Riksdagens protokoll
1990/91:86

Tisdagen den 26 mars

Kl. 14.30-16.33

Protokoll

1990/91:86

1§ Justering av protokoll Svar på frågor

Justerades protokollet för den 20 mars.

2§ Avsägelse

Tredje vice talmannen meddelade att professor Lars Werin avsagt sig upp-
draget som suppleant i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond.

Denna framställning bifölls av kammaren.

3§ Svar på fråga 1990/91:477 om fyllnadsinbetalningen av prelimi-
närskatt

Anf. 1 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Hugo Hegeland har frågat mig om regeringen, med hänsyn
till att de höjda taxeringsvärdena medför en höjning av skatten för 1990, är
beredd att höja gränsen för fyllnadsinbetalning av preliminärskatt så att
villaägare inte orättvist drabbas av en hög straffränta på överskjutande skat-
tebelopp eller är beredd att vidta annan åtgärd som kompenserar villaägarna
för denna oförutsedda skattehöjnings konsekvenser.

1990 års allmänna fastighetstaxering ledde till att taxeringsvärdet i genom-
snitt höjdes med ungefär 50 %. För en vanlig villa med ett tidigare taxerings-
värde på 300 000 kr. blev det nya värdet 450 000 kr. I det fallet blev skatte-
höjningen inkomståret 1990 ungefär 600 kr. Samtidigt står det emellertid
klart att i många fall, främst i storstadsområden, skedde en betydande höj-
ning av taxeringsvärdena, vilket i vissa fall har lett till en större skatteskärp-
ning.

De allra flesta fastighetsägare måste ha känt till att en fastighetstaxering
skulle ske under 1990, och de torde också ha haft en uppfattning om skatte-
effekterna för 1990. Det kan då inte, som Hugo Hegeland påstår, vara fråga
om en oförutsedd skattehöjning.

En mycket viktig princip inom vårt system för uppbörd av skatt är att preli- 1

1 Riksdagens protokoll 1990191:86

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar pä frågor

minär skatt skall betalas under inkomståret med belopp som så nära som
möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten.

Bl.a. för att inte de som har betalat sin preliminära skatt under inkomst-
året skall hamna i ett sämre läge än de som betalat efter inkomståret tas en
kvarskatteavgift ut, om inte fyllnadsinbetalningen görs inom vissa tidsfrister.
Kvarskatteavgiften verkar dessutom som ett påtryckningsmedel att betala
den preliminära skatten i tid.

För att den skattskyldige skall undgå kvarskatteavgift skall fyllnadsinbe-
talning av skatt göras senast den 18 januari till den del fyllnadsinbetalningen
överstiger 20 000 kr. och senast den 30 april i övriga fall.

Jag anser, med hänsyn till att många småhusägare själva har initierat en
höjning av den preliminära skatten under inkomståret och i många fall redan
gjort fyllnadsinbetalningar i januari i år, att det skulle vara direkt olämpligt
att nu ändra uppbördsreglerna för småhusägarna för att uppnå den effekt
som Hugo Hegeland åsyftar. Mitt svar på Hugo Hegelands fråga är alltså
nej.

Anf.2 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för det utförliga svaret men beklagar
naturligtvis att det slutade med ett nej. Jag hade givetvis tänkt mig motsat-
sen, särskilt när jag i förra veckan läste ett meddelande från finansdeparte-
mentet om att skattemyndigheterna nu skall vara snällare vid eftertaxe-
ringen och ta större hänsyn till den enskildes personliga förhållanden. I sär-
skilt ömmande fall skall skattemyndigheterna helt låta bli att eftertaxera.
Det är några av förslagen i en promemoria som finansdepartementet sände
ut i onsdags förra veckan. Även reglerna för skatte- och avgiftstilläggen skall
mjukas upp och anpassas till skattereformen. Det var ett mycket glädjande
meddelande, som tydde på att finansdepartementet nu äntligen börjar be-
trakta oss skattebetalare som ömma plantor som också bör vårdas mycket
omsorgsfullt. Därför trodde jag att det var rätt naturligt att ta hänsyn till de
fall som jag har tagit upp i min fråga.

Det är alldeles riktigt som statsrådet Erik Åsbrink säger, att de flesta fas-
tighetsägare har känt till att en fastighetstaxering skulle ske och att de kanske
har haft en viss uppfattning om skatteeffekten. Men det oförutsebara - jag
syftar inte bara till att det skulle bli en skattehöjning - är att den i vissa fall
blir så omfattande. Det var alltså detta som var det oförutsedda. Det tycker
jag att jag kunde väl motivera.

Jag tänker på de fall där man kommer ända upp i 150 % höjning och den
grupp som inte har så mycket kontanter som Erik Åsbrink och jag alltid har
vid sidan om, utan som verkligen lever på marginalen. Jordbrukare får ex-
empelvis rätt kraftiga höjningar av skatten på sina fastigheter numera,
mangårdsbyggnader, där det verkligen kan slå allvarligt. Många av dem har
inga inkomster under våren utan får dem först senare. Där tycker jag att det
verkligen är motiverat att göra ett undantag. Kan inte statsrådet tänka sig
denna mjukhet i ömmande fall?

Anf. 3 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Det är glädjande att höra att Hugo Hegeland har gott om
kontanter. Jag tycker dock inte att Hugo Hegeland skall uttala sig om huru-
vida jag har gott om kontanter.

I övrigt till sakfrågan. Denna mjukhet visar vi ju redan genom det regel-
system som vi har. Vi har tagit till ett ordentligt belopp, 20 000 kr. Om man
alltså hamnar under den nivån - och de flesta gör det - kan man vänta med
att göra sina fyllnadsinbetalningar ända till den 30 april utan att drabbas av
minsta lilla avgift. De fall som här diskuteras gäller de skattehöjningar som
kan bli följden av de höjda taxeringsvärdena. Vi skall ha klart för oss att de
motverkas av ändringarna i schablonintäkten, som innebär att det faktiskt
förvissa kan bli skattesänkning eller ungefär oförändrad skatt. De skattehöj-
ningar det här handlar om är i de allra flesta fall mycket blygsamma och ryms
gott och väl inom ramen för 20 000 kr.

Information om de nya taxeringsvärdena har gått ut senast den 30 juni
1990, dvs. man har känt till långt i förväg vilka skattekonsekvenserna skulle
bli. Det har också resulterat i att man i många fall själv har begärt höjd preli-
minärskatt.

Jag anser alltså att vi på allt tillbörligt sätt har tagit hänsyn till förhållan-
dena. Dessutom är det här en rättvisefråga. Att nu i efterhand ändra reg-
lerna gör att vissa människor som har följt de tidigare reglerna skulle hamna
i ett sämre läge. Jag kan inte anse att det är berättigat.

Anf. 4 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Om Erik Åsbrink har ont om kontanter är jag naturligtvis
den förste att vilja bistå honom, för jag vet att han inte får låna ur statens
kassa, hur flödande den än är vid olika tillfällen. Alldeles bortsett från att
jag tillhör ett annat parti tycker jag att det verkligen är ett ömmande fall.
Där är jag beredd att göra ett undantag. Det är en sådan mjuk regel som jag
tycker att biträdande finansministern kan tillämpa för andra människor.

Det skall nu t.o.m. bli möjligt för aktiebolag att under vissa förutsätt-
ningar dela upp verksamhet i mindre enheter utan omedelbar inkomsteffekt.
Här har man plötsligt intagit en generös inställning till skattebetalarna, nå-
got som vi inte är vana vid.

Statsrådet säger att många småhusägare själva har initierat en höjning av
preliminärskatten under inkomståret. Varför har de gjort det om det inte
spelar någon större roll ifall de ligger med en kvarskatt ända upp till 20 000
kr. och det har så liten effekt? Kan statsrådet förklara det? För för mig före-
faller det väldigt konstigt.

Anf. 5 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Det är inte det minsta konstigt. Man har gjort det därför att
man har noterat att det blir förändringar i skatteuttaget. Men jag vidhåller
att förändringarna är små i de allra flesta fall och alltså ryms många gånger
om inom gränsen för 20000 kr.

Men jag tycker att det är viktigt att vi har en lika behandling av skattebeta-
larna. Grundregeln är att man skall betala en preliminär skatt som så nära
som möjligt ansluter till den slutliga skatten. I den mån det uppkommer av-

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

vikelser - i varje fall om det är stora avvikelser - är det inte orimligt att ta ut
en avgift, som egentligen inte innebär annat än att man betalar ränta på den
kredit man har skaffat sig med hjälp av skattesystemet. Skulle vi inte göra
det, skulle det faktiskt innebära en olika behandling av olika skattebetalare,
något som jag inte tycker vore önskvärt.

Anf. 6 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Även om man får en skattekredit, är tyvärr inte räntan, även
om den är låg, som bekant avdragsgill vid deklaration. Så det blir ändå en
påtaglig kostnad i vissa fall.

Det är riktigt som statsrådet säger att man bör eftersträva likartade regler.
Då är det klart att det då också skall vara likartade förhållanden. Har statsrå-
det ändrat uppfattning sedan förra veckan när det gäller att skattemyndighe-
terna skall vara snällare vid eftertaxering och ta större hänsyn till den enskil-
des personliga förhållanden? Det är ju ett avsteg från denna generella regel.
Det kan mycket väl uppstå sådana fall där det blir en oväntat stor höjning
och där personen i fråga faktiskt inte har några inkomster under de första
månaderna av året, eftersom inkomsterna kommer senare. Jag tycker att det
i detta fall vore motiverat med ett avsteg från regeln och att man inte skär
alla över en kam. Är statsrådet inte så mjuk till sinnet i varje fall?

Anf. 7 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Jag har inte ändrat uppfattning sedan förra veckan. Den pro-
position som då lades fram avspeglar givetvis min uppfattning. Jag tycker att
skattemyndigheterna, givetvis inom de ramar som dras upp genom lagar och
förordningar, skall vara serviceinriktade och ta hänsyn till omständigheter i
individuella fall. Men snällheten skall inte drivas så långt att det blir orättvi-
sor och olika behandling. Man får inte vara snäll så till den milda grad mot
vissa att man i praktiken blir stygg mot andra.

Anf. 8 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Jag instämmer givetvis i att snällheten inte får drivas så långt
att jag inte skulle känna igen Erik Åsbrink. Det vore ju tråkigt.

Överläggningen var härmed avslutad.

4§ Svar på fråga 1990/91:479 om möjlighet för riksskatteverket att
begära förhandsbesked

Anf. 9 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Knut Wachtmeister har frågat mig om jag avser att presen-
tera ett förslag som skulle möjliggöra för riksskatteverket att begära ett fik-
tivt förhandsbesked hos skatterättsnämnden. Frågan knyter an till regering-
ens förslag i en proposition som lades fram i januari i år om att riksskattever-
kets nämnd för rättsärenden skall brytas ut från riksskatteverket och med-
dela förhandsbesked i eget namn, skatterättsnämnden, och att riksskattever-
ket skall föra det allmännas talan i ärenden om förhandsbesked.

Skatteförenklingskommittén lämnade 1987 i betänkandet (Ds Fi 1987:1)
Tolkningsbesked i skattefrågor ett sådant förslag som Knut Wachtmeister ef-
terlyser.

Jag delar i och för sig Knut Wachtmeisters åsikt att det kan behöva skapas
en möjlighet för skatteförvaltningen att snabbt få vägledning för sin verk-
samhet i form av prejudikat. Som framkom vid remissbehandlingen av be-
tänkandet rymmer förslaget emellertid bl.a. en del principiella frågor som
ingalunda är lättlösta. För närvarande är jag därför inte beredd att säga när
eller ens om jag kommer att lägga fram något förslag med anledning av be-
tänkandet.

Anf. 10 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Tack för svaret. Propositionen om förhandsbesked i skatte-
frågor innehåller inte någon möjlighet för riksskatteverket att självt kunna
begära förhandsbesked. Ett sådant förfarande hade varit smidigt, snabbt och
mindre byråkratiskt och dessutom bättre ur integritetssynpunkt.

Nu säger statsrådet att han delar min uppfattning att det är bra om man
snabbt kan få vägledning för sin verksamhet i form av prejudikat. Min följd-
fråga är då: Anser statsrådet inte att det är bra ur den enskildes integritets-
synpunkt att kunna få slippa vandra genom rättsinstanserna bara mot bak-
grunden att myndigheten vill ha ett prejudikat?

När statsrådet säger att det finns principiella frågor som ingalunda är lätt-
lösta vill jag fråga följande. Arbetar man inom finansdepartementet eller
inom regeringskansliet över huvud taget på att lösa dessa frågor? Jag har
inhämtat att riksskatteverket självt är angeläget om att få tillstånd att begära
sådana förhandsbesked. Med kännedom om riksskatteverket tror jag att
man även där har grunnat över de principiella svårigheter som ett sådant för-
slag kan inrymma. Då är frågan om statsrådet inte tror att det går att över-
vinna dessa principiella svårigheter för att få ett betydligt smidigare system
än det som vi har i dag.

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 11 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! På den första frågan vill jag svara att det givetvis är bra både
för den enskilde och för skatteförvaltningen om man kan få fram prejudikat
så snabbt som möjligt. Det tror jag att vi är ense om.

Den andra frågan är något svårare att svara på. Jag kan säga något om de
principiella problem som jag i mitt frågesvar antydde fanns. Det som Knut
Wachtmeister efterlyser handlar ju inte om att tolka en enskild persons taxe-
ring, utan det handlar om mer principiella och generella ställningstaganden.
Då glider vi över i riktning mot lagstiftning snarare än rättsskipning. Och
det kan t.o.m. ifrågasättas om detta är förenligt med regeringsformen. 1 alla
händelser måste vi noga analysera den frågan ytterligare.

