Riksdagens protokoll

1990/91:76

Tisdagen den 12 mars

Kl. 14.30-16.43

18.00-18.30

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 6 mars.

Protokoll

1990/91:76

Svar på frågor

2§ Svar på fråga 1990/91:404 om förtidspensionärerna och skatte-
omläggningen

Anf. 1 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Lennart Nilsson har frågat mig om vilka åtgärder som rege-
ringen är beredd att vidta för att rätta till en enligt honom uppenbar brist i
det nya skattesystemet. Det exempel som Lennart Nilsson tar upp avser ef-
fekten efter skattereformen för en person med halv förtidspension.

Det tidigare extra avdraget för folkpensionärer har i samband med skatte-
reformen ersatts av ett särskilt grundavdrag. Enligt huvudregeln uppgår det
särskilda grundavdraget till 1,325 basbelopp för gifta folkpensionärer och till
1,5 basbelopp för ensamstående folkpensionärer. Ålderspensionärernas
grundförmåner blir härigenom inte skattebelagda.

Det särskilda grundavdraget är begränsat till faktisk uppburen folkpen-
sion samt pensionstillskott eller motsvarande ATP. För förtidspensionärer är
det särskilda grundavdraget begränsat till faktisk uppburen folkpension samt
52 % av pensionstillskott enligt 2 a § lagen om pensionstillskott. Härigenom
får den som har hel förtidspension lika stort grundavdrag som en ålderspen-
sionär.

Skälet till begränsningen till faktisk uppburen pension resp, pensionstill-
skott är att det särskilda grundavdraget inriktas på att undanta de förmåner
som motsvarar ålderspensionärernas grundförmåner från beskattning. Ef-
tersom det särskilda grundavdraget inte avtrappas mot arbetsinkomster
skulle utan en sådan begränsning t.ex. den som har halv förtidspension och
samtidigt betydande arbetsinkomster kunna tillgodogöra sig särskilt grund-
avdrag från arbetsinkomsterna.

Jag vill också framhålla att reglerna är så konstruerade att den som har
folkpension alltid är garanterad minst lika stort grundavdrag som en för-
värvsarbetande person. Exempelvis betalar den som uppbär halv förtidspen-
sion och inte har några andra inkomster avsevärt mindre i skatt än en deltids-
arbetande icke-pensionär med lika stor inkomst. 1

1 Riksdagens protokoll 1990/91:76

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Frågan om utformningen av det särskilda grundavdraget för pensionärer
är komplicerad. Detta beror på att en avvägning måste göras mellan flera
svårförenliga mål. Genom det särskilda grundavdraget skall ålderspensionä-
rernas grundförmåner undantas från skatt utan att samtidigt oskäliga skatte-
lättnader uppstår för dem som har höga pensionsinkomster. Reglerna skall
också uppmuntra pensionärer till förvärvsarbete, men bör inte medföra
omotiverade skattelättnader för pensionärer med arbetsinkomster i förhål-
lande till förvärvsarbetande icke-pensionärer.

Finansdepartementet följer noga effekterna av skattereformen på olika
områden, inte minst vad gäller pensionärerna. Effekterna av det särskilda
grundavdraget studeras för närvarande särskilt. Innan denna analys avslu-
tats är jag inte beredd att ta ställning till om några justeringar av det särskilda
grundavdraget bör göras.

Anf.2 LENNART NILSSON (s):

Herr talman! Det finns saker och ting här i livet som man kan förklara,
men det finns också saker som man inte kan försvara. Är man politiker kan-
ske man kan läsa det här svaret utifrån de utgångspunkter man har haft, med
andra ord att det är komplicerat med skatter. Jag tillhör dem som anser att
skatteomläggningen är viktig, men jag tillhör också dem som inte anser att
man kan försvara uppenbara tokigheter i ett system. Vi har rätt och skyldig-
het att ordna till sådana saker.

Utifrån det exempel jag hade i min fråga, blir man inte mycket klokare av
det här svaret. Min fråga gällde en person med halv förtidspension som på
grund av prisutveckling och annat fick kompensation den 1 januari med 239
kr. Av dessa 239 kr. gick det mesta åt till skatt - förutom 7 kr. per månad.

Vi har således skapat ett skattesystem som slår på detta sätt mot en person
med halv förtidspension utan inkomster. Det gäller ofta hemmafruar som
har kämpat med barn, aldrig har kunnat klara ett förvärvsarbete och har
kommit upp i ålder, men som nu har fått förtidspension på grund av sjuk-
dom. De har fått halv förtidspension, eftersom de har gjort en viss insats i
hemmet. Det är litet svårt att förklara detta för en människa som har varit
förtidspensionär i många år och aldrig har betalat skatt, men helt plötsligt på
grund av en skatteomläggning - som jag sade att jag står bakom - måste be-
tala skatt. Min fråga gällde därför vilka åtgärder regeringen är beredd att
vidta för att rätta till bristerna.

Jag vill fråga statsrådet om han anser att detta är en brist i skattesystemet.
Vidare vill jag upprepa min fråga om statsrådet är beredd att medverka till
att rätta till bristerna för den lilla grupp det handlar om. De flesta människor
som har halv förtidspension arbetar, men det finns en grupp som aldrig har
haft chans att förvärvsarbeta. Frågan gäller därför om statsrådet är beredd
att göra något, exempelvis beträffande det särskilda grundavdraget, för just
den här gruppen.

Anf. 3 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Först vill jag säga till Lennart Nilsson att jag anser att den
skattereform som nyligen har genomförts i allt väsentligt är mycket bra och
att den innebär stora förbättringar för det stora flertalet skattebetalare i det

här landet. De partier som står bakom skattereformen har all rätt att känna
stolthet över den. Vi har ingen anledning att skämmas för denna, tvärtom.

Vid en sådan här stor omläggning kan det dock inte uteslutas att det dyker
upp olägenheter och brister som man inte var medveten om från början men
som uppdagas efter hand. Det kan ibland ske därför att vår förmåga är be-
gränsad. Det kan också ske därför att det med bästa vilja i världen faktiskt
inte går att undvika vissa olägenheter, eftersom olika ambitioner kommer i
konflikt med varandra. Det är sällan man kan hitta enkla lösningar som löser
alla problem.

I det här fallet finns det en grupp - jag tror att den är ganska liten - förtids-
pensionärer med låg inkomst som hamnar i en situation som även jag tycker
är beklaglig. Jag vill gärna understryka att det finns en ambition - jag tror
att den är gemensam för de båda partier som står bakom skattereformen -
att rätta till dessa olägenheter. Vi skall dock ta några dagar på oss för att
analysera detta, så att den lösning vi väljer inte kommer att skapa nya pro-
blem.

Vi vill inte skapa ett invecklat behovsprövat system som leder till en
mängd krångel och integritetsintrång. Vi vill dock inte heller införa skattefa-
vörer, där det i praktiken visar sig att en stor del av skattefavören tillfaller
människor med mycket höga inkomster som inte behöver några ytterligare
insatser. Vi arbetar vidare med sikte på att finna en lösning som skall lösa
just denna grupps problem. Jag har goda förhoppningar om att vi skall kunna
göra det och återkomma med ett konkret förslag inom kort.

Anf. 4 LENNART NILSSON (s):

Herr talman! Nu blir det helt plötsligt bättre, och det är jag glad för. När
det uppstår fel och brister är det viktigt för oss som politiker att vi är beredda
att erkänna att det ibland kan bli fel och att vi är beredda att rätta till dem.

Jag har talat om de små i samhället. Den här gruppen består framför allt
av kvinnor som tycker att de inte vill ligga samhället till last, men som i en
situation med en skatteomläggning - som jag tycker är bra - upplever att de
kommer i kläm. Det är uppenbart en brist, vilket statsrådet här har erkänt.
Efter det här sista inlägget utgår jag ifrån att vi inom en snar framtid kommer
att få ett förslag till riksdagen som innebär att man löser situationen för den
här gruppen, de små i samhället, som har kommit i kläm på grund av skatte-
omläggningen.

Anf. 5 Statsrådet ERIK ÅSBRINK(s):

Herr talman! Jag kan bekräfta detta. Vi har samma ambitioner när det
gäller att hitta en lösning på problemet som tillgodoser de fördelningspoli-
tiska krav som vi ställer och som samtidigt innebär minsta möjliga krångel.
Vi skall helst försöka vidta åtgärder inom skattesystemets ram. Vi skall
också, i den mån det innebär kostnader, hitta en ansvarsfull finansiering.
Detta är ambitionen. Jag räknar med att vi kan återkomma med förslag inom
kort.

Anf. 6 LENNART NILSSON (s):

Herr talman! Jag ber än en gång att få tacka statsrådet för svaret. Det visar
trots allt att det finns möjligheter att ställa frågor i riksdagen och få positiva

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

svar som kommer att leda till att människor upplever att om det finns fel och
brister i samhället, är en socialdemokratisk regering beredd att rätta till dem.

Överläggningen var härmed avslutad.

Svar på fråga 1990/91:449 om återbetalningen av tvångsspar-
medlen

Anf. 7 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Hugo Hegeland har frågat mig om det inte bara vore billigt
utan också rationellt att låta slutskattesedeln bli avräkningsnota även för det
tillfälliga sparandet så att återbetalningen av medlen sker samtidigt med
återbetalningen av överskjutande preliminärskatt.

Regeringen har, som Hugo Hegeland säkert vet, vid regeringssammanträ-
det i torsdags beslutat att föreslå riksdagen att återbetalningen av det tillfäl-
liga sparandet skall tidigareläggas. Regeringen föreslår att 1989 års sparande
skall betalas tillbaka senast under maj i år och att 1990 års sparande skall
betalas tillbaka senast under februari nästa år.

Under arbetet med regeringens förslag övervägdes att återbetala 1990 års
sparande på det sätt som Hugo Hegeland anger i sin fråga. Vi valde emeller-
tid en annan väg. Den överskjutande skatten har under de senaste åren ökat
varje år. Den överskjutande skatt som utbetalades i december 1990 uppgick
till ca 24 miljarder kronor. Det är av stabiliseringspolitiska skäl inte försvar-
ligt att ytterligare späda på statens utbetalningar till hushållen i december
1991.

Anf. 8 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för försöket att svara på min fråga. Men
tyvärr kan jag inte godta det. Jag kan inte anlägga samma optimistiska ton
som Lennart Nilsson gjorde.

Argumentet att det av stabiliseringspolitiska skäl inte är försvarligt att yt-
terligare späda på statens utbetalningar till hushållen i december 1991 håller
inte. Alla som vet att de har en del kvar av tvångssparandet som de får ut i
januari, kommer att handla för detta belopp i december, nämligen på sina
kontokort. De enda som tjänar på detta är naturligtvis kontokortsföretagen
som med sina höga räntor kommer att debitera dessa människor som köper
på kredit, eftersom de vet att de får ut resten av sitt belopp i januari. Detta
har ingen stabiliseringspolitisk verkan. Det tror jag inte ett ögonblick.

Den här extra utbetalningen ökar tvärtom statens utgifter med drygt 100
milj.kr. Det är mycket mera praktiskt att betala tillbaka pengarna när man
ändå räknar av skatten i december. Man gör det för dem som har underskott.
Man gör då avräkningen mot återbetalningen av sparandet.

Jag kan tyvärr inte godkänna argumentet att det skulle vara stabiliserings-
politiskt motiverat. Det rör sig om 3,5 miljard av totalt 12 miljarder, eller
hur?

Anf. 9 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Påståendet att det inte har någon stabiliseringspolitisk effekt
vilken tidpunkt man väljer för återbetalning får stå för Hugo Hegelands räk-
ning. Jag är inte beredd att instämma i detta. Jag ser en poäng i att man delar
upp återbetalningen. Den sedvanliga överskjutande skatten - vilket utgör
den största delen - kommer i december. Det kan vara en fördel för hushållen
att de även får en slant i februari. Det kan behövas några kronor även efter
det att julfirandet är avklarat.

Dessutom har jag, uppenbarligen till skillnad från Hugo Hegeland, för-
hoppningen och förvissningen om att en betydande del av dessa pengar inga-
lunda kommer att konsumeras utan placeras i annat sparande. Därför går
regeringen också ut med erbjudandet att tillåta extrainsättningar i allemans-
sparandet vid den aktuella tidpunkten.

Påståendet att återbetalningen skulle kosta 100 milj.kr. extra är felaktigt.
Det är sant att återbetalningen i sig kostar knappt 100 milj.kr. Den kostna-
den påverkas dock inte av vilken tidpunkt man väljer för återbetalningen.
Den kostnaden uppstår oavsett när man betalar tillbaka pengarna. Vi har
således inte ådragit staten några ökade kostnader.

Anf. 10 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Det är klart att det leder till ökade kostnader. Utbetalnings-
kort skall skickas ut, till en kostnad av minst 25 kr. styck. Detta belopp skall
multipliceras med antalet skattebetalare som skall få utbetalningskort.
Denna kostnad hade man sluppit om man hade gjort återbetalningen samti-
digt som man betalar tillbaka överskjutande skatt. Det går inte att förneka
detta.

Erik Åsbrink har dock en mycket konstig argumentering när det gäller
dessa frågor. Statsrådet sade vid presskonferensen i torsdags att regeringen
vill tacka alla de människor som genom sitt sparande har gjort en viktig in-
sats för att i ett besvärligt läge stabilisera landets ekonomi. Det är ju rege-
ringen som har sparat en del genom att ta ut alltför hög skatt och nu betalar
tillbaka överskjutande skatt. Människorna har inte alls gjort någon insats.
De har tyckt illa om detta tvång. Därför har ni nu så bråttom att betala till-
baka detta, vilket i och för sig är bra. Jag förstår inte denna argumentering.
Det borde vara skattebetalarna som skall tacka för att de får ut pengarna
tidigare än vad som var tänkt.

Anf. 11 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Jag beklagar att det är mycket som Hugo Hegeland inte för-
står. Jag får väl försöka lära mig att leva med den vissheten.

Det tack som jag framförde till svenska folket, till alla dem som har delta-
git i det här sparandet, står jag för. De har gjort en värdefull insats.

Självklart har det framförts kritik mot detta förslag. Många har varit emot
det, vilket jag är medveten om. Denna åtgärd skiljer sig dock inte från tusen-
tals andra åtgärder som beslutas i demokratisk ordning av Sveriges riksdag
och som innebär att vi tar ut skatter och avgifter och beslutar om olika utgif-
ter. Dessa beslut fattas på det sätt som vi har valt i ett demokratiskt samhälls-
system. Det betyder inte att alla dessa beslut gillas av samtliga människor i

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

detta land. Den ordningen har vi på alla andra områden. Jag kan inte se att
det skulle vara någon skillnad i det här avseendet.

Som jag sade i mitt förra inlägg uppstår ingen merkostnad. Kostnaden för
återbetalning uppstår ju oavsett vilken tidpunkt vi väljer.

Anf. 12 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Erik Åsbrink fortsätter här att argumentera på detta egen-
domliga sätt. Han säger att svenska folket har gjort en värdefull insats. Fol-
ket har inte gjort någonting. Det är tvärtom staten som har tagit ut för
mycket skatt av svenska folket och kallar en del av det för tvångssparande
och betalar tillbaka detta senare. Erik Åsbrink tackar svenska folket för
detta. Det är otroligt.

Det är ungefär lika obegåvat som de fem morötterna som statsrådet visade
upp vid presskonferensen och ville locka svenska folket med. Åsnor lockar
man med morötter, särskilt när de är färska och osköljda! Erik Åsbrink kän-
ner väl till Bileams åsna. Bileam gjorde tvärtom, han piskade på i stället för
att locka med en morot. Erik Åsbrink betraktar tydligen hela svenska folket
som en samling åsnor som skall lockas med morötter. Jag frågar mig vad det
är för en trädgårdsodlare i finansdepartementet som Erik Åsbrink har som
rådgivare inför sådana här konstiga uttalanden.

Anf. 13 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Jag förstår att denna typ av sofistikerade resonemang bara
kan åstadkommas av en professor i nationalekonomi. Jag skäms inte ett dugg
för liknelsen med morötterna. Morötter kan vara ett instrument för att
åstadkomma effekter i det ekonomiska livet. Ett annat instrument är piskan
eller käppen. Hugo Hegeland kanske föredrar det.

Anf. 14 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Erik Åsbrinks argumentering blir omöjligare och omöjli-
gare. Vi var emot tvångssparandet, så det är inte aktuellt för vår del oavsett
om man skall locka svenska folket med en morot eller hota med piskan. För
att komma undan tvångssparandet och de obehagligheter som det har ställt
till med går Erik Åsbrink ut och tackar svenska folket för att man har fått ta
pengar. Ni har tvingat er till dessa pengar. Vi kunde inte göra något. Vi
kunde varken välja morot eller piska när det gäller regeringen. Vi hade ty-
värr inte den möjligheten. Ni bara tog dessa pengar, detta överskott av skat-
ter. Det betalas nu tillbaka, och efter detta tvång säger Erik Åsbrink: Tack
skall ni ha för hjälpen.

Anf. 15 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Hugo Hegeland tillhör ett parti som sedan mycket lång tid
tillbaka har vant sig av med att ta någon form av ansvar för samhällsutveck-
lingen och den ekonomiska politiken. Det är naturligtvis lätt för er att stå vid
sidan om och skälla och göra er lustiga över olika inslag.

För regeringens och socialdemokraternas del är vi beredda att ta ansvar i
framtiden på samma sätt som vi har gjort tidigare, även om det ibland inne-
fattar åtgärder som inte är särskilt populära. Vi kan nu ändå glädja oss åt att

vi under senare tid har åstadkommit en betydande uppgång av hushållens
sparande, av det frivilliga sparandet, som medför att den här typen av insat-
ser inte längre behövs. Vi ser nu med glädje att sparandet, inte minst som en
följd av skattereformen, är på väg uppåt. Under den tid då Hugo Hegelands
partikamrater satt i regeringsställning sjönk hushållssparandet hela tiden. På
detta liksom på så många andra områden var det inte några särskilt lysande
resultat ni kunde visa upp när ni fick chansen.

Anf. 16 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Nu säger Erik Åsbrink att regeringen tar ansvar och att man
är beredd att även i fortsättningen ta ansvar. Nu blir det säkerligen ingen
fortsättning av detta ansvarstagande, utan moderaterna tillsammans med åt-
minstone folkpartiet kommer att ta över ansvaret. Vi har lagt fram budgetar
där vi har täckning för varje besparing vi föreslår. Skall vi gå in på en budget-
debatt, kommer vi emellertid in på ett annat ämne. Men kvar står i alla fall
att Erik Åsbrink med sitt egendomliga utspel gett sig in på en debattstil som
vi inte är vana vid. Jag försökte då hålla samma låga nivå.

Anf. 17 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Jag kan försäkra att jag inte tänker göra några försök att
följa i Hugo Hegelands fotspår när det gäller debattekniken.

