ett speciellt väl anpassat liv. En kamp mot
narkotika kostar i dag pengar, men sparar pengar och lidande i framtiden.

Jag hemställer att regeringen tillser att tullens narkotikabekämpning för-
stärks, att polisen förstärks med narkotikabekämpande grupper och att det
utreds om skolornas hälsoundersökningar kan utökas med prov som kan på-
visa ett begynnande narkotikabruk.

Vidare har vi frågan om kvinnomisshandel. Varje vecka misshandlas en
kvinna till döds av en närstående. Dagligen präglas barn av den misshandel
som de blir vittne till - och ofta själva offer för. Den som har respekt för
andra brukar inte våld. Respekten för individen måste därför öka. Familjen
måste återupprättas. För de män som slår måste det klart och tydligt marke-
ras att detta är ett brott som ej kan.accepteras. Förövaren skall avtjäna sitt
straff samt erhålla behandling.

Misshandlade kvinnor tvingas ofta flytta, ibland från kommun till kom-
mun, byta personnummer osv. - endast för att finna att mannen flyttat efter
dem. Kvinnan skall inte behöva tillbringa resten av sitt liv gömd och alltid
med rädsla för att mannen skall hitta henne! Lagen om besöksförbud måste
i dessa fall även kunna innebära förbud för mannen att vistas i kvinnans nya
hemkommun.

Den aktuella statistiken i Stockholm visar att endast en av drygt 200 kvin-
nor som varje månad anmäler att de misshandlats får polisskydd i form av
regelbunden övervakning. Om fler kvinnor fick polisskydd skulle många
män bli avskräckta. Lagstiftningen bör skärpas så att polisen kan gripa in på
ett tidigare stadium.

Regeringen måste verka för att straffen för misshandel skärps samt för-
enas med behandling, att tröskeln för ingripande för utfärdande av besöks-
förbud sänks och att besöksförbudet i vissa fall skall kunna innebära förbud
för en förföljande man att vistas i kvinnans hemkommun. Misshandlade
kvinnor skall alltid ha rätt till juridiskt biträde, och lagen om målsägandebi-
träde måste utvidgas. Det ekonomiska stödet till kvinnohus och kvinnojou-
rer, liksom brottsofferjourer, måste förstärkas. Polisen skall kunna omdispo-
nera sina resurser för att kunna utreda och följa upp misshandelsfall.

Jag anser att vi har en bra justitieminister, men jag saknar henne mycket
här i kammaren.

Anf. 142 JOHN BOUVIN (nyd):

Herr talman! Ärade ledamöter. Det är ganska festligt att stå här i det allra
heligaste i Sverige - förhoppningsvis borde det vara så.

Men, tyvärr, Sverige är en byråkratisk diktatur där lag och rätt har satts
ur spel. Det är vad den vanliga människan tycker och tänker om Sverige i
dag. Tyvärr har även utländsk massmedia böljat använda detta begrepp. Vi
i Sverige måste börja vakna till.

Mina damer och herrar! Vi måste ändra på detta förhållande omedelbart.
Människor på gräsrotsnivå i vårt land ser alltmer hur illa ställt det är med
rättssäkerheten. Alvgard är bara en av systemets offer. Tyvärr har tiotusen-
tals medsystrar och medbröder årligen drabbats av myndighetsmissbruk på
grund av godtycklighet och oacceptabla vänskapsband i rättsapparaten.

Herr talman! Nu har vi chansen. Glöm partitillhörigheten. Nu gäller det
den lille mannen. Vi är över 100 nya ledamöter i denna kammare. Ett gam-
malt uttryck säger att nya kvastar sopar bäst. Låt oss utnyttja dessa krafter
innan vi blir ett med etablissemanget. Kom ihåg det!

Bristerna i rättssystemet kännetecknas av nitiskt, formalistiskt fögderi och
förmynderi mot de små, ensamma och svaga i samhället. Det gränsar ibland
till rena rama trakasserierna och det har dessutom gjort oärlighet och förlju-
genhet till dygd och eliminerat personligt ansvar.

Ämbetsmannaansvaret, mina damer och herrar! Socialdemokraterna
visste nog vad de gjorde, för de visste vad som skulle komma.

I spåren följer det ekonomiska och etiska förfallet - även här i Sverige. Vi
ser vad som händer med t.ex. bankerna. Landet behöver en moralisk upp-
rustning. Det är inte fråga om krav på utökade resurser, utan i stället handlar
det om riktig resursdisponering baserad på förnuft, hänsyn, ärlighet, dvs. på
Ny Demokratis grundvärderingar.

Inom Ny Demokrati och i riksdagen vill jag verka för bättre rättssäkerhet.
Under min mandatperiod kommer j ag att med exempel ur verkligheten före-
slå och påkalla de åtgärder som behövs och som riksdagen kan fatta beslut
om. Kan - det är ganska löjligt - måste fatta beslut om. Jag hoppas på och
ber om ert stöd i detta tvärs över alla partigränser. Det är viktiga frågor för
den lille, lille mannen.

Här har talats mycket vackert om den svaga människan överallt på denna
runda jord - det har vi också lärt oss i dag. Men hur kan vi få ett förtroende,
när vi glömmer bort den svaga människan i vårt eget land. Jag kommer di-
rekt från verkligheten, från stålverket i Halmstad. Jag vet vad jag pratar om.
Jag kan debattera med vem som helst om detta. Men jag lägger ett stort an-
svar på samtliga som sitter här. Vi måste börja sopa först. Nu är vi över 100
nya kvastar. Låt oss köra så det ryker!

Trafikfrågor

Anf. 143 BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Mycket av gårdagens debatt handlade till följd av debattupp-
läggningen om ekonomisk tillväxt, arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik
och näringspolitik, miljö- och energifrågor. En viktig del i ett sådant tema
är trafikpolitiken, och kommunikationssektorn. Men det ämnet kommer nu
lösryckt från sammanhanget.

Riksdagen hade annars i våras, baserat på dåvarande regerings förslag, att

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

145

10 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 12

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

146

ta ställning till en proposition kallad Näringspolitik för tillväxt. Där betona-
des bl.a. att en ändamålsenlig infrastruktur med satsningar och vidareut-
veckling av kommunikationer spelar en viktig roll för produktionsutveck-
lingen.

Investeringar inom kommunikationssektorn får verkningsfulla, positiva
effekter. Det gäller i hög grad vägsektorn, det gäller moderniserade och ra-
tionella järnvägssatsningar, det gäller goda förutsättningar för flyget, det gäl-
ler effektiv sjöfart med tillgång till rationell hamnservice och goda väg- eller
järnvägsförbindelser för godsets transport till och från transportköparen,
hamnen och fartyget. Det gäller också telekommunikationer.

Ökade medel för infrastrukturinvesteringar innebär inte att andra investe-
ringar i näringslivet missgynnas, tvärtom. Snabbare utbyggnad och bättre
förutsättningar för transportsektorn höjer produktiviteten inom tillverk-
ningssektorn och stimulerar investeringarna där. Sammantaget leder detta
till en högre investeringsaktivitet inom hela samhället och därmed till en
högre ekonomisk tillväxttakt. En väl utbyggd infrastruktur, som befrämjar
aktivitet i näringslivet ger en god produktivitetsutveckling och leder också
till en förbättrad inkomstutveckling inom samhället. Detta var en viktig ut-
gångspunkt för socialdemokratins politik för att tillfredsställa nya behov
inom olika områden och trygga välfärden även på lång sikt.

Vi fattade i maj i år ett beslut som innebar att mer än 100 miljarder kronor
skulle investeras i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar under
resten av 1990-talet. Det betyder att investeringarna i det närmaste fördubb-
las. Nu och då fattas historiska beslut. Det här var ett sådant. Vi socialdemo-
krater ser mycket positivt på den ambitionshöjning som den dåvarande rege-
ringens program innebar. Vi har inte låst oss för högst 100 miljarder, vi har
sagt minst 100 miljarder, och dessutom i 1991 års prisläge. Sedan står det ju
varje riksdag fritt att späda på ytterligare, inte bara efter behovens storlek
utan också förhoppningsvis efter råd och tillgång till ytterligare miljarder.

Regeringen begärde för finansieringen till att börja med en planeringsram
på 20 miljarder kronor. Detta tillstyrkte riksdagen, men från borgerligt håll
föreslogs och beslöts att pengarna skulle anslås direkt över statsbudgeten
och inte via en fond som den socialdemokratiska regeringen tänkt sig. Jag
utgår ifrån att det inte nu skall behöva bli några problem med finansieringen
av den redan beslutade, välmotiverade satsningen på landets vägar, järnvä-
gar och kommunikationer i övrigt. Förutom vi socialdemokrater var dåva-
rande borgerliga partier men nu också nyblivna borgerliga regeringspartier
helt med om dessa beslut våren 1991, och jag utgår ifrån att det blir minst
100 miljarder under 1990-talet.

Jag hälsar kommunikationsminister Odell välkommen i statsrådsstolen.
Förre kommunikationsministern och riksdagens trafikutskott har inte bara
stakat ut för väg- och järnvägssatsningarna utan också redan röjt och sprängt
och dragit i gång på riktigt här och var, och kommer inget grus i regeringsma-
skineriet så kan den nye kommunikationsministern börja planera för att
klippa band vid kommande invigningar.

Betydande insatser har också beslutats för förbättring av framkomlighet
och trafikmiljö i våra storstadsregioner.

Alla problem är naturligtvis inte lösta. Många delar av vårt land ropar på

insatser för vägar, järnvägar och bättre trafikutbud. Riksdagen har i stor
enighet och med tyngd krävt ökade anslag för vägunderhåll samt ökade in-
satser i skogslän och sydöstra Sverige. Vi ser fram emot regeringens fullföl-
jande av de krav som riksdagen ställt. Jag ser också fram emot vad som kan-
ske är en detalj, nämligen hur ett regeringspartis, folkpartiets glesbygdsdele-
gations, förslag om en kostnadsgaranti för att en Gotlandsresa skall kosta
maximalt 100 kr. skall betalas. Det blir intressant att följa uppföljningen av
detta.

Slutligen: För sjöfart under svensk flagg, med besättning som lyder under
svenska avtal och svensk arbetsrätt, har nu under ett antal år tillämpats en
svensk modell, en svensk lösning med speciell skatte- och socialavgiftsåter-
betalning. Det har gett mer likvärdig konkurrenskraft åt svenskflaggad sjö-
fart. Modellen har fungerat bra, men den kan behöva justeras.