Det finns också skäl som talar för att man vid sådana förfaranden skall
skapa ett motsatsförhållande, ett kontradiktoriskt förhållande, som det he-
ter på vackert juristspråk, så att man får en allsidig belysning av frågeställ-
ningarna. Vem som i så fall skulle utses att vara motpart till det allmänna är
inte heller alldeles enkelt att klarlägga.

Dessutom finns det, som flera remissinstanser har belyst, ett antal olika

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

möjliga metoder att snabbt föra fram prejudikatfrågor. Jag skall nu inte när-
mare gå in och belysa dem. Men jag vill säga att detta kräver ytterligare ställ-
ningstaganden.

Slutligen vill jag säga att om vi inför en sådan ordning innebär det att vi
belastar skatterättsnämnden med nya uppgifter som med all säkerhet inne-
bär förlängda handläggningstider i övrigt. Och Knut Wachtmeister har bl.a.
en partikamrat, Margit Gennser, som många gånger här i riksdagen har
krävt en förkortning av handläggningstiderna. Jag har haft tillfälle att disku-
tera den frågan flera gånger. Jag är angelägen om att vi nu kan hålla fast vid
detta i enlighet med den reform som vi nyligen har föreslagit. Men jag vill
alltså nämna detta som ett exempel på att det i detta sammanhang finns vissa
svårigheter.

Anf. 12 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Självfallet delar jag statsrådets uppfattning att man behöver
förkorta handläggningstiderna. 1 fråga om detta har Margit Gennser och jag
naturligtvis inte olika uppfattningar. Och denna proposition är också ägnad
att leda till en förkortning av handläggningstiderna, dels genom att det krävs
färre ledamöter för att man skall vara beslutsmässig, dels genom att man de-
legerar ned en del ärenden. Allt detta är ju ägnat att förkorta handläggnings-
tiderna. Men självfallet är det angeläget att man handlägger ärendena nog-
grant.

Jag är också glad över att statsrådet delar min uppfattning att det vore bra
för den enskilde om man kunde få fiktiva förhandsbesked.

Jag blev emellertid litet oroad över slutklämmen i svaret, där statsrådet
säger: ”För närvarande är jag därför inte beredd att säga när eller ens om jag
kommer att lägga fram något förslag med anledning av betänkandet.”

Men det behövs, som statsrådet nu sade, ytterligare ställningstaganden.
Är statsrådet beredd att låta undersöka om det är möjligt att på ett smidigt
sätt genomföra en sådan reform som innebär att riksskatteverket skulle få
rätt att begära förhandsbesked?

Anf. 13 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Vi ser över dessa frågor. Det är, som jag sade, svåra frågor,
och jag kan inte utlova något visst tidsschema för dessa studier. Jag vill alltså
i dagens läge inte heller gå längre än jag gjorde i mitt frågesvar. Jag kan alltså
inte utlova att det kommer att läggas fram något förslag. Jag kan bara säga
att vi ser över dessa frågor, och dessa studier får ligga till grund för framtida
ställningstaganden.

Anf. 14 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Som avslutning vill jag bara berätta att för ett par år sedan
när Kjell-Olof Feldt var på en utfrågning i skatteutskottet kom frågan upp
om man skulle kunna minska uttaget av preliminärskatt från 120 till 110 %
som riksskatteverket hade föreslagit. Då svarade dåvarande statsrådet Kjell-
Olof Feldt att om riksskatteverket skulle lägga fram kloka förslag skulle han
självfallet genomföra dem. Och det gjorde han också.

Jag tycker att detta är ett ganska klokt förslag från riksskatteverket och

som vi under hand har tagit reda på att man arbetar med och som innebär
att man skall kunna genomföra en sådan reform. Då tycker jag att det skulle
vara bra om statsrådet följde sin företrädare och genomförde kloka förslag
från riksskatteverket.

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 15 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Utan att vilja betygsätta de förslag som läggs fram av riks-
skatteverket eller från Knut Wachtmeister, skall jag som allmän princip bara
fastställa att jag har för avsikt att följa alla kloka förslag i framtiden.

Anf. 16 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Då hoppas jag att jag ganska snart från statsrådets sida kom-
mer att få en utvärdering av de svårigheter som finns. Jag tror inte att statsrå-
det kommer tillbaka i vår med någon proposition i ärendet. Vad som sedan
händer har vi inte någon anledning att nu diskutera.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1990/91:466 om skolan och arbetslivet

Anf. 17 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Lars Svensson har frågat mig vilken roll jag ser för de lokala
yrkesråden och yrkesnämnderna på skolområdet och vilka åtgärder som pla-
neras.

Inledningsvis vill jag gärna betona den vikt jag fäster vid samverkan mel-
lan skola och arbetsliv. Den arbetsplatsförläggning av utbildningen som före-
slås i propositionen ”Växa med kunskaper” innebär en stor reform av de mer
yrkesförberedande utbildningarna. Kommunerna föreslås bli skyldiga att
förlägga minst 15 % av utbildningstiden till en arbetsplats. Möjligheten att
arbetsplatsförlägga olika program kommer att variera från ort till ort och
mellan olika branscher. Jag är övertygad om att vissa program kommer att
få betydligt större del av sin utbildning arbetsplatsförlagd än den föreslagna
minimitiden. I fråga om den arbetsplatsförlagda utbildningen blir det bety-
delsefullt för kommunerna att ha nära kontakter med ortens näringsliv.
Också när det gäller beslut om och utformning av lokala grenar kommer
samverkan med den lokala arbetsmarknaden att vara nödvändig.

Jag utgår ifrån att lokala yrkesråd - liksom hittills - kommer att vara vik-
tiga samarbetspartners i frågor som rör yrkesinriktningen av utbildningen på
olika studievägar. Samverkan mellan skola och arbetsliv kommer att vara
en nödvändig förutsättning för den framtida gymnasieskolan. Formerna för
sådan samverkan bör dock i ökad utsträckning få bestämmas lokalt. En re-
dovisning av skolans arbetslivskontakter kan lämpligen höra hemma i den
skolplan varje kommun skall upprätta.

På ett nationellt plan spelar arbetsmarknadens parter och företrädare för
olika branschorganisationer en viktig roll när det gäller samverkan mellan
skola och arbetsliv. Så har t.ex. deras kompetens tagits till vara i olika kurs-

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar pä frågor

planegrupper i samband med försöksverksamheten med treåriga yrkesut-
bildningar.

Regeringen har nyligen tillsatt en särskild kommitté för att utforma mål
och riktlinjer för det offentliga skolväsendet. Kommttén skall också till den
1 juli 1991 lämna förslag till riktlinjer och modeller för gymnasieskolans och
vuxenutbildningens kursplaner. Kommittén skall samråda med företrädare
för såväl skolhuvudmännen som med berörda myndigheter, organisationer
och andra kommittéer. Företrädare för arbetslivet kommer härigenom att
ges möjlighet att tillföra läroplansarbetet sin kompetens.

Jag förutsätter att den värdefulla insats som görs - såväl lokalt som cen-
tralt - i fortsättningen kommer till uttryck i gemensamma organ mellan sko-
lan och arbetslivet.

Anf. 18 LARS SVENSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka skolministern för svaret. Jag blev litet
orolig när jag läste gymnasiepropositionen ”Växa med kunskaper”, där det
inte stod någonting om den fortsatta kontakten mellan skolan och arbetslivet
vare sig lokalt eller centralt. Jag trodde då att statsrådet hade för avsikt att
återkomma i den speciella proposition som senare kommer att läggas fram
och som berör skollagen m.m.

Jag tror att det är viktigt att man har kontinuerliga kontakter mellan sko-
lan och arbetslivet såväl lokalt som centralt. Detta gäller inte endast nu när
vi går över till nya läroplaner utan även i fortsättningen. Jag tror av detta
skäl att man måste ha centrala yrkesnäntnder eller motsvarande för att konti-
nuerligt följa hur läroplanerna skall se ut och medverka i det fortsatta arbetet
med läroplanerna.

1 referensgruppen för OGY-försöket har vi påtalat behovet av att stärka
kontakterna mellan arbetslivet och skolan särskilt på det lokala planet när
det gäller yrkesråden. Detta påtalades vid referensgruppens sammanträde.
Jag tror att det är nödvändigt att man här finner en form. Jag delar statsrå-
dets uppfattning att det i den skolplan som föreläggs kommunerna skall re-
dovisas hur man skall gå till väga. Jag tror dock att det finns anledning för
riksdagen att markera att det är motiverat att kontinuerligt ha organ både
lokalt och centralt mellan skolan och arbetslivet, för att därigenom få så bra
effekter som möjligt av utbildningen både när det gäller läroplanen centralt
och när det gäller att utforma arbetet lokalt. Därför bör nog riksdagen göra
någon form av uttalande om detta när den skall behandla gymnasieproposi-
tionen.

Anf. 19 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Det är självklart så, att det står väldigt mycket i gymnasie-
propositionen om samverkan mellan arbetslivet och skolan såväl lokalt som
nationellt. Lars Svensson avser egentligen det faktum att vi inte har reglerat
detta. Detta beror på ett synsätt som baserar sig på ansvarspropositionen,
som riksdagen nyligen ställde sig bakom. Vi vill mer och mer överlåta åt dem
som arbetar lokalt att ta ansvar för vilken typ av organ man behöver.

För att det inte skall uppstå några missförstånd mellan oss vill jag genast
säga att jag betraktar yrkesråden som sådana verksamheter som kommer att

finnas kvar. Jag utgår från att det kommer att vara nästintill omöjligt att
åstadkomma en vettig arbetsplatsförlagd utbildning om man inte har en bra
samverkan mellan näringslivet lokalt i dess breda form och skolan. På den
punkten känner jag ingen oro. Principiellt har vi dock tidigare intagit den
ståndpunkten att vi inte skall reglera denna typ av samverkansformer. Kom-
munerna får själva söka sig fram.

Anf. 20 LARS SVENSSON (s):

Herr talman! Jag tror att det är viktigt att man gör någon markering, efter-
som vi vet att yrkesråden inte fungerar på alla ställen. Därför är det viktigt
att man centralt mellan parterna får i gång en diskussion om att stärka yrkes-
rådens ställning lokalt. Då kanske man behöver ha någon form av klart utta-
lande ifrån såväl skolministern som riksdagen om vilken vikt man skall lägga
vid detta. Jag anser därför att vi har anledning att på något sätt markera i
någon typ av skrivning från riksdagen att man måste ha organ som fortlö-
pande arbetar lokalt och centralt för att man verkligen skall ha möjlighet att
få det hela att fungera och för att man skall kunna dra nytta av den kunskap
som finns utanför skolan. Det tror jag är viktigt. På den punkten har vi inga
delade meningar.

Anf. 21 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Det är precis som Lars Svensson säger. Det har funnits kom-
muner där yrkesråden har fungerat dåligt eller kanske inte har fungerat alls
trots att det har varit reglerat och det har funnits förordningstexter. Så ser
hela situationen ut i ett nötskal. Förordningstexten bär inte alltid upp en
verksamhet. Det gäller i stället verksamhetens förankring i den vardag som
verksamheten avser att möta.

Med den förändring vi gör av gymnasieskolan och yrkesutbildningarna blir
det nödvändigt för kommunerna att samverka med arbetslivets företrädare.
Jag tycker precis som Lars Svensson att det finns all anledning att stryka un-
der detta. Hur det skall gå till rent tekniskt har vi kanske litet skilda uppfatt-
ningar om. Men så kan det också vara ibland.

Anf. 22 LARS SVENSSON (s):

Herr talman! Jag har inget mer att tillägga än att skolministern skall med-
verka i kontakterna mellan de centrala organen och parterna på arbetsmark-
naden så att det fungerar.

Överläggningen var härmed avslutad.

6§ Svar på fråga 1990/91:468 om omvårdnadsutbildningen

Anf. 23 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Ulf Melin har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för
att kommuner som bedrivit omvårdnadsutbildning i ÖGY-försöket även i
fortsättningen får anordna den.

Frågan har behandlats i propositionen 1990/91:85 Växa med kunskaper. I

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar pä frågor

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

punkt 12 i övergångsbestämmelser till förslag till Lag om ändring i skollagen
i propositionen står:

”En kommun som vid ikraftträdandet med skolöverstyrelsens medgivande
bedrev utbildning på vårdlinjen får efter den 1 juli 1992 anordna utbildning
på ett nationellt program som avser omvårdnad utan medgivande från lands-
tingskommunen.”

Avsikten med dessa övergångsbestämmelser är att de kommuner som nu
ordnar omvårdnadsutbildning i ÖGY-försöket även fortsättningsvis får an-
ordna utbildning på omvårdnadsprogrammet.

Några ytterligare åtgärder på detta område torde inte vara nödvändiga.

Anf. 24 ULFMELIN(m):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på denna fråga. Jag gläder
mig över att svaret är ganska positivt. Hade skrivningen i propositionen
Växa med kunskaper varit så tydlig, hade jag egentligen aldrig behövt ställa
frågan. Jag är inte ensam om att ha gjort en annan tolkning av texten än vad
svaret anger.

I propositionen sägs beträffande omvårdnads- och naturbruksprogram-
men att landstingen skall ha företrädesrätt och veto när det gäller utbildning-
ens bedrivande. Statsrådet hänvisar till en paragraf. När jag läste den fick
jag emellertid uppfattningen att - vilket jag som sagt inte är ensam om -
det inte rör de kommuner som har deltagit i försöksverksamheten, utan om
kommuner som har bedrivit den reguljära 2-åriga utbildningen på vårdlin-
jen. Så har skett i de fall landstingen inte har bedrivit den utbildningen.

För ungefär två veckor sedan uppvaktades utbildningsutskottet av en dele-
gation som var mycket orolig över vad som skall hända med det 30-tal kom-
muner som har bedrivit omvårdsutbildning och skött den mycket bra. Det
har här funnits tveksamheter.