Nästa gång Hugo Hegeland ställer en fråga vore det bra om han hade litet
bättre underlag i form av korrekta sakuppgifter och inte sådana felaktigheter
som vi nu hört framföras och som jag hoppas Hugo Hegeland insett verkli-
gen är felaktigheter. Jag tänker på de felaktiga uppgifterna om vad det kostar
att administrera återbetalningarna.

Anf. 18 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Den uppgiften vill jag verkligen kontrollera. Jag har faktiskt
från skattesakkunnigt håll fått uppgiften att utgiften blir minst 100 milj.kr.
Det är nämligen fråga om en extra utbetalning, och det skall skrivas ut ett
utbetalningskort till varje skattebetalare som har ett tvångssparande till
godo. Den lägsta avgiften för en sådan försändelse är 25 kr., och man kom-
mer då upp i dessa 100 milj.kr. Det skall bli utomordentligt intressant att
räkna närmare på detta. Även i det avseendet tror jag att Erik Åsbrink har
fel.

Överläggningen var härmed avslutad.

4§ Svar på fråga 1990/91:458 om småföretagens behov av bank-
krediter

Anf. 19 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Per-Ola Eriksson har frågat industriministern vilka åtgärder
han avser att vidta för att trygga småföretagens behov av bankkrediter. Frå-
gan har överlämnats till mig.

Jag delar Per-Ola Erikssons uppfattning att småföretagen utgör en viktig

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

del av svenskt näringsliv. För att långsiktigt garantera tillväxt, full sysselsätt-
ning och välfärd behövs ett expansivt och vitalt näringsliv. En väl fungerande
kapitalförsörjning är härvidlag av stor betydelse.

Avregleringen av kreditmarknaden i mitten på 1980-talet medförde en
mycket kraftig kreditexpansion. Detta var i och för sig något man kunde för-
vänta, särskilt som det svenska näringslivet då var inne i en högkonjunktur.
Det är dock klart att utlåningen från vissa kreditinstitut var alltför vidlyftig. I
flera fall blev kreditprövningen eftersatt. Detta får nu kreditinstituten betala
genom betydande kreditförluster. Vissa banker drabbas dessutom av att de
har finansierat finansbolagens utlåning, tydligen utan att ha haft tillräcklig
kunskap om finansbolagens kreditportföljer.

Den ekonomiska utvecklingen inom det svenska näringslivet har på senare
tid mattats högst påtagligt. Den svagare konjunkturen har medverkat till en
ökad försiktighet i kreditinstitutens utlåning. Dessutom har kapitaltäck-
ningsreglerna skärpts i enlighet med internationella överenskommelser, vil-
ket kan ha medfört att vissa kreditinstitut är mer restriktiva i sin utlåning.

Jag ser med oro på uppgifter som på senare tid kommit fram om bristfälligt
fungerande kreditförsörjning för småföretagen. På en avreglerad marknad
måste emellertid aktörerna själva ta ansvar för sina beslut. I det nu aktuella
sammanhanget är det kreditinstituten och låntagarna som skall hantera den
uppkomna situationen. Skilda branschorganisationer kan medverka till att
bra lösningar kommer till stånd. Såväl regeringen som riksbanken har initie-
rat diskussioner mellan de berörda intressenterna. Jag vill dock klart under-
stryka att det inte är statsmakternas sak att påverka enskilda kreditbeslut.
Något statligt ingripande i kreditgivningsverksamheten är därför inte ak-
tuellt.

Det förtjänar att påpekas att en mer återhållsam kreditgivning är ett na-
turligt inslag efter en kraftig kreditexpansion och under den konjunkturav-
mattning som vi nu är inne i. Jag är övertygad om att den nuvarande situatio-
nen på kreditmarknaden så småningom kommer att normaliseras. De se-
naste månaderna har de svenska räntorna fallit med flera procentenheter,
vilket underlättar låntagarnas situation och därmed även kreditinstitutens.

Anf. 20 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Åsbrink för svaret på min
fråga. Vi tycks vara överens om småföretagens betydelse för sysselsättningen
och näringslivets förnyelse. Så långt är svaret bra.

Vi tycks också båda två inse det allvarliga i att småföretagens kreditmöjlig-
heter försämras, särskilt mot bakgrund av att vi är på väg in i en allvarlig
lågkonjunktur.

Regeringen har nu initierat medlingssamtal med de olika parterna. Jag vill
då ställa den kompletterande frågan: Vad förväntas dessa samtal leda till,
och vilken tidsaspekt kan man räkna med?

Jag vill också påminna om att riksdagen i fjol på regeringens förslag fat-
tade ett beslut om att dra in pengar från de regionala utvecklingsfonderna.
Detta har oroat de olika regionala utvecklingsfonderna samt småföretagen
och deras organisationer. Är regeringen mot bakgrund av vad bankerna nu
gjort beredd för det första att ompröva beslutet att dra in pengar från utveck-

lingsfonderna och för det andra att utöka kreditramen till utvecklingsfon-
derna, så att dessa kan kompensera att bankerna inte tar sitt ansvar?

Anf. 21 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Som jag sade i mitt svar har både regeringen och riksbanken
initierat samtal mellan å ena sidan banker och kreditinstitut och å andra si-
dan framför allt småföretagens organisationer. Avsikten har inte varit att re-
geringen skall gripa in som en tredje part och ha någon överprövande roll i
fråga om kreditbeslut. Regeringens avsikt är både att skaffa sig information
och att underlätta kontakterna mellan de olika intressenterna. Så sent som i
går ägde ett sådant möte rum. I detta representerades regeringen av industri-
ministern. Jag var själv inte med, man jag har hört att det var ett positivt
möte som kommer att följas av kontakter mellan banker och småföretag
utan någon direkt medverkan från statsmakternas sida.

Jag tycker att det är positivt att dessa samtal har kommit till stånd. Det
kom från båda sidor till uttryck ett intresse av att försöka hantera dessa pro-
blem på bästa möjliga sätt. Jag vill inte föregripa det arbetet och säga vad det
kommer att resultera i eller hur lång tid det kommer att ta, men jag tycker att
det är positivt så här långt.

De regionala utvecklingsfonderna faller under industriministerns ansvars-
område, och jag skall inte gå in i hans ställe. Men jag kan naturligtvis på
regeringens vägnar allmänt säga att det inte finns några planer på att om-
pröva de beslut som här har fattats. Vi skall inte glömma att det i dessa beslut
ligger en kraftfull satsning på de regionala riskkapitalbolagen, som nu får
betydande resursförstärkningar. Dessa skall huvudsakligen användas för att
förstärka småföretagens riskkapital. Jag tycker att detta är en positiv åtgärd,
som inte vidtas för att möta en tillfällig kris i kreditgivningen, utan det är en
långsiktigt verkande åtgärd som jag tror kommer att få positiv betydelse för
näringslivet.

Anf. 22 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Jag begär inte att regeringen skall göra någon överprövning
av bankernas kreditgivning, och detta låg inte heller bakom min fråga. Jag
har full förståelse för att regeringen inte vill gå in och reglera kreditmarkna-
den. Denna är avreglerad, och det skall den vara även fortsättningsvis.

Det är emellertid viktigt att säga att utvecklingsfondernas resurser borde
kunna förstärkas för att balansera bankernas åtstramning. Detta hör visserli-
gen till industriministerns ansvarsområde, men eftersom det väl är i finans-
departementet som man håller taget om penningpåsen, är det berättigat att
ställa den frågan till statsrådet Åsbrink.

Sedan kan man naturligtvis vidta en rad andra åtgärder för att lätta avgifts-
och skattetrycket på småföretagen. En sänkning av arbetsgivaravgiften är
en fråga som har diskuterats i dessa sammanhang. Man kan även se över
skattebördan i övrigt.

Är statsrådet beredd att pröva sådana frågor i det här perspektivet?

Anf. 23 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Per-Ola Eriksson har nu nämnt ett par åtgärder som har det
gemensamt att de kostar pengar. I det ena fallet, när det gäller utvecklings-

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar pä frågor

fonderna, ökar de statsutgifterna, och i det andra fallet, en sänkning av ar-
betsgivaravgifterna, berövar de staten inkomster. Det är naturligtvis lätt att
utforma önskelistor, men vi måste också se till helheten och ta ansvaret för
statsfinanser och samhällsekonomi samt ytterst även för småföretagen och
näringslivet. Vad som händer om vi får försvagade statsfinanser är att vi
också får högre inflation och högre räntor, något som är utomordentligt
skadligt, inte minst för småföretagen. Här måste det alltså råda en stark re-
striktivitet.

Den skattereform som nyligen genomförts är enligt min uppfattning
mycket positiv även för landets småföretagare.

Får jag till sist nämna att de regionala utvecklingsfonderna är beredda att
mot ersättning medverka i fördjupade kreditutredningar och genom samar-
bete med de berörda företagen. Det kan gälla analyser som avser branscher
eller specifika företag.

Anf. 24 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Jag känner till utvecklingsfondernas roll när det gäller kre-
ditutredningar, men det blir inte mer pengar därför att man gör utredningar.

Den största utgiften för samhället skulle uppstå om bankernas åtstramning
av krediterna till småföretagen leder till att dessa inte kan investera. Detta
leder i sin tur till ökad arbetslöshet, och det kommer til syvende og sidst att
komma på kontona Beredskapsåtgärder och Arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder.

Varenda åtgärd som regering och riksdag kan vidta för att stärka småföre-
tagens situation genom en förbättring av kreditgivningen måste vidtas. Jag
tänker då inte på riskkapitalbolagen, som har ett annat syfte.

Anf. 25 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Vi är säkerligen överens om att statsmakterna på olika sätt
skall arbeta för att stödja småföretagen i deras utveckling och expansion. En
rad sådana åtgärder har under senare år vidtagits. Jag tänker inte bara på
skattereformen utan också på de åtgärder som vidtagits när det gäller riskka-
pitalbolagen och de finansiella marknaderna. Dessa åtgärder är positiva för
landets småföretag. Men av ännu större betydelse är att den ekonomiska ut-
vecklingen i stort går i rätt riktning och att den ekonomiska politiken har en
sådan inriktning att den stöder en positiv utveckling i småföretagen. Detta
är förvisso en av de viktigaste uppgifter som vi har, och den ekonomiska poli-
tiken har fått en sådan inriktning att den tar sikte på lägre inflation, lägre
räntor och en bättre ekonomisk tillväxt.

Anf. 26 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Jag tror att vi är överens om målet och om behovet av tillväxt
i näringslivet och i småföretagen. Men låt mig då till sist säga att jag tycker
att regeringens åtgärder på detta område inte motsvarar de ambitioner som
kommer till uttryck på de många gånger tättskrivna sidorna om behovet av
en effektiv näringspolitik och en ökad tillväxt i samhället.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1990/91:406 om framtida skolledares kompetens

Anf. 27 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Ann-Cathrine Haglund har frågat mig vilka åtgärder jag är
beredd att vidta för att garantera att skolledare i framtiden har nödvändiga
kunskaper och erfarenheter av arbetet i skolan.

Jag har i många sammanhang, bl.a. i propositionen om ansvaret för skolan
betonat skolledarnas mycket viktiga roll för utbildningens kvalitet, och att
det är väsentligt att det till rektorer utses personer som har goda förutsätt-
ningar att klara denna uppgift. I en framtida skola där staten anger mål och
riktlinjer och där kommunerna ansvarar för genomförandet av verksamhe-
ten har rektor en självklar och betydelsefull roll för den lokala skolverksam-
heten.

Enligt den nya skollagen, som gäller fr.o.m. den 1 januari, får som rektor
bara anställas den som genom utbildning och erfarenhet förvärvat pedago-
gisk insikt.

Enligt min uppfattning kommer de rektorer som nu anställs av kommu-
nerna - liksom de skolledare som hittills har anställts - i de allra flesta fall
att ha både lärarutbildning och lärarerfarenhet. Några kategoriska krav där-
vidlag bör dock inte ställas. Det var förslaget i ansvarspropositionen och det
blev också riksdagens beslut.

Jag anser inte att det finns anledning att ändra detta ställningstagande.

Anf. 28 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Jag vill tacka för svaret, som jag emellertid inte är helt nöjd
med. Det som i den nya skollagen sägs om att ”som rektor får anställas den
som genom utbildning och erfarenhet har förvärvat pedagogisk insikt” kan
tolkas olika. Det visar erfarenheterna redan nu. Man har t.ex. vid omstruk-
tureringar inom skola och barnomsorg anställt förskollärare som rektorer.
De kan ju vara alldeles utmärkta personer, men på skolledare måste det stäl-
las speciella krav med hänsyn till skolans huvuduppgift och skolans mål. Det
måste i skolans ledning finnas personer som med kraft kan medverka till att
eleverna får goda kunskaper och färdigheter.

Rektor skall t.ex. värna om en grundlig undervisning i varje ämne. Sam-
verkan mellan ämnena måste baseras på att varje ämne får sin tid. Detta är
en uppgift för rektor. Rektors uppgift är också att värna om undervisningen,
så att inte olika aktiviteter får bryta undervisningen. Integrering och block-
undervisning kan ju sudda ut gränserna dels mellan olika verksamheter, dels
mellan ämnena. Den nationella utvärderingen har också visat att vissa äm-
nen inte får den tid som de skall ha.

Det är viktigt att både lärare och skolledare har nödvändig ämneskompe-
tens och nödvändig erfarenhet av skola och undervisning. Vi har sagt att krav
på lärarutbildning eller annan likvärdig utbildning normalt bör ställas. Jag
vill fråga skolministern om han inte instämmer i detta. Vad avser skolminis-
tern att göra för att säkerställa kompetensen, om det nu är så att andra än
personer med lärarbakgrund anställs som rektorer?

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 29 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag tror att fru Haglund själv pekade på vad det egentligen
handlar om. Vi har en del brister i dagens skola trots att vi har den reglering
av skolledartjänsterna som fru Haglund efterlyser. Det är alltså inte kravet
på den ena eller andra bakgrunden det gäller. Som hon själv sade handlar
det om vilka kvaliteter som pedagogiska ledare de människor som skall vara
skolledare besitter. De skall vara trovärdiga inför sin personal, och de skall
ha kunskaper om det som styr verksamheten i skolan - läroplaner, kurspla-
ner och timplaner. Dessa skall våra skolledare hävda och kunna göra det
med kraft.

Vi har sagt att vi framför oss ser en utveckling där det normala är att skol-
ledarna har lärarbakgrund. Men det skall också finnas utrymme för männi-
skor som på annat sätt har förvärvat pedagogisk insikt att kunna komma in
och göra en ledargärning i skolans värld. Vad riksdagen gjort är att öppna
skolan i det avseendet för en ny kategori människor, som jag tror kommer
att tillföra skolan mycket gott. Det vore defensivt och, skulle jag vilja påstå,
helt felaktigt att se detta som en motsättning till att man skall hävda ämnen
och kunskaper i skolans värld. Skolans mål skall hävdas, och det är skolleda-
rens uppgift att se till att så blir fallet, oavsett vilken utbildningsbakgrund
skolledaren har.

Det är så vi resonerar, och detta ställde sig riksdagen bakom.

Anf. 30 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! En brist i skolan i dag är att vissa ämnen inte får tillräckligt
med tid. Det är ett problem att skolans huvuduppgift - att ge kunskaper och
förmedla färdigheter - inte ses som överordnad andra uppgifter. Det är vik-
tigt att skolledarna och annan personal i skolan värnar om skolans huvud-
uppgift.

Jag håller med skolministern om att en skolledare måste ha även andra
egenskaper än dem som kan inhämtas genom lärarbakgrund eller annan
bakgrund i skolan. Men om man inte har tillräcklig kompetens och inte har
skolans mål tillräckligt klart för sig är risken trots allt stor att man, såsom
i dag sker i alldeles för stor utsträckning, låter andra aktiviteter bryta in i
undervisningen. Det finns också en risk att man i den ämnessamverkan som
förekommer, i den blockläsning som tyvärr i alltför hög grad förekommer,
inte låter enskilda ämnen få den tid som de enligt läroplanen skall ha men
som de inte får, vilket den nationella utvärderingen visar.

Anf. 31 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Fru Haglund omöjliggör egentligen sin egen debatt. Vad det
handlar om är nämligen den framtida rekryteringen av skolledare, vilken
Ann-Cathrine Haglund vill ha på ett visst sätt för att, som hon säger, värna
kunskap och ämnesfördjupning. Den modell för rekrytering av skolledare
som Ann-Cathrine Haglund förespråkar överensstämmer med den modell vi
har haft hittills men som riksdagen nu har övergett.

Det som fru Haglund kritiserar i skolan är ett tillstånd som har uppkommit
under just den typ av skolledare som fru Haglund tydligen vill ha tillbaka,
och det är detta som riksdagen har vänt sig emot. Vi ser modernare på den

här frågan. Det är fråga om ett ledarskap som naturligtvis kräver en förank-
ring i skolans värld. Denna förankring kommer sig vanligen av att man har
en lärarbakgrund, men det finns också andra möjligheter.

Vi ställer emellertid det kravet på skolledarna att de såsom ledare skall
hävda läroplanerna. Vi skall inte behöva uppleva den typen av situation som
redovisas i en del av den nationella utvärderingen. Det är så vi ser det, och
det har riksdagen ställt upp på.

Anf. 32 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! I en tid av decentralisering - vi moderater hade dock i fråga
om denna velat gå längre än vad skolministern har gjort - är det desto vikti-
gare att man förtydligar skolans mål och att man slår fast att skolans huvud-
uppgift är att ge kunskaper och färdigheter. Det är då desto viktigare att man
slår fast att de personer som skall leda skolan, såsom skolledare eller rekto-
rer, skall ha tillräcklig ämneskompetens och även de nödvändiga förutsätt-
ningarna för sin uppgift.

Jag vill återigen fråga skolministern: Vad avser skolministern göra för det
fall det visar sig att det är personer med annan bakgrund än lärarbakgrund
som utses till skolledare eller rektorer och skolans kunskapsmål inte får göra
sig gällande? Vad händer om annan verksamhet på detta sätt får ta över och
skolan i för hög grad integreras, om gränserna suddas ut och kunskaperna
och färdigheterna blir lidande?

Anf. 33 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Diskussionen blir något förvirrad, eftersom denna kammare
så sent som för några månader sedan tog ställning för ett helt annat sätt att
se på ansvarstagandet och styra verksamheten i våra skolor än det som fru
Haglund nu efterlyser. Hon kräver att jag skall ingripa, att jag skall ta en
eller annan kommun i örat på grund av att de anställer en viss typ av skolle-
dare.

