Riksdagens protokoll

1990/91:66

Tisdagen den 19 februari

Kl. 14.30-16.27

18.00-20.20

Protokoll

1990/91:66

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 13 februari.

2§ Remissdebatt

Föredrogs proposition 1990/91:90 En god livsmiljö.

Anf. 1 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Fru talman! Vi har från vänsterpartiet begärt en remissdebatt angående
regeringens miljöpolitiska proposition, och man kan naturligtvis fråga sig
varför. Det kan finnas två skäl till en sådan begäran. Ett skäl kan vara att
man redan vet precis vad man anser om den föreslagna miljöpolitiken efter
att ha haft propositionen i sin hand under en dag och också har sitt omdöme
färdigt. Det är inte skälet till att vi begärt denna remissdebatt.

Det sägs ofta att ärenden redan är avgjorda när vi går till debatt i riksda-
gen. De har manglats i utskottens hantering, och de viktiga diskussionerna
har förts i sådana sammanhang där allmänheten inte har tillträde. Detta
skulle göra diskussionerna och debatten här i kammaren både låsta och oin-
tressanta.

Vänsterpartiets avsikt med att begära denna remissdebatt har varit att för-
söka få till stånd en diskussion om våra egna utgångspunkter och andra parti-
ers utgångspunkter för att se var vi kan finna varandra över de partipolitiska
gränserna innan vi har låst oss i givna partipolitiska ståndpunkter. Vi i väns-
terpartiet anser att miljösituationen i vårt land och i världen kräver att vi
försöker att hantera dessa frågor på ett nytt sätt. Vi tror att människorna i
vårt land kräver av oss politiker att vi lyckas ta oss ur de givna partipolitiska
fållorna och diskutera miljöpolitiken med mer öppna sinnen och mer ser det
som en process där vi är beredda att både ge och ta. Därmed är det naturligt-
vis inte sagt att partipolitiska skillnader mellan partierna upphävs i detta
sammanhang.

Det sägs i propositionen att vi har nått ett nytt stadium när det gäller att
hantera miljöfrågorna, och jag delar den uppfattningen. Vi har gått från att
främst ägna oss åt att sätta filter på skorstenarna till att också titta på vad
som kommer ut ur fabriksportarna och se över hela vårt livsmönster. Det

Remissdebatt

1 Riksdagens protokoll 1990/91:66

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

sägs också i en av de underlagsrapporter som finns till denna proposition -
Hur mår Sverige? - att med den konsumtionsnivå vi håller oss med i vår del
av världen, i industriländerna, skulle jordens resurser och tillgångar räcka
för ungefär en halv miljard människor om de skulle leva på den nivå som vi
gör. Men vi är 5,3 miljarder människor som skall dela på resurser och till-
gångar på denna jord. Om vi skall kunna skapa en framtid för människor är
det helt uppenbart att vi i denna del av världen måste ändra vårt sätt att leva.

Vi får för den sakens skull inte glömma att även inom vårt land ta hänsyn
till de fördelningspolitiska aspekterna. Det är faktiskt inte alla i vårt land
som överkonsumerar eller tillhör dem som slösar med jordens resurser. Det
finns också i vårt land människor som lever under sådana omständigheter att
de skulle behöva höja sin konsumtionsnivå.

När det gäller de internationella aspekterna sägs det i propositionen att
biståndspolitiken har ett nära samband med miljöpolitiken, och det är sant.
Men jag hade gärna velat att man i propositionen hade ägnat större utrymme
åt det faktum att också handelspolitiken har ett nära samband med miljöfrå-
gorna.

Det är oerhört viktigt att vi i de internationella diskussioner som förs kring
handel och handelsutbyte med mycket större kraft än hittills lyckas hävda
de miljöpolitiska intressena. Det är med både sorg och vrede som man kan
konstatera att GATT - organisationen för internationella handelsöverens-
kommelser och borttagande av tullar - redan år 1972 beslutade att tillsätta
en miljöpolitisk kommitté för att se över hur man skulle få in miljöaspekten
vid handelsutbytet och att denna kommitté inte har sammanträtt en enda
gång. Detta säger något om den betydelse, eller brist på betydelse, som man
i internationella handelspolitiska sammanhang tillmäter dessa livsavgörande
frågor.

Jag hade önskat att man även i denna proposition hade lyft fram dessa
aspekter, eftersom de är helt avgörande. Det är över huvud taget fortfarande
så, att miljöpolitik är någonting som vi behandlaren dag i veckan. På månda-
gen kan vi diskutera miljö, på tisdagen besluta att bygga Öresundsbron och
pä onsdagen besluta om andra storskaliga satsningar som inte rimmar med
miljöpolitiken. Jag tror att detta sätt att hantera miljöfrågorna måste väcka
en undran hos människor. Om det nu verkligen är så illa ställt med miljön
som det sägs i rapporter, hur kan det då komma sig att ledande politiker kan
hantera miljöfrågor på detta sätt? Man tar upp dem en dag för att nästa dag
inte alls ha dem i åtanke när man diskuterar näringspolitik, handelspolitik,
trafikpolitik eller energipolitik. Miljöfrågorna finns fortfarande inte med
som en grundläggande aspekt inom alla andra politikområden.

Vi behöver en miljöminister, men vi behöver också en miljöutrikesminis-
ter, en miljöutrikeshandelsminister osv.

På den nya nivå där vi befinner oss efter att ha tagit steget från att bara
sätta filter på skorstenarna till att också titta på produkterna som kommer
ut ur fabriksportarna är det också viktigt att betona betydelsen av utbildning
och information till människorna i detta land. Det tas också upp i propositio-
nen, och det är bra. Men man skall också ha klart för sig att miljö är en fråga
om makt.

Det finns många människor i vårt land som är mycket kunniga när det gäl-

ler miljöfrågor. Jag tänker då på de fackligt förtroendevalda. De har på våra
industriarbetsplatser i inånga år arbetat med att hantera t.ex. kemikaliefrå-
gor. 1 dagens Sverige har dessa människor fortfarande alldeles för små möj-
ligheter och befogenheter. Det handlar här om makt att göra någonting åt
inte bara företagets arbetsmiljö utan också dess produktion. Det räcker där-
för inte att tala om att det behövs mer utbildning och mer information. Det
behövs mer makt till de anställda på arbetsplatserna.

Det handlar också om den brist på makt över de varor vi köper som vi
konsumenter har. Om man tänker på det faktum att det i vårt samhälle läggs
ner 27 miljarder kronor varje år på marknadsföring och reklam, något som
visserligen är ett ganska vitt begrepp och inbegriper mycket mer än så att
säga vanlig reklam, inser vi - eftersom reklamen ju måste vara lönsam för
företagen - att vi som konsumenter är mycket svaga i förhållande till det
massiva reklamutbud som finns. Det kan vara fråga om reklam för varor som
är hur miljöovänliga som helst, där vi aldrig får en seriös information om
produkternas inverkan på miljön. Det kan vara reklam där man t.o.m. tillåts
använda sådana begrepp som ”miljövänlig”, ”naturlig” osv. utan att det finns
regler och ramar för hur dessa begrepp får användas och utan att det finns
täckning för dem.

Att i en sådan situation dra in på t.ex. kommunernas konsumentrådgiv-
ning- som ju är något som visserligen inte vanligen betraktas som miljöpoli-
tik men som jag menar hör hit - är fel. Det hör också till helhetsbilden att vi
som konsumenter måste ha mycket mer stöd för att kunna välja de produkter
som verkligen är bäst för miljön. Det handlar också om kommuninvånarnas
makt över sin lokala miljö. I en tid när vi lyft över alltmer ansvar för den
lokala miljön till kommunal nivå förs det nu diskussioner om att kommu-
nerna skulle kunna välja bort de kommunala miljö- och hälsoskyddsnämn-
derna som självständiga nämnder och förvaltningar och lägga ihop dem med
andra verksamheter. I detta ser vi från vänsterpartiet en oerhört stor fara.
Vi vill i en helhetsbild av miljöpolitiken ha med att de kommunala möjlighe-
terna till ett starkt miljö- och hälsoskyddsarbete måste värnas. Detta var
några ord om vad jag anser att vi också måste börja diskutera som miljöpoli-
tik.

Så till själva propositionen. Det som jag anser är mycket bra i propositio-
nen är att man nu säger att miljökonsekvensbeskrivningar skall införas som
ett redskap att arbeta med på olika nivåer. Det är en väsentlig del i det nya
steg vi skall ta inom miljöpolitiken. Men det finns också andra frågor som
jag så här inledningsvis saknar, och jag funderar över varför man valt att inte
lyfta fram dem.

Det har funnits en miljöavgiftsutredning som har arbetat och presterat åt-
skilliga sidor med material. Den föreslog bl.a. en avgift på hushållsavfall.
Pengarna skulle fonderas och användas för att utveckla alternativa sätt att ta
hand om avfall. Utredningen föreslog en avgift på organiska lösningsmedel,
något som även arbetsmiljömässigt är ett oerhört stort problem i samhället.
Också dessa avgifter skulle gå till en fond. Ur denna fond skulle man kunna
finansiera utveckling av alternativa produkter. Jag saknar dessa förslag i den
miljöpolitiska propositionen, och jag vill gärna veta varför regeringen inte
har ansett det viktigt att ta med dessa.

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

Detta gäller också det förslag som miljöavgiftsutredningen tog fram i sitt
första betänkande om en miljöavgift på klor. Vi har kommit långt när det
gäller att få ned kloranvändningen inom pappersmassaindustrin. Men vi
måste ha klart för oss, att när det gäller belastningen av ämnen som är farliga
för Östersjön utgör kloret fortfarande ett oerhört viktigt bidrag trots att vi
har kommit långt, och det behövs ytterligare åtgärder.

Jag känner också en viss besvikelse när det gäller trafiken. Den miljöklass-
ning som lyfts fram i propositionen kan omöjligt få de stora effekter som man
utlovar i propositionen. Man säger att vi till år 2010 skall ha blivit av med de
negativa miljöeffekterna av trafiken. Men jag tror att vem som helst måste
inse att det inte finns någon rimlighet i påståendet att de åtgärder man före-
slår skulle kunna leda till detta. Här saknas t.ex. utförliga förslag när det
gäller andra typer av fordon inom tätort; jag tänker t.ex. på eldrivna bilar,
som samhällets myndigheter själva kunde gå in för att använda, vidareut-
veckling av alternativa bränslen och sådana saker. Jag tänker naturligtvis
också på satsningar på kollektivtrafiken, men det hör inte hemma i den här
diskussionen. Det får vi ta upp i ett annat sammanhang.

Kanske anser regeringen att det svenska folket är i behov av tröst och vill
av den anledningen att propositionen skall andas optimism. Visst behöver vi
känna optimism för att kunna arbeta med de svåra miljöfrågorna. Om vi hela
tiden bara beskriver eländet kommer detta inte att leda till ett konstruktivt
arbete. Det kommer att leda till att vi alla ger upp och tror att vi inte kan rå
på verkligheten. Så förhåller det sig naturligtvis inte. Människan har tekni-
ken, kunnandet, resurserna för att åtgärda miljöproblemen. Vi kan i grun-
den vara optimister. Vi har alla de redskap vi behöver om vi också har den
uttalade ambitionen att använda dem.

Men detta behov av optimism och av att vara konstruktiv får inte leda till
att vi lurar oss själva och andra. Att tro att vi kan lösa trafikens problem till
år 2010 med den brist på förslag som finns i propositionen är enligt min me-
ning att vara litet grand oärlig.

Fru talman! Det finns naturligtvis också mycket annat i denna proposition.
Jag skall i ärlighetens namn säga att det naturligtvis inte har varit möjligt
att på ett dygn tränga in i denna oerhört omfattande materia. Men det finns
ytterligare en sak som jag helt kort vill nämna och som jag saknar, och det
gäller naturvården. Regeringen föreslår ett minskat anslag till inköp av
mark, och detta är någonting som väcker stor besvikelse hos mig och många
andra.

Med detta, fru talman, har jag velat antyda de frågor som vi i vänsterpar-
tiet anser oerhört viktiga att diskutera i detta sammanhang. Det är min stora
förhoppning att vi vid behandlingen av denna proposition skall gå in i en pro-
cess som leder till att vi kan utveckla propositionen och gå vidare och lägga
fram ytterligare förslag som på ett ännu bättre sätt kommer att gynna miljön
här i Sverige och utomlands.

Anf.2 IVAR VIRGIN (m):

Fru talman! Regeringens proposition, En god livsmiljö, kan liknas vid ett
långkok. Beslut som riksdagen fattade för tre år sedan presenteras som nya
anrättningar. Socialdemokraterna tycks ha ett behov av att göra startblocken

litet stadigare inför den valkampanj som förestår, och man använder tekni-
ken att göra det med gamla borgerliga miljöförslag.

Vad som däremot är ofattbart är att Birgitta Dahl vill riva upp det vikti-
gaste miljöpolitiska beslutet, nämligen det från juni 1988 om ett koldioxid-
tak. Riksdagen beslutade att koldioxidutsläppen inte borde öka över den
nivå vi hade då, dvs. den 6 juni 1988. Sveriges riksdag var det första parla-
ment som fattade beslut i denna ödesfråga, och vi har anledning att vara
stolta över det beslutet. Det var ett direkt svar på de krav som ställdes av den
s.k. Brundtlandkommissionen. En förändring av vårt globala klimat genom
växthuseffekten ansågs av denna FN-kommission som det helt avgörande
miljöhotet, och man efterlyste nationella och internationella åtgärder. Det
svenska beslutet blev också, trots regeringens dimridåer, internationellt upp-
skattat och respekterat.

Koldioxiden är den helt dominerande växthusgasen. Den står för hälften
av växthuseffekten. Det har därför varit naturligt för alla länder att rikta sina
klimatvårdande insatser mot koldioxiden. Vid samma tid som riksdagen fat-
tade sitt beslut om koldioxidtaket samlades en konferens i Toronto med flera
hundra vetenskapsmän och politiker från hela världen. Torontokonferen-
sens rekommendationer spelar en central roll i det internationella klimat-
vårdsarbetet.

Torontokonferensen slog fast att världens i-länder långsiktigt borde
minska sina koldioxidutsläpp med 50 % och med minst 20 % till år 2005. To-
rontokonferensen rekommenderade också en snabb avveckling av CFC,
freongaserna.

Torontokonferensen gav eko i alla miljömedvetna länder. I den tyska för-
bundsrepubliken inleddes ett omfattande arbete. En parlamentarisk utred-
ning tillsattes för att undersöka hur de nödvändiga utsläppsminskningarna
skulle kunna genomföras. Vid en miljökonferens i Washington i maj förra
året presenterades denna utredning för intresserade parlamentariker från
hela världen, inkl. Sverige. Det fanns en representant för varje parti med på
den konferensen. Någon månad senare fattade den tyska förbundsrege-
ringen ett principbeslut om att minska koldioxidutsläppen med minst 25 % i
gamla Västtyskland och med betydligt mer i det forna Östtyskland. Tyskarna
har också beslutat påskynda CFC-avvecklingen.

Det är möjligt att man här tog ett visst intryck av det svenska beslutet att
upphöra med CFC-användningen år 1995. Den svenska planen för CFC-av-
veckling var den första i världen, på samma sätt som koldioxidbeslutet var
det. Riksdagen var enig om detta, och Birgitta Dahl skall krediteras för sitt
arbete i denna fråga.

Sverige har tidigare haft ett gott anseende på miljöområdet. Under de se-
naste åren har detta anseende tyvärr naggats i kanten. Sverige har bl.a. fått
kritik för sitt agerande i olika internationella miljöförhandlingar. Sverige
måste åter gå i täten och till offensiv på klimatvårdsområdet. Vi skall inte
nöja oss med att sätta ett tak, vi måste börja minska våra egna utsläpp. Mo-
derata samlingspartiet kräver en 20-procentig minskning av koldioxidut-
släppen till år 2005. Om Sveriges riksdag säger ja till detta krav kommer Sve-
rige att ta ytterligare ett steg på vägen mot ett uppfyllande av Torontokonfe-
rensens rekommendationer.

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

Det moderata kravet är tufft, men det är nödvändigt. Regeringen företrä-
der en annan linje. Den vill gå baklänges in i framtiden och urvattna riksda-
gens koldioxidbeslut. Regeringen vill i stället följa EGs och EFTAs gemen-
samma förhandlingslinje, som innebär en frysning av koldixidutsläppen till
år 2000. Regeringen accepterar således en ökning av de svenska koldioxidut-
släppen under mellantiden. Argumentationen är förrädisk. Man hävdar att
man nu tar ett samlat grepp om klimatfrågorna och den nya politiken innebär
en bättre klimatvård. Det är fel eftersom regeringens s.k. klimatvård inte
tycks omfatta koldioxiden, och det är beklagligt. Dessutom, och det är vik-
tigt, har flera länder i såväl EG som EFTA beslutat att koldioxidutsläppen
skall tvingas ner med 20% till år 2005. Man följer alltså Torontokonferen-
sens krav. Även Sverige kan och bör gå längre än EGs och EFTAs gemen-
samma förhandlingslinje.

I regeringens proposition står att koldioxidtaket redan har överskridits.
Detta är fel. Utsläppen har minskat varje år sedan 1987. Naturvårdsverket
använder det året som basår för riksdagsbeslutet. Sedan 1987 har minsk-
ningen varit drygt 5 %. Jag vet inte om regeringens uppgift att koldioxidtaket
överskridits är ett utslag av samma språkbruk som gör det oåterkalleliga
återkalligt och ett löfte till en målsättning. Uppgiften är likafullt falsk.

Naturvårdsverkets rapport, Luft 90, innehåller mål för Sveriges del vad
gäller klimatpåverkande luftföroreningar. Naturvårdsverket kräver att kol-
dioxidtaket skall bibehållas.

Fru talman! Jag hoppas att riksdagen ställer sig på naturvårdsverkets sida
och dessutom ställer upp ett nytt riktigt och viktigt miljömål, nämligen en
minskning av koldioxidutsläppen med 20% till år 2005.

Anf.3 CLAES ROXBERGH (ntp):

Fru talman! Regeringen backar i miljöpolitiken. Regeringens förslag till
miljöpolitik saknar offensiva helhetsgrepp. Inte ens de förslag som fanns
med i t.ex. miljöavgiftsutredningen finns med i propositionen. Naturvårds-
verkets aktionsplaner finns inte heller med.

Trots att regeringen knappast lägger fram några miljöpropositioner, efter-
som man vill samla ihop politiken vart tredje år, hänvisar regeringen åter till
nya utredningar och lösa formuleringar. Nästan alla förslag i nriljöavgiftsut-
redningens tredje och sista del slopas. Innebär miljöpropositionen att social-
demokraterna återgår till sitt tidigare motstånd mot ekonomiska styrmedel?
De styrmedel som fanns med i utredningen slopas nu. En del har redan
nämnts här, t.ex. förslag till miljöavgift på sjöfart och flyg, miljöavgifter
inom jordbruket, kloravgift, avgift på organiska lösningsmedel, avgift på
träskyddsmedel, avgift på avfall och avgift på kadmium. Dessa finns inte
med i propositionen.

Sedan lyfter regeringen fram enskildheter i stället för att föra en generell
politik. Man förbjuder kvicksilvertermometrar i stället för att ta itu med
kvicksilvret rakt över. Man bör i stället ge kemikalieinspektionen i uppdrag
att förbjuda alla varor som innehåller giftiga metaller. Dessa kan ju förbju-
das redan nu enligt substitutionsprincipen. I stället för att bara inrikta sig
på kvicksilvertermometrarna vore det bättre om man anslog pengar till ett
konkret projekt där man försökte bli av med så många metaller som möjligt

och lägga pant på övriga. Det skulle vara mycket effektivare. Men rege-
ringen vågar förmodligen inte det.

Problemen med bensinslukande bilar lyfts fram. Man lägger en extra av-
gift på bilar, där den nästan saknar betydelse. Regeringen ställer inte ens,
som redan har nämnts här, upp på naturvårdsverkets förslag i Luft 90 om
en skärpning av avgasnormerna. Det gäller inte bara koldioxiden. Förslagen
skall inte genomföras förrän 1996, och bara om EG gör det. Där har vi alltså
EG-anslutningen.

Ivar Virgin deklarerar att man skall ställa upp på att reducera koldioxiden
med 20 %. Jag kan då inte låta bli att fråga honom hur det skall gå till. Jag
skulle vilja se moderaterna ta itu med t.ex. trafiken, som är en av de stora
orsakerna till koldioxidutsläppen.

Man förbjuder PET-flaskan i stället för att presentera ett heltäckande lag-
förslag. Det har vi faktiskt gjort.

100 milj.kr. till landskapsvård presenteras som ett stort steg framåt på na-
turvårdsområdet. Samtidigt innebär jordbrukspolitiken - som alla partier
utom miljöpartiet ställde upp på - att just den kulturmark som är viktig för
bevarandet av arter läggs ned. Enligt naturvårdsverket behövs det minst 500
milj.kr. för att klara de mest värdefulla biotoperna. Miljöpolitiken är en re-
parationsverksamhet efteråt. Den allmänna inriktningen har varit att hela
tiden invänta vad andra länder gör. Det saknas intresse för att skapa en posi-
tiv förebild. Sverige skulle kunna bli en positiv förebild.

Trafiken utpekas i propositionen som den stora miljöboven, men man vän-
tar med förslagen. I tillväxtpropositionen anslår man litet pengar till järnvä-
gar och mycket pengar till vägar i vanlig ordning. Man skjuter upp natur-
vårdsverkets krav på skärpta avgasnormer igen. Det finns inga förslag när
det gäller sjöfart och flyg. Lagförslagen om miljökonsekvensbeskrivningar
är av urvattnad ramlagskaraktär.

Vi har i riksdagen möjlighet att förbättra de här förslagen, att verkligen
föra en radikal miljöpolitik. Vi har möjlighet att förbättra regeringens pro-
position på avgörande punkter. Frågan är om övriga oppositionspartier är
beredda att ställa upp på detta. Det saknas mycket i den här propositionen.
Det finns en del bra saker, men skall vi komma någon vart i miljöarbetet
måste propositionen förändras och skärpas på avgörande punkter.

Anf.4 SÖREN NORRBY (fp):

Fru talman! Miljöförstöringen är nu det allvarligaste hotet mot mänsklig-
hetens framtid. Därför är kampen mot miljöförstöringen den viktigaste upp-
giften för alla, inte minst för oss politiker, och inte enbart vart tredje år. En
miljöproposition varje år hade underlättat riksdagens arbete och även det
konstruktiva samarbete vi måste inrikta oss på i den här avgörande frågan.

De globala miljöhoten är nu så allvarliga att de gör helt nya samarbets-
mönster nödvändiga, mellan industriländer och u-länder, mellan nationer,
mellan multinationella företag och överstatliga organ, mellan branscher,
mellan konkurrerande företag och inte minst, om vi ser till vår egen arbetssi-
tuation, mellan politiska partier.

Regeringen har haft ett mycket omfattande och gediget underlag för sin
miljöproposition. Trots en rad förtjänstfulla inslag i propositionen - det skall

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

vi inte sticka under stol med - har regeringen inte orkat omvandla detta un-
derlag till en offensiv miljöpolitik. Folkpartiet liberalerna efterlyser särskilt
att miljöpolitiken blir övergripande. Jag skulle själv vilja använda uttrycket
att miljödepartementet skall bli viktigare än finansdepartementet. Vi efter-
lyser en kraftfull användning av ekonomiska styrmedel, starkt ökade resur-
ser för skyddet av hotade naturmiljöer och en samlad aktionsplan mot bul-
ler- det bortglömda miljöproblemet - som över tre miljoner svenskar anses
störda av. Vi kommer naturligtvis att redovisa våra slutsatser i kommande
motioner.

Regeringens miljöproposition svarar alltså inte mot de förväntningar som
regeringen själv har väckt. Innehållet är förvånansvärt tunt med tanke på det
gedigna underlagsmaterialet. Det finns en bra redovisning i propositionen av
vad som har gjorts. Regeringen är däremot ganska tomhänt inför framtiden,
inför vår gemensamma framtid.

Ett allvarligt hot mot miljön är den uteblivna ekonomiska tillväxten. Den
är ju i Sverige ett resultat av en misslyckad socialdemokratisk politik. Peng-
arna räckte tydligen inte till i kampen mot miljöförstöringen. På en punkt
kommer propositionen att leda till ökad sysselsättning. Det gäller sysselsätt-
ningen bland statliga utredare och i viss mån i den svenska pappersindustrin.
Men det var kanske inte i första hand de förväntningarna vi fick när rege-
ringen talade om sin kommande proposition.

I propositionen ger regeringen sin egen majoritet i miljöskyddskommittén
bakläxa. Det är litet grand ett rosornas miljökrig, och det har i praktiken
framtvingats av oppositionen. Samtliga andra partier i utredningen ville gå
längre i arbetet med att samordna miljölagarna. Det hade varit ohållbart att
fortsätta att bromsa, eftersom en majoritet i riksdagen stod bakom ett mer
am bi t iöst reform progra m.

Regeringen nonchalerar i propositionen riksdagens krav på en samlad ak-
tionsplan mot buller. Trafikbullerutredningens förslag från 1974 framstår
fortfarande som radikalt och återstår i praktiken att genomföra.

Jag skulle vilja rikta en fråga till Birgitta Dahl. Hur kommer riksdagens
beställning av en samlad aktionsplan mot buller att effektueras? Det framgår
inte av de delar av propositionen som jag har hunnit forcera - det handlar ju
om tusentals sidor, och mycket spännande läsning återstår fortfarande.

Bullret är en del av priset för vår materiella standard, kanske tydligare
förknippat med materiell standard än någon annan form av miljöförstöring.
Det gäller trafiken, elektroniska ljudalstrare av olika slag, felkonstruerade
billarm - för att ta något som vi ofta upplever som buller-en hel del leksaker
för barn, vapen naturligtvis, ventilationssystem och produktionsprocesser.
Bullernivån har ständigt stigit i samhället i modern tid. Buller har en unik
egenskap som miljöfaktor från politiska utgångspunkter. Om orsakerna upp-
hör försvinner omedelbart eller åtminstone med ljudets hastighet de fysika-
liska effekterna. Det blir tyst. ”Vad skönt, han höll tyst en stund.”

Effekterna av luftföroreningar, vattenföroreningar, giftspridning och ex-
ploatering av naturen består, men bullret upphör omedelbart. Det borde
alltså vara det tacksammaste området inom miljöpolitiken att ge sig på, men
där är regeringen i stort sett tomhänt. Det är riksdagen som driver på, och
det kommer riksdagen att göra även i fortsättningen när det gäller miljöpoli-

tiken, i synnerhet när regeringen har kommit med en proposition som inte
svarar mot de förväntningar som regeringen själv har skapat.

