Riksdagens protokoll
1990/91:69

Fredagen den 22 februari

Kl. 9.00-10.38

15.00-15.01

Protokoll

1990/91:69

1 § Svar på interpellation 1990/91:116 om riskkapitalförsörjningen i Svar på interpella-
svenskt näringsliv på 90-talet tioner

Anf. 1 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Håkan Hansson har frågat industriministern

- dels vilka industri- och näringspolitiska åtgärder regeringen tänker vidta
för att möta näringslivets, och då främst småföretagens, behov av riskkapi-
tal,

- dels vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att öka det enskilda spa-
randets roll i riskkapitalförsörjningen i svenskt näringsliv,

- dels om regeringen är beredd att vidta åtgärder avseende företags- och
kapitalbeskattningen för att stimulera riskkapitalförsörjningen i svenskt nä-
ringsliv.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall besvara
interpellationen.

Låt mig säga att jag delar Håkan Hanssons bedömning att frågan om hur
behovet av riskkapital för svenskt näringsliv skall kunna tryggas på 1990-ta-
let är av vital betydelse för den långsiktiga konkurrenskraften, tillväxten och
förnyelsen i det svenska näringslivet.

När jag nu svarar på första frågan vill jag ge min syn på riskkapitalmarkna-
den, vilken Håkan Hansson påstår inte kommer att klara det svenska nä-
ringslivets behov av kapital. I och för sig kan en fungerande kapitalmarknad
alltid tillgodose behovet av kapital, låt vara till det pris som marknaden sät-
ter. Men det är naturligtvis olyckligt om kapitalkostnaderna blir alltför höga,
vilket kan bli fallet om ekonomin kännetecknas av hög inflation, ett för lågt
sparande och bristande framtidstro.

Strävandena att tillgodose näringslivets försörjning med riskkapital har
under senare år bl.a. kommit till uttryck i systemet med allemansfonder, som
ju också inkluderar företagsanknutna fonder, fjärde och femte AP-fondens
rätt att köpa aktier, löntagarfonderna och de regionala riskkapitalbolagen.
De sistnämndas uppgift är just att öka utbudet av riskkapital för små och
medelstora företag.

I en stabil ekonomi med en fungerande kapitalmarknad kommer både
riskkapital och lånekapital att finnas tillgängligt på rimliga villkor för sunda
investeringar. En av den ekonomiska politikens uppgifter är därför att skapa
en allmänt gynnsam ekonomisk miljö. En sådan ekonomi innefattar bl.a. låg 1

1 Riksdagens protokoll 1990/91:69

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

inflation, stark konkurrenskraft och god lönsamhet, inte minst i den konkur-
rensutsatta sektorn. En varaktig dämpning av inflationen skapar förutsätt-
ningar för en lägre räntenivå och därmed även ett lägre nominellt avkast-
ningskrav på riskkapital.

En annan viktig förutsättning för god tillgång på kapital är att regelsyste-
met på marknaden är modernt och ändamålsenligt. Den socialdemokratiska
regeringen har vidtagit en rad åtgärder med detta syfte. Jag tänker då på
avregleringen av den inhemska kreditmarknaden och avvecklingen av valu-
taregleringen. Vi står nu mitt uppe i en process som innebär att regelsyste-
met för de finansiella marknaderna moderniseras genom avregleringar och
anpassning till internationella förhållanden, inte minst EGs regelsystem.

Som en sammanfattning av svaret på den första frågan vill jag hävda att
regeringen i en rad olika avseenden redan medverkat till att öka utbudet av
riskvilligt kapital och även skapat regler för en bättre fungerande kapital-
marknad.

Jag övergår nu till den andra frågan, som gäller det enskilda sparandets
roll i riskkapitalförsörjningen.

Den skattereform som trädde i kraft vid årsskiftet innebär att kapitalbe-
skattningen för småsparare radikalt har förändrats. Enligt de nya reglerna
beskattas kapitalinkomster med endast 30%. Detta kommer med stor san-
nolikhet att främja det enskilda aktiesparandet. Vi kan sedan en tid iaktta
att hushållens sparande nu är på väg att öka. Jag vill också påminna om de
förändringar av reglerna för allemanssparandet som trädde i kraft den 1 ja-
nuari 1991.

Det finns enligt min mening inte anledning att skattemässigt prioritera just
det enskilda aktiesparandet jämfört med andra sparformer. Ett av de bä-
rande inslagen i det nya skattesystemet är ju att beskattningen skall vara lik-
formig för att gynna en effektiv fördelning av resurser och för att motverka
skatteplanering.

Den tredje frågan gäller företags- och kapitalbeskattningen och om rege-
ringen är beredd att vidta åtgärder för att stimulera riskkapitalförsörjningen
i näringslivet.

Den reformerade företagsbeskattningen innebär för aktiebolagens del
bl.a. en kraftig sänkning av skattesatsen och att en ny reserveringsmöjlighet,
skatteutjämningsreserven, införs. Härigenom elimineras en väsentlig del av
den tidigare snedvridningen till förmån för lånefinansiering. Skattebelast-
ningen på egenfinansierade investeringar har reducerats avsevärt. För risk-
kapitalförsörjningen är det också betydelsefullt att Annellavdraget - som
medger avdrag för utdelning på nyemitterade aktier - behålls. De nya skatte-
reglerna ger sammantaget en starkare ställning för det egna kapitalet. Vid
en internationell jämförelse är den svenska företagsbeskattningen starkt
konkurrenskraftig.

Vad gäller skattevillkoren för de mindre företagen vill jag först nämna att
för näringsverksamhet i aktiebolagsform gäller samma regier som för större
företag. Kombinationen av bibehållet Annellavdrag och sänkt skatt på utdel-
ningsinkomster torde gynna de mindre företagens riskkapitalförsörjning.

De enskilda näringsidkarna har i och med höstens skattereform i allt vä-
sentligt fått samma reserveringsmöjligheter som aktiebolagen. Det finns

vissa kvarstående problem för de näringsidkare som önskar expandera sin
verksamhet. Huvudsakligen beror dessa på att överskott i näringsverksam-
het - efter reserveringar - blir föremål för omedelbar dubbelbeskattning
med uttag av egenavgifter och inkomstskatt.

I detta sammanhang kan jag informera om att regeringen nyligen inkallat
en särskild utredare med uppgift att analysera förslag om s.k. särskild redo-
visningsmetod. I anslutning till denna analys skall skattereglerna för han-
delsbolag prövas. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag före utgången av
1991.

I direktiven till utredaren betonas önskvärdheten av att de presenterade
reglerna så långt möjligt överensstämmer med vad som gäller för aktiebola-
gen i det nya skattesystemet. Detta innebär bl.a. att en möjlighet skall ges
för egenföretagare att expandera verksamheten med enkelbeskattat kapital.

Så långt företagsbeskattningen. Vad gäller kapitalbeskattningen i övrigt,
dvs. i huvudsak beskattningen av hushållens sparande, är värt att notera att
den nya separata och mer likformiga kapitalbeskattningen innebär att utdel-
ningsinkomster beskattas väsentligt lägre än i det gamla systemet. Detta
bör - i kombination med den kraftigt sänkta bolagsskattesatsen - underlätta
näringslivets försörjning med riskkapital från svenska sparare. Därtill torde
de nya bolagsskattereglerna få till effekt att utländskt riskkapital i ökad ut-
sträckning söker sig till verksamheter i Sverige.

Anf.2 HÅKAN HANSSON (c):

Herr talman! Jag får tacka biträdande finansministern för svaret på min
interpellation.

Låt mig inledningsvis säga att när det gäller analysen av hur riskkapital-
marknaden bör se ut, råder det uppenbarligen en samsyn oss emellan. Jag
delar också i hög grad statsrådets syn på behovet av en marknadskonform
kapitalmarknad. Däremot tror jag att våra slutsatser skiljer sig ganska mar-
kant när det gäller vilka åtgärder som måste vidtas.

Det är oomtvistat vid det här laget att den svenska ekonomin präglas av
allvarliga problem. Tillväxten är låg, inflationsutvecklingen för snabb, bytes-
balansen fortsätter att försvagas, och hushållssparandet är fortfarande nega-
tivt även om, som statsrådet säger, en viss svag förbättring kan skönjas på
senare tid. Särskilt att notera är att den svenska ekonomin mera påtagligt
börjat avvika från utvecklingen i våra viktiga konkurrentländer.

Industriproduktionen minskade under 1990. Orderingången minskar dra-
matiskt. Under förra årets sista månad låg företagens orderingång på 25 %
lägre nivå än samma månad året dessförinnan.

Eftersom varken de relativa lönekostnaderna eller produktiviteten har
förbättrats, har utvecklingen av kostnaden per producerad enhet ökat mer
än i konkurrentländerna.

Med låg lönsamhet blir det inte särskilt intressant att nyinvestera, och ny-
investeringarna inom industrin väntas också i år falla med 10 %.

Vid sidan om jakten för att få ned den allmänna kostnads- och lönesteg-
ringen är möjligheten att utnyttja en effektiv riskkapitalmarknad en grund-
bult för ett expansivt och framgångsrikt näringsliv.

Under 80-talet har de börsnoterade företagen kunnat tillgodose en stor del

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Svar pä interpella-
tioner

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Svar pä interpella-
tioner

av sitt behov av riskkapital genom den hausse vi har haft på börsen. De icke
börsnoterade - och små - företagen har inte haft dessa möjligheter utan har
varit hänvisade till kreditmarknaden.

Vad vi nu ser är en dramatisk nedgång av soliditeten i företagen, framför
allt i de små icke börsnoterade företagen. Det finns prognoser som visar att
konkurserna kan förväntas öka med 40 % i år.

Detta gäller riskkapitalmarknaden generellt.

Problemet är att omsättningen på Stockholms fondbörs nu också fortsätter
att minska. I år beräknas omsättningen bli 100 miljarder kronor i Sverige,
och det beräknas bli en lika stor omsättning av svenska aktier i utlandet. Med
sjunkande omsättning sjunker också aktiekurserna, vilket ökar svårighe-
terna för företagen att emittera nytt riskkapital. De främsta orsakerna till
detta går att hänföra till fåtalet dominerande aktörer på aktiemarknaden
men också till transaktionsskatt i form av omsättningsskatt på aktier.

Om jag inte missminner mig, herr statsråd, så var en utgångspunkt vid ge-
nomförandet av skattereformen att man, för att sparandet skulle bli lönsamt,
i varje fall fick anse att 1 % real avkastning på sparandet är orimligt. Med
den beskattning vi har i dag - kapitalbeskattning, förmögenhetsbeskattning,
de förslag som därutöver finns, och transaktionsskatterna - är det inte någon
vidare hög inflation som vi kan tillåta om sparandet skall bli attraktivt.

Efter denna analys vill jag ställa några frågor till biträdande finansminis-
tern:

Vad tänker regeringen vidta för åtgärder - jag återkommer till det - för
att stimulera tillgången på riskvilligt kapital? De regionala riskkapitalbola-
gen har nämnts. Men statsrådet nämnde ingenting om de funderingar som
har funnits i regeringskansliet om första, andra och tredje AP-fonden. Är
det förslaget lagt på hyllan, eller återkommer ni med det senare?

För vår del är saken klar. Vi vill ha ett utökat enskilt sparande. Jag vill
återigen fråga statsrådet: Finns det i regeringskansliet, med hänsyn till den
situtation vi befinner oss i, tankar på att det finns skäl att så småningom gå
vidare när det gäller sänkningen av kapitalbeskattningen? Eller finns det
andra former av stimulanser, typ investeringskonto, som vi från centerpar-
tiet har föreslagit flera gånger?

Det var glädjande att statsrådet nämnde den särskilda redovisningsmeto-
den - att ni återkommer till den. Jag vill bara säga att det är beklagligt att
den ännu inte har blivit verklighet, att ni väntar till årsskiftet. Det är en viktig
bit när det gäller att göra det bättre för de enskilda företagarna.