Fru Haglund, vi har alldeles nyss från denna kammare uttalat att vi har
förtroende för de människor som arbetar ute i skolorna. Jag har också förtro-
ende för de människor som kommunerna anställer. Skulle det visa sig att det
där kommer in en och annan som inte klarar sin arbetsuppgift får dessa per-
soner naturligtvis i samband med utvärderingar av verksamheten beredas
andra arbetsuppgifter. Det är självklart. Men att några månader efter det att
vi har genomfört en gigantisk decentralisering kräva att skolministern skall
börja vidta åtgärder mot kommuner som i denna fråga agerar i enlighet med
det riksdagsbeslut vi alldeles nyss fattade, det är med förlov sagt att vara all-
deles för centralistisk. Dit hoppas jag verkligen inte att vi kommer.

Anf. 34 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Det är riktigt att det alldeles nyligen fattades ett beslut på
detta område. Som skolministern kanske kommer ihåg hade vi moderater
till betänkandet reservationer i många frågor, också när det gäller just denna
fråga. Skolministerns och riksdagens uppgift i samband med att man decent-
raliserar skolan är just att slå fast mål och riktlinjer, att slå fast vad som är
skolans huvuduppgift. Det är ju detta vi talar om i dag. Rektorer och andra

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

skolledare skall vara de som ser till att skolans mål och huvuduppgift genom-
förs ute i våra skolor. De skall vara de som leder detta arbete.

Jag har pekat på att det i och med den integration och den omstrukturering
som förekommer och i och med den samverkan som byggs upp mellan barn-
omsorg, skola, skolbarnsomsorg och skola finns en uppenbar risk att det som
är skola skjuts åt sidan. Det är väsentligt att de rektorer som utses verkligen
värnar om skolans uppgift och om ämneskompetens.

Anf. 35 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Fru Haglund beskriver på ett bra sätt vad vi har gjort i skol-
politiken. De människor som kommunerna nu anställer som ledare skall na-
turligtvis anställas utifrån utgångspunkten att de skall klara sitt ledararbete.
Vanligtvis rör det sig om personer med lärarbakgrund, men också andra kan
komma i fråga.

Jag har uppmärksammat att någon från moderata samlingspartiet har ut-
tryckt att förskollärare inte skulle vara lämpliga för att bära en skolledarroll
inom skolan. Jag tror att det är ett mycket farligt synsätt. Det är fråga om
människor som i allra högsta grad har en kompetens som på många sätt kan
vara till glädje, inte minst för lågstadiet och de tidiga åren i skolan. Dessa
personer kan på så sätt mycket väl fungera som skolledare.

Det är inte fråga om att enbart den grundutbildning man genomgick för
länge sedan skall avgöra om man klarar av en ledaruppgift eller inte, utan
även andra kvaliteter måste vägas in. Detta har kommunerna nu fått rätt till,
och den rätten skall vi inte ta ifrån dem, fru Haglund.

Anf. 36 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Jag sade inledningsvis att de förskollärare eller andra som
utses till att vara skolledare självfallet kan vara mycket kompetenta och bra
personer. Men det krävs någonting alldeles speciellt för att vara ledare inom
skolans område. Detta är nödvändigt för att man både skall kunna leda per-
sonalen och värna om kunskaper och färdigheter, att värna om att ämnena
och ämneskompetensen kommer till sin rätt.

Det är detta jag har tagit upp i min fråga till skolministern. Vad avser skol-
ministern göra för att de människor som, kanske med en annan bakgrund,
kommer till skolan som skolledare skall kunna upprätthålla kunskaper och
kompetens inom skolan?

Överläggningen var härmed avslutad.

6§ Svar på fråga 1990/91:443 om åtgärder mot brister i skolan

Anf. 37 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Birgitta Rydle har frågat mig vilka åtgärder jag anser mest
angelägna för att komma till rätta med bristerna i skolan.

Låt mig inledningsvis markera att den svenska skolan står sig väl vid inter-
nationella jämförelser. Självfallet finns det också brister, inte heller den
svenska skolan är fullkomlig. Bristerna är olika från skola till skola och

måste därför åtgärdas lokalt. Detta är också ett skäl till att kommunerna nu
har fått genomförandeansvaret för skolan. Därmed skapas förbättrade för-
utsättningar för den lokala utvecklingen av verksamheten.

Den skrift, Skolan behöver dig, som är utgångspunkt för Birgitta Rydles
fråga skall ses som ett led i arbetet med att engagera föräldrarna i skolan och
därmed bidra till att förbättra den.

Jag vill emellertid nämna några områden som jag mera generellt anser bör
förbättras. Det gäller förankringen i det egna kulturarvet - vår historia och
vårt språk - för att förstå det egna samhället och den kulturella mångfald
som finns i Sverige. Det gäller också de krav på utbildningen som ställs av
den ökade internationaliseringen. Många elever har påbörjat sin utbildning
i något annat land, och fler och fler vill bedriva delar av sina studier i andra
länder. Språkprogrammen måste bl.a. förstärkas. Slutligen gäller det miljö-
kunskap. som måste bli ett centralt kunskapsområde i skolan. Eleverna
måste få sådana kunskaper att de kan ta ställning vad gäller den egna livssti-
len och delta i det demokratiska beslutsfattandet.

Den svenska skolan är en bra skola med mycket kompetenta lärare som
gör ett mycket bra arbete. Enligt min mening bör vi gå vidare i vår strävan att
förändra den så att de potentiella utvecklingsresurser som finns hland elever,
lärare, skolledare, skolpolitiker och föräldrar kan tas till vara.

Anf. 38 BIRGITTA RYDLE (m):

Herr talman! Jag tackar skolministern för svaret på min fråga. Skolminis-
tern har alldeles rätt när han säger att det är skriften Skolan behöver dig som
är utgångspunkten för min fråga.

Jag har ställt frågan därför att Göran Persson alltid när vi moderater talar
om det som skolan har misslyckats med säger, att moderaterna bara är inrik-
tade på att svartmåla. Men nu erkänner Göran Persson i skriften att allt inte
är bra i den svenska skolan. Jag skulle då kunna använda hans eget uttrycks-
sätt, det han själv använder i andra sammanhang, och säga att han svartmå-
lar. I skriften står det ordagrant: ”Visst finns det saker som vi lyckats mindre
bra med.” Det som ”vi” - och med ”vi” måste Göran Persson mena socialde-
mokraterna - lyckats mindre bra med - en skön omskrivning för att det har
gått snett - kan väl inte allt vara lika illa. I så fall vore det ju riktigt dåligt.

Vad jag ville veta med min fråga var: Vilken åtgärd anser skolministern
vara mest angelägen för att råda bot på bristerna? Vilken brist anser alltså
Göran Persson vara den svåraste?

Anf. 39 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Skolan är inte riktigt så enkel och okomplicerad att man kan
peka ut det ena eller det andra. Den vardag och verklighet vi lever i ser näm-
ligen, som jag sade, olika ut från plats till plats.

Jag blir, herr talman, litet rörd när fru Rydle plötsligt har kommit till insikt
om att skolan i Sverige är bra och när jag beskylls för att svartmåla på grund
av att jag - eller rättare sagt skolöverstyrelsen - i en skrift har uttryckt den
uppfattningen att ett och annat faktiskt bör kunna göras bättre. Om det vore
på det viset, herr talman, att de som satt i det ansvariga ämbetsverket hade
uppfattningen att allting var fullkomligt och om jag som politiker hade upp-

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

fattningen att allting var färdigt och avklarat, då skulle vi faktiskt ta vårt an-
svar på fel sätt.

Den typen av förhållningssätt är någonting helt annat än den kanonad av
beskyllningar som fru Rydles parti riktar mot den svenska skolan och mot
arbetet som bedrivs där. Detta är vad vi har levt med under snart tio års tid.
Vi har, säger man, innehaft ministerposten under den här perioden utan att
lyckas göra någonting av det. Det vet vi om. Det är det som svartmålningen
har gått ut på, och det är det som jag har vänt mig emot.

Om det som fru Rydle efterlyser är något slags intellektuellt samtal kring
vad som kunde göras bättre ställer jag självfallet gärna upp på det. Men där-
ifrån till den vanliga moderata beskrivningen av att situationen är katastro-
fal, är steget mycket långt. Och det är det som svartmålningen har avsett i
tidigare debatter.

Anf. 40 BIRGITTA RYDLE (m):

Herr talman! Att det är SÖ som har gett ut skriften är väl en sak, men
Göran Persson har ju faktiskt själv skrivit under den; hans namn står här.

Skolministern anser att det är just svartmålning vi ägnar oss åt när vi talar
om att vi vill rätta till bristerna i skolan.

Jag vill något gå in på skolministerns svar. Där står att den svenska skolan
står sig väl vid internationella jämförelser, men det är väl ändå en sanning
med modifikation. Vidare skriver Göran Persson vilka de brister är som man
enligt honom bör komma till rätta med. Det är mycket bra att han talar om
att historieundervisningen i skolan skall förbättras. Han talar om att vi måste
satsa mera på språk.

Göran Persson svarar i sitt svar egentligen inte på min fråga, som faktiskt
gäller grundskolan. Svaret gäller däremot gymnasieskolan, som vi håller på
att arbeta med just nu.

Anf. 41 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Fru Rydle är, trots att hon är skolpolitiker, tydligen inte rik-
tigt uppdaterad på vad vi sysslar med inom skolpolitiken. Vi har nyligen lagt
fram ett direktiv till en läroplansrevision, och i den har vi anslagit en gemen-
sam utgångspunkt för skolformerna, både grundskolan och gymnasieskolan.
Vad jag i det sammanhanget har pekat på är de nya kunskapsområden som
växer fram, internationaliseringsfrågorna och kulturarvsfrågorna. Det gäller
såväl för grundskolan som för gymnasieskolan. Men vi har nu sagt att detta
även i samband med fostran av barnen i förskolan bör föras in som en ut-
gångspunkt för det förhållningssätt vi har när vi möter barn.

Det är alltså på det sättet vi har angripit och tacklat det hela, och det rör
således både grundskolan och gymnasieskolan. Om fru Rydle tar del av di-
rektiven tror jag nog att osäkerheten skingras ganska snabbt.

Anf. 42 BIRGITTA RYDLE (m):

Herr talman! Vi har ju ännu inte sett vad de nya läroplanerna kommer att
innehålla. Det enda vi hittills har haft att ta ställning till är de förslag som
ligger i gymnasieskolepropositionen. Där förekommer ett verkligen under-

ligt sätt att förbättra historie- och språkundervisningen. Göran Persson före-
slår nämligen att den skall skäras ned.

Det talas i frågesvaret också om miljökunskap. Jag undrar: Vilket ämne i
skolan skall ta hand om miljökunskapen, och vilka lärare i skolan i dag har
en utbildning som gör att de kan undervisa i miljökunskap?

Anf. 43 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Vi får nog tillfälle att diskutera gymnasiepropositionen se-
nare, så den skall jag inte gå in på nu. Jag vill endast tillbakavisa påståendet
att det är fråga om en nedskärning. Den propositionen ger gott om resurser
för en bra undervisning i skolan.

När det gäller miljökunskap är det en viktig fråga som fru Rydle tar upp:
Vem skall undervisa kring detta? Miljökunskap behöver inte vara något sär-
skilt ämne i skolan. Jag ser framför mig att det mycket väl har plats inom
både samhällskunskap och de naturorienterande ämnena men att det också
kan finnas med utifrån ett etiskt resonemang om hur vi hushållar med de
resurser vi fått i arv och som vi skall lämna ifrån oss till kommande generatio-
ner. Det är det breda greppet som jag efterlyser, och då handlar det om att
vi får lov att påbörja en fortbildning av väldigt många lärarkategorier för
att dessa skall kunna svara för den kunskapsförmedling det handlar om, en
kunskapsförmedling som är nödvändig om människor i framtiden skall upp-
träda annorlunda som medborgare och konsumenter än vad de gör i dag.
Det är vad miljöfrågan faktiskt handlar om.

Anf. 44 BIRGITTA RYDLE (m):

Herr talman! Det är klart att det behövs fantastiskt mycket fortbildning av
lärare, och det är väl också att hoppas att de blivande lärarna i sin utbildning
skaffar sig kunskaper som är nödvändiga för undervisning i miljöfrågor; det
är ju faktiskt ett mycket stort ämne.

Göran Persson nämner inte ämnet geografi, vilket också är mycket värde-
fullt när det gäller miljöfrågor. Jag hörde att Göran Persson någonstans hade
sagt eller skrivit att det inte var så noga om man visste var Nissan ligger, bara
man vet att den är förorenad. Är det ett bra sätt att tala om ämnet geografi?

Anf. 45 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Den debatteknik moderaterna använder trotsar all beskriv-
ning. Jag har tidigare haft debatter här i kammaren med moderata företrä-
dare som använder sig av falska citat. Nu kommer fru Rydle och pådyvlar
mig ett yttrande som jag aldrig har fällt. Det är allvarligt, herr talman, och
jag tycker faktiskt att fru Rydle borde ta tillbaka och beklaga. Så gör man
inte.

Det aktuella citatet som har valsat runt påstås ha fällts av en departe-
mentstjänsteman. Jag har frågat honom direkt om han verkligen har sagt på
det viset. Han förnekar.

Självfallet är goda grundkunskaper i såväl geografiskt hänseende som na-
turvetenskapligt hänseende i övrigt nödvändiga för att man skall kunna för-
stå dessa frågor. Fru Rydles debatteknik är ytlig, enkel och ful. Kom för allt

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1990/91:76

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

i världen inte och påstå att jag skulle ha sagt de där orden. Att komma med
ett sådant påstående är en oerhört svag debattmetod.

Svar på frågor

Anf. 46 BIRGITTA RYDLE (m):

Herr talman! Man måste ju kunna lita på vad man läser i pressen. Är det
någon som i så fall skall be om ursäkt så är det den journalist som har skrivit
artikeln och inte jag.

Anf. 47 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Då tycker jag nog att fru Rydle är skyldig mig det citatet så
att jag själv kan jaga fatt på den som har skrivit det. Jag har följt debatten
på området, och jag har hittills inte hört någon åberopa att jag skulle ha fällt
detta yttrande. Det är fru Rydle som för in det i debatten. Det är ett uttryckt
för den position man uppenbarligen har när man från moderaternas sida
skall föra en skolpolitisk debatt. Då behöver man tydligen den här typen av
grepp.

Anf. 48 BIRGITTA RYDLE (m):

Herr talman! Jag konstaterar än en gång att skolminister Göran Persson
är ute och svartmålar.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1990/91:444 om åtgärder för att skapa arbetsro i
skolan

Anf. 49 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Birger Hagård har frågat mig om vilka ytterligare åtgärder
jag anser motiverade för att skapa arbetsro i skolan.

Den arbetsro som frågeställaren efterlyser uppnås enligt min mening
främst genom lokala åtgärder. I första hand är det naturligtvis en uppgift för
berörda lärare och elever. Självfallet är också föräldrarnas medverkan vik-
tig, eftersom de har huvudansvaret för barnens fostran.

Kommunerna har genomförandeansvaret för skolan. De skall genom sin
skollednings- och elevvårdsorganisation kunna ge lärarna det stöd som krävs
när ett positivt klimat inte kunnat åstadkommas. Kommunerna kan också
använda sina resurser t.ex. inom socialtjänsten. Lokalt kan man också ut-
veckla former för samarbete med andra myndigheter.

Anf. 50 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka skolministern för svaret. Han hänvisar
till lokala åtgärder och även till andra åtgärder som kan stå till buds. I Göran
Perssons diskussion med Birgitta Rydle fäste jag mig vid att han mitt i detta
meningsutbyte gav prov på en sällan sedd blygsamhet, och att han också ef-
terlyste ett intellektuellt samtal om dessa ting. Får jag då i all ödmjukhet,
herr skolminister, fråga om vi inte skulle kunna göra en del för att åstad-
komma ett ännu positivare klimat i vår skola än vad vi kanske har i dag?

Vad tror skolministern om följande åtgärder? Man skulle t.ex. kunna för-
söka att ge en ökad möjlighet för föräldrar och barn att välja skola och kan-
ske även att gå i friskolor. Jag lämnar det därhän eftersom det är den all-
männa skolan vi diskuterar, men större frihet att välja skola skulle kanske
ge ett positivare klimat.

Man skulle även kunna ge våra grundskoleelever frihet att välja ämnen i
större utsträckning. Vi moderater har tänkt oss att ungefär 25 % av undervis-
ningen på grundskolans högstadium borde kunna vara sådant som man kan
välja till under större frihet. Över huvud taget borde man ha en större flexi-
bilitet och en mer individuell behandling, inte den uniformering som social-
demokraterna alltför ofta gör sig till talesmän för.

Man skulle kunna ha betyg på ett tidigare stadium. Då skulle de inte
komma som en chock i åttan eller nian. Man skulle kunna ha betyg redan på
mellanstadiet och kanske redan i slutet på lågstadiet.

Och sist men inte minst, skolministern: Vad kan vi göra för att komma till
rätta med bristen på behöriga lärare? Vad kan vi göra för att garantera att
alla elever får undervisning i alla ämnen? Tror skolministern att detta skulle
kunna bidra till att skapa ett ännu bättre och positivare klimat i skolan?

Anf. 51 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag förde den här diskussionen med Birger Hagård så sent
som i föregående vecka. Jag noterar att Birger Hagård i dag har valt en an-
nan ingång i debatten, och det hedrar honom. Föregående veckas diskussion
var anmärkningsvärd. Det är bra att vi kan lämna den diskussionen åt sidan.
Då var det de som inte höll måttet, herr Hagård, som skulle få lämna skolan,
de som föll ur ramen, som herr Hagård uttryckte det.

Jag fick några konkreta frågor igen. När det gäller friheten att välja skola
slog riksdagen i stor enighet, i samband med ansvarspropositionen, fast prin-
ciper för hur detta skall gå till. Jag kan inte erinra mig huruvida moderaterna
reserverade sig mot det utskottsbetänkandet, men det var en bred majoritet
här i kammaren som lade fast att vi skall ha den möjligheten. Vi skall dock
först se till att barnen får en chans att komma till den skola som ligger när-
mast hemmet. Det var den restriktionen man hade, i övrigt öppnade man för
den här möjligheten. Det var det första.

Det andra gällde en ökad flexibilitet när det gäller ämnen inom grundsko-
lan. Där vill jag till herr Hagård, precis som till fru Rydle, hänvisa till läro-
plansdirektivet. Vi utgår ifrån ett sådant resonemang. Vi måste få in den ty-
pen av valfrihet för elevernas del, framför allt i takt med att de växer i mog-
nad och kunskap och kan ta den typen av ansvar för sina egna studier. Det
tror jag är oerhört viktigt. Det genomsyrar ju också resonemanget när det
gäller gymnasiepropositionen. Visst finns det mycket man kan göra pedago-
giskt och organisatoriskt. Mycket görs också, och ett stort ansvar tas framför
allt av våra lärare. De gör ett utomordentligt bra arbete i det här avseendet.
Det är säkert den här typen av åtgärder man skall diskutera. En del är vi
överens om, en del har vi skilda åsikter om därför att vi har litet olika männi-
skosyn , men så skall det j u vara i politiken. Det är bra om man får det tydligt
redovisat.

