Riksdagens protokoll

1990/91:81

Tisdagen den 19 mars

Kl. 14.30-16.22

18.00-19.03

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 13 mars.

Protokoll

1990/91:81

Svar på frågor

2§ Ledighet

Andre vice talmannen meddelade att Margareta Israelsson (s) ansökt om
föräldraledighet under tiden den 8 april—den 29 september 1991.

Kammaren biföll denna ansökan.

Andre vice talmannen anmälde att Olavi Viitanen (s) skulle tjänstgöra
som ersättare för Margareta Israelsson.

3 § Svar på fråga 1990/91:424 om den sovjetiska rapporten om ubåten
U 137

Anf. 1 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Per Gahrton har, med anledning av att Dagens Nyheter pub-
licerat en sovjetisk rapport om ubåten U 137s grundstötning i Blekingeskär-
gården 1981, frågat mig vilka slutsatser regeringen drar och vilka åtgärder
regeringen tänker vidta med anledning av publiceringen.

Efter grundstötningen 1981 utredde överbefälhavaren de närmare om-
ständigheterna kring densamma. Denna utredning utgjorde grundvalen för
den dåvarande regeringens ställningstagande i frågan.

Om nya uppgifter framkommer, som skulle kunna ge ytterligare underlag
för värdering av händelserna 1981, gäller att dessa uppgifter skal! analyseras
av den berörda myndigheten, som sedan skall yttra sig till regeringen.

Efter artikeln i Dagens Nyheter den 10 februari har härvidlag ännu inte
framkommit något som föranlett ändring av det ställningstagande som gjor-
des av den dåvarande regeringen.

Anf.2 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Det är inte lätt att tacka för svaret, för det är ju inget svar. 1

Det är, såvitt jag kan se, bara ytterligare ett lockpåläggande. Det är ju ändå

1 Riksdagens protokoll 1990191:81

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

fråga om en av de större utrikespolitiska händelserna i modern tid i Sverige.
Den inträffade för snart tio år sedan och väckte oerhörd uppmärksamhet.
Den påverkade hela det politiska klimatet i Sverige. Den föranledde en
ganska häftig försvarsdebatt och har på många sätt påverkat det svenska
samhället.

Redan då fanns det personer som ansåg att den officiella svenska teorin
inte behövde vara riktig, utan att det kunde vara fråga om ett misstag ifrån
sovjetisk sida. Nu kommer det alltså en rapport, som även om den inte behö-
ver vara autentisk ändå är publicerad i en av Sveriges största tidningar och
som ger en någorlunda sammanhängande version av vad som skulle kunna
vara sant. Rapporten går ut på att det faktiskt var en felnavigering.

Då begär en riksdagsledamot, i sin egenskap av folkvald, att regeringen
skall ge besked om vad den tänker göra. Svaret är alltså vad vi nyss har hört.
I lar ni officiellt beställt rapporten ifrån Sovjetunionen? Gör ni någonting?
Pågår någon analys inom den myndighet som åsyftas i svaret? Är ni beredda
att offentliggöra den ursprungliga svenska rapporten från 1981, som är hem-
ligstämplad? Sker över huvud taget någonting? Tar regeringen detta på all-
var, eller tycker ni att det här är någonting som bara skall läggas till handling-
arna? Det har ändå påverkat den svenska politiken väldigt mycket. Eller an-
ser regeringen att svenska folket inte har med det här att göra över huvud
taget?

Det finns en rad väl motiverade frågor som ställs av svenska folket, och
försvarsminitern har skyldighet att ge litet mer kött på benen än han gjorde
i sitt svar.

Överläggningen var härmed avslutad.

4§ Svar på fråga 1990/91:438 om kustbevakningens postering på
Dalarö

Anf. 3 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Åke Wictorsson har frågat mig om jag är beredd att med-
verka till att kustbevakningens postering i Dalarö kan bevaras.

Kustbevakningen genomför för närvarande en översyn av sin lokala orga-
nisation. Enligt vad jag inhämtat inriktas översynen på att inom givna eko-
nomiska ramar åstadkomma en ökad närvaro till sjöss, förbättrad beredskap
för sjöräddningstjänst och minst bibehållen nivå för övrig serviceverksam-
het.

Den särskilda arbetsgrupp inom kustbevakningens centrala ledning som
arbetat med översynen har i dagarna överlämnat sitt förslag till verksled-
ningen. Denna kommer senare i vår att besluta om den nya lokala organisa-
tionen.

Jag har för egen del ingen anledning att ta ställning till arbetsgruppens för-
slag eller till någon enskild fråga som har samband med detta.

Anf. 4 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag tackar för svaret, men är däremot, av åtminstone två
skäl, inte beredd att acceptera slutsatsen i det. Först och främst menar jag att

det även i försvarsdepartementet måste finnas ett ansvar för den regionala
utvecklingen och de konsekvenser som förändringar i organisationen inom
en sektor får på det totala livet i en region. Det finns såvitt jag vet en bestäm-
melse, som stadgar att förslag till förändringar av den här arten skall hän-
skjutas till länsstyrelsen för yttrande. För den händelse att länsstyrelsen och
det centrala verket inte är överens, förs ärendet upp på regeringsnivå.

Jag vill först fråga försvarministern om han på den här punkten är beredd
att medverka till att så sker också i det här ärendet.

Jag vill också säga något ytterligare. Jag vet att försvarsministern är en
man med erfarenheter från kust och hav och att han är väl bevandrad inom
det här området, men det är inte säkert att kammaren är lika väl orienterad
när det gäller denna del av Stockholms skärgård. I den ligger ett stort marint
centrum med omfattande anläggningar på Muskö och Berga, och där för-
kommer en stor yrkesmässig sjötrafik och en utomordentligt livlig fritids-
båtstrafik. En befolkning på 2 000 personer ökar sommartid till kanske
50 000-60 000, och kustbevakningen spelar en utomordentligt stor roll för
säkerheten för dessa människor. Jag tycker att det mot den här bakgrunden
finns stor anledning att bevara kustbevakningens postering i Dalarö, inte
minst därför att personal redan i dag är bosatt inom detta område.

Anf. 5 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Riksdagen har på regeringens förslag lagt fast den regionala
organisationen för kustbevakningen. Nu är det kustbevakningens uppgift att
se över den lokala organisationen och att driva den frågan till sitt slut. Jag är
mycket väl medveten om att kustbevakningen nu för en mycket aktiv debatt
i denna fråga liksom om angelägenheten av att alla berörda får tillfälle att
lämna sina synpunkter på det här arbetet.

Om Åke Wictorsson tror att någon sitter på sin kammare i Karlskrona och
bestämmer om detta, kan jag alltså lugna honom på den punkten. Det utförs
ett omfattande arbete inom kustbevakningen, innan kustbevakningens sty-
relse tar ställning till de här frågorna.

Detta arbete syftar också, helt i enlighet med de synpunkter som Wictors-
son har, till att kustbevakningen skall ges förutsättningar att även fortsätt-
ningsvis vara till sjöss så mycket som möjligt. Ledningen undersöker just nu
bl.a. på vilket sätt man skall kunna tillse att kustbevakningen får vara ännu
mera till sjöss.

Anf. 6 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag tackar för denna komplettering av svaret och tolkar den
på det sättet att också de regionala myndigheterna får möjlighet att yttra sig
och framföra sina synpunkter i denna fråga.

Jag vill allra sist framföra en hälsning till försvarsministern från vårgemen-
samme vän, f.d. mästerlotsen Edvard Sjöblom i Dalarö. Han har bett mig
hälsa Roine Carsson följande: Låt båten ligga kvar i Dalarö även om man
sätter ledningen i Stavsnäs! Då kan man hålla dem som inte respekterar has-
tighetsbegränsningar och liknande i Herrans tukt och förmaning.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 7 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Känner jag mästerlotsen Sjöblom rätt, avser han nog att se
till att kustbevakningen är till sjöss så mycket som möjligt, inte att den skall
ligga vid kaj så mycket som möjligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

5§ Svar på fråga 1990/91:463 om åtgärder mot värnpliktigas skade-
görelse under permissionsresor

Anf. 8 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

I lerr talman! Med anledning av uppgifter om att värnpliktiga vandaliserat
ett tåg har Erkki Tammenoksa frågat mig vad jag ämnar vidta för åtgärder
för att dylika, inte minst från försvarssynpunkt, negativa händelser inte upp-
repas.

Jag har ingen annan inställning nu än den jag redovisade för snart ett år
sedan i samband med en liknande händelse. Det är alltså helt oacceptabelt
att sådana här saker inträffar under de värnpliktigas permissionsresor. Den
skadegörelse som nu ägt rum påverkar också allmänhetens bild av försvaret
och av de värnpliktiga som grupp. Därför ser jag allvarligt på det inträffade.

Det finns för närvarande en del oklarheter kring händelsen. Jag avser där-
för att förhöra mig om de närmare omständigheterna i ärendet och sedan
överväga om åtgärder är påkallade från min sida.

Anf. 9 ERKKI TAMMENOKSA (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Nu har det hänt igen. Jag
ställde en liknande fråga förra året, och då svarade statsrådet avslutningsvis:
”Jag är inte helt övertygad om att alla de åtgärder som bör vidtas har vidta-
gits.” Det är därför som jag kommer igen med denna fråga, inte för att reta
försvarministern. Jag tror på allvar att man försöker fundera över varför så-
dana här saker händer.

Förra året var det 350 stockholmare som gick bärsärkagång på ett extratåg
till Boden. Nu är det fråga om ungdomar från andra delar av landet, men det
gör inte saken bättre.

Jag gjorde min värnplikt i ett annat land - där skedde transporterna med
flakvagn, och det kunde inte hända så mycket.

Jag är inte så mycket inne på att kräva straffåtgärder, men jag skulle bara
vilja veta om försvarsministern kan redogöra för vilka åtgärder som vidtagits
efter förra årets händelse och om det finns något att säga om det. Gives det
någon information till de värnpliktiga och till dem som lämnar det militära?
Vilken roll har militärpolisen?

När det gäller årets händelse kan jag inte ställa några detaljfrågor, efter-
som den skall utredas. Mina frågor gäller alltså förra årets händelse.

Anf. 10 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

I lerr talman! Efter förra årets händelser har, som Tammenoksa efterlyste,
informationen förstärkts. Genomgångar har gjorts och rutiner har granskats

och setts över. Den nu inträffade händelsen är anmäld till polisen. Enligt av-
talet mellan SJ och överbefälhavaren om värnpliktsresor mellan Stockholm
och Norrbotten har försvaret ansvaret för att utnyttjade vagnar återlämnas i
oskadat skick. 1 annat fall har SJ rätt till ersättning från försvaret förutsatt
att det inte har gått att klara ut vem eller vilka som har vållat skadan i fråga.

Slutligen, herr talman, vill jag säga till Tammenoksa att jag inte överväger
att sätta in flakvagnar och inte heller söker direkt repressiva metoder för att
komma fram till en bättre tingens ordning. Nu avvaktar jag vad den här ut-
redningen kan komma fram till, och sedan får jag se om det finns skäl att på
några punkter ytterligare ändra rutinerna på det här området.

Jag tycker att det är allvarligt om hela värnpliktskullen skulle få en negativ
stämpel på sig bara därför att några få har handlat på det här viset. Vi löser
inte detta problem med ytterligare förbud, utan vi skall försöka nå ännu
bättre resultat med andra metoder än dem som vi hittills har prövat.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 11 ERKKI TAMMENOKSA (s):

Herr talman! Jag instämmer med försvarsministern. Inte heller jag tror på
några straffåtgärder liksom inte heller på insättande av flakvagnar. Sådana
tillhör historien - möjligen kan de sättas i samband med utryckning i krig.
Jag är nöjd med försvarsministerns svar och hoppas verkligen att man bland
de värnpliktiga och stamanställda diskuterar dessa frågor i informations-
syfte. Det vore konstigt om de som en gång i framtiden skall försvara landet
skall på det här sättet förstöra statens egendom.

Anf. 12 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Jag vill bara till sist tillägga att vi ändå skall betänka att det
under ett helt år är tiotusentals värnpliktiga som reser. Det är allvarligt när
en sådan här händelse inträffar, men jag vill varna för att på grundval av
sådana här företeelser generalisera över de värnpliktigas uppträdande på
permissionsresor. När det inträffar sådana här saker måste vi ta det till oss
och försöka förbättra rutinerna, men jag vill inte lämna denna talarstol, om
det kvarstår någon misstanke om att det generellt går till på det här sättet på
de värnpliktigas permissionsresor.

Anf. 13 ERKKI TAMMENOKSA (s):

Herr talman! Jag sätter in det här i ett större sammanhang, bl.a. den för-
störelse som sker på skolor. Jag tänker inte bara på vad som händer bland
de värnpliktiga i vårt försvar. Man måste vara mycket noga med att ta sådana
här händelser på allvar.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

6 § Svar på fråga 1990/91:362 om irakiska ambassadens videoöver-
vakning

Anf. 14 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Birgit Henriksson harfrågat justitieministern vad hon ämnar
vidta för åtgärder för att förhindra den uppenbara och mot svensk lag stri-
dande kränkningen som Iraks ambassads videoövervakning innebär.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Utrikesdepartementet fick den 23 januari 1991 del av en polispromemo-
ria, av vilken det framgick att Iraks ambassad hade två övervakningskame-
ror monterade på fastigheten. Något tillstånd enligt 1990 års lag om övervak-
ningskameror m.m. fanns inte.

Med anledning av polisens promemoria kallades Iraks chargé d'affaires
till utrikesdepartementet. Från departementets sida påpekades att tillstånd
saknades för kamerorna. Den aktuella lagtexten överlämnades och ambas-
saden uppmanades att snarast lämna in en ansökan om tillstånd.

Ansökan har nu inkommit från ambassaden och överlämnats till länssty-
relsen för sedvanlig prövning. Regeringen har ingen anledning att tro annat
än att det var ett förbiseende att ansökan inte gjorts tidigare.

Utländska ambassader är skyldiga att följa svenska lagar och förord-
ningar, om detta inte inkräktar på deras immunitet och privilegier. En ut-
ländsk ambassad ligger inte, som frågeställaren hävdar, på främmande
makts territorium. Den åtnjuter däremot immunitet och är okränkbar. Av
säkerhetsskäl är det vanligt att ambassader har övervakningskameror. Det
krävs tillstånd för dessa, om de riktas mot en plats dit allmänheten har till-
träde.

Anf. 15 BIRGIT HENRIKSSON (ni):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det är bra att man
har agerat och att Iraks chargé d'affaires kallades upp för att få reda på att
svensk lag skall gälla i Sverige.

Jag är emellertid något förvånad över att utrikesministern i svaret hela ti-
den talar om ”övervakningskameror”. På de bilder som gjorde att jag reage-
rade såg man inte två men väl tre kameror, som var riktade ut mot en svensk
gata i centrala Stockholm. Människor vittnade om att de kände sig överva-
kade. Det var nämligen ingen vanlig övervakningskamera, utan man filmade
också.

Jag kan gå med på att det bör finnas möjligheter till säkerhetsövervakning,
men då är det som regel fråga om kameror som riktas utefter en fasad eller
som finns i en port i syfte att se till att inga obehöriga tar sig in.

Strax efter det att jag hade ställt min fråga - den är ju gammal nu - utvisa-
des fyra irakier från just den här ambassaden. De hade enligt vad som skrevs
i tidningarna planerat terrorattacker. Det måste ha legat något allvarligt
bakom utvisningarna, eftersom dessa faktiskt skedde mycket snabbt.

Människor har varit oroliga, och man hyser misstro mot videokamera-
övervakning som innebär att människor filmas och att filmerna kan arkive-
ras. Detta är anledningen till min fråga.

Jag undrar också vid vilka tillfällen utländska ambassader inte behöver
följa svenska lagar och förordningar. Utrikesministern har i svaret skrivit att
svenska lagar och förordningar skall följas av utländska ambassader ”om
detta inte inkräktar på deras immunitet och privilegier”. Jag trodde att
svensk lag alltid gällde i Sverige.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1990/91:393 om Rumänien och de mänskliga rättig-
heterna

Anf. 16 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Inger Koch har frågat mig vad regeringen avser göra för att
internationellt uppmärksamma den rumänska regeringens ovilja att garan-
tera den ungerska minoriteten dess rättigheter och hur den kommer att agera
för att förntå Rumänien att uppfylla de krav som Europarådet ställer på sina
medlemsländer när det gäller respekten för mänskliga rättigheter.

Vi har vid ett flertal tillfällen haft anledning att här i kammaren diskutera
utvecklingen i Rumänien och inte minst läget för de mänskliga rättigheterna.
Jag har då redovisat de många initiativ som vi på svensk sida har tagit för att
få en förbättring till stånd. Detta har skett genom hänvändelser direkt till
den rumänska regeringen men också i internationella sammanhang.

Jag vill särskilt påminna om att FNs kommission för de mänskliga rättighe-
terna redan 1989 utsåg en särskild rapportör för att granska MR-situationen
i Rumänien och att detta skedde på svenskt initiativ. Den dåvarande regimen
vände sig mycket starkt mot detta och vägrade t.o.m. att släppa in rapportö-
ren i landet. För ett år sedan förlängde kommissionen - också detta på
svenskt initiativ - hans mandat, denna gång med stöd från den nya rumänska
ledningen. Helt nyligen avslutades årets möte i kommissionen, och rappor-
törens mandat förlängdes åter med ett år. Rumänien har åter uttryckt sitt
stöd åt rapportören genom att bli medförslagsställare till årets resolution i
ärendet. Det är särskilt uppmuntrande att den rumänska regeringen på detta
sätt visar att den uppfattar rapportörens arbete som ett stöd för landets egen
utveckling.

I sin senaste rapport till FN-kontmissionen bekräftar rapportören, den
schweiziske professorn Voyarne, att utvecklingen på MR-området gått
märkbart framåt. Detta innebär dock inte att alla brister är undanröjda.

Denna syn stämmer väl överens med vår egen bedömning.

På undervisningens område har under innevarande skolår förbättringar
skett. Allt fler ungerskspråkiga skolor har öppnats för den ungerska minori-
teten.

Vad gäller den högre utbildningen har man ännu inte lyckats finna en lös-
ning på kravet att åter öppna det ungerska universitetet i Cluj, som 1959 med
tvång slogs samman med det rumänska i samma stad. Som Inger Koch påpe-
kar utfärdades i fjol ett förbud mot att bruka andra språk än rumänska vid
inträdesprov till gymnasieskolan och universitetet. Det var ett olyckligt be-
slut.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

För en tid sedan presenterades ett förslag till ny konstitution. Det skall nu
behandlas av det rumänska parlamentet. Ett första intryck är att ungrarnas
krav kommer att bli tillgodosedda, även vad gäller rätten att använda sitt
modersmål vid inträdesprov.

Det var dessa förbättringar av MR-läget i Rumänien som fick Europarå-
dets parlamentariska församling att fatta beslutet om särskild gäststatus för
Rumänien. En delegation från Europarådet besökte Rumänien i november
i fjol. Det torde ha varit delegationens rapport som varit vägledandde för
beslutet.

Att Rumänien nu fått denna gäststatus innebär inte att landet är fullvärdig
medlem av Europarådet. Därtill är läget beträffande de mänskliga rättighe-
terna ännu inte tillräckligt entydigt. Det verkar finnas en skillnad mellan
centrala beslut och hur de sedan omsättes på det lokala planet.

