Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:109 Måndagen den 11 maj
ProtokollRiksdagens protokoll 1991/92:109
Riksdagens protokoll
1991/92:109
Måndagen den 11 maj
Kl. 12.00-16.05
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollen för den 4 och 5 maj.
2 § Svar på interpellation 1991/92:157 om Sveriges skuldstrategi
Anf. 1 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Pierre Schori har ställt ett antal frågor till statsrådet Svens-
son om regeringens åtgärder för att medverka till skuldlättnader för svårt
skuldtyngda u-länder. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag
som skall svara på interpellationen.
Jag vill först understryka att jag helt delar Pierre Schoris uppfattning att
den tunga skuldbördan, inte minst för många av de fattigaste afrikanska län-
derna, utgör ett allvarligt hinder för ekonomisk och social utveckling. Bi-
stånd och skuldlättnad är nödvändiga instrument för att undanröja detta hin-
der.
Regeringsskiftet i fjol har inte inneburit någon ändring vad gäller ambitio-
nerna att från svensk sida fortsätta att driva på den internationella skuldstra-
tegin. Som framgår av årets budgetproposition, anser regeringen att Sverige
måste fortsätta att spela en aktiv roll i detta arbete, särskilt när det gäller att
medverka till internationellt samordnade insatser för de fattigaste, skuld-
tyngda u-länderna.
Det har vi också gjort. Sverige har verkat för större skuldlättnader för de
fattigaste länderna vad gäller bilaterala skulder till såväl offentliga som pri-
vata långivare. Vi kommer att fortsätta med det. De s.k. utvidgade Toronto-
villkoren, som Parisklubben tillämpar sedan slutet av förra året, utgör ett
steg på vägen men är otillräckliga. Vad dessa länder behöver är mer långsik-
tiga lösningar som innebär att skuldbördan minskas radikalt.
Jag hade själv nyligen tillfälle att i ett nordiskt anförande i utvecklings-
kommittén - Världsbankens och Internationella valutafondens gemen-
samma policyorgan - understryka detta. Jag uppmanade då också alla kredi-
torländer att tillämpa de nya villkor som majoriteten i Parisklubben anslutit
sig till. Vi har även på annat sätt, inte minst i Parisklubben, gett uttryck för
Sveriges kritiska inställning till USA:s agerande i denna fråga.
Samordning och bördefördelning utgör grundpelare i den svenska skuld-
Protokoll
1991/92:109
Svar på
interpellationer
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 109
|
Prot. 1991/92:109 11 maj 1992 |
och biståndsgivare tar ett gemensamt ansvar för att mobilisera de resurser |
ur skuldkrisen.
|
Svar på |
Det gemensamma ansvaret måste också vara vägledande för att minska De internationella finansinstitutionerna har för skuldländerna blivit en allt Institutionernas fordringar kan på grund av resursernas karaktär inte om- Regeringens politik syftar till att stärka institutionerna - inte att försvaga Vi skall samtidigt från svensk sida fortsätta att hålla en hög profil när det En konsistent svensk skuldpolitik innebär också enligt min mening att Pierre Schori har också frågat vilka initiativ regeringen tänker ta med an- Låt mig först understryka att jag varmt välkomnar SIDA:s fortsatta enga- Jag vill inte nu föregripa resultatet av den beredningen. Jag vill dock fram- Därmed har jag också besvarat Pierre Schoris fråga om hur arbetet i rege- Utvecklingen sedan skuldkrisens utbrott har visat att det inte finns några |
|
2 |
mirakellösningar. Det är viktigt att förslag som förs fram från svensk sida |
kan förankras och vinna brett stöd. Vi måste också komma ihåg att handel är
skuldländernas viktigaste resurskälla och att ett avskaffande av i-ländernas
handelshinder är minst lika viktigt som bistånd och skuldlättnader.
Anf. 2 PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret, även om det var till
biståndsministern jag hade ställt frågan och jag hade förväntat mig svaret
från honom.
Jag vill också tacka finansministern för den erkänsla som hon visar den
tidigare regeringens politik vad gäller utformningen av Sveriges skuldstra-
tegi. Vi förde fram en lång rad konkreta förslag, som fick betydande genom-
slag hos andra länder och de internationella organisationerna. Att Anne
Wibble säger att den nuvarande regeringen skall upprätthålla de svenska
ambitionerna på detta område lovar gott, om det nu blir verklighet.
Ändå måste jag säga att jag tycker att svaret på flera punkter var ganska
tunt. Vad vi talar om är ju de enorma skulder som de fattiga länderna i värl-
den har samlat på sig. Som svar på de konkreta frågor jag har ställt har jag
fått, tycker jag, mest allmänna försäkringar om att regeringen vill men
knappt något om vad som faktiskt skall ingå i politiken, vad man tänker
göra.
Det är som FN-organet UNDP skrev i sin rapport, som precis har kommit
ut, om människors situation runt om i världen, den s.k. Human Develop-
ment Report: ”Trots ett uppfinningsrikt och generöst handlande från vissa
internationella institutioner har den allmänna skuldstrategin varit svag och
osammanhängande och uppenbart ineffektiv”.
Ta nu Parisklubbsskulden t.ex., som jag har ställt en fråga om. Vi vet se-
dan flera år att de fattigaste, och då särskilt de afrikanska, ländernas situa-
tion är omöjlig. De skuldtyngda länderna kan inte betala. Det ligger så gott
som helt och hållet i i-landsregeringarnas makt att göra någonting åt denna
den mest tyngande skuldtypen. Ändå blir ingenting gjort.
För så där fem år sedan fick Sverige gehör för de s.k. Torontovillkoren,
som finansministern nämnde här. Det var ett genombrott men uppenbart
otillräckligt, och då drev vi frågan vidare. De s.k. Trinidadvillkoren har nu
legat på bordet i ungefär två år. Dessa innebär en mer samlad och mer långt-
gående skuldavskrivning. Två tredjedelar, eller t.o.m. mer, skulle man då ta
bort.
Men några länder och då framför allt USA gick emot detta förslag, som
av så gott som alla andra ansågs vara det enda kloka. Varje år har vi nu väntat
på en uppgörelse i den s.k. G7-gruppen, där de rikaste länderna är med. Det
är tydligen den enda gruppering som kunde få något att hända, men det kom
inget. Till slut gick de andra länderna nyligen med på en uppgörelse. Men
”det bidde en tumme” - de s.k. utvidgade Torontovillkoren.
De nya villkoren räcker inte. Alla vet det, och ändå står vi där och stam-
par, medan tiden går. Det är ingen överdrift att hävda att skuldbördan dagli-
gen orsakar mänskligt lidande och skördar offer. Om regeringen nu instäm-
mer i detta, vilka är då de konkreta avsikterna när det gäller att göra någon-
ting? Om det sade inte finansministern något.
Jag ställde också frågor om de multilaterala skulderna. Om Parisklubbs-
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
skulden i dag är den mest betungande, kan det mycket väl bli sä att det i
morgon är den multilaterala skulden, alltså den som härrör främst från Inter-
nationella valutafonden och Världsbanken, och som inte omförhandlas eller
inte kan, som blir den mest svårhanterliga.
Här ger finansministern standardsvaret och ingenting annat. Man säger att
det skadar institutionerna att skriva av en sådan skuld, och det hjälper inte
u-länderna i längden. Nej, men det var inte det som frågan gällde. Frågan
var om regeringen såg problemet, hade analyserat det och förberett en stra-
tegi.
Tidigare gällde det för omöjligt att Internationella valutafonden skulle
hjälpa ett land som inte betalat skulderna till fonden. När det sedan blev
särskilt viktigt i ett konkret fall kom man på ett sätt, som man kallar ”the
right’s approach” och som var ett steg på vägen. Det är med den attityden
man bör fortsätta, herr talman. Risken är nu att vi bygger upp ett framtidens
skuldproblem, som vi inte har lösningarna på. Därför krävs det en helhets-
syn på resursöverföringarna till u-länderna, och skuldstrategin är en avgö-
rande del av den. Regeringen måste visa vad den tänker göra.
Anf. 3 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag tycker nog att Pierre Schori kunde inse att det på den
här punkten inte bara är så att det jag nämnde i mitt svar lovar gott, utan det
är gott. Vi gör alla de insatser som Pierre Schori i ord pratar om och som
han anser vara viktiga. När det gäller det som hittills har avsatt några spår i
regeringsarbetet och i riksdagsbehandlingen, har ju tvärtom socialdemokra-
terna tagit steg tillbaka genom att avsätta mindre resurser för skuldlättnads-
åtgärder och i stället lägga pengarna på biståndsinsatser för Vietnam m.fl.
länder. Det tycker jag inte bådar gott.
Sedan interpellationen väcktes har det hållits sammanträden, som Pierre
Schori säkert vet, i Världsbankens och Valutafondens gemensamma poli-
cyorgan. Som jag nämnde tog jag själv upp frågan i det nordiska anförandet
om skuldsaneringens betydelse, och framhöll att vi från nordiskt håll gemen-
samt, men särskilt från svensk sida, menar att de utvidgade Torontovillkoren
inte räcker, och att vi har fört fram tanken på ytterligare skuldsanering - med
upp till 80 % i vissa fall, för länder som är särskilt fattiga och som har anpass-
ningsprogram.
Samtidigt delar jag Pierre Schoris uppfattning att en helhetssyn på resurs-
överföringsfrågan är angelägen. Självfallet har vi från svensk sida också
framhållit detta, och behovet av mera pengar till IDA för att fylla på när
det gäller anspråken där. Och jag delar Pierre Schoris uppfattning att det är
beklagligt att USA bromsar på den punkten. Det är faktiskt inte bara USA
som bromsar i samband med IDA, men bromsningarna är inte desto mindre
besvärande.
Ett av resultaten av sammanträdet i policykommittén blev att frågan om
resursöverföringen totalt sett kommer att vara ett av de två ämnen som sär-
skilt behandlas vid nästa sammanträde i september. Det är min avsikt att då
i hög grad fullfölja frågan om att få fram mera resurser för u-länderna sam-
mantaget, både för skuldsanering och för resursöverföring i allmänhet i form
av biståndsinsatser.
Jag tror att vi kan vara helt överens om att alla de problem som Pierre
Schori tar upp är oerhört stora och till stor nackdel, inte bara för de berörda
människorna själva utan för en utveckling över huvud taget i världen och
världsekonomin. Jag vill gärna understryka att det inte enbart krävs bi-
ståndsinsatser eller skuldlättnadsåtgärder för att dessa problem skall kunna
lösas. Därtill är det minst lika viktigt, möjligen ännu mer viktigt, att de rika
i-länderna vidtar åtgärder i form av handelslättnader som gör det möjligt för
de berörda länderna att utveckla sin egen industri, sitt eget näringsliv, och få
den utländska valuta som de behöver för att få i gång sina anpassningsprog-
ram och få dem att fungera på mera normala villkor. Därvidlag har den tidi-
gare, socialdemokratiska regeringen gjort vissa insatser - inte så alldeles of-
fensivt. Men det är vår avsikt att i hög grad föra en frihandelsvänlig politik.
Och som Pierre Schori vet har vi t.ex. i den avsikten mycket snabbt slutit
frihandelsavtal med de tre baltiska länderna. Nu ingår inte de i just den här
frågan, men detta är ett exempel på att regeringen så snabbt som möjligt
vidtar de åtgärder som, tillsammans med andra, bidrar till att lösa de pro-
blem som skuldproblematik och otillräckliga resurser i utvecklingsländer
och andra länder som kräver anpassningsprogram innehåller.
Anf. 4 PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Vi talar om stora och viktiga frågor, och jag tycker att det är
onödigt att då dra in och göra ett stort nummer av att vi här i riksdagen har
olika uppfattningar om hur man skall disponera medel inom samma ram.
Vad vi har talat om, när vi vill minska just när det gäller skuldlättnadsfrågan,
är att i stället sätta medlen på ett landprogram för samma länder, där ni har
velat skära ner. Det är ju en räknefråga -och jag hoppas att finansministern
är bra på att räkna. Men det är ingenting att ta upp i den här stora debatten
seriöst, menar jag.
Vad det gäller är en situation som mycket enkelt kan åskådliggöras på föl-
jande sätt. När en ny regering i Argentina för ett par år sedan kom till mak-
ten, efter långt styre av en militärdiktatur, så var inte det första samtalet som
president Alfonsin fick gratulationer från omvärlden - för att en demokra-
tiskt vald president nu hade tillträtt, efter tortyren, efter dödsskvadronernas
Argentina. Det första samtalet kom från internationella institutioner som
sade: När skall ni betala skulden? Det var alltså en skuld som militärerna
hade ådragit sig för att köpa in vapen, berika sig själva osv.
Detta är alltså ett dilemma som tynger många demokratiska regeringar.
Och här talar vi om viktiga saker, inte om små omdisponeringsfrågor.
Vad vi talar om är också risken, fru finansminister, av en global svekde-
batt. Jag skall kort förklara vad jag menar.
För ett antal år sedan, efter lång konfrontation, åstadkoms ett slags ge-
nombrott i relationerna mellan det rika nord och det fattiga syd. Kanske syn-
tes det tydligast i den överenskommelse som nåddes under FN:s särskilda
möte om Afrika 1986. Då utfäste sig de afrikanska länderna att ta ett hårdare
tag om sin ekonomi, ungefär som finansministern gör i Sverige, och refor-
mera den - det är jag inte säker på att hon gör. De rika länderna utfäste sig
att ge sitt stöd i den svåra processen - mera bistånd och radikala skuldlättna-
der.
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
Det hela började inte så dåligt. Tillsammans med bl.a. Världsbanken
lyckades vi, med mycket konstruktivt svenskt engagemang - från UD, från
SIDA och också från finansdepartementet - få en strategi till stånd, som har
hjälpt de fattigaste länderna. Deras tillväxt har ökat avsevärt. Och de afri-
kanska länderna kommer nu att fortsätta med sitt ekonomiska reformarbete.
I land efter land kommer nu också reformer som stärker det folkliga infly-
tandet. Demokratin utvecklas, och en andra generations afrikanska ledare
håller på att växa fram. I Latinamerika är det nu också en liknande situation.
Efter en lång period, som jag sade, av odemokratiska regimer i dessa län-
der - då skuldkrisen skapades av de styrande klasserna och västvärldens
banker - böljade de få ordning på sina ekonomier. Det här gäller egentligen
vår moraliska skuld - om vi har varit kolonialmakt eller om vi har deltagit i
ett orättfärdigt internationellt handels- och finanssystem.
När det gäller Europa vet vi hur svårt det är med de krävande samhällsom-
vandlingarna i öst. För att Polen skulle hjälpas fick landet en skuldminskning
på 50 %, och ändå räcker inte detta. Då frågar jag till slut, fru finansminis-
ter: Varför kan inte världens fattigare länder få åtminstone samma villkor
som Polen?
Anf. 5 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Låt mig först säga att jag tycker att det är något anmärk-
ningsvärt att Pierre Schori anser att 100 miljoner mer eller mindre inte har
någon betydelse.
Detta får nog ses som en indikation på att de vackra orden om skuldlätt-
nadsinsatser inte följs upp när det kommer till det som faktiskt är angeläget
för de länder som skall kunna få sin skuldsanering åtgärdad, nämligen om
det finns några kronor och ören. De vackra orden är inte så väldigt mycket
värda om det inte finns tillräckligt med pengar.
Det är därför anmärkningsvärt och beklämmande att de stiliga orden och
de varma känslorna inte motsvaras av de anslagsyrkanden som Socialdemo-
kraterna för fram. Jag anser att detta hör till frågan, men jag förstår att
Pierre Schori inte tycker att det är särskilt roligt att diskutera. Det har jag
full förståelse för. Men jag kan ju hoppas på bättring nästa gång biståndsbud-
getar kommer upp till diskussion.
Det särskilda programmet för Afrika är oerhört angeläget och viktigt. Det
är också viktigt att det fullföljs. Jag tycker nog att Pierre Schori skall vara
relativt nöjd med att inte så många nya tankar förs fram på detta område,
eftersom det visar att det finns en kontinuitet i den svenska strategin för att
upprätthålla och fullfölja de hjälpinsatser som görs från svensk sida. Det
vore mer till skada för berörda länder om man hoppade fram och tillbaka.
Tvärtom har den strategi som funnits och som fortfarande finns beslutats
i betydande enighet - om än med litet krumelurer fram och tillbaka. Jag me-
nar därför att Pierre Schori bör vara glad över att denna strategi fullföljs med
ytterligare insatser för att stärka, bygga vidare och för att genomföra större
lättnadsprogram med fler insatser för de berörda länderna.
Frågan om att gå längre än Trinidadvillkoren, de utvidgade Torontovillko-
ren, och ge skuldlättnader på upp till 80 % är en för Sverige prioriterad
fråga, och vi tar upp den i diskussioner som ger anledning till detta. Jag tror
att Pierre Schori inser att det inte är alldeles lätt att få gehör för den typen av
ökade insatser utan ganska mycket tjat. Men jag kan försäkra att regeringen
kommer att föra fram denna och liknande frågor varje gång tillfälle ges. Jag
tror att tjat faktiskt kan ha en viss effekt.
Det för närvarande något låsta läget vad gäller internationella skuldsane-
ringsinsatser och resursöverföringsinsatser i form av t.ex. mer medel till
SIDA ger enligt min mening inte anledning till att befara att det blir be-
stående under mycket lång tid. Allt fler länder börjar inse att det är nödvän-
digt att gå vidare med utökade insatser för att nå framgång och kort sagt få
bättre resultat.
Herr talman! Jag vill återkomma till det jag avslutningsvis tog upp i mitt
förra anförande, nämligen handelsfrågorna. Jag noterar att Pierre Schori
inte har tagit upp frågan om utrikeshandel med u-länder och andra länder,
inkl, de östeuropeiska länderna, och dessa länders tillgång till öppna mark-
nader. Det skulle vara värdefullt om Pierre Schori för Socialdemokraternas
räkning kunde markera att detta med en fri internationell handel är ett oer-
hört viktigt komplement till de biståndsinsatser som görs. Det har varit litet
skakigt fram och tillbaka med de socialdemokratiska inställningarna på detta
område. Jag skulle därför värdesätta om en tydlig deklaration nu kunde
framföras.
Anf. 6 PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Nu är det ju så att det är jag som har nöjet att få ställa frågor
till finansministern. Hade jag haft mer tid till förfogande skulle jag göra de
deklarationer som behövs.
Självfallet är vi socialdemokrater för en fri världshandel. Det är inte heller
så, som finansministern försöker ge sken av, att vi skulle vara för minskade
satsningar för att lösa skuldkrisen. Det är en dispositionsfråga.
Regeringens förslag om en ökning av skuldlättnadsanslaget innehåller
bl.a. ett betydande förutsatt bidrag till stöd för Vietnams återupphämtnings-
program. Detta hade lika gärna kunnat läggas inom landramen. Att flytta
pengar från ett konto till ett annat och sedan säga att man är bättre på skuld-
lättnader är bara en chimär. Det är en bluff.
Det som här är allvarligt är just det som jag försökte belysa och få en dis-
kussion med finansminstern om. De fattiga utvecklingsländerna har åtagit
sig att följa de recept och råd de har fått av den internationella finansvärlden
om reformer och återhållsamhet och en mycket hård finanspolitik. Men de
får sedan inte tillräckligt gensvar från de rika länder som lovade att ställa
upp i motsvarande grad.
Det finns en siffra på detta. Efter så att säga halva omgången, halva tiden
för programmet för Afrika, har bara 10 % av givarnas utlovade stöd betalats
ut. Samtidigt har de afrikanska länderna gått vidare med sina hårda pro-
gram. Detta är ohållbart och orättvist. Det faktum att regeringen i detta läge
valt att lägga fram en biståndsbudget som minskar det långsiktiga stödet via
landramarna till Afrikas fattiga länder är ingen bra signal.
Det faktum att regeringen inte heller har tagit några nya initiativ till skuld-
lättnader är som jag ser det också en dålig signal. Tyvärr ser det ut som om
de fattiga länderna återigen kommer att få sitta emellan när i-länderna blir
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
upptagna av annat. Jag menar inte att detta är Sveriges fel, men det behövs
en långsiktig skuldstrategi som tar hänsyn till dessa frågor, fru finansminis-
ter.
Anf. 7 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag vill ge tre korta kommentarer.
För det första har regeringen tagit-vilket jag nu har upprepat tre gånger -
nya initiativ till skuldlättnader genom de anföranden som Sverige har hållit
i de policyorgan som har att behandla bl.a. dessa frågor, och regeringen av-
ser att fullfölja detta.
För det andra klagar Pierre Schori på att regeringen inte har avsatt tillräck-
ligt med biståndsmedel. Jag vill påminna Pierre Schori om att vi har anslagit
mer biståndsmedel än vad hans egen regering tidigare gjorde, eftersom vi
inte har bluffat med dubbelräkning av andra typer av kostnader. Påståendet
från Pierre Schori var alltså felaktigt.
För det tredje menar jag att det är anmärkningsvärt att Pierre Schori på-
står att det inte har någon betydelse vad pengar används till. Jag tycker att
det har mycket stor betydelse. Avsätter man 100 milj.kr. mindre till skuldsa-
neringsåtgärder, som Socialdemokraterna ville göra, måste detta innebära
att man bedömer skuldsaneringsinsatser som mindre betydelsefulla. Jag de-
lar inte den uppfattningen, och jag förstår att Pierre Schori finner det en
aning besvärande att behöva försvara detta, eftersom han använder denna
typ av bortförklaringar. Låt oss hoppas att det var ett misstag i arbetet.
Andre vice talmannen anmälde att Pierre Schori anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Anf. 8 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Jag har med stort intresse lyssnat på denna interpellationsde-
batt. Det var ett utomordentligt svar som finansministern gav. Mitt intresse
beror närmast på att det fanns en del frågor hängande i luften efter den bi-
ståndsdebatt vi hade här i kammaren för några veckor sedan. Jag ställde då
frågan till Pierre Schori om varför Socialdemokraterna vill göra en så kraftig
neddragning av anslaget till skuldlättnadsåtgärder.
Socialdemokraterna föreslår ganska många neddragningar i sitt förslag.
Man vill dra ned biståndet till Indien, till Bangladesh, till multilaterala insat-
ser och till en del annat. Men det finns ingen neddragning i det socialdemo-
kratiska altemativförslaget beträffande biståndet som är så pass stor som
just neddragningen av medel till skuldlättnadsåtgärder. Det tyckte jag var
egenartat, inte minst mot bakgrund av det starka intresse som Pierre Schori
redan i denna debatt uttryckte för skuldlättnadsprogram, något som är oer-
hört väsentligt, vilket också tidigare talare här alldeles nyss var helt eniga
om.
Jag fick vid detta tillfälle inte något svar på frågan om varför man hade
föreslagit denna neddragning. Nu har jag i denna debatt fått ett antal svar.
Pierre Schori har sagt att detta är små omdisponeringar, bagateller, och att
vad regeringen har föreslagit i själva verket är en chimär och en bluff. Jag
måste säga att det var ett mycket klent försvar för ett förslag som dock seriöst
har framförts av Socialdemokraterna, nämligen en neddragning med 100
milj.kr. på skuldlättnadsåtgärder.
Jag tycker att jag fortfarande inte har fått någon klarhet i, Pierre Schori,
varför ni om ni nu tycker att detta är viktigt - vilket är en uppfattning vi båda
två delar - inte är beredda att följa upp det engagemanget med att åtmin-
stone aktivt biträda de förslag som kommer från regeringen. Man kunde
vänta sig att ni skulle föreslå en ökning, men det har ni inte gjort. Ni har
föreslagit en minskning med 100 milj.kr. på detta program, och det är ganska
mycket pengar.
Det hör till bilden att man på detta område kan få en viss hävstångseffekt
av de kronor man satsar. Det går att få ner skulderna med mer än 100 milj.kr.
om man satsar 100 milj.kr. Det är därför en ganska betydande inskränkning
av Sveriges möjligheter att agera aktivt som man skulle åstadkomma genom
det förslag som Socialdemokraterna har framlagt. Frågan om detta hänger i
luften, är det en chimär, en bluff eller små omdisponeringssaker.
Anf. 9 PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Jag vill inte tro det, men det verkar som om finansministern
har kallat på bistånd från sin partikollega.
Med min fråga var jag ute efter att få en diskussion om de stora frågorna
när det gäller situationen för de fattigaste länderna här i världen. Deras si-
tuation är fruktansvärd. Människor dör varje dag. 40 000 barn dör i onödan
varje dag därför att man inte gör något tillräckligt radikalt. Det finns pengar
att avsätta. En neddragning av militärkostnaderna i världen med 20 % skulle
t.ex. frigöra 100 miljarder dollar.
I stället får vi här en liten extradebatt om hur vi disponerar den summa
som vi alla är överens om. Jag skall gärna svara på de frågor som har ställts.
Regeringen säger: Vi skär ner på biståndet till Vietnam. I själva verket trixar
man med kontona. Man skär ner 100 milj.kr. på biståndsprogrammet, på
landprogrammet. Sedan för man över 100 milj.kr. från ett annat håll, från
skuldlättnaderna som vi talade om. Summan blir densamma. Sedan säger
man: Vi har skurit ner på biståndet till Vietnam. Men det är inte detta det
gäller.
Mitt konkreta svar på frågan, herr talman, är att vi inte vill skära ner i
ett program på landramen som hjälper till att lindra nöd när barn i Vietnam
fortfarande dör av bl.a. de långsiktiga miljöeffekterna på grund av den ame-
rikanska krigföringen. Det är ett exempel.
Det är samma sak i Mogambique där barn dör i onödan. Vi vill inte heller
skära ner där. Det är samma summa pengar vi talar om. Vi disponerar bara
om dem.
Anf. 10 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Finansministern har förvisso inte kallat på något bistånd,
och behöver inte heller något sådant. Får jag påpeka för Pierre Schori att
man som riksdagsledamot har ett val. Antingen ställer man en fråga - då har
man möjlighet att föra en enskild debatt med statsrådet - eller också väcker
man en interpellation. Då öppnar man för debatt med kammarens alla leda-
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
10
möter. De ledamöter som begär ordet i en sådan debatt är inte nödvändigtvis
ditvisslade av ett statsråd. Så är inte fallet med mig.
Jag kom hit därför att jag ansåg att det fanns frågor som hänger i luften
efter den debatt vi hade häromveckan. Då fanns det inget svar på varför So-
cialdemokraterna drar ner anslaget till skuldlättnadsåtgärder. Efter den här
debatten finns det fortfarande inget svar på den frågan.
Pierre Schori är oerhört indignerad över att anslaget till Vietnam har mins-
kat. Det är han i dag, och det var han också för några veckor sedan. Men i
nästa ögonblick säger han att det i själva verket inte är någon skillnad. Det
är bara ett trixande. Det är lika mycket pengar till Vietnam. De förs bara
över till ett annat konto. Man kan inte både vara oerhört indignerad och
samtidigt i nästa andetag säga: ”Det är ingen skillnad. Vi menar inget illa.