Anf. 5 LARS ERNESTAM (fp):

Fru talman! Jag har begärt ordet endast för att ställa tre frågor till miljömi-
nistern.

Den första frågan var min partivän Sören Norrby inne på. Är det rimligt
att samla alla miljöfrågor till en stor proposition vart tredje år på det sätt
som vi gör? Har riksdagen rimlig tid att behandla de frågorna? Blir de över
huvud taget seriöst behandlade som de skulle bli om man spred ut dem mer
i tiden? Det var min första fråga.

Min andra fråga till miljöministern är: Vad har miljöministern för syn på
ekonomiska styrmedel? Jag har diskuterat ekonomiska styrmedel med mil-
jöministern här i kammaren i många år. Vi har talat om miljöavgifter och
annat. De första åren sade miljöministern: Nej, miljöavgifter skall vi inte ha.
De ger industrin och företagen möjlighet att köpa sig fria från ansvar.

Så kom den glädjande omsvängningen, och miljöavgiftsutredningen till-
sattes. Miljöavgiftsutredningen har därefter lämnat en rad bra förslag. Några
förslag ifrån delbetänkandet har tagits in i skatteuppgörelsen, men det fanns
också en rad mycket bra förslag i slutbetänkandet. Såvitt jag förstår är det
mycket få av dem som framförs i miljöpropositionen.

Då är min fråga om miljöministern nu än en gång har ändrat uppfattning.
Är ekonomiska styrmedel någonting som inte längre skall användas mer än
i undantagsfall i miljöpolitiken? Jag tror att det är en viktig fråga att få svar
på innan vi går in i förarbetet med våra motioner och den diskussion som
skall föras i anslutning till propositionen.

Min tredje och sista fråga, fru talman, gäller naturvården. När jag lyss-
nade till miljöministern i TV i går visade hon, det sista hon gjorde, upp den
här vackra boken. Ja, den är vacker och fin, och den är värd att studera. Det
tycker jag också. Det var bra att det kom fram. Men vi måste också titta på
vad som står där. Det är mycket som är bra, och där står mycket som är vack-
ert. Jag har tagit med den boken hit fram för att läsa litet om vad miljöminis-
tern säger om naturvården: ”För att uppnå målsättningarna i naturvårdsar-
betet krävs bl.a. att målen konkretiseras för att säkra de hotade och sårbara
arternas fortlevnad i syfte att bevara den biologiska mångfalden.”

Det står mycket annat vackert också. Men undangömt någonstans i texten
minskar miljöministern anslaget för inköp av mark för naturvård från 100
miljoner till 80 miljoner. På de första sidorna står det om de nya satsningar
som miljöministern vill göra, men längre bak står det om en minskning på 20
miljoner. Är det ett exempel på socialdemokratisk etik när man behandlar
budgetfrågor? Hur skall man kunna bevara den mångfald som miljöminis-
tern talar om, när man samtidigt sänker anslaget?

Anf. 6 KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Riksdagen har åter efter tre år fått en stor miljöproposition
att behandla. Jag misstänker att situationen det här året är jämförbar med
den för tre år sedan och att regeringen har varit alltför försiktig i förhållande
till riksdagens ambitioner.

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

Det är min förhoppning att vi skall kunna förbättra den här miljöproposi-
tionen väsentligt vid behandlingen i jordbruksutskottet och i riksdagen. Man
anger i propositionen att vi är inne i ett nytt skede. Jag ansluter mig till den
uppfattningen. Det är däremot ganska litet i själva förslaget som tyder på att
regeringen har insett vad man själv säger. Man har inte förmått samla sig till
ett helhetsgrepp, utan det är fortfarande mest enskildheter, spridda städint-
ressen och städåtgärder som man föreslår.

Annika Åhnberg, som inledde debatten, frågade efter några utgångs-
punkter för arbetet med miljöpolitiken här i riksdagen. Jag vill gärna upp-
repa några av de saker som vi föreslog i vår partimotion under allmänna mo-
tionstiden. En första utgångspunkt måste vara att sträva efter att sluta krets-
loppen så att vi inte bara tär på naturresurserna och flyttar dem i ett linjärt
förlopp till soptippen, havet eller luften. I detta avseende är naturligtvis de
förslag som läggs fram på avfallsområdet otillräckliga.

I detta avseende är det också otillräckligt att man inte i högre grad kontrol-
lerar exempelvis kvävet. Personligen är jag besviken över att det inte finns
konkreta förslag om att fånga upp kväve i våtmarker, som fungerar som na-
turliga kvävefällor på kvävets väg från landet till vattnet. Detta är något den
statliga utredningen Miljödelegation västra Skåne faktiskt har förberett. Ett
ordentligt stöd på detta område skulle vara ett billigt sätt att få undan mycket
av det kväve som vi inte vill skall spridas ut i havet.

Från denna synpunkt är också diskussionen om koldioxiden och klimatför-
ändringarna intressant. Jag tog med intresse del av de nya siffror som kom
fram i slutet av förra månden, efter det att trepartiöverläggningarna om
energipolitiken och klimatpåverkan hade avslutats. Dessa siffror har inte
ökat under de senaste åren, och det är glädjande, eftersom det visar att det
beslut vi 1988 fattade i riksdagen var realistiskt; det har ibland kritiserats för
att vara orealistiskt.

Om den politik som centerpartiet driver, med en ökad satsning på bio-
bränslen i ett tidigare skede, hade vunnit större gehör, så hade vi uppnått
detta mycket tidigare. Nu har vi kommit överens om betydande och förstån-
diga åtgärder, som jag hoppas skall garantera att detta på sikt kan uppnås.
Tyvärr är det litet för sent, men bättre sent än aldrig.

Den andra viktiga principen för att klara miljöfrågorna är att satsa på en
hushållande och miljöbevarande samhällsstruktur, som undanröjer onödiga
miljöbelastningar, t.ex. sådana som uppkommer genom trafiken. Här strider
naturligtvis socialdemokratisk trafikpolitik, med satsningar på stora motor-
vägar runt storstadsområdena, en Öresundsbro, etc., mot de ambitioner som
vi har, nämligen ett decentraliserat samhälle med en utbyggnad av infra-
strukturen framför allt i de glesbefolkade områdena.

En tredje princip måste vara att vi skall påverka människors livsstil så att
människor själva får ta ett ökat ansvar för miljön. Det är klart att vi politiker,
vi som sitter här i riksdagen och de som sitter i regeringen, har ett avgörande
inflytande på detta genom att vi anger riktlinjer, t.ex. genom ekonomiska
styrmedel. Även om marknadsekonomin i dag bejublas från de flesta håll -
långt in i socialistiska partier - är den ändå inte fullständig, utan den måste
kompletteras med en del signaler, t.ex. miljösignaler. Det är då en besvikelse
att man inte i propositionen följer upp miljöavgiftsutredningens förslag för

att på så sätt ytterligare en bit hjälpa människor - det gäller både oss som
privatpersoner och människor som sitter i ledningen för de stora företagen.
Vi måste få signaler och veta vad det är vi skall göra.

En fjärde princip är det globala miljöansvaret. Jag vill i det sammanhanget
gärna säga att beskrivningen och texten i propositionen i stor utsträckning är
positiv. Å andra sidan kan jag samtidigt uttrycka en besvikelse över att man
inte, som vi har försökt, har gått in för att arbeta för en global miljöfond så
att internationella organ därigenom har något att sätta in, resurser att ta av
när det behövs. Var har t.ex. det förslag om en internationell luftvårdsfond
som riksdagen ett par gånger har fattat beslut om blivit av? Sådana krav följs
inte upp. Däremot talas det om problemen och om hur man mera allmänt
skall åtgärda dem. Men de konkreta åtgärderna saknas.

Anf. 7 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Fru talman! Den politiska plattform som det socialdemokratiska partiet
för några veckor sedan antog avslutas med orden: Socialdemokratin inbju-
der alla goda krafter i politik och arbetsliv, forskningssamfund och miljörö-
relser, till gemensamma insatser för en god livsmiljö. Tillsammans kan vi
göra Sverige till ett föregångsland i miljöpolitiken, till gagn för vårt land och
det globala miljöarbetet. Sverige kan och skall spela en pådrivande roll i det
internationella miljöarbetet. Miljön är vårt gemensamma ansvar.

Jag vill, fru talman, för min del inleda den här debatten med det anslaget.
Vi har mycket medvetet valt att på den här punkten söka samling, eftersom
detta, tillsammans med fredsfrågorna, är den stora överlevnadsfrågan för
mänskligheten. Jag tycker att vår debatt här, liksom den kommande behand-
lingen av miljöpropositionen i riksdagen, bör präglas av detta synsätt.

Lars Ernestam frågade varför regeringen väljer att en gång vart tredje år
presentera ett så väldigt dokument. Man kan, också sett ur taktisk synpunkt
för regeringen, diskutera om detta är bra. Vi skulle kunna lägga fram 20 pro-
positioner och så att säga ta hem respekten för delförslagen var för sig. Vi
ser det som ett sätt att samlat redovisa de insatser som Sverige gör gentemot
de åtaganden vi har i förhållande till Brundtlandkommissionens principer
och inför 1992 års globala miljökonferens. Det är även för regeringen ett
mödosamt arbete, men vi har hittills ansett att det har stora fördelar att
kunna ge en sådan här samlad redovisning, och vi har därför valt att göra
det.

Det är trots detta så, att den här propositionen inte räcker för att ge en
fullständig bild av de förslag som regeringen förelägger riksdagen i syfte att
förbättra miljön. Här läggs riktlinjerna och målen fast. Vi inbjuder också
riksdagen att anta riktlinjer för arbetet på fem centrala områden. Här läggs
en rad förslag fram. Men därutöver lägger vi fram förslag i andra propositio-
ner.

I samband med skatteomläggningen förra året genomförde vi som första
land i världen ett omfattande system för miljöavgifter på utsläpp av svavel,
koldioxid och kvävedioxid.

I finansplanen i år lägger regeringen fast att omsorgen om miljön är en av
huvuduppgifterna för den ekonomiska politiken.

I den s.k. tiliväxtpropositionen, som lades fram häromdagen, redovisades

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

de förslag för en omställning av storstädernas trafikmiljö och av infrastruktu-
ren i trafiken - en satsning på 100 miljarder på framför allt kollektivtrafik
och järnväg - som ursprungligen initierades av miljödepartementet som ett
led i vårt arbete att driva på arbetet i hela regeringskansliet. Det var Göte-
borgsprojektet som så att säga var pionjären i fråga om att peka på storstä-
dernas behov av satsningar.

I morgon kommer regeringen att presentera den energipolitiska proposi-
tionen, där vi redovisar vad som konkret behöver göras när det gäller om-
ställningen av energipolitiken i miljövänlig riktning.

För ett år sedan redovisade regeringen propositionen om livsmedelspoliti-
ken, som är ytterligare ett exempel på att själva genomförandet - enligt prin-
cipen att varje fackminister, Annika Ahnberg, skall vara miljöminister på
sitt område - sker i en rad propositioner utöver den proposition som vi nu
behandlar. När vi diskuterar miljöpolitiken är det mycket viktigt att vi håller
i minnet att genomförandet så att säga sker brett.

Det finns också i den miljöpolitiska propositionen ett resonemang om
sambandet mellan miljöpolitik och handelspolitik. Men i de handelsförhand-
lingar vi för, vare sig vi talar om GATT, EG-förhandlingarna eller diskussio-
nerna inom OECD, är självfallet den fråga Annika Åhnberg tog upp, nämli-
gen den som gäller möjligheterna att förändra handelspolitiken så att harmo-
niseringen kan ske på miljöns villkor, ett centralt tema som Sverige driver.

Riktlinjerna för miljöpolitiken utgår från några mycket viktiga och grund-
läggande mål. Vi har nu tagit steget från reparerande, utsläppsrelaterade
mål och insatser till insatser som utgår från vad som krävs av omsorg om
hälsa och miljö. I miljöpropositionen står: Målet är att skydda människors
hälsa, att bevara den biologiska mångfalden, att hushålla med naturens re-
surser så att de kan brukas långsiktigt och att bevara natur och kulturland-
skapet.

I den politiska plattformen uttrycks det med orden: God miljö handlar om
människans möjligheter till ett gott liv och om respekt för naturens krets-
lopp. Det handlar om en ansvarsfull hushållning med gemensamma resurser
och om solidaritet med jordens fattiga och med kommande generationer.
Det kräver personligt ansvarstagande, nationell samling och internationell
samverkan.

Det är naturligtvis från de utgångspunkterna man skall se förslagen på alla
de områden som här behandlas. Jag hoppas också att vi skall få en konstruk-
tiv diskussion i riksdagen under vårens behandling av miljöpolitiken.

Jag skall här ta upp några av de frågor som de olika partiföreträdarna har
riktat till mig, och jag börjar med frågan om ekonomiska styrmedel och hur
vi ser på sådana.

Vi ser på ekonomiska styrmedel på samma sätt som vi ser på andra hjälp-
medel i miljöpolitiken, som verkningsfulla medel i arbetet för en bättre miljö
men inte som något som ensamt, utan samband med andra insatser, kan lösa
problemen. Vi var, som jag nyss sade, först med att införa ekonomiska styr-
medel, miljöavgifter, i stor skala bl.a. när det gäller koldioxid. Vi går i den
här propositionen och i en kommande proposition vidare på flera punkter,
t.ex. när det gäller att införa miljöklasser på alla bilar.

Vi håller på flera områden öppet. Det är egentligen bara på två områden

som vi inte nu har sagt ja till MIAs förslag utan valt en annan väg. Det ena
området är massaindustrins klorutsläpp. Bakgrunden till detta är mycket en-
kel och klar. Vi har, precis som när det gällde CFC, freoner, för tre år sedan,
valt att gå direkt på en sådan skärpning av utsläppskraven att man före sekel-
skiftet skall komma ner till ofarliga nivåer. Vi har under de gångna tre åren
meddelat nya villkor för samtliga anläggningar, och detta har tvingat fram
en minskning av utsläppen med 60-70%. Vi skall nu med en ny ompröv-
ningsomgång se till att industrin före sekelskiftet kommer ner till ofarliga
nivåer. I det här fallet är det så klart och tydligt att det krävs att man snabbt
kommer ner till ofarliga nivåer, att vi inte vill välja vägen att låta industrin
fortsätta sin verksamhet med nuvarande utsläppsnivåer och i stället betala
en avgift för de utsläpp som sker.

Ett annat område gäller klorerade lösningsmedel. Även där går vi in för
en direkt avveckling, som är snabbare än den som har föreslagits av myndig-
heterna, i stället för att satsa på en avgift. Vi anser nämligen att de klorerade
lösningsmedlen är så farliga att det dessutom är nödvändigt att avveckla dem
samtidigt med att CFC-avvecklingen fullföljs, så att vi inte försätts i den si-
tuationen att CFC ersätts med klorerade lösningsmedel, som också är far-
liga.

När det gäller trafiken och möjligheterna att ingripa mot trafikens miljö-
påverkan är det alldeles fel att säga att vi villkorar avgaskraven i Sverige av
vad som händer i EG.

Vi säger att vi skall ta nästa steg senast år 1996, och det skall tas. Det skall
helst ske i samarbete med hela EFTA och EG, men det skall tas. Varför skall
det helst ske i samarbete med EFTA och EG? Jo, därför att det utan varje
tvivel är bäst för miljön i Sverige och i Europa och även när det gäller koldi-
oxidutsläppen i ett globalt perspektiv.

För ett år sedan såg det ut som om det skulle ta mycket lång tid att få EG
att skärpa bilavgaskraven. Då var Sverige praktiskt taget ensamt i Europa
om de avgaskrav som vi införde 1989. Strax före jul fattade EG det avgö-
rande beslutet att börja tillämpa avgaskrav som liknar våra. De är inte fullt
lika bra, men nästan. Då hävde man också den frysning som tidigare funnits
och som innebär att man sade att inte förrän tidigast 1998 är vi beredda att
ta ytterligare steg. Den frysningen hävdes. Genom alla de diskussioner som
jag och andra har fört med EG vet vi att vi har anledning att vara optimistiska
när det gäller möjligheterna att få ett gemensamt beslut om federala ameri-
kanska avgaskrav någon gång till 1995, 1996.

Det är självfallet bäst för miljön om ett sådant beslut fattas av regeringar
som omfattar länder med sammanlagt 320 miljoner människor, om man talar
om EG, och 350 miljoner om man talar om både EG och EFTA, jämfört
med de 8,5 miljoner som bor i Sverige. Detsamma gäller från en ensidigt
svensk synpunkt.

70, 80 och kanske upp till 90 % av nedfallen av svavel, kväve och kvicksil-
ver i Sverige kommer utifrån. När det gäller att bekämpa våra egna miljöpro-
blem är det självfallet också bäst om vi kan nå beslut i samråd. För mig är
ett av de viktigaste skälen till att Sverige mycket aktivt skall delta i det euro-
peiska samarbetet att vi kan få många att gemensamt ställa upp för hårda
miljökrav som driver utvecklingen framåt.

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

För att snabbt nå effekt i Sverige inför vi miljöklasser på alla fordon. Den
lägsta klassen motsvarar de nuvarande svenska kraven. Den därpå följande
klassen motsvarar de kommande federala amerikanska kraven, och den
högsta de kommande kaliforniska kraven. Detta är en signal som inte bara
går ut till konsumenter. Det innebär också att bilindustrin, som tillverkar
varianter av alla sina modeller för de olika marknaderna, i Sverige skall salu-
föra den bästa varianten, den som motsvarar de kaliforniska kraven. Det här
är en utomordentligt bra metod för att på en gång kunna driva på i hela
Europa och också se till att vi här i Sverige tillämpar mycket avancerad tek-
nologi och går före.

Jag tror att det framför allt var Ivar Virgin som hade mycket att säga när
det gällde att tala illa om Sverige och vår roll i det internationella arbetet.
Jag vill därför göra Ivar Virgin uppmärksam på rapporten Environmental
Indicators, som publicerades av OECD för ett par veckor sedan. Rapporten
redovisar mätbara faktorer på hur vi står oss inom de olika OECD-länderna
när det gäller miljöarbetet. Det framgår helt klart av denna rapport att Sve-
rige är det OECD-land som utan konkurrens har minskat sina koldioxidut-
släpp mest sedan 1971, med 21 %. Detta kan jämföras med att Norge har
ökat sina utsläpp med 21 %, Danmark med 5, Finland med 23, Nya Zeeland
med 56, Japan med 25, USA med 19 och Canada med 32.

Koldioxidutsläppen per invånare ligger i Sverige på en nivå som är väsent-
ligt lägre än i många andra stora industriländer. När det gäller svavelutsläp-
pen ligger Sverige på andra plats efter Frankrike. Vi har minskat dem med
62 %. När det gäller svaveldioxidutsläpp per invånare ligger Sverige på hälf-
ten av genomsnittet för OECD-länderna. Beträffande kväveoxidutsläppen
har de flesta OECD-länder ökat sina utsläpp under perioden 1970-1987 vä-
sentligt mer än Sverige. Det här är ett område där alla länder har problem,
framför allt på grund av trafikutvecklingen, men även här ligger Sverige vä-
sentligt under genomsnittet, också när det gäller utsläpp per invånare. Detta
gäller trots att vi har tung industri, kallt klimat, långa transportavstånd och
många bilar per invånare.

Jag skulle kunna fortsätta min uppräkning. Sverige kommer självfallet att
fortsätta att driva på internationellt både genom vårt eget exempel och med
förslag om hur vi skall gå vidare. Låt mig i detta sammanhang ta upp de två
områden där det kan sägas att vi kan ha problem.

Det ena området är kväveoxidutsläppen. Riksdagen har fastställt att vi
som nationellt mål skall ha en 30-procentig reduktion till år 1995. Vi binds
av ett internationellt åtagande, där vi frivilligt tillsammans med elva andra
länder har åtagit oss en 30-procentig minskning till år 1998. Vi kommer inte
att klara målet 1995 på grund av utvecklingen på trafikområdet. Däremot
kommer vi med de förslag som vi redovisar i den här propositionen på tra-
fik-, energi- och industrisidan att klara vårt internationella åtagande.

Beträffande koldioxidutsläppen vill jag först rätta till ett missförstånd som
har uppstått och som jag senast hörde på Lunchekot. Det som kan verka
motsägelsefullt i propositionen sammanhänger med att vi på en sida orda-
grant redovisar vad som står i trepartiuppgörelsen. Där fanns bedömningen
att det sannolikt skulle vara svårt att åstadkomma en omedelbar frysning.

Under de första åren av denna period ansågs det finnas risk för att man skulle
hamna på en nivå som är högre än 1988 års nivå.

Det är riktigt att enligt uppgifter som därefter har publicerats har utsläp-
pen under åren därefter varit lägre. Under 1988 och 1989 berodde det på den
osedvanligt höga temperaturen i kombination med ett mycket stort vatten-
flöde och mycket god vattenkraftstillgång. När man gör sådana här bedöm-
ningar brukar man temperaturkorrigera dem, dvs. återföra dem till vad som
motsvarar ett normalår. Om man gör det får man dess värre inte ett lika gläd-
jande resultat.

Minskningen under 1990 berodde på att den socialdemokratiska rege-
ringen för ett år sedan vidtog den mycket impopulära åtgärden att kraftigt
höja skatten på bensin. Det ledde till att vi redan före Gulfkrisen kunde kon-
statera att den årliga ökningen av koldioxidutsläppen från vägtrafiken på 4-
5 % hade brutits, och vi fick i stället se en minskning.

Dessa beslut var moderaterna minsann inte med om att fatta. Ni gjorde
tvärtom ert bästa för att mobilisera missnöjesröster bland dem som ogillade
bensinskattehöjningen. Ni har aldrig vare sig redovisat egna förslag eller
medverkat vid andras impopulära beslut för att åstadkomma den nödvän-
diga långsiktiga minskningen av våra egna koldioxidutsläpp.

Sverige verkar i det internationella arbetet för att vi när det gäller koldiox-
idutsläppen skall nå ned till sådana nivåer per capita i varje enskilt land som
motsvarar de kritiska belastningsgränserna i naturen. Det innebär en mycket
betydande minskning långsiktigt för Sveriges del. Men det innebär självfallet
mycket större minskningar för de länder i vår omvärld som har dubbelt så
höga utsläpp per person i dag, därför att de inte redan har genomfört den
kraftfulla minskning som vi har klarat av och som är mer än 35 %.

Fru talman! Till sist vill jag ta upp naturvården. Den minskning på 20
milj.kr. som redovisas i propositionen är det sparbeting som miljödeparte-
ment fick i höstens omfattande sparpaket. Ingen är glad över det, sett isole-
rat. I jämförelse med vad som behövde sparas på andra områden och med
de resurser som den socialdemokratiska regeringen har mobiliserat totalt på
miljöomställningen i samhället, som är mer än 10 miljarder kronor om året
varje år under 1990-talet om man ser till de samlade förslagen, är detta na-
turligtvis fortfarande ett bevis för att vi prioriterar miljövården. Det skall
också ställas i relation till att vi i samma proposition redovisar 178 milj.kr. i
friska pengar enbart till naturvården.

Fru talman! Miljöpolitiken kommer att innebära att vi alla ställs inför upp-
giften att göra uppoffringar och ansträngningar och att samarbeta för att
kunna vända utvecklingen så att vårt sätt att leva och arbeta blir resurshus-
hållande och miljövänligt. Därigenom kan vi säkra den tillväxt som är nöd-
vändig för arbete och välfärd utan att som hittills förstöra gemensamma re-
surser och naturen.

Anf. 8 CLAES ROXBERGH (mp):

Fru talman! När man lyssnar till Birgitta Dahl låter allt så bra. Jag vill dock
peka på ett par saker som visar att miljöpolitiken fortfarande förefaller att
komma till efteråt. Det har i och för sig blivit bättre under årens lopp, men

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

fortfarande är det i väsentliga avseenden något som man lägger på efteråt
när man har bedrivit den politik man vill föra i övrigt.

Ta t.ex. resonemanget när det gäller strukturinvesteringar i storstäderna.
Man satsar, bl.a. via storstadsförhandlarna, pengar på strukturinvesteringar
i storstäderna. En stor del av dessa pengar går till billeder, framför allt tunn-
lar. Varför bygger man dem? Birgitta Dahls kollega Georg Andersson är pri-
mus motor för mycket av detta. Orsaken är naturligtvis att vi har en trafiktill-
växt, som i storstadsregionerna, om ingenting görs, kommer att öka med
20-25 % fram till år 2000. Vart skall de bilarna ta vägen? De behöver natur-
ligtvis någonstans att köra. Därför byggs tunnlar och nya trafikleder.

Detta leder kontinuerligt till ökade utsläpp. Även om vi hänger på kataly-
satorer på alla de nya bilarna, påverkas inte koldioxidutsläppen. De kommer
i alla fall att öka med 20-25 %.

Investeringarna i billeder och tunnlar är direkt kontraproduktiva. De mot-
verkar syftet att få en bätte miljö och föra en bättre miljöpolitik. Pengarna
borde i stället användas för att rusta upp kollektivtrafiken och göra det möj-
ligt för de personer som tar bilen att i stället åka kollektivt. Först då skulle
vi kunna komma någonvart. Då skulle vi ha integrerat miljöpolitiken.

Om vi skötte det här ordentligt skulle vi inte behöva ha någon separat mil-
jöproposition. Miljöpolitiken skulle drivas inom varje departement och
inom varje utskott och integreras i den vanliga politiken.

Sedan kommer jag till frågan om ekonomiska styrmedel. Man kan mycket
väl införa en avgift på klorerade organiska ämnen och dessutom förbjuda
organiska lösningsmedel, någonting som jag tycker är riktigt. Det ena ute-
sluter inte det andra, utan vi kan vidta båda dessa åtgärder samtidigt. Varför
inte, Birgitta Dahl, införa en avgift på klorerade organiska ämnen? Det gäl-
ler att föreslå dessa åtgärder i dag och inte hänvisa till vad som eventuellt
kommer att hända år 1995.

Anf. 9 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Fru talman! Jag tycker att vi delvis har fått en sådan diskussion som jag
efterlyste i mitt inledningsanförande, en diskussion som ger öppningar i stäl-
let för låsningar. Men ändå har debatten i hög grad påmint om en konventio-
nell riksdagsdebatt, där man föredrar att lyfta fram sig själv och slå sig för
bröstet. Jag hade hoppats på mer av denna öppnare debatt, men jag skall
just nu inte hänga upp mig mer på det.

Jag är litet besviken över att inte någon av debattörerna - inte heller mil-
jöministern - har tagit upp någonting av det jag sade om relationen mellan
makt och miljö, framför allt frågan om ökade möjligheter för fackligt för-
troendevalda att agera när det gäller såväl den yttre som den inre miljön.