Utvecklingen i Rumänien måste fortsätta i rätt riktning för att landet så
småningom skall kunna bli medlem av Europarådet. En ytterligare förbätt-
ring av det allmänna MR-läget är nödvändig. Det gäller generellt för samt-
liga rumänska medborgare och inte bara personer tillhörande landets mino-
riteter. Låt mig i detta sammanhang erinra om att vi anser att de mänskliga
rättigheterna är relaterade till individen. Det finns en risk att man under åbe-
ropande av kollektiva rättigheter genomför åtgärder som innebär att indivi-
duella rättigheter åsidosätts.

Sverige har, som jag redan nämnt, på olika sätt länge verkat för att främja
respekten för de mänskliga rättigheterna i Rumänien. Det kommer vi att
fortsätta att göra. Men vi bör inte bara rikta kritik mot Bukarest, utan även
stödja demokratiseringsprocessen. Detta görs bäst genom de parlamenta-
riska kontakterna i Europarådet, genom stöd till uppbyggandet av MR-insti-
tutioner i Rumänien, genom FNs särskilde rapportör, osv. Det rör sig om en
process, vars slutmål måste vara ett demokratiskt Rumänien där de mänsk-
liga rättigheterna respekteras. Då först kommer vi att kunna välkomna
landet som medlem i Europarådet.

Anf. 17 INGER KOCH (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svaret på min fråga.
Vi är överens på en punkt: vi vill båda se ett demokratiskt Rumänien, där de
mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut. Detta innebär att den ungerska
minoritetens rätt måste garanteras i den nya konstitutionen. Tyvärr innehål-
ler det förslag som nu har lagts fram enligt uppgift flera inskränkningar när
det gäller den ungerska minoritetens möjligheter att bevara sin identitet.

Det är viktigt att Sverige på alla sätt verkar för att främja respekten för
mänskliga rättigheter. Jag vill därför fråga utrikesministern: Ar utrikesminis-
tern beredd att medverka till att den särskilda rapportören får mandat att
särskilt granska eventuella begränsningar i den nya konstitutionen när det
gäller mänskliga rättigheter för den ungerska befolkningen i Rumänien?

Anf. 18 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Svaret är ja.

Anf. 19 INGER KOCH (m):

Herr talman! Jag ser detta som ett löfte.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

8 § Svar på fråga 1990/91:410 om Iran och mänskliga rättigheter

Anf. 20 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Berith Eriksson har ställt en fråga till mig om Iran och
mänskliga rättigheter.

Främjandet av mänskliga rättigheter och kritik av brott mot dessa är sedan
länge en viktig del av svensk utrikespolitik. Regeringen hävdar Sveriges
ståndpunkt i fråga om mänskliga rättigheter i bilaterala kontakter, i interna-
tionella fora och på sätt som i övrigt befinns lämpligt. Så är även fallet med
Iran.

Sverige fäster stor vikt vid MR-kommissionens rapportörsinstitut, och vi
har genom vårt medlemskap i kommissionen sedan 1989 aktivt kunnat verka
för en rapportör avseende MR-situationen i Iran. Det ligger i sakens natur
att en rapportörs uppgift är svår och kontroversiell. I sammanhanget bör
också erinras om att FN-rapportörerna arbetar helt oberoende och svarar
för sina slutsatser i sin personliga kapacitet.

Den särskilde representanten för Iran har besökt landet två gånger för att
rapportera om MR-situationen där. Hans första rapport kritiserades av den
iranska exiloppositionen. Den andra väckte missnöje hos den iranska rege-
ringen.

Den särskilde representanten lade fram en preliminär version av den
andra rapporten i generalförsamlingen i höstas.

Den slutliga versionen med tillägg av representantens slutsatser och re-
kommendationer angående situationen i landet behandlades i det nyligen av-
slutade mötet med FNs kommission för de mänskliga rättigheterna. I rap-
porten framgår att situationen i Iran kräver fortsatt FN-granskning, eftersom
MR-situationen är långt ifrån tillfredsställande.

Eftersom regeringen i Iran ansåg att fortsatt granskning inte var nödvän-
dig, gjordes från iransk sida under kommissionsmötet starka försök att av-
sluta den särskilde representantens uppdrag. Efter intensiva förhandlingar
mellan Iran och den traditionella förslagsställargruppen, inkl. Sverige, antog
dock kommissionen en resolution med innebörd att representantens mandat
förlängs med ytterligare ett år.

Anf. 21 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det innehöll dock
ingenting om vad utrikesministern anser om kvaliteten på den rapport som
senast behandlades och heller ingenting om vad frågan gällde, nämligen och
om det har gjorts några försök att byta ut rapportören eftersom han har fått
så mycket kritik.

Situationen i Iran har ju på intet sätt förbättrats. Khomeinis uppfattning
var kanske att islam var den viktigaste exportvaran, och han agerade grymt

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

mer öppet mot omvärlden. Han utfärdade dödsdomar mot människor både
utanför och inom landet. Som exempel kan nämnas dödsdomarna mot Sal-
man Rushdie och mot en sexbarnsmamma i Iran. Denna kvinna dömdes till
döden på grund av att hon i en intervju sade att hon hade en dam från Japan
som idol.

Däremot har väl Rafsanjani insett att handelsförbindelser med omvärlden
är viktiga och att export av olja är viktigast. Men ingenting har förändrats
inom landet - tvärtom. Den repressionsapparat som började byggas upp när
Khomeini kom till makten har bara blivit effektivare. Iran har nu fått ett
mycket stort stöd under kriget med Irak - fienden blev bundsförvant. Och
Världsbankens lån på 250 miljoner låter ju mycket bestickande. Beträffande
Sveriges handelskrediter till Iran undrar jag om vi inte har lärt oss någonting.
Skall vi fortsätta på samma sätt med Iran som vi förr gjorde med Irak?

Överläggningen var härmed avslutad.

9§ Svar på fråga 1990/91:413 om USA och de mänskliga rättighe-
terna

Anf. 22 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig om Sverige avser resa frågan
om Mark Curtis i FNs kommission för de mänskliga rättigheterna.

I inledningen till frågan formulerar Annika Åhnberg den allvarliga ankla-
gelsen att den amerikanske medborgaren Mark Curtis dömts till fängelse i
Iowa för påstådda inbrott och sexuellt övergrepp när den verkliga orsaken,
enligt Åhnberg, i stället skulle vara att Mark Curtis varit fackligt och politiskt
aktiv och starkt engagerat sig för de spanskspråkiga immigranternas rättig-
heter.

Mark Curtis fall är välkänt - i det amerikanska utrikesdepartementets FN-
byrå, i kongressens lowa-delegation, i American Civil Liberties Union samt
i Amnesty Internationals huvudkvarter i London, där man har flera dossier
om ärendet.

Vid den undersökning av sakförhållandena jag låtit företa visade det sig
att rättsfallet om inbrott och sexuellt övergrepp inte har samband med Mark
Curtis politiska aktivitet eller sympatier.

Regeringen avser inte att ta upp frågan i FNs kommission för de mänskliga
rättigheterna.

I Iowa har inte bara underrätt utan också motsvarigheten till hovrätt av-
gjort målet mot Mark Curtis. Hovrätten fastställde underrättens dom.

Amnesty International har erhållit omfattande material från en organisa-
tion i Förenta Staterna som tagit sig an Mark Curtis sak. Därför har Amnesty
utrett fallet. Denna självständiga organisation har inte kunnat finna bevis
som skulle stödja anklagelserna om politiskt motiverade oegentligheter i
handläggningen av rättsfallet.

Amnesty International har avstått från att adoptera Mark Curtis som poli-
tisk fånge.

I den amerikanska kongressens lowa-delegation har man gjort bedöm-

ningen att ärendet saknar aktualitet. Uppföljande undersökningar i saken
har enligt en Iowa-ledamot gendrivit påståendena om oegentligheter.

Anf. 23 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga. Men jag kan
inte säga att jag känner någon större glädje eller tillfredsställelse över svaret.
Utrikesministern ifrågasätter mina tvivel angående riktigheten när det gäller
domen, rättegången och den situation som Mark Curtis befinner sig i.

Statsrådet hänvisar till en egen undersökning av sakförhållandena, som
visar att rättsfallet om inbrott och sexuellt övergrepp inte har samband med
Mark Curtis politiska aktivitet eller sympatier. Men det finns ingenting i sva-
ret som talar om vad det är i statsrådets undersökning som bevisar detta. Jag
kräver faktiskt att få litet klarare besked om vad det är för en utredning som
statsrådet har gjort och som bevisar detta. Jag anser nämligen att detta är ett
upprörande fall, och jag är inte ensam om att tycka det. Det finns numera
organisationer i många länder i världen, bl.a. här i Sverige, med stödperso-
ner som anser att detta fall måste få en ordentlig och seriös prövning. I den
stödkommittén ingår t.ex. utrikesministerns egen partikamrat och tillika
riksdagsledamoten Hans Göran Franck, som ju har en del insikter i juridiska
spörsmål.

Mark Curtis var slakteriarbetare, fackligt aktiv sedan många år tillbaka
och socialist. Han arresterades och anklagades för sexuellt övergrepp och
inbrott. Han anklagades för inbrott vilket bestod i att han hade gått upp på
en veranda. Han dömdes så småningom till 25 års fängelse för detta påstådda
brott. Vid rättegången kunde inga som helst fysiska bevis presenteras. Off-
rets kläder var täckta med t.ex. smuts, damm och hundhår från platsen där
det sexuella övergreppet hade ägt rum. På den påstådda gärningsmannen
kunde man inte hitta ett enda hårstrå eller något damm. Det fanns inte ett
enda fysiskt bevis som band honom till detta brott. Han fick under rätte-
gången inte heller tala om att han blev misshandlad av polisen - han fick
käkbenet sönderslaget och blev sydd med 15 stygn. Han fick inte heller tala
om att polisen, när den misshandlade honom, anklagade honom just för hans
fackliga och politiska verksamhet.

Jag tycker att det är upprörande att man från svensk sida inte vill ägna det
här fallet större uppmärksamhet.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1990/91:415 om de baltiska staterna och de mänsk-
liga rättigheterna

Anf. 24 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jan Jennehag har frågat mig vilka åtgärder regeringen plane-
rar för att stödja den demokratiska samhällsutvecklingen i de baltiska repu-
blikerna, t.ex. genom att stärka demokratiska institutioner, facklig verksam-
het och organiserat folkrörelsearbete.

Låt mig först säga att jag delar Jan Jennehags uppfattning om vikten av

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

att folkrörelser och organisationer i Sverige aktivt deltar i arbetet med att
återknyta och bygga ut kontakterna mellan Sverige och de baltiska republi-
kerna. Det är därför glädjande att se att många organisationer redan nu är
mycket aktiva. Bara som ett exempel kan nämnas den imponerande insats
som gjorts av lantbrukskooperationen och genom de fackliga kontakter som
har börjat skapas.

Regeringen stöder också denna typ av verksamhet genom olika ekono-
miska bidrag. När regeringen i juni 1990 beslutade om svenskt biståndssam-
arbete med Central- och Östeuropa öronmärktes 60 milj. kr. för stöd genom
folkrörelser och enskilda organisationer. Denna del av biståndet handhas av
SIDA. För detta stöd gäller sedvanliga regler om egeninsats om minst 20 %
av kostnaden.

Även vissa andra former av stöd förekommer. Således deltog, genom re-
geringens medverkan, två framträdande svenska jurister, f.d. justitieom-
budsmannen, numera lagmannen Bertil Wennergren, samt föreståndaren
för Raoul Wallenberg-institutet, docenten Göran Melander, i en konferens
om mänskliga rättigheter som den estniska regeringen arrangerade i Tallinn
i mitten av februari.

Det finns mer att nämna, men jag nöjer mig med detta.

Anf. 25 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det var i princip ett
bra svar.

Deltagande i konferenser är säkert utmärkt, men det får ändå ses som ett
ganska ringa handfast stöd.

De 60 milj.kr. som utrikesministern hänvisar till går till ett flertal länder.
Min fråga är då: Hur mycket går till de baltiska republikerna, och vilken
långsiktighet har regeringen när det gäller detta ekonomiska stöd?

Anf. 26 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag önskar naturligtvis att det blir en långsiktighet och en
metod i stödet. Väldigt mycket av arbetet utförs av organisationer, och det
är upp till dem själva att fördela pengarna. Jag kan inte nämna vilken summa
som stödet uppgår till, men de pengar som är anvisade utnyttjas ganska väl.

Anf. 27 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Frågan avsåg just den demokratiska utvecklingen i Balti-
kum. Utrikesministern hänvisade till de 60 milj.kr. som går till ett flertal län-
der. Det är uppenbart att det är svårt att säga att regeringen i dag har kontroll
och en medveten vilja att mer handfast stödja en långsiktig utveckling i de
baltiska republikerna. Det är den slutsats som jag drar.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1990/91:416 om konventionen om barnens rätt i
samhället

Anf. 28 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig om hur regeringen avser agera
för att kontrollera att konventionen om barnens rättigheter efterlevs.

Konventionen om barnens rättigheter trädde i kraft mindre än ett år efter
antagandet, och det är glädjande att redan så många som 74 stater har anslu-
tit sig till den. På svensk sida fäster vi stor vikt vid att konventionen efterlevs.
Detta är en fråga som vi uppmärksammar i olika sammanhang, bl.a. under
det nyss avslutade mötet med FNs kommission för de mänskliga rättighe-
terna.

Enligt konventionen skall dess efterlevnad granskas av en särskild över-
vakningskommitté. Denna kommitté tillsattes vid ett möte med konven-
tionsstaterna i New York den 27 februari där bl.a. Thomas Hammarberg,
generalsekreterare för Rädda barnen, invaldes.

För att kunna granska konventionsstaterna är det angeläget att kommittén
påbörjar sitt arbete så snart som möjligt och att den får tillgång till rapporter
om läget i dessa stater. Bertil Måbrink nämner i sin fråga särskilt Brasilien
och Rumänien. Dessa två stater har anslutit sig till konventionen och kom-
mer därför att kunna granskas av kommittén.

När det gäller den andra frågan som Bertil Måbrink särskilt nämner, Is-
raels behandling av palestinska barn på de ockuperade områdena, vill jag
tillägga att Israel inte tillträtt konventionen om barnens rättigheter. Frågan
om läget i de av Israel ockuperade områdena var emellertid föremål för be-
handling i det nyss avslutade mötet med FNs kommission för de mänskliga
rättigheterna. Den aktuella konflikten har gjort situationen ännu värre, och
det finns därför anledning att ägna den särskild uppmärksamhet.

Mera konkret och praktiskt uttryckt hoppas jag att regeringen på torsdag
skall kunna fatta ett beslut om utökat bistånd till behövande på de ockupe-
rade områdena och att man då skall ha barnens situation i särskild åtanke.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 29 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret på min fråga. Jag har
inte ställt min fråga angående barnens situation i världen för att kritisera re-
geringen, utan därför att jag tycker att det är viktigt att man kontinuerligt i
de olika parlamenten, däribland i Sveriges riksdag där jag har möjlighet att
verka, då och då tar upp detta problem, som är oerhört stort.

Jag är nöjd med det svar som utrikesministern har lämnat. Men barnens
situation har ju inte förbättrats, snarare har den i vissa delar av världen för-
sämrats, dels på grund av kriget, dels till följd av det som händer på de ocku-
perade områdena i Västbanken.

Biståndet till tredje världens länder minskar, och det drabbar ju särskilt
barnen. När anslagen blir mindre, minskar möjligheterna för barn att få gå
i grundskola. Det var svårt redan tidigare, men nu har det naturligtvis blivit
ännu svårare. Det är också en mänsklig rättighet att få gå i skola och skaffa
sig en utbildning.

För ett par veckor sedan visades ett reportage om situationen i Brasilien i

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

TV-programmet 8 dagar. I Brasilien har tydligen ännu ingenting gjorts. Här
kan Sverige driva på och verkligen fästa uppmärksamhet på problemet. 1
Brasilien lever sju miljoner barn mer eller mindre på gatan. Dessa barn ut-
sätts dygnet runt för dödspatruller som fångar upp och dödar dem. Sverige
kan spela en väldigt viktig roll genom att bevaka just situationen i Brasilien.

Anf. 30 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag har inte någon annan uppfattning. Något görs, men det
är alldeles för litet. Problemen förvärras helt säkert, inte bara i de områden
som är drabbade av krig. Det är framför allt fattigdom och svält som försät-
ter miljoner och åter miljoner barn i den här situationen. För barnens skull -
men också i eget intresse - måste de rika länderna, dit också Sverige hör,
göra så mycket de kan för att förändra situationen.

Anf. 31 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Förra året hölls ett toppmöte i FN angående barnen. Brasi-
liens statschef lovade då att man skulle ta itu med problemet med gatubar-
nen, dödspatrullerna och den behandling som barnen utsätts för. Tydligen
har det inte gjorts något, för i TV-programmet 8 dagar uttalade sig en biskop
som sade att det ännu inte har skett någonting. Av justitieministerns utta-
lande förstod man att han inte hade så stora möjligheter, eller någon större
vilja, att agera.

Biskopen menade att det finns en lag för de rika i Brasilien som skyddar
dem, medan det finns en annan för de fattiga som inte skyddar dem. Den
stora andelen människor i Brasilien är fattiga. Det är ju ruskigt att det skall
vara på det sättet.

Anf. 32 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag såg inte programmet, men jag bestrider inte att det kan
förhålla sig så. Det vet jag inte så mycket om. Jag vet dock att det är många
barn som far förfärligt illa i Brasilien.

Inom kort kommer Brasiliens president och utrikesminister att besöka
Sverige. Då får vi tillfälle att orientera oss om hurudan situationen är.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1990/91:417 om El Salvador och de mänskliga rät-
tigheterna

Anf. 33 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jan Strömdahl har frågat på vilket sätt Sverige avser att
agera i FNs MR-kommission för att försvara de mänskliga rättigheterna i El
Salvador.

Från svensk sida har vi under ett tiotal år intagit en aktiv roll i ansträng-
ningarna att påtala det allvarliga läget för de mänskliga rättigheterna i El
Salvador och att främja en förändring till det bättre. Senast skedde detta vid

mötet i Geneve med FNs MR-kommission, som sammanträdde den 28
januari—8 mars.

Liksom tidigare år medverkade den svenska delegationen till att en resolu-
tion antogs om det alarmerande MR-läget i El Salvador. Därvid stödde Sve-
rige aktivt att FNs särskilde representant skulle få i fortsatt uppdrag att årli-
gen rapportera om de mänskliga rättigheterna i El Salvador, vilket också
skedde.

Sverige tog också upp El Salvador i det allmänna anförandet om MR-si-
tuationen i enskilda länder i MR-kommissionen. Bl.a. kommenterade den
svenska delegationen årets El Salvador-rapport från den särskilde FN-repre-
sentanten.

Sverige stöder självfallet starkt ansträngningarna i FNs regi för att åstad-
komma fred och försoning i El Salvador. Vi kommer även framdeles att upp-
märksamt följa utvecklingen av MR-läget i landet och att arbeta för att med-
borgarnas grundläggande fri- och rättigheter respekteras. Sverige fortsätter
sitt bistånd för att stödja humanitärt arbete i El Salvador, för insatser att
värna om de mänskliga rättigheterna och för att främja en demokratisk sam-
hällsutveckling. Offer för den svåra politiska situationen i El Salvador kom-
mer även i framtiden att beredas en fristad i vårt land.

Anf. 34 JAN STRÖMDAHL (v):

Herr talman! Jag tackar för svaret, som jag ser som positivt och aktuellt.
Svaret tog upp det FN-möte som har pågått under de senaste veckorna. Sam-
tidigt uttryckte svaret en vanmakt inför någonting som händer och som är så
förskräckligt att det är svårt att sätta sig in i vad det är som egentligen sker.

