Riksdagens protokoll
1990/91:89

Måndagen den 8 april

Kl. 12.00-14.17

Protokoll

1990/91:89

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 25, 26, 27 och 28 mars.

2 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1990/91 :K43 och K44 till konstitutionsutskottet

1990/91:Ju31—Ju35 till justitieutskottet

Propositionerna

1990/91:107 till skatteutskottet

1990/91:115 till utbildningsutskottet

1990/91:125 bil. 1 till justitieutskottet

bil. 2 till försvarsutskottet

bil. 3 till socialutskottet

bil. 4 till trafikutskottet

bil. 5 punkt E7 till skatteutskottet

bil. 5 punkt 3 till utrikesutskottet

bil. 6 litt. A till utbildningsutskottet

bil. 6 litt. H och bil. 8 litt. E till kulturutskottet

bil. 7, bil. 9 litt. G och bil. 10 litt. C till arbetsmarknadsutskottet
bil. 8. litt. B till bostadsutskottet

bil. 9 litt. F och H till näringsutskottet
propositionen i övrigt till finansutskottet

1990/91:140 till arbetsmarknadsutskottet

1990/91:141 till socialförsäkringsutskottet

1990/91:145 och 146 till bostadsutskottet

1990/91:153 och 159 till skatteutskottet

1990/91:162 till arbetsmarknadsutskottet

1 Riksdagens protokoll 1990/91:89

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

Remissdebatt

(Öresundsbron)

3 § Remissdebatt (Öresundsbron)

Föredrogs proposition
1990/91:158 Ett avtal mellan Sverige och Danmark om en fast förbindelse
över Öresund.

Anf. 1 TALMANNEN:

Innan Kjell Dahlström får ordet vill jag meddela att kommunikationsmi-
nister Georg Andersson, som är anmäld till debatten, har meddelat att han
på grund av trafikproblem kanske inte hinner hit i tid för att delta i denna.

Anf. 2 KJELL DAHLSTRÖM (mp):

Herr talman! Så har de då baxat broplanerna ända hit till riksdagens bord,
ScanLink, de grå betongsossarna, de ”adrenalinstinna hannarna” för att tala
med Gunnar Adler-Karlsson, inom näringsliv och borgerlighet, Round
Table of European Industrialists och Volvos Pehr Gyllenhaminar, Syd-
svenska handelskammarens Hans Cavalli-Björkman, f.d. statssekreteraren,
numera väg och trafikinstitutets chef Gunnel Färm, de grå-blå Malmöpoliti-
kerna Lars Engqvist, Nils Yngvesson, Joakim Ollén m.fl. Och regeringen
ställer villigt upp och tvättar nogsamt bort den miljöprofil man tidigare må-
nat om.

I ett gigantiskt storslalomlopp genom Skåne och Danmark tänker man sig
att bilar, lastbilar och ett och annat tåg skall ringla sig fram på den ena onö-
diga krokvägen efter den andra. Man förlänger vägen mellan Sverige och
Tyskland med 20 mil.

Danska TV 1 sände den 27 mars ett program, Bro, bro, breja hette det,
producerat av Bente Österskov, som nogsamt penetrerar spelet bakom kulis-
serna om Öresundsförbindelserna. Låt mig från den här talarstolen säga att
det närmast kan betraktas som ett krav att svensk TV sänder det danska pro-
grammet inför den öppna beslutsprocess som nu förhoppningsvis vidtar i
riksdagen. Från att ha arbetat med öppen opinionsbildning har bl.a. Scan-
Link efter hand gått över till att arbeta i det fördolda. Jag kan förstå det.
Ofta när deras informationschef ställt upp i offentliga debatter-jag har varit
på flera sådana i Skåneområdet - på miljörörelsens villkor har det funnits
tillräckligt många kunniga motståndare för att strimla argumenten för en
bilbro. Broförespråkarnas efter hand alltmer ljusskygga opinionsbildning
kritiseras i det här programmet bl.a. av Kent Carlsson, f.d. socialdemokra-
tisk riksdagsman, numera regeringsanställd.

Herr talman! På skärtorsdagen fick riksdagen propositionen från rege-
ringen om en fast förbindelse över Öresund. Propositionen har sådana bris-
ter att den omedelbart bör återkallas av regeringen. Förslaget redovisas på
rekordkorta 26 sidor med 4 bilagor på likaledes 26 sidor.

Regeringen förväntar sig att riksdagen på detta magra underlag skall ta
ställning till det genom historien största bilaterala ekonomiska avtal som
Sverige skulle ingå med en annan stat.

Drar man trots allt inte tillbaka propositionen kommer utskottsbehand-
ling, och framför allt öppna utskottsutfrågningar, att obarmhärtigt avslöja
förslagets fundamentala brister. Miljöpartiet de gröna har liksom centern

krävt utfrågningar. I första hand bör dessa gälla trafik, miljö och finansie-
ring, men även försvars-, utrikes-, närings- och konstitutionsaspekter måste
belysas.

En remiss till trafikutskottet, vilket vi kan acceptera, måste kompletteras
med yttranden från i första hand jordbruksutskottet gällande miljöfrågorna.
Jag återkommer snart till miljö- och trafikaspekterna.

Finansutskottet måste yttra sig gällande projektets finansiering. Natur-
skyddsföreningen har ju bland andra pekat på att totalkostnaderna kan
springa i väg mot 40 miljarder för ett projekt som de två regeringarna beräk-
nar kräva garantier för på endast 15 miljarder, må vara att det då gäller utan
anslutningskostnader.

Skatteutskottet måste yttra sig rörande statens rätt att låta skattebetalarna
ohörda bli borgensmän för projektet. Man kan ju inte tvinga upp trafik på
bron, och då blir det ju ytterst skattebetalarna som får stå för kostnaderna
om trafiken inte blir vad man drömmer om.

Försvarsutskottet måste yttra sig. Vi har i färskt minne från våra TV-skär-
mar brobombningarna i Irak, eller hur?

Utrikesutskottet måste yttra sig. I en DN-artikel i lördags, den 6 april,
hävdar advokaten Olle Hermansson att en traktat från 1857 gäller. Den stad-
gar att genomfarten i Öresund och Bälten inte under någon förevändning
får förhindras eller försvåras. Den traktaten omnämns även i propositionen.
Havstekniska laboratorieexperiment har visat att den fria passagen vid Flint-
rännan bör vara dubbelt så bred som i förslaget, nämligen 600 meter i stället
för 300 meter, för att avdrivning vid hård vind inte skall innebära att brope-
larna hotas av påsegling.

Näringsutskottet måste yttra sig. En av drivkrafterna bakom broplanerna
är ju näringslivets tro att bron skall stimulera näringslivet och att den i sig
blir räntabel. Ja, detta tycks ju vara en läpparnas tro. Näringslivet har, när
det kommer till kritan, inte velat ställa upp som finansiär - det säger åter en
hel del om det ekonomiska risktagandet för skattebetalarnas räkning. SE-
bankens s.k. senior adviser, Olle Lindgren, varnar dessutom i lördagens Syd-
svenska Dagbladet för förenkling av näringslivets problem i Skåne. Enbart
bron löser inte regionens problem, säger han. Sverige och Danmark måste
leta upp sin egen nisch för att konkurrera med Västeuropa. Vidare anser
Lindgren att bron underlättar emigration av kapital och företag. Så kan en
näringslivets rådgivare uttrycka farhågor kring broprojektet.

Miljöaspekterna, herr talman, är ändå de allvarligaste invändningarna
mot bron. Med dokumenterat berått mod klafsar regeringen in i ett av de
känsligaste och redan värst miljödrabbade områden i norra Europa - Öre-
sund. I Öresundsdelegationens rapporter, liksom i den socialdemokratiska
partistyrelsens yttrande till senaste kongressen över bro- och tunnelmotio-
ner, erkänns att en borrad järnvägstunnel, den s.k. KM 0.2-lösningen, har
klara miljömässiga fördelar.

Bropelarna under hela lågbron och det som danskarna kallar konstiga ön
och konstiga halvön - på en något rådbråkad översättning till svenska - på
båda sidor om sänktunneln i Drogden försvårar bevisligen den för fisket och
vattenlivet i Östersjön avgörande saltvatteninströmningen. Då har man
kommit på det ingenjörsmässiga draget med en s.k. nollösning. Man skall

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Remissdebatt

(Öresundsbron)

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

Remissdebatt

(Öresundsbron)

kompensationsmuddra för att bibehålla den fria genomströmningsarean. Att
muddra innebär samtidigt att grumla vattenmassorna under lång tid och där-
med ytterligare äventyra vattenlivet. SMHIs beräkningar av vattenström-
ningarna, som även innehåller idén om kompensationsmuddring, har kritise-
rats av den danska forskaren Peter Tuborg som kan stödja sig på mer avance-
rade matematiska modeller, samtidigt som han kritiserar SMHI för att okri-
tiskt godta sina egna datamodeller. Dessa ger alltför förenklade bilder av
verkligheten.

SGU har varnat för att Öresundsförbindelsens sträckning kommer att gå
i ett läge där förkastningar, s.k. horster, med förskjutningar på 60-70 cm fö-
rekommer. Där sådana förskjutningar förekommer finns stor sannolikhet för
jordbävningar. SGUs information om detta meddelades Öresundsdelegatio-
nen, som i sina skrivna rapporter inte tagit någon som helst notis om det
hela. Statsgeologen Bertil Ringberg vid SGU uttalade i DN den 4 juni 1989
den fromma förhoppningen att det inte rör sig om ett medvetet undanhål-
lande av fakta.

De danska trafik- och miljöministerierna har låtit genomföra en omfat-
tande utredning benämnd Miljö 0resund 1991. De underliggande rappor-
terna är tydliga vetenskapliga redogörelser för hur känsliga de ekologiska
systemen är i dessa sydliga delar av Öresund och hur allvarligt dessa kommer
att skadas av ett projekt med bro, sänktunnel, en konstgjord ö och en konst-
gjord halvö, trafikbuller som sprider sig över vattnet, ökade näringsutsläpp
och ökade utsläpp av kväve, fosfor och andra skadliga ämnen från biltrafi-
ken. För den baltiska faunan utgör broplanerna ett dödligt hot mot bl.a. säl,
ejder, ål och torsk.

Så till några trafikmässiga aspekter.

Av regeringens agerande kan man få uppfattningen att brobygget på något
sätt skulle förbättra miljön och underlätta för järnvägstrafiken. Regeringen
använder, som makthavare så ofta gör när argumenten tryter, ett förrädiskt
dubbelspråk. Man sätter först upp till synes omöjliga villkor för enbart en
järnvägsförbindelse, nämligen att förbindelsen skall betalas genom trafi-
kantavgifter. Sedan konstaterar man kort (text inom parentes är talarens
kommentarer): "Med dessa ekonomiska utgångspunkter kan bara konstate-
ras att alternativet KM 0.2 (dvs. en borrad järnvägstunnel) över huvud taget
inte kan komma i fråga.---Det är viktigt att komma ihåg att en fast förbin-

delse över Öresund i enlighet med alternativ KM 4.2 (dvs. propositionens
Öresundsförbindelse) innebär en kraftfull utbyggnad av järnvägssystemet
till en för järnvägen fördelaktig kostnad.”

Låt mig granska detta påstående utifrån de trafikprognoser som rege-
ringen själv presenterar. Man räknar med att tågresandet på bron efter några
år skall uppgå till 20 000 enkelresor per dygn medan antalet bilar skall uppgå
till omkring 10 000. Om vi antar att det sitter i genomsnitt två personer i
varje bil, kommer det enligt regeringens proposition att vara lika många tåg-
resande som bilresande.

Propositionens förslag kan på goda grunder tänkas gå löst på 40 miljarder
kronor som slutnota. Det främst diskuterade alternativet, nämligen en bor-
rad järnvägsförbindelse utan skytteltåg för bilar, behöver inte kosta mer än
en fjärdedel av den summan. Den har samtidigt den avgörande fördelen att

den skulle ta över en hel del bilresande till tåget. Bilfärjor måste givetvis
finnas kvar när man inte har lokala biltåg i tunneln, men det snabba och be-
kväma tåget kommer antagligen att ta över nära nog allt lokalt och regionalt
personresande. Att i detta läge, och mot bakgrund av denna beskrivning, på
förhand döma ut det enda miljö- och trafikmässigt oantastliga alternativet
för fast förbindelse är hårresande, sanslöst och undermåligt regeringsutö-
vande. Att man dessutom inte har utrett en utveckling av färjetrafiken med
avancerad avgasrening och eldrift vid hamnmanövrering gör det hela ännu
värre.

Propositionens missfoster till förbindelse innebär inte alls den satsning på
järnväg som man påstår, tvärtom. Brofästets förläggning söder om Malmö
kräver, för att genomgående tågtrafik skall vara möjlig, en s.k. citytunnel
beräknad till minst 5 miljarder kronor. Det hade man inte tänkt sig från bör-
jan. Risken är stor att denna citytunnel aldrig byggs och att Malmö central
blir en säckstation. Stora fjärrtåg kommer troligen att gå direkt till Lund,
och malmöbor får ta Pågatåget till Lund och kliva på där för att åka vidare
norrut. Inte mig emot som lundabo, men det visar ju hur omoget förslaget
är när landets tredje stad förpassas till att bli en bakgård i skuggan av den
betong- och stålgördel som kommer att kringränna Malmö på i stort sett alla
sidor.

Dessa brister innebär, jämte själva motorvägseländet, att varje liten kom-
mun i Skåne med självaktning kommer att ha eleganta bussar som kör folk
till Kastrup, Tivoli och Hovedbangården. Eftersom järnvägen inte hänger
ihop genom Malmö på ett naturligt sätt, kommer det att bli en signal om att
det är de stora motorvägsbussarna som gäller.

Så till prispolitiken.

1 en interpellationsdebatt och i riksdagens första muntliga frågestund har
kommunikationsminister Georg Andersson lovat mig, att när propositionen
kommer skall det tydligt framgå hur trafikantavgifter skall tas ut. Det enda
som sägs i denna proposition är att kostnaderna skall täckas av trafikantav-
gifter. Men om inte detta räcker, vem skall då betala? Gör Georg Andersson
det själv, eller vem gör det? Varför sägs ingenting om statens, dvs. til syvende
og sidst skattebetalarnas, garantiansvar?

Om trafiken å andra sidan överträffar alla uttalade förväntningar, dvs. att
den blir enligt vissa aktörers kanske outtalade förhoppningar, vad är då rege-
ringens miljölöften värda? Skall Georg Andersson fälla ner bommen över
bron den dagen 10 000 fordon har passerat? Vad hjälper det då att projektet
har prövats enligt naturresurslagen? Och vad menar regeringen med gummi-
språket om att man skali ta hänsyn till vad som är ekologiskt motiverat, tek-
niskt möjligt och ekonomiskt rimligt?

Konsultföretaget Transek, som regeringen använt sig av, har beräknat att
det kan komma att gå uppemot 30 000 bilar per dygn på bron om man sänker
biltrafikantavgiften till under 40 kr. Det är ungefär den trafikbelastning som
Essingeleden i Stockholm har, dvs. en huvudled i en region med hälften så
stort befolkningsunderlag som Malmö-Köpenhamnsområdet. Detta innebär
även att konsortiet kommer att kunna håva in omkring 100 milj.kr. eller
25 % mer. Kan Georg Andersson och regeringen utfärda några garantier för

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Remissdebatt

(Öresundsbron )

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

Remissdebatt

(Öresundsbron)

att detta inte kommer att ske och därmed ytterligare undergräva miljömål
och tågtrafikens konkurrenskraft?

Herr talman! Propositionen om Öresundsförbindelsen är undermålig och
borde inte ha kommit på riksdagens bord. Jag vädjar därför till regeringen
att omedelbart dra tillbaka propositionen. Skulle så inte ske måste riksda-
gens alla berörda utskott ta sitt ansvar och genom inträngande analyser i ut-
skottsbehandling och offentliga utfrågningar fördöma förslaget. Jag räknar
även med att den ekologiska miljö- och trafikrörelsen kommer att agera opi-
nionsbildande utanför riksdagen.

Med såpacle halvsanningar och kryptiskt dubbelspråk har regeringen, som
vems lakejer låter jag vara osagt, baxat det här miljövidriga och trafikmäs-
sigt meningslösa broförslaget ända hit. Systrar och bröder i denna kammare:
Låt oss stoppa detta förslag!

Anf. 3 BERTIL PERSSON (m):

Herr talman! Man skall bygga broar mellan folk. Beslutet om en bro över
Öresund har vi skåningar längtat efter i hundra år. Denna proposition är för
oss i Skåne den mest välkomna på många år. Frågan har nu utretts i ett sekel.