Nu krävs från vissa håll regeringsåtgärder för radikalt andra möjligheter
till billigare fartygsdrift med bibehållen svensk flagg. Det gäller inrättande
av ett särskilt fartygsregister där svenska avtal och svensk lag endast skall
gälla för ett tänkt fåtal svenskar ombord, men där det skall vara avtalslöst
eller fritt fram för Fjärranösternavtal för de asiater som utgör huvuddelen av
besättningen, men med löner på låg nivå och minimerad lagfäst arbetsrätt på
samma fartyg, allt för att minska driftskostnader.

Jag vill fråga kommunikationsministern om han anser att det vore fören-
ligt med etik och moral att lämna nuvarande svenska modell för sjöfart under
svensk flagg till förmån för ett system som faktiskt luktar en aning av apart-
heid. Jag tror att detta är en fråga som är intressant inte enbart för svensk
arbetarrörelse.

Anf. 144 KENNETH ATTEFORS (nyd):

Herr talman! Vi från Ny Demokrati vill ta tillfället i akt så här i början av
riksmötet att redogöra för delar av vårt kommunikationspolitiska handlings-
program och vår grundinställning i vissa frågor.

När det gäller postverket och televerket är vår inställning att dessa båda
verk bör bli konkurrensutsatta. Dessa båda verk bör också kunna lämna ut
sin verksamhet på koncession till privata bolag i konkurrens. Staten bör
emellertid garantera att alla svenskar var de än bor i Sverige har tillgång till
grundservice vad gäller post- och teletjänster på lika villkor.

Vad gäller banverk, vägverk och sjöfartsverk vill vi slå samman dessa tre
verk till ett verk, nämligen transportverket. Om vi gör detta uppstår ingen
konkurrens mellan de statliga verken, utan de för invånarna och skattebeta-
larna bästa investeringarna i infrastruktur kommer att ske.

Vi vill skynda på motorvägsutbyggnaden i Sverige genom att låta konsor-
tier överta vissa byggnationer av motorvägar och ta ut s.k. bomavgifter. När
vägen är betald skall bommarna bort, och underhållet skall betalas via skat-
ten. Detta system skulle snabbt få i gång vägbyggen, vilket naturligtvis sti-
mulerar sysselsättningen i den för närvarande krisdrabbade byggbranschen.

Vi vill satsa på järnväg och snabbtåg. Större ansträngningar för att finan-
siera järnvägsutbyggnaden skall göras. Där delar vi industriministerns åsikt
att av de pengar som erhålles vid försäljning av statlig egendom skall bety-
dande summor gå till just järnvägen.

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

147

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

148

Inlandsbanan skall om möjligt få leva vidare. Ny Demokrati har idéer om
hur detta kan ske i privat regi.

Transportstödet till Gotland blir ej nödvändigt om tax free-försäljning till-
låts ombord på Gotlandsbåtarna. Vi kan inte inse varför det skall vara mer
skadligt med sprit vid färd till ön Gotland än till ön Åland. Dessutom skulle
Gotlandsindustrin kunna konkurrera på mer lika villkor. Mindre AMS-
pengar behövs, m.m.

Ny Demokrati är för ett svenskt internationellt fartygsregister under vissa
omständigheter som kommer att redovisas senare.

Vi vill sänka bensinpriset ned till tysk nivå, eller med ca 1 kr. Tidigare
beslut i kammaren har gjort den arbetande befolkningen beroende av bilen.
Därför tycker vi att det är på gränsen till skamligt, att när man väl har fått in
bilisterna i ett hörn beskattar man bilägarfamiljerna orimligt hårt utan att se
till de sociala konsekvenserna.

Dagens bilar och motorvägar är byggda för högre farter än vad som är till-
låtet i dag. Vi vill föreslå en höjning av hastigheten på motorväg till
130km/tim, llOkm/tim på motortrafikled och ner till 30km/tim i trafikfar-
liga områden i innerstäder.

Vi anser att en fast kommunikationsled mellan Danmark och Sverige skall
byggas.

Vi anser att luftfarten snarast skall avregleras.

Herr talman! Detta var ett sammandrag av nydemokratisk trafikpolitik
och jag hoppas att våra åsikter skall få genomslag i Sveriges riksdag.

Anf. 145 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Om den nye kommunikationsministern vet jag egentligen
ingenting, men jag vill naturligtvis önska Mats Odell lycka till i det nya arbe-
tet. Jag hoppas att Mats Odell har, vilket kristdemokraterna åtminstone tidi-
gare har haft, radikala åsikter om miljön och att det är ett miljöperspektiv
som kommer att karakterisera kommunikationsministerns arbete framöver.
Däremot kan sägas att av det vi kan anta om den nya regeringens trafikpoli-
tik med utgångspunkt från vad som har sagts från moderaterna och från folk-
partiet i dessa frågor, lär den troliga utvecklingen i stort sett bli en fortsätt-
ning på den tidigare politiken.

Vad är det då som har styrt den politiken? Om vi ser på det hela utifrån
ett slags maktperspektiv måste sägas att det är marknaden och marknadens
behov som, åtminstone enligt min mening, inte har lett till en utveckling i
önskvärd riktning. Det har betytt en stor satsning på landsvägar och på bil-
trafiken. I det sammanhanget är det naturligtvis inte oväsentligt att Sverige
inte har en av Europas och världens största tillverkare av tunga fordon på
väg. Det maktperspektivet tror jag har betytt oerhört mycket för den utveck-
ling som skett.

EG-anpassningen är en följd av att marknaden har tillåtits att agera. Vad
det har betytt i form av uteblivna satsningar på järnvägsområdet är mycket
lätt att förstå. Investeringar inom järnvägen har inte skett på samma sätt som
för den vägbundna trafiken. En liten markering från den nya regeringen är
nu att inlandsbanan skall få ytterligare ett år på sig. Men det är naturligtvis
inte ytterligare ett år av trafik som behövs. Vi vet hur trafiken fungerar. Vad

vi vill ha är naturligtvis en medveten satsning så att detta system skall kunna
verka på ett bättre sätt än tidigare, och då är det investeringar som behövs.
Vi behöver styrformer som gynnar det trafikslag där vi lagt investeringarna
och som missgynnar landsvägstrafiken.

Det måste till en viljeinriktning som får konsekvenser. En vilja att inve-
stera och att rangordna järnvägen på första plats har naturligtvis konsekven-
ser också på andra områden. För mig som kommer från Västernorrland är
naturligtvis den första frågan: När kommer snabbtåg på ostkustbanan?

Det finns naturligtvis också, när det gäller en utvecklad industrination, en
inriktning som innebär att man forskar och utvecklar inom krigsmaterielin-
dustrin. Det är ett område som Sveriges skattebetalare har accepterat. Ty-
värr konstaterar jag att svenska folket accepterar att ett inte oväsentligt antal
miljarder satsas på JAS-projektet, men folkviljan har inte tagit sig uttrycket
att man satsat utvecklingspengar på snabbtågsprojekt. Även där skulle vi
finna utmaningar inom metallurgi, hydraulik - allt det som nu går till krigs-
materiel.

Det finns naturligtvis också andra sätt att omfördela medel till andra nöd-
vändiga forsknings- och utvecklingsuppgifter. Det har sagts tidigare den här
veckan, när man talar om vad man skall göra med löntagarfondernas pengar,
att det skulle delas ut till allemansspararna. Men varför det, när vi behöver
massiva satsningar inom miljöteknik och kommunikationsområdet? Jag
tycker naturligtvis att det är helt galet.

Min förhoppning är att Mats Odell kommer att driva miljöperspektivet
och att detta skall bli styrande. Det betyder mer till järnvägen och sjötrans-
porter och mindre till biltrafiken och flyget. Det betyder också att vi måste
ge tekniker och ekonomer en miljökunskap, som gör att de kan ifrågasätta
de tidigare strukturerna och inte bara bli den tidigare utvecklingens stavar
och villiga redskap.

Marknaden har inte ett miljöperspektiv och kommer aldrig att få det. Som
jag sade tidigare tycker jag kristdemokraterna har haft radikala åsikter om
miljön. Min fråga är: Kommer regeringen att fortsätta den tidigare utveck-
lingen, ledd av socialdemokraterna, stödd av moderaterna och folkpartiet,
eller kommer det en omsvängning?

Anf. 146 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):

Herr talman! Först vill jag tacka de tidigare talarna för de trevliga väl-
komst- och lyckönskningarna.

Utvecklingen inom kommunikationssektorn kommer att spela en central
roll i regeringens strävan att förändra och förnya Sverige.

Det gäller vårt arbete att fullt ut föra Sverige in i det europeiska samarbe-
tet. Förbättrade kommunikationer blir då en nödvändighet för att svenskt
näringsliv skall klara sig i det nya och öppna Europa.

Utbyggnad av eftersatt infrastruktur skapar förutsättningar för nya inve-
steringar inom näringslivet och en utveckling som bryter den industriella
stagnationen, som vi har upplevt under de senaste åren. Kommunikations-
sektorn har faktiskt något av en nyckelroll i detta sammanhang.

Ett tredje område gäller vår välfärdspolitik. Jag vill hävda att goda kom-
munikationer är ett väsentligt inslag i välfärden. Resor till arbete, till service

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

149

11 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 12

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

eller pä fritiden måste kunna fungera i vårt vardagsliv. Det gäller inte minst
för handikappade som har lika stora resbehov som alla andra, men som ofta
möter stora förflyttningsproblem väldigt handfast. Det är inte en tillfällighet
att handikapputredningen nämns i regeringsförklaringen och att den nya re-
geringen är beredd att satsa fullt ut på de förslag som framställts i denna ut-
redning.

I välfärdspolitiken ingår också att mildra den nu starkt ökande arbetslös-
heten. Arbetsmarknadsstyrelsen kommer redan under hösten att tillföras yt-
terligare resurser. Möjligheten att tidigarelägga nödvändiga investeringar i
vägar och järnvägar kommer då att tillvaratas. Sådana investeringar har ju
inte bara en kortsiktig sysselsättningseffekt, utan skapar också bättre kon-
kurrensförutsättningar för svenskt näringsliv i längre perspektiv.

Den fjärde huvuduppgiften för regeringens politik berör också i allra
högsta grad transportsektorn, nämligen vår rätt att leva i en god miljö, som
Jan Jennehag var inne på här tidigare. En långsiktig och hållbar utveckling
uppnås i ett samhälle med frisk luft, rent vatten, levande sjöar och skogar.

Allt detta förutsätter att utvecklings- och tillväxtkraften i näringslivet kan
tillvaratas. Den svenska ekonomins fortskridande internationalisering skär-
per kraven på transportsektorn. Stora delar av svensk industri integreras
alltmer i internationella produktionskedjor. Det har vi kunnat erfara inte
minst på sysselsättningsområdet, där ca 100 000 industriarbeten redan flyttat
ut ur landet. Vi måste se till att flytta Sverige närmare Europa och göra Sve-
rige rundare. Det är huvudmålsättningen för den nya regeringens transport-
politik.