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 52 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Det är uppenbart att det i vissa fall bara är en gradskillnad
och inte artskillnad mellan vårt sätt att se det hela, och det är glädjande. Jag
har kanske uppfattat skillnaden som betydligt större.

Frihet för föräldrar och elever att välja skola. Ja, det är riktigt att det finns
en viss sådan i dag, men den är dock omgärdad av restriktioner. Kanske i
alltför stor utsträckning enligt vårt förmenande. Vi tycker nog att det brister
åtskilligt när det gäller flexibiliteten i den skola som bär ett socialdemokra-
tiskt signum.

Skolministern hann inte gå in på detta med bristen på behöriga lärare och
att man inte får undervisning av sådana. Allt sådant inverkar naturligtvis ne-
gativt. Det finns kanske trots allt förutsättningar för att skapa en positivare
atmosfär än vad man har haft förut. Förra gången vi diskuterade, herr skol-
minister, efterlyste jag konkreta åtgärder i besvärliga situationer. Det fick
jag inte svar på. Den diskussionen för jag inte i dag. I dag är jag inne på de
förebyggande åtgärderna.

Överläggningen var härmed avslutad.

8§ Svar på fråga 1990/91:445 om hemuppgifter i skolarbetet

Anf. 53 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Ulf Melin har frågat mig om vilka åtgärder jag avser vidta
för att hemuppgifter skall ses som ett viktigt led i skolans arbete.

Bakgrunden till frågan är ett citat ur skriften ”Skolan behöver dig”, där
man, mot bakgrund av att det på högstadiet kan hända att skrivningar och
prov hopar sig, uppmanar föräldrarna att bevaka att elevernas arbetsbelast-
ning blir rimlig.

Om frågeställaren också läst vad som står i stycket ovanför det citerade
hade frågan rimligen inte behövt ställas. Där står: "En del av skolarbetet
skall eleverna utföra efter skoltid.---Läxorna är ett viktigt inslag i skolar-

betet. De ger föräldrarna en vardaglig kontakt med skolan, och som förälder
är det naturligt och spännande att hjälpa barnen i läxarbetet.”

Enligt min mening finns det ingen anledning att, som frågeställaren anty-
der, tro att hemuppgifter kommer att uppfattas som mindre viktiga med an-
ledning av den information som ges till föräldrarna i denna skrift. Några yt-
terligare åtgärder på detta område är därför inte nödvändiga.

Då Ulf Melin, som framställt frågan, anmält att han var förhindrad att när-
vara vid sammanträdet, medgav tredje vice talmannen att Birger Hagård i
stället fick delta i överläggningen.

Anf. 54 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka för att jag får ta emot det här svaret i Ulf
Melins frånvaro. Jag konstaterar att skolministern har en from förhoppning
om att det som råkat komma fram i den här skriften inte skall leda till att
man på något sätt tror att hemuppgifterna skulle vara mindre viktiga. Det

var nämligen den passusen som gjorde frågeställaren, och kanske en del
andra av oss, litet bekymrad. Det är viktigt att det står att läxorna är ett vik-
tigt inslag i skolarbetet. Det är glädjande att också socialdemokraterna har
insett detta.

Men i nästa sats får man se en liten brasklapp om att hemuppgifterna inte
får svälla ut och bli orimligt många. Jag, och många med mig, har nog inte
uppfattat hemuppgifternas alltför stora omfång som det egentliga proble-
met. Det stora problemet har väl snarast varit kontrasten mellan grundsko-
lan och gymnasiet.

Gymnasiet bygger i stor utsträckning på hemuppgifter, på läxuppgifter och
på att man själv tar reda på saker och ting. På högstadiet har det kanske varit
alltför litet av detta. Det finns naturligtvis stora olikheter här, men det kan
väl knappast generellt vara en sådan belastning att det måste utgå en särskild
varning till föräldrarna om att se upp med detta. Vi får uppenbarligen be-
trakta det här som någonting av ett olycksfall i arbetet, eller också har vi
varit alltför misstänksamma. Det skall vi naturligtvis inte vara. Det har varit
en glad och from förhoppning hos både skolministern och skolöverstyrelsen.
Den skall vi naturligtvis applådera.

Anf. 55 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag blir alltför kluven när jag hör att jag skall få applåder
från herr Hagård. Men okej, jag tackar för dem.

Det arbete som utförs i skolorna i dag, Birger Hagård, utgår mycket klart
ifrån den pedagogiska insikten att barn lär olika fort. Vissa klarar sina ar-
betsuppgifter på den tid som står till förfogande i skolan. Andra behöver mer
tid för inlärning, och detta dragspel för inlärning medför att en del barn får
disponera tid för detta i hemmet. I det perspektivet är läxan oerhört viktig
för att alla i skolan skall få en chans att tillgodogöra sig det innehåll som
skolan avser att förmedla. Jag har vid många tillfällen understrukit att läxan
är viktig.

Vi som rör oss i skolans värld, ute bland barn, ungdomar och deras föräld-
rar, vet ju att man ibland möter kritik av det slag som skolöverstyrelsen har
fångat upp här. Det är klart att man inte bara skall låta detta passera, utan
det är rimligt att, som skolöverstyrelsen gör, peka på att det här kan bli ett
bekymmer ibland. Men detta kan man rimligen klara ut genom ett samtal
vuxna människor emellan. Även de vuxna eleverna kan delta i ett sådant
samtal. Läxan är viktig utifrån ett pedagogiskt perspektiv, och den skall häv-
das. Jag har varit mycket noga med detta. Det är faktiskt också ett uttryck
för den skrift som skolöverstyrelsen har gett ut. Jag tycker faktisk den är bra.

Anf. 56 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Det är inte ofta jag kan applådera skolministern, och han tar
ju tacksamt emot applåderna vid de få tillfällen när jag kan göra det. Vi tycks
vara rörande överens om en av de viktiga pedagogiska principerna i det här
sammanhanget, nämligen att läxan är viktig. Jag är glad över att jag än en
gång gett skolministern tillfälle att stryka under den saken som för oss andra
är så självklar.

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:76 9§ Svar på fråga 1990/91:446 om inackorderingstillägget till vissa

12 mars 1991 skolelever

Svar på frågor

Anf. 57 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Hans Dau har frågat mig varför inackorderingstillägget inom
studiehjälpen inte föreslås räknas upp till den nivå som behövs för att kom-
pensera för pris- och skattehöjningar.

I årets budgetproposition föreslås att inackorderingstillägget höjs från 935
kr. till 1 000 kr. per månad för dem som har relativt kort resväg till föräldra-
hemmet och från 1 880 kr. till 2 010 kr. per månad för dem med längst res-
väg. Detta motsvarar en uppräkning av bidraget med ca 7 %.

Jag vill erinra om att studiehjälp utgår som ett stöd till familjeekonomin.
Studiehjälpen avses inte täcka alla de kostnader som en gymnasiestuderande
har utan föräldrarna förutsätts också bidra efter ekonomisk förmåga. Belop-
pet i inackorderingstillägget är fastställt mot bakgrund av en förväntad ök-
ning av hushållens disponibla inkomster. Det kommer således, enligt min be-
dömning, även i fortsättningen att vara möjligt för de gymnasiestuderande
att bedriva studier på annan ort utan oskäliga påfrestningar på familjeekono-
min.

Anf. 58 HANS DAU (m):

Herr talman! Jag får tacka för svaret. Jag kan konstatera att detta svar är
något mjukare än den förklaring som statsrådet gav i regeringspropositionen
i januari. Jag tycker att man där på ett känslolöst och cyniskt sätt helt enkelt
förklarar att dessa människor får bära de här utgifterna utifrån de sänkningar
på inkomstskatten som kommer alla människor till del. Man höjer, som skol-
ministern säger, tillägget med 7 %. Det täcker ju inte ens inflationen. Dess-
utom vet man att man får mycket stora kostnadsökningar på grund av att
man skall resa till och från studieorten. Jag tycker att Göran Persson, i stället
för att tala om hur mycket man har höjt detta, skall tala om att man i förhål-
lande till CSNs förslag har sänkt det här med 320 kr. per månad. Det är
ganska mycket för de människor som bor i glesbygden.

Man kan konstatera att ungdomarna och deras föräldrar har en liten stu-
dietradition. De har oftast lägre medelinkomster än man har i landet i övrigt.
De har också mindre antal övergångar till gymnasieskola och högskola än
genomsnittet i Sverige. De drabbas ju dessutom av andra kostnadsökningar
på grund av skattereformen till följd av sin bostadsort. De har mer resor,
mindre avdrag och de får högre bensinkostnader för att bara nämna några.

Jag vidhåller min fråga: Vad kan statsrådet ge för motiv till att dessa män-
niskor skall uppoffra sig mer än andra? Vi har faktiskt inte fått något svar på
detta. De kommer att få mycket större kostnader. Jag delar uppfattningen
att de inte skall ha full täckning, och det får de inte, men nu sjunker ju täck-
ningen oerhört mycket när man inte går på CSNs rekommendationer.

Anf. 59 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Det Hans Dau tar upp är naturligtvis en besvärlig fråga. Det
finns många ungdomar, som tillsammans med sina föräldrar, får göra stora

uppoffringar för att ekonomiskt klara av sina studier. Så är det. Så har det
varit.

Vi arbetar med ett studiesocialt stöd som skall ge rimliga förutsättningar
för att de här ungdomarna och deras familjer ändå skall klara av sin studie-
gång. Detta är de medel som vi i årets budgetproposition har lyckats ta fram
inom de begränsade ramar som vi har för att möta de här behoven. Det är
möjligt att man skulle önska att de hade varit högre, men det skall också ses
mot bakgrund av att det är ett stöd till hushållens ekonomi. Det täcker inte
hela utgiften.

Jag är säker på att dessa ungdomar och deras föräldrar, nu precis som tidi-
gare och även i framtiden, inte enbart ser till studierna utifrån ett ekono-
miskt perspektiv. De tycker naturligtvis att det är värt en uppoffring, och de
gör gärna den uppoffringen. Det känner vi ju till. Sedan är det upp till oss
att hitta den nivå för stödet som vi klarar av budgetmässigt. Vi får nog leva
med den här diskussionen även i fortsättningen. Min ambition är att få fram
så bra anslag som möjligt på den här kanten. Så här långt har vi kommit vid
detta tillfälle. Det har inte funnits mer pengar i statens kassa att fördela för
detta ändamål.

Anf. 60 HANS DAU (m):

Herr talman! Både Göran Persson och jag vet att budgeten är en priorite-
ring. Jag kan inte undgå att tycka, som jag sade inledningsvis, att det är cy-
niskt att man skall pruta när det gäller just dessa svaga grupper.

Det är trots allt så att för dem som har en låg studietradition och en låg
medelinkomst spelar ekonomin en större roll än för dem som lever under
gynnsammare omständigheter när det gäller att fortsätta i gymnasieskolan
och senare på högskolan. Vi är beroende av att alla som kan och har förut-
sättningar för att studera vidare gör detta. Dessutom behöver även dessa
människor en gedigen yrkesutbildning, som de också kan förmenas om de
inte får det här stödet.

Jag är själv från ett län där vi har de problemen, och vi ser i de kommuner
som är utpräglade glesbygdskommuner hur otroligt dålig anslutning det är
till högskolan, och även till gymnasiet. Tror inte Göran Persson att det kom-
mer att försämras avsevärt genom det här förslaget?

Anf. 61 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Det tror jag inte. Det som hotar skolväsendet och utbild-
ningen i glesbygden är om vi i det här landet skulle få en politik som syftar
till att sätta skattesänkningar främst. Skulle vi få en sådan utveckling i vårt
land, herr Dau, som vi har sett exempel på i andra länder, som har haft hö-
gerregimer, skulle det i allra högsta grad drabba glesbygden och det län som
herr Dau kommer ifrån. Det är den politiska kärnfrågan i sammanhanget.
På vilken sida herr Dau finns i den debatten är det väl ingen som behöver
sväva i okunnighet om i den här kammaren.

Anf. 62 HANS DAU (m):

Herr talman! Detta är ett typiskt exempel på folk som har drabbats av
skattehöjningar. Herr Persson är ju en företrädare för dem som driver skat-

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar pä frågor

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

tehöjningar så att dessa människor förmenas möjligheten att studera genom
att de får så stora kostnader att de inte anser sig ha råd. Vi får verkligen
hoppas att vi kan bryta den här skattehöjningsspiralen som framför allt drab-
bar människor i glesbygd och dem som har större kostnader. Jag nämnde
några exempel här, och det finns flera som drabbar de här människorna och
deras möjligheter att skicka sina barn till undervisning.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1990/91:447 om fördjupade studier i skolan

Anf. 63 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Ann-Cathrine Haglund har frågat mig vilka åtgärder jag vill
vidta för att skapa förutsättningar för gedigna studier i olika ämnen så att
inte arbetet i skolan begränsas till en ytlig orientering.

För att kunna förstå t.ex. fredssträvanden och krigshot eller hot mot mil-
jön krävs gedigna kunskaper. Dessa måste naturligtvis hämtas från olika äm-
nesområden. Som exempel kan man nämna miljöfrågorna. Dessa kräver
både kunskaper inom de naturorienterande och inom de samhällsoriente-
rande ämnena. Eleverna måste både ha kunskap om och en personlig rela-
tion till naturen, men också förstå hur det samhälle vi lever i utvecklas och
hur det kan förändras i en mer ekologiskt uthållig riktning. Kunskaperna
måste vara så omfattande att eleverna kan fatta rationella beslut beträffande
sin egen livsstil och så att de kan delta i det demokratiska beslutsfattandet.

Enligt min mening går det inte att uppnå detta utan gedigna kunskaper
hämtade från flera traditionella ämnesområden. Jag är övertygad om att de
professionella - lärarna - inser detta.

De problem som framkommit inom ramen för SÖs nationella utvärdering
pekar ut områden som särskilt måste uppmärksammas i den nya läroplanen
och i kursplanerna. Samtidigt är det viktigt att markera att det är lärarna
tillsammans med eleverna som skall forma det faktiska undervisningsinne-
hållet så att man uppnår de mål som finns angivna i nationella måldokument.
För detta krävs att lärarnas kompetens utnyttjas och också att de får möjlig-
het att utvecklas genom exempelvis fortbildning.

Anf. 64 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Jag tror att det faktiskt är första
gången som jag har hört skolministern använda uttrycket gedigna kunska-
per, och det hälsar jag med tillfredsställelse. Men skriften Skolan behöver
dig är oklar på flera punkter, och det är anledningen till de frågor som jag
och flera med mig här har ställt angående kunskaper.

När det gäller frågan om vad som är viktiga kunskaper används i broschy-
ren sådana formuleringar som: olika sätt att se på livet, vad som är viktigt
när människor lever tillsammans, fredssträvanden och krigshot, flyktingfrå-
gor osv. Detta är mycket otydligt definierade kunskapsområden, och de kan
tas till intäkt för att arbeta på ett sådant sätt som inte ger gedigna kunskaper
i olika ämnen.

Det är ett uppenbart problem i skolan i dag att undervisningen sker
ämnesövergripande. Om detta sker utifrån gedigna kunskaper i varje ämne
så att varje ämne verkligen får sin del, och man utgår från en samverkan
mellan ämnena, vore detta någonting bra. Men tyvärr är så inte fallet, och
det visar sig också i den nationella utvärderingen.

Vad vill skolministern göra för att garantera varje ämne sin del så att varje
ämne får det utrymme som det borde ha enligt kursplaner och läroplaner?
Hur skall fortbildningen av lärarna ske så att de får den kompetens de behö-
ver? Jag vill också fråga skolministern vilka ämnen som t.ex. skall ingå i un-
dervisningen om fredssträvanden, krigshot och flyktingfrågor för att ele-
verna skall få kunskaper om detta?

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 65 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Den debatt som fru Haglund och jag fört vid några tillfällen
om dessa frågor är, fru Haglund, enligt min mening litet ytlig. Man tror på
något sätt att man bara genom att undervisa speciellt djupt i vissa ämnen
skulle lösa alla bekymmer. Det finns också en annan ytterlighet i debatten
där man hävdar att allting kan ske utifrån något slags övergripande perspek-
tiv. Båda dessa uppfattningar är felaktiga. Det handlar faktiskt om att sätta
samman ämneskunskaper så att man förstår helheten. Exempelvis rymmer
en sådan fråga som flyktingfrågan allt som kan kopplas till skolans undervis-
ning. Där finns frågor av geografisk karaktär och sådana av samhällsveten-
skaplig karaktär i övrigt. Där ryms också frågor som är kopplade till miljöfe-
nomen, svält och försörjningssituation vilka har klara naturvetenskapliga
kopplingar. Det är inte så svårt att se hur en sådan fråga kan behandlas både
inom ämnen och ämnesövergripande.

Den läroplan vi har, och som faktiskt Britt Mogård skrev, anbefaller detta
synsätt. Vi skall våga och orka se samband ämnen emellan och se till det
stora perspektivet utifrån de erfarenheter som barn och ungdomar upplever.
Det är detta det handlar om. Att ständigt föra en diskussion om det är fråga
om det ena eller det andra och måla upp en konstlad motsättning däremellan
tycker jag är litet torftigt. Jag deltar inte i den debatten.

Anf. 66 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Detta är inte vare sig en torftig eller ytlig debatt, skolminis-
tern. Om man skall se övergripande samband mellan olika ämnen och de
stora frågor som finns i dagens värld, måste detta bottna i att man har kun-
skaper på varje enskilt område. Man måste ha kunskaper i varje enskilt
ämne, och det innebär inte att skapa en motsättning, utan det är fråga om
att ha kunskaper för att se samband.

Vi har, som skolministern sade, tidigare debatterat dessa frågor. Vi har
t.ex. diskuterat den nationella utvärdering som visat att religionskunskap
och samhällskunskap åsidosatts på mellanstadiet. Eleverna får då inte den
kunskap i dessa ämnen som de behöver för att förstå t.ex. flyktingfrågor eller
vårt samhälle. När det gäller de naturorienterande ämnena är det bara vissa
delar som förs fram. Eleverna får då inte den kunskap i enskilda ämnen som

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

gör att de kan förstå de övergripande sammanhangen, utan elevernas orien-
tering tenderar att bli ytlig.

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1990/91:448 om skolbetyg

Anf. 67 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Birgit Henriksson har frågat mig om jag övergivit min och
den socialdemokratiska kongressens ståndpunkt i betygsfrågan.

Svaret är nej!

Anf. 68 BIRGIT HENRIKSSON (m):

Herr talman! På sätt och vis är detta skönt att höra. I den broschyr som
gått ut till barn och föräldrar kan man läsa att den fortlöpande kontakten
mellan lärare och elever är viktigare än betygen Man får då lätt den före-
ställningen att det i dag inte är så rasande viktigt med betyg. Det är inte så
lätt att följa socialdemokraternas litet slingrande banor i betygsfrågan. Det
var bl.a. därför jag ställde min fråga.