Till sist, herr statsråd, vill jag fråga om det verkligen är ert allvar att gå till
verket med det förslag till förmögenhetsbeskattning som ligger i en departe-
mentspromemoria och nu har varit ute på remiss. Vi från vår sida upplever
detta som ett dråpslag mot det fria företagandet. Det kommer att få konse-
kvenser när det gäller kapitalbildningen i de små företagen. Det innebär en
fördubbling eller tredubbling av förmögenhetsvärdet, och det innebär en
dränering av kapitalet till småföretagen. Jag hoppas, herr statsråd, att det
förslaget aldrig blir en proposition.

Anf. 3 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Det är betecknande att interpellationen om riskkapitalför-
sörjningen, som ställts till industriministern besvaras av skatteministern.

Jag vill först säga att jag skulle ha kunnat göra samma analys som Håkan
Hansson. Men jag kommer att se frågorna ur ett annat perspektiv, så att vi
kan bredda debatten.

Bristerna inom den svenska riskkapitalförsörjningen är i grunden ett skat-
teproblem - ett problem som är skapat av vårt extremt höga skattetryck.

Sverige är en liten och öppen ekonomi. Den svenska företagsamheten
kännetecknas - jag skulle nästan vilja säga i extremt hög grad - av stora mul-
tinationella företag. De svenska företagen måste således operera på världs-
marknaden. Efter avvecklingen av valutaregleringen och kreditreglering-
arna - bra reformer; en eloge till riksbankschefen och också till herr Äs-
brink - är kapitalmarknaden internationaliserad, och realräntan bestäms nu-
mera av de internationella kapitalmarknaderna. Detta bestämmer också till-
gången och kostnaderna för riskkapital i Sverige.

Sparandet kommer att placeras där det får bäst avkastning - antingen som
riskkapital här hemma för att satsas i maskiner, byggnader, know-how etc.
eller i utländska aktier, värdepapper osv. A andra sidan utgör egentligen inte
det svenska sparandet längre en restriktion i fråga om tillgången till kapital -
nota bene om utlänningarna har tilltro till vår svenska ekonomi och vår eko-
nomiska politik.

Nyckelpunkterna i problemet är - jag återkommer till det - inflationen
och beskattningen. Inflationen får återverkningar på kostnadsutvecklingen i
negativ riktning och då också på kapitalförsörjningen. Det är inte fråga om
en löneförhandlingsmodell, det är betydligt mer djupt liggande frågor. Vårt
skattetryck har snedvridit det signalsystem som priser, löner och räntor ut-
gör. Det är alltså samma effekter som vi får när vi har ett datavirus. Vi vet
alla vad som händer när viruset har angripit vår PC. Det blir tyvärr dålig
information, det blir nojs, som datafantasterna säger.

Statsministern var kanske medveten om detta för något år sedan. Då sade
han att skattetrycket skulle ner till 50 %. Det har ju snarare ökat. Jag skulle
vilja höra vad skatteministern har att säga om skattetrycket. Är det bra som
det är? Skall det höjas, eller skall det sänkas? Hade statsministern rätt här-
omåret?

Riskkapital är det kapital som är mest utsatt för osäkerhet och risk. När
jag tar en stor risk, kräver jag stor insyn och möjligheter att påverka utfallet
på ett aktivt sätt.

Sparandet i Sverige har på grund av den socialistiska politiken efter andra
världskriget dess värre i huvud sak kanaliserats i kollektiva och institutio-
nella former. Detta har fått negativa effekter på vårt företagande.

1. Våra företagare har blivit gamla - beroende på att nybildandet och tillväx-
ten har beskurits.

2. Företagandet har ofta blivit kortsiktigt så till vida att den stabila ägande-
rollen som kräver en person, en familj eller en mindre grupp som ägare
har urholkats. Det påståendet är inte mitt; detta yttrade en av våra större
företagsledare förra veckan.

3. Förhandlingsekonomi har varit kännetecknande för Sverige, i varje fall
under två decennier under efterkrigstiden. Jag kommer från Malmö. Vi
fick Saab. Man skänkte bort en varvstomt värd hundratals miljoner, man

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

medgav förlustavdrag värda hundratals miljoner, man frisläppte investe-
ringsfonder till ett värde av miljarder.

Det är sådant som har snedvridit rikskapitalförsörjningen i hela vår eko-
nomi. Reslutatet har blivit koncentration och stora hinder för de små att
växa för att ersätta Saab, Volvo osv. Som malmöbo hade jag varit helt lycklig
om vi hade haft 50 nya småföretag i stället för ett stort bilföretag som måste
läggas ner i Malmö.

Vad behövs då i stället? Jag tar efter Cato: Sänkt skattetryck, herr skatte-
minister, och förändringar i en rad nya skattetekniska missfoster.

1. Hindren för underskottsavdrag måste bort. Underskott måste kvittas
inte bara mot framtida överskott utan också under året.

2. Förmögenhetsskatten, som också Håkan Hansson var inne på, måste
komma ner till EG-nivå. Blir det så, herr skatteminister?

3. Reavinsterna på försäljningen av näringsfastigheter och fåmansföretag-
saktier - som kännetecknas av långa innehav - är mycket höga. Nominella
vinster beskattas. Jag tycker att det är omoraliskt att beskatta inflationsluft.
Får vi ändringar, herr skatteminster?

4. Blir det ändringar i dubbelbeskattningen?

Varför har jag uppehållit mig vid de medelstora företagen? Jo, jag tror
att för att vi skall få en bra marknadsekonomi måste man befrämja de små
företagen. Marknadsekonomi, herr skatteminister, måste faktiskt vila på ka-
pitalism. Jag väjer inte för ordet kapitalism.

Anf.4 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Jag har också gjort några reflexioner med anledning av stats-
rådets svar. Som föregående talare sade finns det när det gäller analysen av
hur riskkapitalmarknaden fungerar inget att tillägga. Men det är rätt beteck-
nande att statsrådet huvudsakligen uppehåller sig vid utbudssidan. Det är
egentligen inte något större problem. Det verkliga problemet är att det är för
litet efterfrågan på riskkapital. Det i sin tur beror på, som Margit Gennser
påpekade, den höga beskattningen totalt sett.

Statsrådet säger att han strävar efter att tillgodose näringslivets försörj-
ning av riskkapital. Det kommer bl.a. till uttryck i löntagarfonder. Javisst.
Men det kapitalet kommer i stort sett från företagen. Det är de som beskat-
tas med en särskild vinstdelningssskatt. Den har för övrigt bakats in i den
nya kapitalbeskattningen. Vad är nettot av dessa olika åtgärder? Det skulle
vara intressant att få höra något om det. Huvudsakligen har ju detta ökade
utbud av riskkapital skett genom att beskatta företagen hårdare med olika
avgifter.

Det är också intressant att statsrådet påpekar att regelsystemet på mark-
naden är ändamålsenlig. Han påpekar också att det har skett en anpassning
till internationella förhållanden, inte minst till EGs regelsystem. Men när det
gäller uttaget av kapitalbeskattning ligger Sverige klart högt. I andra sam-
manhang har statsrådet själv erkänt att det är tydligt att kapitalbeskatt-
ningen ligger för högt i Sverige. Beskattningen ligger nu på 30% och bör
komma ner till 20 % för att hamna på samma nivå som övriga EG-länder.

Vidare har vi frågan om att öka det enskilda sparandets roll i riskkapital-

försörjningen. Statsrådet påpekar att det kommer att befrämjas när kapital-
inkomster nu endast beskattas med 30%. Tidigare var det formellt högre.
Men samtidigt har påpekats, bl.a. i den utmärkta skriften om skatteomlägg-
ningen, att här råder för närvarande ett minus på 5 miljarder i beskattningen
av kapitalinkomster. Nu skall det i stället bli ett plus. Det måste ske med en
ökad beskattning av kapitalinkomster. En väg, som bekant, är dessa mins-
kade möjligheter till avdrag. Det kan inte verka positivt för att stimulera ett
ökat utbud av riskkapital.

Då har vi företagen och kapitalbeskattningen. Statsrådet ger ett i och för
sig mycket skickligt svar, men man får inte slumra till för då upptäcker man
inte fällorna. Han säger att skattesatsen har sänkts. Men det reala skattutta-
get har ju stigit. Företagsbeskattningen ligger på hittills 23% effektiv be-
skattning till följd av olika avsättningsmöjligheter. Men nu skall den upp till
30% effektiv nivå. Det går alltså inte att bara jämföra med skattesatserna.

Nu sägs det att en ny reseveringsmöjlighet har införts, nämligen skatteut-
jämningsreserven. Men i stället har flera andra avskaffats, t.ex. avsättning
till investeringsfonder och vinst- och förlustfonder. Det är ju naturligtvis ett
sätt att ta ut mer skatt från företagen. Skatteomläggningen skall ju till 30
miljarder finansieras genom en ökad beskattning av kapitalet. Det kan inte
verka positivt.

Margit Gennser pekade också på beskattningen av förmögenhetsskatten.
Ingenting nämns om den otroligt höga beskattning som vi har på det arbe-
tande kapitalet. Håkan Hansson tog också upp den frågan. Det är verkligen
en hake som dämpar efterfrågan på riskkapital. När man måste ta upp det
arbetande kapitalet i företagen till förmögenhetsbeskattning finns det natur-
ligtvis inga nya företag som vill ta några risker. Jag tycker att statsrådet har
sorgfälligt undvikit att svara på dessa olika faktorer. Det skulle vara mycket
intressant att få höra kommentarer.

Anf. 5 Statsrådet ERIK ÅSBR1NK (s):

Herr talman! Jag vidhåller att utslagsgivande för att vi skall få en funge-
rande försörjning av riskkapital till svenskt näringsliv är att den svenska eko-
nomin i stort fungerar väl och att den ekonomiska politiken har en sådan
inriktning.

När det nu talas från vissa håll om hur usla förutsättningarna är och hur
litet det investeras i Sverige, vill jag peka på att sedan början av 80-talet,
under en socialdemokratisk regering, har investeringarna i svensk industri
fördubblats. I år investeras det dubbelt så mycket som under ett år i början
av 80-talet. Detta har skett parallellt med att investeringarna också i utlandet
har ökat. Vi ser för närvarande en avmattning, vi ser en konjunkturförsvag-
ning, och vi ser vissa problem i den svenska ekonomin. Ingen kan ju räkna
med att en uppgång skall pågå oavbrutet under obegränsad tid. Det är klart
att vi får räkna med denna typ av svackor i den ekonomiska utvecklingen.

Om vi blickar framåt, menar jag att vi nu lägger grunden för en god ut-
veckling under 90-talet - trots att vi obestridligen kommer att ha vissa svårig-
heter att kämpa med under de närmaste åren. Vi gör det nu bl.a. genom att
prioritera inflationsbekämpningen. Inflationsbekämpningen är av oerhört
stor vikt. Vi måste snabbt och varaktigt få ned inflationen till en mycket lägre

Prot. 1990/91:69
22 februari 1991

Svar pä interpella-

tioner

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Svar på interpella-

tioner

nivå. Det är nödvändigt av en rad olika skäl. Det är nödvändigt för att vi
skall kunna bevara full sysselsättning. Det är nödvändigt för att vi skall
kunna vidmakthålla en väl fungerande social välfärd. Men det är också nöd-
vändigt för att vi skall ha goda betingelser för svenskt näringsliv, dvs. en
stark och helst stärkt konkurrenskraft.

Vid sidan av detta finns en rad strukturella reformer som har genomförts
eller är på väg att genomföras. Det är också av stor betydelse för att skapa
betingelser lör en bättre fungerande ekonomi och högre tillväxt.

Av dessa olika områden vill jag särskilt framhålla två. Det ena är skattere-
formen, där både interpellanten och övriga deltagare i debatten tillhör par-
tier som har bekämpat och som fortfarande med näbbar och klor bekämpar
den. Jag menar att denna reform, som ju bara har varit i kraft knappt två
månader, har skapat oerhört mycket gynnsammare betingelser för svenskt
näringsliv. Vi kommer att få se de effekterna under de kommande åren.

I stället för att som man gör från en del håll springa ut och försöka tillgo-
dose olika särintressen genom att behålla eller införa specialbestämmelser,
avdrag, skatteprivilegier till olika lobbyister, borde vi se på skattesystemet i
stort och de förutsättningar som det erbjuder.