För svensk industri är det av stor betydelse att kommunikationerna mot
övriga Europa utvecklas på ett sätt som minimerar det avståndshandikapp
som Sveriges geografiska läge ger. Det är en av de saker vi inte kan ändra på
med politiska beslut. Med övriga Europa inbegriper jag även Centraleuropa
och de baltiska republikerna. Till min personliga glädje kommer svenska te-
leverket nu att gå in som en väsentlig delägare i det estniska telebolaget i
syfte att på detta område medverka till en uppbyggnad av en för Estland be-
tydelsefull infrastruktur. Jag tror rent allmänt att det är en mycket bra mo-
dell för samarbete med våra östra grannländer att gå in i denna typ av joint
ventures.

Jag ser också fram emot de program för investeringar i den nordiska infra-
strukturen för väg- och järnvägstrafik som nu håller på att färdigställas. Det
gäller sådana investeringar som i ett nordiskt perspektiv är särskilt betydel-
sefulla, men som i den rent nationella planeringen tenderar att nedpriorite-
ras.

Herr talman! Det måste emellertid också understrykas att det finns starka
krav på återhållsamhet med offentliga utgifter. Vi går mot ett gigantiskt bud-
getunderskott, som den avgående regeringen nu lämnar efter sig. Det kom-
mer att vara nödvändigt med omfattande besparingar under de kommande
åren. Strategin är att utgifterna skall minska såsom andel av landets samlade
produktion i syfte att återvinna utvecklingskraften i ekonomin. För kommu-
nikationssektorn gäller detta dock inte investeringarna i infrastrukturen. Jag
nämnde tidigare regeringens avsikt att använda investeringar i vägar och

150

järnvägar som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument. Även i övrigt kom-
mer investeringarna i infrastruktursektorn att vara höga.

Nya förutsättningar och en förändrad omvärld ställer dock krav på för-
nyelse vad avser trafikens driftsförhållanden. Regeringen kommer att i bud-
getpropositionen lägga fram förslag om ett slopande av det sista reglerings-
momentet inom den yrkesmässiga trafiken. Jag avser då den något krångliga
skadlighetsprövning som nu drabbar de bussföretag som vill öppna busslin-
jer över länsgränserna. Den tillståndsprövning som hittintills tillämpats har
sannerligen inte varit till gagn för resenärerna, något som jag tycker borde
vara självklart. Jag har också för avsikt att i övrigt se över förutsättningarna
att öka inslaget av konkurrens inom transport- och kommunikationssektorn.

I regeringens omläggning av den ekonomiska politiken ingår också en om-
fattande spridning av ägandet i sådana företag som i dag är statliga. Det är
en fantastiskt fin strategi att öka ägandet och försöka engagera svenska fol-
ket som ägare i deras egna infrastrukturföretag. Vi återkommer inom en
ganska snar framtid med detaljerade förslag om detta.

Herr talman! Bland de allra viktigaste välfärdsfrågor som regeringen står
inför är att skydda och förbättra miljön. Detta är en framtidsutmaning i allas
intresse. Transportsektorn står här i fokus även om en hel del faktiskt gjprts
i syfte att begränsa skadorna på hälsa och miljö. Ända sedan 1970-talet har
Sverige arbetat med för Europa unikt hårda avgaskrav för bensinbilar.

Enligt färsk statistik från CEMT - den europeiska transportministerkon-
ferensen - är Sverige jämte Schweiz det land i Europa som har störst andel
personbilar som är försedda med katalysator. Andelen bilar som drivs med
oblyad bensin är också stor i Sverige, dock är vi inte bäst.

Ett intensivt arbete pågår också med utveckling av alternativa drivmedel
och nya typer av motorer. Detta arbete måste i hög grad drivas internatio-
nellt. Över huvud taget har miljöfrågorna en internationell dimension som
inte nog kan betonas. Endast genom samarbete mellan länderna kan vi nå
en lösning på det allt besvärligare koldioxidproblemet. Just inom transport-
sektorn har de europeiska länderna möjlighet att arbeta inom en vidare krets
än enbart inom EG och EFTA. Jag tänker då på samarbetet inom CEMT.

Regeringen kommer också aktivt att delta i förberedelserna för och ge-
nomförandet av FN-konferensen om miljö och utveckling nästa år, 1992. Det
europeiska samarbetet får en avgörande betydelse för möjligheterna att lösa
de svåra miljöproblemen, inte minst i Central- och Östeuropa. I regerings-
förklaringen framhålls att en europeisk luftvårdsfond bör etableras i detta
syfte.

Även om miljöfrågorna alltså är något som i mycket hög grad måste lösas
inom ramen för internationella fora gäller det också att hålla rent på hemma-
plan. För Sveriges del är miljöproblemen särskilt stora i våra storstadsregio-
ner. Jag noterar att den förra regeringen ännu inte anslagit en enda krona till
dessa regioner ur anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur, trots att 5,5
miljarder faktiskt reserverats för ändamålet. Storstädernas trafik- och miljö-
problem har varit kända under lång tid men har förvärrats under senare år.
Storstadsförhandlarnas avtal om trafik och miljö är naturligtvis något som
måste leda till resultat, och jag är beredd att verka för att så också sker.

När det gäller trafiksäkerhetsområdet vill jag för närvarande bara säga att

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

151

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

152

en särskild utredare, generaldirektör Ingemar Mundebo, har sett över det
offentliga trafiksäkerhetsarbetets framtida inriktning och organisation. Han
har nyligen lagt fram en rapport om detta. Utredningsförslagen kommer att
remissbehandlas i vanlig ordning, och jag kommer sedan att föreslå rege-
ringen att återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder. Vi ser alltså att
effektivitetsvinster och besparingar kan uppnås genom att man för över
TSVs uppgifter till andra organ.

Den ekonomiska och tekniska utvecklingen skapar nya möjligheter för
transportsektorn, liksom för andra samhällssektorer. Det ger unikt goda
möjligheter för en omställning till mindre resurskrävande och miljöbelas-
tande energi- och transportsystem.

Anf. 147 JAN JENNEHAG (v) replik:

Herr talman! Jag försökte att positivt lyssna till kommunikationsminis-
tern. En av de positiva signalerna avser en tidigareläggning av investering-
arna, och det verkar ju hoppfullt när det gäller snabbtåg på ostkustbanan.

I fråga om miljöperspektivet talar kommunikationsministern om utveck-
lings- och tillväxtkrafterna, om ett ökat inslag av konkurrens och om att det
statliga ägandet skall minska. Kommunikationsministern talar om närman-
det till Europa och om det europeiska samarbetet. Det betyder rimligtvis att
det blir ett ja till Öresundsbron. Jag tror dess värre inte att kommunikations-
ministern kommer att driva miljöperspektivet i den frågan.

När det gäller miljön och förhållandet mellan järnväg, flyg och bil ser jag
heller inga nya signaler. Det är tekniken som skall lösa detta. Sverige har,
säger kommunikationsministern, stränga avgasbestämmelser. Den linjen
skall enligt kommunikationsministern fortsätta att utvecklas, och det är gott
och väl, men det är naturligtvis inte ett byte av system som på lång sikt kan
ge någon ordning i fråga om biltrafikens miljökonsekvenser.

Arbetet med storstädernas problem måste ge resultat, säger Mats Odell.
Men hur, med vilka styrmedel skall vi få de resultaten? Det är det som gör
mig bekymrad när det gäller den nya regeringens trafikpolitik.

Anf. 148 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds) replik:

Herr talman! Jan Jennehag fortsätter att ställa ett antal frågor om saker
som jag har tagit upp. Han tror inte att jag kommer att ha något miljöen-
gagemang när det gäller Öresundsförbindelsen. Jag kan bara konstatera, Jan
Jennehag, att vi i det sammanhanget har en mycket tydlig lagstiftning att
följa. Det projekt kring vilket vi har ett bindande folkrättsligt avtal med
Danmark kommer att prövas enligt gällande lag, oavsett vilka ambitioner
jag som kommunikationsminister har. Jag kan emellertid försäkra Jan Jen-
nehag om att jag tillsammans med miljöministern skall se till att den miljö-
prövningen sker i enlighet med den lag vi har stiftat i den här kammaren.

Anf. 149 JAN JENNEHAG (v) replik:

Herr talman! Kommunikationsministerns åsikt i den här frågan stämmer
helt med den politik som tidigare har förts. De lagar som Sverige har är, en-
ligt mitt sätt att se, inte tillräckliga styrmedel för att vi skall kunna förhindra
de negativa verkningarna av Öresundsbron. Jag tror alltså att vi är inne på

en väg där Öresundsbron bara är ett exempel men ändå en mycket tydlig
symbolfråga för vilka drivkrafter som är viktiga för den svenska utvecklingen
framöver. Här kommer vi nog tyvärr inte längre, utan vi har olika åsikter i
den frågan.

Anf. 150 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds) replik:

Herr talman! Jan Jennehag tycker inte att lagarna ger tillräckliga styrme-
del. Jag vet inte om Jan Jennehag var inne här i kammaren för en stund sedan
när man talade om rättstrygghet. Om Jan Jennehag inte kan acceptera de
lagar som har stiftats här, har han möjlighet att väcka motioner och försöka
förbättra lagarna. Jag är övertygad om att han kommer att få stöd från
många andra. Men det är nu de lagar vi har som gäller. Det kan varken Jan
Jennehag eller jag göra någonting åt. Jag skall för min del se till att denna
miljöprövning blir så seriös som möjligt.

Förste vice talmannen anmälde att Jan Jennehag anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 151 ROLF CLARKSON (m):

Herr talman! Jag börjar med att hälsa kommunikationsminister Mats
Odell välkommen i sitt ämbete, detta för de svenska kommunikationerna
betydelsefulla ämbete.

Jag har en lång erfarenhet från arbetet i trafikutskottet bakom mig. Detta
arbete har under de senaste 20 åren präglats av ett liv under knapphetens
kalla stjärna. Har det varit goda konjunkturer under dessa decennier har
pengarna huvudsakligen gått till transfereringsobjekt, och har det varit då-
liga tider har kommunikationsområdet varit det första som fått dra åt svång-
remmen. Jag bortser då från det som hänt under de allra senaste åren, när
vi för ett par år sedan fick en kraftig höjning av anslaget för nyinvesteringar
i järnvägar, vilket faktiskt berodde på ett moderat initiativ i trafikutskottet.

Man har alltså så småningom kommit till insikt om att kommunikationer
är någonting som är oerhört viktigt för tillväxten i samhället. Detta insåg
man inte förr, men som väl är har den insikten nu vunnit burskap. Utskottets
alla ledamöter och partier knyter nu de största förhoppningar till att den nya
regeringen verkligen skall kunna mobilisera resurser som gör att vi får ökade
satsningar på vägar, järnvägar och annan infrastruktur i landet.