Vi har bara 100 milj.kr. mindre, men det är ingen skillnad.” Det är en politik
som inte går att genomföra. När det gäller indignation och siffror måste poli-
tiken hänga ihop.
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Svar på interpellation 1991/92:160 om Europarådskommitténs
rapport om svensk kriminalvård m.m.
Anf. 11 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Med anledning av att Europarådets kommitté till förhind-
rande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraff-
ning har avgivit en rapport till regeringen har Hans Göran Franck frågat mig
dels vilken bedömning jag gör av Europarådskommitténs rapport,
dels vilka åtgärder regeringen avser att vidta i anledning av den framförda
kritiken och de olika rekommendationerna,
samt dels när regeringen beräknar att de svenska myndigheterna skall kunna
avge en uppföljande rapport om vidtagna åtgärder.
Låt mig först säga något om bakgrunden till rapporten.
Sverige ratificerade 1988 en europeisk konvention till förhindrande av tor-
tyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Enligt
konventionen skall en särskild kommitté upprättas som kan besöka de plat-
ser i konventionsstaterna där personer som är berövade sin frihet är place-
rade. Efter avslutat besök skall kommittén avge en rapport till den stat som
har granskats. I denna rapport skall kommittén påtala brister och föreslå hur
skyddet för frihetsberövade personer i den berörda staten kan förbättras.
Om en stat inte följer kommitténs rekommendationer om tänkbara förbätt-
ringar eller om den inte samarbetar med kommittén, kan denna besluta att
göra ett offentligt uttalande i saken. Kommittén har däremot inte någon
rättsskipande funktion och skall inte uttala sig om det förekommit kränk-
ningar av Europakonventionen eller på annat sätt göra tolkningar av denna
eller av andra internationella överenskommelser.
Kommittén var i Sverige i maj förra året och besökte då fem polismyndig-
heter och tre kriminalvårdsmyndigheter, nämligen Kronobergshäktet samt
riksanstalterna Kumla och Hinseberg.
Vidare besökte kommittén ett psykiatriskt sjukhus och en sluten enhet på
en flyktingförläggning. Besöket i Sverige bestämdes genom lottdragning.
Som svar på Hans Göran Francks första fråga vill jag hänvisa till mitt svar
här i kammaren den 17 mars i år på en fråga i samma ämne från Birgit Hen-
riksson. Jag sade då att jag ser allvarligt på den framförda kritiken beträf-
fande kriminalvården. Det saknas anledning att se mindre allvarligt på kom-
mitténs kritik i övrigt. Jag är dock inte beredd att kommentera de påpekan-
den som avser andra områden än dem jag är ansvarig för inom regeringen.
Jag vill också tillägga att kommittén enligt min mening har gjort en mycket
seriös och ingående granskning av förhållandena vid de besökta myndighe-
terna. Många av kommitténs synpunkter och rekommendationer rör frågor
av övergripande och principiell karaktär, medan andra mera har detaljka-
raktär och huvudsakligen tar sikte på rutiner som tillämpas vid de besökta
enheterna. En del synpunkter är alltså av sådant slag att de berörda myndig-
heterna själva kan vidta åtgärder, medan andra kan kräva beslut av regering
och riksdag.
Kommitténs rapport har remitterats till bl.a. rikspolisstyrelsen, riksåkla-
garen och kriminalvårdsstyrelsen. Remisstiden går ut den 15 maj. Snart får
jag alltså tillfälle att ta del av berörda myndigheters synpunkter och redogö-
relser för åtgärder som redan har vidtagits eller kommer att vidtas med an-
ledning av kritiken.
Vissa av de frågor som kommittén tar upp har också övervägts i andra
sammanhang. Kommittén konstaterade bl.a. att de häktade hade begrän-
sade möjligheter till gemensamhet vid de två häkten som besöktes, dvs. Kro-
nobergshäktet och häktet på Kumlaanstalten. Kritik riktades mot häkteslo-
kalernas utformning och mot att åklagares beslut om restriktioner inte kan
överklagas till ett oberoende organ.
Förhållandena för de häktade hade redan tidigare uppmärksammats inom
justitiedepartementet. Min företrädare Laila Freivalds tog i september 1990
initiativ till en översyn av förhållandena för häktade och anhållna. Översy-
nen, som har gjorts av f.d. justitieombudsmannen Anders Wigelius, syftade
till att öka möjligheterna för de intagna att vistas i gemensamhet eller på
annat sätt ha kontakt med omvärlden. Wigelius slutförde sitt uppdrag i feb-
ruari i år, och förslagen i hans promemoria överensstämmer i huvudsak med
kommitténs rekommendationer. Den promemorian remissbehandlas också
för närvarande. Kommitténs rapport har fogats till remissen för beaktande.
Även i det ärendet går remisstiden ut den 15 maj i år.
Som Wigelius konstaterar i sin promemoria är det lokalerna för häktes-
verksamheten som utgör det största hindret för en ökad gemensamhet för de
intagna. Sedan år 1976 då lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m.fl tillkom, har strävan varit att vidga möjligheterna till gemen-
samhet mellan intagna på häkte. Utrymmen för detta i form av dagrum och
större arbetsrum finns än så länge endast i de häkten som byggts under de
senaste 15 åren. På de äldre häktena har man dock vissa utrymmen som an-
vänds för fysisk träning och på andra häkten finns dörrar mellan vissa celler,
vilket ger möjligheter till s.k. samsittning för intagna, två och två.
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
11
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
12
Det finns ett 15-tal häkten av äldre modell. Det största, Kronobergshäk-
tet, byggs nu om. Häktet på Kumlaanstalten kommer att stängas när det nya
häktet i Örebro tas i bruk under sommaren 1994. En omfattande ombyggnad
pågår också vid Härnösandshäktet. Ett annat häkte som helt saknar gemen-
samhetslokaler är Norrköpingshäktet. Byggnadsstyrelsen har utarbetat ett
förslag till en omfattande om- och tillbyggnad av det häktet. Ärendet bereds
nu inom regeringskansliet. Vidare kommer enligt planerna de häkten som är
provisoriskt inredda i polishusets arrestlokaler i Malmö och i Landskrona
samt häktet på Malmöanstalten att ersättas när det nya häktet i Malmö tas i
bruk i slutet av nästa år.
En annan fråga av principiell karaktär som tas upp av kommittén rör spe-
cialavdelningarna. Kommittén studerade förhållandena på en av landets tre
specialavdelningar, nämligen avdelningen på Kumlaanstalten, och rekom-
menderar bl.a. att det gruppsystem som tillämpas där ses över. I det sam-
manhanget framhåller kommittén att intresset av att upprätthålla en god at-
mosfär på säkerhetsavdelningar av den här typen inte bara är en fråga om
humanitet utan också en fråga om säkerhet.
Frågan om systemet med specialavdelningar tas upp i direktiven till den
parlamentariska utredning som regeringen har tillkallat för att göra en över-
syn av kriminalvården i anstalt efter 1974 års kriminalvårdsreform. Enligt
direktiven skall den utredningen förutsättningslöst pröva för- och nackde-
larna med specialavdelningar. Utredningen är också oförhindrad att föreslå
ett annat system än det som nu tillämpas.
Utredningen skall också beakta den kritik som Europarådskommittén rik-
tat mot behandlingen av intagna som är psykiskt störda och föreslå de för-
ändringar som kan vara motiverade. Utredningens arbete skall vara avslutat
senast den 1 juli 1993.
Därmed har jag svarat på Hans Göran Francks fråga om vilka åtgärder
regeringen avser att vidta med anledning av den av kommittén framförda
kritiken. I övrigt vill jag inte föregripa remissbehandlingen av kommitténs
rapport och Wigelius promemoria.
Hans Göran Franck frågar slutligen när regeringen beräknar att de
svenska myndigheterna skall avge en uppföljande rapport om vidtagna åt-
gärder. Svaret på den frågan är att Sverige vid två tillfällen skall lämna rap-
porter till Europarådskommittén. Den första rapporten, som skall lämnas
inom sex månader, skall omfatta en handlingsplan för att komma till rätta
med de påtalade bristerna. Den slutliga rapporten, som skall lämnas inom
tolv månader, skall innehålla en redogörelse för de åtgärder som har vidta-
gits. Dessa tidsfrister framgår för övrigt av konventionen.
Anf. 12 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tackar justitieministern för det utförliga svaret på min
interpellation.
Jag uppskattar också att Gun Hellsvik tar seriöst på kritiken, som delvis
är av allvarligt slag. Själv har jag i åtskilliga sammanhang framfört kritik av
samma slag mot förhållanden i häkten och fängelser, liksom mot vissa av de
regler som gäller på området.
Det är beklagligt att det har tagit så lång tid att få till stånd reformer på
området, trots att behoven har varit påtagliga och angelägna. Jag är mycket
angelägen om att Sverige skall leva upp till de krav som Europarådets kom-
mitté ställer, inte minst för att jag numera är delegat i Europarådet och i den
kommitté som handlägger juridiska frågor.
Kommittén är speciellt oroad över avsaknaden av olika aktiviteter vid iso-
lering av fångar som delegationen fann i Kronobergshäktet och i häktet i
Kumla. Kommittén framhåller med rätta att aktiviteter vid dessa anlägg-
ningar saknas nästan helt. Som en följd av det tillbringar fångarna en stor
del av sin tid i ensamhet och sysslolösa i cellerna. Den här situationen är,
enligt kommittén, så mycket mera allvarlig som fångar ofta hålls häktade i
månader på anläggningarna - ibland även mer än ett år.
Kommittén har rekommenderat att åtgärder vidtas snarast för att radikalt
förbättra denna aktivitetsfråga. Målsättningen bör enligt min mening med
rätta vara att fångarna tillbringar en större del av dagen, åtta timmar eller
mer, utanför sina celler i meningsfulla aktiviteter av olika slag.
En hänvisning görs till det beklagansvärda rastområdet på Kronobergs-
häktet. Området består av en rad små burar belägna på anläggningens tak.
Kommittén framhåller, med starkt fog, att omedelbara åtgärder krävs för att
tillrättalägga detta, liksom den skandalöst dåliga ventilationen i cellerna i
Kronobergshäktet.
Kommitténs slutsats är att det kommer att bli svårt att möjliggöra en till-
fredsställande aktivitetsnivå och adekvata utomhusraster på häktet i Stock-
holm så länge denna anläggning ligger på sin nuvarande plats. Justitieminis-
tern hänvisar till att Kronobergshäktet nu byggs om. Frågan är om en om-
byggnad kommer att tillfredsställa de krav som ställts. Kommittén pekar
med rätta på att det skulle vara en fördel att finna en annan plats för Sveriges
största häkte och således lösa frågan genom en nybyggnation. Vilken upp-
fattning har regeringen i denna fråga, som har varit aktuell sedan en lång tid
tillbaka?
Även om förhållandena inte är så miserabla på andra häkten som de är på
Kronobergshäktet, rör det sig, enligt kommittén, likväl om 18-20 av inalles
25 häkten som måste åtgärdas. Särskilt allvarligt är, givetvis, att ett stort an-
tal häktade hanteras sämre än de som de facto dömts. Det glöms ofta bort
att en häktad person inte är dömd och därför skall behandlas som oskyldig.
Det är nödvändigt att en reform sker snabbast möjligt.
Ett annat problem är den stora andelen häktade, 50 % i Stockholm, som
i och med beslut av allmänna åklagaren är föremål för inskränkningar i sina
kontakter med omvärlden och andra medhäktade. Inskränkningarna leder
ofta till att fångarna är placerade i ensamceller under långa tider, och kom-
mittén understryker att placering i ensamcell under vissa omständigheter är
likvärdigt med omänsklig och nedsättande behandling och att alla former av
ensamcellsförvaring under alla omständigheter bör vara så kortvarig som
möjligt.
Från åklagarhåll har man inte tagit tillräckligt allvarligt på denna kritik. I
Danmark, där beslut om restriktioner fattas av domstolar, är motsvarande
andel 10-15 %. Det är angeläget att det sker en snabb reformering av dessa
regler.
Kommitténs kritik är inte lika stark när det gäller fängelseförhållandena i
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
13
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
landet. Kommittén har besökt ett antal anläggningar och ger Sverige t.o.m.
beröm. Men kommittén är oroad över den regim som tillämpas för fångar på
Kumlas fasta avdelning. Speciellt gäller detta det s.k. rigid group-systemet.
Systemet har resulterat i en dålig intern atmosfär. En översyn av systemet
bör företas snarast. De aktiviteter som erbjuds fångarna på fasta avdel-
ningen behöver förbättras.
Kommittén tar fasta på att det finns allvarliga ting att bearbeta när det
gäller den psykiska hälsan. Jag instämmer i den kritik som framförs. Det kri-
tiserade systemet motverkar, enligt min mening, behövliga säkerhetsaspek-
ter vid behandlingen av klientelet. Kommittén har rekommenderat att
svenska myndigheter undersöker möjligheten att upprätta ett system varige-
nom fångar får regelbundna besök. JO har fått uppgiften. Men jag tror att
de förslag som kommittén har lagt fram bör beaktas för att få en mera inten-
siv och verksam insyn och kontroll på området.
Anf. 13 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag vill stryka under det Hans Göran Franck sade, nämligen
att det är viktigt att en människa som ännu icke är dömd skall betraktas som
oskyldig. Har man det för ögonen, kanske man också har en litet annan syn
på hur häktessituationen bör vara utformad.
Hans Göran Franck tog upp vissa särskilda områden i sitt inlägg. Ett om-
byggnadsarbete är på gång på Kronobergshäktet som innebär att under inne-
varande år kommer ett nytt kök och gemensamhetslokaler att ordnas. Bygg-
nadsstyrelsen håller också på att undersöka möjligheterna att åtgärda venti-
lationen.
Förutsättningarna i övrigt på Kronobergshäktet är naturligtvis inte de
bästa. Men som Hans Göran Franck nämnde är det också åtskilliga andra
häkten i landet som har brister och som i större eller mindre utsträckning är
föremål för antingen utbyte eller översyn.
Som Hans Göran Franck också sade har dessa frågor varit aktuella under
lång tid. Den nuvarande regeringen har suttit en kort tid. Vi är medvetna
om vilka problem vi har fått ärva, och vi vill också vara realister och inte ge
några löften som vi inte är säkra på att vi kan leva upp till.
Vi skulle skapa mycket stora problem om vi skulle stänga Kronobergshäk-
tet, med tanke på att vi inte har möjlighet att ersätta det i någon rimlig om-
fattning. Vi får systematiskt bearbeta detta problematiska område.
Jag nämnde i mitt svar att Wigelius i sin rapport tar upp frågan om restrik-
tioner. Utöver de resonemang som förs finns här ett konkret förslag från Wi-
gelius sida, nämligen att domstolarna skall besluta om åklagarna skall få
meddela restriktioner under häktningstiden. Detta skapar möjlighet till
överprövning på annat sätt. Jag har tidigare uttalat att jag tycker att detta är
ett intressant förslag. Mer bör jag lämpligen inte säga innan förslaget har gått
på remiss. Det kan säkert komma invändningar mot ett sådant förslag som
jag inte har haft anledning att förutse. Detta är svar på synpunkterna när det
gäller restriktioner.
När det gäller Kumla och övriga fängelser nämnde jag att man i utvärde-
ringen av 1974 års kriminalvårdsreform bl.a. tar upp frågan om specialavdel-
14
ningar. I direktiven efterlyser vi också en översyn med öppning för möjlighe-
ter att finna andra former.
Jag vill i sammanhanget påpeka att vi har ett säkerhetsansvar för männi-
skorna utanför murarna. Det gäller att hitta former för att uppfylla detta an-
svar som inte innebär större ingripanden för den fängslade än vad som är
nödvändigt.
Anf. 14 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Det är viktigt, inte minst i dessa tider med den ibland sned-
vridna offentliga debatt som förekommer om hur domstolarna fungerar, att
både justitieministern och jag starkt markerar att man är oskyldig intill dess
en lagakraftvunnen dom föreligger. Detta är rättsstatens adelsmärke. Det
gäller också att leva upp till det. Det har vi gjort för dåligt. Jag tycker att
justitieministern anger goda avsikter på detta område. Men det är ändå en
fråga jag måste ställa.
Jag har nu bara berört en mindre del av det som Europarådskommittén
tar upp. Reformer skall genomföras på detta område. Detta är så viktiga
saker att pekuniära invändningar inte väger så tungt. Men frågan är vilken
beredskap regeringen har, vilka planer man har för att komma till rätta med
allt detta. Jag hoppas att den dag skall komma då Europarådskommittén kan
säga att Sverige har uppfyllt de krav som har ställts. Jag mötte för övrigt leda-
möterna i denna kommitté när de var här och framförde till dem mina syn-
punkter. Detta är en angelägen sak.
Jag tycker att tidigare regeringar, inkl, socialdemokratiska, självkritiskt
skall granska sina underlåtenhetssynder på detta område. Det är bra för alla
att kunskaper sprids i ännu större utsträckning om vad denna mycket sak-
kunniga kommitté har sagt om de svenska förhållandena. Ibland förhäver vi
oss över att allting är så väl beställt.
Det är mycket kostbart att förändra Kronobergshäktet genom nybyggna-
tion. Men denna debatt har egentligen förts ända sedan Kronobergshäktet
byggdes. Alla har varit medvetna om att detta aldrig kommer att gå att rätta
till. Därför menar jag att även om man måste göra vissa förbättringar för
dagen, bör man på sikt planera för någonting helt nytt på en annan plats. Det
måste gå att utnyttja Kronobergshäktet på annat sätt än som häkteslokal.
Självfallet finns det ett säkerhetsansvar för specialavdelningarna. Jag vill
ändå på denna punkt varna, inte minst efter besök i USA, för att det ligger
stora risker i att gå för långt. Då kan man få en effekt som är rakt motsatt
den man syftar till.
Anf. 15 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag skall ta upp frågan om Kronobergshäktet. Vi har en pla-
nering på lång sikt. Men den är inte så långsiktig att vi har ersättningslokaler
för Kronobergshäktet. Precis som Hans Göran Franck sade finns också pro-
blem på andra häkten. Vi planerar att successivt göra ombyggnader och ny-
byggnader. Sedan får framtiden utvisa i vilken utsträckning man har ekono-
miska möjligheter att också ersätta Kronobergshäktet.
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
15
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
16
Anf. 16 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Det är viktigt att vi får förbättringar på hela området. Vissa
avvägningar måste ske. Men ingenstans i hela Sverige är förhållandena så
oefterrättliga som på Kronobergshäktet. Det är sorgligt att just Kronobergs-
häktet skall vara av denna miserabla karaktär, för det är på något sätt ett
fönster. Det är Kronobergshäktet som iakttas mest och bäst, därför att det
finns i kärnan av vårt land, i huvudstaden. Jag menar därför att det är mycket
angeläget att en utredning sker och att man undersöker hur vi skall kunna
förändra, så att vi får något annat och det blir en nybyggnation. Det är min
bestämda mening att vi inte får långhala detta. Denna sak har långhalats i så
många år. Det måste bli ett slut på det.
Anf. 17 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Det gäller att inte långhala de övriga projekten. Jag vill påminna om vad
jag har sagt tidigare när det gäller Kronobergshäktet. Ombyggnadsarbete är
på gång när det gäller kök och gemensamhetslokaler, och byggnadsstyrelsen
undersöker möjligheterna att komma till rätta med det kanske värsta proble-
met, ventilationen. Vi sitter inte med armarna i kors och tycker att det kan
vara som det är. Vi försöker göra de förbättringar som är möjliga.
Andre vice talmannen anmälde att Hans Göran Franck anhållit att till pro-
tokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på interpellation 1991/92:176 om nybyggnadsplaner beträf-
fande kriminalvårdsanstalter
Anf. 18 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Ulla Pettersson har frågat mig om regeringen kommer att
aktualisera tidigare planer på nybyggnad av kriminalvårdsanstalter i exem-
pelvis Visby.
Frågan är föranledd av att jag vid en informationsstund i riksdagen den 2
april redogjorde för regeringens kriminalpolitik, bl.a. planerna på att av-
skaffa den automatiska halvtidsfrigivningen. I det sammanhanget nämnde
jag också att det finns en planering för en utbyggnad av fängelserna för att
tillgodose det behov av ytterligare fängelseplatser som den reformen beräk-
nas medföra. Enligt Ulla Pettersson framgick det inte av riksdagsdebatten
på vilket sätt denna utbyggnad skulle ske och om planerad nybyggnad för att
ersätta föråldrade anstalter kommer att genomföras.
Låt mig inledningsvis nämna något om den tidigare planeringen för an-
staltsbyggandet, som Ulla Pettersson refererar till i sin interpellation.
År 1980 antog riksdagen ett principprogram för det framtida anstaltsbyg-
gandet som i alltväsentligt byggde på de principer som lades fast genom 1974
års kriminalvårdsreform. Principprogrammet innebar bl.a. att ett antal nya
lokalanstalter skulle byggas och att föråldrade kriminalvårdsanstalter, bl.a.
anstalten i Visby, skulle ersättas med nya. Totalt har 21 lokalanstalter till-
kommit på grundval av programmet, som alltså i betydande utsträckning har
kunnat genomföras. Den planerade ersättningen av Visbyanstalten har dock
inte skett.
I 1990 års budgetproposition anmälde min företrädare Laila Freivalds att
man nu bör göra en samlad bedömning av hur det framtida anstaltsbyggan-
det bör ske och att frågan borde behandlas av en arbetsgrupp inom rege-
ringskansliet i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen och byggnadsstyrel-
sen. En sådan arbetsgrupp bildades samma år. Bakgrunden var att det rådde
stor osäkerhet om hur de framtida anstalterna skulle utformas, bl.a. med
hänsyn till klientelutvecklingen.
Jag gör i den här frågan i allt väsentligt samma bedömning som min före-
trädare. Det finns visserligen fortfarande ett antal äldre anstalter som av
olika skäl kan behöva bytas ut, men det kan ifrågasättas om de bör ersättas
med den typ av lokalanstalt som byggts under de senaste 15 åren. I samman-
hanget vill jag särskilt nämna den av regeringen nyligen tillsatta parlamenta-
riska kommitté som skall se över kriminalvården i anstalt efter 1974 års kri-
minalvårdsreform. Enligt direktiven är huvuduppgiften för den kommittén
att överväga vilka principer för anstaltsplacering som bör gälla i framtiden
samt att anpassa regelverket till dessa. Kommitténs överväganden kan själv-
fallet få betydelse för utformningen av framtidens kriminalvårdsantalter.
Det framgår vidare av direktiven till kommittén att den bör hålla den nyss
nämnda arbetsgruppen informerad om sina överväganden i den mån de har
betydelse för utformningen av anstalterna.
En av de prioriterade arbetsuppgifterna för den arbetsgruppen har hittills
varit att överväga hur man skall kunna möta behovet av anstaltsplatser efter
den aviserade återgången till de regler för villkorlig frigivning som gällde
före 1983. En utgångspunkt för arbetet är att platsbehovet så långt möjligt
skall klaras genom om- och tillbyggnader av befintliga anstalter och inte ge-
nom nybyggnader. Skälet till detta är att om- och tillbyggnader ger betydligt
lägre kostnader än nya anstaltsbyggen.
Det pågår alltså en planering inom regeringskansliet för hur behovet av
ytterligare fängelseplatser skall kunna tillgodoses. Visbyanstalten berörs
inte av detta planeringsarbete. Planeringen omfattar inte heller några helt
nya anstalter. I övrigt är jag inte nu beredd att redogöra för detaljerna i
denna planering, eftersom frågan ännu inte är färdigberedd i regeringskan-
sliet.
I fråga om den mer långsiktiga planeringen av anstaltsbyggandet kan jag
nämna att det inom kriminalvårdsstyrelsen har utarbetats ett förslag till lo-
kalförsörjningsplan för anstalts- och häktesorganisationen på tio års sikt. I
denna plan föreslås att anstalterna i Visby och Lärbro skall ersättas med en
ny anstalt. Kriminalvårdsstyrelsen har ännu inte tagit ställning till förslaget
men väntas göra det inom kort. Kriminalvårdsstyrelsens lokalförsöijnings-
plan kommer att utgöra ett beredningsunderlag, som arbetsgruppen kan få
ta ställning till i fråga om det framtida anstaltsbyggandet.
Svaret på Ulla Petterssons fråga är alltså att det ännu inte finns några ställ-
ningstaganden inom regeringen i fråga om nybyggnader av kriminalvårdsan-
stalter vare sig på Gotland eller på andra håll i landet.
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 109
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992 "
Svar på
interpellationer
Anf. 19 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka justitieministern för svaret. Det
var förstås inte det svar jag önskade, och det förstår säkert också justitiemi-
nistern. Helst skulle jag ha velat att svaret varit: Vi börjar bygga i Visby i
höst eller nästa vår.
Min interpellation har naturligtvis även en regionalpolitisk bakgrund. Ar-
betsmarknadssituationen på Gotland är svår, och framtidsutsikterna är väl-
digt oroande.
Men det finns också kriminalvårdspolitik i detta. Regeringen har aviserat
att tiden i anstalterna skall bli längre genom att halvtidsfrigivningen upphör.
Jag vet inte vilka intentionerna bakom detta är, men jag vill gärna tro att
regeringen har tänkt sig att tiden inte bara skall användas till inlåsning och
vedergällning utan också ha en effekt i form av minskad brottslighet även på
det individuella planet.
Med tanke på detta är det inte oväsentligt hur kriminalvårdsanstalterna
ser ut och vad man där har tillfälle att ägna sig åt. I det sammanhanget borde
de gamla 1800-talsanstalterna, varav den i Visby är en som fortfarande är i
bruk, ersättas med nya. Jag utgår från att justitieministern väl känner till den
typen av anstalter.
Det gäller även arbetsmiljön för de anställda, som ju faktiskt är pinsamt
dålig. I rådande arbetsmarknadsläge får man nog folk till anstalterna ändå,
men skall vi tala om en kriminalvård med kvalitet måste anstalter av Visby-
modellen bytas ut.
Jag delar justitieministerns uppfattning att det är tveksamt om man skall
fortsätta att bygga likadana anstalter som tidigare, men - och det, herr tal-
man, är det fina i min kråksång - på Gotland har man arbetat med att få fram
ett program för hur en modernare typ av anstalt skulle kunna se ut. Det finns
planer, det finns mark, och det finns folk som är beredda att ta itu med detta
tämligen omgående. Det går naturligtvis också att bygga ut Visbyanstalten,
men det verkar inte särskilt klokt att lägga ned miljoner på ett tillbygge, som
antagligen ändå inte skulle fungera någon längre tid. Jag är inte heller allde-
les övertygad om det resonemang som statsrådet för i sitt svar, nämligen att
det i längden är billigare med om- och tillbyggnader.
