Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:90 Tisdagen den 9 april
ProtokollRiksdagens protokoll 1990/91:90
Riksdagens protokoll
1990/91:90
Tisdagen den 9 april
Kl. 14.30-16.04
Protokoll
1990/91:90
1 § Anmälan om kompletteringsval till trafikutskottet och jordbruks-utskottet
Talmannen meddelade att miljöpartiet de grönas riksdagsgrupp hade an-
mält Hans Lindforss som suppleant i trafik- och jordbruksutskotten under
Roy Ottossons ledighet.
Talmannen förklarade utsedd till
suppleant i trafikutskottet
Hans Lindforss (mp)
suppleant i jordbruksutskottet
Hans Lindforss (mp)
2§ LedighetTalmannen meddelade att Hans Leghammar (mp) ansökt om föräldrale-
dighet under tiden den 15 maj - den 15 juni 1991.
Kammaren biföll denna ansökan.
Talmannen anmälde att Eva Bengtsson (mp) skulle tjänstgöra som ersät-
tare för Hans Leghammar.
Remissdebatt
3§ RemissdebattFöredrogs proposition 1990/91:149 Radio- och TV-frågor.
Anf. 1 TALMANNEN:
Vid bedömningen av hur denna proposition skall remitteras har jag tagit
del av synpunkter från presidierna i konstitutionsutskottet och kulturutskot-
tet. Då de båda berörda utskotten inte har kunnat enas om en delning av
propositionen, har jag funnit att huvudregeln i 4 kap. 7 § riksdagsordningen
1 Riksdagens protokoll 1990191:90
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Remissdebatt
bör tillämpas, dvs. att propositionen i sin helhet bör hänvisas till ett enda
utskott. Jag har därvid kommit fram till att övervägande skäl talar för att
konstitutionsutskottet är det utskott som bör ta emot remissen.
Under gårdagens överläggning yrkade Kaj Nilsson att beredningen av pro-
position 149 skall delas mellan konstitutionsutskottet och kulturutskottet.
Anf.2 INGRID SUNDBERG (m):
Herr talman! Jag beklagar att frågan om remittering av proposition
1990/91:149 har blivit kontroversiell. Så hade inte blivit fallet om propositio-
nen hade delats mellan konstitutionsutskottet och kulturutskottet och om de
olika punkterna i hemställan hade behandlats i de utskott där de hör hemma.
Kulturutskottet har enligt riksdagsordningen att behandla sådana radio-
och TV-frågor som inte behandlas av konstitutionsutskottet. I realiteten har
detta ända från början inneburit att frågor som rör avtalet mellan staten och
Sveriges Radio liksom mottagaravgifterna behandlats i kulturutskottet. Frå-
gor av konstitutionell art och sådana som berör yttrandefriheten har av na-
turliga skäl alltid legat inom konstitutionsutskottets verksamhetsområde.
Proposition 149 innehåller i princip tre huvudkomponenter, dels en rad
förslag som avser upprättandet av en tredje markbunden, reklamfinansierad
TV-kanal och ett antal lagförslag som har samband därmed, dels frågor om
Sveriges Radios resurser, dels frågor om riktlinjer för ett nytt avtal mellan
staten och Sveriges Radio-bolagen.
Inom kulturutskottet har under alla år behandlats t.ex. regeringens förslag
till medelsanvisning för Sveriges Radio-koncernens verksamhet och telever-
kets verksamhet samt radionämndens verksamhet.
Kulturutskottets behandling har också gällt övergripande frågor om pro-
gramverksamheten. Kulturutskottet har redan behandlat åtskilliga motioner
som har berört frågor som avser eller har nära samband med förberedelserna
till den nya avtalsperiod som skall påbörjas.
Resursfördelningen mellan de båda TV-kanalerna, liksom Utbildningsra-
dions och Lokalradions verksamhet, ligger inom kulturutskottets verksam-
hetsområde.
Eftersom regeringen och beredningen valt att inte föreslå reklam i Sveri-
ges Television finns det inte skäl att behandla Sveriges Radio-frågorna på
annat sätt än hitintills.
Då det gäller riktlinjerna för den kommande avtalsperioden är det orim-
ligt att dessa frågor skall fastställas av konstitutionsutskottet som inte annars
handlägger sådana frågor. Kulturutskottet skulle alltså senare få pröva de
konkreta förslagen sedan konstitutionsutskottet behandlat riktlinjerna.
Detta utgör i hög grad ett särskilt skäl för att propositionen skall delas mel-
lan de två utskotten. Risk finns annars att konstitutionsutskottet, den dag
det läggs fram cn proposition om framtiden inom de andra utskottens fack-
områden, under förespegling att särskilda skäl för delning av propositionen
inte föreligger själv behandlar alla ärenden.
Konstitutionsutskottets vice ordförande har till mig sagt att man inte alls
skall lägga sig i vad kulturutskottet anför i sitt kommande yttrande. Nej, det
är förståeligt eftersom frågorna alltid handlagts av kulturutskottet som har
sakkunskap i frågorna.
Om å andra sidan - som följer av syftet med reglerna i riksdagsordningen
om behandlingstvång för utskott i fråga om ett till utskottet remitterat
ärende - konstitutionsutskottet avser att självständigt bereda Sveriges Ra-
dio-frågorna är det uppenbart att det tidsutrymme som står till förfogande
är så knappt att tid inte torde finnas för det utförliga utfrågningsförfarande
med Sveriges Radio-chefer och andra berörda som kulturutskottet normalt
genomför varje år.
Herr talman! Jag började med att beklaga att meningsskiljaktigheten upp-
stått. Jag förutsätter att riksdagens alla ledamöter delar uppfattningen att
propositionen skall behandlas seriöst och noggrant. Jag förutsätter också att
ledamöterna har intresse av att de ärenden som enligt riksdagsordningen åvi-
lar kulturutskottet också skall behandlas i detta vårt utskott. Det gäller hem-
ställan i punkterna 2, 20 och 22—26 och de motioner som väckts med anled-
ning av dessa punkter.
Jag yrkar, herr talman, att dessa punkter remitteras till kulturutskottet.
I detta anförande instämde Åke Gustavsson (s), Stina Gustavsson (c),
Lola Björkquist (fp), Lars Ahlmark (m), Lars Ahlström (m), Kaj Nilsson
(mp), Berit Oscarsson (s), Ingegerd Sahlström (s), Lars Ernestam (fp) och
Karin Falkmer (m).
Anf.3 KAJ NILSSON (mp):
Herr talman! Ärade ledamöter! Regeringens proposition 1990/91:149 om
radio- och TV-frågor ligger nu på riksdagens bord som ett mediepaket och
blev i går bordlagt för första gången inför remitteringen. Det har förutskick-
ats att hela propositionen skulle remitteras till konstitutionsutskottet, vilket
har bekräftats av talmannen i dag.
Jag yrkade i går på att ämnesområden som brukar behandlas av kulturut-
skottet-1.ex. TV-avgiften, avtalen mellan staten och Sverige Radio-koncer-
nen, i detta fall en förlängning, den avgiftsfinansierade verksamheten inom
Sveriges Radio-koncernen, radionämndens verksamhet, televerkets investe-
ringar och driftskostnader - även den här gången skall tas upp i kulturutskot-
tet.
Varför skulle Sveriges Radios resurser och riktlinjer för dess framtida
verksamhet inte som vanligt hanteras av kulturutskottet? Det enda som är
speciellt den här gången är beslutet om etableringen av en markbunden re-
klam-TV-kanal. Med andra ord kommer Sveriges Radio att få verka i en yt-
terligare förändrad mediemiljö. Även sedan alla nya satellitkanaler sedan
några år sköljer över oss, har kulturutskottet haft förtroendet att hantera
Sveriges Radio-frågorna. Jag kan därför inte förstå varför utskottet inte
också i fortsättningen skulle kunna få detta förtroende bara därför att det
skall etableras ytterligare en kanal, låt vara markbunden. De avsnitt som gäl-
ler denna nya kanal skall givetvis gå till konstitutionsutskottet, som i fullt
samförstånd med kulturutskottet sedan länge har behandlat reklamfrågor i
etermedia.
Det framstår som alltmer uppenbart att det vid behandlingen i riksdagen
kommer att finnas anledning att något djupare penetrera vissa frågor än vad
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Remissdebatt
Prof. 1990/91:90
9 april 1991
Remissdebatt
den beredning som förberett propositionen har haft tid till. Detta gäller ex-
empelvis frågan om samordningen mellan Riksradion och Lokalradion.
Herr talman! I 4 kap. riksdagsordningen, Ärendenas beredning, tilläggs-
bestämmelserna 4.6.1 och 4.6.10 redogörs för de båda utskottens verksam-
hetsområden.
I tilläggsbestämmelse 4.6.10 står det:
”Kulturutskottet skall bereda ärenden som rör allmänna kultur- och bild-
ningsändamål, ungdomsverksamhet, internationellt kulturellt samarbete
samt idrotts- och friluftsverksamhet. Det skall även bereda kyrkofrågor och
ärenden om radio och television i den mån de icke tillhör konstitutionsut-
skottet beredning.”
Med stöd härav får jag, herr talman, därför återupprepa mitt yrkande från
i går. Jag yrkar att följande punkter i propositionens hemställan bör behand-
las av kulturutskottet: punkterna 2, 20, 22, 23-26.
Punkt 2 avser förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift.
Punkt 20 avser en förlängning av avtalen mellan staten och företagen inom
Sveriges Radio-koncernen med 6 månader till utgången av år 1992.
Punkt 22 avser riktlinjer inför beslut om ett nytt avtal mellan staten och
Sveriges Radio-företagen.
Punkt 23 avser förslag till medelsberäkning för den avgiftsfinansierade
verksamheten inom Sveriges Radio-koncernen.
Punkt 24 avser förslag till medelsberäkning för radionämndens verksam-
het.
Punkt 25 avser förslag till medelsberäkning för televerkets investerings-
och driftskostnader.
Punkt 26, slutligen, avser förslag till bemyndigande för regeringen att om-
fördela medel anvisade för televerkets investerings- och driftskostnader av-
seende år 1992.
Anf.4 OLLE SVENSSON (s):
Herr talman! I likhet med Ingrid Sundberg beklagar jag att vi mot sedvän-
jan i denna kammare nu hamnat i en procedurdebatt av detta slag.
