Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:84 Fredagen den 22 mars
ProtokollRiksdagens protokoll 1990/91:84
Riksdagens protokoll
1990/91:84
Fredagen den 22 mars
Kl. 9.00-11.08
Protokoll
1990/91:84
1 § Svar på interpellation 1990/91:152 om bilindustrinAnf. 1 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Rolf Nilson har frågat mig dels om de insatser som gjorts är
tillräckliga för att stödja utvecklingen av alternativ produktion i de orter som
drabbas av bilindustrins kris, dels om regeringen kan tänka sig att nu tillsätta
en snabbutredning av den svenska bilindustrin i enlighet med vad som skisse-
ras i interpellationen.
Bakgrunden till frågorna är bl.a. den nedgång och omstrukturering som
bilindustrin och dess underleverantörer genomgår.
Svensk bilindustri har genomgått flera upp- och nedgångar för sina huvud-
produkter, senast med en kraftig nedgång under slutet av 70-talet. Många
drog då paralleller med varvsindustrin och vissa förutspådde t.o.m. en ned-
läggning av svensk personvagnsindustri. Den faktiska utvecklingen blev
emellertid den motsatta och medförde betydelsefulla framgångar under 80-
talet för såväl personbils- som lastvagnsindustrin.
Under de senaste två åren har efterfrågan minskat kraftigt på de viktigaste
marknaderna för svensk personbilsindustri. Lastvagnsmarknaden väntas
också sjunka under de närmaste åren i bl.a. Europa.
Nedgången har föranlett minskningar av produktionen hos såväl bilföreta-
gen som dess underleverantörer, detta för att anpassa tillverkningsresur-
serna till rådande efterfrågesituation.
För att möta en tilltagande konkurrens ökar samarbetet mellan världens
bilföretag, vilket även varit fallet vad gäller de svenska bilföretagen. Samar-
betet innebär lägre utvecklingskostnader. Det leder också till samordnade
inköp och därmed en neddragning av antalet underleverantörer.
Underleverantörerna ställs inför ökade krav och får allt större ansvar för
både produktutveckling och tillverkning. Det gäller bl.a. att förbättra kvali-
teten och korta ner genomlopps- och ledtiderna i produktion och leveranser.
Ovanpå kostnads- och produktivitetsproblemen tillkommer också att struk-
turer måste förnyas.
Världens bilindustri har. vilket också påpekas i interpellationen, en stor
överkapacitet. Samtidigt nyetableras sammansättningsfabriker och underle-
verantörsföretag, som är effektivare än de gamla. I USA är detta sedan slu-
tet av 70-talet en pågående process. Mycket talar för att Europa kommer att
få ökade japanska nyetableringar inom bilindustriområdet och att de ja-
Svar på interpella-
tioner
1 Riksdagens protokoll 1990191:84
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
panska marknadsandelarna ökar. Samtidigt förutses totalt sett en ökad efter-
frågan av fordon under 90-talet, bl.a. till följd av demokratiseringen i Öst-
europa.
För att öka konkurrenskraften och höja tekniknivån hos de svenska un-
derleverantörsföretagen har riksdagen godkänt regeringens förslag om att
inrätta den Verkstadstekniska delegationen (prop. 1989/90:88) som anvisats
150 milj. kr. under tre år. Av hittills beslutade 25 miljoner har 21 gått till bilin-
dustrins underleverantörer.
Genom delegationens insatser, som också koordineras med insatser från
styrelsen för teknisk utveckling, statens industriverk, industrifonden, ex-
portrådet och bilföretagen kommer satsningar att göras som stärker såväl de
etablerade underleverantörerna som utvecklingen av nya produkter och sys-
tem. Statens industriverk har ett samordningsuppdrag för de statliga insat-
serna och bedriver ett eget underleverantörsprogram. Projektförslag finns
från samtliga de regioner som Rolf Nilson nämner i sin interpellation.
Industrifonden, som har i uppgift att stödja främst små och medelstora
företag med finansiering av större projekt, har satsat ca 100 milj.kr. i projekt
som är relaterade till förnyelse inom transportområdet, varav 20 miljoner
under innevarande år. Regeringen har nyligen föreslagit att fondens möjlig-
heter att ge stöd till industriella utvecklingsprojekt kompletteras med kredit-
garantier.
Institutet för verkstadsteknisk forskning stöder underleverantörsföreta-
gen med teknikutveckling både inom informations- och verkstadsteknik för
att företagen i större utsträckning skall kunna svara upp mot kraven på bl.a.
ökat ansvar i produktutvecklingen.
Inom ramen för energiforskningsprogrammet stöds vidare forskning och
utveckling rörande motorer och drivsystem, alternativa drivmedel m.m.
Riksdagen har anslagit 32 milj.kr. för detta ändamål under innevarande bud-
getår.
I den energipolitiska propositionen (1990/91:88) föreslår regeringen att 30
milj.kr. anslås årligen under fyra år för stöd till utvecklings- och demonstra-
tionsprojekt rörande användning av motoralkoholer.
Medlen, som enligt förslaget skall disponeras av transportforskningsbe-
redningen i samråd med den föreslagna nya näringspolitiska myndigheten
och statens naturvårdsverk, skall användas för att stimulera utvecklingen av
alternativa drivmedel och till att genomföra försök med fordon i tätorts-
miljö.
Regeringen har nyligen i miljöpropositionen (1990/91:90) redovisat sin
syn på produktion av mer miljöanpassade produkter. Vidare redovisas för-
slag som innebär nya och ytterligare skärpta miljökrav på samtliga fordons-
kategorier.
I propositionen om näringspolitik för tillväxt (1990/91:87) föreslår rege-
ringen inom ramen för Europasamarbetet dessutom att 25 milj.kr. avsätts
under budgetåret 1991/92 för fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete av
teknik för effektivare och miljövänligare trafik på väg, järnväg och i luften.
Regeringen har således tagit initiativ till en mångfald åtgärder för att
stärka utvecklingen av företagen och därmed de regioner som drabbas av
nedgången inom bilindustrin.
Förslagen tar också sikte på att stimulera utvecklingen av miljövänliga for-
don. Genom den näringspolitiska myndigheten som föreslås i propositionen
kommer samhällets möjligheter att bidra till en snabbare teknikspridning
och samordning av insatserna att ytterligare kunna förbättras.
Därutöver har arbetsmarknadspolitiska insatser och inom stödområdet re-
gionalpolitiska medel ställts till förfogande i de orter som drabbats av ned-
läggningar eller kraftiga nedskärningar. Vidare har frisläppet av investe-
ringsfonderna och investeringsreserverna gjort att 20 miljarder kronor nu
blir tillgängliga för investeringar i svenskt näringsliv över hela landet.
Jag tycker de redovisade åtgärderna visar att regeringen aktivt medverkar
till att främja utvecklingen för industrin i stort, inkl, bilindustrin och dess
underleverantörer i drabbade regioner, samtidigt som insatser sker för att
förbättra den framtida miljön.
Vad gäller kunskapsuppbyggnad och internationell medverkan deltar Sve-
rige bl.a. i Eureka-projektet Prometheus och EG-projektet Drive för att
göra det svenska vägsystemet mer effektivt, miljövänligt och trafiksäkert.
Vidare utreds ett eventuellt framtida deltagande i ett nytt planerat forsk-
ningsprogram för järnvägs- och flygtrafik.
Med start under innevarande vår kommer även svenska småföretag att
kunna delta i Business Co-operation Network (BC-net) som är ett database-
rat system för att hitta affärskontakter och samarbetspartner i olika delar av
Europa. Systemet är uppbyggt inom EGs småföretagsprogram.
Världens bilindustri avsätter betydande summor för att finna alternativa
transportlösningar, utveckla miljövänliga motorer och alternativa bränslen
m.m. Samarbeten finns, såväl mellan bilindustrin och andra utanförliggande
branscher som inom dessa, om att finna ekologiskt bättre lösningar.
Inom ramen för nationella och internationella forsknings- och samarbets-
organisationer, bl.a. i det nyligen avslutade forskningsprojektet Internatio-
nal Motor Vehicle Program, finns ett stort samlat kunnande om bilindustrin.
Vad som nu i första hand behövs är att regeringens olika förslag sätts i
kraft och att de olika föreslagna åtgärderna genomförs med full styrka och
inte att vi tillsätter en ny utredning.
Anf.2 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Låt mig först tacka industriministern för ett omfattande och
fylligt svar.
Rune Molin gjorde en presentation av många av de näringspolitiska initia-
tiv som regeringen tagit de senaste åren. Flera av dem har givetvis betydelse
för det problemområde som vi nu behandlar. Men det rör sig huvudsakligen
om generellt verkande insatser för att främja utvecklingen inom industrin i
stort och därmed också bilindustrin och dess underleverantörer i särskilt hårt
drabbade regioner. Dessutom rör det sig om insatser för att förbättra den
framtida miljön.
Detta är givetvis bra. Vänsterpartiet har medverkat i besluten om de flesta
av dessa åtgärder. Men jag tycker inte att industriministern i sitt svar riktigt
klargör bilindustrins speciella problem.
Rubriken på min interpellation är Den svenska bilindustrins kris. Industri-
ministern talar om ”den nedgång och omstrukturering som bilindustrin och
Prof. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar pä interpella-
tioner
|
Prot. 1990/91:84 22 mars 1991 |
dess underleverantörer genomgår”. Jag vill påpeka att denna nedgång och |
året. På relativt kort sikt hotas 20000 arbeten.
|
Svar på interpella- |
Industriministern hänvisar till att bilindustrin tidigare har genomgått flera Ledningarna för Volvo och Saab, men givetvis också regeringen, har ett Bilindustrin och regeringen måste nu ge upp hoppet om ett nytt uppsving Herr talman! Det är fråga om en reell kris för bilindustrin, en överkapaci- Det är emellertid också en reell kris för produkten i fråga. Problemen med Oljeberoendet, som är förknippat med bilismen, är givetvis ett problem i För att lösa dagens och morgondagens transportproblem behövs en massiv Därför är den utredning som vi vill få till stånd nödvändig. Det är inte ett |
4
vis inte heller i motsättning till andra satsningar. Bra och aktuella faktaun-
derlag underlättar den omställning som blir svår nog ändå.
I min första fråga vill jag veta om Rune Molin anser att insatserna är till-
räckliga. Det görs stora infrastruktursatsningar, men konstigt nog görs dessa
mest på vägar. I Malmö, mitt hemområde, finns inte ett enda spårbundet
projekt av de många som man lokalt har tagit fram i den uppgörelse som
Sven Hulterström har träffat med kommunledningen i Malmö. Däremot
finns i uppgörelsen en bilbro på vilken också tågtrafik kan gå.
Rune Molin! Jag tycker inte att satsningarna är tillräckliga, och därför be-
hövs en utredning.
Anf.3 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Det svar som vi har mottagit av Rune Molin tyder knappast
på ett nytänkande från regeringen på detta område.
När jag kom in i riksdagen väckte jag redan vid första möjliga tillfälle, i
januari 1989, en motion om bilindustrins framtid. I den krävde jag ett nytän-
kande baserat på de fakta som förelåg, nämligen att bilismen på lång sikt inte
var förenlig med hänsyn till energi och miljö. Massbilismen måste gradvis
avvecklas, sade jag.
Vi har i dag kända oljereserver för 40 år framåt. Bara kunskapen om att
detta är en ändlig energikälla borde ha väckt intresse för att utforma den
framtida trafiken på ett annat sätt. Därtill kommer de utsläpp som Rolf L
Nilson talat om, koldioxidproblemet och de övriga försmutsningsproble-
men. Dessutom är bilismen en folksjukdom av rang med ungefär 800 hundra
dödade i trafiken per år. En stor mängd invalider följer också i dess spår.
Detta är tecken på att det är en felaktig verksamhet som bör omformas.
Bilindustrins kris var förutsebar 1989. Men riksdagen var inte intresserad
av att försöka skåda in i framtiden eller att vidta åtgärder. Krisen var förutse-
bar på grund av konkurrenssituationen och på grund av att svensk bilindustri
hade försatt sig i ett läge där den var enastående sårbar. Man hade nämligen
satsat enbart på lyxbetonade bilar, som dessutom för sin försäljning i viss
utsträckning, åtminstone i detta land, var beroende av gynnsamma skatte-
regler. Det är en ostadig grund att stå på för en industri.
Lastbilsindustrin är naturligtvis en säkrare industri. Jag skall inte kom-
mentera den mer än att säga att den naturligtvis måste dras ned med hänsyn
till miljö och resurser. Det måste ske en omställning till andra transportsys-
tem.
Rune Molin satsar i stor utsträckning på att hålla bilindustrin under ar-
marna, och han hoppas att den, med viss statlig hjälp, skall ägna sig åt nytän-
kande. Jag har i likhet med Lars Engqvist inget större förtroende för bilindu-
strins förmåga till nytänkande. Ett nytänkande måste i ett fall som detta
framtvingas. Jag har själv stått nära varvskrisen och upplevt hur omöjligt det
varit med ett nytänkande hos ledningarna för de stora varven. De kunde inte
inse vad framtiden verkligen bar i sitt sköte när krisen kom.
Jag tror alltså att staten måste tvinga fram ett nytänkande inom bilindu-
strin. Det har staten redan gjort i ett avseende, nämligen genom införandet
av koldioxidskatten. Den bör naturligtvis framtvinga ett nytänkande när det
gäller att få fram bensinsnålare motorer. Man kan med sorg konstatera att
Prof. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
1* Riksdagens protokoll 1990191:84
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar pä interpella-
tioner
de svenska biltillverkarna har gått åt fel håll på det området. Volvo har ex-
empelvis från Canada fått besked om att man ligger över den acceptabla
gränsen för bensinförbrukning. År 1989 vände medelförbrukningen uppåt
igen för bilar som såldes på marknaden.
Staten borde enligt vår uppfattning, mot den bakgrund jag just beskrev,
utöver att tillsätta en långsiktig utredning om strukturen och problemen,
göra en utredning om vad vi i det här landet skall satsa på i stället för bilindu-
strin, när denna har misslyckats. Staten har också stora möjligheter att, om
man vill ta sitt miljöansvar, stå som beställare för ny teknik. Vi har pekat
på att det behövs satsningar på miljövänlig teknik, på vindkraft, biogas och
biobränsleanläggningar med de tekniska anordningar som där behövs. Det
behövs stora insatser i fråga om kollektivtrafiken, satsningar på tåg, spårvag-
nar, trådbussar och spårbilar. Vi måste ställa om både energisystem och tran-
sportsystem, och jag tycker inte att några av de åtgärder som Rune Molin
har pekat på verkar särskilt effektiva i det avseendet.
