Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:110 Tisdagen den 12 maj
ProtokollRiksdagens protokoll 1991/92:110
Riksdagens protokoll
1991/92:110
Tisdagen den 12 maj
Kl. 14.00-16.26
18.00-19.21
Protokoll
1991/92:110
1 § Justering av protokollJusterades protokollet för den 6 maj.
2 § Framställan om interpellationAnf. 1 TREDJE VICE TALMANNEN:
Sten Andersson i Malmö har den 6 maj till kammarkansliet ingivit en till
statsrådet Bo Lundgren ställd interpellation om återinförande av hobbyhäst-
ägandet. Enligt 6 kap. 1 § riksdagsordningen bör interpellation väckas en-
dast i angelägenhet av större allmänt intresse. Vidare skall enligt tilläggsbe-
stämmelse 6.1.1 den som inger interpellation efter utgången av april månad
ange skälen till att interpellationen inte avgetts tidigare.
Som skäl för att interpellationen ingivits efter utgången av april månad har
Sten Andersson i Malmö anfört att den senaste tidens travhästauktioner vi-
sat en klar tendens om att svensk travsport är på väg in i en djup kris.
Vid gårdagens sammanträde anmäldes talmannens förslag att interpella-
tionen inte bör få framställas. Skälen härför var det sena ingivandet i för-
ening med interpellationsämnets allmänna intresse.
Kammaren har nu att besluta i frågan. Beslut skall enligt 6 kap. 1 § riks-
dagsordningen fattas utan föregående överläggning.
Efter ställda propositioner på dels bifall till, dels avslag på talmannens för-
slag att interpellationen inte skulle få framställas, bifölls talmannens förslag
med acklamation.
Anf. 2 TREDJE VICE TALMANNEN:
Vid kammarens sammanträde torsdagen den 14 maj kl. 14.30 lämnar mil-
jöminister Olof Johansson information inför UNCED (Riokonferensen)
m.m. 1
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 110
|
Prot. 1991/92:110 12 maj 1992 |
Meddelande om ändringar i dagens föredragningslista |
Anf. 3 TREDJE VICE TALMANNEN:
|
Svar på frågor |
Socialminister Bengt Westerberg och arbetsmarknadsminister Börje De på föredragningslistan efter kl. 18.00 upptagna frågorna 708 och 710 3 § Svar på fråga 1991/92:712 om demonstrationsrätten Anf. 4 Statsminister CARL BILDT (m): Herr talman! Inger Lundberg har frågat mig om jag är beredd att bekräfta Anf. 5 INGER LUNDBERG (s): Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Jag tycker att det känns viktigt och Bakgrunden till min fråga är att några moderata statsråds föraktfulla utta- Moderata samlingspartiet har valt att ägna sin vårkampanj åt att misskre- Jag vill vädja till statsministern och säga att alla måste ha rätt att känna Anf. 6 Statsminister CARL BILDT (m): Herr talman! Det är jag självfallet inte. Denna åsikt är vitt företrädd, även |
|
2 |
mera individualiserade och framtidsinriktade samhälle. |
Det är inte min sak att avgöra den frågan. Den skall socialdemokratin själv
avgöra. Men det vore mig främmande att officiellt ta avstånd från åsikter
som jag vet förekommer och är tämligen brett förankrade även inom den
socialdemokratiska rörelsen.
Anf. 7 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Kan jag då tolka statsministern så att statsministern ser sig
som statsminister för bara en del av svenska folket och icke vill ta hänsyn till
känslor hos de hundratusentals människor som tar förstamajfirandet på stort
allvar?
Regeringen har i olika sammanhang betonat vikten av vuxenvärldens atti-
tyder. I Örebro stod två ungdomar med plakat bredvid de som firade första-
maj. På det ena plakatet stod: Håll rent på Drottninggatan. På det andra
plakatet stod: Honecker, Ceausescu, Carlsson. Efter Carlsson fanns ett frå-
getecken, två kors och texten Vila i frid. Förstår inte statsministern att attity-
der som statsministerns och utbildningsministerns kan vara destruktiva?
Anf. 8 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Jag tror att Inger Lundberg inser att demonstrationsrätten
är sakrosankt liksom yttrandefriheten, friheten att framföra vilka uppfatt-
ningar man vill i den ibland litet livaktiga politiska dialogen som vi har. Men
samtidigt är socialdemokratin ingen frizon för politisk kritik - inte ens på
förstamaj. Jag kommer att fortsätta att ta mig friheten att kritisera vad jag
uppfattar som förlegad och felaktig politik.
Jag har kritiserat det socialdemokratiska budskapet på förstamaj. Man
stod där och sade att man inte har något ansvar för landets ekonomiska situa-
tion. Man stod där och sade att bara ökade offentliga utgifter och höjda skat-
ter kan lösa de ekonomiska problemen. Detta är enligt min mening en i grun-
den felaktig politik. Det är en viktig uppgift att också klargöra detta. Det är
en lika viktig del i vitaliteten i vår demokrati att kritisera åsikter som rätten
att faktiskt få framföra dem.
Anf. 9 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Socialdemokratin vill inte vara en frizon. Det hör demokra-
tin till att man tar debatt, även i sakfrågor. Däremot kritiserar jag statsminis-
terns raljerande och ironiserande över förstamajfirandet och utbildningsmi-
nisterns försök att få det svenska demokratiska förstamajfirandet att framstå
som något som har rötter i en diktaturtradition. Det är djupt osant och ohis-
toriskt. Jag beklagar att statsministern bara vill ta ansvar för människors
känslor inom de grupper som har röstat fram statsministern.
Anf. 10 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Nog tycker jag att det är litet av prinsessan på ärten över
Inger Lundberg. Nog skall socialdemokratin vara beredd att ta motargu-
ment, även på förstamaj.
Socialismen har fallit sönder och samman i hela världen. Socialismen har
inte främst diskrediterats av sina motståndare utan framför allt av sina an-
hängare. Det är inte helt onaturligt att detta leder till en diskussion på och
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
kring första maj. När regeringen utsätts för hårda angrepp från de socialde-
mokratiska talarstolarna under första maj är det inte heller onaturligt att re-
geringen säger ifrån att det som socialdemokratin företräder är en gammal
och förlegad politik.
Det är mig helt främmande att frånta socialdemokratin rätten att framföra
vilka åsikter det än må vara och på vilket sätt det än må vara. Formerna väl-
jer socialdemokratin själv. Men det är litet av prinsessan på ärten när man
inte kan tåla kritik av sina mötesformer eller innehållet i politiken. Det har
ingenting med demokrati att göra, men den demokratiska dialogen kräver
kanske en litet större stryktålighet.
Anf. 11 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Det är inte några prinsessor och prinsar på ärten som har
blivit mycket stötta av Per Unckels uttalande eller av de paroller som de ung-
domar jag tidigare talade om hade. Jag kan vidare konstatera att statsminis-
tern anser att kraven på arbete åt alla, solidaritet och alla människors lika
värde är förlegade paroller och värderingar.
Anf. 12 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Får jag bara korrigera mig litet på en punkt. Det kanske inte
bara var prinsessor på ärten som blev stötta. Jag noterade i pressreferaten
av vad Per Unckel hade sagt att den person som blev mest stött var Stig
Malm. Att karakterisera honom som prinsessan på ärten vore nog, herr tal-
man, fel.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på frågorna 1991/92:717 och 740 om asylärendenas hand-läggning
Anf. 13 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig vilka åtgärder regeringen
avser vidta för att asylärendena snabbt skall avgöras och för att förebygga
nya långa handläggningstider.
Lars Andersson har frågat mig vad jag kommer att göra för att utlännings-
nämnden skall fungera tillfredsställande.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Som jag i går svarade här i kammaren på en fråga ställd i en interpellation
av Hans Göran Francks partikamrat Georg Andersson, är de långa vänteti-
derna ett stort problem vars lösning bör ges högsta prioritet.
En kraftig förstärkning av utlänningsnämnden genom ökade resurser är
här en viktig åtgärd. Resurstillskottet beräknas i kompletteringspropositio-
nen till ca 12,5 milj.kr. Visar det sig att detta inte är tillräckligt, kommer
regeringen inte att tveka att tillföra ytterligare resurser.
Jag vill här samtidigt erinra om att utlänningsnämnden startade sin verk-
samhet den 1 januari 1992 och att den redan nu, under rådande omständig-
heter, gör en god insats.
Anf. 14 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret.
Flyktingströmmen till Sverige ökar på nytt. Vi kunde höra om det i dag på
radion. Men vi kunde också höra en annan sak som kan spela en viss roll
för vår del, nämligen att Tyskland inför visumtvång. Det kan innebära att
flyktingströmmarna tar sig till andra länder.
Det är den här delen av bakgrunden som jag tycker är aktuell att tala något
om i dag. Min fråga gällde inte bara vad regeringen gör för att få en snabbare
handläggning inom utlänningsnämnden, utan den gällde också vad man på
sikt gör för att förebygga att sådana situationer som vi har varit med om skall
kunna återuppstå.
Jag tycker att det svar Birgit Friggebo har gett är bra på så sätt att hon har
sagt att det är fråga om att ge lösandet av detta problem högsta prioritet och
att man inte tvekar om att sätta in ytterligare åtgärder om så behövs.
Frågan är om det finns en sådan beredskap i tillräcklig utsträckning. Un-
der de två första månaderna avgjordes bara 400 ärenden. Jag har hört mig
för hos utlänningsnämnden, och takten är större nu. Jag vill ändå fråga Birgit
Friggebo när hon räknar med att balansen skall vara avbetad.
Anf. 15 LARS ANDERSSON (-):
Herr talman! Också jag vill tacka statsrådet för svaret. Skälet till att jag
ställde frågan är den frustration som förläggningschefer, regionchefer och
även advokater och asylsökande har upplevt. Som Hans Göran Franck sade
är det bra att frågan har högsta prioritet, och jag kommer att följa frågan
med spänning.
Anf. 16 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Först skulle jag vilja korrigera Hans Göran Franck på en
punkt. Tyskland har inte infört något visumtvång. Däremot har man på ad-
ministrativa grunder uppenbarligen skärpt kontrollen vid gränserna. Tysk-
land har liksom Sverige skrivit under internationella konventioner som inne-
bär att en ansökan om asyl måste behandlas när den kommer in. Det är en
felaktig uppgift som har spritts ganska vitt här i Sverige att Tyskland skulle
ha infört något nytt visumtvång.
En annan fråga var hur man skall kunna förebygga köbildning i framtiden.
Jag menar att det i organisationerna måste finnas en hög grad av flexibilitet.
Man måste alltså i invandrarverket och i utlänningsnämnden ha en bety-
dande flexibilitet när det kommer in fler ansökningar.
Jag vill också peka på att utlänningsnämnden under april månad har av-
verkat fler ärenden än vad som har kommit in. Balansen har således minskat
under april månad, och man är nu uppe i det veckoproduktionsmål som man
har satt upp. Det är naturligtvis min förhoppning att utlänningsnämnden så
snart som möjligt skall ha betat av sin balans. Den exakta tidpunkten är svår
att bedöma. Den beror på hur man lyckas med att rekrytera de nya personer
som skall anställas och hur fort dessa kan komma i arbete och kan hjälpa till
med att minska balanserna, vilket är en oerhört viktig uppgift.
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
Anf. 17 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tog upp den internationella sidan av saken, men det är
möjligt att det är som Birgit Friggebo nu säger. Hur som helst rör det sig om
ökade restriktioner, och de restriktionerna kan man kanske se tendenser till
även på andra håll. Jag menar därför att det kan vara angeläget att öka akti-
viteten för att ta internationella initiativ på det här området i syfte att för-
bättra situationen i Europa.
Birgit Friggebo säger att hon inte kan ange någon tidpunkt för när balan-
sen kan vara avbetad. 1990/91 var den av allt att döma i stort sett avbetad
eller på rimlig nivå. Ett faktum är väl ändå att nämnden för dagen tillförs
ungefär lika många ärenden som man betar av.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på fråga 1991/92:718 om invandrarverkets medelsfbrvalt-ning
Anf. 18 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Utifrån påståenden om att invandrarverket misshushållar
med skattebetalarnas pengar i syfte att uttrycka en låtsad humanitet frågar
Bert Karlsson vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för att - som han
uttrycker det - ”få bukt på invandrarverkets slöseri med skattebetalarnas
medel”.
Jag skall lämna svaret i två delar.
För det första: Att invandrarverket skall utföra de uppgifter man nu utför,
har riksdagen beslutat. Att detta medför utgifter är ofrånkomligt. För att
hålla utgifterna nere är det nödvändigt att pröva nya arbetsmetoder och för-
hållningssätt. Som ett led i detta har regeringen nyligen initierat en översyn
av mottagandet av asylsökande och flyktingar. Översynen syftar till att mot-
verka långa vistelser i flyktingförläggningar och skall göra mottagandet mer
flexibelt och mindre kostnadskrävande.
För det andra: Förvaltningsrevisionen av statens myndigheter, som bl.a.
har till uppgift att främja en effektiv resurshushållning, utförs av riksdagens
revisorer och riksrevisionsverket. Förekommer missförhållanden i enlighet
med Bert Karlssons påståenden faller detta inom ramen för denna gransk-
ningsverksamhet. Regeringen har inte för avsikt att föreslå riksdagen några
förändringar härvidlag.
Då Bert Karlsson, som framställt frågan, anmält att han var förhindrad att
närvara vid sammanträdet, medgav tredje vice talmannen att Peter Kling i
stället fick delta i överläggningen.
Anf. 19 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Birgit Friggebo sade i sitt svar: ”Regeringen har inte för av-
sikt att föreslå riksdagen några förändringar härvidlag.” Anledningen till att
denna fråga har ställts är att en internrevision har gjorts på åtta anläggningar,
och man har konstaterat att det förekommer slarv och felaktigheter, alltså
rent slarv som kostar 50-60 milj.kr. Nu vet vi att vi har ungefär hundra an-
läggningar i Sverige. Detta innebär att det kanske förekommer slarv som
kostar uppåt en halv miljard, mellan 300 och 500 miljoner. När vi för ett tag
sedan här i kammaren röstade om deltidspensionerna, blev det nästan en
regeringskris på grund av 300 miljoner. Nu frågar jag mig: När man nu kan
slarva i väg 300-500 milj.kr. av skattebetalarnas pengar, kan då också detta
förorsaka en regeringskris, eftersom Birgit Friggebo inte avser att göra nå-
gonting åt det slarv som uppenbarligen förekommer på våra flyktingförlägg-
ningar?
Anf. 20 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag har redogjort för att vi har en revision både här i riksda-
gen och inom riksrevisionsverket. Det är riktigt att man på invandrarverket
själv har gjort en internrevision och där påtalat att det har förekommit miss-
förhållanden. Denna rapport är nu överlämnad även till riksrevisionsverket,
och detta system fungerar alltså som det skall. Det är med anledning av detta
som jag har sagt att jag inte har för avsikt att föreslå förändringar vad gäller
kontrollverksamheten och revisionsverksamheten.
Jag har också pekat på att vi just har tillsatt en utredning som skall jobba
snabbt med att göra en översyn över flyktingmottagandet över huvud taget.
Syftet med detta är att vi skall minska ner förläggningstiderna och få ett mer
flexibelt system som är mindre kostnadskrävande. I den meningen vidtar vi
alltså åtgärder för att minska belastningen. Det finns naturligtvis ingen som
önskar att förläggningsverksamheten skall kosta mer än vad den behöver
kosta.
Anf. 21 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Birgit Friggebo talar om att man skall förkorta tiden på för-
läggningarna. Hur skall man kunna göra detta när det kommer in 4 000-
5 000 människor, framför allt från det forna Jugoslavien? Framför allt är det
kosovoalbaner som kommer hit som ekonomiska flyktingar. Hur skall man
kunna stoppa det här? Hur skall man kunna förkorta tiderna när det kommer
in så pass mycket folk?
Anf. 22 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det handlar om att minska den tid som människor tvingas
att vistas på flyktinganläggningar. Vad vi vill komma åt är hur systemet fun-
gerar över huvud taget. Tanken är att engagera frivilligkrafter, privata före-
tag, kyrkan och andra som är beredda att ställa upp för att vi skall få ett
mindre kostnadskrävande och bättre fungerande flyktingmottagande.
Anf. 23 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Jag förstår inte den här ekvationen. Det är självklart att vi
skall förkorta tiderna, men hur skall vi kunna göra detta när det till Sverige
kommer 4 000-5 000 nya flyktingar varje månad? Jag har här ett klipp ur en
tidning där man skriver: Med snart 45 000-50 000 i förläggningar blir det kri-
tiskt i våra förläggningar i Sverige. Det här rimmar inte. Vi vet allihop att
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
detta inte är några riktiga flyktingar, utan 80 % av dem som kommer är eko-
nomiska flyktingar.
Anf. 24 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Detta faller utanför den fråga som är ställd, och jag återkom-
mer till det i ett senare frågesvar.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på fråga 1991/92:725 om rättshjälpen för asylsökandeAnf. 25 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig om jag avser att fö-
reslå att juristhjälp skall utgå till asylsökande omedelbart vid ankomsten till
Sverige.
Det är av stor vikt att den asylsökande får komma i kontakt med en advo-
kat eller annan jurist på ett så tidigt stadium som möjligt. Det är ett sätt att
slå vakt om rättssäkerheten och effektiviteten i hanteringen av asylärenden.
Invandrarverket har nyligen i en skrivelse till regeringen lagt fram ett för-
slag till en provverksamhet med advokatjour för asylsökande. Detta ärende
är nu under beredning inom regeringskansliet.
Anf. 26 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag tackar för svaret. På grund av Sveriges tyvärr alltför då-
liga ekonomi tvingas vi i dag dra ner på i stort sett all verksamhet där stat
och kommun skall betala. Man minskar nu in på möjligheten att få fri jurist-
hjälp, så att det stora flertalet svenskar utestängs från denna förmån. Jag
menar därför att det är ett utmanande förslag att varje asylsökande skall ha
rätt till jurist- och advokathjälp, när man tar bort denna möjlighet för majo-
riteten av svenska folket.
Statsrådet säger att den här åtgärden är viktig med tanke på rättssäkerhe-
ten och effektiviteten vid hanteringen av ärenden. Jag vill då fråga statsrå-
det: Om man nu så kategoriskt kan säga att det är av stor vikt för.de asylsö-
kande att en sådan här möjlighet finns, varför skall man då bara prova det,
varför skall man inte införa det helt och fullt och totalt? Skall man i vissa
delar av Sverige ha rätt till jurist och i andra delar inte? Kan statsrådet något
precisera detta?
Anf. 27 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag har redovisat för Sten Andersson i Malmö att regeringen
ännu inte har tagit ställning till det förslag till advokatjour som invandrarver-
ket i samarbete med Advokatsamfundet har jobbat fram. Sten Andersson
uttolkar alltså mer än vad som står i förslaget.
Däremot är jag av den åsikten att det är bra att jurister och advokater
kopplas in så tidigt som möjligt, inte minst mot bakgrund av effektiviteten.
På så sätt är det bedömningsunderlag som våra myndigheter sedan får så full-
lödigt som möjligt. Detta kan bidra till att minska ner den tid det tar att fatta
beslut.
Anf. 28 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Den sista meningen om nya förslag och bättre effektivitet
har vi hört i riksdagen under de senaste tio åren, men det har hitintills inte
hänt någonting. Min förhoppning om att detta skulle bli bättre är därför defi-
nitivt inte överdrivet stor.
Jag ställde en fråga till statsrådet om denna provverksamhet. Kan man
tänka sig att denna provverksamhet skall ske över hela Sverige, eller skall
den bara ske i Ystad och i Trelleborg medan de som kommer till Stockholm
inte skall få förmånen?
Till sist: Visst är rättssäkerheten viktig, men vad man gör nu är att man
minskar den för en majoritet av svenska folket och sedan tydligen på sikt vill
ge juristhjälp åt alla som söker asyl. Än en gång, herr talman: Jag tycker att
detta är utmanande i de tider som vi nu upplever i Sverige.
Anf. 29 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Självfallet skall rättssäkerheten gälla alla människor som be-
finner sig på det svenska territoriet.
För övrigt har jag ingenting att tillägga om detaljer i invandrarverkets för-
slag, eftersom regeringen ännu inte har tagit ställning till förslaget.
Anf. 30 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Det är bra att statsrådet åtminstone talar om att rättssäker-
heten självfallet skall gälla för alla som finns i Sverige. Men det är ändå ett
förslag - okej, det är baserat på Sveriges dåliga ekonomi - att man skall
minska möjligheten för den stora delen av den svenska befolkningen att er-
hålla den här fria hjälpen. Det är i det sammanhanget och det är med tanke
på den jämförelsen som jag tycker att det här förslaget, om det blir genom-
fört, är utmanande mot de svenska skattebetalarna.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
7 § Svar på fråga 1991/92:743 om extra insatser beträffande kultur-historiskt värdefulla byggnader
Anf. 31 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Sten Söderberg har frågat mig om jag är beredd att ta mitt
ansvar för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och därmed bevilja extra in-
satser i form av förmånliga lån och bidrag. Sten Söderbergs utgångspunkt är
i första hand behovet av upprustning av värdefulla byggnader i Stockholm
och andra städer.
Som svar på frågan vill jag hänvisa till årets kompletteringsproposition
(prop. 1991/92:150, bil. 1:9). Regeringen har där föreslagit riksdagen att be-
vilja 100 milj.kr. i ett anslag för investeringar inom kulturområdet. Medlen
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
10
bör enligt förslaget bl.a. användas för iståndsättning och vård av kulturmin-
nen och kulturmiljöer.
Anf. 32 STEN SÖDERBERG (-):
Herr talman! Statsrådet! Såsom företrädare för det liberala partiet är jag
inte nöjd med de något luddiga förklaringar som har lämnats i detta medde-
lande. Man talar inte om vad som avses med investeringar på kulturområdet.
Jag vill också peka något närmare på möjligheterna till renoveringar av
kulturhistoriskt värdefulla byggnader och en samverkan mellan sådana ent-
reprenörer som renoverar fasader, tak och andra delar av fastigheterna.
Vid en genomgång av fastigheter i Stockholmsområdet har jag funnit att
det finns ett mycket stort utrymme för kulturhistoriska insatser. Där kan
olika typer av byggentreprenörer medverka. Det skulle innebära inte bara
ett skydd av kulturhistoriskt värdefulla byggnader utan även sysselsättning i
en ganska avsevärd omfattning.
Anf. 33 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det är just vetskapen om att det finns stora behöv och att
det i tider av lågkonjunktur kan vara riktigt att satsa på insatser vad gäller
kulturminnen, kulturmiljöer och kulturhistoriskt värdefulla byggnader som
är bakgrunden till regeringens förslag.
Det är litet förvånande att Sten Söderberg anser att 100 milj.kr. är luddigt.
Det är i högsta grad ett mycket konkret förslag som regeringen har förelagt
riksdagen.
Anf. 34 STEN SÖDERBERG (-):
Herr talman! Jag skulle vilja replikera med att peka på en annan möjlighet
som jag har tagit upp i min fråga. Det är att ge helt andra lånemöjligheter
och finansieringsmöjligheter för de fastighetsägare som vill renovera sina
fastigheter och bevara kulturen.