Reformen innebär bl.a. att den högsta marginalskatten har sänkts till
50%. När vi sist hade en borgerlig trepartiregering var marginalskatten
85 %. Man lyckades inte göra något åt marginalskatterna under den tiden.

Bolagsskatten, som tidigare var 52 %, är nu nere i 30 %. Det är för övrigt
inte sant som Hugo Hegeland säger att det reala skattetrycket har skärpts
för företagen. Det är ungefär oförändrat om man ser på det faktiska skatte-
uttaget. Men det görs med en lägre skattesats, som har varit ett starkt önske-
mål från industrins sida. Parallellt med det begränsas reserveringsmöjlighe-
terna. Internationellt sett är detta en av de lägsta bolagsskattesatserna och
ett av de förmånligaste företagsskattesystem som finns. Det har också upp-
märksammats internationellt.

En viktig förändring är också att vi stimulerar sparandet och minskar det
tidigare gynnandet av skuldsättningen. Det innebär att vi stärker det egna
riskkapitalet i förhållande till lånekapital. Också detta ser jag som angelägna
förändringar med hjälp av skattereformen.

Margit Gennser frågade om skattetrycket. Regeringens och min uppfatt-
ning är att vi skall sänka skattetrycket. Regeringens och min uppfattning är
att vi skall sänka skattetrycket. Förutsättningen är en väl fungerande eko-
nomi, en ekonomi i tillväxt. Förutsättningen är givetvis också att utgifter och
inkomster korresponderar. Vi har inte råd att återskapa det jättelika budget-
underskott som vi övertog från de borgerliga regeringarna. De som talar om
sänkta skatter har också en skyldighet att redovisa vilka utgifter som skall
skäras ned. Det får man tyvärr aldrig höra några klara besked om.

Det andra området, som jag bara kort hinner beröra, är regelsystemet på
de finansiella marknaderna. Som jag sade i mitt svar har det skett stora för-
ändringar, och mera kommer att ske. Ett inslag i detta är att ge AP-fonden
mera likvärdiga förutsättningar i förhållande till andra aktörer på kapital-
marknaden, dvs. att eliminera de föråldrade regleringar som försämrar AP-
fondens avkastning och ytterst då hotar de framtida pensionerna. AP-fonden

bör ha samma möjligheter som andra placerare att placera i olika tillgångar,
inkl, riskkapital och svenska aktier.

Anf. 6 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Vi är helt överens om målet. Det är bra. Ekonomin måste
fungera väl. Men vi är oeniga om medlen.

Devalveringar har använts i svensk ekonomi 1932, 1949 och 1982. De har
först gett bra resultat, men ju oftare de har gjorts har resultatet klingat av
snabbare. Vi har helt enkelt gödslat framför allt de stora företagen med
vinstmedel. Det är klart att man då också investerar. Man har även sysslat
mycket med andra saker.

Nu upplever vi att jättedevalveringen från 1982 är uppäten och att det
finns problem. Jag kommer då tillbaka till frågan om var problemet ligger.
Det ligger i skattetrycket. Moderaterna har aldrig kritiserat att marginalskat-
terna har sänkts. Men vi har sagt att det är icke tillräckligt. Jag har själv sagt
att det möjligtvis försvårar den verkliga skattereformen som vi behöver. Här
delar jag Johan Lybecks uppfattning. I dagens Dagens Industri har han en
artikel med rubriken Skattereformen har försvårat en reform värd namnet.
Jag instämmer. Skattetrycket har blivit mindre synligt och riskerar att öka
då en större del har lagts på indirekta skatter som inte är inflationsskyddade.
Varje procentenhet högre inflation ger ett större beskattningsbart underlag.
Eftersom momsen och andra indirekta skatter fastställs som en fast procent-
sats av underlaget, leder höjda priser också till höjda skatter i relation till de
löner som skall betala dessa skatter. Därför innebär den systematiska under-
skattningen av inflationen som regeringen gör en faktisk höjning av skatte-
trycket.

Jag upprepar att vi är eniga om målet att sänka skattetrycket. Men medlet
är tydligen att först höja skatterna för att sedan sänka dem.

Herr Åsbrink säger sedan att vi måste redovisa hur utgifterna skall skäras
ned. Ja, det har vi verkligen gjort. De siffror där jag har varit inblandad i
socialförsäkringsutskottet har varit minst lika bra som de som departementet
har försökt att räkna fram. Jag har ofta varit i kontakt med folk på socialde-
partementet. Ibland har jag blivit förvånad över hur dåligt de har kunnat sin
läxa. Vi har gjort en redovisning inom en rimlig felmarginal. Kom ihåg att
den budget som regeringen har lagt fram också har felkällor. Här borde herr
Åsbrink vara litet mera nyanserad.

Anf. 7 HÅKAN HANSSON (c):

Herr talman! Visst är det riktigt att industrin investerade mycket på 80-
talet efter devalveringen. Det var tredje vägens politik, devalveringspoliti-
ken, som ledde till ett kostnadsläge som gjorde att man kunde öka kapacite-
ten. Tyvärr ser man nu ett uppdämt behov av förnyelse i svenskt näringsliv.
Det är paradoxen av tredje vägens politik att förnyelsen i svenskt näringsliv
avstannade.

Jag hade inte tänkt att debattera skattereformen speciellt i dag. Jag för-
sökte påvisa att det finns ett antal saker som sker i dag när det gäller riskkapi-
talförsörjningen i svenskt näringsliv som oaktat skattereformen är problem
som vi har att brottas med. Det måste finnas anledning att diskutera dem.

Prot. 1990/91:69
22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

1* Riksdagens protokoll 1990191:69

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Svar pä interpella-
tioner

Det var därför jag också berörde kapitalbeskattningen. Vad skall vi göra för
att kunna öka sparandet i ekonomin som är en del av riskkapitalförsörj-
ningen i svenskt näringsliv? Jag tycker inte heller att statsrådet skall se det
som ett särintresse att öka det enskilda sparandet för att förbättra risk-
kapitalförsörjningen i den konkurrensutsatta sektorn, som vi alla lever av.

Vidare har vi reglerna för den finansiella marknaden. Jag är den första att
instämma i utvecklingen som har skett där, dvs. avregleringen av kredit-
marknaden, valutaavregleringen osv. Men det finns anledning, statsrådet, i
den finansiella integrationen med vår omvärld att också ta bort en del av de
hemmagjorda konstruktionerna. Jag tänker t.ex. på omsättningsskatten på
aktier, som helt klart är en hämmande faktor när det gäller omsättningen på
den svenska aktiemarknaden. Det i sin tur bidrar till att försvåra riskkapital-
försörjningen.

Jag förstår att frågan om AP-fonderna ligger i en s.k. pipeline. Utgångs-
punkten för min diskussion är hur vi skall trygga pensionssystemet i framti-
den. Men det får inte vara en utgångspunkt till argument för att vi skall lösa
frågan om riskkapital i svenskt näringsliv. Det är för få aktörer på den
svenska aktiemarknaden i dag. Nu gäller det att sprida detta.

Jag kommer slutligen tillbaka till förmögenhetsbeskattningen igen. För-
slaget motverkar det som finansministern har velat uppnå med skatterefor-
men och företagsbeskattningen i övrigt. Ni socialdemokrater tar tillbaka mer
än väl om ni skall införa denna förmögenhetsskatt. Jag vill gärna ha en kom-
mentar från statsrådet när det gäller förmögenhetsskatt.

Anf. 8 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Ett av statsrådets argument mot vår kritik var att investe-
ringarna har fördubblats under 80-talet. Det påpekade bl.a. Margit Gennser.
Det är ju inte konstigt när det gjordes en devalvering den 8 oktober 1982
med 16 % och dessförinnan året innan en devalvering på 10 %. Här fick nä-
ringslivet en skjuts uppåt med 25 %. Samtidigt var det en uppåtgående kon-
junktur. Att det under sådana förhållanden blir ett ökat antal investeringar
är inte märkvärdigt. Beskrivningen är egentligen att trots det höga skatte-
trycket blev det denna utveckling eftersom suget var så stort från de ut-
ländska marknaderna.

Det är naturligtvis glädjande att inflationen skall prioriteras. Se t.ex. på
det enskilda sparandet! Förra året förlorade alla enskilda sparare ungefär
11 % på banksparandet till följd av inflationen. I år pekar prognoserna på
10%. De förlorar då ytterligare en tiondel av sitt sparade kapital. Andra
förmåner äts upp på ett lätt sätt.

Jag bestrider bestämt att vi talar för några särintressen och att vi är påver-
kade av lobbyister. Det räcker med att se på statistiken. Skattetrycket i Sve-
rige var år 1989, för vilket man har en definitiv siffra, 56,8 %. I OECD-län-
derna var skattetrycket samma år 38,1 %. Det är en enorm skillnad. Det är
självklart att följden blir en annorlunda utveckling under 90-talet i vårt land
jämfört med dessa länder.

Jag bestrider även att statsrådet inte fått höra några konkreta besked an-
gående våra besparingar. Det finns konkreta besked, och det är därför vi för
denna debatt. Vi blir kritiserade för olika konkreta besparingsförslag som vi

har lanserat. Det är inte särskilt tacksamt, och det vet nog statsrådet själv
när det gäller t.ex. sjukförsäkringen eller arbetsskadeförsäkringen.

Det finns de som har fått höjd kapitalbeskattning, t.ex. pensionärer som
missgynnas på grund av oförmånliga avdragsregler. De kan av fyra olika skäl
få en höjd kapitalbeskattning. Vad tänker statsrådet göra åt detta? Det är
egentligen en otrolig orättvisa.

Hur blir det nu med de icke börsnoterade företagen, OTC-aktier osv.?
Värdet av dessa skall nu tas upp till 75 % vid beskattning mot tidigare 30 %.
Det är väl ändå en skärpning av kapitalbeskattning och förmögenhetsbe-
skattning för dem som har placerat pengar i dessa företag? Det är just till
dessa företag som riskkapitalet söker sig. Det är dessa företag som börjar
med innovationer och sedan kan utvecklas till större företag. Men de place-
ringarna kommer att missgynnas genom att värdet av dessa företags aktier
vid beskattningen skall stiga från 30 till 75 %. Det kan väl ändå inte betrak-
tas som en stimulans?

Anf. 9 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Margit Gennser nämnde i sitt första inlägg datavirus. Det
var en litet långsökt jämförelse som jag inte riktigt förstod. Men jag håller
med om att datavirus kan ställa till med en hel del oreda i datorer, och likale-
des ställde nog detta datavirus till en hel del oreda i fru Gennsers inlägg.

Att i sin analys av skattereformen hänvisa till på Johan Lybeck är med
förlov sagt inte mycket att stödja sig på. Han har i dessa olika artiklar gjort
sig skyldig till rader av elementära tanke- och räknefel, som också har påta-
lats av både Svante Öberg och Anne Wibble i de debattinlägg som de har
kommit med.

Lika slarvigt är det när Hugo Hegeland påstår att regeringen skärper kapi-
talbeskattningen för pensionärer. Det är inte alls på det sättet. Det är sant
att det för en minoritet av landets pensionärer finns besvärande stora margi-
naleffekter på deras sparande. Detta var inte något som kom genom skatte-
reformen, utan det har funnits sedan lång tid tillbaka. Detta är ett av många
områden där den borgerliga regeringen inte lyckades åstadkomma någon-
ting. Vi ändrar nu på detta. Vi minskar pensionärernas marginaleffekter.
Det har vi redan tidigare gjort för löneinkomster, och vi gör det nu för företa-
garinkomster. År 1993 minskas på motsvarande sätt marginaleffekterna för
kapitalinkomster. Det beslutet har redan fattats. Detta är sanningen, och
Hugo Hegeland skall inte här sprida felaktiga föreställningar om vad skatte-
reformen innebär.

Vi får här också veta att en investeringsuppgång på 100 % inte är så märk-
värdig. Nej, det kan man ju tycka. Jag anser att det i varje fall är något bättre
än den investeringsnedgång på 40 % som ägde rum under den borgerliga re-
geringstiden. Det var detta som vi socialdemokrater fick börja med att repa-
rera innan vi sedan kunde åstadkomma en ytterligare ökning därutöver.