Det som har visat sig vara effektivt i fråga om statens samarbete med indu-
strin har varit de tillfällen när staten har fungerat som beställare av ny teknik
och tagit risker för satsningar på nya anläggningar. Vi från miljöpartiet vill
naturligtvis att den modellen skall användas för att främja miljövänlig tek-
nik. Därför anser vi att det krävs en utredning. Ingenting av det som Rune
Molin har sagt tyder på något nytänkande på miljösidan, utan man går
tvärtom i samma spår som bilindustrins direktörer.
Anf.4 HADAR CARS (fp):
Herr talman! Det grundläggande problemet är naturligtvis den bristande
konkurrenskraft inom svenskt näringsliv, och denna har minsann inte för-
stärkts under senare tid.
Jag hade för nästan exakt ett år sedan, den 16 mars 1990, en interpella-
tionsdebatt med den då förhållandevis nytillträdde ministern Molin om just
konsekvenserna av utvecklingen i Sverige för underleverantörsindustrin.
Rune Molin gjorde då i sitt svar på vissa punkter en analys som jag kan in-
stämma i och som jag instämde i redan då. Han sade att de olika förändring-
arna ställer krav på förnyelse om underleverantörsindustrin skall kunna be-
vara sin konkurrenskraft. Han underströk att den allt starkare internationa-
liseringen är ofrånkomlig och nödvändig för en på sikt gynnsam ekonomisk
utveckling i Sverige. På dessa punkter var vi då överens.
Vi var också i princip överens om att problemet var den höga inflationen
i Sverige. Rune Molin sade då att ett av Sveriges stora problem i dag är infla-
tionen, som är alltför hög i förhållande till den i konkurrentländerna. Det
var ingenting att invända emot. Vad hade han den gången för förslag? Jo,
regeringen skulle tillsätta en delegation med uppdrag att utreda orsakerna
till den låga produktivitetstillväxten. Vidare skulle regeringen återkomma
med förslag som syftade till att dämpa den snabba kostnadsutvecklingen.
Därefter har vi haft en inflation som har varit exempellöst hög i jämförelse
med den i vår omvärld. Vad som därutöver har hänt står heller inte i överens-
stämmelse med vad Rune Molin sade i sitt svar för ett år sedan. Han sade då
att vi inte skulle lösa problemen så som man har gjort på kontinenten, dvs.
genom att tillåta arbetslösheten att öka för att därigenom få ned inflationen.
Det är en metod som svensk arbetarrörelse inte accepterar, sade Rune Mo-
lin. I dag har vi en fortsatt hög inflation och en mycket snabbt växande ar-
betslöshet. Det är konsekvensen av den politik som arbetarrörelsens rege-
ring accepterar och driver fram.
Nu försöker man lösa problemet genom att dela ut småskvättar av statliga
anslag, litet hit och litet dit. Det är inte alls någon generell politik, som Rolf
Nilson sade. Det är tvärtom i hög grad en politik inriktad på att spilla ut
småslantar här och där för att på så sätt försöka sätta en plåsterlapp över de
grundläggande misslyckandena i svensk politik.
Vilka var förslagen för ett år sedan? Redan då gick de ut på att man skulle
tillföra riskkapital. Genom s.k. regionala riskkapitalbolag skulle man ge den
offentliga sektorn ett ökat ägarinflytande i småföretagen. Ja visst innebär
den typen av konstruktioner en stor risk för småföretagen. Kanske är det
därför de kallas riskbolag?
Vad föreslår man då nu? Jo, det är fråga om ytterligare socialiseringar. Nu
skall man med hjälp av löntagarfonderna, förstärkta med pengar från de
stora, allmänna pensionsfonderna, förstatliga stora delar av det svenska nä-
ringslivet.
Det är dessa grundläggande, strukturoriktiga metoderna som används av
den socialdemokratiska regeringen vilka skapar de problem som svensk in-
dustri har och som i särskilt hög grad drabbar underleverantörsindustrin.
Det är regeringens brist på förståelse för vad som verkligen behövs för att
åstadkomma en förändring, för att skapa tillväxt och tilltro hos de människor
som vill satsa på svenskt näringsliv, som är problemet. Det problemet kan vi
inte lösa i kammaren här i dag, men det finns möjligen en förhoppning att
svenska väljare kan hjälpa oss att lösa det i valet i höst.
Anf. 5 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Det grundläggande problemet för den svenska industrins si-
tuation, och det gäller också bilindustrin, är i dagsläget av två slag. För det
första har vi nu en lågkonjunktur som gör att efterfrågan på bilar både inter-
nationellt - framför allt på de marknader där Volvo och Saab är stora, dvs.
USA och Storbritannien - och hemma har avtagit markant under det senaste
året. Det leder naturligtvis till problem för produktionen, med neddrag-
ningar som följd.
För det andra har vi vårt eget kostnadsproblem, som vi diskuterade för ett
år sedan. Jag har inte i dag någon annan uppfattning än vad jag hade då. Vi
har haft en för hög inflation i Sverige i förhållande till våra konkurrentlän-
der. Detta har försämrat vår konkurrenskraft, och det har naturligtvis också
haft effekter för bilindustrin.
Hadar Cars säger att ingenting har gjorts. Det är närmast anmärknings-
värt att Hadar Cars inte har sett vad som har gjorts. Vi har inom budgetpoli-
tiken vidtagit ganska dramatiska åtgärder, både genom de förslag som lades
fram i riksdagen i höstas och genom en budget som är utomordentligt stram
och där vi har omprioriterat från konsumtion till investeringar för att den
vägen stimulera utvecklingen och förstärka konkurrenskraften.
Sedan budgetpropositionen lades fram i januari har räntorna gått ned med
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
ungefär 2 %, och det har naturligtvis en stor betydelse för konkurrenskraf-
ten, eftersom det påverkar kapitalkostnaderna.
Vi har också fått ett stabiliseringsavtal som nu håller på att förverkligas.
Jag är ganska övertygad om att det inte blir fråga om några avtal som avviker
från stabiliseringsavtalet. Vi kommer genom detta avtal att kunna nedbringa
inflationen i Sverige under resten av året till en nivå på ungefär 3 %. Jag såg
att Nordbanken i går bedömde inflationsutvecklingen för 1992 till 3,5 %.
Den kan t.o.m. bli lägre.
Så nog har det gjorts någonting, men den som inte ser verkligheten och
inte vill se den kan naturligtvis diskutera på det sätt som Hadar Cars gjorde.
Vi löser inte industrins problem genom småslantar till olika projekt, sade
Hadar Cars. Nej, det har jag aldrig hävdat heller. Det är naturligtvis den
generella ekonomiska politiken, näringspolitiken och åtgärder för att för-
stärka konkurrenskraften som är det viktiga. Där görs också huvudansträng-
ningarna i den ekonomiska politiken och näringspolitiken. Men vi måste
också vidta en rad andra åtgärder för att lösa specifika problem.
Underleverantörerna står inför stora omställningsproblem i den struktur-
förändring och internationalisering som bilindustrin nu genomgår. Man
måste då finna olika former för att utveckla underleverantörerna och få de-
ras medverkan i strukturrationaliseringar, teknikutveckling osv.
Småföretagen och underleverantörerna har mottagit programmen på
detta område med en positiv attityd. De är utomordentligt nöjda med att
insatser görs för att de skall kunna medverka i den omställning som är nöd-
vändig. Det förakt som Hadar Cars uttryckte för det Verkstadstekniska pro-
grammet noterar jag, men jag konstaterar också att det inte återfinns ute i
verkligheten, bland de företag som står inför de här svåra problemen.
Riskkapitalbolagen har ju ännu inte kommit i gång, men avsikten med
dem är naturligtvis att tillföra de små och medelstora företagen riskkapital
för att de skall kunna utveckla sina företag när den privata marknaden icke
är beredd att gå in med riskkapital för deras expansion; det är helt enkelt för
stor risk, för dålig avkastning och avkastning på för lång sikt. Därför får de
företagen inte det riskkapital som de behöver. Jag har då sett det som ett
alternativ att skapa den här möjligheten med de pengar som samhället redan
tidigare avsatt för detta ändamål och på så sätt försöka medverka till en lös-
ning.
Förslagen när det gäller AP-fonderna och placeringspolitiken där har ju
framlagts för att höja avkastningen på det kapitalet genom att ge fonderna
samma placeringsmöjligheter som försäkringsbolagen har. Jag förstår inte
vad det har med det här att göra.
Sedan vänder jag mig till Rolf Nilson, som tycker att det viktigaste är att
få till stånd en utredning. Jag tror inte att flera utredningar löser några pro-
blem. Det görs stora utredningar runt om i världen. Det kom en stor utred-
ning häromdagen där man går igenom bilindustrins situation och framtida
problem. Det har också getts ut en bok som handlar om Saab och dess fram-
tid.
Vad som här behövs är att bilindustrin själv får ett tryck på sig att med-
verka till den förändring som både Lars Norberg och Rolf Nilsson talade om.
Hur får man till stånd det trycket? Det uppstår från olika håll runt om i värl-
den. Det är genom att ställa krav på bilarna när det gäller avgasrening osv.
som vi kan få till stånd en teknisk utveckling, bättre motorer osv. Där med-
verkar också den svenska riksdagen.
Anf.6 KJELL DAHLSTRÖM (mp):
Herr talman! Jag begärde ordet när jag lyssnade till Hadar Cars i den här
debatten. Han förde ned den till en traditionell vänster-höger-nivå när han
tog upp alla de ekonomiska problemen kring bilindustrin. Det problem som
både Rolf Nilson och Lars Norberg har berört och som Rune Molin i viss
mån tog upp en diskussion om är ett fysiskt problem, inte ett ekonomiskt.
Man inser världen över att bilen är en omöjlighet i den typ av stora stadssam-
hällen som vi har skapat och som genom den fortgående koncentrationen
tyvärr fortsätter att uppstå i olika områden. Då måste man åstadkomma
transportstrukturer av en helt annan typ, och det problemet löser man inte
genom ekonomiska incitament till den gamla, låt mig säga förstockade, bilin-
dustrin.
I det här fallet föreligger det, tycker jag ändå, en stor passivitet från rege-
ringens sida. Man har fått signaler om att Sverige skulle kunna satsa på helt
nya transportsystem. Det gladde mig att i förra veckan kunna konstatera att
trafikutskottet i ett betänkande har skrivit ganska positivt om transport-
forskning. Man framhåller där att en typ av spårbilslösningar skulle behöva
utvecklas i Sverige. Det finns tekniskt och ekologiskt intresserade ingenjörer
och andra som har velat utveckla detta, men de får inget stöd - inte från
Rune Molin och ännu mindre från bilindustrin. Bilindustrin vill stampa ut
mer av samma typ av bilar och är inte förändringsbenägen.
Detta skall ses i det perspektiv som industriministern tog upp i inledningen
av svaret: Bilindustrin världen över har en överkapacitet. Sverige kan inte
med ekonomiska medel korrigera det, tror jag. Men vi skulle kunna utveckla
det nisch-tänkande som svensk bilindustri har talat om - den har tyvärr satsat
på mycket stora och luxuösa bilmodeller, som säljer världen över - och ändra
det nisch-tänkandet till att satsa på helt nya trafiklösningar, alternativa kol-
lektiva lösningar, som tar in de eventuella fördelarna med bilen.
Jag vill fråga varför Rune Molin inte är mer lyhörd för den typen av helt
nya trafiklösningar och transportkoncept. De står beredda att prövas i full-
skala. Där hjälper varken fler utredningar eller akademisk forskning - där
krävs bara en prototyputveckling och fullskaleförsök.
Anf. 7 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Den svenska bilindustrin är ett hot mot det svenska samhäl-
let och det ekonomiska livet i landet genom sin storlek, genom sin dominans
på orter och regioner och genom det beroende som är skapat genom syste-
met med underleverantörer och individer som för sin försörjning är bero-
ende av den industrigrenen. Det gör landet mer sårbart än vad som är nöd-
vändigt. Det som krävs är då givetvis en så smärtfri och intelligent neddrag-
ning av den svenska bilindustrin som möjligt. Storleken är alltså ett problem
i sig.
I likhet med Rune Molin men till skillnad från Hadar Cars tycker jag att
riskkapitalbolag - som gör det möjligt för små företag att utveckla sin pro-
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
duktion, att satsa på annat än bilproduktion eller annat än att vara underle-
verantörer till bilindustrin - är nödvändiga satsningar; det är viktigt att de
kommer i gång så snabbt som möjligt.
Det är viktigt att industrifonden kan förse företagen med kapital. Där
tycker jag att regeringen ger motsägelsefulla signaler. Å ena sidan inför man
nya former för stöd men å andra sidan minskar man stiftelsekapitalet och
därmed också möjligheterna att gå in med kapital direkt i verksamheterna.
Det har från branschen själv betonats behovet av stöd för nätverk, samar-
bete mellan småföretag. Det har uppmärksammats av många. Till skillnad
från liberalerna, som sjunger konkurrensens lov - vilken innebär att den sva-
gare slås ut - betonar de små företagen att de behöver lära sig att samarbeta
och att lita på varandra. De behöver vänja sig av med de liberala ideologiska
begränsningar och fördomar som hindrar dem i deras utveckling.
Drömmen om de stora nya marknaderna ute i Europa i öst och i syd kan
lätt bli en mardröm genom att den föranleder branschen att försöka ta ut nya
vinster på gamla produkter. Det kan bli en vitaliserande utmaning, eftersom
behov finns av intelligenta lösningar på kollektiva transportsystem.
Anf. 8 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Det grundläggande problemet är kanske att regeringen har
umgåtts för mycket med bilindustrins företrädare. De s.k. Uddevalla-pake-
ten och Malmö-paketen tyder starkt på det. Inom en stor och mäktig industri
som bilindustrin existerar två synsätt som brukar betecknas som dynamisk
konservatism resp, paraprax. Det senare synsättet innebär att man vill fort-
sätta att syssla med det man kan och att andra lösningar som ligger vid sidan
om huvudlinjen motverkas. Umgås man för mycket med dessa personer
fångas man i deras tankevärld och argumentering. Jag är rädd för att så har
skett. Jag har därför inte något som helst hopp om att ett regimskifte med
en moderatledd regering skulle innebära någon väsentlig förbättring på om-
rådet, eftersom företrädare för en sådan regering skulle tendera att alltför
intimt umgås med representanter för den existerande makt- och teknikstruk-
turen. Det vore önskvärt, vilken som än sitter vid makten, att regeringen
stod fri i förhållande till dessa strukturer och tänkte på egen hand. Det hind-
rar inte att man kan samarbeta. Som jag påpekade i mitt förra anförande har
vi goda exempel på hur staten som beställare har inspirerat svensk industri
under många år, t.ex. Vattenfall och ASEA. Andra exempel inom kraft-
verksindustrin är televerket och L M Ericsson.