Det finns också möjligheter för en liberalt sinnad regering att t.ex. ta bort
momsen på denna typ av renoveringsarbeten när det gäller kulturhistoriskt
värdefulla byggnader och andra värdefulla föremål.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på fråga 1991/92:744 om pressmeddelande med anledning avsocialförsäkringsutskottets beslut om remiss av viss proposition
Anf. 35 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Maud Björnemalm har frågat mig på vilka grunder jag
gjorde ett pressuttalande i samband med socialförsäkringsutskottets beslut
att remittera propositionen som gäller förvar av barn.
Grunderna för mitt uttalande var följande.
Det är förvisso sant att förslagen inte remissbehandlats på sedvanligt sätt.
Men såväl rikspolisstyrelsen som invandrarverket har deltagit i beredningen
av förslagen. Detta framgår också av propositionen. I propositionen finns
redovisat vilka invändningar som rikspolisstyrelsen och invandrarverket har
haft mot förslaget. Regeringen har också förklarat varför den inte fullt ut har
beaktat deras synpunkter. Regeringen anser att hänsynen till barnens bästa
måste väga tyngre än strävan att snabbt och effektivt kunna verkställa laga-
kraftvunna avlägsnandebeslut.
Som framgår av propositionen har regeringen inhämtat lagrådets yttrande
över förslagen. Lagrådet hade inte några invändningar mot förslaget att yt-
terligare begränsa möjligheterna att ta barn i förvar. Lagrådet framförde hel-
ler inga synpunkter på ärendets beredning.
Efter den här bakgrundsbeskrivningen tycker jag att det är helt korrekt
att kritisera Socialdemokraterna för att ni har valt att fördröja handlägg-
ningen av ärendet i riksdagen. Det finns ingen saklig grund för att nu remit-
tera förslaget.
I riksdagen finns - såvitt jag förstår - en majoritet för regeringens förslag.
De två partier som motsatt sig att möjligheten att ta barn i förvar ytterligare
skall minska - nämligen Socialdemokraterna och Ny demokrati - har där-
emot majoritet i socialförsäkringsutskottet. Den enda möjligheten att för-
hindra att den föreslagna lagändringen skulle träda i kraft redan den 1 juli
1992 var att fördröja behandlingen i utskottet. Det har Socialdemokraterna
och Ny demokrati gjort.
Anf. 36 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Nu är det inte propositionen vi skall diskutera. Det får vi
tillfälle att göra vid ett senare tillfälle. Jag ställde frågan eftersom jag tyckte
att det var märkligt att kulturdepartementet och ansvarigt statsråd går ut
med ett pressmeddelande och har synpunkter på hur utskottet vill arbeta
med ett ärende när man dessutom inte kan ha någon aning om hur diskussio-
nen har förts i utskottet.
Kulturministern sade i sitt pressmeddelande att beslutet är en skandal.
Birgit Friggebo menar då att utskottets beslut att skicka en proposition på
remiss skulle vara en skandal. Det stod klart efter den utfrågning som utskot-
tet hade med invandrarverket, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen och flyk-
tingrådet att detta förslag inte hade varit föremål för sedvanlig remissbe-
handling. Ett enigt utskott beslöt då att en remissbehandling skulle ske.
Detta är en proposition med många frågetecken och oklarheter. Rege-
ringen hade så bråttom med den här propositionen att man inte kunde vänta
på rikspolisstyrelsens fördjupade undersökning om varför barn inte ställts
under uppsikt, vilket lagen kräver. Lämnar regeringen ifrån sig en så illa un-
derbyggd proposition får man som statsråd finna sig i att utskottet vill ha svar
på en del frågor för att kunna avge ett bra betänkande.
Birgit Friggebo påstår att vi vill förhala beslutet och att byråkratiska hän-
syn tillåts gå före barnens välbefinnande. Det är just med tanke på barnen
som vi vill att förslaget skall remissbehandlas och få en allsidig belysning. Vi
har därför bestämt att Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Advokat-
samfundet, Röda korset och Rädda barnen skall få yttra sig.
Anf. 37 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Maud Björnemalm beskriver det som att frågan om en re-
miss är en helt ny fråga som kom fram i samband med utfrågningen. Den
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
12
finns redovisad i propositionen, och där redovisas också de invändningar
som invandrarverket och rikspolisstyrelsen har haft. Vi har haft kontakt med
dem under den tid som propositionen togs fram. Dessutom förekom här en
felaktig uppgift. Det var inte ett enigt utskott som beslutade om en remiss.
Det jag har sagt - och det är naturligtvis en bedömning - är att j ag tycker
att detta är en skandal. Jag har i mitt uttalande sagt att min bedömning är
att Socialdemokraterna vill att detta skall fortgå även i framtiden. Den be-
dömningen gör jag eftersom ni har yrkat avslag på propositionen. Ni försö-
ker dessutom förhala beslutet. Det är ju sant, eftersom det nu inte blir någon
riksdagsbehandling i vår. Byråkratiska hänsyn tillåts gå före barnens välbe-
finnande. Jag tycker att detta är en riktig beskrivning. Ni vill ha en remiss-
runda, och under tiden kommer fortfarande barn att sättas i förvar och låsas
in.
Jag anser därför att det uttalande som jag gjorde innehåller en helt ade-
kvat och riktig beskrivning av det samgående som Socialdemokraterna och
Ny demokrati har gjort i den här frågan. Mot bakgrund av den kritik som
har riktats under flera år när antalet barn i förvar har ökat, och den socialde-
mokratiska regeringen inte lyckades att lägga fram förslag till riksdagen för
att förhindra denna ökning, finns en viss trovärdighet i mitt påstående att
Socialdemokraterna inte tycks vara särskilt intresserade av att få stopp på
denna inlåsning av barn.
Anf. 38 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Jag var faktiskt med vid utskottets sammanträde, Birgit Frig-
gebo, vilket inte Birgit Friggebo var. Invandrarverket, rikspolisstyrelsen och
socialstyrelsen hade synpunkter på propositionen. Både invandrarverkets
representant och rikspolisstyrelsens representant sade att de säkert haft möj-
ligheter att räta ut en del frågetecken och skingra oklarheter om de hade fått
förslaget på remiss och kunnat arbeta med det under rimlig tid.
Utskottet var helt enigt om att skicka ut förslaget på remiss, Birgit Frig-
gebo. Det som vi inte var eniga om och som Folkpartiets representant inte
ville gå med på var att remisstiden skulle löpa till den 1 september. Det vi-
sade sig, att om riksdagen skulle ha en möjlighet att behandla förslaget före
sommaruppehållet, skulle remisstiden bli en vecka. Det ansåg jag och flera
med mig vara alldeles för kort tid.
Anf. 39 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Min utgångspunkt för kritiken är att Socialdemokraterna har
yrkat avslag på propositionen, att man inte vill förbjuda förvarstagande av
barn och att man med alla medel försöker att här i riksdagen fördröja be-
handlingen av propositionen. Därmed anser jag mig ha sakliga grunder för
de uttalanden som jag har gjort.
Anf. 40 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Birgit Friggebo försöker komma undan kritiken mot en dålig
proposition genom att klumpa ihop Socialdemokraterna med Ny demokrati
och påstå att vi vill förhala beslutet.
Vi vill att detta förslag, denna proposition, skall vara belyst när det gäller
vilka konsekvenser som det får. Den analysen av konsekvenserna finns inte
i propositionen. Det är med tanke på barnen som vi har begärt remissen, så
att remissinstanserna skall få yttra sig och även få rimlig tid att arbeta med
förslaget.
Jag tycker att det är underligt att ett statsråd har synpunkter på hur ett av
riksdagens utskott skall arbeta. Vi måste väl ändå vara suveräna att besluta
hur vi själva vill behandla ett ärende.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på fråga 1991/92:757 om utländsk dom som grund för utvis-ningsbeslut
Anf. 41 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig huruvida en utländsk straff-
dom för en i Sverige laglig gärning kan vara grund för att tillämpa regeln om
”särskilda skäl” för utvisning.
Bakgrunden till frågan är ett enskilt ärende. Regeringen har avslagit en
familjs asylansökan och fattat beslut om avvisning av den, detta trots att fa-
miljen vistats i Sverige mer än tre år.
I utlänningsärenden föreligger sekretess till skydd för den enskilde, varför
jag är förhindrad att kommentera enskilda ärenden.
Generellt vill jag dock säga följande. Enligt utlänningsförordningen får en
familj beviljas uppehållstillstånd om barnen gått i svensk skola eller förskola
i mer än tre terminer, om inte särskilda skäl talar däremot. På motsvarande
sätt regleras i förordningen om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden
att en familj som den 1 januari 1992 vistats i Sverige minst ett år får beviljas
uppehållstillstånd, om inte särskilda skäl talar däremot.
Enligt förordningsmotiven är brott en sådan omständighet som kan utgöra
ett särskilt skäl.
En utländsk straffdom för en handling som inte är kriminaliserad i Sverige
torde enligt min mening normalt inte utgöra ett sådant skäl. Jag tänker då i
första hand på handlingar som över huvud taget inte är straffbelagda här,
t.ex. blasfemi. Olika typer av samröre med narkotika är dock kriminaliserat
även i Sverige.
Anf. 42 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag ber att få tacka så mycket för svaret, som jag tycker an-
das vissa förhoppningar. Jag vet inte om jag har rätt i det.
Jag vet att detta är ett ärende som Birgit Friggebo känner väl till. Jag vet
också att sekretessen förbjuder oss att tala i personliga termer i den här frå-
gan. Rent generellt vill jag säga att det är mycket besvärliga ärenden när det
handlar om familjer, och familjer med många barn. Det är fråga om barn
som varit lång tid i Sverige, rotat sig och går i skolan, barn som är inskrivna
och äntligen börjar fungera i barnomsorgen och barn som är födda i Sverige.
Allt detta gäller i det särskilda ärende som gett upphov till denna fråga. Det
minsta barnet är fött i Sverige och vet inte av någonting annat än Sverige.
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
13
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
Den förordning vi talar om finns just för att dessa ärenden är så besvärliga.
Där sägs att barn som gått i skola under tre terminer skall få vara kvar av
humanitära skäl. Nu har alltså dessa barn varit här dubbelt så lång tid.
Jag förstår att brott kan utgöra ett särskilt skäl. Den principiella frågan är
vem som skall bedöma vad som är brott. Jag tror att vi är överens om att det
i detta fall handlar om en gärning som är straffbelagd i Frankrike men inte i
Sverige. Jag tycker att det borde vara rimligt att man inte kan använda detta
som skäl, eftersom gärningen inte är brottslig i Sverige. Man kommer ut på
ett gungfly, om man skall göra specialbedömningar av vilka brott som kan
utgöra särskilda skäl och vilka som inte kan vara det.
Det finns naturligtvis en mängd brottsrubriceringar i andra länder som
inte stämmer med den svenska lagstiftningen, gärningar som inte alls skulle
ge oss grund att betrakta en person som brottslig över huvud taget. Är det
inte rimligt att man håller sig till den svenska lagstiftningen när man studerar
vilka omständigheter som kan utgöra ett särskilt skäl?
Anf. 43 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag delar Gudrun Schymans uppfattning om det angelägna i
att ta stora humanitära hänsyn när det gäller barnfamiljer. Det är också moti-
vet till att vi har en särskild bestämmelse just när det gäller barnfamiljer som
har väntat länge. Här kommer olika önskemål i konflikt med varandra. Man
skulle naturligtvis kunna fatta beslut som rör varje enskild individ. Men det
leder till att familjer splittras. Att inte splittra familjer är en annan princip
som vi är måna om.
Brottslig verksamhet är ett särskilt skäl för att inte ta hänsyn till vänteti-
den. Jag tror att det också har ett starkt stöd bland de flesta här i Sverige. I
Sverige är samröre med narkotika en kriminell handling. När man studerar
domar som har fällts i andra länder måste man se till brottets karaktär och
strafftidens längd, som sammantagna indikerar vilken typ av brottslig verk-
samhet den berörda individen har sysslat med.
Anf. 44 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Vi är överens i långa stycken. Men frågan är om och på vilket
sätt man kan dra paralleller mellan vad som är brottsligt utomlands och vad
som är brottsligt i Sverige. Kan man göra det utifrån straffsatserna? Jag kan
tänka mig att det finns brott som utomlands ger anledning till mycket höga
straffsatser, medan samma handling i Sverige inte är straffbelagd alls. Det
kan rent av utgöra grunden till att människor kommer till Sverige. Jag kan
inte se annat än att man här kommer ut på ett gungfly.
I det specifika ärendet rörde det sig om en person som hade bott i en lägen-
het vars innehavare sysslade med narkotikabrott. Den inneboende kände
inte till detta, osv. Man måste gå in i detalj på domen för att vara säker på
att det rör sig om en brottslig gärning, en gärning som också i Sverige skulle
ha blivit betraktad som en sådan.
Det måste väl finnas någon rättspraxis att hålla sig till. Om handlingen inte
är ett brott i Sverige, kan den då anföras som ett särskilt skäl för utvisning?
14
Anf. 45 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Först vill jag erinra om att vistelsetidens längd kan utgöra en
grund för att man skall få stanna i Sverige av humanitära skäl. Men det finns
särskilda skäl emot det. Det finns ingen uttalad bestämd rättighet att få
stanna på grund av vistelsetidens längd. Det är bakgrunden.
För det andra är Frankrike ett västeuropeiskt land med rättstraditioner
som liknar dem vi har i Sverige.
För det tredje handlade det i detta fall om narkotikabrott, som också är
kriminaliserat i Sverige. Man måste också se på strafftidens längd. Självfallet
ägnar vi oss inte åt att i Sverige hålla nya domstolsförhandlingar för att korri-
gera beslut som är fattade i andra länder. Vi gör en avvägning och en bedöm-
ning av brottets karaktär.
Anf. 46 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Visst är Frankrike ett västeuropeiskt land och en rättsstat.
Men Frankrike har också ett sätt att behandla sina invandrare på, som i
många avseenden är oss i Sverige ganska fjärran. Det gäller också bostads-
politiken. Det tror jag att Birgit Friggebo vet om. Många invandrare i Frank-
rike har stora sociala svårigheter, som också gör att de hyser in sig hos var-
andra. En situation av detta slag kan alltså uppkomma utan att man för den
skull är inblandad i narkotikahärvor. Så har det varit i det aktuella fallet, vad
jag förstår.
Jag skulle vilja fråga om det kan vara så att ett fel har blivit begånget. Kan
det vara så att man har tittat på papperen och sagt: Ett långvarigt straff har
utdömts i Frankrike, och det måste innebära att det också skulle ha blivit så
i Sverige. Kan det vara så att man helt enkelt har gjort en miss? Kan sådana
förekomma?
Anf. 47 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Om Gudrun Schyman frågar mig, är jag naturligtvis av den
uppfattningen att regeringen efter mycket moget övervägande har fattat ett
riktigt beslut.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1991/92:760 om asylsökande från Jugoslavienom-rådet
Anf. 48 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Ian Wachtmeister har mot bakgrund av det stora antalet
asylsökande från Jugoslavien frågat mig om regeringen avser att göra något
åt detta flyktingproblem.
Konflikten i det forna Jugoslavien har medfört att över en miljon männi-
skor har fått fly ifrån sina hem. Det är första gången på länge som Europa
har drabbats av ett så stort flyktingproblem. Den helt avgörande orsaken till
det stora antalet människor som söker sig i väg från det forna Jugoslavien är
naturligtvis de sedan ett år pågående väpnade oroligheterna. Människor flyr
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
15
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
undan våld och väpnade strider. Inom det forna Jugoslaviens territorium be-
räknas nära en miljon människor befinna sig på flykt. Därutöver befinner sig
flera hundra tusen i de närmaste grannländerna Österrike, Ungern, Schweiz
och Tyskland. Till vårt land har det senaste året drygt 25 000 människor sökt
sig-
De flesta som söker skydd gör det alltså i eller i närheten av det forna Jugo-
slavien. Det förefaller framför allt ha gällt slovener, kroater och bosnier. De
som ger sig i väg litet längre, bl.a. till Sverige, är i betydligt större utsträck-
ning av albanskt ursprung. De flesta kommer från provinsen Kosovo i Ser-
bien, där de albansktalande utgör 90 % av befolkningen. I Kosovo förekom-
mer allvarliga motsättningar mellan olika folkgrupper. Sverige har sedan
länge påpekat Belgradregimens kränkningar av Kosovoalbanernas mänsk-
liga rättigheter, både i ESK-arbetet och bilateralt. Denna kritik kvarstår na-
turligtvis till dess förhållandena för albanerna i Kosovo förbättras.
I det forna Jugoslavien bedrivs verksamhet av flera internationella organi-
sationer för att humanitärt bistå de många internflyktingarna. Därigenom
skall de inte tvingas söka sig längre bort för att erhålla skydd. Sverige har
hittills bidragit med 18 milj.kr. till UNHCR:s och Internationella Röda kor-
sets verksamhet i det forna Jugoslavien. För en vecka sedan riktade UNHCR
en ny apell om ytterligare internationellt bistånd för att fortsätta sin verk-
samhet i området. Denna studeras nu i regeringskansliet. På onsdag och
torsdag besöker FN:s flyktingkommissarie Stockholm, varvid situationen i
Jugoslavien givetvis står högt på dagordningen.
Asylsökande från det forna Jugoslavien utgör i dag den ojämförligt största
gruppen av asylsökande i Sverige, och inströmningen är alltjämt mycket stor.
Invandrarverket införde i slutet av förra året verkställighetsstopp för avvis-
ningar till f.d. Jugoslavien. Verkställighetsstoppet har senare hävts avseende
Makedonien och Slovenien. I fråga om de övriga f.d. jugoslaviska delrepub-
likerna anses läget i dag alltjämt vara så osäkert att det inte är lämpligt att
verkställa avvisningar dit, förutom om det i undantagsfall finns särskilda
skäl, t.ex. i ärenden avseende utvisning av domstol på grund av brott. Både
utlänningsnämnden och invandrarverket anser att det för närvarande är
mest lämpligt att i flertalet ärenden rörande asylsökande från det forna Jugo-
slavien avvakta med att fatta beslut. Man följer hela tiden utvecklingen i om-
rådet. Bl.a. har en delegation från invandrarverket och utlänningsnämnden
nyligen besökt Jugoslavien och Kroatien. Läget är dock alltför osäkert för
att man i dag skulle kunna skicka tillbaka asylsökande till området.
Sverige är ett av de länder i Europa till vilket ett mycket stort antal asylsö-
kande söker sig. Skälen till att asylsökande söker sig just hit varierar och
beror på ett antal olika faktorer. Regeringen försöker på olika sätt, t.ex. ge-
nom utlandsmyndigheterna, informera om gällande bestämmelser för inresa
och uppehållstillstånd. Det är dock inte möjligt att vidta åtgärder som fak-
tiskt avhåller personer från att söka asyl här. Händelserna i det forna Jugo-
slavien och den flyktingsituation som uppstått till följd av konflikten, visar
hur omöjligt det är att förutsäga utvecklingen på flyktingområdet och hur
nödvändigt det är att vara flexibel och ha en god beredskap. Svenska myn-
digheter har hittills klarat av situationen tillfredsställande.
16
Anf. 49 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Jag tackar för kulturministerns förklaring i denna fråga. För
ordningens skull vill jag upprepa hur frågan löd:
Antalet asylsökande ligger nu på en sådan nivå att något måste göras. Un-
der årets första 16 veckor har omkring 15 000 personer sökt sin tillflykt till
Sverige. 85-90 % kommer från Jugoslavienområdet. Två tredjedelar av
dessa är albaner. Under april sökte omkring 5 500 personer asyl. På våra för-
läggningar väntar nu 37 000 asylsökande på besked om de får stanna eller ej.
Redan nu lär man planera för 50 000.
Flyktingmottagande och invandrarpolitik är i dag stora frågor. De är be-
svärliga, och det är säkert inte det angenämaste uppdraget man kan få i Sve-
riges regering att ansvara för just de frågorna. Men likväl måste man ta upp
dessa problem.
Jag tror att risken är stor att vi internationellt framstår som för all del
snälla men också dumma och klumpiga och otydliga i dessa frågor. Vi får
alldeles i onödan ett rykte om oss: Man kan alltid åka till Sverige. Svensk-
arna kan man alltid lura på något sätt.
Jag vill ställa ytterligare ett par frågor: Är regeringen och kulturministern
beredda att öppet informera om siffror, ekonomiska villkor, kostnader osv.?
Det är sådana frågor folk ständigt ställer. Är regeringen beredd att diskutera
en flyktingpolitik över partigränserna och spika en entydig policy? Är man
beredd att även spika ett antal, kvoter osv.? Eller skall vi fortsätta att reglera
detta med köer, på samma sätt som vi gör på våra sjukhus?
Anf. 50 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Bakgrunden till situationen är att man släpper bomber över
människor. Bakgrunden för dem som kommer från Kosovo är att skolor
stängs, folk avskedas från sina arbeten och vräks från sina bostäder. De allra
viktigaste åtgärderna är självfallet att påverka internationellt, så att grunden
till att dessa människor flyttar på sig försvinner, och att bidra ekonomiskt, så
att människor stannar så nära sina hem som möjligt och kan återvända den
dag situationen blir annorlunda.
Jag noterar att människor är på flykt inom Jugoslavien. Det rör sig om en
miljon människor. De söker sig också till andra länder. Flera tiundra tusen
befinner sig utanför Jugoslavien. Vi har här i Sverige inget behov av att ge
några andra signaler än andra länder om lagstiftning och skyddsbestämmel-
ser, som gäller bl.a. på grund av internationella konventioner som vi har skri-
vit under. Jag tror inte att vi är mer lättlurade än andra myndigheter runt om
i Europa.
Sedan tar lan Wachtmeister upp önskemålet om öppenhet och att man
skall tala om vilka regler, bestämmelser och kostnader som gäller för den här
verksamheten. Jag vill i högsta grad medverka till detta bl.a. för att mot-
verka de många lögner och myter som finns om asylpolitiken och flyktingpo-
litiken.
Anf. 51 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Den andra delen av frågan gällde om regeringen är beredd
att diskutera detta. Jag tror att vi behöver diskutera det över alla partigrän-
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 110
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
18
ser för att komma fram till en flykting- och invandringspolitik som man kan
definiera. Det kan man knappast i dag.
När det gäller bomberna och allt det hemska och otäcka som händer i Ju-
goslavien har vi inte någon som helst annan uppfattning. Det är hemskt, och
det måste stoppas. Jag vill för säkerhets skull understryka att jag är en minst
lika snäll människa som kulturministern, skulle jag tro i alla fall. Det är inte
detta det handlar om. Det handlar om vad vi kan göra och hur vi skall göra
det.
Det finns 15 miljoner registrerade flyktingar i världen. Det finns säkert
315 miljoner som är flyktingar i den bemärkelse vi menar. Vi kan inte lösa
problemen för alla dem. Därför måste vi agera mycket strikt och mycket ef-
fektivt. Det gör man inte. Vilka överskridanden av den gällande budgeten
är nu på gång? Hur mycket dyrare blir det nu?
Anf. 52 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Kostnaderna finns redovisade i den nyligen framlagda kom-
pletteringspropositionen.
Jag har noterat att lan Wachtmeister i sin fråga säger att orsaken till att
människor flyr är fattigdom och krig. Han säger vidare att det inte finns nå-
got särskilt skyddsbehov för dessa människor. Det förvånar mig att höra att
människor inte har något särskilt skyddsbehov när bomberna faller över
dem. Bakgrunden till att det nu inte verkställs avvisningar till Jugoslavien är
bl.a. krigssituationen och den osäkerhet som i övrigt gäller om hur det fak-
tiskt ser ut i landet och vad som kan hända under den närmaste tiden.
