Riksdagens protokoll
1990/91:61

Tisdagen den 12 februari

Kl. 14.30-16.19

18.00-18.39

Protokoll

1990/91:61

Välkomsthälsning till gästande lettisk delegation

Anf. 1 TALMANNEN:

Vår riksdag gästas denna vecka av en delegation från det lettiska parla-
mentet. Jag hälsar delegationen från Lettland välkommen till Sverige och
Sveriges riksdag.

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 6 februari.

2§ Svar på fråga 1990/91:364 om åtgärder mot doping

Anf. 2 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Lennart Brunander har frågat mig när regeringens proposi-
tion om skärpt lagstiftning mot dopinghandel och utökning av det kriminali-
serade området kommer.

Frågan bereds för närvarande i regeringskansliet.

Anf. 3 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag tackar för svaret, även om det var så kort som ett svar
kan bli - sex ord.

Jag hade själv kunnat räkna ut att frågan bereds i regeringskansliet. En
utredning om skärpt lagstiftning mot doping blev klar för mer än ett halvår
sedan. Min fråga gällde egentligen hur länge regeringen tänker bereda
denna fråga innan det kommer ett förslag.

Missbruket av doping i Sverige ökar. Det går att se på olika sätt; framför
allt tar tullen mer och mer i beslag. Vi har nu inte en lagstiftning som är till-
räckligt skärpt för att klara denna situation. Utredningen hade i uppdrag att
lägga förslag om detta, och gjorde också så. Utredningens förslag har varit
ute på remiss, och de flesta, för att inte säga alla, remissinstanser har varit
positiva till förslaget. Idrottens representanter är också positiva. De är nu
besvikna för att det inte händer något. De lägger själva ner ett stort arbete
för att stoppa missbruket av dopingpreparat.

Svar på frågor

1 Riksdagens protokoll 1990191:61

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar pä frågor

Nu sprids nyttjandet av dessa preparat inte bara till idrottare och elitid-
rottsman utan också till motionärer. Det är djupt allvarligt, och det är
mycket svårt att hantera om det inte finns en lagstiftning som är tillräckligt
stark. Sverige har skrivit på en internationell konvention, där man åtar sig
att vidta åtgärder för att förbättra situationen, bl.a. genom att skärpa lag-
stiftningen. Jag skulle vilja ha ett litet mer preciserat besked från statsrådet
om hur länge regeringen tänker bereda frågan och när vi kan förvänta oss att
få ett förslag.

Anf. 4 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Lennart Brunander har alldeles rätt när han säger att detta
är en besvärlig fråga. Det är ett alldeles riktigt konstaterande att idrotten har
gjort fantastiska framsteg. Därmed kan man säga att idrotten på sitt sätt har
bidragit till att förbättra situationen. Brunanders beskrivning av situationen
i övrigt är också helt korrekt.

Frågan bereds i regeringskansliet, och det är svårt att just för dagen säga
om vi kan komma med ett förslag under våren. Men det är min förhoppning
att vi så snart som möjligt i samband med att vi kommer att behandla en del
andra frågor också kommer att lyfta fram frågan om doping.

Anf. 5 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Det är bra att statsrådet håller med mig i min beskrivning.
Men jag tycker att det skulle vara litet mer angeläget för regeringen att
komma fram med ett förslag. Vari ligger bekymren som skulle förhindra att
man går fram snabbare? En utredning har lagt fram ett förslag, där det finns
en klar beskrivning av en skärpning av lagstiftningen och på vilket sätt den
skulle kunna gå till. Det är förslag som har accepterats av tillfrågade remiss-
instanser. Varför tvekar regeringen att lägga fram ett förslag redan nu?

Anf. 6 Socialminister INGELA THALÉN (s):

I lerr talman! Det är inte fråga om tveksamhet från regeringens sida. Frå-
gan är ännu inte riktigt färdigberedd. Lennart Brunander beskriver situatio-
nen översiktligt. Hade jag också kunnat beskriva den så översiktligt skulle
jag ha gjort det. Det finns fortfarande en del frågor som behöver beredas
ytterligare, och det arbetet pågår inom regeringskansliet. I övrigt är jag helt
överens med Brunander om att frågan bör behandlas skyndsamt. Så förfar
vi också. Det är min uppfattning att vi så snart som möjligt skall komma med
ett förslag. Det är också min förhoppning att vi skall kunna göra det i anslut-
ning till att vi tar fram ett antal andra frågor på angränsande områden.

Anf. 7 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Statsrådet säger att man skall arbeta skyndsamt och att en
del frågor fortfarande inte är färdigberedda. Hade inte utredningen ett bra
förslag? Jag erkänner gärna att jag inte kan frågan så väl att jag kan beskriva
allt det som borde tas upp. Jag kan kanske inte heller bedöma om utred-
ningsförslaget var till fyllest i alla delar. Men uppenbarligen tycker inte rege-

ringen det. Remissinstanserna tyckte att förslaget var bra. Vad är det mer
regeringen vill göra, eller vad tvekar regeringen om?

Överläggningen var härmed avslutad.

3§ Svar på fråga 1990/91:372 om kompensation till pensionärer för
pris- och hyreshöjningar

Anf. 8 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Oskar Lindkvist liar frågat mig om vilka åtgärder regeringen
ämnar vidta för att kompensera speciellt pensionärer utan ATP för pris- och
hyreshöjningarna.

De kraftiga hyreshöjningar som beslutats har medfört ökade levnadsom-
kostnader vilket framför allt medfört ekonomiska svårigheter för pensionä-
rer med låg eller ingen ATP. I kommuner med relativt sett låga kommunala
bostadstillägg (KBT) har hyreshöjningarna ibland lett till att dessa pensio-
närsgrupper fått svårigheter att klara sig ekonomiskt. Mot denna bakgrund
har inom socialdepartementet pågått ett arbete med att analysera hur fram-
för allt hyreshöjningarna slår för pensionärer bosatta i olika kommuner. Så-
väl hyreshöjningarna som KBT-nivåerna varierar mellan kommunerna. Re-
geringen kommer inom kort att ta ställning till vilka åtgärder som kan be-
höva sättas in för att förbättra dessa pensionärers ekonomiska situation.

Anf. 9 OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret på min fråga. Jag är na-
turligtvis helt nöjd med de arbeten som pågår i socialdepartementet, och jag
utgår ifrån att det kommer att ske något så snabbt som det över huvud taget
är möjligt.

Jag har tagit upp denna fråga eftersom det är en stor politisk fråga. Det är
många pensionärer som har råkat i svårigheter. Vi fick höra för någon vecka
sedan av statsministern att det är 50 000—60 000 pensionärer som har råkat
i ekonomiska svårigheter på grund av att de inte är tillräckligt skyddade i den
viktiga skatteomläggningen.

Med all respekt för de uppgifter som åligger socialdepartementet är jag
som gammal och erfaren politiker i den svenska riksdagen ledsen och besvi-
ken över att räkneexperterna är så dåliga i finansdepartementet. Det går
alltså att skapa ett förslag till en skatteomläggning, som gynnar och är fördel-
aktig för de stora inkomsttagarna och kanske på sikt är viktig för den svenska
skattemoralen. Men man lyckas samtidigt skapa en skatteomläggning med
räkneexempel som innebär att de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna,
de som har byggt upp det svenska samhället, råkar i sådana svårigheter att
de måste söka socialhjälp hos kommunerna.

Jag förlitar mig på att Ingela Thalén och hennes medhjälpare skyndar på
ärendet. Det är viktigt att det sker något och att det sker snabbt.

Anf. 10 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Det är riktigt som Oskar Lindkvist säger att en grupp av de
sämst ställda pensionärerna uppenbarligen har drabbats i denna omlägg-

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

ning. Jag vill ändå påminna om att det inför omläggningen gjordes beräk-
ningar som sedermera har visat sig vara korrekta att den genomsnittliga kost-
nadsökningen på en artonmånadersperiod var 18%. KBT, statsbidrag och
pensionstillskott var på drygt 22%. Men egentligen är det ointressant vilka
nationella generella beräkningar som är gjorda, om verkligheten ändå visar
att ett antal av de pensionärer som uppbär kommunalt bostadstillägg inte får
en tillräcklig inkomst efter det att hyrorna har höjts och att bostadstilläggen
har betalats ut. Det är naturligtvis det som är skälet till att det nu görs sär-
skilda insatser.

Anf. 11 OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Det som socialministern sade är alldeles korrekt. Där har vi
hela problemet.