Skåne ligger långt från Stockholm, och 08-orna har alltid kunnat tillgodose
sitt behov av att uppvisa sin ofta okunniga välmening på Skånes bekostnad.
Exemplen är många.

Debatten om en Öresundsbro har tidvis haft slagsida. När man skall lösa
ett multifaktoriellt problem måste man identifiera alla relevanta problem
och möjligheter. Man kan inte bara se frågan ur en enda begränsad synvinkel
såsom miljöpartisterna har velat.

Det nya Europa och EG blir ett regionernas snarare än nationalstaternas
Europa. Öresundsbron kommer att skapa möjlighet för Sydsverige och Själ-
land att bli Europas femte K-region. Därmed inte sagt att regionen kommer
att lyckas med det, men förutsättningarna uppstår i och med tillkomsten av
Öresundsbron. Det är kanske litet tråkigt för 08-orna i riksdagshuset, men
för hela Sverige är det gynnsamt att få två konkurrerande tillväxtregioner.
Den nolltillväxt vi haft det senaste året har inte givit någon vidare mersmak.

De faktorer som fordras för att man skall få en bra regional tillväxt är tre.

För det första är det universitet och högskolor för utbildning och forsk-
ning. Det finns tre sådana i regionen. Åtminstone två av dem är av god klass.

För det andra fordras det bra transporter, inte minst flygtransporter. Det
är i dag Sydsveriges akilleshäl. Malmö ligger i tid lika långt från Frankfurt
som från Uleåborg, och det är handikappande för utvecklingen. Med Öre-
sundsbron kommer det att bli en snabb tillgång till en stor och effektiv flyg-
plats.

För det tredje fordras det en bra allmän miljö, dvs. bra kulturliv, bra fri-
tidsanläggningar, bra skolor för barnen och bra bostäder. Det finns i Syd-
sverige. Det är på bron som allting hänger, dvs. förbindelsen söderöver och
förbindelsen med flyget.

Bron är i själva verket Sydsveriges nyckelfråga när det gäller utveck-
lingen. Bron kommer inte främst att vara en bro mellan Oslo och Paris, utan
mellan Skåne och Sjaelland. All erfarenhet av sådana brobyggen visar på det.

Broarna byggs för långväga trafik, men de används inom få år av den lokala
trafiken.

Tysklandsfärjorna kommer därför knappast att vara hotade. Långtradar-
trafiken kommer att söka sig till färjorna från Ystad och Trelleborg även i
framtiden. Den transportled som skall ge regionen möjligheten till utveck-
ling skall har utvecklingskapacitet för nya transportsätt. Den skall stå i ett
sekel, och den skall kunna anpassas till nya moderna trafikslag. Det gör en
bred förbindelse, men inte en trång tunnel.

Transportleder skall ha hög turtäthet och regularitet. Där är bilbron full-
ständigt oslagbar. Allt annat är sämre. När man nu alltmer går över till just-
in-time-leveranser blir dessa faktorer allt viktigare för näringslivet. På sikt,
och med tillkomsten av en förbindelse över Femern Bält, kommer det att bli
förutsättningar för en stark utveckling regionalt i hela det gamla Hansaområ-
det runt Östersjön.

Miljöfrågorna är tämligen väl tillgodosedda. Svavlet i Malmöluften har
minskats till en tredjedel av vad det var 1970. Nu kommer endast 15 % av
svavlet i Malmöluften från lokala källor. Kvävet har minskat med hälften
sedan 1970. Då återstår problemet med koldioxid. Men det är ett globalt
problem som har med växthuseffekten att göra. Här har 08-orna precis
samma ansvar för koldioxidutsläppen som vi har i Skåne. Precis samma reg-
leringar kan åstadkomma samma resultat om man skulle våga angripa alla
dessa kringfartsleder som 08-orna planerar runt Stockholm. Jämfört med nu-
varande färjor kommer utsläppen från bron att halveras. Med tillfartsle-
derna kommer vi att hamna obetydligt under färjeutsläppen.

Frågan om miljön är alltså inget jätteproblem. Påståenden som vi hörde
förra året om att fiskarna skulle dö vid Lofoten, tror man tydligen inte ens
på i miljöpartiet längre.

Färjorna åstadkommer inte bara stora utsläpp. Visst kan man teoretiskt
lova vad som helst, men i verkligheten har vi inte sett någon färja som släp-
per ut mindre än 50 % av det som i dag släpps ut. Då skulle man komma ner
till bronivån.

Men dessa färjor är spännande på många sätt. Blir det is en vinter och
Sverige blir avstängt från kontinenten några månader skapas ju litet drama-
tik. Vidare har vi alla dessa konstiga båtar och rederier som dyker upp för
att sedan gå i konkurs, skandalaffäarer med kommunala färjbolag som går
omkull osv. Det ger en viss dramatik åt Skåne. Sedan har vi spänningen om
kvällarna när man står i färjeterminalen och undrar om man skall bli ner-
spydd eller nedslagen. Det är också en del av färjelösningarna.

Däremot tycker jag att man skall respektera Transportarbetareförbundet.
Dess ombordanställda kör redan lokaltrafik omfattande 17 km. Både servi-
törer och godisförsäljare har 20-procentig sjömansskatt, övriga sjöförmåner,
kort arbetsvecka och skatt från noll på extraknäck i land. Självfallet skall de
slåss för ett bevarande av färjorna. De får en helt annan sits om de skulle
arbeta på bussar eller tåg. Jag respekterar deras arbete när det gäller att
stoppa en Öresundsbro.

Tunneln är ett litet hål i jorden och är begränsad till bredden. Det är svårt
att göra anpassningar till nya trafiklösningar. Tunneln kommer aldrig att bli
självbärande. Pengar måste tas från andra vägsatsningar. Det hotar Norr-

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

Remissdebatt

(Öresundsbron)

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Remissdebatt

(Öresundsbron)

land. Om en tågtunnel på 17 km för biltåg varit en fiffig lösning, hade motor-
vägen mellan Malmö och Lund rivits upp för länge sedan. Man skulle alltså
ha borrat en tunnel och kört bilarna på tåget till Lund.

Temos utredning 1988 visade på en majoritet för en fast förbindelse hos
alla partiers väljare utom vänsterpartiets. Av dem som var positiva till en fast
förbindelse var det bara 10% som enbart vill ha tunnelalternativet.

En brofö. bindelse blir inte utan följder. Den kommer inte att spela en så
stor roll för miljön. Men den skapar förutsättningar för att ge oss två tillväxt-
regioner i landet. Den skapar möjlighet för Sydsverige att få högteknologisk
industri och kunskapsintensiv service, och det skapar möjlighet för en mer
effektiv transportstruktur via Helsingborg, Malmö och Trelleborg. Psykolo-
giskt är den här bron viktig.

Vi svenskar fungerar i allt väsentligt som ett öfolk, trots att vi hänger fast
i Sovjetunionen. Man måste ju åka båt hit. Det leder till skepsis mot allt som
händer på fastlandet, jantelagsmentalitet osv. Med en fast bro kommer allt
det att förändras. Vi kommer att bli mer européer på kuppen, trots att bron
kommer att leda till en ö som upplever sig som en del av kontinenten. Broar
får effekter.

Herr talman! Det är hög tid att komma till skott. Propositionen är välkom-
men. Bron behövs, och den är efterlängtad.

Anf. 4 VIOLA CLAESSON (v):

Herr talman! Jag vill börja med ett citat som jag gissar att några har hört
tidigare. Det är så pass anmärkningsvärt och viktigt att jag ändå vill ta upp
det här.

”Ser vi det ur ekonomisk effektivitets- och tillväxtssynpunkt, är det uppen-
bart att vi skall offra västkusten.”

Den som har brytt sig om de frågor som har med ScanLink och Öresunds-
bron att göra, vet att det var Kjell-Olof Feldt som yttrade detta 1970 på ett
seminarium på Chalmers tekniska högskola i Göteborg.

Herr talman! Även om aningslösheten när det gäller inställningen till mil-
jöproblemen har minskat sedan dess, har i stället cynismen, trots miljöpro-
blemen, ökat desto mer. Det är precis samma anda som vilar över den propo-
sition som är lagd om Öresundsbron. Det är skandalöst att man så ytligt be-
handlar frågorna om miljön.

Varför har alternativen till bron inte fått någon chans hittills? Det är tydli-
gen inte meningen att de skall få det heller enligt socialdemokrater i rege-
ringen, kanske också här i riksdagen, och moderata samlingspartiet.

Varför har trafikbehovet inte dokumenterats på annat sätt än som ett slags
önskelista, olika K-alternativ och utredningar som de av den famöse profes-
sor Åke Andersson? Sådana brukar lanseras här i kammaren.

Varför bygger de effekter på luft och vatten som man redovisar på 15 år
gammalt prognosmaterial?

Herr talman! Förklaringen ligger i det långa förspelet.

Den 14 januari 1984 avslöjade tidningen Arbetet planer som skulle vända
upp och ner på Sverige. Det var tills dess topphemliga planer på ett av de
största byggprojekten någonsin i modern tid. Tidningen Arbetet skriver:

”Med Volvo och Pehr G Gyllenhammar i spetsen vill ett internationellt

konsortium med Europas ledande industrier, uppbackade av den internatio-
nella bankvärlden, bygga en motorväg från Oslo via Göteborg, ner längs
västkusten över Malmö-Köpenhamn vidare till Hamburg och med ändpunkt
i Paris.---Det här gigantiska projektet har döpts till Scandinavian Link. -

— En detaljerad plan, utarbetad på Volvo, finns klar.---väl färdig kom-

mer också Scandinavian Link att närmast vända upp och ner på Sverige vad
beträffar infrastruktur, ekonomisk och industriell tidpunkt.---Unikt nog

har de här stora och avancerade planerna inte väckts på regeringsnivå.
Tvärtom är det (återigen) Pehr G Gyllenhammar som har visat sin förmåga
att 'tänka stort’.” Tidningen avslöjar också att Öresundsbron var själva
nyckeln i det här projektet, vilket inte är någon hemlighet för någon som har
ägnat sig åt de här frågorna under 80- och 90-talet.

Tidningen skriver att det som närmast skulle ske i januari 1984 var att Vol-
voledningen skulle presentera planerna för regeringen. Det hade Volvo
nämligen inte gjort trots att planerna hade avancerat så långt. De skulle pre-
senteras för två statssekreterare. På vilket departement då? kan man fråga
sig. Kan det ha varit kommunikationsdepartementet? Nej, naturligtvis på
finansdepartementet, där vid den här tiden Kjell-Olof Feldt var i farten, pre-
cis som vid seminariet på Chalmers tekniska högskola 1970.

Detta är alltså bakgrunden till att Öresundsbroprojektet skall drivas ige-
nom till precis vilket pris som helst.

Ännu återstår en del möjligheter innan riksdagen tar beslut. Men om inte
propositionen återkallas, vilket jag tycker är det minsta man kan begära i det
här läget, återstår det bara för opinionen att idka ytterligare påtryckningar
på bl.a. de socialdemokrater som tidigare har lovat att de inte skulle ställa
upp på en Öresundsbro.

Det är också anmärkningsvärt att det tidigare, när debatten var mer öp-
penhjärtig och projektet inte hade rullat på så långt, var fullständigt klart
att socialdemokraterna i just riksdagens trafikutskott, med dess ordförande
Birger Rosqvist i spetsen, tillhörde de socialdemokrater här i kammaren som
är emot Öresundsbron. Det måste vara mycket svårt för den gruppen social-
demokrater att nu behandla en proposition av det här slaget och med detta
innehåll. Inte något har hörts från det hållet, så jag väntar med spänning
på att se om dessa socialdemokrater ens med äran i behåll kan sitta kvar i
trafikutskottet och administrera den här frågan fram till ett riksdagsbeslut.

Så till frågan om miljön. Östersjöns ekosystem är helt beroende av saltvat-
teninbrotten genom Öresund. Det borde vara känt för de flesta, inkl, rege-
ringen. En ytterst liten sänkning av salthalten slår ut torskbeståndet, för att
ta ett exempel. Det är vad en bro över Öresund kan orsaka. Bortåt 200
tjocka fundament på ett avstånd av 30-40 meter från varandra, skyddsöar
mot påsegling och en sänktunnel med kilometerlånga upp- och nerfartsram-
per skall enligt planerna placeras ovanpå den naturliga tröskeln där vatten-
djupet är som lägst.

Vi känner också till att geologisk expertis har ifrågasatt den statliga utred-
ning som talar om en nollösning och kompensationsmuddringar mellan bro-
pelarna, dvs. precis de argument som upprepas också i regeringens proposi-
tion om Öresundsbron, som om de var fullständigt pålitliga.

Vi vet också att sydvästra Skåne, liksom övriga delar av västkusten längre

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

Remissdebatt

( Öresundsbron )

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

Remissdebatt

( Öresundsbron )

norrut, tar emot de största mängderna luftföroreningar i Sverige. Skogsska-
dorna har nått en sådan nivå att t.o.m. bokskogen dör på sina ställen, vilket
har dokumenterats mycket väl av både naturskyddsföreningen och ntiljöin-
riktade utredningar i Skåne. Kväveoxiderna, som till största delen kommer
från biltrafiken, är den största boven i dramat. Men vi vet också att det finns
andra utsläpp som inte kan regleras eller tas bort med tekniska lösningar.

Det är uppenbart att de som hela tiden talar i sådana termer som Kjell-
Olof Feldt använde 1970 och som Bertil Persson från moderaterna, använde
för en stund sedan här i talarstolen tror att tekniska lösningar kan fixa det
mesta. Och det behöver inte ens finnas belägg för att problemen kan lösas,
utan man tror bara - precis som Georg Andersson - att när bron står färdig,
då skall de tekniska lösningarna kunna sopa bort alla de miljöproblem som
vi har i dag. Upp till bevis, då!

Det finns inget hos bilproducenterna som pekar i den här riktningen. Det
finns inte ens tillräckligt stort intresse hos bilproducenterna här i landet. Den
katalytiska avgasreningen kommer dessutom inte år 2000 eller 2010 att vara
fullföljd på sådant sätt som förutsätts i propositionen och i tidigare utred-
ningar.

Herr talman! Om propositionen inte dras tillbaka - det ser tyvärr inte ut
som om vi får en debatt med Georg Andersson om det - menar jag att allt
måste göras från bromotståndarnas sida och från oss som har alternativ till
denna förskräckliga betongsosseutveckling. Vi som har alternativ måste
jobba ännu mer för att opinionen skall kunna visa riksdagsledamöterna att
ett beslut om en bro är fullständigt katastrofalt.

Anf. 5 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Till slut har nu förslaget om en Oresundsbro lagts på riksda-
gens bord, efter alla år av utredningar. Emellanåt har man från regeringens
sida velat ge sken av att ta hänsyn till miljön och ekonomiska realiteter, men
när frågan väl varit ute på remiss har man visat sig beredd att köra över en
majoritet också inom det egna partiet.

Den proposition som nu har lagts fram innehåller många svagheter och
oklarheter. Jag tycker därför det är utomordentligt bra att Kjell Dahlström
har tagit initiativ till den här remissdebatten. Jag vill också instämma i det
som Kjell Dahlström har sagt om behovet av ytterligare belysning av denna
stora fråga i olika utskott. Det har vi begärt också från centerns sida.

De mest entusiastiska broförespråkarna talar ständigt om bron till
Europa. Så görs också i propositionen. Men Själland är inte Europa. Skall
Öresundsförbindelsen göra skäl för ett sådant epitet, då förutsätts en fast
förbindelse mellan Danmark och Tyskland. Det är i vart fall inte hela
Europa. Men en sådan förbindelse verkar mer avlägsen än någonsin när man
läser propositionen. En trafikplanerare från Tyskland hävdade för en tid se-
dan att trafiken mellan Sverige och Tyskland inte är av sådan omfattning att
det går att investera i en fast förbindelse mellan Danmark och Tyskland. Han
framhöll dessutom att vägen till kontinenten i allt större utsträckning kom-
mer att gå via Östeuropa, något som är helt naturligt med tanke på den se-
naste tidens utveckling där, som innebär att man i allt större utsträckning
öppnar sig mot Västeuropa.