För bara några år sedan representerade jag mitt parti när Riksförbundet
Hem och skola höll en stor kongress i mitt hemlän. Då försökte en liten väl
förberedd grupp föräldrar med socialistiska förtecken att med en kupp få
bort betygen en gång för alla. Det som var utmärkt bra med detta var att det
resulterade i protester och en stor undersökning med en enkät som gick ut
till hela Sverige vilken klart och tydligt visade att föräldrar och elever vill ha
betyg. Att man inte vill ha det hör till undantagen.

Jag tycker det är litet tragiskt att man förhalar förändringar. Vi kan alla
vara överens om att de betyg som vi har i dag, de relativa betygen, inte är
bra. Men det är inte heller bra att betygen ges så sent som först i åttonde
klass. Trots alla kontakter mellan lärare, elever och föräldrar har man ändå
inte en säker uppfattning om ungefär var eleven står. Det första som föräld-
rar frågar är hur han eller hon ligger till. Är det en trea eller en fyra? Går det
uppåt eller nedåt? Vi lärare skall enligt skolförordningen göra en bedömning
utifrån elevens egen utgångspunkt. Det ställer till med ganska mycket förfä-
ran när det första betyget kommer i åttan och det kanske inte håller sträck.
Jag vill veta vad skolministern tänker göra för att ändra på detta.

Anf. 69 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Det kan inte vara obekant för Birgit Henriksson att det finns
en betygskommitté som arbetar. Mycket kan jag beskyllas för, men knappast
att förhala frågors lösning. Jag vill nog påstå att också denna fråga har drivits
med en viss snabbhet under de senaste åren.

Fru Henriksson och hennes partikolleger har i dag ställt frågor till mig med
utgångspunkt från en broschyr som skolöverstyrelsen har gett ut till de
svenska hemmen. Detta är på många sätt en bra broschyr. Men visst kan man
slita loss ett och annat citat, misstänkliggöra och måla upp det på det sätt
som moderaterna har gjort här i dag. Det må vara er fritt att göra på det

viset, men genom detta sätt att förfara har ändå denna broschyr blivit något
mer uppmärksammad. Det förtjänar den. Den är ett uttryck för att vi oer-
hört gärna vill nå ut till föräldrarna med en information om vad som sker
inom skolans verksamhet och att föräldrarna är viktiga i detta sammanhang.

Fru Henriksson sade att hon var bekymrad över den socialdemokratiska
ståndpunkten i betygsfrågan. Vid den partikongress vi alldeles nyligen avslu-
tat har jag egenhändigt föredragit frågan och angett inriktningen. Vår stånd-
punkt i den frågan har legat till grund för de direktiv jag givit till betygskom-
mittén. Det är så vi driver politiken i vårt parti, och det är så det rimligen
bör gå till.

Jag har gott hopp om att betygskommittén skall komma fram till ett beslut
som kan samla en ganska bred majoritet. Det är ytterst osäkert om moderata
samlingspartiet kommer att ingå i den majoriteten, med tanke på att ni alltid
har gjort betygsfrågan till en symbolfråga i skoldebatten och säkert oerhört
gärna vill ha den kvar som en sådan. Det skulle förvåna om moderata sam-
lingspartiet vill vara med i någon kompromiss partierna emellan i den diskus-
sion som nu förestår.

Anf. 70 BIRGIT HENRIKSSON (m):

Herr talman! Vi vill ha ett bra betygssystem som man verkligen kan ha
nytta och glädje av, ett betygssystem som elever känner trygghet i och där
man kan påverka sitt betyg och vet var man hamnar. Det är därför litet tvety-
digt när man nu går ut och säger att andra kontakter ändå är viktigare än
betygen. Då ger man dubbla signaler.

Jag blir förvånad när skolministern säger att regeringen nu har tillsatt en
betygskommitté. Under de 22 år som jag aktivt arbetat som lärare på grund-
skolans högstadium och på gymnasiet har jag alltmer sporadiskt satt betyg.
Få saker är så utredda och så väl dokumenterade som betygsfrågan. Det för-
vånar mig därför att man nu utsett en ny kommitté med nya direktiv. Varför
gjorde skolministern detta?

Anf. 71 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Om fru Henriksson hade läst direktiven, vilket man väl kan
begära med tanke på den ton hon anslår i debatten, hade det framgått att
kommittén inte fått direktiv att utreda frågan, utan lämna ett förslag. Det
handlar i klartext om att komma överens. Eftersom frågan är så partipoli-
tiskt inflammerad och blivit en sådan symbolfråga är det rimligt att partierna
sätter sig ner och försöker hitta en gemensam linje som är hållbar. Detta är
inte minst viktigt för lärare och elever på lång sikt. Det är därför som kom-
mittén har fått den sammansättning den fått. Detta har framgått tydligt om
man har följt debatten. Jag anser att fru Henriksson borde ta del av den de-
batten innan hon ger sig in i diskussion på det sätt hon nu gör.

Det är mycket viktigt att den trycksak som nu har diskuterats följs upp ute
i våra skolor, och jag tror att man kommer att göra detta. Det är en bra
trycksak. Den är i och för sig liten till sitt omfång och inte särskilt pretentiös.
Men det är ett första organiserat försök att populärt beskriva vikten av sam-
arbete mellan hem och skola. Jag anser att det är mycket bra att denna

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar pä frågor

Prot. 1990/91:76 trycksak framställts i samverkan med Riksförbundet Hem och skola. Det
12 mars 1991 glädjer mig särskilt mycket.

Svar på frågor

Anf. 72 BIRGIT HENRIKSSON (m):

Herr talman! Vi moderater menar att man i dag har sådana kunskaper att
man skulle kunna konstruera ett betygssystem väl. Vi vet också när man
borde kunna börja ge betyg. På den punkten har inte skolministern gett mig
ett svar. För oss moderater är det också viktigt att barnen tidigare lär sig
handskas med sina betyg och inte får dem först när det många gånger är för
sent att påverka dem.

Tillsättningen av denna kommitté framstår för mig som ett sätt att ytterli-
gare förhala ett införande av ett vettigt betygssystem. Men vi är självfallet
överens om, Göran Persson, att det för allas bästa vore bra om vi gemensamt
kunde arbeta fram och få ett vettigt betygssystem som är bra för våra elever
och naturligtvis också för föräldrarna, ett system som är vettigt även för de
lärare som sätter betyg. Ju längre tid det dröjer, desto mer glömmer lärare
bort hur man sätter betyg.

Anf. 73 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Vår förhoppning är att kommittén skall kunna finna en kom-
promiss som gör att betygssystemet blir stabilt och långsiktigt. Det är därför
vi har valt denna arbetsform. Så enkelt är det.

Anf. 74 BIRGIT HENRIKSSON (m):

Herr talman! Jag återkommer om jag inte är nöjd med betygsutredningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1990/91:460 om studiestödsorganisationen

Anf. 75 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Arne Mellqvist har frågat mig vilka åtgärder regeringen äm-
nar vidta för att den av riksdagen godkända omorganisationen av studie-
stödsorganisationen skall fullföljas.

Jag har i årets budgetproposition anmält att frågan om den framtida regio-
nala studiestödsorganisationen enligt min mening behöver analyseras ytterli-
gare. I propositionen redovisade jag också att analysen borde vara klar i så-
dan tid att förslag kan föreläggas riksdagen under våren 1991. Beredning av
frågan pågår för närvarande inom regeringskansliet. Innan beredningen är
slutförd är jag inte beredd att gå in på vilka åtgärder regeringen kan komma
att föreslå.

Anf. 76 ARNE MELLQVIST (s):

Herr talman! Jag får tacka för svaret, även om jag hade hoppats att åtmin-
stone få ett besked om hur kansliorganisationen skulle komma att se ut.

Frågan om nämndernas sammansättning har varit föremål för en delad re-
missopinion. Men eftersom detta inte borde vara en fråga som rör kanslior-

ganisationens sammansättning, räknar jag med att de tidigare riktlinjerna
fortfarande gäller.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1990/91:428 om brandsäkerheten vid alternativa
boendeformer

Anf. 77 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):

Herr talman! Ingegerd Anderlund har frågat mig vad som hänt sedan riks-
dagen med anledning av ett motionsförslag år 1988 gjort ett tillkännagivande
om behovet att utreda vissa frågor angående brandsäkerheten vid alternativa
boendeformer.

Med anledning av riksdagens tillkännagivande uppdrog regeringen åt bo-
verket att föreslå lämpliga åtgärder för att öka säkerheten för äldre och han-
dikappade vid främst brand i deras bostäder.

Boverket redovisade sitt uppdrag den 6 februari i år. Verket föreslår i sin
redovisning att nybyggnadsreglerna snarast ändras i två avseenden. Dels bör
fönster inte längre godtas som nödutrymningsväg från gruppbostäder, dels
bör risken för personskador vid brand beaktas genom ett förstärkt brand-
skydd i bostäder avsedda särskilt för äldre och handikappade med hjälpbe-
hov. Automatiskt brandlarm bör anordnas om det inte genom särskild utred-
ning kan visas att detta är obehövligt. Brandlarmet bör vara rökdetekte-
rande och ge signal till personal på platsen. När personal inte finns tillgänglig
bör larmet vidareföras via anslutning till kommunens räddningstjänst.

Vidare föreslår boverket att bostäder byggda särskilt för äldre och handi-
kappade skall bli föremål för obligatorisk brandsyn. Räddningstjänsten bör
därvid bl.a. ställa krav på och kontrollera släckutrustning, personalens kun-
skap om brandskydd och agerande vid brand samt larmsystemet och larmor-
ganisationen.

Det är regeringens avsikt att för riksdagen redovisa boverkets utredning
och regeringens ställningstagande till denna i den proposition med förslag till
ändringar i plan- och bygglagen (1987:10) som regeringen kommer att lämna
senare denna månad. Jag vill emellertid redan nu peka på att boverket har
rätt att självt besluta om ändringarna i nybyggnadsreglerna och att jag förut-
sätter att sådana ändringar kommer att genomföras så snart som möjligt.

Anf. 78 INGEGERD ANDERLUND (s):

Herr talman! Jag vill först tacka bostadsministern för detta positiva svar.

Människor vill känna sig trygga på sin ålders höst. Det har stor betydelse
för oss allesammans. En maximal brandsäkerhet i vårt boende är en del av
denna trygghet. Det är därför positivt att man nu har börjat arbeta med
denna fråga. Det har ju gått några år sedan motionen skrevs.

Det finns i dag brister på detta område som jag har fått ta del av eftersom
jag har kontakt med många vårdbiträden från olika delar av landet. De ser
fram emot att det nu kommer att ställas större krav på kommunerna när det
gäller brandsäkerheten i de olika nya boendeformer som alltmer växer fram.

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Det är inte heller ovanligt med olyckstillbud. Det finns ju rökare även i den
äldre generationen. Som regel finns det också en relativt liten personal vid
alternativa boendeformer, och det medför i sin tur större risker.

Jag vill än en gång tacka bostadsministern för detta positiva svar. Jag hop-
pas att dessa nya regler och föreskrifter skall komma att gälla så snabbt som
möjligt ute i kommunerna och att det kommer att gå ut en god information
till personal, anhöriga och likaså till kommunerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1990/91:433 om reglerna för statsbidrag till handi-
kappanpassning av lokaler

Anf. 79 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):

Herr talman! Karl-Erik Svartberg har frågat socialminister Ingela Thalén
om det överensstämmer med regeringens strävan att begränsa bruket av al-
kohol och tobak att en organisation som vill förbjuda alkohol och tobak i
sina lokaler inte skall få statsbidrag till handikappanpassning av lokalerna.
Enligt gällande arbetsfördelning inom regeringen ankommer det på mig att
svara på frågan.

Svaret är nej. Det är av vikt att samlingslokaler som får statligt stöd hålls
tillgängliga för varje organisation eller grupp med organiserad verksamhet
som är verksam inom orten. Generella begränsningar i möjligheten att an-
vända lokalen för olika verksamheter bör undvikas. Jag anser dock inte att
förbud mot rökning och alkoholförtäring är att betrakta som en sådan be-
gränsning.

Anf. 80 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Med ett så bra svar kan jag fatta mig kort: Jag bugar och
tackar.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på frågorna 1990/91:442 och 455 om skatteomläggningen
och idrottsrörelsen

Anf. 81 Bostadsminister ULF LÖNNÖVIST (s):

Herr talman! Bengt Kindbom har med hänvisning till en brevväxling mel-
lan mig och Västergötlands idrottsförbund frågat mig om de föreslagna åt-
gärderna i mitt brevsvar står i överensstämmelse med gällande skattelagstift-
ning.

Stig Bertilsson har senare ställt samma fråga.

Jag besvarar de likalydande frågorna i ett sammanhang.

I ett brevsvar till Västergötlands idrottsförbund har jag dels klargjort att
allmän momsbefrielse för idrottsföreningar inte är aktuell, dels redovisat vad

som under vissa givna förutsättningar kan prövas då föreningar driver egna
anläggningar resp, driver kommunalt ägda anläggningar.

Jag har i brevet angett bl.a. att föreningar som äger en idrottsanläggning
kan välja att bilda en ekonomisk förening för själva driften av denna. Jag
anger vidare i brevet, att om en sådan förening blir registrerad till mervärde-
skatt av skattemyndigheten har man rätt att dra av och en skyldighet att ta
ut moms. Jag har vidare i brevet berört den alltmer förekommande frågan
om föreningars drift av kommunalt ägd anläggning. Jag har därvid redovisat
tankegångar som framförts från Kommunförbundet om möjlighet från kom-
muners sida att vid överlåtelse av driften avgränsa omfattningen av denna,
t.ex. i fråga om vatten, avlopp och sophämtning, varvid kommunen direkt
svarar för kostnaden inkl, moms för dessa nyttigheter. Jag har uppmanat
Västergötlands idrottsförbund att ”ta kontakt med Kommunförbundets
skatteexpert i denna fråga för att sedan kunna informera föreningarna”.

Jag anser inte att detta strider mot gällande skattelagstiftning.

Anf. 82 BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! Jag tackar för svaret på frågan. Jag har inga synpunkter på
om det är förenligt med gällande lagstiftning att kunna ta kontakt med Kom-
munförbundets skatte- och ekonomiska experter. Det är anmärkningsvärt
att idrottsministern anger två direkt till skattelagstiftningen kopplade vägar
för att, som utgångspunkten har varit från idrottsrörelsens sida, få en bättre
ekonomi.

Denna fråga har prövats för Västergötlands idrottsförbund hos skatte-
myndigheten. Från skattemyndighetens sida har man svarat att om den eko-
nomiska föreningen äger idrottsanläggningen och hyr ut den till en idrotts-
förening - det har skett en ombildning till en ekonomisk förening - kan inte
registrering för mervärdeskatt ske. Den mervärdeskatt som debiteras den
ekonomiska föreningen stannar då som en kostnad. Då har egentligen inte
något vunnits. Den ekonomiska föreningens kostnader måste ju täckas.

Det är anmärkningsvärt att frågan om att debitera avgifter som kommu-
nen har tagit ut för anläggningarna har kommit fram i den allmänna diskus-
sionen. Skattemyndigheten säger direkt att det alternativ som departemen-
tet rekommenderar - det uppfattas som en rekommendation - är inte i över-
ensstämmelse med lagen om mervärdeskatt. Var inte avsikten från minis-
terns sida när han svarade på brevet att idrottsrörelsen skulle komma i ett
bättre ekonomiskt läge?

Anf. 83 STIG BERTILSSON (m):

Herr talman! Jag väckte från början denna fråga i en interpellation som
jag trodde att statsrådet Lönnqvist skulle svara på. Men den har hänvisats
till statsrådet Åsbrink som också kommer att besvara den.

Jag vill understryka det Bengt Kindbom sade, nämligen att det brev som
bostadsministern har skrivit till Västergötlands idrottsförbund är anmärk-
ningsvärt. Bostadsministern föreslår att svensk idrottsrörelse med hjälp av
planering och andra åtgärder skall kunna komma undan en skattesituation.
Jag tycker visserligen att det är rimligt att föreningar betalar så litet skatt

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar pä frågor

som möjligt. Vi moderater har föreslagit att föreningar skall kunna undantas
från moms, något bostadsministern vet.

Idrottsministern säger i svaret att det som har berört Västergötlands
idrottsförening är drift av kommunalt ägd anläggning. Men så är det inte.
Det enda bostadsministern talar om i brevet till Västergötlands idrottsför-
bund gäller föreningar med egna anläggningar, dvs. inte det som nämns i det
brev vi talar om i dag.

Jag behöver inte utnyttja tiden fullt ut eftersom Bengt Kindbom redan har
berört detta. Men jag konstaterar att bostadsministern tydligen har insett att
idrottsrörelsen har fått mycket stryk i skatteomläggningens spår. Man skall
väl ändå inte behöva uppmana svensk idrott till skatteplanering för att kunna
bedriva ideell verksamhet?

Anf. 84 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):

Herr talman! Nej, det är inte fråga om att uppmana till skatteplanering.
För föreningsägda anläggningar har jag anvisat möjligheten, som ingalunda
är ovanlig inom t.ex. organisationer som sysslar med uthyrning av samlings-
lokaler, att bilda en ekonomisk förening. Jag har vidare sagt att man då kan
vända sig till skattemyndigheten och söka få frågan prövad av myndigheten
om det innebär att en sådan ekonomisk förening kan bli momsredovisnings-
skyldig. Det är inte skatteplanering, utan det är att vända sig till skattemyn-
digheten för att få saken prövad.

Men nu handlar det om kommunalt ägda anläggningar, som föreningar i
allt större utsträckning uppmanas att ta över driften av. Där har jag angivit,
vilket Kommunförbundet har fört diskussioner om, att man vid ett sådant
övertagande skulle kunna undanta det som har t.ex. med vatten, el och av-
lopp att göra. Det är inte fråga om att skatteplanera, utan det är fråga om
att anvisa för idrottsrörelsen att dels vända sig till skattemyndigheten för att
få en viss fråga prövad, dels ta kontakt med Kommunförbundet och dess
skatteexpertis för att vidare höra hur de ser på saken och sedan informera
vidare. Jag har alltså fört vidare uppgifter som jag i det sammanhanget har
fått från Kommunförbundet.

Har ni sedan uppfattat svaret i dess andra moment på ett annat sätt än som
var avsett, kan jag endast beklaga det. Jag kan gärna tillstå att det kanske
kunde ha formulerats på ett klarare sätt.