Jag är irriterad, lika väl som andra ledamöter av denna kammare, bero-
ende på att de felberäkningar och felbedömningar som har gjorts drabbar
framför allt de grupper i det svenska samhället som är förtjänta av att få en
bra behållning i denna viktiga skatteomläggning.

Efter hand som reformen fortskrider är jag övertygad om att det kommer
att uppstå nya problem som kanske också kommer att belasta dessa pensio-
närsgrupper. Vad finns det för bevakning i socialdepartementet? Jag har ett
avsevärt större förtroende för socialdepartementet och socialministern än
för finansdepartementet och finansministern i denna fråga. Det är ju där-
ifrån som beräkningarna har kommit. Vad finns det för beredskap i socialde-
partementet för nya upptäckter, som kan innebära ökade svårigheter för
dessa grupper?

Anf. 12 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Egentligen skulle finansministern få lov att vara här själv.
Jag tror att han har en alldeles egen förmåga att svara för både sig själv och
de beräkningar som är gjorda.

En av de punkter som lyftes fram mycket tidigt när skattereformen skulle
genomföras var just det faktum att effekterna av en så utomordentligt stor
reform som denna kan innebära att det uppstår skevheter i själva omlägg-
ningen och att det kan uppkomma skevheter när reformen är genomförd.
Därför har en grupp tillsatts som skall följa upp detta mycket noga och också
följa upp de fördelningspolitiska effekterna. Inom socialdepartementet finns
den utredning som sysslar med kostnadsfrågor för handikappade och för
andra men också följer utvecklingen av bostadskostnaderna utomordentligt
noggrant. Därutöver kommer en särskild utredning att tillsättas för att se
över hela systemet för kommunala bostadstillägg. Den utredningen tillsätts
i den månad som kommer.

Anf. 13 OSKAR LINDKVIS T (s):

Herr talman! Jag kan till sist lova socialministern att jag i egenskap av le-
damot av denna kammare mycket nära kommer att följa utvecklingen. Jag
hoppas att jag inte skall behöva ställa fler frågor på området utan att social-

ministern kommer till riksdagen med klara besked om hur problemet skall Prot. 1990/91:61

lösas för de berörda pensionärerna.	12 februari 1991
Överläggningen var härmed avslutad.	Svar på frågor

4§ Svar på fråga 1990/91:390 om arbetsskadeförsäkringen

Anf. 14 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Sigge Godin har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser
att vidta vad gäller arbetsskadeförsäkringen under innevarande år.

Regeringen har i det åtgärdsprogram för att stabilisera ekonomin som
förelädes riksdagen i höstas aviserat en mera fullständig samordning av sjuk-
och arbetsskadeförsäkringarna. Ett viktigt motiv till detta var och är att ar-
betsskadeförsäkringen av många rehabiliteringsaktörer ansetts som rehabili-
teringshindrande. Den arbetsskadade vill i många fall ha ersättningsfrågan
löst innan han är beredd att medverka i en rehabilitering.

Regeringen har emellertid vid sina diskussioner med arbetsmarknadens
parter funnit att det finns såväl tekniska som avtalsmässiga komplikationer
med en sådan samordning. Eftersom parterna uttryckt önskemål om ytterli-
gare beredning av frågan har regeringen ansett att en samordning bör sena-
reläggas. Regeringens avsikt är dock att genomföra den aviserade samord-
ningen.

Anf. 15 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka socialministern för svaret.

Arbetsskadeförsäkringens utformning och praxis är i särklass den största
enskilda orsaken till långvariga sjukskrivningar och förtidspensioneringar.
Det säger alla experter. Gäng efter gång har regeringen lovat att ta itu med
detta. Bl.a. den 23 februari i fjol sades detta. Överenskommelsen med folk-
partiet i april talade också om en sammanläggning av sjukförsäkringen och
arbetsskadeförsäkringen. Men alla överenskommelser står sig tydligen inte.
I varje fali inte denna.

Eftersom alla myndigheter kommer till samma slutsats, förstår jag riksför-
säkringsverkets chef som var besviken över att ingenting sker. Nu har rege-
ringen haft tio månader på sig att arbeta, och det är tydligt att det är andra
än regeringen som bestämmer vilka överenskommelser som skall hållas eller
ej.

Vilka signaler tror socialministern att sådant här ger till människor som
behöver rehabilitering, dvs. att man ena gången tycker si och andra gången
så? Vad tänker regeringen göra under det kommande året? Det var min
fråga som jag inte har fått svar på. Hur ser regeringen på den praxis som har
utvecklats på området? Det vore intressant att få veta.

Anf. 16 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Först och främst är min uppfattning att det förslag som har
gått till lagrådet om rehabiliteringsersättning, om utomordentligt skärpta
krav när det gäller tidsordningen för när man skall lämna ifrån sig en rehabi-

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

literingsutredning, när en rehabiliteringsplan skall upprättas, frågan om dju-
pare läkarintyg - frågor som riksdagen så småningom skall ta ställning till -
är en utomordentligt viktig och tydlig signal till dem som behöver och har
rätt till rehabilitering.

Vidare har vi Sigge Godins fråga vad socialdepartementet tänker göra
omedelbart. Först kommer en beredning att tillsättas tillsammans med par-
terna. Jag vill understryka att samtalet med samtliga parter-det är inte fråga
om en LO-påtryckning - har inkluderat återkommande täta samtal med
folkpartiets företrädare. Man har där haft stor förståelse för situationen.

När det gäller praxis och utveckling av praxis är detta mer dubbelbottnat.
Å ena sidan är det viktigt att de som är arbetsskadade och får skador be-
dömda som arbetsskador hålls skadeslösa. Å andra sidan är det uppenbart -
den uppfattningen delar nog både Sigge Godin och jag med företrädare för
samtliga partier - att utvecklingen av praxis har glidit i väg på ett sätt som
inte är lyckligt. Därför kommer frågan om utvecklingen av praxis att finnas
med i den beredning som skall titta på detta.

Anledningen till att en beredning tillsätts är att lagen om arbetsskadeför-
säkring och avtalen på marknaden, dvs. trygghetsförsäkringsavtalen, är
skrivna och tecknade samtidigt. De är skrivna och tecknade på ett sådant
sätt att förutsättningarna för avtalsförsäkringarna rycks undan när lagen
ändras. Min bedömning var att dessa avtal skulle kunna omförhandlas och
förnyas. Nu har det visat sig att det inte går. Det hänger i sin tur samman
med arbetsmarknadssituationen under våren, Rehnbergavtal osv. I dessa
samtal har jag bara kunnat konstatera att det krävs mer tid för beredning.

Anf. 17 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Det hela är märkligt. Ni har haft tio månader på er men har
inte funderat över frågan. Vi hade klart för oss i våras att detta som socialmi-
nistern talar om är knäckfrågan i ärendet. Det har alla känt till, och det
måste även regeringen ha gjort.

Det är väl riktigt att man skall försöka hålla människor skadeslösa, men
man skall väl se till att de kommer tillbaka till arbetet. Risken är annars att
de aldrig kommer tillbaka till arbetslivet.

Socialministern säger att man skall se över utvecklingen av praxis. Har re-
geringen ingen uppfattning i den frågan redan i dag? Det är också en knäck-
fråga som vi har arbetat med år ut och år in. Hur ser regeringen på praxis
själv? Det skulle vara intressant att få veta.

Anf. 18 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Jag tror inte att vare sig Sigge Godin eller jag, utan att ta till
oss den kunskap som finns hos arbetsmarknadens parter, myndigheter och
läkare, kan göra en bedömning av hur utvecklingen av praxis ser ut. Jag har
den bestämda uppfattningen att ju djupare man går in i detta problemkom-
plex, desto svårare är det faktiskt att ha en översiktlig och alldeles entydig
inställning. Det finns många olika typer av problem som behöver lösas. Sigge
Godin har inte rätt när han säger att det största problemet med de långtids-
sjukskrivna är arbetsskadeförsäkringen. Det största problemet är den ar-
betsmiljö ur vilka dessa människor slås ut.

Anf. 19 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! När det gäller arbetsmiljön har folkpartiet mycket mer radi-
kala åsikter än vad regeringen har. Men vi får finna oss i vad majoriteten
bestämmer i kammaren.

I denna fråga om arbetsskadeförsäkringen har det påpekats av riksdagen,
socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, riksdagens revisorer och par-
terna på arbetsmarknaden att det inte går att fortsätta på detta sätt. Då be-
höver man faktiskt inte så lång tid för att konstatera att det finns knäckfrå-
gor. Jag undrar därför: Har inte regeringen någon uppfattning om hur praxis
skall behandlas?