Jag menar att staten bör hålla en linje som skulle innebära att man går före
och beställer den teknik som behövs om vi vill ha ett miljöriktigt, miljövän-
ligt och resursbevarande samhälle. Tyvärr finns det väldigt litet som tyder på
att socialdemokratin är eller vill vara ett miljöparti.
De senaste propositionerna vi har fått från energi- och det s.k. tillväxtom-
rådet visar, tvärtom, på reträtter och stopp för miljövänliga initiativ. Rege-
ringen vågar inte satsa på t.ex. miljöskatter. Det satsas på en felaktig trafik-
utveckling, där 70 % går till bilismen och 30 % till järnvägen i stället för
tvärtom.
10
Anf.9 HADAR CARS (fp):
Herr talman! Tillåt mig först lyckönska regeringen till det stöd den fått av
miljöpartisten Kjell Dahlström, som anser att problemet för svensk underle-
verantörsindustri inte är ekonomiskt, och från kommunisten Rolf L Nilson,
som tycker att det är bra med mera socialism och vill befria industrin från
liberala ideologiska begränsningar.
Herr talman! Grundproblemet är naturligtvis bristen på tilltro inom den
exportinriktade stora verkstadsindustrin till Sverige som ett bra land att in-
vestera i. Det sammanhänger med den politik som regeringen alldeles för
länge förde både när det gäller Europapolitiken och energipolitiken. Det har
skett förbättringar, men alltjämt är regeringen kvar i sitt invanda mönster
när det gäller synen på offentliga monopol och socialiseringar och när det
gäller oförmågan att undanröja faktorer som begränsar tillväxten, t.ex. löne-
skatten och förmögenhetsskatten på arbetande kapital.
Vad säger då industriministern? Han skyller på lågkonjunkturen. Visst
finns det en tendens till lågkonjunktur; men i inget land är den så markerad
som i Sverige.
Vad är det då som har gjorts? Det är sant att - som industriministern an-
tydde, i varje fall som jag tolkar honom - regeringen har pressat upp arbets-
lösheten i syfte att dämpa inflationen. Men alltjämt har vi en högre inflation
än vår omvärld, och vi har ingen tillväxt utan tvärtom en sjunkande produk-
tivitet. Svenska industriarbetare har i dag en väsentligt lägre lön än indu-
striarbetare i flertalet konkurrentländer som är viktiga för Sverige.
Jag noterar att ett av våra problem är att vi har alldeles för få nya företag
som växer upp och ger meningsfulla arbetstillfällen i stället för dem som nu
är på väg att ta slut. Klimatet i Sverige för exportinriktat nyföretagande
måste förbättras. Sverige behöver mångdubbelt fler nya högteknologiska
företag, inriktade på produktion som kan bära höga löner.
De som drabbas av den tredje vägens fiasko är i första hand de många
mindre företag som varit underleverantörer till de exportinriktade svenska
företagen. Det är dessa och deras anställda som nu sitter fast i det socialde-
mokratiska klistret.
Anf. 10 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Det är flera parallella debatter som nu pågår - om den eko-
nomiska politiken, om miljöpolitiken och om bilindustrin. Jag skall försöka
sortera upp det litet grand.
Bilindustrins specifika problem är att det just nu är den svaga efterfrågan
som medfört problem med varsel både inom bilindustrin och hos underleve-
rantörerna.
En annan viktig fråga är vilken utvecklingsnivå man befinner sig på när
det gäller produkterna. Det är alldeles klart att Volvo har hävdat sig väl i det
avseendet. Man har tagit fram de nya modellerna, bl.a. en modell som ersät-
ter 200-serien redan i år. Det är naturligtvis viktigt att en sådan förnyelse
pågår, och det har funnits resurser för ett sådant utvecklingsarbete. Det sam-
arbete som har ingåtts med Renault har naturligtvis gjort att man får ännu
större möjligheter att vara med i den snabba utveckling av nya produkter
som är nödvändig om man skall kunna hävda sig på marknaden. Utveck-
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
11
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
12
lingskostnaderna är i dag så omfattande att det krävs ett samarbete för att
man skall få tillräckliga resurser för den nödvändiga utvecklingen.
Det finns ett tryck på bilindustrin att vidta åtgärder för att man skall
komma till rätta med miljöproblemen. Vad som hänt i Los Angeles, där man
har ställt krav på bilmotorerna för framtiden, gör att det pågår ett omfat-
tande utvecklingsarbete. Även de krav som ställs genom den svenska miljö-
lagstiftningen pressar fram utvecklingsprojekt i den svenska bilindustrin för
att denna skall kunna vara med för att få fram t.ex. bilar av hybridkaraktär
och med elmotorer. Det pågår många sådana utvecklingsprojekt inom bilin-
dustrin, inom styrelsen för teknisk utveckling, osv.
Vad som gör mig litet bekymrad i diskussionen om bilindustrin är att Rolf
L Nilson tycker att vi har en för stor bilindustri och att Lars Norberg talar
om att massbilismen måste avvecklas med hänsyn till alla de problem som
finns. Vad är det ni egentligen vill? Är det en avveckling av Volvo och Saab
ni förespråkar med alla de konsekvenser det skulle få för det svenska nä-
ringslivet och sysselsättningen? Jag kan inte gärna tro att det är på allvar som
ni gör dessa antydningar härifrån talarstolen. Jag tycker att det är viktigt att
vi tillsammans med bilindustrin kan hitta lösningar på de problem som
finns - det gäller såväl lösningar av ekonomisk-politisk karaktär som lös-
ningar på de speciella problem som branschen upplever - för att få en ut-
veckling så att produkterna blir acceptabla för framtiden. Detta är det tryck
som vi från samhällets sida kan sätta på bilindustrin genom bl.a. miljölag-
stiftningen, men också genom att öppna nya möjligheter till samarbete för
att få till stånd en utveckling.
Jag har inget emot att vi försöker finna vägar för en upphandling från sta-
ten för att stimulera utvecklingen, men jag har litet svårt att se hur det skall
gå till på personbilssidan. Det var lättare när det gällde att köpa lok till SJ
än när det handlade om att konstruera energianläggningar till Vattenfall. Då
går det, men det är svårare när det gäller enstaka konsumentprodukter. Det
tror jag att man måste inse.
Kjell Dahlström! Det pågår fullskaleprojekt när det gäller att utveckla nya
metoder och system. Etanolbussförsöket i Stockholm är ett sådant exempel,
men det finns också andra.
Det låter på Hadar Cars som om alla problem skulle försvinna om vi bara
fick en borgerlig regering. Vi hade ju en sådan under sex år. Under den pe-
rioden diskuterade man faktiskt om bilindustrin hade samma problem som
varvsindustrin och därför skulle avvecklas. Under den perioden sjönk reallö-
nerna för industriarbetarna med en månadslön. Under den tiden steg arbets-
lösheten till rekordnivåer. Det var ingen lösning på de problem som vi kan
se framför oss i dag.
Under 80-talet har man tagit sig ur den situationen med hjälp av en för-
stärkt industri, både tekniskt och ekonomiskt. Sedan 1982 har man fördubb-
lat investeringarna i svensk industri i reala termer. Man har blivit så stark att
man också kan förbereda sig inför den stora marknaden genom olika uppköp
för att komma åt marknadsandelar.
Visst har vi en del problem, men jag vill hävda att svensk industri konkur-
rensmässigt står sig ganska väl internationellt sett, även om vi har haft en
hög inflation. När det gäller utvecklingen i dag kan vi bara konstatera att
lågkonjunkturen sätter sina spår överallt. Produktionsutvecklingen är lägre
både i England, som redovisade minus häromdagen, och i Japan, som jag
nyss besökte. I Japan redovisade man endast en halv procents tillväxt under
det tredje kvartalet.
Produktiviteten i Sverige är lägre än den var på 60-talet. Denna situation
delar vi dock med Tyskland och många andra industriländer. Produktionsut-
vecklingen är dock hög i Japan. Jag tycker att vi borde studera varför och se
om det kan stimulera svensk och internationell industri att ta till vara vad
japanerna har uppnått.
Det finns mycket att göra, men jag tror inte att man löser problemet med
slagord och tal om ideologiska kopplingar.
Andre vice talmannen anmälde att Hadar Cars anhållit att till protokollet
få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Anf. 11 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Jag tyckte nog att jag uttryckte mig ganska klart i frågan om
neddragningen av i första hand svensk personbilsindustri. Beroendet av ett
fåtal företag med en osäker exportmarknad är olyckligt och ger en sårbarhet.
Därför räcker det inte med att hoppas på nya modeller-på en 900-serie, en
800-serie, på en 1000-serie eller vad det nu kan vara. Det är produktionen
som måste ställas om till nya produkter, till stor del säkerligen för transport-
sektorn. Nya modeller av personbilar behöver produceras. Vi behöver få re-
surssnålare bilar, bättre motorer, och nya drivmedel. Produkterna skall dess-
utom som helhet vara lättare att återvinna. Det behövs kollektiva transport-
system, men det behövs också en omställning till produkter inom andra om-
råden än transportsektorn. Jag tycker att det är självklart.
Trots att jag vet att Hadar Cars inte har möjlighet att bemöta mig vill jag
rikta några ord till honom. Jag har hört Hadar Cars tårdrypande anföranden
om det miljöhot som kommer från koldioxiden. Detta problem är enligt Ha-
dar Cars en effekt av den höga inflationen och det höga kostnadsläget i Sve-
rige. En borgerlig regering i Sverige skulle lösa alla problem. Den kommer
att kunna lösa miljöproblemen och bl.a. komma till rätta med koldioxidut-
släppen.
Vad Hadar Cars säger är i själva verket ett uppkast av liberala floskler som
bygger på en föreställningsvärld som har två poler: en god pol - det privata
kapitalet och den fria marknaden - och en ond pol, där den socialdemokra-
tiska regeringen ingår som en beståndsdel. Fortfarande hotar tydligen kom-
munismen, trots att den är slutgiltigt besegrad. Socialismen är ett hot.
Men finns det inget ansvar hos det fria kapitalet och hos företagsledarna
för de misslyckanden som sker? Är de brickor i händerna på regeringar och
styrda av regler? Har de inga handlingsmöjligheter? Den världsbild jag har
är en helt annan: Man agerar ganska fritt och ofta på tvärs mot regeringars
uppfattningar och önskningar. Det är produktiviteten som är ett intrikat pro-
blem. Till de utredningar som tillsatts får vi väl återkomma vid något annat
tillfälle.
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
1** Riksdagens protokoll 1990191:84
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar pä interpella-
tioner
14
Anf. 12 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! När jag hörde Hadar Cars kom jag att tänka på Birger Sjö-
berg: "Släpp fångarna loss, det är vår!” Hadar Cars vill släppa loss alla de
dynamiska krafterna. Man skall då få hjulen att rulla, det skall tillverkas,
det skall investeras och det skall förnyas. Detta låter väldigt bra, men jag
instämmer med Frida som uttryckte sin tvekan till om det var så bra att
släppa fångarna loss så där generellt. Hon ansåg att det var riskabelt av so-
ciala skäl. Jag tror alltså att staten har en uppgift att i viss mån styra utveck-
lingen i landet och ta ett ansvar, som marknadskrafterna inte är mäktiga att
ta. Men det gäller då för staten att utöva detta ansvar i samarbete med mark-
nadskrafterna och inte genom tvångsmetoder.
Vad jag har föreslagit på detta område är att staten i första hand skall
stödja dessa industrier och de människor som arbetar där genom att upp-
träda som förnyare och beställa sådan teknik som enligt vår uppfattning
verkligen behövs. Vår bestämda uppfattning är att bilismen måste minska i
omfattning. Vi skall ha färre bilar och i stället en mycket bättre kollektivtra-
fik. Det kommer vi att tvingas till om vi skall vara miljömässigt ansvarsfulla.
Där borde staten kunna hjälpa till. Man måste komma bort från antalet 800
döda per år. Trafikskadorna är en av våra värsta folksjukdomar. Koldioxid-
utsläppen måste minska kraftigt. Det behövs därför utredningar som tar
reda på hur det skall gå till.
Jag har alltså pekat på möjligheterna, men socialdemokratin är tydligen
inte något miljöparti. När man ser till de praktiska handlingarna, finner man
att det inte förhåller sig så. Tyvärr har vi inte heller några större förhopp-
ningar beträffande Hadar Cars, och än mindre beträffande moderaterna.
Kollektivtrafiken kan stödjas genom att staten står som beställare av tråd-
bussanläggningar, spårvagnar och tåg. Tekniken finns redan. På sikt bör man
satsa även på spårbilar. Vidare bör man satsa på energiteknik: vindkraft-
verk, biogasanläggningar, biobränsleutrustningar och solvärmeanlägg-
ningar. Industrin kan ställa om. Den är flexibel och dynamisk, om den bara
får de rätta impulserna.
Anf. 13 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Rolf L Nilson anser tydligen att Sveriges bilindustri är av den
storleken att den skapar en sårbarhet i vårt land, som bör föranleda till att
bilindustrin reduceras. Jag delar inte denna uppfattning. Jag tror att bilindu-
strin har en framtid i Sverige, och jag kan inte heller se att Sveriges bilindu-
stri är särskilt stor i förhållande till andra länders bilindustri. Vårt lands bilin-
dustri utgör inte större andel relativt sett av tillverkningsindustrin än vad
Västtysklands eller Frankrikes bilindustri utgör.
Det behövs naturligtvis en förnyelse av produkterna, så att vi kan konkur-
rera på världsmarknaden. Som jag tidigare var inne på sker det en förnyelse
när det gäller såväl Volvo som Saab. Jag utgår ifrån att Saabs båda ägare
nu kommer att skjuta till kapital till de företag som kan täcka de tidigare
förlusterna och de förluster som kan väntas under det här året. Då blir det
möjligt att ta fram en ny modell som kan ersätta 900-serien. På så sätt kan
Saab bli konkurrenskraftigare.
Vi får inte kasta yxan i sjön. Det var många som ville göra det på 70-talet.
Sedan visade det sig att 80-talet ändå innebar att bilindustrin kunde bidra
till att hålla sysselsättningen och levnadsstandarden uppe. Jag är fullständigt
övertygad om att det med de rätta åtgärderna kommer att bli likadant på 90-
talet. Men det är klart att det då krävs en utveckling. Vi i Sverige kan inte
ensamma ta ansvar för den, eftersom bilindustrin är en gigantisk industri,
där många är inblandade när det gäller de villkor som skall gälla.