Anf. 53 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Jag vet inte om att jag ens har använt ordet skyddsbehov.
Jag håller med om att det är förfärligt i Jugoslavien och att det är förfärligt
på många ställen i världen. Men vi talar om vilken politik Sverige skall föra
och vilka signaler vi sänder ut.
Dessutom är människor i Sverige mycket oroade. De otroligt kraftiga
kostnadsökningar som nu är på gång skall ställas mot fattigpensionärer osv.
Där finns det plötsligt inte pengar. Man måste vara ärlig och uppriktig om
den här ekvationen. Det går inte att dölja dessa siffror. Vi ställer upp för att
diskutera detta så att man kan komma fram till ett resultat. Den politik vi
har i dag verkar inte fungera. Den regleras med köer, precis som sjukvården
gör när den inte fungerar.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på fråga 1991/92:764 om rättssäkerheten i utvisnings-ärenden
Anf. 54 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Karl-Göran Biörsmark har - mot bakgrund av rikspolissty-
relsens avvisning av den iranska motståndsrörelsen mujahedins representant
i Sverige - frågat mig om jag överväger någon översyn av gällande lagstift-
ning med syfte att stärka rättssäkerheten så att ingen kan utvisas ur landet
utan att först få sin sak prövad.
Låt mig först slå fast att jag helt instämmer med Karl-Göran Biörsmark i
fråga om vikten av hög rättssäkerhet i utvisningsärenden. Jag skall inte dis-
kutera ett enskilt ärende, men Karl-Göran Biörsmarks fråga bygger på vissa
oklarheter om innebörden av gällande rätt, vilka jag gärna vill reda ut.
Lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll trädde i kraft den 1 juli
1991. De fyra största riksdagspartierna stod eniga bakom beslutet. Rättssä-
kerhetsfrågor diskuterades mycket ingående i lagstiftningsärendet.
Av lagens första paragraf framgår att lagen skall användas i de fall avvis-
ning enligt utlänningslagen inte kan ske. Av såväl ordalydelsen som förarbe-
ten till lagen framgår alltså mycket klart att den särskilda lagen skall använ-
das endast i de fall utlänningslagen inte kan tillämpas. Rikspolisstyrelsens
agerande i ärendet skall ses mot denna bakgrund.
Enligt lagen om särskild utlänningskontroll skall en förhandling hållas vid
en tingsrätt innan regeringen meddelar beslut om utvisning. Vid förhandling
skall utlänningen höras. Någon prövning av ärendet görs alltså inte av tings-
rätten utan endast av regeringen. Det är av rättsäkerhetsskäl angeläget med
muntlig förhandling i ärenden enligt den angivna lagen. Praktiska och princi-
piella invändningar finns mot att hålla förhandling i regeringskansliet. Det
kan t.ex. aldrig bli aktuellt att regeringen håller förhandling. Den valda lös-
ningen har därför ansetts ändamålsenlig.
Innan en person avvisas enligt utlänningslagen skall en materiell prövning
ske i enlighet med lagens bestämmelser. Vidare har myndigheter i sådana
ärenden att följa förvaltningslagen.
I det aktuella fallet var det fråga om en person som vistades i landet inom
den viseringsfria tiden och alltså inte hade uppehållstillstånd i Sverige. I ett
sådant fall kan en polismyndighet, under vissa förutsättningar, besluta om
avvisning. Detta beslut får överklagas till invandrarverket. Verkställighet får
ske innan beslutet vunnit laga kraft. Invandrarverkets beslut kan överklagas
till utlänningsnämnden.
Mitt svar på Karl-Göran Biörsmarks fråga är att jag anser att gällande lag-
stiftning fyller kraven på rättssäkerhet och att det för närvarande inte finns
anledning att göra någon översyn av dessa bestämmelser.
Anf. 55 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Herr talman! Statsrådet skriver i sitt svar: ”Låt mig först slå fast att jag
helt instämmer med Karl-Göran Biörsmark i fråga om vikten av hög rättssä-
kerhet i utvisningsärenden.” Men ändå landar statsrådet så småningom på
att gällande lagstiftning fyller kraven.
Jag ifrågasätter detta. När handläggningen av det aktuella ärendet ägde
rum skedde frihetsberövandet med hjälp av lagen om särskild utlännings-
kontroll. Precis som statsrådet vältaligt har sagt finns det ett visst förfarings-
sätt för detta. I det förfaringssättet ligger att man skall ha ett domstolsförfa-
rande och att regeringen så småningom skall ta ställning. Detta var upplägg-
ningen när säpo grep in. Men det blev inte så.
Helt plötsligt drog man tillbaka ärendet för att pröva det enligt annan lag.
Varför gör man på det sättet? Varför tillämpade man inte den säkra gången
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
19
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
där man får pröva saken? I stället tog man till en lag som ger en annan möj-
lighet att agera snabbt och, som man tycker i det här fallet, effektivt, nämli-
gen att förflytta den här personen ut ur landet. Vad fanns det för grund för
att göra på det sättet?
SÄPO-chefen säger i en intervju: Om vi hade kunnat bevisa att hon stött
aktionen med råd eller dåd hade vi begärt henne åtalad för mordbrand. Nu
kan vi inte bevisa det. Men däremot vet vi att hon inte avstyrde handlingen,
och det är fullt tillräckligt.
Detta öppnar oanade perspektiv. Om man inte avstyr en handling kan
man bli dömd utan dom och rannsakan. Jag undrar om statsrådet verkligen
ställer upp på att det är rättssäkert.
Anf. 56 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Den här personen har inte blivit utvisad från Sverige med
hjälp av lagen om särskild utlänningskontroll. Hon har blivit utvisad genom
tillämpning av utlänningslagen. Den har i detta fall hanterats av polisen.
Detta beslut av polisen kan överklagas till invandrarverket. Är man inte
nöjd med invandrarverkets uppfattning kan man dessutom överklaga det till
utlänningsnämnden. Denna möjlighet kvarstår för den person som det här
ärendet berör. I den meningen anser jag att rättssäkerhetskraven är upp-
fyllda. Personen i fråga är inte, som Karl-Göran Biörsmark antydde i slutet
av sitt anförade, dömd för någonting.
Anf. 57 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Herr talman! Dömd är hon naturligtvis för oss som har sett förfaringssät-
tet, även om hon rent tekniskt inte är dömd. Om en person blir anklagad för
en sak och det inte går att bevisa att personen har gjort detta, men man hand-
lar som om hon vore dömd - i detta fall att snabbt förflytta henne ur landet
genom att använda en annan lag - anser jag att hon är dömd.
Birgit Friggebo säger att denna person kan överklaga. Det är lätt att stå
här och säga det, när man har skickat ut vederbörande ur landet, att hon från
en annan ort skall börja ett överklagningsförfarande mot det som skedde i
Sverige. Det är naturligtvis ganska svårt.
Jag tycker att det hade varit rimligt att man hade fullföljt den lag som man
först använde sig av och att hon hade fått sin sak prövad. Regeringen hade
då kunnat ta ställning till saken.
Anf. 58 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Karl-Göran Biörsmark förstår självfallet att jag inte här, på
samma sätt som han gör, kan ta ställning till polisens ställningstagande, till
ansökan till regeringen om att få använda den särskilda utlänningskontrollen
eller att själv ta ställning till om man skulle utvisa personen på grund av ut-
länningslagens bestämmelser. Detta är ett beslut som rikspolisstyrelsen har
det hela och fulla ansvaret för.
Anf. 59 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Herr talman! Jag tar ingalunda ställning i det ena eller andra fallet. Min
utgångspunkt är att jag inte vet - och tydligen är det inte heller någon annan
som vet någonting i sak. Vi får i alla fall inte upp det i ljuset. Det är mycket
möjligt att man hade landat på att den här personen skulle utvisas, men när
statsrådet skriver i sitt svar att det är viktigt med rättssäkerheten och att hon
delar min uppfattning, är min poäng att man i detta fall aldrig fick saken
prövad. Vi vet alltså inte.
Att man sedan med hjälp av den här lagen så småningom kan överklaga
från den plats där man befinner sig utanför landets gränser är en ventil, men
enligt mitt förmenande - och jag hade hoppats att det också skulle vara stats-
rådets svar - är man tvungen att titta på detta ur rättssäkerhetssynpunkt.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1991/92:741 om utjämning av löneskillnadernamellan män och kvinnor
Anf. 60 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Ines Uusmann har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta
för att löneskillnaderna mellan män och kvinnor skall utjämnas.
Ines Uusmann nämner själv löneskillnadsutredningen, som under gene-
raldirektören Ingemar Mundebo nu arbetar för att belysa orsakerna till löne-
skillnaderna och lämna förslag till åtgärder. Utredningen skall lämna sitt be-
tänkande före utgången av detta år. Det säger sig självt att utredningsresulta-
ten kommer att bli avgörande för vilka åtgärder som behöver vidtas på detta
område. Jag vill således inte nu föregripa utredningsarbetet genom att ha en
färdig uppfattning om vilka initiativ som kan komma att behövas.
Däremot anser jag-och här är säkert Ines Uusmann och jag överens-att
löneskillnaderna mellan kvinnor och män är en av de viktigaste jämställd-
hetsfrågorna vi har att arbeta med. Även om löneskillnaderna i Sverige, så-
vitt vi nu vet, torde vara mindre än i många andra länder, bl.a. inom EG, får
vi självfallet inte slå oss till ro med det. Att skillnaderna i Sverige nu tenderar
att öka är också synnerligen oroande.
Det finns naturligtvis flera orsaker till löneskillnaderna. Några av dem har
Ines Uusmann själv pekat på i sin fråga, t.ex. kvinnors deltidsarbete och de-
ras utbildningsbakgrund. Men det finns också skillnader som inte kan förkla-
ras på annat sätt än att de utgör ren könsdiskriminering.
Att komma till rätta med dessa skillnader, särskilt sådana som inte har
några sakliga grunder, är en fråga som i hög grad berör arbetsmarknadens
parter. Jag utgår ifrån att parterna nu arbetar intensivt med denna liksom
med andra frågor som hänger samman med kvinnors villkor i arbetslivet.
Den nya jämställdhetslagen är ett bra instrument för ett sådant arbete.
Enligt den skall arbetsgivare och arbetstagare särskilt verka för att utjämna
och förhindra skillnader i löner och andra anställningsvillkor mellan kvinnor
och män som utför arbete som är lika eller att betrakta som likvärdigt.
En redovisning för hur detta skall ske kan lämpligen göras i den plan för
jämställdhetsarbetet som varje arbetsgivare med fler än tio anställda skall
upprätta i enlighet med den nya lagen.
Förbudet mot lönediskriminering har också skärpts, vilket kommer att
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
21
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
22
göra det lättare att få sådana ärenden prövade i domstol. Det är nu bara att
sätta i gång och använda den lag vi har.
Ingemar Mundebo konstaterade häromveckan, på en presskonferens som
kulturdepartementet och löneskillnadsutredningen anordnade, att gapet
mellan teori och verklighet fortfarande är stort, både när det gäller lönefrå-
gor och andra jämställdhetsfrågor, och att mycket återstår att göra. Jag delar
helt hans uppfattning härvidlag och kan försäkra Ines Uusmann om att rege-
ringen för sin del kommer att arbeta aktivt för att jämställdheten på detta
och andra områden skall öka. Regeringens åtgärder för att förnya den of-
fentliga sektorn kommer att innebära ett väsentligt steg i den riktningen.
Anf. 61 INES UUSMANN (s):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.
Jämställdhetspolitiken har inte varit det politiska sakområde som kultur-
ministern har gjort sig mest känd för att prioritera. I det pressmeddelande
som kom strax före jul, där Birgit Friggebos nya departement presenterades,
står det att jämställdhetspolitiken främst kommer att utmärkas genom en
satsning på att avreglera den offentliga sektorn. Det är, såvitt jag förstår, ett
av de få uttalanden som Birgit Friggebo har gjort om jämställdhet sedan hon
fick detta ansvar i regeringen. Det budskapet kan man också se i regerings-
förklaringen från oktober förra året, dvs. att privatisering av vård och om-
sorg är kvinnornas chans på arbetsmarknaden i Sverige. Jag blir litet förund-
rad när detta kommer tillbaka i slutet av svaret på min fråga.
I Sverige arbetar nästan alla kvinnor och män och försörjer sig själva -
arbetslösheten ökar visserligen, men det är det normala - men fortfarande
är kvinnorna underordnade och har lägre lön. Man brukar säga att där män
får bra betalt för att smutsa ned med olja, sot och liknande, får kvinnor dåligt
betalt för att göra rent, ofta då i kombination med att de dessutom har ett
mänskligt ansvar.
Jag vill kommentera en sak i svaret. Det står där att utbildningen skulle
vara en orsak till att kvinnor har lägre lön. Jag har i min fråga sagt att kvinnor
har lägre lön oavsett utbildning. I Kvinnors roll i ekonomin, bil. 23 till LU90,
konstateras att kvinnor och män har ungefär samma kunskapskapital i dag,
men kvinnorna får ett sämre ekonomiskt utfall av detta.
Anf. 62 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag säger också i mitt svar att det finns utslag av ren köns-
diskriminering även när utbildningsbakgrunden är lika. Vad vi kan notera är
att skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner ökar framför allt i offentlig
sektor, inte minst ute i kommunerna.
Min uppfattning är, att en av orsakerna till att 80-talet i viss mån blev jäm-
ställdhetens förlorade årtionde är att man inte tog itu med strukturomvand-
lingen och förnyelsen ute i kommunerna under den fantastiska högkonjunk-
turen. Då hade det varit enklare att åstadkomma förnyelsen. Den chansen
togs inte, och nu är vi i den situationen att vi måste sanera svensk ekonomi
samtidigt som strukturomvandlingen måste ske.
Det har alltså bidragit till att 80-talet nu i många avseenden beskrivs som
ett årtionde då jämställdheten i varje fall inte gick framåt och i vissa fall
också gick tillbaka. Det pågick många aktiviteter under 70-talet, och då
grundlädes mycket lagstiftningsvägen. Under 80-talet har det varit ganska
tyst om jämställdheten.
Jag menar att det är en av orsakerna till den situation som vi nu har. Man
måste göra jämställdhetsfrågorna mycket tydligare, och vi måste våga tala
mer om dem.
Jag är av den alldeles bestämda uppfattningen att 90-talet kommer att bli
och bör bli jämställdhetens årtionde. I detta ingår en förnyelse och effektivi-
sering av den offentliga sektorn. Det kommer att innebära möjligheter att
också betala bra löner till kvinnor, som har sina arbeten i framför allt den
offentliga sektorn.
Anf. 63 INES UUSMANN (s):
Herr talman! Om det vore så enkelt att det räckte att strukturera om den
offentliga sektorn för att kvinnor skulle få en rättvis lön tror jag att man hade
kunnat åstadkomma det redan i dag.
Den största arbetsmarknaden för kvinnor i Stockholm är kontorsarbets-
marknaden, och den finns både i den offentliga sektorn och i den privata
sektorn; i den offentliga sektorn är det både en statlig och en kommunal ar-
betsmarknad. Faktum är att på denna arbetsmarknad har kvinnorna den
sämsta lönen i den privata sektorn.
Det räcker alltså inte, fru statsråd, att säga att om vi omstrukturerar den
offentliga sektorn åstadkommer vi en rättvis lönesättning för kvinnor. Det
är tyvärr att förenkla alldeles för mycket. Det krävs helt andra saker. Jag tror
att det är mycket viktigt att också statsrådet är med och skapar opinion för
detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på fråga 1991/92:746 om kvinnorepresentationen vid EG-förhandlingarna
Anf. 64 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Karin Starrin har frågat mig hur jag kommer att arbeta så att
kvinnor finns med i de olika förhandlingsgrupperna när det gäller Sveriges
förhandlingar om medlemskap i EG. Som Karin Starrin också nämner i sin
fråga sade statsrådet Ulf Dinkelspiel i en interpellationsdebatt den 27 mars
att såväl kvinnor som män självfallet kommer att delta i förhandlingsarbetet.
Det förhåller sig vid medlemskapsförhandlingarna på samma sätt som vid
EES-förhandlingarna, att ett stort antal representanter, både från olika de-
partement och från myndigheter, blir direkt berörda. Oftast är det de perso-
ner som har ansvaret för de olika sakområdena som är aktuella i samman-
hanget. Det är självfallet angeläget att fler kvinnor deltar i detta arbete. Man
behöver dock inte helt utesluta att även män kan ha ett kvinnoperspektiv på
EG-frågoma.
Jag kan nämna att regeringen inom kort kommer att förordna ledamöter
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
23
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
i det s.k. rådet för Europafrågor. Antalet kvinnor kommer därvid att öka.
Jag hoppas att vi kan gå vidare på den vägen.
Jag håller således helt med Karin Starrin om att det är viktigt med ett kvin-
noperspektiv på EG-frågorna, liksom för den delen på de flesta samhällsfrå-
gor. Eftersom jag har samordningsansvaret för jämställdhetsfrågorna i rege-
ringen är det också jag och mina medarbetare som bevakar och granskar i
stort sett samtliga ärenden som regeringen nu fattar beslut om ur ett kvinno-
och jämställdhetsperspektiv. Så har skett också när det gäller EES-avtalet,
och jag kan försäkra Karin Starrin om att så kommer att ske även i fråga om
ett framtida avtal med EG.
Till sist vill jag understryka att den osäkerhet som Karin Starrin menar att
många kvinnor känner inför ett svenskt medlemskap i EG måste tas på all-
var. En bred och saklig debatt om dessa frågor är därför mycket viktig. En
hel del har redan gjorts. T.ex. kan jag nämna att statistiska centralbyrån i
nästa vecka kommer att publicera en s.k. lathund med jämförande statistik
om kvinnors situation i Sverige och i EG-länderna. Publikationen har till-
kommit med stöd av särskilda jämställdhetsmedel från regeringen. Inom
kort kommer också en bilaga till långtidsutredningen med titeln Svenska
kvinnor möter Europa. Den innehåller en fördjupad analys av konsekven-
serna för svenska kvinnor av ett närmare samarbete med EG.
Det behövs emellertid mer information om dessa frågor. Därför ter det sig
naturligt att en del av de medel som nu föreslagits i kompletteringsproposi-
tionen för en bred och allsidig EG-information används för frågor som rör
kvinnorna och EG.
Anf. 65 KARIN STARRIN (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Det känns betryg-
gande att få den här bekräftelsen på att statsrådet kommer att bevaka just
EG-frågan utifrån ett kvinnoperspektiv.
Jag vill verkligen också betona att jag inte vill bli anklagad för att ha upp-
fattningen att inte män också kan ha kvinnoperspektiv på EG-frågorna. Det
är bra att vi här får satt på pränt att statsrådet kommer att bevaka och
granska just EG-frågorna utifrån ett kvinnoperspektiv.
Jag vill då samtidigt fråga hur statsrådet mera direkt kommer att genom-
föra den bevakningen. Kommer statsrådet att se till att kvinnor är represen-
terade bland de tjänstemän på de berörda departementen och myndighe-
terna som kommer att jobba med just förhandlingsfrågan? Det är här oer-
hört viktigt att man förekommer skeendet och inte bara efteråt konstaterar
hur det har blivit.
Det är mycket allvarligt, tycker jag, att kvinnor känner så stor osäkerhet
inför den här saken. Enligt de senaste SIFO-siffrorna är tre av fyra kvinnor
osäkra. Det får inte bero på osäkerhet att man eventuellt avstår från att delta
i folkomröstningen, utan det är oerhört viktigt att vi åstadkommer större
möjligheter för just kvinnor att ta ställning och svara ja eller nej vid den slut-
liga folkomröstningen.
Min tilläggsfråga är: Hur tänker statsrådet då se till att pengar används till
just ett kvinnoperspektiv på EG-frågorna?
24
Anf. 66 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Som jag redovisat i svaret är det främst de tjänstemän av
båda könen som på olika myndigheter och verk och i regeringen har hand
om sakfrågorna som naturligen skall vara med i förhandlingsgrupperna när
det gäller EG. De utses inte heller i någon direkt formell ordning.
Vad det handlar om är då naturligtvis att följa de olika förhandlingsgrup-
per som finns och se om det där saknas kompetens. Det är en uppgift som
gäller allmänt, både för mig och för den jämställdhetsenhet som finns på kul-
turdepartementet.
Frågan om pengarna och informationen behandlas ju nu i riksdagen med
anledning av kompletteringspropositionen. Det skulle naturligtvis vara upp-
seendeväckande om inte några medel kom att användas för information som
rör kvinnorna och EG, eftersom det är en så central del av det ställningsta-
gande som svenska folket så småningom skall ställas inför.
Jag vill också berätta att Ulf Dinkelspiel och jag fram på höstkanten kom-
mer att ordna ett särskilt seminarium där vi kommer att inbjuda ett antal
kvinnor för att lyssna till vilka krav man ställer på information och på för-
handlingsuppläggningen inför förhandlingarna med EG.
Anf. 67 KARIN STARRIN (c):
Herr talman! Jag får tacka för tilläggsuppgifterna. Det är oerhört angelä-
get, tycker jag, att vi jobbar med konkreta saker, typ det här seminariet som
skall ordnas under hösten. Återigen: Det får inte bero på osäkerhet och
okunnighet att kvinnor avstår från att ta ställning eller svarar nej i en så stor
och viktig fråga; man måste göra det med utgångspunkt i en övertygelse och
ett klart ställningstagande som innebär ett ja eller ett nej.
Det är bra att statsrådet säger att det skulle vara anmärkningsvärt om inte
en del av de pengar som föreslås i kompletteringspropositionen skulle an-
vändas också till att upplysa och undervisa kvinnor. Jag vill då säga till stats-
rådet att det skulle vara bra med ett officiellt uttalande om just det.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Svar på fråga 1991/92:761 om jämställdhetsperspektiv på ungaflickors arbetslöshet
Anf. 68 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Kristina Svensson har frågat mig vilka initiativ jag kommer
att ta för att belysa arbetslöshetens effekter för unga kvinnor ur ett jämställd-
hetsperspektiv.
Ungdomar i åldrarna 16-24 år har drabbats betydligt hårdare än äldre av
den senaste tidens arbetslöshet. Arbetslösheten är emellertid nästan dubbelt
så hög för män i dessa åldrar som för kvinnor. Unga kvinnor har inte heller
lämnat arbetskraften i högre grad än män. Ungefär lika stora andelar kvin-
nor som män studerar resp, är latent arbetssökande. Antalet hemarbetande
kvinnor upp till 24 år har inte ökat vid en jämförelse ett år tillbaka i tiden.
Tvärtom har en minskning skett.
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
25
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
26
Detta är den bild som siffrorna ger oss på riksnivå. Den ger i dag inte stöd
för Kristina Svenssons tes att unga kvinnor är värre utsatta än unga män. Å
andra sidan finns det en del varningssignaler inför framtiden för kvinnornas
del, bl.a. i AMS senaste prognoser, som vi naturligtvis måste ta på allvar.
Jag kan glädja Kristina Svensson med att initiativ till den belysning hon
efterlyser redan förbereds inom civildepartementet. Ungdomsminister Inger
Davidson kommer att föreslå regeringen att en utredning tillkallas för att
närmare belysa ungdomars, och särskilt utsatta ungdomars, speciella situa-
tion när det gäller bl.a. boende och arbete.