Anf. 20 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Det finns en utvärdering i revisorernas utredning om arbets-
skadeförsäkringen. Denna utvärdering handlar om praxisutvecklingen. Om
jag inte minns alldeles fel, blev utvärderingen klar 1988. Efter den tidpunk-
ten har det skett en förändring. Huruvida denna förändring är stark eller inte
går inte att avgöra innan man har gått igenom hur praxisutvecklingen när det
gäller arbetsskador ser ut.

Det är självklart att en del av det som har skett inte är positivt, samtidigt
som annat kan konstateras vara effekter av nya sjukdomar och nya typer av
skador.

Vi konstaterade mycket tidigt att avtalen måste göras om. Men parterna
kunde inte klara ut detta. När man till sist finner att en part inte är villig
att teckna sådana avtal som håller de arbetsskadade skadeslösa, måste en
minister lyssna till parternas uppfattning. Jag kan inte stå för ett införande
av en lag, som innebär att tre miljoner löntagare står utan trygghetsförsäk-
ringsavtal.

Anf. 21 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag blev litet förvånad över socialministerns uttalande. Vi
har ju kommit överens i den här frågan.

Jag var väldigt glad över att det nu skulle ske någonting, framför allt för
de människor som är skadade, som inte kan komma tillbaka och som får
vänta på rehabilitering år efter år och därför inte är motiverade.

Problemet och knäckfrågan är just att det är människor som drabbas. Jag
trodde att de två parterna var överens i frågan, men för en dryg vecka sedan
fick vi besked om att socialministern och regeringen inte har för avsikt att
lägga fram detta förslag nu. Det skall hux flux i stället beredas enligt ett be-
slut som fattades på ett möte i Sollefteå.

Anf. 22 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Sigge Godin sade att beskedet kom hux flux. Jag föreslår att
Sigge Godin tar ett samtal med sin partiledare. Det är inte fråga om att jag
hux flux har meddelat någon någonting sådant. Jag har haft ett antal samtal
med samtliga arbetsmarknadens parter, där jag har redogjort för de problem
som sammanhänger med de arbetsskadade.

Signalerna till de arbetsskadade är entydiga. Oavsett om man är sjuk av
arbetsskada eller av någon annan orsak, skall man få möjlighet till rehabilite-

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

ring, som sätts in avsevärt tidigare än det är möjligt med nuvarande system.
Detta är såväl ekonomiska som organisatoriska och praktiska möjligheter
som ger en tydlig signal till samtliga som är sjuka och skadade och som är
sjukskrivna, oavsett vilken orsak som ligger bakom.

Anf. 23 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Det är självklart att jag talar med min partiledare innan jag
går upp i en sådan här debatt. Han har redovisat de samtal som ni har fört.

Anledningen till att folkpartiet är så intresserat av att göra någonting är
framför allt att människor skadas, att de passiviseras, att deras hälsa står på
spel och att det blir en oerhört stor produktionsminskning i näringslivet.
Kostnaderna är orimliga. Underskottet i arbetsskadefondens budget är nu
14 miljarder och det ser ut att växa till uppemot 50 miljarder.

Socialministern vet hur många grupper i vårt samhälle som får stå tillbaka
därför att det inte finns pengar. Detta är skälet till att vi i folkpartiet driver
denna fråga så hårt.

Anf. 24 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Det är riktigt att det finns många grupper i vårt samhälle
som behöver samhällets solidaritet i olika situationer. Dessa grupper är inte
betjänta av att vi i ren iver genomför en samordning. Effekterna blir då bara
att nya grupper ställs utanför arbetsmarknadens solidaritet. Jag anser att en
samordning av sjuk- och arbetsskadepenningen skall genomföras fullt ut. Då
krävs emellertid besked om huruvida parterna är beredda att teckna sådana
avtal som fyller ut det som inte omfattas av den nya sjuk- och arbetsskadeför-
säkringen.

Anf. 25 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Förslaget om sjuklönen skall nu beredas. Denna beredning
får ta fyra veckor, eftersom det är bråttom. När jag då frågade socialminis-
tern hur lång tid arbetsskadeförsäkringen skall beredas - den skall visserli-
gen beredas tillsammans med arbetsmarknadens parter - och vad som utöver
detta skall ske under kommande år, fick jag inte något svar. Socialministern
och regeringen måste ha någon uppfattning om när detta arbete skall vara
klart. Är det klart om en vecka, två månader, två år eller hur lång tid rör det
sig om?

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1990/91:403 om jordbruket och EG

Anf. 26 Statsrådet ANITA GRADIN (s):

Herr talman! Marianne Jönsson har frågat mig om regeringen avser att
tillsätta en arbetsgrupp för att se över vilka åtgärder som krävs inom jordbru-
ket vid ett närmande till EG.

Riksdagen behandlade frågan om Sverige och den västeuropeiska integra-
tionen i december 1990. Därvid beslutade riksdagen bl.a. att uttala sig för

”att arbetet med att på olika sätt belysa konsekvenserna av ett medlemskap
i EG inleds så snart som möjligt”.

Detta arbete har påbörjats inom regeringskansliet i de arbetsgrupper som
tillsatts för att behandla frågor som rör den västeuropeiska integrationen.
En av dessa arbetsgrupper har ansvar för samtliga frågor som rör jordbruk,
livsmedel och fiske. 1 arbetsgruppen ingår företrädare för berörda departe-
ment och myndigheter. Till arbetsgruppen har knutits en referensgrupp där
bl.a. LRF och konsumentintressena är representerade. Det finns därför
inget behov av att tillsätta en ny arbetsgrupp för jordbruksfrågorna.

Vi överväger för närvarande formerna för och uppläggningen av det fort-
satta arbetet, och vi kommer inom kort att informera berörda organisatio-
ner.

Resultatet av det arbete som nu inletts kommer att presenteras i en ny
”grönbok” i form av en översiktlig redovisning av läget i EG och i Sverige på
berörda områden. Enligt planerna skall den komma ut kring halvårsskiftet.
Jag räknar dessutom med att kunna följa upp ”grönboken” under hösten
med en skriftlig redovisning av de EG-regler som är relevanta vid ett med-
lemskap.

Anf. 27 MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr talman! Tack för svaret. Jag kan förstå att jag inte kan få mitt önske-
mål om en arbetsgrupp tillgodosett när det enligt statsrådet redan finns en
sådan inom departementet. Jag har förgäves försökt spåra och efterhöra
några livstecken från denna arbetsgrupp. Jag förstår nu att detta arbete skall
intensifieras och att det skall dras upp riktlinjer för det fortsatta arbetet.

Det är utomordentligt viktigt att denna näring, som under det senaste året
har fått ta konsekvenserna av det beslut som riksdagen fattade den 9 juni i
fjol, nu får klart för sig vilka spelregler som gäller. Det var ett stort och vik-
tigt beslut som fattades. Man bröt därmed en 60-årig tradition och ersatte
den med någonting annat. Beslutet fattades med GATT som utgångspunkt.
Det sades inte många ord i debatten - jag läste igenom det tjocka protokollet
i går kväll - om EG. Ändå vet vi att GATT-förhandlingarna kan leda till att
EG tvingas ändra sin politik inom jordbruksområdet. På sistone har flera
sådana förslag diskuterats och dessa diskussioner har vi här i Sverige kunnat
ta del av. Inte minst finansministerns kryptiska ord här den 10 januari om att
gränsskyddet kanske skulle sänkas i ljuset av GATT fladdrar som ett spöke
för oss inom jordbruket.

Jag är väldigt nyfiken - jag förstår att jag inte kan få reda på upplägg-
ningen och regierna - på vilka organisationer som skall få reda på upplägg-
ningen och formerna. Det skulle jag gärna vilja veta.

Anf. 28 Statsrådet ANITA GRADIN (s):

Herr talman! Jordbruket blir en mycket viktig del i de förhandlingar som
skall komma till stånd i samband med en medlemsansökan, eftersom i stort
sett hela jordbrukspolitiken är utesluten från de EG—EFTA-förhandlingar
som i dag pågår.

Skälet till att den här arbetsgruppen, som arbetar med de förslag om jord-
bruksprodukter som ligger på bordet med anledning av EG—EFTA-för-

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

handlingarna, inte har den nya uppläggningen för det fortsatta arbetet är att
man nu inom EG väldigt intensivt diskuterar hur EGs nya jordbrukspolitik
skall utformas. I förra veckan var de av EGs jordbruksministrar som har be-
slutat sig för att reformera jordbrukspolitiken mycket engagerade i detta,
bl.a. mot bakgrund av de konflikter som föreligger och de diskussioner som
förs inom GATT.