Detta är en fråga som har varit aktuell mycket länge. Den första gången
jag efter det att jag kommit hit hörde talas om en anstalt i Visby sades det,
om jag inte minns fel, att den skulle vara färdig för inflyttning 1989. Statsrå-
det skriver ju också själv att frågan har varit på tapeten under en längre tid.
Det har väckts flera motioner i det här ärendet av ledamöter på Gotlands-
bänken, och det har tagits kontakter på många olika håll. Jag måste säga att
jag aldrig riktigt har förstått varför det aldrig blir aktuellt med Visby. Visby
berörsju inte heller av det arbete som pågår nu. Detta kanske är det ögon-
blick då jag skulle kunna få något slags svar på min fråga. Jag vore tacksom
om statsrådet kunde ge mig en förklaring. Det vore också intressant att få
veta om statsrådet över huvud taget anser att det skall bedrivas kriminalvård
på Gotland i framtiden.
Anf. 20 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag uttryckte mig tydligen inte tillräckligt klart tidigare. När
jag talade om bl.a. de ekonomiska fördelarna med om- och tillbyggnad ta-
lade jag inte om om- och tillbyggnad av 1800-talsanstalter. Vi har ju faktiskt
en hel del nyare och nya anstalter, där det ur driftssynpunkt är fördelar med
om- och tillbyggnad. Det jag sade gäller alltså inte rakt över.
Som jag sade tidigare kan jag inte ge Ulla Pettersson något svar på hennes
fråga om de enskilda anstalterna. Vi i den nuvarande regeringen har ju inte
haft så väldigt lång tid på oss, och vi kan bl.a. inte ta ansvar för att det inte
blev någon ny anläggning på Gotland 1989.
När det gäller den framtida utformingen av kriminalvården har vi nu star-
tat en utvärdering av 1974 års kriminalvårdsreform med inriktningen att
skapa förutsättningar för bättre innehåll. Både Ulla Pettersson och jag vet
att vi har en mycket engagerad personal inom kriminalvården, men förut-
sättningarna för att ta till vara personalens engagemang är kanske inte alltid
de bästa. Utgångspunkten för vår tänkta reform är att vi skall kunna skapa
bättre förutsättningar för ett vettigt innehåll i kriminalvården. Det är en sak
att människor får fängelse som straff, men det är vår absoluta uppfattning
att denna strafftid skall utnyttjas på ett för alla berörda vettigt sätt.
I fråga om en anläggning på Gotland är ett arbete nu på gång när det gäller
den framtida utformningen och utbyggnaden. Det är helheten som avgör,
och det finns ingenting som talar emot. Jag ser för egen del ingen anledning
till att Gotland skulle vara i särställning, men andra får visa hur helheten
rimligen bör se ut innan vi tar ställning till var anläggningarna skall ligga.
Anf. 21 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Jag har inte för avsikt att på något sätt göra justitieministern
ansvarig för sådant som hänt under tidigare regeringars tid. Men det är ju
faktiskt den här regeringen som har kommit med de förslag som i praktiken
innebär att folk sitter längre tid på anstalt, och då måste det ju rimligen vara
den här regeringens ansvar att också lösa ”rumsproblemet”. Det jag ville
peka på är att det i Visby finns mark, planering, en stor öppenhet för nya
tankar och idéer och inte minst en stabil personalgrupp, vilket jag tror är
ett mycket viktigt inslag och en stor tillgång för en kvalitativt högtstående
kriminalvård.
Avståndet från Gotland till Stockholmsområdet, som väl fortfarande står
för de flesta dömda, är litet, men sätten att ta sig dit är ändå lätt kontroller-
bara. Detta är också en aspekt på frågan. Jag skall akta mig för att just nu
säga något om rymningssäkerheten på Visbyanstalten, men normalt sett är
det inte så svårt att ta fast eventuella rymlingar, antingen i Visby hamn eller
på flygplatsen.
Jag ber att litet kort få återkomma till det jag började med, dvs. arbets-
marknadsfrågorna. Vi har i hela landet en arbetsmarknad som är ansträngd,
och strukturen på den gotländska arbetsmarknaden är sådan att det finns
stor anledning till oro inför framtiden. Jag är väl medveten om att det inte
är statsrådet Hellsvik som har ansvaret för arbetsmarknadsfrågorna i rege-
ringen, men eftersom hon är statsråd i en regering som ändå administrerar
den högsta arbetslöshet vi har haft på årtionden, utgår jag från att hon är
medveten om problemet och att även hon självfallet har ett ansvar. Om nu
regeringen vill att folk skall sitta längre tid i fängelse och vi vet vad arbetslös-
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
19
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
20
heten kostar, kunde det väl vara en god idé att koppla ihop dessa behov.
Tycker inte även statsrådet det?
Anf. 22 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Det gäller att vid varje sådan sammankoppling se både kort-
siktigt och långsiktigt. Som Ulla Pettersson själv sade är Visbyanstalten kan-
ske inte den som lämpar sig för om- och tillbyggnad. Jag är övertygad om att
man på arbetsmarknadsdepartementet söker alla vägar för att lätta trycket
bl.a. för Gotlands del, men det viktiga är att man då gör detta på ett sätt som
även långsiktigt är ekonomiskt riktigt.
Anf. 23 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Jag delar helt statsrådets uppfattning om detta, och jag tror
att en långsiktig och bra lösning för en del av behovet inom kriminalvården
skulle vara en ny kriminalvårdsanstalt i Visby.
Ett av skälen till att jag har ställt den här interpellationen är naturligtvis
att jag vill tjata litet, att påminna om att vi finns. Vi gotlänningar blir litet
oroade när vi t.ex. om principprogrammet för 1980 får höra: Det har i bety-
dande utsträckning kunnat genomföras. Den planerade ersättningen av Vis-
byanstalten har dock inte skett. Vidare talar statsrådet i svaret om att det
inom regeringskansliet pågår en planering men att Visbyanstalten inte be-
rörs av detta planeringsarbete. Vi skulle mycket uppskatta att någon gång få
höra att Visbyanstalten har tagits med i planeringen, eftersom behovet är
stort.
Anf. 24 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag vill slutligen nämna, vilket också sades i mitt svar, att det
inom kriminalvårdsstyrelsen pågår ett planeringsarbete vad gäller ersätt-
ningen för de befintliga anstalterna i Visby och Lärbro.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 25 ANDRE VICE TALMANNEN:
På grund av att socialministern, som nu skulle ha besvarat interpellation
158 av Eva Zetterberg, inte är närvarande i kammaren får i stället statsrådet
Bo Könberg besvara interpellation 165 av Gullan Lindblad.
5 § Svar på interpellation 1991/92:165 om bidrag till Noaks Ark m.m.
Anf. 26 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Gullan Lindblad har frågat mig om jag är beredd att till-
styrka en ansökan i mars 1992 från Noaks Ark/Röda Korset hos Aids-delega-
tionen om 1 milj.kr. i tilläggsanslag samt hur jag vill utforma arbetet mot
HIV/aids på det mest effektiva sättet om jag inte är beredd att tillstyrka till-
läggsanslaget.
Aidsdelegationen har enligt den föregående regeringens beslut den 20 juni
i fjol fått ställning som myndighet inom regeringskansliet. Enligt de samti-
digt meddelade föreskrifterna om delegationens uppgifter beslutar ordföran-
den pä delegationens vägnar inom meddelade ekonomiska ramar om bl.a.
bidrag till frivillig- och intresseorganisationer eller motsvarande för deras in-
satser mot HIV/aids i form av information, utbildning eller psykosocial stöd-
verksamhet. Regeringen har vidare i detta sammanhang föreskrivit att beslut
om bidrag inte får överklagas.
Jag kan naturligtvis inte föregripa Aids-delegationens prövning av fram-
ställningen från Noaks Ark/Röda Korset om ett tilläggsanslag eller här uttala
någon åsikt om i vilken utsträckning bidrag bör utgå till Noaks Ark. Jag vill
emellertid redogöra för det stöd som hittills har lämnats till Noaks Ark från
offentliga organ.
En rak och korrekt information om spridningen av HIV/aids och om ris-
kerna att drabbas av infektionen är vårt viktigaste instrument för att före-
bygga en fortsatt smittspridning.
Landstingen har som ansvariga för hälso- och sjukvården en viktig uppgift
i det förebyggande hälsoarbetet som gäller HIV/aids. Kommunerna har ett
stort ansvar, inte minst för att hjälpa narkomaner som riskerar att smittas.
Skolan har en viktig uppgift genom att ge ungdomen kunskaper om bl.a.
HIV/aids. Statliga myndigheter, såsom socialstyrelsen och statens bakterio-
logiska laboratorium, har också ansvarsfulla roller inom HlV/aids-bekämp-
ningen. Aids-delegationen genomför allmänna informationskampanjer och
samordnar arbetet. Delegationen beslutar även om bidrag till insatser mot
HIV/aids.
Frivillig- och intresseorganisationernas medverkan i informationsarbetet
har emellertid från första början utgjort ett mycket viktigt led i smittbe-
kämpningen. Genom den ideellt baserade verksamheten har man kunnat nå
grupper som skulle ha varit svåra att nå med mer konventionella metoder.
Organisationernas psykosociala arbete genom kontaktgrupper, stödsamtal
och kamratstödjande aktiviteter av olika slag har varit av stor betydelse. En
gemensam bakgrund har gjort det lättare att diskutera och förstå varandras
problem. Ett exempel på en sådan ideell verksamhet är Stiftelsen Noaks
Ark/Röda Korset.
Att staten från första stund tillmätt Noaks Ark en stor vikt i arbetet att
bekämpa HIV/aids framgår av att - sedan riksdagen beviljat särskilda medel
för ändamålet fr.o.m. budgetåret 1986/87 - den dåvarande nybildade för-
eningen Noaks Ark erhöll ett statligt bidrag under år 1986 med sammanlagt
600 000 kr. till information, riktad till homo- och bisexuella män, till annon-
sering om en telefonjour och till en telefonväxel m.m. I samband med den
första allmänna kampanjen för information om HIV/aids, som inleddes i
mars 1987, byggdes den s.k. Aids-jouren inom Noaks Ark ut för att kunna ta
emot samtal från hela landet. Statsbidrag lämnades därvid med sammanlagt
drygt 1 milj.kr. till telefonväxeln, vissa lönekostnader, utbildning och kost-
nader för lokalerna. Stiftelsen startade sedan i oktober 1987. Den har fått
en alltmer utökad verksamhet och har som målsättning att informera och
undervisa om HIV/aids med insikt och vederhäftighet samt att ge råd och
stöd till HIV-infekterade och deras närstående.
För år 1987 gick Stockholms läns landsting in med ett bidrag på 900 000
kr. till Noaks Arks allmänna verksamhet under det att staten bidrog med
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar pä
interpellationer
21
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
645 000 kr. till denna del. Stockholms stad deltog i det ekonomiska stödet till
Noaks Ark för år 1988, då bidrag lämnades med 4 milj.kr. från staten, 3,6
milj.kr från landstinget och 2,8 milj.kr från staden. För år 1989 bidrog lands-
tinget med 5 milj.kr., staten med 4 milj.kr. och staden med 3 milj.kr. till den
allmänna verksamheten. Staten lämnade vidare år 1989 ett bidrag med
590 000 kr. till viss marknadsföring av Aids-jouren. Eftersom landstinget och
staden lämnade sina bidrag vid kalenderårets början, ansågs det lämpligast
att staten lämnade sitt bidrag vid en senare tidpunkt, nämligen vid budget-
årets ingång, fr.o.m. år 1988. Avsikten med detta var emellertid ingalunda
att staten skulle hålla inne sina bidrag. De tre offentliga huvudmännen har
därefter fortsatt att lämna bidrag på samma nivå. Staten har således bidragit
med 4 milj.kr. för vartdera år av 1990 och 1991 samt härutöver beviljat medel
till marknadsföring av telefonjouren och till ett särskilt projekt, som avser
HIV-positiva blödarsjuka personer.
För innevarande år, 1992, har Stockholms läns landsting beviljat 6,2
milj.kr. och Stockholms stad 3 milj.kr. till Noaks Ark. Frågan om det statliga
bidraget till Noaks Ark för år 1992 kommer att behandlas av aidsdelegatio-
nen under våren.
Anf. 27 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Tack, herr statsråd, för svaret. Det är klart att jag hade hop-
pats att få ett helt jakande svar på min fråga. Men jag förstår att det kan vara
svårt att gå händelserna i förväg i dagens läge, eftersom aidsdelegationen
skall förmedla medel till de organisationer som skall få bidrag. Någon åsikt
om var statsrådet står i frågan om bidrag till Noaks Ark och betydelsen av
dess verksamhet borde jag ändå ha fått lyssna till.
Jag har fått en lång redogörelse över de insatser som staten hittills har
gjort. Det intressanta är emellertid framtiden - de insatser som staten kom-
mer att göra.
Som statsrådet vet är jag sannerligen inte den som brukar stå här i talarsto-
len och plädera för ökade anslag. Men jag gör det i det här fallet, helt enkelt
därför att Noaks Ark skall kunna fortsätta med sin verksamhet på samma
goda sätt. Ett ökat anslag nu skulle betyda mindre av lidande för människor
och minskade kostnader för vården både på kort och på lång sikt.
Jag tror visst att statsrådet - det har också uttryckts i svaret - är medveten
om den bredd och kompetens som Noaks Ark besitter. Det framgår ändock
litet av svaret att Noaks Ark kanske mest betraktas som någon form av kam-
ratförening för homo- och bisexuella män. Så är inte fallet på något sätt.
Jag skulle vilja bidra med några fakta som komplettering till min interpel-
lation. Noaks Ark har i dag kontakt med mer än hälften av alla HlV-smit-
tade, alla kategorier. Antalet anhöriga har ökat i ännu högre grad under de
år som bidrag har utgått ifrån staten, eftersom stiftelsens modell bygger på
en helhetssyn på människan och på att de anhöriga spelar stor roll för de
infekterade.
Aids-jouren tar emot allt fler samtal från allmänheten - 9 254 under 1989,
10 501 under 1990 och 13 754 under 1991. Det är således en ökning med 48 %
på ett par år. Samtalen har efter hand fått alltmer karaktären av resonemang
22
utifrån den uppringandes egen situation om oro, otrohet och djupt mänsk-
liga problem. Det kräver naturligtvis också ett stort personligt engagemang.
Jag vill betona att stiftelsen driver ett mycket kvalificerat informations-
och preventionsarbete, som också har uppmärksammats internationellt. I
sin tilläggsansökan har Noaks Ark pekat på att stiftelsen är med i främsta
ledet för att utveckla sjukvårdens och socialtjänstens HIV-arbete i Sverige.
Noaks Ark anlitas t.ex. av WHO som handledare när internationella pro-
gram utformas runt om i världen.
Noaks Arks arbete som frivilligorganisation med flera hundra engagerade
volontärer ligger helt i linje med den inriktning på förnyelse och mångfald
inom den sociala välfärdspolitiken som regeringen och de borgerliga parti-
erna normalt brukar tala vackert om. Jag tycker att det är viktigt att vi nu
också handlar därefter. Det är viktigt att vi ger organisationen möjlighet att
arbeta på längre sikt så att den inte behöver oroas av anslag bara på ett år i
taget. De politiska signalerna måste bli tydligare från vårt håll. I annat fall
vågar människor inte starta eget.
Det saknas en kvalificerad utvärdering av Noaks Arks arbete. Jag tror att
om statsrådet vore beredd att göra en sådan skulle denna stiftelse stå sig
mycket väl i förhållande till andra som arbetar med HIV/aidsfrågor. Mycket
kan nog t.ex. sägas om aidsdelegationens informationskampanjer, åtmin-
stone stundtals. Jag är övertygad om att Noaks Ark skulle tåla en sådan
granskning.
Herr talman! Jag har under årens lopp ställt många frågor till olika social-
ministrar och biträdande socialministrar. Jag talade med den förutvarande
socialministern om anslaget till Noaks Ark. Hon betygade då hur viktigt stif-
telsens arbete är. Men någon reglering av ekonomin blev det faktiskt inte.
Här har vår gemensamma regering, herr statsråd, en chans att visa att den
inte bara pratar utan också handlar i enlighet med sina intentioner.
Noaks Ark behöver endast ett från 1989 oförändrat realt anslag. Ett halvt
års verksamhetsanslag har faktiskt dragits in på grund av att anslagen nu-
mera betalas budgetårsvis i stället för kalenderårsvis som tidigare. Endast i
Stockholms läns landsting - där vet jag att statsrådet har haft ett betydande
ord med i laget - har man betalat ut reala anslag, och det skall ske även fort-
sättningsvis. För socialdepartementets del fattas i runda slängar en miljon
kronor.
Jag tycker nog att min fråga delvis är obesvarad. Men jag vill tolka statsrå-
dets välvilliga inställning som att Noaks Ark ändå kommer att få de pengar
man behöver. Är statsrådet helt medveten om den oerhört stora betydelse
som Noaks Ark har för arbetet på HIV/aidsområdet? Kommer statsrådet att
verka för att tillräckliga medel ställs till förfogande för aidsdelegationen så
att det är möjligt att ge Noaks ark de medel som behövs?
Anf. 28 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag vill för ovanlighetens skull helt instämma med före-
gående talare, interpellanten Gullan Lindblad, om betydelsen av Noaks
Ark. Jag tycker att det är roligt att se att vi över partigränserna är överens
om hur angelägen den här frågan är. Jag skall därför inte upprepa en hel del
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
23
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
24
av den bakgrundsinformation om Noaks Ark och dess ekonomi som Gullan
Lindblad redan har gett.
Jag vill bara framhålla hur viktig den här verksamheten är som pionjär-
verksamhet. Såvitt jag har förstått framställs Noaks Ark som ett föredöme
runt om i världen där man bygger upp aidsverksamhet. Man kommer hit på
studiebesök från olika länder för att ta del av hur vi kan kombinera anställda
personer och frivilliga insatser. Det är det som är det unika med Noaks Ark.
Jag tycker därför också att det skulle vara befogat att få ytterligare svar på
om vi har tolkat biträdande socialministern rätt. Är det så att man verkligen
tänker ge ett aktivt, positivt stöd till Noaks Ark?
Jag har förståelse för att man vill hänvisa till aidsdelegationen. Jag vet att
man därifrån är mycket angelägen. Jag har förstått att det finns bred anslut-
ning kring vikten av Noaks Ark.
Det kommer dock att ske en förändring av aidsdelegationen. Jag tycker i
och för sig att det är positivt och tror att det är bra att få in aidsdelegationen
i Folkhälsoinstitutet. Det är ingen förändring som jag motsätter mig, även
om man kan ha synpunkter t.ex. på hur lång tid det tar. Det viktiga är emel-
lertid att man inte drar ned på de pengar som går till frivilliga organisationer
och till dem som jobbar ute på fältet. Däremot kan man diskutera att dra
ned något på antalet tjänstemän och minska byråkratin. Men man får inte
dra ned på det som riktar sig direkt till de organisationer som är verksamma
på fältet. Jag hade också trott att vi skulle få ett tydligare besked från Bo
Könberg när det gäller intresset av att ge Noaks Ark de pengar som behövs
för att arbetet skall kunna fortsätta, åtminstone på samma nivå som hittills.
Anf. 29 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det här är hittills en interpellationsdebatt där enigheten -
mellan de två deltagande i debatten och mig - tycks vara stor när det gäller
en tung och viktig punkt, nämligen att det är ett mycket viktigt arbete som
bedrivs av Noaks Ark. Jag har också - vilket Gullan Lindblad var vänlig att
antyda - haft litet grand med verksamheten att göra i min tidigare skepnad
av landstingspolitiker i Stockholms läns landsting. I olika sammanhang har
jag gjort bedömningen att det är en viktig verksamhet.
Däremot har jag i dag i den konkreta frågan inte velat gå längre än vad jag
har gjort. Jag har konstaterat att det är en uppgift för aidsdelegationen. Där-
för tycker jag inte att Gullan Lindblad skall tolka det hela som ett löfte om
att det kommer nya pengar. Det skall tolkas precis som det står i det skriftliga
svaret, nämligen att aidsdelegationen kommer att ta ställning till den här frå-
gan.
Om det är så, som Eva Zetterberg var inne på, att det finns ett starkt stöd
för det i aidsdelegationen är det desto bättre. Min uppfattning är att man bör
låta delegationen ta hand om frågan.
Jag tycker att Gullan Lindblad väckte en intressant fråga - frågan om det
är dags för en utvärdering av den här verksamheten. Vi är relativt dåliga på
utvärdering av social verksamhet, inte minst när det gäller frivillig verksam-
het av olika slag. Jag tror inte att jag är ensam om att ha gjort erfarenheten
att vi många gånger håller på mycket länge och utvärderar saker där vi som
politiker kanske mest vill veta om de har varit bra eller dåliga. Vi vill försöka
undvika eventuella dåliga inslag i framtiden och betona de goda. Jag tycker
nog att vi ibland lägger ner alltför mycket krut på att göra en perfekt utvärde-
ring. Jag skall gärna ta med mig idén att Noaks Ark kanske har hållit på
tillräckligt länge för att man skall kunna göra en utvärdering som kan tjäna
som underlag för den fortsatta inriktningen.
För övrigt tycker jag att det är utmärkt att de tre offentliga huvudmännen
som är närmast berörda - staden, landstinget och staten - har kunnat fort-
sätta att ge bidrag. Sedan kan man diskutera om alla har gjort lika stora in-
satser under resans gång.
Eva Zetterberg protesterade mot en eventuell neddragning av verksamhe-
ten. Det finns inga planer på neddragning av verksamheten. Frågan är om
man skall utvidga stödet ytterligare eller inte med anledning av ansökan om
tilläggsanslag som har inkommit. Men återigen: Den frågan vill jag hän-
skjuta till Aids-delegationen.
Anf. 30 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag tycker att det är bra att statsrådet tar vara på förslaget
att göra en utvärdering av verksamheten. Jag är övertygad om att Noaks Ark
skulle få allra högsta betyg med den verksamhet man bedriver på många
olika områden.
Jag är naturligtvis litet besviken över att Eva Zetterberg och jag inte får
ett klart ja, men vi får väl låta oss nöja så länge. Jag vill i alla fall tolka det
så att statsrådet kommer att verka för att verksamheten får det anslag man
har begärt i sin ansökan om tilläggsanslag. Därmed behöver statsrådet inte
gå händelserna i förväg, men jag vill se det så. Nu är stödet så stort både
från vänster och från höger att statsrådet Könberg verkligen har mycket på
fotterna.
Det är viktigt att vi engagerar oss mera i HIV/aids-frågorna än vad vi har
gjort på lång tid. På senare tid har jag faktiskt märkt en viss oroande tendens
till att man vill ta den här frågan på litet mindre allvar. Man har t.o.m. talat
om att det finns mindre risker för heterosexuell smitta. Det är tvärtom. År
1991 ökade antalet nysmittade. Det här är inte fråga om homo- och bi-
sexuella män, som många vill tro. De behöver i och för sig också hjälp och
vård. Det är i hög grad en fråga som gäller hela vår folkhälsa.
Enligt statens bakteriologiska laboratorium anmäls faktiskt flest fall bland
de heterosexuella. Av 329 fall 1991 var 180 heterosexuellt smittade. Särskilt
oroande är det, som jag ser det, att antalet HIV-smittade gravida kvinnor
fördubblades under fjolåret.
Det finns nu totalt 3 000 HIV-smittade i Sverige. Ett 640-tal har utvecklat
sjukdomen aids, därav ett tiotal barn. För Nordens del är det 10000 perso-
ner som har smittats med HIV, och av dem har ca 1 860 utvecklat aids och
ungefär hälften har avlidit.
Ser vi ut över världen, statsrådet Könberg, finner vi att det här är ett sjuk-
domsgissel av förödande omfattning. Drygt en och en halv miljon människor
har utvecklat sjukdomen aids, och 10 miljoner beräknas vara smittade.
Jag hoppas och vill tro att nuvarande regering verkligen tar HlV/aids-frå-
gan på stort allvar och ser sjukdomen som det stora folkhälsoproblem som
den verkligen innebär. Vi måste helt enkelt ta vara på den förnämliga kun-
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
25
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
26
skapsbank som Noaks ark utgör. Det är min förhoppning att så blir fallet,
statsrådet Könberg.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på interpellation 1991/92:150 om kvalitetskraven inom sjuk-
vården
Anf. 31 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Gudrun Schyman har frågat socialministern dels om rege-
ringen tänker ta några initiativ för att införa kvalitetskontroller och kvalitets-
säkring inom sjukvården, dels om regeringen tänker ta några initiativ vad
gäller tillsynen av sjukvården så att patienternas rättssäkerhet och integritet
skyddas i de nya ”köp och sälj”-systemen.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall besvara
interpellationen.
När man talar om god kvalitet inom hälso- och sjukvården tänker man i
första hand på att en riktig diagnos skall ställas och att behandlingen av sjuk-
domstillståndet skall bli den allra bästa. Samhället har också genom olika
regler och kontroller värnat om att de insatser som görs skall vara professio-
nella och väl grundade i den medicinska vetenskapen och erfarenheten.
Men begreppet kvalitet inom vården rymmer mycket mera. I kvalitetsbe-
greppet ingår både vårdens tekniska kvalitet och hur patienten blir omhän-
dertagen och bemött. Det inkluderar patientens säkerhet men också vårdens
organisation, tillgänglighet och kontinuitet. Man vill kunna bedöma om vår-
den är ändamålsenlig och behovsanpassad.
Kvalitetsbegreppet har alltså många dimensioner. Det finns emellertid en
svensk standardiserad definition av begreppet kvalitet: ”Alla sammantagna
egenskaper hos en produkt eller tjänst som ger dess förmåga att tillfreds-
ställa uttalade eller underförstådda behov.”
Man kan också säga att kvalitet är att uppfylla specificerade krav. Detta
förutsätter för det första att det finns sådana definierade krav och för det
andra att dessa går att mäta för att man därmed skall kunna bedöma om kra-
ven är uppfyllda. Sådana definierade krav och entydiga mått har i stor ut-
sträckning saknats - och saknas fortfarande - inom hälso- och sjukvården.
I samband med förhandlingarna om ersättning från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen för år 1991 slöts emellertid en överenskommelse
mellan staten och Landstingsförbundet om inriktningen på förändrings- och
utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården, som också tar sikte på så-
dana frågor. Enligt överenskommelsen skall utvecklingsarbetet, som har ett
flerårsperspektiv, ha som mål att säkra ett effektivt utnyttjande av tillgäng-
liga ekonomiska och personella resurser, att kontinuerligt förbättra hälso-
och sjukvården och att öka patienternas möjligheter att fritt välja vårdgi-
vare. Utvecklingsarbetet skall skapa förutsättningar för att bättre styra verk-
samheten och underlätta resultatuppföljningen. Ett viktigt led i detta arbete
är att utveckla former för att mäta och värdera vårdens kvalitet.