Anf. 85 BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! Utgångspunkten för hela diskussionen måste vara att idrotts-
rörelsen skall slippa ifrån den ökade belastning av mervärdeskatten som
skattereformen har inneburit. Det är därför man har vänt sig till bostadsmi-
nistern. Svar har getts om olika sätt att gå till väga, och man har sedan vänt
sig till skattemyndigheten. Där har man fått besked om att det inte finns nå-
gon framkomlig väg som kan lösa den akuta situationen ekonomiskt sett.

Bildar man en ekonomisk förening måste den i sin tur ta ut avgifter för att
täcka de egna kostnaderna. Det blir inget tillskott från något annat håll. Där-
för är det bara ett annat sätt att ta ut samma pengar.

Men det otrevliga är att idrottsrörelsen och Västergötlands idrottsförbund

har uppfattat bostadsministern så, att idrottsföreningar skall behöva skatte-
pianera för att ekonomiskt klara verksamheten.

Anf. 86 STIG BERTILSSON (m):

Herr talman! Någon möjlighet för en idrottsförening att göra en ekono-
misk vinst på det sätt som bostadsministern skisserar finns inte. Förutsätt-
ningen för att en ekonomisk förening skall bli skattskyldig är att den bedriver
en verksamhet yrkesmässigt och att föreningen har ett vinstsyfte. Det bety-
der att i första eller andra ledet måste föreningarna belastas med dessa kost-
nader.

Vi har inte missuppfattat brevet, bostadsministern. Han beklagar om det
är felaktigt formulerat. Men vi har inte missuppfattat det. Vi har läst det så-
som det är skrivet. Det finns inga missuppfattningar hos läsarna i det avseen-
det.

Sedan noterade jag att bostadsministern uppenbarligen tycker att det är
bra att kommuner tar över föreningars anläggningar. Det är allt vanligare att
kommuner tar över driften av föreningars anläggningar. Det låter som om
bostadsministern tycker att det är bra. Var det rätt uppfattat?

Anf. 87 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):

Herr talman! Nej, det var inte rätt uppfattat. Det var lika fel uppfattat som
Bertilsson har uppfattat brevsvaret. Jag sade att kommunerna har på många
håll byggt anläggningar och äger anläggningar, men de vill sedan överföra
anläggningarna och framför allt anläggningarnas drift till föreningslivet. Det
är väl ingen okänd debatt, Bertilsson?

Det är inte i denna kammare som tillämpningen av skattelagstiftningen
skall prövas. Det skall myndigheterna göra. Det går att begära förhandsbe-
sked för ett konkret fall hos riksskatteverkets rättsnämnd. Det kommer na-
turligtvis att bli åtskilliga fall i hägnet av en ny skattelagstiftning som kom-
mer att behöva föras dit och som kommer att prövas innan klarhet kan ska-
pas på olika områden.

Jag vill gärna understryka att jag har gett ett klart besked om att möjlighe-
terna att undanta idrottsrörelsen från mervärdeskatt inte finns.

Anf. 88 BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! Enligt min mening hade det varit ärligare om bostadsminis-
tern hade sagt detta rakt ut. Då hade man sluppit olika tolkningar. Vi som
arbetar inom idrottsrörelsen som idrottsledare osv. och som skall uppfostra
ungdomar till bra medborgare, reagerar på samma sätt som följande utta-
lande från Västergötlands idrottsförbund den 21 februari: ”Vår reaktion på
ovanstående är att våra idrottsföreningar inte skall behöva börja skattepla-
nera för att ekonomiskt klara verksamheten. Strävan bör istället vara att
skapa förutsättningar som avlastar våra föreningsledare administrativa åta-
ganden att inkassera skatter och avgifter till statskassan och därmed under-
lätta möjligheterna att bedriva idrottsverksamhet.”

Jag tycker att bostadsministern borde ge oss ett rent och rakt svar på frå-
gan - vi skall över huvud taget inte blanda in tillämpningarna - nämligen att

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar pä frågor

3 Riksdagens protokoll 1990/91:76

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

det inte finns några vägar för idrottsrörelsen att undgå mervärdeskatt, var-
ken som ekonomisk förening eller via den kommunala sektorn.

Anf. 89 STIG BERTILSSON (m):

Herr talman! Den här debatten har sin bakgrund i diskussioner 1990 om
skatteomläggningens effekter för idrottsrörelsen. Då lovade bostadsminis-
tern att motverkande effekter skulle vidtas. Det gjordes inte, annat än till
vissa delar. Därför har denna diskussion fortsatt.

När ministern nu går ut och föreslår olika åtgärder som uppfattas som nå-
got synnerligen ovanligt, t.o.m. extremt inom idrottskretsar, är det ett
tecken på att idrottsministern har förstått att detta utgör ett stort problem
för svensk idrott. Det är då beklagligt att en idrottsminister i Sverige behöver
säga att man nu väntar på besked från RSVs rättsnämnd. Det skall inte be-
höva vara en sådan byråkratisk, krånglig hantering av Sveriges idrottsrö-
relse. Det finns enklare vägar, och vi har försökt att anvisa dem.

Jag har litet hopp om att vi är på rätt väg eftersom bostadsministern ändå
har insett problemet.

Anf. 90 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):

Herr talman! Först och främst vill jag göra klart att det inte är fråga om
skatteplanering, om man vänder sig till skattemyndigheter för att få en viss
fråga prövad eller om man uppmanas att ta kontakt med Kommunförbun-
dets skatteexpertis för att få höra deras mening om en annan fråga. Det
handlar om att använda sig av den skattelagstiftning som finns och låta skat-
temyndigheter pröva om det är möjligt med en tillämpning eller inte. Det är
inte fråga om skatteplanering.

Vidare har vi de motverkande åtgärderna. Bertilsson kanske kan dra sig
till minnes att regeringen gjorde en mycket kraftig markering i anslutning till
årets budgetproposition, som möttes med mycket positiva reaktioner från
idrottsrörelsens sida. De förslagen har Stig Bertilsson och andra möjlighet
att återkomma till när de skall diskuteras i denna kammare.

Anf. 91 BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! Jo, det är ett direkt uttalande i tillämpningsfrågan. I brevet
anvisas vägar. Där står klart att de var inte framkomliga när skattemyndighe-
ten svarade på brevet. Men det var inte nytt, eftersom den tillämpningen var
känd redan innan skattemyndigheten svarade på frågan från Västergötlands
idrottsförbund.

Detta är en klar antydan om vad idrottsrörelsen bör göra för att därmed
slippa momsen, och det är alltså fel.

Anf. 92 STIG BERTILSSON (m):

Herr talman! Det är alldeles riktigt att vi återkommer till diskussionen.
Jag har viss förhoppning om att vi kommer att få framgångar i det avseendet.
Opinionen har vuxit sig allt starkare mot den behandling som idrottsrörelsen
har utsatts för.

Bostadsministern påpekar att vissa motverkande åtgärder har vidtagits.
Men likafullt kvarstår fortfarande effekter av skatteomläggningen på 300-

400 milj.kr., åtminstone per år. Jag tolkar det som att bostadsministern
tycker att detta är rimligt, eftersom det inte har kommit något ytterligare
förslag.

Anf. 93 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):

Herr talman! Det är mycket intressant att höra Stig Bertilsson. Han har i
dag, och tidigare, försökt göra gällande att moderaterna skulle vilja föreslå
att idrottsrörelsen slipper moms. Men moderaterna föreslår en utredning om
det. Det är föga heroiskt. Det är lika föga heroiskt som det var när modera-
terna för några år sedan ville ta bort stödet till ungdomsidrotten. Knatte-
stödet, 1985. Det är lika föga heroiskt som det var när det var borgerligt styre
i landet och moderaterna i hög grad påverkade politiken. Under de åren
sjönk anslagen till idrotten realt med drygt 23 %. Under budgetåren
1983/84—1991/92, som vi nu har lagt fram budgetförslag för, då vi socialde-
mokrater utarbetade budgetarna, har anslagen till idrotten realt ökat med
drygt 22 %. Detta markerar bäst skillnaderna i synsättet på idrottsrörelsens
villkor i vårt land.

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 94 STIG BERTILSSON (m):

Herr talman! Vi anser att det är rimligt att om det skall göras en sådan
förändring i skattesystemet som en momsbefrielse innebär, måste man börja
med en utredning. Men jag kan försäkra att vi vågar driva den utredningen
fullt ut.

Nu återkommer något gammalt och känt, nämligen ungdomsidrotten
1985. Jag vill klarlägga för kammaren att vi föreslog att kommunerna, inte
staten, skulle ta hand om det lokala aktivitetsstödet. Det handlade om ett
minskat statligt anslag i storleksordningen 50-60 milj.kr. Vi ansåg då att det
var möjligt att lägga över detta på kommunerna och föreslog att så skulle
ske. I dag är situationen på grund av den ekonomiska utvecklingen inte den-
samma. Men det är intressant att jämföra de beloppen med det dråpslag som
Sveriges regering i dag riktar mot idrotten när man talar om 300-400 milj.kr.
för åtgärder som verkar direkt mot idrotten. Bostadsministern jämför 50
milj.kr. då med 400 milj.kr. nu.

Anf. 95 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):

Herr talman! Jag tycker att Bertilsson skall tala litet tyst om dråpslagen.
Riksidrottsförbundet betraktade det som ett oerhört dråpslag när modera-
terna ville ta bort den statliga delen av det lokala aktivitetsstödet. Det var
direkt riktat mot ungdomsidrotten.

Det var ett lika stort dråpslag när moderaterna realt försämrade idrottsan-
slagen med ungefär 23 % under de år de styrde. Ni moderater drev hårdhänt
besparingsåtgärderna som så intensivt och hårt drabbade den svenska
idrottsrörelsen. Tala tyst om dråpslag, Bertilsson, och försök i stället att
medverka till att den svenska idrottsrörelsen får bra villkor. Göm er inte
bakom några sorts tankegångar eller uttalanden om att ni vill ta bort momsen
när ni i själva verket vill tillsätta en utredning. Konkretisera era förslag och
visa vad ni egentligen menar. Men framför allt, tänk efter hur ni hanterade
idrotten de år ni var i regeringsställning.

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 96 STIG BERTILSSON (m):

Herr talman! Jag har en känsla av att vi har kommit litet vid sidan av hu-
vudfrågan i den här debatten. Om idrottsministern anser att de miljoner som
vi tyckte att kommunerna skulle betala i stället för staten i bidrag till ung-
domsverksamheten 1985 var ett dråpslag, finns det inte ord för det idrottsmi-
nistern själv går i spetsen för.

Sedan påstås det att idrottens läge försämrades under de borgerliga rege-
ringsåren. Det har varit olika siffror. Ibland har det varit siffror på 10 % och
14 %. I dag noterar jag en siffra på 23 %. Den siffran är inte underbyggd.
Man måste göra en helhetsbedömning av våra åtgärder när det gäller skatte-
lättnader och annat. Det brukar idrottsministern väva in, och det har han
gjort i det nu aktuella sammanhanget. Den siffran är inte relevant och inte
underbyggd. Det finns faktiskt inte ett ord som överensstämmer i en jämfö-
relse mellan det som nu åstadkoms för idrotten och våra tidigare förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1990/91:441 om avgiften för vissa av lantbruks-
nämnderna anordnade behörighetskurser

Anf. 97 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jan Hyttring har frågat mig om jag avser att ta initiativ till
en ändring av regeringens beslut, så att kurskostnaderna kan betalas med
medel influtna från miljöavgifter för de lantbrukare som genomgått behörig-
hetskurser i lantbruksnämndens regi.

Lantbruksnämnderna har sedan mitten av 1960-talet bedrivit den utbild-
ning som erfordras för att få använda bekämpningsmedel i klass 1, dvs. de
farligaste bekämpningsmedlen. Fr.o.m. våren 1990 krävs det en tredagarsut-
bildning även för att få använda bekämpningsmedel i klass 2. Syftet med ut-
bildningen är att minska såväl riskerna med bekämpningsmedel i den yttre
miljön och arbetsmiljön som bekämpningsmedelsrester i livsmedel. Många
av de lantbrukare som har genomgått kursen för klass 2-medel har inkommit
med ansökningar om ersättning för kursavgiften och förlorad arbetsinkomst.
De har ansett att kursen bör finansieras över miljöavgifterna. Utbildningen
för klass 1-medel har varit avgiftsbelagd sedan budgetåret 1984/85, då lant-
bruksnämndernas rådgivning delvis avgiftsfinansierades. Kurskostnaderna
är dessutom avdragsgilla vid deklarationen.

Ersättning för enbart kursavgiften till de ca 20 000 personer som genom-
gått utbildningen för klass 2-medel under 1989 och 1990 skulle innebära en
total kostnad på ca 10 milj.kr. Jag anser att kostnaden för kursen är en del i
lantbrukarens kostnader för att kunna driva sitt företag på ett miljömässigt
bra sätt. I kursen ingår även sådan kunskap som kan förbättra lantbrukarens
ekonomi, t.ex. val av preparat och dos. Jag anser att miljöavgifterna även
fortsättningsvis bör disponeras som tidigare har skett och att det vore olyck-
ligt om de beslutade forsknings- och rådgivningsprogrammen skulle behöva
skäras ned.

Influtna avgifter skall enligt riksdagens beslut användas till utökade insat-

ser i fråga om forskning, rådgivning och miljöförbättrande åtgärder. De bör
i stor utsträckning kunna användas för sådan forskning och rådgivning som
kan främja en minskning av behovet och användandet av handelsgödsel och
bekämpningsmedel i jordbruket. Vidare bör speciellt beaktas arbetsmiljön
för dem som hanterar preparaten.

De avgifter som influtit har använts för finansiering av bl.a. program för
olika miljöåtgärder på jordbrukets område, t.ex. att halvera bekämpnings-
medelsanvändningen, forskning inom de areella näringarna, naturresurs-
forskning och rådgivning om reducerad användning av ogräsmedel.

Influtna avgifter har således använts till åtgärder som överensstämmer
med riksdagsbeslutet. Regeringen har senast i propositionen (1990/91:90)
om en god livsmiljö redovisat dispositionen av miljöavgifterna och åtgärder
som föreslås finansieras med sådana influtna avgifter. Jag har inte för avsikt
att föreslå regeringen att ändra det beslut som Jan Hyttring åsyftar och där-
med ersätta enskilda personer för kostnader för deltagande i behörighets-
kurser för att få använda vissa bekämpningsmedel.

Anf. 98 JAN HYTTRING (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka så mycket för svaret, även om det natur-
ligtvis inte tillfredsställer mig med tanke på den fråga jag ställde. Det som
jordbruksministern nu redovisar ger på något sätt intrycket att använd-
ningen av miljöavgifterna inte skulle överensstämma med vad som beskrevs
i riksdagsbeslutet. Jag tycker för min del att den stämmer synnerligen bra
överens med ändamålet.

Jag vill också påpeka att samtidigt som man införde miljöavgifterna, som
naturligtvis innebär en kostnad för jordbruksrörelsen, bestämde man att
kurserna skulle vara avgiftsbelagda. Det måste vara i samhällets intresse att
så många som möjligt som skall handskas med de aktuella preparaten - det
ställs ju krav när det gäller vissa preparat att man har genomgått utbild-
ningen - får en utbildning. Det måste också vara i samhällets intresse att vi
därigenom uppnår en mindre användning av bekämpningsmedel. Det ingår
ju mycket rådgivning i kurserna. De leder, hoppas jag, till att man använder
färre preparat och att miljön förbättras för dem som skall handskas med
dessa preparat.

Det skulle enligt min uppfattning vara synnerligen väl använda pengar att
bekosta dessa kurser. Jag förstår lantbrukarna, som inte alltid har så stora
inkomster som jordbruksministern kanske föreställer sig, utan naturligtvis
ser dubbeleffekten i sitt företag av dels kurskostnaden, dels miljöavgifterna.
Min förhoppning hade ändå varit att jordbruksministern hade varit beredd
att ompröva beslutet. Det hade nog varit bra för samtliga parter.

Anf. 99 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Får jag bara tillägga att jag inte har sagt att det här skulle
vara oförenligt med ändamålet, men det handlar om prioritering. Det här är
mycket angelägna medel. 10 miljoner skulle behöva skäras bort från någon-
ting annat. Den fördelning av användning av miljöavgifterna som regeringen
har gjort gäller, som jag har sagt, sådana viktiga frågor som forskning, olika
program, rådgivning och liknande. I så fall skulle man behöva ta bort något

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

av dessa program och skära bort 10 miljoner. Jag har inte hört att någon
skulle ha föreslagit det. Det är en prioriteringsfråga för oss att behålla dessa
program som vi menar är det viktigaste, som vi också har redovisat för riks-
dagen.

Anf. 100 JAN HYTTRING (c):

Herr talman! Jag har naturligtvis bara snabbläst svaret, men jag har också
noterat att i de svar som vissa lantbrukare har fått argumenterar man faktiskt
från regeringens sida helt i linje med riksdagens beslut. Men sedan kommer
på några få rader att begäran avslås. Regeringen har naturligtvis gjort sin
prioritering av hur man skall använda pengarna. En del skulle säkert ha kun-
nat gå till lantbrukarna och fortfarande varit väl använda pengar även i kon-
kurrens med de andra programmen. Det här är utan tvivel en stor fråga. Men
vill man åstadkomma mindre användning av miljögifter, vilket jag också vill,
skall man alltså stimulera det genom utbildning. Då skall man inte utöver
miljöavgifterna lägga på kurskostnaden för utbildningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1990/91:451 om underhållet av vägnätet

Anf. 101 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Sten-Ove Sundström har frågat mig om jag är beredd att
vidta åtgärder, så att underhållet av vägnätet sker på ett likvärdigt sätt i hela
landet.

Bakgrunden till frågan är de anvisningar med regler för underhåll och drift
av statliga vägar som gavs ut av vägverket den 6 december 1990.

Vägverkets anvisningar innebär till en början att kraven på de mest trafi-
kerade vägarna är desamma över hela landet. För övriga delar av det statliga
vägnätet finns vissa skillnader i kravnivån. De utgivna anvisningarna medför
emellertid en viss förbättring för den norra delen av landet i förhållande till
tidigare gällande normer.

Det vore naturligtvis önskvärt om vi överallt i landet och alla tider på året
kunde upprätthålla en hög och likvärdig standard på alla statliga vägar. Ty-
värr varierar förutsättningarna för drift och underhåll av dessa vägar högst
avsevärt bl.a. beroende på klimatets inverkan.

Jag är väl medveten om de drifts- och underhållskostnadsproblem som
finns i landets norra delar, problem som i sin tur drabbar svensk industri.
För att förbättra situationen vidtas åtgärder på dessa vägar inom ramen för
bärighetspaketet. De allt större behoven av att hålla en bra vägstandard i
dessa delar av landet gör att regeringen i tillväxtpropositionen föreslår att
ytterligare 500 milj.kr. avsätts för att delfinansiera ökade insatser för att
stärka och öka bärigheten på de mindre vägar som i dag slits ner av framför
allt tunga transporter. Där dessa investeringar genomförs kommer också
kostnaden för att upprätthålla drifts- och underhållsstandarden att bli lägre,
och resurser frigörs därigenom för åtgärder på andra vägar.