Min första fråga till statsrådet mot bakgrund av svaret är följande: Kom-
mer man nu snabbt att gå ut till berörda kommuner och anordnare och tala
om hur det verkligen förhåller sig? På många håll ser sig lärare omkring och
söker sig från de kommuner som har bedrivit denna utbildning, eftersom
man tror att den kommer att försvinna.

Riksdagen fattade ganska nyligen beslut om den s.k. ADEL-reformen,
som medför att kommunerna kommer att få ta över en hel del av ansvaret
för bl.a. primärvården. Kommunerna kommer då att behöva folk. Kommer
statsrådet att ställa upp på att även andra kommuner kan få bedriva den här
utbildningen?

Anf. 25 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag börjar med den sista frågan. Det framgår tydligt av såväl
ansvarspropositionens resonemang om statsbidragen som av denna proposi-
tion att vi inte avser att göra någon förändring i vad gäller möjligheterna att
anordna omvårdnadsutbildning. Landstingskommunerna får ha den rätten i
fortsättningen. Jag har emellertid sagt, jag vill än en gång understryka det,
att om det skulle visa sig att detta är en ordning som inte fungerar i prakti-
ken - bl.a. mot bakgrund av den beskrivning som Ulf Molin gör av ÄDEL -
på grund av de resonemang som av och till förs mellan kommuner och lands-

ting, är jag beredd att ompröva ställningstagandet om skolan och utbild-
ningen skulle komma i kläm. Det har mycket tydligt uttryckts i proposition
till riksdagen.

Den första frågan gällde information till de berörda. Övergångsregeln i
lagstiftningen har naturligtvis inte kommit till utan att vi har haft kontakt
med landstings- och kommunförbunden. Övergångsregeln syftar ju exakt på
den situation som frågan avser. Jag utgår ifrån att resp, huvudorganisationer
på såväl det sekundärkommunala som det primärkommunala området kla-
rar av den informationen. Vi har fått några förfrågningar till departementet,
men de har inte rört den här aspekten.

Anf. 26 ULF MELIN (m):

Herr talman! Det finns nog anledning för statsrådet att ta sig ytterligare
en funderare på detta område. Kommunförbundet, med dess ordförande
Lars Eric Ericsson, uppvaktade utbildningsutskottet och tog upp just denna
fråga. Man hade inte tolkat 12 § på det sätt som statsrådet ger uttryck för i
det här svaret, som jag tycker klargör den situation som jag tog upp. Jag tror
därför att det är viktigt att man tar kontakt med ledningen så att man klarar
ut detta och informationen når ut till kommunerna.

När det gäller frågan om man kan tänka sig att vidga denna verksamhet
till kommuner som i dag inte har sådan verksamhet, tycker jag att texten är
ganska motsägelsefull. Man konstaterar nämligen att kommunerna har fått
ta över ett stort ansvar, men man är inte beredd att låta dem bedriva utbild-
ning. Mot bakgrund av de erfarenheter vi har tror jag att konflikter kommer
att uppstå mellan landsting och kommun. Landstingen kommer inte att till-
låta kommunerna att anordna denna utbildning.

Anf. 27 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Ulf Melin har rätt. Det är motsägelsefullt. Det har också
redovisats som motsägelsefullt, inte bara i den nu aktuella propositionen,
Växa med kunskaper, utan även i propositionen om ansvaret för skolan.
Gränsdragningen är inte riktigt logisk med tanke på de förändringar vi har
gjort. Vi har dock valt att behålla denna anordning mot bakgrund av att
landstingen har skött omvårdnadsutbildningen på ett mycket bra sätt. Vi ut-
går ifrån att landsting och kommuner faktiskt kan klara en ömsesidig diskus-
sion om hur utbildningar skall dimensioneras och lokaliseras. Klarar man
inte detta får vi återkomma, som jag sade i ansvarspropositionen. Jag tycker
dock att det vore ganska trist på många sätt om det skulle behöva inträffa.

Jag tackar för tipset att man skall informera såväl Kommunförbundet som
kommuner. Kommunförbundet skall självfallet få del av detta frågesvar om
informationen inte har gått fram till förbundsordföranden.

Anf. 28 ULF MELIN (m):

Herr talman! Det sista som statsrådet nämnde tackar jag för, framför allt
å deras vägnar som anordnar denna utbildning i kommunerna. Jag tror att
det är viktigt.

Statsrådet sade att landstingen har skött utbildningen bra. Ja, det har de
gjort. Från moderat sida har vi varit tveksamma till försöksverksamheten.

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

Delen med omvårdnadsutbildning har dock utan tvivel varit bra. Jag ställer
också upp på att den skall vara 3-årig. Det intressanta är dock att de utvärde-
ringar som skolöverstyrelsen har gjort visar att kommunerna har varit väl
skickade att sköta utbildningen, precis som landstingen. Ser man geografiskt
hur det ser ut i länen med länslasarett och annat, finner man att det i den
framtida äldreomsorgen kan komma att uppstå vita fläckar på kartan om
man inte tillåter kommuner att ha denna typ av utbildning.

Anf. 29 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Vi är medvetna om att sådana situationer kan inträffa. Vi
utgår emellertid ifrån att man såväl i landstingen som i kommunerna har
länsinnevånarnas och kommuninnevånarnas intressen för sina ögon när man
gör sin skolorganisation. Dystert vore det annars. Med tanke på att de har
sammanfallande territorier och uppdragsgivare - väljare och medborgare -
vore det uselt om de inte klarade av den typen av samarbete. Vi skall ge dem
den chansen. Skulle det misslyckas får vi återkomma.

Anf. 30 ULF MELIN (m):

Herr talman! Det statsrådet säger låter mycket bra och förhoppningsfullt.
Erfarenheten ser tyvärr litet annorlunda ut. Göran Persson brukar ofta tala
om att han reser mycket ute i landet. Det vet jag att han gör, men det finns
det flera som gör.

Det finns ju både landstingspartier och kommunpartier. I de fall där man
har misslyckats med utbildningen och inte har kommit i gång har det berott
på att landsting och kommuner inte har kunnat komma överens. Jag är inte
så förhoppningsfull som statsrådet är om att man kommer att kunna komma
överens. Jag tror tyvärr att landstingen - oavsett vilket landsting vi talar om -
kommer att säga nej om en kommun vill bedriva den här utbildningen. Det
är allvarligt. Vi vet ju att vi inom denna typ av vård kommer att behöva ut-
bildad personal. Jag tycker därför att det finns anledning för oss att se till att
det också blir möjligt att få tag på personal.

Överläggningen var härmed avslutad.

7§ Svar på fråga 1990/91:471 om närradiolagen och enskilda före-
ningars fasta programtider

Anf. 31 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! Filip Fridolfsson har frågat mig om jag är beredd att lägga
fram förslag om en ändring av närradiolagen som markerar att evenemang
av mycket stort allmänintresse skall gå före enskilda föreningars fasta pro-
gramtider.

Enligt 8§ närradiolagen (1982:459) skall sändningstiden så långt det är
möjligt fördelas enligt sammanslutningarnas önskemål. Om deras önskemål
ej kan förenas skall förtur ges åt den sammanslutning som bedöms ha störst
intresse av att få sända vid en viss tidpunkt.

Enligt min mening möjliggör lagens nuvarande utformning att man tar

hänsyn av det slag som frågeställaren åsyftar. Någon ändring är därför inte
befogad.

Anf. 32 FILIP FRIDOLFSSON (m):

Flerr talman! Jag tackar för svaret.

Den statliga närradionämnden har på senare tid fattat två uppmärksam-
made och kritiserade beslut. I februari tog nämnden Filadelfiaförsamlingens
i Stockholm bästa sändningstid och gav den till en person som har blivit
dömd till fängelse för hets mot den judiska folkgruppen. För två veckor se-
dan vägrade nämnden godkänna Stockholms närradioförenings enhälliga
beslut att sända ett bibelmaraton med anledning av 450-årsjubileet av den
svenska bibeln. Nämndens beslut var inte enhälligt, och vad jag kan förstå
gäller det tolkningen av 8 § i närradiolagen.

Statsrådet refererade till 8 § i sitt svar till mig. Därav klargörs konkret att
om man inte kan enas skall förtur ges åt den sammanslutning som bedöms
ha störst intresse av att få sända vid en viss tidpunkt. Det är viktigt. Frågan
blir då varför närradionämnden stoppar kyrkornas bibelmaraton. Jo, bl.a.
därför att socialdemokraterna i Stockholm under de aktuella dagarna skall
bedriva en minivalrörelse. Majoriteten i nämnden bedömer tydligen att
denna aktivitet är av större allmänintresse än bibel jubileet. Att man gör
denna prioritering finner jag både häpnadsväckande och oerhört förvå-
nande. Det var också bakgrunden till min fråga.

Statsrådet gör det nu ganska enkelt för sig. Han tycker att det är bra som
det är. Statsrådet måste väl ändock som kulturminister reagera på det som
har skett? När den samlade kristenheten lyfter fram bibeljubileet, borde väl
detta jubileum i rimlighetens namn slå ut rapporteringen från en minivalrö-
relse? Anser kulturministern att den svenska bibelns 450-årsjubileum ur kul-
turhistorisk synpunkt har ett större allmänintresse än rapporter från en lokal
minivalrörelse?

Anf. 33 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! Jag noterar att Filip Fridolfsson hävdar att närradionämnden
skall ha fattat ett beslut mot den samlade kristenhetens uttalade vilja. Det
är sakligt fel. Närradionämnden har tagit ställning till en framställning om
beslut att åsidosätta de tider som sändande föreningar i närradion faktiskt
disponerar.

Min utgångspunkt när jag har formulerat mitt svar och när jag har sagt
att detta skall lösas inom ramen för den lagstiftning som finns är, att det är
värdefullt att föreningar som har rätt att sända kan känna trygghet i de tider
de har fått. Lagstiftningen kan så att säga inte åberopa vad den samlade kris-
tenheten i detta fall kräver. Generellt måste gälla att vissa, icke specificerade
intressen, skall ha företräde. Jag tycker att det är bra att föreningarna vet
vilka regler som gäller och att de kan känna att de är skyddade i sin verksam-
het.

Å andra sidan anser jag att de föreningar som har tider i närradion och
som i olika sammanhang möter framställningar från andra sändande för-
eningar så långt som det är möjligt skall visa tillmötesgående och hjälpa dem
att genomföra de evenemang som föreningarna planerar. Det tycker jag är

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

rimligt. Jag anser att det är alldeles orimligt att regeringen skall gå in och
överpröva och ta ställning till vem som skall få sända. Vi skall erinra oss att
framställningen som lämnades in avsåg fyra dagars oavbruten sändningstid.

Anf. 34 FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Jag har aldrig begärt att regeringen skall överpröva när-
radionänmdens beslut. Jag har frågat om man är inne på tanken att ändra 8 §
så att det klarare framgår att det skall vara möjligt att ändra i ett program
när oenighet har uppstått.

Detta är mot kristenhetens vilja. Det råder inget tvivel om det. Kulturmi-
nistern säger att det skall inte ändras i program. Men Filadelfiaförsamlingens
honnörsprogram på fredagkvällarna har ändrats. Där ryckte närradionämn-
den ut och försökte blockera Filadelfiaförsamlingens mest populära pro-
gram . Det är väl ett bevis på att närradionämnden fingrar och styr och ställer.
Kulturministerns argument håller icke. Här finns det ett, vad jag förstår även
ur kulturministerns synvinkel, mycket mer angeläget allmänintresse än den
minivalrörelse som pågår i Stockholm.

Anf. 35 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! I den aktuella frågan handlar det om att ändra på tider under
löpande år som sändande föreningar har fått tillstånd att använda, dvs. att
återkalla tillstånd som redan är givna.

I det fall som gällde Filadelfiaförsamlingen i Stockholm är det fråga om en
församling som har åtskilliga tider. För att möjliggöra för en annan förening
att få tider förutsattes församlingen av närradionämnden vid en ny fördel-
ning släppa viss tid. Jag har i det stycket-och det torde inte vara främmande
för Filip Fridolfsson - i en intervju sagt att jag tycker att det är rimligt att ta
stor hänsyn till önskemålen om sändningstid från de föreningar som under
lång tid med gott anseende har skött sin verksamhet. I det stycket får detta
anses vara ett uttalande som ger en anvisning om min grundläggande upp-
fattning om Filadelfiaförsamlingens närradioverksamhet.

Anf. 36 FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Jag håller statsrådet räkning för det uttalande som statsrådet
gjorde i anledning av Filadelfiaförsamlingens program på fredagkvällarna.
Jag har förstått att kulturministern ansåg att det var ett klavertramp.

Jag kan inte förstå att kulturministern i detta sammanhang, med den posi-
tion som statsrådet har i regeringen i dessa frågor, när närradionämnden är
oenig inte säger när det är självklart att 8 § skulle ge firandet av 450-årsjubi-
leet av den svenska bibeln förtur före en minivalrörelse i Stockholms stad.
Jag kan inte fatta att ett statsråd i den positionen kan försvara den upplägg-
ning som har gällt när närradionämnden har varit oenig.

Anf. 37 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! Jag tillhör dem som respekterar principen att också i nämn-
der skall majoriteten fatta beslut. Är man oense och det blir ett majoritetsbe-
slut, måste det rimligen vara majoritetsbeslutet som gäller. Jag har ingen an-
ledning att i det stycket i den ena eller andra formen överpröva nämndens

ställningstagande. Om det är som Filip Fridolfsson säger, vilket jag inte har
anledning att betvivla, att den samlade kristenheten kräver denna sändning,
förmodar jag att det går att lösa problemet utan ingripande av regeringen.