Det viktigaste är dock inte att kartlägga utan att vidta åtgärder på grundval
av de kunskaper som vi redan har. Flera av de förslag som lagts fram i både
budget- och kompletteringspropositionen har just haft till syfte att motverka
ungdomsarbetslösheten. Förutom ungdomspraktiken görs stora satsningar
på utbildning.
Slutligen vill jag understryka att jag precis som Kristina Svensson fram-
över kommer att med stor uppmärksamhet följa ungdomsarbetslösheten och
dess konsekvenser från jämställdhetssynpunkt.
Anf. 69 KRISTINA SVENSSON (s):
Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret.
Jag vill påpeka att jag inte har hävdat att unga kvinnor i dag skulle vara
hårdare drabbade av arbetslöshet än unga män. Däremot handlar det om de
varningssignaler som vi måste ta fasta på. Förmodligen kommer arbetslöshe-
ten bland unga kvinnor att öka betydligt. Detta beror ju på att arbetslöshe-
ten först drabbar byggnadsbranschen och industrin. Som en följd blir det ar-
betslöshet inom handeln och servicenäringarna. Där finns kvinnorna, och
naturligtvis är de unga kvinnorna mer utsatta än andra kvinnor.
Det är bra att civilministern kommer att tillsätta en utredning som ser på
ungdomarnas situation när det gäller boende och arbete. Det hade varit
ännu bättre om det hade varit jämställdhetsministern som hade tagit ett ini-
tiativ för att verkligen belysa det hela ur ett jämställdhetsperspektiv. Det be-
hövs en hög beredskap. Man har myntat ett uttryck, den permanenta tillfäl-
ligheten, som syftar på just kvinnors situation på arbetsmarknaden efter ar-
betslöshet. Jag undrar vad jämställdhetsministern och kulturministern har
för recept. Vilka initiativ kan vi förvänta oss när det gäller just jämställdhet
och unga kvinnor?
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1991/92:762 om ökad kvinnorepresentationi beslutande organ
Anf. 70 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Ingegerd Sahlström har frågat mig på vilket sätt jag ämnar
verka för att vi skall nå en ökad kvinnorepresentation. När skall det bli en
självklarhet att kvinnor nomineras och väljs i samma utsträckning som män,
undrar Ingegerd Sahlström. Det undrar jag också.
Det är verkligen, precis som Ingegerd Sahlström säger, hög tid att börja
tillämpa alla vackra program om jämställdhet. Jag önskar att jag som jäm-
ställdhetsminister kunde se till att så skedde omedelbart. Men fullt så enkelt
är det nu tyvärr inte. Det vet Ingegerd Sahlström lika väl som jag. Rege-
ringen kan bara påverka sammansättningen i de organ som regeringen själv
tillsätter. Och här har det faktiskt skett en hel del på senare år. Andelen kvin-
nor i centrala statliga styrelser t.ex. är nu 31 %. Vi uppnådde således målet
30 % till år 1992 med en liten marginal. I de regionala styrelserna, där ju
inte regeringen utser alla ledamöter, har vi fortfarande en bit kvar till målet;
andelen kvinnor där är nu 26 %.
Sedan gäller det att nå 40-procentsmålet till år 1995 för att nå slutmålet
om en jämn könsfördelning till år 1998. Det tror jag för egen del kommer att
kräva en hel del arbete. Jag vill understryka att vi alla måste ta ansvar för
det arbetet. Det gäller självfallet i fråga om både de direkt och de indirekt
valda församlingarna. Jag är övertygad om att det finns en hel del att göra i
denna fråga även inom Ingegerd Sahlströms eget parti. Samtidigt står det
klart, att även om andelen kvinnor i riksdagen har gått ned, finns inte den
utvecklingen i kommuner och landsting.
Däremot intar fackföreningsrörelsen avgjort jumboplatsen när det gäller
kvinnor på ledande poster. Även om man har ökat sin andel kvinnor i de
statliga styrelserna på senare år, tycker jag att det är bedrövligt att t.ex. LO
med så många kvinnliga medlemmar, som dessutom driver dessa frågar
mycket aktivt, styrs nästan uteslutande av män.
Också inom näringslivet är som bekant mansdominansen stor. Det är yt-
terst förvånande att Sverige, med sin höga andel förvärvsarbetande kvinnor,
har så låg andel kvinnor på chefsposter. För att exakt få veta hur det förhåller
sig med frågan om de kvinnliga cheferna, inom både privat och offentlig sek-
tor, har regeringen nyligen givit statistiska centralbyrån i uppdrag att genom-
föra en omfattande kartläggning. Jag hoppas att denna, som beräknas bli
färdig inom kort, skall kunna bli startskottet för en nytändning i frågan.
Även om Sverige således på många sätt intar en tätposition i världen både
i denna och i andra jämställdshetsfrågor, återstår det en hel del att göra. Som
jag har sagt tidigare i dag här i kammaren kommer jag självfallet att göra vad
som står i min makt för att kvinnors inflytande och villkor i samhället skall
öka. Men då måste också en hel del män vara med och arbeta för jämställd-
het. De måste också vara beredda att avstå från en del av sitt inflytande och
ge plats för kompetenta kvinnor.
Anf. 71 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag får tacka så mycket för svaret. Det är ganska allmänt
hållet och i mycket är vi säkert eniga, statsrådet Friggebo och jag.
Jag noterade framför allt den trevliga skrivningen i det sista stycket, nämli-
gen att statsrådet kommer att göra vad som står i hennes makt för att kvin-
nors inflytande och villkor i samhället skall öka.
Jag efterlyser emellertid litet mer engagemang. I dag höjer ju kvinnorna i
Sverige sina röster. Mycket beror detta kanske på den politik som förs just
nu och på de beslut som fattas här i riksdagen och ute i kommunerna. Många
kvinnor uppfattar situationen som ganska kvinnoovänlig. Jag tycker att det
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
27
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
28
jämställdhetsarbete som hittills har bedrivits, även under 80-talet, har varit
mycket framgångsrikt både för män och för kvinnor, men jag har en känsla
av att arbetet nu på något sätt har avstannat. En orsak, som vi har talat om
tidigare, är att det har blivit färre kvinnor i riksdagen.
I svaret skriver Birgit Friggebo att jag bör göra något inom mitt eget parti.
Det lovar jag att göra, men jag noterar ändå att de socialdemokratiska kvin-
norna utgör 41 % av alla socialdemokrater i riksdagen, och det tycker jag är
bra. Minskningen av andelen kvinnor i riksdagen tycker jag emellertid är ett
bakslag för jämställdheten, och jag vill som sagt ha ett ökat engagemang från
jämställdhetsministerns sida. Vad tänker Birgit Friggebo göra? Tidigare
hörde jag att det gällde att vara tydligare och tala klarare i dessa frågor. När
kommer det att ske nu när så många av Sveriges kvinnor faktiskt är så enga-
gerade i kvinnofrågorna?
Anf. 72 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det sker ofta, och jag är naturligtvis tacksam för att de so-
cialdemokratiska kvinnorna gör det möjligt att i riksdagens talarstol ta upp
frågorna.
Som jag sade tidigare har jag den uppfattningen att 80-talet litet grand har
varit jämställdhetens förlorade decennium, bl.a. mot bakgrund av att det
inte var särskilt inne att tala om jämställdhetsfrågor. Det fanns en trötthet
efter det mycket aktiva 70-talet, då inte minst mitt parti tillsammans med
andra drev fram den grundläggande lagstiftningen, basen för att kunna gå
vidare på jämställdhetsområdet. Det skedde mycket i fråga om kvinnornas
engagemang och organiserandet av kampen.
Alla de nätverk som har bildats under 80-talet utgör nu en utomordentligt
god grund för att kunna bråka mer, kräva mer, vara mycket mer tydlig.
Framför allt har de betydelse för att vi skall kunna stötta varandra, våga stå
emot när det hävdas att jämställdheten har kommit så långt i Sverige att det
inte behöver göras särskilt mycket mer och när det gäller att slå hål på de
manliga borgar som fortfarande finns på många håll i vårt samhälle, de osyn-
liga reglerna som gäller.
Jag tycker att inte minst den senaste veckans diskussion har visat på vad
som kan försiggå i de slutna rummen. Därför är den viktigaste uppgiften,
tror jag, att vi kvinnor vågar ställa krav, att synliggöra problemen.
Sedan finns det naturligtvis begränsningar både för riksdag och regering
att i praktiken åstadkomma ökad kvinnorepresentation, eftersom nomine-
ringsförfarandet är en angelägenhet för partierna. Men då bör de partier som
inte sköter sig stå vid skampålen. Jag är alldeles övertygad om att kvinnor
kommer att säga ifrån mer än vad de har gjort hittills.
Anf. 73 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Kvinnorna har ju redan sagt ifrån och säger fortfarande
ifrån. Jag tycker inte att min historieskrivning stämmer riktigt med Birgit
Friggebos. Som jag sade tidigare, anser jag att det har förts en mycket aktiv
jämställdhetskamp även under 80-talet.
Jag har upplevt att både kvinnorna i det Socialdemokratiska partiet och
kvinnorna i Folkpartiet tidigare arbetade mycket intensivt med de här frå-
gorna, men på senare tid har vi socialdemokratiska kvinnor i dessa frågor
varit ganska ensamma. Kvinnorna i regeringspartierna har varit ganska
tysta, tycker jag.
Regeringen är själv ett föredöme i fråga om kvinnorepresentation, och jag
har under de senaste veckorna sysslat med att titta på de pressmeddelanden
som vi får. Där står det om uppdrag som folk utses till. Sakkunniga av olika
slag, forskningsråd, expeditionschefer och kommittéer tillsätts, och jag läser
och läser om Henrik och Karl-Gustav och Mats-Ola och Ingvar, och någon
enstaka gång är det en kvinna som har blivit utsedd.
Jag måste fråga på tal om manliga borgar: Hur är det egentligen i rege-
ringen? Är Birgit Friggebo alldeles ensam om att föra jämställdhetens talan
där?
Anf. 74 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag tycker att vi skall driva jämställdhetsfrågoma tillsam-
mans och inte utså split mellan oss. Vi kan ha olika medel för att uppnå saker
och ting, men det är viktigt att kvinnor gör det här arbetet tillsammans.
När det gäller utseende av personer till olika poster i styrelser osv. är det
naturligtvis i slutändan totaliteten som är det intressanta. Jag vill faktiskt
hävda att vi är mycket aktiva när det gäller att åstadkomma förändringar.
Det har begåtts misstag när det gällt landshövdingar, och dem har vi diskute-
rat här i kammaren tidigare, men man kan inte heller där säga att det är bara
en regering eller något parti som har gjort fel.
Sedan säger Ingegerd Sahlström att de socialdemokratiska kvinnorna har
varit mycket aktiva under senare tid. Det kan ju bl.a. bero på det motstånd
som har funnits i vissa kretsar och de interna problem som har uppdagats
litet grand. Det är bra att ni tar den kampen, men där är det inte så intressant
att fråga vad vi andra tycker som står utanför.
Anf. 75 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tycker att det är mycket intressant att höra vad alla Sveri-
ges kvinnor tycker när det gäller att arbeta för kvinnornas rättigheter i sam-
hället. Det är möjligt att det ibland hettar till litet mer på den ena eller den
andra kanten, men det som är väsentligt är väl i alla fall att i dag är många
kvinnor - säkert av olika politiska schatteringar - engagerade i jämställd-
hetsfrågorna.
Då gäller det att vi alla står upp, som jämställdhetsministern säger, och jag
vädjar till jämställdhetsministern att hon i fortsättningen engagerar sig litet
mer utåt i de här frågorna så att kvinnorna i Sverige känner ett stöd från
jämställdhetsministern när det gäller att öka kvinnorepresentationen och för
att det skall kunna bli så bra som möjligt för både kvinnor och män i vårt
land.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
29
Prot. 1991/92:110 16 § Svar på fråga 1991/92:763 om medelsindragningarna från kom-
12 maj 1992 munerna och jämställdhetenSvar på frågor
Anf. 76 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Berit Andnor har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta så
att de enligt henne för jämställdheten negativa konsekvenserna av medels-
indragningarna från kommunerna undviks. Frågan är enligt min mening
ställd utifrån fel utgångspunkter.
I kompletteringspropositionen föreslås ett nytt statsbidrag för kommu-
nerna. Syftet är att skapa mer likvärdiga förutsättningar mellan kommu-
nerna och att öka kommunernas handlingsfrihet och valfrihet. Staten styr
inte längre verksamheten genom bidrag utan anger mål och riktlinjer, t.ex.
via skollag, läroplan och lagstiftning på barnomsorgsområdet, och följer se-
dan upp och utvärderar verksamheten.
Det nya systemet innebär bättre förutsättningar både för att stärka och
utveckla välfärden och för att öka valfriheten för kommunerna och de en-
skilda människorna. Detta är positivt också för jämställdheten mellan kvin-
nor och män.
För det första kan de många kvinnor som arbetar inom de kommunala
verksamheterna nu få fler arbetsgivare att välja emellan, i stället för att som
tidigare vara hänvisade till en eller två helt dominerande. Möjligheterna till
en vidgad arbetsmarknad, bättre arbetsvillkor i vid mening och t.o.m. högre
lön blir större vid ökad konkurrens. De nya verksamhetsformerna kommer
förmodligen att innebära mindre och mer flexibla organisationer, vilket un-
derlättar för de anställda, t.ex. att påverka sitt arbetsinnehåll och sina ar-
betstider.
För det andra får de kvinnor som vill en reell möjlighet att nu själva driva
verksamhet, t.ex. inom barnomsorg och äldreomsorg. Det ansvar och infly-
tande som dessa kvinnor får kommer att bidra till att generellt stärka kvin-
nors inflytande och villkor på arbetsmarknaden.
Den omvandlingsprocess som regeringen nu möjliggör i kommuner och
landsting kommer således att innebära ökad valfrihet och bättre villkor för
kvinnor, både som arbetstagare och som konsumenter av de tjänster som
erbjuds. Denna förändring borde ha kommit redan under 80-talets högkon-
junktur.
Anf. 77 BERIT ANDNOR (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Tyvärr tycker jag att minis-
tern helt undviker att ta upp den fråga som jag har ställt, nämligen vilka ef-
fekter den mycket kraftiga indragningen av medel från kommuner och lands-
ting kommer att få för jämställdheten mellan män och kvinnor.
Jag håller med ministern om att den nya utformningen av själva systemet
för statsbidragen är någonting positivt, även om det behöver ses över. Det
anser ju också regeringen och föreslår någon form av expertgrupp som skall
jobba vidare. Det behövs alltså en hyfsning av systemets utformning.
Men kommuner och landsting är ju en viktig del av den svenska välfärden.
Vårdens, omsorgens och utbildningens kvalitet och omfattning är beroende
30
av att kommuner och landsting har dels stabila och förutsebara villkor för sin
verksamhet, dels rimliga ekonomiska förutsättningar.
Den gemensamma sektorn har en stor betydelse för jämställdheten mellan
män och kvinnor, dels genom att tidigare oavlönat arbete har blivit avlönat
arbete, dels genom att den ger kvinnor möjlighet att förvärvsarbeta. Den
indragning som nu sker kommer att ge kraftiga effekter i kommuner och
landsting. Den går ut över utbildningen, omsorgen och vården.
Detta sker i en situation då både Kommunförbundet och Landstingsför-
bundet säger att med anledning av att vi får fler äldre och i och med att den
medicinsk-tekniska utvecklingen går framåt krävs det en konsumtionsök-
ning på ungefär 2 %. I den situationen drar regeringen in medel, vilket inne-
bär att den kommunala konsumtionen kommer att minska.
Jag tycker att ministern borde vara allvarligt oroad över den här situatio-
nen.
Anf. 78 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag är mycket oroad över svensk ekonomis utveckling. Det
drabbar alla i vårt samhälle att vi har en dålig ekonomisk utveckling och att
det går bakåt för Sverige. Vår bruttonationalprodukt minskar, tillväxten
minskar, investeringarna minskar, arbetslösheten ökar. Jag är djupt allvar-
ligt oroad, och detta är bakgrunden till de många förslag som regeringen
kommer med för att sanera svensk ekonomi.
Det är riktigt att kommunerna och landstingen står för en viktig del av
välfärden. De står också för en mycket stor del av den offentliga ekonomin.
Då är det viktigt att man använder resurserna effektivt och på bästa sätt.
De förändringar som nu genomförs handlar dels om att öka valfriheten,
möjliggöra att man kan ha olika verksamhetsformer, även privata, dels också
om att minska bidragen till kommunerna och landstingen. Detta skall ses i
ett sammanhang. Det är en koppling mellan ökad effektivitet och indrag-
ningen av pengar, vars syfte är att få Sverige ekonomiskt på fotter igen, vilket
inte minst gagnar både kvinnors arbete och den service som kvinnorna behö-
ver ha för att kunna gå ut i arbete.
Därför stöder jag som jämställdhetsminister det arbete som pågår för att
möjliggöra både förnyelse av den offentliga sektorn och sanering av ekono-
min. Jag är alldeles övertygad om att om det arbetet hade startat tidigare,
under den tid vi hade högkonjunktur, skulle vi i dag ha stått i ett bättre läge.
Det tillhör det arv som vi fått överta från den gamla socialdemokratiska rege-
ringen.
Anf. 79 BERIT ANDNOR (s):
Herr talman! Förnyelsen och utvecklingen av den gemensamma sektorn
är ändå någonting som har pågått under hela 80-talet. Alla som deltagit i den
verksamheten vet att det pågår och har pågått oerhört mycket förnyelsear-
bete.
Jag håller med ministern om att det är ytterst viktigt att de pengar som vi
satsar i den gemensamma sektorn verkligen används på rätt sätt, så att vi får
ut det mesta möjliga av dem. Men indragningar i den omfattning som det
nu är fråga om, alltså 7,5 miljarder, som dessutom kommer att kvarstå åren
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
31
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
framöver, kommer ändå att innebära allvarliga försämringar i den gemen-
samma sektorns utbud. Inga privatiseringar i världen kan rå på det.
Kommunförbundet och Landstingsförbundet räknar med att ungefär
30 000 - 40 000 människor kommer att bli arbetslösa till följd av de här ned-
skärningarna. Det är, som ministern också vet, till övervägande del kvinnor
det är frågan om. Dessutom kommer ofelbart förutsättningarna för kvinnor
att förvärvsarbeta att försämras, om barnomsorg försvinner, osv. Det är ju
oerhört oroande för jämställdheten.
Anf. 80 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag vill korrigera en uppgift som finns i frågan och som Berit
Andnor nu upprepade, nämligen att det skulle vara bestämt att indragning-
arna från kommunerna skall omfatta 5-10 miljarder under de kommande
åren. Något sådant förslag finns inte från regeringens sida.
Vi föreslår nu indragningar på 7,5 miljarder från kommuner och landsting,
och i det förslag som har lagts i riksdagen står det att statsbidraget kommer
att utvecklas mycket restriktivt under 1993 och 1994. Jag tycker att det är
angeläget att korrigera den felaktiga uppgiften.
Dessutom är det ju så, Berit Andnor, att vi under hela 80-talet har sett
ett aktivt motstånd från socialdemokratin när de borgerliga partierna - även
Folkpartiet liberalerna - har krävt konkurrens också inom vård, omsorg, ut-
bildning och skola.
Anf. 81 BERIT ANDNOR (s):
Herr talman! Det jag sade var att de 7,5 miljarder som regeringen nu före-
slår indragna ligger kvar under de kommande åren. Det är inte fråga om nå-
gon tillfällig indragning. Den kommunala ekonomin kommer att försämras
ganska dramatiskt, i första hand 1994. Det innebär rejält försämrade ekono-
miska förutsättningar för kommunerna.
Regeringen har faktiskt tidigare förutskickat ytterligare besparingar om
5-10 miljarder. Men den frågan verkar inte längre finnas med i debatten.
När det gäller privatiseringen av den offentliga sektorn är det väl bara att
konstatera att den inte alls får den positiva ekonomiska effekt som företrä-
dare för de borgerliga partierna har påstått skulle uppstå. Flera aktiva kom-
munalpolitiker ute i landet har insett detta, t.ex. Birgitta Rydberg här i
Stockholm. Men också ett moderat kommunalråd i Vellinge inser att det inte
handlar om att åstadkomma någon större vinst genom den här privatise-
ringen. I stället är det fråga om en övertro på marknadens välsignelse.
Detta med att skapa en mångfald och förutsättningar för ytterligare verk-
samheter tycker jag däremot är positivt.
Överläggningen var härmed avslutad.
32
17 § Svar på fråga 1991/92:766 om vårdnadsbidrag och jämställd-heten
Anf. 82 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Margareta Winberg har frågat mig hur jämställdheten skall
bevaras om ett vårdnadsbidrag införs. Samma fråga ställde Margareta Win-
berg till socialminister Bengt Westerberg den 21 april.
Han svarade bl.a. att han, med hänvisning till att frågan om ett vårdnads-
bidrag bereddes inom regeringskansliet, inte då kunde redovisa de alternativ
som övervägs och inte heller göra några bedömningar av vilka effekter de
kan få.
I kompletteringspropositionen aviseras att regeringen till hösten skall
lägga ett förslag om vårdnadsbidrag på riksdagens bord. Frågan bereds såle-
des fortfarande inom regeringskansliet. Därför kan inte heller jag i dag redo-
visa hur förslaget till vårdnadsbidrag kommer att se ut.
Som jämställdhetsminister är det självfallet min utgångspunkt att ett vård-
nadsbidrag inte får leda till att jämställdheten mellan kvinnor och män även-
tyras.
Anf. 83 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är riktigt att jag ställt samma fråga
till Bengt Westerberg i hans egenskap av socialminister.
Det var intressant att höra jämställdhetsministerns svar på min fråga. Jag
får dock inte ett särskilt klart besked. Det står bara i svaret att ”ett vårdnads-
bidrag inte får leda till att jämställdheten mellan kvinnor och män äventy-
ras”. Det vore intressant att höra hur det här skall gå till.
För oss socialdemokrater är jämställdhet detsamma som lika rättigheter
och samma skyldigheter. Det handlar om att kunna kombinera föräldraskap
och förvärvsarbete. Både kvinnor och män skall tjäna sina egna pengar för
att på så vis vara fria och oberoende.
Under 80-talet - på den punkten delar jag Ingegerd Sahlströms uppfatt-
ning - har vi kommit långt både i fråga om kvinnors rätt till arbete och i fråga
om barnomsorgen och äldreomsorgen, som ju är en förutsättning för att
kvinnor skall kunna arbeta och känna trygghet för sina barn.
Vad vi nu upplever är att Bengt Westerberg aviserar ett vårdnadsbidrag
om i storleksordningen 800-850 kr. som inte skall finansieras genom nya
pengar. I stället skall de förvärvsarbetande betala ett sådant vårdnadsbidrag
i form av en sänkt ersättning inom föräldraförsäkringen. Jag tycker att det
är otillständigt.
För att gå rakt på sak frågar jag: Hur kan man kombinera dessa saker?
Det är klart att fler frågor kan ställas i detta sammanhang. Hur blir det
t.ex. med pappornas intresse för att vara hemma hos sina små barn om er-
sättningen inom föräldraförsäkringen sänks? Och hur går det att hävda att
jämställdheten över huvud taget kan bibehållas om man går in för ett sådant
här system?