Enligt det förslag som skall läggas fram får de stora producenterna betyd-
ligt mindre stöd, medan de mindre producenterna får större stöd. Det di-
rekta prisstödet när det gäller andra områden skall minskas. På så sätt försö-
ker man förändra sin jordbrukspolitik. Det är ju också jordbrukspolitiken
som vi så småningom skall diskutera tillsammans med EG.

Om det är svårt att ta reda på hur den här arbetsgruppen ser ut, kan jag
till Marianne Jönsson överlämna en lista över deltagarna och även över vilka
personer och organisationer som ingår som referensgrupp.

Anf. 29 MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr talman! Jag är tacksam för detta besked. Det behöver spridas mycket
ljus över detta område. Den här näringen är hårt pressad. Så här i början av
denna omställningsperiod på fem år är det viktigt att man får spelreglerna
klara för sig, så att man inte behöver göra två omställningar för att uppfylla
EGs krav.

I detta sammanhang är jag väldigt nyfiken på inställningen inom departe-
mentet. Vems normer skall gälla? Jag haren bestämd känsla av att vi inte har
någonting att skämmas för när det gäller den svenska jordbrukspolitiken. Vi
har mycket att tillföra den europeiska politiken och traditionen när det t.ex.
gäller våra regler om etik på djurskyddsområdet.

Enligt min uppfattning fick vi tidigare nästan underordna oss EG. Jag
minns då det restes krav på att vi skulle bygga om våra slakterier efter EGs
standard. Vems normer skall vi underkasta oss?

Anf. 30 Statsrådet ANITA GRADIN (s):

Herr talman! Vi har självfallet ingenting att skämmas för när det gäller det
svenska jordbruket. Det är därför som vi har kunnat spela en brobyggarroll
i G ATT-förhandlingarna. Vi har försökt att göra många insatser för att skapa
ett globalt system. Som jag ser det är det väldigt allvarligt att just jordbruket
sätter käppar i hjulet för att vi i de framtida förhandlingarna över huvud ta-
get skall kunna slå vakt om ett globalt, internationellt handelssystem. Effek-
terna kan i stället bli protektionism, vilket alltid brukar drabba sådana små
länder som t.ex. Sverige.

Vid en framtida förhandling om medlemskap i EG måste vi först få klart
för oss vad det är för jordbrukspolitik som vi skall förhandla om, men det
vet vi inte förrän EG har presenterat sitt förslag.

Anf. 31 MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr talman! Jag måste fråga vad statsrådet menade med att jordbruket
sätter käppar i hjulet. Vi har ställt oss bakom den nya jordbrukspolitiken,
och omställningen har börjat. Min uppfattning är att vi måste få veta spelreg-

lerna, så att man inte behöver genomföra två omställningar. Vad menas med
att jordbruket sätter käppar i hjulet?

Anf. 32 Statsrådet ANITA GRADIN (s):

Herr talman! Med uttrycket ”sätta käppar i hjulet” menar jag att det är så
låst kring jordbruksförhandlingarna i GATT, att man inte kommer fram till
något av de andra områdena. Det är ändå 15 områden, varav jordbruket är
ett, som det skall förhandlas om.

På grund av osämjan beträffande jordbruksområdet har man svårt att
komma överens om regler för andra områden, såsom tjänstehandeln, tul-
larna, immaterialrätten och spelreglerna över huvud taget. Det är tråkigt,
tycker jag.

Vi måste förhandla om de regler som skall gälla den dag då det föreligger
ett färdigt förslag om jordbruket. Övergångstiden är fem år, och för det
svenska jordbruket blir den aktuella tidpunkten 1994. Den mest optimistiska
tidtabellen för ett svenskt medlemskap i EG anger 1995 som tidpunkt. Såle-
des måste ett nytt system avlösa det som tidigare har tillämpats för svenskt
jordbruk.

Anf. 33 MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr talman! Då är min fråga till statsrådet: Blir det här en ”grönbok” av
den typ som skall komma?

(Statsrådet ANITA GRADIN, inpass: Nej.)

Det är alltså inte fråga om en sådan. Jag har studerat rubrikerna i fakta-
samlingen Fakta Europa. Inför den stora omställningsperioden måste jord-
bruket snabbt ha tillgång till fakta för att man skall veta vad det är man skall
ställa om till.

1 fjol utgavs ett dokument med titeln Svensk miljöpolitik i ett västeurope-
iskt perspektiv. I dag finns en produkt om jämställdhetsarbetet. Margot
Wallström uttalade i senaste numret av tidningen Från riksdag och departe-
ment att svensk jämställdhet är ett föredöme i Europa. Det skulle vara
mycket roligt om man på baksidan av Från riksdag och departement kunde
läsa att svensk jordbrukspolitik är ett föredöme för Europa.

Min innerliga förhoppning är att detta arbete intensifieras. Jag vet att det
är svårt, men det är också ett huvudintresse. Det är viktigt med fasta spelreg-
ler, inte minst i vårt land där hela bygder är beroende av jordbruk.

Anf. 34 Statsrådet ANITA GRADIN (s):

Herr talman! Det mest angelägna just nu är EES-förhandlingarna, vilka
har största prioritet, så att det föreligger ett färdigt avtal till försommaren.

Det är för de områden som ingår i EES-förhandlingarna som det har upp-
rättats ”grönböcker”, dvs. sammanställningar över de regler som skall gälla.
Dessa ”grönböcker” är betydligt tjockare än de skrifter som har utgivits, som
Marianne Jönsson säkert har sett.

”Grönböckerna” innehåller EGs relevanta regler ur bl.a. vitboken. Skrif-
terna däremot har tagits fram om de områden som nu är föremål för förhand-
lingar.

Jag har sagt att vi nu måste börja förbereda hur vi skall arbeta inför en

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar pä frågor

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

kommande medlemskapsförhandling. Där måste vi gå igenom vad EGs jord-
brukspolitik innebär, en politik som i dag är utesluten från de förhandlingar
och diskussioner som pågår.

Anf. 35 MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr talman! Jag är medveten om att det enbart ingår handelspolitik i
EES-förhandlingarna. Vi behöver få besked om jordbrukspolitiken i dess
helhet. Det ser vi otåligt fram emot. Detta måste finnas med i bilden inför
den omställning som är på gång.

Jag ber att än en gång få tacka statsrådet för svaret. Jag skall med stort
intresse följa det fortsatta arbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.

6§ Svar på fråga 1990/91:382 om källsorteringen av hushållsavfall

Anf. 36 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig vad regeringen avser att
göra för att undanröja svårigheter i samband med källsortering av hushålls-
avfall. Som svårigheter nämns dels vikten av att definiera begreppet källsor-
tering för kommunernas avfallsplanering, dels avsättningen för insamlat ma-
terial.

I samband med den omställning som krävs för att nå målen för källsorte-
ring av avfall kommer en del problem på vägen att behöva lösas. Vår målsätt-
ning är att dessa hinder skall övervinnas för att vi skall få till stånd en bättre
avfallshantering där källsorteringen är själva nyckeln till ett bättre omhän-
dertagande.

Från den 1 januari i år har kommunerna rätt att föreskriva om källsorte-
ring enligt renhållningslagen. I den miljöproposition som skall presenteras
på måndag kommer ett förslag som innebär att kommunerna ges rätt att dif-
ferentiera sina avfallstaxor för att stimulera till en ökad sortering och mini-
mering av den totala volymen avfall. Kommunernas arbete med källsorte-
ring är en process som måste utvecklas successivt och anpassas efter dels
vunna erfarenheter, dels olika förutsättningar i olika kommuner. Vi måste
därför vara uthålliga och inte låta oss avskräckas av problem som uppstår
under en utvecklingsfas.

Enligt de ändringar i renhållningslagen som antogs av riksdagen i maj
förra året och som trädde i kraft den 1 januari i år är naturvårdsverket central
tillsynsmyndighet för avfallsfrågor. I denna roll skall verket bl.a. följa ut-
vecklingen på avfallsområdet och hela tiden se till att den från miljösynpunkt
bästa hanteringen av avfallet tillämpas. Till verkets viktigaste uppgifter hör
då att ge kommunerna stöd i deras arbete på avfallsområdet, så att en hög
ambitionsnivå kan hållas inom alla kommuner bl.a. när det gäller källsorte-
ring. Jag har inhämtat att naturvårdsverket i detta syfte inom kort kommer
att ge ut allmänna råd för den kommunala avfallsplaneringen.