Talmannen har ändå i förväg tagit del av konstitutionsutskottets och kul-
turutskottets synpunkter och sedan fattat sitt beslut. Jag anser då att det skall
finnas mycket starka skäl för att frångå talmannens uppfattning. Jag ber att
få yrka bifall till talmannens förslag att propositionen i sin helhet skall hänvi-
sas till konstitutionsutskottet.
En proposition med tillhörande motioner skall hänvisas till ett utskott.
Enligt 4 kap. 7 § riksdagsordningen får andra propostioner än budgetpropo-
sitionen delas endast om särskilda skäl föranleder det.
Riksdagen har varit restriktiv vid sin bedömning av vad som är särskilda
skäl. Endast i undantagsfall som när det gällde forskningspropositionen -
som berörde ett stort antal utskotts beredningsområden och som omfattade
anslagsposter - har man delat propostionerna.
Den normala ordningen är att en proposition remitteras till det utskott
som har huvudansvaret för ärendet och att det utskottet i förekommande fall
inhämtar yttranden från andra berörda utskott. Denna princip har tidigare
vid en rad tillfällen hävdats av företrädare för kulturutskottet.
Senast förra våren gällde detta i fråga om åtgärder mot videovåld, då ären-
det i sin helhet hänvisades till kulturutskottet, och vi i konstitutionsutskottet
yttrade oss.
I det här fallet tycks alla vara överens om att eftersom propositionen inne-
håller omfattande förslag till lagstiftning på det yttrandefrihetsrättsliga om-
rådet, är det konstitutionsutskottet som skall ha ärendet, om propositionen
inte skall delas.
Ett särskilt viktigt spörsmål i detta ärende är frågan om det grundlagsen-
liga i systemet med avtal mellan staten och programföretagen.
Lagrådet har nämligen vid granskningen av de lagförslag som ligger till
grund för propositionen ifrågasatt om den nuvarande avtalsregleringen kan
vara förenlig med regeringsformen och den nya yttrandefrihetsgrundlagen,
som vi just nu bereder i konstitutionsutskottet. Några särskilda skäl för att
dela propositionen föreligger enligt vår åsikt inte. Tvärtom finns det starka
skäl att hålla propositionen samlad.
För det första: Propositionen är ett paket som har arbetats fram av en par-
lamentarisk beredning.
För det andra: Frågorna som rör Sveriges Radio är helt avhängiga av vil-
ken ställning som tas till propositionen i övrigt.
För det tredje: I motionerna kommer frågorna med all sannolikhet att på
motsvarande sätt tas upp i ett sammanhang.
För det fjärde: Det kommer att bli svårt att separera delar av motionerna
och säga vilken del som skall gå till ett visst utskott. Självfallet skall kulturut-
skottet beredas tillfälle att yttra sig i de frågor som tillhör utskottets bered-
ningsområde. Därmed garanteras att kulturutskottet, liksom tidigare, får
det avgörande ordet i de delar av ärendet som gäller Sveriges Radio.
Anf. 5 INGRID SUNDBERG (m) replik:
Herr talman! Jag skall fatta mig kort.
Man skiljer mellan särskilda skäl och synnerliga skäl. Synnerliga skäl är
allvarliga skäl. Särskilda skäl i juridisk mening har vi alla kommit i kontakt
med under riksdagsarbetet.
Olle Svensson påstår att det här icke föreligger särskilda skäl. Min fråga
till honom blir: I vilket fall skulle det vara berättigat att i en proposition om
radio och TV hänvisa vissa hemställanpunkter till kulturutskottet? Det är en
fråga som jag önskar ställa.
Jag sade tidigare att propositionen består av tre olika delar. En del rör
Sveriges Radios verksamhet. Denna skall enligt riksdagsordningen, som jag
ser saken, behandlas av kulturutskottet. Jag anser att detta är ett särskilt skäl
och att behandlingen av den anledningen bör ske i vårt utskott. Självfallet
känner jag till den möjlighet till yttrande mellan utskott som Olle Svensson
redogjorde för. Men jag vill erinra om att delning av propositioner inte är
helt ovanlig. Det förekommer säkert ungefär en gång om året.
Till sist: Jag har all respekt för talmannen och talmansfunktionen, men
som ledamot av denna riksdag och som ordförande i kulturutskottet har jag
också rätt att ha en annan uppfattning än den talmannen har.
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Remissdebatt
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Remissdebatt
Anf.6 ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jag hade inte tänkt delta i debatten, eftersom jag helt in-
stämmer i det anförande som konstitutionsutskottets ordförande Olle Svens-
son just höll, men ordföranden i kulturutskottet apostroferade mig och där-
för vill jag gärna säga några ord.
Det finns naturligtvis i alla ärenden av den här typen skäl för och emot
vart man skall remittera, om delning skall ske eller ej. Vi har i de båda ut-
skotten fått möjlighet att delge talmannen och hans medarbetare våra syn-
punkter på hur den här beredningen skall ske. Därefter har talmannen fattat
sitt beslut om förslag till kammaren. Skulle vi i fortsättningen börja ifråga-
sätta remittering av den här typen, kan jag försäkra att det skulle bli en helt
annan arbetssituation i kammaren. 1 stor utsträckning skulle vi tvingas till
prestige- och procedurstrider, vilket jag betraktar som mycket, mycket
olyckligt.
Herr talman! För en tid sedan behandlade riksdagen videovåldslagen. Det
var en lagstiftning som innehöll klara yttrandefrihetsproblem. Många tyckte
att det hade varit naturligt att en proposition av det slaget i sin helhet hade
behandlats i konstitutionsutskottet. Vi framförde våra synpunkter. Proposi-
tionen hade redan remitterats. Men kulturutskottet höll benhårt på att det
var kulturutskottet som skulle behandla saken, trots att det hade varit
mycket enkelt att följa grundlagen, som säger att frågor rörande bl.a. yttran-
defrihet samt radio och television skall handläggas i just konstitutionsutskot-
tet. Vi ville inte göra sak av det hela, eftersom vi tyckte att det var barnsligt
att driva frågan vidare. Vi tyckte att det var löjligt att göra det till en presti-
gefråga. Därför böjde vi oss och kulturutskottet fick behandla frågan.
Nu har kulturutskottet uppenbarligen känt sig trampat på tårna och vill ta
en strid i kammaren om vart propositionen skall remitteras. Men, herr tal-
man, det gäller ju inte bara remittering av propositionen. Det gäller också
de motioner som kan komma. Skall också motionerna delas och i så fall på
vilket sätt? Skall vi de närmaste veckorna under löpande motionstid i denna
kammare diskutera vart varje motion skall remitteras? Detta skulle nämli-
gen bli följden om vi skulle bifalla det yrkande som Kaj Nilsson har lagt
fram. Jag anser det vara självklart att kulturutskottet skall yttra sig, om vi
följer talmannens förslag. Kulturutskottets ställningstagande blir naturligt-
vis avgörande när det gäller de delar som kulturutskottet uppfattar hör till
kulturutskottets område. Men den här propositionen handlar inte om Sveri-
ges Radios organisation. Nästa vår kommer det en särskild propositionen
om den saken. Då bör naturligtvis frågan om remittering tas upp på nytt.
Huvuddelen här är ju etablerandet av en ny tredje kanal med den nya kon-
cessionslagstiftningen och de problem som finns på detta område - och det
är inte så litet. Det är en huvudfråga i propositionen. Resten skjuts till nästa
år.
Mot denna bakgrund vill jag yrka bifall till talmannens förslag.
Anf. 7 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Flerr talman! Eftersom nu konstitutionsutskottets hela presidium har varit
uppe i denna fråga kan det väl finnas skäl för mig att göra ett par kommenta-
rer.
Till att börja med vill jag yrka bifall till det yrkande som Kaj Nilsson och
Ingrid Sundberg har lagt fram i denna fråga.
Vid de tillfällen som frågan om radio och TV har behandlats tidigare inför
ett nytt avtal, vilket det också gäller i detta sammanhang, har det varit själv-
klart att kulturutskottet skulle behandla saken. Det gällde inför den nya pe-
rioden från 1978, och det gällde 1986. Som framhållits tidigare framgår det
också klart av riksdagsordningen. Nu sägs det att det kan finnas frågor som
tillhör konstitutionsutskottets ansvarsområde. Delar av propositionen till-
hör detta område. Därför bör också delar av propositionen remitteras till
konstitutionsutskottet, liksom andra delar bör remitteras till kulturutskottet.
I tilläggsbestämmelsen i riksdagsordningen - det är ju den som vi diskute-
rar - sägs att konstitutionsutskottet skall bereda ärenden om lagstiftning om
radio, television och film, liksom andra ärenden som angår yttrandefrihet,
opinionsbildning, religionsfrihet samt övriga ärenden som berör riksdag och
riksdagens ombudsman, osv. Det har klart framgått att till kulturutskottets
ansvarsområde hör beredning av ärenden om Sveriges Radio och television.
För mig är frågan ganska självklar: den bör alltså i de delar som det här
gäller beredas av kulturutskottet.
Det har hänvisats till tidigare propositioner. Beträffande videovåldspro-
positionen säger man från konstitutionsutskottets sida att man inte ville göra
sak av det hela utan ansåg det vara självklart att kulturutskottet skulle ha
propositionen. Så förhöll det sig faktiskt inte. Det blev en stor diskussion i
frågan. Sedan hamnade den på kulturutskottets bord.
Till slut måste jag, herr talman, säga att jag inte kan bli fri från känslan att
det från konstitutionsutskottets sida finns en strävan till imperiebyggande,
en strävan som har kommit till uttryck i den här diskussionen. Trots att man
själv klagar över att arbetsbördan är stor vill man ta hand om frågan. Rimli-
gen borde man vara mycket tveksam till om det är lämpligt att den läggs på
konstitutionsutskottets bord. Möjligen kan man mot bakgrund av dagens de-
batt göra den filosofiska reflexionen att det är mer än motiverat att det görs
en översyn av ärendefördelningen mellan utskotten.
Jag ber med detta, herr talman, att med instämmande i vad Ingrid Sund-
berg sade få yrka bifall till Kaj Nilssons yrkande.