För att karaktärisera hur vi i allmänhet känner oss inför miljöproblemen i
samhället skulle jag vilja säga att det finns en känsla av kollektiv maktlöshet.
Vi är alla indragna i strukturer som vi som enskilda individer har mycket
svårt att påverka. Det måste vara ett mål för oss som politiker att utforma
lagar och regelsystem som kan vända den kollektiva maktlösheten till ett kol-
lektivt ansvarstagande, som öppnar vägarna för människor att verkligen ta
ansvar för miljön. Jag saknar fortfarande en diskussion om hur det skall möj-
liggöras.

I fråga om kvävedioxiderna säger nu miljöministern - och det innebär en
annan framtoning än den som finns i propositionen - att vi inte kommer att
nå målen och att det beror på trafiken. Det är också uppenbart att de åtgär-
der som föreslås i propositionen är otillräckliga för att vi skall nå målen. Mil-
jöministern säger att det gäller på kort sikt, men tyvärr kommer vi inte heller
att nå miljömålet på lång sikt, om vi inte på ett helt annat sätt för en helhets-
politik när det gäller trafiken och satsar ännu mer både på kollektivtrafiken
och på utveckling av alternativa bränslen.

När det gäller livsmedelspolitiken och ansvaret för miljön på olika sektors-
områden delar jag uppfattningen att varje minister skall vara miljöminister
på sitt område. Men fortfarande är det här för mycket av ord och för litet
av handling. Den nya livsmedelspolitik som vi beslutade om förra våren var
nödvändig av många skäl. Men jag tror inte att man skall ha illusionen att
den politiken med någon sorts automatik leder till så mycket bättre miljö
inom jordbruket. Det krävs andra satsningar och, som vi framhöll redan
förra året, en helt annan omfattning av den landskapsvårdande ersättning
som nu införs, om vi inte i stället skall få en utveckling med fortsatt hög in-
tensitet inom en del av jordbruket och en nedläggning av jordbruket i de
delar av landet där vi helst vill bevara det.

I fråga om miljöavgiften redovisar miljöministern att man går en annan
väg. Innan jag definitivt tar ställning i denna fråga vill jag mer noggrant läsa
igenom propositionen på de punkterna, men så här preliminärt känner jag
fortfarande denna besvikelse, och jag delar Claes Roxberghs uppfattning att
det går att kombinera dessa åtgärder. Framför allt är jag besviken över . . .

Anf. 10 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Den medgivna taletiden är tyvärr slut.

Anf. 11 KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Vi för ju nu en debatt om denna miljöproposition, som i dag
är tämligen välkänd efter ett stort antal presskonferenser i går. I och för sig
hade det varit intressant om man haft en annan variant. Om vi hade haft den
primära debatten i kammaren, skulle det kanske ha kommit hit intresserade
lyssnare utifrån. Nu för vi en debatt som vi väl i huvudsak bara underhåller
oss själva med.

Birgitta Dahl inbjuder till samling kring miljöfrågorna, och det tycker jag
i grunden är vällovligt. Jag är en vänlig själ, som har svårt att bli arg på mina
politiska motståndare, och därför är jag inte särskilt brutal. Men jag note-
rade att Birgitta Dahl citerade den vackra meningen i det grå stycket på
s. 11, där det talas om hälsa, mångfald och hushållning. Det här låter ju så
bra - attityden är den rätta, och på den punkten är vi överens. Men sedan
blir det den gamla vanliga miljöpolitiken, en bit-för-bit-politik. Det krävs att
vi tar ytterligare ett rejält steg för att vi skall få ett helhetsgrepp.

Samtidigt har jag uppfattat Birgitta Dahl så, att om vi i riksdagen lägger
fram förslag till förbättringar, så skall varken Birgitta Dahl eller de socialde-
mokratiska ledamöterna sätta sig på tvären. Vi skall alltså i denna atmosfär
av samarbete, som miljöministern har antytt, kunna göra det hela bättre.

Jag vill än en gång understryka att jag inte ser ekonomiska styrmedel som

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

2 Riksdagens protokoll 1990191:66

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

ett universalredskap, men jag tror att det är viktigt att vi har detta med när
det gäller att påverka attityder i samhället, konsumtionsmönster och männi-
skors livsstil. Detta är de signaler som vi har lättast att få ut i ett samhälle
som präglas av marknadsekonomin.

På trafikområdet är det naturligtvis motstridiga signaler. Det är möjligt att
miljöministern har den rätta ambitionen, men jag är helt på det klara med
att andra i regeringen har en annan ambition.

Birgitta Dahl säger vidare: Låt oss få med EG! Men är det säkert att man
i EG går fortare fram därför att vi stannar upp och väntar? Skulle vi inte på
ett effektivare sätt driva på utvecklingen inom EG om vi gick före och blev
ett föredöme, som miljöministern sade i sitt inlägg?

Anf. 12 SÖREN NORRBY (fp):

Fru talman! Debatten här tyder på att man lätt kan karakterisera miljö-
propositionen med orden ”spridda skurar”. Men det förhållandet att det är
de många små utsläppen som nu är ett allvarligt problem får inte hindra de
stora tagen i miljöpolitiken. De stora tagen får vi tydligen ta gemensamt i
samband med riksdagsbehandlingen av denna proposition. Denna behand-
ling blir oerhört komprimerad, och det underlättar kanske inte strävandena
att hitta de gemensamma plattformar som jag ändå tror finns på många vä-
sentliga punkter.

Birgitta Dahl sade att vi i Sverige var först med ekonomiska styrmedel och
att vi nu går vidare, varefter hon säger att vi i stället för ekonomiska styrme-
del skall använda det och det och det. Ekonomiska styrmedel är ett komple-
ment till andra styrmedel, inte ett alternativ. Det går att, även på de områ-
den som Birgitta Dahl angav, kombinera ekonomiska styrmedel med andra
styrmedel. Miljön får aldrig bli en kostnadsfri avstjälpningsplats för olika ty-
per av föroreningar.

Vi i folkpartiet, som redan år 1968 drog upp riktlinjer för användning av
t.ex. skattesystemet som ett miljöpolitiskt instrument, är nu glada för att
andra partier successivt har anslutit sig till vår linje. Vi är ledsna över att
socialdemokraterna i denna proposition litet grand har tappat tempot.

Just när det gäller frågan om förvärv av värdefulla naturområden förhåller
det sig så, vilket Birgitta Dahl bekräftade, att anslaget enligt propositions-
förslaget under det första året minskas med 20 milj.kr. Det innebär att detta
besparingsbeting kan medföra att vi måste riva upp ingångna avtal om inköp
av värdefulla urskogsområden och att vi kanske inte kan stoppa avverk-
ningar på vissa håll. Det är inte besparingar som behövs på detta område,
utan det behövs väsentligt mer pengar. Vi har här ett ansvar för kommande
generationer som är oerhört stort.

Birgitta Dahl kommenterade inte frågan om buller. Buller karakteriseras
som ”icke önskat ljud”. Om jag skall använda den definitionen vill jag säga
att ett ”icke önskat ljud” här i kammaren är Birgitta Dahls ord om att rege-
ringen nonchalerar kravet från riksdagen om en skyndsam aktionsplan mot
buller.

På det viktiga och dominerande trafikområdet kommer vi i folkpartiet li-
beralerna att väva ihop det som står i miljöpropositionen och tillväxtproposi-
tionen och komma med konstruktiva alternativ och idéer på den punkten.

Anf. 13 IVAR VIRGIN (m):

Fru talman! Birgitta Dahl talar om gemensamma insatser. Det låter bra,
men det måste ändå vara viktigt för den politiska oppositionen att få kritisera
regeringen på punkter där denna sviker viktiga miljömål. Jag vill påminna
Birgitta Dahl om att hon för inte så länge sedan här i kammaren kallade kol-
dioxidtaket för ett ”stolligt miljömål”. I propositionen föreslår hon att vi
skall överge det målet. Det är enligt min mening inte acceptabelt att vi ökar
våra utsläpp i mitten på 1990-talet. Jag tycker att detta uttrycks väl av EGs
miljöminister, som säger: ”Det vore högst olyckligt om Sverige river upp sitt
koldioxidbeslut. Om inte Sverige som ett rikt land klarar det miljömålet, för-
lorar vi en verklig förebild.”

Birgitta Dahl gjorde en analys av hur mycket vi har minskat våra koldiox-
idutsläpp under 1980-talet. Det är riktigt att vi dragit ned våra koldioxidut-
släpp ganska kraftigt. Men det råkar samtidigt bli ett skryt över den svenska
kärnkraften, och det kanske inte riktigt var meningen.

När det gäller möjligheterna att temperaturkorrigera dessa siffror tror jag
att det föreligger betydande problem. Samtidigt som vi ökar förbrukningen
av bränsle i våra bostäder, kanske trafiken minskar. Jag tror att det i själva
verket är svårt att göra den här typen av temperaturkorrigeringar. Riksda-
gens beslut handlade inte heller om det, utan det handlade om faktiska ut-
släpp.

I detta sammanhang talas nästan uteslutande om trafiken. Det är ganska
egendomligt när två tredjedelar av koldioxidutsläppen ändå härrör från
andra källor. Det vore rimligt att arbeta med övergången från fossilbränslen
till biobränslen, kanske öka sopförbränningen och se till att soporna har en
karaktär som gör att de närmar sig biobränslen.

Fru talman! Jag tycker att det rimliga är att vi ställer upp på Torontokonfe-
rensens krav att minska koldioxidutsläppen mellan åren 1987 och 2005 med
20%.

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

Anf. 14 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Fru talman! Jag skall börja med att kommentera vad Ivar Virgin senast
sade. Jag kallade det av moderaterna formulerade miljömålet stolligt, därför
att det till sin metod helt enkelt överensstämmer med det forskarna säger
eller resultaten av de internationella konferenser och förhandlingar som vi
deltar i. Det är, om det inte råder alldeles unika förutsättningar, omöjligt att
klara en tvärfrysning. Vad det talas om i alla sammanhang är att man så
snabbt som möjligt skall böja den hittills uppåtgående kurvan nedåt.

Sverige har, trots en mycket stor ökning av trafiken, lyckats minska koldi-
oxidutsläppen mycket kraftigt. Vi tänker bevara en mycket hög ambitions-
nivå vad gäller den samlade klimatpåverkan. Den strategi som vi nu föreläg-
ger riksdagen och som ordagrant överensstämmer med den som vi kom över-
ens med centern och folkpartiet liberalerna om är ett samlat klimatmål. Det
innebär för det första att vi tillsammans med EFTA och EG skall verka för
ett första steg som går ut på att vi inom hela EG- och EFTA området skall
komma tillbaka till nuvarande nivå år 2000 för att därefter gemensamt kraf-
tigt minska utsläppen. För detta har vi alltså en gemensam strategi som vi
också försöker få med så viktiga länder som USA och Japan på.

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

För det andra skall målet omfatta alla klimatpåverkande gaser. Sverige har
fortfarande den snabbaste avvecklingen av CFC. Det innebär att Sverige re-
dan under 1990-talet kraftigt kommer att kunna minska sin samlade klimat-
påverkan. Vi kommer att kunna både redovisa resultat och gå före med
praktiska exempel, som andra länder kan använda sig av. Vi kommer också
att kunna verka pådrivande internationellt.

Beträffande kväveoxidmålet erkänner jag att vi inte klarar ett med 30 %
minskat utsläpp till år 1995 men väl, med de hårda insatser vi nu föreslår, till
år 1998. Vad vi säkert vet att vi kan klara är det långsiktiga målet att till år
2010 komma ned till den nivå på utsläppen som hälsan och naturen kräver.
Det är en mycket ambitiösare målsättning.

Av olika skäl är det trögt före i portgången. Men det långsiktiga och vik-
tiga målet kommer vi att uppnå med våra samlade insatser på trafik-, energi-
och industriområdena.

Beträffande bullerfrågorna, Sören Norrby, kan jag tala om att vi i proposi-
tionen lägger ett ansvar på varje enskild sektor att redovisa hur de skall klara
att komma ned under naturvårdsverkets normer för hälsan. Det tror jag är
ett mycket omfattande och viktigt arbete. En punkt som jag har en personlig
och särskild kärlek till gäller frågan om rätten till tystnad i fjällen och i skär-
gården. På det området ges ett särskilt uppdrag till naturvårdsverket. Sören
Norrby vet säkert att det är mycket dyrt att åstadkomma, inte rätt till tystnad
i fjällen men väl tystnad i de storstäder där vi själva bor och lever. Det är
därför ett tufft uppdrag som vi lägger på trafik- och samhällsuppbyggnads-
sektorn, när vi säger att de i princip skall uppnå dessa mål fram till sekelskif-
tet.

Västra Skåne-projektets förslag vad gäller våtmarker och kvävefällor till-
godoser vi på två sätt, Karl Erik Olsson. Dels gör vi det med det förslag som
finns i propositionen om rätt för regeringen att utfärda generellt förbud mot
markavvattning i vissa delar av Sverige, framför allt i södra och sydvästra
Sverige, där det behövs av både naturvårds- och miljöskyddsskäl. Dels gör
vi det genom att omställningsbidraget, som Karl Erik Olsson säkert vet, kan
användas för återställande av våtmarker. Det bästa exemplet på ett sådant
projekt är Hornborgasjöns restaurering enligt de nya principerna. Den re-
staureringen har vi tillfört friska pengar. På den punkten tror jag vi är över-
ens.

I fråga om att ta ett helhetsgrepp vill jag säga följande: Den väg som rege-
ringen faktiskt redan i höstas valde i samband med arbetet med lagstiftnings-
kapitlet, dvs. innan kommittén var färdig med sitt principbetänkande, om
jag nu får bekänna det för kammaren, var att föra all lagstiftning till en miljö-
balk. Det gäller alltså inte bara skyddslagstiftning utan också naturvårdslag-
stiftning och lagstiftning om hushållning med naturens resurser. Det är sär-
skilt viktigt att den lagstiftning som hanterar frågan om resurshushållning
kommer med och blir en paraplylag, dvs. en övergripande lag. Vi är helt
övertygade om att detta är det enda och rätta sättet att hantera dessa frågor.
I sammanhanget är det också betydelsefullt att vi knyter kravet på miljökon-
sekvensbeskrivningar till naturresurslagen. Därmed gör vi miljökonsekvens-
beskrivningar till nödvändiga inslag i samhällsplaneringen på ett mycket
stort antal områden.

Fru talman! Det har tydligen uppstått en viss förvirring i frågan om ekono-
miska styrmedel. På två punkter har vi sagt nej och gått på linjen direkt av-
veckling. Den avveckling vi föreslår skall ske i så snabb takt att de ekono-
miska styrmedlen knappast hinner göra någon verkan. Naturvårdsverket har
t.ex. föreslagit miljöavgifter på organiska lösningsmedel fr.o.m. 1995. Man
föreslår vidare att det skall dröja in på 2000-talet innan de avvecklas. I pro-
positionen föreslås att de skall vara avvecklade till 1995. Vi går alltså på en
mycket tuffare linje och vill direkt ta bort det som är farligt. Detsamma gör
vi beträffande skogsindustrins kloranvändning. Det gäller att snabbt genom
en systematisk omprövning av villkoren få bort sådana utsläpp som utgör en
risk för miljön och den naturliga balansen.

Karl Erik Olsson sade att vi hela tiden skall sträva mot att göra politiken
bättre. Det är en inställning som jag kan dela. Men får jag påminna om att
vi faktiskt måste betala för det som görs. Det kan låta litet gnetigt, men det
är den verklighet som jag och mina kamrater i regeringen har levt med när
vi har arbetat med denna proposition. Det var inte minst för att frigöra resur-
ser för miljöpolitiken i vid bemärkelse - investeringarna i ny trafikstruktur
och energistruktur t.ex. - som vi genomförde det mycket hårdhänta ekono-
miska åtstramningspaketet förra året. Det ena syftet var att förhindra arbets-
löshet på grund av ekonomisk kris, och det andra, inte underordnade utan
jämställda, syftet var att möjliggöra den nödvändiga miljöomställningen.

Det borgerliga lägret har en sammanlagd brist på 50 miljarder kronor. Jag
vet inte hur ni skall bära er åt för att betala ens 20 milj. kr. ytterligare för
naturvården, något som också vi gärna skulle vilja göra.

Fru talman! Låt mig till sist påminna om en liten ruta som jag själv är skyl-
dig till bland de många pratbubblorna. I den rutan står: Till kamp mot den
mentala försurningen. Jag vill skicka med de orden som en hälsning inför
diskussionen här i riksdagen under våren. Det kommer att behövas mycken
prestigefrihet, generositet och öppenhet för att kunna hantera dessa frågor
på ett bättre sätt än vad som ofta har präglat vårt umgänge när vi har diskute-
rat dem under gångna år. Jag hoppas mycket på att vi skall kunna lyckas i vår
gemensamma kamp mot den mentala försurningen. Då skall vi också lyckas
bättre i vår kamp mot försurningen i miljön.

Anf. 15 KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Något allvarlig är jag, men inte sur. Jag vågar lova att stäm-
ningsläget i jordbruksutskottet kommer att vara gott, åtminstone i början av
behandlingen av propositionen. Frågan är hur det blir här i kammaren.

Kväveutsläppen vid våra havskuster är en allvarlig fråga för i synnerhet
södra Sverige. Den frågan har vi diskuterat ganska mycket i miljödelegatio-
nen och lagt ned stor omsorg på. I den delen av landet hjälper det inte sär-
skilt mycket med ett generellt förbud mot avvattning, därför att landet redan
är färdigavvattnat. Om något skall göras så får man återvattna det, och det
kostar pengar. Jag tror mig veta att omställningsbidraget i det livsmedelspoli-
tiska beslutet är en hjälp i det arbetet. Men verkligheten visar att det inte
blir så många åtgärder för de pengarna, utan det krävs mer pengar. Precis
som fallet blev för Hornborgasjöns restaurering hade det behövts friska
pengar också här för att få i gång processen. Det vore sannolikt det billigaste

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

sättet att minska utsläppen till våra åar och vattendrag i stället för att vidta
åtgärder via reningsverken. Det är synd att man inte har nappat på vårt för-
slag och arbetat vidare med det, men det kanske ännu inte är för sent. Jag
hoppas att vi kan återkomma i frågan, om vi driver den en runda till.

Det är viktigt att komma ihåg att vi måste avstå från någonting för att klara
miljön. Också på den punkten delar jag miljöministerns uppfattning. Med
tanke på försurningsläget i riksdagen är det inte så trevligt att påpeka att de
borgerliga partierna gemensamt har 50 miljarder kronor i underskott. Det
är en socialdemokratisk produkt som har åstadkommits genom att man har
räknat ihop äpplen och päron på det vis man har gjort. Det finns olika sätt
att räkna. Vi har finansierat det hela på vårt sätt, folkpartiet på sitt sätt och
kanske t.o.m. moderaterna på sitt sätt. Det går inte att lägga ihop de borger-
liga finansieringsförslagen; då blir det konstigt. Vi har ingen anledning att ta
ett kollektivt ansvar. Om vi skulle fundera på att göra det måste vi hitta en
mindre ram där det kanske fattas någon enstaka miljard jämfört med social-
demokraternas förslag. Men jag tror inte ens att det gör det. Själv anser jag
att vi har klarat det hela bättre i vår budget än socialdemokraterna i sin.

Det som bekymrar mig i slutet av denna debatt är att Birgitta Dahl inte
har kommenterat mina frågor om ekonomiska satsningar i det internatio-
nella miljöarbetet. Det gäller frågorna om en internationell luftvårdsfond,
en global miljöfond etc., frågor som hade varit viktiga att ha med i det inter-
nationella arbetet.

Anf. 16 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Fru talman! Apropå frågan om mental försurning undrar man nästan om
miljöministern är på väg att ansluta sig till ett visst annat parti, som fr.o.m.
i dag saknar partiledare. Det partiet har också uttalat som sin ambition att
skoja till det litet i politiken och att vara ett nöjesparti snarare än ett miss-
nöjesparti. Jag har också uppfattningen att det för att kunna göra ett bra
politiskt arbete behövs både humor, värme och kärlek. Men vi får ändå ald-
rig glömma bort att de frågor som vi nu diskuterar, miljöfrågorna, är så oer-
hört allvarliga att de faktiskt är precis så hotfulla och så svåra att vi inte alltid
orkar tänka på dem och är medvetna om dem. Det handlar om att kombi-
nera glädjen med att arbeta konstruktivt med allvaret.

Jag skall fortsätta att tala om miljöavgifter där jag slutade i mitt förra in-
lägg. Jag erkänner gärna att det krävs en noggrannare läsning av propositio-
nen för att kunna göra en slutgiltig bedömning av om den väg som regeringen
väljer att gå är att föredra. Motiveringen i propositionen till att man inte
skall använda sig av miljöavgifter är slående. Man uttalar tydligt att de meto-
der som används inte får försvåra den pågående EG-integrationen. Jag
tycker det är viktigt att framhålla att vi i det internationella arbetet inte får
vara en passiv mottagare av EGs regelverk och lagar. Vi måste i stället vara
oerhört aktiva aktörer. Lagstiftningen och utvecklingen i EG är en process
där vår uppgift är att driva på och inte passivt avvakta och anpassa oss till de
regler och system som redan finns där.

När det gäller kloravvecklingen tycker jag att det känns angeläget att i
sammanhanget påpeka att verkligheten än en gång har bekräftat att det fak-
tiskt gick mycket bra att gå snabbare och tuffare fram med kloravvecklingen

än vad pappersmassaindustrierna föreställde sig. Vi minns ju alla vilken hot-
situation de målade upp. Det har alltså visat sig att pappersmassaindustrin
kunde minska sin kloranvändning mycket snabbare än vad de sade.

Det bekräftar också något som jag tycker är angeläget att framhålla: Inte
på något annat område framgår det så tydligt som inom miljöpolitiken att
marknadsmekanismerna är otillräckliga och måste kontrolleras och kombi-
neras med en mycket stark styrning från samhällets sida. Det är någonting
som man aldrig hör de borgerliga partierna tala om i denna tid av eufori inför
marknadsmekanismerna. Jag tycker att det är mycket viktigt att komma ihåg
det. För att man skall kunna klara miljöproblemen krävs ett mycket stark
samhällsengagemang.

Anf. 17 CLAES ROXBERGH (mp):

Fru talman! För det första vill jag deklarera att vi i miljöpartiet kommer
att stödja varje förslag som leder till en bättre miljöpolitik. Vi kommer att
stödja regeringens förslag om det leder till en bättre miljöpolitik, vi kommer
att stödja förslag som kommer från vilket annat parti som helst om det bara
leder till en bättre miljöpolitik. Det är miljöpolitiken som är det primära för
oss.

Bara en detalj när vi pratar om klorerade organiska lösningsmedel. Jag
håller helt med Birgitta Dahl om att dessa ämnen skall förbjudas. Det uteslu-
ter ju inte att vi använder miljöavgifter på resterande ämnen.

Regeringen föreslår t.ex. att man skall använda miljöavgifter på perklor-
etylen. Varför inte använda miljöavgifter på övriga organiska lösningsmedel
eller övriga klorerade organiska ämnen? Det här är ämnen som vi egentligen
vill ha så litet som möjligt av i samhället. Vi har inte möjlighet att förbjuda
allihop - då skulle samhället kollapsa för oss - men vi skulle kunna minimera
användningen av dem.

Anf. 18 IVAR VIRGIN (m):

Fru talman! Birgitta Dahl har fel när hon talar om koldioxidtaket och att
det skulle vara ett olämpligt medel att använda i miljöpolitiken. Det är precis
det mål som har valts i andra länder. I Västtyskland talar man om att minska
koldioxidutsläppen mellan 1987 och 2005 med minst 25 %.

Man räknar ut i miljontal ton hur mycket man skall minska koldioxidut-
släppen. Så gör även andra länder som har antagit detta mål. Detta gäller
Schweiz, Österrike och Danmark. De har gått på rekommendationen för
minskning av koldioxidutsläppen från Torontokonferensen.

EFTA-EG-linjen som Birgitta Dahl talar om handlar om att stabilisera
koldioxidutsläppen. Det är koldioxid som är utsedd till praktisk parameter
för att kunna komma till rätta med det miljöproblemet. Sedan är det ju ing-
enting som hindrar att vi arbetar på andra områden också.

Den 5 november sade Daniel Becker, som representerar Sierra-klubben,
i ett Ekoinslag att Sverige tycks dra sig tillbaka från rollen som ett framåt-
strävande och progressivt land i fråga om växthuseffekten. Han och många
andra från miljöorganisationerna som är här på FNs klimatkonferens är be-
svikna över att den svenska regeringen nu bromsar arbetet med att minska
koldioxidutsläppen - utsläppen från bl.a. bilar, oljepannor och kolkraftverk.

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

Sverige vill att ministrarna skall enas om vagare formuleringar än vad t.ex.
EG-länderna vill. Daniel Becker säger att Sverige, Norge och Finland förr
framstod som riktiga miljövänner men att så inte längre är fallet. Det här är
ett exempel på hur det uppmärksammas att Sverige överger ett viktigt miljö-
mål.

Sedan en liten fråga till Birgitta Dahl. Hon talade om miljöbalken. Varför
stödde inte de socialdemokratiska ledamöterna i utredningen Birgitta Dahls
linje att naturresurslagen och naturvårdslagen skulle föras in i miljöbalken?
När regeringen nu föreslår det hade det ju varit rimligt att saken fått stöd av
representanterna i utredningen. Det är väl inte så att det socialdemokratiska
partiet håller på att falla sönder?

Anf. 19 SÖREN NORRBY (fp):

Fru talman! Birgitta Dahl berättade vem det var som låg bakom den lilla
skylten om kampen mot den mentala försurningen. Bakom Birgitta Dahl
finns, förmodar jag, Stefan Edman, som driver en intensiv kampanj mot den
mentala försurningen.

I den andan skall jag säga någonting om något som är bra i propositionen -
inte oväntat klimatstrategin, eftersom den är resultatet av en trepartiöver-
enskommelse. Självfallet är den samlade klimatpåverkan viktigare än enbart
koldioxidpåverkan. Koldioxidutsläppen representerar bara ungefär hälften
av den klimatpåverkan vi åstadkommer här i landet.

Mot koldioxidutsläppen talar något annat som är viktigt. Förbränningen
av fossila bränslen är det viktigaste tillskott av koldioxid som vi lämnar. För-
bränning av fossila bränslen har ju så många andra negativa miljöeffekter.
Det finns alltså skäl att motverka förbränning av fossila bränslen och att där-
med mycket aktivt verka för en sänkning av koldioxidutsläppen.

Bullerbekämpning kostar. Det kostar väldigt mycket! Förmodligen är det
dock dyrare att låta bli. Det gäller mycket inom miljöpolitiken om vi ser till
de samhällsekonomiska kostnaderna.