Om Sveriges bilindustri skall kunna klara sig måste vi i första hand samar-
beta med andra länder för att åstadkomma det tryck på bilindustrin som är
nödvändigt för att det skall ske en produktutveckling. Det ligger då närmast
till hands att samarbeta med EG. När vi blir en del av EG-marknaden, kan
vi inte ha särskilt mycket annorlunda villkor än de som gäller för EG-områ-
det, om vi skall kunna hävda Sveriges bilindustri. Därför är det viktigt att
dessa internationella överenskommelser kommer till stånd, så att det blir ett
tryck på bilindustrin att utveckla mer miljövänliga produkter, såväl när det
gäller materialet i produkterna som när det gäller utsläppen.
Man kan ändå se en hel del hoppfulla tecken också inom bilindustrin, även
om jag är medveten om att den måste ha ett starkt tryck på sig för att den
skall få i gång en nödvändig utveckling av bilmodellerna, som svarar emot
de miljökrav som ställs — krav som också finns inom socialdemokraterna.
Men det räcker inte bara med munväder. Man måste också kunna se till att
miljökraven kan förenas med övriga mål. Man kan inte bara driva en enda
fråga. Det ställs krav på en ekonomisk utveckling och full sysselsättning.
Dessa krav måste man också ta hänsyn till, även om miljökravet naturligtvis
är oerhört viktigt.
Andre vice talmannen anmälde att Rolf L Nilson och Lars Norberg anhål-
lit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Överläggningen var härmed avslutad.
2 § Svar på interpellationerna 1990/91:153 och 161 om de statliga bas-industrierna i Norrbotten
Anf. 14 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Sten-Ove Sundström har frågat mig om vilka åtgärder jag är
beredd att vidta för att trygga sysselsättningen vid ASSI Karlsborgsverken
och om jag är beredd att vidta åtgärder för att säkra utbyggnaden av metal-
lurgin vid Svenskt Stål i Luleå. Bengt Hurtig har frågat mig vilka initiativ
regeringen avser att vidta för att säkra utvecklingen vid de statliga basindu-
strierna i Norrbotten. Jag besvarar interpellationerna i ett sammanhang.
De statliga företagen, och då inte minst ASSI och SS AB, har en betydande
del av sin verksamhet i Norrbotten. Dessa basindustrier har genom mycket
stora investeringar under hela 1980-talet i hög grad moderniserat sina an-
läggningar och därmed stärkt sin konkurrenskraft. Detta arbete fortsätter.
Investeringar i ASSI och SSAB - liksom i andra företag - måste givetvis
baseras på en bedömning av projektens långsiktiga konkurrenskraft. Rege-
ringen har de senaste tio åren genom olika insatser bidragit till att offensivt
Prof. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar pä interpella-
tioner
15
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
främja utvecklingen och stärka konkurrenskraften för de statliga basindu-
strierna i Norrbotten. Åtgärderna har utförligt beskrivits i regeringens pro-
position (1987/88:86) om särskilda insatser i Norrbottens län m.m.
För utvecklingen av svensk industri i allmänhet och basindustrierna i syn-
nerhet behövs en offensiv ekonomisk politik och näringspolitik som syftar
till att skapa gynnsamma ekonomiska förutsättningar för industrins tillväxt.
Regeringen har också på senare tid föreslagit olika åtgärder för att stimu-
lera den ekonomiska tillväxten. I regeringens proposition om näringspolitik
för tillväxt (prop. 1990/91:87), som för närvarande behandlas i riksdagen,
har regeringen föreslagit olika åtgärder inom näringspolitiken för att främja
den strukturomvandling som krävs för att möta bl.a. ändrade efterfråge-
mönster, ökad internationell integration och konkurrens från nya konkur-
rentländer. Åtgärder för ekonomisk tillväxt måste också ses i ett geografiskt
perspektiv, eftersom förutsättningarna för näringslivets utveckling varierar
mellan olika delar av landet. De förslag till åtgärder som lämnas i tillväxtpro-
positionen har också utformats med hänsyn till kraven på en balanserad re-
gional tillväxt. Satsningar på kommunikation kommer t.ex. att göras bl.a. i
norra Sverige och det är uppenbart att inte minst företag inom basindustrin
med sina tunga transporter har mycket stor nytta av satsningar inom kommu-
nikationsområdet. Förstärkningen av högskoleutbildningen ges vidare en
kraftig regionalpolitisk profil. Därutöver finns de ordinarie regionalpolitiska
medlen för insatser i prioriterade regioner. Dessa medel — drygt 2 miljarder
kronor — som anvisas över de regionalpolitiska anslagen medverkar också
till ekonomisk tillväxt på flera sätt.
En annan åtgärd som regeringen nyligen vidtagit för att främja investe-
ringarna i svenskt näringsliv är frisläppandet av investeringsfonderna och in-
vesteringsreserverna. Regeringens beslut innebär i princip att investerings-
fonderna släpps fria för byggnads- och markarbeten samt inventarieanskaff-
ningar som görs före utgången av mars 1992. Investeringsreserverna - som
är egenföretagarnas motsvarighet till investeringsfonderna — har också
släppts fria för investeringar såväl i byggnader och markanläggningar som i
inventarier. Genom regeringens beslut har uppemot 20 miljarder kronor
gjorts tillgängliga för investeringar i svenskt näringsliv.
Jag tycker att de åtgärder som jag nu redovisat visar att regeringen aktivt
medverkar till att stärka förutsättningarna för industrins utveckling i allmän-
het liksom för utvecklingen av de statliga basindustrierna i Norrbotten och
deras sysselsättning. Det är företagens uppgift att utnyttja de olika möjlighe-
ter som finns till gagn för sig själva och sina anställda och därmed också för
svensk ekonomi.
Avslutningsvis vill jag påpeka följande.
För de statliga företagen, liksom för andra företag, är det de berörda före-
tagsstyrelserna som har ansvaret för att sörja för de enskilda företagens ut-
veckling och att ta ställning till enskilda investeringsbeslut. Statens aktier i
ASSI och SSAB ägs numera — efter riksdagsbeslut våren 1990 - av Förvalt-
ningsaktiebolaget Fortia. Det är Fortia som utövar det direkta ägaransvaret
för staten i dessa företag. Jag vill dock understryka att både jag och rege-
ringen i övrigt mycket noggrant följer utvecklingen i Norrbotten.
16
Då Bengt Hurtig, som framställt interpellation 161, anmält att han var för-
hindrad att närvara vid sammanträdet, medgav andre vice talmannen att
Rolf L Nilson fick delta i överläggningen i stället för interpellanten.
Anf. 15 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret på min interpellation.
Svaret var ordrikt, men i relation till mina frågor var innehållet inte särskilt
konkret.
Den första delen av svaret är en historisk beskrivning över utvecklingen
inom de statliga basindustrierna. Det är en riktig beskrivning. Om det inte
hade varit socialdemokratiska regeringar under början av 70-talet och 80-
talet, är det klart att dessa industrier förmodligen inte hade levat kvar i den
omfattning som de i dag gör.
Den historiska beskrivningen är bra och jag kan ställa mig bakom den.
Men det är inte en sådan som jag har efterlyst i min interpellation.
De generella förslagen om ökad tillväxt är också bra. Dessa förslag be-
handlas för närvarande här i riksdagen. Förslagen är bra, men inte heller
detta har jag efterfrågat i min interpellation.
Industriministern sade att det är företagsstyrelserna som skall ta ställning
till enskilda investeringsbeslut samt att statens företag numera ägs av förvalt-
ningsbolaget Fortia. Det är riktigt att det förhåller sig så. I och för sig finns
det mycket att säga när det gäller Fortias roll i denna process, en roll som ju
ännu inte är helt klarlagd. Eftersom det pågår diskussioner, skall jag inte
fördjupa mig i den delen.
Jag vill börja med att slå fast att statens företag naturligtvis ägs av staten,
oavsett vad mellanhänderna kallas. Industriministern är politiskt ytterst an-
svarig. Det är naturligtvis därför som jag har ställt mina frågor, och jag för-
väntar mig ett svar på dem.
I dessa tider har de borgerliga partierna här i riksdagen redan börjat utpla-
cera de pengar som de har intecknat vid en planerad utförsäljning av de stat-
liga företagen i Norrbotten, LKAB, ASSI och SSAB. Framtiden ter sig
mycket osäker för de anställda, en framtid som - om de borgerliga får chan-
sen — kan innebära massarbetslöshet i Norrbotten. Det är därför viktigt att
klargöra vad socialdemokraterna vill göra och på vilket sätt vi vill säkra ut-
vecklingen. Här finns det utan tvivel stora utvecklingsmöjligheter för de stat-
liga basindustrierna.
För LKAB finns det ett långsiktigt investeringsbehov på nära 9 miljarder.
För Kirunas del gäller den nya huvudnivån kujtusen, nytt pelletsverk och
förberedning av brytning av den s.k. sjömalmen under sjön Luossajärvi.
För Malmberget gäller det kapacitetsutbyggnad av pelletsverk, reinveste-
ringar av maskinpark, logistikinvesteringar och mycket annat. Det finns
pengar i LKABs kassa. Frågan är bara, industriministern, vad ägaren egent-
ligen vill.
För SSAB i Luleå gäller investeringar i en ny RH-ugn. Det gäller vamadin-
utvinning ur slagget, ett projekt som verkligen har lidit av beslutsvånda. Men
det gäller också framtidsinvesteringar i direktgjutning av band samt byg-
gande av en ny masugn som ersätter den gamla Ml-an, som byggdes 1943 i
Tyskland och som snart inte går att modernisera längre.
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
17
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
18
Det hänger alltså på en rad konkreta, tunga och principiellt viktiga inve-
steringsbeslut om dessa företag skall ha en chans att leva vidare. Jag vill nu
veta om det finns stöd från ägarens sida för dessa framtidsinvesteringar och
när de kan komma i gång. Sådana här stora och viktiga oklarheter för företa-
gens framtid är till för att redas ut, industriministern.
Anf. 16 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Det har av olyckliga omständigheter blivit så märkligt att det
är en skåning som skall tala om utvecklingen av de statliga basindustrierna i
Norrbotten. Men det får vi väl leva med.
Det är riktigt att de statliga basindustrierna i Norrbotten har fått möjlighe-
ter att investera och också haft en del goda vinstår. Vi kan i dag i Svenska
Dagbladet se en redovisning av LKABs resultat för 1990 som ett exempel på
detta. Idén med dessa satsningar har varit att företagen skulle stå på egna
ben.
Från vänsterpartiet har vi drivit frågan att vinster från vattenkraften, som
produceras i bl.a. Norrbotten, skall återföras till länet och ge bidrag till en
stark kapitalförsörjning som skall klara näringslivet och de statliga företagen
över svackor som kan uppträda under kortare eller längre perioder. Något
konkret förslag att återföra vattenkraftens vinster till länet har regeringen
ännu inte presenterat. Det väntar vi på.
Vi delar den oro som Sten-Ove Sundström uttryckte för vilka idéer som
den nya ledningen för Fortia har när det gäller verksamheten i de statliga
bolagen. Det finns tecken som tyder på att Fortias ledning tolkar sin uppgift
på ett sådant sätt att de investeringsmedel som man har intjänat inom t.ex.
LKAB skall dras in till Förvaltningsbolaget och att beslutsrätten för de en-
skilda företagen skall krympas.
Detta strider mot det uttalande som industriministern gjorde i debatten
vid beslutet om tillkomsten av Fortia. Det strider också mot det uttalande
som industriministern gör i interpellationssvaret när han säger att det är de
berörda företagsstyrelserna som har ansvaret för att sörja för företagens ut-
veckling.
Jag hoppas att vi ganska snart får ett klarläggande av hur relationerna mel-
lan de helägda statliga företagen och Förvaltningsbolaget kommer att se ut
och att det resulterar i att man inte inskränker företagens beslutsrätt.
Risken är att om beslutsrätten inskränks i de statliga bolagen kommer det
att bli svårigheter att rekrytera kompetenta ledningar till de olika bolagen.
Vi har i och för sig inget emot att överskott som uppstår inom den staliga
företagssektorn används i andra statliga bolag eller används för att utveckla
hela sektorn. Men det får inte gå ut över de enskilda bolagen. Det får inte
ske genom en konfrontation med ledningarna. Målet måste vara att hela den
statliga företagsgruppen skall dra åt samma håll.
Långa transporter, besvärliga klimatförhållanden och andra strukturför-
hållanden gör att industriell verksamhet i Norrbotten under vissa perioder
inte kan ge lika hög kapitalavkastning som i andra delar av landet eller i
andra delar av Europa. Vi tror inte att det är en hållbar och vettig utveckling
att man avvecklar eller lägger ned företag av sådana skäl. Det finns bety-
dande samhällsekonomiska fördelar att driva verksamhet vidare i Norrbot-
ten. Företagen kan på sikt vara betydelsefulla för att man skall rädda ett na-
tionellt sammanhållet produktionssystem. Det blir då ett samhälleligt in-
tresse att se till att de drivs vidare, bl.a. som ett led i en aktiv regionalpolitik.
Industriministerns svar är litet oklart när det gäller hur detta skall ske, hur
man skall kunna överbrygga konjunktursvackor och rädda och utveckla bas-
industrierna i Norrbotten.
De infrastruktursatsningar som presenteras i tilläggspropositionen är i och
för sig bra, men de är knappast tillräckliga. Det är oroväckande om man stäl-
ler för höga krav på avkastning på de statliga företagen. Om man gör det är
det knappast möjligt att driva dem vidare, trots att man förbättrar järnvägs-
sträckor eller inrättar några nya professurer. Givetvis skall det göras ordent-
liga satsningar inom företagen på forskning och utveckling. Och det skall gö-
ras rejäla satsningar på högskolorna i Norrland.
Det råder även oklarheter när det gäller hur det skall gå till när staten be-
driver regionalpolitik med sina bolag, hur man skall köpa samhällstjänster,
regionalpolitiska insatser, från sina egna företag. Det skulle vara intressant
att höra några exempel på hur Rune Molin tänker sig att detta skall gå till.
Jag vill avsluta med att säga att vi delar Sten-Ove Sundströms uppfattning
att samhället, staten och regeringen, har ansvaret för att de värdefulla norr-
ländska basindustrierna utvecklas, att man slår vakt om sysselsättningen och
att man gör Norrbotten mindre sårbart för konjunktursvackor än i dag.