Det är klart att jag också skall bagagna detta tillfälle till att nämna några
av de punkter som ligger oss moderater nära hjärtat när det gäller trafikpoli-
tikens praktiska utformning. Vi står självfallet, som de flesta här, bakom te-
sen att det skall råda fri och likvärdig konkurrens inom och mellan de olika
transportsektorerna. Det betyder att de olika affärsverken får räkna med att
det blir en ändrad konkurrenstillvaro för vart och ett av dem.

Jag tänker på luftfarten, som sedan sin tillkomst har fört en monopoliserad
koncessionstillvaro men som nu skall utsättas för konkurrens. När den förre
kommunikationsministern föreslog att man skulle starta med att låta Linje-
flyg och SAS konkurrera på de primära linjerna tyckte vi från moderat sida
att det var ett stympat förslag. Men det finns kanske anledning att göra infö-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

153

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

154

randet av konkurrensen inom luftfarten i mer än ett steg, med tanke på den
svåra konjunkturnedgång som dessa företag lider av just nu.

Även järnvägstrafiken, som i decennier, under hela efterkrigstiden, har
varit Sveriges riksdags stora bekymmer inom kommunikationssektorn, be-
höver granskas i fråga om möjligheterna att utsättas för konkurrens. Det är
helt självklart att statens järnvägar, som är ett stort, hierarkiskt uppbyggt
företag, inte utan vidare kan utsättas för fullständig konkurrens, men jag
tror att det skall kunna genomföras steg för steg.

När det gäller sjöfarten lade jag märke till att utskottets ordförande begag-
nade detta första tillfälle till en dialog med kommunikationsministern till att
plädera för den rådande ordningen för svensk rederinäring, som innebär att
ett rederistöd på drygt 500 milj .kr. utgår årligen. Jag vill tala om för kommu-
nikationsministern, att när detta stöd på sin tid infördes - även det delvis på
grund av ett moderat initiativ - var avsikten att det bara skulle utgå tills man
så snart som möjligt hade organiserat ett internationellt register för den
svenska fjärrsjöfarten. Sverige är nu det enda landet i Norden som inte har
något internationellt register.

Jag föreställer mig att det kommer att bli ganska svårt för kommunika-
tionsministern att få finansministern att fortsätta att betala ut dessa mer än
500 milj.kr. årligen till svensk rederinäring, när det finns möjligheter att låta
den stå på egna ben, på ett likartat sätt som dess konkurrenter.

Innan jag slutar vill jag säga någonting om det som är den viktigaste delen
av kommunikationsutvecklingen i landet, nämligen bilismen. Det är därför
som vägnätet i landet är stommen i kommunikationerna i landet. Bilismen
har i åratal varit strykpojke för finansministerns olika pålagor. Det är viktigt
att bilismen får en känsla av att vara en värdefull transporttillgång i landet.
En detalj inom densamma är hastighetsbestämmelserna, och jag hoppas att
kommunikationsministern mycket snart kommer att befria landets bilister
från tvånget att köra 90 km på vissa motorvägssträckor där man annars får
köra 110 km. Man upplever det som omotiverat och onödigt.

Jag vill understryka ännu en gång att alla sektorer i landet måste få en
positiv utveckling under de närmaste åren och att de satsningar på infra-
struktur som utlovades i regeringsdeklarationen verkligen infrias, så att inte
de besparingskrav som kommunikationsministern nämnde blir ett hot mot
den utbyggnad av infrastrukturen som är alldeles nödvändig om landet skall
komma ur sin konjunktursvacka.

Anf. 152 ULLA. ORRING (fp):

Herr talman! Förbättrade kommunikationer är nyckeln till utveckling av
vårt land och särskilt för Norrlandslänens näringsliv, arbetsmarknad och kul-
turliv. Det måste därför nu tillkomma resurser för att förbättra standarden
på järnvägar, vägar och telekommunikationer och för att utveckla sjöfarten.

Den socialdemokratiskt förda politiken har även här misslyckats. Ett run-
dare Sverige måste förverkligas särskilt nu, när vägen till Europasamarbete
har öppnats och Sverige går in i EG-gemenskapen.

Herr talman! Samtidigt som även jag vill hälsa vår nye kommunikations-
minister välkommen hit till kammaren, vill jag också konstatera att statsrå-
det i sitt anförande klart talade om att han ville verka för ett rundare Sverige.

Av regeringsförklaringen framgår tydligt och klart insikten om behovet av
att bryta den ekonomiska stagnationen och att under 90-talet ånyo lägga
grunden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling i vårt land.
Här vill vi norrlänningar medverka och med våra naturresurser bidra till ex-
portinkomster och säkra vår välfärd.

Herr talman! Det kan förtjäna att framhållas att näringsliv och människor
i de fem Norrlandslänen, enligt rapporten Norrland, en närande del av Sve-
rige, i högsta grad bidrar till välfärden - sammanlagt 46,6 miljarder av lan-
dets exportöverskott kommer från det norrländska näringslivet. Tyvärr förs
den allmänna debatten på ett sådant sätt att det verkar som om Norrland
vore den tärande regionen. Den debatten rimmar illa med verkligheten.

Det blir då av största vikt att det allmännas resurser fördelas över hela vårt
land. Jag tänker särskilt på de angelägna satsningar som nu måste tillkomma,
framför allt för infrastrukturen och därmed kommunikationerna i norr.

Utan samhällets gemensamma investeringar i järnvägar, vägar och andra
kommunikationer i norr kan dock den situationen uppstå att höga transport-
kostnader och bristande tillgänglighet till kommunikationer slår ut lönsam-
heten för näringslivet i norr. Lyckligtvis stoppade en majoritet i riksdagen
den förra regeringens förslag till försämring av transportstödet, vilket allvar-
ligt skulle ha skadat norrländskt näringsliv. Norrland utgör trots allt 58 %
av Sveriges yta. Geografin kan inte vi politiker göra om, men de allmänna
förutsättningarna - ett rundare Sverige - måste bli vår modell för överlevnad
och därmed utveckling.

Ständigt upprepas dock i ett antal rapporter den negativa inställningen till
en satsning på kommunikationer norr om Sundsvall. Vägverket har t.o.m.
förmedlat budskapet att vi i norr får tolerera en lägre standard på vägarna.

Detta är slutsatser som vi i norr inte kan acceptera. I Västerbotten bor
t.ex. ca 6 000 människor utefter 400 mil grusväg. Underhållet är minst sagt
eftersatt. Slitaget på bilar och människor är stort. Dessa människor måste
dock för sitt levebröd varje dag åka på dessa urusla vägar. Jag hoppas att
kommunikationsministern kan ge dessa människor en tro på bättre tider och
bättre vägar.

Den inflammerade debatten om inlandsbanan har blottat en inlandsfient-
lig politik från socialdemokraternas sida. Nu satsar den borgerliga rege-
ringen på att hela Sverige skall leva. Inlandsbanan får i första hand ytterli-
gare ett år på sig för persontrafiken, i överensstämmelse med vad vi i folk-
partiet liberalerna röstade för i riksdagen i våras. Rättvisan skall segra. Vi
är glada över den framgången, inte minst för den injektion som detta innebär
för den bofasta befolkningen utefter banan - det har blivit en symbolfråga
för överlevnad.

När järnvägen introducerades på 1800-talet öppnades en ny värld i vårt
land; de tidsmässiga avstånden krymptes, det banades väg för nya företag,
och det satsades för framtiden. Folkpartiet liberalerna vill nu fortsätta en
satsning för framtiden. Vi behöver en Botniabana, som binder samman kust-
städerna i övre Norrland. Det finns redan undersökningar som bekräftar den
samhällsekonomiska betydelsen av banan. Botniabanan kan bli lika lönsam
som banor i Mälarregionen som nu planeras.

Länsarbetsdirektören i Västerbotten sade häromdagen vid en samman-

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

155

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

komst här i riksdagen, att vi behöver ett stort projekt i Norrland, vi behöver
varaktiga jobb för att stoppa arbetslösheten. Vi behöver en Botniabana.

Vi i folkpartiet liberalerna prioriterar infrastrukturen och därmed vägar
och järnvägar. Vi satsar för framtiden. Vi sätter vår tillit till vår nye kommu-
nikationsminister om en rättvis fördelning av de resurser som skall komma
landet till godo.

Anf. 153 ELVING ANDERSSON (c):

Herr talman! Även jag vill hälsa Mats Odell välkommen som kommunika-
tionsminister och önska honom lycka till i detta mycket viktiga värv.

Trafikpolitiken är en central del av många viktiga områden - det gäller
näringspolitiken, regionalpolitiken och miljöpolitiken.

Tillgången till bra kommunikationer är en förutsättning för att hela Sve-
rige skall leva. En utbyggnad av kollektivtrafiken och ett väl utbyggt väg-
och järnvägsnät ökar möjligheterna för ett decentraliserat samhälle med
boende och arbetstillfällen spridda över hela landet. Investeringar inom om-
rådet person- och godstransporter är en avgörande förutsättning för att
skapa tillväxtmöjligheter i alla delar av vårt land. Inte minst för de företag
som har långa avstånd till sina marknader är beroendet av goda kommunika-
tioner stort för att kunna hävda sig nationellt och internationellt.

Man kan säga att ett lands utveckling och välstånd står i direkt proportion
till utbyggnaden av infrastrukturen. Centern har därför under en lång följd
av år här i riksdagen föreslagit ökade resurser till infrastrukturen, både vägar
och järnvägar. I våras föreslog vi totalt 10 miljarder ytterligare i ett s.k. pro-
gram för att modernisera Sverige. Att i lågkonjunktur göra stora satsningar
på infrastrukturen är klokt. Dels skapar det jobb i det korta perspektivet
inom den viktiga bygg- och anläggningsbranschen, dels ger det bra förutsätt-
ningar för svenskt näringsliv att bättre utnyttja den högkonjunktur som vi
vet kommer.

Centerns utgångspunkt för investeringar i trafikanläggningar är att de
skall göras samhällsekonomiskt och miljömässigt optimala. Det måste ske
utifrån vaije regions specifika förutsättningar och behov. Det innebär att i
regioner och områden där vägtrafiken är det enda realistiska alternativet -
där skall vägar prioriteras. I tätbefolkade områden, där det finns underlag
för en effektiv kollektivtrafik, skall däremot kollektivtrafiken prioriteras.
För långväga person- och godstransporter skall i första hand järnväg och sjö-
fart och i vissa fall flyget prioriteras. Det handlar enligt vår mening inte om
antingen/eller, utan om att investeringarna sammantaget skall leda till en ut-
veckling av hela landet och till förbättrad miljö.