Anf. 8 KAJ NILSSON (mp):
Herr talman! Jag måste betona att jag inte alls har varit ute efter att skapa
rivalitet mellan utskotten eller att föra en strid för dess egen skull. Avsikten
har endast varit att det som tidigare skulle bli en uppdelning med hänsyn till
utskottens sak- och kompetensområden. Det är en ordning som är inarbetad
sedan lång tid tillbaka. Enligt min mening borde detta kunna uppfattas som
ett modest krav. Detta var min utgångspunkt. Naturligtvis har jag tagit in-
tryck av debatten. Men jag kan inte anse att etableringen av en ny markbun-
den reklamkanal, lika litet som de tidigare uppdykande satelliterna, ger an-
ledning att ändra på de olika sakområdena för utskotten. Jag tycker inte att
det har skett någon förändring, utan man kunde mycket väl tillämpa den ord-
ning som har rått. För övrigt har jag föreslagit att man när det gäller proposi-
tionens punkt 21, som gäller sponsring, i tveksamma fall skulle kunna gå
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Remissdebatt
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
över till konstitutionsutskottet, trots att saken annars bereds av kulturut-
skottet.
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
Talmannens förslag att propositionen i sin helhet skulle hänvisas till kon-
stitutionsutskottet - som ställdes mot det av Kaj Nilsson framställda yrkan-
det om att yrkandena 2,20,22 samt 23-26 skulle hänvisas till kulturutskottet
oeh propositionen i övrigt till konstitutionsutskottet - bifölls med acklama-
tion.
Anf.9 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Herr talman! Lars Ernestam har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta
för att befolkningen i Lekeberg skall få den kommunala självständighet de
eftersträvar.
Regeringen har diskuterat frågan om att bryta ut Lekebergs kommundel
från Örebro kommun till en egen kommun. En framställning om detta har
nyligen kommit in till civildepartementet.
Regeringen har gjort bedömningen att det inte finns sådana synnerliga
skäl som lagen kräver för att fatta ett beslut om indelningsändring senare än
ett år före ett ikraftträdande, som alltid måste ske vid årsskiftet efter all-
männa val. Ärendet tas därför inte upp till beslut nu.
Lekebergs kommundel har en svag egen ekonomisk bärkraft. Å andra si-
dan finns det en stark opinion för en kommundelning. Inom ramen för det
länsförnyelseprojektet som bedrivs i Örebro län får det nu ankomma på led-
ningen för projektet att diskutera olika lösningar för Lekbergs utveckling,
inkl, de ekonomiska frågorna.
Anf. 10 LARS ERNESTAM (fp):
Herr talman! För mer än 20 år sedan var jag som kommunalkamrer till-
sammans med en delegation från dåvarande Lekebergs kommun i kanslihu-
set för uppvaktning hos statsrådet Rune Johansson. Vi vädjade till rege-
ringen att kommunen inte skulle tvingas in i den planerade storkommunen
Örebro. Vi möttes då av kalla handen. Örebro behöver jungfruliga områ-
den, blev svaret. Den väl fungerande kommunen drevs in i storkommunen.
Jag minns den stora besvikelse jag kände då. De andra kommunrepresentan-
terna gjorde det också.
Herr talman! Nu är vi tillbaka till 60-talet. Ett förslag till kommundelning
har tagits fram. En folkomröstning har gett resultatet att en överväldigande
del av kommuninvånarna vill bli självständiga igen. Örebro kommun, inkl,
socialdemokraterna där, säger ja. Länsstyrelsen och kammarkollegiet säger
ja. Men civilministern vill inte ställa upp. Regeringen vill, som på 60-talet,
uppifrån bestämma och låta kollektivismen råda. Skälen sägs vara att inga
synnerliga skäl föreligger och att kommunen blir ekonomiskt svag.
Kan det finnas mer synnerliga skäl än att uppfylla vad en överväldigande
majoritet av befolkningen i området vill? Vilka kriterier ser civilministern
som synnerliga? Finns det inte många fler kommuner som har en skattekraft
liknande den som denna kommun kommer att få? Såvitt jag vet finns det 40
kommuner som har svagare skattekraft än den Lekeberg skulle få. Tänker
regeringen förändra skatteutjämningsbidraget?
Anf. 11 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Herr talman! Lars Ernestam blandar ihop sakfrågan med tidpunkten för
när en sådan hantering skall ske. Enligt lagen skall ett sådant ärende avgöras
senaste vid årsskiftet före ett allmänt val. Jag tycker att det är rimligt att man
har den framförhållningen.
Den här frågan väcktes ganska sent. Därför har det inte varit möjligt att
utreda frågan i sådan tid att det har gått att genomföra denna förändring. Då
krävs det, Lars Ernestam, synnerliga skäl för att man skall fatta ett beslut
vid en sådan tidpunkt. Jag tycker inte att det finns sådana synnerliga skäl.
Några exempel ur lagstiftningen har räknats upp. Jag tycker inte att de före-
ligger i den här situationen. Därför tycker jag att man skall hänskjuta frågan
till den förnyelsegrupp som finns i Örebro län.
Det är inte fråga om att göra jämförelser med 60-talet när man var tvungen
att hitta nya former för indelningen av kommunerna. I Örebro län finns det
ett ganska långtgående arbete med kommundelsnämnder som har påverkat
diskussionen. Det är inte detsamma som att man skall vidta extraordinära
åtgärder för att företa en delning.
Anf. 12 LARS ERNESTAM (fp):
Herr talman! Jag ställde frågan om vad civilministern menar med synner-
liga skäl. Han hänvisar till lagstiftningen. Det skulle vara intressant att få
något exempel på vad civilministern anser vara synnerliga skäl. Anser han
inte att befolkningens önskemål är synnerliga skäl?
Jag skulle också vilja ha svar på frågan om skatteutjämningsbidraget, ef-
tersom civilministern har använt det i diskussionen.
Varför bromsar inte civilministern den stora apparat som har satts i gång i
kommunen? Människor har engagerat sig och ställt upp. Det hade gått att
sända ut signaler att civilministern inte ställer upp på detta. Då hade det ar-
betet stoppats. Jag vill ha svar på frågorna.
Anf. 13 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Herr talman! Lars Ernestam blandar fortfarande ihop frågorna. Synner-
liga skäl gäller frågan om när beslutet skall fattas. För att ett beslut skall fat-
tas så sent in på det år som det skall genomföras, krävs det synnerliga skäl.
Jag förutsätter att när en delning vidtas görs det när befolkningen är med
på det. Det skall föreligga en majoritet i alla fall. Men här gäller det tidpunk-
ten, dvs. hur sent in på året som beslutet skall fattas. Enligt lagen skall inte
ett beslut fattas senare än årsskiftet, om det inte finns synnerliga skäl. Jag
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar på frågor
1* Riksdagens protokoll 1990/91:90
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar på frågor
menar att det inte föreligger. Det skall enligt min mening finnas en opinion
för en delning.
Vidare har vi den ekonomiska grunden. Det är inte en önskvärd situation
att ha ett antal kommuner med en svag skattekraft. Vi har tvingats till en
sådan indelning i alla fall. Det gäller framför allt Norrlandskommuner. Men
det är inte en önskvärd situation att bryta ut kommundelar med motive-
ringen: Visserligen får de en svag ekonomisk ställning och blir beroende av
skatteutjämningsbidraget, men vi gör det i alla fall.
Vidare har vi den tredje frågan om varför jag inte har bromsat. Jag förstår
inte frågan, Lars Ernestam. Menar Lars Ernestam att jag skulle ha gett di-
rektiv till kammarkollegiet att inte fullgöra sin uppgift att utreda frågan?
Anf. 14 LARS ERNESTAM (fp):
Herr talman! Jag kommer tillbaka till frågan som jag har ställt två gånger
om synnerliga skäl. Jag har inte fått något svar på vad civilministern kan anse
vara synnerliga skäl. Finns det något starkare synnerligt skäl än att en folk-
omröstning har genomförts i laga ordning, utredning har gjorts i laga ord-
ning, allt är klart och förberett för en delning? Kan det finnas mer synnerliga
skäl än det har funnits i det här fallet?
Jag vill inte gå ifrån debatten utan att ha fått klart för mig denna sak. I
Örebro län fick man inte svar på frågan när civilministern var där.
Vad anser civilministern vara synnerliga skäl?
Anf. 15 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag är ledsen om min pedagogiska förmåga inte kan hjälpa i
det här fallet.
Jag har klarat ut med Lars Ernestam att jag menar att för att företa en
delning bör det alltid finnas en opinion för något sådant, dvs. att befolk-
ningen är med på det. Synnerliga skäl spelar in vid frågan om när en delning
skall äga rum, dvs. hur sent på året. Det skall vara extraordinära situationer,
något alldeles särskilt skall ha inträffat, för att kunna fatta ett beslut så sent
som i april månad det året som det skall vara val till de nya kommunerna.
Det föreligger inte i det här fallet.
Frågan finns kvar huruvida Örebro kommun skall delas på det sättet. Jag
menar att de synnerliga skälen för att göra det vid en tidpunkt i april finns
inte.
Anf. 16 LARS ERNESTAM (fp):
I lerr talman! Det är tydligen enbart formalia som ligger bakom civilminis-
terns ställningstagande. Jag beklagar det djupt. Det har skapat stor oro, och
många människors engagemang har gått förlorat.
Vi har alltid talat i riksdagen i sådana sammanhang om att det är viktigt
att skapa engagemang hos människorna i politiskt arbete. Här har man lyck-
ats med det. Alla har ställt upp efter folkomröstningen, och allt är klart. Det
finns inga formella hinder för att bifalla denna fråga. Visserligen har civilmi-
nistern i Örebro län hotat med det mäktiga konstitutionsutskottet-vi debat-
terade nyss en annan fråga när det gäller konstitutionsutskottet.
10
Men detta visar att civilministern har satt sig på människorna i Lekebergs
kommun. Det tycker jag är beklagligt.
Anf. 17 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag förnekar absolut att jag har gjort det. Jag har fattat ett
beslut efter de förutsättningar som finns i lagen, och det skall jag göra.
Anf. 18 LARS ERNESTAM (fp):
Herr talman! Vi kan fortsätta denna debatt hur länge som helst. Jag hade
hoppats att civilministern i dag skulle ge mig beskedet: Nu har jag tänkt på
den här frågan, jag förstår att jag har tänkt mycket på formalia, men nu vet
jag att det finns en färdig utredning bakom, det här är människornas önske-
mål. Vi skall ändra oss.
