Riksdagens protokoll

1991/92:105

Tisdagen den 5 maj

Kl. 15.00-15.49

Protokoll

1991/92:105

1§ Justering av protokoll Svar på frågor

Justerades protokollet för den 29 april.

2 § Meddelande om svar på interpellationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:

Interpellation 1991192:166, 178 och 179

Till riksdagen

Till mig har ställts interpellation (1991/92:166) av Ulla Tilländer om ar-
betslösa och barnomsorgen, interpellation (1991/92:178) av Gullan Lindblad
om frivilligt samhällsarbete och interpellation (1991/92:179) av Margit
Gennser om handikapphjälpmedel.

Då första interpellationsdebatt, vid vilken både interpellanterna och jag
kan närvara, är den 22 maj, får jag härmed anmäla att mina svar på interpel-
lationerna inte kan avges förrän vid denna tidpunkt.
Stockholm den 29 april 1992

Bengt Westerberg

3 § Svar på fråga 1991/92:685 om lönegarantin

Anf. 1 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Sten Svensson har frågat statsrådet Laurén vilka åtgärder hon
avser att vidta för att förhindra att lönegarantin används på ett sätt som med-
för att konkurrensen mellan företagen snedvrids.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Regeringen har den 7 november 1991 gett insolvensutredningen
(Ju 1988:02) vissa tilläggsdirektiv (dir. 1991:93).

Utredningens huvuduppdrag är att utreda frågan om ett lagreglerat rekon-
struktionsförfarande utom konkurs.

Genom tilläggsdirektiven har utredningen fått i uppdrag att även under- 1

1 Riksdagens protokoll 199H92. Nr 105

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Svar på frågor

söka om företag som är försatta i konkurs och som under uppsägningstiden
drivs vidare med utnyttjande av lönegarantin påverkar andra företag i bran-
schen negativt och om lönegarantin i sådana situationer leder till en osund
konkurrens mellan företagen.

Utredningen kommer i det sammanhanget bl.a. in på frågan om lönega-
rantin har kommit att användas som en form av företagsstöd vid rekonstruk-
tion av konkursföretag. I utredningens uppdrag ligger alltså att överväga åt-
gärder som förhindrar missbruk av reglerna och som är ägnade att begränsa
statens kostnader för lönegarantin.

Insolvensutredningens arbete förväntas vara slutfört under hösten 1992.

Beroende på vad det fortsatta utredningsarbetet ger till resultat är rege-
ringen beredd att komma med förslag till åtgärder som förhindrar att lönega-
rantin används på ett sätt som snedvrider konkurrensen mellan företagen.

Anf. 2 STEN SVENSSON (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på
min fråga. Jag tar särskilt fasta på det som han sade avslutningsvis. Jag tolkar
det som att regeringen har en bestämd vilja att agera i den riktningen. Bety-
der det att regeringen är beredd att vidta dessa åtgärder oberoende av vilket
förslag utredningen kan tänkas lägga fram?

Enligt min bestämda uppfattning skall den statliga lönegarantin inte
kunna användas som lönesubvention till företag som tar över konkursbolag,
där den nya ägaren kan betala löner under marknadsnivå men erhålla löne-
garantier för att fylla ut mellanskillnaden mellan tidigare och nuvarande lö-
ner. Detta snedvrider konkurrensen. Om andra företag mister kunder därför
att det företag som är försatt i konkurs med hjälp av lönegarantin dumpar
priserna, kan det leda till att andra företag blir tvingade att lägga ned sin
verksamhet, och på det sättet ökar konkurserna.

Jag har noterat en rad exempel i massmedia. Samtidigt har jag noterat att
kostnaderna har ökat mycket kraftigt. Mot den bakgrunden vill jag höra om
arbetsmarknadsministern kan bekräfta att regeringen tänker agera oavsett
vad utredningens resultat blir?

Anf. 3 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Det är riktigt som Sten Svensson säger att kostnaderna i sam-
band med konkurser har ökat mycket kraftigt. Regeringen har lagt fram ett
förslag till riksdagen som riksdagen skall behandla före sommaruppehållet.
Enligt detta förslag tillåter vi att man skall kunna låna upp till 2 miljarder
kronor för att klara av dessa kostnader under kommande budgetår. Vi har
också föreslagit andra ändringar, bl.a. har vi satt ett väsentligt lägre tak än
det som för närvarande gäller för hur mycket pengar som kan utgå per an-
ställd.

Jag är lika oroad som Sten Svensson över det som man så att säga hör på
stan, dvs. att lönegarantin i flera fall används på ett felaktigt sätt.

Jag förutsätter att utredningen mycket noga ser över det som händer i sam-
band med konkurser då verksamheten fortsätter att bedrivas med hjälp av
dessa medel. Allmänt brukar det vara så att det inte är någon rök utan eld.

Jag vill dock säga att det tillhör god sed att avvakta en utrednings resultat
innan statsrådet och regeringen slutligen bestämmer sig för vad de skall säga.

Anf. 4 STEN SVENSSON (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka för detta svar. Jag utläser av vad statsrådet
sade att regeringen har en mycket bestämd vilja och önskar skicka ut en klar
signal om att man är beredd att rätta till dessa missförhållanden.

Jag tror att det är viktigt för många småföretagare att notera vad arbets-
marknadsministern här har sagt.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1991/92:700 om lånen efter fullföljd arbetsmark-
nadsutbildning

Anf. 5 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Karin Pilsäter har frågat mig om jag avser att göra några för-
ändringar av de räntefria lån som deltagare i arbetsmarknadsutbildning får
beviljas efter genomgången kurs. Karin Pilsäter ifrågasätter det lämpliga i
att lån kan beviljas även när den berörde har sin försöijning ordnad, t.ex.
genom arbetslöshetsersättning eller andra arbetsmarknadspolitiska medel.

Enligt gällande regler får kursdeltagare när arbetsmarknadsutbildningen
har genomförts beviljas lån med ett belopp som svarar mot högst 70 % av
dagpenningen under en månad, för närvarande högst ca 8 700 kr. Lån kan
även beviljas den som genomgått utredning vid arbetsmarknadsinstitut eller
vidgad arbetsprövning.

Lånet skall betalas tillbaka senast ett år efter utbetalningen. Om det finns
särskilda skäl får lånets löptid förlängas eller lånet helt eller delvis efterges.

Möjligheten till lån efter avslutad arbetsmarknadsutbildning har funnits
sedan 1960-talet. Det finns nu anledning att se över denna lånemöjlighet.
Jag har tidigare i år tillkallat en arbetsgrupp med uppgift att föreslå förenk-
lingar och förbättringar av det nuvarande systemet för utbildningsbidrag och
den samordning som sker med andra förmåner. Arbetsgruppen kommer att
behandla den berörda frågan om lån. Gruppens arbete skall vara slutfört den
15 juni i år. Jag kommer därefter att ta ställning till gruppens olika förslag.

Anf. 6 KARIN PILSÄTER (fp):

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag förstår att arbetsmarknadsministern
inte kan ge något bestämt besked eftersom arbetsgruppens arbete pågår. Jag
tycker ändå att det är viktigt att konstatera att alla de miljarder som vi nu
satsar på olika typer av arbetsmarknadsåtgärder verkligen används effektivt,
och det är mycket osäkert om detta fyller någon sådan funktion. Om jag har
förstått saken rätt var man från böljan tvungen att ha fått ett jobb för att få
ut detta lån. Då var det väl meningen att de som redan hade fått jobb skulle
ut ur systemet så snabbt och enkelt som möjligt. Men nu kan man bara
plocka ut dessa pengar och ändå fortsätta att få pengar från A-kassan eller
något annat. Det är inte bra.

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Svar på frågor

Människor måste också känna att systemen är rättvisa mellan människor
oavsett varför de har hamnat i arbetslöshet och hur de går vidare. Detta
måste rimligtvis vara en grogrund till människors irritation mot och t.o.m.
fördomar om det svenska bidragssystemet.

Jag tycker att det är speciellt viktigt att alla de unga människor som i dag
är arbetslösa eller som går in i arbetslöshet inte får en negativ inställning till
samhällets skyddsnät och bidragssystem. Jag hoppas verkligen att det här
kommer att tas med i de förändringar gruppen skall föreslå.

Anf. 7 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru talman! Dels söker vi olika förändringar, dels finns det i rådande bud-
getläge all anledning att försöka spara och använda pengar så effektivt som
möjligt.

Jag säger, precis som jag sade till den förre frågeställaren, att jag emeller-
tid avvaktar arbetsgruppens förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1991/92:699 om programmet rörande hästavel
m.m.

Anf. 8 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Bo Arvidsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
vidta för att det samlade programmet för frågor rörande hästavel m.m. skall
förverkligas.

Bo Arvidsson avser med frågan det förslag till ett sammanhållet program
för hästavel, hästuppfödning och hästsport samt utbildning och forskning på
området som lantbruksstyrelsen i april 1991 på uppdrag av regeringen redo-
visade i sin rapport Hästutredningen (lantbruksstyrelsens rapport 1991:4).

Den socialdemokratiska regeringen behandlade lantbruksstyrelsens rap-
port i ett beslut den 12 september 1991. De flesta av lantbruksstyrelsens för-
slag i rapporten var av sådan karaktär som det inte ankommer på regeringen
att ta ställning till. I beslutet konstaterade regeringen att bl.a. viss yrkesut-
bildning på hästområdet bör kunna utformas inom ramen för centralt och
lokalt kursplanearbete. Vidare redovisades vad som gäller vid fördelningen
av statsbidrag till folkhögskolor m.m. Regeringen anförde därför avslut-
ningsvis att det i övrigt är en fråga för näringsföreträdarna själva att ta ställ-
ning till de förslag som redovisats i rapporten och ta upp överläggningar med
berörda parter i fråga om de föreslagna åtgärderna.

Jag är givetvis medveten om att hästhållningen i Sverige är betydelsefull
från både social och ekonomisk synpunkt. För människan fyller hästen i dag
en viktig social funktion, kanske främst genom det stora ungdomsintresset
för ridning som fritidsverksamhet. Det finns också ett stort intresse för trav-
och galoppsport. Produktion av grovfoder och bete till hästar är ett alterna-
tiv till spannmålsproduktion på åkermark, och hästhållning är ett positivt in-
slag från landskapsvårdssynpunkt.

Den förra regeringen har visserligen redan fattat beslut med anledning av

lantbruksstyrelsens rapport. Berörda organisationer diskuterar nu och pla-
nerar att genomföra vissa av lantbruksstyrelsens förslag. Jag vill i det sam-
manhanget betona det ansvar som här vilar på organisationerna.

Samtidigt delar jag Bo Arvidssons uppfattning att det är viktigt att se över
och analysera de konsekvenser och de möjligheter EES-avtalet och en EG-
anslutning innebär för svensk hästavel och hästuppfödning. Jag kan försäkra
Bo Arvidsson att vi inom jordbruksdepartementet fortlöpande följer alla de
frågor som berörs.