Herr talman! Trafikpolitiken är ett strategiskt område för att klara miljö-
politiken i stort. Trafiksektorn svarar för en mycket stor del av de miljöskad-
liga utsläppen både i vårt land och internationellt.

Samtidigt som samhället och näringslivet ställer höga krav på snabba och
effektiva kommunikationer utgör trafiken ett stort miljöproblem. Under se-
nare år har industrins miljöförstörande utsläpp minskat. För trafiken tyder
prognoserna tyvärr på att utsläppen ökar, trots skärpta krav på avgasrening.
De positiva effekterna av reningen äts till ganska stor del upp av den totala

156

trafikökningen. Därför är en miljövänlig trafik en förutsättning för att sam-
hällets miljömål i stort skall kunna uppnås.

Bilen ger stora möjligheter till transporter på ett lätt och smidigt sätt. Den
är för många människor det enda realistiska alternativet, den enda möjlighe-
ten att transportera sig mellan olika platser. Hundratusentals människor sak-
nar alternativa möjligheter att ta sig till sitt arbete, sin fritidssysselsättning
eller till släktingar och vänner. Bilen kan också medverka till att bryta isole-
ringen för enskilda eller grupper av människor. Vi måste alltså försöka hitta
en lösning på bilismens negativa miljöpåverkan.

Vägtrafiken, dvs. lastbilar, bussar och bilar, står för en mycket betydande
del av dagens miljöförstöring. 40 % av koldioxidutsläppen och 60 % av kvä-
veoxidutsläppen kommer från vägtrafiken. I storstädernas gatumiljöer sva-
rar trafiken för ca 90 % av luftföroreningarna.

Vi måste alltså lägga om trafikpolitiken för att klara miljömålen. Princi-
perna för en sådan ny trafikpolitik skall enligt centern vara: utbyggnad av
kollektivtrafiken med kraftig satsning på järnvägen, utveckling av den s.k.
kombitrafiken för godstransporter, satsning på sjöfarten, utveckling av mil-
jövänliga motorer och biobaserade bränslen samt krav på bättre reningstek-
nik och bilfria stadskärnor. Med en sådan grund för transport- och miljöpoli-
tiken kan vi - det är vi övertygade - lösa många av problemen. Vi måste
dessutom, som flera talare, inte minst kommunikationsministern, tidigare
varit inne på, verka för att dessa principer slår igenom på det internationella
planet, så att vi får större effekt av den här typen av åtgärder.

Anf. 154 LARS SVENSK (kds):

Herr talman! Sverige är ett förhållandevis stort och avlångt land. Det lig-
ger dessutom i ett nordligt hörn av det Europa som vi nu söker gemenskap
med. Det betyder att bra kommunikationer är mycket viktiga. Det under-
stryks också i regeringsförklaringen, där man är beredd att satsa på utbygg-
nad av bl.a. järnvägen.

Järnvägen är ett utmärkt kommunikationsmedel, som tidigare blev un-
danträngt när bilen gjorde sitt intåg.

I dag är situationen en annan. Den spårbundna trafiken ges hög prioritet,
inte minst av miljöskäl. Det finns ett klart politiskt intresse i att folk väljer
tåget i stället för bilen.

Det går naturligtvis att styra ett sådant val på olika sätt, exempelvis genom
att göra det mer eller mindre omöjligt att åka bil. Skatter och restriktioner
kan vara effektiva styrmedel. Men det kan också vara orättvisa och betung-
ande styrmedel i ett land som, med europeiska mått mätt, har långa trans-
portavstånd och där den s.k. urbaniseringsprocessen har gjort att arbetsort
inte nödvändigtvis är detsamma som bostadsort och den ort där man har sina
anhöriga och sina rötter. Vi måste ha som målsättning att folk skall kunna
förflytta sig till en rimlig kostnad.

Ett annat och skall vi säga mer begåvat sätt att få folk att välja tåget är att
skapa de naturliga förutsättningar som krävs och då framför allt se till att
optimera transportbehovet, från dörr till dörr.

Vad jag förstår kan det i dag vara upp till sex intressenter i form av kom-
mun, verk eller divisioner som direkt eller indirekt påverkar vårt resande.

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

157

12 Riksdagens protokoll 199U92. Nr 12

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

158

Jag tänker då på lokaltrafiken, som ansvarar för busstransporten till statio-
nen, SJs fastighetsförvaltning, som har hand om stationsbyggnaderna där vi
köper biljett och väntar på tåget, kommunen, som kanske ansvarar för par-
keringen vid stationen och persontrafiken, som konkurrerar med godstrafi-
ken om att få trafikera banverkets räls. Varje intressent är naturligtvis ålagd
och intresserad av att driva sin verksamhet med bästa möjliga avkastning.

Herr talman! Frågan är bara om intressenterna samverkar till att optimera
möjligheterna för en resenär så att han eller hon väljer tåget i stället för bi-
len.

Jag tror att vi alla har varit med om situationer där vi har prioriterat bort
möjligheterna att resa kollektivt och valt bilen i stället bara för att det har
funnits en liten störning i transportkedjan från dörr till dörr. Det kan vara så
enkelt som att busstider och tågtider inte stämmer, att väntsalarna inte har
öppet på rätta tider osv. Här kan vi alla säkert bidra med egna små logistiska
störningsexempel.

I regeringsförklaringen sägs bl.a.: ”Att skilja på offentlig kontroll och fi-
nansiering å den ena sidan och en fri produktion med enskilda, kooperativa
och offentliga producenter å den andra blir därför den grundläggande princi-
pen för förnyelse av de olika välfärdssystemen.”

Detta, herr talman, måste också gälla Sveriges framtida kommunikatio-
ner. Vi kommer att få en ökad avreglering inom transportsektorn, i vällovligt
syfte att effektivisera verksamheten. Men i den offentliga kontrollen måste
det ligga att man ser till att de olika verksamhetsgrenarna och intressenterna
samverkar på optimalt bästa sätt för resenären.

Herr talman! Då kan vi lyckas skapa en god transportpolitik som är till
gagn för både människa och miljö.

Anf. 155 GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Först vill jag gratulera min efterträdare kommunikationsmi-
nister Mats Odell till ett mycket intressant arbete med många spännande frå-
gor i ett departement med många kunniga, engagerade och trevliga medar-
betare.

År 1991 kommer att gå till historien som ett mycket viktigt år när det gäller
den transportpolitiska utvecklingen. Det är jag övertygad om. Orsakerna är
flera.

För det första igångsattes en omfattande utbyggnad av järnvägssystemet.
En utbyggnadsepok inleddes. Något jämförbart har inte skett under hela ef-
terkrigstiden.

För det andra tecknades äntligen ett bindande avtal med den danska rege-
ringen om en bro över Öresund för tåg- och landsvägstrafik.

För det tredje tecknades en principöverenskommelse för trafiklösningar i
storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö.

För det fjärde togs viktiga initiativ för att öka konkurrensen inom kommu-
nikationssystemen. Internationaliseringen har stimulerats.

Av ryktesspridningen kring regeringsbildningen har framgått att frågan
om Öresundsbron har vållat bekymmer. Det var väntat. Centern motsatte
sig ju med hetta det beslut som riksdagens majoritet fattade den 12 juni i år.
Centern gick till val med utfästelse att stoppa bron.

Regeringsförklaringen ger ett besked om att centern har övergett detta
vallöfte. Miljöprövning skall ske - men det hade den socialdemokratiska re-
geringen redan beslutat, och det fanns inskrivet i avtal och riksdagsbeslut.

Men prövningen enligt naturresurslagen som nu sker av regeringen själv,
bör inte ske i syfte att stoppa projektet. Ambitionen måste ju tvärtom vara
att vid byggandet utforma projektet så att miljökraven kan uppfyllas. Jag är
övertygad om att det är möjligt.

I regeringsdeklarationen och i de kommentarer som miljöministern har
gjort i skilda sammanhang talas om en ”fast förbindelse” över Öresund. Det
sägs ingenting om en bro. Jag utgår ifrån att detta uttryckssätt inte döljer en
ambition att frångå broprojektet till förmån för en annan alternativ lösning,
exempelvis en tunnel. Det ratificerade avtalet gäller faktiskt en bro - inget
annat. Några ytterligare fördröjande utredningar om alternativ kan rimligen
inte komma i fråga. Jag skulle därför uppskatta om kommunikationsminis-
tern här ville bekräfta att regeringen nu med kraft kommer att driva detta
projekt vidare så att avtalets utfästelse om att inleda brobygget under 1993
kan förverkligas.

De s.k. storstadsförhandlingarna lade en god grund för trafiklösningar i
Stockholm, Göteborg och Malmö. Syftet är att förbättra miljön och öka
framkomligheten genom satsning på kringfartsleder och spårbunden trafik.
Principöverenskommelserna måste nu följas upp med beslut som möjliggör
avgiftsfinansiering av storstadsbilismen. Här noterade jag att kommunika-
tionsministern visar litet irritation över att vi inte hade anvisat pengar för det
här. Men det gäller en förhandling mellan flera parter, och förhandlingarna
måste ju leda till ett avslut där alla parters åligganden klargörs. Innan dess
har vi inte bedömt det vara rimligt att börja förskottera pengar. Men kom-
munikationsministern har nu bollen att snabbt driva frågan vidare. Natur-
ligtvis är även de övriga parternas ambitioner avgörande.

I propositionen om näringspolitik för tillväxt angavs riktlinjer och skapa-
des förutsättningar för finansiering av ett omfattande utbyggnadsprogram
för vägar och järnvägar. Riksdagen fattade beslut i maj, och den socialdemo-
kratiska regeringen har med stor kraft drivit detta arbete vidare.

Vi kunde därför under sommaren och hösten fatta beslut om en rad stora
satsningar. De besluten omfattar bl.a. norra stambanan och ostkustbanan
med en anpassning för snabbtåg till Sundsvall. Jan Jennehag bör uppmärk-
samma att vi redan den 29 augusti fattade det första beslutet om att anvisa
300 miljoner till detta. Besluten omfattar vidare västkustbanan med tunnel
genom Hallandsåsen, Mälarbanan, Svealandsbanan och Arlandabanan.

I fråga om väginvesteringar har ett antal projekt beslutats som gäller E4.
De projekten gäller Höga kusten-bron över Ångermanälven och förbifart
Vaggeryd. Stora satstningar har också inletts på E6 och E3. Det talas om
behov att tidigarelägga väg- och järnvägsinvesteringar i syfte att stimulera
konjunkturen, och det är bra. Men jag vill i sammanhanget erinra om att
den socialdemokratiska regeringen redan den 5 september fattade beslut om
sådana insatser utöver de här redan nämnda stora projekten.