Jag har fått frågor som gäller förmögenhetsskatten. När det gäller den för-
håller det sig på så sätt, att det finns en av tjänstemän på finansdepartemen-
tet utarbetad departementspromemoria som är ute på remiss. Remissvaren
kommer nu in, och vi skall naturligtvis analysera dem innan vi tar ställning
till de framtida reglerna.

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1990/91:69
22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

Jag har redan uttalat, och jag kan upprepa det, att regeringen när den tar
ställning till dessa propåer skall beakta en rad olika synpunkter. Dit hör att
kapitalbeskattningen har skärpts som ett led i inkomstskattereformen. Dit
hör förmögenhetsskattens fördelningspolitiska och statsfinansiella betydelse
samt även vårt internationella beroende. Dit hör sist men inte minst att vi
vill skapa gynnsamma villkor för företagsamhet i Sverige. Jag kan försäkra
att detta kommer att vara vägledande för de förslag som regeringen kommer
att presentera framöver.

Den andra fråga Håkan Hansson tog upp i sitt första inlägg gällde den sär-
skilda redovisningsmetoden. Jag fick kritik för att regeringen inte redan har
förslag framme. Sanningen är att denna fråga blockerades under nästan hela
utredningsperioden i företagsskatteutredningen av framför allt småföreta-
garnas organisationer. I ett mycket sent skede, fem i tolv, vände de på
klacken och var beredda att diskutera ändringar som de tidigare hade mot-
satt sig. Detta erkänner de själva, och det går bra att fråga dem om denna
historieskrivning. Det var detta som omöjliggjorde för regeringen att pre-
sentera ett färdigt förslag samtidigt som betänkandet lades fram. Det gör att
vi nu måste bearbeta detta i särskild ordning, och det gör vi. Vi har satt i
gång utredningsarbetet, och det skall bli klart före årets slut. Jag vill tillägga
att detta är mycket komplicerade frågor. Det går inte att snabbt snyta fram
färdiga förslag. Det är mycket svårt att åstadkomma en lösning, men det är
ändå vår strävan att göra detta.

Jag vill avslutningsvis säga att jag ånyo noterar att förtjusningen är stor
när det gäller att utlova allehanda skattelättnader. Just nu utlovas de åt nä-
ringslivet. Handlar debatten om andra ändamål, vilket den gör ibland, utlo-
vas lika rundhänt stora skattesänkningar åt andra grupper. Det talas i mycket
små bokstäver om de motsvarande utgiftsnedskärningar som är nödvändiga
för att kunna genomföra dessa skattesänkningar. I själva verket framtonas
även från moderaterna att utgifter skall ökas på en rad olika områden. Det
skall vara vårdnadsbidrag, fler poliser, mer militärer, större satsning på hög-
skola och forskning och mycket annat. Detta går helt enkelt inte ihop.

Om ni fullföljer detta budskap blir följden att vi får tillbaka det jättelika
budgetunderskottet och de raserade statsfinanserna. Är det någonting som
skadar svenskt näringliv, så är det detta. En exploderande inflation, räntor
som skjuter i höjden och ett undergrävt förtroende för den svenska ekono-
min skulle bli följden om man tog er på allvar och genomförde politiken med
både utgiftsökningar och stora skattesänkningar på en och samma gång. Det
gagnar ingen, och det gagnar inte heller svenskt näringsliv.

Anf. 10 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Först till resonemanget om datavirus. Marknadsekonomi
bygger på fri prissättning, fri lönebildning och fri prissättning på andra fak-
torsinsatser. När man för in ett mycket högt skattetryck inför man skatteki-
lar, och systemet förstörs. Det är precis på samma sätt som när man på grund
av datavirus för in felaktiga programangivelser i ett dataprogram. Jag är
ledsen att det var så svårt att förstå detta. Ibland säger min familj vid frukost-
bordet att jag tänker för snabbt. Jag hoppas nu att detta har gått hem.

Vi slarvar kanske litet grand till mans. Marginalbeskattningen ligger inte

i dag för alla vid 51 %. Min åldriga mor, som har en näringsfastighet, betalar
56 % på inkomsterna från den om inte mer när man räknar in förmögenhets-
skatten.

Hur kommer ni att göra med beskattningen av OTC-aktier? Kommer vär-
deringen att höjas vid förmögenhetsbeskattningen? Det blir besvärligt för de
mindre företagen.

Så till fördelningspolitik och förmögenhetsbeskattning. Det är alldeles rik-
tigt att förmögenhetsbeskattningen har fördelat vårt välstånd ut till andra
länder. Hans och Gad Rausing hade stannat i Sverige om vi inte hade haft
den här typen av skadlig beskattning. Jag hoppas att herr Åsbrink verkligen
tänker igenom problemen noggrant.

Sedan till frågan om våra besparingar. Vi har tänkt igenom våra förslag
och föreslagit sådant som kanske inte alltid är lättsmält och populärt. Jag har
inte varit det minsta rädd för att göra det, eftersom jag vet att svenska folket
inser vad som är fel med vår ekonomi. Moderata samlingspartiet har gjort
helt andra markeringar på en rad områden inom socialförsäkringssektorn.
Systemen är för närvarande skadligt och dåligt utformade. Det kan inte vara
riktigt, herr Åsbrink, att 30% av alla våra pensionsutgifter räknat på 1991
års siffror i dag går till förtidspensionärer.

Slutligen till artikeln i Dagens Industri. Jag känner till och har läst Anne
Wibbles och Svante Öbergs artiklar. Det är dessa som professor Johan
Lybeck svarar på i dag. Anne Wibble och Svante Öberg företräder särintres-
sen för skatteomläggningen, medan Johan Lybeck, såvitt jag förstår, är en
oberoende vetenskapsman. Han svarar också när det gäller de siffror man
räknat fram för skattetrycket. Det är ett svårt tekniskt, intellektuellt pro-
blem, men han gör en bra genomgång. Jag är nog mer morgontidig än herr
Åsbrink, och jag har därför också läst artikeln.

Anf. 11 HÅKAN HANSSON (c):

Herr talman! Historiebeskrivningen över läget före och efter år 1982 kan
vi hålla på med länge. Det går självfallet inte att jämföra investeringsnivån
under en djup strukturkris under slutet av 70-talet med den under den långa
högkonjunktur vi haft under 1980-talet. Det som vi får akta oss för, statsrå-
det, är att vi inte på nytt kommer tillbaka igen till det kända dukade bordet,
som vi talade om på mitten av 70-talet. Det är därför som vi aktualiserar
dessa frågor om riskkapitalförsörjning för näringslivet.

Det är viktigt att vi för denna debatt om riskkapitalförsörjningen. Statsrå-
det gör lättvindigt frågan om riskkapitalförsörjningen till ett särintresse.
Men faktum är att om inte näringslivet, och det kan vara små eller stora före-
tag, får ett riskkapital till en rimlig kostnad, går det ut över sysselsättningen
och kostnadsläget över huvud taget. Jag förstår att statsrådet nu inte vill
svara exakt på var regeringen kommer att hamna när det gäller förmögen-
hetsbeskattningen. Men eftersom ni under hela skattereformens genomfö-
rande hänvisade till att regeringen skulle återkomma till förmögenhetsbe-
skattningen, är det självklart att man ändå måste tro att det finns litet tankar
bakom de produkter och förslag som kommer från finansdepartementet.
Det är ungefär så här det skall se ut.

Jag vet inte om det är signifikant för socialdemokratisk syn på småföreta-

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

gande, men det känns litet konstigt när man sitter i en nytillsatt
konkursutredning och diskuterar ett ökat antal konkurser inom svenskt nä-
ringsliv, där det redan i inledningen av arbetet finns förslag om kontrollåt-
gärder i form av ”körkort” för företagare, och samtidigt får denna promemo-
ria på bordet med förslag till en skärpt beskattning av småföretagarna. Den
skärpta beskattningen kommer i många fall att dränera småföretagen på den
självfinansiering som är så oerhört viktig.

Det är ändå rätt viktigt att vi ser till dessa faktorer sammantaget när vi
analyserar vad det är som egentligen sker inom svenskt näringsliv. Det behö-
ver vi inte politiskt polemisera om. Jag tror att vi skall kunna föra en ganska
lågmäld debatt om dessa saker.

Jag vill inte i dag kritisera det som gjorts inom ramen för skattereformen
när det gäller företagsbeskattningen. Det gör jag heller inte. Men möjlighe-
ten till SURV-avsättningar är för små företagare i dag inte speciellt stor med
tanke på den låga soliditet de har. Den soliditeten stärks inte genom att vi
lägger nya pålagor på dem. Detta handlar till syvende och sist om hur syssel-
sättningspolitiken skall se ut.

Tredje vice talmannen anmälde att Hugo Hegeland anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Anf. 12 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Denna debatt har tenderat att bli ganska vidlyftig och handla
om andra saker än vad som togs upp i den ursprungliga interpellationen. Låt
mig ändå kort kommentera några av de synpunkter som kom fram i de före-
gående inläggen.

Jag reagerar starkt mot Margit Gennsers beskrivning av förhållandena i
Sverige jämfört med förhållandena i omvärlden. Det talades om att vi om-
fördelar välstånd från Sverige till andra länder. Det är ett led i den moderata
svartmålningen av Sverige och det svenska samhället. Jag kan försäkra
Margit Gennser att jag reser en del även utanför Malmö och Sverige, och jag
vågar påstå att man i de allra flesta länder skulle ingenting hellre vilja än att
förvärva det svenska välståndet, om man kunde få det i stället för det mera
begränsade välstånd som man åtnjuter i sitt hemland.

Vi har ingen anledning att skämmas över vad vi har åstadkommit, det vi
vill slå vakt om och vidareutveckla. En viktig förklaring till att vi har kunnat
etablera ett högt och allmänt spritt välstånd i vårt land är att vi också har
skapat gynnsamma betingelser för svenskt näringsliv. Glöm inte den saken.
Jag anser att denna svartmålning är både upprörande och totalt felaktig.

Visst är det sant att vi har ett högt skattetryck i Sverige, och vi kan också
laborera med olika mått på hur skattetrycket skall mätas. Men man skall se
på alla sådana mått med stor försiktighet, eftersom de går att manipulera.
För att ta ett exempel har vi i Sverige valt att betala ut stöd till barnfamiljer
i form av barnbidrag, som då naturligtvis mäts som offentliga utgifter vilka i
sin tur skall finansieras med skatter. Hade vi, som man gör i andra länder,
inarbetat barnbidragen i skattesystemet och givit samma belopp i kronor i
form av skattereduktion, skulle vi på papperet fått ett lägre skattetryck. Men
ingen seriös människa kan påstå att någonting reellt då skulle inträffa som

förbättrar ekonomins funktionssätt, minskar skattekilar och allt vad det he-
ter. Det är en statistisk villfarelse på samma sätt som när vi har transfere-
ringar, utbetalningar till hushållen, som beskattas i stället för att betala ut
något mindre belopp som inte beskattas. Det är också ett sätt att förfara som
på papperet skapar ett högt skattetryck men som säger föga om verklighe-
ten.

Sedan till Håkan Hansson. Jag har inte sagt att riskkapitalförsörjningen
och förespråkarna för att den skall fungera väl utgör ett särintresse. De som
företräder ett särintresse är de som kräver favörer, skatteprivilegier, åt olika
grupper som bryter sönder ett likformigt och enkelt skattesystem. De skapar
denna grogrund för skatteplanering som vi vill komma ifrån.

Det förslag till förmögenhetsskatt som vi ännu inte har tagit ställning till
bygger bl.a. på principen om en låg skattesats men med inte så många undan-
tag och särbestämmelser som vi har i dagens förmögenhetsskattesystem,
vilka i sin tur bidrar till omfattande skatteplanering. Även på detta område
vill vi komma ifrån skatteplaneringen. Men det slutliga ställningstagandet till
förmögenhetsskatten har regeringen ännu inte gjort. Beskedet kommer att
ges så småningom.