I propositionen om avtalet står det: ”En fast förbindelse över Öresund är
ett första steg i en gemensam nordisk transportlösning som ökar förutsätt-
ningarna för goda transportlösningar till våra marknader. En komplettering
med en fast förbindelse över Fehmarn Bält kommer därvid att ytterligare
knyta samman Norden med kontinenten. ”

Men vad som står i avtalet på denna punkt är till intet förpliktande. Att
Danmark håller emot är förståeligt, med tanke på de redan oerhört stora
broåtagandena. Danmark och Sverige har inte heller lyckats utverka några
löften om att Tyskland skall förstärka vägnätet i norra Tyskland. Det är re-
dan så hårt belastat, framför allt norr om Hamburg, att man allmänt talar
om en trafikinfarkt.

Ett av de viktigaste argumenten för alternativet bro har varit att bron
skulle självfinasieras och att staten och berörda kommuner inte skulle belas-
tas genom byggandet och driften. Tidigare skulle också ett privat konsortium
svara för broprojektet. Det har med emfas hävdats i varje debatt här i kam-
maren under 70- och 80-talen att det skulle vara på detta sätt. Också så sent
som 1990 hävdade man detta.

Nu meddelas i propositionen att Öresundsförbindelserna skall ägas av
svenska och danska staten med hälften vardera genom nationella bolag. De
skall samverka i ett konsortium som skall vara ägare och svara för all verk-
samhet. Det svenska bolaget skall bildas av vägverket och banverket. Dess-
utom skall byggandet finansieras med statsgaranterade lån. Detta är alltså
nytt. Bron skall inte vara privatägd utan ägas av de båda staterna gemen-
samt.

De uppgifter om kostnader för och finansiering av brobygget som ges av
broförespråkarna är helt vilseledande. En liten antydan om det finns också
i propositionen, där det sägs: ”Det bör framhållas att det i ett projekt av den
här typen med stora investeringar under många år är utomordentligt svårt
att ange ett definitivt belopp, eftersom projektets kostnader i löpande pris
bl.a. beror på framtida räntor och den allmänna prisutvecklingen.”

Längre fram säger man: ”Även en bedömning av hur det framtida resan-
det kommer att se ut måste ske med stor varsamhet.” Därefter fortsätter
man: ”Det finns skäl som talar för att de prognoser och de ekonomiska be-
dömningar som ligger till grund för kalkylerna är försiktiga.”

Beträffande miljöfrågorna sägs i propositionen att avtalet mellan Sverige
och Danmark kommer att prövas enligt gällande miljöbestämmelser innan
det får komma till stånd. Om miljöskälen mot en bro är starka, blir det i
så fall ingen bro? Eller är detta bara ett spel? Först kommer beslut, sedan
miljöprövning - men beslutet står fast under alla omständigheter.

Åtskilliga tunga remissinstanser har sagt nej till en bilbro, med motive-
ringen att den leder till förvärrade luftföroreningar i en redan alltför hårt
belastad region. Jag skall bara ta ett par exempel från remissinstanserna.

Boverket avstyrker satsningen på en bilbro med motiveringen: Malmöre-
gionen är starkt belastad av luftföroreningar. Kvävebelastningen på den
skånska marken är två till tre, ibland ända upp till fem gånger så hög som
den kritiska belastningsgränsen för marksystemet. Mycket talar för att kvä-
vebelastning på Öresund och Kattegatt är orsaken till bottendöd och utslag-
ning av det naturliga ekosystemet i dessa havsområden.

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Remissdebatt

(Öresundsbron)

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Remissdebatt

( Öresundsbron)

Naturvårdsenheten vid länsstyrelsen i Malmöhus län slog fast följande:
Att lägga en broförbindelse för biltrafik i Köpenhamn-Malmöläget får så-
dana miljökonsekvenser att projektet strider mot grundläggande värde-
ringar i natur- och miljövårdslagstiftningen och därmed också mot de grund-
läggande principerna för hela samhällsplaneringen.

En extra tyngd får detta yttrande med tanke på kravet från miljödelegatio-
nen för västra Skåne på omedelbar handling för att rädda miljön.

Det kan också - även om det inte är något remissvar - vara värt att i det
här sammanhanget också ta med vad ett socialdemokratiskt kommunalråd
i Malmö sade när hon skildrade situationen i Malmö: Långa bilköer, dålig
framkomlighet, bussar som sitter fast, dålig luft, 16 000 människor som bor
utefter gator med avgasvärden som överstiger Världshälsoorganisationens
normer och ungefär lika många som är bullerstörda. En besvärande olycks-
statistik redovisas för storstäderna, där Malmö har särskilt dåliga siffror.

Det yttrandet från det socialdemokratiska kommunalrådet får tala för sig
självt.

Varför skulle man, i den ena utredningen efter den andra, under alla dessa
år utreda frågan, då resultatet ändå är en enda stor osäkerhet i propositio-
nen? Det råder osäkerhet om kostnader, om miljöeffekter och om resande-
strömmar.

Öresundsutredningen från 1989 har beräknat antalet fordon över bron till
6 500. Nu höjs antalet visserligen med ett par tusen, men en jämförelse med
andra broar kan ändå vara intressant. Olandsbron, som betjänar en mycket
liten marknad i förhållande till en eventuell Oresundsbro, beräknas ha dub-
belt så mycket trafik som en dansk-svensk bro, och t.o.m. Sandöbron i Ång-
ermanland trafikeras av fler fordon än en tänkt Oresundsbro. Är då det be-
räknade antalet fordon över Öresundsbron en trovärdig siffra?

Det saknas nytänkande på kommunikationsdepartementet. Man har på
ett tidigt stadium helt avfärdat förslaget om en borrad järnvägstunnel. Men i
Europa är biltågen på frammarsch. En tunnel mellan England och Frankrike
konstrueras för att kunna ta biltåg.

Broförespråkarna vill dessutom gärna i jämförelser mellan olika trafikme-
del framhålla att bro- och färjealternativen blir i stor sett likvärdiga när det
gäller luftföroreningar - ja, resultatet av färjorna skulle t.o.m. bli något
värre. Hur har man kunnat komma till det resultatet?

För det första räknar man med en hög grad av rening på bilar - 90 % -
medan man för färjornas del räknar med en rening på endast 50 %, och detta
trots att det är lättare att rena färjorna, då det rör sig om större och färre
enheter. Alla argument anpassas till förmån för en bro men mot en tunnel
och mot färjor.

För det andra förutsätter man en kraftig ökning av biltrafiken över sundet
i samband med alternativet fortsatt färjetrafik. Sedan jämför man detta med
en väldigt liten trafik över en framtida bro. Här vill jag efterlysa litet större
hederlighet i jämförelsen mellan olika alternativ.

Det är dessutom så att färjor anpassas efter behov. Nya isförstärkta fartyg
ersätter de gamla. De nya färjorna drivs med lågsvavlig olja, och utsläppen
renas till 90%. Men satsningen på nya personfärjor har inte varit vad den
borde vara, beroende på ovissheten om framtiden.

I avtalet läggs fast att samtliga kostnader för Öresundsförbindelsen i sin
helhet skall täckas av trafikantavgifterna. Det har varit en utgångspunkt för
regeringen att byggandet av Öresundsförbindelsen inte skall finansieras med
anslag över statsbudgeten utan via avgifter. Det sägs vidare att de vinster
som trafiken beräknas generera skall fördelas lika mellan Sverige och Dan-
mark. Det finns i propositionen dessutom beräkningar som visar att det finns
ekonomiskt utrymme för att finansiera både byggande och drift av de omfat-
tande anslutningarna på den svenska sidan. Med hänvisning både till vinster
och till att kostnaderna är betalda bemöter man kritiken mot att t.ex. Malmö
stad i detta sammanhang skulle åsamkas stora kostnader. Detta är inget an-
nat än önsketänkande och glädjekalkyler.

Regeringen räknar dessutom med en kostnad på mellan 10 miljarder och
12 miljarder i 1990 års prisnivå. Kritikerna av kostnadsberäkningarna räknar
med helt andra siffror. Det skulle inte förvåna om också beloppet 40 miljar-
der kronor kommer att visa sig vara för lågt. Man kan fråga sig hur det då
går med regeringens beräkningar. På annat håll i propositionen sägs det, som
jag sade tidigare, att man måste vara försiktig med de ekonomiska bedöm-
ningar som ligger till grund för kalkylerna.

Det är hänsynen till miljön i hela Öresundsområdet och Östersjön som har
varit det tyngst vägande argumentet för oss i centerpartiet, och detta argu-
ment har fått ökad tyngd dels genom att miljöproblemen under årens lopp
har förvärrats, dels genom att medvetenheten om de grundläggande ekolo-
giska sammanhangen har ökat bland människor i allmänhet liksom kunska-
perna om hur stora försyndelserna har blivit och hur mycket som måste åter-
ställas. Frågan om en Öresundsbro är därför inte bara en fråga för experter.
Den engagerar stora grupper av befolkningen, inte minst i Skåne.

Herr talman! Turerna kring Öresundsbron har varit många och långa, och
västkusten och Skåne tål inte ökad biltrafik. Här måste miljön få styra. Då
finns bara ett alternativ vad gäller en fast förbindelse, och det är en järnvägs-
tunnel. Vad vi dessutom har behov av är ett flertal moderna färjeförbindel-
ser som når hela Europa utan omvägen över Danmark.

Många frågor är fortfarande olösta, och man frågar sig om regeringen
verkligen kan försäkra att en eventuell bro inte kommer att inkräkta på vi-
tala miljöintressen. Fåglar och sälar kommer att få maka på sig, och lastbi-
larna kommer att bli många fler i sydvästra Skåne redan under byggtiden.
Ingen vågar heller ge några garantier för Östersjöns vatten. Det finns sak-
kunniga som är djupt oroade över att strömmarna i sundet och i Bälten för-
svagas, och vi vet att Östersjön är ett känsligt ekologiskt system.

Men till detta tar regeringen ingen hänsyn. Tydligare besked går knappast
att få om vilken underordnad roll miljön numera spelar i den socialdemokra-
tiska politiken. Miljöfrågorna har inte heller spelat någon verklig roll i rege-
ringsförhandlingarna.

Herr talman! Man kan alltså säga att turerna kring Öresundsbron har varit
många. Västkusten och Skåne tål inte ökad biltrafik.

Avslutningsvis skulle jag vilja ställa några frågor. Jag skulle egentligen ha
ställt dem till kommunikationsministern, men jag ställer dem fastän han inte
är närvarande.

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

Remissdebatt

( Öresundsbron )

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Remissdebatt

( Öresundsbron)

Varför skall bron plötsligt byggas och drivas i statlig regi, dvs. med skatte-
betalarna som risktagare, när det i flera år har påståtts att privata finansiärer
står i kö för att klara brofrågan? Vill inte privata finansiärer vara med
längre?

Varför tas inte större hänsyn till miljöaspekterna när miljöutredning efter
miljöutredning har visat på den överbelastade miljön i Skåne, Öresund och
Östersjön?

Varför nonchaleras det faktum att kommunikationsströmmarna nu efter
Tysklands enande söker sig raka vägen till det nya Europa, dvs. i riktningen
Riigen-Rostock—Berlin i stället för omvägen via Danmark?

Hur hänger de försiktiga antydningarna i propositionen ihop med de vid-
lyftiga beräkningarna om vinster och betalning av anslutningsanläggningar?

I ett interpellationssvar den 7 maj 1989 underströk kommunikationsminis-
tern att det var en förutsättning för en kombinerad bro att en fast förbindelse
också kom till stånd över Femer Bad t. Det var en förutsättning. Den svenska
järnvägen skulle då kunna knytas samman med det europeiska snabbtågsnä-
tet. Det enda som sägs om det i avtalet är vad som nämns i artikel 21, nämli-
gen att Danmarks regering är beredd att arbeta för att en fast förbindelse
över Femer Bielt kommer till stånd under förutsättning att hänsyn till miljö
och ekonomi kan tillgodoses. Det är alltså ytterst ovisst, och det hade varit
bra om vi på den punkten hade kunnat få en kommentar från kommunika-
tionsministern. Men det kanske vi kan få vid ett annat tillfälle.

Till slut vill jag fråga: Vad innebär egentligen för regeringen överenskom-
melsens löfte om att en fast förbindelse måste uppfylla högt ställda miljö-
krav?

Anf. 6 VIOLA CLAESSON (v) replik:

Herr talman! Vi får alltså inga repliker på kommunikationsministern, ef-
tersom han inte har hunnit hit, och det blir heller inte någon debatt med nå-
gon regeringsföreträdare. Jag hade nog trott att andra socialdemokrater här
i riksdagen skulle visa ett visst intresse för frågan, men så är inte heller fallet.

Att jag begärde replik på Ulla Tilländers anförande beror inte på att vi är
oense i fråga om Öresundsbron. Vi är ense både om att broprojektet skall
stoppas och om hur alternativen borde se ut. Jag begärde ordet därför att jag
tror att jag har det svar som kommunikationsministern inte kommer att ge,
det svar som kanske så småningom kominer att finnas i någon före detta eller
nuvarande ministers memoarer.

I mitt förra inlägg tog jag upp frågan om vilka som hade fött idén, vilka
som hade ställt krav och i stort sett hade färdigutrett ScanLink- och Öre-
sundsbroprojekten innan regeringen ens hade diskuterat saken. Jag gjorde
detta på grund av att jag ville att det skulle bli tydligt att kapitalet i Sverige -
ScanLink-konsortiet och andra - av allt att döma har lurat skjortan av den
svenska regeringen. I alla överläggningar och i alla artiklar i massmedia stod
det fullständigt klart att dessa stora jättar, dessa privata industrikoncerner i
Sverige och i övriga Europa, nu skulle gå i spetsen och visa vad de dög till.
De skulle ta initiativet och bygga och bekosta det som ländernas regeringar
inte klarat av.

Men när allt plötsligt är klappat och klart drar de sig ur. Anledningen till
detta är antagligen att både PG Gyllenhammar och andra har blivit överty-
gade om att detta inte är något lönsamt projekt. Och regeringen har inte
ens, Ulla Tilländer, sett att det inte heller är ett samhällsekonomiskt lönsamt
projekt. Det kommer att kosta samhället oändliga summor på grund av den
ökade biltrafik som bron kommer att leda till.

Anf. 7 HÅKAN HOLMBERG (fp):

Herr talman! Jag begärde ordet för att ställa en fråga till kommunikations-
ministern. Vi får väl se om han kommer hit i tid för att kunna besvara den.
Frågan gäller vattengenomströmningen. Vi har från folkpartiet liberalerna
vid flera tillfällen markerat att vi i och för sig är positiva till en fast förbin-
delse och intresserade av den kombinerade väg- och järnvägsförbindelse
som nu är aktuell. Men vi är därmed inte automatiskt för varje tänkbart be-
slut om en bro, utan det finns vissa bestämda villkor. Ett av dessa gäller just
vattengenomströmningen.

I propositionstexten framhålls att det är fullt möjligt att uppnå en s.k. noll-
lösning, men det står egentligen inte så mycket mer. Frågan är vilka ambitio-
ner regeringen har att se till att denna nolllösning, som alltså skall vara fullt
möjlig att uppnå, verkligen blir av. Vilka ambitioner har regeringen i detta
sammanhang? För vår del är detta ett villkor för medverkan till ett beslut.

I övrigt finns skäl att återkomma när debatten kommer upp längre fram.
Jag tror inte att det är någon större mening med att begära att regeringen
drar tillbaka propositionen och kommer igen senare, utan utskottet får na-
turligtvis titta på frågan.

När jag hör olika inlägg om Öresundsbron får jag ibland en känsla av att
både de som motsätter sig bron och de som är mest entusiastiska för den
något lättvindigt räknar upp så många argument som de över huvud taget
kan komma på för att få en så lång lista som är möjligt på argument till stöd
för resp. sida. Det blir något väl dramatiska beskrivningar som lämnas; an-
tingen kommer allt gott av denna broförbindelse eller också allt ont som kan
tänkas.

Jag menar också att en del debattörer i sina beskrivningar av miljöproble-
men beskriver problem som råder i dag i Malmö och i Skåne. Bron kommer
ju ändå att stå kvar ganska länge, och man kan förutse en viss teknisk utveck-
ling och en hel del förändringar på olika punkter. Det är mycket svårt att
uttala sig tvärsäkert om exakt vilken inverkan broprojektet kommer att ha
både i fråga om miljön och i fråga om andra områden.

Helt uppenbart är ändå att om bron byggs på ett sådant sätt att vatten-
genomströmningen in till Östersjön påverkas så att salthalten där kommer
att förändras, då är detta ett projekt vi bör akta oss för. Om det å andra sidan
går att klara av det hela så som propositionen anger skall vara möjligt, är ett
villkor för vår medverkan att regeringen klargör att man tänker se till att
detta blir av. Frågan till Georg Andersson är: Vilka ambitioner har rege-
ringen? Det duger inte riktigt att bara tala om att detta skall gå att göra, utan
det krävs litet mer.