Beslutet den 5 september gällde byggen till en kostnad av 1,7 miljarder
kronor. Det gällde en rad projekt med spridning över hela landet med sär-
skilt sikte på att stimulera sysselsättningen där arbetslösheten är störst. Däri

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

A llmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

159

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

ingår också ett antal järnvägsprojekt, bl.a. Bergslagspendeln och järnvägen
Hällnäs - Storuman. Det är viktigt att dessa arbeten snarast kommer i gång,

i de fall där de inte redan har startat.

Allmänpolitisk
debatt

Jag välkomnar naturligtvis ytterligare satsningar. Men min enträgna väd-
jan är nu att kommunikationsministern driver på så att de fattade besluten

Trafikfrågor

om väg- och järnvägsbyggen leder till att spadarna sätts i jorden och att det
leder till arbete. Vi behöver nu komma i gång med detta.

Anf. 156 ULLA ORRING (fp) replik:

Herr talman! Jag höll på att säga herr kommunikationsminister Georg An-
dersson, men så är ju inte fallet nu. Jag tycker att Georg Andersson gjorde
en alltför glättig beskrivning av de insatser som den förra regeringen gjorde
under sin regeringsperiod. De uppräkningar som Georg Andersson gjorde
berör inte särskilt mycket den region som Georg Andersson själv kommer
från, norra Norrland. Den satsning som gjordes på vägar, E4, stannade vid
Sundsvall. Det skedde en mindre ombyggnad uppe vid Piteå. Man fick inte
ett öre till E4 genom Västerbotten.

Jag väntade mig faktiskt att Georg Andersson skulle ta upp frågan om
Botniabanan och inställningen till den. Jag har haft många debatter med
Georg Andersson under dessa år som har gällt trafiken och järnvägstrafiken
i Västerbotten och satsningarna på Botniabanan och inlandsbanan. Det har
även gällt satsningar på snabbtåg till Sundsvall. Jag vet att Georg Anders-
sons utredningsman, Kaj Janérius, sade att det inte skall gå några persontåg
norr om Sundsvall. Vi har fått kämpa med näbbar och klor för att upprätt-
hålla den trafik vi har.

Nu nämner Georg Andersson upprustningen av stambanan. Den upprust-
ningen hade varit försummad i många år, så det var inte en dag för tidigt att
den kom till stånd.

Min fråga till Georg Andersson är: Vad anser Georg Andersson om Bot-
niabanan och om inlandsbanan?

Anf. 157 GEORG ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Ulla Orring fortsätter som tidigare, och vi kan för all del
hålla på med det här, både här och på hemmaplan.

Vad var det för fel i min uppräkning? Ulla Orring sade att jag gav en glät-
tad bild. Vad jag sade var sakligt och riktigt, och det vittnade om en mycket
ambitiös politik, som jag vågar påstå saknar motstycke under efterkrigsti-
den.

Detta har mycket liten betydelse för Västerbotten, påstår Ulla Orring.

Det var en rad olika projekt som fick pengar under min tid som kommuni-
kationsminister, i synnerhet under det senaste halvåret. 30 extra miljoner an-
slogs till bäringshöjande åtgärder, 43 miljoner till extra insatser för väginve-
steringar i inlandet, 60 miljoner till Storuman, 80 miljoner i investeringar på
inlandsbanan, osv.

Det är uttryck för ett väldigt insnävt och inkrökt betraktelsesätt att säga
att de pengar som anslogs till E 4 inte hamnade inom Västerbottens gränser.
Men det är faktiskt så att de stora satsningarna norr om Västerbotten och

160

framför allt söder om Västerbotten har utomordentligt stor betydelse för

Västerbottens näringsliv. En ny bro över Ångermanälven förkortade avstån-
det mellan övre Norrland och det övriga landet med 8,5 km. Det betyder
enormt mycket för näringslivet också i Västerbotten. De stora satsningar
som pågår på norra stambanan och som även de saknar motstycke under ef-
terkrigstiden faller huvudsakligen inom Västerbottens gränser. De handlar
om projekt som just nu pågår och som har storleksordningen en kvarts mil-
jard kronor.

Den falska beskrivning som Ulla Orring försöker föra vidare i sin buskpro-
paganda skall inte ha framgång i den här kammaren.

Anf. 158 ULLA ORRING (fp) replik:

Herr talman! Det hjälper, Georg Andersson, inte med brösttoner. Detta
är inte någon falsk beskrivning, utan det är en beskrivning av verkligheten.
Det har inte satsats ett öre på E 4 genom Västerbotten. Standarden på E 4
är inte värdig en Europaväg. Den är smal, och den har dåliga vägrenar, och
detta förorsakar olyckstillbud i stor mängd. 400 mil grusvägar fick inte till-
räckligt mycket medel för att kunna rustas upp, utan vägverket har t.o.m.
sagt att man skall tolerera en lägre standard på dessa vägar.

Så till järnvägsprojekten. Ett faktum var, Georg Andersson, att norra
stambanan var så nedgången, att man inte kunde transportera det gods som
behövde transporteras på norra stambanan genom Västerbotten.

Den här debatten kommer vi säkerligen att fortsätta. Jag önskar den nya
kommunikationsministern lycka till. Den gamla politiken var dålig.

Anf. 159 GEORG ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Det är riktigt att stora delar av järnvägsnätet är nedkört,
men jag tycker att det är något orättvist att belasta mig för detta. Detta har
uppkommit under hela efterkrigstiden. Såvitt jag kommer ihåg gjordes det
inga stora satsningar under de sex år som de borgerliga regerade i det här
landet. Nu har vi satt i gång satsningar på norra stambanan, i Västerbotten
och i andra delar av landet. Detta bör väl ändå i rättvisans namn erkännas.
Vi är överens om att detta har försummats under årens lopp, men under se-
nare år har det äntligen skett satsningar, och jag är stolt över att ha varit
kommunikationsminister under den tiden.

Förste vice talmannen anmälde att Ulla Orring anhållit att till protokollet
få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 160 ROLAND LÉBEN (kds):

Herr talman! Först ett tack till kommunikationsministern, Mats Odell, för
det offensiva sättet att närma sig kommunikationsfrågorna.

Jag vill ägna några minuter till att lyfta fram några tankar om den fysiska
infrastrukturens betydelse. Min framställning kommer delvis att likna ett in-
lägg under det regionalpolitiska avsnittet, men som tidigare har sagts hör
dessa båda områden faktiskt ihop. Jag anmälde mig också till ett inlägg i den
debatten men blev av ”fördelningspolitiska” skäl flyttad till ämnet Trafik.

”Hela Sverige skall leva” är välkända ord från regeringsdeklarationen och
även från andra sammanhang. Dessa ord uttrycker en samstämmig känsla,

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

161

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

162

förankrad i den svenska folksjälen, och de orden i regeringsdeklarationen
har noterats i hela landet.

Utan en målmedveten satsning på bevarande och utvecklande av infra-
strukturen kan inte hela Sverige leva. De mindre tätbefolkade områdena kan
då inte bestå som en fullvärdig del av landet. En sådan situation skulle i sin
tur vara förödande för de stora tätbefolkade regionerna och därmed för hela
landet och dess välfärd.

En fungerande infrastruktur är lika viktig i alla delar av landet. Situatio-
nen i det som kallas glesbygd, i inlandet och Norrland, är den att underhållet
avvägar och transportleder är kraftigt eftersatt. Det finns även behov av helt
nya vägar för att öka tillgänglighet och knyta ihop samhällen på ett i dagslä-
get lämpligt sätt.

Det senaste riksmötet antog, som vi också hört i dag, i maj det som i dag-
ligt tal kallas tillväxtpropositionen, Näringsproposition för tillväxt. Det var
ett stort och i långa stycken mycket bra beslut. Vi kristdemokrater tog emot
propositionen med glädje. Vi konstaterade, trots det positiva, att den ändå
var alltför mycket präglad av omsorgen om de befolkningstätaste regionerna
på viss bekostnad av glesbygden.

Vi kristdemokrater framförde då önskemål om 10 å 15 miljarder kronor
utöver de i propositionen anvisade medlen, medel som bör kunna frigöras i
samband med utförsäljning av statliga företag.

Jag vill med bilden av ett träd illustrera relationen mellan de stora tätor-
terna och glesbygden. De befolkningsrika delarna av landet är som det res-
liga och livskraftiga trädet. Kom ihåg bara, att inget resligt träd finns utan
sin motsvarighet i ett rotsystem! Rotsystemet är för trädet lika viktigt som
landsbygden är för tätortsregionerna. Lika litet som trädet kan leva utan rot-
systemet, kan tätorterna leva utan det som kallas landsbygd. De mindre och
medelstora samhällena, tillsammans med den utpräglade landsbygden, är en
omistlig del av Sverige som också har tillfört landet stora värden. Dessa re-
gioner kommer även i framtiden att behövas i arbetet att göra ett bra land
bättre.

Herr talman! Såsom vattnet tas upp genom rotsystemet och tillför näring
till hela trädet, så måste resurserna som ställs till förfogande för upprustning
av infrastrukturen komma även glesbygden till del.

Låt mig få återvända till tillväxtpropositionen och det beslut som fattades.
När man talar om snabba tågförbindelser i Mälardalen, då stannar tåget i
Örebro!

Bältet genom Mellansverige går faktiskt över Karlstad och mot Oslo. Det
värmländska Karlstad är i hög grad levande i en nyckelposition. Värmland
formligen ropar efter snabbtåg. Högskolan, industrin, servicenäringen m.fl.
är i stort behov av att vi satsar på infrastrukturen. Värmlands glesbygd har
stora problem och är i stort behov bl.a. av upprustning av nergångna vägar.
Det finns belagda samband mellan ökning av vägflödeskapacitet och ökning
av arbetsproduktivitet i en region.

Europa är inne i en tid då man satsar på järnvägens förnyelse och även på
vattenvägarnas förnyelse. Det finns anledning att se till att vi inte hamnar
alltför långt på efterkälken. Det är hög tid att vi i Sverige accelererar arbetet
på en järnvägens renässans.

Omsorgen om vår miljö kräver också att sträckan Stockholm - Karlstad
får en stärkt konkurrenskraft gentemot flyget.

Det borde inte vara så, att flyget för många är självklart när det gäller att
förflytta sig de futtiga 30 mil det handlar om mellan Karlstad och Stockholm.
Järnvägen behövs både för person- och för godstransporter. Vi kristdemok-
rater kommer med stort intresse att följa kommunikationsdepartementets
agerande i dessa frågor.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag påminna om att Sverige i jämförelse
med EG-länderna är en enda stor glesbygd. Vi skall in i EG och konkurrera
med länder som har korta och effektiva transporter från producent till kon-
sument.