Men detta är tydligen inte fallet. Människorna får leva med att civilminis-
tern uppifrån har satt sig på dem. Jag beklagar att jag måste säga detta så
hårt som jag gör nu. Det hade inte behövt bli så. Kammarkollegiet har ju
sagt sitt. Länsstyrelsen har sagt sitt. Alla har sagt sitt. Den enda som har sagt
nej är civilministern.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på fråga 1990/91:483 om avreglering av den inrikes luft-farten
Anf. 19 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Görel Bohlin har frågat mig vad som är skälet till regeringens
försiktighet vad gäller avreglering av den inrikes luftfarten.
Låt mig först få konstatera att de nya riktlinjer för inrikes flygtrafik som
regeringen föreslagit riksdagen i propositionen Näringspolitik för tillväxt in-
nebär en klar markering av behovet av och fördelarna med ökad konkurrens
för inrikesflyget i Sverige. Mer avreglerade marknadsformer leder till effek-
tiviseringsvinster inom branschen och därmed till fördelar för konsumenter
och näringsliv. Denna regeringens slutsats ansluter helt till vad konkurrens-
kommittén kommit fram till. Någon tvekan om inriktningen av regeringens
politik på området bör således inte finnas.
Regeringen har föreslagit en etappvis avreglering. Detta gjorde även kon-
kurrenskommittén, vars förslag till första avregleringssteg som frågeställa-
ren säkert känner till endast avsåg konkurrens på de 8-10 mest trafikerade
linjerna med mer än 300 000 årspassagerare. Däremot har vårt förslag till
parallella koncessioner öppnat för konkurrens på hela primärnätet.
Vi har i propositionen pekat på två förhållanden som är viktiga för en kon-
kurrens på lika villkor. Det krävs ytterligare bankapacitet på Arlanda för att
möjliggöra ytterligare starter och landningar under högtrafiktid. Det andra
förhållandet gäller den olönsamma men regionalpolitiskt viktiga trafiken i
inre Norrland. Konkurrensutredningen har föreslagit att sådan trafik upp-
handlas genom anbudsförfarande. Vi nämner också detta i propositionen.
Det måste emellertid finnas principer för en sådan upphandling. Här hade
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar på frågor
11
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar på frågor
12
kommittén inte något eget förslag. Jag är för egen del angelägen om att un-
der alla förhållanden kunna garantera en väl utvecklad regional flygtrafik i
hela landet.
Görel Bohlin tar i sin fråga upp den överenskommelse som nyligen träffa-
des mellan Sverige, Norge och EG och som innebär att vi i luftfartssamman-
hang får gemensamma regler. Det bör noteras att detta avtal har tillkommit
genom att Sverige och Norge målmedvetet själva har drivit frågan om anslut-
ning till den europeiska luftfartspolitiken.
Med den inriktning om fri konkurrens inom inrikesflyget som regeringen
beslutat går vi faktiskt före övriga länder i Europa. Som konkurrenskommit-
tén har konstaterat är de utländska erfarenheterna av avreglering av inrikes-
flyg begränsade till utomeuropeiska länder. Det är mot denna bakgrund helt
fel att framställa den svenska regeringen som återhållande och försiktig i
denna fråga.
Anf. 20 GÖREL BOHLIN (m):
Herr talman! Först vill jag tacka kommunikationsministern för svaret,
som andas en positiv inställning till ökad konkurrens och näringsfrihet.
Därför är jag förvånad över att man inte i propositionen kunde gå litet
längre. Förslag om parallellkoncessioner har vi i moderata samlingspartiet
lagt fram under många år. Avtalet med EG som nu har träffats visar på den
positiva inställningen till avreglering. Min uppfattning är att om man hade
gått litet längre nationellt, hade man förberett de nationella bolagen inför
en konkurrens på ett bättre sätt. Börjar man nationellt med en avreglering,
innebär det en press på bolagen att sänka kostnaderna och bli mer kostnads-
effcktiva.
Som kommunikationsministern väl vet, är de monopolskyddade bolagen
inflationsledande. Orsaken till det är att de har låg kostnadseffektivitet och
att de hittills har kunnat gömma den låga kostnadseffektiviteten bakom en
hög prisnivå. Det ligger väl inte någon särskild omtanke om vissa bolag inom
Sverige som nu har svårigheter i den väldigt försiktiga hållningen?
Anf. 21 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Det faller på sin egen orimlighet att regeringen skulle reglera
graden av konkurrens efter bolagens ekonomiska situation. Det är inte ut-
gångspunkten.
Vi har redovisat i olika sammanhang, också i propositionen, de motiv som
finns för att gå stegvis fram. Det gäller start- och landningstillstånden på Ar-
landa. Närmast kan jag ju bolla frågan tillbaka till Görel Bohlin: Hur menar
Görel Bohlin att vi skall klara fördelningen av start- och landstingstillstån-
den i en helt fri och öppen marknad på de högtrafikerade tiderna på det nav
som Arlanda utgör i dag med begränsad kapacitet, så länge vi inte har den
tredje banan?
Det andra motivet är regionalflyget. Jag är som uppvuxen och boende i
övre Norrland angelägen om - jag känner mycket starkt för det - att man
har ett så effektivt inomregionalt flyg som möjligt i de delar av landet som
är i störst behov av flyget. Jag vill inte kasta ut det barnet med badvattnet i
en allmän hets i avregleringens namn.
Anf. 22 GÖREL BOHLIN (m):
Herr talman! Av svaret framgår också att konkurrenskommittén har före-
slagit att man skall kunna upphandla, ha ett förhandlingsförfarande, när det
gäller regionaltrafiken. På den punkten är jag mycket nöjd med svaret. Det
visar ju att man har påbörjat ett arbete för att få ner priserna på regionalfly-
get, något som naturligtvis betyder oerhört mycket för de inre delarna av
Norrland. Men som det nu har utvecklats är det så att flygtrafiken genom
parallellkoncessionerna enbart på inrikeslinjerna fungerar som oligopol.
Genom att det är oligopol utestänger man andra från marknaden och kan
hålla priserna uppe. Så fungerar en oligopolmarknad. Eftersom vi hyllar nä-
ringsfrihet i landet, tycker jag att det hade varit avsevärt mycket bättre om
man för det första hade börjat med den etappvisa avregleringen tidigare,
alltså med parallellkoncessionen såsom vi hade föreslagit, och för det andra
nu inför det avtal som har träffats med EG hade gått ett steg längre när det
gäller inrikesflyget och avreglerat helt och hållet. Det tror jag nämligen alla
parter hade vunnit på.
Jag vill fråga kommunikationsministern, som nu aviserar ytterligare ett
steg: När kommer nästa etapp, dvs. en avreglering av inrikesflyget?
Anf. 23 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Man kan alltid beklaga att man inte varit tidigare ute. Jag
tycker att den svenska regeringen borde få beröm för att vi är tidigare ute än
andra europeiska länder på det här området. Varför har inte Tyskland och
Frankrike avreglerat? Det borde vara enklare där än i Sverige, som är ett
glesbebyggt stort land och har många svaga linjer.
Till upphandlingen: Tekniken är inte utvecklad. Vi måste arbeta vidare
med den frågan. Avregleringen tar sin början den 1 januari 1992. Nu förs en
allmän debatt om höga priser som om vi med konkurrenskommitténs förslag
i dag skulle ha haft i en helt annan situation. Det är faktiskt inte fallet. Det
är en helt missvisande bild man ger av en tänkt utveckling med konkurrens-
kommitténs förslag.
Anf. 24 GÖREL BOHLIN (m):
Herr talman! Det finns ju ganska många operatörer på luftfartens område,
och de har olika uppfattning om detta. Det finns många som gärna skulle
vilja konkurrera med Linjeflyg och SAS, som ju nu har denna oligopolmark-
nad. Dessa försäkrar själva att de skulle kunna flyga till lägre priser.
Det finns ytterligare en aspekt på detta, och det är att åtminstone ett par
av de nya bolag som gärna skulle vilja komma in på de mera lukrativa mark-
naderna har alldeles nya flygplansflottor. Det innebär att de är betydligt mer
miljöriktiga, gör mindre utsläpp och är bättre vare sig de flyger på Arlanda
eller på någon annan flygplats. Även ur den synpunkten skulle jag önska att
man kunde vara litet generösare.
Anf. 25 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Vårt förslag träder som sagt i kraft, om riksdagen godkänner
det, den 1 januari 1992. Döm inte ut effekterna av det förslaget innan det
har trätt i kraft. Det är det ena.
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar på frågor
13
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar på frågor
Det andra är att det nu förs en diskussion som om det skulle bli väldigt
billigt med de andra bolagen på de feta linjerna. Men då jämför man deras
priser med de högsta priser som gäller vid de högtrafikerade tiderna, då det
exempelvis kostar drygt 3 000 kr. att flyga till Umeå. Men man jämför inte
med de lågprislinjer då det kostar drygt 1 200 kr. att flyga till Umeå. Man
talar inte om ungdomsrabatten, som innebär en halvering av priset, eller om
pensionärernas rabatter. Den som vill konkurrera med Linjeflyg måste alltså
ställa upp pä konkurrensen på alla tider och på alla villkor.
Anf. 26 GÖREL BOHLIN (m):
Herr talman! Förutsättningen är väl att man konkurrerar på alla områden.
Jag kan gärna säga att jag tycker att det är väldigt bra att man nu genomför
det moderata förslaget om parallellkoncessioner, fastän jag hade önskat att
man hade gjort det betydligt tidigare.
Det är litet egendomligt ändå att kommunikationsministern nu talar emot
det som står i både svaret och flera av propositionerna, nämligen den fria
konkurrensens välsignelse och effekten av den fria konkurrensen. Den är ju
så bra, eller hur? Det står så sida upp och sida ned. Varför inte leva upp till
det?
Anf. 27 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Vi gör det, men det skall vara konkurrens på någorlunda
jämlika villkor. Jag ville hyfsa diskussionen litet grand med mitt senaste in-
lägg-
Anf. 28 GÖREL BOHLIN (m):
Herr talman! Jag ser fram emot nästa etapp.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på frågorna 1990/91:490 och 491 om den planerade motor-vägen genom Sölvesborgs kommun
14
Anf. 29 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Kaj Nilsson har ställt två frågor till mig angående ett planerat
motorvägsbygge i Sölvesborgs kommun. Den ena frågan är om jag är beredd
att verka för en miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med naturresursla-
gens, NRLs, krav och den andra om jag avser att verka för att det görs en
s.k. positionsanalys för det aktuella vägbygget.