Här inryms självklart också den sortens bullerbekämpning som varje män-
niska kan ställa upp på. Det är kännetecknande för väldigt mycket av mil-
jöansvaret i dag att det ligger hos enskilda människor. Stjäl inte tystnaden
från dina medmänniskor, är det budskap som jag skulle vilja skicka med dem
som ger sig ut i ostörda, orörda naturområden.

Det här riktar uppmärksamheten på ett styrmedel som jag tycker är styv-
moderligt behandlat i propositionen: information. Information är ofta det
mest kostnadseffektiva styrmedel vi har i miljöpolitiken.

Låt mig ta ett enda exempel. Högerfoten hos varje bilförare är förmodli-
gen det bästa luftvårdsinstrument vi har på kort sikt. Om varje bilförare i
detta land fr.o.m. nu gick över till att köra mjukt och hålla sig under fartgrän-
serna, skulle luftföroreningarna från trafiken i ett enda slag minska med 10-
15 %. Det är ungefär vad den katalytiska avgasreningen åstadkommer fram
till 1995.

Men dessa högerfötter styrs bara av information. Motiverade människor
uppträder mycket bättre än kommenderade människor. Vi måste alltså an-
vända information som ett kostnadseffektivt styrmedel i miljöpolitiken.

På en rad punkter har regeringen lämnat över åt riksdagen att ta initiativ.

Jag har hittat en sak. Jag kan inte se någonting i propositionen om höjd
skrotningspremie på bilar. Vi kommer att se till att det blir majoritet för det
i riksdagen. Det betyder förbluffande mycket, i synnerhet om vi informerar
bilägarna om att det faktiskt finns en skrotningspremie.

Detta visar också vilket ansvar de enskilda människorna har för miljöpoli-
tiken. Jag tror mycket väl att Birgitta Dahl accepterar ett beslut om höjd
skrotningspremie om riksdagen så småningom, vilket jag hoppas, fattar ett
sådant.

Anf. 20 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Fru talman! Först skall jag säga att vi har motiverat, Sören Norrby, varför
vi inte föreslår höjd skrotningspremie. Det beror på att kostnaden per kilo
kväve som man stoppar är 400 kr. mot 5-10 kr. för de åtgärder vi föreslår. Vi
tycker faktiskt inte att det är betydelselöst hur man använder pengarna på
miljöområdet eftersom behoven är så stora.

Jag tycker nog att insatserna vad gäller information är betydande. Vi före-
slår en revolution av undervisningen i hela skolväsendet och högskolan, vil-
ket är en mycket stor reform.

Det är klart att vi vuxna också behöver informeras. Det är vi som är värs-
tingarna på det här området jämfört med våra barn och ungdomar, och det
tror jag att Sören Norrby och jag är överens om.

Vi föreslår avveckling av samtliga de lösningsmedel som här diskuteras
fram till 1993 eller 1995. Det enda eventuella undantaget skulle vara om vi
tvingas att ha kvar perkloretylen som ersättning för freoner i kemtvätts-
vätskor något längre tid, om man inte hittar på något att ersätta dem med.
Detta är skälet till att vi håller frågan om avgifter öppen. Men vi vill faktiskt
förbjuda alltihop därför att det är för farligt.

Sedan vill jag ännu en gång ta upp frågan om klimatförhandlingar. På
många områden har man börjat miljöarbetet med utsläppsrelaterade mål.
Det innebär filterteknik, att förbättra teknik som fungerar dåligt och att först
stabilisera och sedan minska utsläppen. Så har vi gjort med föroreningar i
vatten och hav, så har vi gjort med långväga gränsöverskridande luftförore-
ningar och så har vi börjat när det gäller klimatpåverkan.

Det lyckades för EGs och EFTAs miljöministrar att enas om ett gemen-
samt mål: De totala koldioxidutsläppen i EG- och EFTA-området skulle sta-
biliseras till år 2000. Vi lyckades få med oss de mest motvilliga länderna, där-
ibland Storbritannien, genom att göra en bubbla över hela Västeuropa.
Några länder ville att vi som var beredda att gå längre skulle följa en egen
linje. Då hade ett stort antal länder, däribland Storbritannien och några syd-
europeiska länder, hoppat av åtagandet om en stabilisering till år 2000.

Allt tal om att vi skulle ha varit motsträviga vid förhandlingarna är falskt.
Vi höll fast vid EG-EFTA-uppgörelsen i stället för att välja en annan linje
bara för att få triumfera vid sidan om de andra länderna till priset av att några
av de mest motsträviga skulle ha hoppat av den betydande förhandlingsvinst
vi redan hade uppnått. Det agerandet står jag för till hundra procent, och det
tänker jag fortsätta med! Jag vill inte riskera att några av de mest motsträviga
länderna tar ett steg tillbaka i miljöarbetet igen.

I förhandlingarna om klimatet liksom när det gäller långväga gränsöver-

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Remissdebatt

skridande luftföroreningar driver Sverige nu att vi skall gå över till miljörela-
terade mål och mål som motsvarar de kritiska belastningsgränserna - vad
hälsan och miljön tål. Det handlar om mycket mer avancerade, långtgående
och också mer rättvisa krav. Den som smutsar ned mest måste också göra
mest för att bättra sig.

Det finns åtskilliga, också bland de rika industriländerna, som kan halvera
sina utsläpp och fortfarande ligga på högre nivåer än vad Sverige gör. Nu
arbetar vi i allt förhandlingsarbete för strategin att gå över till miljö- och häl-
sorelaterade mål. Den ligger också till grund för den miljöpolitiska proposi-
tionen.

Det betyder minst av allt att vi är passiva acceptörer av de sämsta kraven
t.ex. inom det nuvarande EG. Vi verkar aktivt och pådrivande tillsammans
med likasinnade inom EG, och därför har vi kunnat föra EG framåt när det
gäller bilavgaskraven. På den punkten har man där ännu inte kommit till-
räckligt långt, men vi skall påverka dem så att nästa steg tas senast 1996 för
att vi inom hela EG-EFTA-området skall få krav som motsvarar de federala
amerikanska kraven. Sedan skall vi gå vidare för att driva på ytterligare när
det gäller trafiksystemet i hela Europa.

Det är ett centralt, strategiskt viktigt samarbetsområde att få till stånd en
europeisk trafikpolitik. Det handlar både om fordon och om infrastruktur
men framför allt om en satsning på järnväg och om en sanering av Europas
storstäder.

Det är oerhört bråttom att komma i gång med arbetet innan hela Öst-
europa investerar sig fast i dagens eller gårdagens västeuropeiska teknik. En
av de mest inspirerande och viktiga uppgifter jag ser i det intensifierade
europeiska samarbetet är att förbättra miljön i hela Europa, så att vi sedan
skall kunna gå före i det globala miljösamarbetet.

Fru talman! Den här debatten har varit startpunkten till vad jag hoppas
skall vara en konstruktiv diskussion om miljöpolitiken i riksdagen denna vår,
så att de beslut som skall fattas här den 3 juni blir en bra grund att stå på för
det fortsatta miljöarbetet i vårt land.

Anf. 21 CLAES ROXBERGH (mp):

Fru talman! Jag vill inte förlänga debatten, bara komma med en sakupp-
lysning.

Jag skiljde på organiska lösningsmedel, klorerade organiska ämnen, och
de tre som förbjuds i propositionen, klorerade organiska lösningsmedel.

Överläggningen var härmed avslutad.

Propositionen hänvisades till utskott enligt följande:
yrkande 11 och 12 i kap. 20 till skatteutskottet
avsnitt 21.1 till utbildningsutskottet
yrkande 10 i kap. 20 till trafikutskottet
yrkande 1, 2, 5 och 6 i kap. 20 till bostadsutskottet

meddelandet om regeringens ställningstagande sist i kap. 20 såvitt avser
kap. 5 till utrikesutskottet

avsnitt 7.1.1, 7.1.3, 7.5 i kap. 8 till bostadsutskottet
kap. 11 till utbildningsutskottet

avsnitt 14.5 till näringsutskottet
avsnitt 15.2 till trafikutskottet
propositionen i övrigt till jordbruksutskottet

3 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

1990/91:8 till finansutskottet

Meddelande om dagens frågestund

Anf. 22 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Utrikesminister Sten Andersson har inte möjlighet att återkomma till frå-
gestunden kl. 18.00. Utrikesministerns frågestund utgår således.

Vi har ännu inte lyckats få besked om statsrådet Maj-Lis Lööw har möjlig-
het att återkomma till frågestunden kl. 18.00. Besked kommer att lämnas på
TV-skärmarna.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 16.27 på förslag av förste vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 18.00.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

4 § Svar på frågorna 1990/91:379 och 397 om rättssäkerheten i asyl-
ärenden

Anf. 23 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Det torde råda stor enighet om att väntetiderna för asylsö-
kande bör vara så korta som möjligt. Att under lång tid vänta på besked
om man får stanna i Sverige eller ej är för den enskilde människan oerhört
påfrestande, och det är vår skyldighet att på alla sätt försöka förkorta hand-
läggningstiderna i asylärenden.

Maria Leissner och Jan-Olof Ragnarsson har frågat mig om det är fören-
ligt med rättssäkerheten att handläggare i arbetsmarknadsdepartementet
fått extra ersättning efter hur många ärenden de klarat av.

Svaret på frågan är ja!

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på f rågor

Våren 1990 visste vi i departementet att ett stort antal ärenden var att
vänta från invandrarverket. I avvaktan på att nyanställningar skulle komma
till stånd, erbjöds handläggare och assistenter extra övertidsersättning.
Denna beräknades efter en genomsnittlig handläggningstid av ett ärende.
Personalen var helt införstådd med att under ett antal månader avsätta
mycket av sin fritid för att handläggningstiderna i departementet skulle
kunna hållas nere.

Det avtal som sedermera träffades innebar inte något avsteg från rättssä-
kerheten.

Gången i ett ärende är i stort sett följande:

När handläggaren har läst in ett ärende, föredras detta muntligen för en
gruppchef och därefter för expeditionschefen. Grupp- och expeditionschef
omfattades för övrigt inte av det extra övertidsavtalet. Slutligen föredras
ärendet för mig. Detta garanterar en fullständig genomgång av ärendet från
olika utgångspunkter. Sedan ärendet föredragits för mig sker en slutlig kon-
troll av gruppchef och expeditionschef.

Under den tid det särskilda övertidsersättningsavtalet tillämpats har hand-
läggare och assistenter genomfört en stor arbetsinsats vilket har medfört att
asylsökande fått besked i sina ärenden snabbare än om vi inte haft avtalet.

Nu har nyanställningar skett på departementet, och vi avser att även i fort-
sättningen hålla korta handläggningstider i asylärenden. Jag hoppas också
att mina medarbetare skall få rimligare arbetstider framöver.

Anf. 24 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka invandrarministern för svaret på min
fråga.

Jag tycker att det är välgörande att invandrarministern erkänner att det
har förekommit en ersättning. Däremot är det inte fråga om en övertidser-
sättning för handläggarna på departementet, utan det är fråga om ett rent
ackordssystem. Det var väl det som föranledde att det blev näst intill en cir-
kus när avslöjandena kom fram i dagspressen. Från politiskt håll i departe-
mentet dementerades uppgifterna, medan ett antal tjänstemän kunde be-
kräfta att uppgifterna i dagspressen var alldeles korrekta.

Frågan är om det är acceptabelt att sätta ett pris per huvud för en asylsö-
kande som får sin sak avgjord - i det här fallet 700 kr. Det handlar alltså inte
om en enkel övertidsfråga, utan det här är ett rent ackordssystem, ”Moro-
ten”, som nödtorftigt har maskerats som ett övertidssystem. I själva verket
har det avtal som träffats om övertid inte följts. Ersättningen har betalats ut
helt och hållet baserat på antalet fall som vederbörande handläggare har kla-
rat av.

Nu hade detta kanske inte varit så allvarligt om det handlat om något an-
nat än människor, som vädjar i sista instans om saker som mycket väl kan
röra deras framtid och trygghet för resten av livet. Därför vill jag än en gång
fråga om Maj-Lis Lööw inte ser något som helst rättssäkerhetsproblem i att
man tillämpar ett ackordssystem och inte en övertidsersättning för handlägg-
ning av ärenden rörande asylansökningar? Finns det någon instans i rättstill-
lämpningen med ett liknande ackordssystem?

Anf. 25 JAN-OLOF RAGNARSSON (v):

Herr talman! Jag ber att få tacka invandrarministern för svaret på frågan
om ackordslön för handläggare på arbetsmarknadsdepartementet.

För sex sju år sedan låg bifallsprocenten hos regeringen vid överklaganden
av asylärenden på 50-60 %. En undersökning som nyligen gjorts av radions
Eko-redaktion visar att i november 1988 var bifallsprocenten 23 %. I novem-
ber 1989 var den 20 % och i november 1990 var den 5,4%. Detta är en detalj
i den svenska flyktingpolitiken som ger ett negativt intryck, dvs. att man suc-
cessivt går ifrån en generös och human flyktingpolitik.

Angående frågan om ackordslön anser jag att de uppgifter som har fram-
kommit i massmedia om att handläggare av asylärenden på arbetsmarknads-
departementet har arbetat på ackord för att avgöra asylärenden är stötande.
Jag anser att det strider mot rättssäkerheten och människors lika värde.

Ackordslönen har inte stöd i löneavtalet. Det upptäckte och kritiserade
regeringskansliets revisorer. Men arbetsmarknadsdepartementet tog tydli-
gen ingen hänsyn till revisorernas kritik utan fortsatte med den löneformen
i strid mot löneavtalet. Dessutom strider detta, vad jag förstår, mot arbets-
tidsbestämmelserna.

Anf. 26 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Som jag sade i mitt svar handlar det om övertidsersättning
som är grundad på en genomsnittlig handläggningstid av ett ärende. Om man
sedan vill kalla det för ett ackord får det stå för den som ger detta denna
benämning.

Jag skulle i och för sig kunna se en fara för rättssäkerheten i ett sådant
system, om det vore så att det också var handläggarna som fattar besluten.
Men i själva verket är det inte så. Som jag beskriver i frågesvaret är det hand-
läggarna som tar fram underlaget. De har att redovisa detta i tre steg för
dem som skall fatta besluten. Jag kan försäkra att det händer att regeringen
skickar tillbaka ärenden för att få kompletterande upplysningar då många
frågor har ställts. För det mesta är handläggarna mycket väl insatta i ären-
dena, men det händer att det behövs kompletteringar. Det är detta som jag
menar är garantin för rättssäkerheten i ett ärende.

Vi skulle kunna ha en lång diskussion om frågan om bifallsprocenten, Jan-
Olof Ragnarsson. Men den frågan ingår inte i denna diskussion. Det finns
mycket att förklara bakom de siffror som Jan-Olof Ragnarsson beskrev när
det gäller bifallsprocenten för överklaganden. Det vore alldeles sensationellt
om inte invandrarverket tid efter annan tog intryck av en stor bifallsprocent
vid överklaganden och rättade sig därefter. Besluten skulle annars inte följa
den praxis som regeringen vill skapa. Det skall inte vara en hög bifallspro-
cent på överklaganden. Då är det något fel i de ursprungliga besluten.

Anf. 27 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! I en artikel i Svenska Dagbladet beskrivs ganska detaljerat
hur det gick till på departementet när avtalet som inte innehöll något ac-
kordssystem förhandlades fram.

”Tillämpningen på departementet blev en annan. Övertidsersättningen

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

för handläggarna baserades i många fall enbart på det antal ärenden de kla-
rat av.

Regeringskansliets revisionskontor fick höra rykten om ackordssystemet.
Louis Larsson tog stickprover på de underlag till utbetalningar som gjorts
och informerade---chef för utlänningsenheten, om att utbetalningar inte

kan kallas för övertid om det är någonting annat, exempelvis prestations-
lön.”

Ar inte detta ett problem för rättssäkerheten både för departementets
egna rutiner och självklart för de enskilda asylsökandena?

Jag har ett annat papper där det finns en beskrivning av hur ”Moroten”
fungerar och där det klart framgår att ett visst antal ärenden ger ett visst antal
pengar i slutändan. Finns det någon annanstans i rättstillämpningen ett ac-
kordssystem, som liknar det som tillämpas på arbetsmarknadsdepartemen-
tet?

Anf. 28 JAN-OLOF RAGNARSSON (v):

Herr talman! Jag debatterade under den allmänpolitiska debatten med fö-
reträdare för alla riksdagspartierna. Jag tog då upp denna fråga men fick inte
något svar. Jag gav exempel på andra instanser, nämligen domstolarna i Sve-
rige. Där finns också stora problem med omfattande ärenden som tar lång
tid. Tänk om domstolarna skulle ha denna prestationslön. Vilket liv det
skulle bli om att rättssäkerheten är åsidosatt i Sverige. Jag anser att detta är
stötande. Jag hoppas att det avtal som löpte ut den 31 december inte för-
längs. Regeringskansliets revisorer, som Maria Leissner refererade till, har
kritiserat det. Jag hoppas verkligen att regeringen tar intryck och inte kom-
mer med förslag på liknande avtal för de anställda.

Anf. 29 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag vet inte om vi har kommit så mycket längre.

Maria Leissner har bett mig att kommentera rättssäkerheten, inte ersätt-
ningssystemet som sådant. Jag har försökt att i mitt frågesvar redovisa vad
jag ser som garanten för rättssäkerheten i det här systemet med den prövning
som görs i tre olika instanser baserad på den grundläggande utredningen.

Eftersom det ändå efterlyses ett liknande system, kan jag påpeka att även
de juridiska ombuden har betalt per ärende.

Anf. 30 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Jag tycker inte att det är särskilt övertygande att de asylsö-
kande har en rättssäkerhet i ett system, där man vet att en handläggare kan
hinna med ärenden värda 24 500 kr. extra i månaden. Man måste ställa sig
frågan om det över huvud taget finns en undre gräns för hur kort tid ett över-
vägande får ta. Detta är ett system som inte är ägnat att befrämja en seriös
granskning av en människas sista möjlighet till prövning av en asylansökan.

Jag tycker att det är synd att Maj-Lis Lööw fortsätter att hävda att det är
fråga om en övertidsersättning. I så fall är det ändå mera anmärkningsvärt
att en människa kan arbeta motsvarande 165 timmar övertid i månaden. Jag
tror att arbetstidslagen säger något om att 50 timmar är det maximala antalet
övertidstimmar som man får ta ut.

Det är ledsamt att höra Maj-Lis Lööw fortsätta att hävda att detta system
kommer att gälla i fortsättningen.

Anf. 31 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag har faktiskt inte fortsatt att hävda något sådant. Det får
stå för Maria Leissner om hon vill kalla detta för ackordsersättning. Jag tän-
ker inte argumentera emot det.

Jag försökte svara på frågan om hur jag ser på rättssäkerheten. Hela syste-
met byggde på en beräkning av en genomsnittlig handläggningstid på 5 tim-
mar per ärende.

Anf. 32 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! För det första måste det nu vara uppenbart att en genom-
snittlig handläggningstid per ärende inte har något med verkligheten att
göra. Även om jag är övertygad om att handläggarna på arbetsmarknadsde-
partementet arbetar oerhört mycket, tror jag inte att de har 165 timmar i
månaden i övertid. Jag tror inte att de skulle få lov till det.

För det andra är det märkligt om det inte skulle behövas för att upprätt-
hålla rättssäkerheten att handläggarna gör en grundlig utredning av allt. Då
kan man fråga vad handläggarna i så fall har för uppdrag.

Det skulle vara skönt att få en deklaration av Maj-Lis Lööw att man åt-
minstone funderar på att övergå till en ren övertidsersättning i framtiden och
inte fortsätta med ett ackordssystem för asylsökande som vill få ett ärende
prövat i absolut sista instans.

Anf. 33 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag trodde att jag hade gjort klart för Maria Leissner och
alla andra att vi numera har anställt fler handläggare. Det absolut viktigaste
är ambitionen att hålla nere och förkorta väntetiderna.

Anf. 34 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Jag tar det som ett halvt löfte.

Överläggningen var härmed avslutad.

5§ Svar på fråga 1990/91:380 om Bulgarienturkarna som arbets-
kraftsinvandrare

Anf. 35 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Maria Leissner påstår att ett antal Bulgarienturkar i Öster-
rike har fått stanna i landet som immigranter. Mot den bakgrunden har
Maria Leissner frågat mig om den svenska regeringen har övervägt att, som
det heter i frågan, ”acceptera de kvarvarande bulgarienturkarna som arbets-
kraftsin vandrare”.

Svaret på frågan är nej.

Riksdagen har vid olika tillfällen lagt fast riktlinjer för arbetskraftsinvand-
ringen, främst år 1968 och år 1984.

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

I 1984 års riksdagsbeslut betonas att här i landet bosatta personer, oavsett
medborgarskap, i första hand bör tillgodoses när arbetstillfällen uppkom-
mer. Arbetskraftsinvandring bör därför tillåtas endast i fall när ett uppkom-
met behov av arbetskraft inte kan tillgodoses inom landet.

Arbetsmarknadsprognoserna för år 1991 pekar på en minskning av syssel-
sättningen och på en markant uppgång av arbetslösheten.

Att göra en särlösning för asylsökande Bulgarienturkar, som fått avslag på
sin ansökan om asyl, skulle leda till godtycke.

Det är mycket viktigt att värna om asylrätten och principen om lika be-
handling av olika grupper av asylsökande. Det gör man inte om man skulle
ge tillstånd åt vissa asylsökande som fått avslag att stanna.

Anf. 36 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka invandrarministern för svaret.

Skälet till min fråga är att man i Österrike enligt uppgifter från UNHCR
har gjort en social överenskommelse mellan å ena sidan fack och arbetsgi-
vare och å andra sidan myndigheter för att skapa en sådan särlösning för Bul-
garienturkarna. Jag undrar om inte detta kan vara en modell även för Sve-
rige.

Problemet för Bulgarienturkarna är i botten det s.k. 13-decemberbeslutet.
Jag ser det i mångt och mycket som en särlösning för just Bulgarienturkarna,
som var den grupp som fick bägaren att rinna över i Sverige. Av olika skäl
har inte regeringen, i likhet med många andra regeringar i Europa, velat ge
flyktingstatus åt Bulgarienturkarna. Men ändå kvarstår problemet att denna
grupp människor har haft det svårt, och de har varit förföljda på grund av
sin etniska särart. Just nu är det utomordentligt bekymmersamt med svåra
problem i Bulgarien. Det blir mycket svåra problem för dem som återvän-
der. De får inte tilldelning av livsmedelskuponger osv.

Här fann Österrike en mer okonventionell och kreativ lösning efter reso-
nemang med olika parter på arbetsmarknaden att med hjälp av ett socialt
kontrakt, eller en överenskommelse, acceptera denna grupp som arbets-
kraftsin vandrare.

Jag ställde denna fråga för att jag hyste ett litet hopp om att detta kan
vara en kreativ och okonventionell lösning även lämpad för Sverige med dess
samarbetsklimat mellan regering, fack och arbetsliv.

Anf. 37 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Det har inte varit möjligt för mig på denna korta tid sedan
frågan ställdes att få någon exakt beskrivning av vad det är i Österrike som
Maria Leissner refererar till. Jag har ändå fått fram att det som eventuellt
skulle kunna likna denna beskrivning gäller rumäner. Det skulle kunna vara
en och annan Bulgarienturk som har omfattats av något som mera liknar det
svenska beslutet om förenklad prövning för alla dem som kom hit före den
1 januari 1988, dvs. en allmän amnesti för asylsökande.

Jag vill inte ge mig in i en detaljerad beskrivning eftersom jag inte har ex-
akta uppgifter från Österrike. Däremot vill jag protestera när Maria Leiss-
ner säger att regeringen till skillnad från andra regeringar i Europa inte
skulle ha gett Bulgarienturkarna flyktingstatus. Jag känner inte till något

land som har gett Bulgarienturkarna flyktingstatus. Till yttermera visso har
de kommit nästan uteslutande till Sverige - 5 000. De som kom till övriga
länder i Europa, borträknat Turkiet, var ett försumbart antal.

Anf. 38 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Maj-Lis Lööw kanske hörde fel oavsiktligt. Jag sade ”i likhet
med många andra regeringar i Europa”. Såvitt jag känner till har man nämli-
gen inte gett någon status för Bulgarienturkar som konventionsflyktingar.
Men det är alldeles uppenbart att de har mycket svåra problem när de skall
återvända hem. Och det blir mer och mer uppenbart för varje dag, eftersom
jag är övertygad om att invandrarministern är djupt bekymrad över det stora
antal Bulgarienturkar som går under jorden och försvinner när de skall avvi-
sas.

Detta är också ett tecken på att det inte är en alldeles lätt situation för
Bulgarienturkarna. De behöver kanske finna en temporär lösning av annat
slag än att bli tillbakaskickade till hemlandet. Det var därför som jag hade
hoppats på att man även i det svenska arbetsmarknadsdepartementet kanske
skulle kunna inspireras av sådana tankegångar. Men jag blir inte så förvånad
över att höra Maj-Lis Lööws avvisande hållning, även om det hade varit trev-
ligt för mig att få en mer positiv respons på frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar pä frägor

6§ Svar på fråga 1990/91:405 om praxis i asylärenden rörande bal-
tiska flyktingar

Anf. 39 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Gullan Lindblad har bett mig redovisa den praxis som gäller i
ärenden rörande baltiska flyktingar, särskilt med anledning av att tre baltiska
flyktingar avvisats till Finland.

Regeringen har beviljat tillfälliga uppehållstillstånd på sex månader för
några estniska värnpliktsvägrare som befunnit sig i Sverige en långtid. Rege-
ringen har konstaterat att värnpliktsvägran i princip inte utgör skäl för asyl,
men att det med hänsyn till det oklara läget i Baltikum inte är lämpligt att
avvisa värnpliktsvägrare för närvarande. Med beaktande av detta och den
långa tid som de asylsökande hade vistats i Sverige var det rimligt att de
skulle få ett beslut.

Övriga baltiska asylsökande behandlas på samma sätt som asylsökande
från andra länder. Varje ärende behandlas individuellt med hänsyn till samt-
liga omständigheter i det enskilda fallet och förhållandena i hemlandet vid
det tillfälle då beslutet fattas.

Jag kan inte generellt uttala att en grupp asylsökande får eller inte får
stanna i Sverige.

Inom det nordiska samarbetets ram utgår vi i princip från att det nordiska
land dit en utlänning först kommer, behandlar hans asylansökan. Utgångs-
punkten i det här fallet har varit att flyktingar åtnjuter erforderligt skydd i

3 Riksdagens protokoll 1990/91:66

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Finland. Det finns därför inte någon anledning att frångå den nordiska över-
enskommelsen.

Anf. 40 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Lööw för svaret. Jag blir emel-
lertid ganska orolig. Vi diskuterade frågan om de baltiska flyktingarna se-
nast den 15 januari här i kammaren. Då uttalade invandrarministern att hon
klart skulle verka för att baltiska flyktingar får stanna i Sverige. Jag var nöjd
och glad över det svaret.