Tredje vice talmannen anmälde att Margit Gennser anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

2§ Svar på interpellation 1990/91:140 om sekretessen i den nya folk-
bokföringslagen

Anf. 13 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Sigge Godin har ställt följande frågor till mig:

1. På vilket sätt avser regeringen att skapa ett fullgott sekretesskydd vid
överförandet av folkbokföringsmaterialet till skattemyndigheterna?

2. Är regeringen beredd att successivt genomföra reformen så att den mate-
riella regleringen kan ske och integritetsfrågorna kan få en fullgod lös-
ning?

3. Är regeringen beredd att överlåta själva registreringen till vederbörande
församling i de fall församlingen så önskar?

Arbetet med att föra över information från personakterna till de nya folk-
bokföringsregistren omfattar momenten kopiering, beredning, registrering
och ADB-bearbetning.

Beträffande kopieringen har riksskatteverkets projetgrupp för omorgani-
sation av folkbokföringen förordat att den i första hand utförs vid pastorsäm-
betena. Skälet är att man vill undvika att personaktsoriginalen lämnar pas-
torsämbetena i större utsträckning än nödvändigt. Om pastorsämbetet så
önskar är dock skatteförvaltningen beredd att åta sig kopieringen. Efter ko-
pieringen skall originalet i dessa fall snarast återställas till pastorsämbetet.

Ansvaret för den beredning av aktkopiorna som krävs före dataregistre-

Prot. 1990/91:69
22 februari 1991

Svar pä interpella-
tioner

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

ringen ligger på resp, skattemyndighet. Arbetet utförs främst av pastorsäm-
betets personal. Även skatteförvaltningens personal har dock erbjudits att
delta i arbetet, som utförs utom det normala arbetet, mot särskild ersättning.
Skatteförvaltningen har mångårig positiv erfarenhet av deklarationsgransk-
ning i hemmet och har därför medgett att beredningsarbete får utföras i bo-
staden. En förutsättning är att tillräcklig säkerhet kan upprätthållas, vilket
det åvilar skattemyndigheten att bedöma och kontrollera.

Efter beredning lämnas aktkopiorna för registrering på magnetband. Re-
gistreringstjänsten har upphandlats i vanlig ordning och utförs av nio olika
servicebyråer. Det har varit en strävan att sprida arbetet geografiskt för att
det skall kunna ske så nära pastorsämbetet som möjligt. 1 avtalen regleras
ett antal säkerhets- och sekretessfrågor. Någon registrering i hemmiljö får
inte ske. Tystnadspliktsförbindelser har tecknats och samlats in av
riksskatteverket.

I fråga om personer vilkas uppgifter är sekretessmarkerade i de nuvarande
regionala folkbokföringsregistren sker såväl beredning som registrering av
aktkopiorna hos riksskatteverket.

I den mån personakter eller kopior av dessa befordras med posten an-
vänds rekommenderad eller assurerad försändelse, vilket är uttryck för hår-
dare säkerhetskrav än vad som gäller i den löpande folkbokföringsverksam-
heten i dag.

Enligt min mening är det sålunda väl sörjt för sekretesskyddet vid överför-
andet och någon åtgärd från regeringens sida är inte påkallad i den delen.

Vad gäller sambandet mellan registerfrågorna och den materiella regle-
ringen av den nya folkbokföringen vill jag framhålla följande. Att förslaget
till registerlag behandlades vid den tidpunkt som skedde var en nödvändig-
het för att arbetet med att utveckla ADB-stödet skulle hinnas med till ikraft-
trädandet. Skyddet för integriteten ägnades stor uppmärksamhet i regering-
ens förslag till registerlag. Riksdagen gjorde vid sin behandling av förslaget
uppenbarligen också bedömningen att detta skydd var väl tillgodosett.

Jag räknar med att regeringen inom kort skall kunna lägga fram ett förslag
till ny folkbokföringslag. Lagen är avsedd att träda i kraft samtidigt med den
nya organisationen. Såvitt jag nu kan bedöma påverkas registerlagen bara i
obetydlig utsträckning av de nya materiella reglerna. Jag kan mot den bak-
grunden inte se någon fördel, men däremot åtskilliga svårigheter med ett
successivt genomförande av reformen.

Som framgått av det jag tidigare har sagt utförs en stor del av arbetet med
att föra över informationen hos resp, pastorsämbete eller av pastorsämbetets
personal. Själva dataregistreringen kräver emellertid både särskild utrust-
ning, speciella program och personal med vana vid registreringsarbete. Få
församlingar torde ha tillgång till detta.

Anf. 14 SIGGE GOD1N (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Åsbrink för svaret. Det är innehållsrikt
och visar på en insikt om frågans yttersta vikt.

Jag skulle vilja börja med att kommentera statsrådets påstående om att
riksdagen gjorde bedömningen att integriteten var väl tillgodosedd när vi
fattade beslutet. Jag vill påminna statsrådet om att flera partier yrkade av-

slag på propositionen därför att sekretessfrågorna inte var lösta samtidigt
som det materiella innehållet inte var känt.

Få länder, om ens något annat land, har en så väldokumenterad och väl-
skött folkbokföring som Sverige. Det skulle därför vara ett kulturmord om
man genom förhastade insatser omöjliggjorde att viktigt material för forsk-
ningen inte bevarades och utvecklades. Det är skälet till att ansvarsfulla
präster motsätter sig hanteringen av materialet.

Uppläggningen av genomförandet, som statsrådet beskriver det, är teore-
tiskt korrekt och helt oantastlig men om man ser praktiskt på genomföran-
det, betvivlar jag att man får ett komplett och ur sekretessynpunkt funge-
rande material.

De aktkopior som ligger till grund för registreringen är inte kompletta i
många fall. De kan innehålla felaktigheter, och de är ofullständiga. Dagligen
får personalen vid pastorsexpeditionerna gå till kyrkböckerna för att kon-
trollera och komplettera akterna. Det är ju endast de akter som kommit till
efter 1973 som är fullständiga.

En fråga reser sig: Om man misstänker att aktkopian är bristfällig eller
felaktig, hur går man då till väga? Ringer man till pastorsämbetet och kon-
trollerar, eller skriver man till personen i fråga?

Många ytterst känsliga uppgifter finns i materialet, t.ex. barn i tidigare för-
hållanden som nuvarande make inte känner till, adoptivbarn som inte är
medvetna om att det är adopterade, syskon som är gifta med varandra utan
att veta om tidigare släktskap och människor som bytt kön. Listan kan göras
mycket lång. Det handlar alltså om mycket känsliga frågor. Det är därför
som jag frågar om man har för avsikt att skriva till vederbörande för att kon-
trollera om uppgifterna är korrekta. Vad händer om sådana brev kommer i
orätta händer?

Om man avser att ha fortsatta kontakter med pastorsämbetena, vet stats-
rådet hur många år man behöver denna kontakt för att klara av komplette-
ringar och rättningar av felaktiga uppgifter?

Anser statsrådet att det är fel att utnyttja de församlingar som har datori-
serat sitt material om man därmed får ett korrektare material? Den åtgärden
är både billig och effektiv.

Herr talman! Utredningstjänsten har för min räkning försökt att få besked
av riksskatteverket hur omläggningen löper. Ingen har kunnat svara på frå-
gorna. De uppgifter som gått att få fram kommer från pastorsämbetena.
Samtidigt talas om flera månaders försening i arbetet, brist på besked om
praktiska rutiner, försenad rekrytering av personal m.m. Jag bedömer att
risken är mycket stor för att omläggningen inte blir klar till den 1 juli 1991.

1 det material som redovisar uppläggningen och alternativa tillvägagångs-
sätt sägs: ”Vi bedömer det som omöjligt att kunna rekrytera tillräckligt med
sakkompetent personal för att klara av hela jobbet. Registrering av sakkom-
petent personal är dessutom uppskattningsvis 25 % dyrare än motsvarande
alternativ med hjälp av konventionell dataregistrering.”

Min fråga blir då: Är det värt priset att hasta fram ett genomförande i stäl-
let för att till många gånger lägre kostnad anlita kompetent personal ute i
församlingarna?

Herr talman! Statsrådet säger att beredningen av aktkopiorna skall kunna

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Svar på interpella-

tioner

Prot. 1990/91:69
22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

ske i hemmen eftersom skatteförvaltningens personal är van vid deklara-
tionsgranskning i hemmen. Det är stor skillnad på de uppgifter som finns i
deklarationsmaterial och de som finns i folkbokföringsmaterialet. Som gam-
mal taxeringsgranskare är jag inte särskilt imponerad av säkerheten i hante-
ringen. Hur menar statsrådet att beredningen i hemmen skall gå till när kom-
pletterande uppgifter finns inlåsta på pastorsexpeditionen?

Herr talman! Folkbokföringsreformen är så viktig ur både sekretessyn-
punkt och kulturhistorisk synpunkt att den inte får fuskas igenom. Jag vill
återigen fråga statsrådet vad det är som hindrar att församlingar som är dato-
riserade kan utföra jobbet åt skattemyndigheten. Då får man ett korrekt ma-
terial som inte kräver år av rättning. Man slipper sekretessproblem. Är inte
erfarenhet och kompetens viktiga inslag även i folkbokföringsomlägg-
ningen?

Jag tycker inte att regeringen har tagit de praktiska sekretessfrågorna rik-
tigt på allvar. Det är därför jag har väckt den här frågan. Vi måste även se till
den praktiska hanteringen och inte bara till den teoretiska uppläggningen.

Anf. 15 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Det finns frågor i detta som är svåra för mig att besvara. Det
gäller inslag i det här arbetet som jag som statsråd inte har anledning att
lägga mig i. Men låt mig som en mer allmän kommentar säga att jag inte
riktigt kan instämma i påståenden som görs i olika sammanhang om att det
här arbetet skulle ha påskyndats så oerhört och att vi borde ta det litet lug-
nare.

Vad gäller förhistorien är den här folkbokföringsreformen någonting som
diskuterats sedan seklets början. Den har belysts av otaliga utredningar, och
tidigare försök har ständigt av olika skäl stött på patrull. Nu har vi till sist
lyckats samla oss till att genomföra en reform. Den är nu på god väg att ge-
nomföras. Principbeslutet fattades i riksdagen 1987. Det är flera år sedan,
och vi har därefter steg för steg kunnat föra processen vidare.

I en sådan stor omläggning är det naturligtvis, det är vi helt överens om,
viktigt att den sker med iakttagande av alla tänkbara krav på sekretess och
omhändertagande av personal och att arbetsuppgifterna blir väl utförda.
Stora ansträngningar har också lagts ned på alla dessa områden. Man kan
självfallet inte garantera att det inte inträffar några problem och missöden
under resans gång. Det vore konstigt annars.

Sigge Godin nämnde att det har uppstått vissa förseningar när det gäller
tillsättande av tjänster. Det är riktigt. Jag har haft tillfälle att diskutera den
frågan här i riksdagen vid ett par tillfällen. Jag har också förklarat att det
bl.a. hänger samman med önskemål från olika håll, inkl, personalorganisa-
tionerna, att tjänstetillsättningar skall ske samtidigt i ett län. Har det t.ex.
funnits problem med någon enstaka tjänst har tillsättningen av övriga tjäns-
ter, som i och för sig de facto har varit klara, fått anstå till dess man har löst
samtliga problem. Nu har vi också gjort tillsättningarna i de flesta länen, och
besluten är nära förestående vad gäller de återstående.

Det är riktigt att det fanns partier i riksdagen som hade kritiska synpunk-
ter på hanteringen av sekretessfrågorna. Det fanns även kritiska synpunkter
på hela folkbokföringsreformen, men faktum är att riksdagens majoritet har

ställt sig bakom inte bara folkbokföringsreformen i stort utan även de lös-
ningar som vi har valt på sekretessområdet. De är mycket ambitiösa och
sträcker sig mycket långt, vilket jag har redovisat i mitt första svar.