Anf. 38 FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Innan jag kom till denna frågestund, trodde jag att kulturmi-
nistern och jag skulle vara överens. Jag tror att kulturministern skulle vinna
enormt på att dela min uppfattning. Det skulle då bli rubriker i kyrkliga tid-
ningar över hela landet. Det behöver ni i en regering som har det oerhört
trångt och besvärligt i dag.

Anf. 39 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! Låt mig till detta få foga kommentaren: Hade jag gjort så,
hade jag därmed öppnat för ett enkelt argument att under den vecka som
föregår ett viktigt val i höst skulle uteslutande politiska program släppas
fram med hänvisning till den relativa betydelse som valet har. Därmed skulle
de önskemål som kristna människor har åsidosättas, att även den veckan få
lyssna på radioprogram där deras kristna tro bearbetas och där de får tillfälle
att via radiomediet förmedla sina tankar i bön.

Anf. 40 FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Det senaste argumentet är helt ohållbart. Vi talar om ett ju-
bileum i mars månad 1991 och inte om vilka program som skall sändas i sep-
tember månad i valrörelsen 1991. Detta är en aktuell fråga nu. Det är i den
jag har försökt att få ett positivt svar på men inte har fått det.

Överläggningen var härmed avslutad.

8§ Svar på fråga 1990/91:475 om biståndsmyndigheternas fält-
personal

Anf. 41 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Alf Wennerfors har frågat mig hur förslaget i budgetproposi-
tionen om finansieringen av biståndsmyndigheternas fältpersonal skall tol-
kas.

I dag finns biståndskontor i 17 länder. Samtidigt erhåller ca 50 länder minst
10 milj.kr. vardera i bistånd från Sverige. I många av dessa ansvarar i nor-
malfallet ambassaderna för fältrepresentationen. Behoven växlar dock
starkt mellan olika länder beroende på biståndets inriktning. Det är i dag
inte möjligt att tillgodose all fältrepresentation enbart inom ramen för bi-
ståndskontorens och ambassadernas normala kapacitet.

Huvudregeln bör också fortsättningsvis vara att biståndsmyndigheternas
mer långsiktiga behov av fältrepresentation skall finansieras inom ramen för
resp, förvaltningsanslag. Samtidigt behöver biståndsmyndigheterna kunna
anlita konsulter och korttidsanställda för särskilda uppgifter under vissa pe-
rioder i mottagarländerna för planering, genomförande och uppföljning i bi-

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

5 var på frågor

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

ståndet. Jag anser att det i sådana fall skall finnas viss möjlighet att finansiera
fältpersonal över sakanslagen.

Anf. 42 ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag skulle först vilja påminna om att i bibeln för den offent-
liga verksamheten, budgethandboken, står det klart och tydligt att förvalt-
ningstjänster bekostas över förvaltningsanslaget. Den regeln har gällt i
många år, och den gäller för god hushållning med skattebetalarnas täkter.

I dag när den offentliga sektorn är så mycket större är det ännu viktigare
att hålla på dessa viktiga principer och huvudregler, att man är noggrann och
renodlar dessa huvudregler. Jag vill inte medverka till att skapa utrymme för
slarv och fiffel. Jag förutsätter att biståndsministern inte heller vill göra det.
Jag tycker att det är både min och statsrådets uppgift att föregå med gott
exempel. Vad skulle statsrådet säga om respekten för budgethandboken och
de principer som den ger uttryck för minskade allmänt inom den statliga för-
valtningen och inom andra departementsområden?

Jag tackar för svaret. Det är positivt i den meningen att biståndsministern
i propositionen inte är så nyanserad som i svaret. I svaret säger biståndsmi-
nistern att det som står i budgethandboken skall gälla långsiktigt men att det
när det gäller korttidsanställningar och konsulter måste finnas ett visst ut-
rymme. Jag kan inte dela den uppfattningen. Men jag tackar för att vi har
kommit en bit på väg.

Är biståndsministern beredd att inför kommande budgetår pröva om det
inte går att renodla detta, dvs. att följa budgethandboken mera konsekvent?

Är statsrådet beredd att sprida denna uppfattning utanför dessa väggar,
inte minst i SIDAs ledning?

Anf. 43 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Som jag har slagit fast i mitt svar skäll huvudprincipen vara
den som Alf Wennerfors talar för. Men samtidigt finns möjligheten för SIDA
och andra biståndsmyndigheter att också ta hjälp av sakansiaget när korta,
tidsbegränsade och väl definierade arbetsuppgifter skall genomföras. Det är
då denna lösning skall tas till. Det skall alltså inte vara ett lättvindigt sätt att
fylla på förvaltningsanslaget. Det är vi helt överens om.

Detta förfarande ligger helt i linje med flera initiativ som faktiskt riksda-
gens utrikesutskott har tagit och som riksdagen har fattat beslut om. Denna
avvägning mellan administration och sakanslaget har gjorts under åren. Jag
kan erinra om riksdagsbeslutet under förra budgetåret, dvs. att tillåta SIDA
att omdisponera upp till 10 milj.kr. från sakanslaget för att täcka administra-
tiva kostnader. I samma anda uttalade riksdagen budgetåret innan att erfor-
derlig andel av det påslag om 100 milj.kr. till miljöanslaget, som riksdagen
beslutade om, skulle få användas till administrativ förstärkning. Riksdagen
har redan varit inne på detta. Alf Wennerfors var i det sammanhanget, såvitt
jag minns, inte emot detta.

Anf. 44 ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Det är som biståndsministern säger, dvs. att utrikesutskottet
har gjort ett sådant uttalande. Jag betraktade mig då som nybörjare i bi-

ståndspolitiken. Jag lär mig allt mer och mer om det stora, svåra och kompli-
cerade ämnet. Tyvärr ser jag allt fler fall av fiffel eller slarv. För att komma
till rätta med det måste man vara noggrann och renodla reglerna. Jag menar
att om vi - jag, mina kolleger i kammaren och regeringens företrädare i dessa
frågor - tillåter att man följer reglerna på detta suddiga sätt, vet jag inte rik-
tigt vad konsekvenserna blir. Jag har lärt av läxan. Jag skulle vara glad om
jag kunde få med mig biståndsministern på denna linje.

Anf. 45 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Jag tycker inte att det är riktigt av Alf Wennerfors att an-
vända ordet fiffel i detta sammanhang. Det är inget som döljs. Riksdagen
har själv medverkat till att detta förfarande skall kunna tillämpas. Det borde
vara riktigast av Alf Wennerfors att ta tillbaka det uttalandet.

Däremot kan vi vara överens om att det bör finnas ordentliga regler för
detta. Det är möjligt att det går att bli tydligare, framför allt mellan den
största biståndsniyndigheten, SIDA, och departementet så att det blir en
tydlig redovisning av i hur stor utsträckning detta tillämpas.

Anf. 46 ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag menade ”fiffel” med citattecken runt om ordet och mar-
kerade det med en gest. Jag menar då att det inte är fråga om att försöka sko
sig själv. Jag tror inte att någon biståndsarbetare eller annan försöker att
göra det. Vad det gäller är att man försöker få anslag från ett annat konto än
det som ansetts för ändamålet. Jag vill understryka hur viktig denna nog-
grannhet är. Den är lika viktig i enskild verksamhet som i offentlig verksam-
het. Det vi håller på med kan ”stimulera” till ökad omfattning av sådant
”slarv”.

Överläggningen var härmed avslutad.

9§ Meddelande om svar på interpellation 1990/91:163

Anf. 47 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Pär Granstedt har framställt en interpellation till utrikesmi-
nister Sten Andersson om den svenska underrättelseverksamheten. Arbetet
i regeringen är så fördelat att det är försvarsministern som skall besvara in-
terpellationen. Försvarsminister Roine Carlsson har för närvarande förfall
på grund av sjukdom. Interpellationen kan därför inte besvaras inom den tid
som en sådan normalt skall besvaras. Interpellationen kommer i stället att
besvaras fredagen den 26 april 1991.

10 § Svar på fråga 1990/91:476 om den tillfälliga föräldrapenningen

Anf. 48 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Barbro Sandberg har frågat mig vad jag avser att vidta för
åtgärder för att underlätta för föräldrar till barn födda med missbildning eller

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1990/91:86

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

handikapp, så att båda föräldrarna kan delta i barnets behandling eller få
den utbildning som behövs för att klara barnets skötsel. Frågan gäller barn
vars levnadsålder understiger 240 dagar.

Enligt 4 kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän försäkring utges tillfällig för-
äldrapenning för vård av barn vars levnadsålder understiger 240 dagar en-
dast om tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas
på sjukhus. För ett så litet barn är det enligt nuvarande bestämmelser inte
möjligt för båda föräldrarna att uppbära föräldrapenning för vård av barn
med undantag för de s.k. pappadagarna.

Regeln om 240 dagar skall ses mot bakgrund av att föräldrar till helt över-
vägande del väljer att ta ut de flesta föräldrapenningdagarna med anledning
av barns födelse i direkt anslutning till barnets födelse. Det förekom relativt
ofta innan 240-dagarsregeln infördes att föräldrarna begärde utbyte av för-
äldrapenningen mot tillfällig föräldrapenning om barnet drabbades av lindri-
gare sjukdomar. Detta ansågs inte acceptabelt, eftersom barnet var helt be-
roende av vårdare oavsett om det var friskt eller sjukt. Genom föräldrapen-
ningen får föräldrarna i huvudsak täckning för sin inkomstförlust. Med an-
ledning härav ansågs det inte rimligt att, utom i vissa fall, tillåta uttag av till-
fällig föräldrapenning under barnets första 240 levnadsdagar.

Riksförsäkringsverket har på regeringens uppdrag utarbetat förslag som
syftar till att förenkla administrationen av föräldraförsäkringen. Vid bered-
ningen av dessa förslag kan den fråga Barbro Sandberg tar upp komma att
behandlas.

Anf. 49 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Jag delar Bengt Lindqvists uppfattning att man inte skall
kunna förlänga föräldraledigheten om ett barn drabbas av någon enklare
åkomma, eftersom så små barn ständigt är i behov av tillsyn. Men när be-
stämmelserna om tillfällig föräldrapenning ändrades till att inte omfatta
barn under 240 dagars ålder förbisåg man de fall som min fråga gäller.

När en familj får ett handikappat barn drabbas man av stor sorg och oro.
Det är viktigt att båda föräldrarna kan stötta varandra och hjälpas åt i sköt-
seln av barnet. Men då krävs det att båda föräldrarna kan vara med vid even-
tuell behandling och få den utbildning som behövs för att kunna sköta bar-
net. I dag blir föräldrar tvungna att antingen ta tjänstledigt utan lön eller att
ta semester. Dessa föräldrar vill precis som alla andra föräldrar ta semester
när det passar dem.

Man kan också anlägga en annan aspekt på denna fråga. Om föräldrarna
önskar dela på föräldraledigheten förhindras detta om den ena föräldern inte
har de kunskaper som behövs för att vårda ett handikappat barn. Jag menar
att man ändå måste kunna skilja på vanlig snuva och allvarliga sjukdomar
eller handikapp som behöver omedelbar behandling.

Det kan inte vara någon större administrativ svårighet att fastställa vilka
föräldrar det gäller. Man borde lätt kunna få fram ett läkarintyg på att bar-
net, även om det är under 240 dagar, behöver behandling.

Det är bra att riksförsäkringsverket skall se över detta, men frågan får inte
dras i långbänk. Dessa föräldrar lider ju redan i dag. Man borde snabbt
kunna få fram ett förslag så att de kan få ta ut sin ledighet.

Anf. 50 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Riksförsäkringsverkets rapport har överlämnats till rege-
ringen. Nu går man i den rapporten huvudsakligen i andra riktningen. Det
handlar om att finna former för att förenkla administrationen av föräldraför-
säkringen.

Regeringen har ändå ansett att denna fråga är så angelägen att vi bör se
till vad vi kan göra i samband med den översyn som genomförs. Jag kan inte
utlova några förändringar, eftersom jag utan att ha trängt djupare in i frågan
misstänker att detta är ganska tekniskt komplicerat. Men jag är överens med
Barbro Sandberg om att båda föräldrarna till ett svårt handikappat barn har
behov av att lära sig vad vården, behandlingen och inte minst träningen och
rehabiliteringen faktiskt handlar om och att båda kunna samverka för att
göra det bästa möjliga av situationen.

Jag tycker att vi skall undersöka om vi i detta sammanhang kan finna nå-
gon form för att utveckla stödet till dessa familjer. Men jag reserverar mig
för att det kan vara tekniskt krångligt och kräva mer beredningsarbete. Vi
får se på frågan.

Anf. 51 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Jag tar detta som ett löfte från Bengt Lindqvist. Jag tror
nämligen inte att det egentligen kan finnas några tekniska svårigheter. Dessa
barn är lätta att identifiera, eftersom de redan är under behandling. Man
borde då kunna se på läkarintyg.

Jag hoppas att detta kommer att ordna sig och att Bengt Lindqvist kanske
lägger någonting till den rapport som riksförsäkringsverket redan har läm-
nat.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1990/91:481 om bilstöd till kortväxta

Anf. 52 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Barbro Sandberg har frågat socialministern vilka åtgärder
hon avser vidta för att hjälpa personer som enligt tidigare gällande regler
fick bilstöd, men som enligt de nu gällande reglerna får avslag på ansökan
om bilstöd. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall
svara på frågan.

Enligt gällande regler kan bilstöd lämnas till den som på grund av ett var-
aktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen
hand eller att anlita allmänna kommunikationer. Det är försäkringskassorna
och socialförsäkringsnämnderna som i varje enskilt fall måste pröva om
dessa grundläggande krav för stöd är uppfyllda. Att i ett centralt regelverk i
detalj ange när sådana väsentliga förflyttningssvårigheter föreligger är givet-
vis omöjligt. Som bekant kan kassornas beslut dessutom överklagas till för-
säkringsdomstol.