Anf. 9 BO ARVIDSON (m):

Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret på min fråga.

Som antyddes i svaret är man medveten om att ridsporten har en stor om-
fattning i vårt land. Det är den näst största ungdomsidrotten och den största
flicksporten. Därmed har också skapats ett underlag för en ökad uppfödning
av hästar efter den stora avhästningen på 50- och början av 60-talen.

Svensk hästuppfödning och avel är av hög internationell klass. Men det
gäller också att kunna bibehålla och utveckla svenskt hästmaterial, inte
minst med tanke på kommande EES-avtal och EG-medlemskap.

När Hästutredningen tillsattes 1990 fanns det stora förhoppningar om
inom ridsporten och på uppfödarsidan att de förslag som utredningen skulle
komma fram till skulle vara till gagn för hela hästområdet. De förslag som
lades fram uppfattades också positivt. Men det som blev resultatet av den
förra regeringens beslut tyckte man inom hästsporten var magert. Jag har
ändå förhoppningen att jordbruksministern skall kunna påverka frågorna li-
tet bättre än sin företrädare.

Jag skulle vilja ta upp ett par ytterligare saker. Främst gäller det utbild-
ningen. Det är självklart att det skall finnas goda kunskaper hos dem som
skall sköta och föda upp hästar. Men det är ett stort problem med utbild-
ningen i dag. Visserligen kommer hästskötsel att tas med i naturbrukspro-
grammet, men hästutbildningen på Flyinge har i dag stora problem med fi-
nansieringen. Kommunerna är inte villiga att betala. Det är alltså stora oreda
i det hela.

Jag hoppas att jordbruksministern, kanske tillsammans med utbildnings-
departementet, skulle kunna se över problemet. Ingen skugga skall falla på
vare sig jordbruksministern eller på utbildningsdepartementet. Men här
finns ett problem som inte har uppmärksammats tillräckligt med tanke på
det beslut om påbyggnadsutbildningar som riksdagen fattade i juni i fjol.

Är jordbruksministern beredd att tillsammans med utbildningsdeparte-
mentet se över problemet?

Anf. 10 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! När det gäller utbildningen lade utredningen fram ganska
långtgående förslag, bl.a. ett nationellt hippologiskt yrkesutbildningsprog-
ram, som också skulle innebära vissa omfördelningar av resurser mellan de
platser där det finns utbildning i dag. Det är en ganska komplicerad materia
att ta tag i.

I huvudsak är det i och för sig som den tidigare regeringen hävdade, nämli-
gen att mycket av detta kan hanteras på lägre nivå.

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Svar på frågor

Jag är emellertid positiv till den synpunkt som Bo Arvidson framför, näm-
ligen att vi bör diskutera frågan vidare mellan jordbruks- och utbildningsde-
partementen. Det är möjligt att vissa signaler behöver gå fram från central
nivå.

Det är viktigt att peka på att Hästhållningens yrkesnämnd håller på att
utarbeta en hästskötar- och ridlärarexamen. Ridfrämjandet har, enligt egen
uppgift, omarbetat ridlärar- och hästskötarutbildningen på Strömsholm i
syfte att bl.a. skapa attraktiva, längre och mer sammanhållna utbildningar
och inrikta dem mot de examina som håller på att utarbetas. Jag hoppas att
det skall bli möjligt att bygga vidare på det som redan är gjort och att vi kan
stimulera detta ytterligare.

Anf. 11 BO ARVIDSON (m):

Fru talman! Jag tackar för det svar som jordbruksministern här lämnat.
Det är mycket positivt.

Jag vill ta upp en annan sak. Det gäller uppfödning. Det är viktigt att de
som föder upp djur också har kunskaper - vi har talat om utbildningen tidi-
gare. Men det är inte alltid som det fungerar. Det är också viktigt att det
finns ett ordentligt djurskydd med tillsyn och att djuren sköts på rätt sätt.
Det är viktigt att det finns veterinärresurser och att olika delar av landet be-
handlas på samma sätt när det gäller t.ex. tillgång till jour dygnet runt på
djursjukhus. Sydsverige är illa behandlat i det sammanhanget. Hästsporten
och uppfödarna måste få möjlighet att anpassa sig till de regler som skall
gälla i EG. De uppgifter som jag har fått från en hästavelsorganisation är att
man är osäker på vad anpassningen till EG kommer att innebära. Det kan
då bli svårigheter att åstadkomma en snabb anpassning.

Är jordbruksministern beredd att göra något på det området?

Anf. 12 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Vi ligger ganska väl till i Sverige när det gäller djurskyddslag-
stiftning och djurskyddsregler. Regeringen kommer inom kort att lägga fram
förslag till riksdagen om vissa ändringar i djurskyddslagstiftningen, med en
intention om att lägga in tävlingshästar under samma paragraf som de s.k.
bruksdjuren som särskild hänsyn skall tas till i samband med djurskydd. Det
kommer ytterligare att tillgodose kraven.

Bo Arvidson känner väl till att regeringen låter utreda veterinärväsendet.
När utredningen är klar får vi diskutera de frågorna vidare.

I den här frågan, precis som i alla andra, är det viktigt att vi noga följer
vad som händer i EG och på vilket sätt vi kan anpassa oss till Europa. Jag
vill peka på att utredningen har föreslagit att ett nationellt ridsportförbund
borde tillskapas. Här har organisationerna själva utarbetat ett förslag om en
sammanslagning av de existerande förbunden, vilket bör vara bra med tanke
på en anpassning till omvärlden och en större enhetlighet i det svenska arbe-
tet.

Anf. 13 TALMANNEN:

Jag får erinra om de tidsregler som gäller för fråga.

Anf. 14 BO ARVIDSON (m):

Fru talman! Jag tackar än en gång för det som jordbruksministern bär har
utlovat. Det är viktigt att vi tillsammans kan arbeta för att hästsport och häst-
avel även i fortsättningen kan få ha en framtid i Sverige. Det är också viktigt
att man inom hästavelsområdet så snabbt som möjligt kan få klara uppgifter.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1991/92:703 om klasstorleken i grundskolan

Anf. 15 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Eva Johansson har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att
vidta för att motverka allt större klasser i grundskolan.

Kommunerna har, till följd av beslut fattade av riksdagen, getts ansvaret
för att organisera skolverksamheten så att de, av riksdag och regering fast-
ställda, nationella målen uppnås. Staten har genom skolverket en organisa-
tion för att följa upp och utvärdera detta. Regering och riksdag kommer att
få regelbundet återkommande rapporter om i vilken utsträckning kommu-
nerna fullgör sitt uppdrag.

Det kommunala ansvaret för skolverksamheten innebär att vi kommer att
få se en lång rad olika organisatoriska lösningar. Regeringens förslag beträf-
fande bidrag till fristående skolor innebär att ytterligare alternativ stimule-
ras. Jag tycker att det är positivt att olika lösningar prövas. Genom den
ökade valfrihet som blir följden av regeringens politik ges elever och föräld-
rar också möjlighet att påverka utvecklingen genom sina val.

Självfallet är det nödvändigt att noga följa utvecklingen för att försäkra
sig om att målen för verksamheten uppnås. Jag ser dock inte nu någon anled-
ning att föreslå några särskilda åtgärder.

Anf. 16 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Huddinge, Nacka, Sollentuna, Upplands Väsby, Sigtuna och Stockholm
är kommuner från vilka jag under de allra senaste dagarna har fått signaler
om hot om besparingar som innebär att elevmedeltalet i grundskolan väsent-
ligt måste ökas. Siffran 35 elever per klass, och t.o.m. högre siffror, har
nämnts. Självfallet protesterar såväl föräldrar och personal som elever mot
dylika besparingar. Ibland har det t.o.m. förekommit hot mot arbetsgivaren,
kommunen, om att vidta åtgärder.

Kombinationen av dessa besparingsåtgärder med besparingar av extra re-
surser för specialundervisning och annat stöd till elever som har litet större
behov av sådant stöd - handikappade eller med inlärningssvårigheter - gör
att många har skäl att oroa sig mycket. Det innebär att svaga elever får ännu
svårare att hänga med i skolarbetet och att alla andra elever får mindre av

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Svar på frågor

lärarnas tid. Risken är också att det blir stökigare i skolan på grund av att
färre vuxna är där.

Nu några månder efter valet ställer man sig onekligen frågan om det var
detta som menades med ”Färre elever i klasserna”, ett slagord som jag såg i
många moderata valbroschyrer. Man ställer sig också onekligen frågan om
det här är vad regeringen menar med uttrycket: att skapa Europas bästa
skola.

Anf. 17 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Inledningsvis vill jag säga att orsaken till de problem som
kommunerna har faktiskt är det statsbidragssystem som den socialdemokra-
tiska regeringen införde och de avtal som träffades under den period som
Socialdemokraterna satt vid rodret. Regeringen har inte sparat på anslagen
till grundskolan.

Under de senaste åren har lärartätheten i skolan både i grundskolan och i
gymnasiet ökat mycket. Om vi exkluderar hemspråkslärare, svenska 2-lä-
rare och speciallärare ur statistiken, kommer vi för läsåret 1989/90 fram till
siffran 13,4 elever per lärare i grundskolan. Vad jag med dessa siffror vill
säga är inte att det ser ut på det här sättet i ett klassrum.

Jag vill bara konstatera, fru talman, att problemen som Eva Johansson tar
upp är lokala. Skälet till att man får en väldigt hög klasstorlek i en särskild
skola eller kommundel är ofta på att man i den kommundelen har haft så
snabba elevantalsförändringar att organisationen inte har hunnit anpassas.
Det är väldigt svårt att lägga ned skolor eller att ändra organisationen i takt
med att elevantalet ändras. Variationen är mycket stor. Förhållandena är
inte sådana att vi generellt är uppe i 30 till 35 elever i varje klass i våra sko-
lor - och tur är väl det.

Jag delar uppfattningen, som även riksdagen har gett uttryck för, att vi
inte skall ha hur stora klasser som helst. Stora klasser ger inte någon bra
undervisningssituation. Fortfarande tror jag att det är väsentligt att den lo-
kala pedagogiska friheten får finnas. Det finns nämligen i dag skolor där man
önskar en undervisningsmodell som inte innebär klasser i traditionell me-
ning. Man ser i stället till en åldergrupp som helhet och varierar grupperna
utifrån vilka arbetsuppgifter som för tillfället är aktuella.

Jag tycker att det mest riktiga nu är att följa vad som händer i kommu-
nerna och att faktiskt uppmuntra kommunerna till konstruktiva organisato-
riska lösningar i stället för att enbart låsa fast sig vid enskilda tal.

Anf. 18 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Politik är att vilja, var det en person som sade. Det är viktigt
att vi som politiker talar om vad vi vill och att vi därefter verkar i den rikt-
ningen.