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Remissdebatt
(Öresundsbron)

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

Remissdebatt

( Öresundsbron)

Anf. 8 KJELL DAHLSTRÖM (mp):

Herr talman! Jag beklagar naturligtvis att ingen representant för rege-
ringen har ställt upp i denna remissdebatt. Det säger litet grand om det sätt
varpå regeringen hanterar riksdagen. Jag tycker att det minst sagt är något
skandalöst. En sådan här oerhört viktig fråga, som jag sade i mitt inlednings-
anförande, kanske det största bilaterala åtagande som Sverige gör med en
annan stat, förtigs av regeringen i den första debatten efter det att man har
lagt fram ett så allvarligt och viktigt förslag. Jag har sett skolminister Göran
Persson smyga omkring i kammaren. Han har kanske litet respekt för riksda-
gen, han kanske tycker att det här är skamligt av regeringen, men jag vet
inte. Jag skulle vilja att det var på det viset.

Jag begärde egentligen en replik på Håkan Holmberg. Jag har hela tiden
varit litet nyfiken på folkpartiets linje i Öresundsförbindelsefrågan. Jag har
med mig en sammanställning från Sydsvenska Dagbladet den 27 april 1990,
där man har frågat alla Skånes riksdagsledamöter hur de ställer sig till bro,
tunnel eller färjor. Det har visat sig att de tre folkpartisterna har svarat: Bro.
Men de har invändningar: Bro om den blir miljövänlig, tunnel om bron blir
miljöovänlig. Det är ungefär samma sak.

Man brukar säga om folkpartisterna att de velar. På en tidningsredaktion
hade journalisterna satt upp ett tidningsurklipp där det stod att det finns en
åsikt för varje folkpartist. Nu skall jag inte försöka häckla folkpartiet, därför
att jag tycker att folkpartiet ibland har visat försök till intellektuell resning i
olika frågor. Det gör man faktiskt ofta nu. Jag vädjar till folkpartiet och
Håkan Hornberg att visa en intellektuell resning. Det är inte fråga om en
jeremiad om överreklamerade miljöförluster, som vi skulle få med en Öre-
sundsbro enligt Håkan Holmberg. Tvärtom leker vi med livets själva kärna,
när vi hotar livet i Östersjön, med snart tio självständiga stater som omringar
detta hav. Vi måste självfallet vara oerhört varsamma. Det är denna seriösa
framtoning som vi ville att debatten skulle ha. Vi tycker inte att propositio-
nen tillnärmelsevis har denna seriösa framtoning.

Anf. 9 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:

Herr talman! Kjell Dahlströms hänvisning till folkpartiets strävan till intel-
lektuell hederlighet och resning gläder mig. Det är just en sådan hållning
som vi försöker inta. Jag tolkar tyvärr åtskilliga av de inlägg som görs mot
tanken på en Oresundsbro som så, att vi inte skall ha någon bro under några
omständigheter, inte ens om den går att göra miljövänlig och om den passas
in i ett rimligt ekologiskt och miljömässigt perspektiv. Vad man egentligen
är emot är inte bron, utan hela det moderna samhället med trafik, integra-
tion mellan stater, osv. Jag får en känsla av att det egentligen är det man
säger. Men om det är så - och detta är vårt landsmötesbeslut - att det går
att klara av ett broprojekt med rimliga miljökrav, då är det bra. Från våra
utgångspunkter är det positivt att man kan knyta ihop länder och skapa star-
kare regioner, inte minst i det nya europeiska perspektivet.

Kjell Dahlström råkade själv bekräfta den bild som jag gav i mitt förra
inlägg, nämligen att man ibland brassar på litet väl mycket. Det kanske gäller
också en och annan broanhängare när man försöker göra listan på argument
så lång som möjligt. Man leker med livets själva kärna, sade Kjell Dahl-

ström. Det är en formulering som jag och, tror jag, de flesta andra normalt
skulle använda ifall debatten handlade om genmanipulation av något sällsynt
sinistert slag, som jag inte tror någon i denna kammare eller någon annan-
stans överväger. Man kanske skall tänka litet på ordens innebörd.

Anf. 10 KJELL DAHLSTRÖM (mp) replik:

Herr talman! Jag hävdar verkligen att man leker med livets själva kärna
om man är på väg att utsläcka fisket och vattenlivet i Östersjön, ett av de
största och mäktigaste innanhaven på jorden. Det tycker jag inte är ett över-
maga uttryck på något sätt.

Anf. 11 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:

Herr talman! Det sista var kanske ett mera modifierat uttryck från Kjell
Dahlström. Får jag då bara poängtera att det som jag efterlyste i det besked
som vi i dag inte kan få från kommunikationsministern var just ett klargö-
rande när det gäller regeringens ambition avseende nollösningen, alltså vat-
tengenomströmning till Östersjön och därmed salthalten och möjligheterna
att bevara Östersjöns miljö som den är i dag, eller allra helst naturligtvis re-
nare än så, men det är andra åtgärder som krävs för det.

Anf. 12 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! I låkan I lolmberg sade att det är svårt att uttala sig tvärsäkert
om bron. Vare sig man är för eller mot den borde det vara så. Men en sak
kan man uttala sig tvärsäkert om, och det är att en borrad järnvägstunnel är
ett bättre alternativ från miljösynpunkt än en bro under alla omständigheter.
Det påståendet tror jag ingen betvivlar eller förnekar.

Om man skulle satsa på en borrad järnvägstunnel skulle inte miljön i
Östersjön påverkas. Effekterna i havet skulle inte bli så stora att det skulle
påverka den marina miljön i Östersjön. Sedan vill Håkan Holmberg ställa
en fråga till kommunikationsministern. Man jag skulle vilja råda Håkan
Holmberg att ställa frågor till andra bedömare också. I propositionen, vilken
jag råder Håkan Holmberg att läsa, är alla problem med en bro undanröjda.
Därför kan det vara bra att få frågan belyst ur annan synpunkt och från andra
håll också.

För egen del tycker jag att regeringen borde ha intresserat sig mer för al-
ternativet borrad järnvägstunnel över huvud taget. 11.ex. tidningen Statsan-
ställd refererar man till en av Sveriges största byggentreprenörer, som har
den uppfattningen att tunnlar hör framtiden till. Det beror just på den se-
naste mycket avancerade tunneltekniken och alla fördelar med tunnlar. En
rundringning som man har gjort till banker i Sverige och utomlands bekräf-
tar också att finansiärer och byggare skulle ha funnits om bara regeringen
hade sagt ja till ett tunnelalternativ. När det fortfarande var aktuellt med
privata finansiärer av bron förundrade sig t.ex. Deutsche Bank över varför
svenskarna inte frågat om Deutsche Bank ville finansiera en tunnel under
Öresund utan bara om den ville finansiera en bro. Man var alltså förvånad
över det.

I ett prospekt som Deutsche Bank har presenterat påpekar man just att
en borrad tunnel under Sundet är den effektivaste och lönsammaste lös-

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

Remissdebatt

(Öresundsbron)

2 Riksdagens protokoll 1990191:89

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Remissdebatt

(Öresundsbron)

ningen. Man skriver så här: ”Tunnelförbindelsen är med dagens teknik den
mest ekonomiska lösningen. Den ger klara fördelar vad gäller säkerhet och
tillförlitlighet. I drift och under byggtiden är den oberoende av vädret och
bildar inget hinder för sjöfarten.” Så långt Deutsche Bank.

Anf. 13 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik:

Herr talman! Jag är litet förvånad över Ulla Tilländers undran varför vi
inte ställer ännu fler frågor. Det kan vara så att vi har litet olika utgångspunk-
ter och värderar, som jag redan antydde, olika tänkbara argument för och
emot på olika sätt. Den fråga som jag ställde tycker jag fortfarande är vä-
sentlig och, som jag sade, för oss avgörande, nämligen frågan om vatten-
genomströmningen. Sedan kan man ställa en rad andra frågor, men alla är
inte av lika stor betydelse. Den här frågan är mycket betydelsefull. Jag för-
väntar mig att det, även om det inte kan ske i dag, kommer ett svar från
regeringen på min fråga.

Anf. 14 ULLA TILLÄNDER (c) replik:

I Ierr talman! Jag anser inte att det räcker att man får kommunikationsmi-
nisterns bedömning av frågan, för den finns redan. Problem och frågor över
huvud taget blir avfärdade, därför att allting talar till brons fördel. Vad jag
menar är att man också skall få andra bedömares synpunkter på en eventuell
bro.

Nu är det inte säkert att vi får någon bro. Vi har ju fattat ett beslut här i
riksdagen om det tidigare, men det har ännu inte byggts någon bro.

Anf. 15 BER TIL PERSSON (m):

I Ierr talman! Jag tror att det är viktigt att man ser med realism på de hot
som målas upp här. Jag kan konstatera att miljöpartiet inte längre vidhåller
att all fisk dör vid Lofoten om bron byggs. Det är ett tillnyktrande som är
värdefullt. Jag skulle också vilja hävda att sälar inte dör av att se en bro på
avstånd, lika litet som de dör av att se en färja på avstånd. Att Saltholm är
skyddad vet vi alla.

När det däremot gäller muddringsarbeten håller jag med om att vi måste
klara salthalten i Östersjön. Det är en mycket viktig uppgift för oss.

Vad gäller regional utveckling har Sverige halkat efter. Det är inget tvivel
om att tillväxten i Sverige är lägre än på kontinenten. Reallöneökningarna i
Tyskland under det senaste decenniet ligger på ungefär 30 %, här på ungefär
1 %. Det är ett bekymmer. Vi ser hur region efter region växer upp över
gränserna i Europa. Vi har en region som sträcker sig från Oxford, Cam-
bridge, London och ner till Paris. Vi har en annan som sträcker sig från Bar-
celona över Rivieran till Milano. Det finns ingen motsvarande stark region i
norra Europa. Vi behöver en sådan för att vara med i den tillväxtutveckling
som vi har att se framför oss i EG. Fakta om detta har visserligen Åke An-
dersson berättat om, men de är också noggrant studerade både i USA och
inom OECD. Det är inga villoläror. Dessutom kommer Åke Andersson från
Umeå, vilket gör att han knappast kan beskyllas att vara skåning med lokal-
chauvinism.

Beträffande tunnclalternativet vill jag säga att förbindelser byggs efter de

lokala förhållandena. I Engelska kanalen, där det är 70 meter djupt och oer-
hörda tidvattenströmmar, bygger man en tunnel. I Öresund, där det är grunt
vatten, bygger man en bro. Vid Gibraltar, där det är 400 meter djupt, tänker
man sig en flytande tunnel hängande 100 meter under vattenytan. Så allt be-
ror på lokala förhållanden.

Slutligen: Vi har utrett frågan nu i över hundra år. Det går alltid att säga
att den senaste utredningen är 5-10 år gammal och att vi behöver göra om
den. Men någon gång måste vi vara kompetenta att fatta beslut även i denna
riksdag.

Anf. 16 VIOLA CLAESSON (v):

Herr talman! Jag tycker att det är dags att påminna Bertil Persson om vad
han sade i ett tidigare inlägg. Han sade att om det hade varit fiffigt - jag tror
att det var med tanke på luftföroreningarna från bilismen - hade man rivit
upp en motorvägssträcka i Skåne. Var det inte så? Men eftersom man inte
har gjort det, är det alltså inte fiffigt! Då skulle jag vilja vända på steken och
säga till Bertil Persson: Om det hade varit fiffigt att bygga en Oresundsbro,
varför i all sin dar har man tvingats utreda frågan i hundra år? Trots alla dessa
mängder av utredningar bygger ju de senaste utredningarna och resultaten
på de gamla undersökningar som är gjorda när det gäller miljö. Man har inte
gjort någon genomgripande miljöanalys. Man har inte lyssnat på forskare
som har framträtt.

Herr talman! I programmet Kanalen i Riksradions program 1 den 22 mars
handlade en del inlägg om miljön. Nu har det sagts ganska mycket om mil-
jön, men dessa argument biter tydligen inte på broförespråkare från mode-
raterna och socialdemokraterna. I detta program deltog bl.a. Bengt-Owe
Jansson med synpunkter på miljön. När han hade redovisat vilka katastro-
fala följder ett byggande av en bro kan få på vattengenomströmningen, som
vi har talat ganska länge om nu här i kammaren, berättade programledaren
i Kanalen att han hade försökt få regeringen att ställa upp för att svara på
många av dessa mycket viktiga frågor om miljön och miljökonsekvenserna.
När han vände sig till regeringen för att få någon att ställa upp fick han föl-
jande besked från statssekreteraren Ingemar Skogö på kommunikationsde-
partementet, en man som är kommunikationsminister Georg Anderssons
närmaste man: Ingen person från departementen är beredd att diskutera
dessa frågor, dvs. miljöfrågorna, inför den svenska allmänheten förrän avta-
let med danskarna skrivits under i morgon. Detta enligt ett avtal som den
svenska regeringen gjort med den danska regeringen.

Hela tiden pågår detta hemlighetsmakeri när det gäller de viktigaste frå-
gorna, miljöfrågorna. Ställer sig Bertil Persson bakom att man skall smyga
och sopa under mattan allt det som den svenska allmänheten borde få infor-
mation om och som måste debatteras före beslut här i riksdagen?

Anf. 17 KJELL DAHLSTRÖM (inp):

Herr talman! Bertil Persson är min bänkkamrat här i kammaren, och jag
har upplevt det som trevligt att sitta och salongstala med honom emellanåt
vid voteringar, osv. Men hans argumentering i denna sakfråga är tröttande
och populistisk, och argumenten är mycket grunda. När han tar upp fisket

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Remissdebatt

(Öresundsbron)

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Remissdebatt

( Öresundsbron)

vid Lofoten, som lian säger att någon miljöpartist har tagit upp, går han
utanför den debatt som förs här i kammaren. Jag har inte sagt det som han
tar upp, och jag har därför ingen anledning att ga i debatt om huruvida fisket
dör eller inte vid Lofoten. Jag känner över huvud taget inte till frågan.

Sedan går Bertil Persson in på ett stort område om att regionernas Europa
skall växa ihop och att vi skall få ett regionernas Europa. Jag kan upplysa
om att det nästan verkar hämtat ur miljöpartiets Europapolitik. Vi vill fak-
tiskt ha ett förenta regionernas Europa. Vi är därför kanske inte så väldigt
långt ifrån varandra i det fallet. Men jag tycker att Bertil Persson avslöjar att
han tror på att regioner skall växa och asfalteras, att vi skall ha verksamheter
som kryper ut. ”The urban sprawl” brukar man kalla detta på planeringseng-
elska, dvs. att städer bara glider ut med dynamiska effekter som följd. Jag
har faktiskt studerat detta i Aten i början av 70-talet. Det fanns där en arki-
tekt som hette Doxiadis som ville skapa ett Ekumenopolis, där vi alla skulle
bo i en enda världsstad som kringlade sig runt jorden som en Heimskringla.
Detta är mekanistiska medeltida tankegångar som vi måste lämna. I dag sker
mycket av nyskapandet på kärngårdar, kanske ute på landet, med datastu-
gor. Man behöver inte sitta i knät på varandra för att klara ett fint utveck-
lingsarbete med teknisk nydaning osv. Vi behöver inte den typen av meka-
nistiskt hopkletade stadsregioner som Bertil Persson talar för. Lyssna därför
på dem som har andra tankegångar som innebär att det inte behövs någon
bro över Öresund för att klara kommunikationerna - inte alls.

Anf. 18 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Att Bertil Persson är tekniskt kunnig framgår av hans inlägg
om byggande av tunnlar. Det kan ingen ifrågasätta. Men jag undrar om han
har läst propositionen så noggrant. Det är nämligen inte likt moderaterna att
på det sätt som Bertil Persson gör här i dag skönmåla en dålig proposition
från socialdemokraterna. Eftersom denna fråga har utretts i hundra år borde
innehållet i propositionen ha varit litet bättre och litet fylligare än det är.

Anf. 19 BERTIL PERSSON (m):

Herr talman! Viola Claesson frågade varför vi inte har byggt bron under
dessa hundra år. Det är inte så konstigt. Hade det inte varit en nationsgräns
där hade vi byggt bron. Om det hade varit öken, berg eller skog hade det
funnits en väg emellan. Men i och med att det är en nationsgräns kan stock-
holmare sitta och hindra skåningar att få den väg som vi så väl behöver, bara
för att vi måste åka till Stockholm och fråga om lov. Därför kan vi inte bygga
den väg som vi annars hade byggt alldeles själva. Det är inte något konstigt
med det.