Slutligen vill jag, när det gäller möjligheten för församlingarna att sköta
registreringen, påpeka att det är ytterst få församlingar som har tillgång till
de resurser som en sådan registrering kräver. Man kan naturligtvis tänka sig
att församlingarna skall anlita servicebyråer, ungefär på samma sätt som pro-
jektgruppen nu har gjort, men man kan fråga sig om man skulle uppnå någon
stor vinst med en sådan hantering. Jag vill dock inte utesluta att det kan ske
registrering i församlingens egen regi i enstaka fall. Förutsättningen är att
man har tillgång till resurser och kompetens. Men skulle detta bli alltför ut-
brett skulle det bli ett betungande arbete med att samla in material från
många olika källor. De önskemål som Sigge Godin har framfört i detta av-
seende kan tillgodoses, även om jag bedömer att det inte kan komma att ske
i alltför stor omfattning.

Anf. 16 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Det är riktigt, som statsrådet säger, att den här folkbokför-
ingsdebatten har tagit lång tid och att det har tagit lång tid att komma fram
till beslut. Det man var kritisk mot - och det var flera partier som var kri-
tiska - var framför allt att man inte visste vilket innehåll den här omlägg-
ningen sedan skulle få. Man fattade ett principbeslut före jul. Det är egentli-
gen det som är det stora bekymret.

Jag har studerat en del material, och det är med mig som med statsrådet
att det nästan är omöjligt att tränga in i det här, åtminstone på relativt kort
tid.

I det material som riksskatteverket har utfärdat och som man har fått ut
till församlingarna säger man: ”Erfarenhetsmässigt kan några uppgifter på
personakterna förväntas vara felaktiga. Det kan vara frågan om att makar
har olika datum för när äktenskap ingicks eller upplöstes, att barn har fel
personummer på sina föräldars personakter eller att föräldrarna har fel per-
sonummer på barnens personakter. Ett felskrivet personummer på en perso-
nakt kan innebära merarbete för handläggarna, men behöver inte medföra
att ett barn får fel mor eller far. Detta blir emellertid fallet vid en överföring
till ett ADB-system om man inte har möjlighet att göra effektiva och säkra
kontroller.” Man talar om att kontrollmöjligheterna är begränsade om man
inte väljer dataregistrering. Man säger att man då kan göra ett antal maski-
nella kontroller. Betyder det att man skall kontrollköra de lokala registren
mot andra register? Vilka register avser man att kontrollköra mot för att
rätta till eventuella felaktigheter? Anhöriga kan ju bo på andra håll i landet,
och då fungerar ju inte detta, om man inte har tänkt sig att mot riksdagens
vilja kontrollköra mot andra uppgifter som skatteförvaltningen har tillgång
till. Jag tycker att det verkar mycket skrämmande om det är detta man har
tänkt sig, eftersom man handskas med personakter som är ofullständiga och
som i vissa fall också kan innehålla felaktiga uppgifter.

Om man avser att göra de här kontrollkörningarna borde man i stället gå
via pastorsexpeditionerna och utnyttja sakkunnig personal. Då slipper man

Prot. 1990/91:69
22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

att kontrollköra register mot varandra. Det strider väl ändå mot vad vi tycker
i hela Sveriges riksdag.

Anf. 17 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Det är riktigt att kontroller och samkörningar kan göras
gentemot det tillfälliga registret. Det är nödvändigt för att kunna få en god
kvalitet på de uppgifter som sedan skall lagras. Även Sigge Godin har ju
framfört önskemålet att man skall minimera antalet fel i det här samman-
hanget. Jag vill påpeka att det här är ett tillfälligt register som kommer att
förstöras när arbetet är slutfört. Tillstånd har meddelats av datainspektio-
nen. Vi får inte glömma att allt detta arbete med sekretessen förutsätter till-
stånd från datainspektionen, och det sker i enlighet med gällande regler.

Till sist vill jag göra en allmän kommentar. I detta sammanhang, liksom i
många andra sammanhang när det skall genomföras reformer, framförs öns-
kemål om att man skall ta litet mer tid på sig, skjuta upp beslut eller skjuta
upp genomförandet. Det är naturligtvis alltid jobbigt och besvärligt när man
genomför större förändringar. Det innebär påfrestningar för den berörda
personalen och för andra. Min erfarenhet är att det som gott som alltid är fel
att uppskjuta besluten och genomförandet. Den besvärliga processen blir
inte lättare att gå igenom om den sträcks ut i tiden eller skjuts in i framtiden,
det skall man inte sticka under stol med. Erfarenheten är den motsatta; en
utsträckt period av osäkerhet är det värsta som kan drabba de berörda män-
niskorna. När man nu, i det här fallet efter oerhört många års utredande och
debatterande, till sist fattar ett beslut om en reform, då skall man genomföra
den så snabbt som det rimligtvis går och inte tveka när man kommit halv-
vägs. Jag övertygad om att det skulle leda till ett sämre resultat både när det
gäller kvaliteten på folkbokföringen och när det gäller arbetstillfredsställel-
sen för de berörda människorna.

Anf. 18 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag tycker också att vi skall genomföra den här reformen,
och det tycker Sveriges riksdag som helhet. Det är inte det vi tvistar om, utan
litet grand om det som vi som yrkespolitiker inte riktigt klarar av. Vi gör
mycket tjusiga teoretiska beräkningar som årtionden av utredande har ska-
pat. Det verkar jättefint och bra, praktiskt och rationellt. Ofta tror vi att det
skall bli billigt också. Men det blir ju alltid det. Men praktiken är ju faktiskt
en annan, och speciellt när man har underlag som inte är komplett.

Jag har försökt säga att vi både av sekretesskäl och av kulturhistoriska skäl
måste bevara detta, annars kommer framtiden att visa att detta var ett felak-
tigt sätt att göra jobbet på. Vi är inte oense om att det skall göras, utan det
gäller att göra det på ett så förnuftigt sätt som möjligt.

I det material som jag har tagit del av är det ett femtontal uppgifter som
skall registeras och som man använder i dag. Det är namn, personnummer,
samtliga medborgarskap, samtliga äktenskap, samtliga levande barn, bar-
nens och den andra förälderns personnummer, adoptivföräldrars person-
nummer, osv. Det är alltså ett ganska omfattande material som skall registre-
ras. Och självklart är människor oroliga.

Från riksskatteverket och utredarna sägs att dessa uppgifter används vid
handläggningen i dag och att man nog behöver dem även i fortsättningen.

Sedan kommer man fram till sökbegrepp osv. Man vill alltså söka på natio-
nalitet och en mängd andra sökbegrepp. Även detta skapar problem. Justi-
tieministern är i kammaren, och hon brukar mycket ofta diskutera kvinnor-
nas situation, bl.a. förföljda kvinnor som egentligen behöver byta identitet.
Sådana här uppgifter får alltså inte komma ut, eftersom det handlar om
mycket allvarliga saker. Då borde statsrådet och justitieministern tillsam-
mans fundera på om handläggningen sker på bästa tänkbara sätt.

Jag ber att få tacka statsrådet för synpunkterna att man i vissa fall kan låta
pastorsämbetena hjälpa till med detta. Jag anser att man därmed kommer
ganska långt på väg. Då kan resp, skattmyndighet ha en nära kontakt med
pastorsämbetena, och då löses de problem som upplevs på vissa håll i landet.
Jag tycker därför att det är det allra viktigaste, eftersom varje människa som
har ett ansvar för detta då känner att sakkunning personal ändå kan tillföra
det som kommer att vara av värde ur sekretessynpunkt men även ur kulturhi-
storisk synpunkt och forskningssynpunkt i framtiden.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:69
22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

3§ Svar på interpellation 1990/91:137 om opartisk rättegång inför
opartisk domstol

Anf. 19 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Krister Skånberg har frågat mig om jag uppmärksammat att
reglerna i rättegångsbalken om allmänt åtal tillämpas på ett sätt som strider
mot Europakonventionens krav på opartisk rättegång inför opartisk domstol
och om jag i så fall är beredd att föreslå behövliga ändringar i rättgångsbal-
ken eller vidta annan lämplig åtgärd.

Krister Skånbergs fråga är ställd bl.a. mot bakgrund av ett aktuellt mål
och rör det sätt på vilket åklagarna stämmer in sina mål till de stora tingsrät-
terna. Jag tänker självfallet inte gå in på det enskilda målet utan i stället hålla
mig till den mer allmänna frågeställning som Krister Skånberg aktualiserar.
Först något om vilka regler som finns.

I rättgångsbalken finns inte några regier om hur mål skall fördelas mellan
olika domare eller avdelningar i en domstol. Frågan behandlas i stället i
domstolarnas instruktioner och arbetsordningar. För tingsrätternas del finns
grundläggande bestämmelser om målens fördelning i tingsrättsinstruktio-
nen.

Enligt den instruktionen skall grunderna för fördelningen framgå av ting-
rättens arbetsordning. Domstolsverket meddelar allmänna råd för utform-
ningen av arbetsordningen, med det är tingsrätten själv-genom dess kolle-
gium eller plenum - som bestämmer arbetsordningen. Tingsrätten skall sam-
råda med den åklagarmyndighet som berörs.

I tingsrättsinstruktionen föreskrivs också att i princip varje domare skall
ha en rotel. Det är tingsrättens chef, lagmannen, som delar in domarna på
de olika rotlarna. Hänsyn skall därvid tas bl.a. till att yngre domare är

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

mindre erfarna och att mål av viss typ (specialmål) kan fördelas på en eller
flera bestämda rotlar.

Fördelningen av mål mellan domarrotlarna kan gå till på olika sätt. Ett
sätt - som är vanligt vid mindre domstolar - är att målens fördelning styrs av
från vilket område inom domstolens domkrets som målet härrör. Ett annat
vanligt sätt är att ett inkommande mål tilldelas den rotel som står i tur att få
ett nytt mål.

Ytterligare ett system - som tillämpas vid större, avdelningsindelade
tingsrätter - är att den domare som är chef för en avdelning, chefsrådman-
nen , fördelar målen bland domarna på avdelningen enligt riktlinjer som an-
ges i arbetsordningen, normalt efter turordning. En annan ordning, som an-
vänds bl.a. vid de tre största tingsrätterna vid fördelningen av brottmål, är
att en viss rotel tilldelas mål som har instämts från en viss åklagarrotel.

Det är det sistnämnda systemet som Krister Skånberg tar upp i sin inter-
pellation.

En stor fördel med detta system är att den åklagare som har väckt åtal
och alltså satt sig in i målet normalt också bör vara den som för talan vid
huvudförhandlingen. Många åklagare vid de största åklagarmyndigheterna
är också specialiserade, t.ex. på narkotikamål eller mål om ekonomisk
brottslighet, och då finns det i allmänhet en motsvarande specialisering vid
tingsrätten på så sätt att mål om vissa typer av brott tilldelas vissa bestämda
avdelningar.

Denna princip för fördelningen av brottmål har uppenbara fördelar från
rättsäkerhets- och effektivitetssynpunkt. Systemet ger goda möjligheter att
hantera målen såväl hos åklagarna som domstolen på ett kompetent, ratio-
nellt och snabbt sätt.

Systemet förutsätter självfallet - liksom många andra system för fördel-
ning av mål - att reglerna tillämpas lojalt och att inga ovidkommande hänsyn
tas. Till skillnad från Krister Skånberg har jag tilltro till att våra åklagare och
domare hanterar dessa frågor med sedvanlig objektivitet och i enlighet med
de regler som gäller.

Det kan naturligtvis alltid diskuteras vilket system för fördelning av mål
som är det bästa, men jag delar inte Krister Skånbergs uppfattning att det
sätt på vilket åklagarna stämmer in sina mål till de stora tingsrätterna skulle
strida mot kravet på en opartisk rättegång inför opartisk domstol. Jag vill
tvärtom passa på att ta avstånd från den skildring som Krister Skånberg ger
i sin interpellation av förhållandena i rättsväsendet.

Anf. 20 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Både jag och statsrådet
tycker tydligen att det är bra att en åklagare som väckt åtal och satt sig in i
målet också för talan vid huvudförhandling. Det är utmärkt att åklagarna
skaffar sig specialkunskaper. Vi hoppas att fler åklagare skaffar sig sådana
specialkunskaper för miljöbrott och ekonomiska brott.