Anf. 17 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag måste säga att det var positivt så här på fredagsmorgonen
att en skåning talar om utvecklingen i Norrbotten. Det kanske betyder att
även Skåne börjar inse att Norrbotten kan ha problem.
Eftersom jag är kalixbo vill jag speciellt ta upp frågan om ASSI Karls-
borgsverken och den oro som jag och, vågar jag nog påstå, hela kommunen
känner för industrins framtid.
Jag måste tyvärr säga att industriministerns svar till interpellanterna inte
har gjort mig så mycket lugnare.
Ministern pekar i sitt svar på de insatser som har gjorts i länet, bl.a. genom
propositionen om särskilda insatser i Norrbottens län m.m. Det är riktigt att
detta har varit en bra och nödvändig insats för länet. Det var nog bl.a. tack
vare den som vi lyckades vända pessimismen i länet och som gjorde att be-
folkningen nu åter tror på framtiden.
Dessutom pekar ministern på den proposition om näringspolitik för till-
växt som just nu behandlas av riksdagens näringsutskott. Jag är den första
att stryka under att det är infrastruktur som är nödvändig för olika regioners
möjligheter att utvecklas.
Men vi i Kalixbygden har ännu inte kommit över de problem som vi drab-
bades av när sågverket i Karlsborgsverken lades ned. Detta var ett hårt slag
för kommunen men, framför allt för de människor som då blev arbetslösa.
Nu kan vi se att problemen har flyttats över till massafabriken och pap-
persbruket som ligger bara några hundra meter från sågverksområdet, där
man nu har aviserat om personalnedskärningar på ca 75 man.
När sågen lades ned fick jag i denna kammare vid en interpellationsdebatt
med den dåvarande industriministern några tröstande ord. Han sade bl.a.
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar pä interpella-
tioner
19
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
20
att detta är en nödvändig åtgärd för att man verkligen skall kunna satsa på
pappers- och massasidan. Jag inser naturligtvis att strukturella åtgärder kan
vara nödvändiga, men då måste man också klart markera vilken avsikt man
har för framtiden.
Vårt krav är att ASSI nu tar sitt ansvar för en utveckling i Karlsborgsver-
ken. Jag vill påstå att vi aldrig har fått en rejäl chans till detta. Insatserna har
under årens lopp varit litet halvdana. Det har inte gjorts speciellt offensiva
satsningar maskinellt för framtiden.
För att massafabriken, som i dag fungerar ganska bra, skall fungera ännu
bättre behövs pappersbruket, det är där som det stora problemet ligger. Det
är ändå det som ger möjligheter till vidareförädling och utveckling och där-
med trygghet.
Därför behöver vi nu snabbt få till stånd en utredning om framtiden för
hela anläggningen ASSI Karlsborgsverken. Därefter behövs beslut om vilka
investeringar som behöver göras och inom vilken tidsram dessa investeringar
skall göras. Vad vi absolut inte vill ha är någon översyn som leder till nya
pappersdokument. Det tror jag att det finns nog av sedan tidigare.
Jag är medveten om, precis som ministern säger i sitt svar, att det är före-
tagsstyrelserna som har ansvaret för de enskilda företagens utveckling. Men
jag kan inte låta bli att tycka att ägaren - i detta fall staten - ändå måste ha
en uppfattning om vad man vill med sina företag.
Min fråga till ministern blir alltså: Är industriministern beredd att med-
verka till att denna utredning kommer till stånd och att det sedan blir en posi-
tiv utveckling av ASSI Karlsborgsverken?
Anf. 18 HADAR CARS (fp):
Herr talman! Till styrelsers viktigaste uppgifter hör att fatta beslut om in-
vesteringar. Det är i investeringsbesluten som framtiden ligger. Satsar man
rätt kan det gå bra för företaget. Satsar man inte alls eller satsar man fel, går
det dåligt.
Nu har regeringen föreslagit att man skall ta ifrån styrelserna för de stat-
liga bolagen, däribland LKAB och andra Norrlandsföretag, rätten att själva
fatta beslut om sina investeringar och i stället lägga den rätten hos Fortia.
Det är ett förvaltningsbolag där den kompakta majoriteten av styrelsen be-
står av förutvarande eller nuvarande fackföreningsrepresentanter och byrå-
krater. Dessutom är styrelsen starkt koncentrerad till Stockholm, vilket jag
kanske inte borde säga, eftersom jag kommer därifrån. Det kan i och för sig
vara ett gott tecken, men i princip tror jag att det är bra om beslut fattas i
närheten av de människor som är mest berörda.
Därför vill jag fråga industriministern: På vilket sätt gynnas Norrland av
att man tar ifrån LKABs styrelse och styrelserna i de andra bolagen deras
kanske viktigaste uppgift, att fatta beslut om sina företags framtid och sina
företags investeringar?
Anf. 19 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Jag vill först göra klart, eftersom flera av talarna har varit
inne på Fortias roll, att Fortias roll fastlades av riksdagen i fjol. Den är att
förvalta statens aktier i dessa kommersiellt inriktade företag på bästa möj-
liga sätt och se till att det blir en expansiv verksamhet i förvaltningsbolaget.
Detta har utvecklats i den bolagsordning som har antagits för Fortia. Det
finns ingen som helst ändring i reglerna för Fortia. Det finns inget som helst
underlag för det påstående som Hadar Cars gjorde, nämligen att regeringen
har föreslagit att man skulle ta ifrån företagsstyrelserna för de företag som
ingår i förvaltningsbolaget Fortia deras beslutanderätt när det gäller investe-
ringar. Regeringen har över huvud taget inte vidtagit några andra åtgärder
än dem som riksdagen har beslutat om. Sedan har Fortia diskuterat hur de
skall utforma sin finansförvaltning. Där har, såvitt jag förstår, inte heller
några slutgiltiga beslut fattats. Det pågår en dialog mellan de ingående före-
tagen och Fortia. Fortia kom till för att vi skulle aktivera den statliga före-
tagsverksamheten, utnyttja det kapital som finns i dessa företag på bästa
möjliga sätt och med ett enklare system än det vi hade tidigare komma till
beslut i strukturfrågor m.m. Den uppgiften kvarstår alltjämt.
Det pågår också en hel del inom Fortiaområdet som rör investeringarna.
ASSI fullföljer under 1991 ett tidigare fattat beslut om ett investeringspro-
gram om totalt 680 milj.kr. ASSI utreder för närvarande också möjlighe-
terna till en kapacitetsökning vid ASSI Kraftliner i Piteå. Vidare pågår lö-
pande investeringar inom LKAB av stor omfattning. Bl.a. har styrelsen fat-
tat beslut om en första etapp för anläggningsarbeten på en ny huvudnivå i
Kiruna. I den nya huvudnivån i Malmberget, som invigdes 1989, har drygt
500 milj.kr. investerats. Beträffande SSAB kan nämnas att företaget i Luleå
på senare år har gjort stora investeringar i kolinjektion och i en ny slabsma-
skin och är i dag en av Europas bästa metallurgier. Totalt uppgår dessa inve-
steringar till i storleksordningen 500 milj.kr. Det görs alltså en hel del inve-
steringar.
Får jag med anledning av alla de konkreta projekt som Sten-Ove Sund-
ström redovisade säga, att det är utomordentlig bra att det i de olika företa-
gen kartläggs vilka förutsättningar som finns. Det är nödvändigt att sådana
utredningar pågår kontinuerligt. Det gäller naturligtivis också för ASSIs del.
Jag ställer naturligtvis gärna upp på att man skall göra tillräckliga utred-
ningar för att klargöra förutsättningarna för investeringar i Karlsborgsver-
ken. Men rörande alla dessa konkreta projekt har jag icke möjlighet att re-
dovisa någon uppfattning eller ge min värdering till känna. Det jag kan säga
är att det är angeläget att olika investeringar kommer till stånd, som gör
dessa företag konkurrenskraftiga för framtiden och medverkar till att slå
vakt om och utvidga sysselsättningen.
Det jag kan försäkra från ägarsidan är att alla ansträngningar kommer att
göras för att skaffa de resuser, det kapital, som behövs för att få till stånd de
investeringar som företagsstyrelserna anser vara av den kvaliteten att de ger
förutsättningar för lönsamhet. Ägarens uppgift är naturligtvis att vara med
och stimulera företagen till denna utveckling, att satsa på framtiden, men
också att skaffa det kapital som behövs. Vi har nu, via Fortia, möjligheter
att på ett helt annat sätt än tidigare skaffa kapital. Dels ges möjligheter ge-
nom de ingående företagens likviditet, dels har vi möjligheter att utöka kapi-
talet i Fortia genom konvertibla förlagslån, i enlighet med riksdagsbeslutet.
Ägarens uppgift är att stödja företagsstyrelserna när de har bra projekt. Jag
hoppas att de arbetar intensivt med att få fram sådana. Det är angeläget att
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar pä interpella-
tioner
21
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar pä interpella-
tioner
22
det kommer till stånd nya investeringar i den statliga företagssektorn och i
Norrbotten. När de kommer och man får problem med att skaffa kapital för
att finansiera dem, kan jag garantera att jag skall medverka med all den kraft
jag kan från ägarsidan för att lösa de problemen.
Generellt sett är det naturligtvis viktigt med satsningar i Norrbotten med
hänsyn till sysselsättningsläget där och med hänsyn till de speciella problem
som finns i de norra delarna av landet. Jag kan informera om att insatser från
statens sida under 1980-talet har gjorts med totalt 6,2 miljarder. Det är ingen
dålig satsning. Det finns ingen anledning att misstänka att det inte också
skulle vara satsningar som kan göras i fortsättningen för att klara de problem
som gäller sysselsättningen och den framtida utkomsten för människor som
bor i den delen av landet.
Anf. 20 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Jag håller naturligtvis helt med industriministern om det han
tidigare har sagt, att det inte kan vara ägarens uppgift att försöka överta före-
tagsledningarnas roll. Självklart kan man inte begära att ägaren skall ta del
av alla investeringsbeslut och värdera dem. Det är inte heller det som är me-
ningen. Det vi hela tiden talar om, och som jag har försökt att lyfta fram
gång på gång, är de stora, tunga, principiella beslut som måste till för att
investeringsprojekten skall komma i gång.
Det finns vissa nödvändiga saker som ägaren måste driva på och ta ställ-
ning till om inte företagen skall stagnera. Vi är inne i en sådan period där
investeringarna ser ut att stagnera. Jag har räknat upp några av de projekt
som är principiellt viktiga för LKAB och SSAB i Luleå. Här måste det vara
ägarens uppgift att driva på. Man får inte ständigt köra metallurgin i Luleå,
även om den fortfarande kan anses vara den modernaste i Europa, för full
fart utan att nyinvestera. Då går man obönhörligt mot en gräns och när man
har passerat den har man kört ner hela anläggningen. Därför måste stora och
viktiga investeringar till. Det räcker inte bara att förlita sig på att företagsled-
ningarna skall vara beredda att fatta dessa beslut. När det gäller att driva på
utvecklingen har ägaren en mycket viktig uppgift. I fråga om LKAB saknas
det inte heller pengar. I det här sammanhanget måste anledningen vara att
ägaren saknar engagemanget att sätta sig in i problemen. Det är därför jag
genom interpellationen vill påpeka för industriministern att det krävs ett
bättre engagemang i de frågor som berör basindustrierna. Norrbottens bero-
ende av de statliga basindustrierna är fortfarande mycket stort. De anställda
och de som är beroende av dessa företags utveckling har rätt att få veta om
ägaren verkligen har intresset att utveckla företagen och i så fall hur. Nu sker
faktiskt en neddragning av antalet anställda, och oron ökar.
Konjunkturmässigt kan man aldrig hindra ett företag från att effektivisera
sin produktion, rationalisera och ibland, vid sådana här tillfällen, minska nå-
got på personalen. Då måste man se till att bredda basen. Industriministern
har nyligen kommit hem från en resa under vilken han studerat hur man gör
i t.ex. Japans stålindustrier, om man skall tro artiklar i massmedia. Där finns
konkreta exempel på hur man gör för att utveckla och bredda basen för pro-
duktionen. Fortsätter man på samma sätt som nu sker vid SSAB i Luleå,
kommer det företaget att rationalisera bort sig självt inom loppet av några
år. Därför måste jag upprepa frågan: Är industriministern nu beredd att
trycka på knappen för att ge stöd och driva på de finansiellt stora investering-
arna i basindustrierna i Norrbotten?
Anf. 21 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Vi i vänsterpartiet har som enda parti utöver socialdemokra-
terna medverkat vid tillkomsten av Fortia. Vi har gjort det därför att vi
trodde att det var en god idé. Vi tror fortfarande att det är en god idé, ett
sätt att bättre utöva det statliga ägandet, att effektivisera det och att öka
ägarengagemanget.
Mot den bakgrunden är det viktigt att undanröja alla eventuella missupp-
fattningar eller oklarheter när det gäller Fortias ledning å ena sidan och led-
ningen i dotterbolagen å andra sidan.
I Svenska Dagbladet i dag redovisas LKABs resultat och även en del tan-
kar som inger förhoppningar när det gäller denna utveckling. LKABs ordfö-
rande säger att man nog skall kunna resonera sig samman och komma över-
ens om hur saker och ting skall hanteras. Jag tycker att det är positivt. Jag
tycker också att det är positivt att Rune Molin säger att man inte skall be-
skära styrelsernas befogenheter och att styrelserna givetvis skall ta ansvar
för de företag som de har att styra.
Bl.a. Sten-Ove Sundström har sagt att det finns intressanta investeringso-
bjekt. I fråga om LKAB finns det också ett ”intjänat kapital” vad gäller de
här objekten. Då är det också nödvändigt med markeringar från ägarens sida
om att sådana investeringar önskas.
Jag tycker också att det krävs markeringar om att investeringar, satsningar
på forskning och utveckling behöver göras inom hela basindustrisektorn -
framför allt med tonvikt på miljöinvesteringar och en omställning av produk-
tionen, så att denna blir effektivare, mindre nedsmutsande och mera resurs-
snål. De stora basindustrierna i norra Sverige, jag tänker då på Norrbotten,
kan bidra till ett minskat tryck beträffande koldioxidtaket genom en över-
gång till en mera miljövänlig produktion. Det här har vi i vänsterpartiet tagit
upp i en motion till detta riksmöte.
Det finns säkert många områden där det kunnande som finns och de pro-
duktionsapparater som finns inom basindustrin kan användas för att göra
vettiga miljösatsningar. Sprit som drivmedel behöver inte nödvändigtvis pro-
duceras av säd eller potatis, utan trä kan också användas som råvara.