Jag vill säga följande till Kjell Dahlström. Om man försöker analysera si-
tuationen tror jag inte att det som vi trodde skulle vara ”electronic freedom”
fungerar, dvs. att man kunde sälja en etta i Gamla Stan och köpa en herrgård
i Värmland och sitta vid sin datamaskin och vara kreativ. Kreativitet uppstår
i stället vid människors möten. Och det är därför som vi skapar våra forskar-
byar, våra ”science cities”, och det är därför som vi måste ha våra flygförbin-
delser, och det är därför som vi behöver våra broar. Det är bra med elektro-
nik, men den skapar inte den kreativitet som människors möten gör. Det är

därför som vi måste skapa möjlighet för människor att mötas i de regioner
som växer fram.

Anf. 20 VIOLA CLAESSON (v):

Herr talman! Det är mycket lustiga argument som blandas från en broföre-
språkare som Bertil Persson. Han försöker framträda som en mjukis trots att
han egentligen är en teknokrat, som jag tycker har mycket litet på fotterna
när han vill diskutera miljöproblemen och säger att det inte blir några jätte-
stora miljöproblem, och sedan är saken klar.

Herr talman! I övrigt är Bertil Perssons argumentation om K-regioner, Bi-
samhälle, kreativitet, osv. inte är något annat än de floskler som professor
Åke E Andersson brukar upprepa. Åke E Andersson är inte skåning. Men,
Bertil Persson, det är inte heller den rad av kommunikationsministrar eller
regeringsledamöter som hela tiden under de senaste åren, från den tid som
jag har redovisat, har sagt ja till Öresundsbron. Det gäller alltifrån dåva-
rande industriminister Thage G Peterson till kommunikationsminister Sven
Hulterström och en hel rad andra. Det gäller även Georg Andersson nu-
mera. De är väl inte stockholmare och 08-or? De är ju ett antal mansperso-
ner som helt enkelt har ställt sig bakom Gyllenhammars och ScanLink-kon-
sortiets krav och som nu får stå med hela ansvaret för att projektet skall ros
i land. Det är ju det som är huvudfrågan när vi diskuterar Öresundsbron.

Anf. 21 KJELL DAHLSTRÖM (mp):

Herr talman! Jag vill avslutningsvis säga att jag respekterar att Bertil Pers-
son här representerar Svenska mästerskapen i politik, SM i politik som jag
brukar uttrycka det, när ingen av de 156 socialdemokraterna i riksdagen kan
göra det. Moderaterna står ju uppenbarligen för samma bropolitik som soci-
aldemokraterna. Jag respekterar alltså moderaten för detta i detta samman-
hang.

Jag tror också på personliga möten. Och jag har ingen övertro på elektro-
nik, Bertil Persson. Vi har ingen tro på att man för att mötas måste fraktas i
1 ton stål, bilskrot, om jag får uttrycka mig litet kraftfullt. Det behövs inte.
Man kan mötas på mycket smidigare sätt via nya och intelligenta tågsystem,
högkvalitativa järnvägar. Man kan flyga om det är fråga om längre avstånd,
och framför allt kan man använda sig av telefoni. Jag hoppas därför att vi
inte får se något Örestad skapas genom detta SM i politik.

Anf. 22 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! På en punkt kan jag hålla med Bertil Persson, nämligen när
det gäller frågan om att en fast förbindelse över Öresund inte är något nytt.
Redan 1886 arbetade ett franskt banksyndikat med frågan. Och 1936 var
AB Skånska Cementgjuteriet en av sex entreprenörer som lade fram ett för-
slag om att bygga en bro. Men jag håller inte med Bertil Persson om motive-
ringen till att det över huvud taget inte har blivit någon bro.

I december 1973 fattades ett beslut i Sveriges riksdag om en vägbro mellan
Malmö och Köpenhamn, vilket väl alla känner till vid det här laget, med röst-
siffrorna 215 för och 97 emot. Den bron skulle stå öppen 1985. Jag minns så
väl när Malmös dåvarande starke man Nils Yngvesson och den dåvarande

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Remissdebatt

( Öresundsbron )

3 Riksdagens protokoll 1990191:89

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Remissdebatt
(radio- och
TV-frågor)

kommunikationsministern stod vid Lernacken i Malmö och pekade ut bro-
fästet. Men vad dröjsmålet egentligen avspeglar är ekonomiska realiteter
och en vaken opinion som ifrågasätter det förnuftiga och rimliga i att satsa
på bensinbaserad trafik i stället för kollektiv spår- och sjöbaserad trafik, vil-
ket vi vill ha. Och nu 1991 är återigen oerhört många frågor obesvarade.

Anf. 23 BERTIL PERSSON (m):

Herr talman! Att danskarna var tveksamma den gången är inte så kons-
tigt. De har nämligen sitt Norrlandsproblem i fallet Jylland, och de kan inte
gärna bygga en fast förbindelse till Sverige innan det finns en fast förbindelse
till Jylland. Nu är en sådan på gång, och därför är också danskarna positiva
till att det blir en Öresundsförbindelse, på samma sätt som Helmut Kohl i
Tyskland har uttalat sin tillfredsställelse över att man skapar denna förbin-
delse och sina förhoppningar om att den skall fortsätta ned till Femern Bält-
leden också.

Av det skäl som jag har redovisat är jag övertygad om att detta är en möj-
lighet för södra Sverige att utvecklas och att få en tillväxt som man i dag
saknar men som är bra för hela landet.

Man får med dagens teknik aldrig samma turtäthet och samma regularitet
i trafiken på något annat sätt än genom en bilbro. En bilbro, en bred förbin-
delse, skapar möjlighet att anpassa leden till nya trafiklösningar under det
sekel som denna förbindelse skall stå.

Jag är glad över att socialdemokraterna också har funnit att detta är en
viktig riksangelägenhet, och jag kan inte annat än hoppas att det här skall
leda till ett positivt beslut, ju fortare desto bättre.

Anf. 24 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Jag vill bara konstatera att med det förslag som nu föreligger
löser man inte frågan om riksförbindelser i Sverige, utan det blir en lokalgata
mellan Malmö och Köpenhamn - om den blir av.

Propositionen hänvisades till trafikutskottet.

Överläggningen var härmed avslutad.

4§ Remissdebatt (radio- och TV-frågor)

Föredrogs proposition 1990/91:149 Radio- och TV-frågor.

Anf. 25 KAJ NILSSON (mp):

Herr talman! Ärade ledamöter! Nu ligger regeringens proposition
1990/91:149 om radio- och TV-frågor på riksdagens bord. Avsikten är up-
penbarligen att den skall remitteras till konstitutionsutskottet. Traditionellt
behandlas frågor som gäller Sveriges Radio i kulturutskottet, och en stor del
av propositionen avser Sveriges Radios resurser och organisation m.m. Var-
för skall Sveriges Radios resurser och riktlinjer för Sveriges Radios framtida
verksamhet inte som vanligt tas upp i kulturutskottet? Det enda som är spe-

ciellt denna gång är beslutet om etablering av en ny markburen reklam-TV-
kanal. De avsnitt som gäller detta skall givetvis gå till konstitutionsutskottet.
Jag yrkar därför att följande punkter i propositionens hemställan behandlas
av kulturutskottet: 2, 20, 22, 23—26. Dessa punkter handlar om sådant som
kulturutskottet traditionellt brukar ta upp.

Punkt 2 gäller förslagen till lag om ändring i lagen om TV-avgift.

Punkt 20 handlar om en förlängning med sex månader, till utgången av år
1992, av avtal mellan staten och företagen inom Sveriges Radio-koncernen.

Punkterna 22 och 23 rör sig om riktlinjer inför beslut om ett nytt avtal mel-
lan staten och Sveriges Radio-företagen och förslag till medelsberäkning för
den avgiftsfinansierade verksamheten inom Sveriges Radio-koncernen.

Punkt 24 handlar om radionämndens verksamhet.

Punkt 25 handlar om televerkets investerings- och driftskostnader.

Punkt 26 gäller omfördelning av medel, anvisade för televerkets investe-
rings- och driftkostnader avseende år 1992.

De övriga punkterna -1,3, 4—19- bör behandlas av konstitutionsutskot-
tet. Detta gäller även punkt 21 som man, enligt min mening, borde vara ge-
nerös nog att överlåta åt konstitutionsutskottet. Punkten avser sponsring av
program.

Överläggningen var härmed avslutad.

Med anledning av de framställda yrkandena rörande remiss av proposition
1990/91:149 beslöt kammaren på förslag av talmannen att på nytt bordlägga
propositionen.

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Svar på inter-
pellationer

5 § Svar på interpellation 1990/91:166 om skolans skyldighet att mot-
verka rashets m.m.

Anf. 26 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Håkan Holmberg har frågat mig om vilka regler och anvis-
ningar som gäller beträffande skolans skyldighet att motverka nynazism och
rashets och vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att förstärka skolans
vakthållning mot rasistisk och nynazistisk propaganda.

Håkan Holmbergs interpellation föranleds av att Ahmed Rami, som hös-
ten 1989 åtalades och fälldes av Stockholms tingsrätt för yttrandefrihetsbrot-
tet hets mot folkgrupp, nu försöker få ut sitt budskap till gymnasieungdom i
Stockholm dels genom närradiosändaren Radio Islam, dels genom person-
liga besök på skolor.

Läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan är de bindande före-
skrifter som varje skola skall följa. Demokratisk fostran och objektivitet i
undervisningen är de riktlinjer som allt arbete skall präglas av.

I läroplanen för grundskolan, Lgr 80, står: ”Skolan skall vara öppen för
att skiljaktiga värderingar och åsikter framförs och hävda betydelsen av ett
personligt engagemang. Samtidigt skall skolan hävda vår demokratis väsent-
liga värden och klart ta avstånd från allt som strider mot dessa. Skolan får
alltså inte ställa sig neutral eller passiv i fråga om det demokratiska samhäl-

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Svar på inter-
pellationer

lets grundläggande värderingar. Skolan måste i stället medvetet verka för
dessa värderingar och fostra eleverna till att respektera dem.”

Antisemitism eller annan rasistisk propaganda får alltså inte förekomma i
skolan.

När skolan tar upp politiska, religiösa och moraliska frågeställningar är
det väsentligt att vara saklig och allsidig. Eleverna skall vänja sig vid en un-
dersökande inställning till kunskaper och information, och de skall öva sig i
att kritiskt granska argumentation och slutsatser.

Det är varje rektors uppgift att se till att läroplanens intentioner också
följs när utomstående medverkar i skolans arbete. Det är den lokala skolled-
ningen som skall besluta ont skolans samarbete med organisationer och för-
eningar samt i vilka former deras medverkan skall ske.

Den lokala skolledningen måste själv besluta om det är lämpligt att låta
vissa individer eller organisationer medverka i skolans arbete och under
vilka former deras medverkan skall ske. De mål och riktlinjer som jag nu
redogjort för gäller för all verksamhet i skolan. Det åligger skolans ledning
att svara för balans och allsidighet. Genom tillsyn, uppföljning och utvärde-
ring skall skolans mål och riktlinjer ständigt hävdas och främjas. Detta sam-
mantaget är skolans metod att fostra demokratiskt sinnade och självständiga
medborgare. Jag vill poängtera att när skolor och enskilda lärare behandlar
kontroversiella frågor inom områdena politik, religion, moral är de skyldiga
att följa de principer som nyss beskrivits. Eleverna måste således få tillfälle
att allsidigt ta del av sakfrågan och ha möjlighet att kritiskt granska argumen-
tationen likväl som skolan är skyldig att kraftfullt bemöta och ta avstånd från
rasistiska och andra antidemokratiska synsätt.

Jag vill också erinra om att inför skolavslutningarna våren 1990 sände jag
tillsammans med organisationerna inom skolan ett särskilt brev till alla Sve-
riges skolor där vi särskilt uppmärksammade skolans ansvar att motverka
rasism och främlingsfientlighet.

Anf. 27 HÅKAN HOLMBERG (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.

Jag är glad över att svaret har fått den utformning som det har fått. Det är
en tydlig markering av att skolan verkligen har den skyldighet som vi alla
har vant oss vid att den skall ha: att bekämpa rasistisk och antidemokratisk
propaganda. Det är med tanke på den situation som har uppstått under de
senaste åren viktigt att detta framhålls. I svensk närradio har det kunnat be-
drivas rashets av en typ som förmodligen är unik i Västeuropa under hela
efterkrigstiden. Den person som det gäller fälldes ju också på så många
punkter att det är unikt i modern historia. Den hets som vederbörande har
ägnat sig åt har alla den klassiska nazistiska rashetsens kännetecken. Det
hela har utomordentligt litet att göra med situationen i Mellanöstern eller
med t.ex. religionsdebatt som det ibland har sagts när man har velat ta perso-
nen i fråga i försvar. Namnet Radio Islam på denna radiosändare är en för-
olämpning mot en världsreligion.

Det finns ett speciellt inslag som gör det hela extra allvarligt. Ett av de
teman som är typiska i modern nazistisk propaganda är nämligen förnekan-
det av att förintelsen av 6 miljoner judar under andra världskriget över hu-

vud taget har ägt rum. Det finns i dag en ganska omfattande litteratur, som
i bästa fall kan kallas pseudovetenskaplig, där olika personer uppträder ined
lånta vetenskapliga fjädrar och försöker leda i bevis att förintelsen icke har
ägt rum. 1 Radio Islams tappning har det dessutom talats om att det rör sig
om en judisk konspiration. Påståendet att förintelsen har ägt rum skulle
alltså vara en konspiration i syfte att pressa pengar av mänskligheten.

Den person som är aktuell från svensk närradio har alldeles nyligen med-
verkat i ett nynazistiskt möte i Tyskland, med kända företrädare för just den
s.k. revisionistiska skolan. Det gäller bl.a. den ökände fransmannen Fauris-
son som i fransk domstol har dömts, därför att han har uttalat att förintelsen
inte har ägt rum. Den danske nazistledaren Paul Riis-Knudsen var också en
av de medverkande. Det speciellt allvarliga är naturligtvis att vi här har att
göra med världshistoriens mest väldokumenterade förbrytelse om vars histo-
riska verklighet vissa personer nu systematiskt försöker att skapa tvivel. Det
är här som skolan har sin unika uppgift. Vi som är utanför skolan får ägna
oss åt att bemöta personer av det här slaget i den offentliga debatten och om
det är nödvändigt dra dem inför domstol på det sätt som har skett. Men om
skolan börjar behandla frågan om huruvida förintelsen har ägt rum eller inte
som en fråga som det går att diskutera - där det alltså skulle finnas olika
uppfattningar, och där det inte är riktigt klart vad som egentligen har hänt -
är det utomordentligt farligt. Det finns snart inga människor kvar som har
egna erfarenheter av förintelselägren. Om 5--10 år kan det vara nästan
omöjligt att i vårt land över huvud taget få tag på personer som på ett trovär-
digt sätt kan berätta om sina egna upplevelser.

Mot den här bakgrunden har man i andra europeiska länder t.o.m. gått så
långt att man har kriminaliserat själva påståendet att förintelsen är ett påhitt.
Det har skett i Frankrike, och såvitt jag vet finns sådana bestämmelser i
Tyskland också. Jag efterlyser inga sådana bestämmelser i Sverige. Däremot
tycker jag att det bör vara en hederssak för regering och riksdag att se till
att det i den nya läroplan som lär vara på gång mycket tydligt framgår att
förintelsen och information om nazismens verkliga innebörd är moment som
icke får utelämnas. Hur man än lägger upp undervisningen i övrigt får detta
icke ske. Jag tycker också att det vore motiverat, när man nu mer och mer
talar om utvärdering av undervisningen, att göra just en utvärdering av resul-
tatet av undervisningen i modern historia och samhällskunskap.

Den tvärpolitiska Svenska Kommittén mot Antisemitism har sedan
ganska lång tid gjort utskrifter av herr Ramis radiosändningar. Eftersom
man med nu gällande lagstiftning bara kan avstängas ett år i taget har han
alltså återupptagit sina sändningar. 1 de utskrifter som har g jorts från upptag-
ningar av de sändningar som har pågått under den senaste tiden framgår att
elever inbjudna från någon gymnasieskola i Stockholm har fått höra av herr
Rami att förintelsen inte har ägt rum, att det är ett påhitt alltsammans. De
svarar då något i stil med: Oj, det hade vi ingen aning om. Menar du att allt
detta är ett påhitt? Det var bra att vi äntligen fick veta det.