Visst handlar som om lokala problem, som skolministern säger. Det är
problem för de elever som råkar gå i en skola där klasserna blir väldigt stora,
kanske på över 35 elever. Speciellt blir det problem för en större undervis-
ningsgrupp - som jag i och för sig håller med om att man mycket väl kan
arbeta med - om den personal som behövs rycks undan av samma bespa-
ringsnit.

Regeringens förslag har faktiskt inneburit att kommunerna nu ser sig
tvingade till att framöver kraftigt dra ned på kostnaderna. I min kommun
räknar man i varje fall med att om kompletteringsspropositionen antas, så
ökar sparkravet ytterligare.

Anf. 19 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Politik är att vilja, det stämmer. Jag vill, och regeringen vill,
att skolorna lokalt skall få ta ett stort ansvar för sin budget och de priorite-
ringar som skall göras. Vi vill att kommunerna utifrån lokala behov skall
hantera så mycket som möjligt av pengarna inom ramar fastställda av riksda-
gen.

Jag vill också att lärarna utifrån sin pedagogiska erfarenhet och kompe-
tens skall få bestämma om organisationen och delta i arbetet med de priorite-
ringar som alltid måste göras i en budget. Det är därför jag pekar på, när
Eva Johansson ställer denna fråga, att det inte är ett jätteproblem generellt
sett, utan att det i vissa kommuner, i vissa skolor, finns ett praktiskt organisa-
toriskt bekymmer.

Jag vill även gärna påpeka att det inte är så att ett logiskt samband mellan
få elever och goda resultat alltid finns. Det som är avgörande för om pedago-
giken skall bli bra är vad som skall utföras. Om man har körsång under en
lektion, kan man faktiskt ha t.o.m. 40-50 elever och åtstadkomma ett bra
resultat, men om man har lästräning med elever som är ordblinda kan två
tre elever vara alldeles tillräckligt. Hur den här typen av bedömning skall
göras måste faktiskt lärarna få avgöra.

Anf. 20 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Jag delar helt uppfattningen att man lokalt skall få ta ansvar
för sin budget. Det måste emellertid finnas ett antal kronor att ta något an-
svar för. Jag vet inte om jag skall göra den tolkningen att det är av fri vilja
som moderata kommunalråd lägger besparingskrav på skolorna med den på-
följden att man får klasser med fler än 30 elever. Jag talar nu inte om kör-
sång. Det kommer att bli på det här sättet under både körsång och läsinlär-
ning. Det är det som är allvarligt.

Det är ett allvarligt hot mot de elever som behöver extra stöd och hjälp,
vilket de inte kommer att kunna få på grund av att resuser har dragits undan.

Jag trodde att detta oroade en skolminister som i varje fall på sitt program
har haft att det skall vara färre elever i varje klass, därför att elever är indivi-
der och behöver individuellt stöd.

Anf. 21 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Jag vill gärna påpeka att på mitt program har det alltid stått
att det är lärarna som avgör den pedagogiska arbetsformen, vilket jag anser
vara viktigt.

I dag är antalet elever på lågstadiet i genomsnitt 19 stycken, på mellansta-
diet 22 och på högstadiet 25. Vi har inte så astronomiska siffror som det görs
gällande.

Varför lägger då kommunalråden fram sådana här förslag som Eva

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Svarpå frågor

1* Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 105

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Svar på frågor

Johansson tar upp? Man gör det därför att varken rektorer, kommunalråd,
regeringsledamöter eller ens riksdagen sitter på en sedelpress.

Vi har en ekonomisk situation i landet som gör att vi har ont om pengar.
Detta tvingar fram prioriteringar. Men när det gäller skolan är det inget land
som satsar så mycket på skolan som just Sverige. Vårt problem är att föränd-
ringsarbetet tar tid. Vi har på tok för höga lokalkostnader i skolan i förhål-
lande till medlen för undervisning, läroböcker och mycket annat. Det är små
procenttal av medlen som går till läroböcker, och det är ett problem.

Samtidigt vet vi att skolmiljöerna är risiga och att vi måste satsa mer
pengar där. Det tar tid med dessa förändringar, men ingen skall hävda att
det är omöjligt att klara av en bra pedagogisk arbetsmodell i världens dyraste
skola. Jag tror att det går.

Anf. 22 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Ibland är det omtvistat hur ont om pengar vi har, men att vi
ständigt måste göra prioriteringar är vi vana vid. Det är vår uppgift som poli-
tiker att göra det.

Jag kan bara konstatera att för Moderaterna är inte skolan längre något
särskilt högt prioriterat område. Här är man beredd att göra neddragningar
av statsbidragen till kommunerna som drabbar också skolan. Av de priorite-
ringsdiskussioner som nu förs ute i de kommuner som jag har mest kontakt
med i Stockholms län framgår att en mycket stor del av besparingarna kom-
mer att drabba just skolan. Det här tycker jag rimmar väldigt illa med vad
Moderaterna gick till val på. Någon betydelse borde det ha.

Anf. 23 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Jag skall inte beskylla en riksdagsledamot för att komma med
lögner, men det är viktigt att göra klart för sig att den här regeringen inte
lägger fram några förslag till neddragningar när det gäller stödet till grund-
skolan. Det har vi inte gjort, och det kommer vi inte att göra.

Likväl erkänner jag att det görs besparingar ute i kommunerna, därför att
det sammantaget är ont om resurser. Men när det gäller intresset för under-
visning och utbildning får man icke stirra sig blind på enbart kronor och
ören, även om det är centralt. En rad av de förslag som regeringen har lagt
fram syftar till att höja kvaliteten, till att stimulera skolan, lärare och föräld-
rar att söka olika alternativ och modeller för undervisningen. Jag är överty-
gad om att det är minst lika viktigt som att kräva mer pengar i en situation
då det inte finns pengar. Vi måste försöka hushålla bättre, även om det är
besvärligt.

Vi skall inte blunda för de akuta lokala bekymmer som tas upp i denna
fråga. Det finns skolor som får så stora klasser att det inte går. Det går i
allmänhet inte av fysiska skäl, därför att eleverna inte ryms i klassrummen.
Men här gäller det att hitta bra fördelningsmodeller lokalt för de resurser
som skolorna förfogar över.

Anf. 24 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Jag vill påminna statsrådet om ett förslag som hon själv var
med om att lägga fram för några månader sedan om att dra ned stödet till

skolornas miljöupprustning för 300 miljoner. Det är bara ett exempel. Det
är inget tvivel om att den indragning som föreslås i kompletteringsproposi-
tionen också kommer att drabba skolan, vars verksamhet utgör en stor del av
den kommunala ekonomin. Förslaget innebär en ganska rejäl neddragning.

Vi kan inte använda pengar som inte finns, säger statsrådet. Nej, det kan
vi inte, men det finns pengar. Ni har faktiskt redan använt en del av dem,
men de gick till skattesänkningar för höginkomsttagare och kapitalägare.
Det är också ett sätt att göra prioriteringar, det är också ett sätt att använda
pengarna. Men det går inte att använda dem två gånger, så man skall vara
väldigt försiktig innan man sätter pennan på papperet första gången.

Anf. 25 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Det ligger en väldigt stor betydelse i att en regering försöker
föra en ekonomisk politik som ger ekonomisk tillväxt. Det är en förutsätt-
ning för att vi på lång sikt skall kunna lösa problemen.

Argumentet med stimulansbidraget, som Eva Johansson hade, är helt be-
fängt när det gäller klasstorlekarna. Stimulansbidraget till upprustning av
skolmiljön kräver snarare att kommunerna skall lägga mer pengar på bygg-
nader och lokaler än på den lokala organisationen. Det finns många argu-
ment till att man kan tycka att det är besynnerligt att minska på stimulansbi-
draget, men det har ingenting att göra med det här. Dessutom finns det ing-
enting som slår generellt eller särskilt berör de kommuner som har bekym-
mer med klasstorlekar, som togs upp i frågan. Här är Eva Johansson ute på
väldigt hal is.

Anf. 26 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! I så fall trivs jag ganska bra på den hala isen. Jag är inte så
spiksäker på att det är jag som kommer att dras omkull så småningom, utan
det är kanske andra som kommer att ha det svårt att hålla sig på benen.

Visst skall vi ha en tillväxt i ekonomin, men den får man inte genom att
skapa arbetslöshet. Det är inget tvivel om att det är en helt och hållet galen
väg. Kommunerna hotas av sådana besparingar inom skolan att elevmedelta-
let kommer att öka till över 30 elever i varje klass, oberoende av de siffror
som lästes upp här förut.

Det här är en allvarlig situation, som kommer att försvåra för många i sko-
lan, både personal och elever. Men allra svårast kommer de elever att få som
behöver extra stöd. Jag tycker att det här är ett rejält kliv tillbaka från det
som nog är Europas bästa skola och som skulle kunna utvecklas ännu mer,
om vi hade en regering som ville mer än så här.

Anf. 27 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Om man skall diskutera en så seriös fråga som skolpolitiken
och framför allt diskutera klasstorlekar och elevmedeltal, skall man ändå
inte tala om klassmedeltal på över 30 eller 35 elever. Som jag påpekade tidi-
gare har vi i dag ungefär 10,6 elever per lärare generellt sett. Vi har klasstor-
lekar på mellan 19 och 25 elever. Det är en del kommuner och kommundelar
som får stora klasser, och det är nog så besvärligt. Men det är viktigt att ändå
hålla en viss saklig nivå i en diskussion som är så central.

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Svar på frågor

Jag påpekade också i mitt svar att det är viktigt att via bl.a. skolverket
följa upp hur den decentralisering, som även Socialdemokraterna har med-
verkat till, slår ute i kommunerna och hur kommunerna klarar av att leva
upp till de ambitioner som gäller för svensk utbildningspolitik.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1991/92:704 om skolbetygen

Anf. 28 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Eva Johansson har frågat mig om jag är beredd att tillmäta
skolsköterskornas kunskaper och erfarenheter stor vikt när betygsfrågorna
bereds.

Den betygsberedning som nu arbetar har i uppdrag att utarbeta ett kun-
skaps- och målrelaterat betygssystem. Detta skall ersätta det nuvarande re-
lativa betygssystemet, som alla varit överens om bör avskaffas. Betygen skall
vara skolans bekräftelse - riktad till eleverna - på hur elevens arbete och
studieresultat bedöms i förhållande till vad läroplanerna och kursplanerna
föreskriver. Betygen skali mer ha en funktion av återföring av erfarenheter
än utgöra urvalsinstrument vad gäller fortsatta studier. För en mer ingående
redovisning av riktlinjerna för betygsberedningens arbete hänvisas till direk-
tiven.

I sammanhanget vill jag endast understryka att jag inte är oroad över att
betygsberedningen kommer att lämna ett förslag som äventyrar elevernas
hälsa.