Det som händer i El Salvador skulle kunna jämföras med att Sveriges ÖB
beslutade om att mörda den svenska ärkebiskopen, att avrätta ledaren för
riksdagens kristna grupp och i den svängen kanske också ta med ledaren för
kds samt ytterligare en rad andra präster, arbetare och bönder.

Uppskattningsvis har det skett 70000-75 000 mord i El Salvador. Militä-
rens makt står över den civila makten. Tyvärr tvingas man också konstatera
att USA bidrar till att stödja detta med pengar till regimen.

Jag inser att det är väldigt svårt för det lilla landet Sverige att göra någon-
ting där man kan sätta makt bakom orden.

Nyligen har det trots allt genomförts ett val under relativ vapenvila, vilket
kan ses som ett positivt tecken. Min fråga blir ändå: Om vi nu är överens om
att det sker brott mot de mänskliga rättigheter så till den milda grad i El
Salvador, går det inte att, tillsammans med andra medlemmar inom Världs-
samfundet, sätta in några kraftigare åtgärder?

Anf. 35 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag delar den oro och förtvivlan som kommer till uttryck i
Jan Strömdahls anförande. Jag är sedan många år ganska väl medveten om
situationen i El Salvador, eftersom vi också på partiplanet har haft kontakt
med dem som kämpar för frihet och demokrati.

Den enda möjlighet vi har är att verka inom FNs organ och genom bilate-

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

rala samtal med olika nationer, och på det sättet tänker vi fortsätta. Det är
bra att frågan tas upp i Sveriges riksdag.

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1990/91:418 om Kina och de mänskliga rättig-
heterna

Anf. 36 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Låt mig först uttrycka min beundran för den frenesi med vil-
ken vänsterpartiet tar upp förhållandena när det gäller mänskliga rättigheter
runt om i världen. Det är bra att denna fråga får en ordentlig genomlysning
som visar hur illa ställt det är.

Maggi Mikaelsson har frågat mig hur Sverige avser agera för att Kinas
brott mot de mänskliga rättigheterna skall ges fortsatt uppmärksamhet inter-
nationellt.

Regeringen har agerat och kommer att fortsätta agera såväl i internatio-
nella fora som vid direkta kontakter med företrädare för den kinesiska rege-
ringen för att Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna ges fortsatt upp-
märksamhet.

Så sent som den 13 februari i år uttalade den svenska regeringen sin sorg
och besvikelse över domarna mot ledarna för demokratirörelsen i Kina. I
uttalandet underströks att rättegångarna gällde personer som enbart givit ut-
tryck för sina politiska åsikter och att detta står i strid med internationella
normer för grundläggande mänskliga rättigheter.

Vi har uppmanat den kinesiska regeringen att frige samtliga dem som
fängslats för sina politiska åsikter. Vi har understrukit att detta inte bara gäl-
ler intellektuella och studenter, vilkas fall uppmärksammats av massmedia.
Det gäller också de fängslade arbetarna, om vilkas öde mycket litet är känt.

Svenska regeringsföreträdare har kontinuerligt i samtal med kinesiska
myndigheter uttryckt djup oro över läget beträffande mänskliga rättigheter
i Kina. Vi har också protesterat mot behandlingen av oppositionella i Tibet.

I internationella fora har vi vid flera tillfällen kritiserat övergreppen mot
de mänskliga rättigheterna i Kina. Senast skedde det i februari vid mötet
med FNs kommission för de mänskliga rättigheterna i Geneve. Vi berörde
då också situationen i Tibet. Vi tog också i höstas upp MR-situationen i
Kina, inkl. Tibet, i FNs generalförsamling.

Då Maggi Mikaelsson, som framställt frågan, anmält att hon var förhind-
rad att närvara vid sammanträdet, medgav andre vice talmannen att Bertil
Måbrink i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 37 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det är bra att Sverige
agerar när det gäller Tibet och de övergrepp som där sker från Kinas sida.
Men det är beklagligt att några av de stora länderna i världen tydligen har
glömt massakern i juni 1989 i Peking. USA är ett av de länder som nu börjat

odla förbindelserna och Japan är ett annat. Även Världsbanken och Asia-
tiska utvecklingsbanken har tagit upp förbindelserna. Detta utgör signaler
till kineserna att de kan fortsätta att bryta mot de mänskliga rättigheterna.
Massakern är glömd.

De som med all rätt deltog i manifestationerna i juni 1989 och tidigare,
där man krävde demokratiska fri- och rättigheter, straffas nu och spärras in.
Domarna fälls nu efter många år. Det enda som deltagarna har begärt är
rätten att uttrycka sin politiska uppfattning och rätten att öppet få verka för
den.

Amnesty har i en rapport krävt att man skall begära att kineserna publice-
rar namn på de fängslade, alla detaljer om anklagelserna mot dem samt da-
tum och plats för förhören. Vidare har Amnesty krävt att förhören skall vara
öppna och att internationella observatörer skall tillåtas. För mig, utrikesmi-
nistern och det svenska folket är detta självklarheter, men så är det inte i
Kina.

Sverige har visserligen en röst, men det är inte tillräckligt när nu så stora
länder - Sovjetunionen är ett annat exempel, och det var väl ingenting annat
att vänta - är öppna för miljardkrediter, stora iån och handelsutbyte.

Perspektivet är något deprimerande, men jag hoppas att Sverige fortsätter
sin kamp, och det framgår ju också av svaret, som jag inte har någon anled-
ning att kritisera.

Anf. 38 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Det är riktigt det som Bertil Måbrink säger, att allt fler län-
der, också länder i vår närhet och inte bara stora länder, har frångått den
tidigare linjen då det gäller krediter till och kontakter med Kina.

Det här är ett politiskt avvägningsproblem. Många har gjort gällande att
om förhållandena efter så pass lång tid normaliseras på handelns område,
kan man på det sättet också skapa möjligheter att stödja dem som kämpar
för frihet och demokrati i Kina.

Bland exilkineser här i Sverige finns hos många en stark övertygelse om
att det vore bra om Sverige började lätta på restriktionerna. Jag konstaterar
med viss stolthet att vi ligger sist i kön, men man måste utan tvivel ta en viss
hänsyn till resonemanget om att de egna möjligheterna att stödja demokra-
tin och frihetssträvandena minskar om det kinesiska folket isoleras. Detta
måste finnas med i resonemanget då man fattar beslut i frågan. Det är ett
faktum att många länder redan är i gång med att normalisera förhållandena.

Anf. 39 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Det ligger kanske en hel del i det som utrikesministern säger,
men jag är inte så säker.

Före massakern 1989 var förbindelserna mellan Kina och den övriga värl-
den otroligt utvecklade, men likväl uppvisades samma fruktansvärda brutali-
tet. Man bör nog vara försiktig i sina handelsförbindelser, även om man inte
behöver klippa av dem. Av rapporter som gäller Japan och USA kan man få
intrycket att det är fritt fram.

Vi skall naturligtvis ha kontakt och förbindelser med kineserna, därför att
det är viktigt, inte minst för oppositionen. Det tror jag att vi kan vara över-

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1990191:81

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

ens om. Men handelsförbindelserna måste ändå hållas på en låg nivå till dess
man kan se positiva resultat.

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1990/91:419 om de homosexuella och arbetet för
mänskliga rättigheter

Anf. 40 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Ylva Johansson har frågat mig om Sverige har lyft fram frå-
gan om de homosexuellas rättigheter i FNs kommission för mänskliga rättig-
heter eller avser att göra det.

Jag vill först understryka att det, enligt min uppfattning, är mycket viktigt
att man i ett demokratiskt samhälle tillåter människor att vara sig själva.
Människor är olika, och varje individ måste ha rätt att ge uttryck för sin lägg-
ning inom de ramar som gäller i en demokratisk stat. Naturligtvis gäller detta
också en persons sexuella läggning. Som jag ser det är det viktigt att vi alla
arbetar för en ökad tolerans av homosexuella och hindrar att de diskrimine-
ras.

Inom Nordiska rådet har man beslutat att sätta i gång en utredning om de
homosexuella med särskild inriktning på deras sociala förhållanden.

Inom ILO har frågan om regler mot diskriminering av homosexuella upp-
märksammats. Ett underorgan till kommissionen för mänskliga rättigheter,
den s.k. underkommissionen för förhindrande av diskriminering och för
skydd av minoriteter, har uppmärksammat de homosexuellas situation. Un-
derkommissionen har på uppdrag av kommissionen initierat en studie rö-
rande diskriminering av personer med HIV-smitta eller aids.

Även om en del görs inom FN måste man konstatera att många länder
ställer sig oförstående till de homosexuella. Att driva deras situation i kom-
missionen skulle därför kunna få en effekt motsatt den som Ylva Johansson
eftersträvar. Med hänsyn till detta har Sverige valt att inte särskilt lyfta fram
frågan i själva FN-kommissionen.

Anf.41 YLVA JOHANSSON (v):

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret. Jag är glad att utri-
kesministern gör kopplingen mellan ett demokratiskt samhälle och de homo-
sexuellas villkor. Jag delar utrikesministerns uppfattning. Men jag måste
säga att jag har litet svårt att förstå hur de homosexuellas situation någonsin
skall kunna förändras, om det faktumet att många länder är oförstående för-
hindrar att man i kommissionen för mänskliga rättigheter uppmärksammar
de homosexellas situation. Den inställning som vi vet finns hos många rege-
ringar - de är oförstående, som utrikesministern uttryckte det - beror inte
på något akademiskt problem om förståelse eller oförståelse, men resulterar
i förföljelse och förtryck.

För sex år sedan skrev Olof Palme i ett brev, som gällde arbetet för de
homosexuellas rättigheter i ett internationellt perspektiv, till Föreningen för
sexuellt likaberättigande i Sverige. Han uttryckte sig så här: ”Sverige har valt

att i olika internationella organ arbeta för att all form av diskriminering av
homosexuella skall upphöra. Det är den effektivaste vägen som står till buds
för att förbättra de homosexuellas villkor i ett internationellt perspektiv.”

Jag vill då fråga om utrikesministern delar den uppfattning som kom till
uttryck i Olof Palmes brev vid det tillfället. Jag vill vidare fråga på vilket
annat sätt utrikesministern menar att de homosexuellas situation skall kunna
förbättras, om inte det är genom att ta upp frågan i kommissionen för mänsk-
liga rättigheter. Dessutom skulle jag vilja fråga: På vilket sätt skulle de ho-
mosexuellas situation kunna förvärras av att frågan aktualiseras?

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 42 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Olof Palmes målsättning ansluter jag mig till helt och hållet.
Det är bara genom att man i FNs kommission för mänskliga rättigheter och
därmed i FN beslutar att det handlar om diskriminering som vi så småningom
kan förbättra de homosexuellas situation.

Egentligen är det, herr talman, en typisk konflikt mellan den tidigare re-
volutionären och reformisten. Även om vi i det här fallet har samma mål,
kan vi inte uppnå målet på en gång. Man får ta det stegvis, för då tillgodoser
man sina intressen bäst. Det är alltså en skillnad i den taktiska bedömningen
i det här fallet, och jag tror på min bedömning.

Anf. 43 YLVA JOHANSSON (v):

Herr talman! Jag tror inte att det är skillnaden. Jag tror inte heller att jag
har gett uttryck för något slags allting genast-inställning i debatten. Jag frå-
gade på vilka andra sätt man kan tänka sig att uppmärksamma frågan om
inte i kommissionen för mänskliga rättigheter. Jag skulle kunna bygga ut min
fråga. I underkommissionen för att förhindra diskriminering av minoriteter
har frågan aktualiserats. Såvitt jag är rätt underättad har man antagit ett po-
licydokument, som har blivit hårt kritiserat för att vara mycket fördomsfullt.
Jag undrar om Sverige har agerat i samband med det dokumentets anta-
gande.

Anf. 44 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag kan bara säga att vi är beredda att göra allt vad vi kan
för att den uppfattning som jag menar är riktig i det här fallet skall komma
till uttryck i konkreta beslut.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1990/91:425 om Sveriges neutralitet och en ansö-
kan om medlemskap i EG

Anf. 45 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Per Gahrton har frågat mig hur jag tolkar EG-rådets senaste
beslut och diskussion angående EGs militära samarbete och vilka slutsatser
regeringen drar beträffande möjligheterna för och utformningen av en
svensk ansökan om EG-medlemskap.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Per Gahrtons fråga avser den diskussion som pågår vid EGs regeringskon-
ferens om en politisk union, vars mandat rådet fastlade i Rom i december
1990. Till konferensen bidrar EGs medlemsstater med en rad olika förslag
och utkast om den eftersträvande unionens omfattning, struktur, regler och
institutioner. Det av Per Gahrton nämnda fransk-tyska förslaget är ett av
dessa utkast.

Sedan det presenterades har flera bidrag kommit till diskussionen om den
politiska unionens utformning. Bl.a. har EG-kommissionens ordförande
Jacques Delors och Storbritanniens premiärminister John Major i tal fram-
fört sina synpunkter på utvecklingen av det utrikes- och säkerhetspolitiska
samarbetet i Gemenskapen.

Regeringen följer självfallet noga regeringskonferensen om en politisk
union, liksom den samtidigt pågående regeringskonferensen om en ekono-
misk och monetär union i perspektivet av en svensk medlemskapsansökan.
Den dag vår ansökan om medlemskap i Gemenskapen inlämnas, sker detta
på grundval av en sammanvägd helhetsbedömning och inte på grundval av
det ena eller andra arbetspapperet under konferensens gång.

I sin samlade bedömning kommer givetvis regeringens syn på alla centrala
element i en medlemskapsansökan att ingå, däribland EGs samarbete på det
utrikes- och säkerhetspolitiska området, liksom samarbetet inom de ekono-
miska, sociala, arbetsmarknadspolitiska, vetenskapliga och kulturella områ-
dena.

Anf. 46 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Den här frågan kommer ständigt upp. Det är inte så kons-
tigt, eftersom det ständigt kommer nya signaler från EG om att man tänker
utveckla sig i riktning mot en militärpakt och eftersom den svenska riksda-
gens majoritet ju faktiskt har sagt att medlemskapsansökan skall ske bara
om EG inte blir en militärpakt. Där finns alltså ett klart uttalat förbehåll. Nu
har visserligen minst ett parti redan börjat springa ifrån det, men såvitt jag
förstår står regeringen fortfarande på den linjen, att blir EG en militärpakt
skall det inte bli något svenskt EG-medlemskap.

Då är det två frågor som jag tycker att man inte får riktigt bra svar på. Den
ena är bedömningen av vad som pågår. Är det något fel på den bedömning
som inte bara jag utan även väldigt många andra gör, nämligen att stämning-
arna för att EG skall bli en militärpakt stärks inom EG, EG-kommissionen,
EG-parlamentet och i de olika EG-länderna? Vilken bedömning gör rege-
ringen? Gör regeringen en annan bedömning, och i så fall varför?

Den andra frågan gäller naturligtvis den svenska ansökan. Alla är överens
om att det ändå inte kan bli något svenskt medlemskap förrän under andra
halvan av 90-talet. Nu pågår regeringskonferenser som rimligen kommer att
klarlägga denna fråga i varje fall betydligt bättre än i dag. Varför är det så
bråttom? Varför talar man om EG-ansökan redan i år, t.o.ni. kring halvårs-
skiftet, när frågan ännu inte är klarlagd? Varför kan man inte vänta på att
den fråga som riksdagen själv har sagt är avgörande för om det skall bli EG-
ansökan eller inte har utvecklats inom EG och är klarlagd?

Varför är det så bråttom med ansökan? Kan ansökan inte vänta i varje fall
tills det blir ett klart besked om EG blir en militärpakt eller ej.

Anf. 47 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Den inställning som har kommit till uttryck då det gäller
svensk neutralitetspolitik och EG från riksdagsmajoritetens sida gäller också
regeringen - det är en självklarhet. Då det sedan gäller bedömningen av vad
som håller på att hända inom EG kan man grunda sin bedömning på de olika
förslag som har kommit från många olika håll. Där finns förslag som går i
en annan riktning, där man alltså bestämt motsätter sig ett försvarspolitiskt
samarbete. Situationen är den att för att man skall få ett beslut om någonting
annat, t.ex. en försvarsunion, krävs det konsensus, dvs. alla länder skall vara
med. Jag kan bara redovisa det mycket bestämda intryck jag har fått vid
mina samtal med många utrikesministrar från EG-länder, nämligen att något
sådant beslut inte kommer att fattas. Jag tror att den debatt som nu pågår
inom regeringskonferenserna ganska snart kommer att visa att besluten
kommer att gå i den riktningen.

Beträffande själva tidpunkten vill jag inte ta upp någon diskussion nu, där-
för att jag tycker att det är litet för tidigt. Jag menar att man måste avvakta
den debatt som pågår inom konferenserna. Man kan komma i den situatio-
nen att man är så pass osäker att man vill avvakta konferensernas avslutning
innan beslut fattas.

Anf. 48 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Nu skall man tolka utrikesministern så att det kommer kla-
rare, t.o.m. klara, besked från EG om vad som kommer att hända. Utrikes-
ministern spår t.o.m. att det skall bli ett klart besked om att EG inte blir
en militärpakt. Om utrikesministerns bedömning skulle vara riktig, vilket ju
teoretiskt eventuellt skulle kunna bli fallet, varför då inte invänta detta be-
sked? Varför inte klart säga ifrån att regeringen avser att invänta ett besked
på den punkt där riksdagen har uttalat sig innan man lämnar in en ansökan?
Varför inte göra det fullständigt rimliga och elementära att avvakta besked
på den enda punkt där riksdagen enhälligt har slagit fast att man vill veta hur
det blir? För blir det på ett visst sätt kan Sverige inte bli medlem. Varför kan
vi inte invänta detta besked?

Anf. 49 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag kan på den frågan bara svara att regeringen inte kommer
att fatta något beslut förrän vi på goda grunder är alldeles säkra på vår sak,
nämligen att det som kommer fram inom regeringskonferenserna inte kom-
mer att strida mot svensk neutralitetspolitik.

Anf. 50 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Det här är möjligen ett steg framåt. Regeringen kommer
inte att lämna in en ansökan om svenskt medlemskap, förrän regeringen är
på goda grunder alldeles säker på att ingenting kommer att strida mot svensk
neutralitetspolitik. Det innebär bl.a. att man skall vara alldeles säker på att
EG inte blir en militärunion. Då kan vi i stort sett avsluta EG-debatten i det
här landet, för det är min absolut fasta övertygelse att det inte kommer att
kunna inlämnas en medlemskapsansökan, definitivt inte i år. Sanningen är
ju den att EG-parlamentet, EG-kommissionen och minst åtta av de tolv

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

medlemsstaterna vill ha denna militärunion. T.o.m. i Danmark finns det
stark opinion i den riktningen. Grekland säger inte nej, och i England har
man börjat ändra på sig. Alla vet att Irlands neutralitet är av speciell art.

Kan utrikesministern utan att avslöja någonting sekretessbelagt tala om
vad det finns för EG-land som skulle kunna utnyttja sin vetorätt för att
stoppa en militärpakt?

Anf. 51 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Det har jag en mycket klar uppfattning om, men den debat-
ten skall jag inte ta nu. Jag vill bara upprepa det jag redan har sagt, att det
krävs total enighet för att man skall kunna ändra EGs politik i det avseendet.
Någon sådan enighet finns det ingen som helst anledning att tro skall uppstå
i dag. Men jag vill vara litet säkrare på min sak, innan jag kopplar ihop det
här konstaterandet med en medlemsansökan.