Då frågorna berör samma vägobjekt väljer jag att besvara dem i ett sam-
manhang.
Som svar på den första frågan kan jag upplysa Kaj Nilsson om att en miljö-
konsekvensbeskrivning har upprättats och ingår i den av vägverket fast-
ställda vägarbetsplanen. Miljökonsekvensbeskrivningen har utförts i enlig-
het med den regel som infördes i väglagen i samband med tillkomsten av
naturresurslagen. Miljökonsekvensbeskrivningen för väg E66 förbi Sölves-
borg är omfattande och behandlar utförligt de miljöproblem som är aktuella
längs den fastställda väglinjen.
Den andra frågan handlar om en metodik för beslutsfattande, s.k. posi-
tionsanalys, som Kaj Nilsson vill tillämpa på det aktuella vägföretaget. En
sådan analys av det aktuella vägföretaget har utförts som ett projektarbete
av studerande vid Högskolan i Kristianstad. Denna positionsanalys har i
korthet inneburit att en kartläggning gjorts av olika intressegrupper som kan
påverkas av olika vägförslag och intressegruppernas målinriktning. Därefter
har olika vägalternativ rangordnats med avseende på intressenternas målin-
riktning och de effekter som alternativen orsakar. I idén med positionsanalys
ingår att olika effekter inte kan kvittas mot varandra, varför någon slutsats
av de olika rangordningarna inte har dragits. Metoden skulle kunna sägas
vara ett sätt att medvetandegöra beslutsfattare om olika intressens syn på
effekter m.m. av olika vägalternativ.
De åtgärder Kaj Nilsson efterfrågar har således redan verkställts.
Anf. 30 KAJ NILSSON (mp):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag tycker att det är positivt
att statsrådet tar till sig dessa båda saker, konsekvensbeskrivningen och posi-
tionsanalysen. Det står i svaret att kraven på båda dessa saker är tillgodo-
sedda. Det får man kanske betvivla litet.
Jag vill först ta upp frågan om konskevensbeskrivningen enligt naturre-
surslagen. Ärendet har blivit ett regeringsärende. Det tyder på att det inte är
så som statsrådet avslutar sitt svar med, nämligen: ”De åtgärder Kaj Nilsson
efterfrågar har således redan verkställts.” Då hade ärendet knappast över-
klagats och blivit en regeringsfråga.
Det finns nu ett alternativ som liknar det fastmarksalternativ som vägver-
ket företräder. En stor opinion står bakom det förslaget, och därmed bevisas
att man inte är nöjd med konsekvensbeskrivningen. På flera punkter har
konsekvensanalysen inte uppfyllts. Ytterst är det väl fråga om huruvida det
skall bli Harry Martinsons naturscener som skall råda i trakterna på gränsen
till Blekinge eller om det skall bli scener efter de krafter som företräder mo-
torvägar med medföljande buller, avgaser osv. Det sex är punkter som jag
skulle ta upp där alltså konsekvensbeskrivningen inte är tillräcklig.
Positionsanalys är någonting nytt som kommit in i nationalekonomin och
som jag tycker är mycket bra och kan tillämpas på just vägbyggen. Tyvärr har
jag inte tid att utveckla det tillräckligt just nu men hoppas att få återkomma.
Anf. 31 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Om livet vore så harmoniskt och enkelt som Kaj Nilsson
framställer det, där man med utförliga utredningar kan uppnå frid mellan
motstridiga intressen, då skulle det vara ganska enkelt att hantera frågor som
infrastrukturutbyggnad osv. Tyvärr är det inte så. Hur många utredningar
man än gör finns det alltid någon, då det är motstridiga intressen - det har
jag lärt mig - som anser att man borde göra en till eller anser att de gjorda
utredningarna inte är tillräckligt bra. Så är det väl också i det här fallet. Där-
för är ärendet nu överklagat till regeringen, och regeringen kommer att
handlägga ärendet så skyndsamt som möjligt. Såvitt jag förstår är nu alla
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar på frågor
15
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar på frågor
papper på bordet, och det gäller nu att fatta ett beslut där man avväger de
olika intressen som är företrädda i det här ärendet.
Anf. 32 KAJ NILSSON (mp):
Herr talman! Nej, livet är inte så idylliskt som man kanske kan tro. Men
om man hela tiden tillämpar sådana mått som t.ex. ”cost-benefit”-analysen
har varit, att man mäter allting i pengar, som ju har varit och fortfarande i
övervägande grad är vägverkets melodi, då är det inte så konstigt att vi inte
kan komma fram till lösningar som ger uttryck för att människor värderar
helt andra saker - i natur och miljö - som det inte kan sättas pris på. Posi-
tionsanalysen är ett sätt att försöka ta in dessa faktorer, fastän det går litet
långsamt. Ändå kan jag tacksamt notera att det går framåt.
Om man nu inte kan komma fram till en slutstation där man är överens,
är det väl tecken på att det är någonting som inte är så bra i själva sättet att
hantera dessa frågor, oavsett hur vi ser på verkligheten. Det tror jag nog att
statsrådet kan medge.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1990/91:498 om postservicen i glesbygdAnf. 33 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Sigge Godin har frågat mig vad regeringen avser att göra för
att upprätthålla postservicen i glesbygdskommunerna.
Postverkets kontorsnät består i dag av ca 2 000 postkontor. Antalet kontor
har de senaste åren varit i stort sett oförändrat, samtidigt som antalet ären-
den och transaktioner på postkontoren minskat markant. Under den senaste
sjuårsperioden har således antalet inbetalningskort minskat med drygt 30 %.
Även antalet banktransaktioner har minskat.
Orsaker till denna utveckling är främst de alltmer ökade gireringarna och
kontantlösa betalningsformerna i vårt samhälle. Denna utveckling väntas
fortsätta i minst oförminskad fart under 90-talet.
Om postverket skall kunna leva upp till det satta lönsamhetsmålet i framti-
den måste därför en översyn göras av det mycket kostnadsintensiva postkon-
torsnätet. Samtidigt skall dock postverket enligt ägarens krav även svara för
en rikstäckande postservice.
För att klara dessa båda verksamhetsmål har postverket sedan en tid drivit
ett projekt som skall lämna ett förslag för utformning av 90-talets servicenät.
I detta arbete har bl.a. ett antal alternativa servicemodeller tagits fram. Det
är i detta sammanhang som bl.a. vissa postkontor i Kramfors kommun be-
tecknats som nedläggningshotade.
I den rapport som det pågående projektet skall avge hösten 1991 kommer
förslag till övergripande riktlinjer att lämnas. Dessa riktlinjer kommer san-
nolikt att innebära att postservicen runt om i landet kan komma att bedrivas
i förändrade former, vilket dock inte behöver innebära försämrade former.
Det finns ett antal alternativa serviceformer - vid sidan av lantbrevbä-
16
ringen - som projektet kommer att pröva och där ledstjärnan är att servicen
skall bibehållas på minst nuvarande nivå.
Anf. 34 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret. Jag
har sagt att posten planerar och genomför väldigt genomgripande nedlägg-
ningar av postkontor i hela landet. I Kramfors blir det bara fyra kontor kvar
i denna stora glesbygdskommun. Då får man flera mil till sitt postkontor.
Rimmar detta verkligen med regeringens uttryck i den regionalpolitiska pro-
position som riksdagen antog förra året? Jag citerar: ”Postverket har genom
sitt vitt förgrenade kontorsnät och sitt breda serviceutbud en unik möjlighet
att bidra till en god service även på de små och relativt avlägsna orterna.”
Hur skall man klara denna service i glesbygden och på landsbygden? Ja,
lantbrevbäring är ju en lösning, i varje fall för pensionärerna som är hemma.
Men det är ingen lösning för alla de människor som förvärvsarbetar. Hur
långt anser statsrådet att de skall ha till sitt postkontor?
Vidare talas det om att man kan låta lanthandlare ta över denna service.
Men det går i varje fall inte i Kramfors. Då frågar man: Beror det på njugg-
het från postens sida? Betalar inte posten för tjänsterna? Hur anser statsrå-
det att servicen skall upprätthållas enligt riksdagsbeslutet? Vilka modeller
tycker regeringen att man skall ha för att kunna ge denna service? Många
människor är väldigt oroade inför utvecklingen.
Anf. 35 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Sigge Godin uttrycker sig litet ledande och förledande. Han
säger att ”posten planerar och genomför”. Jag hänvisar till ett projekt som
pågår och där man söker nya verksamhetsformer. Det betyder inte att man
genomför stora förändringar. Tvärtom betonar jag i mitt svar att antalet post-
kontor under de senaste åren i stort sett har varit oförändrat. Man har under
årens lopp haft en utomordentligt stor uthållighet ute i det vitt förgrenade
postkontorsnätet.
Posten genomgår en strukturförändring på grund av samhällsförändringen
och den ökade konkurrensen från olika håll, vilket jag påpekar i mitt svar.
Jag kan lägga till ytterligare fenomen. Nu pågår en diskussion om en konkur-
rens om brevbäringen här i Stockholm. Ett företag vill konkurrera på den
mest lönsamma delen av postverkets nät. I detta perspektiv måste posten
naturligtvis se om sitt hus. Vi vill från regeringens sida medverka till en ana-
lys av postens verksamhetsformer, vilket jag påpekar i tilläggspropositionen.
Till detta hör att söka samverkan med andra serviceorgan inom samhället.
Den utveckling av banksamarbetet som posten har etablerat är en sådan me-
tod för att bli ännu mer uthållig i sin service på ett vitt förgrenat nät.
Anf. 36 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Det är inte så som statsrådet säger att jag uttrycker mig ”litet
ledande och förledande”, utan det är snarare så att jag talar om verkligheten.
Posten planerar jättestora indragningar av postkontor, samtidigt som man
redan har lagt ned postkontor. Låt mig ta ett exempel. Noraström i Kramfors
kommun lades ned den 1 april. Det sker alltså redan i dag nedläggningar.
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar på frågor
17
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar pä frågor
Statsrådet talar om samverkan. Med vilka och på vilket sätt tycker rege-
ringen att det skall ske för att genomföra det som riksdagen faktiskt har be-
slutat? Låt mig visa på Föreningsbanken i Noraström. Den ställde upp på att
ta över postservicen, men bankinspektionen sade nej: såsom bank får man
inte bedriva postverksamhet. Är regeringen beredd att ändra på detta så att
man kan klara den värsta glesbygden genom samverkan även med banker?