Det här är naturligtvis inget bevis för att det generellt står till på detta sätt
i svenska skolor. Men blotta misstanken att det kan förekomma att man på
något sätt missar information om denna den mest grundläggande mänskliga
erfarenheten i vårt århundrade är så allvarlig och så oroande att jag verkligen

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

Svar på inter-
pellationer

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Svar på inter-
pellationer

vill efterlysa ett initiativ längre fram från regeringen till att utvärdera just
resultatet av undervisningen i samhällskunskap och modern historia.

Anf. 28 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag är, precis som Håkan Holmberg, angelägen om att vi gör
en tydlig markering i den här frågan. De riktlinjer och de mål som gäller i
läroplanerna skall hävdas. Där finns inget kompromissutrymme. Det är en
signal som går ut till skolledningar och till lärare i vårt land. Jag har också
noterat att Stockholms skolförvaltning, sedan dessa incidenter inträffade,
har gått ut med exakt motsvarande budskap. Det tror jag är välgörande.

Sakfrågan i övrigt gäller historieundervisning och modern samhällskun-
skap. Där finns det all anledning att vara på sin vakt. Historiekunskaper är
inget som är för evigt givet. De måste ständigt förmedlas till en ny genera-
tion. De barn och ungdomar som växer upp i dag måste naturligtvis få or-
dentliga kunskaper om de vidrigheter som nazismen stod för. Där får vi hel-
ler inte tveka eller vackla.

Det är klart att jag känner oro när jag ser ut över världen och när jag har
noterat den sammanställning som Elie Wiesel har gjort över just den revisio-
nistiska skolans aktiviteter. Jag tror att det nu finns över 450 olika publikatio-
ner som försöker leda i bevis att utrotning av judar aldrig har inträffat. När
man ser denna kraftsamling, som man vet i grunden är falsk, och vi vet att
vi har skolsystemet för fostran och för demokratisk kunskapsspridning, finns
det inför en läroplansrevision faktiskt anledning att på den här punkten vara
utomordentligt tydlig. Därom har jag och Håkan Holmberg ingen delad me-
ning.

Anf. 29 HÅKAN HOLMBERG (fp):

Herr talman! Jag får tacka Göran Persson för dessa kompletteringar till
den fråga som jag själv först hade ställt och för det mycket klara ställningsta-
gande som han har gjort. Det kan läggas till det uttalande som riksdagens
kulturutskott nyligen gjorde med anledning av en fyrpartimotion om att
skärpa bestämmelserna om hets mot folkgrupp i närradion. Det fanns olika
åsikter om huruvida riksdagen omedelbart skulle gå till aktion eller avvakta
beredning. Men det fanns ingen skiljaktlig mening i sak. Jag lovade vid den
debatten att vid första bästa tillfälle påminna om att kulturutskottet i sin hel-
het gjorde samma bedömning som nu också jag och Göran Persson gör. Jag
gör härmed också den markeringen att enigheten nu tycks vara stor.

Det som har föranlett den fråga som har berörts både i fyrpartimotionen
och i interpellationen är till stor del att likgiltigheten för den verksamhet som
har bedrivits av den här typen av nynazistiska propagandister i Sverige har
varit påfallande. Ytterligt få ledande politiker har sagt någonting under de
år som denna verksamhet har pågått. Knappast någon har kommenterat att
Rami nu är tillbaka i närradion. Jag ser fram emot fortsatta markeringar från
skolministerns sida, både offentligt och i samband med arbetet med den
kommande läroplanen.

Överläggningen var härmed avslutad.

6§ Svar på interpellation 1990/91:160 om restriktionerna för bygg-
nadsverksamheten i Stockholm

Anf. 30 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):

Herr talman! Lars Ulander har frågat mig om regeringen är beredd att
snarast upphäva de restriktioner i form av investeringsskatt, ombyggnadsra-
mar och högre garanterad ränta vid ombyggnad, som i dag begränsar bygg-
nadsverksamheten i Stockholm.

Restriktioner för byggandet infördes i olika steg fr.o.tn. hösten 1986. Skä-
let var den uppenbara överhettning i byggkonjunkturen som då började göra
sig gällande. Den starka efterfrågan på byggsektorns tjänster drog upp pri-
serna i byggandets alla led och blev ett allvarligt hot mot stabiliteten i ekono-
min. Samtidigt riskerade väsentliga bygguppgifter - inte minst bostadsbyg-
gandet - att bli utslagna av en övermäktig och prisokänslig konkurrens från
intressenter med då näst intill obegränsad tillgång till kapital.

De åtgärder som regeringen satte in för att dämpa överhettningen på
byggområdet - främst i storstäderna - har lett till att kostnadsutvecklingen
påtagligt har dämpats. Samtidigt har bostadsbyggandet kunnat fördubblas
och mer än det. År 1990 igångsattes 67 000 nya lägenheter. Det är den högsta
siffran sedan miljonprogrammets dagar.

Byggkonjunkturen har nu dämpats. Därför har regeringen avvecklat ett
antal av de begränsningar som här redovisats. Ramarna för ombyggnad av
bostäder och planeringsramar för s.k. övrigt byggande har från årsskiftet ta-
gits bort i hela landet utom i Stockholms- och Göteborgsområdena.

Riksdagen har gett regeringen möjlighet att ge dispens för den lägre ga-
ranterade räntan vid ombyggnad av bostäder om detta motiveras av bostads-
försörjnings- eller arbetsmarknadsskäl. Regeringen har gett sådan dispens
vid en rad tillfällen. Investeringsskatten har tagits bort i Göteborg och från
årsskiftet även i Nynäshamns kommun i Stockholms län.

En ökad byggarbetslöshet kan nu noteras. Denna utveckling berör också
Stockholm-dock från en låg nivå-och inte minst angränsande län. Oron för
byggsysselsättningen i Stockholmsområdet gäller i första hand vintern 1991-
1992. De kvarstående restriktionerna gäller för tiden fram till utgången av
år 1991. Med hänsyn till den planeringstid som normalt krävs för att byggen
skall komma igång är det dock angeläget att besked redan nu kan ges om
ytterligare lättnader av restriktionerna i Stockholmsområdet.

Regeringen kommer att medge att ramen för övrigt byggande i Stock-
holms län höjs till 80 % av 1986 års byggvolym. Delar av detta vidgade ram-
utrymme bör användas för ombyggnad av bostäder. Vidgningen bör avse en
volym av ytterligare 250 milj.kr.

Med hänvisning till den tidigare redovisade dispensmöjligheten när det
gäller den garanterade räntan vid ombyggnad av bostäder anser jag det inte
befogat att nu generellt sänka denna. Den särskilda investeringsskatten på
30 % som gäller i Stockholms län bör upphöra. Besked om tidpunkten för
detta kommer att lämnas i kompletteringspropositionen.

Jag vill vidare redovisa att den särskilda delegationen för ökat bostadsbyg-
gande i Stockholmsområdet har begärt entledigande från sitt uppdrag. Dele-

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

Svar på inter-
pellationer

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Svar />å inter-

pellationer

gationen har gjort en viktig insats för att öka bostadsbyggandet i Stock-
holmsområdet.

Även jag anser att delegationen nu bör kunna avvecklas. Regeringen
kommer inom kort att besluta om detta.

1 och med detta kommer länsarbetsnämnden i Stockholms län att i fort-
sättningen ensam administrera begränsningarna. Nämnden bör därför nu
ges möjligheter att utföra den typ av prioriteringar som delegationen tidigare
gjort. Arbetsmarknadsministern kommer senare att föreslå regeringen att
nämnden ges sådana möjligheter och kommer även att redovisa vissa riktlin-
jer för hur prioriteringarna skall utföras.

Anf. 31 LARS ULANDER (s):

Herr talman! Jag tackar bostadsministern för svaret. Tyvärr dämpar de be-
sked som bostadsministern nu har lämnat inte den oro för sysselsättningen
som var orsaken till mitt beslut att ställa ett antal frågor till regeringen.

Utvecklingen inom byggområdet har dramatiskt förändrats under de se-
naste månaderna. Det gäller för hela landet. För Stockholms del kan vi kon-
statera att situationen inte är mindre dramatisk. Vecka 4 i år var 239 personer
arbetslösa i Stockholms län. I torsdags, den 4 april, var 1137 personer arbets-
lösa.

Detta är dock inte hela sanningen. Vi exporterar för närvarande arbetslös-
het till angränsande län i en omfattning som väcker oro. I Sörmland är ca
8% arbetslösa för närvarande - detta enligt den senaste mätningen. En ny
mätning kommer att presenteras i morgon och den kommer förmodligen att
visa på högre arbetslöshetstal. För Gävleborgs län, som också är ett inpend-
lande län, gällde vid samma mätning 14%.Även Uppsala haren ökande ar-
betslöshet. Vi kan konstatera att arbetslösheten redan nu ligger på nivåer
som inte skulle accepteras inom någon annan sektor i samhället. Varsel om
uppsägningar samt uppsägningar på grund av brist på arbete är dagliga före-
teelser för närvarande.

En grupp som drabbas dubbelt så mycket som andra grupper är de ungdo-
mar som utbildar sig till byggnadsarbetare. Dessa ungdomar blir inte bara
arbetslösa. De förlorar också möjligheten att fullfölja påbörjad utbildning.
Ca 3 ()()() ungdomar kommer ut från gymnasieskolan, och dessa skall fullfölja
sin utbildning ute på arbetsplatserna. Av de här 3000 ungdomarna finns ca
550 i Stockholm. De kommer alltså ut från gymnasieskolan fram på vårkan-
ten.

Herr talman! Det har inte varit okänt att situationen skulle försämras. Det
har kommit många signaler. De här problemen har påtalats inte minst från
Byggnadsarbetareförbundet.

Byggministergruppen träffades den 8 mars. Alla aktörer på byggområdet
var ense om nedgången i byggandet och om att den skulle få allvarliga konse-
kvenser för sysselsättningen. Jag förutsätter att de åtgärder som aviseras i
svaret på min interpellation inte är någon slutsats av diskussionen i byggmi-
nistergruppen.

Det 250 mil jonerna i ROT-pengar är bra. Men härmed täcks bara ett par
smärre ombyggnadsområden. Sysselsättningseffekterna gäller ca 150 man i

några månader. Dessutom skall resurserna tas från en något utökad ram för
övrigt byggande.

En upplysning som är litet uppseendeväckande är den att besked skall
lämnas om när den särskilda investeringsskatt om 30 % som gäller i Stock-
holms län bör upphöra. Besked om tidpunkten för detta kommer att lämnas
i kompletteringspropositionen.

Bostadsministern! Den 30-procentiga skatten måste tas bort snarast möj-
ligt. Det finns nu en bra möjlighet att ge besked om tidpunkten för ett bortta-
gande av den aktuella skatten.

Med tanke på den fart som arbetslösheten ökar med är det inte rimligt att
vi dämpar konjunkturen. När ett nytt läge uppstår måste en införd dämpning
upphöra. Jag vill påstå att vi håller på att få en upprepning av historien ge-
nom att åtgärder vidtas för sent. Bostadsministern vet naturligtvis att byg-
gandet har den egenheten att startsträckan är ganska lång sett från planering
till byggstart.

Jag vore tacksam om bostadsministern ville ge en kommentar till följande
stycke i det skrivna svaret:

”Med hänsyn till den planeringstid som normalt krävs för att byggen skall
komma i gång är det dock angeläget att besked redan nu kan ges om ytterli-
gare lättnader av restriktionerna i Stockholmsområdet.”

Min fråga är alltså: Vilka lättnader avser bostadsministern, och vilka ef-
fekter beräknas dessa ge när det gäller ökad byggverksamhet samt sysselsätt-
ningen?

Min sista kompletterande fråga: Vilken beredskap finns det i departemen-
tet för att motverka en oacceptabel ökning av arbetslösheten bland bygg-
nadsarbetarna?

Anf. 32 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):

Herr talman! Det förhåller sig naturligtvis så som Lars Ulander här har
sagt. Redovisningen av sysselsättningsproblemen bland byggnadsarbetar-
na - det gäller även byggnadsarbetarna i Stockholm - är nämligen orsaken
till de lättnader av restriktioner och regleringar som jag har redovisat. 1 an-
slutning till den överhettning som vi har haft på byggmarknaden var det nöd-
vändigt att trycka på bromspedalen, men det är lika nödvändigt att lätta på
trycket på bromspedalen nu när situationen är en annan. Vi har ju nu ett
annat sysselsättningsläge.

Vid byggministergruppens möte den 8 mars lämnades från olika håll en
redovisning av situationen. Vi lovade då att återkomma senast i anslutning
till kompletteringspropositionen med de olika förslag som den här diskussio-
nen kunde utmynna i.

I dag har jag här redovisat att investeringsskatten bör hävas. Jag har också
sagt att besked om tidpunkten härför bör lämnas i kompletteringspropositio-
nen.

Det är ju ganska ovanligt att regeringen ger besked vid annan tidpunkt än
i anslutning till avlämnandet av en proposition till riksdagen. Jag är dock
beredd att ge besked för att tillgodose Lars Ulanders önskemål. När det gäl-
ler den särskilda investeringsskatten för Stockholmsområdet - med undan-
tag av Södertälje, Nynäshamn och Norrtälje, där den här skatten redan är

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Svar pä inter-
pellationer

4 Riksdagens protokoll 1990191:89

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Svar pä inter-
pellationer

borttagen, samt för Uppsala och Håbo - kommer förslag att föreläggas riks-
dagen om ett borttagande av den aktuella skatten där den 1 juli i år.

Investeringsfonderna för bygginvesteringar har frisläppts. För Stock-
holmsområdet, Uppsala och Håbo har fonderna från samma tidpunkt
släppts fria när det gäller maskininvesteringar och släpps nu loss också för
bygginvesteringar i det här området.

Tidigare har medgivits att den volym som omfattar ytterligare en miljard
får växlas över från övrigt byggande till ombyggnad av bostäder. Vi gör nu
en komplettering genom att lägga ytterligare 250 miljoner till denna ram.
Det innebär att resurserna bör räcka väl för att tillgodose de ombyggnads-
önskemål som finns när det gäller bostäder i Stockholmsområdet. Skulle
kraven öka ytterligare, får vi naturligtvis återkomma till den saken.

När det gäller ramen för övrigt byggande sker det en ökning från dagens
65 % av 1986 års volym till 80 % av samma volym. Också detta innebär en
kraftig lättnad av restriktionerna.

Som redovisas i svaret har vi fått riksdagens uppdrag att ge dispens för
en lägre garanterad ränta om så skulle krävas av sysselsättningskäl eller av
bostadsförsörjningsskäl. Vid alla tillfällen då länsarbetsnämnderna har redo-
visat sysselsättningsskäl har dispens för en lägre garanterad ränta vid om-
byggnad av bostäder lämnats.

Vad avser övriga åtgärder på sysselsättningspolitikens område kommer re-
geringen inom kort att lämna en samlad redovisning. Det är alldeles själv-
klart att regeringens uttalade uppfattning om att det gäller att hävda den
fulla sysselsättningens politik ligger i detta.

Anf.33 LARS Ul.ANDER (s):

Herr talman! Jag vill framföra ett alldeles speciellt tack till bostadsminis-
tern lor att han nu lättar på förlåten och ger besked om tidpunkten för när
den särskilda skatten skall upphöra. Jag tror att det verkligen är en nödvän-
dig signal till branschen - man vet från vilken dag den här skatten inte kom-
mer att belasta. Dessutom tror jag att det här kan utnyttjas på ett positivt
sätt.

En annan viktig sak att framhålla när det gäller bostadsministerns svar är
att det, om det inte finns pengar till ROT-sektorn, gäller att skaffa fram så-
dana. Upplysningen i det avseendet tar jag till mig. Jag tycker att den är
mycket nyttig. I dagsläget råder nämligen brist på startklara projekt på
grund av att det saknas medel. Det är därför viktigt att denna signal går fram.
Det gäller nämligen att de som har möjlighet att sätta i gång ROT-arbeten
gör detta. Detta är en sektor som vi inte har satsat så mycket pengar på tidi-
gare. Man har nu möjlighet, såvitt jag förstår, att börja planera. Som jag
tidigare sade är startsträckan ganska lång, och det är därför viktigt att man
uppmärksammar detta.

Rent allmänt när det gäller byggandet och sysselsättningen i stort, är ett
lågt byggande en säkerhetsrisk för sysselsättningen och ett högt byggande
någonting positivt. Ett högt byggande genererar arbeten inom andra sekto-
rer, och det är därför viktigt att man håller nivån uppe.