När det gäller avsättning av insamlat material kan det periodvis och i vissa
regioner finnas problem. Även avsättningsmarknader behöver tid för att

växa fram och utvecklas. Regeländringar och ekonomiska styrmedel kan an-
vändas för att skapa marknadsförutsättningar. Samtidigt är den viktigaste
förutsättningen för att en återvinningsmarknad skall uppstå och fungera att
en tillräckligt stor och kontinuerligt tillgänglig mängd material sorteras ut.
En någorlunda jämn och förutsägbar kvalitet är också en förutsättning.

Anf. 37 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga. Jag tycker kanske
att mil jöministern är onödigt pessimistisk i sitt svar när hon säger att det gäl-
ler att vi är uthålliga och att målsättningen måste vara att vi övervinner svå-
righeterna. Visst måste målsättningen vara denna, men egentligen har vi stor
anledning att känna mycket stor optimism inför det här beslutet om att gå
över till källsortering. Det har ofta förvånat mig att det har väckt så liten
uppmärksamhet i den offentliga debatten. Enligt min uppfattning är detta
en av de viktigaste åtgärder som vi har vidtagit. Den kommer, när den för-
verkligas, att förbättra miljön. Det är viktigt att försöka jämna ut vägen och
få bort en del svårigheter.

Det är oerhört angeläget för kommunerna att redan i starten av arbetet
veta hur man definierar källsortering. Räcker det om man har litet glassorte-
ring eller papperssortering? Vad menar man egentligen från samhällets sida
när man pratar om källsortering? Jag vet inte vad som kommer att ingå i
naturvårdsverkets allmänna råd och om det kommer att finnas en definition
av begreppet källsortering där. Jag vill gärna framhålla att jag tycker detta
är mycket angeläget.

Miljöministern säger också att kommunerna får rätt att differentiera avgif-
terna. Det tycker jag är bra. Det är ett avsteg från självkostnadsprincipen,
men i det här fallet tror jag att det är nödvändigt. I initialskedet kan det ty-
värr vara så att det som på sikt är det bästa för miljön och naturen är förenat
med kostnader. Genom att sänka kostnaden för det källsorterade avfallet får
man kanske inte full täckning, men jag tror att det är nödvändigt att gå den
vägen när det gäller att åstadkomma en källsortering.

Jag tror att det finns ett grundläggande problem när det gäller avsätt-
ningen och marknaden för de återvunna produkterna. Vi måste vara upp-
märksamma på detta. När vi ålägger kommunerna att källsortera, kommer
köparna av återvinningsmaterialet att veta att råvaran finns där till vilket pris
som helst. Detta försätter kommunerna i en svår situation. Det blir inte
några marknadsmässiga relationer. Kommunerna måste bli av med det åter-
vunna materialet. Det blir köparens marknad. Säljaren, dvs. kommunerna,
har mycket litet att säga till om. Eftersom återvinning nu skall bli en grund-
läggande del i verksamheten, måste man stimulera kommunerna till ett sys-
tematiskt samarbete kring detta med att få avsättning för sina återvinnings-
produkter i bolagsform eller på annat sätt.

Anf. 38 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Jag är personligen inte alls pessimistisk, utan i likhet med
Annika Åhnberg optimistisk. Jag tycker att detta är ett slags vändning i sys-
temet som vi har åstadkommit. Det är mycket positivt och hör framtiden till.
Jag är övertygad om att vi kommer att klara av detta. Jag skickade ut signa-

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

len om att inte ge upp utan fortsätta med det här arbetet till andra som uttalar
sig mer pessimistiskt.

Förslaget med differentierade avgifter skall inte avvika från självkostnads-
principen i den meningen att kommunen skall få göra sig vinst på den här
verksamheten. Man skall däremot kunna få sätta avgifterna olika beroende
på hur de olika aktörerna klarar av det här betinget. Det handlar om hushål-
len, industrin, byggbranschen och även vissa kommunala verksamheter. Det
handlar också om t.ex. Mc Donalds.

När det gäller förpackningar kommer vi i propositionen att ta ett annat
grepp, än det man hittills diskuterat, i syfte att underlätta för det här syste-
met att fungera, nämligen att lägga ett helhetsansvar på producenterna och
handeln. Dessa skall själva ha ansvar för att klara av system för återvinning
och återföring av allt förpackningsavfall. Detta är en mycket stor del av
marknaden. Den innefattar även t.ex. glasåtervinningssystemet som vi har
problem med. Det innefattar för övrigt återigen Mc Donalds.

Vi tror att vi på ett kostnadseffektivt och bra sätt kommer att lösa många
av de problem som Annika Åhnberg tar upp genom att ta ett helhetsgrepp
med litet andra utgångspunkter än hittills. Det kommer dessutom att över-
ensstämma med det system som nu börjar utvecklas i EG.

Anf. 39 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Det som miljöministern säger om ett helhetsförslag och om
att lägga ansvaret hos producenten och handeln gläder mig. Det stämmer väl
överens med förslag som vi i vänsterpartiet har lagt fram flera gånger, bl.a.
med utgångspunkt i det arbete som påbörjats i Tyskland. Där har man ju
kommit en bra bit längre på väg i en sådan process. Jag ser verkligen fram
emot att få ta del av det här förslaget. Jag tror att detta är en mycket viktig
del i vårt arbete för att förbättra miljön.

Avslutningsvis vill jag återknyta till begreppet källsortering. Jag har inte
riktigt fått ett klart svar på om det kommer att finnas en definition på begrep-
pet källsortering. Jag vill gärna än en gång understryka att det är avgörande
för kommunerna att veta hur man skall hantera hela det här problemet och
vad som ingår i begreppet källsortering.

Anf. 40 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Får jag återigen understryka att det här är fråga om att vi
utvecklar system som fungerar bättre och bättre. Kommunerna skall under
det här året inventera allt avfall som genereras i kommunen, även från indu-
strin och byggbranschen. På grundval av det skall man lägga fram en avfalls-
plan. Meningen är att man den vägen skall kunna sortera upp det man har.
Man skall även kunna lägga fram en plan för hur man skall hantera det. Det
kommer naturligtvis att vara litet olika i olika kommuner. Naturvårdsverket
skall hjälpa till. Deras riktlinjer har i själva verket varit färdiga en tid, men
naturvårdsverket och Kommunförbundet är inte riktigt överens om hante-
ringen. Vi hoppas att det ganska snart skall bli klart.

Jag tror inte att kommunerna i detalj vill ha skrivet på näsan vad de skall
göra. De vill ha hjälp och stöd, men även viss frihet att utforma system som
fungerar utifrån hur det ser ut i Flen, Uppsala eller Göteborg.

Anf. 41 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! När det gäller konflikten mellan Kommunförbundet och na-
turvårdsverket kan bara sägas att den bästa förutsättningen för att det här
arbetet skall komma i gång är att de två viktiga instanserna är något så när
överens om hur tagen skall tas.

Jag uppfattar det här svaret som att man inte kommer att definiera begrep-
pet källsortering. Jag anser inte heller att man redan från starten skall ha en
definitiv definition av begreppet för all framtid. Man skulle åtminstone
kunna starta med en miniminivå. Sedan skulle man låta processen fortgå
med att utveckla definitionen. Det borde åtminstone från början finnas klart
sagt att detta och detta måste ingå för att man skall kunna säga att en kom-
mun har startat källsortering.

Anf. 42 Mil jöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Jag tror egentligen inte att vi är osams, Annika Åhnberg. Vi
kommer båda att föl ja utvecklingen och på olika sätt hjälpa till att påverka
den, så att det blir ett bra och fungerande system.

Låt oss inte tvista om ord i det sammanhanget, utan låt oss se till att det
fungerar bra i verkligheten.

Överläggningen var härmed avslutad

7 § Svar på fråga 1990/91:392 om halogenlampor

Anf. 43 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen avser att
vidta åtgärder för att öka säkerheten vid användandet av halogenlampor.

Enligt statens strålskyddsinstituts instruktion skall institutet skaffa sig
noggrann kännedom om de risker som är förenade med strålning och med
uppmärksamhet följa utvecklingen inom berörda områden.

Från strålskyddsinstitutet har jag inhämtat att halogenglödlampor avger
små men onödiga mängder ultraviolett strålning. Vid normal användning or-
sakar de varken akuta hud- eller ögonskador, och enligt vad man i dag vet,
heller inte allvarliga långsiktiga skadeeffekter.