Jag är nu ganska orolig och upprörd, vilket jag är säker på gäller också
många andra, över att invandrarverket har sänt ett antal baltiska flyktingar
till Finland såsom första asylland. Både invandrarministern och jag vet att
Finland är mycket restriktivt när det gäller att ta emot flyktingar över huvud
taget. Det finns rader av motioner i vårt utskott, i vilka det klart sägs att
baltiska flyktingar skall få stanna i Sverige. Det är alltså en uppfattning som
går över partigränserna. Om det skall gå till på detta sätt, dvs. att man
skickar de baltiska flyktingarna till Finland, är våra ambitioner att verkligen
ge dem en fristad här i Sverige inte mycket värda. Jag skulle vilja fråga in-
vandrarministern om hon står kvar vid sitt tidigare uttalande om att baltiska
flyktingar skall få en fristad i Sverige.

Anf. 41 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag tror att vi diskuterar två olika saker. Jag vill även påstå
att denna debatt har blivit litet förvirrad. Vi har bl.a. diskuterat hur vi skall
ha en beredskap för och ställa upp om det blir en militär intervention, dvs.
ett inbördeskrig eller en inbördeskrigsliknande situation, i Baltikum. Vi har
sedan en mycket lång tid en bra beredskap i Sverige för att vi skall kunna ta
emot människor. Vi har också deklarerat att den goda grannens princip då
självfallet gäller.

I det här fallet handlar det om huruvida vi skall pröva asylansökningar och
huruvida vi i de nordiska länderna inom det nordiska samarbetets ram också
skall kunna göra lika bedömningar och att varje nordiskt land i det här fallet
också skall ta sitt ansvar. Det fanns ingenting i det nu refererade fallet, med
de tre baltiska värnpliktsvägrarna som hade passerat Sverige för resa till
Danmark, som sade att dessa balter, när Danmark skickade tillbaka dem till
Sverige, inte skulle få sin sak prövad också i Finland.

Jag tror att vi skall ha klart för oss att det som vi har sagt om baltiska flyk-
tingar inte generellt i dag betyder fri invandring från Baltikum. Vi måste
också pröva baltiska asylsökandes skäl. Däremot vill jag återigen upprepa
att vi har en god beredskap för en katastrofsituation i Baltikum, en bered-
skap som vi hoppas inte behöver tas i anspråk.

Anf. 42 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Det var faktiskt inte denna generella bedömning som vi dis-
kuterade förra gången, utan det var enskilda baltiska asylsökande. Då sva-
rade invandrarministern klart ja på min fråga om det var hennes mening att
baltiska flyktingar som kommer hit skall få stanna därför att de är våra goda
grannar.

Det här innebär faktiskt att statsrådet Lööw inte är riktigt överens med sin
statssekreterare, som i en artikel för inte så länge sedan klart uttalade att
baltiska flyktingar som kommer till Sverige skall få stanna. Statssekreteraren
uttalade också att det inte ens skall behöva göras några speciella utredningar
utan att de skall få stanna därför att de är våra nära grannar. Jag vet mycket
väl hur utlänningslagstiftningen fungerar. Men i det här fallet har vi ju ge-
mensamt haft inställningen att det är fråga om våra nära grannar som vi bör
ge en fristad. Det har också från Danmark uttalats ett klart ja till att baltiska
flyktingar skall få stanna i Danmark.

Anf. 43 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag vet inte om man får ställa motfrågor i en sådan här fråge-
stund. Jag vill emellertid ställa följande fråga: Menar Gullan Lindblad att vi
generellt skall ta emot alla människor som kommer till Sverige som asylsö-
kande från Baltikum? Och menar Gullan Lindblad att vi skall ha uppfatt-
ningen att de övriga nordiska länderna inte skall ta något ansvar i fråga om
detta utan att Sverige ensamt skall göra det?

Anf. 44 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Även jag anser att de nordiska länderna skall göra betydligt
mer överensstämmande bedömningar. Invandrarministern vet lika väl som
jag att Finland har en speciell situation och att man där har varit och fortfa-
rande är mycket restriktiv när det gäller att ta emot flyktingar. Eftersom in-
vandrarministern har uttalat att dessa balter skall få stanna i Sverige om de
kommer hit anser jag att hon skall stå vid sitt ord. Det är, som sagt, inte
bara jag som har den här uppfattningen utan det gäller tre olika partier i vårt
utskott.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1990/91:409 om asyl för homosexuella flyktingar

Anf. 45 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att bevilja asyl åt flyktingar som på grund av sin sexuella lägg-
ning förföljs i hemlandet.

Barbro Westerholm har ställt frågan mot bakgrund av tidningsuppgifter
om att ett par Sovjetmedborgare inte fått asyl i Sverige trots att de enligt
Barbro Westerholm riskerar ett flerårigt fängelsestraff i hemlandet på grund
av sin sexuella läggning.

För omkring två månader sedan besvarade jag en likartad fråga ställd av
Maria Leissner. Min inställning har inte förändrats sedan dess.

Enbart den omständigheten att sökanden är homosexuell utgör ej grund
för asyl. Riskerar sökanden allvarlig förföljelse på grund av sin sexuella lägg-
ning, kan emellertid uppehållstillstånd beviljas.

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar pä frågor

Anf. 46 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Jag får tacka invandrarministern för svaret, vilket inte gör
mig särskilt nöjd. I homosexutredningen från 1984 refereras till motioner
som avslagits därför att homosexuella då inte kunde anses som flyktingar.
Som svar på motionerna hade sagts att dessa människor kunde få uppehålls-
tillstånd av humanitära skäl om risk för förföljelse förelåg.

Utredningen ansåg att detta skydd var för dåligt och föreslog en ändring i
3§ utlänningslagen och ett förtydligande av den. Men denna del av utred-
ningen avstyrktes i propositionen som behandlades 1987 i riksdagen. Det sa-
des att det fanns en praxis för uppehållstillstånd som dittills hade tillämpats
generöst och att det därför inte fanns något skäl att införa ytterligare bestäm-
melser.

Den 11 februari i år kunde vi i Dagens Nyheter läsa att två homosexuella
från Sovjetunionen, där maximistraffet för homosexualitet är fem år, skulle
utvisas. I tidningsreferatet sades det - man får emellertid alltid reservera sig
något för att det kan vara felrefererat - precis som invandrarministern har
sagt, att homosexualitet i sig inte utgör någon grund för asyl, även om homo-
sexualitet är olaglig i hemlandet, utan det krävs ytterligare skäl.

Jag tycker att en sådan utvisning strider mot vad man sade om den gene-
rösa praxisen när propositionen behandlades 1987.

Handläggaren av ärendet sade i tidningsartikeln att straffparagrafen i Sov-
jet sällan används och att beviskraven är höga. Men bevisen finns redan, ef-
tersom dessa två människor har framträtt och man vet att de är homosexu-
ella. Det torde därför inte vara något problem med bevisningen. Dessutom
tycker jag att det är fel att man skall behöva undanhålla sin sexuella läggning
för att undvika straff. Jag tycker alltså att detta handlande är minst sagt an-
märkningsvärt, och jag vill höra statsrådets reaktion på det som jag har sagt.

Anf. 47 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Barbro Westerholm vet att vi inte kan diskutera enskilda
ärenden från dessa pulpeter. Jag kan bara återigen understryka att jag är
medveten om att manlig homosexualitet är straffbar när det gäller, som
Barbro Westerholm säger, bevisat könsumgänge. Jag har i en folkpartimo-
tion till årets riksdag noterat att det är på det sättet på flera håll i världen.
T.ex. flera delstater i USA har en lagstiftning som innebär att homosexuella
förbindelser är straffbara.

Med anledning av rapporter från Sovjetunionen kan jag också konstatera
att grupper av sexuella som tidigare har varit förtryckta nu talar allt friare
och att homosexuella i Moskva har startat en egen tidskrift. Men det betyder
inte att vi får låta detta undanskymma att de homosexuellas situation i
Sovjetunionen är svårare än på många andra håll, att vi också följer denna
utveckling nogsamt och att det också kan betyda att dessa människor ibland
har ett mycket starkt skyddsbehov.

Anf. 48 BARBRO WESTERHOLM (fp):

I lerr talman! Jag är väl medveten om att statsrådet inte får gå in i individu-
ella ärenden, men däremot kan hon medverka till att den praxis som Sverige
hade i slutet av 80-talet vidmakthålls. Visserligen sägs det från svenska am-

bassaden att dessa straffparagrafer är under omarbetning i Sovjetunionen
men att man inte är i mål än. Man säger också att risken är nästan obefintlig
för att dessa människor skall straffas men att man inte kan garantera detta
hundraprocentigt. Och så länge man inte kan ge dessa hundraprocentiga ga-
rantier tycker jag att dessa människor skall beviljas asyl. Vi i folkpartiet libe-
ralerna kommer att fortsätta att driva den här frågan tills vi är i mål.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1990/91:421 om tidpunkten för beslut i asylärenden
rörande sovjetiska judar

Anf. 49 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Maria Leissner har frågat om tidpunkten för beslut i asyl-
ärenden rörande sovjetiska judar. Som svar på Maria Leissners fråga kan jag
upplysa om att ett tjugotal asylärenden som rör sovjetiska judar, vilka har
överklagats till regeringen, nu är under slutfasen av beredningen i arbets-
marknadsdepartementet. De beräknas komma upp till avgörande snarast.
Regeringen är beredd att fatta beslut så snart ärendena är färdigberedda.

Anf. 50 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret som jag tycker var mycket posi-
tivt. Bakgrunden till min fråga är att jag ställde den här frågan också i tors-
dags men då inte fick något svar. Därför är jag desto mer glad över att i dag
få ett positivt svar.

Många av de sovjetiska judarna i Sverige har väntat oerhört länge på be-
sked, ibland upp till ett och ett halvt år. Bland dem som har väntat sedan
hösten 1989 finns flera som inte ens har fått det första beslutet från invand-
rarverket, och det ryms även flera barnfamiljer i den gruppen. Sedan okto-
ber har det inte kommit några besked, och invandrarverket hade enligt mina
uppgifter fått order uppifrån att lägga alla ärenden rörande sovjetiska judar
på is till dess att nya signaler kom från regeringen.

Invandrarministern sade i interpellationsdebatten förra veckan att man
hade försökt att göra närmare undersökningar av förhållandena för de sovje-
tiska judarna. Jag tolkar svaret i dag som att man nu är färdig med den nya
bedömningen av läget för de sovjetiska judarna. Jag vill bara säga att det är
märkligt att de sovjetiska judarna, som i många fall har fått långa fängelse-
straff som kulmen på en livslång historia av antisemitisk förföljelse, skall be-
höva utredas under så lång tid som ett och ett halvt år innan man är färdig
att fatta beslut i Sverige.

Jag vill ställa en fråga. Innebär detta att invandrarverket också skall
komma i gång med sin bedömning av framför allt de ärenden som mycket
länge har väntat på att behandlas?

Anf. 51 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag vill upplysa Maria Leissner om att ett statsråd aldrig kan
ge order uppifrån tiil ett statligt verk. Om invandrarverket har gjort bedöm-

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

ningen att avvakta med något, vilket jag inte känner till, har invandrarverket
fattat detta beslut på eget bevåg och får i så fall också svara för det när man
tänker sätta i gång med sina ärenden.

Vi har nu berett dessa ärenden, och såvitt jag kan se har de inte väntat
särskilt mycket längre än andra ärenden. Många av de ärenden som har legat
i departementet är sådana som har kommit under 1990. Några hör till dem
som har kommit under den stora inströmningen hösten 1989.

Det kan väl synas märkligt att det har tagit så lång tid. Men vi diskuterade
ju i den första frågan olika åtgärder för att minska väntetiderna, och jag är
beredd att fortsätta att försöka minska väntetiderna. Förklaringen är natur-
ligtvis att dessa ärenden har trängts med 60 000 andra ärenden. Dessutom
vill jag påstå att det är helt orimligt att jag här i kammaren under frågestun-
derna skall tala om när enskilda ärenden kommer upp. Men vi skall fatta
dessa beslut så fort vi kan.

Anf. 52 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Jag ställde inte någon fråga om enskilda ärenden, utan min
fråga gäller en grupp och det är, såvitt jag förstår, fråga om ett praxisbeslut
på grundval av att det hela tiden händer saker och ting i Sovjetunionen.
Detta var vi också inne på i interpellationsdebatten. Men det är inte alltid så
lätt att fastställa hur läget egentligen är när det gäller de sovjetiska judarna.

Jag är emellertid mycket glad över att ha fått det här beskedet. Och trots
att invandrarministern naturligtvis inte kan ge order till invandrarverket,
kan det ju hända att invandrarverket väntar på detta nya praxisbeslut. Jag
hoppas att de sovjetiska judarna - många har väntat sedan hösten 1989 utan
att ha fått det första beslutet från invandrarverket - nu kan se fram emot att
åtminstone gå vidare i processen.

Överläggningen var härmed avslutad.

9§ Svar på fråga 1990/91:387 om folkbokföringsreformen

Anf. 53 Statsrådet ERIK ÅSBR1NK (s):

Herr talman! Torgny Larsson har frågat vilka åtgärder jag ämnar vidta för
att berörd personal skyndsamt kan ges besked om huruvida anställning hos
de lokala skattemyndigheterna kan erhållas.

För två veckor sedan besvarade jag en annan fråga som bl.a. rörde tillsätt-
ningen av tjänster hos skattemyndigheterna med anledning av folkbokför-
ingsreformen. Jag nämnde då att organisationskommittén vid den tidpunk-
ten fattat tillsättningsbeslut i fråga om tjänsterna i närmare hälften av länen
och att jag utgick från att resterande tjänster kunde tillsättas inom den när-
maste tiden.

Tjänsterna i ytterligare ett antal län har tillsatts sedan dess, och det åter-
står nu bara fyra län där tillsättningarna inte är klara. I dessa län är beslut
om tillsättning nära förestående.

Mot den här bakgrunden anser jag inte att det finns något behov av åtgär-
der från min sida vad gäller tillsättningsförfarandet.

Anf. 54 TORGNY LARSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Att jag ställde frågan beror
på att jag vet att många anställda på pastorsexpeditionerna mår dåligt. Efter
det att jag hade lämnat in min fråga noterade jag att en liknande fråga hade
ställts av en annan ledamot. Men även om jag när jag lämnade in frågan hade
känt till det svar som statsrådet då hade gett, hade jag i alla fall ställt en
fråga, eftersom jag blev närmast oroad då jag fick se att man i bortåt hälften
av länen så sent som för några veckor sedan inte hade kunnat ge några be-
sked.

Jag råkar känna till att det fördes en diskussion inom regeringen 1987 om
huruvida reformen skulle genomföras efter tre eller fyra år. Det blev fyra år.
Jag tycker att det är ett verkligt sjabbel att det har behövt ta så lång tid för
personalen att få besked. Inte förrän nu har alla län utom fyra fått besked.

Nu säger statsrådet att det bara är fyra län som återstår. Men det är ingen
lösning för dem som faktiskt berörs. Jag undrar vad som menas med att det
snart skall fattas beslut om tillsättning. Vad menas med ”nära förestående”?
Kan Erik Åsbrink ge besked? Dessutom är jag väldigt angelägen om att få
svar på frågan varför det har dröjt så länge med beskeden. Skulle de inte ha
kunnat ges tidigare? Dessutom undrar jag om statsrådet beklagar att det har
tagit så lång tid.

Anf. 55 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! En förklaring till att det har tagit så lång tid är att förhand-
lingarna om lönenivån inom den nya organisationen har varit besvärliga i
vissa avseenden. Det har i vissa fall funnits meningsskiljaktigheter vid till-
sättningen av enstaka tjänster. I det sammanhanget har det varit en strävan,
även från personalorganisationernas sida, att alla tillsättningar i ett län skall
ske samtidigt. Man har alltså i vissa fall fått vänta på besked därför att det
har kunnat vara tvister rörande någon enstaka tjänst.

Nu har ändå - detta sedan jag besvarade den förra frågan för fjorton dagar
sedan - beslut fattats i ytterligare ett antal län. Det är som sagt endast fyra
län där beslut ännu inte har fattats. I de fallen har förslag till tillsättningsbe-
slut skickats ut som information till de anställdas organisationer den 11 feb-
ruari. Tiden för att begära förhandling löper från den 13 februari, då försla-
gen kom organisationerna till handa. Beslut skulle enligt vad som planerats
ha fattats den 19 februari, men tiden för att begära förhandlingar har inte
löpt ut då. Därför kommer beslut sannolikt att fattas något senare. Men det
är, som jag sade, nära förestående. Jag räknar därför med att personalen i
de fyra återstående länen kan få de besked som den väntar på inom en snar
framtid.

Anf. 56 TORGNY LARSSON (s):

Herr talman! Jag kan förstå att det kan vara svårt för ett statsråd att ange
ett exakt datum, och jag begärde det inte heller. Men kan jag ändå tolka
det svar som jag har fått så, att man kan räkna med att de får besked före
månadsskiftet?

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar pä frågor

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar pä frågor

Anf. 57 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Om jag skall vara säker på min sak kan jag inte gå i god för
det. Det är fråga om beslut som inte jag eller regeringen fattar, utan det lig-
ger på annat håll. Men den information som jag har inhämtat visar att beslut
är mycket nära förestående. Det är naturligtvis önskvärt att beslut kan fattas
så snart som möjligt.

Anf. 58 TORGNY LARSSON (s):

Herr talman! Jag kan alltså inte få mer preciserade besked i det här läget.
Har då statsrådet någon möjlighet att inom ramen för sina befogenheter
trycka på?

Anf. 59 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Jag tror att mina möjligheter är begränsade i det avseendet.
Den information som jag har inhämtat har jag redogjort för. Jag kan alltså
inte säga exakt vilken dag det handlar om, men det är uppenbart att det är
en mycket nära förestående tidpunkt. Jag tycker att det är ett så tillfredsstäl-
lande besked som det går att ge i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1990/91:414 om momsen på färdtjänst

Anf. 60 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Barbro Sandberg har frågat mig vad regeringen avser att
göra för att momsplikten vad gäller färdtjänst skall vara oberoende av vilket
system kommunerna använder för betalning. Frågan har ställts mot bak-
grund av att riksskatteverket har uttalat att färdtjänstberättigades serviceav-
gift skall beläggas med mervärdeskatt om avgiften tas ut i samband med re-
san, medan ingen skatt skall tas ut om kommunen fakturerar den färdtjänst-
berättigade i efterhand.

Frågan avser ett uttalande av riksskatteverket i fråga om tillämpningen av
lagen om mervärdeskatt. Det ankommer inte på regeringen att ta ställning i
sådana frågor. I sak kan dock följande sägas.

Utgångspunkten för den reformerade mervärdeskatten har varit att be-
skattningen i princip skall vara generell. Från den generella skatteplikten har
undantag gjorts för bl.a. social omsorg. Däremot undantas inte varor eller
tjänster som t.ex. kommunen eller annan som bedriver omsorgsverksamhet
förvärvar för att kunna tillhandahålla den skattefria omsorgen.

Skatteplikten för den tjänst som ett taxiföretag tillhandahåller kommunen
vid färdtjänstkörningar är enligt riksskatteverkets uttalande oberoende av
vilket betalningssystem kommunen använder. Taxiföretaget debiterar såle-
des mervärdeskatt för hela tjänsten, oavsett om det är kommunen eller färd-
tjänstkunden som betalar.

Att utvidga undantaget från skatteplikt till att också omfatta vissa av de
tjänster som taxiföretagen tillhandahåller skulle enligt min mening medföra
betydande problem. Skatteplikten skulle i sådana fall bli beroende på åt vem

tjänsten tillhandahålls och i vissa fall på vem som erlägger betalningen för
tjänsten, inte på vilken tjänst det är fråga om. En sådan ordning skulle med-
föra betydande tillämpnings- och redovisningsproblem både för de skattskyl-
diga och för myndigheterna. Det är för övrigt inte ovanligt i momssystemet
att skattebelastningen kan bli beroende av det sätt på vilket man väljer att
organisera och bedriva verksamheten.

Jag är inte beredd att vidta några åtgärder för att utvidga skattefriheten
på det sätt Barbro Sandberg efterlyser.

Anf. 61 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Jag beklagar det sista Erik Åsbrink sade, att han inte är be-
redd att ändra på förfaringssättet. Jag har alltså inte begärt någon utvidg-
ning, och jag har inte heller begärt någon momsbefrielse. Jag är inte emot
den enhetliga momsen. Det är inte det frågan handlar om, utan det handlar
om administrationen. Då det gäller färdtjänsten skall, enligt vad jag förstår,
momsen inte behöva drabba den enskilde, eftersom kommunen får lyfta av
den. Anser Erik Åsbrink att färdtjänst är en form av social omsorg? Kommu-
nen måste ju ändå tillhandahålla färdtjänst enligt socialtjänstlagen. Såvitt
jag förstår gör riksförsäkringsverket inte det, eftersom man tycker att moms
skall tas ut. Är det rimligt att momsplikten skall vara beroende på vilket sys-
tem kommunerna använder för betalning?

Det här medför för kommunerna ökade administrativa kostnader. Egen
regi gynnas. Om kommunerna driver det i egen regi, betalar man till kom-
munen, som sedan lyfter av egenavgiften.

Jag är inte någon skatteexpert, som Erik Åsbrink inser, men jag undrar
om man ändå inte kan lägga om redovisningen för taxiresor - taxiföretagen
skickar ju ändå en räkning till kommunerna - för att slippa momsen och för
att slippa höja avgiften för de handikappade.

Anf. 62 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Det glädjer mig att Barbro Sandberg ställer sig bakom prin-
cipen om den enhetliga mervärdeskatten, för det var en central punkt i den
skattereform som våra resp, partier har varit överens om. Om man skulle
tillmötesgå de önskemål som Barbro Sandberg framför innebär det, såvitt
jag förstår, ett brott mot denna princip. Det innebär alltså att man skulle
få befrielse från momsplikten, inte generellt för en viss typ av tjänst, utan
beroende på, som sagt, vem som betalar. Det skulle inte bara vara admini-
strativt väldigt krångligt - det skulle skapa kontroll- och gränsdragningspro-
blem - utan också lätt ge upphov till liknande svåra situationer. Det här är
ju inte unikt, utan motsvarande situationer uppkommer i en rad samman-
hang inom momssystemet. Den som utnyttjar färdtjänsten slipper betala
mervärdeskatten om det är kommunen som debiterar. Jag menar att det är
den ordning som man bör välja i normala fall för att slippa få en extra skatte-
belastning på dem som utnyttjar färdtjänsten. Det är möjligt att detta med-
för någon smärre administrativ olägenhet för kommunerna, men det får man
lov att acceptera. Jag anser att det är viktigare att man kan undgå att lägga
skatt på dem som utnyttjar färdtjänsten.

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Anf. 63 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Problemet är nog inte så stort för kommunerna utan för de
människor som drabbas. Det är en grupp människor som i sig är vad vi bru-
kar kalla för svaga. Pensionärerna vill gärna betala avgiften när de åker, där-
för att de är vana vid att göra rätt för sig. Då skall de drabbas av en högre
kostnad. Vissa handikappgrupper har inte förmåga att hålla reda på sina
pengar. De vet inte hur mycket de har åkt för. De tror att de har åkt gratis,
men räkningen kommer i slutet av månaden. De har svårt att planera sin
ekonomi. Det vore ur deras synpunkt lättare om man ändrade på det hela.

Taxiföretaget måste ju skicka en räkning till kommunen, och det är trots
allt inte hela kostnaden som egenavgiften berör. Taxiföretaget skriver en
räkning på hela avgiften, specificerar momsen och drar sedan av egenavgif-
ten.

Anf. 64 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Jag har ändå uppfattat att det avgörande problemet skulle
vara huruvida de som utnyttjar färdtjänsten, som är en social rättighet, skall
belastas av skatt eller inte. Jag har sagt att man kan slippa det genom att
kommunen får debitera kostnaden. Då har man tillgodosett det rimliga öns-
kemålet att vi inte skall beskatta sociala tjänster. Alternativet är - det har
jag redan sagt men jag kan gärna upprepa det - att vi gör ingrepp i momssys-
temet, som skulle skapa väldigt stora gränsdragningsproblem. Det skulle
alltså innebära att vissa tjänster, till skillnad från de principer om likformig-
het som jag trodde att vi var överens om, blir skattefria i vissa fall och beskat-
tas i andra fall. Börjar vi införa den typen av åtskillnad, får vi en rad andra
situationer där motsvarande problem kan uppkomma. Det vore synnerligen
olyckligt om vi skulle krångla till skattesystemet på detta sätt. Det naturliga
måste vara att debiteringen utförs av kommunerna. Då slipper de som ut-
nyttjar färdtjänsten att betala skatt.

Anf. 65 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Jag förstår inte riktigt vad Erik Åsbrink menar när han talar
om annan tjänst. Här gäller det ju en tjänst, och det är färdtjänsten. Om
personen betalar på en gång och kommunen sedan får en räkning från taxi-
företaget, har jag svårt att inse att det skulle vara fråga om något större un-
dantag. Jag har också sett Kommunförbundets alternativ, och jag kan inte
från min horisont inse att det skulle vara någon skillnad, men jag är som sagt
ingen skatteexpert.

Det här problemet kommer vi att möta igen när regeringen presenterar
propositionen om sjukresorna, som landstingen skall ta över. Det skall bli
moms på egenavgiften även där.

Anf. 66 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Problemet skulle alltså uppkomma om taxiföretaget, när det
utför tjänsten åt kommunen, skulle ta ut skatt. Det handlar - det skall vi ha
klart för oss - i relationen mellan taxiföretaget och kommunen om en trans-
porttjänst. Men man skulle inte ta ut skatt när tjänsten så att säga betalas av
den färdtjänstberättigade. Här skulle vi ha ett fall där en tjänst behandlas

olika skattemässigt beroende på åt vem tjänsten utförs. Det är den typen av
gränsdragningsproblem jag är angelägen om att vi skall försöka undvika i
momssystemet.

Anf. 67 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Jag hänger faktiskt inte med Erik Åsbrink. I den egenavgift
som den färdtjänstberättigade betalar ingår givetvis en del moms, precis som
den ingår när jag åker med bussen. I kollektivtrafikavgiften ingår moms. Där
påläggs inte någon särskild moms. Jag har fortfarande svårt att hänga med i
Erik Åsbrinks tankegångar.

Anf. 68 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! När kommunen i efterhand debiterar den färdtjänstberätti-
gade ingår inte någon moms. Ingen moms tas alltså ut på den kostnaden. Det
här är ett fullt genomförbart sätt att utföra betalningar på och undkomma
skattekonsekvenser för dem som har den här förmånen.