Anf. 22 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Industriministern säger att 6,2 miljarder har satsats under
80-talet. Ja, det är säkert riktigt. Ingen av oss betvivlar riktigheten i det på-
ståendet. Ingen av oss har heller gjort något som helst uttalande om att detta
inte skulle vara bra. Det här har ju varit nödvändigt för Norrbotten. Men
det är mot den bakgrunden som vi känner en osäkerhet. Man undrar ju. 6,2
miljarder har alltså satsats. Men sedan går det inte att fortsätta med den här
utvecklingen. Det är alltså därför som vi känner oro.
Så något om pappersbruket i fråga. När jag var liten - också jag har varit
liten - och började i skolan byggdes pappersbruket. Många av de maskiner
som i dag finns i detta pappersbruk och som fortfarande så att säga rullar på
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
23
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tio ner
24
har alltså funnits där ända sedan min barndom. Jag har varit med om att det
har kommit besked om att satsningar skulle göras. Jag kommer ihåg att det
kom besked 1978 om att en halv miljard skulle satsas. Adress: Karlsborgs-
verken.
Men det blev bara drygt hälften av det som satsades som hamnade i Karls-
borgsverken. Resten hamnade hos andra ASSI-anläggningar. Det värsta av
allt var att det som kom till Karlsborg hamnade i balansräkningen, inte i ma-
skiner. Vi känner oro. Men vi har så att säga varit med förr och vi vet att
saker och ting har gått värdshuset förbi vid andra tillfällen.
Ministern nämner exempelvis Kraftliner i Piteå. Ja, det är bra. Där behövs
det också sysselsättning. Men min fråga gällde Karlsborgsverken.
Om jag tolkar ministern rätt, innebär svaret att man är positiv till att det
görs en utredning och till att det verkligen blir en översyn beträffande det
som behöver göras. Till slut säger industriministern att ägaren skall göra allt
som tänkas kan för att få fram pengar till nödvändiga investeringar. Om min
tolkning av svaret är riktig är jag nöjd.
Anf. 23 HADAR CARS (fp):
Herr talman! Det är ordentliga örfilar som Sten-Ove Sundström och
Monica Öhman ger industriministern när de kommer med sina anklagelser
om bristande handlingskraft. Men ni tillhör väl alla tre samma parti. I varje
fall är det samma partibeteckning efter era namn i riksdagens förteckning.
Alla tre är ni alltså socialdemokrater. Jag skall inte lägga mig i ert interna
gräl. Det är i varje fall intressant att notera detta gräl.
Fortia är industriministerns högra arm. På Fortias bolagsstämma utövas
rösträtten över samtliga aktier av en tjänsteman från industridepartementet.
Ordförande i Fortia är en tidigare statssekreterare hos industriministern. Jag
ser att industriministern skakar på huvudet. Jag har uppenbarligen fel i det
fallet. Men nog handlar det väl om en tidigare statssekreterare. Jag ber om
ursäkt. Jag hör att industriministern gör en korrigering. Det gäller alltså
verkställande direktören i Fortia. Genom styrelsens sammansättning råder
det inte något som helst tvivel om att det är industriministern som har det
fulla ansvaret för vad Fortia gör.
Fortia har, herr talman, fattat beslut om en centralisering av finansförvalt-
ningen. Dessutom skall, såvitt vi här i riksdagen förstår, beslut om större in-
vesteringar inom den sektor som Fortia kontrollerar fattas av Fortias sty-
relse. Detta har föranlett en diskussion i pressen och även interpellationer
här i kammaren, vilka ännu inte har besvarats.
Min fråga till industriministern är alltså på vilket sätt en sådan här centrali-
sering av beslutsfattandet - dvs. styrelserna i de underställda bolagen fråntas
ansvaret för investeringsbesluten - skulle gynna Norrland. Det svar industri-
ministern har gett är att någonting sådant över huvud taget inte är aktuellt,
att det hela inte är klart och att det råder osäkerhet. Vad som skall komma
ut av de diskussioner som har förts i Fortia vet man inte.
Herr talman! Jag gör tolkningen att regeringen nu är beredd att slå till re-
trätt i fallet Fortia och att låta styrelserna i bolag som sorterar under Fortia
själva bära ansvaret i fråga om investeringsbesluten. Har jag tolkat industri-
ministern rätt, eller kommer vi att få se mer av industriministerns vinglande
fram och tillbaka i hans svar på denna min fråga? Dess värre har jag inte rätt
till ytterligare inlägg i den här debatten.
Anf. 24 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Regeringen kan rimligtvis inte slå till reträtt, eftersom något
förslag av den innbörd som Hadar Cars här talar om inte har lagts fram. Det
ankommer på Fortias styrelse att bestämma hur verksamheten skall organi-
seras för att de mål som riksdagen har satt upp för verksamheten skall kunna
uppnås när det gäller att åstadkomma en effektiv förmögenhetsförvaltning
av de statliga tillgångarna här. Någon reträtt från regeringens sida kan det
alltså inte vara fråga om. Vi har bara fullföljt de beslut som riksdagen har
fattat och som återfinns i bolagsordningen.
Fortias styrelse för diskussioner, och man är också ansvarig för den här
verksamheten. Därest man icke skulle fullfölja de intentioner som finns, får
vi naturligtvis titta på konsekvenserna i det sammanhanget.
Sten-Ove Sundström vill att jag skall trycka på knappen, som man säger,
för principiella Investeringar. Jag tror att det är en klok ordning att det är
företagsledningarna som skall redovisa vilka investeringar som de anser vara
nödvändiga och som trycker på knappen för dessa. I den mån det fattas kapi-
tal för att klara de investeringar som betraktas som nödvändiga och viktiga
för den framtida utvecklingen har man naturligtvis att gå till ägaren, Fortia,
som i sin tur har att försöka lösa problemet. Självfallet kan man då vara bero-
ende av beslut från regeringens och riksdagens sida. Men det skall vi hantera
på ett sådant sätt att vi klarar satsningar på de olika företagen så att dessa
kan utvecklas.
Men att här, utan att det finns ett ordentligt underlag, deklarera ett ställ-
ningstagande beträffande enskilda investeringar - det må vara principiellt
eller på något annat sätt - är något som jag inte tänker medverka till. Jag har
den uppfattningen att en styrelse, om vi så att säga lägger ett förtroende i
denna styrelses hand, skall med förtroende utöva ledningen för företaget.
Detta inkluderar också att nödvändiga beslut fattas. Om någon kommer till
ägaren och ber om råd, skall vi naturligtvis ge sådana. Och om någon kom-
mer till ägaren och begär resurser för ett fullföljande här, får vi försöka klara
det också. En förutsättning för att vi skall kunna få kompetenta styrelser och
en bra utveckling i företaget är att man tar det fulla ansvaret för den verk-
samhet som man har ansvar för. Det är en ordning som jag tänker upprätt-
hålla. Jag tänker icke gå in på en linje som innebär att vi från politisk sida
uttalar oss om vilka investeringar som skall göras eller icke göras. I stället
handlar det om hur marknaden ser ut, om bedömningar av framtida möjlig-
heter för olika investeringar, om ekonomiska kalkyler osv. Företagsledning-
arna, företagsstyrelserna, har mycket bättre möjligheter att klara dessa sa-
ker än riksdagen eller regeringen.
Rolf L Nilson anser det angeläget att undanröja meningsskiljaktigheterna
i Fortiabolagen. Det kan vi vara helt överens om. Jag tror inte heller man får
lita för mycket på den tidningsdebatt som förs. Där finns mycket politiska
förtecken. Det märker man inte minst av Hadar Cars inlägg tidigare här.
Jag kan inte tänka mig annat än att det är ett intresse från alla håll i den
statliga företagssektorn att hitta regler som gör att det blir en bra utveckling,
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar pä interpella-
tioner
25
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
26
bra kommunikationer mellan de olika delarna, och som leder till en bra ut-
veckling för dessa företag. Det måste vara Fortias inställning, och naturligt-
vis också den inställning som de ingående bolagen har.
Anf. 25 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Jag skall inte upprepa mina frågor till industriministern om
de stora och principiellt viktiga investeringarna. Anledningen till att jag
ställde mina frågor i denna kammare var att jag trodde, eftersom dessa krav
är så välkända i vårt län bland de anställda och dem som känner företagens
bakgrund, att de också var välkända för industriministern. Jag noterar nu att
så inte är fallet.
Det är naturligtvis riktigt som Rune Molin säger, att företagsledningen har
det direkta ansvaret. Men ägaren har ändå ett huvudansvar. Man kan aldrig
som ägare avsäga sig sitt ansvar för att företagen skall leva vidare och för att
de skall kunna anpassa sig till den atmosfär som krävs för att internationellt
kunna hävda sig. Vi vet att det är dags för ett nytt stort investeringskliv på
hela den statliga företagssektorn i Norrbotten.
Tidigare har vi kunnat klara ut dessa saker. Det har varit angeläget att få
raka besked från industriministern på vilket sätt det skall ske. Det har också
skett, och därför har dessa industrier den ställning som de har i vårt nordli-
gaste län. Det innebär en trygghet, och genom satsningarna av socialdemo-
kratiska regeringar har vi kunnat se hur företagen har utvecklats. Därför är
det dags att den oro som ökar i takt med lågkonjunkturer och i takt med de
strukturella förändringarna stillas genom att ägaren åter uttalar sitt ansvar,
att ägaren talar om att man är beredd att stödja den typen av stora och princi-
piellt viktiga investeringar. Kan man inte göra det tycker jag att Rune Molin
bör pröva att lämna över ansvaret till den som kan. Nu tror jag att industri-
ministern kan. Eftersom Rune Molin inte har kunnat svara på mina frågor i
dag och jag vet att han kommer upp till Norrbotten den 14 april för att där
delta i vår distriktskongress, hoppas jag att han vid det tillfället kan ge ett
konkret besked i dessa stora, viktiga och för oss i Norrbotten angelägna frå-
gor. Den 14 april hoppas jag alltså att Rune Molin ger ett konkret besked på
frågan vad som händer med basindustrierna. Kommer ägaren att stödja de
stora och tunga kraven på investeringar för utvecklingen i framtiden i Norr-
botten?
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Svar på interpellation 1990/91:157 om samarbetet mellan tull ochpolis
Anf. 26 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Med utgångspunkt i ett konkret ärende angående samlokali-
sering och utökat samarbete mellan tull och polis vid tullstationen i Fiöt-
ningen och polisen i Idre har Leo Persson ställt följande frågor till mig om
samarbetet mellan tull och polis.
1. På vilket sätt kan man stimulera till ökat sambruk inom tull och polis?
2. Hur ställer sig statsrådet till projekt av typ samlokalisering av tull och po-
lis i Idre?
3. Hur kan man lösa frågan om gränsdragningen mellan att vara gränsuppsy-
ningsman och passkontrollant?
Leo Persson har också frågat mig om skälen för vissa ställningstaganden
som gjorts av tullens organisationsutredning beträffande Charlottenberg och
Kristinehamn.
Som också Persson framhållit är frågan om samarbete i Flötningen och
Idre föremål för generaltullstyrelsens prövning. Vidare är tullens organisa-
tion för närvarande föremål för riksdagens prövning. Jag är därför inte nu
beredd att diskutera de speciella ärenden som Leo Persson tar upp. Från mer
allmänna utgångspunkter vill jag dock framhålla följande om samarbetet
mellan tull och polis.
Från statsmakternas sida har i flera olika sammanhang understrukits bety-
delsen av att möjligheterna till samarbete mellan tull och polis tas till vara
för att få en så effektiv och rationell kontroll- och serviceverksamhet som
möjligt. Detta sker också på flera sätt. Särskilt på narkotikabekämpningens
område har det sedan länge funnits en väl fungerande samverkan mellan tull
och polis i den praktiska verksamheten. Så har t.ex. tullens spaningsregister,
SPADI, redan från början byggts upp och kopplats till polisens allmänna
spaningsregister, ASP. För att stärka samarbetet finns också numera perso-
nal från polisen hos tullkriminalen och från tullen hos rikskriminalen.
Regeringens aktionsgrupp mot narkotika har i uppdrag att ta initiativ till
att befintliga resurser hos myndigheterna utnyttjas effektivare och att sam-
ordningen stärks. I gruppen finns både tullen och polisen representerad. Ak-
tionsgruppen väntas lämna sin rapport till sommaren 1991.
Ett fördjupat samarbete mellan tull och polis även på andra områden
övervägs såväl inom regeringskansliet som mellan berörda myndigheter. Det
gäller bi.a. sådana frågor som den internordiska passkontrollen och utökade
befogenheter för tulltjänstemännen i samband med landgränsbevakningen i
framför allt glesbygden.
Statsmakternas ställningstagande i EG-frågan kommer att innebära stora
förändringar för bl.a. tullverksamheten. Ett omfattande analysarbete kom-
mer att göras inom den närmaste tiden för att klarlägga de omedelbara effek-
ter som ett medlemskap i EG skulle medföra för tullens verksamhet. Själv-
fallet kommer i detta arbete, liksom i det generella arbetet som bedrivs såvitt
gäller offentlig förvaltning, att övervägas vilka samordnings- och samver-
kansmöjligheter som finns.
Som jag nu redovisat är ett flertal projekt på gång som syftar till att stärka
samarbetet mellan tull och polis och mera allmänt effektivisera den offent-
liga verksamheten. De av Persson aktualiserade frågorna kommer att tas
upp i de nu beskrivna sammanhangen.
Anf. 27 LEO PERSSON (s):
Herr talman! Jag vill till statsrådet Erik Äsbrink framföra tack för det svar
som jag erhållit och där han faktiskt beskriver att det finns ett stort intresse
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
27
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
28
för att arbeta för ett ökat samarbete mellan tull och polis. Jag vill dock ställa
en följdfråga som berör det som statsrådet beskriver som ett fördjupat sam-
arbete mellan tull och polis och då framför allt i glesbygden. På vilket sätt
vill man från regeringens sida påskynda och stimulera samordningen eller
samarbetet mellan tull och polis och i vissa fall naturvårdsverket och natur-
vårdsenheten på länsstyrelserna i arbetet med gränsbevakningsuppgifter, så-
som jakt och fisketillsyn, skyddsområdestillsyn, tillsyn och skötsel av gräns-
markeringar, tillsyn inom naturvården samt deltagande i fjällräddning?
Det råder i dag oklarheter i vissa delar, bl.a. det som avser naturvårdstill-
syn och terrängkörningslag och där direkta hänvisningar i lagtexter saknas.