Anf. 52 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Vi som nästan på heltid ägnar oss åt att följa vad som händer
i EG blir mer och mer överens om - jag är verkligen inte ensam om denna
bedömning - att de fyra länder som hittills har varit tveksamma blir allt
mindre tveksamma. Det är faktiskt ingen som seriöst tror att något av de tre
mindre länderna skulle använda ett ensamt veto för att blockera en militär-
pakt. 1 England sker nu en snabb utveckling.

Då blir slutsatsen av detta att det är Sverige som skall blockera en militär-
pakt. Tänker man sig att Sverige skall ansöka om medlemskap och hinna in
i EG, medan enhällighetsprincipen, som nu håller på att avskaffas, fortfa-
rande finns kvar? Så skall Sverige se till med sin blockerande röst att Jacques
Delors, Frankrikes och Tysklands planer på en militärpakt inte kommer att
förverkligas? Ar det denna fantastiska mullvadsteori som ligger bakom de
senaste affischerna om den socialdemokratiska gemenskapen?

Anf. 53 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag är inte beredd att diskutera mullvadsteorier här-de hör
hemma någon annanstans.

Anf. 54 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Detta inslag hade naturligtvis ett litet slag av skämtsamhet
men också ett stort slag av allvar. Vad jag efterlyser är ändå om Sveriges
utrikesminister, som hävdar att han på goda grunder fortfarande inte tror att
EG kommer att bli en militärpakt, kan ge någon signal om vem inom EG,
vilken beslutsinstans, som kan bromsa denna ångvält som rullar i den rikt-
ningen och hur det skall gå till. Vilket EG-land skall lägga in veto?

Anf. 55 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Så småningom har vi alla de kunskaper och fakta som behövs
för att göra en noggrann bedömning. Då skall den redovisas för och diskute-
ras i riksdagen.

Anf. 56 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Vi kommer kanske inte så vansinnigt mycket längre, men
om man skall ta utrikesministern på orden - jag utgår självfallet från att vi
skall göra det - så måste det innebära att det inte finns någon möjlighet att
svensk ansökan om medlemskap skall kunna lämnas in någon gång i som-
mar. Det kan inte finnas någon som helst möjlighet att man på goda grunder
kan vara alldeles säker före sommaren på att EG inte blir någon militärpakt.
Det finns ingen chans i världen. Då tillåter jag mig att tolka resultatet av
denna debatt så, att den beramade ansökan om medlemskap - om nu dessa
ord skall tas på allvar - är skjuten på obestämd tid, en god bit in i framtiden.

Anf. 57 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Det vore en både för långtgående och för felaktig slutsats.

Anf. 58 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Det beklagar jag verkligen, för om slutsatsen är felaktig,
måste det bero på att grunden är byggd felaktigt. Grunden är det som utri-
kesministern har sagt här offentligt inför riksdagen. Det vore ytterligt be-
klagligt om utrikesministern inte slog fast att det krävs att vi på goda grunder
skall vara alldeles säkra på att EG inte blir en militärpakt innan ansökan om
medlemskap lämnas in. Jag drar den enda rimliga slutsatsen av detta, och
det visar sig att jag inte kan dra den slutsatsen. Då måste utrikesministern
ha uttryckt sig för kategoriskt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar pä frågor

16 § Svar på fråga 1990/91:426 om de mänskliga rättigheterna i Peru
och Filippinerna

Anf. 59 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Läget för de mänskliga rättigheterna i Peru har under avse-
värd tid gett anledning till oro. Från svensk sida har vi därför vid ett flertal
tillfällen de senaste åren funnit anledning att uppmärksamma denna allvar-
liga situation i arbetet vid FNs kommission för de mänskliga rättigheterna.

Så skedde också i samband med årets debatt om tortyr och försvinnanden.
Sverige påtalade då det alarmerande antalet försvinnanden i Peru och upp-
manade till åtgärder för att få ett slut på denna skrämmande företeelse. Vi
sade också att man måste inleda undersökningar för att utreda det höga anta-
let ouppklarade fall bland de försvunna.

Svenskt bistånd lämnas för att stödja humanitärt arbete i Peru och för in-
satser i syfte att värna om de mänskliga rättigheterna. Vad gäller situationen
i Filippinerna kan sägas att under de drygt fyra år som Corazon Aquino varit
president i Filippinerna har sex kuppförsök genomförts. Till den labila poli-
tiska bilden hör också brist på sociala reformer och brott mot mänskliga rät-
tigheter. Statistik från officiella källor och enskilda organisationer tyder på
att läget för mänskliga rättigheter i vissa avseenden - anmälningar mot mili-

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

tären om försvinnanden, tortyr och olagliga frihetsberövanden-har förbätt-
rats.

Vid årets möte i Geneve med FNs kommission för de mänskliga rättighe-
terna verkade Sverige för att FN granskar läget i ett antal länder, där allvar-
liga brott mot de mänskliga rättigheterna förekommer. Beträffande Filippi-
nerna är vi medvetna om att överträdelser mot de mänskliga rättigheterna
sker, och i et" svenskt anförande kommenterades förekomsten av tvångsmäs-
siga försvinnanden i landet.

Anf. 60 BENGT HURTIG (v):

Herr talman! Jag får tacka utrikesministern för svaret.

Ett skäl till att vi från vår sida driver en offensiv när det gäller mänskliga
rättigheter är att vi anser att rätten att organisera sig fackligt, politiskt och i
intresseorganisationer i tredje världen är oerhört viktig för att man skall
kunna åstadkomma en rättvis fördelning av den ekonomiska tillväxten och
också av det bistånd som ges. Enligt vår åsikt visar erfarenheterna att det
inte räcker med att man har ett flerpartisystem. Inom ramen för ett sådant
system kan det mycket väl utvecklas ett förtryck som gör att talet om demo-
krati blir innehållslöst. Ofta sker också övergreppen vid försök att komma
åt olagligförklarade upprorsrörelser som inte har något samband med de rö-
relser som man gjort sig skyldig till övergrepp mot.

Vi menar att ett exempel på de nämnda förhållandena är Peru, där våldet
kommer från såväl den nationella armén som dödsskvadronerna och gerillan
Sendero Luminoso. 1 den tredjedel av landet där hälften av befolkningen
lever är det för närvarande undantagstillstånd. Medborgarna saknar där sina
grundlagsfästa rättigheter. Sedan 1980 har 18 000 människor dödats vid poli-
tiska mord, och mer än 4 000 människor är försvunna. De senaste åren har
organisationer för mänskliga rättigheter utsatts för attentat. I februari 1990
sprängdes bomber utanför lokaler tillhörande Amnesty, Röda korset och In-
ternationella juristkommissionen.

I Filippinerna reser man t.o.m. frågan om det är så värst mycket bättre nu
än under Marcos-diktaturen.För närvarande bedömer man att det under de
tre senaste åren har suttit ungefär 12 000 politiska fångar i fängelse. Sju ad-
vokater har mördats, vilket har lett till att ytterst få advokater i dag törs åta
sig fall.

Jag hoppas att man i framtiden lyfter upp frågan om de mänskliga rättighe-
terna i Peru och Filippinerna till en högre nivå.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på frågorna 1990/91:429 och 469 om bombningarna i Irak
och den kurdiska befolkningen

Anf. 61 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! I sin fråga hänvisar Berith Eriksson till uppgifter som fram-
kommit i turkiska massmedia om bombangrepp på båda sidor av den tur-

kisk-irakiska gränsen, om bomber fällda i Kurdistans turkiska del och om att
radio Teheran talar om 20 000 döda i Iraks kurdiska områden.

Hon frågar mig om även detta ingår i FN-uppdraget att köra ut Irak ur
Kuwait.

Lola Björkquist har även ställt en fråga om kurdernas situation i Irak. Hon
frågar mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att Sverige skall verka för att
även den kurdiska frågan kommer med i förhandlingarna och att fängslade
kurder i Irak kan få lämna fängelserna.

Jag besvarar de två frågorna i ett sammanhang.

Jag vill börja med att understryka det osäkra i de uppgifter Berith Eriks-
son hänvisar till. Den svenska regeringen har inga bekräftelser på att några
sådana händelser skulle ha ägt rum.

Eld upphör den 28 februari anbefalldes av president Bush efter knappt
100 timmars strider. Detta korta markkrig föregicks av fem veckors intensiv
flygbekämpning av strategiska mål i Irak.

Det är naturligtvis inte otänkbart att dessa strategiska bombningar även
innefattade mål i de områden av Irak som bebos av kurder. Men att avsikten
skulle vara att angripa civila mål i området är osannolikt.

Tvärtom tyder de flesta uppgifter på att de allierade i sina flygbombningar
syftade till att undvika att civilbefolkningen drabbades.

Resolution 678 bemyndigar de FN-medlemsstater som samarbetar med
Kuwaits regering att använda alla nödvändiga medel för att förmå Irak att
uppfylla de resolutioner säkerhetsrådet antagit med anledning av Iraks inva-
sion av Kuwait den 2 augusti. Resolutionen preciserar inte närmare vad som
menas med denna formulering.

Syftet med resolutionen, nämligen att förmå Irak att lämna Kuwait, inne-
fattar naturligtvis inte ett angrepp på civila mål i de av kurder befolkade om-
rådena.

Mitt svar på Berith Erikssons fråga blir således nej.

Vad gäller den fråga Lola Björkquist har ställt kan följande sägas:

Kurderna lever i en mycket utsatt situation i gränsområdet mellan fem län-
der. Vid upprepade tillfällen har världen fått ta del av skakande skildringar
om övergrepp mot den kurdiska minoriteten. Många kurder har tvingats fly
från sina hem och lever under svåra förhållanden i flyktingläger. I andra fall
har tvångsförflyttningar av kurderna skett i stor skala. Rapporter om tortyr
och fängslanden av kurder når med jämna mellanrum omvärlden.

För exakt tre år sedan dödades tusentals försvarslösa kurder i en attack
med kemiska stridsmedel mot samhället Halabja i Irak. Uppgifterna om
detta ohyggliga dåd skakade världen och ledde till många protester, också
från svensk sida.

Regeringen fortsätter att med oro följa kurdernas situation i regionen.
Detta gäller inte minst kurdernas situation i Irak. Den svenska synen har vid
upprepade tillfällen kommit till uttryck i bl.a. FN, samt i bilaterala samtal
med regeringsföreträdare från de länder som har stora kurdiska minoriteter.

FNs kommission för de mänskliga rättigheterna beslöt tidigare denna må-
nad att tillsätta en särskild rapportör för att granska förhållandena i Irak.
Sverige tillhörde förslagsställarna till resolutionen, i vilken särskild oro utta-
las för kurdernas situation.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

För blott några dagar sedan, den 15 — 17 mars, ägde en stor konferens rum
i Stockholm om kurdernas rättigheter. Arrangörer var den svenska kommit-
tén för kurdernas mänskliga rättigheter.

En representant för regeringen, statsrådet Maj-Lis Lööw, invigningsta-
lade vid konferensen. I sitt tal underströk hon betydelsen av att kurdernas
mänskliga rättigheter till fullo respekteras. I talet underströks särskilt den
svåra situationen för kurderna i Irak. Statsrådet Lööw redogjorde i sitt tal
även för de insatser Sverige gjort för att lindra kurdernas lidanden. Dit hör
bl.a. hjälp till kurdiska flyktingar.

Jag kan försäkra Lola Björkquist att regeringen kommer att fortsätta att
uppmärksamt följa frågan om kurdernas rättigheter. Jag kan väl till detta
foga att jag inom kort för att få mer information om vad som pågår i området
träffar en av de mera framträdande ledarna för kurdernas sak.

Anf. 62 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret på min fråga.

Att USA har opererat med bombplan från basen Incirlik i Turkiet har inte
bara turkiska tidningar försökt informera om. På flera håll i Europa har man
i massmedia kunnat både läsa och höra om detta. Den 18 januari var ett av
bombtillfällena. Då bombades staden Zaho i Irak. Anfallet varade ca 20 mi-
nuter. När planen återvände började de plötsligt bomba ett område i Turkiet
mellan Beve Baya och Caliskan. Minst 17 bomber fälldes vid detta tillfälle.
När det gäller den turkiska sidan rörde det sig om förmodade gerillaställ-
ningar tillhörande PKK. Jag kunde också nämna en hel mängd namn på ira-
kiska byar som har bombats, bl.a. åtta byar som jag har antecknat namnen
på. Här har det inte varit fråga om någon precisionsbombning och därför har
verkningarna blivit förödande. FN kommer förmodligen att utreda vad som
hände under kriget och då får man väl anta att även USAs och Turkiets hand-
lingar tas med. Läget är ju mycket känsligt just nu. Turkiets kurder behöver
verkligen stöd för att inte kurderna som folkgrupp på nytt blir offrade.

Under den senaste helgen har det varit massdemonstrationer och gene-
ralstrejk i Turkiet. Det gäller ju också att välja sida och hjälpa de demokra-
tiska krafterna i landet. Skall man försöka förstå förtryckarna eller skall man
ställa sig på de förtrycktas sida? I förra veckan hörde jag att EG-parlamentet
för första gången riktat kritik mot Turkiet. Har Sverige några planer på att i
detta läge rikta kritik mot Turkiet, därför att landet inte följer bestämmel-
serna om mänskliga rättigheter?

Anf. 63 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svaret.

Vi är naturligtvis tacksamma för att Sverige är med i diskussioner och inte
avvisar de kurdiska ledare som vill komma hit för samtal. Men jag tycker
inte att det räcker att uppmärksamt avvakta och följa frågan. Just nu finns
det enligt min mening möjligheter att agera verkligt kraftfullt. Min fråga
gällde på vilket sätt Sverige kommer att agera för att den kurdiska frågan
skall komma upp vid förhandlingarna. Den palestinska frågan kommer tydli-
gen att tas upp och då är det ju oerhört viktigt att även den kurdiska tas upp.
Det gäller alltså 20—25 miljoner människor som under en mängd år har varit

bortglömda. Detta är ju ingen anledning för att glömma bort dem även i fort-
sättningen. Nu är det ju ett alldeles unikt tillfälle. Hoppet hos många har ju
tänts. Det gäller i synnerhet de människor som sitter i Iraks fängelser. Jag
kan gå tillbaka till 1980 då ett antal faily-kurder och andra affärsmän samla-
des ihop av Saddam Hussein, lurades att det skulle bli teaterbesök efter ett
möte om den ekonomiska situationen i landet, kördes i väg till gränsen och
skjutsades ut ur landet. Familjerna kastades ut senare. Människornas natio-
nalitet togs bort. Man kvarhöll ett antal av familjemedlemmarna, och sedan
dess har dessa suttit i fängelse runt om i Irak. Därför menar jag att det är
viktigt vi agerar nu, så att dessa människor och alla andra som orättfärdigt
sitter i Saddam Husseins fängelser kan släppas. Min fråga lydde därför: Vad
gör Sverige för att den kurdiska frågan skall komma upp vid förhandling-
arna?

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 64 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag vill på de här frågorna bara svara, att om man vill åstad-
komma - och det måste FN vilja - bestående fred och stabilitet i Mellanös-
tern, kan man inte lyckas utan att också den kurdiska frågan tas upp.

Anf. 65 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Det låter mycket positivt om Sverige kommer att arbeta på
det sättet.

Jag skulle vilja passa på och fråga beträffande Turkiet. Den ansats som
Sverige gjorde i Europarådet för att kritisera Turkiet kom ju av sig, då Sve-
rige och vissa andra länder svalde det bete som Turkiet så försåtligt lade ut.
Har Sverige gjort någon utvärdering och avser Sverige att på något sätt kriti-
sera Turkiet för brotten mot mänskliga rättigheter?

Anf. 66 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Herr talman! Det känns bra om utrikesminister Sten Andersson tror att
FN nu är berett att se till att även den kurdiska frågan kommer upp. Anled-
ningen till att jag ställde min fråga är den att jag tycker att det har blivit så
otroligt tyst. Bush-regimen säger ingenting och knappast några andra heller.
Innan eld upphör var aktuellt nämndes emellertid saken. Men nu efteråt när
det finns en chans har jag inte kunnat se att någon har uppmärksammat sa-
ken. Har utrikesministern möjlighet att tala om varför han är så optimistisk?

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1990/91:450 om neutralitetspolitiken och uppgif-
terna om svensk signalspaning mot Sovjet

Anf. 67 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Lars Werner hänvisar i en fråga till mig till uppgifter av en
FRA-anställd om svensk signalspaning mot Sovjetunionen och svenskt un-
derrättelsesamarbete med USA. Lars Werner frågar mig om detta - förutsatt

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

att uppgifterna är riktiga - står i överensstämmelse med den officiella
svenska neutralitetspolitiken.

Det är ingen hemlighet att Sverige liksom andra länder bedriver signalspa-
ning för att kartlägga militär verksamhet i vårt närområde. Det vore oansva-
rigt att inte göra det. Det är en helt legitim aktivitet.

Signalspaning från flygplan eller fartyg får naturligtvis inte innebära
kränkningar av andra staters territorium.

1974 års underrättelseutredning underströk i sitt betänkande den stora be-
tydelsen av den verksamhet som bedrivs av FRA. Regeringen delade den
bedömningen. Det gjorde också riksdagen, när den antog propositionen om
den militära underrättelsetjänsten (prop. 1975/76:189) och därmed lade fast
riktlinjerna för denna.

Samma bedömning gäller i dag. De tekniska möjligheterna att inhämta
militära underrättelser har naturligtvis förbättrats mycket under de senaste
15 åren. Men för ett alliansfritt land med begränsade resurser till sitt förfo-
gande spelar signalspaningen alltjämt en mycket viktig roll. Vi har ju t.ex.
inte stormakternas möjligheter att bedriva satellitspaning.

Det är inte heller någon hemlighet att svenska myndigheter bedriver sam-
arbete med utländska underrättelseorganisationer. Såväl underrättelseut-
redningen som regeringen och riksdagen menade att samarbete med ut-
ländska underrättelseorganisationer är nödvändigt och till nytta för Sverige.
Inte heller den bedömningen har förändrats.

För det här utbytet finns det strikta riktlinjer. Självfallet skall det vara till
nytta för det svenska försvaret. Svensk signalspaning och svensk underrättel-
severksamhet över huvud taget styrs av svenska behov. Vi utför inte beställ-
ningsuppdrag åt andra länder.

Regeringen - och då närmast försvarsministern - har det yttersta ansvaret
för den militära underrättelsetjänsten. Det är överbefälhavaren som leder
verksamheten. ÖB och chefen för FRA håller regeringen informerad om in-
riktningen av underrättelsetjänsten och arbetets bedrivande i stort.

Försvarets underrättelsenämnd, som är parlamentariskt sammansatt, föl-
jer och kontrollerar den militära underrättelsetjänsten. Genom nämnden
förstärks insynen i och kontrollen av verksamheten.

Vår neutralitetspolitik stöds och måste stödjas av ett starkt och allsidigt
sammansatt totalförsvar. Inom totalförsvaret är underrättelseverksamheten
av största betydelse. Att i ett allvarligt krisläge få förvarning om militär verk-
samhet i närområdet är naturligtvis av särskild vikt för ett land med små
stående styrkor.

Signalspaning mot militär verksamhet i vårt närområde är inte bara fören-
ligt med vår neutralitetspolitik. Det är nödvändigt för att trygga vår säker-
het. Som ett alliansfritt land måste vi själva kunna bilda oss bästa möjliga
uppfattning om vad som händer militärt i vår omgivning.

Utbyte av underrättelser med andra stater förbättrar vår beredskap inför
kriser, som kan blossa upp. Detta utbyte - inom de strikta riktlinjer som dra-
gits upp av riksdagen och med den kontroll som finns - ligger väl i linje med
vår neutralitetspolitik.