. I riksförsäkringsverkets tillsynsansvar för bilstödet ingår att noga följa ut-
vecklingen inom verksamheten. Jag förutsätter att verket i detta samman-

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

hang ingående följer frågan om personkretsen för bilstöd. Regeringen kom-
mer att hålla sig informerad om resultatet av riksförsäkringsverkets uppfölj-
ningsarbete. Någon åtgärd i denna fråga utöver detta är för närvarande inte
aktuell.

Anf. 53 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Jag tackar Bengt Lindqvist för svaret, men jag tycker att det
mest var undanglidande.

Det har framförts många klagomål mot det nya bilstödet. Jag anser inte att
de alltid varit rättvisande, och jag har vid ett flertal tillfällen gått i svaromål i
pressen. Reformen är trots allt positiv för många, och det skall man inte
glömma bort.

Men det finns också skönhetsfläckar som bör rättas till. Ett exempel är just
hur begreppet ”väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand” tolkas i
de olika socialförsäkringsnämnderna. Jag tror att handläggarna på försäk-
ringskassorna behöver utbildning om de olika handikappgruppernas speci-
fika problem. Om de får höra hur det är för en kortvuxen person att åka
kollektivt, t.ex. vilka problem som uppstår när man skall gå på en buss, tror
jag att de ganska snabbt inser att en sådan person har väsentliga förflytt-
ningssvårigheter.

Vi vet också att många kortvuxna tidigare har fått bilstöd för att kunna
förvärvsarbeta. I dag får dessa människor avslag när de söker på nytt. Många
av dessa personer har dessutom villkorade körkort, vilket kräver anpassning
av bilen. I och med att man inte anses berättigad till bilstöd får man inte
heller anpassningsbidrag. Det är alltså av yttersta vikt att dessa personer får
sitt bilstöd, eftersom alternativet är förtidspension.

Bengt Lindqvist ger här inget hopp till dessa personer. Att överklaga tar
ju lång tid, och det är enligt min mening orimligt att begära att de skall vänta
på ett överklagande. Riksförsäkringsverket skulle kunna gå ut med direktiv
och säga att också detta är en grupp som borde anses ha väsentliga förflytt-
ningssvårigheter. Jag tycker att Bengt Lindqvist skulle kunna tala med riks-
försäkringsverket om detta.

Anf. 54 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Jag vill först upplysa om att det nu är 12 000 personer som
fått bilstöd sedan reformen genomfördes i oktober 1988 och detta till en sam-
manlagd kostnad av 800 milj.kr. Tidigare var det ungefär 1 500 personer om
året som fick bilstöd, och den årliga kostnaden var ungefär 70 milj.kr. Det
har skett en ganska avsevärd breddning och kvalitetsförbättring genom det
bilstöd som i dag utges. Detta har naturligtvis också skapat ett stort intresse
och en stor efterfrågan på bilstöd hos fler grupper.

Både Barbro Sandberg och jag vet att det finns många önskemål, bl.a. den
av riksdagen gjorda beställningen att åldersgränsen för förtidspensionärer,
som i dag är 50 år, skall utredas. Den gränsen är naturligtvis ganska godtyck-
lig, men vi har av rent ekonomiska skäl sagt att vi inte har pengar för att höja
den gränsen. Det kostar mycket stora summor.

Herr talman! Bilstödets konstruktion är sådan att inte någon grupp pekas
ut som kan få eller inte kan få bilstöd, utan vi har försökt hålla oss till funk-

tionen. Det är de människor som har dessa väsentliga förflyttningssvårighe-
ter och svårigheter att anlita allmänna kommunikationsmedel som skall ha
bilstöd oavsett vilken handikappgrupp de tillhör, och därmed utesluts heller
inte kortväxta.

Föreligger det svårigheter bland kortväxta, och det tror jag att det också
gör, på det sätt som Barbro Sandberg beskriver, uppfyller de personerna
också kraven i dessa bestämmelser, och då skall försäkringskassorna ge dem
bilstöd. Men förutsättningen är att prövning sker på detta sätt. Det är svårt
att utpeka vissa grupper, och vi har därför satt vår tillit till en prövning av de
verkliga förhållandena. De funktionshinder som finns måste vara utgångs-
punkten, och sedan får en praxis utvecklas. Det är så vi tänker oss arbetet.

Anf. 55 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Bengt Lindqvist talade om att många fler personer har fått
bilstöd, och det är ju bra. Meningen med reformen var ju att det skulle till-
komma ytterligare grupper. Men det kan ändå inte vara meningen att refor-
men skall innebära att de som har fått bilstöd för att kunna förvärvsarbeta
skall bli ifråntagna detta och tvungna att sluta sina arbeten.

Jag anser det riktigt att det är funktionen som skall avgöra och att man
inte skall peka ut grupper. Men det har visat sig att socialförsäkringsnämn-
derna säger, att om man tillhör gruppen kortväxta kan man gå. De använder
detta begrepp när de avslår ansökningar.

Detta är felaktigt, och då bör man också tala om för försäkringskassorna
att detta är fel. De skall också se till om man verkligen kan komma ombord
på en buss även om man kan gå. Jag vet att det finns personer som är i den
situationen att de har blivit nekade bilstöd.

Anf. 56 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Jag vill bara tillägga att frågan om personkretsen och den
praxis som nu växer fram är den viktigaste i uppföljningen av bilstödsrefor-
men. När själva reformen infördes uppdrog regeringen och riksdagen till
riksförsäkringsverket att kontinuerligt genomföra en uppföljning.

Självfallet skall vi dra slutsatser av den tillämpning som skett, men läget
har ännu inte blivit sådant att vi har dessa samlade erfarenheter. Men jag
tror inte att det kommer att dröja länge tills vi kan sammanfatta hur praxis
har utfallit. På den grunden kan man sedan föra en diskussion om det finns
anledning för regering och riksdag att göra uttalanden för att ytterligare pre-
cisera personkretsen.

Anf. 57 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Jag vill fråga Bengt Lindqvist vilket råd han ger till en kort-
växt som nu har ett arbete men som blir nekad bilstöd och då måste säga upp
sitt arbete. Att vänta på att överklaganden skall behandlas och en utvärde-
ring av hur bestämmelserna om personkretsen har fungerat kan ta ganska
lång tid. Vad gör man under tiden?

Anf. 58 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! I ett sådant fall finns enbart den väg som riksdagen har anvi-
sat, nämligen att överklaga och hävda sin rätt till bilstöd och uppge de svårig-

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1990191:86

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar pä frågor

heter som man har i samband med förflyttning. Det är mycket viktigt att en-
skilda människor överklagar för att praxis verkligen skall utvecklas.

Jag håller med om att detta är ett problem och att det kan innebära svårig-
heter i övergångsskedet. Men detta är den enda möjligheten och den väg
som riksdagen anvisat genom det beslut vi gemensamt har fattat.

Anf. 59 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Jag skall skicka det svaret till denna person och till försäk-
ringskassan, och jag hoppas att man där tar fasta på Bengt Lindqvists svar.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1990/91:492 om rätten till akutvård

Anf. 60 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen avser att
vidta åtgärder för att garantera människors rätt till akutsjukvård oavsett de-
ras ekonomiska resurser. Frågan föranleds av att en man, som akut uppsökt
en vårdcentral i Södertälje, enligt uppgift skickades hem utan vård då han
inte kunde betala vårdavgiften.

Ingen människa i Sverige skall kunna nekas akut vård på grund av att han
eller hon inte kan betala aktuell vårdavgift. Varje landstingskommun skall
erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstings-
kommunen. Detta framgår av 3§ hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Av
4 § hälso- och sjukvårdslagen framgår också att även den som vistas inom
landstingskommunen utan att vara bosatt där och som behöver omedelbar
hälso- och sjukvård, skall erbjudas sådan vård av landstingskommunen.

Från socialstyrelsen har jag inhämtat att man inom Stockholms läns lands-
ting har diskuterat hur patienter som inte kan betala vårdavgiften skall be-
mötas. Den ordning som gäller är att den som inte kan betala vårdavgift inte
får avvisas utan att en läkarbedömning skett av hans eller hennes hälsotill-
stånd.

Det är socialstyrelsen som, inom ramen för sin tillsynsuppgift, skall be-
vaka att enskilda människors rätt i dessa avseenden inte kränks.

Anf. 61 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga.

Jag är mycket glad över att statsrådet så tydligt ger uttryck för uppfatt-
ningen att ingen skall bli nekad vård på grund av att han eller hon inte har
pengar vid vårdtillfället. Jag trodde också att detta var en självklarhet. Det
var därför rätt upprörande när det visade sig att man på olika vårdcentraler
i Stockholms läns landsting har olika rutiner för hur man skall bemöta män-
niskor som inte har pengar.

Detta kan naturligtvis leda till bristande vård och onödigt lidande i den
akuta vårdsituationen. Men i det långsiktiga perspektivet är det också
mycket allvarligt att tilltron till det solidariska samhället undergrävs. Att
veta att man kanske blir nekad vård av det skälet att man saknar pengar ska-

par en utsatthet, en oro och otrygghet som människor dagligen bär med sig,
oavsett om de är i akut behov av vård eller inte. Det är därför mycket viktigt
med markeringen att man inte skall kunna avvisas av ekonomiska skäl.

När jag lyssnade på statsrådets svar och läste igenom det tyckte jag mig
finna en bristande överensstämmelse mellan det som socialministern säger
inledningsvis och det hon sedan redogör för när det gäller Stockholms läns
landsting. I svaret sägs nämligen att den patient som inte har pengar inte
skall kunna avvisas utan att läkare först har tittat på patienten. Det antyds
att man i Stockholms läns landsting avvisar människor efter en hastig kon-
troll just av det skälet att de inte har pengar.

Jag anser att det skall vara alldeles klart och tydligt, och jag hoppas att
socialstyrelsen kommer att klargöra detta, att det faktum att man inte har
pengar aldrig i sig kan vara ett skäl till att avvisa en vårdsökande.

Anf. 62 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Det Annika Åhnberg sist sade är naturligtvis oerhört viktigt.
Att man inte har dessa kronor med sig, eller en dryg hundralapp, vid det
tillfället man behöver vård skall inte i sig vara avgörande. Vi vet dock att det
i det praktiska arbetet från tid till annan kan vara så, att man kanske kan
behöva välja vid en vårdtyngd vårdcentral. Men man skall inte neka någon
vård om det verkligen är vård som krävs. Man skall alltså inte hänvisa till
någon annan dag.

Vi har ibland erfarenhet av att man från tid till annan kanske av andra skäl
behöver ge signaler om att patienten skall vänta några dagar med att komma.
Det kan finnas många olika skäl. Det kan vara fråga om känsliga infektioner
och även andra saker kan spela in. Men det väsentligaste är: När man behö-
ver akut vård skall man få den vården oavsett om man har med sig pengen
eller inte.

Anf. 63 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Jag delar fullständigt den uppfattningen. Det kan naturligt-
vis från gång till annan finnas andra skäl som gör att man vill be en patient
att återkomma en annan dag. Men just det faktum att man inte har pengar
får aldrig i sig vara ett skäl att avvisa. Detta är viktigt och angeläget, och det
är bra att det blev klargjort.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Meddelande om svar på interpellation 1990/91:160

Anf. 64 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Med hänvisning till riksdagsordningen ber jag att få meddela
att interpellation 1990/91:160 av Lars Ulander till bostadsminister Ulf Lönn-
qvist angående restriktioner för byggnadsverksamheten i Stockholm inte
kommer att besvaras inom föreskriven tid på grund av att överenskommelse
om lämplig tidpunkt för svaret inte tidigare har kunnat träffas. Interpellatio-
nen kommer att besvaras den 8 april 1991.

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

14 § Svar på fråga 1990/91:474 om Indiens begäran om rättshjälp i
Boforsaffären

Anf. 65 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Gudrun Schyman har frågat statsrådet Anita Gradin om re-
geringen är beredd att vidta åtgärder för att med anledning av en indisk be-
gäran om rättshjälp i Boforsaffären påskynda överlämnandet av den infor-
mation som den indiska regeringen har efterfrågat.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall besvara
frågan.

Den indiska ambassaden överlämnade den 2 april förra året till utrikesde-
partementet en framställning om rättshjälp i Boforsärendet. Framställ-
ningen kompletterades med en erforderlig översättning till svenska som
överlämnades till utrikesdepartementet den 20 april. Regeringen beslutade
den 3 maj att överlämna framställningen till riksåklagaren för prövning en-
ligt lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av
främmande stat.

På riksåklagarens uppdrag har vissa frågor prövats av åklagarmyndigheten
i Stockholm, som den 8 februari i år överlämnade en redovisning till riksåkla-
garen. Enligt vad som upplysts mig kan riksåklagarens yttrande väntas inom
kort.

Jag vill påpeka att den indiska framställningen var synnerligen omfattande
och delvis oklar. På indisk begäran har åklagarmyndigheten avvaktat vissa
kompletteringar under ärendets gång. Indiska myndigheter har också genom
åklagarmyndigheten i Stockholm underhand hållits underrättade om hur
ärendet fortskridit.

Ärendet bör således kunna avsluta inom en förhållandevis nära framtid.
Det finns därför ingen anledning att nu vidta någon sådan åtgärd som Gud-
run Schyman efterlyst.

Anf. 66 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Jag skall be att få tacka så mycket för svaret, som reser en
del nya frågor.

Det första som är iögonenfallande är att kvarnarna - vems de nu än är -
ibland mal väldigt långsamt. Jag undrar därför: Varför har det tagit från den
3 maj 1990 till den 8 februari 1991 för frågan att komma tillbaka till riksåkla-
garen sedan han hade lämnat den till åklagarmyndigheten i Stockholm? Det
har alltså gått tio månader. Jag undrar varför det har gjort det, och om rege-
ringen möjligen har stött på och undrat över att det har tagit så lång tid.