Birgit Friggebo sade tidigare i ett inlägg att vi kvinnor skall driva saker och
ting tillsammans. Men det skall vi inte alls göra, i varje fall inte när det gäller
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 110
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
så här djupt kvinnoovänliga förslag. Möjligen är det reaktionen på den här
typen av förslag som gör att väldigt många kvinnor nu engagerar sig.
Anf. 84 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Margareta Winberg tycks vara bättre informerad än jag.
Hon argumenterar på ett sådant sätt att man skulle kunna tro att det förelig-
ger ett färdigt förslag från regeringen som det är möjligt att kommentera.
Så är inte fallet. Margareta Winberg vet mycket väl att förhandlingar pågår
mellan de fyra partierna inom regeringskansliet. Det finns ingen anledning
att dölja att sådana förhandlingar pågår.
Utgångspunkten för mig både som folkpartist och som jämställdhetsminis-
ter är att det är viktigt att kvinnor har möjligheter att förvärvsarbeta. Det är
också viktigt att åstadkomma valfrihet för kvinnor. När de går ut och arbetar
skall de själva kunna välja t.ex. barnomsorgsform. Dessutom skall kvinnor
kunna stanna hemma den tid de önskar. Det är inte en sak som vi från poli-
tiskt håll skall bestämma om. Men reglerna och bestämmelserna skall vara
sådana att de inte motverkar kvinnors möjligheter att förvärvsarbeta. Det är
utgångspunkten för våra bedömningar av de olika förslag som nu bearbetas
inom den arbetsgrupp som Bengt Westerberg leder.
Anf. 85 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jag vet inte alls hur det färdiga förslaget kommer att se ut.
Men i den förra debatten sade Bengt Westerberg mycket tydligt att det inte
finns några nya pengar. Man måste således omfördela inom den ram som
har med familjepolitiken att göra. Han anvisade två vägar: antingen genom
föräldraförsäkringen eller genom pengarna till barnomsorgen. I och med det
nya statsbidraget till kommunerna blir det litet svårt att den vägen komma
åt statsbidraget till barnomsorgen, eftersom de pengarna kommer att finnas
i den s.k. påsen.
Vad är det för valfrihet att få 800, 850 eller t.o.m. 2 000 kr.? Om det var
fråga om verklig valfrihet, skulle man få lön under den tid man är hemma,
så att man kan vara fri och oberoende. Men om man får 800 eller 2 000 kr.
kan man knappast välja mellan att arbeta eller att stanna hemma - åtmin-
stone inte om man är ensamstående, eller vad säger Birgit Friggebo?
Anf. 86 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Dessa frågor har mycket ingående diskuterats i debatten
med Bengt Westerberg.
Jag noterar, utifrån hans svar, att Margareta Winberg har fått svar på
samtliga frågor som hon nu tar upp.
Anf. 87 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jag hoppades att Birgit Friggebo som jämställdhetsminister
skulle vilja anlägga just nämnda aspekter på det här. Jag konstaterar att så
inte är fallet, och det beklagar jag.
Anf. 88 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Regeringen är faktiskt ett kollektiv. Den som leder arbetet
med framtagandet av vårdnadsbidrag är min partiledare Bengt Westerberg.
Jag har det allra största förtroende för hans sätt att leda denna arbetsgrupp,
och då inte minst från jämställdhetssynpunkt.
Bengt Westerberg är en djupt engagerad person - också män kan vara
djupt engagerade när det gäller att åstadkomma jämställdhet - och minst
lika bra som jämställdhetsministern.
Anf. 89 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jag betvivlar inte att Bengt Westerberg har ett stort intresse
för dessa saker. Jag förstår att han är oerhört trängd mellan å ena sidan Mo-
deraterna, Kristdemokraterna och Centern och å andra sidan sin egen över-
tygelse - vilken, som jag har uppfattat Bengt Westerberg, inte riktigt över-
ensstämmer med de andra partiernas. Jag tycker att de är något reaktionära
i den här frågan.
Jag skulle bara vilja fråga Birgit Friggebo: Var går gränsen för när ett vård-
nadsbidrag blir ett hot mot jämställdheten? Det finns tydligen en sådan
gräns. Men jag har aldrig riktigt kunnat uppfatta var den går.
Överläggningen var härmed avslutad.
18 § Svar på fråga 1991/92:708 om EG:s krigsawärjande betydelseAnf. 90 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Sten Söderberg har frågat mig vad det är för krig som avses
när jag i en artikel rörande Europaintegrationen pekar på att grundvalen för
hela EG-tanken är att krig på den europeiska kontinenten aldrig mer skall
inträffa.
Svaret kan göras mycket kort. Den europeiska gemenskapen föddes ur
andra världskrigets kaos. Europas stater var efter krigsslutet fast beslutna att
förhindra att Europa i framtiden skulle kastas in i ännu ett förödande krig.
Genom en allt bredare integration skulle man skapa ökat välstånd för Euro-
pas folk och nära samarbete mellan Europas stater, ett samarbete som skulle
omöjliggöra framtida krig. Jag tror att Sten Söderberg håller med mig om
att exempelvis tanken på ett krig mellan de forna arvfienderna Tyskland och
Frankrike eller över huvud taget mellan några av EG:s medlemsstater i dag
är fullständigt otänkbar. Det var detta förhållande som jag avsåg i min arti-
kel.
Låt mig till detta lägga några synpunkter. Vi har i dag lämnat det kalla
kriget bakom oss. Risken för ett storkrig i Europa av det slag som vi tidigare
fruktade mellan NATO och Warszawapakten har försvunnit. I stället har vi
fått en miljö med inslag av risker för lokala väpnade konflikter och instabili-
tet i Centraleuropa, på Balkan och i den f.d. Sovjetunionen. Genom att re-
gionala konflikter, i och med blockpolitikens upplösning, frikopplats från
stormaktskonkurrensen har dock dessa blivit betydligt mindre farliga för
världsfreden.
I det nya säkerhetspolitiska läge som uppstått efter Sovjetunionens kol-
laps och det kommunistiska systemets upplösning, söker de säkerhetspoli-
tiska aktörerna i Europa nya roller. Europeiska gemenskaperna, Västeuro-
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
35
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
peiska unionen, NATO och Nordatlantiska samarbetsrådet (NACC) har till-
sammans med ESK och Europarådet var och en för sig betydelsefulla uppgif-
ter och utgör viktiga komplement till varandra i det arbete som pågår på att
forma en ny fredsordning i Europa, grundad på demokrati och rättsstatens
principer.
EG spelar en central roll i detta arbete. Det är i dag förmodligen endast
EG som, tillsammans med Förenta staterna och Japan, kan mobilisera de
ekonomiska och politiska resurser som krävs för att bistå Ryssland och de
övriga demokratierna med att utveckla sina ekonomier och sina strukturer.
Ett sådant samarbete bidrar till inre stabilitet i mottagarländerna och främ-
jar därmed en fredlig utveckling.
Att dagens EG-medlemmar också strävar efter ett framtida närmare sam-
arbete på det försvarspolitiska området är naturligt. Färdriktningen för detta
har angetts i Maastricht, men vi vet ännu inte hur det kommer att utformas
eller när ett sådant samarbete kan komma att vara fullt utvecklat. Detta blir
en fråga för en ny regeringskonferens, som enligt nuvarande planer skall in-
ledas 1996. Självklart kommer ett sådant samarbete, byggt på gemensamma
värderingar och intressen, att ta hänsyn till medlemsstaternas grundläggande
säkerhetsbehov.
Viktigast, men svårast av allt, är att bygga upp det förtroende mellan
Europas alla folk som gör krig dem emellan helt otänkbara, såsom redan
skett mellan de nordiska länderna och mellan EG-länderna. Det är den enda
varaktiga garantin för fred.
Det har varit tradition i svensk politik att verka för så breda och allomfat-
tande samarbetsformer som möjligt för att främja fred och stabilitet. Därför
gick Sverige på sin tid med i NF och senare i FN, trots det avsteg från en
strikt neutralitetspolitik som ett sådant medlemskap då ansågs innebära. Det
var också denna tradition som efter kriget styrde vår ambition att åstad-
komma ett skandinaviskt försvarsförbund. I dag har en unik möjlighet öpp-
nats att förverkliga tankarna på ett brett samarbete i Europa också på det
utrikes- och säkerhetspolitiska området. Det är en självklarhet att Sverige
skall verka för en sådan utveckling och aktivt delta i ett sådant samarbete.
Anf. 91 STEN SÖDERBERG (-):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Som företrädare för Borgerliga mot EG och Liberala partiet har jag en del
frågor och kritiska synpunkter.
Statsrådet Dinkelspiel besökte i söndags Göteborg och uttalade sig i an-
ledning av en SIFO-mätning om EG. Dinkelspiel kunde endast se två nack-
delar med en anslutning till EG/EU. Dinkelspiel går så långt i sin plädering
för EG/EU-anslutning att han påstår att den europeiska gemenskapen grun-
dades för att trygga fred och frihet i Europa.
Jag och Liberala partiet ser betydande problem i att en del av Europas 50
stater sluts samman i en militär- och säkerhetspolitisk union. I Dagens Nyhe-
ter i dag framgår det att för att Sverige snabbt skall bli medlem i EG krävs
det klara och entydiga besked om att Sverige accepterar en gemensam för-
svarspolitik inom EG:s ram. Det antyds att det näst intill behövs en gemen-
36
sam armé - även om det inte är ett krav - och att trupper från Sverige skall
medverka.
Nya block med nya spänningar uppstår. Det blir ett block med stater i
Europa, ett block med stater i USA och ett östblock.
Jag vill ha besked om hur statsrådet ser på dessa frågor.
Anf. 92 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag är glad att det jag sade i Göteborg, och har sagt i mitt
svar i dag, upprepades i Göteborgs-Posten. Jag erinrar gärna vid alla tillfäl-
len om att tanken bakom EG, och för övrigt en hel del av det övriga samarbe-
tet i Europa, är att föra de europeiska länderna närmare varandra för att på
så sätt säkra fred och frihet.
Det var en olycka att denna tanke inte kunde förverkligas i den alleuro-
peiska dimensionen. Det skapades en blockuppdelning, och därför har sam-
arbetet hittills begränsats till de västeuropeiska sammanhangen. Men det är
nu efter det att Warszawapakten har upplösts och en ny situation har inträtt
då två militärblock inte står mot varandra som en unik möjlighet öppnar sig
att förverkliga den alleuropeiska visionen, dvs. ett brett samarbete omfat-
tande alla Europas länder.
Jag delar uppfattningen, som framkom i Sten Söderbergs fråga, att samar-
betet inte skall begränsas till en viss grupp av stater. EG håller på att bygga
ut ett ordentligt samarbete med central- och östeuropeiska länderna liksom
med EFTA-länderna. Det gäller t.ex. ett Europaavtal med Polen, Ungern
och Tjeckoslovakien och annan typ av samarbete med andra länder.
Vidare har vi frågan om en försvarsdimension inom EG. Detta har utveck-
lats i Maastrichttraktaten - vilket också framgår av mitt svar. Omedelbart
efter det beslutet uttalade regeringen genom statsministern att Sverige väl-
komnar besluten i Maastricht och anser det logiskt att Gemenskapen på sikt
utvecklar en försvarsdimension i takt med att den ekonomiska och politiska
unionen fullbordas. Hur Sverige skall ställa sig till detta blir en fråga för
framtiden.
Anf. 93 STEN SÖDERBERG (-):
Herr talman! Statsrådet Dinkelspiel är inte alls ödmjuk inför denna fråga.
Jag tycker mig se ett högmod som är skrämmande.
Dinkelspiel vill dra in Sverige i en försvarspakt i Europa. I Europa finns
vissa risker, men också risker för interna, etniska konflikter. Skall denna
armé, som det skrivs om i Dagens Nyheter i dag, användas även vid interna,
etniska konflikter i olika europeiska länder?
Anf. 94 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag tycker att ödmjukhet speglar sig i att man icke med tvär-
säkerhet uttalar sig om den framtida europeiska utvecklingen.
Jag är ödmjuk så till vida att jag pekar på att vi inte vet exakt hur EG
kommer att utvecklas. Nu står Sten Söderberg här och säger att Sverige skall
dras in i en försvarspakt. Hur vet Sten Söderberg det?
Vi vet att frågan skall börja diskuteras inom EG 1996. Vi vet också att det
då har framkommit vissa riktlinjer för fortsatt arbete. Vi vet också att det är
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svarpå frågor
37
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
38
öppet för länder som är medlemmar i EG, och för utomstående länder, att
välja olika samarbetsformer med den Västeuropeiska unionen.
Att i dag dra slutsatser av detta, såsom Sten Söderberg gör, tyder enligt
min mening inte på ödmjukhet.
Anf. 95 STEN SÖDERBERG (-):
Herr talman! Jag drar fram riskerna för konfrontationer mellan öststats-
block och EG, EG och USA, EG och Japan och EG och arabländerna. Det
kan uppstå nya block och fraktioner på det politiska området. Aven om det
inte finns några beslut för dagen, vill jag inte att Sveriges folk skall dras in i
en gemensam Europaarmé som kan leda till både det ena och det andra.
Anf. 96 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Visst finns det risk för krig. Frågan är bara hur man skall
möta risken. Det har varit en tradition i svensk säkerhetspolitik att verka för
gemensam säkerhet. Därför deltar Sverige i FN.
Därför deltog vi i Nationernas förbund. Därför tycker vi att det är natur-
ligt och viktigt att Sverige i det nya säkerhetspolitiska läget i Europa aktivt
medverkar i arbetet på att bygga en europeisk säkerhetsordning - detta för
att minska riskerna. Visst finns det risker, Sten Söderberg, men vi kan här-
igenom minska riskerna för framtida krig.
Anf. 97 STEN SÖDERBERG (-):
Herr talman! Avslutningsvis vill jag uppmana statsrådet att besluta om att
ge de till regeringen kritiska rösterna i riksdagen och utanför samma ekono-
miska möjligheter så att de frågor och argument, som i dag inte passar Ulf
Dinkelspiel, utreds. Ulf Dinkelspiels hårdnackade motstånd mot stöd till
nejsidan visar vad vi har att vänta vid ett eventuellt inträde i EG/EU, nämli-
gen toppstyrning.
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Svar på fråga 1991/92:710 om exportgarantier vid försäljning tillRyssland
Anf. 98 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Elvy Söderström har frågat mig om jag kommer att verka
för att statliga garantier skall ges till AB Hägglund & Söner för export av
s.k. workover-riggar till Ryssland.
Först kan konstateras att det ryska betalningsläget är ytterst prekärt, och
det finns inga tecken på någon betydande förbättring inom den närmaste ti-
den. En överenskommelse mellan de f.d. sovjetiska republikerna och ett an-
tal fordringsägarländer om senareläggning av vissa betalningar träffades i
början av januari i år. Med den som grund har Sverige förhandlat fram ett
bilateralt avtal som kommer att undertecknas inom kort.
F.d. Sovjetunionen har sedan mitten av december ackumulerat dröjsmål
avseende betalning på EKN-garanterade exportkrediter till ett belopp om
drygt 70 milj.kr. Uteblivna betalningar har även drabbat svenska företag på
ogaranterade affärer. De sammanlagda dröjsmålen till enskilda svenska
företag uppgår enligt en grov skattning till drygt 300 milj.kr. De svenska ban-
kerna har också avsevärda fordringar på f.d. Sovjetunionen.
Med tanke på Rysslands och övriga OSS-staters bristande betalningsför-
måga och den därmed åtföljande förlustrisken har EKN beslutat att för när-
varande inte utfärda garantier för export till dessa länder. EKN:s policy vi-
savi Ryssland och övriga OSS-stater överensstämmer väl med den policy
som flertalet andra garantiinstitut i väst tillämpar gentemot dessa länder.
EKN:s policy ses kontinuerligt över och kan komma att revideras om nya
omständigheter uppkommer som motiverar detta.
Jag har under hösten 1991 besvarat ett antal frågor om kreditgarantier för
export till f.d. Sovjetunionen och i samband med dessa svar erinrat om de
riktlinjer som gäller för EKN:s verksamhet. Dessa riktlinjer innebär att
verksamheten skall gå ihop på sikt så att inga statliga budgetmedel skall be-
höva tas i anspråk för att täcka uppkomna förluster. Regeringen har inga
planer på att ändra dessa riktlinjer. Verksamheten får inte utvecklas till vare
sig ett sätt att medvetet subventionera export eller ett instrument för utveck-
lingssamarbete med andra länder.
Anf. 99 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Inledningsvis kon-
staterar ministern att just betalningsläget i Ryssland och övriga OSS-stater -
vilket är som han uttrycker det ”ytterst prekärt” - gör att det inte är möjligt
att bevilja dessa krediter.
Den uppfattningen och den insikten har även de företag som har ansökt
om exportkrediter av olika slag. Det projekt som jag har frågat om, alltså
workover-riggar till Ryssland, anser jag är av den arten att det mycket väl
skulle kunna behandlas i samband med utrikespolitiska frågor och bistånds-
frågor. Jag ser detta projekt såsom ett utmärkt sätt att bistå Ryssland och ge
landet möjlighet att på ett bra sätt ta till vara på sina egna inhemska resurser
just för att kunna förbättra sin ekonomi. Jag och många med mig anser det
vara en nödvändighet för att Ryssland skall kunna klara sin demokratiska
uppbyggnad. Om landet inte kan bygga upp sin ekonomi, kan det inte heller
klara den demokratiska uppbyggnaden.
I sitt svar säger ministern: ”EKN:s policy ses kontinuerligt över och kan
komma att revideras om nya omständigheter uppkommer som motiverar
detta.” Jag vill då fråga: Kan ministern tänka sig att pröva andra former av
statliga garantier än genom EKN för att möjliggöra detta projekt?
Anf. 100 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag tror att Elvy Söderström och jag kan vara eniga om att
det kommer att behövas ett stort stöd till Ryssland och andra tidigare med-
lemmar av Sovjetunionen för att utveckla deras ekonomi så att de kan
komma på fötter och så att de kommer in i något så när normala betalnings-
strömmar. Sådant bistånd ges även genom Världsbanken och Internationella
valutafonden samt genom samarbete mellan industriländerna. Vi har själva
anvisat medel just för detta ändamål.
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
39
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
Jag tror också att det råder en långtgående enighet om att exportkreditins-
tituten inte skall användas såsom instrument för att ge bistånd. Jag vet inte
om Elvy Söderström nu förespråkar att vi skall göra en grundläggande änd-
ring av dessa regler, som jag alltså trodde att det rådde enighet om. I så fall
vore det intressant att höra det.
När det gäller talet om en omprövning vill jag korrigera ett missförstånd.
Det är inte regeringen som omprövar möjligheterna att ge exportkreditga-
rantier, utan det är exportkreditnämnden som inom ramen för de riktlinjer
som regeringen har lagt fast prövar möjligheterna att med hänsyn till betal-
ningsläge och andra omständigheter ge garantier till de enskilda företag som
ansöker härom.
Anf. 101 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tror att ministern och jag är helt eniga om att det är av
största vikt att Ryssland får ordning på sin ekonomi. Ett bra sätt att åstad-
komma detta vore att landet kunde ta vara på de enorma resurser som fak-
tiskt finns. Exportkrediter skall inte ges till höger och vänster. Det är oerhört
viktigt att de inriktas just på sådana insatser som gör det möjligt för Ryssland
att förbättra sin ekonomi. Så kan ske om landet kan ta vara på sin olja på
ett bra sätt. Det vore intressant att höra om det finns andra former för att
möjliggöra ett projekt som detta än bara genom EKN.
Anf. 102 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! I den grundläggande frågan torde vi vara eniga. Vi är också
eniga om att det behövs stöd och ges stöd för att återställa Rysslands och
andra staters betalningsförmåga och på så sätt även möjliggöra import. Då
kan landet självt göra de prioriteringar som krävs.
Vi skiljer oss åt i det avseendet att Elvy Söderström vill använda EKN
såsom ett biståndsinstrument. EKN skulle alltså pröva om det eller det före-
taget får exportera och då utgå från vilka effekter detta får för landet i fråga.
Men det överensstämmer inte med nuvarande riktlinjer för EKN.
Det finns andra former av stöd, t.ex. Europabanken. Jag hoppas och utgår
från att Hägglund & Söner utnyttjar också andra möjligheter att få stöd för
detta projekt. Sverige är medlem i Europabanken, och därför finns det an-
ledning att försöka även den vägen.
Anf. 103 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Ett missförstånd har uppstått, om det verkar som om jag
anser att exportkreditnämnden skall användas såsom ett biståndsinstitut.
Det är inte alls min tanke. Men jag tycker att detta projekt är klokt på många
sätt. Som jag har sagt i min fråga finns det utrikespolitiska och arbetsmark-
nadspolitiska skäl i Sverige och många andra skäl som talar just för att vi
borde pröva alla medel konstruktivt för att få i gång denna produktion och
göra det möjligt för Ryssland att ta vara på sina inhemska resurser.
Anf. 104 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att jag delar förhoppningen att
de åtgärder som nu vidtas för att stödja de berörda länderna skall leda till en
situation, där det också blir möjligt att bevilja exportkreditgarantier beträf-
fande dessa länder och därmed stödja denna typ av export.
Överläggningen var härmed avslutad.
AjourneringKammaren beslöt kl. 16.26 på förslag av tredje vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 18.00.
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
20 § Svar på fråga 1991/92:728 om överklaganden av domarAnf. 105 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Birgit Henriksson har frågat mig om vad jag avser att vidta
för åtgärder för att minska risken för onödiga överklaganden. Frågan är för-
anledd av uttalanden i pressen om att domstolarnas domar är alltför kortfat-
tat skrivna.
Att domstolarnas domar i allmänhet skall vara motiverade är en självklar-
het i ett rättssamhälle. Att en sådan skyldighet föreligger följer också av den
europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Som Birgit Hen-
riksson påpekat i frågan kan motiveringen ha betydelse bl.a. på det sättet att
en dålig motivering kan föranleda att en part i onödan överklagar en dom.
Att närmare precisera hur utförlig en motivering skall vara är mycket
svårt, för att inte säga omöjligt. Anledningen till det är naturligtvis att förhål-
landena skiljer sig avsevärt åt från mål till mål. De bestämmelser som finns
i rättegångsbalken om hur en dom skall motiveras är därför allmänt hållna
och lämnar en stor frihet till domaren att utforma domen med hänsyn till
förhållandena i det enskilda fallet.
Det kan vara intressant att sätta in frågan om domskälens utförlighet i ett
historiskt sammanhang. Man kan då konstatera att kritik mot domstolarna
för att motiveringarna varit för knapphändiga framförts under i stort sett
hela 1900-talet. Jag tycker att man kan dra slutsatsen att domstolarna tagit
intryck av kritiken. Det märks inte minst på Högsta domstolens avgöranden,
som ju publiceras till ledning för de lägre instanserna. En jämförelse mellan
en dom från exempelvis 1930-talet och en dom från i dag visar att de egent-
liga domskälen - dvs. den del av domen där rätten motiverar varför den har
beslutat på ett visst sätt - har blivit tydligare och mer resonerande än förr.