Anf. 37 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Posten är väldigt framgångrik när det gäller att hitta former
för samverkan. Det avtal som man nu har ingått med banker om samverkan
är ett sådant exempel. Jag vet att man har funnit former härför som också
kan accepteras av bankinspektionen.
När Sigge Godin talar om nedläggningar av postkontor, vill jag upprepa
att det har varit en mycket försiktig utveckling under de senaste åren. Men
där en nedläggning har skett, har man i allmänhet ersatt postkontoret med
en annan postservice, i många fall lantbrevbäring, som jag av egen erfaren-
het vet är en mycket uppskattad serviceform. I praktiskt taget samtliga fall
bedöms den vara bättre i extrema glesbygder än det tidigare postkontoret.
Anf. 38 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Jag skulle gärna vilja ha något exempel på att banker får
bedriva postservice. Statrådet avser väl snarare den samverkan som nu sker
på banksidan men inte när det gäller brev- och pakethantering. Jag har en
känsla av att det är detta som bankinspektionen har sagt att bankerna inte
får sköta. Är regeringen av en annan uppfattning, hoppas jag att vi snarast
möjligt får ett förslag om hur man skall kunna klara denna service även i den
rena glesbygden.
Statsrådet talar om att lantbrevbäringen är bra. Ja, den är alldeles ut-
märkt. Det är en jättefin service, som jag själv har haft erfarenheter av i
många år. Men vad händer med de människor som förvärvsarbetar och som
får flera mil till postkontoret? Hur hinner de efter jobbet åka till posten? Det
räcker inte med att lantbrevbäraren kommer någon gång på dagen eller på
natten. Kan jag få några exempel?
Överläggningen var härmed avslutad.
18
8 § Svar på fråga 1990/91:500 om postutdelning nattetidAnf. 39 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Sigrid Bolkéus har frågat mig om försöket med postutdel-
ning på tidig morgon inte är en fråga som skall avgöras av riksdag och rege-
ring. Frågan har föranletts av att postverket förbereder på försök att sam-
distribuera tidningar och brev på morgonen.
Postverket skall genom ett rikstäckande nät förmedla post, pengar, paket,
tidningar och banktjänster m.m. så att alla kan nå alla. Lantbrevbäring är
den serviceform genom vilken detta servicemål tillgodoses för den åttonde-
del av Sveriges befolkning som bor på landsbygden.
Genom bl.a. den tekniska utvecklingen med exempelvis telefax och auto-
matiska betalningsöverföringar minskar transaktionsvolymerna kontinuer-
ligt för postverkets landsbygdsservice. För att kostnaderna för denna service
skall kunna hållas på en rimlig nivå pågår ständigt utvecklingsarbeten och
försöksverksamheter med syfte att rationalisera arbetet. Kostnadseffektivi-
tet är en nödvändighet för att kunna bibehålla lantbrevbärarservicen. Ett ex-
empel på detta är försöksverksamheten med att samdistribuera post och tid-
ningar i en och samma körtur. Samdistributionen av post och tidningar i en
morgontidig körtur är en försöksverksamhet som berör cirka tiotalet lant-
brevbärarlinjer av totalt ca 2 700. Försöksverksamheten beräknas pågå cirka
ett år framöver.
I den utvärdering som därefter vidtar kommer alla av försöket berörda
parter att få tillfälle att yttra sig. Erfarenheterna av försöksverksamheten
blir avgörande för om en utvidgning av verksamheten bör göras. Först i detta
andra skede anser jag det vara en fråga som skall avgöras av riksdag och
regering. Jag anser att postverket måste ges möjlighet att pröva nya service-
lösningar som anpassas efter kundernas efterfrågan.
Anf. 40 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret och beske-
det att frågan skall avgöras av riksdag och regering, om det blir aktuellt med
en utvidgning av nattbrevbäringen. Om marknadskrafterna får styra utan att
riksdag och regering kan påverka dem, kan vi glömma bort budskapet att
hela Sverige skall leva. Vi norrlänningar och människorna i glesbygden är ju
inte lönsamma för dem som vill tjäna pengar, åtminstone inte när det gäller
service. Posten gjorde i fjol en vinst på drygt 2 miljarder men anser sig ändå
ha problem. Jag vet att man har förlorat marknadsandelar när det gäller tid-
ningsdistribution. Vi har ju sådana fenomen som City Mail, som tar över
lönsamma bitar, t.ex. posten till och från de stora företagen, vilket kommu-
nikationsministern nämnde. Village Mail lär det aldrig bli tal om, eftersom
vi i glesbygden tillhör postservicens obekväma och olönsamma del.
Posten planerar nu försök med nattbrevbäring på ett antal lantbrevbärar-
linjer i Trollhättan och Jönköping. Men lantbrevbärarna vägrar att ställa
upp. Posten har emellertid inte skrinlagt dessa planer utan försöker få andra
regioner att delta. Även om försöket enligt min mening måste falla på sin
egen orimlighet, finns det hos många farhågor för att försöket bara är början
på en stor förändring och att vi som är beroende av lantbrevbärarservice se-
dan postkontoren har lagts ned en dag kommer att ställas inför fullbordat
faktum.
Enligt förslaget skall posten och morgontidningen på försökslinjerna
komma nattetid mellan kl. 2.30 och kl. 6.00. Kunderna får en färsk tidning,
men posten kommer ett dygn senare än i dag. I Bollnäs, där jag bor, kommer
flygbilen kl. 4.00 med A-posten. Då är den osorterad.
Försöket skulle även innebära att den dagliga bank- och postservicen
minskas till två eftermiddagar i veckan. I min by, som inte är något undan-
tag, finns många enmans- och familjeföretag. Några har återvänt från Stock-
holm. Det finns ju data och fax. Men att posten i dessa tider, när allt skall gå
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar pä frågor
19
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar på frågor
20
så fort, är ett dygn försenad kommer inte att locka företag att etablera sig i
glesbygden. Paket kan de lösa ut eller skicka bara två gånger i veckan.
Jag hade också tänkt prata om vad lantbrevbärarna betyder för männi-
skors trygghet. Jag vill dock ställa en fråga till kommunikationsministern:
Posten beräknas tjäna 383 milj.kr. vilket motsvarar 142 000 kr. på varje lant-
brevbärarlinje. Tror kommunikationsministern på denna kalkyl?
Anf. 41 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag kan inte ge ett exakt svar på den senaste mycket kon-
kreta frågan. Jag vet att det sticker litet grand i ögonen att posten gjorde en
betydande vinst under fjolåret. Det berodde på en del från postens synpunkt
lyckliga omständigheter men från samhällets synpunkt olyckliga omständig-
heter, nämligen högt ränteläge och bankstrejk. Detta gav posten väsentligt
ökade tillfälliga intäkter. Posten måste, som jag sade i ett tidigare svar, se om
sitt hus i den konkurrenssituation som posten befinner sig i.
Jag har upplevt att posten har en hög ambition när det gäller att tillgodose
servicekravet. Men två av människornas servicebehov kolliderar med var-
andra: dels att få en tidig morgontidning, dels att få den vanliga brevbäringen
på rätt tid. Nu söker posten genom den tidiga morgonturen på några lant-
brevbärarlinjer pröva en annan variant kompletterad med en servicetur på
sen eftermiddag. För vissa konsumenter kan detta vara bättre än dagens
lantbrevbäringstider mitt på dagen.
Jag tycker att man ändå med en viss frimodighet skall se på postens försök
att hitta nya former. Sedan får man väl utvärdera det hela och inte ta för
givet att nyordningen, oavsett hur försöket går, skall genomdrivas i stor
skala.
Anf. 42 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! Jag anser inte mig själv såsom en bakåtsträvare eller nytän-
kare. Men om försöket mynnar ut i någonting bra, kan jag tänka mig en fort-
sättning. Nattbrevbäringen kan bara innebära försämrad service och en ut-
armning av glesbygden. Postens huvuduppgift måste väl vara att dela ut post
och inte tidningar.
Jag tror absolut inte på postens beräkningar beträffande vinsterna. Jag
tror inte att man har tagit med t.ex. den ökade körtiden vintertid. Hos oss-
och det gör de väl i hela Sverige - får lantbrevbärarna köra på de sämsta
vägarna. Sedan har plogbilen eller sandbilen inte varit ute vid denna tid.
Man har inte skottat. Nog får man räkna med en mycket drygare körtid.
Anf. 43 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag inser de problem som Sigrid Bolkéus redovisar. Men det
gäller en begränsad försökstid. Det är bara genom att pröva denna modell,
liksom vissa andra modeller som posten är öppen för att pröva, som man
verkligen kan bedöma alla de effekter som vi tror oss kunna förutse och be-
fara. Jag tycker att vi bör se positivt - och det håller nog Sigrid Bolkéus med
om - på detta begränsade försök och sedan vara kritiska i vår granskning av
det. Man får inte släppa fram modellen i stor skala, om den inte visar sig ha
de positiva effekter som man eftersträvar.
Anf. 44 SIGRID BOLKÉUS (s):
I lerr talman! Jag kan inte se positivt på detta förslag. Jag hoppas verkligen
att försöket aldrig blir av.
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar pä frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på fråga 1990/91:495 om skolverkets minoritets- och invand-rarenhet
Anf. 45 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Margitta Edgren har frågat mig om vilka uppgifter minori-
tets- och invandrarenheten inom nya skolverket skall ansvara för.
Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen om ansvaret för
skolan (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) skall de uppgifter som fram till
den 1 juli 1991 ligger på enheten för minoritets- och invandrarundervisning
inom statens institut för läromedel (SIL) därefter fullgöras av skolverket.
Resurserna härför överförs till skolverket.
Situationen beträffande organisationen av skolverket är denna. Rege-
ringen beslutade den 14 februari 1991 att skolverket skall bestå av en central
del och en fältorganisation uppdelad i åtta regioner. Inom den centrala delen
skall det finnas tre avdelningar, en för utvärdering, en för skolutveckling och
en för basinformation. Därutöver får finnas andra arbetsenheter enligt skol-
verksutredningens bestämmande.