Anf. 34 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):

Herr talman! När det gäller RO1 -sektorn har regeringen redovisat den
ram som länsbostadsnämnden har att arbeta med. Den ramen åtstadkom-
mes, som framgick av interpellationssvaret, genom att man har möjlighet att
utöver en viss grundläggande ram också växla över volym från övrigt byg-
gande till ombyggnad av bostäder.

Regeringen har från årsskiftet medgivit att sådan volym kan växlas över
för en miljard kronor, och vi lägger nu på ytterligare 250 milj.kr. Det bör,
som jag sade, räcka till för att klara av behoven i Stockholmsområdet under
detta år. Detta är en fråga som länsarbetsnämnd och länsbostadsnämnd ge-
mensamt får hantera.

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Svar på inler-
pellalioner

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på intcrpellation 1990/91:167 om våldsskildringar riktade till
barn

Anf. 35 Justitieminister LAILA FREI VALDS (s):

Fru talman! Margareta Persson har frågat mig om jag är beredd att se över
lagstiftningen när det gäller våld och sexuellt våld i bild som uppenbart riktas
mot barn.

Bakgrunden till frågan är att justitickanslcrn avskrivit en anmälan om
tryckfrihetsbrottet olaga våldsskildring med avseende på den periodiska tid-
skriften Batinan nr 8/1990. Enligt Margareta Persson är beslutet begripligt
om man ser strikt neutralt på innehållet men det väcker frågan om man inte
bör ha starkare kriterier när det gäller våldsskildringar i tidskrifter som up-
penbart säljs till barn.

Som Margareta Person har berört har det de senaste åren vidtagits olika
åtgärder mot våldsskildringar i bilder.

Enligt brottsbalken och tryckfrihetsförordningen kan den som framställer
eller sprider vissa typer av våldsskildringar dömas för olaga våldsskildring.
Straffansvaret gäller dels alla slags bilder som skildrar sexuellt våld eller
tvång, dels rörliga bilder som innehåller närgångna eller utdragna skildringar
av grovt våld mot människor och djur. Maximistraffet för detta brott skärp-
tes den 1 januari i år till fängelse i två år.

Brottet olaga våldsskildring gäller oberoende av om skildringen riktar sig
till vuxna eller barn. Det finns emellertid också särskilda bestämmelser som
tar sikte på att skydda barn mot bl.a. våldsskildringar.

Vid sidan av de särskilda bestämmelserna för biograffilmer finns det så-
lunda en bestämmelse om otillåten utlämning av film eller videogram. Den
föreskriver straffansvar för den som i förvärvssyfte till den som är under fem-
ton år lämnar ut en film eller annan upptagning av rörliga bilder med ingå-
ende skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om
våld mot människor eller djur. Den bestämmelsen fick sin nuvarande ut-
formning år 1989.

Dessutom finns det i brottsbalken en särskild bestämmelse om förledande
av ungdom som tar direkt sikte på spridning av både skrifter och bilder bland

1’rot. 1990/91:89
<8 april 1991

Svar på inler-
pellalioner

barn och ungdomar. Den föreskriver straffansvar för den som sprider alster
som genom sitt innehåll kan verka förråande eller annars kan medföra all-
varlig fara för de ungas sedliga fostran. Ansvar för förledande av ungdom
prövas enligt de vanliga reglerna för brottmål och inte som tryckfrihetsmål.
I tryckfrihetsförordningen finns det nämligen ett undantag från rätten att
sprida tryckt skrift bland barn och ungdomar under sådana förutsättningar
som anges i straffbestämmelsen i brottsbalken. Tanken bakom den här ord-
ningen är att straffansvar skall kunna komma i fråga även om innehållet i
skriften inte strider mot tryckfrihetslagstiftningen.

Det finns alltså, precis som Margareta Persson efterlyser, redan nu be-
stämmelser som har strängare kriterier än den tryckfrihetsrättsliga lagstift-
ningen när det gäller spridning av våldsskildringar till barn och ungdomar.

För egen del tror jag att principerna bakom den nuvarande lagstiftningen
är riktiga. Att inom ramen för tryckfrihetslagstiftningen ha skilda kriterier
för innehållet i skrifter beroende på vilken krets som skriften riktar sig till är
inte en framkomlig väg. Däremot är det enligt min mening naturligt att vi
på det sätt som är avsikten med bestämmelsen om förledande av ungdom,
försöker förhindra att förråande skrifter sprids bland barn och ungdomar. Vi
har då också alla ett ansvar att se till att polis och åklagare uppmärksammas
på fall där en otillåten spridning kan ha skett. Först om det inte visar sig
möjligt att komma till rätta med problemen på detta sätt finns det anledning
att överväga om det finns ett behov av att ändra eller justera lagstiftningen.

Samtidigt måste vi vara medvetna om att vi aldrig kommer att kunna helt
skydda barn från att komma i kontakt med våld i medierna. Det är inte heller
i första hand genom strafflagstiftning som vi skall försöka komma till rätta
med oönskade fenomen i vårt samhälle. Vad gäller våldsskildringar i serie-
tidningar så bör naturligtvis föräldrar visa ett intresse för vad deras barn lä-
ser. Men även tidningsbranschen och återförsäljare av tidningar bör enligt
min mening känna ett ansvar för innehållet i tidskrifter, och det gäller i sär-
skilt hög grad sådana skrifter som riktar sig speciellt till barn.

Anf.36 MARGARETA PERSSON (s):

Fru talman! Jag viil först tacka för svaret.

Orsaken till att jag skrev den här interpellationen är att jag som ordfö-
rande i barnmil jörådet under ett antal år blivit uppmärksammad på en rad
företeelser i vårt samhälle, företeelser som var och en för sig kan te sig oskyl-
diga och ofarliga, men som sammantaget har ett grovt våldsbudskap riktat
just till barn.

Varje gång som barnmiljörådet, en grupp föräldrar eller andra vänt sig till
upphovsmannen för en viss våldsprodukt har svaret blivit: Ja, ja, men det
där var väl inte så farligt. Tänk på hur mycket värre grejer det finns. Eller:
Varför ger ni er på just oss, varför vänder ni er inte till den eller den, som
också säljer våldsprodukter.

Jag tror att vi har blivit förlöjligade varje gång. Det går väldigt lätt att
rycka loss ett litet våldsbudskap och säga: Se på förbudsivrarna, de är inte
kloka.

Vad jag vill säga är, att det utbud som vuxensamhället - eller det kommer-
siella samhället med lagen bakom ryggen - försöker locka barn i dag att köpa

och tycka om, i mångt och mycket handlar om våld. På tio år har utbudet
riktat till barn radikalt försämrats i detta avseende.

Alla som vill värna om barns behov har därför fått försöka fungera som
väckarklockor. Gång på gång har man fått slå larm. Denna larmfunktion får
inte mattas av, även om vi faktiskt nått vissa resultat de senaste åren. Lek-
saks- och dataspelsbranschen har skrivit på ett avtal om begränsningar i sin
marknadsföring, och den har rekommenderat att man inte skall sälja alltför
våldsfixerade leksaker eller spel. Vi har också fått en annan lagstiftning om
videofilmer.

Allt detta är resultatet av alla dessa väckarklockor landet runt. Eftersom
vi lever i ett samhälle där vi inte i onödan skall ha lagar och förbud, det håller
jag med justitieministern om, gäller det att fortsätta att vaka. Jag noterar
därför tacksamt att justitieministern i sitt svar uppmanar tidningsbranschen
och återförsäljare att ta ett ansvar för det som säljs till barn. Vår frihet är
inte bara en rättighet, den ger också var och en ett ansvar.

Ändå måste vi ha vissa lagar i botten, så att det är möjligt att komma till
rätta med de värsta avarterna. Vi måste ha en lag som åtminstone fungerar
som ett farthinder, ett slags gupp i gatan, som får producenterna av barnar-
tiklar att tänka till mer än en gång innan de går ut med en ny produkt. Utan
litet tröghet tror jag att denna marknad - och nu menar jag allt från film,
serietidningar, annonser, dekaler, leksaker, spel etc. - kan bli fartblind och
hela tiden ökar våldet. Så har det fungerat tills vi fick våra gupp, dessa nya
farthinder mot våldet.

När det gäller den aktuella frågan om tryckfrihetslagstiftningen, kan jag
hålla med om att det är svårt att ha olika lagar för barn och vuxna. Den lag
som justitieministern i stället refererar till - lag om förledande av ungdom -
verkar ju vara bra. Men nu kanske min kunskapsbrist inte är så förvånande,
eftersom lagen enligt vad jag nu har tagit reda på inte har använts på väldigt
länge. Något refererat avgörande från högsta domstolen har inte påträffats,
och något avgörande i hovrätten har inte skett på tio år. Statistiska centralby-
rån uppger att inte någon person har dömts de senaste fem åren.

Jag kommer ihåg att vi i min ungdom fnissade åt den här lagen bara den
nämndes. Skulle jag vilja vara elak skulle jag kunna tro att justitieministern
driver med mig, att jag helt enkelt inte skulle ha upptäckt att lagen inte har
använts i modern tid. Men nu har jag läst svaret ordentligt, och jag ser att
justitieministern faktiskt talar positivt om lagen och säger att vi alla har ett
ansvar att se till att polis och åklagare uppmärksammas på fall där en otillå-
ten skildring kan ha skett.

Det tolkar jag som att justitieministern vill uppmana oss alla att damma
av den gamla lagen och se till att den används igen. Om det visar sig att den
inte fungerar får vi återkomma och se om det behövs en ny.

Jag hoppas att jag har tolkat justitieministern rätt. Men jag måste fråga:
Är det endast försäljaren som kan dömas, även om förlaget medvetet vänder
sig till barn? Hur starkt skall våldet vara? Måste hela tidningen vara späckad,
eller räcker det med att en bild i en annars hyfsad tidning är grovt våldsfixe-
rad?

Jag har också tittat på tillkomsten av den gamla lagen. I förarbetena anför
departementschefen att bestämmelsen inte skulle gälla den vanliga bokhan-

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

Svar på inter-
pellationer

Prot. 1990/91:89
8 april 1991

Svar på inler-
pellalioner

deln eller enstaka försäljning. Tror verkligen justitieministern att lagen går
att använda om en olämplig tidning säljs i t.ex. ett varuhus eller en kiosk?

Anf.37 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Fru talman! Jag delar den beskrivning Margareta Persson här gör av bety-
delsen att vi hela tiden bevakar vilket utbud som finns på marknaden som
riktar sig till barn och ungdomar. Det är mycket viktigt att det finns ett barn-
miljöråd och att vi har andra organ i samhället som intresserar sig för vad
våra barn och ungdomar har att tillgå när det gäller massmediala produkter.
Det är viktigt att vi är uppmärksamma på att det kan ske en utveckling som
inte är önskvärd. Det är på det viset som vi i första hand skall agera när det
gäller att förhindra ett alltför förråande utbud av bl.a. litteratur som riktar
sig till våra barn och ungdomar.

Jag vet att det finns mycket liten erfarenhet i praxis av den särskilda be-
stämmelsen av förledande av ungdom. Det är därför mycket svårt för mig
att ha en uppfattning om hur långt denna lagstiftning sträcker sig. Jag kan
utgå ifrån vad som finns uttalat i de förarbeten som finns i samband med att
denna lag behandlades av statsmakterna. Jag kan där se att det är fråga om
ett spridande av verk som har ett visst innehåll. I detta spridande ingår att
man riktar sig till barn och ungdomar. Det är i första hand de som säljer till
barn och ungdom som omfattas av bestämmelsen. Men jag kan också tänka
mig att ett spridande mycket väl kan komma från ett bakomliggande led,
t.ex. ett förlag, om förläggaren använder sig av marknadsföringsmetoder
som riktar sig direkt till barn och ungdom.

Vilken omfattning våldsinnehållet skall ha i det medium man kritiserar är
mycket svårare att säga. Domstolen får göra en helhetsbedömning av ett als-
ter för att se om det faller inom ramen för denna lagstiftning. Det är mycket
angeläget att vi dammar av, som Margareta Persson säger, denna lagstift-
ning. Det är möjligt att man någon gång på 60-talet skrattade åt den. Vi var
kanske så oskyldiga då att vi gjorde detta. I dag kanske vi har anledning att
försöka använda oss av den lagstiftning vi har. 1 vart fall tycker jag inte att vi
skall döma ut någonting förrän vi verkligen har prövat det.

Den avsikt som lagstiftaren hade när bestämmelsen kom till utgick just
från det synsätt som bl.a. Margareta Persson gör sig till tolk för, dvs. det
måste finnas möjligheter, gupp, för att förhindra fartblindheten och stoppa
företeelser som vi anser vara helt oacceptabla. Jag hoppas att bestämmelsen
uppmärksammas och används i debatten. Så småningom kanske vi kan få en
rättstillämpning som visar hur effektiv lagstiftningen kan vara i samman-
hanget. Därefter kan vi diskutera om det är nog eller om det behövs något
mer.

Anf.38 MARGARETA PERSSON (s):

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag tror nog att min generation är med-
skyldig till att lagen inte har tillämpats, just för att vi skrattade innan vi visste
bättre.

Resultatet av denna interpellationsdebatt upplever jag vara att justitiemi-
nistern uppmanar tidningsbranschen att ta sitt ansvar när det gäller utbud till
barnen och att justitieministern uppmanar till en tillämpning av den gamla

lagen om förledande av ungdom. Jag kommer åtminstone att göra vad jag
kan för att ge spridning åt justitieministerns uppmaningar i dag. Samtidigt
vill jag uppmana justitieministern att ändå snart sätta i gång en översyn kring
lagen. Jag har svårt att tänka mig att den riktigt går att tillämpa på det om-
råde som vi har talat om. Den behöver bli bättre anpassad till den verklighet
vitalarom.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Meddelande om sammanträdet fredagen den 12 april

Anf. 39 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Fredagen den 12 april sammanträder kammaren för handelspolitisk debatt
kl. 9.00. Tidigare planerat arbetsplenum denna dag är inställt.

9§ Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1990/91:154 Rörelseregler för bank m.m.

1990/91:160 Ändringar i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, m.m.

1990/91:166 Särskild löneskatt på pensionskostnader, m.m.

1990/91:167 Skattefrihet vid utdelning av aktier i vissa fall

1990/91:168 Vissa förmögenhetsskattefrågor m.m.

1990/91:170 En lag om sjukavdrag för statsråden m.m.

1990/91:171 En prisinformationslag

Skrivelserna

1990/91:143 Den lokala konsumentverksamheten

1990/91:148 Pensionärernas medinflytande

Konstitutionsutskottets betänkanden

1990/91 :KU22 Ändring i regeringsformen med anledning av ett europeiskt

ekonomiskt samarbetsområde

1990/91:KU41 Brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz

Finansutskottets betänkande

1990/91 :FiU 16 Den statliga redovisningen och revisionen

Skatteutskottets betänkanden

1990/91 :SkL) 17 Inkomstskattefrågor m.m.

1990/91 :SkU 18 Vissa mervärdeskattefrågor

1990/91 :SkU20 Registrering som skattskyldig återförsäljare eller förbrukare

av bränsle

1990/9l:SkU21 Frågor om förhandsbesked och dispenser i skattefrågor

1990/91 :SkU23 Skogsvårdsavgiften

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

Prot. 1990/91:89 Justitieutskottets betänkande

8april 1991 1990/91 :JuU 19 Ingripanden mot unga

Trafikutskottets betänkanden

1990/91 :TU21 Transportstöd för Norrland och kostnader för visst värde-
ringsförfarande

1990/91 :TU22 Riksfärdtjänst och handikappanpassning av kollektivtrafiken
1990/91 :TU23 Anslag till Trafiksäkerhet m.m.

Näringsutskottets betänkanden

1990/91 :NU25 Tekoindustri och tekohandel

1990/91 :NU28 Använt kärnbränsle, m.m.
1990/91 :NU29 Näringsrättslig reglering, m.m.

1990/91 :NU30 Svenska Petroleum Exploration AB

10 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 28 murs

1990/91:176 av Maggi Mikaelsson (v) till kommunikationsministern om järn-
vägsinvesteringar i Västerbotten:

Hur uppfyller SJ det trafikpolitiska beslutet från 1988?

Mot bakgrund av bl.a. den senaste tidens intensiva debatt om persontrafi-
ken på inlandsbanan och mot bakgrund av uppsägning av 121 lokförare i
norra Sverige och ytterligare ett hundratal SJ-anställda i Västerbotten under
den senaste treårsperioden finns det anledning att ta upp frågan till diskus-
sion.