Anf. 69 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Men taxiföretaget har ju redan tagit ut sin moms. Det ingår
i priset till kommunen. Kommunen har då betalat hela momsen, men kom-
munen står också för den färdtjänstberättigades del av momsen.

Anf. 70 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Kommunen tar alltså inte ut moms av passageraren i de fal-
len. Det är skillnaden. Därmed uppkommer inte skattebelastning för den
färdtjänstberättigade passageraren.

Anf. 71 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Men kommunen tar inte ut momsen heller när man skickar
räkningar, men taxiföretagen har fortfarande debiterat momsen. Skickar de
räkningar skall de inte ta ut moms. Taxi skall ju ha sin moms oavsett vem
som betalar. Men det blir olika för den färdtjänstberättigade beroende på
hur han betalar. Det är där jag tycker skevheten ligger.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

11 § Svar på fråga 1990/91:407 om Finansieringen av utlovad kom-
pensation till pensionärer

Anf. 72 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Marianne Andersson i Vårgårda har frågat mig på vilket sätt
regeringen avser att finansiera kompensationen till pensionärerna för skatte-
reformen.

Som jag tidigare redovisat dels i svar på en fråga, dels i ett interpellations-
svar här i kammaren, kommer regeringen inom kort att lämna en proposi-
tion till riksdagen med förslag om ett särskilt tillägg till det kommunala bo-

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

stadstillägget till pensionärer. Jag är inte nu beredd att närmare redogöra för
denna proposition.

Anf. 73 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):

Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Till slut har regeringen ändå insett
att någonting måste göras för de pensionärer som nu tvingas leva på yttersta
marginalen. Det går att säga mycket om att insikten kom så sent.

Vi har gång på gång hört biträdande finansminister Erik Åsbrink i TV och
här i kammaren tala om att pensionärerna som grupp kommer att tjäna på
skattereformen. Han har då glömt de stora skillnader som finns inom denna
grupp. Jag har ett intryck av att man har trott att om en felaktighet upprepas
tillräckligt ofta så blir den sann. Så är det inte, och det har visat sig med all
tydlighet. Nu skall alltså de värsta avarterna rättas till, och det är bra. Enligt
uppgifter i massmedia skall det ske via ett höjt kommunalt bostadstillägg,
och det säger också statsrådet här. Men man säger också att staten skall stå
för kostnaderna de fyra första månaderna för att undvika retroaktivitet i lag-
stiftningen. Sedan skall kommunerna stå för 75%. Man vältrar alltså över
sina egna misslyckanden på kommunerna. Jag vill då fråga: Blir det en sådan
fördelning? Kan socialministern här i kammaren svara på denna fråga, då
statsrådets tankar ändå är väl kända i hela landet? Förslaget skulle presente-
ras för den socialdemokratiska riksdagsgruppen i kväll. Vad blev resultatet
av överläggningarna?

Anf. 74 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! De överläggningar som förs i den socialdemokratiska riks-
dagsgruppen stannar också inom den socialdemokratiska riksdagsgruppen,
oavsett vilken fråga det gäller.

Beträffande sakfrågan här är min avsikt att komma med en proposition
inom kort. Jag är alltså inte beredd, som jag sade i mitt inledande svar, att
redogöra för denna proposition förrän den är behandlad i regeringen.

Anf. 75 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):

Herr talman! Jag förutsätter då att det kommer att bli så att kommunerna
ändå får ta en del av finansieringen. Kommunerna har faktiskt en pressad
situation i dag. Hälften av dem kan t.ex. inte klara av barnomsorgen. En rad
andra uppgifter har lagts ut på kommunerna, bl.a. när det gäller skolan och
miljöansvaret. Det här kräver ju resurser. Att man kombinerar skattestop-
pet med de tilltänkta nya pålagorna riskerar att gå ut över omsorgen om de
äldre. Om det nu blir en sådan ordning - mycket tyder ju ändå på det - vitt-
nar det om nonchalans mot det kommunala självstyret. Hur tänker sig i så
fall regeringen att kommunerna skall klara sina åtaganden i framtiden?

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1990/91:411 om stiftelsen Noaks ark

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Anf. 76 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Gullan Lindblad har frågat mig om jag ämnar verka för att
stiftelsen Noaks ark/Röda korset får en uppräkning av anslaget ur regering-
ens aids-anslag så att verksamheten kan fortsätta att bedrivas till gagn såväl
för det preventiva arbetet som för vård av redan aids-sjuka.

Jag delar uppfattningen att den verksamhet som stiftelsen Noaks ark/
Röda korset bedriver är mycket viktig och måste få ekonomiska möjligheter
att fortsätta. Verksamheten får bidrag från flera håll, även från Stockholms
läns landsting och Stockholms stad. För kalenderåret 1990 har staten, lands-
tinget, staden och Röda korset bidragit till driften med sammanlagt 14,3
milj, kr., varav från staten 4 milj. kr.

Förslag om verksamheten för år 1991 och en på detta förslag grundad an-
sökning om bidrag prövas för närvarande bl.a. av socialstyrelsen, som har
att besluta om bidraget från de statliga aidsmedlen. För innevarande år be-
gärs totalt sett en ökning av bidraget med 2,7 milj. kr. i förhållande till före-
gående år.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att de medel som regeringen före-
slår att riksdagen skall anvisa för budgetåret 1991/92 till insatser mot aids ger
utrymme för en positiv prövning av framställningarna om bidrag såväl från
stiftelsen Noaks ark/Röda korset som från andra frivilligorganisationer, som
utför ett värdefullt och angeläget arbete i kampen mot HIV/aids.

Anf. 77 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret, som uttrycker stor positivitet
till Noaks arks verksamhet, vilket jag tycker är bra. Vi vet att HIV/aids är
en på sikt livshotande sjukdom och ett av vår tids största medicinska pro-
blem. Jag tror att vi kan vara överens om att de underlåtelser som vi i dag
gör när det gäller satsningar kommer vi om några år att få betala dyrt och
mångdubbelt. Jag tänker då inte bara på de rent ekonomiska bidragen utan
kanske framför allt på det mänskliga lidandet, som inte kan mätas i pengar.

Vi är tydligen överens om att Noaks ark utför ett fantastiskt arbete liksom
om att flerdubbla offentliga insatser inte skulle kunna ge ett så gott socialt
resultat som det som Noaks ark kan uppnå. Det beror på de rent ideella in-
satserna, som omräknade i pengar för närvarande motsvarar ca 4 milj. kr.

Tyvärr har Noaks ark ändå satts på något som man där själv bedömer som
en svältkur under senare år. Anslagen från stat, kommun och landsting har
minskat med 2 milj. kr. eller med 15 % under de senaste åren. Oron över att
verksamheten kanske måste stängas i höst är mycket stor. Det gäller bl.a.
gästhemmet, där de aids-sjuka som är för svaga för eget boende vistas. Jag
tror att vi är överens om att det vore djupt olyckligt.

Jag vill fråga om jag kan tolka socialministerns svar så, att de äskade med-
len nu bör beviljas Noaks ark, antingen via socialstyrelsen eller, i den mån
detta inte räcker, genom att regeringen går in med bidrag, så att man kan
fullfölja de verksamheter som man har för avsikt att försöka klara av.

Svar på frågor

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Anf. 78 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Jag tror att det över samtliga partigränser råder en utomor-
dentligt stor och faktiskt mycket värdefull gemensam uppfattning om att det
frivilliga förebyggande arbetet och det frivilliga omvårdande arbetet i dessa
organisationer är mycket viktigt för att de personer som är berörda skall
kunna få stöd och hjälp i en mycket svår situation.

Det finns kanske anledning att säga att man från departementet och från
socialstyrelsen hela tiden sedan man bröt sig ut ur en annan organisation och
bildade Noaks ark, i form av reda pengar och på annat sätt, har stött denna
verksamhet. Vi är mycket angelägna om att den får både personligt och eko-
nomiskt stöd, eftersom vi tycker att den är värdefull.

Jag vill inte här gå in i de bedömningar och i den beredning av ett ärende
som socialstyrelsen har ansvar för. Jag kan bara konstatera att det är en ut-
omordentligt värdefull verksamhet som man bedriver. Jag har stor förståelse
för den oro som man nu känner.

Jag skulle kanske också lägga till att en organisation av Noaks arks typ,
som har vuxit så oerhört fort, också har ett behov av att få stöd för att klara
sin numera ganska stora organisation. Det krävs speciella insatser för att den
skall kunna klaras på sikt.

Anf. 79 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag tror att vi är helt överens om det nödvändiga i att Noaks
ark får fortsätta att leva och verka, men icke för ty är man inom organisatio-
nen för närvarande mycket orolig. Man ser en risk för att man skall tvingas
göra väsentliga nedskärningar, i storleksordningen 1 milj. kr. i reala termer,
om man inte får hela det anslag som man har äskat.

Jag förstår att socialministern inte kan säga exakt hur socialstyrelsen kan
agera. Jag ämnar ta upp denna fråga i socialstyrelsen, och med utgångspunkt
i den positiva inställning som jag har hört uttalas här från socialministern tar
jag för givet att de äskade medlen kommer att utbetalas. För den händelse
att så inte sker kommer jag tillbaka med en liten framställning härom. Det
som vi satsar nu är kanske mycket litet jämfört med vad vi får betala inom
en kort tid, om vi inte gör tillräckligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1990/91:423 om rättspsykiatriska kliniken i Lund

Anf. 80 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Birthe Sörestedt har frågat mig om jag anser att ett beslut
att upphöra med den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten i södra
regionen är förenligt med lagstiftningen och dess intentioner.

Situationen inom det rättspsykiatriska undersökningsväsendet har under
en följd av år varit problematisk. Bl.a. har ett stort antal undersökningar inte
kunnat genomföras i överensstämmelse med de krav på skyndsamhet som
anges i lagstiftningen.

Vad gäller kliniken i Lund har socialstyrelsen inte inkommit med någon
framställan till regeringen om att få avveckla denna.

Jag har dock för avsikt att föreslå regeringen att inom kort lägga fram en
proposition om organisationen av den rättspsykiatriska verksamheten m.m.
Förslagen i propositionen är ägnade att dels höja kapaciteten och effektivite-
ten i verksamheten, bl.a. genom en effektivare ledning av den rättspsykia-
triska undersökningsverksamheten, dels främja en integrering mellan denna
och den allmänpsykiatriska vården. Förslagen ger stöd åt en positiv utveck-
ling av den rättspsykiatriska verksamheten i landet och ligger i linje med in-
tentionerna bakom lagförslagen i proposition 1990/91:58 om psykiatrisk
tvångsvård m.m., som för närvarande behandlas av riksdagen.

Anf. 81 BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Herr talman! Jag vill tacka socialministern för svaret på min fråga. Så sent
som i oktober förra året diskuterade vi verksamheten vid den rättspsykia-
triska kliniken i Lund. Jag kände då en stor oro över den situation som
rådde, med redan gjorda indragningar av undersökningsplatser. Detta fick
till följd försämringar i undersökningarna och långa väntetider. Ett flertal
undersökningar utfördes på häkte, med motiveringen att platsbrist förelåg.
Socialministern lovade då att varken innehåll eller kvalitet i undersökning-
arna skulle försämras.

Nu säger socialministern att socialstyrelsen inte inkommit med någon
framställan till regeringen om avveckling av kliniken i Lund. Jag vet inte rik-
tigt vad jag skall tro. Enligt uppgift har socialstyrelsen lämnat ett varsel för
de 64 anställda till länsarbetsnämnden. Intagningen har stoppats, och den
sista mars skall kliniken vara avvecklat. Enligt en byrådirektör på socialsty-
relsen skall patienterna från södra Sverige skickas till Stockholm.

Som jag uppfattar socialministerns svar skulle detta vara helt uteslutet.
Men är det så att socialstyrelsen i stället avser att komma in med sin fram-
ställning till socialministern i morgon eller inom den närmaste tiden? Ar det
så, socialministern, att undersökningsverksamheten kommer att vara kvar i
södra Sverige, så att patienterna där kan få sina undersökningar och sin vård
på nära håll?

Anf. 82 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Birthe Sörestedt har frågat mig om beslutet att upphöra med
rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet i södra regionen är förenligt med
lagstiftningen och dess intentioner. Jag har inte fått någon framställning om
att man skulle upphöra med någon rättspsykiatrisk verksamhet i den södra
regionen. Birthe Sörestedt och jag har tidigare diskuterat detta. Efter ett an-
tal turer, som vi kanske inte skall ta upp här, pågår nu en förhandling under
ledning av en särskilt utsedd förhandlingsman. Förhandlingen förs mellan
staten och ett antal sjukvårdshuvudmän med sikte på att dessa skall ta på sig
ansvaret för att bedriva rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet. Enligt
min uppfattning bör också den södra regionen ha en sådan rättspsykiatrisk
undersökningsverksamhet för att tillgodose de rättsliga kraven i det här om-
rådet.

Som jag sade i mitt svar har det inte till departementet eller till regerings-

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

kansliet inkommit någon framställning om nedläggning av klinikverksamhe-
ten i Lund. Jag vill ändå hålla mig till den principiella frågan och framhålla
att jag anser att det skall finnas en sådan verksamhet i den södra regionen.
Jag kan inte ta ställning till hur det slutliga resultatet av de förhandlingar som
nu pågår mellan staten och sjukvårdshuvudmännen skall komma att se ut.

Anf. 83 BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Herr talman! Som socialministern säger har förhandlingarna pågått under
lång tid. Vi skulle helst ha sett att vi kunnat få ett klart besked i denna fråga.
Jag har inte så stor förtröstan på att det skall komma snart, eftersom frågans
behandling har dragit ut under lång tid. Det är också därför som jag känner
en stor oro för att verksamhet skall komma att läggas ned, innan man klarat
av förhandlingarna som skall ge resurser och platser.

Det handlar här faktiskt om människor, människor som har rätt till rättssä-
kerhet och till undersökning och vård nära hemmet. Det som socialministern
säger stillar inte helt min oro. Om det görs nedskärningar innan förhandling-
arna är klara, kommer det att bli brist på platser för undersökningar i södra
Sverige.

Jag vill tacka socialministern för att socialministern säger att vi enligt in-
tentionerna skall ha undersökningsplatser i södra Sverige, men jag undrar
om det är något glapp mellan olika instanser eller om det kommer att bli en
bra verksamhet, som socialministern tidigare har lovat.

Anf. 84 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Jag har full förståelse för Birthe Sörestedts djupa oro med
tanke på att det sedan ett antal år tillbaka har förekommit debatter och för-
handlingar och sammanbrott i förhandlingar om hanteringen av verksamhe-
ten kring rättspsykiatriska undersökningar. Men det har sedan ett antal år
tillbaka pågått konkreta förhandlingar med ett antal sjukvårdshuvudmän
och staten, ledda av en särskild utsedd förhandlingsman, och de har nått så
långt att man är på väg att få fram ett antal platser.

Det är min uppfattning att socialstyrelsen på denna punkt har ett ansvar
för att tillse att denna verksamhet fungerar. Fram till dess att jag har fått
något annat besked förutsätter jag att denna tillsyn och detta ansvar fullföljs.

Anf. 85 BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Herr talman! Vi får då framöver bevaka att det verkligen kommer att fin-
nas en undersökningsverksamhet i södra Sverige med ett bra innehåll och en
god kvalitet. Vi kan inte i en sådan här verksamhet skicka människor från
oss till Mellansverige. Jag tar det nästan som ett löfte från socialministern i
denna frågedebatt att undersökningsverksamhet skall få finnas kvar i södra
Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1990/91:420 om kommunala avfallsplaner

Anf. 86 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Lennart Brunander har frågat mig om regeringen avser att
vidta åtgärder så att föreskrifter utfärdas för att säkerställa att avfallsplane-
ringen får en hög och enhetlig standard.

Regeringen presenterade i 1990 års budgetproposition ett program för
bättre avfallshantering. Regeringsprogrammet innehåller bl.a. ökade krav
på kommunerna. Exempelvis skall kommunerna upprätta heltäckande av-
fallsplaner samt genomföra inventeringar av avfallsmängder och avfallsflö-
den. I programmet framhålls vidare att regeringens målsättning är att för-
bränning och deponering av osorterat avfall skall ha upphört vid utgången
av år 1993.

Statens naturvårdsverks styrelse har vid sitt senaste sammanträde fastställt
föreskrifter och allmänna råd till kommunerna. Materialet som skall tillgo-
dose bl.a. kraven på en hög och enhetlig standard har tagits fram tillsammans
med representanter för Kommunförbundet, Renhållningsverks-föreningen,
Industriförbundet nt.fl.

Betydelsen av den kommunala avfallsplaneringen och avfallshanteringen
understryks i den omfattande miljöproposition, En god livsmiljö (prop.
1990/91:90), som regeringen i går överlämnade till riksdagen.

Anf. 87 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Som framhålls i detta
har kommunerna ett mycket stort ansvar för hanteringen av avfall och sopor
ute i kommunerna i dag. Detta ansvar lades över på kommunerna den 1 ja-
nuari, och det var mot den bakgrunden som jag blev litet orolig. Omhänder-
tagandet av avfallet är en mycket viktig men inte helt enkel fråga. Det ligger
ett ansvar på kommunerna att utarbeta avfallsplaner och att göra invente-
ringar av de avfallsmängder som finns. De skall också se till att avfallsflödena
blir sådana att soporna inte hamnar där de inte skall vara.

Det handlar om stora mängder, när kommunerna har ansvar inte bara för
de sopor som kommer från hushållen utan också för dem som kommer från
företagen. Här kommer också det miljöfarliga avfallet in i bilden. Det är vik-
tigt att hanteringen blir korrekt från början, och jag har saknat föreskrifter
härom från naturvårdsverket. Jag är tacksam för att jag nu får veta att man
har antagit sådana. Jag vill fråga: Från vilket datum kommer de att gälla?

Anf. 88 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! En av de stora fördelarna med det program som regeringen
redovisade för riksdagen förra våren var att vi fick en central myndighet med
tillsynsansvar, vilken kan fungera som avancerad rådgivare till kommu-
nerna. Det har vi nämligen inte haft förut.

Naturvårdsverket började med detta arbete så snart som riksdagen hade
fattat sina beslut förra våren, och det gällde då att få de olika aktörerna att
bli helt överens om tagen. Det tog litet längre tid än fram till den 1 januari,
som var avsett. Det var naturligtvis bättre att man blev helt överens.

Jag skall bekänna att jag inte har datum för ikraftträdandet i huvudet. Om

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1990191:66

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

jag får återkomma per telefon till Lennart Brunander i morgon, kan jag lova
att Lennart Brunander skall få den uppgiften.

Anf. 89 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag tackar miljöministern för det.

Det är naturligtvis viktigt att de som skall syssla med detta är överens om
hur de skall göra. Vi var inte riktigt överens när vi fattade riksdagsbeslutet,
men vi är nu ense om att det är viktigt att lösa frågorna på bästa möjliga sätt.
Detta kan säkerligen ske på olika vägar. Riksdagen har nu fattat beslut om
att det skall ske med ett heltäckande kommunalt ansvar, men det är då vik-
tigt att riktlinjerna är sådana att de stämmer mellan olika kommuner.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på frågorna 1990/91:375, 376 och 377 om de svenska
skyddsmaskerna

Anf. 90 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig på vilket sätt regeringen avser
att försäkra sig om att svenska gasmasker ger ett fullgott skydd.

Göthe Knutson har frågat mig i vilka avseenden Israel underkänner de
svenska skyddsmaskerna och vad det är i den israeliska hotbilden som de
svenska skyddsmaskerna inte klarar samt varför svenska myndigheter anser
att detta inte kan hota oss.

Hugo Bergdahl har frågat mig vilket skydd de skyddsmasker som svensk
militär och civilbefolkning utrustas med i en krissituation ger.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Det svenska befolkningsskyddet utgår från förutsättningen att insatser av
kemiska stridsmedel primärt riktas mot mål av militär betydelse. Skyddet är
därför uppbyggt för att kunna klara sidoverkningar på befolkningen av insat-
ser mot sådana mål, t.ex. i form av ett gas- eller aerosolmoln som driver in
över ett tättbebyggt område.

I hotbilden ingår, enligt våra exportorgan FOA och statens räddningsverk,
främst nervgaser och senapsgas. Sannolikheten för insatser av cyanväte be-
döms vara låg. Anledningen till det är att cyanväte kräver en relativ hög kon-
centration för att vara verksamt. Eftersom det mycket snabbt späds ut till
ofarlig koncentration är risken liten att någon som befinner sig på avstånd
från det primära målet skall komma att drabbas av en skadlig dos.

Riksdagen har beslutat att hela den svenska befolkningen skall ha tillgång
till andningsskydd senast år 1994. Tillverkningen påbörjades i början av 70-
talet, vilket innebär att de äldsta andningsskydden i våra civilförsvarsförråd
är ca 20 år gamla. Tillgången på skydd var vid årsskiftet 1990-1991 ca 6,3
miljoner vuxenskydd, 244 000 barnskydd och 67 000 spädbarnsskydd i form
av skyddsväskor. Den övervägande delen av dessa är försedda med fast filter.

Sedan någon tid tillbaka tillverkas emellertid alla nya andningsskydd med
utbytbart filter. Fördelen med utbytbart filter är att skyddets användbarhet
i samband med fredstida kentikalieolyckor ökar. Båda typerna av filter inne-

håller aktivt kol som ger ett gott skydd mot samtliga kända kemiska strids-
medel. Genom impregnering av kolet med olika metallsalter skyddar filtren
också mot cyanväte. På senare tid har emellertid uppmärksammats att im-
pregneringen kan åldras om filtren under lång tid förvaras i en miljö med
hög luftfuktighet. Enligt FOAs bedömning tar det något tiotal år innan
skyddsförmågan mot cyanväte försämrats kraftigt. Andningsskydden ger då
fortfarande ett fullgott skydd mot de kemiska stridsmedel som ingår i den
svenska hotbilden, nämligen nervgas och senapsgas.

Jag vill sammanfattningsvis säga att anskaffningen av andningsskydd till
den svenska befolkningen helt följer riksdagens beslut såväl i fråga om ut-
formningen av skydden som i fråga om uppbyggnadstakten.

När det gäller de 25 000 andningsskydd som Sverige via FN-organisationen
UNRWA överlämnat till palestinier på ockuperade områden, vill jag erinra
om att ingen kritik har riktats mot de svenska andningsskydden vare sig från
mottagaren av skydden - UNRWA självt - eller från någon annan myndighet
eller organisation. Kritiken kommer, såvitt jag har erfarit, från en enskild
befattningshavare inom den israeliska försvarsmakten. Till bilden hör att
den israeliska staten i sin försvarsplanering har beaktat möjligheten av
terrorinsatser med kemiska stridsmedel riktade mot civilbefolkningen. Man
har därför tvingats anskaffa en mycket påkostad folkskyddsntask, som också
skall skydda mot cyanväte.

I den nu aktuella situationen där Irak är den anfallande parten är dock,
enligt FOAs bedömning, risken för insatser av cyanväte liten. Det hänger
samman med att det för Irak inte finns något effektivt sätt för att sätta in
denna typ av kemiska stridsmedel på så långa avstånd som det här är fråga
om.

Jag vill slutligen också något beröra det skydd, skyddsmask 51, som den
militära personalen och civilförsvarets undsättningsenheter har. Skydds-
mask 51 har i huvudsak samma egenskaper som befolkningsskyddsmasken.
En skillnad är dock att dess filter kan förvaras på ett sådant sätt att det inte
påverkas av fukt. Det innebär att den har hög motståndsförmåga mot cyan-
väte också efter många års lagring.

Anf. 91 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka försvarsministern för svaret på min fråga.
Det här svaret är naturligtvis i många avseenden lugnande till sin karaktär.
Man kan väl summera och säga att det för det första inte behövs något skydd
mot cyanväte och för det andra att de allra flesta skyddsmasker faktiskt i
alla fall har skydd mot cyanväte. Detta låter naturligtvis bra. Nu kan man
emellertid konstatera att många inte har något skydd. Det försvaras med att
det inte ingår i den svenska hotbilden.

Jag tror att det kan finnas anledning att se över denna hotbild, lämpligen
inför det nya försvarsbeslut som skall fattas om ett år. Att utesluta använd-
ning av stridsgaser mot civilbefolkningen är väl tyvärr inte möjligt med tanke
på de erfarenheter som ändå finns på det härområdet. Är skyddet bristfälligt
när det gäller vissa typer av gaser därför att de inte finns med i hotbilden,
ökar kanske därmed risken för att just sådana gaser kommer till användning.

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Det finns ju då inte något skydd emot dessa gaser som har mer av den av-
sedda effekten.

Jag tror alltså att det med anledning av den kritik som riktas mot de
svenska skyddsmaskerna finns skäl att se över lagringsförhållanden och
skaffa sig en säkerhet för att de svenska skyddsmaskerna också fyller dessa
krav. Jag vill sluta med att fråga om försvarsministern anser att allt är väl
eller om han är beredd att dra några slutsatser beträffande en översyn av
lagringsförhållandena för att täppa till den brist, låt vara begränsad, som det
här kan vara fråga om.

Anf. 92 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr talman! Även jag vill börja med att tacka för svaret på frågan. Jag har
ställt frågan mot bakgrund av den oro och osäkerhet som många människor i
vårt land kände, och delvis fortfarande känner, när det gäller beskedet om
att de svenska skyddsmaskernas brist på skyddsförmåga kritiserades av mili-
tär personal i Israel. Även om försvarsministern konstaterar att allt är väl,
det är inte fel på de skyddsmasker som vi har levererat till Israel, tror jag att
det inte är fråga om rök utan eld.

I radio i dag kunde jag ta del av Israels mening beträffande skyddsmasker
från Danmark. Israel har sagt nej till leverans från Danmark och detta med
just den motiveringen att även de danska skyddsmaskerna brister i fråga om
skyddsförmåga.

De som står verkligheten nära och befinner sig i krigszonen har kanske
hårdare krav än vi svenskar när det gäller skyddsförmågan.

Dagarna efter Israels kritik fick jag flera telefonsamtal från oroade med-
borgare. Jag är säkert inte den enda riksdagsman som har fått ta emot sådana
telefonsamtal.

Jag tycker ändock att jag har fått ett ganska vältäckande svar av försvars-
ministern. Den elogen skall man ge när man tycker att man har fått ett bra
svar. En fråga vill jag dock ställa med anledning av den redovisning som vi
har fått: Anser försvarsministern att vi har full täckning med helt godtagbara
skyddsmasker till 1994?

Anf. 93 Försvarsminister RO1NE CARLSSON (s):

Herr talman! Till Pär Granstedt vill jag säga att frågan om skyddsnivåer,
skyddsinsatser och skyddsmasker vid skilda tillfällen har varit föremål för
överväganden. Jag finner inte något skäl att för närvarande ta något initiativ
på detta område.