Anf. 29 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Jag tackar även för det här svaret.

Jag hajade faktiskt till är jag läste Kommun-Aktuellt för en tid sedan. Där
säger ordföranden för skolsköterskornas riksorganisation så här:

”Den dag då det är kö av gråtande ungdomar till skolsköterskans mottag-
ning är avslutningsdagen. Låga betyg kan vara den definitiva knäcken för en
ung människas självförtroende.

-Får en elev ett betyg med bara ettor är det ju svart på vitt på att han eller
hon inte duger---. Ett samtal med läraren där eleven får muntliga omdö-

men och även alltid får veta något man är bra på är en annorlunda sak.”

Jag tycker att det här är viktiga kunskaper som vi skall ta vara på, kunska-
per om barns och ungdomars utveckling och deras situation över huvud ta-
get. Jag tror att skolsköterskorna tillhör - även om de inte är ensamma om
det - de personalkategorier i skolan som har en väldigt bra överblick.

Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka svaret. Jag vet bara att skolministern
ofta uttalar sig ganska tvärsäkert om betygens välsignelse. Dess värre före-
faller det som att hon har flera kommunledningar i moderatstyrda kommu-
ner med sig som t.o.m. vill gå fortare fram än skolministern. De vill inte
vänta på vare sig betygsberedningen eller riksdagens beslut, utan de är be-
redda att införa någon form av betygssystem redan nu.

Är Beatrice Ask beredd att lyssna, om inte på oss, så åtminstone på de

sakkunniga i skolan som faktiskt har sagt ett och annat varningens ord? Tror
Beatrice Ask att det finns risker med att återigen öka betygens betydelse?
Finns det bara fördelar? Varför skulle i så fall en så viktig grupp som skolskö-
terskorna varna? De har knappast kunnat ses som något slags revolutionärer
ute på skolorna.

Anf. 30 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Först vill jag säga att det nog inte bara är moderata kommu-
nalråd som är intresserade av ett nytt betygssystem. Framför allt föräldrar
och elever delar i mångt och mycket de synpunkter som regeringen har på
dessa frågor.

Den signal som nu kommer från skolsköterskorna om köerna på avslut-
ningsdagen är någonting som Socialdemokraterna borde ha lyssnat till för
länge sedan. Det är ju Socialdemokraterna som har infört de relativa bety-
gen, som går ut på att eleverna jämförs med varandra och att elevernas pre-
stationer bara skall vägas och läggas inom något slags normalkurva. De rela-
tiva betygen har väldigt litet att göra med vad eleverna faktiskt har lärt sig
eller vilka ambitioner man har för resp. elev.

Det enda parti som var emot det relativa betygssystemet redan när det
infördesvar Moderata samlingspartiet. Sedan har denna insikt vuxit, och nu-
mera har även Socialdemokraterna sagt att man skall försöka införa kun-
skapsrelaterade betyg, dvs. något slags betygssystem som visar vad en elev
kan i förhållande till de mål som har uppsatts vid terminens början. Jag tror
att ett sådant system vore mycket mer avstressande än det system som tilläm-
pas i dag. Dessutom har man med den socialdemokratiska utbildningspoliti-
ken hamnat i ett läge där betyg ges första gången i slutet av högstadiet, när
det böljar bli dags att fundera över vidare studier. Jag är inte ett dugg förvå-
nad över att många elever känner sig otroligt stressade av denna situation. I
stället för att tidigt få tydliga signaler om hur skolarbetet fortskrider, så att
åtgärder kan sättas in direkt när man märker att det har uppstått bekymmer
och i stället för att ge föräldrarna en bra information väntar man tills den
obligatoriska skolgången nästan är slut. Då blir det fel.

Jag tycker att skolsköterskornas ordförande snarast belyser någonting
som möjligen är sant när det gäller dagens situation. Det är precis detta som
vi i regeringen vill ändra på genom att försöka hitta ett förslag.

Anf. 31 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Tänk, jag har inte fått ett enda svar i denna kammare av skol-
ministern där hon inte skyller allting som det är något dumt och snett med
på den förra socialdemokratiska regeringen. Jag tycker att det är ett fattig-
domsbevis. Nog om detta.

Det finns både elever och föräldrar som vill ha betyg. Det vet också jag,
för jag har träffat sådana. Och det finns många som inte vill ha betyg. Det
finns även många andra som har kunskaper och erfarenheter som det är vik-
tigt att ta till vara. Är statsrådet beredd att lyssna också på dem som säger
ett varningens ord?

Självfallet är det bra med viktig information till hemmen. Men jag har ald-
rig någonsin fått någon ny information med betygslappen. Den informatio-

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Svarpå frågor

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Svar på frågor

nen har jag tack och lov fått långt tidigare vid de formella föräldrasamtalen,
men också vid många andra kontakter med skolan. Det är denna informa-
tion som har varit nyanserad och viktig, inte det som står på betygslappen.

Anf. 32 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! Det finns många sorters betyg, varav många är väldigt bra när
det gäller att förtydliga den information som ges vid kvartssamtal. Självfallet
är svaret på frågan som ställdes ja. Vi lyssnar på alla synpunkter. Det är bra
att även kritik och oro över olika förslag belyses. I mitt svar till Eva Johans-
son påpekade jag att mitt intryck, efter att jag hade läst artikeln och frågan,
är att detta är en signal om hur det ser ut i dag. Den bekräftar nödvändighe-
ten av att finna ett nytt betygssystem och ett annat angreppssätt än vad man
tidigare har haft.

Jag vill gärna ha det sagt att om det är någon yrkesgrupp i skolan som jag
har mycket stort förtroende för och som vi lyssnar för litet på - framför allt
kanske inte i pedagogiska frågor utan i många andra frågor - är det just skol-
sköterskorna. Jag har i ett annat svar här i kammaren sagt att för mig är skol-
sköterskorna en yrkesgrupp som jag gärna ser att vi värnar om. Vi skall
framgent också diskutera hur detta bäst kan ske.

Anf. 33 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Om det som statsrådet avslutade med kan vi säkert vara eniga.
Jag har precis samma uppfattning. Det är bra att Beatrice Ask är beredd att
lyssna på den här typen av synpunkter, men det vore kanske lättare om hon
från början intog en något mera ödmjuk, lyssnande attityd i stället för att
vara så tvärsäker på att betygen innebär att allt gott kommer att vederfaras
skolan, medan det gamla betygssystemet och alla andra synpunkter däremot
kommer att rasera skolan. Det är inte så lätt att nå fram med sina synpunkter
till en minister som redan vet allting.

Det är bra att de här synpunkterna nu har kommit fram, och det vore in-
tressant att få reda på hur detta skall manifesteras i utredningsarbetet och
därefter.

Anf. 34 Statsrådet BEATRICE ASK (m):

Fru talman! De synpunkter som kommer till departementet eller till mig i
form av brev och telefonsamtal vidareförmedias till betygsberedningen. Jag
läser allting och försöker också i mån av tid - ibland dröjer det för länge -
svara på breven och ta till mig de synpunkter som kommer fram. Hur dessa
synpunkter tas till vara och vilka argument som väger tyngst får vi se i sep-
tember när betygsberedningens förslag läggs fram.

När det gäller det här med tvärsäkerhet har jag i likhet med Eva Johansson
ställt upp i val på ett partiprogram. Det hade jag inte gjort, om jag inte hade
varit övertygad om att det var ett bra partiprogram. Det är klart att man med
stor glädje då konstaterar att det i en fråga som just den om betygen över
patigränserna finns likartade uppfattningar. De direktiv som Göran Persson
lämnade till betygsberedningen om en förändring av betygssystemet över-
ensstämmer i mångt och mycket med de uppfattningar som vi moderater
mycket länge har drivit. Det är alldeles riktigt att det finns punkter där vi

skiljer oss åt. Jag vet inte om jag är så tvärsäker, men jag är övertygad om
att vi är på rätt väg. Jag hoppas att vi kan utgå ifrån att betygsberedningen,
som innehåller parlamentariker från alla partier, kommer att lägga fram ett
bra förslag, som vi kan ha som underlag för ett beslut någon gång i höst.

Anf. 35 EVA JOHANSSON (s):

Fru talman! Det hoppas jag också, men vi är absolut inte överens om be-
tygsberedningens nya direktiv. Direktiven ändradesju ganska radikalt. Nu
vill man ha betyg i lägre klasser, vilket jag tycker är allvarligt. Det skulle
förvåna mig om en sådan grupp som skolsköterskorna tycker att det vore
särskilt bra. Man vill t.o.m. ha betyg i ordning och uppförande.

Till sist hoppas jag att Beatrice Ask kommer att uppfylla den här delen av
sitt partiprogram lika dåligt som hon har uppfyllt den punkt som talar om
mindre klasser.

Anf. 36 Statsrådet BEATRICE ASK (m).

Fru talman! Till min glädje är det inte Eva Johansson som skall göra be-
tygssättningen på hur jag fullgör mitt uppdrag som statsråd, utan det är väl-
jarna. Så får vi väl se hur det går vid nästa val.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1991/92:127 till bostadsutskottet

Motionerna

N53-N55 till näringsutskottet

9 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Konstitutionsutskottets betänkande 1991/92:KU34
Finansutskottets betänkande 1991/92:FiU26

Lagutskottets betänkanden 1991/92:LU29-LU33
Utbildningsutskottets betänkanden 1991/92:UbU13-UbU17 och UbU21
Näringsutskottets betänkande 1991/92:NU20

Bostadsutskottets betänkanden 1991/92:BoU17, BoU19-BoU21 och BoU26

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Svar på frågor

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

10 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes
Trafikutskottets betänkanden
1991/92:TU15 Vägväsende m.m.
1991/92:TU16 Fast förbindelse över Öresund

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1991/92:AU7 Skadestånd på grund av olovlig stridsåtgärd
1991/92:AU12 Arbetslivsfrågor

1991/92:AU16 Anslag till åtgärder för arbetshandikappade

11 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 30 april

1991/92:190 av Annika Åhnberg (v) till statsministern om åtgärder mot kol-
dioxidutsläppen:

Utsläppen av koldioxid visar inga större förändringar i Sverige. Det är
tveksamt om det fastställda målet för utsläppen skall kunna uppnås: frysning
till år 2000. Det som behövs är minskningar av utsläppen med 60 - 80 %.

Kunskaperna om effekterna av den ökande koldioxidhalten i atmosfären
blir alltmer omfattande och precisa. De inger mycket stor oro. Det är troligt
att vi inom ett fåtal år kan konstatera att människans massiva förbränning av
miljontals års lager av fossila bränslen under drygt ett århundrade leder till
klimatpåverkan - med förödande effekter på både naturen och de mänskliga
samhällena.