Signalspaningen och det strikt reglerade utbytet av underrättelser ökar
våra utsikter att förbli neutrala i händelse av krig i vår närhet. Så är det i dag,

och så var det i högsta grad under det kalla kriget. Då fanns ju en uppenbar
risk för ett krig mellan militärblocken i Europa, som Sverige skulle kunna
dras in i.

Anf. 68 LARS WERNER (v):

Herr talman! Jag tackar utrikesminister Sten Andersson för svaret och av-
slöjar väl ingen hemlighet om jag säger att jag inte är överraskad över svaret.
Det har ju givits offentlighet åt det hela under de dagar som förflutit sedan
jag ställde frågan.

I min fråga ligger det egentligen två frågor: dels händelserna 1952, dels
utbytet av uppgifter med i detta fall USA. För att vi inte skall behöva disku-
tera frågan om signalspaning och spioneri vill jag bara säga att jag delar upp-
fattningen att Sverige måste bedriva signalspaning. Jag betraktar inte detta
som spioneri. Det är en nödvändig verksamhet, och den sköts naturligtvis
både över internationellt vatten, från vattnet och i luften, och också från Sve-
rige. Så den frågan behöver vi inte diskutera.

Det här är ju ingenting nytt. Frågan har funnits med ända sedan 195O-ta-
let. Det senaste halvåret har jag och andra från vårt parti aktualiserat den på
grund av alla de nya uppgifter som har kommit fram. Regeringens inställning
har egentligen hela tiden varit att den inte vet någonting, att den inte känner
till någonting och att den inte vill säga någonting.

Jag är inte helt övertygad om att tystnaden beror på att man inte vet nå-
gonting. Jag skulle mycket öppet och frankt vilja säga att det mera rör sig
om partilojalitet mot tidigare försvars-, utrikes- och statsministrar.

Nu är emellertid regeringen beredd att tillsätta en kommission med upp-
gift att med hjälp av svenska arkiv, förhoppningsvis också sovjetiska, få fram
sanningen om vad FRA och det svenska försvaret sysslade med under de här
åren. Regeringen säger nu att den här verksamheten har pågått och att den
är förenlig med svenska intressen. Har ni ingenting vetat förut? Varje gång
vi ställt frågan har det kommit fram att man har vetat någonting. Därför tror
jag att ni vet mera om 1952 års händelser än vad ni vill tala om i dag.

Anf. 69 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag tycker inte att detta är en fråga om tro. Vi vill få fram
klara fakta om vad som hände. Det förekommer olika uppgifter. Ingen av
dem bekräftas på ett sådant sätt att vi kan utgå från att de är riktiga.

Den sakkunniggrupp som jag nu tillsätter skall få ta del av allt det material
som finns inom UD, försvarsdepartementet, FRA, SÄPO m.fl. inrättningar.

Det är också min förhoppning att de uppgifter som har lämnats ifrån sovje-
tiskt håll, från den sovjetiske generalen som säger sig ha gett order om ned-
skjutningen, skall leda till en öppenhet från Sovjets sida så att man även är
beredd att öppna krigsarkiv där. Först då kan vi få fram den fulla sanningen,
och då skall den öppet redovisas för svenska folket. Då kan vi börja disku-
tera om regeringen, militärerna eller andra har gjort fel eller inte. Att basera
debatten på tro tycker jag inte leder någonstans.

Anf. 70 LARS WERNER (v):

Herr talman! Jag baserar inte debatten på tro utan på de nya uppgifter
som kommer fram efter hand. Sten Andersson vet att socialdemokraterna

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

har varit mycket tystlåtna i de regeringar som de har haft ansvaret för under
dessa år. Det senaste är nu, vilket jag hälsar med tillfredsställelse, att man
tillsätter en kommission bestående av tre personer. Jag hoppas att den byken
inte tar lika lång tid att tvätta som en del annan byk som skulle tvättas offent-
ligt.

Eftersom det tidigare har förnekats, uppstår ändå frågan om Sten Anders-
son inte är medveten om att trovärdigheten minskar om sådana här frågor
hela tiden skall få avgöra om man skall få fram sanningen. Jag hoppas att
sanningen kommer fram. Jag hoppas att man nu öppnar alla arkiv. Som jag
sade hoppas jag också att man öppnar de sovjetiska arkiven. Jag tror dock
inte att sanningen finns i de sovjetiska arkiven. Den finns säkert hos FRA.
Frågan kvarstår: Har de svenska regeringarna och de ansvariga ministrarna
haft grepp över denna verksamhet?

Anf. 71 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Den sakkunniggrupp som jag nu tillsätter skall ha till uppgift
att ta fram alla fakta och inte dölja något. Då är det dags att diskutera på
grundval av vetande och inte gissningar och tro. Lars Werner är fortfarande
ute på ett gungfly som består av tro och gissningar. Det är ett litet för dåligt
underlag för en debatt.

Anf. 72 LARS WERNER (v):

Herr talman! Om jag nu är ute på gungfly tror jag att de regeringar som
Sten Andersson har varit med och administrerat och tagit del i under årens
lopp, bl.a. som ansvarig politiker, hade kunnat tillsätta en sådan grupp
mycket tidigare om man hade velat ha fram sanningen. Det är möjligt att det
politiska klimatet för att göra det är bättre i dag, men jag tror att ni har
mycket mera att tala om. Det handlar inte bara om tro.

Nu tror jag inte att jag kan få ut så mycket mera svar i dag. Efter det att
man har tillsatt en sådan grupp får vi fortsätta att diskutera de frågor som
ligger bakom den fråga som jag har ställt i dag, och som även har ställts tidi-
gare. I stället för att ni skall tvingas till detta efter varje steg och varje ny
uppgift som kommer, är jag ganska övertygad om att det hade varit bättre
om ni hade gjort det tidigare. Min huvudkritik riktar sig dock inte mot detta.
Jag är glad över att ni gör det här nu.

Anf. 73 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Lars Werner har åtminstone ena benet nere i gungfly när han
påstår att tidigare regeringar skulle ha velat dölja det som har hänt. Redan
år 1952 begärde den dåvarande utrikesministern Östen Undén att Sverige
och Sovjetunionen skulle tillsätta en gemensam kommission för att klara ut
vad som hade hänt. Sovjet nekade. Då föreslog Östen Undén att man i stäl-
let tillsammans skulle gå till den internationella domstolen i Haag. Sovjet
nekade. Därefter sände Östen Undén en s.k. blåbok baserad på haverikom-
missionens undersökning till FN. Han baserade sitt inlägg på detta och
krävde Sovjetunionens medverkan.

År 1983 genomfördes en undersökning som är offentliggjord. Den leddes
av försvarsdepartementet, där man öppnade arkiven. I den undersökningen

finns inget som tyder på att något fel skulle ha begåtts. Det som är intressant
nu är de ryska uppgifterna. Det har också kommit en del andra uppgifter
som rör svenska förhållanden. Detta skall vi undersöka, och sedan kan vi
föra debatten på fast mark.

Anf. 74 LARS WERNER (v):

Herr talman! Gungfly eller inte, men om ni hade velat plocka fram dessa
uppgifter - inte minst med hänsyn till de anhöriga som fortfarande lever i
ovisshet - hade ni kunnat göra det mycket tidigare. Nu ser det ut som om det
är de senaste sovjetiska uppgifterna som gör att den svenska regeringen vill
tillsätta en utredning. De uppgifter som finns i de svenska arkiven har ju fun-
nits tidigare.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 75 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Man har redovisat vad UDs arkiv innehåller, och det är of-
fentliggjort. Det nya är de uppgifter som har kommit fram från sovjetisk sida
och som innehåller någonting helt annat. Det är värt att undersöka.

Anf. 76 LARS WERNER (v):

Herr talman! Det innebär således att man när det gäller de svenska arki-
ven behöver inte göra något annat än att hänvisa till 1983 års utredning. Se-
dan skall man gå in i de sovjetiska arkiven. Sten Andersson, detta är inte
riktigt trovärdigt. Skall det bli verklighet, skall man redovisa allt. Jag är glad
över att ni gör det. Ibland får man komma med självkritik och göra omvärde-
ringar. Det kostar på, men det kunde ni också kosta på er.

Anf. 77 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag tror att Lars Werner är ett trovärdigt sanningsvittne be-
träffande det senare, så det bestrider jag inte. Jag tycker att självkritik är
bra.

Jag har ingen annan ambition än att ur svenska arkiv, vilka de än är, plocka
fram allt som finns för att belysa denna fråga. Men jag knyter också stora
förhoppningar till det sovjetiska agerandet. Därigenom tror jag att vi kan få
fram sanningen, och då skall vi föra en ny debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1990/91:462 om de albanska flyktingarna

Anf. 78 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Lars Leijonborg har frågat mig om jag har för avsikt att vidta
någon åtgärd för att söka förmå de italienska myndigheterna att ändra sin
inställning till albanska flyktingar.

Italien är i likhet med Sverige bundet av förpliktelserna i 1951 års Genéve-
konvention om flyktingars rättsliga ställning. Denna konvention förbjuder
en fördragsslutande stat att avvisa en flykting till ett land där denne löper
risk för politisk förföljelse.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Det är i dagsläget inte möjligt att fastställa om de albaner som det här är
fråga om drabbas av någon påföljd, om de återvänder till Albanien, dvs. om
de verkligen är flyktingar i Genévekonventionens mening. Det har förekom-
mit uttalanden av myndigheter i Albanien om att dessa flyktingar inte skall
bestraffas-vad uttalandena nu är värda. Självfallet anser vi dock att albaner,
som söker asyl i ett annat land, inte skall återsändas till sitt hemland utan att
först en noggrann undersökning av förhållandena där skett. I det samman-
hanget måste klarläggas om den enskilde riskerar att utsättas för politisk för-
följelse.

Jag har svårt att föreställa mig att inte också Italien skulle respektera prin-
cipen om non-refoulement, dvs. den princip som innebär att en stat inte får-
och nu citerar jag Genévekonventionen - ”utvisa eller avvisa flykting till
gränsen mot område varest hans liv eller frihet skulle hotas på grund av hans
ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska
åskådning”.

Anf. 79 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svaret och för att
han orkade med även denna sista fråga i den långa frågeraden.

Det här är naturligtvis en känslig fråga, eftersom den berör ett EG-land.
Just därför tycker jag dock att det är angeläget att vi agerar. Även i den inter-
nationella debatten har det framförts kritik mot EG för EG-ländernas sätt
att hantera flyktingpolitiken.

När utrikesministern säger att han har svårt att föreställa sig att Italien inte
skulle respektera principen i Genévekonventionen om att inte avvisa flyk-
tingar, blir jag litet förvånad. Pressrapporteringen från händelserna i Brin-
disi är ganska entydiga. Italienska myndigheter har uppträtt på ett sätt som
även har fått FNs flyktingkommissarie att reagera. Det är väl tämligen klar-
lagt att man både genom fartygen i Adriatiska havet och genom uppträdan-
det i Brindisi har försökt förmå dessa flyktingar att återvända till Albanien.

Bakgrunden till min fråga är att jag menar att Sverige har gjort för litet för
att främja en utveckling mot demokrati i Albanien. Man kan jämföra med
vad vi gjorde för Albaniens grannland Grekland, när Grekland var en dikta-
tur. Sverige har t.ex. ingen ambassad i Albanien, vilket länge har förvånat
mig.

Jag måste fråga utrikesministern om det, trots att det berör ett EG-land,
är otänkbart att Sverige tar upp denna fråga med den italienska regeringen.
Situationen i Albanien är sådan - jag menar att Albanien är Europas hår-
daste diktatur - att det borde vara ganska självklart att flyktingar därifrån
skulle få en fristad i andra länder.

Anf. 80 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag skall träffa den italienske utrikesministern om tre
veckor. Jag skall då orientera mig mer i ämnet. Det lovar jag.

Anf. 81 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr talman! Jag är i och för sig tacksam för det. Jag hoppas bara att inte
alltför många olyckor hinner inträffa under de tre veckorna. Jag hoppas

verkligen att utrikesministern tar den här debatten som ett incitament för att
på allvar ta upp den här mycket allvarliga frågan vid det sammanträffandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

20 § Meddelande om svar på interpellation 1990/91:162

Anf. 82 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Med åberopande av gällande lagrum i riksdagsordningen vill
jag tala om att jag på grund av utrikes resa inte kan inom den föreskrivna
tiden svara på interpellation nr 162 av Margareta Persson om kidnappade
barn med utländska pappor. Jag är dock beredd att göra det så snart som
möjligt.

Ajounering

Kammaren beslöt kl. 16.22 på förslag av andre vice talmannen att ajour-
nera frågestunden till kl. 18.00.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

21 § Svar på fråga 1990/91:459 om ett eventuellt avtal med EG inom
jordbruksområdet

Anf. 83 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Per-Ola Eriksson har med hänvisning till utrikeshandelsmi-
nisterns information till riksdagen den 7 mars 1991 om EES-förhandlingarna
frågat utrikeshandelsministern om den svenska regeringen förbereder ett bi-
lateralt avtal med EG inom jordbruksområdet i anslutning till ett EES-avtal,
med syfte att försämra det svenska gränsskyddet, och vad överläggningarna
i så fall omfattar.

Jag besvarar frågan i utrikeshandelsministerns ställe.

Själva jordbrukspolitiken ligger utanför de nu pågående förhandlingarna
om ett eventuellt EES-avtal. Hösten 1990 lade dock EG ett bud på vissa de-
lar av jordbruksområdet som ingår i det förhandlingsmandat som fastställts
för kommissionen. I detta ingår förslag till harmonisering av reglerna för det
fytosanitära området, dvs. växtskyddsområdet, och det veterinära området.
Det föreslogs även ett ömsesidigt avskaffande av tullar och kvantitativa re-
striktioner. Den sista punkten i förslaget gällde ensidiga koncessioner från
EFTA-ländernas sida för de minst gynnade länderna och regionerna i Ge-
menskapen, den s.k. cohesionen.

Sammantaget ansåg EFTA-länderna att EGs bud var alltför långtgående. 33

3 Riksdagens protokoll 1990191:81

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar pä frågor

Efter diskussioner mellan EFTA-sidan och EG-kommissionen har därefter
beslutats att bilaterala konsultationer skall inledas mellan EFTA-länderna
och EG. Också när konsultationerna förs bilateralt sker de inom ramen för
EES-förhandlingarna. Möjligen kommer dessa konsultationer att resultera i
bilaterala jordbruksuppgörelser mellan de enskilda EFTA-länderna och
EG, men under ett EES-paraply. De veterinära och fytosanitära frågorna
behandlas dock fortfarande multilateralt.

Sverige har liksom flertalet EFTA-länder haft flera informella samtal med
kommissionen om jordbruksfrågorna. Vid dessa har bl.a. ömsesidiga tull-
sänkningar och andra handelslättnader på jordbruksprodukter diskuterats
samt cohesion. Vad gäller cohesion är cirka hälften av produkterna på EGs
kravlista redan tullfria i Sverige. Härutöver har Sverige erbjudit handelslätt-
nader för vissa produkter, främst sådana som vi inte själva producerar eller
som är av intresse för i första hand medelhavsländerna, t.ex. vattenmeloner,
beredda kronärtskockor, kakaosmör, auberginer, squash och sparris. Detta
under förutsättning bl.a. av en allmän balans i EES-avtalet.

I de bilaterala samtalen har Sverige presenterat en lista för EG huvudsak-
ligen innehållande beredda jordbruksprodukter för vilka svenskt jordbruk
och livsmedelsindustri uttryckt starka önskemål om handelslättnader på EG-
marknaden. Från svensk sida har vi i diskussionerna även föreslagit en
breddning av en eventuell framtida bilateral jordbruksuppgörelse att om-
fatta handelslättnader för jordbruksråvaror. I ett sådant arrangemang kan
också andra handelspåverkande element som t.ex. EGs exportsubventioner
dras in. För att en bilateral jordbruksuppgörelse skall vara ömsesidigt för-
månlig, vilket är målet, måste Sverige naturligtvis också medge EG handels-
lättnader på den svenska marknaden. I denna process har några av utgångs-
punkterna på svensk sida varit att få till stånd en utjämning av handelsvillko-
ren mellan Sverige och EG och förbättra den svenska livsmedelsexportens
förutsättningar på EG-marknaden inom ramen för en balanserad uppgö-
relse.

Vad gäller jordbruket i EES-processen är man fortfarande inne i en sam-
talsfas. Formella förhandlingar har ännu inte inletts. Berörda organisationer
i Sverige liksom riksdagens jordbruksutskott hålls informerade om läget så
långt detta förhandlingsmässigt är möjligt.

Anf. 84 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret på frågan.
Den var visserligen ställd till ett annat statsråd, men jag förstår att ärendeför-
delningen är sådan att det är jordbruksministern som skall svara på den.

Jag har ställt frågan mot bakgrund av rykten, som började cirkulera för
en tid sedan, om att också Sverige förberedde olika åtgärder på jordbrukets
område och mot bakgrund av en passus i den information som utrikeshan-
delsministern gav i riksdagen den 7 mars.

Jag är något förvånad över att regeringen helt plötsligt inleder bilaterala
förhandlingar med EG om jordbruksfrågorna. Jag skulle vilja fråga jord-
bruksministern på vilket riksdagsbeslut han stöder sig när han inledde dem.
Vilka produkter anser Mats Hellström att Sverige skall sälja inom EG-områ-
det? Vilket utbyte tror regeringen att man får med det? Jag tycker att jord-

bruksministern kunde ha presenterat den här frågan i EFTA-delegationen,
som ju har att följa förhandlingarna mellan Sverige och EG. Jag upplever
att jordbruksministern försöker lyfta in jordbrukspolitiken i Europafrågan
på ett sätt som kan skada vitala intressen för svenskt jordbruk. Det verkar
som om Sverige med jordbruket som insats försöker köpa framgång på något
annat område. Jag tycker det är ganska allvarligt. Svenskt jordbruk får inte
vara en bytesvara för att Sverige skall vinna framgång på något annat område
i EES-förhandlingarna.

Anf. 85 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Det cirkulerar ofta alltför många rykten i jordbrukspolitiska
sammanhang. Det är inte någonting nytt. Så har det tyvärr varit ofta kring
jordbrukspolitiken, både i vårt land och i andra länder. Det finns inget skäl
att ta fasta på rykten, utan man bör i stället ta fasta på sakförhållandet.

Per-Ola Eriksson säger att han vill ha svar på frågan om varför Sverige helt
plötsligt startar dessa förhandlingar. Det svaret har jag redan gett: Sverige
har företrätt den linjen - detta ligger ju inom ramen för EES-förhandling-
arna - att vi borde ha multilaterala avtal, dvs. hela EFTA i förhållande till
hela EG. Men våra broder- och systerländer i EFTA, Norge, Finland, Öster-
rike och andra, har icke önskat detta. Man har, vid en bedömning av för-
handlingssituationen med EG, sagt att man vill gå fram bilateralt i stället.
Det har vi accepterat.

Det är EG-kommissionen som har tagit ställning till dessa frågor. Det är
ju EG-kommissionen som har beslutat sig för att inleda samtal - fortfarande
inga formella förhandlingar - med alla EFTA-länder vart för sig kring jord-
bruksfrågorna. Tidtabellen är inte någonting som Sverige helt plötsligt har
hittat på, utan den framkommer ur samtalen mellan EFTA-länderna och EG
och bestäms av när EG-kommissionen gick ut med en inbjudan till de här
samtalen.