Det som jag tar upp, och det vet naturligtvis den som har skrivit svaret, är
att valet av domare inte skall vara förutbestämt. Det kan vara bra att domare
är speciellt insatta i olika områden, så länge det inte minskar deras objektivi-
tet. Domaren skall vara allsidig och ha en helhetssyn när han eller hon tar '

hänsyn till vad som framkommer i rättegångsförhandlingarna. Att domsto-
larna kanske hinner döma fler mål på en given tid genom att åklagare väljer
domare och att åklagare och domare hanterar brottmål på det sätt som stats-
rådet har beskrivit, det förstår jag. Men hur skulle den här ökade effektivite-
ten öka rättssäkerheten? Det förstår jag inte. Det är just för att minska ris-
kerna för ovidkommande hänsyn som domarna skall, som man brukar säga,
lottas på målen. Det är ett organiserat sätt att minska riskerna.

Det är bra att domstolarna är effektiva och arbetar rationellt. Jag anser
att det är viktigare att domstolarna är organiserade för största möjliga rätts-
säkerhet om det uppstår konflikt mellan de här goda målen. Jag förutsätter,
herr talman, att Sveriges domare är objektiva och följer gällande regler. Vad
jag undrar är om reglerna är utformade på ett sådant sätt att vi får största
möjliga förutsättningar för den här objektiviteten. Jag har från advokater
hört att det inte är bra att åklagarna väljer domare. Omedelbarhetsprinci-
pen, som det talas om, riskerar att rubbas. Det är en principsom ytterst inne-
bär att domaren skall ta hänsyn bara till det som framkommer vid själva
domstolsförhandlingen. Han eller hon skall inte ha några förutfattade me-
ningar om de inblandade eller om saken. En opartisk rättegång förutsätter
att parterna är likvärdiga. Domaren skall inte lita mer på någons utsaga än
på någon annans. Då är det inte lämpligt att åklagare väljer domare. Och
det förekommer, statsrådet, att domaren sedan väljer försvarare.

Likaså har det förekommit att åklagarsidan har drivit igenom att man har
bytt ut domare när åklagare och domare har haft samarbetssvårigheter. Det
finns ett sådant fall från Huddinge tingsrätt beskrivet i JOs ämbetsberättelse
för 1988/89.

Till slut, herr talman, har jag i min interpellation inte givit någon skildring
av förhållandena i rättsväsendet. Jag har påtalat risker och frågat ont justitie-
ministern uppmärksammat att det sätt som tillämpas när man väcker allmänt
åtal strider mot Europakonventionens krav på opartisk rättegång inför opar-
tisk domstol. Justitieministern har bekräftat att hon känner till hur reglerna
tillämpas. Jag frågade också justitieministern om hon är beredd att föreslå
förändringar eller vidta annan lämplig åtgärd, och jag upprepar nu detta.

Anf. 21 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Som jag tidigare har sagt är det riktigt att det i de stora tings-
rätterna finns en i förväg fastställd ordning på vilket sätt mål fördelas. Det
finns ett automatiskt verkande system.

Krister Skånberg gör gällande att det skulle vara åklagarna som väljer do-
mare och att det alltså ligger i åklagarens makt att bestämma vilken domare
som han vill stämma till. Jag vill protestera mot den beskrivningen av det
system som vi har. En åklagare stämmer inte till en viss angiven domare, och
han kan ännu mindre välja till vilken domare han stämmer.

Krister Skånbergs sätt att formulera sina frågor antyder på något sätt att
det skulle förekomma oegentligheter i domstolarna. Om så är fallet tycker
jag att Krister Skånberg skall tala klartext, så att JK och JO har möjligheter
att fullgöra sina uppgifter att granska om det förekommer oacceptabla age-
randen i vårt rättväsende. Men att i allmänna ordalag uttala sig om att det
fördelningssystem som i dag finns i rättsväsendet skulle innebära att det rå-

Prot. 1990/91:69
22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1990/91:69
22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

der en rättsosäker situation, tycker jag inte är acceptabelt. Jag har redogjort
för det system som finns, och jag litar på att det tillämpas på ett sätt som
är bra ur effektivitetssynpunkt och ur rättssäkerhetssynpunkt. Något annat
ställningstagande har jag inte någon anledning att göra förrän jag har kon-
kreta skäl till det. Och i Krister Skånbergs interpellation finns det inte några
sådana konkreta skäl.

Anf. 22 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! I praktiken innebär systemet faktiskt att en åklagare stäm-
mer ett mål till en viss domare. Det blir den praktiska följden av det system
som tillämpas vid bl.a. de tre stora tingsrätterna.

Statsrådet talar om att jag skall konkretisera mig och att jag insinuerar att
det förekommer oegentligheter. Jag uppepar, herr talman, att jag påtalar att
det sätt på vilket valet av domare träffas innebär risker som är onödiga. Visst
kan alla människor fela. Det gäller, speciellt i sådana fall där det ställs utom-
ordentligt höga krav på objektivitet, att minska riskerna så gott det går. I det
fall som jag talade om, dvs. fallet i Huddinge tingsrätt, kritiserade justitie-
ombudsmannen Wigelius beslutet att flytta en domare och att det, som han
uttryckte det, ur konstitutionella och andra principiella utgångspunkter
måste betecknas som inte så litet anmärkningsvärt. Han framhåller senare
att effektivitetstänkandet alltmer kommit att ta överhanden i förhållande till
de grundläggande kraven på bl.a. integritet i myndighetsutövning och rätts-
säkerhet. Detta är hämtat från hans ämbetsberättelse för 1988/89.

Anf. 23 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Det konkreta fall som Krister Skånberg åberopar om vilket
JO har haft viss kritik att framföra har ingenting med lottningssystemet att
göra. Ännu mindre har det någonting att göra med att åklagare skulle välja
domare till vilken de vill stämma sina mål. Den beskrivning som Krister
Skånberg gör av verkligheten är helt fel. Jag hoppas att Krister Skånberg vill
ta del av mitt interpellationssvar en gång till och begrunda det system som vi
har. Om Krister Skånberg anser att det föreligger något systemfel, får han
återkomma med preciseringar med avseende på systemet och inte antyda att
det förekommer oegentligheter. Jag vill faktiskt vädja om detta, eftersom
jag tror att det har stor betydelse för våra åklagare och för våra domare att
känna att vi i den lagstiftande församlingen har förtroende för hur de sköter
sitt jobb fram till dess att t.ex. JO i ett konkret fall har anledning att framföra
kritik.

Anf. 24 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Jag upprepar ännu en gång att jag inte har sagt att det före-
kommer oegentligheter. Jag har, och jag uppepar även det, bara sagt att det
sätt på vilket detta system tillämpas innebär onödiga risker. Jag har inte fått
svar från justitieministern på frågan om på vilket sätt det här systemet, som
justitieministern beskriver när det gäller de tre stora tingsrätterna, skulle
öka rättssäkerheten. Jag har talat om att det skulle kunna finnas risker för
att det minskar rättssäkerheten. Justitieministern påstår att det ökar rättssä-
kerheten. Jag väntar med intresse på svaret.

Anf. 25 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Jag föreslår att Krister Skånberg återigen läser mitt interpel-
lationssvar, men jag skall gärna upprepa och peka på de omständigheter som
har stor betydelse för rättssäkerheten.

Det är viktigt att de som agerar i våra domstolar, det gäller åklagare och
domare, har möjligheter att sätta sig in i de mål som de skall hantera. Det
handlar om att samma åklagare som har satt sig in i ett mål när han har stämt
också är den åklagare som sedan fullföljer huvudförhandlingen. Det ger en
grundval för ett bättre sätt att hantera målet och öka rättssäkerheten.

Det är också viktigt att våra åklagare och våra domare har möjligheter att
öka sin kompetens i svåra mål, att ha specialkompetens för att kunna hantera
målen med stor skicklighet. Det kräver att vi kan indela våra domstolar och
fördela olika typer av mål på olika åklagare och på olika domare som blir
specialiserade. Vi skall organisera arbetet hos både åklagare och domstolar
på det sättet att de kan planera sitt arbete så att det genomförs på ett kunnigt,
sansat och bra sätt av åklagarna och domarna. Det kräver möjligheter till
planering, och det gör att man måste ha ett förutsebart och i förväg bestämt
system även för lottning, och det är det som vi har.

Tredje vice talmannen anmälde att Krister Skånberg anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1990/91:81 till kulturutskottet
1990/91:97 till utrikesutskottet

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 10.38 på förslag av tredje vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 15.00, då de till dagens bordläggning aviserade
propositionerna väntades föreligga.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 15.00.

5 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1990/91:82 Folkbildning

1990/91:85 Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbild-
ningen

Prot. 1990/91:69
22 februari 1991

Svar pä interpella-
tioner

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

1990/91:93 Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.

1990/91:98 Bostadsdomstolens och hyresnämndernas sammansättning i vissa
fall, m.m.

1990/91:99 Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige,
m.m.

1990/91:102 Verksamhet och anslag inom totalförsvaret under budgetåret
1991/92

1990/91:106 Kontobaserat penningmarknadssystem

1990/91:108 Reserabatter för studerande, m.m.

1990/91:109 Avgifter vid kommunal bostadsförmedling
1990/91:110 Bostadsbidrag för år 1992

1990/91:113 En ny jämställdhetslag, m.m.

6 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 21 februari

1990/91:155 av Margitta Edgren (fp) till kommunikationsministern om post-
verkets dataregister:

Postverkets uppgift är att se till att människor, företag och organisationer
får sin post. Det är en oerhörd mängd post som cirkulerar under ett år.

Naturligtvis måste det i denna stora mängd post bli fel då och då. Fel, som
beror på att de som skickar post slarvar med att skriva korrekta adresser och
att det är två miljoner personer i Sverige som flyttar varje år. Till detta kom-
mer att posten själv ändrar postnummer i 1,5 miljoner fall varje år på grund
av ändrade distriktsdelningar.

För att minska kostnaderna för felförsändelser bygger posten upp ett bas-
register över personers adresser i Sverige. Detta skall kontrollera alla post-
adresser och på sikt finnas i lokala postkontors terminaler för automatiska
adresskontroller.

Uppgifterna till basregistret inkl, personnummer plockas upp från de änd-
ringsmeddelanden som alla de personer som flyttar varje år lämnar. 90 %
lämnar sina ändringsmeddelanden till posten, resten lämnar till folkbokför-
ingsregistret.

Ur sina basregister säljer postverket adresser till företag, på samma sätt
som DAFA säljer uppgifter ur SPAR-registret. Skillnaden är att DAFAs för-
säljning övervakas av SPAR-nämnden - Statens Person och Adressregister-
nämnd. SPAR-nämnden är registeransvarig för SPAR-registret enligt data-
lagen och en särskild förordning. SPAR-nämnden inrättades enligt beslut i
riksdagen på förslag i betänkande från finansutskottet 1985/86:4.

Datainspektionen har inte lämnat tilltånd till postens register och tillfråga-
des inte innan det startades.

Jag vill genom denna interpellation få en diskussion och svar på följande
frågor:

Ingår försäljning av adresser i postverkets uppgifter, och är det i så fall
förenligt med syftet med SPAR-registret?

Är det lämpligt att myndigheter sinsemellan konkurrerar om adressför-
säljning ur sina resp, register?

Är postens register ett offentligt register och därmed allmän handling?

Varför är inte datainspektionen tillfrågad vid starten av registret?

Posten ändrar på egen hand ca 1,5 miljoner postnummer varje år. Borde
inte posten i god tid informera t.ex. folkbokföringen om ändringarna? Det
är ju ett villkor för att datakvaliteten i folkbokföringsregistret skall kunna
upprätthållas.

1990/91:156 av Åke Wictorsson (s) till finansministern om överförandet av
nya uppgifter på kommunerna och det kommunala skattestoppet:

I finansplanen redovisas regeringens bedömning att den kommunala sek-
torns volymtillväxt måste begränsas till högst 1 % jämfört med den konsum-
tionstillväxt på 2 % som skett i kommunerna under 1980-talet.

Detta innebär, som redovisas i finansplanen, att kommunernas finansiella
sparande blir negativt och att åtgärder måste vidtas i kommunerna för att
förändra verksamheten så att detta förhållande ändras. Samtidigt redovisas
en överenskommelse med kommunförbunden om att det kommunala skatte-
trycket inte skall öka.