Också med tanke på den ständigt pågående kunskapsutvecklingen och
omprövningar av tidigare kända och allmänt accepterade metoder måste det
som vi i dag använder som kriterier eller indikatorer på god kvalitet ständigt
omprövas. Mot denna bakgrund har den s.k. Nationella samrådsgruppen för
kvalitet i hälso- och sjukvården bildats. Gruppen är ett gemensamt och fri-
stående samarbetsorgan för socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Spri och
Läkarsällskapet. Samrådsgruppen skall verka för att samordna kvalitetssäk-
ringsarbetet utifrån den nationella strategi som har antagits. Den skall ta till
vara svenska och utländska erfarenheter och verka för att enhetliga mått och
metoder utvecklas. Vidare skall samrådsgruppen stimulera och stödja såväl
nationellt som lokalt kvalitetssäkringsarbete, förmedla kunskap och verka
för att undervisning i kvalitetssäkring skall ingå i olika vårdutbildningar.
Jag kan försäkra Gudrun Schyman att kvalitetskontroller och kvalitetssäk-
ring kommer att bli ett allt viktigare och mer utvecklat inslag i morgondagens
hälso- och sjukvård.
Vad gäller frågan om patienternas rättssäkerhet och integritet i de nya
”köp och sälj”-systemen vill jag framhålla att regeringen under hösten 1992
har för avsikt att lägga fram ett förslag om en husläkarreform. Jag håller med
Gudrun Schyman om att patientens ställning som konsument många gånger
kan vara svag. I detta sammanhang får husläkarreformen stor betydelse. Jag
tänker då närmast på det personliga ansvar som varje husläkare kommer att
få för de personer som ingår i dennes åtagande. Den enskilde får också en
fast replipunkt i vårdsystemet som helhet. Husläkaren kommer att kunna
fungera som ”lots” och rådgivare till andra vårdinstanser och vårdnivåer
inom hälso- och sjukvården.
Jag vill också erinra om att regeringen i mars i år fattat beslut om att till-
kalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag att dels analysera och be-
döma hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga
hur hälso-och sjukvården bör finansieras och organiseras på den övergri-
pande samhällsnivån. I den sistnämnda delen av uppdraget ingår bl.a. att se
över hur den demokratiska insynen i olika finansierings- och organisations-
modeller kan säkerställas. Detta innebär bl.a. att kommittén skall lämna för-
slag till hur patientens ställning kan stärkas i den framtida hälso- och sjukvår-
den.
Socialstyrelsen, som utövar den statliga tillsynen över hälso- och sjukvår-
den, samt förtroendenämnderna, som sedan år 1980 finns på försök i varje
landsting och kommun som inte ingår i ett landsting, är de instanser som re-
dan i dag främst kan ge råd och stöd till allmänheten. Tillkomsten av social-
styrelsens regionala tillsynsorganisation har höjt socialstyrelsens beredskap
inom detta område. Förtroendenämnderna skall förmedla information och
ge stöd och hjälp i olika former till patienten. De skall också verka för att
patienternas rättigheter tas till vara och att deras integritet skyddas. Rege-
ringen har också nyligen, under mars månad, överlämnat en proposition om
förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården till riksdagen i
vilken bl.a. föreslås att denna verksamhet skall permanentas.
Sammanfattningsvis konstaterar jag dels att det bl.a. som följd av initiativ
från regeringen för närvarande pågår ett intensivt arbete med att utveckla
kvalitetssäkringen inom hälso- och sjukvården, dels att tillkomsten av social-
styrelsens regionala tillsynsorganisation har förbättrat styrelsens möjligheter
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
27
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
28
att utöva tillsyn i syfte bl.a. att stärka patienternas rättssäkerhet och integri-
tet. Den större översynen av hälso- och sjukvårdens finansiering och organi-
sation, som nu inleds, kan komma att resultera i förslag om ytterligare insat-
ser på detta område.
Anf. 32 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag skall be att få tacka så mycket för svaret. Det var ju
många ord och många sidor; jag förstår att statsrådet Könberg behöver
dricka litet vatten efter det. Dess värre innehöll svaret inte så många kon-
kreta svar, måste jag säga.
Enligt vad jag förstår kan man sammanfatta svaret med att vi är överens
om att kvalitetskontroller och kvalitetssäkring behöver utvecklas. Det finns
inte - det står här också - men det måste till, och det kommer att bli allt
viktigare. Frågan är nu hur denna goda cigarr skall åstadkommas. Det var
det jag var ute efter.
Bakgrunden till interpellationen - det är nu ett tag sedan jag skrev den -
var bl.a. en intressant artikelserie i Dagens Nyheter, där man tog upp proble-
men med den alltmer galopperande privatiseringen av vården och där både
läkare och andra uttalade sig. De ansåg att det råder någon form av Vilda
västern på det här området, att det finns stor risk att många människor kom-
mer att fara illa och att man får verksamheter som inte säkert är så seriösa.
Hela den här ”köp och sälj ”-filosofin, som ju hämtar sin grund från varu-
marknaden, bygger på att man har patienter som är mycket väl upplysta och
medvetna konsumenter och som har gått runt och orienterat sig inom sjuk-
vårdens olika institutioner, helst innan de blivit sjuka, för att vara säkra på
vart de skall vända sig den dag som de drabbas av någon sjukdom. Men så
ser ju inte verkligheten ut. Som patient är man ju faktiskt i underläge - så är
det traditionellt, och jag tror att det kommer att ta mycket lång tid innan
patientrollen förändras - och dessutom planerar man inte på det sättet; man
åker inte runt och gör institutionsbesiktningar för att veta vart man skall
vända sig den dag det gäller. Det måste alltså till någon annan som gör det.
Det är bl.a. också vad läkare efterlyste i DN. Det räcker inte med att man
bara anmäler skador när det har gått fel och att man i efterhand får regler
för vad som skall gälla, utan det måste göras ett förebyggande arbete också
på tillsynssidan. Det existerar inte i dag. I dag kan man öppna privata klini-
ker, och en legitimerad läkare kan operera vad som helst var som helst, påpe-
kar läkarna själva i den här artikeln. Det är ingen tillfredsställande situation
för den som är konsument av sjukvård.
Man efterlyser från flera håll inom kåren att samma stränga regler som
gäller för den offentliga hälso- och sjukvården, som är av hög kvalitet och
där det finns ett regelsystem och lagar och förordningar, skall gälla också den
privata verksamheten i dag. Men något sådant regelsystem existerar inte i
dag. Jag undrar då: Vad tänker man göra åt det?
Man säger att det är socialstyrelsen som har hand om tillsynen, men chefen
för socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Stockholm säger i DN-artikeln:
Vi är tagna på sängen. Samhället har inte varit på alerten helt enkelt. Vi
kunde inte förutse den oerhört snabba utveckling den privata vården genom-
gått de senaste tre åren. Lagstiftningen som finns är gammalmodig och tön-
tig - den är skriven i 60-talets anda, då ingen kunde fantisera om att det i
Sverige skulle finnas en massa kliniker och sjukhus i helt privat regi.
Det krävs alltså - det har man sagt från socialstyrelsens sida - en helt ny
lagstiftning för att reglera detta.
Det här är den situation som råder nu. Det som interpellationssvaret
handlar om är långsiktiga utredningsarbeten och utvärderingsarbeten. Verk-
ligheten har sin hastighet och utredningarna har en helt annan, och de verkar
inte passa ihop, tycker jag.
Risken är då att den här Vilda västern-mentaliteten breder ut sig. Det är
också allvarligt. Man måste ju se den här väldiga privatiseringsvågen också
ur en ideologisk synvinkel. Det är inte alltid ekonomiska skäl som styr rege-
ringens, kommunernas och landstingens överväganden när man så gärna vill
privatisera; det har i kommunerna nu visat sig att det ofta finns en ideologisk
grund för privatiseringen: Syftet är att bereda privata intressenter möjlighet
att ta del av det här men också att minska den politiska styrningen av verk-
samheten, vilket man gör genom att bilda privata bolag. Det är en dålig kom-
bination, tycker jag.
Det finns här en stark frestelse att konkurrera med sämre kvalitet helt en-
kelt. Därför kräver de här marknadslösningarna en kraftigt utbyggd kvali-
tetskontroll, och det krävs att den byggs ut parallellt med att man genomför
privatiseringen. Man kan inte komma tio år senare, när man har utrett frå-
gan, och konstatera att det här inte gick så bra. Skall man driva den här ideo-
logiska privatiseringskampanjen måste det till ett parallellt löpande lagstift-
ningsarbete med möjligheter att garantera kvalitetskontroll och patienternas
säkerhet. En rättighetslagstiftning borde, menar jag också, vara en del i ett
sådant förändringsarbete, för att människor skall kunna känna sig trygga i
en situation då de behöver hjälp.
Anf. 33 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Efter det inlägget inser jag någonting som jag möjligen visste
förut, nämligen att det finns vissa skillnader mellan Gudrun Schymans och
min politiska uppfattning. Det är uppenbart att det dominerande intresset
hos Gudrun Schyman den här gången har varit att vända sig mot vad hon
kallar den väldiga privatiseringsvågen, som hon väl möjligen är ensam om
att ha upptäckt.
Det är ju så att vi i vårt land - inom ramen för den generella finansiering
som vi alla är överens om att vi skall ha för viktiga uppgifter typ sjukvård och
utbildning - i utomordentligt stor omfattning bedriver denna verksamhet i
offentlig regi; jag kan t.o.m. säga att det sker i för de gamla socialiststaterna
unikt stor omfattning. På några ställen ser vi nu-glädjande nog, tycker jag-
till att vi inom ramen för den här generella finansieringen får producenter
som inte alla är offentliga.
Jag har inte trott att det är någonting som Vänsterpartiet skulle applådera;
jag har trott att det åtminstone kräver viss betydande ideologisk omprövning
innan man landar på att det kan vara bra att inom ramen för denna generella
finansiering kunna ha producenter av olika slag.
Jag är litet förvånad över Gudrun Schymans beskrivning av ”köp och sälj”-
systemen. Jag vet ju att man från Vänsterpartiet ofta har varit negativ till
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
29
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
30
sådana. Jag har ibland undrat över bevekelsegrunderna för detta. Men har
man den verklighetsbild som Gudrun Schyman har av ”köp och sälj”-syste-
men inom de svenska landstingens sjukvård är denna skepsis i viss mån för-
ståelig. Om man tror att ”köp och sälj”-systemen innebär att personer som
tror att de någon gång kan behöva en blindtarmsoperation skall gå runt på
de svenska sjukhusen för att undersöka vilka som är bäst på blindtarmsope-
rationer är en viss skepsis begriplig. Vad Gudrun Schyman här gör är att
måla upp en alldeles befängd nidbild av vad det hela handlar om för att sedan
med några ord lätt slå omkull den. Tekniken är inte helt ovanlig.
Vad det handlar om är - det vet de som har följ t det seriösa arbete som för
närvarande pågår i många av våra landsting, i Dalarna, i Bohuslän, i Stock-
holms län och på flera andra håll - att mer försöka använda sig av marknads-
mekanismer inom vården för att öka produktiviteten.
Det innebär exempelvis att sjukhuskliniker på några sjukhus i större ut-
sträckning får betalt efter vad de utför under ett år, i stället för att få en årlig
budget och ros eller ris när året är slut om de har gjort mycket eller litet. På
några håll förefaller detta redan nu ha gett resultat, till båtnad för patien-
terna och för skattebetalarna. Man har alltså kunnat öka produktiviteten,
med möjlighet att få mera valuta för de skattepengar som satsas på den verk-
samheten.
I några speciella fall kan patienten säkert gå runt och inspektera och göra
bedömningar. Jag känner till ett sådant exempel, eftersom jag själv var in-
blandad, och det är den ökade valfriheten i förlossningsvården i Stockholms
län, som har sju kliniker. Där är situationen så speciell att nästan alla bli-
vande konsumenter vet om att de skall konsumera den här tjänsten inom
några månader, och därför har den blivande mamman och blivande pappan
ibland gått runt och tittat och gjort sin bedömning. Men detta är undantag.
Jag är övertygad om att huvudgreppet ändå kommer att vara att den en-
skilde - som ofta är i underläge, som Gudrun Schyman påpekar - får ett om-
bud, dvs. en husläkare, som hjälper honom eller henne. Det är en reform
som ett mig närstående parti har arbetat för ganska länge, i akt och mening
att stödja patienten och förbättra vederbörandes ställning. Den läkaren kan
hjälpa till med råd om vart man skall vända sig inom sjukvården. På de allra
flesta håll inom landstingen handlar det om att skapa ett slags beställarorga-
nisation, som står för notan.
Jag skulle alltså vilja rekommendera Gudrun Schyman - i den mån hennes
intresse för sjukvårdsfrågorna inte bara var en dagslända från i mars utan är
genuint - att titta litet närmare på de många försök som bedrivs inom svensk
sjukvård. Där finns säkert saker att kritisera, men detta har inte att göra med
det som Gudrun Schyman målade upp som problemet med dem.
Jag delar den uppfattning som Gudrun Schyman har, att om vi får många
fler producenter ökar närmast argumenten för en bättre tillsyn från samhäl-
lets sida. Man kan säga att vi borde ha förbättrat tillsynen under alla förhål-
landen, men i akt och mening att det blir flera producenter och därmed mera
svåröverskådligt, bör vi alltså förstärka tillsynsverksamheten. Det handlar
om två saker. Det ena är resurser för tillsyn, som socialstyrelsen behöver,
och vi har försökt åstadkomma detta genom att decentralicera verksamhe-
ten, via regionalisering.
Det andra är det som Gudrun Schyman efterlyser, nämligen en förändring
av lagstiftningen. Den är föråldrad, och det behövs en ny sådan på tillsynssi-
dan - vi återkommer med detta till riksdagen. Det behövs också, som jag har
uttalat i några tidningsintervjuer, en översyn av den enskilda vårdhemsstad-
gan, som är mycket gammalmodig i många avseenden. Jag är inte säker på
att resultatet av den tillsynen på alla punkter kommer att tillfredsställa Gud-
run Schyman och hennes partivänner, i så måtto att en del av förändringarna
kommer att handla om att underlätta för privat verksamhet, jämfört med de
regelsystem som finns för närvarande. Men om Gudrun Schyman menar all-
var med att hon vill ha samma regler och samma kvalitetskontroll för verk-
samhet oavsett vem som bedriver den, bör vi ha mycket lättare att finna var-
andra i det fortsatta arbetet.
I den mån jag inte i mitt svar - trots att det innehöll så mycket som tre och
en halv sida - gick in mera på lagstiftningsfrågorna är det en brist, och jag
kompletterar det gärna på det sätt som jag nu har gjort. Vi behöver alltså
relativt snart se över lagstiftningen, och vi skall inte vänta i tio år på detta.
Anf. 34 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Det var väldigt bra att jag fick den här kompletteringen, att
det finns något substantiellt som vi kan vara överens om, även om vi inte
tillhör samma politiska parti - det är väl känt att vi inte gör det.
Jag tycker inte om utvecklingen; jag tror inte att den här ”köp- och sälj”-
filosofin inom vård och omsorg kommer att bli särskilt långvarig, då det
kommer att visa sig att den har alldeles för stora brister, dels beroende på att
det är mycket svårt med kvalitetskontroll, dels beroende på att det lätt blir
en överetablering av mycket spektakulära verksamheter, som det är lätt att
marknadsföra men som inte tillfredsställer mera långsiktiga behov. Jag tror
också att pengar på detta sätt kommer att tas indirekt från mer långsiktigt
och förebyggande arbete, som ändå är oerhört väsentligt på det här området.
Dessutom bygger kostnadskontrollen, som också behövs, upp väldiga nya
byråkratier. I USA, som är skräckexemplet att anföra, går 25 % av sjukvår-
dens kostnader åt till de nya byråkratierna. Det är att använda pengar på fel
sätt.
Jag tror att de här bristerna kommer att visa sig. Den bild som jag målade
upp var ingen skräckbild eller nidbild. Det är inte ens jag eller mina parti-
kamrater som har målat upp den, utan jag har läst i tidningarna vad ansvarigt
folk på socialstyrelsen, läkare och de som arbetar inom de privata områdena
säger. De tycker själva att det är ett laglöst område, och de som är seriösa är
oroade över den här, som jag betecknar den, Vilda västern-utvecklingen.
Jag har också en någorlunda bra inblick i vad som händer i Stockholms
läns landsting, eftersom vi har partikolleger där, och den utveckling som på-
går är inte alls fri från kritik. Det finns flera andra ställen där man nu börjar
se avigsidorna av detta system, som är mera baserat på varuproduktionens
ekonomiska förhållanden, att det inte passar så väl in. Om man nu säger sig
förespråka detta och vill driva den linjen så hårt, tycker jag att minimikravet
är att hand i hand med detta förändringsarbete skall gå tillsynsregler, lagstift-
ningsarbete och rättighetslagstiftning, som garanterar att människor inte far
illa och blir offer i det ideologiska förähdringsarbete som pågår. Det är det
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
31
|
Prot. 1991/92:109 11 maj 1992 |
grundläggande kravet, och det är ett anständighetskrav. Även om man vill |
lösa.
|
Svar på |
Anf. 35 Statsrådet BO KÖNBERG (fp): Herr talman! Först vill jag säga några ord om det som j ag betraktade som Man kan naturligtvis beskriva uppfattningen att vi inom ramen för den ge- Gudrun Schyman anförde sedan en del mer allmänna synpunkter, utöver Anf. 36 GUDRUN SCHYMAN (v): Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten, då vi är ganska klara över Jag kan rapportera från socialtjänststämman, som nu pågår, där jag är när- |
32
överens om att det inte fanns något att tjäna på den. När man blir gammal
blir man vis, sägs det. Jag vet inte.
Anf. 37 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag hade inte väntat mig att få höra Gudrun Schyman åbe-
ropa Werthén, men jag skall med intresse ta del av hans inlägg.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på interpellation 1991/92:158 om ökade socialbidrags-/bo-
stadsbidragskostnader
Anf. 38 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag får be om ursäkt för att det har blivit störningar här.
Även interpellanten får jag be om ursäkt.
Eva Zetterberg har frågat mig:
Vilken ekonomisk beredskap finns det och kommer det att finnas i landets
kommuner för ökade socialbidrag/bostadsbidragskostnader?
Vilken ekonomisk kompensation avser regeringen ge kommunerna för att
dessa skall kunna undvika dramatiska höjningar av antalet vräkta personer?
Vilka åtgärder föranleder förslaget om minskade bostadssubventioner på
det sociala området?
Avser regeringen att initiera någon studie av vad som händer de enskilda
och de familjer som blir vräkta?
Enligt socialtjänstlagens 6 § är det kommunernas socialnämnd, eller den
nämnd som kommunfullmäktige bestämmer, som har att svara för ekono-
miskt bistånd. Socialbidraget finansieras - förutom den del som går till per-
soner som omfattas av den kommunala flyktingmottagningen - med kommu-
nala medel.
De flesta av landets kommuner har, mot bakgrund av befintliga prognoser,
varit beredda på ökade socialbidragskostnader. Den nu pågående lågkon-
junkturen har dock blivit djupare än flertalet bedömare tidigare räknade
med. Det har inneburit att socialbyråerna har fått bevilja bistånd till fler ar-
betslösa än beräknat. Särskilt stor har ökningen av bistånd till arbetslösa un-
der 25 år varit.
Även om en rad beslut har fattats under senare tid för att få bättre fart på
svensk ekonomi och på så sätt minska arbetslösheten, kommer det att dröja
ännu ett tag innan förbättringarna i ekonomin märks på arbetsmarknaden.
Regeringen har i avvaktan härpå aviserat en mängd arbetsmarknadspolitiskt
motiverade åtgärder.
För att minska socialbidragsberoendet är det vissa grupper som särskilt
måste uppmärksammas. Det är de långtidsarbetslösa och ungdomarna. Re-
geringen satsar därför betydande resurser för att ge ungdomar meningsfull
sysselsättning, för att stärka särskilt svaga grupper på arbetsmarknaden och
för att motverka långtidsarbetslöshet och utslagning från arbetsmarknaden.
I budgetpropositionen betonas att även i en svår arbetsmarknadssituation
måste såväl fysiskt som psykiskt handikappade få stöd i syfte att de skall få
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 109
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
ett arbete alternativt annan sysselsättning. I kompletteringspropositionen
för budgetåret 1992/93 föreslås att AMS tillförs ytterligare 200 milj.kr. till
särskilda åtgärder för arbetshandikappade.
En fjärdedel av de arbetslösa står utanför både arbetslöshetsförsäkring
och kontantstöd, KAS. Huvuddelen av dessa är ungdomar. Enligt de rappor-
ter vi har fått från kommunerna är det till stor del denna grupp som står för
den ökning som skett av antalet socialbidragstagare.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare med uppgift att föreslå ut-
formning och finansiering av en allmän arbetslöshetsförsäkring. Utred-
ningen skall bedrivas skyndsamt och arbetet skall avslutas senast den 31 mars
1993. En allmän arbetslöshetsförsäkring skulle, särskilt under ekonomiska
nedgångsperioder, kunna få effekt på kommunernas socialbidragskostnader.
De flesta av dem som riskerar utförsäkring har kunnat beredas bered-
skapsarbete, varför gruppen utförsäkrade som tvingats söka socialbidrag
fortfarande är förhållandevis liten. I förordningen om beredskapsarbeten
finns en regel som i princip garanterar beredskapsarbete till de personer som
riskerar utförsäkring från arbetslöshetsförsäkringen.
Eva Zetterberg frågar också om kommunernas beredskap vad gäller
ökade bostadsbidragskostnader och effekterna av de ändrade bostadssub-
ventionerna.
Jag anser att det kan vara motiverat att förbättra bostadsbidragen mot
bakgrund av höjda boendekostnader på liknande sätt som skedde i samband
med genomförandet av skattereformen. I kompletteringspropositionen före-
slår regeringen en justering av kostnadsgränserna för bostadsbidrag första
halvåret 1993.
Inom socialdepartmentet pågår en översyn av regelverket för bostadsbi-
dragen med utgångspunkt i ett statligt övertagande fr.o.m. den 1 juli 1993.
Jag har i kompletteringspropositionen aviserat ett förslag i frågan hösten
1992. Vidare har en särskild utredare fått i uppdrag att förbereda en överfö-
ring av bostadsbidragens administration från kommunerna till försäkrings-
kassorna.
Inom förutvarande bostadsdepartementet har utarbetats ett delbetän-
kande om ny hyreslag som för närvarande remissbehandlas. I betänkandet
föreslås omfattande ändringar i de nuvarande bestämmelserna om förver-
kande av hyresrätten till en bostadslägenhet på grund av bristande hyresbe-
talning. Bl.a. föreslås att en avhysning skall kunna stoppas redan genom att
en socialnämnd åtar sig betalningsskyldighet för hyran. I dag krävs att social-
nämnden har betalat hyresskulden för att en avhysning skall kunna stoppas.
Konsumentverket har tagit initiativ till centrala överläggningar med bl.a.
Hyresgästernas riksförbund, olika fastighetsägare och Kommunförbundet
för att diskutera lämpliga rutiner för att förebygga hyreseftersläpning.
En aktiv insats för att hjälpa de skuldtyngda hushållen att reda ut sin eko-
nomi och undvika vräkningar görs i många kommuner i form av hushållseko-
nomisk rådgivning. Jag avser att föreslå regeringen att uppdra till socialsty-
relsen att i samarbete med konsumentverket göra en uppföljning av en tidi-
gare undersökning av socialbidragshushållens skuldsituation och effekter av
hushållsekonomisk rådgivning.
34
Enligt vad jag inhämtat avser konsumentverket vidare att göra en uppfölj-
ning av vad som händer med de hushåll som blivit vräkta.
Inom regeringskansliet pågår ett beredningsarbete med anledning av in-
solvensutredningens förslag om en skuldsaneringslag.
Jag kan även nämna att jag nyligen kallade till en hearing i socialdeparte-
mentet om socialbidragsutvecklingen i landet där representanter från kom-
muner, länsstyrelser och socialstyrelsen deltog. Jag planerar ytterligare en
sådan hearing efter sommaren.
Sammanfattningsvis genomförs alltså en rad åtgärder för att möta eller
motverka de problem som Eva Zetterberg berör i sin interpellation. Jag ser
med oro på uppgifterna om ett ökat socialbidragsberoende och om ett ökat
antal vräkningar, och jag kan försäkra Eva Zetterberg att regeringen även i
fortsättningen kommer att följa utvecklingen inom dessa områden med stor
uppmärksamhet.
Anf. 39 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag vill först tacka Bengt Westerberg för ursäkten, men jag
vill påpeka att det känns ytterst förödmjukande för en ledamot när ett stats-
råd sätter sig över de bestämmelser om att infinna sig i tid som gäller för oss
andra. Man kan faktiskt ha annat planerat. Ett statsråds tid är inte alltid mer
dyrbar än ledamöternas. Jag blir alltså väldigt upprörd över att det går till på
det här viset.
Sedan över till svaret, som jag vill tacka för. Det var ett innehållsrikt svar.
Det finns en hel del i svaret som vi är överens om. Jag kan med tillfredsstäl-
lelse notera att Bengt Westerberg ser med oro på t.ex. det ökade socialbi-
dragsberoendet och det ökade antalet vräkningar samt pä att regeringen i
fortsättningen ämnar följa utvecklingen. Jag är glad att Bengt Westerberg
betonar detta i svaret, eftersom jag tycker att det är oerhört viktigt att vara
överens i de grundläggande frågorna.
Eftersom jag vet att Bengt Westerberg besökte socialtjänstsstämman
skulle jag vilja fråga i vilken mån de här i mitt tycke viktiga frågorna kom
fram. Såvitt jag har förstått av programmet tog man inte upp särskilt mycket
om just det ökade antalet vräkningar och ökat socialbidragsbehov. Jag
tycker att dessa frågor, som i mitt tycke är så oerhört oroande, inte kommer
fram särskilt mycket i den allmänna debatten. Det förefaller som att vi som
oroar oss för detta inte tycks vara så många i det här landet.
I svaret omnämndes den hearing som socialdepartementet har haft om so-
cialbidragsfrågorna. Jag försökte ställa frågor under den korta tid som stod
till buds, nämligen en förmiddag. Men man tycks inte ha någon dokumenta-
tion, vare sig på socialdepartementet eller på socialstyrelsen, så att vi andra
som också är intresserade kan få ta del av den. Det är väl åtminstone det
minsta som man kan begära.