Avsikten är att skolverkets fasta organisation skall vara relativt liten och
att uppgifterna i ökad utsträckning skall fullgöras med hjälp av tidsbegrän-
sade förordnanden. En sådan organisation skall lättare kunna tillföra verket
ny kompetens med aktuella erfarenheter från utbildningsväsendet.
Skolverksutredningen har till uppgift att utforma organisationen efter de
riktlinjer som riksdagen och regeringen angett. Något krav på att en särskild
enhet för minoritets- och invandrarundervisning skall finnas inom skolverket
finns inte. De uppgifter som denna enhet i dag fullgör kan därför komma att
utföras inom olika delar av den nya organisationen och med anlitande också
av projektanställd personal.
Jag utgår från att utredningen skapar rationella och effektiva lösningar i
organisationsfrågorna, där erfarenheter och kompetens från nuvarande or-
ganisation kan tas till vara.
Anf.46 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Det gör mig förskräckt. Det är att ta
de arbetsuppgifter som minoritets- och invandrarenheten på SIL i dag har
med en klackspark. De har en målgrupp med 120 000 barn i grund- och gym-
nasieskolan som har rätt till hemspråksundervisning, de har 80 000 barn som
behöver stöd i svenska som andra språk och i målgruppen finns även 75 000
personer som läser inom vuxenutbildningen.
De förtecknar läromedel på de 80 olika språk som det i dag finns ungdo-
mar i Sverige som är berättigade till hemspråksundervisning i, de importerar
alltså läromedel i den mån det finns sådana som går att använda. Ofta går de
21
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar på frågor
22
inte att använda. Det är t.ex. inte speciellt aktuellt eller intressant att försöka
finna kurdiska läromedel i Turkiet eller Irak. Då får nian själv utveckla läro-
medel på kurdiska. Man informerar, ger råd och producerar. Man har dess-
utom ett stort lexikonprojekt. Där har man nu gett ut elva lexikon, om jag
inte minns fel, och sex är under arbete. Det gäller sådana språk som tig-
renska och armeniska osv. Allt detta gör denna organisation med åtta tjäns-
ter. De har även haft några få projektanställda.
Detta kräver en oerhörd kulturkunskap i vid mening, ett kunnande i språk
och ett kontaktnät utöver världen. Jag är oroad över att man så lättsinnigt
river sönder detta som så mödosamt har byggts upp inom MINV-enheten.
Det är lätt att riva ned, men oerhört svårt att bygga upp igen den dag man
inser att man behöver det.
Min fråga till herr Persson är: Vilka uppgifter av alla dessa, dvs. förteckna,
importera, informera, råda och producera är det som man inte skall göra?
Det går nämligen inte att fortsätta med allt detta med tre personer. Något
måste strykas. Det går inte att göra allt detta med projektanställd personal
spridd över landet.
Anf. 47 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Jag vill bara understryka att det faktiskt är så att vi har en
skolverksutredning som arbetar med de här frågorna. Det är inte jag som
skall göra dessa avvägningar, även om det kanske vore frestande att förfara
på det sättet. Det är naturligtvis viktiga frågor som det pekas på, men vi får
hålla på den ordning som gäller, och utredningen arbetar. Den består i sin
tur av på området mycket väl insatta personer. De kan naturligtvis värdera
och bedöma de saker som Margitta Edgren pekar på. Jag har fullt förtroende
för den grupp människor som arbetar med frågan och avser helt naturligt
inte att ingripa i deras arbete.
Jag har dock under hand inhämtat att en områdesansvarig för utveckling
av minoritets- och invandrarundervisningen kommer att finnas. Det kom-
mer att finnas fyra projektledartjänster som kräver god kunskap inom mino-
ritets- och invandrarundervisningen. Det kommer även att finnas en områ-
desansvarig för läromedelsutvecklingen på det här området.
Det är viktigt att dessa frågor inte isoleras från andra utvecklingsfrågor
inom skolväsendet. Margitta Edgren pekade på att detta var en verksamhet
av betydande omfattning. Det är klart att dessa barn, ungdomar och vuxna
är ju också föremål för skolans aktiviteter i andra sammanhang. Det är den
typen av integrering som verkets utredning nu försöker att åstadkomma. Jag
tror att de skall få arbeta med detta utan att jag, från riksdagens talarstol,
pekar på exakt hur de skall lösa frågan.
Anf. 48 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! Bara det faktum att vi här för denna diskussion tror jag kom-
mer att bidra till att det blir lösningar som harmonierar med den vikt som
jag hör att statsrådet nu lägger i dessa frågor.
Redan när ansvarspropositionen presenterades protesterade folkpartiet
mot den beskrivning av den här enhetens arbetsuppgifter som gjordes där.
Vi påpekade redan där att enheten är betydligt mer omfattande än vad som
framgår av propositionen. Jag fick då den uppfattningen att det var me-
ningen att den här enheten skulle hållas samman och att det även i fortsätt-
ningen skulle finnas en sådan här sammanhållen enhet inom den enhet på
det nya skolverket som heter skolutveckling. Har jag missuppfattat detta?
Det var min första fråga.
När det gäller rationella och effektiva lösningar i organisationsfrågan stäl-
ler jag upp till 100%. Jag ifrågasätter däremot om man från utredningens
sida har försökt att ta till vara den erfarenhet och den kompetens som finns
i nuvarande MINV för att skapa dessa rationella lösningar.
Anf. 49 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Det är bra om Margitta Edgren gör den bedömningen att
vårt samtal här leder fram till att dessa frågor uppmärksammas. Det har jag
ingenting emot. Det är viktiga frågor.
Det är samtidigt så att den organisation som regeringen har lagt fast för
det nya skolverket inrymmer tre avdelningar. Utöver utvecklingsavdel-
ningen finns det även en utvärderingsavdelning och en informationsavdel-
ning. Båda dessa avdelningar är självfallet också viktiga för att den här grup-
pen barn och ungdomar där skall kunna återfinna sin koppling. Det är möj-
ligt att det finns andra organisatoriska lösningar än att föra över gruppen
samlad till det nya skolverket. Men det är som sagt var inte min sak att vär-
dera det, utan jag nöjer mig med att konstatera att vi båda tycks vara överens
om att det här är viktiga saker och att vårt samtal ytterligare har understrukit
att det här är någonting som vi båda kommer att följa med stort intresse i
fortsättningen.
Anf. 50 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! De sista orden kan jag till 100 % instämma i.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1990/91:499 om inomsbefrielsen på kulturområdetAnf. 51 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Lola Björkquist har frågat mig om jag avser att vidta några
åtgärder så att den skattemässiga behandlingen av besök i statligt förvaltade
kulturminnen, som i sig är museala, jämställs med besök på statliga museer.
Frågan har ställts mot bakgrund av ett ställningstagande som gjorts av en
skattemyndighet i ett enskilt ärende.
Vad gäller tillämpningen av lagen om mervärdeskatt och skattemyndighe-
tens ställningstagande i enskilda fall ankommer det som bekant inte på rege-
ringen att göra några bedömningar. Den som är missnöjd med ett sådant be-
slut får överklaga det för prövning hos vederbörande besvärsmyndighet.
Det undantag från skatteplikt som Lola Björkquists fråga avser gäller mu-
seiverksamhet i form av utställning för allmänheten och tillhandahållande av
föremål för utställning. Att utvidga undantaget till att också omfatta vis-
ningar av byggnader och andra miljöer av kulturminneskaraktär skulle enligt
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar på frågor
23
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar på frågor
24
min mening föra för långt. En sådan ordning skulle medföra betydande
gränsdragningsproblem gentemot annan skattepliktig visnings- och guide-
verksamhet.
Anf. 52 LOLA BJÖRKQUIST (fp):
Herr talman! Jag hade faktiskt hoppats att statsrådet inte skulle läsa upp
den sista delen av svaret eftersom det här inte är fråga om vilka byggnader
som helst. Jag lade märke till att statsrådet inte citerade vilka byggnader jag
avsåg. Det var Vadstena slott, Klosterkyrkan och Bjälboättens palats som
jag hade som exempel. Jag är mycket förvånad över att dessa byggnader inte
är att betrakta på samma sätt som de övriga statliga och kommunala museer
som vi har.
När vi behandlade frågan i kulturutskottet när beslutet om skattereformen
togs hade ju regeringen redan i propositionen föreslagit att museiverksamhet
skulle undantas från skatteplikt. Då är naturligtvis frågan vad man anser
vara museiverksamhet. Jag är övertygad om att ingen enda av oss i kulturut-
skottet kunde drömma om att inte Vadstena slott skulle betraktas som mu-
seum. Där finns ju flera salar uppmöblerade, och man har utställningsverk-
samhet varje sommar - ett par stycken, precis som man har på Kalmar och
Gripsholms slott. Jag trodde faktiskt att det var en tidningsanka när jag läste
detta om att Vadstena slott inte betraktades som museum. Jag måste åter-
igen ställa frågan till statsrådet om inte statsrådet håller med mig om att detta
inte är vilka enkla kulturbyggnader som helst. Vadstena slott är från 1500-
talet och byggnadsminnesförklarades 1935. Är inte statsrådet beredd att
vidta åtgärder så att länsskattemyndigheten klarare förstår riksdagens inten-
tioner i det här fallet?
Anf. 53 Statsrådet ERIK ÄSBRINK (s):
Herr talman! Den reform som har beslutats och genomförts på skatteom-
rådet är ju en reform som två partier står bakom, nämligen folkpartiet och
socialdemokraterna, dvs. Lola Björkquists parti och mitt parti. Hur sedan
de lagregler som gäller tolkas är - och jag hänvisar på nytt till det svar jag
redan har lämnat - inte regeringens sak att bedöma. Det ankommer på de
olika myndigheterna.
I det här fallet är det länsskattemyndigheten i ett län, Östergötlands län,
som har fattat ett beslut. Jag tänker inte betygsätta det beslutet. Jag konsta-
terar bara att de har efter bästa förmåga tolkat gällande skattelagar. Är man
missnöjd med det beslutet skall man vända sig till nästa instans. I det här
fallet är det länsrätten. Det återstår i så fall att se om de har en annan tolk-
ning av lagen.