När det sedan gäller informationen till riksdagen har vi många skäl att
hålla riksdagen informerad. Det är utrikeshandelsministern som håller sam-
man alla förhandlingar och ger information till EFTA-delegationen. Hon har
också lämnat en information om EES-förhandlingarna här i riksdagen. Där
har hon tagit upp just att de här samtalen pågår. Det är ju bakgrunden till
Per-Ola Erikssons fråga. Vi har den arbetsfördelningen att jag håller jord-
bruksutskottet informerat. Jordbruksutskottet har också fått information i
den här frågan och kommer självfallet, om vi kommer in i förhandlingar, att
få fortlöpande information även i framtiden, men vi vet ju ännu inte om det
blir förhandlingar. Samtal förs nu, och sedan får EG ta ställning till, i kom-
missionen och rådet, huruvida man anser att det är grund för förhandlingar.

Anf. 86 PER-OLA ERIKSSON (c):

Fferr talman! Jag har, som jordbruksministern säger, ställt frågan mot bak-
grund av en mening i utrikeshandelsministerns information den 7 mars som
löd: ”Inom ramen för en tillfredsställande helhetslösning som också beaktar
Sveriges offensiva intressen - bl.a. vad gäller livsmedelsprodukter - kan yt-
terligare liberaliseringar aktualiseras.”

Jag vill veta vad dessa syftar till. Vilka produkter är det som diskussionen

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

handlar om? Det är ganska angeläget att få veta om vi därmed sänker
svenskt gränsskydd. Riksdagen har en gång i tiden beslutat att vi skall slå
vakt om det svenska gränsskyddet på jordbruksprodukter. Vad kommer
detta att ge för effekter för jordbruket? På vilket sätt kommer dessa förhand-
lingar att harmonisera, och harmoniserar de, med det jordbrukspolitiska be-
slutet i fjol?

Anf. 87 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Det handlar, som jag sade, om en balanserad uppgörelse.
Det handlar inte om att sälja ut jordbruket mot andra fördelar, som jag tror
Per-Ola Eriksson refererade till i debatten. Det här är en förhandling som
förs på jordbruksområdet. Det har jag väl redan klarat ut?

När det gäller cohesionen har jag räknat upp några varor här. I övrigt är
den svenska listan över offensiva intressen ganska omfattande. Den tar
framför allt upp många olika beredda jordbruksprodukter och livsmedel där
vi nu möter mycket stora tullar inom EG. Dessa beredda produkter utgör
ett ganska brett spektrum av svenska livsmedel. Det är också fråga om ett
ostavtal. Sverige är det enda EFTA-land som inte har ett ostavtal med EG.
Även köttprodukter är föremål för diskussion.

Om vi skulle bli medlemmar av EG - och riksdagen har med stor majoritet
uttalat att Sverige, med bibehållen neutralitet, har den ambitionen - måste
vi hur som helst sänka vårt skydd, som ju är högre än EGs, till EG-nivå. Det
är då självfallet en fördel för oss om vi så tidigt som möjligt kan få svenska
livsmedelsintressen och jordbruksprodukter att komma in i EG till lägre tul-
lar än i dag. Det vore en stark fördel för svensk industri.

Anf. 88 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Det är viktigt att regeringen i det fortsatta arbetet med dessa
förhandlingar håller berörda organ i riksdagen ordentligt informerade. Dit
räknar jag EFTA-delegationen, som skall fungera som bollplank mellan re-
geringen, riksdagen och även andra berörda organ.

Nu säger jordbruksministern att det handlar om beredda jordbrukspro-
dukter, ost osv., och det kan ju vara bra. Men jag vill avslutningsvis säga till
jordbruksministern: Sälj inte ut svenskt jordbruk för en liter vodka om ni
inte får något tillbaka!

Anf. 89 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Det är heller inte min ambition att göra så. Det finns tvärtom
ett starkt intresse för oss att ge svensk livsmedelsindustri och svenskt jord-
bruk bra villkor när det gäller att komma in på den stora marknad som EG
innebär. EGs marknad omfattar 320 miljoner eller kanske fler konsumenter.
Som vi alla vet är matvaror något som vi i stort sett köper varje dag. Det är
alltså en utomordentligt stor och spännande marknad.

Vi vet ännu inte om vi har möjlighet att ge svensk livsmedelsindustri och
svenskt jordbruk tillfälle att komma in tidigt med vissa produkter utan att
möta EGs nuvarande höga tullar och andra hinder. Det är en stor fördel att
komma in på EG-marknaden tidigare än i en situation där vi plötsligt blir
medlemmar.

Anf. 90 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Jag vill ställa en sista fråga om något som jordbruksministern
ännu inte har svarat på. Jag har ställt den ett par gånger förut. Hur står detta
agerande i överensstämmelse med det jordbrukspolitiska beslut som fatta-
des i fjol?

Anf. 91 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Det står helt i överensstämmelse med det jordbrukspolitiska
beslut som vi fattade i fjol. Detta sker inom EES-avtalets ram.

Regeringen håller riksdagen informerad. EFTA-delegationen, bollplan-
ket, får informationen i första hand genom utrikeshandelsministern. Vi från
jordbruksdepartementet informerar också direkt till riksdagens jordbruks-
utskott, som ju är det utskott som närmast är berört. Det är självfallet ett
intresse för regeringen att riksdagens alla utskott får en fullödig och bra in-
formation.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1990/91:436 om tillsynen över den psykiatriska
vården

Anf. 92 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Ingrid Hemmingsson har frågat mig vilken tillsyn som i dag
förekommer över psykiatriska sjukhus och vårdhem för att övergrepp lik-
nande det norska Sol-fallet skall kunna undvikas. Frågan föranleds av ett
fall, då en patient regelbundet misshandlats av främst outbildad personal
inom den psykiatriska vården i Norge.

Sedan år 1983 har sjukvårdshuvudmännen enligt en förordning (SFS
1982:772) skyldighet att till socialstyrelsen anmäla vissa skador och sjukdo-
mar som inträffat i hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen har meddelat före-
skrifter och allmänna råd (SOSFS 1982:79, omtryckt 1988:16) som komple-
ment till förordningen. I dessa framhålls vikten av att polisanmälan görs vid
misstanke om att en patient misshandlats eller eljest utsatts för övergrepp
från personalens sida. Socialstyrelsens enheter för regional tillsyn följer och
utreder alla de fall som anmäls enligt dessa föreskrifter.

Vissa psykiatriska sjukhus, nämligen regionsjukvårdsenheterna för vård
av särskilt vårdkrävande patienter, har också regelbundet inspekterats av so-
cialstyrelsen med något års intervall. Vid dessa besök har styrelsens repre-
sentanter samtal med alla de patienter som önskar ett sådant. Många patien-
ter skriver och ringer också till socialstyrelsen om olika problem i vården,
vilka sedan utreds av styrelsen. Användningen av tvångsåtgärder i enlighet
med lag (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall har
följts upp vid olika tillfällen, senast vad gäller alla utskrivningar från tvångs-
vård år 1988.

De regionala tillsynsenheterna i socialstyrelsens nya organisation har goda
möjligheter att fortsätta den aktiva tillsyn som sedan länge utövats inom psy-
kiatrin för att bevaka patientsäkerheten. När det gäller de enskilda vård-

Prof. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar pä frågor

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

hemmen är det länsstyrelsen i det län där vårdhemmet är beläget som svarar
för tillsynen. 1 komplicerade fall har socialstyrelsen kopplats in för att med
expertmedverkan utreda förhållandena.

För att motverka övergrepp är det också viktigt att de ansvariga inom den
psykiatriska vården genom egentillsyn uppmärksammar eventuella missför-
hållanden och är lyhörda för klagomål från patienter och anhöriga. Det är
också angeläget att fortlöpande utveckla och förbättra personalens fortbild-
ning och underlätta rekrytering av kompetent och utbildad personal till olika
vårdenheter.

Inom varje landsting finns i dag också en förtroendenämnd till vilken pati-
enter och anhöriga kan vända sig med sina klagomål. Dessutom utövar justi-
tieombudsmannen tillsyn över hälso- och sjukvården, som även innefattar
inspektioner av psykiatriska kliniker.

Anf. 93 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr talman! Jag får tacka socialministern för svaret.

I vanliga fall när man står här och diskuterar, brukar man snällt tacka för
svaret men säga att man ändå inte är nöjd. Den här gången måste jag säga
att det var ett ganska utförligt svar.

Det är naturligtvis mycket enklare att utöva tillsyn när det gäller dem som
är mindre vårdkrävande. Det står också i svaret att dessa patienter t.o.m.
skriver till socialstyrelsen osv. Men det är kanske inte i första hand de patien-
terna som jag har mina funderingar över.

De psykiskt störda och utvecklingsstörda som är särskilt vårdkrävande är
en grupp som har svårt att göra sig hörd. Socialstyrelsen inspekterar med
några års intervall. Men jag vill fråga socialministern om det inte finns anled-
ning att inspektionen vid dessa besök också mer ingående omfattar rutiner,
handledning och fortbildning. Det kan finnas svåra problem med relationer
och nyanställdas förmåga att kunna handskas med just dessa svårare patien-
ter.

Det är särskilt viktigt med utbildning när det gäller de vårdkrävande pa-
tienterna. Det har på senare tid också uppstått en debatt om de etiska frå-
gorna. Den är särskilt viktig när det gäller dessa människor som inte kan
göra sina röster hörda.

Det står i svaret att det är ”angeläget att fortlöpande utveckla och för-
bättra personalens fortbildning”. Men borde man inte på grund av dessa för-
hållanden kanske se över vården för de vårdkrävande?

Anf. 94 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Det är alldeles riktigt att mindre vårdkrävande personer har
lättare att göra sin stämma hörd. Som jag sade i mitt svar är det för de mest
vårdkrävande naturligtvis allra mest angeläget att anhöriga är uppmärk-
samma på signaler från sina barn, föräldrar eller andra nära anhöriga. Det
är ofta dessa personer som får den allra tidigaste kunskapen om att någon-
ting inte är bra. Man ser ofta på patienterna att det är någonting som inte
fungerar, och det är viktigt att också anhöriga är uppmärksamma på sådana
situationer som kan inträffa.

Det är oerhört viktigt med fortlöpande personalutbildning. Naturligtvis

måste man allteftersom vara uppmärksam på att de inspektioner som görs
också omfattar rutiner och att man gör en bedömning av om det finns till-
räcklig kompetent personal och tillräcklig kompetensutveckling.

Det finns redan i dag utomordentligt bra inspektioner. Jag kan inte säga
att de inte skulle kunna bli bättre. Allting kan förmodligen bli något litet
bättre, och utvecklingen bör gå framåt.

På ett område råder det inget tvivel om att man på senare år har uppmärk-
sammat behovet av personalutbildning, nämligen för frågor om etik och in-
tegritet. Det handlar om att med hjälp av sådan fortbildning av personal få
kunskap i sådana frågor. På det området är jag övertygad om att handledare,
lokala chefer och också socialstyrelsen är utomordentligt uppmärksamma
just med hänsyn till denna kategori av patienter.

Anf. 95 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr talman! Anledningen till att jag har uppmärksammat detta TV-pro-
gram och börjat fundera beror på att jag har tittat i ansvarsnämndens för-
teckning över ärenden. Jag har inte kunnat finna något ärende som härrör
från den psykiatriska vården. Dessa frågor blossar upp då och då. RSMH
påpekar ibland att det finns brister. Därför menar jag att man skall ägna sig
särskilt mycket åt de vårdkrävande patienterna.

De mest vårdkrävande patienterna har ofta inte någon nära anhörig som
ständigt besöker dem. Därför kan man kanske inte förlita sig på de anhöriga
i sådana fall.

Jag hoppas att denna kategori patienter uppmärksammas i ännu större ut-
sträckning i utbildningen.

Anf. 96 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Jag håller helt med om det som har sagts. I det här fallet är
den samhälleliga omvårdnaden, den offentliga verksamheten, oerhört bety-
delsefull. Här ser vi ett uttryck för den stora familjen visavi den lilla familjen.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1990/91:437 om utvärderingen av försöket med
distriktssköterskors förskrivning av läkemedel

Anf. 97 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Margitta Edgren har frågat mig vad jag avser att göra för att
en snabb utvärdering av försöket med rätt för distriktssköterskor i Jämtlands
län att förskriva läkemedel skall komma till stånd och att det kan prioriteras
av socialstyrelsen.

Försöket med rätt för distriktssköterskor i Jämtlands län att förskriva vissa
läkemedel startade i mars 1988 och skulle enligt planerna pågå i tre år varef-
ter en utvärdering skulle göras. Genom departementsbeslut i februari 1987
erhöll socialstyrelsen 250 000 kr. för försöksverksamheten inkl, utvärdering
av denna. Enligt beslut skall utvärderingen rapporteras till regeringen senast
under budgetåret 1991/92. I syfte att möjliggöra försöket antogs en tidsbe*

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

gränsad lag som innebar att också läkemedel som förskrivs av vissa distrikts-
sköterskor omfattas av förmånerna med prisnedsättning eller kostnadsbefri-
else enligt lagen om begränsning av läkemedelskostnader. Den tidsbegrän-
sade lagen gäller till utgången av innevarande år.

Jag följer med intresse verksamheten i Jämtland och ser fram emot den
begärda utvärderingen. Jag har under projektets gång varit i kontakt med
både socialstyrelsen och läkemedelsverket och därvid framhållit betydelsen
av utvärderingen. Enligt de uppgifter jag fått har denna påbörjats. I avvak-
tan på utvärderingen har försöksverksamheten i Jämtland förlängts året ut.
Skulle slutförandet av utvärderingen dröja så att ett slutligt ställningstagande
till verksamheten inte hinner tas före årets utgång, har jag för avsikt att före-
slå att lagen om läkemedelskostnader vid viss försöksverksamhet förlängs så
att ett avbrott i den pågående verksamheten kan undvikas inför en eventuell
permanentning av förskrivningsrätten.

Anf. 98 MARGITTA EDGREN (fp):

1 lerr talman! Tack för svaret, Ingela Thalén. Speciellt mycket tack för den
avslutande meningen, dvs. att om utvärderingen drar ut på tiden så kommer
inte projektet att hämmas utan får fortsätta.

Jag skrev i min fråga att försöket har pågått i tio år. Jag vill då för protokol-
let säga att det är fel. Däremot kan jag tala om att ett regeringsinitiativ togs
1978 för att socialstyrelsen skulle komma i gång med en sådan försöksverk-
samhet. Efter sex år, 1984, redovisade socialstyrelsen att det inte gick. Det
skulle bli för dyrt och för krångligt. Regeringen stod på sig, och 1985 gav
regeringen socialstyrelsen i uppdrag att försöket skulle genomföras. Försö-
ket startades 1988.

Detta klena intresse från socialstyrelsens sida för projektet befarar jag
skall överflyttas till utvärderingsprojektet. Projektet kostnadsberäknades
till 750 000 kr. Socialstyrelsen anslog 250 000 kr. Det kan litet grand skyllas
på att det inte fanns pengar till en sådan omfattande utvärdering som skulle
innefatta såväl omvårdnadsaspekter, attitydfrågor och säkerhetsaspekter
som ekonomiska aspekter.

Jag vill komplettera med några frågor till Ingela Thalén. Är Ingela Thalén
beredd att tillskjuta medel, om det är det som hindrar att det blir en utvärde-
ring för att eventuellt gå vidare eller förändra projektet? Om utvärderingen
skulle dra ut på tiden, är det tänkbart att utvidga försöksområdet trots att
det inte finns en gedigen utvärdering? Är det tänkbart att utvidga listan över
preparat? Det finns mycket stora ekonomiska vinster att hämta i den bättre
kontrollen som distriktssköterskor kan utföra av att ordinerade preparat
också används av patienterna.

Anf. 99 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Vid de förfrågningar som jag har gjort finns det inget som
hitintills tyder på att det skulle finnas ekonomiska problem för utvärde-
ringen. Som jag sade i en tidigare debattomgång behövs ofta mer av medel.
Jag förutsätter att de medel som har avsatts också skall täcka utvärderingen.

När det gäller den andra frågan om att utvidga försöket om utvärderingen
drar ut på tiden, tror jag inte att det är så bra. Det finns då risk för att det

inte blir en ordentlig och grundläggande utvärdering. Huruvida det skall gö-
ras ett annat försök någon annanstans får vi ta ställning till om en sådan fråga
dyker upp.

Samma resonemang gäller kring frågan om att utvidga listan. Det finns en
poäng med att ha ett försök med en bestämd avgränsning också när det gäller
område och lista. Det är då det går att göra en säker utvärdering och därmed
få ett bra resultat att jämföra med. Det har ingenting att göra med att jag
skulle vara avogt inställd. Tvärtom, jag tycker att försöket är utmärkt. Allt
talar för att det har varit framgångsrikt. Det handlar mer om metoder för
utvärdering än om att inte vilja göra fler försök av denna typ.

Anf. 100 MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talman! Jag är glad för att Ingela Thalén säger att allt talar för att
försöket har varit framgångsrikt. De rapporter som hitintills har kommit
fram har visat på det. Det är bra för människorna i glesbygden att kunna få
denna service.

När det gäller utvidgning av listan var en av förutsättningarna från början
att distriktsläkarna gavs möjlighet att utvidga listan utöver de 30 preparaten,
varav 16 skulle vara receptbelagda. Det har aldrig skett. Ingen distriktslä-
kare har utvidgat listan. Det speglar litet av misstron som kommer inte minst
från socialstyrelsen mot projektet över huvud taget. Därför är jag glad över
de klara och positiva besked som Ingela Thalén har givit i dag på hur hon ser
på verksamheten.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

24 § Svar på fråga 1990/91:461 om pensionstillägg för föräldrar som
vårdat handikappat barn

Anf. 101 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Marianne Jönsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen
är beredd att vidta för att möjliggöra för förälder som vårdat handikappat
barn att lättare erhålla särskilt pensionstillägg.

Lagstiftningen om rätt till särskilt pensionstillägg för vård av sjukt eller
handikappat barn trädde i kraft den 1 januari 1991. Under februari och mars
i år har det hunnit betalas ut 168 särskilda pensionstillägg. Av dessa 168 pen-
sionstillägg betalades 97 stycken ut med den högsta möjliga ersättningsni-
vån. Det betyder att dessa pensionärer har vårdat sina barn i minst 15 år. Att
över hälften av utbetalda särskilda pensionstillägg tillhör den högsta ersätt-
ningskategorin tyder inte på någon omfattande svårighet att få detta tillägg.

Det torde därför vara för tidigt att påstå att reglerna visat sig vara snäva.

För att få tillgodoräkna sig vårdår för långvarig vård av sjukt eller handi-
kappat barn behöver vården endast i tiden överstiga halva året. Det är dess-
utom få nya reformer som ges så lång retroaktivitet som det särskilda pen-
sionstillägget.

Det särskilda pensionstillägget är avsett att vara en övergångslösning för

4 Riksdagens protokoll 1990/91:81

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

föräldrar som under lång tid gått miste om pensionspoäng till följd av sina
vårdinsatser.

Man får inte glömma att ersättning för långvarig vård i hemmet utöver
särskilt pensionstillägg kan utges i andra former, varav flertalet är ATP-grun-
dande.

Riksförsäkringsverket har redan nu börjat följa upp varje ansökan om sär-
skilt pensionstillägg där försäkringskassan meddelat ett avslag. Regeringen
kommer att hålla sig väl informerad om resultatet av denna uppföljning.