Onödig UV-strålning från belysningsarmaturer är lätt att skärma av eller
väsentligt reducera. I samband med fortsatt produktuveckling av halogen-
lampor och belysningsanläggningar är det önskvärt att belysningsbranschen
leder utvecklingen mot belysningar med mindre ultraviolett strålning. Strål-
skyddsinstitutet anser emellertid inte att det är nödvändigt att ge ut särskilda
föreskrifter om detta.

Befintliga arrpaturer anses inte utgöra en hälsorisk eller motivera särskilda
åtgärder.

Den samlade bedömningen från ansvarig myndighet är att UV-strålning,
som vid överexponering kan orsaka såväl akuta skador som risk för sena ska-
dor, inte är skadlig i den omfattning halogenlampor avger.

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Anf. 44 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret även på denna fråga. Jag kän-
ner fortfarande stor osäkerhet och tvekan efter det här svaret. Jag är på inget
sätt expert på det här området. Det är kanske just därför som jag ställer den
här frågan.

Miljöministern känner säkert till att det pågått en ganska intensiv diskus-
sion om de här lamporna och om deras farlighet. Det är klart att den här
diskussionen - företrädesvis i massmedia - skrämmer och oroar människor,
mig också. Den har också lett till att en del företag har dragit in sina halogen-
lampor som inte har ett skyddsglas, medan andra har sagt att det inte är nå-
gon fara.

Det finns en statlig myndighet som har till uppgift att tala om hur samhäl-
let ser på de här sakerna och vilka typer av skydd som eventuellt kan behö-
vas. Den myndigheten uttalar sig ganska nonchalant, åtminstone mycket
oklart, och sätter i första rummet frågan om hårdare restriktioner när det
gäller dessa lampor möjligen skulle kunna utgöra tekniska handelshinder.
Samtidigt vet man att det finns andra länder, t.ex. Australien, England och
USA, där man inte tillåter sådana lampor utan skyddsglas just av hänsyn till
säkerheten för människor. Då blir man ganska missnöjd med den här attity-
den från en svensk myndighet. Om man anser att det inte finns några som
helst risker och att det inte behövs några föreskrifter, vare sig om hur man
skall använda lampan eller om skyddsglas behövs, tycker jag att man åtmin-
tone skall begära en ordentlig redovisning av vilka fakta man grundar sitt
ställningstagande på. Det är otillfredsställande med den oklarhet som nu rå-
der. Jag ifrågasätter dessutom själva ståndpunkten att det inte föreligger nå-
gon risk.

Anf. 45 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Jag tycker att det är bra att Annika Åhnberg har tagit upp
den här frågan, dels därför att jag förstår att den debatt som har varit oroar
människor, dels därför att vi för en mycket berättigad diskussion i många
likartade frågor om var gränsen för s.k. lågdosstrålning egentligen går när
det gäller skadlighet. SSI har arbetat med de här frågorna i tolv år. Det var
för tolv år sedan de först gav riktvärden, och de är så utformade att man skall
undanröja varje risk för hälsofara för människor.

En sådan här diskussion är alltid besvärlig, men om man jämför effekterna
av dessa lampor med dem man utsätts för i andra sammanhang för att göra
det hela begripligare, motsvarar - som armaturerna med halogenlampor
vanligen är utformade - strålningen från en 50W-lanipa under åtta timmar
på en halvmeters avstånd en timmes vistelse i högsommarsol. Det gäller
alltså risken för människan. Det som kan inträffa är på sin höjd en lätt hud-
rodnad, inte den typ av skador man kan få vid oförsiktigt solbad. På liknande
sätt förhåller det sig med risken för ögonskador. Att man förser dem med
skyddsglas beror på risken för att papper skall fatta eld på grund av värmen
eller på risken för brännskador, men inte strålskador.

Anf. 46 ANNIKA ÅHNBERG (v):

16 Herr talman! Användningsområdet för de här lamporna har delvis föränd-

ras under de tolv åren sedan strålskyddsinstitutet började titta på det här

problemet. I dag är det mycket vanligare att man har halogenlampor i arbets-
belysningar, dvs. att man har dem ganska nära ansiktet och kroppen. Man
har dem som skrivbordsbelysningar t.ex. Då kanske man i högre grad utsät-
ter sig för den strålningen än vad man har gjort tidigare. Om jag har förstått
diskussionen rätt, stöder sig de som känner stor oro på nya undersökningar
som har gjorts i England. Dessa skulle visa att den här strålningen faktiskt
är farligare än vad man på många håll tidigare har trott. Jag tror nog att det
fortfarande finns anledning till oro.

Anf. 47 Miljöminister BIRGITTA DAHL(s):

Herr talman! Jag kan försäkra Annika Åhnberg att jag kommer att följa
de här frågorna mycket noga. Både strålskyddsinstitutet och arbetsmiljöin-
stitutet arbetar kontinuerligt med de här frågorna. Det pågår bl.a. just nu
ett arbete med att ta fram kriterier för arbetsmiljöer för att hantera den typ
av nya problem eller användningsområden som Annika Åhnberg tog upp.
Vi kommer inte att lägga dessa papper i någon låda och sluta att uppmärk-
samma problemet. Tvärtom måste vi naturligtvis följa utvecklingen och se
till att vi inte passerar någon gräns som vi inte bör passera.

Anf. 48 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Jag är glad över att miljöministern har den ambitionen att
man skall raska på med det här arbetet. Det är en situation där många undrar
hur de skall ställa sig, hur de skall agera. Det gäller bl.a. företagen som säljer
lamporna och människorna som har dessa lampor. De undrar om de kan an-
vända dem eller inte. Visst är det en fråga som brådskar.

Överläggningen var härmed avslutad.

8§ Svar på fråga 1990/91:357 om musikstiftelser och militärmusik

Anf. 49 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! Lola Björkquist har frågat mig vilka åtgärder regeringen tän-
ker vidta för att inte den svenska blåsartraditionen skall riskera att gå i gra-
ven genom ett försvarspolitiskt beslut.

Regeringen uppdrog i mars 1990 åt chefen för armén att redovisa försvars-
maktens erfarenheter av den nu gällande ordningen angående musiktjänst
inom försvarsmakten. Chefen för armén skulle vidare utreda försvarsmak-
tens behov av tjänstemusik, lämna förslag till hur den lämpligast bör produ-
ceras samt bedöma kostnaderna härför.

Chefen för armén överlämnade i början av november 1990 sina förslag i
rapporten Musikutredning 1990. Förslagen innebär väsentliga förändringar
i förhållande till nuvarande organisation. Bl.a. föreslås att försvarets anknyt-
ning till Stockholmsmusiken inom Svenska rikskonserter samt till länsmu-
sikstiftelserna i Östergötlands län och Göteborgs och Bohus län - Musik i
Väst - skall upphöra. Vidare föreslås att nya avtal skall träffas med övriga
berörda landsting som bättre tillgodoser försvarets behov när det gäller mu-
sik i försvaret.

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar pä frågor

2 Riksdagens protokoll 7990/9/.6/

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Musikutredningen har remitterats av chefen för armén och remissvaren
har fogats till rapporten. I några av remissvaren påpekas bl.a. att man anser
att utredningen varit alltför begränsad och inte beaktat de kulturpolitiska
aspekterna såsom vilken effekt förslaget skulle få för blåsmusikverksamhe-
ten i dess helhet i landet. Vidare saknas enligt några remissvar en analys av
konsekvenserna för de länsmusikstiftelser som - om förslaget genomförs -
skulle gå miste om sitt uppdrag för försvaret och därmed en inkomstkälla.

Utredningens förslag och remissvaren bereds för närvarande i regerings-
kansliet. I beredningsarbetet behandlas såväl försvarspolitiska som kultur-
politiska aspekter på denna fråga.

Anf. 50 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Jag visste i och för
sig att man nu har tagit upp detta i utbildningsdepartementet. Jag ställer frå-
gan därför att det under hela förra året var ganska tyst kring detta. Utred-
ningen gjordes mycket snabbt. Man arbetade ungefär fyra månader. Musi-
kerna hade fått uppgift om att det skulle gå fort och att avtalen kanske skulle
sägas upp redan till den 1 januari i år. Om två år skulle deras situation se helt
annorlunda ut.