Jag konstaterar att den nya regeringen har ett bra program för att vitali-
sera näringslivet, och det sker i grevens tid - om uttrycket tillåts numera -
med tanke på situationen i det svenska näringslivet. Mot den bakgrunden
vädjar jag till kommunikationsminister Mats Odell att noggrant överväga
det som här har anförts.

Anf. 161 YNGVE WERNERSSON (s):

Herr talman! Kraftfulla satsningar på infrastrukturen är den bästa regio-
nalpolitiska åtgärd som kan vidtas. Att öka insatserna under en lågkonjunk-
tur är både av resursskäl och av arbetsmarknadsmässiga skäl en riktig åtgärd.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen har, som framförts i debatten,
beslutat om och avsatt pengar till infrastruktursatsningar i en storleksord-
ning som aldrig tidigare skådats.

Västmanland är ett län som i mycket stor utsträckning berörs av dessa in-
frastruktursatsningar. Det är nu den nya borgerliga regeringens ansvar att
fullfölja och förverkliga dessa viktiga projekt. Den ökande arbetslösheten i
länet gör det särskilt angeläget att omedelbart sätta i gång med en rad åtgär-
der, av vilka jag skall nämna de viktigaste.

Det gäller främst Mälarbanan, som är benämningen på tågförbindelsen
Örebro-Västerås-Stockholm. Dagsläget är att ett samarbetsavtal med
MIAB (Mälarbaneintressenternas aktiebolag) och banverket håller på att
utformas. Personalresurserna på banverket är dock hårt ansträngda. Här har
regeringen ett ansvar för att verket har tillräckliga personalresurser, så att
projektet inte riskerar att försenas.

Bergslagspendeln, som är av stor betydelse för Bergslagen, måste förverk-
ligas enligt tidigare regeringsbeslut.

Tågförbindelsen mellan Gävle och Örebro har stora möjligheter att ut-
vecklas och bli lönsam, om nuvarande stöd till upphandling av olönsam in-
terregional trafik används på ett annat sätt. I stället för ett årligt köp av trafik
kan pengarna användas till inköp av mer ändamålsenligt vagnmaterial. För
att möjliggöra denna nya inriktning är ett regeringsinitiativ nödvändigt, och
jag förväntar mig att det tas så snart som möjligt.

Framkomligheten i Södertälje kanal är av avgörande betydelse för den
viktiga Mälarsjöfarten. Genom olika insatser har kanalens kapacitet kunnat
ökas under årens lopp. Den senaste stora insatsen gjordes i mitten av 1970-
talet, då också farlederna i Mälaren förbättrades. Då kunde båtstorleken i
det närmaste fördubblas till ca 8 000 ton.

Prot, 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

163

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

Nu är det aktuellt med ytterligare förbättringar i kanalen. Genom att satsa
ca 20 milj.kr. skulle kanalens kapacitet - Mälarmaximum - kunna ökas till
11000-12 000 ton.

Sjöfartsverket är mycket intresserat av en utbyggnad och har lovat sin
medverkan. Tyvärr saknas en del av finansieringen. Staten skulle med andra
regler för infrastrukturfonden än de nu gällande kunna lämna ett värdefullt
bidrag till en rejäl förbättring av näringslivsförutsättningarna i Mälarområ-
det. Jag anser därför att reglerna för infrastrukturfonden borde ändras, så
att dessa pengar kunde användas för sjöfartens främjande.

Väganslagen till Västmanlands län har använts till att klara utbyggnaden
av Bergslagspendeln. Några resurser till angelägna vägprojekt har därför
inte funnits. Det finns därför ett stort uppdämt behov av underhåll, upprust-
ning och nybyggnader av vägnätet i länet. Trafiksäkerhet, miljö och snabb-
het skulle förbättras om länsstyrelsens vägplaner kunde genomföras.

Ett stort, viktigt projekt, som ligger alltför långt fram i tiden, är en utbygg-
nad av E18 Köping-Arboga. Genom ett positivt beslut nu skulle arbetet
komma i gång hösten 1992.

Genom ökat väganslag eller beredskapsarbeten får arbetslösa bygg- och
anläggningsarbetare meningsfull sysselsättning, och angelägna vägprojekt
kan förverkligas. Det här gäller verkliga jobb, inte bara förhoppningar om
effekterna av skattesänkningar för företag.

164

Anf. 162 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds) replik:

Herr talman! Först vill jag än en gång tacka de tidigare talarna för de väl-
gångs- och lyckönskningar som jag har fått.

Jag har fått en del frågor och synpunkter som jag kort tänker kommentera.
Först vänder jag mig till Rolf Clarkson, som tog upp rederistödet. Jag vill
bara säga att vi inom kommunikationsdepartementet håller på att se över
den subventionen. Utgångspunkten är att vi skall kunna avveckla den under
sådana former att de företag som det är fråga om kan leva vidare och utveck-
las. Därför krävs det att man ser över den ganska komplicerade bild som vi
har framför oss.

Ulla Orring och även Roland Lében tar upp frågor om kommunikatio-
nerna i glesbygd, framför allt i Norrland. Jag kan berätta att det AMS-paket
som regeringen nu håller på att förbereda med all sannolikhet kommer att
innehålla en hel del pengar för mindre objekt i de här områdena. Bl.a. är
det mycket troligt att det blir ytterligare tidigareläggning av det ”paket” som
riksdagen antog 1987. Det kommer både sysselsättningen i de värst drab-
bade regionerna och näringarna i skogslänen till godo. Det handlar om de
mindre vägarna från Värmland och uppåt.

Lars Svensk tog upp en mycket viktig aspekt, nämligen att försöka få ett
systemtänkande i kollektivtrafiken. Detta är något som vi skall ta till oss. Jag
vet att detta tänkande finns, men jag tror att det behöver utvecklas ännu
mer. Det hjälper inte att ha en mycket väl fungerande del i kedjan. Om inte
hela kedjan fungerar är satsningen delvis förgäves.

Georg Andersson, min företrädare, tog upp frågan om vad som menas
med en fast förbindelse. Jag tror att både Georg Andersson och jag i och för
sig tycker att fasta förbindelser i alla sammanhang är bra. I det här fallet är

det väl ingen hemlighet att regeringen inte i första hand ägnar sig åt seman-
tik, utan det handlar här i allra högsta grad om politik. Ordet förbindelse
motiveras faktiskt av att det är fråga om både en bro och en tunnel. Det
kan inte vara någon hemlighet för Georg Andersson heller. Jag kan också
försäkra honom att det inte finns några resonemang i regeringen om att
frångå det folkrättsligt bindande avtal som Sverige har ingått med Danmark
om just en fast förbindelse över Öresund.

(forts, prot. 13)

4 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

1991/92:2 till finansutskottet

Motionerna

1991/92:Skl till skatteutskottet

1991/92:K1 till konstitutionsutskottet

1991/92:U1 till utrikesutskottet

1991/92:Jo5-Jol5 till jordbruksutskottet

1991/92:T1 till trafikutskottet

1991/92:Fil och Fi2 till finansutskottet

1991/92:Jul och Ju2 till justitieutskottet

1991/92:Sfl — Sf3 till socialförsäkringsutskottet

5§ Bordläggning

Föredrogs och bordlädes

Proposition

1991/92:30 En särskild nämnd för utlänningsärenden

Motionerna

med anledning av prop. 1991/92:10 Statsbidrag till förbättringar av den fy-
siska miljön i skolan

1991/92:Ubl av Larz Johansson (c)

med anledning av prop. 1991/92:13 Frikommunförsöket
1991/92:K2 av Ylva Annerstedt (fp)

Prot. 1991/92:12
17 oktober 1991

Allmänpolitisk
debatt

Trafikfrågor

6 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

165

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

166

den 16 oktober

1991/92:13 av Birger Andersson (c) till statsrådet Bo Könberg om legitima-
tion av naprapater:

Intresset för och tilltron till naprapatin, som är en s.k. manuell medicin,
har blivit allt större under de senaste årtiondena.

År 1985 tillsattes alternativmedicinkommittén med uppgift att utreda den
alternativa medicinens ställning i vårt land. Kommittén föreslog legitimering
av Dr’s of Chiropractic, men ej av Dr’s of Naprapathy. På grundval av kom-
mittéförslaget beslöt riksdagen våren 1989 om legitimation för de först-
nämnda. I flera år har motioner väckts bl.a. av mig om legitimation av napra-
pater.

Utbildningen av naprapater sker i Sverige sedan 1971 vid Naprapatic
School i Stockholm. Utbildningstiden är fyra års heltidsstudier. Inträdeskra-
vet är gymnasiekompetens. Kursplanen upptar en rad medicinska och andra
ämnesområden. Av 150-175 sökande intas 65 vaije år.

Utbildningen är anpassad efter svenska förhållanden. Svenska myndighe-
ter har möjlighet till påverkan och kontroll av utbildningen.

Alternativmedicinkommittén kom med sitt slutbetänkande 1989. Det är
synnerligen anmärkningsvärt att alternativmedicinkommittén inte såg som
sin uppgift att göra erforderliga kartläggningar av naprapaternas utbildning,
deras kompetens, naprapatins ställning och inriktning m.m., som kan anses
krävas som underlag för ett beslut om legitimation.

Ovan har i korthet redovisats utbildningen av naprapater. Det är angelä-
get att frågan om legitimation av naprapater får en snabb och positiv lösning.
Det är viktigt ur samhällets synpunkt att både kunna påverka utbildning och
till fullo kunna utnyttja landets sjukvårdsresurser i form av utbildade perso-
ner. Det ger också trygghet för alla som vänder sig till en naprapat, att veta
att det är en av samhället legitimerad naprapat. Det är också av stor bety-
delse för gruppen naprapater att få en officiell legitimation och i högre grad
kunna samverka med övriga i sjukvården.

Våren 1990 beslöt en majoritet i riksdagen om breddat underlag för mer-
värdeskatt. Genom detta beslut momsbelades från årsskiftet 1990/91 sjuk-
vård, som ges av utövare utan legitimation. Naprapaterna och deras patien-
ter drabbades i princip av en 25-procentig moms jämfört med behandling
utförd av legitimerad yrkesgrupp.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

När avser regeringen att lägga fram förslag om legitimation av Doctors of
Naprapathy?

1991/92:14 av Birgit Henriksson (m) till justitieministern om skadeståndsan-
svaret vid användning av polishund:

Enligt en mycket gammal lagstiftning (prop. 1943:191) gäller strikt ansvar
även för polisens övervakningshundar när dessa är i tjänst. Frågan om ska-
dor orsakade av tjänstehundar har inte behandlats i de snart halvsekelgamla
förarbetena till lagen.