Det har för närvarande inte bedömts möjligt att öka anslaget till vägarna

utöver vad som anges i tillväxtpropositionen. Jag ser mot denna bakgrund
för närvarande ingen möjlighet att ställa andra krav på driften och underhål-
let av vägnätet än de som vägverket har ställt i sina anvisningar, som innebär
att huvudvägarna prioriteras och får likvärdig standard över hela landet.

Anf. 102 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Anledning till att jag ställde denna fråga är att jag till min
förvåning kunde notera att det i vägverkets anvisningar för underhåll och
drift fanns skillnader i synen på norra och södra delen av landet. Precis som
statsrådet säger kan man ha viss förståelse för att det på grund av klimatets
olika inverkan i olika delar av landet kan vara svårare i de norra delarna att
hålla den standard som är avsedd från början. Men om man redan i utgångs-
läget, på papperet, talar om att man accepterar skillnader, kan det misstän-
kas att myndigheterna ibland ser möjligheter att spara in litet pengar i de
norra delarna av landet. Jag kan notera i statsrådets svar att så inte är fallet,
och det är naturligtvis glädjande, framför allt är det glädjande att det nu sker
vissa förbättringar för den norra delen av landet i förhållande till tidigare
gällande normer. Min förhoppning är att vi ganska snart kan se en fullständig
likställighet mellan olika områden, så att man i reglerna betraktar landets
olika delar på samma sätt, även om det kan innebära mer pengar för den
norra delen av landet av orsaker som statsrådet nämnde, tjälskott och lik-
nande.

Får jag slutligen säga att det är väldigt bra att regeringen i tillväxtproposi-
tionen har föreslagit dessa 500 miljoner för att delfinansiera ökade insatser
för att stärka vägnätet. Det är viktigt för just den norra delen av landet. Ge-
nom detta åstadkommer man betydligt större likställighet mellan landets
olika delar.

Anf. 103 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Får jag tillägga att kraven för när åtgärder skall sättas in har
skärpts för norra Sverige i förhållande till vad som har gällt tidigare. När man
fastställer kraven på spårdjup och tillåtna ojämnheter har skärpning gjorts
endast för norra Sverige. Det är detta jag avser med de förbättringar som
relativt sett sker i norra Sverige i och med de nya anvisningarna.

Landet är, beroende på klimatet, indelat i klimatzoner - en för södra, en
för mellersta och en för norra Sverige. Vägarna är indelade i olika standard-
klasser dels beroende på trafikflödet på vägarna, dels beroende på vägkate-
gorierna. Kraven på drifts- och underhållsstandard varierar med dessa stan-
dardklasser och kan variera även med hänsyn till klimatzonen. Som exempel
på detta kan jag nämna att i norra Sverige accepterar vägverket i större ut-
sträckning än i södra Sverige att t.ex. fast snö ligger kvar på vägarna. Det
kan ha ganska rimliga förklaringar, och skillnaderna i detta avseende kan
betraktas som ringa.

Underhållskraven på belagda vägar med mer än 4 000 dygnstrafikfordon
är lika för hela landet. Det gäller också grusvägarna. Där det skiljer sig något
är det på belagda vägar som trafikeras med mindre än 4 000 dygnsfordon.
Det beror i hög grad på klimatiska förhållanden.

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 104 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Låt mig tacka statsrådet för det kompletterade svaret. Jag är
övertygad om att vi norrlänningar med lätthet klarar att köra på vägar med
litet snö på. Vad som oroar oss är om det som döljer sig under snön inte
betraktas på samma sätt i hela landet.

Jag konstaterar att det är på väg åt rätt håll, och det glädjer mig. Vi i de
norra delarna av landet sätter naturligtvis stort värde på att ha ett bra under-
håll och vettiga regler som möjliggör ett bra underhåll.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 16.43 på förslag av tredje vice talmannen att ajour-
nera frågestunden till kl. 18.00.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

18 § Svar på fråga 1990/91:452 om högskolornas s.k. rörliga resurser

Anf. 105 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Fru talman, ärade ledamöter! Gösta Lyngå har frågat mig vad jag tänker
göra åt vad han anger som missförhållanden i samband med fördelning av de
s.k. rörliga resurserna inom fakultetsanslagen.

Riksdagens och regeringens beslut med anledning av proposition
1984/85:57 om ny arbets- och tjänsteorganisation för lärare i den statliga hög-
skolan innebär att inom varje fakultetsanslag medel skall avsättas för att be-
reda vetenskapligt kompetenta högskolelektorer och högskoleadjunkter tid
för forskning.

Dessa s.k. rörliga resurser skall avse såväl vad man kallar frontlinjeforsk-
ning som forskning som mer har karaktär av att stärka den enskilde lärarens
kompetens.Fördelning av medlen skall ske utifrån en bedömning av de sö-
kandes vetenskapliga skicklighet. Mot bakgrund av de skilda behov som kan
komma i fråga är det dock förståeligt att medel kan tilldelas lärare med sins-
emellan högst olika meriter. Närmare bestämmelser för medelsfördelningen
finns i en av regeringen utfärdad förordning (SFS 1987:608) om utnyttjande
av medel för högskolelektorers och högskoleadjunkters forskning.

Det ankommer inte på mig att utöva tillsyn över högskolornas tillämpning
av gällande bestämmelser. Detta åligger universitets- och högskoleämbetet.
Ämbetet har dessutom fått i uppdrag att följa den praxis som utvecklas vid
fördelningen av den rörliga resursen.

Anf. 106 GÖSTA LYNGÅ (mp):

Fru talman! Jag får tacka för svaret. Jag vill först påpeka att min egen
verksamhet har bedrivits inom naturvetenskapliga fakulteten. Där har det
fungerat ungefär så som statsrådet Göransson har berättat. Jag har alltså inte
någon som helst invändning mot det som Bengt Göransson sade.

Jag skall naturligtvis inte gå in på enskilda detaljer, men de klagomål jag
har hört har gällt andra fakulteter, bl.a. den samhällsvetenskapliga. Man har
menat att trygghetsaspekterna har vägts in. Jag vill gärna höra vad statsrådet
har för syn på detta. Det är klart att också trygghetsaspekterna kan vara vik-
tiga, men jag förutsätter att de skall tillgodoses på annat sätt än genom ut-
nyttjande av de fasta resurserna.

Anf. 107 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Fru talman! Jag har i mitt svar redogjort för de principer som skall tilläm-
pas. Sedan ankommer det på de lokala organen att göra en omsorgsfull för-
delning. Detta är också min principiella ståndpunkt.

Min respekt för de lokala organens självbestämmande gör att jag inte när-
mare vill utveckla de principer efter vilka de lokala organen bör agera - lika
litet som jag brukar åta mig att ta ställning till om den ena eller den andra
teatergruppen har en kvalitet som gör att kulturrådet skall bevilja stöd. Jag
menar att de lokala myndigheter och organ som har i uppdrag att fördela
medel måste ta sitt ansvar fullt ut.

Om det finns anledning till kritik, är det en riksdagsledamot obetaget att
utsätta dem som synes brista i sin hantering för en kanonad, där man både
kräver svar på frågor och angriper det system som de lokala organen tilläm-
par.

Anf. 108 GÖSTA LYNGÅ (mp):

Fru talman! Jag respekterar Bengt Göranssons synsätt, dvs. att man inte
skall lägga sig i hur universiteten handhar sina ansvarsområden. Men om
vissa missförhållanden föreligger, finns det då möjlighet att ändra på reg-
lerna?

För närvarande är de sakkunnigutlåtanden som görs oerhört schematiska.
Kan det vara motiverat att ha lika strikta regler som gäller för offentliga sak-
kunnigutlåtanden?

Anf. 109 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Fru talman! Ja, om det finns belägg för att missförhållandena är av sådan
art att de motiverar en ganska omfattande byråkrati. Jag har haft möjlighet
att ta del av en utredning om sakkunnigförfarandet vid tillsättning av profes-
surer, så jag vet att det ingalunda är någon okomplicerad process. Det tar
ibland många år innan en professur som har inrättats kan tillsättas. Det inne-
bär ett betydande offentligt granskningsförfarande som för den här typen av
medel skulle leda till en alltför omfattande process, om man inte har belägg
för att missförhållandena är av den arten att det är nödvändigt med ett så-
dant förfarande, men det har jag inte fått några underrättelser om.

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1990/91:76

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 110 GÖSTA LYNGÅ (mp):

Fru talman! Nej, jag har inte heller någon sådan kännedom. Jag förstår
att byråkratin kan bli alldeles för stor. Jag förbehåller mig dock rätten att så
småningom återkomma om det visar sig att jag får ytterligare belägg för
dessa missförhållanden.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1990/91:456 om stödet till konsumentorganisatio-
nerna

Anf. 111 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM (s):

Fru talman! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen avser att vidta
åtgärder för att öka ideella konsumentorganisationers möjligheter att i sam-
band med den nya livsmedelspolitiken bevaka konsumenternas intressen.

Det är angeläget att konsumentorganisationerna har inflytande i frågor
som rör bl.a. livsmedelspolitiken och matpriserna. Regeringen har tagit fasta
på detta på olika sätt och kommer även framdeles att göra det. Jag kan ge
några exempel.

Regeringen beslutade den 20 december 1990 att en särskild konsumentbe-
redning skall tillsättas med uppgift att kontinuerligt följa och utvärdera den
livsmedelspolitiska reformen ur ett brett konsumentperspektiv.

Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 15, s.
92) föreslagit att stödet till konsumentorganisationerna även under nästa
budgetår skall uppgå till 2 milj.kr.

Konsumentverket stödjer också inom ramen för sin verksamhet ideella or-
ganisationer. Medel har avdelats för projekt som rör bl.a. livsmedelspoliti-
ken och hushållsekonomiska frågor.

Regeringen tog i januari ett initiativ för att öka prismedvetenheten hos
konsumenterna. Länsstyrelserna fick i uppdrag att ge fackliga organisatio-
ner, pensionärsorganisationer, andra konsumentorganisationer, lokala grup-
per m.fl. stöd för att de aktivt skall följa prisutvecklingen.

Regeringen kommer under våren att redovisa för riksdagen hur den lokala
konsumentverksamheten har utvecklats under senare år. Då kommer också
att beröras hur de frivilliga organisationernas möjligheter att arbeta med
konsumentfrågor kan stärkas ytterligare.

Svaret på frågan är sålunda ja.

Anf. 112 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga.

På fredag är det den internationella konsumentdagen. Årets tema är kon-
sumentens rättigheter. Det var nu inte med anledning av konsumentdagen
som jag ställde min fråga, utan jag ställde frågan när jag nåddes av beskedet
att de 2 miljoner, som riksdagen i anslutning till det livsmedelspolitiska be-
slutet anslog till konsumentorganisationer för att de skulle kunna värna kon-
sumenternas intressen i samband med förändringen av livsmedelspolitiken.

i huvudsak hade gått till mycket stora organisationer såsom PRO och fackfö-
reningsrörelsen.

Jag tycker att det är mycket bra att dessa organisationer engagerar sig i
frågor som rör matpriser och matkvalitet, men de här stora organisationerna
borde ha engagerat sig för länge sedan och kunnat finansiera sin verksamhet
på annat sätt än genom dessa futtiga 2 miljoner. Enligt min uppfattning an-
slogs dessa 2 miljoner till konsumentorganisationer som inte har så stora
egna resurser till förfogande och till den nya konsumentrörelse som är i var-
dande och som har svårt att finansiera t.ex. en konferens eller ett semina-
rium. Jag beklagar att det blev så här. Jag hoppas verkligen att de 2 miljoner
som är anslagna för nästa budgetår går till organisationer som inte har andra
möjligheter att finansiera sin verksamhet.

För övrigt tycker jag att det är bra att regeringen har för avsikt att ägna
den här frågan stort intresse. Jag hoppas att vi får tillfälle att diskutera de
kommunala konsumentrådgivarna när regeringen skall lämna redovisning
senare i vår.

Jag anser emellertid att det råder en viss förvirring när det gäller regering-
ens uppgifter och allmänhetens uppgifter, när regeringen ger länsstyrelsen i
uppdrag att gå ut och instruera olika organisationer. Om regeringen sköter
sitt arbete och ger myndigheterna i uppdrag att skärpa pris- och konkurrens-
övervakning, kommer nog konsumentorganisationerna att utan bemyndi-
ganden från regeringen sköta sitt arbete.

I december fattades beslut om att tillsätta en konsumentberedning. Det
vore intressant att få höra vad denna beredning har hunnit åstadkomma un-
der dessa månader. Vi är redan nu inne i mars.

Anf. 113 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM (s):

Fru talman! Vad gäller konsumentsverkets fördelning av de 2 milj.kr. till
projektstöd kan jag nämna att 9 av 14 organisationer har ansökt om medel.
Konsumentverket har behandlat ansökningar om pengar, och jag tycker inte
att man kan rikta särskilt mycket kritik mot verket för att det skulle ha dragit
ut på tiden. Man har skött det här på ett korrekt sätt.

Det handlar bl.a. om större projekt av den typ som Annika Åhnberg
nämnde och som gäller LO och PRO. Man har tagit hänsyn till hur bärkraf-
tiga de här projekten bedöms vara, hur effektivt organisationerna kan admi-
nistrera dem och om resultat kan uppnås. Jag tycker att det är riktigt att man
gör dessa bedömningar och att man inte i första hand låter dessa pengar för-
stärka organisationernas kanslier utan ser till att de skall komma konsumen-
terna till godo. Man skall också veta att LO och PRO här gör mycket stora
egna satsningar.

Men medlen har också kommit Svenska Konsumenters riksförbund till
godo. Det är en alldeles nybildad organisation, som härigenom får chansen
att pröva sin projektidé. När man går igenom vilka organisationer som har
ansökt och till vad, tycker jag alltså att det verkar vara en mycket bra fördel-
ning av de här medlen. Jag tycker inte heller att det är orimligt att det faktum
att man har en god organisation och kan nå ut faktiskt ger vissa fördelar.

Man tycker alltid att man skulle vilja ha mera pengar, men i det rådande

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

statsfinansiella läget tycker jag att det är mycket positivt med de 2 milj.kr.
och att detta stöd kan fortsätta.

Svar på frågor

Anf. 114 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Fru talman! Vad den konsumentberedning som man i december beslutade
om har uträttat fick jag inget svar på.

Jag vill vidare säga att jag inte delar statsrådets uppfattning att det är myn-
dighetens sak att bedöma hur stabila organisationerna är eller hur bärkraf-
tiga projekt de presenterar. Det inger mig en litet olustig känsla när man på
det sättet värderar dessa konsumentorganisationers ansökningar om pengar.
Det är kanske just de litet våghalsiga projekten, som inte rimmar så väl med
regeringens eller med konsumentverkets konsumentpolitiska uppfattningar,
som i första hand skall ha stöd. Jag får en känsla av att man vill ge bidrag till
de tama konsumentorganisationerna, som man vet var man har. Det är inte
precis det som vi är i behov av i vårt land, utan vi behöver en tuff konsument-
rörelse.

Jag hoppas i alla händelser att man när det gäller den fortsatta fördel-
ningen av dessa resurser skall våga sig på att anslå dem till litet djärva pro-
jekt. Jag tycker också att man dessförinnan skall sprida information ordent-
ligt, så att även små organisationer vet om att dessa pengar finns.

Anf. 115 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM (s):

Fru talman! Man skall självfallet gå ut med information om att det går att
ansöka om dessa pengar, men jag tycker att det här görs en orättvis beskriv-
ning. Hur skulle man annars dela ut pengarna? Det har ju i ansökningarna
gjorts anspråk på bidrag från 1,7 miljoner och ned till 10 000 kr. Det är en
felaktig beskrivning att man skulle ge till de tama organisationerna eller att
man inte vill nå resultat. Hur skall fördelningen av den här typen av medel
egentligen göras?

Jag tycker inte att man kan säga att konsumentverket skulle vara tamt eller
inte skulle se till konsumenternas intressen. Här har man bedömt om medlen
faktiskt kommer konsumenterna till godo och inte bara t.ex. bidrar till att
bygga upp ett kansli. Det är den inriktningen som man vill ge dessa projekt-
pengar.

Anf. 116 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Fru talman! Jag delar uppfattningen att dessa pengar inte skall användas
för administrativt arbete utan skall gå till konkreta projekt, som syftar till att
värna om konsumenternas intressen under den omställmngsperiod när vi får
en ny livsmedelspolitik. Men jag måste säga att jag tycker att det är märkligt
att stora organisationer som LO och PRO, som är väl etablerade och har gott
om resurser, i varje fall i jämförelse med många små organisationer, först nu
när man har de 2 miljonerna att ansöka om, skall komma på den här tanken.
Jag tycker faktiskt att man hellre skulle ha satsat på den nya konsumentrörei-
sen. Med tanke på att det handlar om knappa resurser och att man måste
göra prioriteringar tycker jag att dessa stora organisationer kunde ha klarat
sig på egen hand och att man borde ha valt att använda dessa nya pengar på
ett annat sätt.

Förmodligen kommer vi inte längre med den här diskussionen, men jag
hoppas i varje fall att det skall spridas kunskap om att dessa medel finns och
även att de skall komma till användning på ett annat sätt än vad som har
skett i det här fallet.

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1990/91:454 om förordnande av god man för för-
äldralösa flyktingbarn

Anf. 117 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Fru talman! Berith Eriksson har frågat mig vad jag kommer att göra för
att underåriga som inte har någon rättsförmåga får en god man som kan
vårda barnets angelägenheter.

Regler om förordnande av god man finns i föräldrabalken. God man skall
förordnas för personer under 18 år om behov föreligger.

Enligt statens invandrarverks föreskrifter skall polismyndigheten efter
grundutredning meddela invandrarverket att ett ensamt barn har kommit till
Sverige. Om god man skall förordnas skall handläggaren på statens invand-
rarverk genast anmäla detta till överförmyndaren i den kommun där barnet
vistas. Skyndsam handläggning skall yrkas. Stockholms tingsrätt förordnar
sedan den gode mannen efter ansökan från överförmyndaren.

Statens invandrarverk utfärdade den 1 mars i år nya föreskrifter om hur
gällande regler skall tillämpas beträffande utländska underåriga i Sverige.
Presumtionen är att behov av god man föreligger för ensamma flyktingbarn.

Även jag är medveten om att det i enstaka fall har förekommit att god
man inte har förordnats inom rimlig tid. Detta har i första hand sin grund i
svårigheter att få tag på gode män.

Anf. 118 BERITH ERIKSSON (v):

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Orsaken till frågan var en upp-
levelse som jag hade när jag besökte en flyktingsluss i Enköping. Jag blev
litet upprörd eftersom det där fanns en tioårig flicka som hade varit i Sverige
i fyra månader och ännu inte hade fått någon god man. Vad som var mer
upprörande var att förläggningschefen inte ens visste vad det var för kön på
barnet. Han kallade henne för pojke, inte bara vid ett utan vid flera tillfällen.