Därför är det viktigt att effektiva åtgärder vidtas för att nedbringa koldi-
oxidutsläppen. Sverige har som ett rikt och tekniskt välutvecklat land ett in-
ternationellt ansvar att bidra till lösningar på detta problem. Inte minst inför
Rio-konferensen är det viktigt att kunna redovisa både kraftfulla beslut och
positiva resultat, som ett bidrag till det internationella miljöarbetet.

Landets största regeringsparti har i partimotioner till riksdagen - med
bl.a. Carl Bildt och Bo Lundgren som undertecknare - föreslagit höjda kol-
dioxidskatter och ambitionen att koldioxidutsläppen skall minska med minst
20 % till år 2005 (Mot. 1990/91:Jol05). De andra regeringspartierna har inte
avvisat förslagen.

Varför agerar inte regeringen i enlighet med de krav man tidigare i opposi-
tion ställt? Var finns hindren?

Förslagen om ändrad energibeskattning, baserade på den utredning som
gjorts av Lennart Hjalmarsson, leder inte till den nödvändiga utsläppsminsk-
ningen. Tvärtom - företag som anpassar sig till miljökraven, genomför ener-
gieffektivisering m.m. missgynnas. Detta är att göra industrin en björn-
tjänst. Med den växande internationella miljömedvetenheten ökar kraven

på att industrin skall bli energisnål och hushållande. Vi behöver ett modernt,
miljöanpassat, kunskapsintensivt och energieffektivt näringsliv, men riske-
rar nu att konservera föråldrade strukturer. Regeringen har inte redovisat
några förslag som leder till ökad stimulans för näringslivet att effektivisera
energianvändningen.

Inte heller när det gäller andra samhällssektorer anvisar regeringen några
vägar som leder till minskade koldioxidutsläpp. Olika regeringspropositio-
ner har under minst 15 års tid talat väl om sådana åtgärder utan att det haft
märkbara effekter i praktiken. Någon utvärdering av de kommunala ener-
giplanernas kvalitet och inriktning har inte gjorts. Några krav på att dessa
planer skall leda till minskad energianvändning har inte ställts. Satsningar på
energirådgivning och information från statens sida har upphört.

Trafiksektorn är en inhemsk sektor där det finns en relativt stor potential
att minska utsläppen, men där utsläppen ändå ökar. I andra delar av världen
har kraven från samhället drivit på den tekniska och övriga industriella ut-
vecklingen. Så har t.ex. kraven på att införa hybridfordon i Los Angeles lett
till en renässans för elbilen. Men den svenska regeringen tycks inte ha för
avsikt att bidra till en sådan utveckling.

Inom bl.a. EG förs en diskussion om höjda avgifter på miljöstörande väg-
transporter, om koldioxidskatt, och det pågår diskussioner om att i högre
grad gynna de förnyelsebara energislagen. Sverige måste - oavsett associa-
tionsform till EG - delta i dessa diskussioner och driva på så att miljökraven
skärps. I stället tycks regeringen vilja använda den internationella diskussio-
nen som bromskloss. Passivt väntar man på vad som komma skall, för att
sedan anpassa Sverige i enlighet med näringslivets kortsiktiga krav.

Sedan förslaget om sänkta energiskatter lades fram har Sveriges sänkta
ambitioner på miljöområdet noterats och kritiserats utomlands. Svek är ett
slitet ord i den politiska debatten, men här är det på sin plats.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsministern:

1. Har regeringen övergett sina ambitioner när det gäller koldioxidutsläp-
pen?

2. Om inte - när har man för avsikt att redovisa hur målen skall nås?

3. Vad ämnar regeringen göra åt trafikens koldioxidutsläpp?

4. Kommer regeringen att skärpa kraven på kommunernas energiplaner?

1991/92:191 av Eva Zetterberg (v) till statsrådet Alf Svensson om de politiska
fångarna i Chile:

Efter militärkuppen 1973 i Chile har Sverige både officiellt och med starkt
folkligt stöd stött kampen mot diktatur och för demokrati i Chile.

När militärdiktaturen föll och demokratiska val ägde rum 1990 var det en
stor seger, inte bara för det chilenska folket utan för alla människor som ar-
betar för ett demokratiskt samhälle.

Trots detta stora framsteg är demokratin i Chile bräcklig, och det finns
stora brister. Ett allvarligt exempel är förhållandet att det i Chile i dag finns
närmare 60 fångar som med säkerhet kan sägas vara politiska fångar, vilka
fängslades och torterades under militärdiktaturen. Några av dem har suttit i
fängelse i mer än tio år. Vissa av dem har ännu inte fått sin sak juridiskt prö-

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

vad. Flera hungerstrejker har ägt rum. I vissa fall kan, enligt dekret 575, de
som har dömts få utbyta fängelsestraffet mot utvisning, om något land erbju-
der dem visum.

Ett antal fångar har frigivits villkorligt i avvaktan på rättegång. Det är säl-
lan möjligt att förutse om och när dessa rättegångar kommer till stånd. De
har inte rätt att lämna landet och kan inte heller utbyta straffet mot utvis-
ning. I denna grupp finns flera som har sina familjer i Sverige.

För samtliga frigivna fångar gäller, att de har stora inskränkningar i sina
medborgerliga rättigheter, såsom rösträtt i allmänna val och rätt att få an-
ställning inom den offentliga sektorn.

I Chile finns i dag ett statligt projekt, PRAIS, som arbetar med integration
av de f.d. politiska fångarna i den allmänna sjukvården. Stödet från rege-
ringen för social återanpassning är obefintligt och bidrag utifrån till olika fri-
villigorganisationer minskar.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga biståndsministern:

1. Vilka ansträngningar gör Sverige för att Chile skall frige de återstående
politiska fångarna?

2. Avser regeringen att genom biståndsinsatser stödja den sociala återan-
passningen av f.d. politiska fångar i Chile?

3. Avser regeringen att genom andra insatser stödja uppbyggandet av poli-
tisk demokrati i Chile?

1991/92:192 av Annika Åhnberg (v) till socialministern om utsatta barn i Sve-
rige:

I november 1989 antog FN:s generalförsamling en konvention om barnets
rättigheter. Ett knappt år senare trädde konventionen i kraft. Den hade då
ratificerats av 20 stater varav Sverige var en. Samma år, 1990, hölls också ett
toppmöte i New York. 70 av världens stats- och regeringschefer antog där ett
aktionsprogram rörande barns överlevnad, skydd och utveckling. Staterna
åtog sig att ”lämna ett förbättrat stöd åt barn som lever i särskilt svåra förhål-
landen och angripa de bakomliggande orsakerna till sådana situationer”.
Man deklarerade också att all kraft, i tider av åtstramning, måste ägnas åt
att upprätthålla verksamheter som har barns skydd, överlevnad och utveck-
ling som mål.

Konventionen delar upp barns rättigheter i två slag: dels absoluta, dels så-
dana som kan variera med ett lands ekonomiska och sociala möjligheter att
tillgodose behoven. Till de absoluta, som måste respekteras oavsett ett lands
utvecklingsnivå, hör medborgerliga och politiska rättigheter; ett barn måste
t.ex. ges rätt att framföra sin mening i angelägenheter som berör barnet. Till
de mer relativa rättigheterna hör hälsovårdens och utbildningens omfatt-
ning.

Barn i Sverige har det gott om vi gör en generell jämförelse med levnads-
villkoren för barn i andra delar av världen. I Sverige skickas inte barnsolda-
ter ut i krig. Barnarbetare förslavas inte, som i många andra länder. Men
också i vårt land finns det utsatta barn. Vi vet att sexuellt våld och annan
misshandel förekommer. Vi vet att flyktingbarn tas i förvar. Vi vet att barn

överges - också i Sverige finns det barn som lever sina liv utan stöd från fa-
milj, andra vuxna eller samhället.

Genom Rädda Barnens försorg har en rapport utarbetats, som redovisar
att Sverige inte lever upp till barnkonventionen. Det är framför allt villkoren
för fyra grupper av utsatta barn som granskats: övergivna barn, flyktingbarn,
sexuellt utnyttjade barn och barn i fängelse. I rapporten konstateras att vår
lagstiftning är i enlighet med vad konventionen kräver, men det brister i ef-
terlevnaden.

Rapporten pekar på flera problem. För det första finns ingen samlad kun-
skap om hur många och vilka barn som är utsatta. I vårt annars statistiskt så
väl genomlysta samhälle har inte en inventering av barns villkor och levnads-
förhållanden gjorts. För det andra så satsas inte tillräckligt med resurser på
de barn som lever i särskilt svåra förhållanden. Detta tar sig många uttryck:
De vuxna i barnens omgivning underlåter att reagera, även sådana personal-
grupper som har anmälningsplikt enligt socialtjänstlagen. När socialtjänsten
väl kopplats in, så saknas ändå ofta de aktiva insatserna. Skälen är olika.
Brist på personal och resurser kan göra att man inskränker sitt arbete till
akutingripanden, t.ex. i situationer där barn måste omhändertas. Det före-
byggande arbetet åsidosätts. Personal som har att möta utsatta barn saknar
ofta adekvat utbildning och också kunskap om barns rättigheter enligt kon-
ventionen.

- De flesta sexuellt utnyttjade barn får enligt rapporten inte nödvändig reha-
bilitering.

- Många barn som behöver kvalificerat omhändertagande av samhället får
det inte därför att platser saknas på behandlingshem.

- Ofta ges inte flyktingbarn möjlighet att yttra sig vid utredningar om asyl.

Dessa alarmerande uppgifter redovisas i rapporten och slutsatsen som
dras är att Sverige inte lever upp till det man åtagit sig enligt barnkonventio-
nen. Detta är oerhört allvarligt. Även i lågkonjunktur så är våra förutsätt-
ningar att ge barn och ungdomar goda villkor för sina liv oändligt mycket
större än många av världens fattiga länders. Om inte ett land som Sverige
lever upp till konventionen, vad är den då värd i verkligheten? Är den bara
tomma ord på papper?

Inom två år efter det att konventionen trätt i kraft skall varje land redovisa
till en särskild internationell kommitté vad man gjort för att uppfylla kon-
ventionens krav. Mot bakgrund av den alarmerande rapporten är det angelä-
get att regeringen med det snaraste redovisar förslag till åtgärder för att för-
bättra situationen för utsatta barn i Sverige. Ett förslag som framförs i rap-
porten är att inrätta en barnombudsmannainstitution. Barnombudsmannen
skulle ägna särskild uppmärksamhet åt utsatta barn och fästa uppmärksam-
heten på deras problem, bevaka deras rättigheter. Jag delar uppfattningen
att en barnombudsman med tillräcklig resurstilldelning kan vara av stor be-
tydelse för att förbättra barnens villkor i Sverige.

Regeringen bör enligt min mening redovisa sin rapport och sina förslag till
ytterligare åtgärder till riksdagen, så att möjlighet ges för en diskussion och
bindande beslut.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga socialministern:

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Vad avser regeringen göra för att Sverige skall leva upp till sina åtaganden
enligt FN:s barnkonvention?