Enligt de uppgifter som jag har fått rör det sig om två olika typer av papper
som den indiska regeringen vill ha. Dels är det fråga om dokument som RÅ
själv förfogar över och som RÅ själv kan besluta om man vill lämna ut eller
inte, dels är det fråga om en del dokument av typ uppteckningar av samtal
mellan svenska och indiska regeringsföreträdare som gjordes innan kontrak-
tet slöts, t.ex. en promemoria om samtalet mellan Olof Palme och Radjiv
Gandhi. De papperen fattar regeringen själv beslut om enligt de uppgifter
som jag har fått. Jag skulle då vilja veta om regeringen är beredd att tillmö-

tesgå den indiska regeringens begäran att få ta del av de papperen och få
dem översända.

Jag skulle vilja hänvisa till de utfästelser som tidigare har gjorts från olika
regeringsföreträdare om att byken i den här affären skall tvättas offentligt
och ordentligt. Jag hoppas att det kommer att bli så nu då.

Anf. 67 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Den första frågan, varför det har tagit så lång tid för Stock-
holms åklagarmyndighet att besvara riksåklagarens frågor, kan jag inte svara
på. Jag utgår från att det har att göra med att det är ett ganska komplicerat
ärende och att åklagarmyndigheten i Stockholm har behövt den här tiden för
att besvara riksåklagarens frågor.

Den andra frågan måste jag besvara på följande vis: Den framställning
som det handlar om var en framställning om beslag av vissa handlingar, dvs.
ett användande av tvångsmedel på begäran av en främmande stat. Regering-
ens agerande hittills har helt följt den särskilda lag vi har på området, lagen
om användning av vissa tvångsmedel. Enligt den skall man genast överlämna
frågan till riksåklagaren, och det är vad regeringen har gjort.

Anf. 68 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Jag skulle ändå vilja ha ett förtydligande när det gäller den
typ av dokument som regeringen själv skall besluta om, t.ex. de samtalsupp-
teckningar som jag talade om. Enligt vad jag har fått uppgift om ingår också
den typen av dokument i den indiska regeringens begäran. Eftersom rege-
ringen själv fattar beslut om, huruvida man vill lämna över den typen av ma-
terial, borde man väl i regeringen redan ha funderat över den frågan, om
man inte ytterligare vill fördröja den här processen.

Anf. 69 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Regeringen har inte haft anledning att överväga något annat
än hanteringen av den framställning som förra året inkom, och den hante-
ringen sker nu hos riksåklagaren.

Anf. 70 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Skall jag tolka det så att regeringen över huvud taget inte
tänker ta ställning till de delar av den indiska begäran som jag talat om utan
helt och hållet överlåta saken till riksåklagaren och därmed undandra sig ett
eget ansvar i frågan?

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1990/91:489 om möjligheterna att göra närradio-
program under pågående straffverkställighet, m.m.

Anf. 71 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Håkan Holmberg har frågat mig om det är tillåtet för en per-
son som dömts till fängelse för hets mot folkgrupp att från fängelset göra nya

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

radioprogram av det slag som han fällts för och om jag i så fall är beredd att
överväga åtgärder för att minska möjligheterna för den fällde att nära nog
omedelbart återuppta sin verksamhet i närradion.

Det förbud mot censur som finns i radiolagstiftningen gäller också till för-
mån för personer som är intagna i kriminalvårdsanstalt. Det är därför inte
lagenligt att på grund av innehållet i ett radioprogram som en intagen kan
framställa inom anstalten hindra att det offentliggörs.

En enskild person kan emellertid inte få tillstånd att sända i närradio. Det
gäller oavsett om han är fri eller intagen i en kriminalvårdsanstalt.

Enligt närradiolagen kan en förbudstid om högst ett år bestämmas när en
sammanslutning på grund av yttrandefrihetsbrott fråntas sitt tillstånd att
sända närradio. När den tiden har gått ut kan sammanslutningen ansöka om
nytt tillstånd. Lagens möjlighet att bestämma en viss tid som skall förflyta
innan ett nytt tillstånd kan ges är ett uttryck för en avvägning mellan mot-
stående intressen. Å ena sidan står intresset av skydd mot brott, å den andra
intresset av en så vid yttrandefrihet som möjligt.

Utredningen om vissa frågor om närradio har nyligen föreslagit att för-
budstiden i fall av bl.a. hets mot folkgrupp skall kunna utsträckas till fem
år. Det är ännu för tidigt att säga hur det förslaget kommer att behandlas.
Remissbehandlingen avslutades den 1 mars. Frågan övervägs för närvarande
inom utbildningsdepartementet.

Anf. 72 HÅKAN HOLMBERG (fp):

Herr talman! Jag får tacka Laila Freivalds för svaret.

Det problem som ligger bakom den fråga som jag här har ställt är mycket
betydande och kommer i morgon att debatteras från en annan utgångspunkt
med anledning av ett yttrande från kulturutskottet, som har att handlägga
närradiofrågor.

Det är också riktigt, som justitieministern påpekar, att frågan om hur lång
tid man skall kunna avstänga den som gör sig skyldig till hets mot folkgrupp
i närradion för närvarande bereds inom regeringen.

Att frågan har ställts också på det här sättet har sin grund i att ganska
många torde ha reagerat med viss bestörtning på informationen, som jag tror
har nått ut också till pressen, att den person som det här är fråga om - den
ansvarige för närradiosändaren Radio Islam, som har bedrivit den grövsta
antisemitiska hets som vi känner till i vårt land sedan kriget - offentligt har
lovat att trotsa rättssamhällets bud genom att i sin cell, som han kryper in i i
april månad, spela in program som sedan skall sändas i den återupptagna
Radio Islam.

Grundproblemet är att man i dag kan stänga av sändare bara i ett år genom
beslut i närradionämnden. I detta fall har rättegången, som gick från tings-
rätt till hovrätt, dragit ut så långt på tiden att avstängningen var slut när hov-
rätten väl hade fällt sin dom, och Radio Islam kunde alltså återuppta sin
verksamhet. Det finns, vill jag understryka, utomordentligt starka skäl att se
över de bestämmelser som gäller hur länge man skall stänga av sändare som
ägnar sig åt denna mycket extrema form av rashets, som i det här fallet inte
bara är hets mot invandrare i största allmänhet utan också måste beskrivas
som rent nazistisk rashets.

Jag vill alltså uppmana justitieministern att använda sitt inflytande för att
få en skärpning till stånd.

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Överläggningen var härmed avslutad.

Svar på frågor

16 § Svar på fråga 1990/91:472 om tobaksreklam

Anf. 73 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig om jag som företrädare
för statens ägarintresse i Procordia avser att vidta några åtgärder för att för-
hindra att koncernen i framtiden på liknande sätt kringgår eller överträder
lagens regler mot tobaksreklam.

Vad Barbro Westerholm åsyftar i sin fråga är att Procordia i samband med
Vasaloppet skulle ha avvikit från konsumentverkets riktlinjer för marknads-
föring av tobaksvaror (KOVFS 1986:2), som bl.a. innebär att reklam för
märkesvaror inte får förekomma inom område där sportevenemang som är
öppet för allmänheten går av stapeln.

Enligt uppgift från Procordia var företaget huvudsponsor för Vasaloppet.
Med detta följde en möjlighet att exponera Procordias eget och flera dotter-
bolags namn och varumärke bl.a. på skyltar vid startområdet och längs spå-
ret. Svenska Tobaks AB samt dess produkter och varumärken ingår inte i
detta sponsorsamarbete och har därför inte exponerats. Enligt vad Procordia
uppgett har företaget sålunda inte gjort reklam för någon tobaksvara i sam-
band med Vasaloppet.

Jag utgår från att såväl Procordia som andra företag nu och i framtiden
känner sitt ansvar och inte kringgår eller överträder gällande regler mot to-
baksreklam.

Anf. 74 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Jag får tacka industriministern för svaret men ändå vill göra
några kommentarer.

Att jag har tagit upp frågan beror på det ansvar som jag tycker att staten
här ikläder sig: Man har dels ställt upp på WHOs strategi att minska tobaks-
bruket, dels är man en av huvudägarna i Procordia, som ju omfattar Svenska
Tobaks AB. Det är då extra viktigt att man följer de regler som gäller för
marknadsföring av tobaksvaror.

Det har väckt berättigat uppseende i sport- och hälsointresserade kretsar
att Procordia som huvudsponsor faktiskt har exponerat sina varor. I pro-
grammet tar man upp både Blend och Borkum Riff och visar sin snusburk.
Det som jag här håller upp är en dålig kopia av programmet.

Jag menar att Procordia här har gått runt lagreglerna om tobaksreklam.
Det agerandet stämmer med de riktlinjer som tobaksindustrin genom Info-
tab har utfärdat om hur man hanterar antitobaksgrupper: Utöver att mis-
skreditera personer som arbetar för att minska rökningen skall man arbeta
med annonsering i den form som är möjlig. Det är vad man har gjort här,
tycker jag.

Jag utgår, precis som industriministern säger, från att Procordia följer reg-

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

lerna, och jag kominer att skicka Sören Gyll, Klaus Unger och konsument-
verket kopior av protokollet från den här debatten. Därmed är jag nöjd.

Svar på frågor

Anf. 75 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Ar det så att man inte har lämnat departementet korrekta
uppgifter när vi har frågat utan bedrivit reklam omkring sina produkter är
det naturligtvis anmärkningsvärt.

Det kan ju vara så att det Barbro Westerholm visade upp är redaktionella
inslag i programmet som Procordia inte är ansvarigt för utan möjligen den
ansvarige utgivaren för den produkten. Under alla förhållanden är det så att
om man har brutit mot gällande regler skall tillsynsmyndigheten naturligtvis
se till att det åtgärdas.

Anf. 76 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Industriministern och jag är uppenbarligen överens om ta-
gen, och det är jag nöjd med.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1990/91:473 om behandlingen av ansökningar om
svenskt medborgarskap

Anf. 77 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Statens invandrarverk har infört ett nytt förfarande vid be-
handling av ansökningar om svenskt medborgarskap i avsikt att förkorta
handläggningstiden av dessa ärenden till mellan tre och fyra månader. Mot
bakgrund härav har Birgitta Rydle frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta
för att obalansen i behandlingen av ansökningarna om svenskt medborgar-
skap skall kunna rättas till, eftersom hon tycker att det förefaller egendom-
ligt att nya ansökningar skall behandlas före dem som legat i två år eller
längre.

Invandrarverket har under senare år haft en stor ärendetillströmning.
Detta gäller både tillstånds- och medborgarskapsärenden. Antalet öppna
medborgarskapsärenden var i december 1990 ca 17 000 och väntetiden för
inte förtursbehandlade ärenden minst 22 månader.

Enligt vad jag har inhämtat från invandrarverket har verket inrättat en
särskild extrastyrka med uppgift att avarbeta äldre ärenden under tiden som
ordinarie personal arbetar efter den nya modellen med kortare handlägg-
ningstider. Härigenom kommer nya ärenden att handläggas snabbare samti-
digt som balansen klaras av inom rimlig tid. Invandrarverket räknar med att
ha avarbetat balanserna om drygt ett år.

Anf. 78 BIRGITTA RYDLE (m):

Herr talman! Jag tackar invandrarministern för svaret. Det innehåller pre-
cis de uppgifter som jag själv har fått från invandrarverket.

Bakgrunden till min fråga är att en person som har bott i Sverige i 18 år
nu, som är gift med en svensk, som har tre barn som är svenska medborgare

och som talar bättre svenska än många infödda svenskar gör ännu inte har
fått någon reaktion från invandrarverket, fastän hon lämnade in sin ansökan
om svenskt medborgarskap den 26 juni 1989.

Man blir minst sagt upprörd när man får veta att invandrarverket har en
balans - låt oss hellre kalla det en obalans - om 17 000 ärenden, av vilka en
del är två år gamla eller t.o.m. ännu äldre. Nog borde regeringen kunna visa
sin goda vilja och ingripa på något sätt! Ni är väl ändå intresserade av att
tillmötesgå önskemålen från dem som vill bli svenska medborgare?

Jag skulle också vilja ställa en fråga med anledning av uppgiften i svaret
om att det förekommer förtursbehandling av ärenden: Det står bl.a. i lagpa-
ragraferna om svenskt medborgarskap att den som är gift med svensk med-
borgare på något sätt kan få förtur. Är det riktigt?

Anf. 79 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag kan bara konstatera att invandrarverket uppenbarligen
självt också tyckt att det har varit oacceptabelt att man har blivit stående
med 17 000 ärenden, varav en del är gamla. Det är därför man har infört nya
rutiner för de ärenden som kommer in. Det är då viktigt att de ärendena inte
blir liggande längst bak i kön. Men man har också inrättat en extra styrka -
och naturligtvis också begärt medel för det från regeringen - för att kunna
beta av mängden av gamla ärenden. Jag tycker att det visar att invandrarver-
ket också har bedömt att det finns anledning att göra någonting åt det här,
säkert på samma grunder som Birgitta Rydle.

Anf. 80 BIRGITTA RYDLE (m):

Herr talman! Det är riktigt att det finns en ny styrka som skall direkthand-
lägga ärenden när de kommer från polisen. Det skall bli en väntetid på högst
fyra månader. Men vilket råd vill invandrarministern ge dem som på det sät-
tet nu verkligen blir förbigångna, dem som nu får vänta till sommaren 1992
på att få sina ansökningar behandlade medan de nya ansökningarna blir
klara på fyra månader? Skall de som nu väntat så länge återkalla sin tidigare
ansökan och lämna in en ny för att få den direkthandlagd?