För Hugo Bergdahl vill jag ändå framhålla att vi kanske bör tillmäta FN-
organet UNRWA, som opererar på Västbanken och i Gaza-området och
som står mitt uppe i verkligheten, stor betydelse. FN-organet har haft möj-
ligheter att gå igenom olika skyddsmasker och funnit att den svenska skydds-
masken motsvarar de krav som ställs. Jag sätter faktiskt större tilltro till
UNRWAs bedömning än till israelernas, UNRWA som befinner sig mitt
uppe i den svåra situation som råder på Västbanken och i Gaza-området.
Som Hugo Bergdahl vet har Israel att räkna med ett utslag i högsta domsto-
len, vilket går ut på att man skall dela ut skyddsmasker till den palestinska
civilbefolkningen. Men enligt de uppgifter som jag har fått från UNRWA lär

inte den israeliska staten ha delat ut några skyddsmasker, eftersom det inte
fanns några att dela ut. I den situationen skall man mer observera de länder
som är beredda att göra insatser på detta område än att stå som någon sorts
övercensor beträffande olika länders skyddsmasker.

Anf. 94 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag noterar med ett visst beklagande att försvarsministern
inte är beredd att ta något initiativ. Jag hoppas ändå att försvarsministern i
det utredningsarbete som ligger framför oss på civilförsvarets område inte
motsätter sig att de experter och förhoppningsvis politiker som kommer att
arbeta med saken tar upp frågan till prövning.

Försvarsministerns möjligen något lättsinniga hållning avspeglar sig också
i det faktum att försvarsministern tydligen anser att UNRWA är en större
auktoritet när det gäller skyddsmasker än den israeliska militären. Det är
ett förbluffande ställningstagande, eftersom UNRWA är ett FN-organ med
uppgift att klara försörjningen för flyktingar på Västbanken. Det rör sig
alltså inte om någon militär organisation. UNRWA har, såvitt jag vet, ingen
speciell kompetens när det gäller militära frågor. Om den israeliska militären
kan man säga mycket, men man kan nog inte påstå att den är okunnig i för-
svarsfrågor, som det ju här rör sig om.

Anf. 95 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr talman! Jag vill i alla fall framhålla för försvarsministern att jag tror
att det finns en viss misstänksamhet från israelernas sida när det gäller de
svenska skyddsmaskerna. Jag kan inte se att det kan vara en oerhört stor
skillnad mellan de skyddsmasker som levereras från Danmark och de
svenska, och nu har israelerna sagt nej till leverans från Danmark.

Avslutningsvis: Jag frågade försvarsministern vad som kan vara verkligt
1994. Har vi skyddsmasker av sådan kvalitet att vi kan känna oss skyddade i
en krissituation?

Anf. 96 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Jag vill informera Hugo Bergdahl om att vi följer det riks-
dagsbeslut som gäller beträffande skyddsmaskanskaffningen. Programmet
är slutfört till 1994 på det sätt som riksdagen har förutsatt. Därmed är ett av
världens mest ambitiösa skyddsmaskprogram genomfört. Jag tror att vårt
land är nästan unikt och bättre än de allra flesta länder i världen då det gäller
skyddsmask.

Sedan till Pär Granstedt. Jag vill ändå påstå, herr talman, att Förenta na-
tionerna på detta område torde har kunskaper som väl mäter sig med Israels.

Anf. 97 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag sympatiserar naturligtvis med försvarsministerns tilltro
till Förenta nationerna. Även jag har i alla avseenden mycket stor respekt
för Förenta nationerna. Men att när det gäller militär kompetens jämföra
ett av världens dess värre mest stridsvana försvarsmakter med en helt civil
hjälporganisation som enbart har humanitära uppgifter tycker jag är an-

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

märkningsvärt. Jag hoppas att detta inte avspeglar försvarsministerns källor
när det gäller övriga försvarspolitiska ställningstaganden.

Anf. 98 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Jag tycker att det är uppseendeväckande att Pär Granstedt
sammanblandar militärpolitik och Förenta nationerna. Förenta nationerna
har faktiskt resurser att bedöma kapacitet och kvalitet på skyddsmasker för
civilbefolkningen lika bra som något här omnämnt land. Jag tycker att en
politiker som utger sig för att vara så pass sofistikerad borde inse detta ele-
mentära faktum.

Anf. 99 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Möjligen kommer försvarsministern att ägna sitt uttalande
någon eftertanke. Det är viktigt att komma ihåg att det som försvarsminis-
tern sade var att UNRWA hade större kompetens att bedöma frågan om
skyddsmaskers kvalitet än den israeliska försvarsmakten. Ett sådant utta-
lande av en försvarsminister är anmärkningvärt.

Anf. 100 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Pär Granstedts uttalande förtjänar inget avseende.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1990/91:381 om kriget vid Persiska viken och på-
verkan på miljön

Anf. 101 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Viola Claesson har frågat statsrådet Birgitta Dahl om rege-
ringen har tillräcklig information om i vilken omfattning nervgaser, radioak-
tivitet samt oljeutflöden läckt ut i Irak och vid Persiska viken för att Sverige
skall kunna bistå med civila hjälpinsatser.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Regeringen har inte någon särskild information om de skadeverkningar
som bombningen av kemvapenfabriker och kärnkraftsreaktorer i Irak orsa-
kat.

När det gäller det stora oljeutsläppet i Persiska viken har Förenta natio-
nernas sjöfartsorganisation IMO (International Maritime Organisation) ta-
git på sig uppgiften att samordna hjälpen för bekämpningen av utsläppet.
Sverige har - sedan bl.a. Saudiarabien efterfrågat vilka hjälpinsatser som
kan göras - i likhet med ett femtontal andra länder förklarat sig berett att
lämna hjälp och har till IMO redovisat vilka personella och materiella resur-
ser som vi genom statens räddningsverks och kustbevakningens försorg kan
ställa till förfogande.

Uppgifterna har av IMO lämnats vidare till bl.a. den saudiska regeringen.
Sverige har ännu inte mottagit någon begäran om hjälp.

Denna ordning innebär att principerna i den nya internationella konven-

tionen om beredskap, insatser och samarbete vid förorening genom olja,
som under år 1990 utarbetats inom ramen för IMO och som avses underteck-
nas av Sverige inom kort, tillämpas även om konventionen ännu inte trätt i
kraft.

Jag vill avslutningsvis nämna att jag har erfarit att kontakter har förekom-
mit direkt mellan berörda stater och svenska företag om medverkan i arbetet
med att begränsa verkningarna av oljeutsläppet.

Anf. 102 VIOLA CLAESSON (v):

Herr talman! Tack för svaret.

Redan i januari meddelade den amerikanske generalen Colin Powell att
två kärnkraftsreaktorer vid en irakisk forskningsanläggning vid namn Tu-
waitha hade förstörts. Anläggningen ligger två mil utanför Bagdad och alltså
nära ett område med mycket stor befolkning. De allierade meddelade också
att de tänkte fortsätta att förstöra sådana anläggningar. I varje fall återstod
det ytterligare en anläggning att förstöra. Frank Barnaby, som Roine Carls-
son säkert känner till, är en av dem som har reagerat. Precis som beträffande
oljeutsläppen finns det naturligtvis olika konventioner. Det finns fffera FN-
konventioner. Inte minst IAEA har konventioner på detta område.

Det som gör mig litet bestört är att Roine Carlsson ägnar bara två och en
halv rad åt frågor om kemvapenfabriker och kärnkraftsanläggningar i Irak.

En tysk kärnfysiker som är expert på frågor om kärnvapenspridning har
sagt, att om nu bombningarna av kärnkraftsreaktorerna var så ”lyckade”
som general Powell själv påstod, måste radioaktiv smitta ha spritts också till
Bagdad och till andra områden där en mycket stor befolkning finns. Jag och
många andra undrar, Roine Carlsson, om regeringen inte känner till detta
och om regeringen inte tänker ta något initiativ för att undersöka vad som
har skett och för att hjälpa befolkningen mot radioaktiv smitta.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1990/91:388 om Ing 1

Anf. 103 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Ylva Annerstedt har frågat mig vilka åtgärder som vidtagits
när det gäller Ing 1 och vilka beslut som kan väntas.

”Arméns grundorganisation måste förändras för att skapa bättre balans
mellan resurser och uppgifter.” Detta är den kortaste sammanfattningen av
de förslag till förändringar som regeringen i proposition föreläde riksdagen
i oktober 1989. Denna proposition grundade sig främst på det delbetän-
kande som 1988 års försvarskommitté presenterade i juni samma år. För Ing
1 :s del innebar beslutet en omlokalisering till Strängnäs för samlokalisering
där med P 10. Etablissementet i Almnäs skulle avvecklas. Planeringen för att
verkställa riksdagens beslut har sedan dess pågått.

Regeringens beslut den 26 oktober 1990 att frågan om Ing ls flyttning
borde omprövas är motiverat av främst ekonomiska skäl, men är även en
följd av krigsorganisationens minskade behov av ingenjörssoldater. Enligt

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

vad jag inhämtat har åtgärderna för flyttning av regementet till Strängnäs
avstannat med anledning av regeringens tidigare ställningstagande. Rege-
ringen kommer därför inom kort att föreslå att beslutet om en flyttning till
Stängnäs omprövas och att Ing 1 i stället läggs ned.

Anf. 104 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret. Men jag undrar om
det ändå inte har blivit något missförstånd. Det som försvarsministern har
svarat har jag redan i min fråga talat om att jag vet. Vad jag ville höra var
om det fanns ytterligare förväntade beslut, som går i annan riktning med an-
ledning av den förändrade säkerhetspolitiska situationen. Men eftersom för-
svarsministern tar upp de ekonomiska skälen för en nedläggning och betonar
att krigsorganisationen behöver färre ingenjörssoldater, vill jag något kom-
mentera dessa frågor.

När det gäller ett minskat behov av ingenjörssoldater säger många aukto-
ritativa militära källor, däribland försvarsområdeschefen i Stockholmsområ-
det, att detta område är särskilt känsligt för angrepp med kort förvarning.
Detta betyder att Stockholm snabbt blir avskuret och att vi får klara oss med
de soldater som vi har inom en radie av ungefär fem mil. Avgörande är att
man inte hinner med någon mobilisering.

Inom området finns ett stort antal broar samt Arlanda flygplats. Vilka
skall då försvara detta? Jo, vi har en stridsledningsskola, ungefär halva mari-
nen och 11 med högvakten men inga ingenjörssoldater. Jag vill fråga: Delar
försvarsministern inte den bedömning som försvarsområdeschefen i Stock-
holmsområdet har gjort när det gäller möjligheterna att försvara Stockholm?

Anf. 105 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Det finns ingenting att tillägga - då hade jag redovisat detta
i svaret. Men på den direkta frågan vill jag ändå svara att det har gjorts mili-
tära bedömningar beträffande dessa saker. Den uppfattning som jag har re-
dovisat i proposition och i svar här delas av landets överbefälhavare. Det får
nog räcka såsom en kommentar till försvarsområdesbefälhavarens påståen-
den.

Anf. 106 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Men man måste ju klara sig med de förband som finns inom
femmilsradien. Där finns inga ingenjörsförband. Vilka skall då reparera
broarna i Stockholmsområdet och Arlanda? Vi klarar oss inte med ingen-
jörsförband i Sollefteå eller de soldater som ligger på utbildning i Eksjö. Jag
måste fråga: Har inte det förändrade säkerhetspolitiska läget när det gäller
utvecklingen i Sovjetunionen och Baltikum föranlett någon omprövning av
tidigare ställningstaganden när det gäller försvaret av Stockholmsregionen?

Anf. 107 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Det finns tillräckligt med ingenjörsförband i den krigsorga-
nisation som kommer att ha ansvaret för detta område. Tillgången på ingen-
jörssoldater är helt till fyllest.

Anf. 108 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Problemet är ju att dessa förband inte finns inom Stock-
holmsregionen när vi behöver dem. Alla tecken och erfarenheter visar att
man måste klara sig med de förband som finns inom fem mils radie. Stock-
holm kan inte försvara sig med ingenjörssoldater som befinner sig i Sollefteå
eller Eksjö. Ing 1 behövs uppenbarligen. Fyra mil är ändå ett ganska långt
avstånd från Stockholm. Dessutom är Ing 1 en av de mest moderna anlägg-
ningar som vi har i Sverige med 1 200 utbildningsplatser, hotell, restaurang
och sjukhus, allt på ett avstånd av fyra mil från Stureplan. Är det ändå inte
slöseri med skattebetalarnas pengar att utan vidare lägga ner en sådan an-
läggning?

Anf. 109 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Jag rekommenderar Ylva Annerstedt att studera skillnaden
mellan krigsorganisationen och fredsorganisationen samt utbildningen av in-
genjörssoldater och de krigsförband som ingenjörssoldaterna ingår i.

Anf. 110 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Vi kommer ändå inte ifrån att man i en krigsorganisation
måste klara sig med de förband som finns inom räckhåll. Det betyder att vi
i Stockholmsområdet måste ha värnpliktiga rekryterade till 100% från
Stockholmsområdet. Reservbefäl och yrkesbefäl måste bo i Stockholm och
materielen måste finnas i Stockholm. Det duger inte om materielen är utlå-
nad till något utbildningsregemente. Därför kvarstår frågan: På vilket sätt
skall Stockholmsregionen, dvs. landets huvudstad, försvaras för den hän-
delse vi blir utsatta för ett överraskningsanfall?

Anf. 111 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Det finns en betryggande organisation för detta. I krigsorga-
nisationen finns precis de förband som behövs i Stockholmsområdet. Ingen-
ting av den materiel som Ylva Annerstedt talar om är utlånad. Den finns i
mobiliseringsförråden. Vårt lands försvar bygger på mobilisering, Ylva An-
nerstedt.

Anf. 112 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Men alla erfarenheter visar ändå att man i en modern krigssi-
tuation inte hinner mobilisera. Därför anser jag att man faktiskt behöver
tänka om när det gäller försvaret av Stockholmsregionen. Därvid bör Ing 1
i Södertälje spela en mycket betydelsefull roll. Det känns inte särskilt tryggt
att behöva finna sig i att våra broar och vårt mest betydelsefulla flygfält skall
repareras och skyddas av den beridna högvakten.

Anf. 113 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Nu börjar väl ändå argumenteringen tryta, när den beridna
högvakten tas med i den aktuella diskussionen. Jag bara konstaterar att Ylva
Annerstedt förordar någonting annat än ett mobiliseringsförsvar. Den tan-
ken får hon väl ta upp i riksdagen i annan form.

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

5 Riksdagens protokoll 1990/91:66

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Anf. 114 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! De marinförband som vi har - det är största delen av de
svenska marinförbanden får man väl säga - är inte utbildade för de uppgifter
som vi här talar om. Inga andra förband i Stockholmsregionen är det heller.
Vi har inga ingenjörsförband om Ing 1 läggs ned. Den åsikten försöker jag
förfäkta. Vi behöver några förband som kan klara ingenjörsförbandens upp-
gifter.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1990/91:408 om färjeförbindelserna mellan
Sverige och Estland

Anf. 115 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Lars Leijonborg har frågat utrikesministern vilka initiativ re-
geringen avser vidta för att säkerställa förekomsten av färjeförbindelser mel-
lan Sverige och Estland.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

På privat initiativ har under senare tid färjelinjer mellan Baltikum och
Sverige inrättats.

Som frågeställaren påpekar är det viktigt att vi i Sverige främjar kontak-
terna mellan Sverige och Baltikum. Färjetrafiken är av stor betydelse för
Estlands, Lettlands och Litauens kontakter med omvärlden. Men ansvaret
för dessa färjelinjer åvilar naturligtvis de rederier som bedriver trafiken. För
dessa linjer, liksom för övrig internationell färjetrafik, råder fri etablerings-
rätt.

Mot bakgrund av gällande regler för bidrag till rederier saknas förutsätt-
ningar för regeringen att gå in med direkt ekonomiskt stöd till verksamheten
i fråga.

Med statsmedel till färjetrafik understöds i dag endast den koncessions-
bundna trafiken mellan det svenska fastlandet och Gotland.

Jag bedömer det emellertid som mycket värdefullt att resemöjligheterna
mellan Baltikum och Sverige kan upprätthållas. Det är därför min förhopp-
ning att nedgången i resandet, som orsakats av de tragiska händelserna i Bal-
tikum i januari, trots allt är av tillfällig natur. Jag hoppas att resandet och
turismen åter skall öka och att en stabil ekonomisk grund för färjeförbindel-
sen på detta sätt kan erhållas.

Anf. 116 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Jag tackar för svaret på frågan som Lars Leijonborg har
ställt. Tyvärr är han själv förhindrad att ta emot svaret.

Bakgrunden till frågan är att färjelinjen mellan Stockholm och Tallinn är
något av en livlina till friheten för balterna i allmänhet och esterna i synner-
het. Nu har linjen blivit en dålig affär för rederiet sedan den politiska situa-
tionen i Baltikum har dramatiserats. Många människor vågar helt enkelt inte

resa dit. Det finns alltså risk för att rederiet inte orkar hålla trafiken i gång,
dvs. att livlinan till friheten kapas.

Av svaret framgår - och det är negativt - att regeringen inte är redo att
göra något konkret utan bara hoppas på att resandeströmmen skall öka. I
frågan föreslås ändå regeringen uppmana olika offentliga organ att förlägga
sina konferenser till Estlandsfärjan. Vore inte det en möjlighet? Skulle man
inte, kommunikationsministern, kunna ge rederiet Estline AB direkt stöd ur
Osteuropaanslaget? Om det ligger någonting i regeringens Baltikumpolitik
bör man också visa det i konkret handling och ta ett initiativ som räddar den
så viktiga livlina till friheten som färjelinjen utgör.

Anf. 117 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Det ligger mycket i regeringens politik när det gäller att
främja förbindelserna med Baltikum. Vi lägger mycket stor vikt vid att så-
dana förbindelser kan upprätthållas på olika plan, och det har vi visat på
skilda sätt.

Frågan gäller nu om vi kan ge statligt bidrag till ett privat rederi för just
den här färjetrafiken. Jag har konstaterat att gällande regler inte medger att
regeringen hjälper till på det sättet. Det finns ett antal rederier som har be-
drivit färjetrafik mellan Sverige och Baltikum och även mellan Sverige och
Polen. En del av dem har hamnat i svårigheter och tvingats förändra sin verk-
samhet. 1 några fall har de tvingats lägga ned den. Det är naturligtvis förenat
med mycket stora principiella komplikationer att ge ett direkt statligt stöd
till dem.

Nu pekar Lars Sundin på det egentliga problemet, nämligen att resande-
frekvensen har minskat. Vad som krävs är naturligtvis att på olika sätt stimu-
lera till ett ökat resande. Det är de personliga kontakterna som är viktiga.
Lars Sundin och jag kan väl vara överens om att alla här på olika sätt bör
medverka till att via organisationer, fackförbund m.fl. stimulera till ett ökat
resande och på det sättet lägga grunden för en fortsatt färjetrafik, i detta fall
mellan Stockholm och Tallinn.

Anf. 118 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Kommunikationsministern säger att det ligger mycket i rege-
ringens Baltikumpolitik. Min fråga är vilka konkreta åtgärder, förutom
dessa förhoppningar, som regeringen är beredd att vidta i denna exceptio-
nella situation. Denna färjelinje är ju livlinan till friheten för balterna i all-
mänhet och för esterna i synnerhet.

Jag har föreslagit två konkreta åtgärder, nämligen att regeringen skall
uppmana offentliga organ att förlägga konferenser ombord på färjan och att
ge rederiet bidrag ur Osteuropaanslaget. Är inte det två konkreta åtgärder
som regeringen kan fundera på?

Anf. 119 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag tycker det är viktigt att inte ifrågasätta motiv och vilja i
detta sammanhang. Jag ifrågasätter inte Lars Sundins och folkpartiet libera-
lernas vilja att göra insatser. Vi har alla ett gemensamt intresse av att den
här färjetrafiken kan upprätthållas för att stimulera till personliga kontakter

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

men även till andra former av kontakter. Jag har själv varit med om att inviga
en flyglinje till Tallinn och en flyglinje mellan Köpenhamn och Riga. Det var
utomordentligt stimulerande att få vara med om det. Till min glädje upprätt-
hålls också flygtrafiken. På samma sätt hoppas jag att också färjetrafiken
skall kunna upprätthållas.

När emellertid Lars Sundin försöker fresta mig till att ta initiativ som står
i strid med gällande regler om färjestöd och samtidigt uppmanar mig att
beordra offentliga organ att förlägga konferensverksamhet ombord på fär-
jorna, då går han litet för långt. Det vore på gränsen till ministerstyre att
göra något sådant.

Anf. 120 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Jag är tvingad att konstatera att regeringen tydligen inte har
några konkreta planer på att hjälpa Estline i fortsättningen. Det är bråttom
att göra det om rederiet skall kunna fortsätta med sin verksamhet på den här
linjen.

Anf. 121 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag förstår nu att Lars Sundin är ute efter att ifrågasätta vår
goda vilja. I det här fallet tycker jag det är mycket trist. Här tror jag nämli-
gen att alla besjälas av en mycket god vilja. Vi får försöka hjälpas åt att finna
metoder som är förenliga med de beslut som riksdagen har fattat. Man skall
inte fresta regeringen att införa ett rederistöd som står i strid med de regler
som har fastställts av riksdagen. Vi får alltså försöka att hjälpas åt att på in-
formella vägar stimulera den här verksamheten.

Lars Sundin började med att säga att den här linjen är en dålig affär för
rederiet. Nu har vi inte insyn i rederiernas affärshemligheter. Men jag har
läst att rederiet Nordström & Thulin AB, som äger färjorna på denna linje,
har gått bra på senare tid. Hur just den här färjelinjen bär sig vet jag inte
med exakthet.

Anf. 122 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Jag är inte ute efter att ifrågasätta någons vilja, utan att för-
söka hitta vägar för att rädda färjelinjen mellan Stockholm och Tallinn. Jag
konstaterar att regeringen för närvarande inte tänker vidta några konkreta
åtgärder. Man hoppas att resandeströmmen skall vända uppåt. Den för-
hoppningen kan jag i och för sig dela, men rederiet kan behöva hjälp dessför-
innan. Situationen i Baltikum har som bekant inte stabiliserats.

Anf. 123 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag är tacksam för uppslag och tips om på vilka sätt Sverige
kan hjälpa till inom ramen för de regler och förordningar som riksdagen har
fattat beslut om. Regeringen får inte göra sig skyldig till det som brukar kal-
las för ministerstyre. Jag är således mottaglig för alla möjliga tips som inte
strider mot reglerna och är beredd att förmedla dem till berörda organ.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1990/91:412 om industrin i Västerbotten och tran-
sportstödet, m.m.

Anf. 124 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Maggi Mikaelsson har frågat industriministern vilka åtgär-
der han är beredd att vidta för att garantera förutsättningarna för industriell
överlevnad och utveckling i Västerbotten.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

I budgetpropositionen år 1991 har föreslagits en förändring av transport-
stödet som innebär en delvis regionalisering av stödet. Förslaget innebär att
stödet koncentreras till företagen i Norrlands inland för vilka det har störst
betydelse. Cirka en tredjedel av medlen kommer, i stället för att fördelas
centralt, att fördelas av länsstyrelserna i de fyra nordligaste länen för stöd-
och utvecklingsprojekt inom transportområdet. En del av dessa frigjorda
medel kan också användas för att kompensera vissa företag i bl.a. Västerbot-
ten till följd av de ändrade reglerna.

Beträffande SJs järnvägsvagnar har jag inhämtat att SJ och Ålö-Maskiner
inom de närmaste veckorna skall träffas för att diskutera formerna för fort-
satta järnvägstransporter.

Jag anser det angeläget att på olika sätt främja långväga godstransporter
på järnväg, och jag vill i det sammanhanget erinra om de mycket stora sats-
ningar som nu görs för en utbyggd infrastruktur och förbättrade kommuni-
kationer. Det nyligen presenterade programmet för tillväxtfrämjande åtgär-
der, främst investeringar i vägar och järnvägar, kommer att gynna industrin
i hela landet.

Anf. 125 MAGGI MIKAELSSON (v):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret.

Anledningen till att jag har ställt frågorna är självklart att det råder en
allvarlig situation nu i hela Sverige men framför allt i Norrland och inlandet.
Jag tycker att det är oansvarigt av regeringen att komma med förslag om att
förändra transportstödet just i ett läge där arbetslösheten ökar. Företaget
Ålö-Maskiner ligger i det område som kommer att drabbas av försämrat
transportstöd. Ålö-Maskiner är ett speciellt företag. Man har satsat på att
anpassa lokaler och produktion till att företaget ligger intill järnvägen några
mil utanför Umeå. Man arbetar mycket för att kunna exportera de produk-
ter som tillverkas, nämligen lyftare till traktorer och andra lastfordon.

Problemet är att företaget har anpassat och byggt upp sin verksamhet till
industrispåret. Företaget har tillsammans med Umeå kommun självt byggt
och betalat spåret. När spåret äntligen är klart säger SJ att där skall inte kö-
ras några fler tåg. SJ har inte råd med växling, växlingslok och växlingsperso-
nal.

Det allvarliga med att försämra transportstödet på detta sätt är att det ger
fel signaler även till andra företag. De blir tveksamma till att lokalisera sig
till dessa områden.

Bristen när det gäller transportstödet gör att man överväger att använda
landsvägarna och lastbilarna för transporterna. Av statsrådets svar kan man

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar pä frågor

tro att formerna för fortsatta järnvägstransporter håller på att diskuteras. De
uppgifter jag har fått handlar om diskussioner om formerna för fortsatta
transporter, men det är ingen garanti för att det blir på järnväg. Det är olyck-
ligt om ytterligare godstransporter skall överföras till landsväg i Västerbot-
ten. Redan i dag har flera hundra vagnslasttransporter fått överföras till
transporter på landsväg.

Anf. 126 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Maggi Mikaelsson börjar först med att tala om problemen i
Västerbottens inland. Sedan övergår hon till att kritisera förändringarna i
transportstödet. Jag vill bara påpeka att det är för att koncentrera insatserna
mot inlandet och de företag som bäst behöver stödet som förslag om föränd-
ringar i transportstödet har lagts fram.

Det är inte, som ofta har sagts i debatten, fråga om att slopa eller halvera
transportstödet, utan beloppet är detsamma med undantag för att person-
och datastödet har tagits bort. Men om det har det inte rått några delade
meningar.

När det gäller godstransportstödet innebär förslaget en förändring i för-
delningen så att en ganska stor pott av det skulle lämnas till de fyra nordli-
gaste länen att fritt hantera och dela ut på det sätt som de finner vara mest
lämpat för att stimulera företagen. Jag vill betona detta då det har förekom-
mit en debatt som har förvrängt bilden på ett betänkligt sätt.