1991/92:193 av Annika Åhnberg (v) till miljöministern om miljöpolitiken:

I den regeringsförklaring som regeringen lämnade till riksdagen vid riks-
mötets inledning uppgavs miljöpolitiken vara en av fyra stora uppgifter som
skulle dominera regeringens arbete.

”Regeringen kommer att ange tydliga miljömål, ställa bestämda miljökrav
och använda effektiva styrmedel, t.ex. miljöavgifter”. Riksdagen väntar
fortfarande på dessa bestämda miljökrav och förslag till effektiva styrmedel.

I regeringsdeklarationen sägs vidare:

”Regeringen avser att ta initiativ till en bred diskussion om internationella
miljöregler för handeln”. Ingenting har hänt.

”En europeisk luftvårdsfond bör etableras.” Någon redovisning av hur (el-
ler om) detta arbete fortskrider har inte kommit till riksdagen.

”Sverige skall spela en pådrivande roll i det europeiska miljövårdsarbe-
tet”. Beskedet att propositionen angående övergripande miljöpolicy för för-
packningar uteblir, med motivering att regeringen vill avvakta EG:s beslut,
tyder inte på en ambition att spela en pådrivande roll.

”Målet är att nya fordon skall kunna drivas utan fossilbränslen.” Med ett
sådant mål krävs det aktiv och engagerad handling. Inget har hänt.

”Energipolitiken är av stor betydelse för möjligheterna till en hållbar eko-
nomisk tillväxt, men styrs också av starka miljöhänsyn.” Denna oklara kom-
promissformulering har nu ersatts av konkreta förslag som går i motsatt rikt-
ning.

I juni hålls i Rio de Janeiro FN:s stora konferens om miljö och utveckling.
Regeringen har ännu inte för riksdagen presenterat sina förslag inför konfe-
rensen. Det borde ha varit självklart att riksdagen beretts tillfälle till en ge-
nomgripande diskussion kring Sveriges delaktighet i den internationella mil-
jöpolitiken. Vilka är regeringens viktigaste förslag till konferensen? Vilka
åtaganden ankommer enligt regeringen på Sverige?

Genom kompletteringspropositionen tas inte några avgörande steg på vä-
gen mot ett ekologiskt anpassat samhälle. I stället växer nu en bild fram av
ett Sverige som är på väg bort från en relativt framsynt miljöpolitik. Detta
har också utsatts för berättigad internationell kritik.

I en tid av ekonomisk lågkonjunktur och hög arbetslöshet, som vi nu lever
i, måste också en framsynt miljöpolitik bidra till att skapa sysselsättning och
nya ekonomiska strukturer. Hos regeringen finns inte tillstymmelse till ny-
tänkande i sådana banor.

Regeringen har på intet sätt hittills levt upp till de höga ambitioner man
uttalat på miljöpolitikens område.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga miljöministern:

Om och i så fall när och hur har regeringen för avsikt att genomföra sin
regeringsdeklaration vad gäller miljöpolitiken?

1991/92:194 av Rolf L. Nilson (v) till kommunikationsministern om infra-
strukturinvesteringar i Malmöregionen:

För de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö har Soci-
aldemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna träffat överenskomelser som
rör investeringar i den del av infrastrukturen som är vägar och kollektivtra-
fik.

De överenskommelser som har träffats innebär en kraftigt ökad bilism
tvärtemot alla miljö- och energikrav. De har marknadsförts som miljövän-
liga och ”rättvisa” satsningar på både kollektivtrafik och bilism. De ”rätt-
visa” satsningarna på bilarnas framkomlighet innebär dock att underlaget för
kollektivtrafiken undergrävs och därmed att grupper som saknar bil diskri-
mineras.

Resultatet av dessa överenskommelser innebär starka negativa effekter på
naturmiljön, hundratusentals storstadsbors boendestandard och stadsmiljö.
Det kommer på sikt att medföra negativa ekonomiska konsekvenser för
både samhället och individen.

Utbyggd kollektivtrafik är ett rättvisekrav eftersom många människor av
olika anledningar inte har tillgång till bil. Ungdomar - särskilt i storstä-
derna - tar inte körkort i lika hög utsträckning som förr eftersom kollektiv-
trafiken redan i dag utgör ett alternativ. Det är viktigt att se till att denna
tendens förstärks.

Den individuella friheten beskärs än mer genom satsningar på nya motor-
vägar och andra vägprojekt som innebär att man tvingas ha tillgång till bil
för att man smidigt skall kunna förflytta sig.

I tättbebyggda regioner är det nödvändigt och möjligt ur både ekonomisk
och ekologisk synvinkel att kollektivtrafiken ökar i stället för vägtrafiken.

Från Vänsterpartiets sida menar vi att man måste börja med en kraftig
utbyggnad och upprustning av de kollektiva systemen för att därefter kom-
plettera med eventuella nödvändiga vägutbyggnader. Basen i storstadsregio-
nernas kommunikationer skall vara högteknologiska, avancerade spårsys-
tem, helst automatiska. De skall kompletteras med servicebussar eller taxi
som drivs med miljövänliga drivmedel, såsom biobränslen. Cykel och gång-
trafik skall gynnas med målet att en nästan lika hög andel av städernas per-
sontrafik - 20 till 40 % - skall ske med dessa transportsätt som i holländska
och danska städer.

Mellan städerna skall förbindelserna upprätthållas med främst avancerade
snabbtåg.

Områdesavgifter på biltrafiken skall oavkortat gå till utbyggnad av kollek-
tivtrafiken. Det gynnar resenärer vare sig de åker kollektivt eller med bil
eftersom tillgängligheten ökar både på gatorna och i kollektivtrafiken. Det
gynnar också distributörer m.fl., eftersom antalet privatbilar i rörelse på vä-
garna minskar. Uttaget av bilavgifter bör så småningom ske via elektroniska
system. Regeringen vill avvakta och skyller på att teknik ej finns. Det är fel -
i bl.a. Oslo finns sådana system som fungerar utmärkt, de fungerar säkert
även i Sverige .. .

Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) som bl.a. skall innehålla olika al-
ternativ måste genomföras för större projekt för att allmänhet och besluts-
fattare skall kunna fatta korrekta beslut.

En annan effektiv och samhällsekonomiskt starkt motiverad åtgärd är att
införa regionalt differentierade drivmedelsavgifter. Att köra bil en mil i en

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

storstadskärna är 10-20 gånger dyrare för samhället än att köra en mil i gles-
bygd. Bl.a. visar ett antal statliga utredningar (Miljöavgiftsutredningen
m.fl.) detta mycket klart.

När dessa åtgärder har genomförts kan behovet av nya vägar bedömas.
Trafikfarliga sträckor skall byggas bort på befintliga vägar, men inga kapaci-
tetshöjande utbyggnader skall tillåtas i nuvarande allvarliga miljösituation.

Att nu planera för nya motorvägar som ofelbart genererar ökad vägtrafik
är inte av miljöskäl försvarbart. Att dessutom göra det i en region där miljö-
skador orsakade av bl.a. en ohämmad bilism är de värsta i hela landet, är
olycksbådande för hela utvecklingen inom vår kommunikationssektor.

På kontinenten konstateras nu - av bl.a. ledande EG-talesmän - att om
miljö-, hälso- och effektivitetskrav skall klaras, måste järnväg, sjöfart och
andra transporteffektiva och miljövänliga trafikslag utvecklas i stället för yt-
terligare vägtrafik.

Att det då i Sverige planeras för gigantiska motorvägsringar runt storstä-
derna, broar och tunnlar för ökad bilism, får väl betecknas som en del av
regeringens strategi att gå baklänges in i framtiden - som Naturskyddsföre-
ningen så träffande betecknar regeringens handlande. Nu sprids en bild
utomlands av att Sverige överger en relativt framsynt miljöpolitik - vilket
tyvärr är sant och mycket olyckligt, speciellt med tanke på den förestående
Rio-konferensen.

När det gäller Malmö och Skåneregionen har intet hänt i verkligheten som
resultat av Hulterström-förhandlingarna. Berörda länsstyrelser m.fl. har
uppvaktat regeringen med krav på att tidigarelägga investeringar för att bl.a.
motarbeta arbetslösheten. Projekt finns som omedelbart kan igångsättas.
Berörda myndigheter har tagit fram förslag till tidigareläggningar av investe-
ringar på sammanlagt 1 050 milj. kr. Detta är också projekt som är obe-
roende av hur lösningen av förbindelsen över Öresund löses. Detta är viktigt
eftersom miljökonsekvensanalysen av den föreslagna Öresundsbron förväg-
trafik förmodligen kommer att visa att endast en tågtunnel kan accepteras.
Risken är då stor att investeringsprocesserna försenas.

Reaktioner och besked har från regeringens sida låtit vänta på sig trots det
allvarliga arbetsmarknadsläget. Var finns snabbheten i investeringsproces-
sen som exemepelvis Curt Nicolin starkt förespråkar?

I stället tilltar oron att projekten inte kommer i gång förrän runt
1994-1995 när vi ändå kommer att få en uppåtgående konjunktur. Detta
kan då bl.a. skapa överhettningsproblem.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga kommunikationsministern:

1. Hur skall Sverige klara de beslutade miljö- och energimålen om ett eko-
logiskt anpassat samhälle med lägre utsläpp, ökad energieffektivitet etc. om
det samtidigt planeras och byggs för en kraftigt utökad vägtrafik?

2. Vilka besked kan kommunikationsministern lämna i dag om statliga
medel till infrastrukturinvesteringar i Malmöregionen?

1991/92:195 av Johan Lönnroth (v) till kommunikationsministern om kollek-
tivtrafikinvesteringar i Göteborgsregionen:

För de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö har Soci-

aldemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna träffat överenskommelser
som rör investeringar i den del av infrastrukturen som är vägar och kollektiv-
trafik.

Överenskommelsen för Göteborg innehåller positiva inslag när det gäller
investeringar i kollektivtrafik. Men tyvärr fanns det också med en onödig
utbyggnad av E6:an öster om Göteborg.

I tättbebyggda regioner är det nödvändigt och möjligt ur både ekonomisk
och ekologisk synvinkel att kollektivtrafiken tar andelar från vägtrafiken. I
Göteborg har biltrafiken fått komma först nu i flera decennier. Detta möns-
ter måste brytas. I princip alla nyinvesteringar bör gå till kollektivtrafiken.

Områdesavgifter på biltrafiken skall oavkortat gå till utbyggnad av kollek-
tivtrafiken. Det gynnar resenärer vare sig de åker kollektivt eller med bil,
eftersom tillgängligheten ökar både på gatorna och i kollektivtrafiken. Det
gynnar också distributörer m.fl., eftersom antalet privatbilar i rörelse på vä-
garna minskar. Uttaget av bilavgifter bör så småningom ske via elektroniska
system. Regeringen vill avvakta och skyller på att teknik ej finns. Det är fel -
i bl.a. Oslo finns sådana system som fungerar utmärkt, de fungerar säkert
även i Sverige.