För många människor som arbetar inom SJ och för många utomstående
rimmar verkligheten illa med de mål som riksdagen beslutat om. Detta har
även riksdagens revisorer ansett och i en promemoria har man riktat allvarlig
kritik mot regeringens hantering av det trafikpolitiska beslutet från 1988.

För Västerbottens län är läget allvarligt. Antalet anställda inom SJ i Väs-
terbotten har minskat med ca 100 personer sedan riksdagen tog det trafikpo-
litiska beslutet. Minst lika stora nedskärningar riskerar man att få under de
närmaste åren om den nuvarande utvecklingen fortsätter.

Nu senast har 28 lokförare i Vännäs sagts upp. Ytterligare sju står i tur.
Det handlar om unga människor i åldrar mellan 25 och 35 år, som satsat på
en yrkesframtid inom järnvägen och som nu sägs upp efter bara några års
anställning. Det handlar om unga människor som trott på regeringens och
riksdagens mål om satsningar på den miljövänliga järnvägstrafiken och som
byggt hus och rotat sig i Vännäs. Det handlar också om ett samhällsekono-
miskt slöseri som är hårresande. Varje lokförare får en utbildning av samhäl-
let som är värd ca 700 000 kr. Det är ett oacceptabelt slöseri att inte använda
denna investering längre än ca 10 år.

Det finns fler exempel. I Stockholm planeras en utbyggnad av lokunder-
hållet i Hagalund. Det handlar om en investering på ca 1,5 miljarder kronor.
Detta lokunderhåll skulle med fördel kunna flyttas ut i landet, t.ex. till Vän-
näs. Det skulle vara en vettig satsning av regionalpolitiska skäl men även av
strikt samhällsekonomiska. Det finns beräkningar som visar att en utökning
av lokunderhållet i Hagalund innebär tidsförluster på flera tiotusentals tim-
mar. Detta beroende på trafiktätheten på de södergående spåren som inne-
bär långa väntetider när loken skall köras till verkstaden - väntetider som
man skulle slippa vid en utlokalisering.

Av miljö- och trafikpolitiska skäl är det också viktigt att rusta upp tvärba-
nan mellan Hällnäs och Storuman. I dag går tio timmertåg per vecka på
denna tvärbana. SJ har meddelat att man inte tänker fortsätta med dessa
transporter om inte banan rustas upp. Länstrafikanslaget räcker inte enligt
länsstyrelsens bedömning och prioritering. En nedläggning av godstrafiken
på tvärbanan innebär ytterligare tung trafik på E79, vilket skulle vara föröd-
ande både för vägens hållbarhet och av miljö- och trafiksäkerhetsskäl.
Pengar från regeringens infrastrukturfond behövs omedelbart i Västerbot-
ten.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor till kommu-
nikationsministern:

1. Vilka åtgärder tänker kommunikationsministern vidta för att kompensera
Västerbottens län för bortfallet av ca 100 statliga anställda inom SJ under
de senaste tre åren?

2. Är kommunikationsministern beredd att verka för en lokalisering av lok-
underhållet från Stockholm till Vännäs?

3. Är kommunikationsministern beredd att verka för att särskilda medel an-
slås för att tidigarelägga upprustningen av tvärbanan mellan Storuman
och Hällnäs?

11 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 28 mars

1990/91:495 av Margitta Edgren (fp) till statsrådet Göran Persson om skol-
verkets minoritets- och invandrarenhet:

SIL (Statens institut för läromedel) skall läggas ner och dess uppgifter för-
delas mellan nya skolverket och nya statens institut för handikappfrågor
(SIH). Till skolverket förs bl.a. ansvaret för minoritets- och invandrarunder-
visning, ett ansvar som en enhet inom SIL tidigare haft. Enheten har inom
SIL byggt upp kontaktnät, erfarenheter och kulturkompetens inom alla de
språkområden som våra invandrare kommer från.

I budgetpropositionen 1990/91 anslås pengar för utveckling och produk-
tion av samt information om läromedel för minoritets- och invandrarunder-
visning - medel som skall föras till nya skolverket och som motsvarar vad

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

SILs enhet för minoritets- och invandrarundervisning tidigare haft i anslag.
Detta tyder på att verksamheten överförs utan förändring i starten. Nu har
personalen vid SIL fått information om att minoritets- och invandrarenheten
inom nya skolverket i princip skall halveras.

Min fråga till skolminister Göran Persson är:

Vilka uppgifter skall minoritets- och invandrarenheten inom nya skolver-
ket ansvara för?

den 2 april

1990/91:496 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) till bostadsministern om nya be-
stämmelser om lån till gruppbostäder:

Riksdagen beslutade den 12 december 1990 att låneregler för grupp-
boende för åldersdementa skall ses över av framför allt medicinska skäl. Nu-
varande regler skapar säkerhetsrisker. Kravet på kokmöjlighet bör utgå och
gruppbostadens entré bör vetta mot gemensamma utrymmen. Ett decentra-
liserat beslutsfattande bör möjliggöras när det gäller utformningen av boen-
det. Större frihet bör, enligt riksdagen, skapas vad gäller antal platser per
gruppbostad och samlokalisering av bostäder.

Nuvarande regler är inte bara medicinskt olämpliga. De är också onödigt
kostnadskrävande. Socialstyrelsen har nyligen visat att gruppboendet är en
avsevärt dyrare vårdform än ålderdomshem och sjukhem. Med ändrade reg-
ler bör bättre vård kunna erbjudas till ett lägre pris.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga bostadsministern:

När kommer nya bestämmelser om lån till gruppbostäder att införas?

1990/91:497 av Sten Andersson i Malmö (m) till finansministern om statliga
lån till kommuner med dålig ekonomi:

Malmö har erhållit ett förmånligt lån på 600 milj.kr. av staten i syfte att
sanera ekonomin. Därefter har stadens socialdemokrater beslutat införa för-
längd föräldraförsäkring, något som regeringen, trots löfte om sådan, inte
har råd att genomföra generellt!

Vid en frågedebatt i riksdagen sade finansministern att Malmös ekonomi
skulle granskas innan synpunkter kunde läggas på stadens agerande. Enligt
uppgift kommer budgetunderskottet 1991 uppgå till 400 milj.kr.! Alltså ett
fortfarande mycket dåligt resultat.

Trots den dåliga ekonomin avser Malmös socialdemokrater att fullfölja
den utbyggda föräldraförsäkringen.

Ar statsrådet beredd vidta åtgärder så att kommun med dålig ekonomi och
som därför erhåller särskilt stöd av skattebetalarna inte beslutar om refor-
mer vilka kommunen generellt inte har råd med?

1990/91:498 av Sigge Godin (fp) till kommunikationsministern om postservi-
cen i glesbygd:

Posten aviserar nu att i rasande fart lägga ner ett stort antal postkontor.
Inte minst drabbar detta glesbygden. Enbart i Kramfors kommun aviseras
nedläggningar som innebär att endast fyra kontor blir kvar. Den försämrade
service som uppstår rimmar inte med riksdagens beslut om regionalpoliti-
ken.

Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga Georg Andersson:

Vad avser regeringen att göra för att upprätthålla postservicen i glesbygds-
kommunerna?

den 3 april

1990/91:499 av Lola Björkquist (fp) till statsrådet Erik Åsbrink om moms-
befrielsen på kulturområdet:

Momsenheten vid skattemyndigheten i Linköping har gjort tolkningar av
riksdagens beslut om momsbefrielse inom kulturområdet, som jag finner
mycket märkliga.

Man hävdar att Klosterkyrkan, Bjälboättens palats och slottet i Vadstena
inte kan betraktas som museer. Därmed skall moms utgå på inträdesbiljet-
ter, guidade rundvandringar, visningar för skolklasser och liknande. Där-
emot anses Vadstena I lospitalsmuseum ha sådan museiverksamhet som kan
undantagas från moms.

Klosterområdet med kyrkan och Bjälboättens palats samt slottet i Vad-
stena blev statliga byggnadsminnen den 25 januari 1935. Någon diskussion
om att besök i sådana statliga kulturella byggnader skulle bedömas på ett
annorlunda sätt än i övriga ”riktiga” museer har mig veterligen aldrig förts.

Därför vill jag fråga om statsrådet avser att vidta några åtgärder så att den
skattemässiga behandlingen av besök i statligt förvaltade kulturminnen, som
i sig är museala såsom Vadstena slott, jämställs med besök på statliga mu-
seer.

den 4 april

1990/91:500 av Sigrid Bolkéus (s) till kommunikationsministern om postut-
delning nattetid:

Posten planerar att genomföra ett ettårigt försök med postutdelning natte-
tid på ett femtontal lantbrevbärarlinjer. Orsaken sägs vara att posten vill
prova nattbrevbäring för att kunna dela ut morgontidningar samtidigt. Det
innebär att vanlig post och värdeförsändelser når kunderna ett dygn senare
eftersom posten ej hunnit sorteras. Servicen i glesbygd kommer, om detta
genomförs, att kraftigt försämras. Den statliga post- och teleutredningen
slog fast att posten har ett samhällsansvar.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga kommunikationsminis-
tern:

Är en serviceförsämring som nattbrevbäring innebär inte en fråga som
skall avgöras av riksdag och regering?

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

<len 5 april

1990/91:501 av Maria Leissner (fp) till utrikesministern om det kurdiska fol-
ket:

Om inte de irakiska kurdernas krav på att få sina mänskliga rättigheter
respekterade tillgodoses, kommer en grundläggande instabilitet att råda i
Irak. Även i andra länder med stor kurdisk befolkning är bristen på respekt
för kurdernas rättigheter en grundläggande orsak till instabilitet.

Är regeringen beredd att vidta åtgärder i FN eller på andra sätt ta initiativ
för att även på lång sikt få en stabil politisk lösning för det kurdiska folket?

1990/91:502 av Maria Leissner (fp) till statsrådet Lena Hjelm-Wallén om hu-
manitärt bistånd till kurdiska flyktingar:

Mot bakgrund av den irakiska krigsmaktens massaker på kurdiska civila
vill jag fråga biståndsministern följande:

Är Sverige berett att omedelbart ge humanitärt bistånd till de kurdiska
flyktingarna?

1990/91:503 av Lars Ernestam (fp) till civilministern om Lekeberg:

Invånarna i kommundelen Lekeberg, ingående i Örebro kommun, efter-
strävar självständighet. Enligt erhållna uppgifter vill regeringen inte tillmö-
tesgå befolkningens önskemål, som tillstyrks av remissinstanserna.

Jag vill fråga statsrådet vilka åtgärder han tänker vidta för att befolk-
ningen i Lekeberg skall få den kommunala självständighet den eftersträvar.

1990/91:504 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) till jordbruksministern om typ-
godkännande av svenska industriprodukter:

Forsheda AB ansökte 1988 om typgodkännande av renoveringssystemet
Tuba-In för dricksvattenledningar hos Vatten- och avloppsföreningen
(VAV). För godkännande fordras ett yttrande från livsmedelsverket. Efter
tre års väntan har fortfarande inte detta yttrande inkommit. Däremot har
godkännande för Tuba-In erhållits i Norge, Danmark, Finland, England,
Tyskland, Frankrike och Holland.

För svensk industri är det av vital betydelse att ha produkterna godkända
i Sverige när man går ut internationellt.

Forsheda AB, som begärde hjälp hos regeringen i höstas, har ännu inte
fått någon reaktion. Industriministern uppgav i en frågedebatt den 27 no-
vember 1990 att ärendet överlämnats till jordbruksministern.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser jordbruksministern vidta med anledning av den långa
väntetiden för typgodkännande av nämnda industriprodukt?

1990/91:505 av Berith Eriksson (v) till statsministern om kurdernas situation:

Saddam Hussein hade ingen rätt att annektera Kuwait. Om Saddam Hus-
sein enligt folkrätten har haft rätt till Kurdistan, så har han nu definitivt för-
verkat den rätten.

Folkmord är ett brott mot folkrättens lagar i lika hög grad som annekte-
ring av ett annat land.

Jag vill fråga utrikesministern:

Vilka initiativ tänker regeringen ta för att frågan om folkmordet på kurder
skall behandlas i FN?

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

1990/91:506 av Berith Eriksson (v) till statsministern om de kurdiska flyk-
tingarna:

Den framtida domen mot Turkiet, Iran och Syrien kommer att bli hård om
man nu inte öppnar sina gränser för de flyktingskaror som nu finns vid dessa
länders gränser.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Vilka initiativ tänker Sveriges regering och utrikesminister ta för att förmå
dessa länder att öppna sina gränser för de flyende kurderna?

1990/91:507 av Berith Eriksson (y) till statsministern om fältsjukhuset i
Saudiarabien:

Det fältsjukhus som Sverige bidrog med under 100-dagarskriget mot Irak
skall nu tas hem. Förutom annat bistånd till de flyende kurderna från Irak
behövs fältsjukhus.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Är det möjligt att det svenska fältsjukhuset i Saudiarabien skickas till Tur-
kiet, Syrien eller Iran för att bistå de flyende kurderna?

den 8 april

1990/91:508 av Gullan Lindblad (m) till utrikesministern om hjälp till det
kurdiska folket:

Det kurdiska folket har länge varit utsatt för grymhet och förföljelse. Efter
kriget i Mellanöstern tändes ett hopp för kurderna om någon form av själv-
styre men vi kan nu bevittna hur nära nog ett folkmord utspelas i Irak.

Vilka åtgärder - inom FNs ram och i form av katastrofhjälp - har den
svenska regeringen vidtagit eller kommer regeringen att vidta?

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

12 § Kammaren åtskildes kl. 14.17.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 68 anf. 34 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Gunborg Apelgren

Innehållsförteckning

Måndagen den 8 april

1 § Justering av protokoll................................ 1

2 8 Hänvisning av ärenden till utskott....................... 1

3 8 Remissdebatt (Öresundsbron).......................... 2

Talmannen

Kjell Dahlström (mp)

Bertil Persson (m)

Viola Claesson (v)

Ulla Tilländer (c)

Håkan Holmgren (fp)

4 8 Remissdebatt (radio- och TV-frågor).................... 22

Kaj Nilsson (mp)

5 8 Svar på interpellation 1990/91:166 om skolans skyldighet att mot-

verka rashets m.m.................................. 23

Statsrådet Göran Persson (s)

I låkan I Iolmberg (fp)

68 Svar på interpellation 1990/91:160 om restriktionerna för bygg-
nadsverksamheten i Stockholm........................ 27

Bostadsminister Ulf Lönnqvist (s)

Lars Ulandcr (s)

7 8 Svar på interpellation 1990/91:167 om våldsskildringar riktade

till barn ......................................... 31

Justitieminister Laila Freivakls (s)

Margareta Persson (s)

8 8 Meddelande om sammanträdet fredagen den 12 april........ 35

Förste vice talmannen

9 8 Bordläggning...................................... 35

10 8 Anmälan om interpellation

1990/91:176 av Maggi Mikaelsson (v) om järnvägsinvesteringar

i Västerbotten.................................. 36

11 8 Anmälan om frågor

1990/91:495 av Margitta Edgren (fp) om skolverkets minori-
tets- och invandrarenhet.......................... 37

1990/91:496 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) om nya bestäm-
melser om lån till gruppbostäder.................... 38

1990/91:497 av Sten Andersson i Malmö (m) om statliga lån till
kommuner med dålig ekonomi..................... 38

1990/91:498 av Sigge Godin (fp) om postservicen i glesbygd . . 38

1990/91:499 av Lola Björkquist (fp) om momsbefrielsen på kul-
turområdet .................................... 39

1990/91:500 av Sigrid Bolkéus (s) om postutdelning nattetid . . 39
1990/91:501 av Maria Leissner (fp) om det kurdiska folket ... 40

Prot. 1990/91:89

8 april 1991

Prot. 1990/91:89 1990/91:502 av Maria Leissner (fp) om humanitärt bistånd till

8 april 1991 kurdiska flyktingar.............................. 40

1990/91:503 av Lars Ernestam (fp) om Lekeberg.......... 40

1990/91:504 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) om typgodkän-

nande av svenska industriprodukter.................. 40

1990/91:505 av Berith Eriksson (v) om kurdernas situation ... 41

1990/91:506 av Berith Eriksson (v) om de kurdiska flyktingarna 41

1990/91:507 av Berith Eriksson (v) om fältsjukhuset i Saudiara-
bien.......................................... 41

1990/91:508 av Gullan Lindblad (m) om hjälp till det kurdiska
folket......................................... 41

gotab 98602, Stockholm 1991

Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:89 Måndagen den 8 april

Riksdagens protokoll1990/91:89

Måndagen den 8 april

Kl. 12.00-14.17

Innehållsförteckning

Riksdagens protokoll
1990/91:89