Jag är positiv till det som togs upp i svaret om allmän arbetslöshetsförsäk-
ring. Det är ett krav som Vänsterpartiet under många år har drivit. Jag
tycker alltså att det är bra att regeringen äntligen kommer fram till ett beslut
på den punkten. En viktig fråga i det sammanhanget är att det finns kvar en
facklig anknytning, så att inte de fackligt anslutna hamnar ute i tomma intet
och inte får ha kvar det kamratstöd som finns på arbetsplatser. Dessutom är
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
35
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
det viktigt att man kan använda sig av de fackliga organisationerna för perso-
ner som inte är fackligt anslutna, så att de inte totalt tappar kontakten med
arbetsplatsen. I det sammanhanget undrar jag hur det går med pengar, efter-
som arbetsmarknadsministern tidigare inte fick de pengar han ville ha för
att satsa på ungdomsarbetsplatser och praktikplatser. Kommer det att finnas
några pengar som regeringen kan anslå till detta ändamål?
Förslaget om att avhysning kan stoppas tidigare, som hyreslagskommittén
har lagt fram, är också bra. Jag hoppas att socialministern kommer att se till
att förslaget blir genomfört.
Herr talman! I svaret nämner Bengt Westerberg en överläggning mellan
konsumentverket, Hyresgästföreningen, Kommunförbundet m.fl. om att
förebygga vräkningar. Jag tycker att det är oerhört positivt. Jag hoppas att
denna överläggning kommer att leda till mer konkreta resultat på detta om-
råde.
I svaret omnämns vidare den hushållsekonomiska rådgivningen. Vi är nog
överens om att det är ett bra medel just för att förebygga vräkningar, att se
till att människor kan få rätsida på sin ekonomi. Men det är litet oroande hur
det går till i praktiken, när man måste skära ner på resurserna i kommu-
nerna. I ett nyligen inträffat exempel i Eskilstuna har vägledningen överförts
till socialtjänsten. Därmed försvinner kraven på att det skall finnas konsu-
mentvägledning bland en rad andra krav. I Karlstad har man tydligen vidta-
git en sådan förändring, men nu är man på väg att föra tillbaka vägledningen
till särskilda konsumentvägledare för att den vägen se till att bredare grupper
av människor söker sig dit och inte bara de som står inför akuta ekonomiska
problem.
Jag skall inte ta upp några fler konkreta exempel, men jag undrar hur re-
geringen uppmuntrar och skall se till att framför allt borgerligt styrda kom-
muner, där man har möjlighet till stort inflytande, skall kunna behålla kon-
sumentvägledarfunktionen. Det finns tecken på att den inte kommer att fin-
nas kvar överallt.
Den huvudfråga som jag egentligen vill ta upp gäller det förslag till nytt
bostadsfinansieringssystem som lades fram i Danells utredning och som full-
följs i kompletteringspropositionen. När jag framställde interpellationen var
det ju inte känt hur man skulle hantera bostadsbidragen. Jag tycker att det
är alldeles utmärkt att de skall föras över till försäkringskassorna, eftersom
det ger möjlighet till en mer rättvis bedömning över hela landet.
Av kompletteringspropositionen framgår det dock att alla grupper inte får
höjda bostadsbidrag, t.ex. inte de ensamstående, som säkert kommer att få
höjda hyror, även om man höjer bostadsbidragen under första halvåret 1993.
Om man drastiskt minskar bostadssubventionerna, måste man ju på något
annat sätt tackla problemet hur hushåll med låga inkomster skall klara att bo
kvar i sina lägenheter. Det finns all anledning till oro på det här området.
Från Stockholms socialförvaltning och Stockholms socialnämnd har man
gått ut med sådana riktlinjer där man kräver att människor byter ner sig,
eftersom man inte anser sig ha råd att bistå med hyran, trots att en familj kan
behöva den bostad som familjen har. Jag vill att socialministern återkommer
på den punkten och förtydligar vad han anser om just kopplingen mellan
36
ett nytt bostadsfinansieringssystem och bostadsbidrag. Någon sådan analys
finns inte i kompletteringspropositionen.
Anf. 40 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag får väl upprepa min ursäkt en gång till för att jag kom
sent. Jag hade avsatt åtskillig tid för att diskutera med Eva Zetterberg, men
ingen av oss hade väl kunnat förutse att interpellationsdebatten skulle gå så
snabbt att kl. 13.30 skulle vara för sent. Jag hoppas att Eva Zetterberg inte
har behövt inställa några viktiga engagemang. Jag skall emellertid försöka
bättra mig på den punkten.
Eva Zetterberg ställde ett antal frågor till mig. Låt mig försöka svara på
dem någorlunda kortfattat.
Den första frågan gällde om det kom fram någonting på socialtjänststäm-
man när det gäller de frågor som vi nu diskuterar. Det kan jag väl inte säga
att det gjorde under den korta tid jag deltog. Som vi hörde tidigare var det i
huvudsak en dialog mellan Hans Werthén och Karl Henrik Hermansson. I
den dialogen kunde man kanske inte vänta sig att det kom fram några uppgif-
ter. Däremot har det i dag redovisats en del uppgifter om utvecklingen av
socialbidragen i kommunerna mellan den 1 januari i fjol och den 1 januari i
år. Det visar sig att det finns ett antal kommuner - ungefär en fjärdedel -
som har sänkt ersättningsnivån, i en del fall till en oroväckande låg nivå. I
det mest extrema fallet ligger man nere på 1 400 kr. i månaden, vilket är
mindre än hälften av vad socialstyrelsen rekommenderar. Det är alldeles up-
penbart att man inte kan klara sig på så låga bidrag.
Erfarenheterna ute i kommunerna av överklaganden av sådana beslut är
ganska goda i den meningen att den överklagande i regel får rätt. Jag tycker
att de personer som beviljats så låga ersättningar från kommunerna bör ut-
nyttja den besvärsrätt som finns, dvs. använda sig av socialtjänstlagen på det
sätt som det är tänkt.
Eva Zetterberg frågade för det andra om det fanns någon dokumentation
från den hearing som jag höll. Det var inte någon offentlig hearing, utan jag
höll den närmast för att skaffa mig information om hur man på olika håll -
bl.a. från socialstyrelsen - såg på utvecklingen. Jag skall gärna överväga om
det i samband med den hearing som skall hållas i höst går att få fram några
fakta som kan vara av mer allmänt intresse och sprida dem till en vidare krets
av personer.
För det tredje frågade Eva Zetterberg om man tänker sig att den nya ar-
betslöshetsförsäkringen skall ha samma typ av facklig anknytning som den
nuvarande försäkringen. Den fackliga anknytningen måste ju i sanningens
namn sägas ha tunnats ut åtskilligt och finns knappast kvar i den nuvarande
arbetslöshetsförsäkringen. Jag tycker att det i princip är bra om en arbetslös-
hetsförsäkring har en facklig anknytning. Det ligger i medlemmarnas in-
tresse i deras egenskap av medlemmar att agera så, att arbetslöshetsförsäk-
ringen inte uttöms på sina resurser.
För det fjärde frågade Eva Zetterberg om det finns pengar till arbetslös-
hetsförsäkringen och till andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Svaret på
denna fråga är naturligtvis att det inte finns några pengar i den meningen att
pengar ligger och väntar på att bli använda. Regeringen tvingas låna pengar
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
38
för att bedriva arbetsmarknadspolitik. För min egen del tycker jag att det är
riktigt att göra detta. Man skall bedriva en aktiv stabiliseringspolitik, dvs.
låna upp pengar under dåliga tider för att hålla uppe sysselsättningen och
betala igen när tiderna blir bättre. Detta har vi naturligtvis anledning att fort-
sätta med. En arbetslöshetsförsäkring över en konjunkturcykel måste själv-
fallet vara finansierad, och hur det skall gå till får vi bedöma när utredningen
är klar nästa år.
Den femte frågan som Eva Zetterbeg ställde gällde hushållsrådgivningen.
Hon undrade vilka planer vi hade på att garantera den i ett antal kommuner
där det sviktar. Jag får väl svara uppriktigt och säga att vi inte har fört några
sådana diskussioner, utan det här är en prioritering som kommunerna
tvingas göra. Men vi värderar ju båda det här högt, för vi vet att det har
positiva effekter. Vi hoppas att kommunerna tar hänsyn till detta. Alternati-
vet kan bli att man får andra och större kostnader i andra sammanhang.
Till sist Eva Zetterbergs huvudfråga, nämligen det nya bostadsfinansie-
ringssystemet och vilka effekter det bör få på bostadsbidragen. Jag delar helt
uppfattningen, att om man minskar de generella subventionerna, bör detta
leda till att man förbättrar bostadsbidragen. Vi har i den föreslagna proviso-
riska justeringen för första halvåret 1993 tagit hänsyn till effekterna av de
nedskärningar i beståndet som ligger i Georg Danells förslag. Självfallet
kommer vi framdeles när vi bestämmer bostadsbidragens utformning och
nivå att ta hänsyn till den bostadskostnadsökning som blir följden av det nya
bostadsfinansieringssystemet.
Anf. 41 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag skall börja där Bengt Westerberg slutade, med bostads-
subventionerna. Visst finns den begränsade ökningen av bostadsbidragen,
men både i kompletteringspropositionen och i Georg Danells utredning sak-
nas totalt ett fördelningsresonemang om hur förslaget slår fördelningsmäs-
sigt. Jag har inte kunnat läsa mig till att det finns en klar koppling. Denna
måste komma fram mycket tydligare. Därmed är inte sagt att vi har samma
åsikt om huruvida det är bra att genomföra det här systemet. Jag menar att
om systemet ändå genomförs, och det ser ut som om regeringen tänker göra
det, måste man på allvar se hur det slår för grupper som annars inte skulle
ha möjlighet att bo kvar eller skaffa sig en lägenhet när det skall bildas ett
hushåll.
Vad en aktiv arbetsmarknadspolitik angår tror jag att vi är överens. Det
är viktigt att satsa på detta. Det är framför allt viktigt att investera i arbeten,
så att människor inte blir arbetslösa.
Jag är också glad över svaret beträffande den fackliga anknytningen, dvs.
att det inte skall bli någon förändring.
I vad gäller den utfrågning som Bengt Westerberg talade om utgick jag
ifrån att det var en offentlig utfrågning och att det skulle vara möjligt för
övriga intressenter att ta del av den. Det tycker jag är självklart, eftersom
det inte är enbart en mycket intern sak.
Sedan till besvärsrätten när det gäller socialbidrag. Även jag tycker att det
är bra att man kan överklaga och få rätt. Men tycker inte Bengt Westerberg
att det är litet fel väg att gå? Är det inte bättre att se till att kommunerna har
socialbidrag som man kan klara sig på än att människor skall behöva över-
klaga för att få en rätt som vi andra har: rätt till en skälig levnadsnivå, som
det står i socialtjänstlagen? Här går man väl fel väg.
Vad angår socialbidragen skulle jag vilja peka på en sak som är mycket
oroande. Väntetiderna ute i kommunerna ökar och är nu uppe i 4-5 veckor.
Det gäller inte bara storstäder, utan en hel del andra kommuner runt om i
Sverige har denna långa väntetid. Det är naturligtvis oroligt för människor
som väntar och som kanske har dåligt med pengar t.o.m. för dagsbehovet.
Med tanke på vräkningsperspektivet blir det ju extra allvarligt, eftersom det
kanske är just hyran som man väntar med att betala när det inte finns pengar
till mat. Därmed blir man avhyst i stället för att i tid få hjälp med sin ekonomi
och kunna bo kvar.
Jag skulle också vilja kommentera konsumentverkets uppföljning avvräk-
ningar, eftersom det inte förhåller sig som Bengt Westerberg skriver i svaret.
Jag har talat med konsumentverkets personal och förstått att man kommer
att lägga ut arbetet. Förhoppningsvis kommer några studenter vid en univer-
sitetsfilial att kunna anlitas. Konsumentverket har helt andra önskemål, att
med kraft följa upp vad som händer med dem som vräks. Jag tycker därför
att svaret var litet väl ”idylliskt”: att konsumentverket med krafttag skulle
göra en sådan här utredning och se hur människorna har det.
Anf. 42 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag har inte använt orden ”med krafttag” utan bara noterat
att konsumentverket för oss har uppgivit att verket tänker göra en uppfölj-
ning. Hur man gör det och vilka resurser man har vet jag faktiskt ingenting
om. Det är möjligt att det förhåller sig som Eva Zetterberg säger.
Vad angår utfrågningar är det klart att jag då och då kallar till mig perso-
ner för att försöka få en orientering om hur läget är när det gäller missbruk,
socialbidrag och annat. Jag vill nog förbehålla mig rätten att ordna den typen
av utfrågningar inom departementet utan att offentliggöra dokumentation
eller bjuda in publik för att lyssna. Samtidigt ligger det naturligtvis i allas vårt
intresse att vi får ökade kunskaper om hur det förhåller sig. Därför säger jag,
att om det kommer fram intressant information vid höstens utfrågning, skall
jag gärna medverka till att informationen sprids till en vidare krets.
Till sist vill jag bara kommentera socialtjänstlagens utformning. Det på-
går, som Eva Zetterberg vet, en översyn av socialtjänstlagen. Kommittén ar-
betar med förtur med just socialbidragsfrågorna. Det är socialtjänstkommit-
tén som har gjort den kartläggning som jag talade om i min förra replik. I
början av nästa år kommer det ett betänkande. Man arbetar då naturligtvis
med olika modeller för hur rättigheten skall utformas. Dagens utformning
är en möjlighet. Där garanterar man alltså att det lämnas bidrag för skälig
levnadsstandard, och det finns möjlighet att besvära sig, om man anser att
man inte får ett sådant bidrag av kommunen. Men det är naturligtvis ett al-
ternativ att i lagen skriva in precis hur stor andel av basbeloppet som man
skall ha. De här båda alternativen, och möjligen andra, kommer att prövas
av socialtjänstkommittén. Jag är för min egen del inte beredd att i dag ta
ställning till vilken utformning som är den lämpligaste.
Allmänt sett finns det alltid en spänning mellan två starka önskemål, näm-
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
39
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
ligen å ena sidan att standardisera över hela landet och därmed erbjuda
samma standard överallt, å andra sidan att decentralisera och säga att beslu-
ten skall fattas där man känner till vilka problemen är. Mellan de två önske-
målen finns det alltid en motsättning. Kommunerna säger gärna att de vill
ha ansvaret själva. De vill själva kunna bestämma utformningen av stödet
och hjälpen. Men från både klientgruppers och politikers sida kan man
ibland framhålla att man vill garantera en jämn standard i riket, varför man
centralt vill gå in med ganska tydliga nationella mål och regler. När det gäller
de här två målen tvingas vi till en avvägning på olika områden. Jag tycker
att det finns starka skäl som talar för att man bör eftersträva en så effektiv
lagstiftning att människor slipper gå vägen via besvär. Samtidigt tycker jag
att det är bra att möjligheten finns, om kommunerna fattar beslut som de
berörda bedömer som oskäliga. Vi får väl se vad socialtjänstkommittén
kommer fram till. Jag är som sagt för dagen inte beredd att ta ställning till
alternativen, utan jag avvaktar slutsatserna.
Anf. 43 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Självfallet skall vi vara glada över att vi har en besvärsrätt
och självfallet skall vi ha kvar denna. Även jag ser fram emot socialtjänst-
kommitténs förslag med tanke på hur det blir beträffande just de här frå-
gorna. Även om det enligt min mening är mycket angeläget att stärka den
enskildes rätt ute i kommunerna, så att det blir ett bättre grundskydd och
onödigt att överklaga, tror jag att det vore livsfarligt att gå den andra vägen
och ta bort möjligheten att överklaga. Denna möjlighet måste finnas kvar
och stärkas.
Tiden tillåter mig inte att kommentera så mycket mer. Jag hoppas att soci-
alministern går vidare i arbetet med frågorna om hur man skall kompensera
människorna för de mycket stora höjningarna av bostadskostnaderna, efter-
som det nog är där skon kommer att klämma. Jag tror också att det är mycket
viktigt att man från socialdepartementets sida noggrannare kontrollerar vil-
ken studie konsumentverket har möjlighet att göra eller bidra till att göra
när det gäller att se vad som händer när människor blir vräkta.
Jag tror alltså att det är en fruktansvärd rundgång med pengar, eftersom
man inte kastar ut människor till ingenting, utan andra kostnader uppstår på
grund av en vräkning, t.ex. hotellkostnader, inackordering, osv.
Vi hinner inte diskutera dessa detaljer ytterligare. Men min förhoppning
när jag ställde denna interpellation var att föra vidare en del av de frågor
som jag anser att det finns anledning att bekymra sig om.
Jag vill sluta med att citera ur Sven Lindqvists bok Utrota varenda jävel.
Jag hoppas att man får säga det, men det är ju ett citat.
”Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också. Det är inte kunskap vi sak-
nar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna.”
Överläggningen var härmed avslutad.
40
8 § Svar på interpellation 1991/92:170 om FAS 90
Anf. 44 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Marianne Jönsson har frågat mig om jag avser att ge direktiv
till riksförsäkringsverket att upphöra med FAS 90-utredningen.
Sedan interpellationen ställdes har årets kompletteringsproposition
(prop. 1991/92:150) lagts fram. I propositionen tar jag upp frågan om det
framtida ADB-stödet inom socialförsäkringen. Jag framhåller att det är av
yttersta vikt att den enskildes integritet skyddas samtidigt som en förbättring
och modernisering av socialförsäkringens ADB-system kommer till stånd.
Med hänsyn till integritetsaspekterna anser jag att ytterligare överväganden
behöver göras innan ställning kan tas till den närmare utformningen av ett
framtida datorstöd. En viktig förändring i förhållande till utredningsarbetet
inom det s.k. FAS 90-projektet skall enligt min mening vara att diagnosre-
gistrering på ADB-medium när det gäller enskilda personer inte skall få
förekomma. De fördelar ur effektiviseringssynpunkt som en sådan registre-
ring skulle ge får stå tillbaka för de olägenheter för den personliga integrite-
ten som en registrering på ADB-medium av så känsliga uppgifter skulle
medföra. Detta bör enligt min mening beaktas inom det fortsatta utrednings-
arbetet.
Regeringen har numera gett riksförsäkringsverket i uppdrag att mot
denna bakgrund närmare utreda moderniseringen av det lokala ADB-stö-
det. Härvid skall teknikstrukturen ta till vara fördelar med en decentralise-
ring samtidigt som högt ställda krav på integritetsskydd skall tillgodoses.
Riksförsäkringsverket har således fått förändrade direktiv såvitt avser an-
vändningen av ADB.
Det är min avsikt att, sedan en redovisning av utredningsresultatet skett,
senare under året föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition
i fråga om socialförsäkringens ADB-stöd.
Anf. 45 MARIANNE JÖNSSON (c):
Herr talman! Tack för svaret, statsrådet. Jag är lika glad i dag som jag var
den dagen då kompletteringspropositionen lades fram och jag såg statsrådet
i rutan. Jag tycker att detta är ett mycket viktigt steg, och vi har väntat länge
på det. Vi har haft våra förhoppningar, men nu är regeringens inställning
klarlagd. Jag tycker att det är viktigt att än en gång få höra att diagnosregist-
rering på ADB-medium inte skall få förekomma och att statsrådet slår fast
att integritetsfrågor måste gå före krav på effektivitet.
Jag vill ställa ytterligare en fråga till statsrådet. Kan man nu säga att
FAS 90-utredningen är avslutad, så att detta inte fortsätter i samma gamla
hjulspår och att det blir något lill-FAS, något FAS 92, eller något liknande?
Jag vet exakt när man på riksförsäkringsverket började utreda teknikstö-
det. Det var den 27 april 1967. Det var först RAFA, sedan ALLFA och 1983
blev det FAS 90. Jag sitter själv i en försäkringskassa, och jag brukar ofta
säga att jag har sett FAS 90 födas. Men jag har hela tiden bävat inför vad det
skulle innebära för medborgarna när det gäller förlorat integritetsskydd. Det
är ju och var-jag hoppas att jag får använda imperfektformen - den största
datasatsningen i Sverige. Alla boende i Sverige skulle finnas registrerade.
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
41
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
42
Detta har också kostat mycket under dessa år och fram till att statsrådet gör
detta uttalande. Riksrevisionsverket säger att det har kostat över 1 miljard
kronor.
Syftet med detta var naturligtvis gott - att förebygga ohälsa, att rehabili-
tera sjuka och att ägna sig åt traditionella sjukförsäkringsärenden. Det var
de tre delarna som ingick i uppdraget. Det är utomordentligt viktiga frågor,
och personalen som skall handha dem har ett ansvarsfullt arbete.
De personer på försäkringskassorna som sysslar med detta har ju sett
FAS 90 som något ”Sesam öppna dig”, ett arbetsredskap som skulle lösa de-
ras ofta mycket svårtacklade arbetsuppgifter. De har väntat otåligt på att
FAS 90 skulle bli klart.
Jag har en tidning här som heter FAS 90-bilagan. Den fanns med i Social-
försäkringstidningen nr 8 1990.1 denna bilaga står det om försäkringskassor-
nas nya ADB-system. Det är klart att personalen har sett fram emot detta,
och man har t.o.m. kallat tiden mellan utredningen och genomförandet för
spången. På många försäkringskassor runt om i landet har man bedrivit ett
utvecklingsarbete som säkerligen har varit mycket gott och bra för verksam-
heten.
Som jag sade tidigare är ändamålet gott, men det får inte helga medlen.
Därför skulle jag vilja ställa några frågor till statsrådet. Kan man nu lita på
att det är slut med dessa gamla upptrampade fotspår och att man nu går in
för helt nya direktiv? Och hur pass preciserade är dessa direktiv? Det sägs i
svaret att det skall ställas höga krav när det gäller den personliga integrite-
ten. Detta skall förenas med decentralisering. Kan man räkna med att
FAS 90-utredningen har upphört? Hur pass preciserade är direktiven till den
fortsatta utredningen? Är det fråga om något helt nytt? Skulle någon utanför
försäkringskassevärlden kunna göra denna utredning?
Anf. 46 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Som det har antytts här har debatten om FAS 90 rasat i
många år. Många har engagerat sig i debatten därför att riskerna har varit
uppenbara för att känsligt material skulle komma i orätta händer.
Syftet från riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet har varit
att skapa en rationell hantering av alla data om det sjukskrivna Sverige. Att
den enskilda lilla människan kan komma i kläm har spelat en mindre roll,
eller snarast, som jag bedömer det, ingen roll. Det viktigaste har varit, och
är sannolikt fortfarande, att registrera så mycket som möjligt.
Flera partier i Sveriges riksdag har varit emot registreringen av sjukdoms-
diagnoser m.m. På senare tid har jag, och många med mig, ifrågasatt om
FAS 90 verkligen ligger i tiden.
Sjukförsäkringssystemen ligger i dag i stöpsleven, som statsrådet vet.
Mycket stora ändringar är ju på gång. På grund av införandet av sjuklön
minskar kassornas antal ärenden från 11 miljoner till 2,5 miljoner. Kvar finns
de tunga ärendena och rapporteringen av korttidssjukskrivningen.
Jag har med stor tillfredsställelse noterat att regeringen med stort allvar
har tagit till sig kritiken av FAS 90. Det är därför mycket glädjande att rege-
ringen har beslutat att inte införa det planerade sjukförsäkringsregistret.
I år, dvs. 1992, inleds sjuklönehanteringen ute i företagen. Arbetsgivarna
skall också ta ett större ansvar för rehabiliteringen. Därför finns det inga skäl
att i dag hävda att försäkringskassorna behöver någon form av FAS 90-sy-
stem för att klara den stora ärendemängden.
I statsrådets svar anges att regeringen har givit riksförsäkringsverket i upp-
drag att ta till vara fördelarna med en decentralisering utan att integritets-
skyddet skadas.
Herr talman! Jag ifrågasätter om det i dag är rätt tidpunkt att modernisera
kassornas ADB-stöd. Fr.o.m. den 1 januari i år svarar, som jag sade, arbets-
givarna för administrationen av korttidssjukskrivningen. Samtidigt har de
också ett mycket större ansvar för rehabiliteringen av sina anställda. Såväl
den förra regeringen som den nuvarande förutsätter dessutom en stor insats
av företagshälsovården i rehabiliteringsarbetet.
Såvitt jag förstår avser regeringen att i höst föreslå att husläkarsystemet
införs. Husläkarmodellen innebär en närmare kontakt mellan patient och
läkare. En naturlig utveckling av husläkarmodellen kan innebära att huslä-
karen tar ett större ansvar även för rehabiliteringen av sina patienter. Där-
med avtrappas, enligt mitt sätt att se, försäkringskassans uppgifter och an-
svar.
Utifrån det som är på gång vill jag ställa några frågor till statsrådet. Är
regeringen beredd att frysa den vidare utredningen av sjukförsäkringshante-
ringen i avvaktan på att en utvärdering av sjuklönen görs?
Statsrådet sade tidigare i dag i en debatt här att vi är dåliga på utvärde-
ringar. Vi borde således kanske bli bättre i det avseendet.
Vidare behövs det en utvärdering av rehabiliteringsarbetet för att utröna
om det går bra eller dåligt. Jag tror att det är högst väsentligt att veta det
inför vidare diskussioner om de här systemen.
Nästa fråga är: Är regeringen beredd att avsluta insamlandet av uppgifter
om korttidssjukfallen, om det visar sig att kvaliteten på materialet har så-
dana brister att den statistik som materialet skall ligga till grund för blir miss-
visande?
Anf. 47 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Först vill jag till Marianne Jönsson säga att mitt svar är
mycket klart: Det som vi hittills har kallat FAS 90 - såvitt jag förstår har alla
debattörer använt benämningen FAS 90 - är en avslutad verksamhet. Med
detta menar jag att den del av översynen av datorstödet ute på försäkrings-
kassorna, som har haft att göra med att på ett ADB-medium registrera diag-
noser, nu skall upphöra.
Naturligtvis kan den som så önskar hävda att det kommer att finnas data-
maskiner, dvs. persondatorer etc., ute på våra försäkringskassor och att det
är ett slags FAS 90. Men då tycker jag att man har kommit bort från ett nor-
malt språkbruk.
Mitt svar är således: I och med det ställningstagande som jag på regering-
ens vägnar har redovisat i kompletteringspropositionen blir det inget av
FAS 90. Däremot kommer det förstås i försäkringsverksamheten på våra of-
fentliga försäkringskassor också att finnas samma typ av hjälpmedel som
finns på nästan alla svenska arbetsplatser.
Direktiven är ungefär av den art som jag har angett i interpellationssvaret.
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
43
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
44
Jag har inte tagit med mig direktiven hit i dag. De handlar i varje fall om att
den tydliga och kraftiga begränsningen av det hittillsvarande arbetet - dvs.
att man inte får registrera diagnoser - nu skall genomföras. Sedan får vi se
hur det arbetet ser ut. Man har fått mycket kort tid på sig. Jag har nämligen
bett att få in synpunkter redan till den 1 september. Det gör att vi nog inte
under sommaren skall komma med nya direktiv om att andra skall kopplas
in för att göra utredningen. Vi får, som sagt, först se vad det blir för kvalitet
på det material som kommer in.