• En annan effektiv och samhällsekonomiskt starkt motiverad åtgärd är att
införa regionalt differentierade drivmedelsavgifter. Att köra bil en mil i en
storstadskärna är 10-20 gånger dyrare för samhället än att köra en mil i gles-
bygd. Bl.a. visar ett antal statliga utredningar (Miljöavgiftsutredningen
m.fl.) detta mycket klart.

Regeringen aviserar att 5,5 miljarder kronor av tillgångarna skall reserve-
ras för investeringar i de tre storstädernas trafiksystem. Dessa pengar täcker
enbart en liten del av de satsningar som regeringen vill få till stånd. Samman-
taget rör det sig om 45 - 50 miljarder kronor under de närmaste åren. Even-
tuella bilavgifter kommer inte att täcka de ytterligare medel som behövs. De
senaste regeringarna har försökt förmå näringslivet att ställa upp med kapi-
tal, men med föga framgång.

I Göteborg har det uppstått en alldeles särskilt märklig situation. Från
början krävde staten att kommunerna skulle enas om en sträckning av E6
genom Partille öster om Göteborg för att pengarna enligt Adelsohn-överens-
kommelsen skulle betalas ut. Men sedan har både berörda kommuner och
vägverket insett att denna dragning av E 6 inte borde komma till stånd. Bara
25 miljoner har betalats ut till den s.k. Lisebergsstationen när detta skrivs.

Nu vill statens förhandlare att kommunerna snabbt skall visa på möjlighe-
ter att finansiera en ny sträckning av E 6 genom vägavgifter. Men med tanke
på konjunkturläget och de stora behov som finns att starta kollektivtrafikde-
larna i paketet är det orimligt att staten skulle hålla inne med pengarna i
väntan på detta.

Katastrofala olyckor har regelbundet inträffat inom kollektivtrafiken i
Göteborg, bl.a. som ett resultat av behovet av att kunna konkurrera med
den gynnade biltrafiken. Brist på pengar har bidragit till att kvaliteten och
därmed säkerhets-, miljö- och hälsoaspekter alltför länge försummats. Mil-

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

jö- och hälsoskyddsnämnden betecknar vissa gator i Göteborg som sanitära
olägenheter och kräver åtgärder. Detta gör att man t.o.m. måste fråga sig
om beslutshavare, vilka länge tillåtit att denna situation sakta men säkert
förvärrats, har begått brott.

Mot denna bakgrund vill jag fråga kommunikationsministern:

1. Kan statsrådet beskriva när och hur erforderliga medel skall bli tillgäng-
liga för de investeringar som är nödvändiga i Göteborgsregionens kollek-
tivtrafiksystem för de närmaste åren?

2. Kan statsrådet meddela att statliga medel till kollektivtrafikinvesteringar
omedelbart kan betalas ut så att investeringarna nu snabbt kan påbörjas i
stor skala?

3. Tänker statsrådet ta några andra initiativ för att hjälpa Göteborgs kom-
mun att undanröja påtalade sanitära olägenheter från biltrafiken?

1991/92:196 av Eva Zetterberg (v) till kommunikationsministern om Stor-
stockholms trafikinvesteringar:

För de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö har Soci-
aldemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna träffat överenskommelser
som rör investeringar i den del av infrastrukturen som är vägar och kollektiv-
trafik.

Utbyggd kollektivtrafik är ett rättvisekrav, eftersom många människor av
olika anledningar inte har tillgång till bil. Ungdomar - särskilt i storstä-
derna - tar inte körkort i lika hög utsträckning som förr, eftersom kollektiv-
trafiken redan i dag utgör ett alternativ. Det är viktigt att se till att denna
tendens förstärks.

I tättbebyggda regioner är det nödvändigt och möjligt ur både ekonomisk
och ekologisk synvinkel att kollektivtrafiken i stället för vägtrafiken ökar.

Den samhälleliga kostnaden för biltrafiken i Stockholms län uppgår till ca
8 miljarder kronor per år. Av dessa betalar bilisterna själva - via bensinskat-
ten - ca 3 miljarder kronor. Resterande 5 miljarder kronor betalas ej via
skatter, utan är en indirekt subvention av biltrafiken. Dessa 5 miljarder kan
jämföras med subventionerna till kollektivtrafiken i Stockholms län som
uppgår till ca 3 miljarder kronor. Vänsterpartiet anser det var helt fel att sub-
ventionera biltrafik mer än kollektivtrafik.

Regeringen aviserar att 5,5 miljarder kronor av tillgångarna skall reserve-
ras för investeringar i de tre storstädernas trafiksystem. Dessa pengar täcker

enbart en liten del av de satsningar som regeringen vill få till stånd. Samman-
taget rör det sig om 45-50 miljarder kronor under de närmaste åren.

Många - bl.a. inom berörda kommuner - är oroliga att oengiheten mellan
parterna som ingick i Dennisöverenskommelsen skall hindra kollektivtrafik-
investeringarna som alla partier är överens om.

Eftersom delar av överenskommelsen redan har spruckit - bl.a. blir det
ingen västerled - borde förhandlingarna återupptas bl.a. med korrekt beak-
tande av de allt allvarligare miljö- och energiproblemen.

Stockholm är en stad där det inte ens går att hålla bilarna borta från av-
spärrade gator. Vilka medel tänker regeringen ta till för att nå målet minskad
bilism när man samtidigt tänker bygga ut vägnätet med nya sexfiliga motor-
vägar?

Jag vill med anledning av ovanstående fråga kommunikationsministern:

1. Kommer kommunikationsministern begära omförhandlingar för Stock-
holmsregionens infrastrukturinvesteringar?

2. Hur motiverar kommunikationsministern satsningar på vägtrafik som en-
dast kommer vissa grupper av resenärer till godo?

3. Hur kommer olyckstalen att förändras när vi kommer att få en ökad väg-
trafik?

1991/92:197 av Rolf L. Nilson (v) till arbetsmarknadsministern om företags-
hälsovårdens framtid:

Den kompletta företagshälsovårdscentralen med medicinsk, ergonomisk
och psykosocial specialistkompetens är en stor tillgång för anställda och
företag när det gäller att förebygga ohälsa på arbetsplatsen och att utveckla
effektiva och konkurrenskraftiga företag med god arbetsmiljö. Lagstiftning
och avtal har medgivit att företagshälsovården organiserats på flexibelt sätt
och att beslut fattats nära de berörda.

Verksamheten har inte varit problemfri. Det har t.ex. varit svårt att nå
tillfredsställande anslutningsgrad hos riktigt små företag och att i vissa fall
erbjuda ”valuta” för pengarna. Det är problem, som är väl kända och där
man inom branschen hela tiden utvecklat och anpassat verksamheten. Det
största och mest svårforcerade hindret på vägen till en god arbetsmiljö har
emellertid varit en föråldrad syn på sambandet mellan arbetsmiljö och lön-
samhet hos arbetsgivarna. Förebyggande arbetsmiljöinsatser har t.ex. inte
uppskattats efter förtjänst.

En översyn av företagshälsovården kan vara motiverad om denna inriktas
på hur behoven i de små företagen bäst skall tillgodoses, men att av bespa-
ringsskäl dra in statsbidragen och dessutom argumentera på ett sätt som intill
förväxling påminner om Svenska arbetsgivarföreningen (SAF) inger oro.
Den svenska modellen av företagshälsovård med en helhetssyn på arbetsmil-
jön och betoning av förebyggande insatser behöver utvecklas så att den i
princip omfattar alla arbetsplatser. Den kan inte ersättas med några vårdav-
tal.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga:

Vad avser arbetsmarknadsministern göra för att utveckla företagshälso-
vården?

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

12 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 4 maj

1991/92:714 av Margitta Edgren (fp) till utbildningsministern om uppehålls-
tillstånd för s.k. Erasmusstudenter:

När Erasmusstudenter antagits till svenskt program skall de också ha ett
uppehållstillstånd för att få vistas i Sverige. Detta skall ges enligt ett förenk-
lat förfarande som innebär att när studenterna hos svensk ambassad eller
motsvarande visar upp att de antagits får de uppehållstillstånd direkt på plat-
sen. Till skillnad från många andra studenter har dessa finansieringen av stu-
dierna klar i och med att de antagits i programmet. Enligt uppgift är det dock
så att invandrarverket inte accepterar detta förenklade förfarande. Är det så
kommer hela vårt medverkande i EG:s program att vara i fara.

Vilka initiativ ämnar utbildningsministern ta för att det förenklade till-
ståndsgivandet för uppehållstillstånd genomförs för Erasmusstudenter?

1991/92:715 av Carl Fredrik Graf (m) till statsrådet Bo Lundgren om återbe-
talningen av moms till utländska företagare: .

Riksdagen antog under våren 1991 lagen om återbetalning av mervärdes-
skatt till utländska företagare. Syftet var att erbjuda möjligheter för ut-
ländska företagare att få tillbaka svensk moms, på samma sätt som svenska
företagare kan få tillbaka utländsk moms.

Det är viktigt att underlätta för berörda att använda sig av den möjlighet
att återfå svensk moms, som denna bestämmelse innebär. Lagens § 11 inne-
bär att den som har rätt att återfå moms, måste ha konto i Sverige för att
RSV skall kunna utbetala de aktuella beloppen. Det stora flertalet företag
som inkommer med ansökningar är i praktiken därigenom hänvisade till om-
bud. Det vill säga företag som specialiserar sig på denna tjänst, t.ex. handels-
kammarorganisationer, branschförbund etc. Syftet med möjligheterna till
återbetalning är ju att det sökande företaget skall kunna tillgodogöra sig de
minskade kostnader det innebär att man får återbetalning på momsen. I de
fall ombuden ombesötjer detta avgår en hel del av återbetalningsbeloppet i
provisioner till ombuden.

Vad avser statsrådet göra för att komma till rätta med problemet?

1991/92:716 av Göte Jonsson (m) till statsrådet Bo Könberg om remiss-
tvånget vid sjukgymnastik:

För att privatpraktiserande sjukgymnaster skall få ut ersättning från för-
säkringskassan för behandlad patient krävs att patienten remitterats dit av
läkare. Inom den offentliga vården är det alltmer vanligt att där anställda
sjukgymnaster ger behandling utan sådan remiss. Detta förhållande är dis-
kriminerande för den privata vården.

Legitimerade sjukgymnaster arbetar under strikt ansvar oaktat om deras
uppgift är förlagd till offentlig eller privat vård. I regeringsdeklarationen är
klart angivet att målsättningen är att ge patienterna en ökad valfrihet genom
flera alternativa vårdgivare. Nuvarande ordning motverkar intentionerna i
regeringsdeklarationen.