Jag är bekymrad över att den här traditionen går i graven. Hemma i Öster-
götland kommer man inte att kunna ha den här traditionen kvar med så få
musiker. Det skulle röra sig om 6—8 musiker till en kostnad av ungefär 2
miljoner. Jag tycker att det är orättvist om man nu tänker sig att dra bort de
här pengarna utan vidare, eftersom de län som inte blev tilldelade försvars-
musik fick ersättning för de musiker som de tog över.

Jag vill fråga statsrådet om han inte håller med mig om att man måste
värna om den här traditionen. Det gör man inte om man ansluter sig till det
förslag som arméchefen har förordat med en professionell musikkår i Stock-
holm.

Anf. 51 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

I lerr talman! Jag kan inte nu säga vilket förslag som kan komma på grund-
val av den här utredningen. Jag är angelägen om att understryka att vi för
närvarande bereder frågan. Jag är mycket angelägen om att hävda de kultur-
politiskt viktiga punkterna.

Jag vill emellertid understryka att när man talar om behovet av att slå vakt
om biåsmusiken ute i landet är det naturligtvis inte bara krigsmakten som
kan göra detta. Det krävs även att man hos berörda orkestrar har en stark
vilja att bevara just denna musik. En del av de synpunkter som har framkom-
mit under utredningens gång handlar om att man från försvarets sida inte har
tyckt att man månat tillräckligt om detta. Det finns alltså anledning att väga
in alla dessa synpunkter när man tar ställning till hur man skall hantera den
här frågan framöver.

Anf. 52 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

1 lerr talman! Jag vet att utredningen menar att det har varit mycket krång-
ligt. När jag läser utredningen får jag uppfattningen att det beror på att musi-
kerna inte alltid har kunnat spela i enlighet med avtalen. Men jag har tagit

reda på hur det är på min hemort. Där beror det inte på att musikerna inte
har ställt upp vid de avtalade tillfällena, utan det är militären själv som av
olika anledningar inte har ansett sig behöva ha musik vid de tillfällen som de
har beställt sådan.

För att litet grand klargöra vad det handlar om vill jag säga att denna tradi-
tion startade redan på 1500-talet. Efter hand har orkesterverksamheten
byggts ut. På 1800-talet hade man mycket stora orkestrar. I början av 1900-
talet fanns det 60 kårer i landet. Efter vissa reformer minskade antalet efter
hand. Men 1944 ökade åter antalet. Därefter har man successivt skurit ned
antalet musikkårer, och nu handlar det alltså om en.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar pä frågor

9 § Svar på fråga 1990/91:396 om doktoranders ekonomiska situation

Anf. 53 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! Birger I lagård har frågat skolministern vilka åtgärder denne
ämnar vidta för att befria dem som innehar doktorandtjänst från skyldighet
att återbetala studiemedel under tiden fram till doktorsexamen. Eftersom
frågan gäller systemet med doktorandtjänster, ankommer det på mig att be-
svara frågan.

Genom 1990 års forskningspolitiska beslut tillfördes studiefinansieringen
i forskarutbildningen 100 milj.kr. för omvandling av två tredjedelar av samt-
liga utbildningsbidrag till doktorandtjänster. Samtidigt uttalades att reste-
rande utbildningsbidrag borde omvandlas till doktorandtjänster under den
därefter kommande treårsperioden från 1993 till 1996.

Denna reformering av studiefinansieringen i forskarutbildningen innebär
en övergång till ett system som länge har efterfrågats av de studerande. Att
få en doktorandtjänst har av de forskarstuderande ansetts som ett erkän-
nande av att de utför ett viktigt arbete inom högskolan. Doktoranderna avlö-
nas enligt gällande statligt avtal och har en lönenivå som är i paritet med vad
ett arbete utanför högskolan kan tänkas ge.

Jag finner således inte anledning att ändra de regler om återbetalnings-
skyldighet av studiemedel som har beslutats av riksdagen.

Så när som på att det rör sig om tidsbegränsade tjänster finns det i framti-
den inget som skiljer doktoranders sociala villkor från vad som gäller för
andra kategorier på arbetsmarknaden. Att vi har nått därhän ser jag som en
stor framgång för de forskarstuderande. Jag vill inte medverka till att vrida
klockan tillbaka när det gäller synen på de forskarstuderande. Det tror jag
inte heller att Birger I lagård vid närmare eftertanke är benägen att göra.

Anf. 54 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Göransson för svaret och vill
samtidigt be om tillgift för att den här frågan kom att ställas till skolminister
Göran Persson. Jag hoppas att statsrådet Göransson tror mig när jag säger
att det ingalunda var min avsikt att försöka befordra skolministern till ut bil d-

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar pä frågor

ningsminister. Detta var en lapsus calami, ett pennans misstag som blev be-
gånget.

Jag tackar som sagt var för svaret, men jag finner det hela litet väl byråkra-
tiskt. Det är ingalunda fråga om att vrida klockan tillbaka om man säger att
de som har doktorandtjänster också bör vara befriade från återbetalning av
de studiemedel som de har uppburit under sin grundutbildningstid. De som
hade utbildningsbidrag slapp att göra det. De som har doktorandtjänster är
fortfarande under utbildning, och det är också fråga om tidsbegränsade
tjänsteinnehav. Detta innebär alltså att de som antas till doktorandtjänst
samtidigt får vara med om att betala en extraskatt, en akademikerskatt på
4 %, och det rör sigom 600 kr. i månaden. Den ena handen tar alltså tillbaka
vad den andra ger. Tror utbildningsministern verkligen att det här kan stimu-
lera till ett ökat intresse hos våra ungdomar att ägna sig åt forskarutbildning?
Jag är tyvärr inte säker på att så är fallet.

Anf. 55 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! I grunden är detta inte en fråga om en byråkratisk syn eller
inte utan en fråga om hur vi betraktar anställningsförhållanden. Det som vi
åstadkommer genom att omvandla utbildningsbidragen till doktorandtjäns-
ter är att de som doktorerar i realiteten är anställda och då behandlas som
andra anställda. I den andra riktningen är det många som argumenterar för
en form av studielön. Men vi har hittills inte tagit ställning till förmån för en
sådan utan sagt att det där är fråga om lån under tiden som de studerande
deltar i utbildning så att säga på egen risk. Jag tycker därför att det finns
fog för att man har skilda system, dvs. att man betraktar doktoranden som
anställd. Man stärker hans ställning i högskolesystemet genom att behandla
honom på det sättet.

Anf. 56 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag är helt överens med utbildningsministern om att man i
och för sig har förstärkt doktorandernas ställning när man har infört dokto-
randtjänsterna. Vi har varit eniga om att göra detta. Att man tryggar studie-
finansieringen betyder mycket. Däremot är det också uppenbart att vi har
stora svårigheter. Vi utexaminerar, som jag skrev i min fråga, ungefär 1 000
per år, och vi skulle behöva omkring 2 000 kring sekelskiftet. Vi behöver
alltså stimulansåtgärder av olika slag. Vi från moderata samlingspartiet har
också föreslagit att man skall göra avskrivningar när dessa personer är fär-
diga med sin doktorsexamen. Men det här blir alltså en extra börda som ju
knappast kan verka stimulerande för dem som vill ägna sig åt forskarutbild-
ning.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1990/91:365 om en utredning om trädgårds-
näringen

Anf. 57 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Lennart Brunander har frågat mig när vi får en trädgårdsnä-
ringsutredning.

Under senare år har förslag om en förnyad utredning av trädgårdsnä-
ringen avböjts av riksdagen.

Vid jordbruksutskottets behandling i höstas av motioner om trädgårdsnä-
ringen uttalade utskottet bl.a. att en ny trädgårdsnäringsutredning bör över-
vägas när en inom lantbruksstyrelsen pågående kartläggning av ekonomin
inom trädgårdsnäringen slutförts och sedan resultatet av nu pågående inter-
nationella överläggningar inom GATT och om ett EEA-avtal, eller EES-av-
tal, blivit överblickbart.

Lantbruksstyrelsens utredning om ekonomin inom trädgårdsnäringen be-
räknas vara klar i mars i år. GATT-förhandlingarna är ännu inte slutförda.

Förhandlingar om ett EEA-avtal, eller EES-avtal, pågår för närvarande.
Det är därvid viktigt att representanter för trädgårdsnäringen har ett fortsatt
samråd med regeringskansliet om frågor som avser EG-integrationen. Det
kommer vidare att behövas ett förberedelsearbete i samband med en even-
tuell medlemsansökan till EG.