Men saken är inte riktigt så enkel. Våra domstolar har också kritiserats för
att skriva för långa domar. Debatten härom var särskilt livlig kring 1980. Då
hävdades att domstolarnas domar ofta innehöll moment som inte behövde
tas in i domen. Kritikerna menade att domskrivningen borde effektiviseras
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
41
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
42
och koncentreras på de egentliga domskälen. Vad man särskilt siktade in sig
på var att domarna ofta innehöll utförliga redogörelser för bevisningen i må-
let. Andra menade att en sådan redovisning kunde vara av värde, inte minst
för att underlätta hovrätternas handläggning av överklagade domar. På Sve-
riges Domareförbunds initiativ gavs det också ut en promemoria om dom-
skrivning som innehöll exempel på hur domar kunde utformas på ett nytt
sätt. Förbundet ställde sig i huvudsak bakom promemorian, även om man
konstaterade att den nya tekniken kunde medföra vissa svårigheter för över-
rätterna.
Frågan om hur utförliga domstolarnas domar skall vara är med andra ord
inte ny. Det finns olika åsikter och många - ibland motstridiga - intressen
att tillgodose.
Vi delar nog alla Birgit Henrikssons uppfattning att det är olyckligt om
domar överklagas i onödan, därför att parten inte förstått hur domstolen re-
sonerat. Jag tror dock inte att vi kan komma till rätta med detta genom änd-
rade regler. Enligt min mening är frågan om domskälens närmare utform-
ning över huvud taget inte en fråga för lagstiftaren. Men det är viktigt att
den uppmärksammas, och jag är därför glad att den diskuteras. Jag vet också
att det inom domarkåren förs en fortlöpande debatt i frågan.
Anf. 106 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Herr talman! Jag vill första tacka justitieminister Hellsvik för svaret. Vi är
i långa stycken överens, men problemet är att man under en ganska lång tid
har hört klagomål från olika håll angående domarnas avkunnande i tingsrät-
ter och ibland även i hovrätter, dock inte angående Högsta domstolens do-
mar - där håller jag helt och hållet med justitieministern. De avkunnas ju
också för att vara vägledande för de övriga.
Klagomålen har gällt - och gäller fortfarande - främst de alltför korta do-
marna. Det finns domar på bara några rader utan motiveringar. Klagomålen
gäller att resonemang helt saknas, att det ibland inte redovisas vilka omstän-
digheter domstolen faktiskt har beaktat vid sin bedömning. Man vet inte vad
domen grundar sig på därför att det inte framgår tydligt nog. Att man saknar
utförlig bevisning får faktiskt många konsekvenser. En väl motiverad tings-
rättsdom kan vara skäl nog att inte överklaga. En väl motiverad dom, en
dom som den dömde kan förstå, kan också få vederbörande att avstå från
överklaganden. Men en kort, obegriplig dom ger impuls till överklagande;
det kan vi tydligt se.
De flesta av våra domstolar är i dag överhopade av arbete. Inte minst av
det skälet vore det enligt min mening befogat med en insats för att få bättre
skrivningar. Det är också en viktig rättstrygghetsaspekt, därför att det är vik-
tigt att den som döms till något verkligen förstår varför.
Det här är, som jag ser det, en utbildningsfråga. Hur kan justitieminister
Hellsvik tänka sig att lägga om utbildningen, så att den ger mer tid åt mo-
ment som att skriva domstolsmotiveringar etc?
Anf. 107 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Det är säkert riktigt, som Birgit Henriksson säger, att en
oklar eller en icke noggrant motiverad dom kan resultera i onödiga överkla-
ganden. I och för sig skulle jag vilja säga att en icke tillräcklig motivering,
som gör att en part har svårt att få grepp om skälet till domen, räcker för att
man skall påpeka vikten av att domarna är motiverade.
Som jag sade tidigare är det här inte - som jag uppfattat det är vi överens
om det - en fråga som man kan reglera närmare lagstiftningsvägen. Under
alla förhållanden skulle det bli brister. Det går inte att göra en så detaljerad
lagstiftning, och det skulle inte bli bra. Det är snarare en utbildningsfråga,
där ju bl.a. domstolarnas möjligheter att ge våra notarier en god träning är
av stor betydelse. Vi vet i dag att våra domstolar är överlastade med arbete
och att domarna upplever att de har för litet tid att ägna åt sina notarier. Det
är min förhoppning att bl.a. resultatet av domstolsutredningen skall skapa
förutsättningar för våra domare att ägna mer tid åt handledning av notarier.
Anf. 108 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Herr talman! Jag tackar justitieminister Hellsvik för det. Många unga ju-
rister säger i dag att de får den bästa handledningen och utbildningen via de
små och medelstora tingsrätterna. Det är där som man fortfarande dels kan
få syssla med alla frågor, dels också kan få möjlighet till personlig handled-
ning. Det är utomordentligt viktigt också när det gäller att lära sig skriva
domskäl.
Jag vill inte föregripa utredningen om domstolarnas organisation, men jag
kan inte helt undertrycka en liten rädsla för att en indragning av alltför
många små tingsrätter ytterligare kommer att förvärra situationen. Hur skall
vi få väl motiverade domskäl tillbaka i svenskt rättsväsende?
Anf. 109 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag vill först påpeka att i domstolsutredningen, som skick-
ades ut på remiss tidigare i våras, är huvudfrågan hur man skall kunna ren-
odla verksamheten vid våra domstolar och ge domarna möjligheter att kon-
centrera sig på den kvalificerade dömandeverksamheten och därmed bl.a.
skapa möjligheter för handledning av notarier.
När det gäller den departementspromemoria om domstolarnas framtida
organisation som nu går ut på remiss vill jag påpeka att det inte är fråga om
att vi i Sverige förlorar alla våra små domstolar. Merparten av domstolarna,
om nu domstolsorganisationsförslaget går igenom, kommer fortfarande att
var små domstolar.
Anf. 110 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Herr talman! Jag vill helt kort tacka justitieminister Hellsvik för svaret.
Jag är glad att man fäster uppmärksamheten vid detta. Jag hoppas också att
renodlingen skall medföra att man får längre tid vid handläggning, så att man
bättre kan hjälpa de unga jusristerna att skriva välmotiverade domar. Tack
för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
43
Prot. 1991/92:110 21 § Svar på fråga 1991/92:733 om åtgärder för att bevara de små
12 maj 1992 tingsrätterna
Svar på frågor
44
Anf. 111 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Stina Eliasson har frågat mig vilka åtgärder regeringen äm-
nar vidta för att bevara de små tingsrätterna.
I den departementspromemoria som Stina Eliasson nämner i frågan redo-
visas utförligt flera argument för att man nu bör skapa mer bärkraftiga enhe-
ter på tingsrättssidan. Ett sådant skäl är den renodling av tingsrätternas verk-
samhet som blir följden om domstolsutredningens förslag genomförs. Ett an-
nat argument är att kraven på domstolarnas kompetens kommer att skärpas
bl.a. i ljuset av den ökande internationaliseringen.
I promemorian redovisas flera olika modeller för hur man kan gå till väga
för att stärka tingsrätterna. Slutsatsen är att en tingsrätt för att vara tillräck-
ligt bärkraftig för sina dömande uppgifter skall ge arbetsunderlag för minst
tre domare. I promemorian föreslås därför en lösning som innebär att de
tingsrätter som i dag har färre än tre domare läggs ned. Samtidigt är det en
viktig utgångspunkt i promemorian att man bevarar en god lokal förankring i
dömandet. Det föreslås därför att det på flertalet av de orter där tingsrättens
kansli försvinner inrättas s.k. tingsställen, där rättegångarna kan äga rum.
Promemorian går den här veckan ut på en bred remiss, bl.a. till alla dom-
stolar och till berörda kommuner och länsstyrelser. Remissinstanserna får
tiden fram till den 15 oktober på sig för att avge yttrande. Regeringen kom-
mer därefter att ta ställning till vilka åtgärder som behöver vidtas för att
åstadkomma en lämplig domstolsorganisation inför de förändringar av verk-
samheten vid domstolarna som förestår.
Förste vice talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande
i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.
Anf. 112 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Hans Nyhage har frågat mig vilka åtgärder jag vill genom-
föra för att intentionerna i frivårdsarbetet skall kunna förverkligas. Bak-
grunden till frågan är att frivården, enligt Hans Nyhage, tidigare kunde an-
lita läkare på jourtid för medverkan i frivårdsarbetet, men att denna möjlig-
het inte längre finns.
Frivårdens klienter har, i enlighet med den s.k. normaliseringsprincipen,
samma rätt till samhällets stödåtgärder och vårdinsater som andra männi-
skor. Frivården skall i första hand klarlägga klienternas behov av stöd och
vård samt förmedla den hjälp från andra organ som den övervakade kan vara
i behov av. Denna inriktning av övervakningsarbetet är också fastslagen i
brottsbalken.
Svaret på Hans Nyhages fråga är alltså att den allmänna hälso- och sjuk-
vårdens ansvar kvarstår när en person står under övervakning inom frivår-
den. Enligt min uppfattning är det inte rimligt från principiella utgångspunk-
ter att frivården tar på sig kostnadsansvaret för vårdinsatser som sjukvårds-
huvudmännen enligt normaliseringsprincipen skall svara för.
Slutligen vill jag informera om att frivården har möjligheter att arvodera
läkare inom ramen för sina lönemedel. Detta sker också i viss utsträckning.
Frivården kan alltså försäkra sig om läkarmedverkan om det behövs för att
intentionerna i frivårdsarbetet skall kunna förverkligas. Det är de lokala fri-
vårdsmyndigheterna som avgör vilka prioriteringar som skall göras mellan
olika behov.
Anf. 113 HANS NYHAGE (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret.
Justitieministern hänvisar till den s.k. normaliseringsprincipen och anför
att frivården som alla andra måste anlita den allmänna sjukvården. Detta är
givetvis i grunden riktigt, men likväl är det här som svårigheterna uppstår.
Verkligheten visar att det ofta blir långa väntetider, innan den läkarvård
som den dömde är förelagd att underkasta sig kan sättas in. Detta är självfal-
let till skada i frivårdsarbetet, vilket är särskilt allvarligt med hänsyn till det
område som det här är fråga om.
Särskilt bekymmersamt är det när det gäller psykvården. Minst 50 % av
frivårdens klienter har psykiska problem.
Närmast samtliga av de anstaltsintagna som har psykiska problem ställs
under övervakning vid villkorlig frigivning. Redan på anstalten är det svårt
nog att få erforderlig hjälp, vilket också uppmärksammats från justitiedepar-
tementet. Men i samband med frigivningen och övervakningen blir det än
värre, vilket tyvärr inte på motsvarande sätt rönt uppmärksamhet från de-
partementet.
Frivården har därtill en mängd klienter som dömts till skyddstillsyn med
föreskrift att underkasta sig psykiatrisk behandling. Detta ökar ytterligare
behovet av tillgång till psykvård, som det alltså är svårt och tidskrävande att
få tillgång till.
Problemen är uppenbarligen av både ekonomisk och organisatorisk ka-
raktär. Justitieministern uttalar att frivården har möjlighet att arvodera lä-
kare inom sina löneanslag. Men sanningen är den att anslagen inte räcker till
för att man skall kunna köpa de läkartjänster som är erforderliga.
Organisatoriskt gäller det att kunna finna den väg som leder till att vårdin-
satserna snabbt skall kunna sättas in.
Enligt min mening torde en återgång till det tidigare joursystemet vara
mycket lämplig. Kan statsrådet tänka sig att fundera ytterligare i de ba-
norna?
Anf. 114 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! När det gäller den mera konkreta utformningen av verksam-
heten är det viktigt att man håller fast vid principen att vi från regering och
riksdag anger målen medan utformningen beslutas inom verksamheten.
Vi är medvetna om dessa problem och även andra problem inom frivår-
den, vilket ligger till grund för att regeringens förslag till budget beträffande
frivården, som riksdagen har ställt sig bakom, innebär en kraftig förstärk-
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
45
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
46
ning av frivårdens resurser. Detta ökar också möjligheterna för de verk-
samma inom frivården att åstadkomma en flexiblare utformning.
Anf. 115 HANS NYHAGE (m):
Herr talman! Jag vill återigen understryka att jag delar inställningen till
normaliseringsprincipen. Det är riktigt att varje del av samhällets organisa-
tion skall ansvara för sitt område. I det här fallet rör det sig dock om alldeles
speciella förhållanden. Det är fråga om människor som är kriminellt belas-
tade och som är dömda att underställa sig den sjukvård som bedöms vara
nödvändig för att de skall kunna anpassa sig till samhället. Därför finns det
alldeles speciella skäl för att försöka finna vägar att snabbt sätta in åtgärder.
Där utgör det system som nu råder tyvärr en broms. Det är i det avseendet
jag ställer min fråga: Kan man ändå inte tänka sig att frivården får medel att
anlita läkarhjälp på jourtid?
Anf. 116 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! När det gäller frivården vill jag nämna att de ökningar som
är aktuella för kommande budgetår är för det första en ökning med 2 milj.kr.
för att åstadkomma en ökad användning av kontraktsvård, och för det andra
en ökning som kanske är mer intressant i sammanhanget, nämligen en ök-
ning med 10 milj. kr. med hänsyn till utgifterna för kontraktsvården. Det
ökar ju möjligheterna att utforma verksamheten på ett för klienterna bättre
sätt.
Anf. 117 HANS NYHAGE (m):
Herr talman! Jag vill uttrycka min tacksamhet över att dessa medel har
ställts till förfogande. Jag tillåter mig likväl att än en gång konstatera att
medlen dess värre inte räcker. Därför kvarstår min vädjan till justitieminis-
tern om att fundera ytterligare i banorna om jourtjänst. Tack.
Överläggningen var härmed avslutad.
23 § Svar på fråga 1991/92:734 om en demokratikommissionAnf. 118 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Sten Söderberg har frågat justitieministern om regeringen
kommer att tillsätta en demokratikommisssion med uppgift att komma med
förslag om hur demokratin omöjligen skall gå att manipulera i framtiden.
Fördelningen av arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som
skall svara på frågan.
Den händelse i Borås kommun vid valet 1991 som Sten Söderberg hänvi-
sar till i sin fråga har aktualiserats i ärenden som har prövats av valprövnings-
nämnden.
Givetvis måste det finnas garantier för att valen sker under former som
tryggar den för fria val nödvändiga valhemligheten. Valförfarandet utreds
för närvarande genom vallagsutredningen (Ju 1991:02) och personvalskom-
mittén (Ju 1992:02).
Vallagsutredningen skall enligt sina direktiv se över valförfarandet och
kommer att behandla vissa valtekniska frågor, såsom själva röstningsförfa-
randet och rösträkningen. Därvid torde även skyddet för valhemligheten
komma att beröras. Personvalskommittén skall lägga fram förslag till bl.a.
ökat inslag av personval till riksdagen.
Svaret på Sten Söderbergs fråga blir därför att det utredningsbehov som
han berör är tillgodosett genom pågående utredningar.
Anf. 119 STEN SÖDERBERG (-):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag är glad över att statsrådet har satt
sig in i dessa frågor och dessa för demokratin mycket viktiga uppgifter. Jag
tog ett fall från Borås som exempel. Där gick valarbetare från de etablerade
partierna direkt in i vallokalen och fotograferades där och påverkade och
kontrollerade på ett otillbörligt sätt förfarandet i samband med valet. Här i
Stockholm kunde jag med egna ögon se hur man gick in i vallokalerna och
tog olika partiers röstsedlar.
Det är mycket angeläget att denna fråga ses över. Från Liberala partiets
sida har vi gjort en sammanställning av denna typ av företeelser runt om i
Sverige. Jag när en förhoppning om att de utredningar som det har hänvisats
till kan ge det skydd som behövs för valhemligheten och folks rättigheter.
Anf. 120 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Det är naturligtvis helt oacceptabelt att valet inte sker under
former som tryggar den nödvändiga valhemligheten.
Vallagsutredningen skall se över det tekniska förfarandet och kommer
bl.a. in på själva röstningsförfarandet. I detta sammanhang är det, som jag
sade tidigare, troligt att utredningen kommer in även på denna fråga.
Jag skulle vilja rekommendera Sten Söderberg att överlämna sin samman-
ställning till departementet, så att vi får möjlighet att överlämna den till
kommittén för övervägande.
Anf. 121 STEN SÖDERBERG (-):
Herr talman! Jag tackar statsrådet särskilt för den seriösa behandling som
detta ärende får i regeringen. Därmed vill jag uttrycka mitt gillande över det
arbete som pågår.
Överläggningen var härmed avslutad.
24 § Svar på fråga 1991/92:750 om kommittén för registrerat part-nerskap
Anf. 122 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Elisabeth Persson har frågat mig om jag har för avsikt att
verka för att kommittén om registrerat partnerskap skall kunna bli klar med
sitt arbete till december 1992 genom att bevilja kommittén en extra sekrete-
rare med juridisk kompetens.
Kommittén om registrerat partnerskap (JU 1991:01) skulle enligt sina di-
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
47
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
rektiv (Dir. 1991:6) ha slutfört sitt arbete före utgången av maj 1992.1 mars
1992 begärde kommittén att få tiden förlängd till den 20 december 1992. Jag
har förklarat för kommittén att jag inte har någon erinran mot att kommittén
överskrider tiden i enlighet med sin begäran.
Jag har inte fått någon ytterligare begäran om anstånd och utgår därför
från att kommittén arbetar med sikte på att den skall bli färdig i december i
år. Å andra sidan är jag naturligtvis medveten om att det kan komma att visa
sig att tiden är för snävt tilltagen. Det är inte aktuellt att tillsätta ytterligare
en sekreterare, men kommittén kommer att på annat sätt få extra resurser
till sitt förfogande, om det visar sig behövas.
Förste vice talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande
i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.
Anf. 123 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Bengt Hurtig har frågat mig om jag avser att ta något initiativ
för att förstärka de resurser som behövs för att kartlägga miljöproblemen på
Nordkalotten.
Inom Nordiska ministerrådet har nyligen presenterats en undersökning av
innehållet av tungmetaller i mossor. Rapporten har utarbetats av arbetsgrup-
pen för miljökvalitetsövervakning. Resultaten visar att det finns en klar på-
verkan från Kolahalvön när det gäller nedfallen i norra Finland. Påverkan
på nedfallen i norra Sverige är inte lika uppenbar, men det finns anledning
att anta att utsläppen från Kolahalvön har viss inverkan även där. Denna rap-
port avser förhållandena 1990. Mossinventeringar av detta slag har skett vart
femte år sedan 1975. För varje gång har det undersökta området utvidgats.
1990 inkluderades således även delar av Kolahalvön i undersökningarna.
Dessa undersökningar, som ger en mycket bra bild av nedfallsförhållandena
i Norden, planeras även 1995.
De nordiska miljöministrarna har diskuterat problemen med utsläppen
från Kolahalvön. Frågan kommer att tas upp igen vid nästa ministermöte,
som kommer att äga rum i Kirkenes i september i år. Då kommer även repre-
sentanter från Ryssland att närvara, och frågan om möjliga gemensamma
insatser för att minska miljöproblemen på Kolahalvön kommer att diskute-
ras.
Jag vill också erinra om den för Finland, Norge och Sverige gemensamma
arbetsgrupp som bildades i anslutning till Ronnebykonferensen 1990. Den
arbetsgruppen har haft till uppgift att klarlägga förutsättningarna för nordisk
medverkan i ett projekt som syftar till att så långt som möjligt minska utsläp-
pen av svavel, tungmetaller m.m. från nickelsmältverken på Kolahalvön.
Arbetsgruppen har utarbetat förslag till finansiering av åtgärder. Något avtal
om genomförande har emellertid ännu inte kommit till stånd. Arbetet med
att försöka få till stånd detta angelägna projekt kommer självklart att fort-
sätta.
48
Anf. 124 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag får tacka för svaret. Miljöministern säger att påverkan
från Kolahalvön på nedfallen i norra Sverige inte är lika uppenbar som i
norra Finland. Men som jag har nämnt i min fråga finns det vissa undersök-
ningar som ändå tyder på att det finns en påverkan på nedfallen även i Sve-
rige speciellt gäller det de höga tungmetallhalter som man har uppmätt i
grönsaker i Muodoslompolo.
Miljösituationen på Nordkalotten präglas inte bara av hotet om att kärn-
vapenproven eventuellt skall återupptas. Det pågår också diskussioner om
hur stort ozonhålet är. Vi har även egna industriutsläpp. Dessutom tillkom-
mer det som strömmar ut från Kolahalvön.
Rapporter kommer från den ryska befolkningen om ökad sjuklighet, bar-
nadödlighet osv. Vi är många som bedömer att det är ytterst angeläget att
resurser för miljösamarbetet ökar när det gäller de här delarna av de nor-
diska länderna och Ryssland. Det ger kanske intryck av en obalans i miljö-
samarbetet att vi har en så stark inriktning mot Baltikum, Ryssland och Po-
len. Den ryska, svenska och finska befolkningen ges intrycket att det är de
södra regionerna som särskilt uppmärksammas. Så småningom kanske vi
ganska snabbt kan förstärka de resurser som behövs för att utreda förhållan-
dena och komma till rätta med problemen.
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
Anf. 125 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag kan vidgå att det finns en sådan obalans i debatten. En
del av obalansen beror på att vi just nu har haft ett ganska omfattande och
intensivt arbete i HELCOM. Det redovisades i april. Samtidigt har diskus-
sionerna kring t.ex. nickelsmältverken i norra Ryssland funnits med under
längre tid.
Svårigheten har bl.a. varit att Sverige inte har varit förstahandsintressent
i det sammanhanget. Finland och Norge ligger geografiskt närmare till. Fin-
land har haft kontakterna med det tidigare Sovjetunionen och den nuva-
rande federala republiken Ryssland.
En ytterligare svårighet i det sammanhanget har varit att det i dagsläget är
mycket svårt att få besked av ryssarna. Det har därför skett en stagnation i
diskussionen. Det skall inte lastas på någon. Jag vet - ifrån överläggningarna
mellan miljöministrarna i Helsingfors i mars - att dessa frågor kommer att
prioriteras under det norska ordförandeskapet i Nordiska rådets minister-
kommitté för miljön. De informerar oss löpande om dessa frågor.
Det är riktigt att vi prioriterar kärnkraftssäkerheten litet mera såväl på
Kolahalvön, som i Sosnovyj Bor och i Baltikum.
Anf. 126 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Såvitt jag förstår har Nordiska rådets Nordkalottkommitté
fått i gång ett samarbete mellan länen i de tre nordiska länderna som skall
försöka att bättre kartlägga miljöeffekterna från bl.a. Kolahalvön. Ett sätt
att se till att man kommer till resultat relativt snabbt är att tillskjuta tillräck-
ligt mycket resurser till detta miljösamarbete med våra nordiska länder.
Det är helt klart att Ryssland måste bära ett huvudansvar för att rätta till
situationen. Men man klarar inte det ensam. Man måste ha teknisk och eko-
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 110
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
50
nomisk hjälp från de nordiska länderna. Det gäller att inte sänka trycket
gentemot de politiker som bär ansvaret, både i den här delen av världen och
centralt i Moskva.
Överläggningen var härmed avslutad.
26 § Svar på fråga 1991/92:753 om den planerade Vuotosdammen iKemiälven
Anf. 127 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Bengt Hurtig har frågat mig om jag avser att agera för att
en fullständig miljökonsekvensbeskrivning av det planerade dammbygget i
Kemiälven kommer till stånd.