Vilka åtgärder är ministern beredd medverka till för att remisstvånget för
privatpraktiserande sjukgymnastverksamhet upphör så snart som möjligt?

1991/92:717 av Hans Göran Franck (s) till kulturministern om asylärendenas
handläggningstider:

Utlänningsnämnden inrättades vid årsskiftet 1991/92. Det var ett halvt år
tidigare än det ursprungliga förslaget. Ärendebalansen för utlänningsnämn-
den har visat sig vara vida större än gjorda beräkningar. Det uppges att över
10 000 överklagningsärenden nu väntar på att avgöras. Under den första ti-
den har det tillkommit fler ärenden än vad utlänningsnämnden hunnit av-
göra. Risk finns enligt uppgift att ärendebalansen även under den närmaste
tiden kommer att öka, trots att temporärt anställda rekryteras.

I anledning av det anförda frågar jag statsrådet Birgit Friggebo följande:

Vilka åtgärder vidtar regeringen för att asylärendena snabbt skall avgöras
och för att förebygga nya långa handläggningstider?

1991/92:718 av Bert Karlsson (nyd) till kulturministern om invandrarverkets
medelsförvaltning:

Den ena hårresande skandalen efter den andra uppdagas på invandrarver-
ket. Misshushållningen med skattebetalarnas resurser har pågått länge och
inga tecken på förbättringar kan skönjas. Resonemanget verkar vara att ju
mer pengar man spenderar, desto mer human kan man låtsas vara.

Min fråga till kulturministern är:

Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta för att få bukt med invandrar-
verkets slöseri med skattebetalarnas medel?

1991/92:719 av Lennart Nilsson (s) till arbetsmarknadsministern om arbets-
lösheten i Bohuslän:

Arbetslösheten växer nu dramatiskt i hela vårt land. Det gäller också
Västsverige.

I Bohuslän väntar nu tusentals människor på att ”Marknaden” skall er-
bjuda jobb. Bland byggnadsarbetarna är en av fem arbetslös. Detta trots att
det finns byggobjekt i Bohuslän som kan starta med kort varsel.

Med detta som bakgrund vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

I väntan på ”Marknaden”, vad avser statsrådet att göra för sysselsätt-
ningen i Bohuslän?

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Prot. 1991/92:105 1991/92:720 av Ingegerd Sahlström (s) till arbetsmarknadsministern om ar-

5 maj 1992 betslösheten i Halland:

Arbetslösheten växer nu dramatiskt i hela vårt land. Det gäller också
Västsverige.

I Halland väntar nu 5 650 personer på ”Marknaden”. Dessa personer är
öppet arbetslösa.

Som exempel kan nämnas byggsektorn där arbetslösheten förvärras för
varje dag. I april är 13,5 % av medlemmarna i byggnadsarbetarnas arbetslös-
hetskassa arbetslösa. Bedömningen är att arbetslösheten kommer att stiga
till 20% innan året är slut.

Svåra problem är det också för de personer som i dag är deltidsarbetslösa.
I Halland är antalet deltidsarbetslösa 2 600 och ökningen fortsätter.

Med detta som bakgrund vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

Vad avser statsrådet att göra i väntan på ”Marknaden”?

1991/92:721 av Marianne Carlström (s) till arbetsmarknadsministern om ar-
betslösheten i Göteborg:

Arbetslösheten växer nu dramatiskt i hela vårt land. Det gäller också
Västsverige.

I Göteborg väntar nu 12 201 personer på ”Marknaden”. De är alltså öppet
arbetslösa. T.ex. drabbas Göteborg hårt av regeringens kommunalekono-
miska förslag och nedskärningen av det statliga anslaget till kommunerna.
Detta kommer att missgynna särskilt kvinnors sysselsättning. Tidigare har
regeringens åtgärder drabbat byggandet i kommunen hårt och det förstärks
nu av det nya förslaget till bostadsfinansiering.

Ett av de största arbetslöshetsproblemen är att ungdomsarbetslösheten är
på väg att nå kontinentala nivåer och att hela ungdomskullar riskerar att få
lämna skolan och gå direkt in i arbetslöshet. I Göteborg väntar nästan 600
ungdomar under 20 år och 2 800 mellan 20 och 25 år på att få arbete. Vilken
framtid väntar dem, Börje Hörnlund?

De åtgärder som regeringen hittills har föreslagit eller aviserat har alla va-
rit negativa för sysselsättningsläget i Göteborg. Det är symptomatiskt att den
enda industribransch som förutses någon positiv utveckling i länsarbets-
nämndens februariprognos var läkemedelsindustrin.

Med detta som bakgrund vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

I väntan på ”Marknaden”, vad avser statsrådet att göra?

1991/92:722 av Jan Fransson (s) till arbetsmarknadsministern om arbetslös-
heten i Skaraborg:

Arbetslösheten växer nu dramatiskt i hela vårt land. Det gäller också
Västsverige.

I Skaraborg väntar nu 7 000 personer på ”Marknaden”. De är alltså öppet
arbetslösa. Bland t.ex. byggnadsarbetarna är 25 % utan arbete. Det betyder
750 personer. Av länets 17 kommuner hade 13 en högre arbetslöshet än riks-
genomsnittet. I t.ex. Mariestads kommun är arbetslösheten nu över 5 %.

Med detta som bakgrund vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

I väntan på '"Marknaden”, vad avser statsrådet att göra?

1991/92:723 av Arne Kjömsberg (s) till arbetsmarknadsministern om arbets-
lösheten i södra Älvsborgsområdet:

Arbetslösheten växer nu dramatiskt i hela vårt land. Det gäller också
Västsverige.

I södra Älvsborgs valkrets väntar nu 5 765 personer på "Marknaden”. De
är alltså öppet arbetslösa.

För att ta några exempel. Bland byggnadsarbetarna är mer än 600 perso-
ner utan arbete. På tekoområdet är motsvarande tal 732.

Med dessa siffror som bakgrund vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

I väntan på "Marknaden”, vad avser statsrådet att göra?

1991/92:724 av Ingvar Johnsson (s) till arbetsmarknadsministern om arbets-
lösheten i norra Älvsborgsområdet:

Arbetslösheten växer nu dramatiskt i hela vårt land. Det gäller också
Västsverige.

I Norra Älvsborgs valkrets väntar nu 7 000 personer på "Marknaden”. De
är alltså öppet arbetslösa.

Flera av valkretsens kommuner har en hög andel sysselsatta inom byggma-
terialindustrin. I dessa kommuner drabbas man flerdubbelt av den stora ned-
gången i byggandet.

Med detta som bakgrund vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

I väntan på "Marknaden”, vad avser statsrådet att göra?

13 § Kammaren åtskildes kl. 15.49.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Barbro Karlsson

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992 Innehållsförteckning

Tisdagen den 5 maj

1 § Justering av protokoll................................ 1

2 § Meddelande om svar på interpellationer.................. 1

3 § Svar på fråga 1991/92:685 om lönegarantin................ 1

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Sten Svensson (m)

4 § Svar på fråga 1991/92:700 om lånen efter fullföljd arbetsmark-

nadsutbildning ................................... 3

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)

Karin Pilsäter (fp)

5§ Svar på fråga 1991/92:699 om programmet rörande hästavel m.m. 4
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)

Bo Arvidson (m)

Talmannen (om debattreglerna)

6 § Svar på fråga 1991/92:703 om klasstorleken i grundskolan .... 7

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Eva Johansson (s)

7 § Svar på fråga 1991/92:704 om skolbetygen ................ 12

Statsrådet Beatrice Ask (m)

Eva Johansson (s)

8 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 15

9 § Förnyad bordläggning ............................... 15

10 § Bordläggning ..................................... 16

11 § Anmälan om interpellationer

1991/92:190 av Annika Åhnberg (v) om åtgärder mot koldi-
oxidutsläppen .................................. 16

1991/92:191 av Eva Zetterberg (v) om de politiska fångarna i

Chile......................................... 17

1991/92:192 av Annika Åhnberg (v) om utsatta barn i Sverige 18
1991/92:193 av Annika Åhnberg (v) om miljöpolitiken..... 20

1991/92:194 av Rolf L. Nilson (v) om infrastrukturinvesteringar

i Malmöregionen................................ 20

1991/92:195 av Johan Lönnroth (v) om kollektivtrafikinveste-
ringar i Göteborgsregionen........................ 22

1991/92:196 av Eva Zetterberg (v) om Storstockholms trafikin-
vesteringar..................................... 24

1991/92:197 av Rolf L. Nilson (v) om företagshälsovårdens
framtid....................................... 25

12 § Anmälan om frågor

1991/92:714 av Margitta Edgren (fp) om uppehållstillstånd för
s.k. Erasmusstudenter............................ 26

1991/92:715 av Carl Fredrik Graf (m) om återbetalning av
moms till utländska företagare..................... 26

1991/92:716 av Göte Jonsson (m) om remisstvånget vid sjuk-
gymnastik ..................................... 26

1991/92:717 av Hans Göran Franck (s) om asylärendenas hand-
läggningstider 27

1991/92:718 av Bert Karlsson (nyd) om invandrarverkets me-
delsförvaltning 27

1991/92:719 av Lennart Nilsson (s) om arbetslösheten i Bohus-
län........................................... 27

1991/92:720 av Ingegerd Sahlström (s) om arbetslösheten i Hal-
land.......................................... 28

1991/92:721 av Marianne Carlström (s) om arbetslösheten i
Göteborg...................................... 28

1991/92:722 av Jan Fransson (s) om arbetslösheten i Skaraborg 28

1991/92:723 av Arne Kjörnsberg (s) om arbetslösheten i södra
Älvsborgsområdet............................... 29

1991/92:724 av Ingvar Johnsson (s) om arbetslösheten i norra
Älvsborgsområdet............................... 29

Prot. 1991/92:105

5 maj 1992

gotab 41378, Stockholm 1992

Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:105 Tisdagen den 5 maj

Riksdagens protokoll

1991/92:105

Tisdagen den 5 maj

Kl. 15.00-15.49

2 § Meddelande om svar på interpellationer

3 § Svar på fråga 1991/92:685 om lönegarantin

4 § Svar på fråga 1991/92:700 om lånen efter fullföljd arbetsmark-nadsutbildning

5 § Svar på fråga 1991/92:699 om programmet rörande hästavelm.m.

6 § Svar på fråga 1991/92:703 om klasstorleken i grundskolan

7 § Svar på fråga 1991/92:704 om skolbetygen

8 § Hänvisning av ärenden till utskott

9 § Förnyad bordläggning

10 § Bordläggning

11 § Anmälan om interpellationer

12 § Anmälan om frågor

5 maj 1992 Innehållsförteckning

Tisdagen den 5 maj

4 § Svar på fråga 1991/92:700 om lånen efter fullföljd arbetsmark-
nadsutbildning

5 § Svar på fråga 1991/92:699 om programmet rörande hästavel
m.m.