Anf. 102 MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr talman! Tack för svaret. Jag är nöjd med det som socialministern sä-
ger på slutet, nämligen att regeringen vill hålla sig väl informerad om hur det
går med denna reform. Däremot blev jag något förvånad när socialministern
sade att det inte har varit någon omfattande svårighet att få detta pensions-
tillägg. Lagstiftningen om detta särskilda pensionstillägg trädde i kraft så
sent som den 1 januari 1991. Men enligt den information som jag har inhäm-
tat från föräldrar som har sökt detta särskilda pensionstillägg är det ytterligt
svårt att få detta beviljat. Detta vidimeras också från olika kassor. Jag har
en uppgift från Jönköpings län om att det där t.o.m. den 7 mars hade inkom-
mit 41 ansökningar om det särskilda pensionstillägget varav samtliga utom
en hade avslagits. I det län som jag representerar är det mycket få som har
fått sina ansökningar beviljade.

Socialministern säger att detta pensionstillägg betecknas som en över-
gångslösning och att det utgör bara en parentes. Men när denna lag trädde i
kraft sades det ju att detta skulle innebära en stor reform för föräldrar till
handikappade barn som hade gjort en stor samhällelig insats. Med detta
skulle samhällets uppskattning verkligen visas för dessa föräldrars vårdin-
sats. Regeringen skrev också i motiven till propositionen att samhällets kost-
nader för denna vård utan dessa insatser från föräldrarna skulle ha varit
mycket större.

Beträffande denna övergångslösning vill jag ställa följande fråga till social-
ministern: Var detta pensionstillägg inte tänkt att verkligen vara en kompen-
sation för den vård som dessa föräldrar meddelar?

Anf. 103 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Som sagts här har lagstiftningen varit i kraft under två och
en halv månad. Och av de ansökningar som hittills har inkommit har 168
beviljats, vilket är en ganska stor andel, och det är naturligtvis bra. Rege-
ringen skall följa utvecklingen noga.

Det finns en punkt i detta sammanhang som jag tror att man mycket noga
måste se över och det är en av förutsättningarna som handlar om hur lång
tid per dag som barnet har varit borta från hemmet. Jag kommer att be riks-
försäkringsverket att göra en särskild bedömning av detta rekvisit.

Det är fråga om en övergångslösning eftersom vi under senare år har haft
andra typer av vårdersättningar som har varit ATP-grundande, och därmed
kan man också med olika typer av vårdersättningar tjäna ihop ATP-poärig.
1 den meningen är detta naturligtvis en övergångsfråga, eftersom fler och fler
allteftersom åren går tjänar ihop till sin tjänstepension, och då krävs inte den

här typen av särskild ersättning. På det viset är detta en övergångslösning
men inte på något annat sätt.

Avsikten är också att riksförsäkringsverket skall följa upp varje särskilt
avslag och göra en analys av dem för att ta reda på vad som legat bakom
avslaget. Vi kommer under det första halvåret att få information. Då kan vi
göra en bedömning av om portgången har varit för trång eller om detta har
fungerat i enlighet med motiveringarna till lagen.

Anf. 104 MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr talman! En kategori av människor som jag har varit särskilt mycket
i kontakt med är föräldrar till utvecklingsstörda barn och ungdomar. I fråga
om dessa är rekvisitet verkligen snävt. Det sägs i 3§ andra stycket att man,
för att komma i åtnjutande av detta pensionstillägg och få räkna vårdår till
godo, skall ha haft både hel förtidspension eller helt sjukbidrag jämte handi-
kappersättning. Men det är mycket sällan som utvecklingsstörda beviljas
handikappersättning. Långt tillbaka i tiden, 1964, fanns invaliditetsersätt-
ningen. Men även då beviljades mycket sällan barn och ungdomar som var
handikappade på grund av utvecklingsstörning en sådan ersättning. Därför
vill jag fråga socialministern om regeringen härför avsikt att titta särskilt på
den här kategorin handikappade, nämligen de utvecklingsstörda.

Anf. 105 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Vid den genomgång som kommer att göras kommer vi natur-
ligtvis att titta även på den här typen av avslag. Riksförsäkringsverket kom-
mer att följa upp samtliga avslag som kassorna har fattat beslut om.

Anf. 106 MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr talman! Jag får nöja mig med detta, men jag skall noga följa utveck-
lingen på detta område. Det är mycket viktigt att de löften som dessa föräld-
rar har fått verkligen kan ge genomslag i en reform. Även om den inte är så
stor utgör den i varje fall en erkänsla från samhällets sida att man uppskattar
dessa föräldrars vårdinsatser.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1990/91:464 om kvalifikation för tjänst som chef
för vårdcentral

Anf. 107 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Lena Boström har frågat mig om jag avser att vidta några
åtgärder så att det bättre klarläggs vem som får utses som chef för en vård-
central.

Ledningsansvaret inom den offentliga hälso- och sjukvården regleras i 14 §
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Riksdagen har förra året på grundval
av regeringens proposition 1989/90:81 om ledningsansvaret inom den offent-
liga hälso- och sjukvården, m.m. beslutat om ändringar i paragrafen som trä-
der i kraft den 1 juli 1991. Vid behandlingen av propositionen anförde social-

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

utskottet att det utan nackdelar för patientsäkerheten borde kunna an-
komma på sjukvårdshuvudmännen att själva bestämma vid vilka enheter
den föreslagna ordningen med ett samlat ledningsansvar för specialistkom-
petent läkare vid vissa enheter för diagnostik eller vård och behandling
skulle tillämpas. Utskottet framhöll att socialstyrelsen borde meddela all-
männa råd till ledning för huvudmännen. Utskottet ansåg vidare att social-
styrelsen borde följa utvecklingen, och om det skulle visa sig finnas behov
därav, föreslå ändringar. Riksdagen godtog utskottets ställningstagande.

Socialstyrelsen har den 14 januari 1991 meddelat allmänna råd till ledning
för sjukvårdshuvudmännens bedömning av vilka enheter för diagnostik eller
vård och behandling som med hänsyn till patientsäkerheten behöver ledas
av läkare. Det är emellertid sjukvårdshuvudmännen som har att bedöma hur
ledningen av hälso- och sjukvården skall utformas.

Jag kommer med intresse att följa hur bestämmelserna kommer att tilläm-
pas, men finner för närvarande inte anledning att vidta några särskilda åtgär-
der.

Tredje vice talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande
i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.

26 § Svar på fråga 1990/91:465 om svenska vapen i Cambodja

Anf. 108 Statsrådet ANITA GRADIN (s):

Herr talman! Kent Lundgren har i fråga till utrikesministern gjort gällande
att svensk krigsmateriel har levererats till Pol Pot-gerillan i Cambodja och
frågat om utrikesministern avser vidta några åtgärder för att stoppa sådana
leveranser. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall
besvara frågan.

Kent Lundgren utgår i sin fråga från uppgifter som förekommit i olika re-
portage på TV. Uppgifter av liknande slag om att svenska vapen finns hos
olika gerillarörelser i Cambodja har även tidigare förekommit i pressen och
televisionen. Den första uppgift som jag kan belägga förekom i tidskriften
Asiaweek i augusti 1988. Där hävdades att svenska pansarvärnsvapen skulle
finnas hos Sihanouks armé. Senast förekom i oktober förra året en artikel i
Expressen, som i sin tur byggde på uppgifter i brittisk television om att gra-
natgevärssystemet Carl Gustaf skulle ha levererats från Sverige till gerillarö-
relser i Cambodja. Sådana uppgifter är självfallet felaktiga.

Sedan uppgifter av detta slag först började cirkulera har regeringen sökt
fastställa om det ligger någon sanning i uppgifterna om att svenska vapen
förekommer i Cambojda. Dessa utredningar har å ena sidan visat att det
förefaller vara riktigt att enstaka vapen av typ Carl Gustaf verkligen finns
hos gerillarörelser i Cambodja. Trots stora ansträngningar har vi dock inte
kunnat fastställa varifrån dessa vapen kan ha levererats till Cambodja och
inte heller huruvida detta skett i strid med åtaganden som vederbörande
lands regering har gjort gentemot Sverige. Granatgevärssystemet Carl Gus-
taf har som bekant sålts till många länder och licenstillverkas i några. Det

står i alla händelser klart att någon leverans av denna eller annan krigsmate-
riel från Sverige till Cambodja inte har förekommit.

Anf. 109 KENT LUNDGREN (mp):

Herr talman! Jag tackar Anita Gradin för svaret.

Skälet till att jag ställde frågan till utrikesministern var att jag inte räknar
med att det skall finnas några handelsavtal med Cambodja när det gäller va-
pen. Det var därför ganska naturligt att göra så.

Jag såg TV-programmet i fråga under allmänna motionstiden i januari vid
ett tillfälle då jag behövde koppla av från skrivandet. Jag blev ganska
chockad, inte bara för att man visade bilder på just Carl Gustaf-projektiler
utan också över att dessa var märkta FFV. Jag räknar inte med att det finns
någon legal försäljning, men i programmet utpekades Sverige som en viktig
part i illegala vapenleveranser.

Nu måste jag, som man brukar göra, ställa en ordningsfråga - jag vet inte
om licenstillverkade vapen märks FFV; jag tvivlar på det. Men det var FFV-
märkta vapen jag såg. Den internationella vapenhandeln är kanske bland
det vidrigaste som finns. Just när det gäller Cambodja är sådan handel höj-
den av snuskighet med tanke på vad som har hänt där förut och vad som nu
verkar vara på väg att hända igen. Men med tanke på att programmet var
så färskt tycker jag ändå att det skulle vara välgörande om regeringen lät
undersöka just den källan - eftersom programmet har sänts i det område där
svenska program kan mottas borde det inte vara särskilt svårt att ta reda på
om det finns några grunder för påståendet att Sverige är en icke oviktig leve-
rantör i det här sammanhanget.

Anf. 110 Statsrådet ANITA GRADIN (s):

Herr talman! Först och främst har inte den svenska regeringen eller
svenska myndigheter medverkat till några vapenleveranser till Cambodja,
vare sig direkt eller indirekt. I stället är det så att vi aktivt har jobbat för en
fredlig lösning i Cambodja.

Vi har så gott vi har kunnat undersökt de uppgifter som förekommit i
media, dvs. om media varit villiga att ställa sina källor till förfogande, vilket
de som bekant inte alltid är. Vi har genom de källor som vi kan få tag på
försökt se efter om granatgeväret finns i Cambodja. De undersökningarna
har givit oss informationen att det finns ett mindre antal grantatgevär och
granater, i första hand hos den icke-kommunistiska gerillan. Däremot har vi
med de här undersökningarna inte kunnat fastställa på vilket sätt de har
kommit dit.

Hela licenssystemet byggde tidigare på andra regler, och eftersom det här
är ett gammalt system kan det mycket väl ha förekommit reexport. Det kan
också vara så att något land har utrangerat de här vapnen, och på det sättet
kan de ha kommit till några i Cambodja. Men vi har alltså försökt att via
både diplomatiska och andra källor kartlägga detta, t.ex. genom att studera
foton och annat. Jag kan i dagsläget inte bidra med mer information än den
jag nu har lämnat.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på f rågor

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 111 KENT LUNDGREN (mp):

Herr talman! Jag tvivlar inte alls på att regeringen har gjort sitt bästa för
att ta reda på de här sakerna, eftersom jag vet att det finns ett klart ställnings-
tagande i den svenska politiken att reda ut de här sakerna med hänsyn till
det som hänt i just Cambodja. Om det, skulle jag till sist vilja fråga, dyker
upp fler uppgifter av detta slag, är regeringen då beredd att gå in och under-
söka sanningshalten och kanske även i detta specifika fall, eftersom det är så
färskt? Det skulle vara skönt att få ett uttalande för fredens sak om detta.

Anf. 112 Statsrådet ANITA GRADIN (s):

Herr talman! Om Kent Lundgren kan bidra med ytterligare informationer
är jag mycket tacksam. Då kan vi använda dem för att försöka komma vidare
i den här affären.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på fråga 1990/91:457 om miljösamarbetet med Lettland

Anf. 113 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Hugo Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta för att snabbt fullfölja den beslutade hjälpen på miljöområdet till Lett-
land.

Sedan tidigare pågår ett myndighetsanknutet samarbete på miljöområdet
med Sovjetunionen, inriktat särskilt på de baltiska republikerna. Detta sam-
arbete hanteras för svensk del av statens naturvårdsverk och avser kunskaps-
överföring i form av besöksutbyte, seminarier, etc. Aktiviteterna prioriteras
inom följande områden: miljölagstiftning, drift och skötsel av avloppsre-
ningsverk, hantering av miljöfarligt avfall, monitoring och analys av data re-
laterade till föroreningar i Östersjön och luftföroreningar samt jordbrukets
miljöproblem.

Våren 1990 beslutade riksdagen att en miljard kronor skall användas för
samarbete med Öst- och Centraleuropa under treårsperioden 1990/91—
1992/93, varav 900 milj.kr. finansieras över biståndsanslaget. Omkring 400
milj.kr. beräknas gå till miljösamarbete av olika slag.

För samarbetet med främst de baltiska republikerna har minst 45 milj.kr.
av totalt 150 milj.kr. avsatts för miljöinsatser under treårsperioden.

Beredningen för Internationellt Tekniskt-Ekonomiskt Samarbete (BITS)
handlägger i samarbete med statens naturvårdsverk, stödet för miljöområ-
det. Stöd kan utgå för miljöinsatser som prioriteras av Lettland och där man
gjort framställning till BITS.

I samarbetet med Lettland har IVL, efter stöd från BITS, förberett en mil-
jökonferens i Riga. Konferensen kommer att äga rum i maj. Jag har vidare
inhämtat att BITS bereder ärenden som rör vattenreningsinsatser och en stu-
die av det starkt miljöförorenande pappers- och massabruket Sloka samt en
konsultinsats som avser elsektorn.

46 Tredje vice talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande

i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.

28 § Svar på fråga 1990/91:467 om Rumänienflyktingar

Anf. 114 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Hadar Cars har frågat mig hur jag ser på invandrarverkets
rapport om Rumänien samt om asylansökningar av rumäner kommer att
prövas individuellt och huruvida regeringen kommer att följa upp vad som
händer med personer som avvisas till Rumänien.

Regeringen följer utvecklingen i Rumänien mycket noga och införskaffar
information från olika källor. Den delegation med representanter från in-
vandrarverket och arbetsmarknadsdepartementet som besökte Rumänien i
november 1990 träffade företrädare för ett stort antal organisationer och
grupper, och kunde därigenom ge en omfattande redogörelse för läget i
landet. De fakta som rapporten redogör för bekräftas i stor utsträckning av
annan information, bl.a. från UNHCR:

Flertalet asylsökande från Rumänien torde kunna återvända hem utan att
löpa risk för förföljelse. Det är naturligtvis nödvändigt att pröva varje ansök-
ning individuellt, vilket man gör med alla asylansökningar, oavsett den asyl-
sökandes nationalitet. Utgångspunkten är den enskildes situation mot bak-
grund av läget i hemlandet vid den tidpunkt då beslutet fattas.

Regeringen har ingen möjlighet och inte heller anledning att följa upp vad
som händer varje enskild individ som avvisas från Sverige. Vi följer utveck-
lingen i Rumänien och har goda kontakter där. Om anledning skulle upp-
komma kan vi naturligtvis underrätta oss om vad som hänt i ett enskilt fall.

Anf. 115 HADAR CARS (fp):

Herr talman! Tack, statsrådet. Av den skyndsamhet med vilken statsrådet
läste upp svaret får jag kanske inte intryck av att statsrådet är påtagligt enga-
gerad i den här frågan. Men jag hoppas ändå att statsrådet förstår att många
av de rumänska flyktingar som finns i landet nu undrar vad som skall hända
med dem, särskilt som de tycker att den rapport som de förstår att invandrar-
verket har tagit fram inte ger en riktig bild av förhållandena i landet. De
kan naturligtvis stödja sig på en del av vad andra, vanligtvis som objektiva
betraktade instanser, säger. Jag tänker på Amnesty International, som vid
en konferens så sent som i oktober förra året talade om ett misslyckande för
den rumänska regeringen när det gäller att upprätthålla och skydda mänsk-
liga rättigheter, och på Förenta nationernas särskilde representant Joseph
Voyame, som talar om fysiska och även psykiska övergrepp mot de männi-
skor som finns i Rumänien.

De får naturligtvis också rapporter som visar att de som har återvänt inte
har kunnat undgå att också drabbas av en viss typ av förföljelse. Det är mot
den bakgrunden jag har ställt frågan, dels hur statsrådet ser på situationen,
dels om statsrådet anser att det går att följa upp vad som händer med dem
som kanske ändå blir tvungna att återvända. Det är framför allt statsrådets
svar på den senare frågan som jag inte tycker är fullt tillfredsställande. Det
är klart att det inte går att följa upp varje enskilt fall, men nog måste man
försöka skapa sig en bild av problemet så att de som tvingas återvända inte
blir utsatta för förföljelse. Häri ligger avgörandet huruvida invandrarpoliti-
ken blir lyckad eller misslyckad.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 116 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Som det väl framgick av mitt svar är visserligen invandrar-
verkets delegation en viktig kunskapskälla, men den är långt ifrån den enda.
I alla de länder vi har asylsökande, speciellt när det gäller stora grupper, föl-
jer vi utvecklingen utomordentligt noga.

Det handlar naturligtvis inte bara om en enstaka rapport från Rumänien.
Vi måste följa utvecklingen under lång tid via den ordinarie rapportering
som vi får från vår beskickning i landet. Det är den viktigaste kunskapskäl-
lan. Vi har ju, vilket Hadar Cars också vet, skyldighet att rapportera läget i
fråga om mänskliga rättigheter.

Jag nämnde UNHCR. På svenskt initiativ har man för övrigt gjort en sär-
skild studie om Rumänien inom ramen för de s.k. konsultationerna. FNs
kommission för mänskliga rättigheter har dessutom haft en rapportör där.
Jag skulle kunna peka på en rad rapporter där den sammanlagda bilden in-
kluderar det som massmedierna kan förmedla och berättelser från enskilda
asylsökande. Allt detta måste vägas in i bilden när man tar ställning.

Vi brukar vara utomordentligt lyhörda och försöka följa upp vad som har
hänt enskilda ärenden om vi får rapporter om att det skulle ha hänt någon-
ting alldeles speciellt. Då måste vi också få veta vilket ärende och vilken per-
son det gäller. Men det är ju, vilket också Hadar Cars tycks förstå, omöjligt
att göra det rutinmässigt.

Anf. 117 HADAR CARS (fp):

Herr talman! Statsrådet refererar till en rapport av Per Erik Nilsson till
FNs flyktingkommissarie och ambassaden, men avstår, i varje fall vid detta
tillfälle, från att ge en egen värdering av de underrättelser och uppgifter hon
fått på det här sättet om hur det står till med de mänskliga rättigheterna i
Rumänien.

Jag vill ändå fråga om statsrådet har en sådan värdering klar för sig och
om den leder till några slutsatser om vad som skall hända med dem som har
sökt sig som flyktingar till Sverige.

Anf. 118 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag kan mycket kort redogöra för min uppfattning under den
minut jag har till förfogande. Rumänien befinner sig i en utvecklingsprocess
mot demokrati och mänskliga rättigheter. Jag vill inte påstå att den proces-
sen är avslutad. Man har kommit långt på en del områden, men det återstår
mycket.

Jag har funderat över om vi kan ge stöd till denna process och till arbetet
för att stödja de mänskliga rättigheterna. Religionsfrihet och föreningsfrihet
råder, och det finns ett stort antal politiska partier som verkar och en del av
dessa representerar minoritetsgrupper. Det är på en del av dessa faktorer
vi har grundat uppfattningen att det stora flertalet asylsökande torde kunna
återvända utan att löpa risk för den förföljelse som vi lägger in i begreppet
flyktingskap. Vi måste dock naturligtvis bedöma ärendena individuellt.