Anf. 81 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Återigen: Man inför nya rutiner för att det i fortsättningen
inte skall uppstå så här långa väntetider. Då är det självklart att man måste
arbeta efter de rutinerna när det gäller de nya ärendena. Men dessutom har
man alltså tillsatt en extra styrka som skall arbeta med de gamla ärendena.
Jag kan inte förstå annat än att det är det enda sätt som man kan hantera
det här på, om man vill göra någonting åt problemet. Det skulle vara helt
oacceptabelt, tycker jag, att nu återigen bygga upp nya balanser med de nya
ärendena.

Anf. 82 BIRGITTA RYDLE (m):

Herr talman! En rak fråga till invandrarministern: Nog anser väl invand-
rarministern att det är en skriande orättvisa att de som mycket senare ansökt
om svenskt medborgarskap skall få sina ansökningar behandlade före dem
som har väntat i två år eller mer?

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1990/91:86

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 83 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag tycker att det vore mycket olyckligt om vi byggde upp
nya balanser när man nu har hittat nya rutiner. Jag kan bara försäkra dem
som har väntat länge att den extra styrka som nu har satts in är tillsatt enbart
för att möta deras berättigade krav att få sin ansökan behandlad så fort som
möjligt.

Anf. 84 BIRGITTA RYDLE (m):

Herr talman! Då tycker jag att den extra styrkan skulle göras betydligt
större, så att man kunde hinna med att behandla de ärenden som väntar tidi-
gare än senast under sommaren 1992. Jag tycker faktiskt att det är otillstän-
digt av invandrarverket att på det här sättet behandla människor som har
bott länge i Sverige och som inget högre önskar än att bli svenska medbor-
gare. Det är otillständigt att låta dem vänta så länge som de får!

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1990/91:484 om asyl för personer som förföljs på
grund av sin religion

Anf. 85 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Mot bakgrund av ett enskilt ärende har Görel Bohlin frågat
mig om det är mer motiverat att låta människor förföljda för sin politiska
övertygelse stanna i Sverige än att låta dem som förföljs för sin kristna tro
stanna här.

Som Görel Bohlin vet är jag på grund av sekretessbestämmelser förhind-
rad att närmare gå in på enskilda ärenden här i kammaren.

Utgångspunkten för bedömningen av en asylansökan är FNs flyktingkon-
vention. Denna ger skydd åt den som befinner sig utanför det land i vilket
han är medborgare därför att han känner välgrundad frukan för förföljelse
på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller
på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning. Detta finns också inskri-
vet i utlänningslagen. Någon åtskillnad vid bedömningen av förföljelse på
grund av politisk eller religiös övertygelse görs således inte.

Anf. 86 GÖREL BOHLIN (m):

Herr talman! Jag tackar invandrarministern för svaret. Mot bakgrund av
ett enskilt ärende vill jag ställa en principiell fråga om den religiösa överty-
gelsen som grund för asyl. Jag vet att religiös övertygelse kan utgöra grund
för beviljande av asylansökan. Detta står inskrivet i lagstiftningen. Frågan
är då om de rapporter som kommer om människor som blir förföljda på
grund av sin religiösa tro accepteras. Sådana rapporter kommer från Turkiet,
och de kommer från Amnesty International och från kyrkorna.

Det enskilda fall som jag tar upp i min fråga rör en familj som kommer
från en by som helt och hållet har tömts på kristna invånare. Alla deras släk-
tingar och vänner finns i Sverige. Närboende i andra byar intill har tvingats
följa med i religionsundervisning enligt islams lära. Har de på något sätt pro-

testerat, så har de slagits av lärare och av kamrater. Personer förföljs, diskri-
mineras och har inte tillgång till de arbetsuppgifter som normalt skulle finnas
för personer med samma utbildning och samma förmåga. Det förekommer
alltså i Turkiet en smygdiskriminering förutom den rena förföljelsen.

Jag skulle gärna vilja höra hur invandrarministern ser på detta. Finns det
möjlighet att kontrollera dessa uppgifter, som även jag kan vidarebefordra?
Är man i så fall beredd att ompröva ställningstagandena beträffande dessa
kristna grupper?

Man kan också se på denna fråga mot bakgrund av den förändring som
har skett efter utbrottet av kriget i Mellanöstern. Detta har medfört en allt
hårdare attityd gentemot kristna.

Anf. 87 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag kan försäkra Görel Bohlin att vi följer utvecklingen på
alla områden som rör förföljelse av olika grupper i de länder som våra asylsö-
kande kommer från. Inte minst gäller det de nu diskuterade länderna, efter-
som vi har stora grupper asylsökande från länder i Gulfregionen och Mellan-
östern.

Till bilden skall självfallet alla typer av förföljelse räknas. Å andra sidan
vill jag påpeka att det handlar om förföljelse. Diskriminering som sådan ger
inte rätt till asyl i Sverige.

Görel Bohlin bygger sin fråga på ett enskilt ärende, och jag har förståelse
för detta. Jag kan tyvärr inte gå in i de enskilda ärendena och argumentera
utifrån dem, även om jag ibland från den här talarstolen väldigt gärna skulle
vilja göra det.

Anf. 88 GÖREL BOHLIN (m):

Herr talman! Jag tog det enskilda ärendet som ett exempel. Det finns
hundratals, tusentals ärenden som kan styrkas av rapporter som kommit ge-
nom Amnesty och genom kyrkan.

Det borde i sådana här fall i så fall även finnas en annan orsak till en gene-
rös bedömning. Just i det här ärendet är det frågan om en totalt isolerad fa-
milj , vars hela släktingskara, vars alla anhöriga redan finns i Sverige. Redan
utifrån humanitära synpunkter borde man alltså i större utsträckning kunna
göra en generös bedömning.

Anf. 89 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag skulle på rak arm kunna räkna upp minst tio olika grup-
per av människor som det bara under det här året från olika ledamöter i kam-
maren har framförts önskemål om att just de av humanitära skäl skall få en
generös bedömning.

Om det huvudsakliga skälet i detta fall, Görel Bohlin, är att hela släkten
redan finns i Sverige, skall man enligt min mening ansöka om uppehållstill-
stånd utifrån de skälen och hänvisa till anknytningen. Men detta gör man i
så fall från sitt hemland.

Jag menar dessutom att det faktum att vi nu har så många människor från
denna grupp i Sverige ändå tyder på att vi tid efter annan har tagit i beak-
tande den förföljelse som har skett gentemot gruppen i fråga. Det är ju av

Prof. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

den anledningen det sedan tidigare finns så många av dem här. Bara detta
faktum tyder enligt min mening på att vi faktiskt tar hänsyn även till dessa
skäl.

Anf. 90 GÖREL BOHLIN (m):

Herr talman! Samtidigt som de svenska reglerna för flyktinginvandring
har skärpts har situationen för detta slag av flyktingar förvärrats. Genom att
den islamska läran har blivit statsreligion har detta även i mycket hög grad
blivit en politisk fråga. Det är väldigt svårt för denna grupp av människor att
söka skydd hos statsmakten; de får helt enkelt inte något skydd.

Jag vädjar därför till invandrarministern att göra en annan och generösare
bedömning i detta slag av ärende.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1990/91:482 om nya uppgifter för primär- och
landstingskommunerna

Anf. 91 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Birger Andersson har frågat mig om jag anser att finansie-
ringen av de för kommunerna kostnadskrävande förslag som läggs fram i
olika propositioner är i överensstämmelse med följande citat ur bil. 9 till
budgetpropositionen 1991.

Där står bl.a.: ”Kommuner och landsting åläggs inte nya uppgifter utan
att de samtidigt ges möjlighet att finansiera eventuella nya åtaganden med
andra medel än höjda skatter.”

I går redovisade jag här i riksdagen min syn på denna fråga med anledning
av en interpellation av Åke Wictorsson. Jag anförde då bl.a. att jag anser
att de förslag som regeringen lägger fram under budgetåret 1990/91 står i
överensstämmelse med det nyss nämnda citatet.

Anf. 92 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret. Bakgrunden till min
fråga är att det, i samband med att budgetpropositionen kom till, förekom
överläggningar mellan regeringen, finansdepartementet och Svenska kom-
munförbundet och Landstingsförbundet. Därefter har regeringen lagt fram
flera propositioner som innebär kraftigt ökade kommunala kostnader. Detta
tror jag att finansministern och jag är överens om.

Jag har träffat många upprörda kommunalpolitiker, som reagerar starkt
över att kommunerna får allt större kostnader. Staten vältrar tydligen över
det man inte klarar själv när det gäller statens ekonomi. Jag förmodar att
även finansministern träffar en hel del kommunalpolitiker.

Jag vill fråga finansministern: Vilka åtaganden gjorde regeringen och vilka
löften gav regeringen till Kommunförbundet och Landstingsförbundet i sam-
band med de överläggningar som ägde rum i anslutning till arbetet med bud-
getpropositionen?

Anf. 93 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Även jag träffar många kommunalpolitiker och har givande
diskussioner med dem i frågor som gäller kommunal ekonomi och statens
ekonomi. I de överläggningar vi har haft har vi för ledningarna för Kommun-
och Landstingsförbundet redovisat de ståndpunkter som finns angivna i bud-
getpropositionen.

Anf. 94 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag har tillgång till en ledare i Svenska kommunförbundets
tidskrift, och jag skall be att få citera ett par rader ur den. Rubriken lyder
”Kommuner drabbas hårt av löftesbrott”, och artikeln fortsätter:

”Under den korta tid som gått sedan regeringen lovade att inte lägga nya
kostnadskrävande uppgifter på kommunerna, har den hunnit komma med
en rad förslag, propåer och utspel, som alla försämrar kommunernas eko-
nomi.”

Under en bild av finansministern står vidare: ”Skattestopp och tvångs-
indragningar för kommunerna, men i gengäld inga nya kostnadskrävande
uppgifter. Det lovade finansministern i januari. Är löftet redan glömt?”

Jag vill fråga finansministern: Är denna beskrivning helt felaktig?

Anf. 95 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Jag läser många beskrivningar i olika tidskrifter där man pre-
senterar synpunkter på regeringen och finansministern. Det är inte allt som
är guld som glimmar. Det tillhör journalisters rättigheter att få vara kritiska,
och jag känner inte något behov av att ta på mig all den kritik jag läser i
tidningarna.

Jag har i mina svar i går och i dag gjort en samlad bedömning av relationen
mellan staten och kommunerna när vi ser till uppgifter, finansiering och de
lättnader vi ger i form av exempelvis avreglering. Den linjen tänker jag vid-
hålla. I den ligger en betydande möjlighet för kommunerna att få ut mer för
pengarna.

Jag tror att jag kan känna mig ganska lugn när det gäller redovisningen
och utvecklingen av den kommunala ekonomin, i varje fall vad gäller detta
och nästa år. Vi återkommer i kompletteringspropositionen med ytterligare
uppgifter om detta.

Anf. 96 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Kan jag av finansministerns svar dra den slutsatsen att rege-
ringen inte gjorde några åtaganden eller gav några löften och att den här
beskrivningen är helt felaktig? Jag tror givetvis finansministern på hans ord,
men jag är ändå litet förvånad över att Kommunförbundets och Landstings-
förbundets företrädare så platt lade sig till marken i de överläggningarna.

I finansdepartementets bilaga till budgetpropositionen står att kommuner
och landsting skall ges möjlighet att finansiera eventuella nya åtaganden
”med andra medel än höjda skatter”. Om jag förstår det hela rätt avses med
detta effektiviseringar. Är det rätt uppfattat?

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 97 Finansminister ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Svaret är ja.

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 98 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Då vill jag bara fråga: Hur skall kommunerna kunna göra
några effektiviseringar i anslutning till propositionen om det särskilda bo-
stadstillägget för pensionärer?

Anf. 99 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Den frågan ligger utöver vad som ingick i behandlingen av
budgetpropositionen. Vi har när det gäller den frågan tagit hänsyn till behov
som har uppstått, och vi har i den frågan försökt hitta en med hänsyn till
statens och kommunernas ansvar rimlig lösning.

Anf. 100 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Detta är en proposition som enligt min uppfattning helt och
hållet beror på regeringens skatte- och bostadspolitik. Jag är av den be-
stämda uppfattningen att regeringen i denna fråga borde ta hela kostnadsan-
svaret. Det är inte riktigt just av regeringen att överlämna en del av kost-
nadsansvaret på kommunerna just när det gäller den propositionen.

Däremot kan jag hålla med om att det i vissa andra sammanhang kan vara
nödvändigt att kommunerna hjälper till med effektiviseringar av olika slag.
Men när det gäller vissa propositioner borde regeringen ta hela kostnadsan-
svaret. Delar finansministern min uppfattning?

Anf. 101 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Jag tycker att den uppläggning som regeringen har redovisat
är rimlig. Propositionen är nu överlämnad till riksdagen, och vi får i debatten
med anledning av den tillfälle att argumentera kring detta.

Man skall enligt min uppfattning vara på det klara med att utvecklingen i
fråga om bostäderna hänger samman med kostnadsutvecklingen. Det är inte
skattereformen utan andra faktorer som ligger bakom. Det finns på den
punkten sedan länge en fördelning av kostnadsansvaret mellan kommuner
och landsting.

Vi har sagt att vi nu vill se över hela frågan om de kommunala bostadstill-
läggen, och det kommer att tillsättas en utredning för att hitta en ny upplägg-
ning, så att det i fortsättningen blir fråga om en ny ansvarsfördelning mellan
stat och kommuner.

Anf. 102 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! De kommunalpolitiker jag träffar är väl medvetna om att de
måste hjälpa till att sanera Sveriges ekonomi, men de är inte beredda att ta
hela ansvaret. Jag har här givit exempel på en proposition för vilken enligt
min uppfattning staten borde ta hela ansvaret, och jag har i denna fråga
samma uppfattning som de kommunalpolitiker som har talat med mig. Jag
menar därför att finansministern i fortsättningen bör tänka på att det i fråga
om vissa av de propositioner som läggs fram är nödvändigt att staten tar hela
kostnadsansvaret.