En förbättring av kommunernas ekonomi förutses inträffa tillfälligtvis un-
der 1992. För att denna förbättring inte skall medföra en volymtillväxt före-
slås samtidigt att 3 miljarder av kommunernas förbättrade likviditet dras in
till statskassan. Denna återbetalas sedan inte till de enskilda kommunerna
men däremot till kommunsektorn genom att medlen ställs till kommunal-
ekonomiska kommitténs förfogande för att ingå i de åtgärder som blir ett
resultat av dess arbete.

Samtidigt har i betydande utsträckning uppgifter som får stora återverk-
ningar på ekonomin lagts på kommunerna. Den nya skolorganisationen med
ett nytt statsbidragssystem, äldrereformen med till en del synnerligen svår-
bedömbara effekter är ett par exempel på detta.

Nya beräkningar av Kommunförbundet visar dessutom att endast en noll-
tillväxt av den kommunala verksamheten kan leda till någorlunda finansiell
balans.

Kommunerna står sålunda inför mycket stora behov av att snabbt förändra
verksamheten. Utan tvekan finns sådana möjligheter. Det kan däremot ifrå-
gasättas om inte dessa möjligheter kräver en viss omställningstid för att ge
ökad effekt.

I detta läge är det av utomordentlig vikt att inte nya uppgifter åläggs kom-
munerna som fordrar ytterligare ekonomiska insatser från deras sida. Detta
kräver att statsmakterna, som lagt dessa restriktioner på kommunerna också
inser sitt ansvar i detta hänseende.

Detta faktum är tydligen inte en av alla insedd realitet. Bara under den
allra senaste tiden har nya kostnader aktualiserats för kommunerna inom
institutionsvården och de kommunala bostadstilläggen.

Den nödvändiga förändringen och anpassningen av kommunernas verk-

Prot. 1990/91:69
22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1990/91:69
22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

samhet förutsätter för att bli lyckosam ett samarbete mellan staten och kom-
munsektorn där överenskommelser och inte dekret måste vara verktyget.

I de båda exempel som här redovisats föreligger inte några sådana över-
enskommelser.

Under hänvisning till vad jag här anfört vill jag fråga finansministern:

Är regeringen beredd att uttala att i nuvarande läge med kommunalt skat-
testopp inga nya uppgifter skall åläggas kommunerna av staten om inte sta-
ten samtidigt tillför kommunerna nya ekonomiska resurser för detta?

Är regeringen därutöver beredd att verka för att när så sker de ekono-
miska relationerna klarläggs i överenskommelser mellan staten och kom-
munförbunden?

den 22 februari

1990/91:157 av Leo Persson (s) till statsrådet Erik Åsbrink om samarbetet
mellan tull och polis:

Enligt uppgift från rikspolisstyrelsen finns ett antal tänkta försöksprojekt
om utökat samarbete tull och polis i gränstrakterna mot Norge.

Enligt samma källa har man svårigheter att finna samma intresse från tul-
lens sida, vilket gör det svårt att konkret påvisa någon större vilja till sam-
bruk av gemensamma resurser och tjänster.

Jag vill ta upp ett konkret ärende med reg.nr. PBI 285-4556-89 angående
samlokalisering och utökat samarbete mellan tull och polis vid tullstationen
i Flötningen och polisen i Idre.

Efter genomförd utredning av polisen i Mora och tulldirektionen i Karl-
stad har parterna uttalat sig positivt till en samlokalisering i det relativt ny-
byggda polishuset i Idre.

Servicen i polishuset är i dag två timmar per vecka vad avser betjäning av
allmänheten. Med en samlokalisering skulle servicen öka till ett öppethål-
lande alla veckans svarta dagar i almanackan. I en sådan sambruksmodell
uppnår man, enligt polisen i Mora och tulldirektionen i Karlstad, följande:

- Tull/polispersonal kan arbeta mer integrerat.

- Data, radio, telex och övrig utrustning kan nyttjas gemensamt.

- Narkotika- och spritsmugglingsverksamheten övervakas betydligt effekti-
vare.

- Fjällräddning och fågelboplundrarkontrollen är arbetsuppgifter som tullen
och polisen har gemensamt och kan göras effektivare.

- Passkontroll m.m. fördelaktigt vid samlokalisering.

- Tre gränsvägar går ihop i Idre.

- Sociala fördelar för personalen i Flötningen.

Nu är ärendet föremål för slutligt ställningstagande och generaltullstyrel-
sen är tveksam inför ett beslut om sambruk. Sambruk förefaller mig både
rationellt och effektivitetshöjande.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Erik Åsbrink föl-
jande:

På vilket sätt kan man stimulera till ökat sambruk inom tull och polis?

Hur ställer sig statsrådet till projekt av typ samlokalisering av tull och polis
i Idre?

Hur kan man lösa gränsdragningen mellan att vara gränsuppsyningsman
och passkontrollant? Det finns speciella tjänster för passkontroll, trots att
tjänstemännen vid vissa tullstationer tycker sig ha både kompetens och tid
att också utföra passkontroll vid behov. Ett slags resursslöseri tycker jag.

I ToR-utredningen talar man om att minska personal. Det kanske finns
rationaliseringsvinster i samordning även här. I ToR-utredningen talas också
om indragning av resurser vid enheterna i Charlottenberg och Kristinehamn
trots att inga i dag kända arbetsuppgifter försvinner. Hur skall man förklara
detta?

7 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 21 februari

1990/91:437 av Margitta Edgren (fp) till socialministern om utvärderingen av
försöket om distriktssköterskors förskrivning av läkemedel:

Det pågår sedan tio år ett försök i Jämtland som innebär att distriktsskö-
terskor får förskriva vissa läkemedel. 40 distrikssköterskor ingår i försöket
och de har rätt att förskriva ca 30 olika preparat varav ungefär hälften är
receptbelagda. Distriktsläkarna i Jämtland har möjlighet att utöka antalet
preparat som distrikssköterskorna får förskriva. Det har de hittills inte gjort.
Den medicinska säkerheten har varit tillfredsställande som framkommit hit-
tills. Patienterna är nöjda eftersom det innebär en bra service att få det nöd-
vändiga läkemedlet förskrivet vid möte med distrikssköterskan. Även di-
striktssköterskorna är nöjda, det gäller oftast patienter hon eller han träffar
kontinuerligt och redan har ett självständigt ansvar för. Innan försöket per-
manentas och eventuellt utvecklas på andra orter främst i glesbygder, skall
det utvärderas. Utvärderingen ansvarar socialstyrelsen för. Socialstyrelsen
har dragit ut på tiden. En anledning är tydligen att det saknas pengar till
utvärderingen. Är det korrekt anser jag att socialstyrelsen bör omprioritera
sina resuser så att utvärderingen kan bli färdig fortare.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga vad socialministern avser
göra för att en snabb utvärderihg av försöket skall komma till stånd och det
därmed kan prioriteras av socialstyrelsen.

1990/91:438 av Åke Wictorsson (s) till försvarsministern om kustbevakning-
ens postering på Dalarö:

I en utredning ”Översyn av kustbevakningens lokala organisation” före-
slås indragning av kustbevakningens postering i Dalarö, Haninge kommun.
Följden av en sådan åtgärd skulle bli att säkerheten i ett viktigt skärgårdsom-
råde allvarligt skulle försämras och att möjligheterna att effektivt övervaka

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Svar på interpella-
tioner

unika men hotade naturvärden försvinna. Några nämnvärda besparingar sy-
nes inte uppkomma.

Under hänvisning till ovanstående vill jag fråga försvarsministern:

Är regeringen beredd att medverka till att kustbevakningens postering i
Dalarö kan bevaras?

1990/91:439 av Karl-Gösta Svenson (m) till statsrådet Erik Åsbrink om av-
dragsrätten för ingående moms på vissa lätta lastbilar:

Riksdagen har med anledning av en moderatmotion beslutat att taxiföre-
tag skall ha rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt avseende inköp och
leasing av personbilar i yrkesmässig verksamhet avseende personbefordran.
Vidare har i anledning av denna motion riksdagen beslutat att som sin me-
ning ge regeringen till känna om en generell beskattning av den privata an-
vändningen av tillgångar som ingår i mervärdeskattepliktig verksamhet och
anskaffats med avdragsrätt.

Det föreliggande riksdagsbeslutet leder till konkurrenssnedvridning mel-
lan företag inom transportnäringen. Rätt till avdrag för ingående mervärde-
skatt föreligger inte beträffande lätta lastbilar med skåpbyggnation som ex-
empelvis används för transport av bageriprodukter.

När avser regeringen återkomma till riksdagen med förslag som fullgör
riksdagens krav avseende förmånsbeskattning och i anslutning därtill undan-
röjer det konkurrenssnedvridande avdragsförbudet avseende personbilar
och lätta lastbilar med skåpbyggnation?

den 22 februari

1990/91:440 av Kristina Svensson (s) till kommunikationsministern om post-
verkets sociala ansvar:

Utredningen Affärsverk med regionalt och socialt ansvar hade till uppgift
att precisera verkens regionalpolitiska och sociala ansvar. Utredningen tog
ur glesbygdsperspektiv utgångspunkt bl.a. i tillgängligheten till postservice
för ett hushåll; dels i avståndet från bostaden, dels hur ofta postservicen är
tillgänglig.

Utredningen behandlade inte postservice i tätorterna. Landets 2100 post-
kontor är servicepunkter som medborgarna behöver ha nära till och som
dessutom drar till sig annan service och därmed utvecklar orten eller bo-
stadsområdet. Därför vill jag fråga kommunikationsministern:

Vilken ambitionsnivå bör posten ha när det gäller postkontor i tätorterna
för att uppfylla sitt sociala ansvar gentemot medborgarna och utvecklingsan-
svar gentemot orten?

8§ Kammaren åtskildes kl. 15.01.

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

Svar på interpella-
tioner

Vid protokollet

BENGT TÖRNELL

/Gunborg Apelgren

Prot. 1990/91:69

22 februari 1991 Innehållsförteckning

Fredagen den 22 februari

1§ Svar på interpellation 1990/91:116 om riskkapitalförsörjningen i

svenskt näringsliv på 90-talet......................... 1

Statsrådet Erik Åsbrink (s)

Håkan Hansson (c)

Margit Gennser (m)

Hugo Hegeland (m)

2§ Svar på interpellation 1990/91:140 om sekretessen i den nya

folkbokföringslagen................................ 15

Statsrådet Erik Åsbrink (s)

Sigge Godin (fp)

3§ Svar på interpellation 1990/91:137 om opartisk rättegång inför

opartisk domstol................................... 21

Justitieminister Laila Freivalds (s)

Krister Skånberg (mp)

4§ Hänvisning av ärenden till utskott........................ 25

Ajournering........................................... 25

Återupptagna förhandlingar............................... 25

5 § Bordläggning....................................... 25

6§ Anmälan om interpellationer

1990/91:155 av Margitta Edgren (fp) om postverkets dataregis-
ter ........................................... 26

1990/91:156 av åke Wictorsson (s) om överförandet av nya upp-
gifter på kommunerna och det kommunala skattestoppet . 27

1990/91:157 av Leo Persson (s) om samarbetet mellan tull och
polis......................................... 28

7 § Anmälan om frågor

1990/91:437 av Margitta Edgren (fp) om utvärderingen av för-
söket om distriktssköterskors förskrivning av läkemedel . . 29

1990/91:438 av Åke Wictorsson (s) om kustbevakningens pos-
tering på Dalarö................................ 29

1990/91:439 av Karl-Gösta Svneson (m) om avdragsrätten för
ingående moms på vissa lätta lastbilar................ 30

1990/91:440 av Kristina Svensson (s) om postverkets sociala an-

svar .......................................... 30

gotab 98180, Stockholm 1991

Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:69 Fredagen den 22 februari

Riksdagens protokoll1990/91:69

Fredagen den 22 februari

Kl. 9.00-10.38

15.00-15.01

22 februari 1991 Innehållsförteckning

Riksdagens protokoll
1990/91:69