Anf. 119 HADAR CARS (fp):

Herr talman! Om det nu återstår mycket att göra innan man kan säga att
Rumänien har tagit tillräckliga steg mot demokrati och mänskliga rättighe-

ter, utgår jag ifrån att denna erfarenhet och kunskap, statsrådet, också kom-
mer att återspegla sig i den prövning som invandrarverket och i sista hand
invandrarministern gör. Dessa enskilda personer riskerar nu att inom kort
kanske få veta att deras tid i Sverige är ute och att de skall återvända till
Rumänien.

Överläggningen var härmed avslutad.

29 § Svar på fråga 1990/91:470 om Södertälje kanal

Anf. 120 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Tom Heyman har frågat mig om regeringen avser att ge så-
dana instruktioner till vägverket om reparation av bron över Södertälje ka-
nal att staten kan uppfylla kravet enligt vattendom från 1962 att öppna bron
vid anfordran.

Sedan Tom Heyman den 27 november 1990 ställde en fråga till mig om
motorvägsbron i Södertälje har det kontinuerligt pågått diskussioner och ut-
redningar parallellt med förberedelsearbetena med att iordningställa bron.

Beställning av nytt bromaskineri, manöverutrustning m.m. kan inte göras
innan ett underlag för beställningen tagits fram som innefattar kravspecifika-
tioner på den utrustning som skall beställas. Då det är av stor vikt att ny
utrustning är av god kvalitet och fyller högt ställda tekniska krav blir arbetet
med underlaget omfattande och tidskrävande. Den utrustning det gäller
skall ju fungera under lång tid och vara så driftsäker som möjligt. De krav
som ställs avviker inte från dem som ställs i andra liknande situationer. Frå-
gans handläggning har styrts av detta förhållande.

Den långa projekteringstiden har lämnat utrymme för kompletterande
studier. Parallellt med detta arbete har därför, sedan förra gången denna
fråga debatterades, statens industriverk på regeringens uppdrag utrett de nä-
rings- och regionalpolitiska konsekvenserna av de två alternativ till lösning
av broförbindelsen som diskuterats.

Denna utredning har på en del håll orsakat reaktioner och jag har bl.a.
uppvaktats av landshövdingarna i Västmanlands och Uppsala län. Från
dessa och även andra intressenter har framförts krav på att få lämna syn-
punkter på statens industriverks utredning. Jag har ansett det nödvändigt att
ta fram ett så fullständigt underlag som möjligt innan ett beslut fattas i denna
viktiga fråga. Därför har bl.a. länsstyrelserna beretts tillfälle att komma med
synpunkter till den 15 mars 1991.

Det material som nu finns kommer att beredas inom regeringskansliet och
regeringen kommer inom kort att fatta beslut i brofrågan. Innan detta har
skett kan varken jag eller regeringen ge vägverket några instruktioner om
att vidta åtgärder utöver de arbeten som redan pågår med att återställa bro-
förbindelsen.

Anf. 121 TOM HEYMAN (m):

Herr talman! Kommunikationsministerns svar är fullständigt obegripligt!
Sedan jag var uppe i denna fråga senast, för fyra månader sedan, har i princip
ingenting gjorts. Inte ett smack!

Prof. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

De underlag som kommunikationsministern hänvisar till finns till alla vä-
sentliga delar. De framtogs ju redan år 1962. Den bro som nu byggs är i allt
väsentligt en ombyggnad av den gamla. De viktiga delarna med kravspecifi-
kation finns ju redan tillgängliga i ritningar och underlag från 1962.

Jag kan inte tolka kommunikationsministerns svar på annat sätt än att re-
geringen inte på något sätt känner sig bunden av den gällande vattendomen
och helt struntar i de åtaganden som den innebär för staten gentemot Väs-
terås och Köpings kommuner.

Anf. 122 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Tom Heyman uttrycker här missnöje över handläggningen
av ärendet. Det gjorde han vid förra tillfället också. Då redovisade han det
förberedelsearbete som måste genomföras. Detta förberedelsearbete som
måste genomföras under alla förhållanden innebär inte att vi tappar tempo
när det gäller, om uttrycket tillåts, den slutliga lösningen.

Till detta kommer att motsättningarna är utomordentligt starka. Olika in-
tressen står emot varandra. Här finns ett stort ekonomiskt intresse som
också måste avgöras. Kostnadsskillnaden mellan de två alternativen är bety-
dande.

Jag har skyndat på ärendet så mycket som möjligt. Det fanns behov av att
låta statens industriverk göra en bedömning av regionalpolitiska och indust-
riella effekter av de två alternativen.

När det var gjort och vi fick de material vi hade begärt för att kunna gå till
beslut, anmäldes ett starkt intresse från ett antal länsstyrelser om att få lägga
fram synpunkter på de utredningsmaterial som statens industriverk hade
presenterat.

Det gav länsstyrelserna möjlighet att yttra sig fram till den 15 mars. Stock-
holms länsstyrelse har inte kunnat hålla tidsschemat utan inkommer under
de närmaste dagarna mad sitt svar. När vi har det materialet inne avser jag
att så snabbt som möjligt handlägga ärendet.

Anf. 123 TOM HEYMAN (m):

Herr talman! Behovet av en bro har redan en gång utretts. 1962 gjordes
en utredning, och då fastställdes de regler som skulle gälla för brons öpp-
ningsbarhet, den segelfria höjden. Grundförutsättningarna har sedan be-
kräftats av den utredning som Göteborgs universitet gjorde. Men den utred-
ningen kom fram till fel slutsats, och så började man med en utredning på
industriverket.

Ser regeringen på detta lättsamma sätt på alla vattendomar som reglerar
vattenflöden och renbeten i hela Sverige?

Anf. 124 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Nej, vi ser inte lättsinnigt på detta utan har funderat riktigt
allvarligt på detta liksom på de ekonomiska åtaganden som olika alternativ
innebär. Om Tom Heyman menar att ingenting har hänt sedan 1962 och att
det bara är att lägga det material som då fanns till grund för ett beslut i dag,
då tycker jag att Tom Heyman har en mycket märklig verklighetsbild. Det

har hänt ganska mycket på transportområdet sedan 1962 som gör att det
finns anledning att ordentligt begrunda vad vi nu står inför.

Anf. 125 TOM HEYMAN (m):

Herr talman! Det har förvisso hänt en del, och båtarna har bl.a. blivit
större och högre så att behovet av en öppningsbar bro närmast är större. Det
har snart gått ett år sedan broraset, och vägverket har fortfarande inte lyck-
ats komma till en lösning. Varje gång man öppnar en tidning får man läsa
om vägverkets nya uttalanden om att det inte vill bygga en bro. Jag tycker
att det nu är hög tid.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

30 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1990/91:127 och 131 till justitieutskottet
1990/91:128 och 132 till lagutskottet
1990/91:134 till finansutskottet

Skrivelse

1990/91:151 till skatteutskottet

Motionerna
1990/91:Ub91-Ubl09 till utbildningsutskottet
1990/91 :Krl9 och Kr20 till kulturutskottet
1990/91 :Ubll0-Ubl76 till utbildningsutskottet
1990/91 :Ju26-Ju30 till justitieutskottet
1990/91 :Jol25-Jol41 till jordbruksutskottet
1990/91 :Föl-Fö20 till försvarsutskottet
1990/91 :Sf28—Sf34 till socialförsäkringsutskottet
1990/91 :Bo48-Bo54 till bostadsutskottet
1990/91 :Bo43-Bo47 till bostadsutskottet
1990/9EA23-A32 till arbetsmarknadsutskottet

31 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Redogörelserna

1990/91:7 Riksdagens revisorers berättelse över granskningen av Stiftelsen
Riksbankens jubileumsfonds verksamhet under år 1990

1990/91:9 Riksdagens revisorers berättelse över granskningen av riksban-
kens verksamhet under år 1990

Motionerna

Prot. 1990/91:81 med anledning av prop. 1990/91:93 Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.
19 mars 1991 1990/91 :So48 av Berit Löfstedt m.fl. (s)

1990/91 :So49 av Lola Björkquist m.fl. (fp, m, c, v, mp)

1990/91 :So50 av Göran Ericsson (m)
1990/91:So51 av Anita Stenberg (mp)

1990/91 :So52 av Margitta Edgren och Lola Björkquist (fp)

1990/91 :So53 av Lars Werner m.fl. (v)

1990/91:So54 av Barbro Westerholm (fp)

Konstitutionsutskottets betänkanden

199O/91:KU11 Offentlighet, integritet och ADB

1990/91 :KU29 Presstöd

Justitieutskottets betänkanden

1990/91 :JuU15 Anslag till åklagarväsendet

1990/91:JuU16 Anslag till domstolsväsendet

1990/91 :JuU17 Anslag till kriminalvården

Utrikesutskottets betänkanden

1990/91 :UU14 Vissa anslag m.m. inom utrikesdepartementets område
1990/91:UU17 Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna

32 § Anmälan om fråga

Anmäldes att följande fråga framställts

den 18 mars

1990/91:472 av Barbro Westerholm (fp) till industriministern om tobaks-
reklam:

Procordia har varit huvudsponsor för Vasaloppet och i samband med det
i sin reklam framhävt några av sina tobaksprodukter. Gällande regler om
begränsning av tobaksreklam innebär att tobaksreklam inte får förekomma
vid idrottsevenemang.

Mot denna bakgrund vill jag fråga industriministern:

Avser statsrådet, som företrädare för statens ägarintresse i Procordia, att
vidta några åtgärder för att förhindra att koncernen i framtiden på liknande
sätt kringgår eller överträder lagens regler mot tobaksreklam?

33 § Kammaren åtskildes kl. 19.03.

Förhandlingarna leddes

av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen
kl. 16.22 och

av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991

Vid protokollet

STAFFAN HANSSON

/Barbro Karlsson

Prot. 1990/91:81

19 mars 1991 Innehållsförteckning

Tisdagen den 19 mars

I § Justering av protokoll................................. 1

2§ Ledighet........................................... 1

3 § Svar på fråga 1990/91:424 om den sovjetiska rapporten om ubåten

U 137........................................... 1

Försvarsminister Roine Carlsson (s)

Per Gahrton (mp)

4§ Svar på fråga 1990/91:438 om kustbevakningens postering på

Dalarö.......................................... 2

Försvarsminister Roine Carlsson (s)

Åke Wictorsson (s)

5 § Svar på fråga 1990/91:463 om åtgärder mot värnpliktigas skadegö-

relse under permissionsresor.......................... 4

Försvarsminister Roine Carlsson (s)

Erkki Tammenoksa (s)

6§ Svar på fråga 1990/91:362 om irakiska ambassadens videoöver-
vakning ......................................... 6

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Birgit Henriksson (m)

7 § Svar på fråga 1990/91:393 om Rumänien och de mänskliga rättig-

heterna.......................................... 7

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Inger Koch (m)

8 § Svar på fråga 1990/91:410 om Iran och mänskliga rättigheter ... 9

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Berith Eriksson (v)

9§ Svar på fråga 1990/91:413 om USA och de mänskliga rättighe-

terna............................................ 10

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Annika Åhnberg (v)

10 § Svar på fråga 1990/91:415 om de baltiska staterna och de mänsk-

liga rättigheterna .................................. 11

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Jan Jennehag(v)

II § Svar på fråga 1990/91:416 om konventionen om barnens rätt i

samhället........................................ 13

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Bertil Måbrink (v)

12 § Svar på fråga 1990/91:417 om El Salvador och de mänskliga rät- Prot. 1990/91:81

tigheterna........................................ 14 19 mars 1991

Utrikesminister Sten Andersson (s)
Jan Strömdahl (v)

13 § Svar på fråga 1990/91:418 om Kina och de mänskliga rättighe-

terna............................................ 16

Utrikesminister Sten Andersson (s)
Bertil Måbrink (v)

14 § Svar på fråga 1990/91:419 om de homosexuella och arbetet för

mänskliga rättigheter............................... 18

Utrikesminister Sten Andersson (s)
Ylva Johansson (v)

15 § Svar på fråga 1990/91:425 om Sveriges neutralitet och en ansö-

kan om medlemskap i EG........................... 19

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Per Gahrton (mp)

16 § Svar på fråga 1990/91:426 om de mänskliga rättigheterna i Peru

och Filippinerna................................... 23

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Bengt Hurtig (v)

17 § Svar på frågorna 1990/91:429 och 469 om bombningarna i Irak

och den kurdiska befolkningen........................ 24

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Berith Eriksson (v)

Lola Björkquist (fp)

18 § Svar på fråga 1990/91:450 om neutralitetspolitiken och uppgif-

terna om svensk signalspaning mot Sovjet............... 27

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Lars Werner (v)

19 § Svar på fråga 1990/91:462 om de albanska flyktingarna....... 31

Utrikesminister Sten Andersson (s)
Lars Leijonborg (fp)

20§ Meddelande om svar på interpeliation 1990/91:162 .......... 33

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Ajournering........................................... 33

Återupptagna förhandlingar............................... 33

21 § Svar på fråga 1990/91:459 om ett eventuellt avtal med EG inom

jordbruksområdet.................................. 33

Jordbruksminister Mats Hellström (s)
Per-Ola Eriksson (c)

22 § Svar på fråga 1990/91:436 om tillsynen över den psykiatriska vår-

den ............................................. 37

Socialminister Ingela Thalén (s)
Ingrid Hemmingsson (m)

23 § Svar på fråga 1990/91:437 om utvärderingen av försöket med

distriktssköterskors förskrivning av läkemedel............ 39

Socialminister Ingela Thalén (s)
Margitta Edgren (fp)

Prot. 1990/91:81 24§ Svar på fråga 1990/91:461 om pensionstillägg för föräldrar som

19 mars 1991 vårdat handikappat barn............................. 41

Socialminister Ingela Thalén (s)

Marianne Jönsson (c)

25 § Svar på fråga 1990/91:464 om kvalifikation för tjänst som chef för

vårdcentral....................................... 43

Socialminister Ingela Thalén (s)

26 § Svar på fråga 1990/91:465 om svenska vapen i Cambodja..... 44

Statsrådet Anita Gradin (s)

Kent Lundgren (mp)

27 § Svar på fråga 1990/91:457 om miljösamarbetet med Lettland . . 46

Miljöminister Birgitta Dahl (s)

28 § Svar på fråga 1990/91:467 om Rumänienflyktingar.......... 47

Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)

I ladar Cars (fp)

29 § Svar på fråga 1990/91:470 om Södertälje kanal............. 49

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

Tom Heyman (nr)

30 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 51

31 § Bordläggning...................................... 51

32 § Anmälan om fråga

1990/91:472 av Barbro Westerholm (fp) om tobaksreklam ... 52

gotab 98399, Stockholm 1991

Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:81 Tisdagen den 19 mars

Riksdagens protokoll

1990/91:81

Kl. 14.30-16.22

18.00-19.03

1 § Justering av protokoll

2§ Ledighet

3 § Svar på fråga 1990/91:424 om den sovjetiska rapporten om ubåtenU 137

4§ Svar på fråga 1990/91:438 om kustbevakningens postering påDalarö

5§ Svar på fråga 1990/91:463 om åtgärder mot värnpliktigas skade-görelse under permissionsresor

6 § Svar på fråga 1990/91:362 om irakiska ambassadens videoöver-vakning

7 § Svar på fråga 1990/91:393 om Rumänien och de mänskliga rättig-heterna

8 § Svar på fråga 1990/91:410 om Iran och mänskliga rättigheter

9§ Svar på fråga 1990/91:413 om USA och de mänskliga rättighe-terna

10 § Svar på fråga 1990/91:415 om de baltiska staterna och de mänsk-liga rättigheterna

11 § Svar på fråga 1990/91:416 om konventionen om barnens rätt isamhället

12 § Svar på fråga 1990/91:417 om El Salvador och de mänskliga rät-tigheterna

13 § Svar på fråga 1990/91:418 om Kina och de mänskliga rättig-heterna

14 § Svar på fråga 1990/91:419 om de homosexuella och arbetet förmänskliga rättigheter

15 § Svar på fråga 1990/91:425 om Sveriges neutralitet och en ansö-kan om medlemskap i EG

16 § Svar på fråga 1990/91:426 om de mänskliga rättigheterna i Peruoch Filippinerna

17 § Svar på frågorna 1990/91:429 och 469 om bombningarna i Irakoch den kurdiska befolkningen

18 § Svar på fråga 1990/91:450 om neutralitetspolitiken och uppgif-terna om svensk signalspaning mot Sovjet

19 § Svar på fråga 1990/91:462 om de albanska flyktingarna

20 § Meddelande om svar på interpellation 1990/91:162

Ajounering

Återupptagna förhandlingar

21 § Svar på fråga 1990/91:459 om ett eventuellt avtal med EG inomjordbruksområdet

22 § Svar på fråga 1990/91:436 om tillsynen över den psykiatriskavården

23 § Svar på fråga 1990/91:437 om utvärderingen av försöket meddistriktssköterskors förskrivning av läkemedel

24 § Svar på fråga 1990/91:461 om pensionstillägg för föräldrar somvårdat handikappat barn

25 § Svar på fråga 1990/91:464 om kvalifikation för tjänst som chefför vårdcentral

26 § Svar på fråga 1990/91:465 om svenska vapen i Cambodja

27 § Svar på fråga 1990/91:457 om miljösamarbetet med Lettland

28 § Svar på fråga 1990/91:467 om Rumänienflyktingar

29 § Svar på fråga 1990/91:470 om Södertälje kanal

30 § Hänvisning av ärenden till utskott

31 § Bordläggning

32 § Anmälan om fråga

3 § Svar på fråga 1990/91:424 om den sovjetiska rapporten om ubåten
U 137

4§ Svar på fråga 1990/91:438 om kustbevakningens postering på
Dalarö

5§ Svar på fråga 1990/91:463 om åtgärder mot värnpliktigas skade-
görelse under permissionsresor

6 § Svar på fråga 1990/91:362 om irakiska ambassadens videoöver-
vakning

7 § Svar på fråga 1990/91:393 om Rumänien och de mänskliga rättig-
heterna

9§ Svar på fråga 1990/91:413 om USA och de mänskliga rättighe-
terna

10 § Svar på fråga 1990/91:415 om de baltiska staterna och de mänsk-
liga rättigheterna

11 § Svar på fråga 1990/91:416 om konventionen om barnens rätt i
samhället

12 § Svar på fråga 1990/91:417 om El Salvador och de mänskliga rät-
tigheterna

13 § Svar på fråga 1990/91:418 om Kina och de mänskliga rättig-
heterna

14 § Svar på fråga 1990/91:419 om de homosexuella och arbetet för
mänskliga rättigheter

15 § Svar på fråga 1990/91:425 om Sveriges neutralitet och en ansö-
kan om medlemskap i EG

16 § Svar på fråga 1990/91:426 om de mänskliga rättigheterna i Peru
och Filippinerna

17 § Svar på frågorna 1990/91:429 och 469 om bombningarna i Irak
och den kurdiska befolkningen

18 § Svar på fråga 1990/91:450 om neutralitetspolitiken och uppgif-
terna om svensk signalspaning mot Sovjet

21 § Svar på fråga 1990/91:459 om ett eventuellt avtal med EG inom
jordbruksområdet

22 § Svar på fråga 1990/91:436 om tillsynen över den psykiatriska
vården

23 § Svar på fråga 1990/91:437 om utvärderingen av försöket med
distriktssköterskors förskrivning av läkemedel

24 § Svar på fråga 1990/91:461 om pensionstillägg för föräldrar som
vårdat handikappat barn

25 § Svar på fråga 1990/91:464 om kvalifikation för tjänst som chef
för vårdcentral