Anf. 103 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Vi har också här i kammaren ett ansvar för statens finanser
och för den samhällsekonomiska balansen. Innan man lovar ut några nya

utgifter skall man ha klart för sig hur dessa skall finansieras. Jag har inte sett
några förslag på finansiering av de ökade kostnader som skulle bli följden
om man ändrade på den fördelning som regeringen har föreslagit. Detta är
enligt min mening ett minimum av ansvar som man bör visa.

Jag tror också att det för kommunernas del är oerhört viktigt att vi återska-
par balansen i samhällsekonomin, får ned inflationstakten och därmed åtgär-
dar det som mest plågar kommunerna. Jag har mycket höga ambitioner när
det gäller att varaktigt få ned inflationen så att kommunernas ekonomi kan
saneras.

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 104 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag skulle vilja rekommendera finansministern att tala litet
mer med kommunalpolitiker av olika politisk färg, kanske i synnerhet med
finansministerns egna partikamrater, de socialdemokratiska kommunalrå-
den. Många av dem har i den här frågan samma uppfattning som jag.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1990/91:485 oin kommunernas ansvar för syssel-
sättningen

Anf. 105 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Mona Saint Cyr har, med anledning av att jag vid ett besök
i Östergötland skulle ha sagt att det är kommunernas ansvar att ordna syssel-
sättningen då företag läggs ner eller flyttar, frågat mig om detta är en ny po-
licy från regeringens sida.

Låt mig först säga att jag vid mitt besök i Östergötland aldrig har sagt, att
det är kommunernas ansvar att ordna sysselsättningen då företag läggs ner
eller flyttar. Svaret på frågan är alltså kort och gott nej.

Vid företagsnedläggelser har staten såväl arbetsmarknadspolitiska som re-
gionalpolitiska instrument till sitt förfogande för att söka ordna sysselsätt-
ningen. Men att ta fram själva kunskapen om behoven, när det gäller att
regionalt bredda basen för en arbetsmarknad och därmed både rädda och
öka sysselsättningen på en ort, måste göras regionalt. Samordning mellan
olika länsorgan, kommuner, företag och fackliga organisationer måste där-
för komma till stånd för att bl.a. analysera inom vilka branscher näringslivet
kan breddas för att därigenom bli mindre konjunkturkänsligt i framtiden.

Det är naturligtvis utomordentligt viktigt att en i detta sammanhang drab-
bad kommun är med i en sådan samordning.

Anf. 106 MONA SAINT CYR (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret och för klargörandet av att
det tydligen inte föreligger någon ny princip när det gäller ansvarsfördel-
ningen mellan kommuner och regering.

Åtskilliga kommunalmän i Östergötland höjde på ögonbrynen i samband
med att de blev delaktiga av det här uttalandet. De fick ett intryck av att det
var fråga om regeringen på kommunerna och kommunerna på företagen - i

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

likhet med katten på råttan och råttan på repet-leken. Och det var ju inte
särskilt uppmuntrande.

Det blev egentligen inte bättre. Detta är vad som har stått i pressen, och
såvitt det har blivit mig rätt berättat - och det tror jag, eftersom jag har fått
det från tillförlitligt håll, även från partikamrater till statsrådet-har vad som
sades i Norrköpingsstudion sedan upprepats för dem som har blivit arbets-
lösa i Horn

Det har alltså förekommit i tidningar och i radio. Kommuninvånarna har
intygat det, och kommunalrådet gjorde det så sent som i fullmäktigesam-
manträdet i går kväll. Även på arbetsförmedlingen har man bekräftat detta
uttalande. Detta gör att man blir litet förvånad, och det är därför jag har
ställt min fråga.

Jag är helt införstådd med att man skall samordna olika insatser mellan
länsorgan, kommuner och företag. Men det har framkommit ytterligare ett
påstående, och jag kanske kan passa på att kontrollera sanningshalten i det.
Statsrådet lär också ha sagt att det i första hand är kommunernas ansvar och
att kommunerna sedan skall trycka på företagen, eftersom dessa har det slut-
liga ansvaret. Det kunde vara intressant att få en kommentar till detta, efter-
som man frågar sig vilka instrument kommunerna har för att trycka på före-
tagen.

Anf. 107 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Vid det här besöket i Östergötland hade jag en mycket bra
diskussion med många kommunalpolitiker och med företrädare för många
fackliga organisationer och företag. Allt som står i tidningarna är inte sant.
Jag reagerade också på en artikel i Östgöta Correspondenten där det just
sades att lösningen finns i kommunen.

Jag försöker alltid föra diskussioner med kommuner, fackliga organisatio-
ner och företag när jag är ute i landet. I den här speciella diskussionen, som
jag fortfarande anser var mycket positiv, sade jag att kunskapen om hur
Ödeshög eller Horn skall utvecklas finns i Ödeshög resp. Horn. Kommunen,
de fackliga organisationerna och företagen skall med hjälp av länsstyrelsen
och länsarbetsnämnden söka sig fram till vad man vill utveckla och hur man
skall använda de resurser som staten skall ställa till förfogande i enlighet med
det ansvar som staten har när det gäller arbetsmarknadspolitiken och regio-
nalpolitiken.

Det är i detta avseende som jag har sett brister på många håll ute i landet.
Man har inte något forum och inte heller några former för denna samord-
ning. Man tänker inte tillräckligt på hur man skall kunna bredda arbetsmark-
naden i regionen för att bli mindre känslig för svängningar i konjunkturen.
Om man är väldigt ensidigt beroende av en sektor och arbetsmarknaden i
den sektorn viker, är det farligt, och då drabbar det hårt.

Jag vill att arbetsmarknadspolitiken i ännu högre grad skall kunna hjälpa
till att åstadkomma denna breddning. Det tycker jag vi hade mycket bra dis-
kussioner om både i Ödeshög och i det telefonväkteri som Mona Saint Cyr
talade om. Det sades inte att Horn självt skall lösa alla sina problem, men
vi i Stockholm sitter inte inne med alla lösningar. Regeringen har en del av
ansvaret för att se till att det finns resurser, men idéerna och förutsättning-

arna känner man bäst till lokalt. Det trodde jag inte var någon konstig san-
ning.

Anf. 108 MONA SAINT CYR (m):

Herr talman! I fråga om att trycka på företag har jag personligen dåliga
erfarenheter från min hemkommun, Kisa, när det gällde lokaliseringen av
postgirots stansfilial en gång i tiden. Då var det staten som lade ned ett stort
företag med kvinnlig arbetskraft. Det skedde med fackets benägna bistånd,
eftersom facket i Stockholm föredrog att ha jobben där. Det fick till resultat
att en mängd unga kvinnor i min lilla kommun förlorade sina arbeten. Det
var mycket tragiskt för dessa kvinnor. Inte ens om arbetsgivaren är staten
har vi alltså någon garanti för att man handlar rätt. Situationen i Kisa blev
mycket svår och brydsam.

Vi har på moderat håll ofta sagt att vi vill att den offentliga sektorn skall
ha konkurrens. I min kommun finns de flesta arbetstillfällena just inom den
offentliga sektorn - inom hälso- och sjukvården, barnomsorgen och äld-
reomsorgen. Där skulle det kunna betyda en del om vi fick alternativ till de
offentliga monopolen.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1990/91:117 till konstitutionsutskottet
1990/91:136 till näringsutskottet

Motionerna

1990/91 :So55-So57 till socialutskottet

22 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Konstitutionsutskottets betänkande 1990/91 :KU33

23 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna
1990/91:104 Vissa ändringar i reglerna om immunitet och privilegier
1990/91:142 Handel och tjänster på värdepappersmarknaden, m.m.
1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.

Prof. 1990/91:86

26 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991 Skrivelse

1990/91:101 ILOs konvention om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande
länder

Konstitutionsutskottets betänkande

1990/91:23 Ersättare för justitieråd och regeringsråd

Trafikutskottets betänkanden
1990/91 :TU18 Transportrådet
1990/91 :TU20 Luftfartsverkets verksamhet under perioden 1990-1993
m.m.

24 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 25 mars

1990/91:493 av Jens Eriksson (m) till industriministern om utvinning av sand
m.m. från havsbottnen:

I samband med gränsdragningen i Kattegatt beviljade Sverige tillstånd för
två danska företag för att utvinna sand, grus och sten på den svenska konti-
nentalsockeln i Kattegatt. Detta har förorsakat stora bottenskador under
den tid utvinningen pågått och som blir bestående kanske för all framtid.

Dessa företag söker nu genom svenska företag att få fortsätta med utvin-
ningen på svenskt område vid stora Middelgrund.

Har industriministern för avsikt att låta förstörelsen av havsbottnen på
svenskt område fortsätta?

1990/91:494 av Håkan Holmberg (fp) till miljöministern om en nationalpark
vid Färnebofjärden:

Området kring Färnebofjärden i Dalälvens nedre lopp är i dag en orörd
biotop med ett unikt djurliv. Här finns bl.a. den utrotningshotade vitryggiga
hackspetten, den sällsynta gråspetten, havsörn, lodjur och utter samt ovan-
liga insekter, svampar och lavar. Få områden kan vara mer lämpade att göra
till nationalpark än detta.

Men planerna på att göra området till nationalpark hotas i dag genom att
regeringen i sin budgetproposition vill skära bort en femtedel av de 100
milj.kr. som varje år lämnas till naturvårdsverket för markförvärv inom pla-
nerade nationalparker och naturreservat. Risken är nu betydande att en
större markinlösen som planerades under 1991 inte kan äga rum samt att
skogsägare i området ser sig tvungna att börja avverka eftersom de kanske
inte får någon ersättning för sin sparade skog.

Situationen är nu mycket oroande. Att, som regeringen gjort, kalla in-
dragningen av medel för en ”tillfällig” åtgärd hjälper inte. Det är nu som
hotet finns.

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet Birgitta Dahl:

Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att i år se till att området
vid Färnebofjärden räddas som kommande nationalpark?

25 § Kammaren åtskildes kl. 16.33.

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Gunborg Apelgren

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991 Innehållsförteckning

Tisdagen den 26 mars

1 § Justering av protokoll................................ 1

2§ Avsägelse......................................... 1

3§ Svar på fråga 1990/91:477 om fyllnadsinbetalningen av prelimi-

närskatt ......................................... 1

Statsrådet Erik Åsbrink (s)

Hugo Hegeland (m)

4§ Svar på fråga 1990/91:479 om möjlighet för riksskatteverket att
begära förhandsbesked.............................. 4

Statsrådet Erik Åsbrink (s)

Knut Wachtmeister (m)

5 § Svar på fråga 1990/91:466 om skolan och arbetslivet......... 7

Statsrådet Göran Persson (s)

Lars Svensson (s)

6 § Svar på fråga 1990/91:468 om omvårdnadsutbildningen....... 9

Statsrådet Göran Persson (s)

Ulf Melin (m)

7§ Svar på fråga 1990/91:471 om närradiolagen och enskilda för-
eningars fasta programtider.......................... 12

Utbildningsminister Bengt Göransson (s)

Filip Fridolfsson (m)

8 § Svar på fråga 1990/91:475 om biståndsmyndigheternas fältperso-
nal ............................................. 15

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)

Alf Wennerfors (m)

9§ Meddelande om svar på interpellation 1990/91:163 .......... 17

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)

10 § Svar på fråga 1990/91:476 om den tillfälliga föräldrapenningen . 17

Statsrådet Bengt Lindqvist (s)

Barbro Sandberg (fp)

11 § Svar på fråga 1990/91:481 om bilstöd till kortväxta.......... 19

Statsrådet Bengt Lindqvist (s)

Barbro Sandberg (fp)

12 § Svar på fråga 1990/91:492 om rätten till akutvård........... 22

Socialminister Ingela Thalén (s)

Annika Åhnberg (v)

13 § Meddelande om svar på interpellation 1990/91:160 .......... 23

Socialminister Ingela Thalén (s)

14 § Svar på fråga 1990/91:474 om Indiens begäran om rättshjälp i Bo-

forsaffären ....................................... 24

Justitieminister Laila Freivalds (s)

Gudrun Schyman (v)

15 § Svar på fråga 1990/91:489 om möjligheterna att göra närradio-

program under pågående straffverkställighet, m.m. ........ 25

Justitieminister Laila Freivalds (s)

Håkan Holmberg (fp)

16 § Svar på fråga 1990/91:472 om tobaksreklam............... 27

Industriminister Rune Molin (s)

Barbro Westerholm (fp)

Prot. 1990/91:86

26 mars 1991

17 § Svar på fråga 1990/91:473 om behandlingen av ansökningar om

svenskt medborgarskap............................. 28

Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)

Birgitta Rydle (m)

18 § Svar på fråga 1990/91:484 om asyl för personer som förföljs på

grund av sin religion................................ 30

Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)

Görel Bohlin (m)

19 § Svar på fråga 1990/91:482 om nya uppgifter för primär- och

landstingskommunerna.............................. 32

Finansminister Allan Larsson (s)

Birger Andersson (c)

20 § Svar på fråga 1990/91:485 om kommunernas ansvar för syssel-

sättningen........................... 35

Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s)

Mona Saint Cyr (m)

21 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 37

22 § Förnyad bordläggning................................ 37

23 § Bordläggning...................................... 37

24 § Anmälan om frågor

1990/91:493 av Jens Eriksson (m) om utvinning av sand m.m.
från havsbottnen................................ 38

1990/91:494 av Håkan Holmberg (fp) om en nationalpark vid

Färnebofjärden................................. 38

gotab 98449, Stockholm 1991

Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:86 Tisdagen den 26 mars

Riksdagens protokoll1990/91:86

Tisdagen den 26 mars

Kl. 14.30-16.33

26 mars 1991 Innehållsförteckning

Riksdagens protokoll
1990/91:86