Jag är övertygad om att Vadstena slott och de övriga byggnader som
nämns har stort musealt värde, och det är inte något unikt för Vadstenaom-
rådet. Liknande minnesbyggnader har vi runt om i landet. Problemet när
man gör undantag från den generella mervärdeskatteplikten - det har vi
gjort och varit överens om att göra i vissa fall - blir att det uppkommer gräns-
dragningsproblem. Detta kan nog ses som ett gränsdragningsfall. Man kan
alltid yrka på att gränsen skall flyttas en smula för att skattefriheten skall
omfatta ytterligare några områden. Då löser man i bästa fall det enskilda
problemet, men det uppkommer med stor sannolikhet nya problem. Gräns-
dragningsproblem får vi alltid så fort vi gör avsteg från den generella skatte-
plikten.
Anf. 54 LOLA BJÖRKQUIST (fp):
Herr talman! När vi behandlade detta i kulturutskottet var det ingen dis-
kussion om t.ex. Vadstena slott. Det var självklart att det och de övriga bygg-
naderna jag har tagit upp skulle ingå som museiverksamhet. Riksdagen
ökade däremot på med ytterligare verksamheter som man ville ha skattebe-
frielse för, t.ex. konserter och cirkusföreställningar. Jag menar inte att man
skall göra något undantag här, utan det är fråga om tolkningen av riksdagens
intentioner. Har man tolkat detta utan, vågar jag nästan säga, att använda
sunt förnuft, måste man göra om tolkningen. Det var detta jag hade hoppats
att statsrådet skulle hjälpa till med genom att ge riksskatteverket i uppgift
att göra nya anvisningar så att man kan tolka det på samma sätt i Östergöt-
land som man gör när det gäller Kalmar slott och Gripsholms slott.
Anf. 55 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Vi har de lagar som vi har bestämt oss för. I detta fall är det
efter en överenskommelse mellan folkpartiet och socialdemokraterna. När
det gäller tolkningen av lagarna ankommer det inte på regering och riksdag
att göra den, utan på de myndigheter som är avsedda för det ändamålet. Jag
kommer inte heller denna gång att sätta något betyg på den tolkning som
gjorts av länsskattemyndigheten i Östergötland. Anser man att det är fel på
de lagar som vi har stiftat kan man yrka på att de lagarna ändras. Tills vidare
gäller dessa lagar, och då får vi acceptera att myndigheterna efter bästa för-
måga tolkar dem. Vi har en besvärsmöjlighet i det här landet som kan utnytt-
jas om man inte är nöjd med den tolkning som har gjorts.
Anf. 56 LOLA BJÖRKQUIST (fp):
Herr talman! Det är synd att man skall behöva gå den vägen. Regeringen
har alla möjligheter att ta initiativ i olika frågor. Vi får mängder med förslag
och propositioner från regeringen. I det här fallet är det fråga om en miss-
tolkning eftersom det över huvud taget aldrig har diskuterats att dessa bygg-
nader inte skulle betraktas som museiverksamhet. Jag vädjar därför till stats-
rådet att ta ett initiativ i den här frågan för att riksdagens intentioner inte
skall bli förspillda i det här fallet.
Anf. 57 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag har förståelse för att Lola Björkquist känner ett stort
engagemang för kulturminnesmärken i Vadstenatrakten, och de är säkert av
stort värde. Men jag vill även understryka att när vi fattar beslut om skatte-
lagstiftningen kan de inte utformas utifrån det individuella fallet. Lagarna
har en generell karaktär, och ändras lagarna får det med all säkerhet konse-
kvenser på en mängd andra områden, inte bara i det här enskilda fallet i Vad-
stena. När man överväger sådant måste man mycket noga analysera vilka
effekterna blir. Vi har liknande situationer på en rad andra platser i landet.
Som jag också påpekade i mitt inledande svar skulle vi, om vi ändrade
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar på frågor
25
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Svar på frågor
på lagen i det här avseendet, snabbt få en rad nya gränsdragningsproblem
gentemot annan i dag skattepliktig visnings- och guideverksamhet. Det går
inte att diskutera detta som om det gällde ett enskilt fall, utan det handlar
faktiskt om generella förändringar av skattelagstiftningen.
Anf. 58 LOLA BJÖRKQUIST (fp):
Herr talman! Jag diskuterar inte det här som ett enskilt fall. Jag anser att
om det är flera som har gjort den här tokiga tolkningen av vad riksdagen
avsåg måste man verkligen ta ett initiativ. Om det är den enskilda länsskatte-
myndigheten som har misstolkat intentionerna kan man ju överklaga från
Vadstena kommun, men jag misstänker att man kanske har tolkat det här
litet olika på olika håll. Då skulle det vara bra om regeringen såg till att det
blev nya och bättre anvisningar.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Hänvisning av ärenden till utskottFöredrogs och hänvisades
Propositionerna
1990/91:154 till näringsutskottet
1990/91:160 till arbetsmarknadsutskottet
1990/91:166, 167 och 168 till skatteutskottet
1990/91:170 till konstitutionsutskottet
1990/91:171 till lagutskottet
Skrivelserna
1990/91:143 till lagutskottet
1990/91:148 till konstitutionsutskottet
Fördrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1990/91 :KU22 och KU41
Finansutskottets betänkande 1990/91 :FiU16
Skatteutskottets betänkanden 1990/91:SkU17, SkU18, SkU20, SkU21 och
SkU23
Justitieutskottets betänkande 1990/91 :JuU19
Trafikutskottets betänkanden 1990/91 :TU21-TU23
Näringsutskottets betänkanden 1990/91 :NU25 och NU28-NU30
26
13 § BordläggningAnmäldes och bordlädes
Proposition
1990/91:169 Ett nytt prövningsförfarande vid ansökan om vapenfri tjänst
Motionerna
med anledning av prop. 1990/91:123 Fornminnesbrott m.m.
1990/91 :Kr21 av Jerry Martinger (m)
1990/91 :Kr22 av Göran Ericsson (m)
1990/91:Kr23 av Margareta Fogelberg m.fl. (fp)
med anledning av prop. 1990/91:124 Privat arbetsförmedling och uthyrning
av arbetskraft, m.m.
1990/91 :A33 av Birgitta Johansson m.fl. (s)
1990/91 :A34 av Lars Werner m.fl. (v)
1990/91:A35 av Sonja Rembo m.fl. (m, fp, c)
1990/91 :A36 av Lennart Nilsson (s)
1990/91 :A37 av Margitta Edgren och Kjell-Arne Welin (fp)
1990/91 :A38 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c)
1990/91: A39 av Anita Modin och Björn Ericson (s)
med anledning av prop. 1990/91:127 Sveriges tillträde till FNs narkotika-
brottskonvention, m.m.
1990/91 :Ju36 av Berith Eriksson m.fl. (v)
med anledning av prop. 1990/91:133 Fortsatt giltighet av lagen (1982:315)
om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser, m.m.
1990/91:N94 av Per Westerberg m.fl. (m)
1990/91 :N95 av Hadar Cars m.fl. (fp)
med anledning av prop. 1990/91:134 Återbetalning av tillfälligt sparande
m.m.
1990/91 :Fi34 av Hugo Hegeland (m)
1990/91 :Fi35 av Anne Wibble m.fl. (fp)
med anledning av prop. 1990/91:135 Ändrat huvudmannaskap för sjukrese-
administrationen m.m.
1990/91 :Sf43 av Sten Svensson m.fl. (m)
1990/91 :Sf44 av Sigge Godin m.fl. (fp)
med anledning av prop. 1990/91:139 Avgifter för kontrollen av teknisk sprit
och alkoholhaltiga preparat
1990/91 :So58 av Gudrun Schyntan m.fl. (v)
med anledning av skr. 1990/91:151 Meddelande om kommande förslag till
lagstiftning om särskild löneskatt på pensionskostnader
1990/91 :Sk57 av Bo Lundgren m.fl. (m)
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
27
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
med anledning av försl. 1990/91:18 Riksdagens förvaltningsstyrelses förslag
om ytterligare medel till anslaget A 8 Riksdagens byggnader på statsbud-
geten för budgetåret 1991/92
1990/91 :K45 av Ivar Franzén och Börje Hörnlund (c)
Lagutskottets betänkanden
1990/91 :LU18 Anslag till kronofogdemyndigheterna, m.m.
1990/91:LU19 Ändring i växtförädlarrättslagen
1990/91 :LU20 Ändring i lagen om internationell järnvägstrafik
1990/91:LU21 Äktenskaps- och arvrättsliga frågor
1990/91 :LU22 Konsumentpolitiska frågor m.m.
1990/91 :LU23 Vissa fastighetsrättsliga frågor
1990/91 :LU24 Atomansvarighetslagen m.m.
Försvarsutskottets betänkande
1990/91 :FöU7 Vissa försvarsfrågor
Bostadsutskottets betänkande
1990/91 :BoU12 Vissa anslag till bostadsförsörjningen
14 § Kammaren åtskildes kl. 16.04.
Förhandlingarna leddes av talmannen.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Gunborg Apelgren
28
Innehållsförteckning
Prot. 1990/91:90
9 april 1991
Tisdagen den 9 april
1 § Anmälan om kompletteringsval till trafikutskottet och jordbruks-
utskottet......................................... 1
2 § Ledighet........................................... 1
3§ Remissdebatt....................................... 1
Talmannen
Ingrid Sundberg (m)
Kaj Nilsson (mp)
Olle Svensson (s)
Anders Björck (m)
Åke Gustavsson (s)
4§ Svar på fråga 1990/91:503 om Lekeberg................... 8
Civilminister Bengt KÅ Johansson (s)
Lars Ernestam (fp)
5 § Svar på fråga 1990/91:483 om avreglering av den inrikes luftfarten 11
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Görel Bohlin (m)
6§ Svar på frågorna 1990/91:490 och 491 om den planerade motorvä-
gen genom Sölvesborgs kommun...................... 14
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Kaj Nilsson (mp)
7§ Svar på fråga 1990/91:498 om postservicen i glesbygd......... 16
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Sigge Godin (fp)
8§ Svar på fråga 1990/91:500 om postutdelning nattetid.......... 18
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Sigrid Bolkéus (s)
9 § Svar på fråga 1990/91:495 om skolverkets minoritets- och invand-
rarenhet ......................................... 21
Statsrådet Göran Persson (s)
Margitta Edgren (fp)
10 § Svar på fråga 1990/91:499 om momsbefrielsen på kulturområdet 23
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Lola Björkquist (fp)
11 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 26
12§ Förnyad bordläggning................................ 26
13 § Bordläggning...................................... 27
29
gotab 98603, Stockholm 1991