Vidare har vi den konkreta frågan om Ålö-Maskiner. Redan en tid innan
frågan ställdes hade jag direkt kontakt med företaget i fråga, och jag har
även orienterat mig om hur SJ ser på detta. Jag kan bara bekräfta att par-
terna har för avsikt att inom de närmaste dagarna träffas för att diskutera
formerna för transporterna. Självfallet är det när Ålö-Maskiner och SJ träf-
fas fråga om hur järnvägstransporterna fortsättningsvis kan ske. Det har na-
turligtvis ingenting med förändringarna i transportstödet i sig att göra. Detta
är en transportteknisk fråga som företaget skall diskutera med SJ. Jag hop-
pas verkligen att de hittar en lösning. Jag instämmer i att det naturligtvis är
av stort värde i flera avseenden om järnvägstransporterna kan fortsätta.

Anf. 127 MAGGI MIKAELSSON (v):

Herr talman! Problemet för Ålö-Maskiner är att två saker har inträffat
samtidigt. Det ena är det förändrade transportstödet. Av propositionen
framgår det att länsanslaget inte kommer att kunna användas på samma sätt
som tidigare. Det står i propositionen att transportutvecklingsbidrag skall
användas för utvecklingsinsatser. Men såvitt jag har förstått skall man inte
använda det på samma sätt som tidigare, nämligen som ett fraktstöd.

Det andra som har inträffat gäller SJ och godstransporterna. Från SJ sägs
att detta inte är lönsamt, eftersom man inte har råd att hålla dessa växlings-
lok. Det är ju bra om dessa diskussioner förs. Men hittills har SJ via sitt expe-
ditionsföretag skött om transporterna. Risken är då stor att dessa transpor-
ter kommer att överföras till lastbil. Det är en uppgift jag har fått.

Anf. 128 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Med eller utan fraktstöd strävar företagen naturligtvis efter
så billiga transporter som möjligt och väljer de alternativ som tekniskt och

ekonomiskt passar bäst. Därför är det naturligtvis viktigt att företagen i fråga
diskuterar med transportörerna hur transporterna skall utformas. Det kan
ju inte vi här i kammaren avgöra. Jag vill bara göra den principiella deklara-
tionen att jag tycker att det är angeläget att man så långt som möjligt utnytt-
jar järnvägstransporter för långa och tunga transporter. Vi gör därför stora
ansträngningar för att ytterligare bygga ut infrastrukturen och skapa förut-
sättningar för fortsatta järnvägstransporter även från övre Norrland.

Jag vill även säga att det inte alls är uteslutet att använda pengar ur den
föreslagna fria potten till fraktstöd. Det framgick av mitt första svar på frå-
gan.

Anf. 129 MAGGI MIKAELSSON (v):

Herr talman! Det sista tycker jag var positivt att höra. Jag tror att det har
skett en missuppfattning i detta sammanhang, nämligen att man kan an-
vända den fria potten till fraktstöd på samma sätt som tidigare. Det är ju bra
om det är på det sättet.

Självfallet kan vi inte stå här i riksdagen och bestämma vilket transportme-
del som Ålö-Maskiner skall använda. Men vad man har gjort i riksdagen,
och som vi har varit mycket kritiska till, är att man har överlåtit till rege-
ringen att bestämma SJs lönsamhetskrav. Detta leder till att SJ gång på gång
minskar sina godstransporter när det gäller vagnslasttransporterna. Kommu-
nikationsministern vet också att man i Västerbotten har dragit in flera
hundra vagnslaster per år under de senaste åren och i stället överfört dessa
transporter till landsväg.

För att SJ skall kunna överleva måste man även se till de små transpor-
terna och de korta transportvägarna som en del av det hela. Det blir ju inte
någon älv om man inte har små biflöden. Jag tror att man måste se det på
det sättet. Under de senaste veckorna har det skett många varsel av lokför-
are just i Västerbotten, och man förstår då att SJs transporter måste minska.

Anf. 130 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Riksdagen har inte överlåtit åt regeringen att bestämma SJs
lönsamhetskrav. Riksdagen har uttalat vilka krav som man ställer på SJ när
det gäller att utveckla sin trafik utifrån en företagsekonomisk utgångspunkt
när det gäller själva trafiken.

Jag har här i kammaren och i ett otal andra sammanhang sagt att vi sub-
ventionerar järnvägssystemet med omkring 4,5 miljarder kronor per år. Det
är alltså stora insatser vi gör vid sidan av det företagsekonomiskt motive-
rade.

Anf. 131 MAGGI MIKAELSSON (v):

Herr talman! Kommunikationsministern säger att man subventionerar
järnvägssystemet. Finns det motsvarande siffror på subventionerna till
landsvägssystemet och godstransporter på landsväg? Det skulle vara intres-
sant att veta.

Jag skulle vilja återkomma till transportstödet. Det framgår också av pro-
positionerna att dessa förändringar görs som ett led i en harmonisering till
EG. Det står att det är osäkert om man kan använda den typ av transport-

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

stöd som vi har i dag vid ett närmande till EG. Det inger oro för framtiden
för dem som fortfarande har transportstöd. Det skulle vara intressant att få
ta del av kommunikationsministerns syn på detta. Finns det risk för föränd-
ringar och indragningar i även det transportstöd som ges till övriga delar av
Norrlands inland?

Anf. 132 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Visserligen har vi hela natten på oss, men vi kanske ändå
inte skall ta all tid i anspråk och utvidga debatten till alla möjliga frågeområ-
den. Jag vill bara konkret svara på frågan om subventioner av landsvägs-
transporter. Det är faktiskt så att staten drar in ca 40 miljarder kronor från
landsvägstrafiken. Staten ger i år ca 10 miljarder till investeringar i drift och
underhåll av det vägnät som trafiken i fråga använder sig av. Jag bara näm-
ner dessa siffror till viss betraktelse.

Anf. 133 MAGGI MIKAELSSON (v):

Herr talman! Det må hända att vi inte skall hålla på så länge.

Siffror kan man diskutera länge. Men de siffror som kommunikationsmi-
nistern nämnde inkluderar inte miljökonsekvenserna och kostnader för de
miljöskador som landsvägstrafiken orsakar. Det får vi ta upp vid något annat
tillfälle.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att för företagen i Västerbotten, i kust-
landet och i inlandet, är oron stor inför framtiden när det gäller SJs verksam-
het. Det handlar bl.a. om den tvärbana som vi har diskuterat tidigare men
som jag inte skall gå närmare in på i dag. Likadant är det i fråga om trans-
portstödet, som i det här fallet gäller kustlandet och kustområdena. Många
stora industrier och företag finns vid kusten. De är i dag beroende av det
stöd som de får. Det är olyckligt om man ger olika signaler till nya företag
som vill etablera sig i norra Sverige. Det skapar osäkerhet och en oro, som
gör att de kanske tvekar och etablerar sig någon annanstans.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1990/91:422 om prissättningen på Gotlandsre-
sorna

Anf. 134 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Ulla Pettersson har, mot bakgrund av kraftigt ökade priser i
Gotlandstrafiken, frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att
människor i normala inkomstlägen även i fortsättningen skall kunna resa till
och från Gotland.

I årets budgetproposition har regeringen föreslagit att 69 milj. kr. skall an-
slås till färjetrafikstöd till och från Gotland. Detta är en ökning med 29 milj,
kr. i förhållande till innevarande budgetårs anslag. Ökningen beror främst
på ett väntat intäktsbortfall på grund av minskat resande samt på ökade bun-
kerpriser och räntekostnader.

Enligt vad jag erfarit håller transportrådet och Gotlandslinjen tillsammans

på att se över rabattsystemet för sommaren 1991. Jag bedömer det, mot bak-
grund av de speciella förhållanden som gäller i fråga om Gotlandstrafiken,
som angeläget att nu pröva ett rabattsystem som kan bidra till att främja
sommarens turism på Gotland.

Anf. 135 ULLA PETTERSSON (s):

Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för ett svar som jag
tycker ändå andas en viss förståelse för de problem som vi har när det gäller
Gotlandstrafiken. Jag tolkar det som så att kommunikationsministern är be-
redd att stödja de överenskommelser som kan komma att träffas mellan
transportrådet och Gotlandslinjen.

Det låter mycket att kostnaderna för staten ökar med 29 miljoner. Det
innebär inte på något sätt att vi som reser får någon lättnad på priserna.
Tvärtom har vi sedan årsskiftet fått kostnadsfördyringar med närmare 35 %.
Det är inte så att gotlänningar alltid reser för nöjes skull. Vi lever på att trafi-
ken fungerar. Turismen är en av våra huvudnäringar. När det är så som det
är i dag att en tvåbarnsfamilj som vill hyra en stuga på Gotland får punga ut
med 2 200 kr. under förutsättning att de kan åka till lågpris och ta sin bil med
sig, innebär det bekymmer för oss.

Statsrådet talar om att minskat resande är ett av skälen till att behovet av
insatser i Gotlandstrafiken ökar. Jag måste därför ställa frågan om det inte
är en litet märklig ordning att statsbidrag ökar bl.a. av det skälet att man får
ett minskat resande - och man kan lugnt utgå från att folk reser mindre när
det har blivit dyrare - samtidigt som man fastställer ett biljettpris som är så
mycket högre. Det blir en ond cirkel, som jag tycker är märklig.

Anf. 136 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Först vill jag till Ulla Pettersson säga att hennes tolkning att
jag har förståelse för dessa problem är riktig. Jag har ägnat mycken tid åt att
gå igenom den situation som nu råder vad gäller priser för olika resandegrup-
per och olika typer av prissystem som är i kraft. Jag förstår att detta skapar
vissa problem, och Gotland är ju i hög grad beroende av turismen. Mot den
bakgrunden har jag här pekat på det arbete som pågår för att inför somma-
ren komma fram till ett rabattsystem. Jag har även understrukit att jag finner
det angeläget att man kan komma fram till ett sådant rabattsystem och att
ett sådant kan prövas.

Det är riktigt, som Ulla Pettersson påpekar, att det finns en risk för att
man hamnar i en ond cirkel med högre priser och därmed lägre resande, vil-
ket får till följd att priser och subventioner måste öka ytterligare. Därför bör
det i ett rätt utformat rabattsystem finnas möjlighet till stimulanser av ett
resande som helt eller delvis kompenserar det intäktsbortfall som det lägre
biljettpriset leder till.

Det är väl i den riktningen som man i första hand behöver söka sig när
man diskuterar rabattsystemet.

Anf. 137 ULLA PETTERSSON (s):

Herr talman! Som jag sade - och det vill jag gärna betona - uppfattar vi
nog också att vi i dag får en förståelse på kommunikationsdepartementet för

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Svar på frågor

dessa frågor. Jag vill dock påstå att vi redan är inne i den onda cirkel som
Georg Andersson talar om.

Även om vi två nu är ”sista paret ut” skall vi väl inte dra ut på tiden med
denna debatt. Jag vill ändå gärna ställa en liten fråga till, som inte bara hand-
lar om sommartrafiken.

Om en sommarstugeägare i dag reser till Gotland för att se hur sommar-
stugan har klarat sig, kostar det en dryg tusenlapp om han väljer att ta bilen
med sig. Så mycket hade det inte kostat om han hade haft stugan någon an-
nanstans. Han får visserligen sova ett par timmar på köpet, men han får vara
beredd att dela hytt med tre helt okända individer på båten.

Med risk för att bli litet tjatig - det är inte första gången jag från denna
talarstol säger att vattnet är vår landsväg - vill jag ändå ställa följande fråga:
Är kommunikationsministern beredd att långsiktigt hjälpa oss att komma
fram till en lösning, som gör att det inte kostar mera att resa till Gotland än
att resa till något annat ställe var som helst i landet i övrigt?

Anf. 138 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Det finns som bekant ett avtal för den koncessionstrafik som
nu bedrivs. Detta avtal har tillkommit efter många diskussioner och är lång-
siktigt. Det är inte lätt att se några möjligheter till snabba förändringar i den
konstruktionen. Men det är naturligtvis viktigt att man nu noga följer denna
utveckling och prövar alla möjligheter att, som Ulla Pettersson är inne på,
långsiktigt klara transport- och fraktproblemen i trafiken till och från Got-
land. Även om vi inte schablonmässigt kan likställa vattenvägarna med
landsväg, måste vi ändå se till att man på ett tillfredsställande sätt kan tillgo-
dose också den enskilde resenärens behov.

Vad jag nu har pekat på är den situation som turismen på Gotland befinner
sig i i detta akuta läge.

Anf. 139 ULLA PETTERSSON (s):

Herr talman! Jag var inte alls ute efter något snabbt svar. Jag tyckte mig
ana en god vilja i svaret. Om vi gemensamt studerar frågan skall vi nog
komma överens på lång sikt. Låt mig slutligen bara skicka med en önskan
om att åtgärderna inför årets turistsituation kommer så snart som möjligt.
Gotlands turistnäring behöver ett snabbt besked.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Bordläggning

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1990/91:84 Ändring i lagen (1976:661) om immunititet och privilegier i vissa
fall (EBRD)

1990/91:96 Statsbidrag till missbrukarvård och ungdomsvård m.m.

22 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 19 februari

1990/91:152 av Rolf L Nilson (v) till industriministern om bilindustrin:

Svensk bilindustri är i dag i kris. Det är troligt att denna kris består och
djupnar. Orsakerna till denna kris kan sökas i ökade strukturella och kon-
junkturella problem. För svensk biltillverkning sammanfaller nu dessa pro-
blem och får till resultat att den svenska bilindustrin är hårt drabbad.

Krisen inom bilindustrin har i dag hittills inneburit nedläggningar med en
minskning av arbetstillfällena med 3 000-4 000. På relativt kort sikt hotas
20 000 arbeten. Bilindustrin och dess underleverantörer finns på orter där
det i dag är svårt att snabbt få fram alternativa verksamheter. Kramfors,
Malmö, Kristinehamn, Karlskrona är aktuella orter där svårigheter förelig-
ger att skapa alternativ till de produkter och arbetstillfällen som dagens bilin-
dustri kan erbjuda.

Japanska bilföretag planerar och genomför nu kraftiga investeringar bl.a.
i Europa som kommer att öka existerande produktionskapacitet med ca 1
miljon enheter och det i ett läge när det redan finns en överkapacitet i världs-
produktionen på ca 1 miljon enheter. En rimlig slutsats blir då att traditionell
svensk biltillverkning kommer att möta större svårigheter.

Problemet med utsläppen av koldioxid - som ej stoppas av katalysatorer -
har under det senaste året framstått som ett allvarligare hot mot det globala
klimatet än vad den internationella forskarexpertisen tidigare trott. Efter-
som biltrafiken står för en stor - 35 % - och ökande andel av dessa utsläpp
måste åtgärder snarast vidtas för att bryta denna tendens. För att klara detta
problem måste vi kraftigt minska bruket av fossila bränslen.

Svensk industri behöver nya avancerade, miljöanpassade produkter

De åtgärder som regeringen har genomfört har inte på något påtagligt sätt
påverkat bilindustrins struktur och produktion. I vissa fall har åtgärderna
visat sig vara helt felaktiga, t.o.m. inom en så kort tidrymd som på ett halvår,
t.ex. miljardstödet till SAABs fabrik i Malmö.

Vänsterpartiet accepterar inte miljardstöd till multinationella företag som
inte klarar förnyelsekraven och som envist håller fast vid föråldrade proces-

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

ser och produkter. Detta bidrar till att försena utvecklingen av vår industri,
till men för både produktiviteten och miljön. Industrin har huvudansvaret
men samhället måste ställa krav och ge industrin hjälp - inom rimliga grän-
ser - med att klara initialsvårigheter i nödvändiga omstruktureringsproces-
ser.

En utredning av förutsättningarna för tillverkningar av ekologiskt bättre
anpassade produkter är därför nödvändig. Den bör genomföras av en kom-
mitté med företrädare för politiska partier, internationella kommunikations-
experter, representanter från miljöorganisationer samt personer med hög
kompetens inom teknik och ekonomi. Däremot bör inte personer med in-
tressen i bilindustrin ingå i kommittén.

Sverige skall som ett högteknologiskt och rikt land ta sitt internationella
ansvar för att utveckla alternativ till produkter som ej kan accepteras. Erfa-
renheter visar att det behövs politiska krav om miljöanpassade lösningar
skall tas fram. Det leder till produkter med goda framtida exportmöjligheter.

Det finns inom många mindre högteknologiska företag med en hög kom-
petens, visioner om andra transportsystem och därmed andra produkter.
Det handlar om en förfining av transporterna och högre anpassning till olika
krav. Det handlar om andra drivmedel, om olika fordonstyper utifrån sta-
dens behov och landsbygdens. Det gäller andra system för att organisera
transporter. Det rör teknik där gränserna suddas ut mellan kollektiva färd-
medel och enskilda. Det är utveckling av datakommunikationer som ersätter
fysiska transporter. Återvinning, enkelhet och resurshushållning genomsy-
rar både produkt och tillverkning. Det är avancerade system som samtidigt
klarar miljö- och transportekonomiska krav.

Dagens svenska ungdomar vill även ha arbeten som är personligt utveck-
lande och stimulerande och där arbetsmiljön inte utgör en hälsofara och där
könen har samma förutsättningar. Längre och högre utbildning som gynnar
utvecklingen av mer avancerade industriprocesser tillfredsställer både kra-
ven på meningsfulla arbeten och internationellt konkurrenskraftiga produk-
ter.

Alla dessa utvecklingstendenser - tillsammans med det faktum att vårt
jordbruk skall användas till produktion av bl.a. miljövänliga drivmedel -
sammanfaller i ett starkt krav att Sverige skall utveckla nya typer av miljö-
vänliga transportmedel.

Det kan vara en liten stadsbil, energieffektiv, etanoldriven, rostfri, hållbar
och tillverkad så den lätt kan återvinnas. Efterfrågan på moderna, miljöan-
passade kollektiva färdmedel kommer att öka. Det kan vara automatiska
spårbundna system för tätorterna, som kan kombineras med enskilda enhe-
ter. Det är olika typer av bussar med nya tekniska lösningar och drivmedels-
system. Det är utveckling av snabbtågssystemet.

Den produktionskapacitet som ej behövs till fordonstillverkning skall in-
riktas på andra Verkstadstekniska områden som har positiva framtidsutsik-
ter, t.ex. nya anläggningar för energiframställning, marina verksamheter,
rymd- och materialteknik.

Vänsterpartiet accepterar inte den slumpmässiga omstrukturering som nu
sker av bilindustrin. Denna brist på planering drabbar dels miljön, dels män-
niskor med små valmöjligheter.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga industriministern:

1. Anser regeringen fortfarande att de insatser som gjorts är tillräckliga för
att stödja utvecklingen av alternativ produktion i de orter som drabbas av
bilindustrins kris?

2. Kan regeringen tänka sig att nu tillsätta en snabbutredning av den
svenska bilindustrin i enlighet med vad som skisseras i denna interpella-
tion?

23 § Anmälan om fråga

Anmäldes att följande fråga framställts

den 19 februari

1990/91:428 av Ingegerd Anderlund (s) till bostadsministern om brandsäker-
heten vid alternativa boendeformer:

År 1988 gjorde riksdagen med anledning av ett motionsförslag ett tillkän-
nagivande om behovet att utreda vissa frågor angående brandsäkerheten vid
alternativa boendeformer.

I dag är en del av dessa boendeformer klassade enligt brandskyddet som
vanliga bostadshus. Det innebär att kommunerna inte är skyldiga att ordna
brandskydd som trygghetslarm, brandvarnare och rökdetektorer. Persona-
len får ingen utbildning i utrymningsfrågorna osv.

Min fråga till bostadsminister Ulf Lönnqvist är:

Vad har hänt i frågan?

24 § Kammaren åtskildes kl. 20.20.

Förhandlingarna leddes

av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen
kl. 16.27,

av andre vice talmannen därefter t.o.m. 18§ anf. 129 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

STAFFAN HANSSON

/Gunborg Apelgren

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

Innehållsförteckning

Tisdagen den 19 februari

1 § Justering av protokoll................................. 1

2§ Remissdebatt (prop. 1990/91:90 En god livsmiljö)........... 1

Annika Åhnberg (v)

Ivar Virgin (m)

Claes Roxbergh (mp)

Sören Norrby (fp)

Lars Ernestam (fp)

Karl Erik Olsson (c)

Miljöminister Birgitta Dahl (s)

Förste vice talmannen (om debattiden)

3 § Hänvisning av ärende till utskott......................... 27

Meddelande om dagens frågestund.......................... 27

Förste vice talmannen

Ajournering........................................... 27

Återupptagna förhandlingar............................... 27

4§ Svar på frågorna 1990/91:379 och 397 om rättssäkerheten i asyl-
ärenden ......................................... 27

Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Maria Leissner (fp)
Jan-Olof Ragnarsson (v)

5 § Svar på fråga 1990/91:380 om Bulgarienturkarna som arbetskraft-
sinvandrare....................................... 31

Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)

Maria Leissner (fp)

6§ Svar på fråga 1990/91:405 om praxis i asylärenden rörande bal-

tiska flyktingar.................................... 33

Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)

Gullan Lindblad (m)

7 § Svar på fråga 1990/91:409 om asyl för homosexuella flyktingar . . 35

Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)

Barbro Westerholm (fp)

8§ Svar på fråga 1990/91:421 om tidpunkten för beslut i asylärenden

rörande sovjetiska judar............................. 37

Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)

Maria Leissner (fp)

9§ Svar på fråga 1990/91:387 om folkbokföringsreformen........ 38

Statsrådet Erik Åsbrink (s)

Torgny Larsson (s)

Svar på fråga 1990/91:414 om momsen på färdtjänst......... 40

Statsrådet Erik Åsbrink (s)

Barbro Sandberg (fp)

Svar på fråga 1990/91:407 om finansieringen av utlovad kompen-

Prot. 1990/91:66

19 februari 1991

sation till pensionärer............................... 43

Socialminister Ingela Thalén

Marianne Andersson i Vårgårda (c)

Svar på fråga 1990/91:411 om stiftelsen Noaks ark.......... 45

Socialminister Ingela Thalén (s)

Gullan Lindblad (m)

Svar på fråga 1990/91:423 om rättspsykiatriska kliniken i Lund 46
Socialminister Ingela Thalén (s)

Birthe Sörestedt (s)

Svar på fråga 1990/91:420 om kommunala avfallsplaner...... 49

Miljöminister Birgitta Dahl (s)

Lennart Brunander (c)

Svar på frågorna 1990/91:375,376 och 377 om de svenska skydds-
maskerna ........................................ 50

Försvarsminister Roine Carlsson (s)
Pär Grandstedt (c)
Hugo Bergdahl (fp)

Svar på fråga 1990/91:381 om kriget vid Persiska viken och påver-

kan på miljön..................................... 54

Försvarsminister Roine Carlsson (s)

Viola Claesson (v)

Svar på fråga 1990/91:388 om Ing 1...................... 55

Försvarsminister Roine Carlsson (s)

Ylva Annserstedt (fp)

Svar på fråga 1990/91:408 om färjeförbindelserna mellan Sverige

och Estland ...................................... 58

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

Lars Sundin (fp)

Svar på fråga 1990/91:412 om industrin i Västerbotten och tran-

sportstödet, m.m................................... 61

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

Maggi Mikaelsson (v)

Svar på fråga 1990/91:422 om prissättningen på Gotlandsresorna 64

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

Ulla Pettersson (s)

Bordläggning...................................... 67

Anmälan om interpellation

1990/91:152 av Rolf L Nilson (v)-om bilindustrin.......... 67

Anmälan om fråga

1990/91:428 av Ingegerd Anderlund (s) om brandsäkerheten

vid alternativa boendeformer....................... 69

gotab 98130, Stockholm 1991

Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:66 Tisdagen den 19 februari

Riksdagens protokoll

1990/91:66

Kl. 14.30-16.27

18.00-20.20

1 § Justering av protokoll

2§ Remissdebatt

3 § Hänvisning av ärende till utskott

Meddelande om dagens frågestund

Ajournering

Återupptagna förhandlingar

4 § Svar på frågorna 1990/91:379 och 397 om rättssäkerheten i asyl-ärenden

5§ Svar på fråga 1990/91:380 om Bulgarienturkarna som arbets-kraftsinvandrare

6§ Svar på fråga 1990/91:405 om praxis i asylärenden rörande bal-tiska flyktingar

7 § Svar på fråga 1990/91:409 om asyl för homosexuella flyktingar

8 § Svar på fråga 1990/91:421 om tidpunkten för beslut i asylärendenrörande sovjetiska judar

9§ Svar på fråga 1990/91:387 om folkbokföringsreformen

10 § Svar på fråga 1990/91:414 om momsen på färdtjänst

11 § Svar på fråga 1990/91:407 om Finansieringen av utlovad kom-pensation till pensionärer

12 § Svar på fråga 1990/91:411 om stiftelsen Noaks ark

13 § Svar på fråga 1990/91:423 om rättspsykiatriska kliniken i Lund

14 § Svar på fråga 1990/91:420 om kommunala avfallsplaner

15 § Svar på frågorna 1990/91:375, 376 och 377 om de svenskaskyddsmaskerna

16 § Svar på fråga 1990/91:381 om kriget vid Persiska viken och på-verkan på miljön

17 § Svar på fråga 1990/91:388 om Ing 1

18 § Svar på fråga 1990/91:408 om färjeförbindelserna mellanSverige och Estland

19 § Svar på fråga 1990/91:412 om industrin i Västerbotten och tran-sportstödet, m.m.

20 § Svar på fråga 1990/91:422 om prissättningen på Gotlandsre-sorna

21 § Bordläggning

22 § Anmälan om interpellation

23 § Anmälan om fråga

Tisdagen den 19 februari

4 § Svar på frågorna 1990/91:379 och 397 om rättssäkerheten i asyl-
ärenden

5§ Svar på fråga 1990/91:380 om Bulgarienturkarna som arbets-
kraftsinvandrare

6§ Svar på fråga 1990/91:405 om praxis i asylärenden rörande bal-
tiska flyktingar

8 § Svar på fråga 1990/91:421 om tidpunkten för beslut i asylärenden
rörande sovjetiska judar

11 § Svar på fråga 1990/91:407 om Finansieringen av utlovad kom-
pensation till pensionärer

15 § Svar på frågorna 1990/91:375, 376 och 377 om de svenska
skyddsmaskerna

16 § Svar på fråga 1990/91:381 om kriget vid Persiska viken och på-
verkan på miljön

18 § Svar på fråga 1990/91:408 om färjeförbindelserna mellan
Sverige och Estland

19 § Svar på fråga 1990/91:412 om industrin i Västerbotten och tran-
sportstödet, m.m.

20 § Svar på fråga 1990/91:422 om prissättningen på Gotlandsre-
sorna