År 1974 undertecknades den nordiska miljöskyddskonventionen mellan
Danmark, Finland, Norge och Sverige. Konventionens innebörd är att vatje
nordiskt land skall beakta störning från miljöskadlig verksamhet i nordiskt
grannland på samma sätt som om störningen inträffat i det egna landet. Kon-
ventionen ger de nordiska ”bevakningsmyndigheterna” rätt att kräva in un-
derlag från projektören eller att själva utföra utredningar för att möjliggöra
en så korrekt bedömning som möjligt av miljöverkningarna i det egna
landet. Bevakningsmyndighet i Sverige är statens naturvårdsverk.
Länderna inom ECE undertecknade i Esbo, Finland, i februari 1991 en
konvention om krav på att miljökonsekvensbeskrivningar skall utarbetas
och kommuniceras innan beslut fattas om projekt som kan ge upphov till
gränsöverskridande miljöpåverkan. För sådana projekt skall berörda länder
informeras och ges möjlighet att deltaga i bedömningen av projektet i fråga.
I bil. I till konventionen anges stora dammar och reservoarer som verksam-
heter där Esbokonventionens tillämplighet skall prövas.
Esbokonventionen ratificerades under hösten 1991 av Sveriges regering
efter riksdagens godkännande och träder i kraft efter det att sexton stater
eller organisationer ratificerat eller godkänt den. Under tiden fram till
ikraftträdandet har de undertecknande staterna lovat att samarbeta interi-
mistiskt om tillämpningen av konventionen. Samtliga nordiska länder har
undertecknat Esbokonventionen.
Som svar på Bengt Hurtigs fråga vill jag mot denna bakgrund framhålla
att det ankommer på ansvariga myndigheter att följa utvecklingen och vidta
de åtgärder som erfordras inom ramen för aktuella konventioner.
Anf. 128 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag tackar miljöministern även för detta svar.
Bland forskare och andra som sysslar med miljöfrågor finns en stor oro för
att en så här stor damm skulle laka ut tungmetaller som kvicksilver, nickel,
krom, kadmium m.m. från de myrar som helt kommer att täckas av vatten.
Det stöds av erfarenheter vi har ifrån Sverige. Om detta skulle inträffa tycker
man att det strider mot de intentioner som hela tiden har diskuterats och som
har tagit sig uttryck i den plan för att återställa Östersjöns ekologiska balans
som redovisas bl.a. i kompletteringspropositionen.
Jag hade kanske väntat mig ett något klarare besked om Sverige och
svenska myndigheter - om miljöministern nu känner till det - kommer att
bevaka det här och begära att en fullständig miljökonsekvensbeskrivning
kommer till stånd. Finns det någon sådan kunskap i dag så att naturvårdsver-
ket kommer att ta ett sådant initiativ? Har man diskuterat det här problemet
när man har diskuterat planen för att återställa Östersjöns ekologiska ba-
lans?
Anf. 129 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Svaret på de två sista frågorna är nej, men jag är beredd att
personligen följa upp den här frågeställningen. I samband med Östersjösam-
arbetet har vi haft att utgå från det underlag som experterna i HELCOM har
tagit fram i en s.k. task force. Det har utgjort ramen. Från svensk sida har
vi emellertid agerat som om Esbokonventionen redan är i kraft. Det har t.ex.
gällt frågan om Mönsteråsfabriken. Därför är det ett exempel som den be-
rörda bevakningsmyndigheten har att följa. Jag är övertygad om att statens
naturvårdsverk är fullt införstått med att det har denna uppgift och att det
har anledning att agera i enlighet med denna, även när det gäller sådant som
berörs i Bengt Hurtigs frågeställning.
Anf. 130 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Det är positivt och bra att få det här klargörandet. Det har
således inte förts en diskussion, men man kan förvänta sig att naturvårdsver-
ket bevakar frågan. Det är mycket positivt.
Överläggningen var härmed avslutad.
27 § Svar på fråga 1991/92:736 om glasskolan i NybroAnf. 131 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Lena Öhrsvik har frågat mig vilka åtgärder regeringen äm-
nar vidta för att glasskolan skall erhålla ersättning för de verkliga kostna-
derna för nordiska elever. Jag vill först säga att utbildningen i glasblåsning
i Nybro kommun är s.k. riksrekryterande utbildning. Utbildningen ingår i
gymnasieskolan och har som sådan del i det sektorsbidrag som kommunen
får till sin skolverksamhet. I enlighet med förslag som presenterades i propo-
sitionen Växa med kunskaper utgår dessutom vid sidan av sektorsbidraget
ett särskilt verksamhetsstöd till kommunen för kostnaderna för denna ut-
bildning. Nivån på den s.k. interkommunala ersättning som regeringen fast-
ställt för elever från nordiska länder för innevarande budgetår utgår från den
som gällde tidigare budgetår. Sådan ersättning utbetalas av statens skolverk
på rekvisition av vederbörande kommun.
Något krav på en högre ersättning har inte kommit till regeringen från Ny-
bro kommun.
Anf. 132 LENA ÖHRSVIK (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret.
Det är möjligt att jag uttryckte mig litet oklart i frågan. Vad jag har tagit
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar pä frågor
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
upp och diskuterat är framtiden. Det gäller alltså inte innevarande budgetår
utan vad som skall hända sedan, när den interkommunala ersättningen be-
räknas på ett helt annat sätt och då man inte kan följa de belopp som tidigare
utgått. Det är då väsentligt för den här skolan, som har många elever från
andra länder - från både nordiska och utomnordiska länder - att veta vilken
typ av ersättning som man kommer att få. Om man går efter de gamla reg-
lerna skulle det bara bli ungefär 18 000 per termin, och då skulle man inte
kunna bedriva utbildningen så som man gör i dag, eftersom den verkliga
kostnaden, som jag redovisar i min fråga, är över 47 000 - i alla fall var den
under vårterminen så hög.
Jag vill därför fråga: Är statsrådet beredd att fundera över den framtida
ersättningen och på vilket sätt man skall kunna fastställa den, eftersom be-
räkningen har förändrats så radikalt? Kan man i Nybro kommun känna sig
säker på att också i framtiden kunna fullfölja den här utbildningen?
Anf. 133 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Det finns många frågor om framtiden just på grund av att vi
ändrar så mycket i statsbidragssystemet. Redan under innevarande år kan
en del smala utbildningar och speciella elevgrupper få bekymmer, eftersom
de inte har följt med riktigt som de borde. Det framskymtar delvis i det här
svaret.
När det gäller framtiden finns det två saker att konstatera. Den ena är att
vi naturligtvis har ett intresse av att behålla den här utbildningen. Den andra
är att vi ganska nyligen har träffat en överenskommelse med övriga nordiska
länder om utbyte. Detta är den typ av smal utbildning som jag tycker är yt-
terst lämplig för ett samarbete över de nordiska gränserna. Vi måste då
också via exempelvis statsbidrag se till att det blir rimligt och möjligt att be-
driva sådana utbildningar. Det är ändå för det enskilda landet eller den en-
skilda kommunen bra om detta samordnas, eftersom det är fråga om dyra
utbildningar.
Vi får naturligtvis titta närmare på detta, eftersom det är ett bekymmer.
Jag vill emellertid gärna skicka med synpunkten att det är bra om man från
Nybro kommun tar kontakt med departementet och redovisar sina kostna-
der, så att det blir möjligt att föra en diskussion i frågan. Det ligger som sagt
i vårt intresse att försöka lösa detta praktiskt. Vi har hittills inte gjort så
mycket åt saken, eftersom vi väntar på en del riksdagsbeslut, och konsekven-
serna av att man ändrar i statsbidragssystemen är ju många.
Anf. 134 LENA ÖHRSVIK (s):
Herr talman! Jag tackar för det kompletterande svaret. Det känns ganska
tryggt att statsrådet är beredd att titta litet extra på den här frågan. Vi har ju
ett gemensamt intresse av att utbildningen får fortsätta, och det är bra att vi
kan ha det fina utbyte som vi har haft med andra länder. Jag tar det som
ett löfte, och jag lovar att vidarebefordra dessa synpunkter direkt till Nybro
kommun tidigt i morgon bitti.
Överläggningen var härmed avslutad.
52
28 § Svar på fråga 1991/92:745 om kursplan for religionskunskap igymnasieskolan
Anf. 135 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Göte Jonsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta
för att säkra att behovet av kunskap i kristen tro och etik också markeras i
det slutliga förslaget till kursplan för religionskunskap i gymnasieskolan.
Regeringen har den 23 april 1992 fattat beslut om kursplaner för läsåret
1992/93 för kärnämnena för den reformerade gymnasieskolan och den gym-
nasiala vuxenutbildningen. Ett av dessa kärnämnen är religionskunskap.
I målen för kursen i religionskunskap, som regeringen fastställt, står det
bl.a. att kursen skall utveckla elevernas förmåga att reflektera över existen-
tiella och etiska frågor. Livstolkning, tro, religion, livsåskådning och etik
skall stå i centrum för studierna. Kursen skall ge ökad insikt i tro och etik
och religiösa uttrycksformer samt fördjupa förståelsen och respekten för de
värden som ligger till grund för samhället.
Efter genomgången kurs skall eleverna bl.a. kunna redovisa insikter i så-
väl kristendomens som andra världsreligioners och livsåskådningars huvud-
tankar, värderingar och uttrycksformer. Eleverna skall också kunna argu-
mentera och diskutera kring tro, etik och livsåskådning och kunna motivera
en egen ståndpunkt.
I direktiven till läroplanskommittén står att skolans verksamhet bör bygga
på de etiska normer, såsom människolivets okränkbarhet, individens frihet,
solidaritet med svaga och utsatta, respekt för den enskilda människans särart
och integritet och allas lika värde, vilka genom kristen etik och västerländsk
humanism har en djup förankring i vårt land.
Anf. 136 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka skolministern för svaret på frågan. Orsa-
ken till att jag ställde frågan var en uppgift i massmedia om att ledningen för
skolverket hade en annan syn på just kristendomsdelen i religionskunskaps-
ämnet än vad som har kommit till uttryck från regeringens sida i olika sam-
manhang. Detta skulle enligt uppgiften i massmedia eventuellt kunna på-
verka den slutliga skrivningen i läroplanen.
Jag tycker att det är viktigt och angeläget att vi nu har fått det här beskedet
från statsrådet, att hon klart markerar behovet av undervisning i normer och
etik och att såväl främmande religioner som kristendom skall inta sina givna
platser i denna undervisning.
I regeringsdeklarationen står vad skolministern också vid flera tillfällen
har deklarerat, nämligen att det är angeläget att våra barn och ungdomar
får undervisning i den kristna etiken, eftersom den är en viktig grund för de
värderingar vi också har som grund när vi formar vårt samhälle i stort. Det
är också angeläget att man inom ramen för läroplanskommitténs arbete ut-
går från de direktiv som är skrivna. Jag har ingen anledning att betvivla att
det kommer att bli på det sättet.
Jag ber än en gång att få tacka skolministern för svaret. Jag har inga kom-
pletterande frågor på den här punkten, utan jag tror att vi kan se framtiden
an med tillförsikt. I dagens samhälle är det angeläget att ungdomarna verkli-
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svarpå frågor
5 Riksdagens protokoll 199H92. Nr 110
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågpr
gen får en ingående undervisning i de etiska, moraliska och religiösa regler
på vilka vi bygger väldigt mycket av vårt samhälle och värderingarna i vårt
samhälle.
Anf. 137 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! För att ytterligare förtydliga svaret vill jag säga att läroplans-
kommittén arbetar utifrån regeringens direktiv, där vi har gjort dessa marke-
ringar. Ett förslag om detta presenteras i september.
De kursplaner som vi nu har och som skolverket har arbetat med under
mycket stor tidspress är att hänföra till riksdagens tidigare beslut och till di-
rektiv från den tidigare regeringen. Det har naturligtvis gjort att man inte i
alla delar har kunnat följa upp dem på det sätt som man kanske skulle önska.
Samtidigt har vi från regeringens sida gjort en och annan markering för att
visa att de nya direktiven skall gälla redan nu. I och med att det relativt snart
kommer en ny läroplan är det självklart att det också kommer att bli nödvän-
digt att se över kursplanerna för olika ämnen både när det gäller grundskolan
och när det gäller gymnasiet.
Ett av skälen till att vi markerar kristendomens betydelse och att det äm-
net är så väsentligt är att detta är den stora religionen i vårt land. Det är
mycket viktigt att ungdomar får kunskaper om den religionen, men natur-
ligtvis är det lika viktigt att man har en bredd i kompetensen och att man vet
vad andra religioner står för, liksom att man är insatt i moral, etik och livsfrå-
gor i vidare bemärkelse. Jag hoppas att vi skall kunna åstadkomma detta.
En knäckfråga i detta sammanhang som jag tycker att man i varje fall skall
nämna är att det också handlar om att se till att vi får utbildade lärare. Vi
kan skriva vilka kursplaner vi vill, men har vi inte lärarpersonal som kan frå-
gorna får vi bekymmer med undervisningen. Religionskunskap är ett ämne
inom vilket vi har haft och har ett och annat bekymmer. Det är nämligen ont
om religionskunskapslärare - tyvärr.
Anf. 138 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag tackar för detta ytterligare förtydligande från skolminis-
tern, inte minst det sista hon sade. Det är ju allmänt känt att vi har en stor
brist på lärare som har kompetens att undervisa i religionskunskap, kristen-
dom, etik och moral. Det är nämligen mycket svåra ämnen. Många lärare
som i dag undervisar i dessa livsfrågor känner osäkerhet. Jag tror att det är
väldigt angeläget att man så snabbt som möjligt ser till att få kompetenta
lärare i dessa ämnen och också en kompletteringsutbildning för de lärare
som nu undervisar men som känner osäkerhet och som också i framtiden får
ett ansvar.
Det är också angeläget att statsrådet påpekar att det är inom läroplans-
kommittén som man skall göra de slutliga ställningstagandena, att det är
läroplanskommittén som skall göra de slutliga markeringarna av den fram-
tida inriktningen på det här området och att detta innebär ytterligare juste-
ringar när det gäller läroplanen.
Överläggningen var härmed avslutad.
54
29 § Svar på fråga 1991/92:765 om miljön och biltunnlarAnf. 139 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Elving Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag tänker
vidta för att stadsplaneringen vad gäller trafiken inte skall skapa en försäm-
rad miljösituation för bilister och kringboende genom exempelvis biltunnlar.
Den ökande biltrafiken under senare årtionden har inneburit att trafiken
har blivit det största miljöhotet i våra städer och tätorter. Allt fler människor
som bor och arbetar vid trafikleder drabbas av bullerstörningar och luftför-
oreningar. Vi vet att biltrafiken står för merparten av de luftföroreningar
som inte bara är ett växande hälsoproblem, utan även hotar våra byggnader.
För att komma till rätta med trafikens miljö- och hälsoproblem måste vi
arbeta med en mängd olika åtgärder. Ett av de mest effektiva medlen är att
åtgärda problemen vid källan, dvs. att förbättra fordonen och ställa krav på
bränslets egenskaper. Minst lika viktig är emellertid den långsiktiga fysiska
planeringen, som anger hur våra bostäder och arbetsplatser skall lokaliseras,
hur vägar och järnvägar skall dras etc. En framsynt planering bör bidra till
att minska bilberoendet genom kortare avstånd mellan arbetsplatser och bo-
städer, förbättrade förutsättningar för kollektivtrafik osv. I vårt svenska pla-
nerings- och beslutssystem är det kommunerna som har huvudansvaret för
planeringen av bebyggelseutvecklingen. Denna planering måste naturligtvis
samordnas med statliga myndigheters planering, bl.a. trafikverkens. Det yt-
tersta ansvaret för den regionala samordningen ligger på länsstyrelsen. Näs-
tan samtliga kommuner i landet har nu antagit sina första översiktsplaner
enligt plan- och bygglagen. Boverket kommer senare i år att till regeringen
redovisa en samlad utvärdering och analys av dessa, bl.a. i fråga om hur den
planerade bebyggelseutvecklingen förhåller sig till den övergripande trafik-
strukturen.
De långsiktiga, förebyggande åtgärderna kan dock inte lösa de akuta tra-
fikproblemen i våra städer och tätorter. Att däcka över trafikleder eller att
bygga tunnlar kan i vissa fall vara en framkomlig väg att minska några av
biltrafikens skadliga miljöeffekter, främst genom att bullerstörningarna för
närboende kan elimineras. Överdäckningar har också fördelar för stadsmil-
jön, genom att ”barriäreffekterna” av stora trafikleder kan minskas och ny
mark för samhällsutbyggnad åstadkommas i centrala lägen.
Jag är dock medveten om att biltunnlar också har nackdelar - inte minst
vid eventuella olyckor - och kan ge upphov till nya tekniska problem, fram-
för allt vad gäller avgasreningen. Dessa nackdelar måste vägas mot de förde-
lar som trots allt fås. Längden på tunneln och utformningen av fläktsystem
måste givetvis anpassas så att hälsoriskerna för dem som vistas i eller i närhe-
ten av tunneln eller invid ventilationsutsläpp minimeras. Den tekniska ut-
vecklingen i fråga om ventilationssystem sker snabbt som en följd av på-
gående projekt både i Sverige och i övriga Europa. Resultatet av detta ar-
bete måste omsättas i praktiska lösningar och användas i det fortsatta arbetet
med en fysisk planering som främjar en god livsmiljö i våra tätorter.
Anf. 140 ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga. Bak-
grunden till frågan är uppgifter i massmedia den senaste tiden där bl.a. en
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
55
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
forskare i Göteborg har hävdat att satsningen på tunnlar för trafikleder i våra
tätorter inte löser några miljöproblem utan tvärtom snarare förvärrar dem.
Jag håller med statsrådet om att samhällsplaneringen är mycket viktig och
att man genom att samlokalisera boende, arbetsplatser, service osv. kan eli-
minera en hel del av transportarbetet. Men detta är trots allt lösningar på
mycket lång sikt som sker genom en förändrad samhällsplanering. Vi måste
även tackla de akuta problemen, och det konstaterar också statsrådet i sva-
ret. En av de åtgärder som naturligtvis kan vidtas och som statsrådet inte har
berört är en ökad satsning på kollektivtrafiken för att på det viset få effekti-
vare transporter än med bilar.
Jag vill koncentrera mig på den senare delen av statsrådets svar där Görel
Thurdin berör den tekniska utveckling som för närvarande äger rum på olika
håll, inte minst i Europa, när det gäller problemen med att hantera avgassi-
tuationen i just tunnlarna. Jag vill avslutningsvis fråga statsrådet om hon be-
dömer att den tekniska utveckling som nu är på gång gör att det går att elimi-
nera de problem som man här har pekat på så att vi trots allt kan satsa på
denna typ av trafiklösning, som är positiv ur många andra synpunkter.
Anf. 141 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag tycker att det är mycket bra att vi diskuterar dessa frågor.
Det är i detta sammanhang också viktigt att peka på att det i dag sker en
oerhört kraftig teknikutveckling. Det är i stor utsträckning med hjälp av den
som vi skall lösa en mängd miljöproblem.
Jag har varit på stora utställningar där man har visat på just nya ventila-
tionstekniker när det gäller t.ex. biltunnlar. Det finns ett miljöprojekt i
Timrå kommun som heter Miljövägen och som har deltagit i vad man kan
kalla en världstävling, vilken kommer att redovisas i samband med Riokon-
ferensen. Där har man visat på en överdäckning av E 4-an som också blir
en biltunnel. Det har anförts att man eliminerar bullerstörningar men också
luftföroreningar i form av stoftpartiklar, och även avgaser kan, beroende på
ambitionsgrad, elimineras genom fläktteknik och liknande.
Jag är övertygad om att vi kan klara problemen om vi bara låter tekniken
komma till användning och vågar pröva den. Jag tycker också att detta skall
komma fram när man bestämmer sig för vilken lösning som skall väljas för
våra kommunikationssystem och vår trafikstruktur. När vi utvecklar trafik-
strukturen sker löpande miljökonsekvensbeskrivningar, och då skall man na-
turligtvis i samband med detta även pröva den här typen av lösningar.
Anf. 142 ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka Görel Thurdin för det kompletterande
svaret. Jag tycker att det är ett mycket positivt svar, som visar att det finns
en stark tro i regeringen, som jag delar, att de tekniska problemen när det
gäller avgaser i biltunnlar går att lösa. Det är också positivt att Görel Thur-
din visar på en långsiktig strategi för att i samhällsplaneringen på sikt försöka
bygga bort en del av behovet av pendling och resor i våra större tätorter och
därmed på detta sätt minska miljöbelastningen. Jag ber än en gång att få
tacka för svaret.
56
Överläggningen var härmed avslutad.
30 § Svar på fråga 1991/92:714 om uppehållstillstånd för s.k.ERASMUS-studenter
Anf. 143 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Margitta Edgren har frågat mig vilka initiativ jag tänker ta
för att det förenklade tillståndsgivandet för uppehållstillstånd genomförs för
ERASMUS-studenter.
Jag har för min del kontrollerat de uppgifter Margitta Edgren har lämnat
i sin fråga, och jag tror att det föreligger en missuppfattning. Överenskom-
melser har träffats mellan invandrarverket och universiteten och högsko-
lorna för att underlätta uppehållstillståndsförfarandet för de ERASMUS-
studenter, liksom för de COMETT-studenter, som söker sig till vårt land.
Invandrarverket har vid förfrågan understrukit att det accepterar det förenk-
lade förfarande som verket har kommit överens om med andra berörda myn-
digheter.
Anf. 144 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! ERASMUS är EG:s största utbildningsprogram. Syftet är
att stimulera samarbete och studentutbyte inom EG, och det är numera öp-
pet även för Sverige och EFTA-länderna. Förhoppningen är att 10 % av våra
svenska studenter någon gång under sin studietid skall vara med. Men det
betyder också att lika många skall komma utifrån hit till Sverige.
Vid Lunds universitet uppskattar man att detta kommer att innnebära en
tilldelning från ERASMUS-byrån i Bryssel på ungefär 200 studerandesti-
pendier, dvs. inte 200 helårsplatser utan 200 individuella platser på minst tre
månader och högst ett läsår. Det blir väldigt många studenter.
Jag är mycket glad om utbildningsministern nu kan garantera att jag har
fel. De överenskommelser som har träffats med invandrarverket betyder, att
när ERASMUS-studenterna har fått sitt antagningsbesked från Sverige skall
de gå upp på den svenska ambassaden med detta tillsammans med sitt pass
och direkt få ett uppehållstillstånd. Det är innebörden av den överenskom-
melsen. Men nu har jag fått vittnesmål från verksamheten att SIV bromsar,
att man är litet rädd för fusk och har dåliga erfarenheter. Detta har redan nu
fått maskineriet att grusa igen. Det ingår också i överenskommelsen att
dessa studenter skall komma litet före sitt program för att få en frivillig un-
dervisning i svenska, svensk kultur, politik och historia i poängsatta kurser.
Det betyder att studenterna kommer tre fyra månader innan deras pro-
gram börjar. Det är den perioden det gäller, och det anses att invandrarver-
ket kanske inte helhjärtat stöder detta. Kan utbildningsministern med hela
sitt hjärta garantera att alla problem omedelbart tas om hand?
Anf. 145 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Garantera är ett starkt ord. Vad jag kan garantera Margitta
Edgren är att jag kommer att jaga de myndigheter med blåslampa som för-
hindrar studenter att komma till Sverige för att delta i svenska universitets
verksamhet. Sverige har, brutalt uttryckt, inte råd att trassla med sitt stu-
dentutbyte. Jag utgår från att alla myndigheter helhjärtat inser det.