Marianne Jönsson och Sigge Godin vet att såväl personalen på många av
våra försäkringskassor som förtroendevalda är intresserade av att få en lös-
ning på frågan om hur man rent praktiskt skall arbeta i framtiden.
Detta föranleder mig att ge svar på några av de frågor som Sigge Godin
ställer. Det är förvisso sant att stora förändringar nu äger rum. Inte minst
handlar det om den förändring som gäller fr.o.m. den 1 januari i år, något
som Sigge Godin också pekar på. Då fördesju administrationen beträffande
ersättningen för de två första veckorna över på arbetsgivarna. Rimligen
handlar det - jag tror att Sigge Godin antydde det - om de allra enklaste
fallen, nämligen fall som gäller korttidssjuka. Vad som kommer att kräva
engagemang och arbete däremot är i stor utsträckning de som är sjuka under
en längre tid. Det är i det sammanhanget som vi skall försöka att med kraft
sätta in åtgärder av olika slag.
Sigge Godin tog också upp frågan om husläkarna. I den frågan avser rege-
ringen att i höst återkomma till riksdagen. Det är min bestämda ambition att
vi i regeringen skall försöka bidra till ett fullt utbyggt husläkarsystem i vårt
land före slutet av 1995. Det är klart att husläkaren kommer att spela en stor
roll i många sammanhang. Det är både Sigge Godins och min uppfattning.
Däremot kvarstår under alla förhållanden tills vidare riksdagens ställningsta-
gande, dvs. önskan att försäkringskassorna, som ju svarar för kostnaderna
för sjukskrivningarna, i framtiden skall ha en betydelsefull roll när det gäller
rehabiliteringen.
Det har lett mig, vilket framgår av mitt svar till Marianne Jönsson, fram
till uppfattningen att inte gå in på en frysning i fråga om ADB-användningen
på obestämd tid. I stället skall vi ta tag i frågan med utgångspunkt i förbudet
mot att använda diagnoser. Vi skall försöka göra det så fort som möjligt. I
samband med det arbetet får man väl bedöma de frågor som Sigge Godin
tar upp, nämligen frågan om sjuklönens utfall och frågan om insamling av
uppgifter beträffande korttidssjuka.
Det är förvisso sant att det är min uppfattning att vi är litet dåliga på utvär-
deringar. Jag har ofta gjort samma påpekande som det jag gjorde tidigare i
dag för riksdagen, nämligen att jag tycker att vi ibland utvärderar för länge
och för mycket. I det här fallet skulle det väl närmast vara fråga om att för-
söka utvärdera väldigt tidigt. Möjligen skulle man kunna klara det under
sommaren.
Jag tror att det behövs en förbättring av ADB-stödet ute på kassorna.
Dessutom tror jag att riksförsäkringsverket kommer att ge oss underlag för
ett sådant ställningstagande.
Det är dock viktigt att vi i regeringen uppfyller det krav som riksdagen
flera gånger har ställt. Riksdagen har nämligen flera gånger begärt att få or-
dentliga registerlagar avseende ändamålet för alla möjliga register. Detta
gäller förstås även om registren innehåller mindre integritetskänsliga uppgif-
ter än de som vi nu har tagit bort.
Anf. 48 MARIANNE JÖNSSON (c):
Herr talman! Självklart har vi i Centern aldrig motsatt oss moderna data-
hjälpmedel på försäkringskassorna. När man ser lådsystemen på försäk-
ringskassorna grips man ju av viss fasa. De systemen är att jämföra med ef-
terkrigstidens. Utredaren av registerlagen har kommenterat detta. Det är
rena kristidshanteringen. Vi har alltså inte motsatt oss en modernisering.
Naturligtvis behövs det en rationell ärendehantering.
Vidare behövs det arbetsstationer på kassorna som kan användas utan att
centraldatorn i Sundsvall är inkopplad. Dessa arbetsstationer kan användas
som ett redskap vid mötet med kunderna, försäkringstagarna. Men gränsen
går vid detta med registrering av diagnoser. På den punkten har vi nu fått
besked som känns lugnande.
Sedan något om direktiven. Allt det här kom väldigt snabbt. Man har ju
på försäkringskassorna och på de lokalkontor som utsetts till projekt- och
pilotkontor hållit på i samma takt. Nu gäller det att signalerna blir tydliga, så
att man vet att diagnosdelen är borttagen och att den inte kommer tillbaka.
När det gäller de högt ställda kraven på integritet är det inte möjligt, såvitt
jag kan tolka statsrådet, att få en utomstående att arbeta med dessa saker.
Det blir riksförsäkringsverket som får fortsätta att arbeta med dem. Men det
är en helt ny kultur som man måste ställa om sig till. Därför tog jag fasta på
det som statsrådet sade, nämligen att vi får se sedan när synpunkterna kom-
mer vad det är för kvalitet på utredningsförslaget. Det är viktigt att rege-
ringen gör en granskning inför den proposition som skall läggas fram för riks-
dagen. Det är väldigt värdefullt. Jag misstror inte regeringen och det är hel-
ler inte så, att jag tror att regeringen saknar nödvändiga kunskaper. Men det
kan vara bra att någon utomstående får titta på det här materialet med friska
ögon.
Anf. 49 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Som kammaren nog upplever är både Marianne Jönsson och
jag väldigt tveksamma till stora register där alltför mycket registreras. Själv-
klart är jag mycket glad över att det inte blir något av FAS 90. Det har varit
min förhoppning under alla mina år i riksdagen att det inte skulle bli något
av den utredningen.
Statsrådet talar om att personalen på försäkringskassorna är intresserad
av en lösning. Självfallet är man det. Men för den skull skall vi inte göra
tolkningen att all personal på försäkringskassorna vill ha sådana här system.
Naturligtvis vill man veta vad som skall göras, om det kommer några pengar
till utrustning osv. Men det här är nu effektuerat, så nu kan man jobba ratio-
nellt och bra med de nya maskiner som man nu får tillgång till.
Vidare delar jag statsrådets uppfattning att det är fallen med de långtids-
sjuka som det är viktigt att ta itu med. Men det behövs då en samverkan
många parter emellan. Möjligen är försäkringskassan spindeln i nätet. Dess-
utom är arbetsgivarna och företagshälsovården och - när det systemet blir
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
45
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
aktuellt - sannolikt också husläkarna liksom socialvården, arbetsförmedling-
arna osv. inkopplade. Det är ju det som blir avgörande för resultatet. Avgö-
rande är inte hur mycket som registrerats om en eller flera människor. Det
senare spelar faktiskt mindre roll. Man får ändå inte samköra uppgifter.
Självklart måste försäkringskassan, som har att svara för kostnaderna, ha
kontroll över pengarna, så att dessa används på rätt sätt. Jag tror inte att det
råder delade meningar därom.
Oavsett vad vi politiker gör tror jag att det, när husläkarsystemet genom-
förs, kommer att ställas krav från både läkare och patienter på att de skall
få jobba tillsammans så rationellt som möjligt för att få in människor i arbets-
livet igen. Då ställs kravet att läkare och patienter tillsammans kan komma
fram till den rätta rehabiliteringsformen. Om det skall vara offentligt eller
privat tror jag inte att vi kommer att ha någon åsikt om, utan det är läkarna
och patienterna som ställer krav i det avseendet. Sedan får väl någon be-
döma om kraven är rättmätiga och om betalning skall utgå. Jag tror att den
utvecklingen kommer att gå vidare.
När det gäller att göra utvärderingar av det system som vi har på gång i år
skulle jag gärna vilja att man inte fattar något beslut i frågan förrän efter
nyår eller fram på våren. Man behöver faktiskt se vad sjuklön innebär. Blev
det så bra som vi hade tänkt? Hur fungerar rehabiliteringen, och vad har
hänt med de kortvariga sjukfallen? Är det inte orimligt att skicka in de här
lapparna, när de inte fyller någon uppgift? Detta borde vi veta innan vi ger
oss på ett nytt system.
Anf. 50 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag vill göra ett par kommentarer med anledning av ytterli-
gare frågor från Marianne Jönsson och Sigge Godin.
Jag skall, Marianne Jönsson, deklarera en öppenhet för att vi, när vi till
hösten får in materialet från riksförsäkringsverket, prövar om vi skall ta in
utomstående för att bedöma just de frågor som har engagerat Marianne
Jönsson och flera andra från olika partier i denna kammare.
Till Sigge Godin vill jag bara med anledning av den fråga som han tog upp
i sina bägge inlägg, om de kortvariga sjukfallen, säga att min uppfattning är
att vi efter en tid bör bedöma om vi har glädje av de uppgifter som vi får
in, men även, som Sigge Godin tog upp, om vi får en tillräcklig kvalitet på
uppgifterna. De underhandsuppgifter som jag har inhämtat hittills under
vårkanten från riksförsäkringsverket tyder på att man har fått in något fler
uppgifter än man hade trott från början. Det har att göra med, gissar jag,
att de större arbetsgivarna kan klara av rapporteringen med ganska enkla
metoder. Därför får man in rätt stora sjok den vägen.
Bakgrunden till att den förra riksdagsmajoriteten tog ställning för att man
skulle ha med uppgifterna var bedömningen att man skulle kunna få en
bättre bild av vad som händer i landet i form av sjuktal. Man tyckte sig ha
inhämtat uppgifter från andra håll - däribland Norge, där den här rapporte-
ringen har avskaffats - som tydde på att man skulle kunna ha glädje av rap-
porteringen. Men detta är inte någonting som den nuvarande regeringen
känner sig bunden av på lång sikt. Låt oss titta på vad som händer under
46
resans gång och göra en förnyad prövning av om det är rimligt att samla in
uppgifterna eller inte.
Anf. 51 MARIANNE JÖNSSON (c):
Herr talman! Jag lugnar mig med detta, herr statsråd. Det är bra att man
tar detta med mycket stor omtanke och mycket stor försiktighet. Har vi vän-
tat så väldigt många år, eller, som Sigge Godin säger, har vi väntat sedan 1967
på att försäkringskassan skall få ett fungerande datasystem kan vi vänta även
över nyår, bara det blir bra. Det är min alldeles uppriktiga övertygelse.
Med det, herr talman, vill jag tacka statsrådet för svaret. Jag tycker att vi
har hunnit långt med den nya regeringen.
Anf. 52 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Statsrådet och vi är överens om tagen, och det är mycket
glädjande. Det är det som är det viktiga för framtiden.
Låt mig bara när det gäller de kortvariga sjukfallen säga att experter i det
här landet, som kan de här frågorna, är mycket tveksamma till om man får
in ett material som håller en sådan kvalitet att vi statistikmässigt har någon
glädje av det. Vi skall göra det som är viktigt att göra och som vi har nytta
av i utvärderingen av sjukförsäkringssystemen. De är stora, dyra och kom-
plicerade. Det viktiga är faktiskt att man då jobbar med rätt saker. Därför
hoppas jag att det finns möjlighet att se över om kraven uppfylls.
Anf. 53 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Vi skall alltså, som jag avslutade mitt förra svar till Sigge
Godin, pröva de här frågorna med ett öppet sinnelag. Låt mig dock få till-
lägga, vilket jag kanske skulle ha gjort som avslutning på den diskussionen,
att ett intryck jag har fått under den relativt korta tid som jag har haft ansva-
ret inom regeringen för socialförsäkringsfrågorna är att vi redan i dagsläget
befinner oss i en situation där vi ganska sällan vet tillräckligt mycket om vad
som händer och sker inom dessa jättesystem, som kostar många miljarder.
Det krävs ofta ganska lång tid innan vi kan få ett auktoritativt uttalande om
det som skedde för ett år sedan. Det gäller både vad det innehöll och vad det
berodde på. Jag har faktiskt några gånger förvånat mig över att vi i de här
stora och mycket kostsamma systemen vet relativt litet om orsak och verkan.
Detta är klart ett bekymmmer när riksdag, regering och andra skall ta ställ-
ning till de här frågorna.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
9 § Svar på interpellation 1991/92:169 om biblioteksverksamheten
Anf. 54 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig om vilka åtgärder rege-
ringen kommer att vidta för att skydda och främja biblioteksverksamheten i
Sverige. Hans Göran Franck pekar bl.a. på Sveriges författarförbunds krav
47
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
48
på införande av en bibliotekslag, vilken skulle garantera avgiftsfria lån och
en viss minimistandard på folkbiblioteken.
Folkbiblioteksväsendet utgör en väsentlig kulturpolitisk faktor, och det är
angeläget att de lokala bibliotekens verksamhet och roll som lokala kultur-
centra bibehålls.
Kommunerna bär ansvaret för folkbiblioteken. När kommunerna nu ge-
nomför nödvändiga strukturella förändringar och besparingar anser jag för
min del att det är en självklarhet att man måste vara återhållsam med bespa-
ringar på kulturområdet. Besparingar på biblioteksområdet eller på andra
kulturområden leder endast till högst marginella spareffekter för kommu-
nerna, medan även små nedskärningar drabbar en liten institution mycket
hårt.
Regeringen har på detta område givit entydiga signaler. När regeringen av
omsorg om landets ekonomi genomför åtstramningar av statsbudgeten får
kulturanslagen trots detta reella uppräkningar. Vid behandlingen av det
kommunalekonomiska betänkandet väljer regeringen att bibehålla de rik-
tade anslagen till stöd för lokal och regional kulturverksamhet, inkl, biblio-
tek, i sin hittillsvarande utformning.
Kulturdepartementet och statens kulturråd följer givetvis så noga som
möjligt vad som händer på folkbiblioteksområdet. Den information som hit-
tills har kunnat erhållas om denna sektor tyder på att det ännu är för tidigt
att dra säkra slutsatser om den faktiska utvecklingen. De förslag till åtgärder
som diskuteras inom många kommuner är således till stor del ett led i bud-
getarbetet inför kommande år.
Utfallet av denna process går inte att precisera förrän senare i höst. Det
kan då finnas anledning att närmare studera i vilken riktning utvecklingen
faktiskt går.
För egen del vill jag givetvis uttrycka förhoppningen att kommunerna
kommer att väga in de kulturpolitiska konsekvenserna av sina ställningsta-
ganden samtidigt som jag noterar att kommunerna de facto beslutar själv-
ständigt i denna fråga.
Frågor om bibliotekslag och avgifter för boklån har varit föremål för dis-
kussion vid flera tillfällen. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen om
litteratur och folkbibliotek (1984/85:141) beslöts i stor enighet att någon bib-
liotekslag inte skulle införas. Riskerna att en miniminorm skulle kunna ut-
vecklas till maximistandard bedömdes som uppenbara. Samtidigt betonades
att folkbibliotekens centrala roll i informationsförsörjningen, och därmed i
den demokratiska processen, talade mot införande av avgifter.
Jag anser att riksdagens bedömningar fortfarande äger giltighet.
Anf. 55 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet Friggebo för svaret. Det är försiktigt.
Det kan knappast tillfredsställa den mycket starka opinion som vuxit fram
för att skydda och främja biblioteksverksamheten. Jag menar också att i sva-
ret framskymtar en viss underskattning av vad som redan inträffat och av de
allvarliga tendenser som finns för att skära ned biblioteksverksamheten.
Dessa tendenser pågår i praktiskt taget hela landet. Låt mig ta några ex-
empel från mitt eget län. 118 av totalt 25 kommuner i Stockholms län väntar
inskränkningar av betydande mått. Huddinge är en av de hårdast drabbade
kommunerna. Alla fem biblioteksfilialerna hotas av nedläggning liksom
bokbussen, och huvudbiblioteket hotas av nedskärningar. I Järfälla hotas fi-
lialerna i Kallhäll och Barkarby av nedläggning. I Vallentuna är två filialer
nedläggningshotade. I Sollentuna läggs biblioteket i Helenelund ned i vår. I
Solna är filialen i Västra Skogen nedlagd. I Salem är biblioteket i Rönninge
nedlagt. Upplands Bro lägger ned en filial, och i Sigtuna är ett bibliotek ned-
lagt och ytterligare en filial hotas. Biblioteken i Österåker skall spara 40 %
av sin budget och i Södertälje 1 milj.kr.
I Botkyrka skall kultur och fritid spara 20 %, och i Stockholms stad är
sparbetinget 13 % för 1993.1 länet har moderater, folkpartister och kds:are
sagt att de kan tänka sig att avgiftsbelägga boklån.
Då det rör sig om inköp av böcker har det varit drastiska inskränkningar i
hela landet sedan 1986/87. Man säljer dessutom ut mängder av böcker ”med
låg omsättning”. Privatiseringens avigsidor har man fått känna av i Åre, där
verksamheten en tid har drivits privat och nu gått i konkurs. Biblioteket
sköts nu av en konkursförvaltare. Det är en varningssignal för alla privatise-
ringsivrare.
Vad är det då som behövs för att motverka allt detta? Jag vill i fem punkter
ge min åsikt.
1. Det behövs en fortsatt stark opinionsbildning för att snabbt förmå kom-
muner som aviserat nedskärningar att ändra sina intentioner.
2. Det gäller inte bara att bibehålla de riktade anslagen till lokal och regio-
nal kulturverksamhet inkl, bibliotek. Det behövs betydligt större uppräk-
ningar av nivån på kulturanslagen från staten. De 35 miljoner som riksdagen
nyligen beslutade om, efter förslag av regeringen, är klart otillräckliga.
3. Det är viktigt att kulturrådet noga följer verksamheten, som Birgit Frig-
gebo sade i sin första version av interpellationssvaret. Men det gäller också
att beakta de förslag som kulturrådet ger. För kulturrådet skall väl vara kvar
trots moderata propåer om nedläggning, eller är det förändrade svaret ett
uttryck för att en nedläggning är på gång?
4. Detta räcker dock inte. Det går inte längre att lita till att alla kommuner
tar sitt ansvar. De konservativa är på många håll alltför starka, och neddrag-
ningarna blir av allt att döma stora.
5. Det behövs en klar signal att avgiftsbeläggning av boklån inte är fören-
ligt med folkbibliotekens mål och uppgifter. Det bör inte medges att kommu-
nerna får göra avsteg från den hävdvunna gratisprincipen. Jag anser att nå-
gon avgiftsbeläggning inte får komma i fråga. Avgifter på boklån kränker
informationsrätten, som skall vara lika för alla.
På vilket sätt avser regeringen att se till att ställningstagandena och före-
skrifterna på området, som gäller lika för stat och kommun, uppfylls?
Det bästa sättet enligt min mening att skapa garantier för att ingen avifts-
beläggning sker är att vi får en särskild bibliotekslag. I mitten av 1980-talet
uttalade kulturrådet att möjligheten att uppnå gemensamma mål och riktlin-
jer för biblioteksverksamheten ökar om en lag införs, som fastställer att bib-
lioteksförmedling av böcker är avgiftsfri för låntagarna. Kraven på biblio-
tekslag är nu starka, inte bara från Författarförbundet utan även från många
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 109
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
50
andra. Det rör sig om att införa en skyddslag, som kanske tidigare inte be-
hövdes men som det nu finns ett starkt behov av. En sådan lagstiftning finns
i många andra länder, däribland de nordiska. Några negativa effekter har jag
inte hört redovisas.
Den omständigheten att förslag om lagstiftning tidigare avvisats är inget
giltigt och bra skäl för att nu säga nej till en bibliotekslag, då förhållandena
är helt annorlunda och behovet ökat. Är inte kulturministern, trots ytterli-
gare en korrigering av det ursprungliga svaret, beredd att ompröva sin in-
ställning?
Anf. 56 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):
Herr talman! Vi har fått en ny biblioteksdebatt på sistone. Orsaken är
mycket enkel. I många kommuner har man budgetproblem. Då börjar man
titta på olika sektorer, även på kulturens område. Men såvitt jag vet har ännu
inte någon kommun fattat beslut om låneavgifter. Ett antal kommuner, där
man prövat detta, har tvärtom avvisat detta under en senare behandling.
Vad som däremot har skett är att man på många håll har minskat öppethål-
landet och indragit filialer. Det kan vara allvarligt nog.
Den här frågan, som vi har diskuterat många gånger förr i riksdagen, gäl-
ler på vilket sätt man från riksdagens sida skall kunna stimulera kommu-
nerna att föra en progressiv bibliotekspolitik. Det finns två huvudvägar. Den
ena är opinionsbildning, den andra lagstiftning. Väljer man lagstiftningsvä-
gen - det har vi inte gjort på kulturområdet - blir det lätt en minimilag. I
de länder där man har en sådan omfattar den i stort sett bara tre saker: att
kommunerna skall ha bibliotek, att bibliotekarierna skall vara yrkesutbil-
dade och att boklånen skall vara avgiftsfria. Mot dessa principer har jag ing-
enting att invända. Jag tycker att det är naturligt att man arbetar för det,
men frågan är om det skall behövas en lagstiftning för detta.
Vi skall också komma ihåg att biblioteken traditionellt är det område där
kommunerna har satsat mest. Jag deltog i en debatt härförleden där någon
uppgiven teaterman sade att det egentligen vore mera aktuellt med en tea-
terlag eller en musiklag, för på dessa områden har kommunerna gjort
mycket mindre. Men man är i varje fall inte verbalt lika aktiv från dessa
grupper. Även där gäller grundfrågan: Är det genom lagstiftning som riksda-
gen skall vaka över och värna om dessa områden eller är det genom opi-
nionsbildning?
Jag tror att opinionsbildningen kan gå längre och på sikt också bli effekti-
vare än en lagstiftning. De vägar som vi hittills har gått har varit uttalanden
i riksdagen. Jag hoppas att kulturutskottet i morgon vid sitt sammanträde
skall kunna samla sig kring ett uttalande just om vikten av avgiftsfrihet vid
boklånen. Självfallet kan också ett statsråd, som kulturministern, göra mar-
keringar i uttalanden på olika sätt. Jag tycker att budgetarbetet och behand-
lingen av den kommunalekonomiska kommitténs förslag visar vilka avsikter
regeringen har. Det är också viktigt att de olika politiska partierna tar ställ-
ning i denna fråga. Mitt eget parti, Folkpartiet liberalerna, har ju vid lands-
möte uttalat sig för att boklånen skall vara avgiftsfria.
Den lokala opinionsbildningen är mycket viktig. Där kan ju författare,
bibliotekarier och en kulturintresserad allmänhet medverka till att påpeka
för kommunalpolitiker att det här är ett område som man är angelägen om
att värna.
Till sist, herr talman, vill jag påpeka att debatten ju lätt kommer att handla
om bara öppethållande, filialer och avgiftsfrihet. En oerhört viktig fråga är
faktiskt om bokinköpsanslagen hålls uppe i kommunerna. Jag skulle alltså
vilja vädja till dem som arbetar med denna fråga att också inkludera frågan
om storleken på bokinköpsanslagen. Annars blir det lätt så att man är väl
tillgodosedd när det gäller gångna tiders litteratur, men köper betydligt
mindre av den nyutkomna. Jag tycker att en poäng skall vara att man be-
handlar varje ny generation av författare ungefär lika. De skall ha rimliga
och goda möjligheter att bli representerade på alla de folkbibliotek som finns
ute i kommunerna.
Biblioteken är det område där kommunerna sedan gammalt har tagit det
största ansvaret på kulturområdet. Jag hoppas självfallet att det skall förbli
så även i framtiden.
Anf. 57 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Den nedmontering av folkbiblioteken som nu planeras i
flera, ofta borgerligt styrda, kommuner måste hejdas. Folkbiblioteken är
inte bara den främsta kommunala kulturinstitutionen. Folkbiblioteken är
också ett av fundamenten i demokratin. Det tryckta ordets betydelse för
människors möjlighet att söka sig kunskaper och upplevelser gör att bibliote-
kens skötsel inte kan reduceras till enbart en kommunal angelägenhet. Det
är ingen tillfällighet att bland de kulturpolitiska mål som riksdagen har ställt
sig bakom intar ett mål, yttrandefriheten, en särställning. Den hävdas som
bekant i stor utsträckning med hjälp av det tryckta ordet.
Vid den uppvaktning som kulturministern kunde ta emot i förra veckan
steg, av pressreferat att döma, framstående författare som Per Anders Fogel-
ström och Lars Gyllensten fram och sade att det faktiskt är viktigt att vi upp-
rätthåller avgiftsfriheten. Sker inte detta, drabbas de svagaste i samhället.
Det kan vara invandrare, handikappade, låginkomsttagare, barn och ungdo-
mar. Och hur många av oss har inte fått sina första intensiva upplevelser med
böcker genom böcker från folkbiblioteken?
Jag är glad nu att Jan-Erik Wikström i klartext säger att han hoppas i mor-
gon kunna få enighet i utskottet om att uttala sig till regeringen om avgiftsfri-
heten. Detta är då som ett resultat av det socialdemokratiska kravet på åter-
remiss till kulturutskottet.
När vi behandlade frågan här i kammaren den 9 april, tyckte varken Jan-
Erik Wikström eller kulturministern att det fanns någon anledning att göra
ett uttalande. Jag skall inte polemisera mer i denna fråga utan nöjer mig med
att konstatera som positivt att vi har lyckats att få regeringspartierna, för-
hoppningsvis alla, att inse att det är viktigt att riksdagen gör ett sådant utta-
lande.
Kulturministern säger att kommunerna bär ansvaret för folkbiblioteken
och att man inte kan dra några säkra slutsatser av utvecklingen. Nej, men vi
vet att det finns en klar trend, som Hans Göran Franck har redovisat för
Stockholms län och som redovisades i debatten den 9 april från Nyköping,
Norrköping, Malmö - med sin gräddfil - och Göteborg. Vi har dessutom
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
51
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
52
konstaterat att moderata riksdagsledamöter och finansministern tycker att
det inte är några problem utan att man visst borde kunna införa en avgift.
Nedskärningarna och avgiftsresonemangen är den allvarliga bakgrunden
till att frågan om lagstiftning faktiskt kommer i ett nytt läge. Vi menar från
socialdemokratisk sida att det är rimligt att riksdagen fattar beslut om att
tillsätta en biblioteksutredning. Dess uppgift skall vara att precisera ett na-
tionellt mål för bibliotekspolitiken, och den skall också pröva möjligheten
att införa en bibliotekslag av det slag som finns i övriga nordiska länder.
Det är riktigt att Socialdemokraterna tidigare inte har ansett att det be-
hövs en bibliotekslag. Jag tror faktiskt att den utveckling som nu äger rum i
de borgerligt styrda kommunerna visar att det kan vara dags att ifrågasätta
om vi inte behöver en sådan lagstiftning, som då möjligen i någon mån får
karaktären av en krislag för att rädda folkbiblioteken.