Jag tycker att naturvårdslagen och terrängkörningslagen kunde ändras så,
att en gränsbevakningsstjänsteman får samma befogenhet som en polisman
att kontrollera rätten att uppehålla sig i och köra i terräng med motordrivet
fordon samt rätt att ta egendom i beslag som har betydelse för utredning om
brott mot naturvårdsföreskrifter.
Jag skulle också vilja lyfta fram en annan fråga, som har med de goda före-
satserna att stimulera samarbetet mellan tull och polis att göra, nämligen det
som statsrådet berör om passkontrollen i de nordiska länderna. Är det nöd-
vändigt att anställa speciella passpoliser eller passkontrollanter i så stor om-
fattning som nu sker med anledning av att regeringen överväger att ge gräns-
bevakningstjänstemännen denna uppgift? Man borde kunna åstadkomma
rationaliseringsvinster genom att ändra nuvarande regler och införa en gene-
rell regel om att tullpersonal med utbildning utför s.k. internordisk pass-
kontroll.
Detta skulle faktiskt kunna bidra till besparingar, och den befintliga tull-
personalen skulle i större utsträckning kunna beredas arbetstillfällen vid den
nu pågående omorganisationen, som bygger på ToR-utredningen.
Avslutningvis vill jag fråga statsrådet vad som avses med att de av mig ak-
tualiserade frågorna kommer att ”tas upp i de nu beskrivna samman-
hangen”, som statsrådet avslutar sitt svar med.
Jag förstår att det är svårt att ta ställning till enskilda projekt, men jag
undrar om statsrådet har någon uppfattning om vad som bör vara skälig tids-
ram för rikspolisstyrelsen och generaltullstyrelsen att behandla ett så enkelt
ärende som det omnämnda projektet avseende samarbete mellan tullen i
Flötningen och polisen i Idre, där parterna lokalt är eniga om upplägg-
ningen. Det aktuella projektet har nu handlagts sedan början av 1989.
Anf. 28 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Leo Persson ställde i sin replik några nya frågor som jag skall
försöka att besvara. Det gällde för det första ett utökat samarbete i gränsom-
rådena mellan naturvårdsverket och naturvårdsenheterna på länsstyrel-
serna. För det andra gällde det passkontrollerna och i vilken mån man kan
överföra uppgifter på det området till tullpersonalen. Och för det tredje
gällde det vad som kan vara en skälig tidsram för att man skall kunna fatta
beslut i den nu aktuella frågan om Flötningen och Idre.
På de två första frågorna har jag inte möjlighet att i dag ge något definitivt
och konkret besked. Jag vill uttala mig mer allmänt och säga att vi naturligt-
vis i vårt fortsatta arbete tillsammans med de berörda myndigheterna skall
eftersträva en så rationell och effektiv verksamhet som möjligt och ta vara
på de rationaliseringsmöjligheter som kan finnas.
I det sammanhanget kan ett utökat samarbete mellan olika myndigheter
vara av värde. Det gäller, tror jag, framför allt i glesbygden. Eftersom sam-
hället och myndigheter ofta har en förhållandevis liten bemanning är det ofta
en fördel om man kan få till stånd ett samarbete. Det pågår redan på en rad
olika håll, men jag är övertygad om att det kan byggas ut ytterligare. Jag är
positiv till det och utgår från att vi kommer att se sådana resultat framöver.
När det gäller tidsramen för tullen och polisen att ta ställning till frågan
om ett utökat samarbete i Flötningen och Idre, kan jag inte ge något defini-
tivt besked av den anledningen att det inte är regeringen utan myndigheterna
som har att fatta besluten. Jag har ändå anledning att förmoda att ett beslut
kan fattas under våren, så att vi därför kan få besked om hur man ställer sig
till detta.
Jag vill inte blanda mig i hanteringen, men jag kan säga så mycket att det
finns fördelar som kan uppnås på området. Jag menar dock att man också
bör beakta ett kommande EG-medlemskap och vilka konsekvenser ett så-
dant kan få för Sverige och Norge. De bör finnas med i bilden när man fattar
besluten i frågan.
Anf. 29 LEO PERSSON (s):
Herr talman! Jag tackar Erik Åsbrink för dessa ytterligare synpunkter. Jag
förstår att det är svårt för honom att gå in på detaljfrågor. Den viljeinriktning
som uttalas från regeringen är att man skall eftersträva en bättre samverkan
mellan tull och polis.
I svaret finns det ändå något jag skulle vilja fördjupa mig i ytterligare. Det
gäller den genomförandegrupp som generaltullstyrelsen tillsatt med anled-
ning av ToR-utredningen och dess förslag om frysning av organisationen i
avvaktan på belysning av effekterna på tullverksamheten av en eventuell
EG-ansökan.
Sammanfattningsvis skulle detta innebära att dagens organisation fryses
med undantag för nedläggningen av tullmyndigheterna i Charlottenberg,
Kristienhamn och några andra. Det finns också ett sparkrav i ToR-förslaget
som har påförts Östersunds och Karlstads tulldistrikt. Jag upplever att man
är i färd med att genomföra detta, trots att Erik Åsbrink säger att vissa delar
av det är under behandling i riksdagen.
Jag menar att man hos tullmyndigheterna i Charlottenberg och Kristine-
hamn klart kan inse att dagens arbetsbelastningar inte överensstämmer med
ToR-utredningens intentioner. Jag tycker att generaltullstyrelsen måste få i
uppdrag att ytterligare belysa frågan om det verkligen föreligger behov av
en nedläggning av verksamheterna i Charlottenberg och Kristinehamn.
Vad gäller enheten i Flötningen så föreslås neddragning från nuvarande
fem grupper till tre trots att man i ToR talar om att det skall vara fem mini-
grupper för att de skall kunna arbeta effektivt.
Detta uppdrag till generaltullstyrelsen skulle också överensstämma med
det som statsrådet säger om att ett omfattande analysarbete kommer att gö-
ras den närmaste tiden för att klarlägga de omedelbara effekterna som bl.a.
ett medlemskap i EG skulle medföra för tullens verksamhet.
Jag skulle gärna vilja ha en kommentar till det sistnämnda.
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Svar pä interpella-
tioner
Anf. 30 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag vill först understryka att jag inte är beredd att diskutera
enskilda ärenden som handläggs av berörda myndigheter. Jag menar att den
ordning vi har fastställt har mycket som talar för sig. Vi har valt det sättet
att arbeta. Inom de ramar som riksdag och regering fastställer är det sedan
generaltullstyrelsens sak att mera i detalj utforma en ändamålsenlig organi-
sation. Jag anser att vi skall behålla den ordningen också i framtiden.
Jag har dock inhämtat att beslutet beträffande tullmyndigheten i Charlot-
tenberg, som har fattats av tulldirektionen, inte direkt är föranlett av ToR.
Man samordnade verksamheten i Charlottenberg och Eda och kunde därige-
nom till följd av det nya tulldatasystemet uppnå vissa besparingseffekter.
När det gäller tullstationen Kristinehamn kan jag säga är också det en
fråga som sammanhänger med tulldatasystemet. Där har man uppenbarligen
från generaltullstyrelsen gjort bedömningen att detta är arbetsuppgifter som
i framtiden kan utföras från Karlstad.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Hänvisning av ärenden till utskottFöredrogs och hänvisades
Proposition
1990/91:130 till justitieutskottet
Motionerna
1990/91:K37-K42 till konstitutionsutskottet
1990/91 :Sf35—Sf42 till socialförsäkringsutskottet
5§ BordläggningAnmäldes och bordlädes
Propositionerna
1990/91:126 Följ dlagstiftning med anledning av den nya summariska proces-
sen, m.m.
1990/91:129 Ändringar i rättegångsbalken m.m.
Finansutskottets betänkanden
1990/91:FiU13 Vissa anslag inom finansdepartementets verksamhetsområde
1990/91:FiU14 Anslag till civildepartementet
Skatteutskottets betänkanden
1990/91 :SkU15 Anslag till tullen m.m.
1990/91:SkU16 Importrutiner i ett datoriserat tullförfarande, m.m.
Kulturutskottets betänkanden
1990/91:KrU15 Anslag på massmedieområdet
1990/91:KrU16 Stöd till turism och rekreation
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Arbetsmarknadsutskottets betänkanden
1990/91: AU 11 Arbetsmarknadspolitiken
1990/91:AU12 Arbetslivsfrågor
1990/91 :AU16 Arbetslivsforskningens organisation m.m.
1990/91: AU18 Statlig personalpolitik
1990/91 :AU19 Anslag till arbetsmarknadsdepartementet m.m.
Bostadsutskottets betänkande
1990/91 :BoU9 Vissa fastighetsrättsliga lagstiftningsfrågor
6 § Anmälan om interpellationAnmäldes att följande interpellation framställts
den 21 mars
1990/91:174 av Ove Karlsson (s) till arbetsmarknadsministern om den befa-
rade arbetslösheten i Kopparbergs län:
Efter flera år av positiv utveckling i Kopparbergs län med hög sysselsätt-
ning och nettoinflyttning märks nu en avmattning i konjunkturen. Mycket
tyder på att arbetslösheten kommer att öka kraftigt. Utvecklingen är mycket
oroande, i några kommuner dramatisk. Befintliga prognoser tyder på att det
är glesbygdskommunerna samt Ludvika och Smedjebacken som kommer att
drabbas allra värst.
Med en konjunkturdämpning, som nu börjat visa sig, har strukturföränd-
ringar aktualiserats, både personalminskningar och totala nedläggningar
inom såväl industri som andra näringar. Ett antal större sådana strukturför-
ändringar har aviserats i länet under den senaste tiden. I Malung uppgår t.ex.
antalet varsel till 250. En aktuell jämförelse visar att dessa siffror svarar mot
5 000 varsel om de lagts i Malmö.
Under januari var antalet nyanmälda lediga platser i länet 30 % lägre än
motsvarande tid i fjol. Under januari månad nyinskrevs drygt 2 500 personer
som arbetssökande vid länets arbetsförmedlingar. Det är en ökning med
6 %. Vid januari månads utgång fanns 4 224 arbetslösa arbetssökande i
Kopparbergs län. Detta motsvarar 2,4 % av länets befolkning i arbetsför ål-
der. Fördelningen på länets kommuner är emellertid mycket ojämn.
Det är viktigt att bygga upp en genomarbetad handlingsberedskap och att
nu utnyttja erfarenheter från tidigare lågkonjunkturer. Vi måste klara såväl
lågkonjunktur som aviserade strukturproblem.
Arbetslinjen bör hävdas starkt även under den kommande lågkonjunktu-
ren. Då kan den direkt öppna arbetslösheten hållas nere. De arbetssökande,
som inte får arbete på den ordinarie arbetsmarknaden, måste erbjudas möj-
ligheter till utbildning eller någon form av tillfällig sysselsättning. Satsning-
arna måste inriktas på att vidga och stärka den enskildes position på arbets-
marknaden. Det behövs redan nu ytterligare beredskapsarbetsplatser.
31
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
32
I vissa kommuner drabbas ungdomen mycket hårt av den ökande arbets-
lösheten. För dessa behövs speciella insatser.
Med hänvisning till vad som redovisats ovan vill jag fråga arbetsmarknads-
ministern vilka åtgärder som planeras för att mildra den befarade ökningen
av arbetslösheten i Kopparbergs län.
Anmäldes att följande frågor framställts
den 21 mars
1990/91:477 av Hugo Hegeland (m) till statsrådet Erik Åsbrink om fyllnads-
inbetalningen av preliminärskatt:
Till följd av de kraftigt och sent under 1990 höjda taxeringsvärdena på fas-
tigheter kommer många villaägare att drabbas av klart högre skatt för in-
komståret 1990 än vad som motsvarar den preliminära källskatten för detta
år. De kan därför få problem med fyllnadsinbetalningen den 30 april i år.
Med anledning härav vill jag fråga:
Är regeringen beredd att höja gränsen för fyllnadsinbetalning av prelimi-
närskatt så att villaägare icke orättvist drabbas av en hög straffränta på över-
skjutande skattebelopp eller beredd att vidta annan åtgärd som kompense-
rar villaägarna för denna oförutsedda skattehöjnings konsekvenser?
1990/91:478 av Arne Andersson i Ljung (m) till försvarsministern om den
framtida utrustningen av vissa armébrigader:
Regeringens hållning är att ett nytt långsiktigt försvarsbeslut skall fattas
inom oförändrad ekonomisk ram.
För att åstadkomma detta har för arméns vidkommande en idé om en
kärnmodell diskuterats. Kärnmodellen skulle innebära att av arméns nuva-
rande 21 brigader skulle cirka hälften ”spetsas”, dvs. ges fullgod utrustning
medan den andra hälften inte skulle underhållas.
Den fråga som då naturligen måste ställas är: Vad avser regeringen föreslå
att man tillför de prioriterade brigaderna för att den tänkta förbättringen
skall komma till stånd?
Vill förvarsministern redogöra för hur de prioriterade brigaderna kommer
att rustas/upprustas i händelse av ett beslut i enlighet med kärnmodellen?
1990/91:479 av Knut Wachtmeister (m) till statsrådet Erik Åsbrink om möj-
lighet för riksskatteverket att begära förhandsbesked:
Genom att skatterättsnämnden nu bryts ut ur riksskatteverket öppnas
möjlighet för RSV att självt kunna begära förhandsbesked.
Genom att begära ett fiktivt förhandsbesked undviker man att behöva
föra ett enskilt ärende den långa vägen genom rättsinstanserna för att skapa
ett önskvärt prejudikat.
Avser statsrådet förelägga riksdagen ett förslag som möjliggör ett sådant
praktiskt förfarande?
1990/91:480 av Bengt Harding Olson (fp) till försvarsministern om Skånes
pansarförband:
Försvarsdebatten böljar fram och tillbaka och just nu extra intensivt.
Åsikterna varierar med stor spännvidd från att försvaret bör förstärkas till
att försvaret helt skall läggas ned. Många debattörer inkl, överbefälhavaren
och arméchefen har engagerat sig, och nu har t.o.m. försvarsministern utta-
lat sig.
Försvarsmaktens ställning blir alltmer oklar. Stor oro har också spritt sig
till både folket och militären. Så har skett genom försvarsministerns tal den
3 februari 1991 i Lycksele och då särskilt genom hans uttalande om pansar-
vapnet i Sydsverige.
Försvarsministerns mening tycks uppenbarligen vara att pansarvapnet inte
har någon ”framtid” i söder. Detta borde rimligen innebära att P2 i Hässle-
holm, P6 i Kristianstad och P7 i Ystad/Revinge riskerar nedläggning, varef-
ter samtliga stridsvagnar kan skickas norrut till bl.a. Mälardalen.
Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:
Är det försvarsministerns avsikt att avveckla pansarförband i Skåne?
1990/91:481 av Barbro Sandberg (fp) till socialministern om bilstöd till kort-
växta:
Ett nytt och bättre bilstöd till handikappade genomfördes den 1 oktober
1988. Folkpartiet liberalerna har i flera motioner påpekat vissa brister som
vi anser måste rättas till.
Bestämmelserna i 2 § första stycket i förordningen tillämpas mycket god-
tyckligt. Nu visar det sig t.ex. att personer som fått bilstöd enligt tidigare
normer, alltså då förvärvsarbete eller studier var kriteriet för berättigande,
inte längre får bilstöd. Vi vet i dag att socialförsäkringsnämnderna avslår an-
sökan från bl.a. kortvuxna. Bilen är oftast nödvändig för att dessa personer
skall kunna arbeta. Skall de tvingas sluta sina arbeten?
Vad avser statsrådet vidta för åtgärder för att hjälpa människor i ovan
nämnda situation?
1990/91:482 av Birger Andersson (c) till finansministern om nya åtgärder för
primär- och landstingskommunerna:
I bil. 9 (finansdepartementet) till budgetpropositionen står bl.a.:
”Kommuner och landsting åläggs inte nya uppgifter utan att de samtidigt
ges möjlighet att finansiera eventuella nya åtaganden med andra medel än
höjda skatter."
Regeringen har därefter i rask takt lagt flera propositioner, som kommer
att medföra stora ekonomiska påfrestningar för kommunerna.
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
33
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
Jag vill fråga finansministern:
34
Anser finansministern att finansieringen av de för kommunerna kostnads-
krävande förslag, som läggs i olika propositioner, är i överensstämmelse med
ovanstående citat ur bil. 9 till budgetpropositionen 1991?
1990/91:483 av Görel Bohlin (m) till kommunikationsministern om avregle-
ring av den inrikes luftfarten:
I går, den 20 mars, träffades överenskommelse mellan de skandinaviska
länderna och EG om avreglering av luftfarten, internationellt. Konkurrens-
utredningen föreslog en mycket längre gående avreglering än det parallell-
koncessionssystem, som regeringen föreslår i proposition 87 vad gäller inri-
kesflyget.
Mot bakgrund av att en avreglering av internationell trafik nu kommer till
stånd, vilket enligt resonemang i flera propositioner och betänkanden leder
till ökad konkurrens och därmed stimulerar utvecklingen, vill jag fråga kom-
munikationsministern:
Vad är skälet till regeringens försiktighet vad gäller avreglering av den in-
rikes luftfarten?
1990/91:484 av Görel Bohlin (m) till statsrådet Maj-Lis Lööw om asyl för
personer som förföljs på grund av sin religion:
En syriansk familj i Sigtuna vars hela släkt och familj numera bor i Sverige
blev i februari i år utvisad från Sverige. Familjen gömmer sig nu i Istanbul.
Familjen är, liksom tidigare alla släktingar, förföljd för sin kristna tro. Famil-
jens namn är Karademir.
Jag vill fråga invandrarministern:
Är det mer motiverat att låta människor förföljda för sin politiska överty-
gelse få stanna i Sverige än att låta dem som förföljs för sin kristna tro stanna
här?
den 22 mars
1990/91:485 av Mona Saint Cyr (m) till arbetsmarknadsministern om kom-
munernas ansvar för sysselsättningen:
Vid arbetsmarknadsministerns besök i Östergötland nyligen påstod hon,
att det är kommunernas ansvar att ordna sysselsättningen, då företag läggs
ner eller flyttar (Ödeshög, Horn i Kinda).
Är detta en ny policy från regeringens sida?
1990/91:486 av Ragnhild Pohanka (mp) till utrikesministern om demokrati-
seringen av den turkiska delen av Kurdistan:
Under den spontana frågestunden torsdagen den 21 mars ställde jag en
fråga om utrikesministern och regeringen kunde tänka sig att stödja kur-
derna i deras frihetskamp. Svaret var i en positiv anda, dock utan konkreta
förslag om vad Sverige är berett att göra. Tiden var också alltför kort för att
ge något uttömmande svar. Men när vi återigen fick höra den gamla frasen
om att en demokratisering pågår i turkiska delen av Kurdistan måste jag
ställa en fråga till.
På vilka fakta stöder utrikesministern denna åsikt?
1990/91:487 av Margareta Fogelberg (fp) till utrikesministern om Sveriges re-
lationer till Cuba:
Vartefter de kommunistiska regimerna i Östeuropa kollapsat har hoppet
ökat om att ett mirakel skall inträffa också i Cuba. Både i och utanför repu-
bliken finns kubanska MR-grupper och demokratigrupper som hoppas att
mer än 30 år av kommunistisk diktatur skall övergå i en folkvald, demokra-
tisk ledning. Med fredliga medel vill man nå en förändring liknande den i
Polen och Tjeckoslovakien.
I slutet av 1990 bildades Den Cubanska Demokratiska Plattformen.
”Plattformen”, som har sin bas i Madrid med förgreningar in i Cuba, är en
partiövergripande organisation bestående av konservativa, liberaler, social-
demokrater och kristdemokrater.
Jag vill fråga utrikesministern:
Är den svenska regeringen beredd att ge politiskt och moraliskt stöd till
den framväxande kubanska demokratirörelsen, Den Demokratiska Plattfor-
men?
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
1990/91:488 av Berndt Ekholm (s) till utrikesministern om spänningarna
mellan olika folkgrupper i Mellanöstern:
Konflikten Irak—Kuwait och kriget mellan Irak och FN-alliansen har ska-
pat nya spänningar mellan olika folkgrupper i Mellanöstern.
Inne i Irak har utbrutit regelrätta strider mellan irakier trogna Saddam
Hussein och hans motståndare. Också etniska strider rasar.
I skuggan av det kaos, som råder i Irak, utspelas fortsatta övergrepp i Ku-
wait. Dessa är orsakade av de spänningar, som främst kriget medfört. Tidi-
gare övergrepp mot kuwaitier har nu följts av hämndaktioner riktade mot de
många palestinier, som lever och arbetar i detta land.
Rapporterna är många om blodig hämnd, som drabbar oskyldiga palesti-
nier med hänvisning till att palestinska organisationer givit Saddam Hussein
stöd under Gulfkonflikten.
Vilka åtgärder är regeringen beredd att medverka till för att förhindra mer
blodspillan i Kuwait samt öka palestiniernas säkerhet i området?
1990/91:489 av Håkan Holmberg (fp) till justitieministern om möjligheterna
att göra närradioprogram under pågående straffverkställighet m.m.:
Det väcker med rätta uppmärksamhet när personer som dömts till fängel-
sestraff ibland fortsätter att bedriva sin verksamhet, t.ex. narkotikahandel
eller olika former av ekonomisk brottslighet, från fängelset. Inom kort kom-
35
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
36
mer Ahmed Rami, ansvarig utgivare för närradiostationen Radio Islam i
Stockholm, att börja avtjäna fängelsestraff för hets mot folkgrupp. Rami
dömdes först i Stockholms tingsrätt och därefter i Svea hovrätt på rekord-
många punkter för hets mot judar av omisskännligt nazistiskt slag och fick
efter tingsrättens dom sitt sändningstillstånd indraget av närradionämnden i
ett år. Nu har detta år gått till ända och Rami har börjat sända sin propa-
ganda på nytt. Han har dessutom offentligt förklarat att han avser att spela
in program i fängelset för uppspelning i Radio Islam.
Mot denna bakgrund vill jag fråga justitieministern:
1. Är det tillåtet för en person som dömts till fängelse för hets mot folkgrupp
att från fängelset göra nya radioprogram av det slag som han fällts för?
2. Om svaret på första frågan är ja, är justitieministern beredd att överväga
åtgärder för att minska möjligheterna för den som fällts för hets mot folk-
grupp i närradion att nära nog omedelbart återuppta sin verksamhet?
1990/91:490 av Kaj Nilsson (mp) till kommunikationsministern om den nya
motorvägen i Sölvesborgs kommun:
Den samhällsekonomiska kostnads- och intäktsanalysen (costbenefit-ana-
lysen) som används av vägverket vid val av alternativa vägsträckningar anser
jag vara otillfredsställande. Positionsanalys är en del av den institutionella
ekonomin där man tycker att det är lika viktigt att titta på sociala, ekologiska
och miljömässiga effekter som att räkna om allt i pengar, vilket costbenefit-
analysen gör. Den nuvarande miljökrisen bör mötas med en grundlig om-
prövning av metoder för att ta fram underlag för bl.a. vägprojekt.
Enligt förslaget till den nya vägsträckningen av E66-an genom Sölves-
borgs kommun har vägverket fastslagit att en motorväg skall dras tätt intill
flera bostadsområden och närrekreationsområden för tusentals människor.
Dessutom drabbas känslig och värdefull natur för alltid om planerna för-
verkligas.
Ett ekonomiskt jämförbart alternativ som skulle beröra betydligt färre
människor och värdefull natur i mindre omfattning har utarbetats lokalt.
Avser statsrådet att verka för att det görs en s.k. positionsanalys beträf-
fande nämnda beslutade vägbygge?
1990/91:491 av Kaj Nilsson (mp) till kommunikationsministern om väg-
sträckan E66 genom Sölvesborgs kommun:
Enligt naturresurslagen (NRL) skall en miljökonsekvensbeskrivning gö-
ras vid större exploateringar såsom vägbyggen. En sådan saknades emeller-
tid till en början då E6-an skulle få en ny sträckning mellan Göteborg och
Uddevalla. Den gången blev det en skarp konflikt mellan å ena sidan väg-
byggare och beslutsfattare och å andra sidan boende och miljörörelsen. Frå-
gan hamnade slutligen i regeringsrätten eftersom miljökonsekvensbeskriv-
ning saknades. Någon ändring av beslutet blev det inte då vägbygget redan
pågick för fullt.
Nu är en liknande konflikt på gång i samband med att E 66-an skall få en
ny sträckning genom Sölvesborgs kommun. Enligt de planer som vägverket
presenterat (PB20 88:1278) och sedermera fastslagit efter mer än ett halvt
års behandling, skall en motorväg dras tätt intill flera bostadsområden och
förstöra såväl boendemiljö för dessa som närrekreationsområden för tusen-
tals människor. Dessutom drabbas känslig och värdefull natur oåterkalleli-
gen om planerna blir verklighet.
Avser statsrådet att verka för en miljökonsekvensbeskrivning i enlighet
med NRLs krav?
1990/91:492 av Annika Åhnberg (v) till socialministern om rätten till akut-
vård:
En man, som akut uppsökt vårdcentral i Södertälje, skickades hem utan
vård då han inte kunde betala vårdavgiften. Han protesterade och i detta fall
fick vårdcentralen en tillrättavisning. Men diskussionerna kring det inträf-
fade har visat att rutinerna på vårdcentralerna är mycket olika. Enligt min
mening måste det göras alldeles klart att man inte någonstans i landet får
avvisa vårdbehövande människor därför att de saknar pengar. Rätten till
sjukvård är en av de grundläggande sociala rättigheter som decenniers poli-
tisk kamp resulterat i. Denna rättighet får absolut inte begränsas till att gälla
dem som har råd att betala för sig. Enkla rutiner med inbetalningskort och
eventuellt efterföljande kravsökning skall tillämpas.
Jag vill därför fråga socialministern:
Avser regeringen vidta åtgärder för att garantera människors rätt till akut-
vård oavsett deras ekonomiska resurser?
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
8§ Kammaren åtskildes kl. 11.08.
Förhandlingarna leddes av vice talmannen.
Vid protokollet
BENGT TÖRNELL
/Barbro Karlsson
37
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991 Innehållsförteckning
Fredagen den 22 mars
1§ Svar på interpellation 1990/91:152 om bilindustrin........... 1
Industriminister Rune Molin (s)
Rolf L Nilson (v)
Lars Norberg (mp)
Hadar Cars (fp)
Kjell Dahlström (mp)
2§ Svar på interpellationerna 1990/91:153 och 161 om de statliga bas-
industrierna i Norrbotten............................ 15
Industriminister Rune Molin (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Rolf L Nilson (v)
Monica Öhman (s)
Hadar Cars (fp)
3 § Svar på interpellation 1990/91:157 om samarbetet mellan tull och
polis............................................ 26
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Leo Persson (s)
4§ Hänvisning av ärenden till utskott........................ 30
5§ Bordläggning....................................... 30
6§ Anmälan om interpellation
1990/91:174 av Ove Karlsson (s) om den befarade arbetslöshe-
ten i Kopparbergs län............................ 31
7 § Anmälan om frågor
1990/91:477 av Hugo Hegeland (m) om fyllnadsinbetalningen
av preliminärskatt............................... 32
1990/91:478 av Arne Andersson i Ljung (m) om den framtida
utrustningen av vissa armébrigader.................. 32
1990/91:479 av Knut Wachtmeister (m) om möjlighet för riks-
skatteverket att begära förhandsbesked............... 32
1990/91:480 av Bengt Harding Olson (fp) om Skånes pansarför-
band ......................................... 33
1990/91:481 av Barbro Sandberg (fp) om bilstöd till kortväxta 33
1990/91:482 av Birger Andersson (c) om nya åtgärder för pri-
mär- och landstingskommunerna.................... 33
1990/91:483 av Görel Bohlin (m) om avreglering av den inrikes
luftfarten...................................... 34
1990/91:484 av Görel Bohlin (m) om asyl för personer som för-
följs på grund av sin religion....................... 34
1990/91:485 av Mona Saint Cyr (m) om kommunernas ansvar
för sysselsättningen.............................. 34
1990/91:486 av Ragnhild Pohanka (mp) om demokratiseringen
38 av den turkiska delen av Kurdistan.................. 34
1990/91:487 av Margareta Fogelberg (fp) om Sveriges relatio-
ner till Cuba................................... 35
1990/91:488 av Berndt Ekholm (s) om spänningarna mellan
olika folkgrupper i Mellanöstern.................... 35
1990/91:489 av Håkan Holmberg (fp) om möjligheterna att
göra närradioprogram under pågående straffverkställighet
m.m.......................................... 35
1990/91:490 av Kaj Nilsson (mp) om den nya motorvägen i Sö-
vesborgs kommun............................... 36
1990/91:491 av Kaj Nilsson (mp) om vägsträckan E 66 genom
Sölvesborgs kommun............................. 36
1990/91:492 av Annika Åhnberg (v) om rätten till akutvård . . 37
Prot. 1990/91:84
22 mars 1991
39
gotab 98448, Stockholm 1991