Herr talman! För att ytterligare understryka vikten av det ämne Margitta
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
57
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
58
Edgren tar upp vill jag säga att det är av avgörande betydelse för hela Sveri-
ges internationella arbete både att vi är attraktiva för studenter som vill
komma hit och att vi får svenska studenter att resa ut. Det ställer frågan om
de svenska språkkunskaperna i blixtbelysning - våra egna elevers förmåga
att förstå och tillgodogöra sig undervisning på främmande språk ute i världen
och inte minst våra egna universitets förmåga att förmedla undervisning
också i andra ämnen än språken på andra språk än det svenska. Klarar vi
av att undanröja eventuellt byråkratiskt trassel och att stärka den svenska
språkkapaciteten i båda dessa hänseenden, tror jag att det kommer att gå väl
för svenska studenter.
Anf. 146 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! Jag instämmer i allt vad utbildningsministern har sagt och
vill tillägga att här står också Sveriges goda tykte som partner i detta samar-
bete på spel, om inte överenskommelsen hålls.
Universitet och högskolor har dåliga erfarenheter av tidigare samarbete
med invandrarverket. Det finns exempel på att man har dragit ut på behand-
lingen av ansökan om uppehållstillstånd för studenter så länge, att den kurs
som studenten sökte till avslutats för ett halvår sedan.
Jag är nöjd med diskussionen och förväntar mig att detta inte kommer att
bli något problem.
Överläggningen var härmed avslutad.
31 § Svar på fråga 1991/92:739 om reglerna för bevarande av skrifterm.m.
Anf. 147 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Olle Schmidt har frågat kulturminister Birgit Friggebo om
det skall finnas ett nationellt reservexemplar. Frågan har överlämnats till mig
för besvarande.
Enligt bestämmelserna i pliktexemplarslagen skall exemplar av allt som
trycks i Sverige levereras in till dels Kungl. biblioteket, dels universitetsbib-
lioteken. Kungl. biblioteket bevarar allt inlevererat material. Reservexem-
plar skall också bevaras vid universitetsbiblioteket i Lund. Övriga universi-
tetsbibliotek förfogar fritt över det inlevererade materialet.
För närvarande arbetar en särskild utredning med översyn av reglerna för
bevarande av skrifter och ljud- och bildupptagningar. Utredningen skall en-
ligt sina direktiv särskilt behandla frågan om det nationella reservexempla-
ret. Utredningen kommer att lämna sitt betänkande i böljan av hösten i år.
I avvaktan på att utredningens arbete slutförs är jag inte beredd att redovisa
något ställningstagande i denna fråga.
Anf. 148 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret. Att frå-
gan inledningsvis ställdes till kulturministern berodde på att jag hade fått det
rådet. Det var bra att den kom rätt.
Anledningen till att jag har ställt frågan är den oro som finns vid Lunds
universitetsbibliotek och i forskarsamhället i allmänhet över vad som händer
med det nationella reservexemplaret. Jag är väl medveten om den utredning
som finns. Man frågar sig om det nationella reservexemplaret skall finnas
kvar, vad det skall innehålla och var det skall finnas.
Själv anser jag att det är högst rimligt att Sverige har två exemplar av det
som trycks i vårt land och av det som svenska förlag trycker utomlands. En
viss gallring måste säkert till med tanke på den förändrade mediesituationen,
det medges. Det kunde t.ex. räcka om det fanns ett exemplar av oförändrade
omtryckningar. Kommunaltryck är en annan kategori som kanske kunde fil-
mas. Men jag tycker inte att det är rimligt att Sverige framgent endast skall
få ett pliktexemplar, förmodligen på Kungl. biblioteket i Stockholm, och att
detta enda exemplar skall lånas ut, med risk för nötning och för att material
försvinner.
Som det är i dag har KB i Stockholm och UB i Lund det huvudsakliga
ansvaret för det tryckta ordet i vårt land, som utbildningsministern har redo-
gjort för. KB:s exemplar måste användas inom bibliotekets väggar. Lunds
universitetsbibliotek ansvarar för utlåning lokalt och för fjärrlån. Nu är
denna ordning hotad dels på grund av platsbrist - det sägs att 1 000 hyllmeter
per år får tas i anspråk i Lund -, dels givetvis på grund av kostnadsaspekten.
Rent allmänt tycker jag att alltför mycket koncentreras till Stockholm.
Det hoppas jag att utbildningsministern kan hålla med om. Det finns all an-
ledning att slå vakt om det tryckta ordet och forskningsmöjligheter i framti-
den men också om Lunds möjligheter att bevara pliktexemplaret intakt.
Lund har ju Nordens största universitet. Jag vill fråga utbildningsministern
om han delar denna min principiella uppfattning att det är av vikt att forskar-
miljön har hög kvalitet också utanför Stockholm.
Anf. 149 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! På den senare frågan kan jag svara ett obetingat ja. Sverige
är inte bara Stockholm och skall inte vara bara Stockholm. Vi behöver le-
vande akademiska vetenskapliga miljöer på olika håll i vårt land.
Får jag också understryka den betydelse jag personligen fäster vid att uni-
versitetsbiblioteken har goda arbetsvillkor. Jag tillhör dem som tror att bib-
lioteket är och alltid måste vara universitetets hjärta. Att ha väl utvecklade
universitetsbibliotek är inte minst av betydelse för doktoranderna, vars antal
denna regering strävar efter att öka.
Jag vill också till Olle Schmidt göra en personlig deklaration. Jag kommer
inte att medverka till en sådan försämring av bibliotekens verksamhet som
skulle kunna äventyra forskningens behov av väl dokumenterat tryckt mate-
rial.
Anf. 150 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag instämmer till fullo i detta inlägg. Det är glädjande att
höra en så precis formulering. Jag tror att det gläder forskarsamhället och
biblioteksfolket i vårt land.
Jag vill också påminna utbildningsministern om en annan faktor som kan
spela in vid den senare bedömningen. Redaktionen för Svenska akademiens
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
59
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
60
ordbok finns som bekant i Lund i anslutning till universitetsbiblioteket.
SAOB, som den brukar kallas, är ju en mycket utförlig beskrivning av
svenskt ordförråd sedan 1521 fram till våra dagar. Trettio och ett halvt band
är färdiga. Nio och ett halvt band återstår att skriva. Det innebär att man har
en tid på 30-35 år kvar. Utbildningsministern har också fått ett brev om detta
från professor Hans Jonsson, som är redaktör och chef för SAOB. Han på-
pekar i brevet vikten av kopplingen mellan SAOB och Lunds universitets-
bibliotek och av att kunna gå in i litteraturen, som han uttrycker saken.
Skulle pliktexemplaret försvinna från Lunds universitetsbibliotek, riske-
rar man kvaliteten på Svenska akademiens ordbok i framtiden och eventuellt
en flyttning till Stockholm. Det är väl inte något scenario som utbildningsmi-
nistern vill medverka till.
Anf. 151 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Nej, jag vill inte medverka till en koncentration av forsk-
ningsmiljöer till Stockholm. Vilka praktiska slutsatser detta leder till när vi
väl får se utredningens resultat och har möjlighet att ta del av svaren från de
remissinstanser som kommer att få yttra sig, återstår att se. Låt oss återuppta
diskussionen när hela beslutsunderlaget ligger på bordet.
Anf. 152 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag vill bara tacka för svaret och avsluta med att koppla på
det som utbildningsministern talade om i det förra frågesvaret, nämligen vik-
ten av att Sverige håller en internationellt hög standard när det gäller utbild-
ning. För humanistisk forskning är det av oerhört stor vikt att man har exem-
plar av tryckta skrifter att gå tillbaka till. Det gäller i synnerhet för humanis-
terna. Det handlar alltså om boken. I detta fall har man vid Lunds universitet
uttryckt en stor oro för vad som skall hända om man förlorar det nationella
reservexemplaret i Lund. Som liberal, med en blygsam humanistisk skolning
bakom mig, delar jag helt denna uppfattning.
Jag hoppas att utbildningsministern och regeringen är beredda att med-
verka till att den ordning som nu råder kan få bibehållas, att vi har ett exem-
plar på KB i Stockholm och ett reservexemplar i Lund. Annars riskerar man
den humanistiska högkvalitativa forskningen vid Lunds universitet. Jag vill
återigen påminna om att Lunds universitet är Nordens största universitet.
Tack så mycket för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
32 § Svar på fråga 1991/92:755 om sexuella trakasserier vid universi-tet och högskolor
Anf. 153 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Eva Zetterberg har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta
för att komma till rätta med problemet med sexuella trakasserier vid univer-
sitet och högskolor.
De två undersökningar som Eva Zetterberg refererar till har genomförts
vid universitetet i Stockholm. Den ena undersökningen är gjord på uppdrag
av rektorsämbetet och gäller alla kvinnliga anställda och forskarstuderande
vid universitetet. Den andra undersökningen har genomförts av studentkå-
ren och gäller kvinnliga studerande i grundutbildningen.
Som ofta är fallet vid undersökningar av det här slaget är de slutsatser man
kan dra behäftade med stor osäkerhet. Några generella uttalanden om anta-
let sexuella trakasserier vid våra högskolor går därför inte att göra utifrån de
redovisade resultaten.
Däremot visar några av de enskilda svaren i undersökningarna att allvar-
liga övergrepp mot kvinnor har förekommit. Det är självfallet viktigt att åt-
gärder vidtas för att förhindra detta.
Enligt vad jag erfarit har universitetet i Stockholm också vidtagit ett antal
konkreta åtgärder för att komma till rätta med problemet. Som jag ser det
ligger ansvaret för att något görs därför i första hand på de enskilda högsko-
lorna.
Det har också visat sig genom undersökningarna vid universitetet i Stock-
holm att det förekommer mindre trakasserier där man har en bättre balans
mellan könen bland de anställda och studerande. Där kvinnorna är i minori-
tet är problemen som störst visar de aktuella undersökningarna. Därför är
jämställdhetsarbetet viktigt i högskolan. En särskild arbetsgrupp skall på
mitt initiativ arbeta med att lägga fram förslag till åtgärder som kan förbättra
jämställdheten i högskolan. Gruppen leds av riksdagsledamoten Margitta
Edgren och skall bl.a. särskilt uppmärksamma frågan om rekrytering till
forskarutbildning där kvinnorna är i minoritet.
Jämställdhetslagen skyddar i dag kvinnor i arbetslivet, däremot inte de
studerande i högskolan. Till den frågan återkommer jag i en kommande pro-
position, Fria universitet och högskolor.
Anf. 154 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag ber om ursäkt för sen ankomst till detta svar. Därmed
har jag inte hört alla detaljer. Jag vill återkomma till frågan om jämställd-
hetslagen och tacka för svaret.
Jag uppfattar att frågan om kvinnliga studerande på intet sätt är löst ge-
nom jämställdhetslagen. De omfattas inte av samma bestämmelser som
kvinnor ute i arbetslivet. De undersökningar som har gjorts och som utbild-
ningsministern refererar till visar mycket tydligt vilket otillräckligt skydd
dessa kvinnor har. De svar jag får från utbildningsministern visar att det
skydd som man skulle önska inte finns.
Jag efterlyser på nytt vilka konkreta åtgärder man tänker vidta. Jag har
svårt att se att utbildningsministern och regeringen skulle vara nöjd med för-
hållandet. Det är otroligt uppseendeväckande att studerande kvinnor och
den kvinnliga personal som finns på universiteten behandlas på det här viset.
Jag vill understryka att detta inte är något unikt för universitetsvärlden. Det
är vi väl medvetna om.
Just i dag refereras till förhållandena inom SL. Där upplever 20 % av kvin-
norna det här problemet. Vi vet att det är likadant på flera andra håll. Det
unika är att kvinnorna på universiteten inte omfattas av skyddet. Därför
skulle jag vilja be om en ytterligare precisering från utbildningsministern.
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
61
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
Anf. 155 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Som jag sade i slutet av mitt svar överväger vi frågan om
jämställdhetslagens förhållande till universitets- och högskolelivet inom ra-
men för arbetet med en proposition om universitetens och högskolornas
framtida förhållanden till staten. Jag hoppas kunna avlämna den till riksda-
gen mycket snabbt.
När Eva Zetterberg påstår att jag skulle vara nöjd med tingens ordning är
det en mild förvrängning av det svar jag nyss har givit. Jag är precis lika upp-
rörd som Eva Zetterberg över att detta sker. Det är och förblir otillständigt
när människor trakasseras på grund av sitt kön och för övrigt när människor
trakasseras över huvud taget.
Med mitt svar vill jag säga två viktiga saker. Det ena är att ett anständigt
förhållande mellan män och kvinnor underlättas om blandningen av män och
kvinnor är bättre, bl.a. på våra universitet och högskolor. Margitta Edgrens
utredning skall lämna förslag till hur detta kan åstadkommas. Vi går snarare
bakåt än framåt i jämställdhetsarbetet i denna del för närvarande. Det är
synd och skam, inte minst mot bakgrund av att en mängd intelligenta och
begåvade människor inte kommer till sin rätt därför att jämställdheten är
otillräcklig.
Det andra är, att i ett sammanhang där vi förväntar oss att universitet och
högskolor skall kunna ta ett betydande ansvar för sitt eget arbete, är min
uppgift att ställa krav på dem att de skall lösa de problem som de har på sina
arbetsplatser. Jag är beredd att gå långt i att ställa kraven, men det är sist
och slutligen varje högskola som måste ta itu med de bekymmer männi-
skorna där möter på sin arbetsplats. Det ingår i arbetsledningens skyldighet.
Jag tycker att studenter och lärare som drabbas av trakasserier med all kraft
skall påpeka det för den.
Anf. 156 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Det är bra att slå fast att vi är helt överens om att det grund-
läggande är att få fram en jämnare fördelning bland studenter, forskare och
universitetspersonal. Jag tror också att grunden för att förändra jämställd-
hetsförhållandena är att få fram en bättre syn på kvinnor därför att de finns
representerade på samma sätt som män. Men vi två vet att det sannolikt är
långt kvar till dess. I dag är det snarast så, som utbildningsministern själv
påpekar, att det går bakåt när det gäller rekrytering till forskare och högre
tjänster i stället för motsatsen.
Jag vill återigen fråga hur det är möjligt att man i en promemoria från ut-
bildningsdepartementet slår fast att jämställdhet mellan man och kvinna inte
behöver skrivas in i högskolelagen därför att det finns angivet i annan lag-
stiftning. Det gör ju inte det. Dessa kvinnor omfattas inte av jämställdhetsla-
gen.
Anf. 157 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Precis detta påpekande har flera av dem som den gångna
våren har deltagit i en stimulerande och fantasieggande diskussion om hög-
skolornas framtid gjort. Det är mot den bakgrunden som jag ber att få åter-
62
komma till mina slutsatser när beredningsarbetet om den nya högskolan väl
är färdigt.
Anf. 158 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag ser självfallet fram mot den redovisningen för att se vad
gruppen kommer fram till. Men jag vill också fråga utbildningsministern om
man där också kommer att ta upp aspekten sexuella trakasserier. I dag är
jämställdhetslagen alltför tandlös på den punkten. Jag anser att man borde
gå mycket längre där. I dag krävs det nästan att det är en form av sexuellt
övergrepp för att man skall kunna ta upp det ur jämställdhetslagens aspek-
ter. Jag tycker att det är klart otillförlitligt.
Jag undrar också i vilken mån man är intresserad av att införa en särskild
enhet. Jag hörde att det rapporterades om det på den hearing om dessa frå-
gor som genomfördes på utbildningsdepartementet i går. Där påpekade man
att det i Holland har funnits, och finns, en särskild enhet som tar till sig de
kvinnor som blir utsatta för sexuella trakasserier och försöker att ge dem en
mycket konkret hjälp. Finns det några sådana funderingar här?
Anf. 159 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag har all respekt för att riksdagen vill ha besked om rege-
ringens planer innan de föreligger, men jag måste be riksdagen att avvakta
intill dess att propositionen kommer.
Dessutom tillhör flera av de frågor Eva Zetterberg berör den utrednings-
sfär som jag har bett Margitta Edgren och sakkunniga med henne analysera
noggrant. Jag räknar därför med att kunna redovisa förslaget till riksdagen
inte bara vid det tillfälle som jag här har nämnt, nämligen i slutet av våren i
anslutning till propositionen om de fria universiteten och högskolorna, utan
också kontinuerligt med ett slags viktig anhalt vid de universitets- och forsk-
ningspropositioner som kommer att föreläggas riksdagen i februari 1993.
Det är på dessa propositioner Margitta Edgrens arbetsgrupp i en första etapp
är inriktad.
Anf. 160 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag ser fram mot den rapporteringen och hoppas att man där
också tar upp frågan om studerandehälsovården, vilken roll den kan spela
och vilket ytterligare stöd den organisationen kan få för att stödja kvinnor
som drabbas av sexuella trakasserier.
Jag hoppas också att man kommer att ta vara på den motion som Vänster-
partiet skrev förra perioden om en ny jämställdhetslag där de aspekter som
vi tycker saknas i dag skulle kunna tas in.
Jag hoppas också att utbildningsministern har hunnit läsa dagens Afton-
blad med en intervju med Ebba Witt-Brattström. Hon rapporterar om just
de här förhållandena på universitetet. För att kunna slå sig fram som forsk-
are krävs det, hävdar hon, att man är man. Om man inte är det, krävs det -
eftersom det är svårt att göra något åt att man är född till kvinna - att man,
förutom att man är duktig forskare, är söt och behagfull. Jag hoppas att ut-
bildningsministern är intresserad av att ändra på att sådana krav ställs så att
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
Svar på frågor
63
|
Prot. 1991/92:110 12 maj 1992 |
kvinnor på ett helt annat sätt kan få samma plats som män i forskning och |
|
Svar på frågor |
Anf. 161 Utbildningsminister PER UNCKEL (m): Herr talman! Jag har lyssnat noga på Eva Zetterbergs förslag. Det gläder Överläggningen var härmed avslutad. 33 § Bordläggning Anmäldes och bordlädes Förslag 1991/92:19 Riksdagens revisorers förslag angående riksdagen och normgiv- Skatteutskottets betänkande 1991/92:SkU19 Räntor och avgifter vid skatteindrivning Lagutskottets betänkande Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1991/92:SfU10 Invandrar- och flyktingpolitiken 1991/92:SfU15 Förläggningskostnader Näringsutskottets betänkanden 1991/92:NU25 Energipolitiska frågor 34 § Kammaren åtskildes kl. 19.21. Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. ajourneringen av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut. Vid protokollet GUNNAR GRENFORS |
64
/Gunborg Apelgren
Innehållsförteckning
Tisdagen den 12 maj
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
1 § Justering av protokoll................................. 1
2 § Framställan om interpellation........................... 1
Tredje vice talmannen
Beslut................................................ 1
Meddelande om information från regeringen.................. 1
Tredje vice talmannen
Meddelande om ändringar i dagens föredragningslista........... 2
3 § Svar på fråga 1991/92:712 om demonstrationsrätten.......... 2
Statsminister Carl Bildt (m)
Inger Lundberg (s)
4 § Svar på frågorna 1991/92:717 och 740 om asylärendenas handlägg-
ning ............................................ 4
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Hans Göran Franck (s)
Lars Andersson (-)
5 § Svar på fråga 1991/92:718 om invandrarverkets medelsförvaltning 6
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Peter Kling (nyd)
6 § Svar på fråga 1991/92:725 om rättshjälpen för asylsökande .... 8
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Sten Andersson i Malmö (m)
7 § Svar på fråga 1991/92:743 om extra insatser beträffande kulturhi-
storiskt värdefulla byggnader......................... 9
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Sten Söderberg (-)
8 § Svar på fråga 1991/92:744 om pressmeddelande med anledning av
socialförsäkringsutskottets beslut om remiss av viss proposition 10
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Maud Björnemalm (s)
9 § Svar på fråga 1991/92:757 om utländsk dom som grund för utvis-
ningsbeslut....................................... 13
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Gudrun Schyman (v)
10 § Svar på fråga 1991/92:760 om asylsökande från Jugoslavienom-
rådet............................................ 15
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
lan Wachtmeister (nyd)
65
Prot. 1991/92:110 11 § Svar på fråga 1991/92:764 om rättssäkerheten i utvisningsären-
12 maj 1992 den............................................. 18
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
12 § Svar på fråga 1991/92:741 om utjämning av löneskillnaderna
mellan män och kvinnor............................. 21
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Ines Uusmann (s)
13 § Svar på fråga 1991/92:746 om kvinnorepresentationen vid EG-
förhandlingarna........................... 23
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Karin Starrin (c)
14 § Svar på fråga 1991/92:761 om jämställdhetsperspektiv på unga
flickors arbetslöshet................................ 25
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Kristina Svensson (s)
15 § Svar på fråga 1991/92:762 om ökad kvinnorepresentation i beslu-
tande organ...................................... 26
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Ingegerd Sahlström (s)
16 § Svar på fråga 1991/92:763 om medelsindragningarna från kom-
munerna och jämställdheten.......................... 30
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Berit Andnor (s)
17 § Svar på fråga 1991/92:766 om vårdnadsbidrag och jämställd-
heten ........................................... 33
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Margareta Winberg (s)
18 § Svar på fråga 1991/92:708 om EG:s krigsawärjande betydelse. 35
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Sten Söderberg (-)
19 § Svar på fråga 1991/92:710 om exportgarantier vid försäljning till
Ryssland......................................... 38
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Elvy Söderström (s)
Ajournering........................................... 41
Återupptagna förhandlingar............................... 41
20 § Svar på fråga 1991/92:728 om överklaganden av domar...... 41
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Birgit Henriksson (m)
21 § Svar på fråga 1991/92:733 om åtgärder för att bevara de små
tingsrätterna...................................... 44
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
22 § Svar på fråga 1991/92:749 om läkarmedverkan i frivårdsarbetet 44
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Hans Nyhage (m)
66
§ Svar på fråga 1991/92:734 om en demokratikommission...... 46
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Sten Söderberg (-)
§ Svar på fråga 1991/92:750 om kommittén för registrerat partner-
Prot. 1991/92:110
12 maj 1992
skap ............................................ 47
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
§ Svar på fråga 1991/92:752 om miljöproblem på Nordkalotten . 48
Miljöminister Olof Johansson (c)
Bengt Hurtig (v)
§ Svar på fråga 1991/92:753 om den planerade Vuotosdammen i
Kemiälven....................................... 50
Miljöminister Olof Johansson (c)
Bengt Hurtig (v)
§ Svar på fråga 1991/92:736 om glasskolan i Nybro........... 51
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Lena Öhrsvik (s)
§ Svar på fråga 1991/92:745 om kursplan för religionskunskap i
gymnasieskolan................................... 53
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Göte Jonsson (m)
§ Svar på fråga 1991/92:765 om miljön och biltunnlar......... 55
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Elving Andersson (c)
§ Svar på fråga 1991/92:714 om uppehållstillstånd för s.k.
ERASMUS-studenter............................... 57
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Margitta Edgren (fp)
§ Svar på fråga 1991/92:739 om reglerna för bevarande av skrifter
m.m............................................ 58
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Olle Schmidt (fp)
§ Svar på fråga 1991/92:755 om sexuella trakasserier vid universi-
tet och högskolor.................................. 60
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Eva Zetterberg (v)
§ Bordläggning...................................... 64
67
gotab 41489, Stockholm 1992