Vidare säger kulturministern att man kommer att noga följa den här frå-
gans utveckling och att det inte går att precisera utfallet av processen förrän
senare under hösten. Vi vill från socialdemokratisk sida att kulturrådet skall
få ett uttalat uppdrag att följa och rapportera vad som händer. Genom att
man på det sättet får fakta fram i dagen skapar man också möjligheter att
föra en allmän debatt i de här frågorna.
Rimligen tror vi alla som goda demokrater på den öppna debattens värde,
på det fria ordets betydelse, oavsett om det är det talade eller det skrivna
ordet. Detta tror jag i sig leder till att man bör påverka utvecklingen i kom-
munerna i stället för att ligga lågt.
Jag läste en artikel av Bunny Ragnerstam i Expressen där han hänvisade
till de historiska traditionerna av samarbete mellan Liberaler och Socialde-
mokrater när det gäller att slåss för folkbiblioteken. I detta instämde senare
också Folkpartiets förre ordförande Per Ahlmark.
Jag tycker att man borde försöka återupprätta den alliansen, stå upp till
kamp för folkbiblioteken, se till att de inte hamnar i strykklass, förhindra att
det blir en massa utglesningar och se till att det inte införs några avgifter.
Herr talman! Jag är glad för att regeringen - för jag utgår ifrån att statsrå-
det i sitt interpellationssvar talar för regeringen - säger ifrån att man inte vill
ha några avgifter, och jag är glad för att Jan-Erik Wikström - och jag utgår
ifrån att han talar för regeringspartierna i riksdagen - säger att vi nu skall
göra ett uttalande till regeringen om att det inte skall vara några avgifter på
bibliotekslånen.
Anf. 58 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag är också glad över den mycket breda enighet som finns
om folkbibliotekens centrala betydelse för kulturen i hela landet och över
den uppslutning som finns kring att det skall vara avgiftsfria lån.
Vid den uppvaktning som Författarförbundet gjorde hos mig var vi djupt
ense om värnandet av folkbiblioteken. Vi var också överens om att det nog
vore bra att använda regeringens signaler när det gäller de här frågorna, dels
satsandet på kulturen i stort, dels det ställningstagande som gjordes i sam-
band med behandlingen av den kommunalekonomiska utredningen. Jag har
också noterat att det bland kulturarbetare och bibliotekarier runt om i landet
har uppfattats som ett moraliskt stöd för att värna kulturen.
Jag tycker vidare att det är viktigt att vi för debatten på sådant sätt att vi
inte onödigtvis ger argument för dem som vill gå hårt fram och för dem som
vill införa avgifter. Om man påstår att det redan har införts avgifter vid något
folkbibliotek i Sverige, blir ju det ett skäl för många andra att hänga efter.
Därför är det viktigt att betona, tycker jag, att det ännu inte har införts några
avgifter.
Det är viktigt att man kan hålla den grinden stängd och att man tar en
diskussion för att bilda opinion på alla håll där det kan behövas. Vi har kun-
nat notera att det har haft effekt. Det finns kommuner som har varit steget
ifrån att fatta beslut men som sedan har dragit tillbaka sina förslag. Det visar
vilken kraft opinionsbildning har och vilket värde det har för verksamheten
med en förankring hos stora grupper, inte minst hos dem som är kunder hos
folkbiblioteken. Det är klart att kommunpolitikerna är till för medborgarna
och inte tvärtom.
Det finns ju många sakliga skäl som talar mot införande av avgift, både
praktiska och ekonomiska. Det är inte säkert att det går att få in särskilt
mycket pengar, eftersom man uppenbarligen i varje fall vill skydda barnen
och ungdomarna. Då blir det inte så särskilt ekonomiskt intressant att införa
avgifter.
Det finns också andra hinder att ensidigt fatta beslut om att införa avgifter.
Det handlar om de upphovsrättsliga villkoren och reglerna. Sannolikt krävs
det ett avtal med författarna innan man kan disponera deras böcker hur man
vill. Intressant att notera är också att det inom EG är på gång bestämmelser
som kan innebära att författarna kan spärra möjligheten att ta ut avgifter på
biblioteken.
Jag tror alltså i högsta grad på opinionsbildning, och då är det ibland in-
tressant att höra det fria ordets företrädare ropa på lagstiftning. Själva grun-
den för det fria ordet är ju att vi är av den åsikten att man faktiskt kan på-
verka en verksamhet.
Jan-Erik Wikström talade också om att det är mera verksamt med opi-
nionsbildning än att styra verksamheten via lagstiftning. I Sverige har vi ju
valt att stödja den regionala och lokala kulturverksamheten ekonomiskt,
inte att göra det genom lagstiftning. Regeringen har visat att den är beredd
att fortsätta den vägen, inte minst vid behandlingen av den kommunaleko-
nomiska utredningen.
Det är i det ljuset man skall se förslaget om en lag på biblioteksområdet.
En sådan skulle öppna för nya principer för hur vi skall stimulera det regio-
nala och lokala kulturarbetet. Går vi in för en princip som innebär att vi skall
styra via lagstiftning, uppstår naturligtvis frågan på musikens område, på
teaterns område och på dansens område om det är via lagstiftning som stats-
makterna skall stimulera och upprätthålla aktiviteten i kommuner och län.
Åke Gustavsson gjorde en släng mot Malmö kommun. Han sade att man
där har inrättat en gräddfil. Vad man har gjort är att man har bildat en bok-
klubb, precis som bokhandlarna gör. Det är inte fråga om utlånade böcker,
utan efter det att bokcirkeln är avslutad får man, precis som i en bokklubb,
behålla en bok. Jag ser det inte som en nackdel att kommunerna och biblio-
teken prövar olika framkomliga vägar för att öka möjligheten att ta del av
god litteratur.
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
53
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
Anf. 59 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Vi är ju rörande överens om betydelsen av fortsatt stark opi-
nionsbildning. Det var också min första punkt här. Men det ena utesluter
inte det andra.
Det är också på det sättet som författare, kulturarbetare och väldigt
många andra, bildningsorganisationer och folk runt om i landet ser saken,
att en lag är den bästa garantin för att vi skall få avgiftsfrihet och att det skall
finnas bibliotek fortsättningsvis över hela landet. Jag skulle kunna tillägga
att biblioteken skall ha en god och allsidig sammansättning.
Jag är å min sida förvånad över att man inte kan förstå författaraktionen
på den här punkten. Det fria ordet blir ju inte sämre av att det har lagens
skydd. På många andra områden, Birgit Friggebo, har vi ju ett skydd för det
fria ordet, så de argument som anförts mot en lag är inte hållbara.
Den andra punkten som jag tar upp är att det självfallet också är nödvän-
digt med ytterligare uppräkning av kulturanslagen. Jag tycker att man i kris-
tider kan stå för att det är väldigt viktigt, och det är trots allt blygsamma
belopp det rör sig om. Jag anser att det är nödvändigt att i fortsättningen
verka för en högre nivå. Oavsett vem som har ansvar, oavsett om vi har en
lag eller inte, är vi helt beroende av de pengar som finns.
Det är riktigt, som Birgit Friggebo säger, att författarna redan har aviserat
att om det blir avgiftsbeläggning, så kommer de att ställa krav ur upphovs-
rättslig synpunkt. Det borde vara ett varningstecken för en hel del som har
motsatt åsikt, och de finns framför allt i det moderata lägret. Nyligen utta-
lade sig en moderat riksdagsledamot klart till förmån för avgiftsbeläggning.
Också från annat moderat håll kommer det ständiga rop på att man skall
privatisera och avgiftsbelägga. Det uttrycks också en viss arrogans och ett
förakt för folkbiblioteken på det hållet som Per Ahlmark på ett mycket bra
sätt reagerade emot.
Anf. 60 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):
Herr talman! Hans Göran Franck säger att opinionsbildning inte utsluter
lagstiftning. Nej, men vi har ju en ansvarsfördelning här i landet också på
kulturens område mellan vad staten svarar för, vad landstingen svarar för
och vad kommunerna svarar för.
Det är klart att om någon eller några kommuner helt skulle avskaffa folk-
biblioteken eller säga att de inte behöver några yrkesutbildade bibliotikarier
eller kanske rent av säga att de inför avgifter på boklån, kan en ny situation
uppstå. Men det har ännu inte hänt. Folkbibliotek finns i alla kommuner. De
har alla yrkesutbildade bibliotikarier som svarar för biblioteken, och man
har visserligen diskuterat avgifter på boklån men ingenstans infört sådana.
Då tycker jag att det är för tidigt att säga att vi nu skall ha en bibliotekslag.
Den tar man ju till om man tycker att kommunerna på ett avgörande sätt har
misskött verksamheten.
Så låt oss än en gång göra precis som i seklets början när Liberaler och
Socialdemokrater samverkade! Då ropade man inte på att staten skulle lag-
stifta, utan man trodde på opinionsbildningens kraft. För min del gör jag det
fortfarande.
54
Anf. 61 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Jag tycker att man skall undvika att låta det goda bli det bäs-
tas fiende. Jag ser ingen motsättning mellan en aktiv opinionsbildning och
ifrågasättande av en lagstiftning. Jag säger inte att det är självklart att vi skall
ha en sådan, men det är en viktig signal till de marodörer som diskuterar
nedskärningar för biblioteken och införande av avgifter att riksdagen om
detta blir fallet är beredd att överväga en lagstiftning.
Att det inte föreligger någon motsättning mellan krav på lagstiftning och
opinionsbildning framgår av ordförandens ord i Sveriges författarförbunds
tidskrift Författaren. Peter Curman skriver där följande: ”Därför kräver vi
nu av kulturministern att hon skyndsamt medverkar till att Sverige i likhet
med de andra nordiska länderna får en bibliotekslag, som garanterar de
kommunala bibliotekens fortbestånd och de fria boklånen. Det duger inte
längre att hänvisa till att kommunerna själva har att bestämma över sin bib-
liotekspolitik. Vi har rätt att kräva att Sveriges kulturminister tar sitt ansvar
för vårt lands viktigaste kulturinstitution.”
Ungefär den synen har också jag, nämligen att man utifrån detta skall dis-
kutera om det finns ett behov av en lagstiftning. Det tycker jag här är det
viktigaste budskapet.
Jan-Erik Wikström säger att det kan uppstå en ny situation, och han anty-
der att han då kan vara intresserad av en ny lagstiftning. Jag menar att denna
situation redan håller på att uppstå i de kommuner som Hans Göran Franck
hänvisade till och i de kommuner jag nämnde. Det som Birgit Friggebo kal-
lar ”en bokklubb i Malmö” är enligt min mening inte en oskyldig företeelse,
utan här får man faktiskt, om man vill betala 250 kr., rätt att gå före i kön.
Det var därför som Ingegerd Sahlström ansåg att man här hade upprättat en
gräddfil, dvs. för dem som har råd att betala.
Sedan kan detta naturligtvis anses bestickande, och det kan ifrågasättas
varför vi inte behöver en lagstiftning på musikens och teaterns område. Det
ligger självfallet en poäng i den invändningen. Men jag menar att det finns
ett annat argument som får vägas mot detta, nämligen att yttrandefriheten i
så stor utsträckning bygger på just det tryckta ordet. Det kan för övrigt vara
svårt att utveckla ett antal andra konstformer utan hjälp av det tryckta ordet.
Också detta gör det enligt min mening angeläget att pröva frågan om en lag-
stiftning.
Ett sätt att bidra till opinionsbildningen är att riksdagens kulturutskott
äntligen bestämmer sig för att genomföra en hearing i riksdagen. Ju snab-
bare den kan komma till stånd, desto bättre möjligheter har vi att påverka
opinionen. I november i höst låser kommunerna sina budgetar, och man
måste därför kunna påverka dem en bra bit innan detta sker.
Anf. 62 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Vi är som sagt rörande ense om folkbibliotekens betydelse
och att det är viktigt att försvara deras ställning i svenskt kulturliv. Det är då
fråga om hur detta skall gå till.
Jag kan inte låta bli att kanske dra litet på munnen. Jag har stor respekt
för Författarförbundets aktion och att man måste hitta former för att finna
symboler och tydliggöra sitt försvar för folkbiblioteken. Men när Åke Gus-
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
55
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
56
tavsson hänvisar till Författarförbundets klara krav på en bibliotekslag för
att sedan själv säga att han anser att det leder fram till att det är legitimt att
föra en diskussion om behovet av en eventuell bibliotekslag, blir det litet
grand som att han försöker att stå på två olika ben samtidigt.
Socialdemokraterna har här i riksdagen alltid varit emot en bibliotekslag.
När det nu blir en stor debatt säger man att man möjligen kan diskutera be-
hovet av en sådan, utan att egentligen riktigt ta slutlig ställning.
Jag tycker att det viktigaste just nu vid sidan av opinionsbildningen är att
stötta våra kommunalpolitiker. De har en utomordentligt svår uppgift att ge-
nomföra sin del av saneringen av svensk ekonomi. Det är i dessa dagar inte
lätt att vara kommunpolitiker. De har krav på sig att göra omstruktureringar
och förnya verksamheter. De behöver hjälp i detta arbete med tips, förslag
och stöd för att faktiskt genomföra omfattande omstruktureringar, bl.a. för
att kunna försvara t.ex. folkbiblioteken.
Jag tror att det är den största praktiska nytta som de som har synpunkter
på kommunernas budgetar inför nästa budgetår kan göra. Vi kan inte bara
racka ner på kommunpolitikerna, utan vi måste också stötta dem i deras
utomordentligt viktiga arbete för en sanering av ekonomin. Vi måste natur-
ligtvis även komma med förslag till förändringar inom folkbibliotekens ram
för att stärka folkbiblioteken för framtiden.
Herr talman! Jag vill slutligen säga att det är oerhört viktigt att följa verk-
samheten. Jag övervägde i ett läge att redan nu ge kulturrådet i uppdrag att
följa verksamheten på detta område. Vi har kontaktat olika kommuner och
även talat med kulturutskottet, som ju också har gjort en utvärdering, om
vad som händer ute i kommunerna. Vi såg då att det framför allt handlar om
förändringar i nästa års budget. Det kan därför bli aktuellt att under hösten
se över hur man skall utvärdera vad som faktiskt händer. Det händer inte så
särskilt mycket just nu.
Anf. 63 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tycker att man inte skall glömma bort vad som sägs i
uppropet om att rädda biblioteken. Varannan läst bok är en lånad bok. Men
trots att det är på det sättet är det också ett faktum att de åsikter som fram-
förts i de uttalanden som gjorts från Moderat håll i stor omfattning finns ute
i kommunerna.
Vi skall inte tala generellt om kommunpolitiker. Det finns mycket olika
kommunpolitiker. Det har i dag skett en stor förstärkning av den konserva-
tiva delen av kommunpolitikerna. De kan faktiskt finnas i olika partier, men
de finns där. Det är inte bara att ställa sig upp här och säga att jag måste ta
kommunerna och kommunpolitikerna i försvar. Det är här verkligen fråga
om att ta upp kampen med de konservativa politikerna ute i kommunerna.
Det är de som vill föra en progressiv politik på detta område som behöver
vårt stöd.
Jag vill gärna också säga i denna debatt att jag är mycket angelägen om att
det sker ett samarbete mellan Socialdemokraterna och liberalerna både på
riksplanet och på det kommunala planet. Det finns trots allt en historisk tra-
dition på detta område. Det är från båda dessa håll som det finns möjligheter
att kunna vända inriktningen.
Jag såg hos Jan-Erik Wikström till skillnad från hos Birgit Friggebo en
öppning, vilket jag tycker är bra, i frågan om att en bibliotekslag blir utredd,
men det är möjligt att hon har en något annan position. Det tycker jag att
också Birgit Friggebo skall fundera över. Det skulle vara ett bra svar till den
stora opinionsrörelse som nu finns att man verkligen vill pröva frågan. Det
är också viktigt att det finns en beredskap i den händelse situationen blir
ännu värre än vad den är i dag, så att man då kan sätta in en lagstiftning.
Förste vice talmannen anmälde att Åke Gustavsson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Överläggningen vad härmed avslutad.
10 § Svar på interpellation 1991/92:174 om väntetiderna för asyl-
sökande
Anf. 64 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Georg Andersson har frågat mig vilka omedelbara åtgärder
regeringen är beredd att vidta för att komma till rätta med de långa vänteti-
derna för asylsökande och om regeringen är beredd att lägga större vikt vid
lång väntetid som grund för uppehållstillstånd för asylsökande.
Jag ser de långa väntetiderna som ett av de allvarligaste problemen, om
inte det allvarligaste, inom hela flyktinghanteringen, varför jag anser att
denna fråga bör ges högsta prioritet. Jag anser att tidigareläggningen av ut-
länningsnämndens start var en viktig åtgärd för att komma till rätta med de
långa väntetiderna. Nämnden fick dessutom ca 40 extra tjänster vid inrättan-
det utöver den befintliga organisationens ca 70 tjänster.
En bedömning av utlänningsnämndens arbete under de första månaderna
har visat att en kraftig förstärkning av nämnden är nödvändig för att komma
till rätta med de ökande balanserna. Jag har därför sett det som en viktig
åtgärd att ge utlänningsnämnden kraftigt ökade resurser. Ytterligare ca 60
tjänster skall tillsättas, tre nya ordförande utses och antalet nämndemän ut-
ökas. Tjänsterna kommer att vara tillfälliga, sex månader, och tjänstemän-
nen skall i största möjliga mån rekryteras från invandrarverket, polismyndig-
heterna och domstolsväsendet för att minimera introduktionstiden. I kom-
pletteringspropositionen har jag redovisat att förstärkningen preliminärt be-
räknas kräva ett resurstillskott på ca 12,5 milj.kr.
Visar det sig att inte heller denna satsning är tillräcklig, kommer rege-
ringen inte att tveka att tillföra ytterligare resurser.
Som svar på Georg Anderssons andra fråga vill jag poängtera att det avgö-
rande för rätten till asyl måste vara skyddsbehovet. Jag vill här hänvisa till
ett av regeringens beslut den 19 december 1991 där det uttalades att vistelse-
tiden i fortsättningen visserligen inte bör tillmätas särskild vikt men att den
skall beaktas som ett av flera skäl vid bedömningen av en asylansökan. I de
fall då skyddsbehov inte föreligger bör emellertid även fortsättningsvis sär-
skild hänsyn tas till familjer med barn. Det tillägg regeringen gjort i utlän-
ningsförordningens bestämmelser har innebörden att det i ärenden om uppe-
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
5 Riksdagens protokoll 199U92. Nr 109
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
hållstillstånd särskilt skall beaktas den anknytning till landet som ett barn
kan få genom skolgång eller liknande. Jag är inte beredd att föreslå någon
ändrad inriktning i denna fråga.
Anf. 65 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Tack för svaret.
Kulturministerns svar om de långa handläggningstiderna i asylärenden är
tyvärr inte lugnande. Mitt intryck är att regeringen inte tar problemet på all-
var. Situationen är nu värre än någonsin. Alla invandrarministrar har brot-
tats med uppgiften att minska väntetiderna för asylsökande, men aldrig tidi-
gare har så många väntat så länge som nu. Man kan med fog tala om en kao-
tisk situation.
Fler än någonsin vistas i förläggningar, och tältläger monteras upp. Fler
beslut än någonsin är överklagade till högre instans. För närvarande uppges
ca 15 000 personer vänta på besked från utlänningsnämnden. Fler än någon-
sin väntar på ett första beslut från invandrarverket. Det beror främst på att
antalet asylsökande med jugoslaviskt medborgarskap är så stort. Invandrar-
verket har intagit en avvaktande hållning till flertalet av dessa ärenden. Där-
för har de lagrats på hög. Det rör sig här enligt uppgift om mer än 20 000
personer. Beslut i dessa ärenden kommer tveklöst att leda till ett stort antal
överklaganden till utlänningsnämnden.
Det krävs därför mycket kraftfulla och väl genomtänkta åtgärder från re-
geringens sida för att kunna bemästra den uppkomna situationen. Kaos i
flyktingmottagningen leder till stora mänskliga problem och tragedier för de
asylsökande. En kaotiskt situation skapar också grogrund för främlingsfient-
liga stämningar och rasism. Därför är det så viktigt att regeringen verkligen
vinnlägger sig om att lösa problemen. Det är värdefullt om insatserna kan
göras i samförstånd över partigränserna. Vi som har sysslat med dessa frågor
vet hur viktigt detta är.
Tyvärr har Birgit Friggebo inte vinnlagt sig om samarbete. De åtgärder
hon vidtagit har försvårat den redan svåra situationen. Att brådstörtat och
utan förberedelse inrätta den nya utlänningsnämnden redan den 1 januari i
år ledde till stagnation i ärendebehandlingen.
Birgit Friggebo var angelägen om att bli kvitt det personliga ansvaret för
beslut i enskilda asylärenden. Jag tolkar det så. Gånge denna kalk ifrån mig,
blev mottot för de första insatserna som ansvarig för invandrarfrågor. Det
systemskifte som därmed åstadkoms blev ett hastverk.
Regeringens politik har skapat oklarhet om praxis. Det gäller framför allt
i vilken utsträckning lång väntetid skall ha betydelse för bifall. Före den 1
oktober i fjol gällde att i princip ingen skulle utvisas som vistats här längre
än 18 månader. Birgit Friggebo tillämpade inte denna princip konsekvent
under tre månader som beslutsfattare i slutet av året. Från den 1 januari in-
fördes en ny artonmånadersregel som emellertid begränsades till att den som
detta datum, alltså den 1 januari, vistats här i 18 månader skulle få stanna.
Den som sökte asyl före den 1 juli 1990 omfattas av denna regel. Den som
råkat komma hit någon dag senare kan inte påräkna att den långa väntetiden
har någon avgörande betydelse för möjligheten att få uppehållstillstånd om
58
det inte rör sig om barnfamiljer. För dem har den treterminsregel som gällde
under tidigt 80-tal återinförts.
För mig är det förvånande att Birgit Friggebo som ledande folkpartist är
så kallsinnig till frågan om de långa väntetiderna. Jag har i minnet med vil-
ken hetta som folkpartister tidigare krävde att lång väntetid skulle kvalifi-
cera till bifall när det gällde asylärenden. Jag är inte ensam om att vara förvå-
nad.
I lördagens nummer av tidningen Dagen ser jag att ett stort antal asylgrup-
per nu startar en kampanj riktad mot Birgit Friggebo och Folkpartiet. ”De
svek vallöftena”, säger dessa grupper. Flyktingpolitiken är nu värre än tidi-
gare, menar de. Deras företrädare Britta Flodin säger: ”Våra tjugofem
asylgrupper runt om i Sverige har nu blivit så förtretade på den hårdhänta
behandlingen av skyddsbehövande utlänningar att de gått samman om den
här, för svenska förhållanden, unika brevaktionen mot Birgit Friggebo och
hela fp-etablissemanget.”
I sitt interpellationssvar påstår Birgit Friggebo att skyddsbehovet för de
asylsökande nu tillmäts större roll än tidigare och hänvisar till att man upp-
hävt 13-decemberbeslutet. Men flyktinggrupperna menar att detta bara är
skenbart. Invandrarverkets chef säger i en intervju i Ny i Sverige att de
praxisbildande beslut som regeringen fattat visar att det sakligt sett inte blivit
så stor skillnad mellan den praxis som varit under de senaste två åren och
nu.
Det är beklagligt att man inte längre bedömer att lång handläggningstid
kvalificerar till uppehållstillstånd.
Avslutningsvis tar jag mig friheten att ge Birgit Friggebo två råd. Sätt för
det första in kraftigt ökade resurser hos utlänningsnämnden. De förstärk-
ningar som Birgit Friggebo utlovade i svaret är helt otillräckliga. Förstärk-
ningen behövs under väsentligt längre tid än sex månader. Det är jag överty-
gad om.
För det andra. Återinför den gamla artonmånadersregeln. Överväg att
ånyo rensa i akterna genom att, som den socialdemokratiska regeringen
gjorde i januari 1989, tillfälligt tillämpa en ettårsregel. Det är åtgärder som
är nödvändiga om man inte under överskådlig tid skall få brottas med alltför
långa handläggningstider.
Anf. 66 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Georg Andersson talar om samförstånd samtidigt som han
tycker att jag är kallsinnig till de här problemen. Då tycker jag att Georg
Andersson skall titta på vad vi faktiskt har gjort sedan vi kom in i regerings-
kansliet och tvingades ta över den sörja som den socialdemokratiska rege-
ringen lämnade efter sig. Då handlade det i stor utsträckning om att ta ställ-
ning till om människor hade varit här 17 månader och 29 dagar eller 18 måna-
der och 1 dag, i stället för att ta ställning till skyddsbehovet. Georg Anders-
son kan väl ändå inte förneka att man hade suspenderat en del av asylpröv-
ningen genom det s.k. 13-decemberbeslutet.
Dessutom säger Georg Andersson en annan oförskämdhet, nämligen att
vi skulle ha inrättat utlänningsnämnden för att bli kvitt ärendehanteringen.
Det måste i så fall också drabba den socialdemokratiska regeringen som
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
59
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
också förberedde en utlänningsnämnd för att lägga ut asylprövningen utan-
för regeringskansliet. Min bedömning var att det var viktigt att komma i gång
med det hela för att kunna ägna sig åt de övergripande frågorna när det gäller
invandrar- och flyktingpolitiken.
Det är inte alls sant att utlänningsnämnden inrättades utan förberedelser.
En del förberedelser var redan gjorda när vi kom till regeringskansliet. Vi
snabbade på dem, och det lades fram en proposition i riksdagen bara någon
vecka efter det att regeringen hade tillträtt. Det gavs redan då väsentligt ut-
ökade resurser. Det var ungefär 70 personer som hade hand om den här frå-
gan på arbetsmarknadsdepartementet. Vi utökade med 40 tjänster. Vi har
nu gjort den bedömningen att det skall tillsättas ytterligare 60 tjänster. Vi
uttalar också, att om det behövs ytterligare tjänster, är regeringen beredd
att bifalla sådana framställningar eller ta egna initiativ för att tillföra sådana
resurser.
Den begränsning som finns är hur det skall vara möjligt för utlännings-
nämnden att ta emot så många nyanställda och klara introduceringen av
dem, samtidigt som man klarar av ärendehanteringen. Det är en avvägning
som man måste göra, men det finns inga som helst begränsningar i fråga om
pengar när det gäller att ge utlänningsnämnden de resurser den behöver för
att beta av gamla balanser som den tidigare socialdemokratiska regeringen
har åstadkommit.
I slutet av 1990 och början på 1991 var i stort sett ärendebalansen i rege-
ringskansliet avbetad. Men under de kommande nio månaderna ökade ba-
lansen med 4 000 ärenden upp till 5 500 ärenden. Det betyder en ökning på
ungefär 450 ärenden i månaden. Under de månader som regeringen och den
nya utlänningsnämnden har arbetat har ökningen blivit ungefär 2 000 ären-
den, dvs. ca 260 ärenden i månaden. Balanserna ökade dubbelt så snabbt
under den gamla socialdemokratiska regeringens sista nio månader utan att
den vidtog några åtgärder. Månad efter månad kunde man se hur balanserna
steg, och man vidtog inga åtgärder. Detta är det arv som vi har fått, och som
vi tog itu med omedelbart när vi trädde in i regeringskansliet.