Jag gick vidare och studerade Röda korsets undersökning för några år se-
dan, där man framhöll att många barn saknar god man. Nyligen fick jag i
min hand en alldeles ny rapport från socialstyrelsen, där det sägs att enligt
den undersökning som man har gjort har 60 % av barnen god man. Rappor-
ten vittnar även om att det råder en stor förvirring och stor okunskap om
vilka regler och lagar som gäller och om vilka som har ansvaret för att barnet
får en god man.

Jag undrar vilka åtgärder invandrarministern tänker vidta i det här fallet.
Omständigheterna pekar på att det måste vidtas åtgärder för att avhjälpa
bristerna i ansvarsfördelningen mellan socialtjänsten och andra inblandade
myndigheter liksom även i ansvarsfördelningen inom socialtjänsten. Det har

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

också visat sig vara problem förenade med förfarandet vid ansökan om byte
av god man när barnet flyttas till ett nytt ställe.

Anf. 119 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Fru talman! Det är mycket riktigt så att också denna fråga uppmärksam-
mades i den rapport som socialstyrelsen nyligen har lämnat efter ett uppdrag
från regeringen att kartlägga flyktingbarnens situation. Delrapporten hand-
lade just om ensamma flyktingbarn. Självfallet har vi också uppmärksammat
det förhållandet att det kanske inte alltid går så fort att få fram en god man
som hade varit önskvärt. Det kan delvis bero på svårigheterna att få männi-
skor att ställa upp som gode män. En av anledningarna härtill kan vara
språksvårigheter. Den gode mannen får inte vara ombudet och inte heller
den tilltänkte vårdnadshavaren, utan det skall vara en tredje person.

Rädda barnen har uppmärksammat detta och har nu bestämt sig för att
försöka hjälpa till att få fram fler gode män. Jag tycker att det är utomordent-
ligt positivt.

Jag vill också peka på att vi tycker att det i ganska klara bifallsärenden
kanske ändå är bättre att fatta beslutet om bifall i samband med uppehåll-
stillståndet än att avvakta med det bara för att få fram en god man. Då får
man i stället förordna om en god man när uppehållstillståndet är klart.

Anf. 120 BERITH ERIKSSON (v):

Fru talman! Sedan är det ju också fråga om hur många gånger barnet skall
placeras, innan det får en slutlig eller mer varaktig placering. För det här
barnet var det den andra placeringen på två slussar. I det här enskilda fallet
hade jag också kontakt med socialtjänsten som ställde sig mycket frågande
när det gällde vilket ansvar man hade. Därför tycker jag att det är helt klart
att socialstyrelsen har rätt när den säger att det råder oklarhet. Av den anled-
ningen borde det ju gå ut information till landets olika kommuner.

Anf. 121 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Fru talman! Det här är ju en fråga som har uppmärksammats i rapporten
om enskilda flyktingbarn, men saken ligger vid sidan av det som det nu hand-
lar om. Jag har utomordentligt svårt att utveckla det hela i en replik på en
minut. Jag kan emellertid försäkra Berith Eriksson att vi följer problemet
med mycket stor uppmärksamhet och att vi också förväntar oss att socialsty-
relsen ger landets kommuner råd och anvisningar om hur frågan skall hante-
ras.

Anf. 122 BERITH ERIKSSON (v):

Fru talman! Detta låter bra. Frågan gällde i alla fall oklarhet beträffande
god man.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1990/91:453 om förläggningen av flyktingbarn

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Anf. 123 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Fru talman! Berith Eriksson har frågat mig vilken levnadsstandard jag an-
ser att ett flyktingbarn skall ha i Sverige. Av frågan framgår att Berith Eriks-
son syftar på barnens förhållanden på flyktingförläggningar.

Det är viktigt att barn och föräldrar på utredningsslussar och förläggningar
tas emot på ett värdigt sätt och ges det stöd som behövs i deras ofta svåra
situation. Barnens behov måste särskilt uppmärksammas. Invandrarverket
har också på många olika sätt tagit initiativ i denna riktning. Bl.a. har verket
tagit fram riktlinjer och ramar för barn- och fritidsverksamheten. Hur verk-
samheten utformas mera i detalj måste avgöras på den enskilda förlägg-
ningen utifrån lokala förutsättningar.

Den övergripande målsättningen för verksamheten på slussar och förlägg-
nigar är att dels i samarbete med föräldrarna ge barnen stöd och stimulans i
den personliga utvecklingen samt möjlighet att orientera sig i det nya sam-
hället, dels stödja och stärka föräldrarna i deras föräldraroll och få dem och
barnen att fungera tillsammans och känna trygghet hos varandra samt mot-
verka den splittring i familjen som kan uppstå i en exilsituation. Självfallet
strävar man också efter att kunna driva verksamheten i goda lokaler.

Det är min bestämda uppfattning att förhållandena på förläggningarna
också i praktiken i huvudsak är mycket bra. Verksamheten drivs oftast av
kunnig och engagerad personal i funktionella lokaler. Med så många förlägg-
ningar spridda över stora delar av landet är det dock naturligt att standarden
varierar lokalt. Den stora asylinvandringen under senare år har ställt stora
krav på en snabb utbyggnad av förläggningsverksamheten. Det har i vissa
fall lett till att invandrarverket har tvingats söka provisoriska lösningar. In-
vandrarverket arbetar dock kontinuerligt med förbättringar både vad gäller
verksamhet och lokaler. De sämsta förläggningarna förbättras eller läggs
ner. Om Berith Erikssons fråga grundar sig på egna erfarenheter om missför-
hållanden i enskilda fall är det därför viktigt att invandrarverket informeras,
så att det kan vidta åtgärder.

Inom kort kommer socialstyrelsen att redovisa regeringsuppdraget att
närmare följa utvecklingen av det psykiska och fysiska hälsoläget för flyk-
tingbarn i Sverige. Där kommer också att ingå ett avsnitt om barn på förlägg-
ningar. Redovisningen kommer att studeras inom regeringskansliet.

Anf. 124 BERITH ERIKSSON (v):

Fru talman! Tack för svaret!

Som invandrarministern antog i sitt svar grundar sig naturligtvis min fråga
på egna upplevelser. Jag har varit på många slussar och förläggningar och
sett många som är bra. Men i Enköping rör det sig om ett gammalt stadsho-
tell med trapphus, smala korridorer och fyra våningar. Det finns inga som
helst lekmöjligheter för de små barnen. Skolbarnen fick den 15 januari börja
skolverksamhet, men för de små barnen fanns det varken lokal eller organi-
serad verksamhet. Även om man är tvungen att vidta provisoriska lösningar,
borde det kunna ordnas provisoriska lokaler för barnen att leka i.

Går man till exempelvis artiklarna 31 och 27 i barnkonventionen, kan man

Svar på frågor

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

läsa om rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets
fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. I artikel 31 står
det att man skall erkänna barnets rätt till vila och fritid samt till lek och
rekreation, anpassat till barnets ålder. Man frågar sig därför om bestämmel-
serna skall gälla även för asylsökandes barn som vistas i landet, eller om vi
skall göra undantag för asylbarnen.

Anf. 125 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Fru talman! Vi skall inte göra något undantag när det gäller asylbarnen,
men jag sade redan i mitt svar, att eftersom vi har haft mellan 50 000 och
60 000 asylsökande på ett och ett halvt år, fick invandrarverket ta till en hel
del provisoriska lösningar, som naturligtvis inte var vad man hade önskat sig.
Jag tycker inte att det finns någon anledning att påstå någonting annat.
Många gånger har jag också hävdat att det säkert blivit en del dåliga lös-
ningar.

Det som jag nu sagt var ju också en av orsakerna till att vi, inte minst på
grund av den stora tillströmningen hösten 1989, stod inför en situation då vi
hade svårt att klara ett värdigt mottagande. Det var ju därför som regeringen
fattade det av Berith Eriksson och många andra mycket hårt kritiserade be-
slutet den 13 december 1989 om inskränkning av asylrätten.

Nu har emellertid invandrarverket kunnat börja planera att lägga ned för-
läggningar, eftersom väntetiderna har minskat och genomströmningen på
förläggningarna ökat.

Det var synd att det inte av frågan framgick att det gällde just Enköpings-
förläggningen. Jag skall gärna ta reda på och meddela Berith Eriksson hur
invandrarverket ser på just Enköpingsförläggningens fortbestånd, om för-
läggningen hör till dem som man planerar att avveckla först. Tydligen är inte
förläggningen enligt Berith Eriksson av bra kvalitet.

Anf. 126 BERITH ERIKSSON (v):

Fru talman! Enligt de uppgifter som förläggningschefen gav planerar man
att riva förläggningen 1992, vilket jag tycker är helt oacceptabelt. Jag tycker
att man kan ha vuxna i förläggningen men inte små barn. Standard behöver
ju inte handla om enbart materiell standard. Det måste finnas s.k. känslo-
mässig standard, lekutrymme och personal som engagerar sig för barnen.
Förläggningschefen visste inte ens hur många barn som fanns i förlägg-
ningen. Han gissade att det var mellan 10 och 20. Vid ett senare tillfälle när
jag träffade en man, som av ideella och humanitära skäl vistades i förlägg-
ningen varje dag, eftersom han tyckte att han behövdes där, fick jag veta att
det fanns nära 30 barn. Jag var verkligen inte nöjd.

Anf. 127 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Fru talman! Det är invandrarverket som har ansvaret. Jag vill understryka
detta för att inte bli anklagad för ministerstyre. Men jag kan väl säga, att det,
även om förläggningen kommer att bestå fram till åtminstone det här årets
slut, kanske blir möjligt för invandrarverket att när trycket på förläggnings-
verksamheten lättar placera just barnfamiljerna någon annanstans.

Anf. 128 BERITH ERIKSSON (v):

Fru talman! Vi hade också en sluss i Älvkarleby. Även där rörde det sig
om en hotellbyggnad. Personalen ansträngde sig oerhört för att tillgodose
barnens behov. Samtidigt ansträngde sig personalen för att så snart som möj-
ligt kunna placera just barnfamiljerna någon annanstans. Jag fick klart för
mig att man inte arbetade på samma sätt vid den här slussen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

22 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1990/9 l:Ub40-Ub79 till utbildningsutskottet
1990/91:T8-T71 till trafikutskottet

1990/91 :Jo39—Jo59 till jordbruksutskottet
1990/91:N18—N48 till näringsutskottet

1990/91 :A16-A22 till arbetsmarknadsutskottet

1990/91 :Bo25 och Bo26 till bostadsutskottet

23 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1990/91:118 Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.

1990/91:122 Biskoparna i kyrkomötet, m.m.

Motionerna

med anledning av prop. 1990/91:96 Statsbidrag till missbrukarvård och ung-
domsvård m.m.

1990/91 :So43 av Sten Svensson m.fl. (m)

1990/91 :So44 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)

1990/91 :So45 av Lars Werner m.fl. (v)

1990/91 :So46 av Hans Göran Franck m.fl. (s)

1990/91 :So47 av Rosa Östh m.fl. (c)

24 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 11 mars

1990/91:165 av Barbro Westerholm (fp) till statsrådet Maj-Lis Lööw om ho-
mosexuella flyktingar:

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Homosexuella har som få andra under seklernas lopp varit utsatta för för-
domar, diskriminering och förföljelse. I Nazityskland drabbades homosexu-
ella av samma hänsynslösa behandling som judarna. Tusentals homosexuella
togs av daga i koncentrationslägren.

Förföljelserna fortsätter också i vår tid. I Iran är homosexualitet belagt
med dödsstraff. I ungefär hälften av USAs stater är homosexualitet straff-
bart liksom i Sovjetunionen, republiken Irland, Rumänien och ett stort antal
utomeuropeiska länder.

Frågan om asylrätt har behandlats i utredningen av de homosexuellas si-
tuation i samhället. Utredningen ansåg att homosexuella borde kunna om-
fattas av begreppet ”tillhörighet till viss samhällsgrupp” enligt flyktingdefini-
tionen i 3§ utlänningslagen (1980:376). I prop. 1986/87:124 framhöll före-
dragande statsrådet: ”Som framgår av 31 § utlänningsförordningen
(1980:377) kan en person beviljas uppehållstillstånd om detta är motiverat
av humanitära skäl. Enligt praxis gäller detta bl.a. i sådana fall då en person
i sitt hemland förföljs på grund av homosexualitet. Denna bestämmelse bör
liksom hittills tillämpas i en generös anda. Jag ser inte skäl till ytterligare
bestämmelser." Riksdagen anslöt sig till statsrådets bedömning.

Vid en frågestund den 19 februari uttalade statsrådet Maj-Lis Lööw: ”En-
bart den omständigheten att sökanden är homosexuell utgör ej grund för
asyl. Riskerar sökanden allvarlig förföljelse på grund av sin sexuella lägg-
ning, kan emellertid uppehållstillstånd beviljas”. Samtidigt har homosexu-
ella nekats asyl trots att de bevisligen riskerar förföljelse i sitt eget land.

Detta innebär att man frångått riksdagens beslut om generös tillämpning
av uppehållstillstånd av humanitära skäl. Jag vill därför fråga:

1) Vad är skälet till att man frångått de av riksdagen godtagna principerna?

2) Är regeringen beredd att ändra dagens rutiner till dem som riksdagen
godtog 1987?

25 § Anmälan om fråga

Anmäldes att följande fråga framställts

den 11 mars

1990/91:462 av Lars Leijonborg (fp) till utrikesministern om de albanska
flyktingarna:

Ett stort antal albanska flyktingar har de senaste dagarna kommit till Brin-
disi i Italien. Enligt pressrapporter lämnar det italienska mottagandet av
dessa flyktingar mycket i övrigt att önska. Endast efter vädjan från FNs flyk-
tingkommissarie har vissa minimala åtgärder vidtagits. Ett stort antal av dem
som kommit hotas av avvisning till Albanien. Italienska militärfartyg uppges
patrullera kusten för att hindra nya fartyg med flyktingar att nå Brindisi. Det
italienska uppträdandet är otillständigt. Albanien är Europas hårdaste dik-
tatur och flyktingar därifrån har rätt att få en fristad i andra länder.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Har utrikesministern för avsikt att vidta någon åtgärd för att söka förmå
de italienska myndigheterna att ändra sin inställning till albanska flyktingar?

26 § Kammaren åtskildes kl. 18.30.

Förhandlingarna leddes

av tredje vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen
kl. 16.43 och

av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

Svar på frågor

Vid protokollet

GUNNAR GRENFORS

/Barbro Karlsson

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991 Innehållsförteckning

Tisdagen den 12 mars

1 § Justering av protokoll................................ 1

2§ Svar på fråga 1990/91:404 om förtidspensionärerna och skatte-

omläggningen ..................................... 1

Statsrådet Erik Åsbrink (s)

Lennart Nilsson (s)

3 § Svar på fråga 1990/91:449 om återbetalningen av tvångssparmed-

len............................................. 4

Statsrådet Erik Åsbrink (s)

Hugo Hegeland (m)

4 § Svar på fråga 1990/91:458 om småföretagens behov av bankkre-

diter ............................................ 7

Statsrådet Erik Åsbrink (s)

Per-Ola Eriksson (c)

5 § Svar på fråga 1990/91:406 om framtida skolledares kompetens . 11

Statsrådet Göran Persson (s)

Ann-Cathrine Haglund (m)

6§ Svar på fråga 1990/91:443 om åtgärder mot brister i skolan .... 14

Statsrådet Göran Persson (s)

Birgitta Rydle (m)

7§ Svar på fråga 1990/91:444 om åtgärder för att skapa arbetsro i
skolan........................................... 18

Statsrådet Göran Persson (s)

Birger Hagård (m)

8 § Svar på fråga 1990/91:445 om hemuppgifter i skolarbetet..... 20

Statsrådet Göran Persson (s)

Birger Hagård (m)

9§ Svar på fråga 1990/91:446 om inackorderingstillägget till vissa
skolelever........................................ 22

Statsrådet Göran Persson (s)

Hans Dau (m)

10 § Svar på fråga 1990/91:447 om fördjupade studier i skolan..... 24

Statsrådet Göran Persson (s)

Ann-Cathrine Haglund (m)

11 § Svar på fråga 1990/91:448 om skolbetyg.................. 26

Statsrådet Göran Persson (s)

Birgit Henriksson (m)

12 § Svar på fråga 1990/91:460 om studiestödsorganisationen...... 28

Statsrådet Göran Persson (s)

Arne Mellqvist (s)

13 § Svar på fråga 1990/91:428 om brandsäkerheten vid alternativa

boendeformer..................................... 29

Bostadsminister Ulf Lönnqvist (s)
Ingegerd Anderlund (s)

14 § Svar på fråga 1990/91:433 om reglerna för statsbidrag till handi-

kappanpassning av lokaler........................... 30

Bostadsminister Ulf Lönnqvist (s)

Karl-Erik Svartberg (s)

15 § Svar på frågorna 1990/91:442 och 455 om skatteomläggningen

och idrottsrörelsen................................. 30

Bostadsminister Ulf Lönnqvist (s)

Bengt Kindbom (c)

Stig Bertilsson (m)

16 § Svar på fråga 1990/91:441 om avgiften för vissa av lantbruks-

Prot. 1990/91:76

12 mars 1991

nämnderna anordnade behörighetskurser................ 36

Jordbruksminister Mats Hellström (s)

Jan Hyttring (c)

17 § Svar på fråga 1990/91:451 om underhållet av vägnätet........ 38

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

Sten-Ove Sundström (s)

Ajournering........................................... 40

Återupptagna förhandlingar............................... 40

18 § Svar på fråga 1990/91:452 om högskolornas s.k. rörliga resurser 40

Utbildningsminister Bengt Göransson (s)

Gösta Lyngå (mp)

19 § Svar på fråga 1990/91:456 om stödet till konsumentorganisatio-

nerna ........................................... 42

Statsrådet Margot Wallström (s)
Annika Åhnberg (v)

20 § Svar på fråga 1990/91:454 om förordnande av god man för föräld-

ralösa flyktingbarn................................. 45

Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)

Berith Eriksson (v)

21 § Svar på fråga 1990/91:453 om förläggningen av flyktingbarn ... 47

Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)

Berith Eriksson (v)

22 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 49

23 § Bordläggning...................................... 49

24 § Anmälan om interpellation

1990/91:165 av Barbro Westerholm (fp) om homosexuella flyk-
tingar......................................... 49

25 § Anmälan om fråga

1990/91:462 av Lars Leijonborg (fp) om de albanska flykting-

arna.......................................... 50

gotab 98403, Stockholm 1991

Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:76 Tisdagen den 12 mars

Riksdagens protokoll

1990/91:76

Kl. 14.30-16.43

18.00-18.30