Den 10 januari 1991 tillställdes den dåvarande regeringen en skrivelse från
Rikspolisstyrelsen. Inget har hänt, utom att skrivelsen sänts vidare till
”Kommissionen för skadegörelse”. Jag anser att man måste ifrågasätta att
staten skall bära strikt skadeståndsansvar i fall då polisen på ett korrekt sätt
använder sina tjänstehundar vid myndighetsutövning.

Även om man inte kan ingripa i pågående fall vill jag dock relatera bak-
grunden till att jag återigen tar upp denna fråga.

I somras kunde vi följa spaningsarbetet efter rymligen Ursut och hans
medfånge. Alla viste att Ursut var beväpnad. Det har även framkommit att
han vid ett par tillfällen använt vapnet - om än inte med personskada som
följd denna gång. Alla som deltog i spaningsarbetet visste att de hade att
göra med en desperat rymling. Människor vågade inte bo i sina sommarstu-
gor, de vågade inte gå ut, många äldre ensamstående levde i skräck under en
lång tid.

När Ursut greps var han ensam och hade lagt ifrån sig vapnet. Han greps
av en hundförande polisman. Denne uppfattade snabbt situationen och gav
hunden order att ingripa. I dag har Ursut begärt skadestånd. En hel bygd är
i uppror. Det strider mot den allmänna rättsuppfattningen att skadestånd
skall kunna utbetalas i ett fall som det ovan relaterade.

Det är ofrånkomligt att skador ibland uppstår vid övervakningshundarnas
arbete. Försöker någon gå till anfall eller avvika från platsen, är hunden
dresserad att gå till attack - med åtföljande risk för skada på person och
egendom. Frågan om skador av vapen som används vid tjänsteutövning har
beaktats i förarbetena till skadeståndslagen (prop. 1972:5) och har bedömts
icke böra omfattas av strikt ansvar. Jag anser - liksom RPS - att skadestånds-
frågan inte skall bedömas annorlunda när polisman använder sig av tjänste-
hund än när denne använder sig av tjänstevapen.

Med anledning av ovan anförda vill jag fråga justitieministern följande:

1. Delar justitieministern denna min uppfattning gällande strikt ansvar för
övervakningshund?

2. Avser justitieministern med stor skyndsamhet behandla ärendet så att po-
lishundar kan fullt utnyttjas under det ansvar som bör gälla?

7 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 15 oktober

1991/92:34 av Sten Svensson (m) till socialministern om standardkraven på
gruppbostäder för åldersdementa:

Den förra regeringen beslöt den 12 september 1991 att efterkomma riks-
dagens begäran om förändringar av bostadslåneförordningen vad gäller
grupbostäder för åldersdementa. Den förra regeringens förordning går dock
inte så långt som en borgerlig avvikande mening med anledning av ÄDEL-
beslutet i riksdagen den 13 december 1991 önskade. I den avvikande me-

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

167

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

ningen konstaterades det att planering och byggande av gruppbostäder för
åldersdementa borde präglas av flexibilitet när det gällde standardkraven för

dessa bostäder. Bl.a. var det inte sällan motiverat att efterge kravet på att

168

bostäderna skall ha kokmöjlighet (1990/91:SoU9 s. 167).

Jag vill därför ställa följande fråga:

När ämnar regeringen efterkomma den borgerliga avvikande meningen
om standardkraven på bostäder för åldersdementa?

den 16 oktober

1991/92:35 av Fredrik Reinfeldt (m) till statsrådet Bo Lundgren om gränsen
för tullfri införsel:

En person som återvänder till Sverige efter en utlandsresa har rätt att föra
med sig varor inköpta utomlands till ett värde motsvarande högst 1 000 kr.
Är värdet högre än detta är personen tvingad att förtulla varorna. Beloppet
1 000 har varit oförändrat under många år. Att inköpa varor för mer än 1 000
kr. under en utlandsvistelse är nog mer regel än undantag. Att höja denna
gräns - och det rejält - synes definitivt befogat. Den borde också kunna va-
riera beroende på resans längd och/eller avståndet: t.ex. en högre nivå om
resan skett utanför Europa.

Min fråga blir därför:

Är statsrådet beredd att föreslå en högre gräns av tullfri införsel anpassad
till den allmänna kostnadsutvecklingen?

1991/92:36 av Sten-Ove Sundström (s) till statsrådet Bo Lundgren om skatten
på bensin:

I regeringsförklaringen angavs bl.a. att skatten på inrikes persontrafik
kommer att sänkas från årsskiftet.

Diskussionen om vägtrafiken och bilismens kostnader har varit intensiv
under de senaste åren. Främst gäller det glesbygdsbilismens ökade kostna-
der. Med det geografiskt spridda boende som finns i t.ex. Norrlands inland är
det svårt att skapa en effektiv kollektivtrafik. I storstadsområdena möjliggör
befolkningsunderlaget bättre förutsättningar för en väl utvecklad kollektiv-
trafik. Det är därför viktigt att kostnaderna för privatbilismen i glesbygden
kan hållas nere, eftersom det ofta är den enda möjligheten till persontrans-
porter.

Jag vill därför ställa följande fråga till statsrådet:

Innebär regeringsförklaringen att även glesbygdsbilisten kommer att få
del av momssänkningen på persontrafiken t.ex. genom en skattesänkning på
bensinpriset?

1991/92:37 av Sten Andersson i Malmö (m) till socialministern om alkohol-
lagstiftningen:

”Åldern för att få dricka alkohol på krogen bör höjas från 18 till 20 år.”
Det anser den nye biträdande socialministern Bo Könberg (fp). Han fram-

häller att ståndpunkten är personlig och att frågan ännu inte har diskuterats
inom regeringen. Allt detta enligt text-TV den 15 oktober.

Hur överensstämmer dessa personliga åsikter med regeringens löfte att se
över onödigt och byråkratiskt krångel i den nuvarande alkohollagstift-
ningen?

1991/92:38 av Fredrik Reinfeldt (m) till statsrådet Bo Lundgren om det pri-
vata pensionssparandet:

Många arbetsverksamma, inte minst unga, oroar sig för ATP-systemets
framtid. Pensionspengarna kan vara slut den dag som de födda på 50- resp.
60-talet går i pension. Samtidigt är det privata sparandet i kris.

Ett sätt att åtgärda båda dessa problem är att uppmuntra det privata pen-
sionssparandet. Den tidigare regeringen införde en löneskatt på 22,2 % på
frivilligt pensionssparande, vilket motverkar det privata sparandet.

Min fråga blir därför:

Vilka åtgärder vill statsrådet vidta för att stimulera det privata pensions-
sparandet?

8§ Kammaren åtskildes kl. 20.10.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. 3 § anf. 21 (delvis),

av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 45,

av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 78 (delvis),

av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 114 (delvis),

av talmannen därefter t.o.m. anf. 129 och

av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

GUNNAR GRENFORS

/Barbro Karlsson

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

169

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

Innehållsförteckning

Torsdagen den 17 oktober

1 § Avsägelse.......................................... 1

2§ Anmälan om kompletteringsval till talmanskonferensen....... 1

3 § Allmänpolitisk debatt (forts, från prot. 11)................ 1

Internationella frågor............................... 2

170

Pierre Schori (s)

lan Wachtmeister (nyd)

Gudrun Schyman (v)

Hadar Cars (fp)

Pär Granstedt (c)

Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)

Maj Britt Theorin (s)

Bertil Måbrink (v)

Bertil Persson (m)

Statsrådet Alf Svensson (kds)

Mats Hellström (s)

Göran Åstrand (m)

Viola Furubjelke (s)

Peeter Luksep (m)

Lars Moquist (nyd)

Richard Ulfvengren (nyd)

Berndt Ekholm (s)

Daniel Tarschys (fp)

Margareta Viklund (kds)

Lars Andersson (nyd)

Ingbritt Irhammar (c)

Hans Göran Franck (s)

Berith Eriksson (v)

Ingela Mårtensson (fp)

Torgny Larsson (s)

Demokratifrågor................................... 59

Birger Hagård (m)

Olle Schmidt (fp)

Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)

Ingvar Svensson (kds)

Björn von der Esch (m)

Hugo Hegeland (m)

Harriet Colliander (nyd)

Sociala frågor..................................... 75

Birgitta Dahl (s)

Johan Brohult (nyd)

Johan Lönnroth (v)

Statsrådet Bo Könberg (fp)

Sten Svensson (m)

Roland Larsson (c)

Rose-Marie Frebran (kds)

Doris Håvik (s)

Leif Bergdahl (nyd)

Gullan Lindblad (m)

Barbro Westerholm (fp)

Rosa Östh (c)

Chatrine Pålsson (kds)

Bo Holmberg (s)

Maud Björnemalm (s)

Eva Zetterberg (v)

Karin Wegestål (s)

Charlotte Cederschiöld (m)

Hans Karlsson (s)

Ingegerd Sahlström (s)

Karin Israelsson (c)

Rinaldo Karlsson (s)

Carin Lundberg (s)

Ulrica Messing (s)

Lena Öhrsvik (s)

Ingvar Björk (s)

Bo Nilsson (s)

Rättstrygghet...................................... 136

Karl Gustaf Sjödin (nyd)

Jerry Martinger (m)

Birthe Sörestedt (s)

Sten Söderberg (nyd)

John Bouvin (nyd)

Trafikfrågor...................................... 145

Birger Rosqvist (s)

Kenneth Attefors (nyd)

Jan Jennehag (v)

Kommunikationsminister Mats Odell (kds)

Rolf Clarkson (m)

Ulla Orring (fp)

Elving Andersson (c)

Lars Svensk (kds)

Georg Andersson (s)

Roland Lében (kds)

Yngve Wernersson (s)

(forts, prot. 13)

Prot. 1991/92:12

17 oktober 1991

4 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 165

5 § Bordläggning....................................... 165

171

Prot. 1991/92:12 6§ Anmälan om interpellationer

17 oktober 1991 1991/92:13 av Birger Andersson (c) om legitimation av napra-
pater ......................................... 166

1991/92:14 av Birgit Henriksson (m) om skadeståndsansvaret
vid användning av polishund....................... 166

7 § Anmälan om frågor

1991/92:34 av Sten Svensson (m) om standarkraven på grupp-
bostäder för åldersdementa........................ 167

1991/92:35 av Fredrik Reinfeldt (m) om gränsen för tullfri in-
försel ......................................... 168

1991/92:36 av Sten-Ove Sundström (s) om skatten på bensin. 168

1991/92:37 av Sten Andersson i Malmö (m) om alkohollagstift-
ningen ........................................ 168

1991/92:38 av Fredrik Reinfeldt (m) om det privata pensions-
sparandet...................................... 169

172

gotab 40074, Stockholm 1991

Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:12 Torsdagen den 17 oktober

Riksdagens protokoll1991/92:12

Torsdagen den 17 oktober

Kl. 9.00-20.10

Innehållsförteckning

Riksdagens protokoll
1991/92:12