Jag återupprepar att jag anser att de långa väntetiderna är ett av de största
problemen internt i Sverige när det gäller hanteringen av flyktingpolitiken.
Det är också därför som vi har tagit itu med problemen med sådan kraft.
Det är riktigt att Folkpartiet i oppositionsställning var utomordentligt an-
geläget om att väntetiderna skulle förkortas. Vi har dock inte riktat in oss på
huvudkravet, som Georg Andersson nu gör, att vi skall ha en väntetids-
praxis. Vi ansåg att det var viktigt att vi kunde beta av köerna så att vänteti-
derna inte blev så långa. Den uppfattningen har jag fortfarande. Det gäller
att också ha en tydlighet i flyktingpolitiken, dvs. utgångspunkten för flyk-
tingpolitiken och mottagandet av asylsökande i Sverige är det behov av
skydd mot förföljelse och krig i sina hemländer som de sökande har.
Georg Andersson pekar på ett problem som vi har att hantera, nämligen
den kraftiga inströmningen från Jugoslavien. Detta är ett problem som vi
delar med i stort sett alla länder i Europa. Det förekommer många diskussio-
ner om hur vi gemensamt skall kunna lösa dessa problem. För min del skall
jag ha ett samtal med UNHCR:s chef, mrs Ogata, om dessa frågor på ons-
60
dag. Det är viktigt att vi kan arbeta tillsammans med UNHCR för att lösa
de problem som förvisso inte är lätta att lösa.
Anf. 67 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! När Birgit Friggebo gör ett häftigt angrepp, som hon gärna
upprepar, och beskriver den socialdemokratiska flyktingpolitiken som en
sörja söker hon inte samförstånd. Jag skulle uppskatta en större ödmjukhet
inför den svåra uppgift som Birgit Friggebo åtog sig tillsammans med alla
andra uppgifter som finns i kulturdepartementet.
Skyddsbehovet skall nu betonas starkare än någonsin. Men företrädare
för flyktinggrupperna säger att det inte är någon skillnad. Det är värre nu än
tidigare i fråga om skyddsbehovet. De var starkt kritiska mot den socialde-
mokratiska regeringen. Men nu är det än mer illa. Verkets generaldirektör
bekräftar att det i praktiken inte råder någon skillnad i praxis i det avseen-
det. Det är alltså inte fråga om några oförskämdheter från min sida.
Sedan finns det en allmän uppfattning att Birgit Friggebo hade bråttom att
göra sig kvitt de obehagliga ärendena genom att brådstörtat införa utlän-
ningsnämnden. Det är ett faktum. Förberedelsetiden mellan riksdagsbeslut
och ikraftträdande var tre veckor för en så stor reform. Det fick till resultat
att praktiskt taget inga beslut fattades under januari månad. Omfattningen
av ärendebehandlingen har varit låg ända fram till nu. Det finns fortfarande
inte någon högre kapacitet, räknat på ärende per vecka, än vad som förekom
under min och andra enskilda statsråds tid som invandrarminister.
Antalet asylärenden i utlänningsnämnden ökar hela tiden. Det är inte lika
många ärenden som behandlas som kommer in. Det är synnerligen allvar-
ligt. Det finns för närvarande 7 333 ärenden som omfattar ca 15 000 personer
i ärendebalansen - som aldrig har varit större. Därför måste det bli en öppen
och saklig diskussion om vilka förstärkningar som behövs.
Kulturministern säger att det skall ske en förstärkning med 60 personer
under sex månader. Mot bakgrund av den erfarenhet jag har av tillfälliga
förstärkningar vill jag säga att detta är helt otillräckligt. Dessa personer hin-
ner inte göra särskilt mycket under de sex månaderna. De skall ha en intro-
duktionstid, en inarbetningstid osv. Tänk om på den punkten! Det behövs
väsentligt kraftigare förstärkningar.
Vad beträffar Folkpartiets tid i opposition, är det inte sant att partiet nöjde
sig med att begära åtgärder för att förkorta handläggningstiderna. Folkpar-
tiet angrep också den tidigare regeringen för att inte i större utsträckning i
beslutsfattandet beakta de långa handläggningstiderna och väntetiderna.
Den socialdemokratiska regeringen gick längre än vad ni någonsin har gjort
i det avseendet. Men vi fick mycket kritik ändå. Nu vill ni i fortsättningen
bortse från den långa väntetiden.
Anf. 68 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag kan gärna be Georg Andersson om ursäkt om jag höjde
rösten litet grand i inledningen. Det berodde på att Georg Andersson ankla-
gade mig för att vara kallsinnig och ointresserad av dessa frågor. Jag har sat-
sat mycket tid på dessa frågor.
När den nuvarande regeringen kom till regeringskansliet lades redan
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
61
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
första veckan förslag fram i riksdagen om en utökning på 70 % av antalet
tjänster i det som skulle komma att bli den nya utlänningsnämnden. Därefter
har vi under de första månaderna följt upp verksamheten och omedelbart
tillfört ytterligare resurser. Det finns, som jag sade, ingen begränsning när
det gäller att tillföra ytterligare resurser för att bringa ned den nuvarande
ärendebalansen.
Jag beklagar lika mycket som Georg Andersson den ökning i omfatt-
ningen av ärendebalansen som har uppstått under senare tid. Men jag tillåter
mig att notera att ökningstakten i balansen var dubbelt så stor under de
första nio månaderna 1991 då det var en socialdemokratisk regering. Inga
åtgärder vidtogs för att tillföra nya resurser eller att bringa ned ärendebalan-
serna.
Vidare har vi införandet av utlänningsnämnden. Oavsett när utlännings-
nämnden hade börjat arbeta hade det blivit introduktionsproblem i den me-
ningen att det är en ny organisation som skall smälta samman, nya männi-
skor skall arbeta ihop, det kommer nya chefer från domstolsväsendet och
nya nämndemän, och de har behov av att få diskutera sig samman. Det är
utlänningsnämden som bildar praxis i dessa frågor. Det är naturligtvis viktigt
att det sker överläggningar om vilken praxis som skall gälla. Oavsett när
nämnden hade börjat arbeta hade det blivit samma nedgång i beslutsfattan-
det.
Anf. 69 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag använde uttrycket kallsinnig som en reaktion på det svar
jag fick som inte alls andades någon ambition att lösa problemet. Jag har
redovisat varför jag reagerade på det sättet.
Det här gäller framför allt när jag noterar en fortsatt avvisande hållning
till att i fortsättningen låta exceptionellt långa handläggnings- och väntetider
vara en avgörande faktor för att få uppehållstillstånd. Tvärtom avvecklar
kulturministern dessa riktlinjer. De som nu väntat sedan den 1 juli 1990,
snart två år, kan inte räkna med att väntetiden är avgörande för beslutet.
Många av dessa ärenden kommer att ligga flera månader, kvartal, kanske
halvår eller år, ytterligare hos utlänningsnämnden med den bearbetningstakt
som nu råder och framgent kommer att råda med nuvarande resurser. Det
är kallsinnigt av kulturministern att inte tänka om på den punkten.
Det är naturligtvis inte sant att Socialdemokraterna inte vidtog åtgärder
mot de långa handläggningstiderna. Hela reformarbetet hade ju det som
syfte. Successiva förstärkningar gjordes av och till i arbetet.
När kulturministern talar om att utlänningsnämnden skall bilda praxis, vil-
ket är riktigt, vill jag ta upp en aspekt till. Mot den bakgrunden är det fel att
nu avisera en utökning av de 30 nämndemännen, ledamöterna, i utlännings-
nämnden. De är de som bildar praxis. Ju fler ledamöter som finns, med det
system som har byggts upp, desto större risk föreligger att det blir en otydlig
och ojämn praxis i beslutsfattandet. Däremot behövs det fler handläggare
som bereder ärendena och tar fram underlag för beslut och gör det under en
längre tid än de aviserade sex månaderna. Utöka inte antalet nämndemän,
62
utan låt dem tjänstgöra flitigare så att de får större erfarenhet av ett bredare
spektrum av ärenden och en fast praxis kan utformas.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på interpellation 1991/92:154 om FN:s internationella mil-
jökonferens i Rio
Anf. 70 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Ingbritt Irhammar har ställt en interpellation till mig dels
om hur regeringen följer upp frågan om övergrepp och mord på gatubarn i
Brasilien, dels om jag i min egenskap av miljöminister ämnar vidta några
åtgärder för att försöka få miljövårdskonferensen flyttad från Rio, om inte
det meningslösa dödandet av gatubarn omgående upphör i landet.
Våldet mot gatubarn i skilda delar av världen är fruktansvärda företeelser
som måste fördömas av oss alla som individer och av regeringar.
Som individ och människa är jag som alla andra upprörd och skakad av
uppgifterna om övergreppen mot gatubarnen i Rio. Som miljöminister ser
jag med största allvar på att dessa övergrepp och våldshandlingar begås i den
stad som inom mindre än en månad kommer att stå i världens centrum, un-
der de dagar FN-konferensen om miljö och utveckling samlar världens stats-
överhuvuden för att lägga fast färdriktningen mot en bärkraftig utveckling.
Som kammaren väl känner till har biståndsministern vid tre tillfällen i vår
besvarat frågor om gatubarnens situation i Rio. Biståndsministern har därvid
redogjort för det allvar med vilket regeringen ser på övergrepp och mord på
gatubarn såväl i Brasilien som i andra länder. För besvarande av interpella-
tionen i den del den avser regeringens uppföljning av barnens situation i Rio
hänvisar jag till de av biståndsministern lämnade svaren.
I den andra delen av interpellationen undrar Ingbritt Irhammar om jag
avser vidta några åtgärder för att försöka få konferensen om miljö och ut-
veckling flyttad från Rio, om inte våldet mot gatubarnen upphör.
FN:s generalförsamling beslutade 1989 enhälligt att anta den brasilianska
regeringens erbjudande om värdskap för FN-konferensen om miljö och ut-
veckling, UNCED. Beslutet grundades bl.a. på en bedömning att behand-
lingen av konferensens teman skulle vinna på att konferensen äger rum i syd.
Det finns i FN inga förutsättningar att ompröva eller i övrigt ifrågasätta det
brasilianska värdskapet för konferensen.
Det faktum att konferensen hålls i Rio har medfört en ökad fokusering på
våldet mot gatubarnen, såväl i den svenska debatten som internationellt. Jag
kan nämna att den norska statsministern, Gro Harlem Brundtland, vid be-
sök i Brasilien nyligen tagit upp frågan om gatubarnens säkerhet med den
brasilianske presidenten. De brasilianska myndigheterna härvid samma till-
fälle erkänt regeringens ansvar för att vidta åtgärder till skydd för gatubar-
nen samt uppgett att frågan har högsta prioritet.
Sverige stod 1972 som värd för FN:s första miljökonferens, den s.k. Stock-
holmskonferensen. Den kommande konferensen i Rio äger rum som en upp-
följning till denna, 20 år efter Stockholm. Sverige och Brasilien har genom
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
63
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
denna koppling utvecklat sina bilaterala förbindelser inför UNCED, bl.a.
genom undertecknandet av en gemensam kommuniké, i vilken länderna för-
binder sig att samarbeta nära för att konferensen skall bli en framgång. Sve-
rige har i olika sammanhang använt sig av denna speciella situation för att ta
upp frågan om skyddet för gatubarnen med brasilianska myndigheter och
konferensansvariga. Vi kommer naturligtvis att fortsätta vår dialog med de
brasilianska myndigheterna.
Den svenska regeringen kommer att utnyttja den ökade uppmärksamhe-
ten på gatubarnens situation som uppkommit genom FN-konferensen om
miljö och utveckling och dess lokalisering till Rio för att bidra till att skyddet
för gatubarnen stärks.
Då Ingbritt Irhammar, som framställt interpellationen, anmält att hon var
förhindrad att närvara vid sammanträdet, medgav förste vice talmannen att
Karin Israelsson fick delta i överläggningen i stället för interpellanten.
Anf. 71 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Jag ber, i Ingbritt Irhammars ställe, att få tacka för svaret.
Hon beklagar att hon inte hade möjlighet att vara här och ta emot svaret.
Jag instämmer i statsrådets upprördhet när det gäller våld som drabbar
barn i Rio och även i andra delar av vår värld. Orättvis fördelning och dåliga
förutsättningar har gjort det möjligt att behandla barn på detta grymma sätt.
Utvecklingen är djupt oroande. Det blir allt fler gatubarn. Man kommer i
allt fler länder att se samma utveckling som i Rio.
Nu fokuseras världens blickar på Rio, i och med att vi har fått den stora
miljökonferensen att förläggas dit. Det kan vara till stor hjälp i detta arbete.
Världens blickar riktas på ett mera intensivt sätt på de förhållanden som nu
råder i landet.
Svenska Unicef-kommittén har varit aktiv i detta arbete. Unicef har som
FN-organ ett ansvar för att se till att barnens situation uppmärksammas spe-
ciellt, även vid miljökonferensen. En dålig miljö drabbar också barnen, vår
framtid, oerhört hårt.
Riokonferensen har inte kunnat flyttas. Vi förstår att det vill mycket till
för att förändra inställningen hos dem som är gäster. Vad som nu kan hända
är att vi får en dialog. Den dialogen har böljat. Det är inte bara Sverige som
deltar utan även övriga Norden. Gro Harlem Brundtlands besök har banat
väg för en öppen debatt om dessa frågor, i och med att man har erkänt att
problemen finns och sagt att man är beredd att göra något åt dem och se till
att de försvinner. Rio är en stor stad. Det lär finnas 12 miljoner gatubarn i
Brasilien. Problemen är alltså ofantliga. Det behövs stora insatser på många
områden för att komma till rätta med dem.
Brasilien var ett av de första länder som ratificerade FN-konventionen om
barnens rättigheter. I och med att man har ratificerat konventionen har man
ett ansvar för att uppfylla de krav som ställs i barnkonventionen. Vi har i
Sverige diskuterat möjligheten att vi kanske inte uppfyller barnkonventio-
nen till 100 %. Men situationen är helt annorlunda om man jämför med de
förhållanden som råder i många andra länder som har ratificerat konventio-
64
nen. Det är också upp till FN att se till att man använder organisationens
styrka för att se till att förhållandena förbättras.
Biståndsministern har i ett antal sammanhang här i riksdagen i vår förkla-
rat UD:s och regeringens inställning och redogjort för de försök som görs
för att förändra.
Det är glädjande att höra i miljöministerns svar att ett initiativ tas för att
fortsätta dialogen med de brasilianska myndigheterna. Vi ser fram emot att
så sker.
I slutet av svaret fastslås att den svenska regeringen kommer att utnyttja
den ökade uppmärksamheten för att bidra till att skyddet för gatubarnen
stärks. Det vore intressant att få något exempel på vad man praktiskt tänker
göra för att åstadkomma en dialog och för att barnens situation skall upp-
märksammas av flera länder.
Anf. 72 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag vill först anknyta till de svar som har getts tidigare i kam-
maren. Det kan vara viktigt att upprepa att Sverige konkret bidrar som
största bidragsgivare till Unicefs arbete bl.a. i Brasilien. Organisationen ger
direkt hjälp till gatubarnen, utbildar polis och politiker, kartlägger gatubar-
nens situation, bildar nätverksgrupper och sprider information.
Sverige verkar även bilateralt genom SIDA för genomförande av gatu-
barnsprojekt i Brasilien. Insatserna inriktas då på att ge gatubarn husrum,
mat och utbildning.
Den svenska ambassaden i Brasilia för en dialog med brasilianska myndig-
heter om gatubarnsvåldet och den svenska oron över situationen. På denna
punkt kan jag rapportera om ett sammanträffande som skett alldeles nyligen
mellan en representant för den svenska beskickningen och Célio Borja, den
nye justitieministern i den ombildade regeringen. Vi vet att den tidigare bra-
silianska regeringen tillsatte en styrgrupp med representanter för ministe-
rierna, Unicef, NGO:s, dvs. non governmental organizations, kyrkan etc.
Seminarier för polischefer om mänskliga rättigheter har arrangerats. Per-
sonal med Unicef-bakgrund har anställts för att arbeta med dessa problem.
Man har också nyinrättat en anmälningscentral, vilket har lett till att 48 per-
soner har gripits, varav 34 poliser. Två personer har fällts i sammanhanget.
Det är viktigt att understryka det som Brasiliens företrädare ofta framhä-
ver, nämligen att Brasilien är en federal stat och att ansvaret ligger på del-
statsnivå. Delstatsnivån kan endast påverkas indirekt på olika sätt.
Jag har sedan interpellationen väcktes bett om ett sammanträffande med
den brasilianske ambassadören här i Stockholm. Det kom till stånd i förra
veckan. Då överlämnades ett s.k. aide-mémoire. I inledningen sägs att den
brasilianska regeringen till fullo delar den oro som uttalas i Sverige över vål-
det mot gatubarn. Som Brasiliens president Fernando Collor påpekat många
gånger är dramat med dessa barn en av de allra viktigaste och skyndsam-
maste uppgifterna för närvarande i vårt land, sägs det vidare.
Utöver detta vill jag nämna ytterligare en möjlighet till dialog som ges
denna eller nästa vecka. Vi kommer att få besök i Sverige av presidenten för
Brasilian Center for the Child and the Adolescent, CBIA, för att få närmare
information i sakfrågan. CBIA samlar alltså företrädare för den federala re-
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
65
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
Svar på
interpellationer
geringen, domstolsväsendet, NGO:s och kyrkan. Centret verkar för att
främja barns och ungdomars rättigheter i Brasilien bl.a. genom att söka mot-
verka övergrepp mot barn och förbättra polis- och rättssystemet. Dess presi-
dent, Antonio da Costa, betecknas som den främste experten på gatubarns-
problematiken i Brasilien. Såväl jag själv som biståndsminister Alf Svensson
kommer att ha möjlighet att träffa honom och fortsätta den dialog jag redan
tidigare har inlett.
Det är naturligtvis svårt att i denna situation åstadkomma förändringar av
konferensens organisation. Det är en mycket stor apparat. Tusentals männi-
skor kommer att besöka Rio vid detta tillfälle. Det betyder att vi i stället
skall använda detta tillfälle till att belysa och fokusera den utvecklingsprob-
lematik som ligger i gatubarnens situation, inte minst i Rio. Det gäller också
andra större städer i Brasilien. Det finns ett direkt intresse från Brasiliens
sida att medverka till fullständig öppenhet i detta fall. Det tycker jag finns
anledning att notera med tillfredsställelse.
Anf. 73 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka för det förtydligande som statsrådet nu
ger och som visar att man i alla fall inte spar någon möda för att se till att
man får goda kontakter i Brasilien och att man kan åstadkomma någonting
positivt av miljökonferensen, förutom det som ligger i själva konferensens
arbetsuppgifter. Det har också en mycket stor betydelse för den typ av länder
som Brasilien tillhör och även för vårt eget land, att man kommer till ett bra
resultat.
Jag tycker också att regeringens inställning visar att man inte nonchalerar
dessa problem. Man använder verkligen de möjligheter som ges, i och med
att konferensen ligger i Rio, att förändra situationen för de människor i
landet som har det svårt. Jag kan förstå att det föreligger stora praktiska svå-
righeter. Men detta väcker myndigheternas ansvar, och det är att se med
tacksamhet, att det kan göras på detta sätt. Jag tror att vi annars kanske inte
skulle ha uppmärksammat frågorna på detta sätt, om inte detta sammanträf-
fande hade varit möjligt.
Det finns hela tiden en ambition och ett intresse från riksdagens ledamöter
att via de kanaler vi har försöka påverka situationen för människor som har
det svårt i andra delar av vår värld.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Beslut om förkortad motionstid for proposition 1991/92:153
Föredrogs och hänvisades
proposition
1991/92:153 till näringsutskottet.
Beträffande denna proposition hade regeringen föreslagit att riksdagen
skulle besluta att motionstiden förkortades till 10 dagar.
66
Kammaren beslöt att förkorta motionstiden till att utgå måndagen den
18 maj.
13 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkande 1991/92:KU33
Finansutskottets betänkanden 1991/92:FiU17-FiU19
Skatteutskottets betänkanden 1991/92:SkU26-SkU28
Justitieutskottets betänkanden 1991/92:JuU24 och JuU25
Försvarsutskottets betänkande 1991/92:FöUll
Kulturutskottets betänkande 1991/92:KrU27
Utbildningsutskottets betänkande 1991/92:UbU25
Trafikutskottets betänkande 1991/92:TU17
Jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JoU15
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1991/92:AU11
14 § Anmälan om förslag att interpellation inte får framställas
Anf. 74 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Sten Andersson i Malmö har den 6 maj till kammarkansliet ingivit en till
statsrådet Bo Lundgren ställd interpellation om återinförande av hobbyhäst-
ägandet. Enligt 6 kap. 1 § riksdagsordningen bör interpellation väckas en-
dast i angelägenhet av större allmänt intresse. Vidare skall enligt tilläggsbe-
stämmelse 6.1.1. den som inger interpellation efter utgången av april månad
ange skälen till att interpellationen inte avgetts tidigare.
Som skäl för att interpellationen ingivits efter utgången av april månad har
Sten Andersson i Malmö anfört att den senaste tidens travhästauktioner vi-
sat en klar tendens om att svensk travsport är på väg in i en djup kris.
Enligt talmannens mening är skälen för det sena ingivandet i förening med
interpellationsämnets allmänna intresse inte sådana att interpellationen bör
få framställas. Härtill kommer att ämnet väl kan behandlas inom frågeinsti-
tutets ram. Talmannen föreslår därför att kammaren beslutar att interpella-
tionen inte får framställas. Förslaget att interpellationen inte får framställas
avgörs vid morgondagens sammanträde, tisdagen den 12 maj.
Interpellationen hade följande lydelse:
Till statsrådet Bo Lundgren
Hobbyhästägande
Den senaste tidens travhästauktioner har visat en klar tendens om att
svensk travsport är på väg in i en djup kris, vilket är förklaringen till denna
tidsmässigt sena interpellation.
Priser på travhästar har på ett år sjunkit mer än det ofta debatterade pris-
raset på fastighetsmarknaden. Det är en enig åsikt inom travsporten att skul-
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
67
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
den till aktuell situation är att ”hobbyhästen” försvann i och med skatteom-
läggningen 1991.
Vid en unghästauktion på Solvalla för en dryg vecka sedan fick inte någon
uppfödare ett pris som motsvarade de verkliga kostnaderna. Räknat med
betäckningsavgifter, kostnader för foder och annat var varje försäljning en
förlust. Antalet betäckta ston har sjunkit kraftigt under 1992 och samma gäl-
ler för antalet tvååriga travhästar i träning.
Hobbyhästägandet innebar i huvudsak att en person kunde äga två hästar
och att det inte var möjligt att göra avdrag vid ekonomiska förluster för
dessa, men samtidigt behövde inte en eventuell vinst tas upp till beskattning.
Man drömde om Kriterie-, Derby- eller Elitloppsvinst och accepterade att
chansen härtill var minimal.
Det bör understrykas att kostnaderna för travhästägarna uppgår till 1 600
milj.kr. per år, men den samlade prissumman i travloppen ligger på 400
milj.kr. per år. Visst finns det några hästar som sprungit in stora prissummor,
men detta skall vägas mot att flertalet inte tjänar in sina kostnader.
Det kan starkt ifrågasättas om staten erhåller någon nettovinst baserat på
nu gällande ordning. Den bolagisering som slopandet av hobbyhästägandet
tvingade fram underhåller en statlig och dyr kontrollapparat som skall kon-
trollera 1 000-tals hästägares inkomster men där endast en liten del ger några
inkomster för staten.
Svensk travsport befinner sig i världstopp, antalet direkt och indirekt sys-
selsatta är högt, spelomsättningen stiger och staten erhåller stora inkomster.
Dessutom konsumerar våra hästar en inte obetydlig del av svenska jord-
bruksprodukter, runt 1 miljard kronor per år och hjälper således till att hålla
landskapet levande. Denna positiva utveckling får inte brytas.
Återinförs inte hobbyhästägandet kommer intresset för att föda upp trav-
hästar att minskas, då köpare till dessa i stort kommer att saknas. Om inget
görs väntas svensk travsport hamna i en djup och allvarlig krissituation.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga:
Är statsrådet beredd medverka till ett återinförande av hobbyhästägan-
det?
15 § Kammaren åtskildes kl. 16.05
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 7 § anf. 38 (del-
vis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
LISBET HANSING ENGSTRÖM
68
/Barbro Nordström
Innehållsförteckning
Måndagen den 11 maj
Prot. 1991/92:109
11 maj 1992
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Svar på interpellation 1991/92:157 om Sveriges skuldstrategi .. 1
Finansminister Anne Wibble (fp)
Pierre Schori (s)
Daniel Tarschys (fp)
3 § Svar på interpellation 1991/92:160 om Europarådskommitténs
rapport om svensk kriminlavård m.m.................. 10
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Hans Göran Franck (s)
4 § Svar på interpellation 1991/92:176 om nybyggnadsplaner beträf-
fande kriminalvårdsanstalter ........................ 16
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Ulla Pettersson (s)
Amdre vice talmannen (om ändring i föredragningslistan)
5§ Svar på interpellation 1991/92:165 om bidrag till Noaks Ark m.m. 20
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Gullan Lindblad (m)
Eva Zetterberg (v)
6 § Svar på interpellation 1991/92:150 om kvalitetskraven inom sjuk-
vården ......................................... 26
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Gudrun Schyman (v)
7 § Svar på interpellation 1991/92:158 om ökade socialbidrags-/bo-
stadsbidragskostnader ............................. 33
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Eva Zetterberg (v)
8 § Svar på interpellation 1991/92:170 om Fas 90.............. 41
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Marianne Jönsson (c)
Sigge Godin (fp)
9 § Svar på interpellation 1991/92:169 om biblioteksverksamheten 47
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Hans Göran Franck (s)
Jan-Erik Wikström (fp)
Åke Gustavsson (s)
10 § Svar på interpellation 1991/92:174 om väntetiderna för asylsö-
kande .......................................... 57
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Georg Andersson (s)
69
Prot. 1991/92:109 11 § Svar på interpellation 1991/92:154 om FN:s internationella mil-
11 maj 1992 jökonferens i Rio ................................. 63
Miljöminister Olof Johansson (c)
Karin Israelsson (c)
12 § Beslut om förkortad motionstid för proposition 1991/92:153 . . 66
13 § Förnyad bordläggning............................... 67
14 § Anmälan om förslag att interpellation inte får framställas.... 67
Förste vice talmannen
70
gotab 41438, Stockholm 1992