Med hänvisning härtill och till utskottets uttalande anser jag att ett ställ-
ningstagande till en samlad trädgårdsnäringsutredning bör anstå. Många av
de frågor som är viktiga för trädgårdsnäringen avser en rad skilda samhälls-
områden där det ofta är viktigt att ett ställningstagande kan göras snabbt.
Det krävs därför ett kontinuerligt samråd mellan jordbruksdepartementet
och trädgårdsnäringen.

Anf. 58 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret. Som det står i sva-
ret diskuterade vi i höstas i jordbruksutskottet frågan om trädgårdsnäringen.
Då var vi överens om att det finns behov av en ny trädgårdsnäringsutredning.

Under de drygt tio år som gått sedan vi fick en trädgårdsnäringspolitik har
mycket förändrats. Samhällsekonomin ser helt annorlunda ut, och många
andra saker har förändrats. Det är också andra saker som ligger framför oss
i det internationella samröret på trädgårdsnäringens område och på andra
områden som gör att frågorna i dag ser helt annorlunda ut. Mot denna bak-
grund var vi överens om att en utredning borde tillsättas. Då utgick vi från
att lantbruksstyrelsens kartläggning skulle vara klar i december och att
GATT- och EG-förhandlingarna också skulle klaras av under denna tidspe-
riod. Nu vet vi att så inte blev fallet. Men trädgårdsnäringens ekonomiska
problem och övriga bekymmer har för den skull inte blivit bättre. Osäkerhe-
ten har inte blivit mindre. Därför finns det anledning att snabbt tillsätta en
utredning, som också arbetar snabbt. Därtill kommer naturligtvis, som jord-
bruksministern säger, de kontakter som måste tas mellan näringen och jord-
bruksdepartementet. Jordbruksministern, som ansvarigt statsråd för detta
område, måste naturligtvis ha dessa kontakter även om en utredning till-
sätts, eftersom det hela tiden finns många olika frågor som måste lösas. Så-

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Prof. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

vitt jag vet har dessa kontakter inte varit så särskilt frekventa under senare
tid. Det har åtminstone inte kommit ut så mycket av dem. Jag skulle vilja
veta vad det är som hindrar att man nu tillsätter en utredning som startar ett
arbete för att ha ett resultat klart när alla dessa frågor börjar klaras ut.

Anf. 59 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Det är väldigt många frågor när det gäller trädgårdsnäringen
som det är viktigt att både utreda och överlägga om. Så är det nu, och så
kommer det kanske ännu mer att vara i framtiden.

Jag vill understryka att det här är en näring som är mycket diversifierad.
Begreppet trädgårdsnäring omfattar allt ifrån krukväxter, småplantor, snitt-
blomster, köksväxter under glas, frilandsodlade grönsaker, frukt och bär,
plantskolor, osv. Det är en näring med många små företag och många olika
problem, och många har problem.

Det finns nu ett antal aktuella frågor som vi diskuterar med näringen och
som behöver lösas. Jag skall nämna några av dem. Det gäller skördeskade-
skyddet för trädgårdsnäringen, som jag avser att återkomma till riksdagen
om. Det gäller frågan om arbetskraftsinvandring, dvs. att odlarna under
skördesäsongen på somrarna har behov av att på ett enklare sätt än tidigare
få hjälp av utländsk arbetskraft. Detta handlar om att underlätta för odlarna
när det gäller t.ex. byråkrati. Det gäller vidare många miljöfrågor som är
viktiga för näringen. Energiskattefrågorna när det gäller växthusen är också
en fråga som nu utreds separat, och man undersöker möjligheten att minska
dessa skatter. Det handlar också om hela växtförädlingsfrågan, som är litet
annorlunda för trädgårdsnäringen än för t.ex. de stora spannmålsintressena.
Det gäller också plantskolornas roll. Sedan har vi de internationella förhand-
lingarna, EES-avtalet, och Medelhavsländernas önskemål och krav i fråga
om detta. Vi har effekterna av ett eventuellt EG-medlemskap, osv.

Alla dessa frågor är oerhört viktiga. Men jag är inte säker på, och detta
vill jag varken säga ja eller nej till, att det bästa är att samla dessa mycket
viktiga frågor i en gammaldags utredning av den typ som vi hade förr i värl-
den och som sedan sitter och långrotar och så småningom kommer fram till
något resultat som kanske är överkört av verkligheten. Vi arbetar nu för ti-
den på ett sådant sätt att vi har ganska goda och ofta förekommande över-
läggningar som vi är beredda att ställa upp på med trädgårdsnäringen. Detta
och vissa separata utredningar kan vara ett alternativ.

Anf. 60 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag delar kanske inte jordbruksministerns uppfattning om
att kontakterna mellan departementet och näringen i dag fungerar så bra och
att man därigenom löser så många problem. Då skulle de bekymmer som vi
i dag ser inte finnas. Då skulle man ha löst dessa problem.

Jordbruksministern argumenterar här mycket starkt för behovet av en ut-
redning. Han har redogjort för alla de områden som behöver klaras ut. Det
behöver göras på ett sådant sätt att man tar hänsyn till varandras situation
och frågornas inbördes förhållanden. Alla dessa problem kan nämligen inte
lösas vart och ett för sig, utan dessa problem måste lösas tillsammans i ett

sammanhang, i varje fall måste man ta hänsyn till hur olika saker påverkar
trädgårdsnäringen.

En utredning behöver inte alls långrota. Jordbruksministern kan i dag till-
sätta en utredning och bestämma att den skall vara klar om ett år och att den
då skall uppvisa ett resultat. Detta förhindrar inte att man under tiden har
kontakter, tvärtom. Sådana kontakter behövs naturligtvis också för de akuta
göromålen. Jag skulle önska att det som jordbruksutskottet ändå var över-
ens om sker, nämligen att en trädgårdsnäringsutredning tillsätts. Om jord-
bruksministern har en annan uppfattning, vilket bl.a. framgår av en intervju
i tidningen Trädgårdsvärlden, skulle jag vilja veta vilka motiv som finns för
att inte tillsätta en utredning.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1990/91:371 om statsbidrag till fiskevårds-
föreningar

Anf. 61 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Börje Hörnlund har frågat mig om motiven till förslaget att
slopa bidragen till fiskevårdsområden i strid mot riksdagens tidigare beslut.

Riksdagen beslutade förra året i enlighet med regeringens förslag att det i
fortsättningen inte längre bör lämnas statsbidrag till kostnader för bildande
av fiskevårdsområden. Dock bör de som har ansökt om ombildning före den
1 september 1990 medges statsbidrag även om förrättningen inte är avslutad
den 31 december 1990.

Bakgrunden till det senare datumet är riksdagens beslut våren 1981 om en
övergångsbestämmelse som ger möjlighet för de frivilligt bildade fiskevårds-
föreningarna att sälja fiskekort längst till utgången av år 1990 fastän de inte
representerade samtliga delägare i ett samfällt fiske. Föreningarna har alltså
haft tio år på sig för att vidta de åtgärder som behövs.

Enligt fiskeristyrelsen har 875 ansökningar om bildande av fiskevårdsom-
råden kommit in före den 1 september 1990. De allra flesta av dessa har kom-
mit in under det senaste året. Med hittills tillämpade bidragsregler innebär
detta att sammanlagt drygt 27 milj.kr. skulle erfordras i statsbidrag. Det
finns dock anledning att utgå från att processen kommer att fortgå under ett
antal år framöver, inte minst med tanke på arbetsbelastningen på lantmäteri-
myndigheten, vilken ansvarar för förrättningen.

Mot bakgrund av behovet att kraftigt reducera statsutgifterna föreslår re-
geringen i årets budgetproposition, som ett led i åtgärdsprogrammet för att
stabilisera den svenska ekonomin m.m., att anslaget för bidrag till fiske-
vårdsåtgärder och till förrättningskostnaderna för bildande av fiskevårdsom-
råden skall slopas.

Med utgångspunkt i de statsfinansiella förutsättningarna avser jag att ta
initiativ till en genomgång av de möjligheter som står till buds så att de nyan-
mälda fiskevårdsområdesbildningarna skall kunna finansieras.

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Då Börje Hörnlund, som framställt frågan, anmält att han var förhindrad

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

att närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att Lennart Brunander i
stället fick delta i överläggningen.

Anf. 62 LENNART BRUNANDER (c):

1 lerr talman! Jag tackar även för detta svar. Det är riktigt, som jordbruks-
ministern säger, att det i fjol fattades beslut om att gränsen för att få statsbi-
drag för att bilda fiskevårdsområde skulle sättas vid den 1 september 1990.
Det innebar i sig att kraven skärptes jämfört med det beslut som fattades
1980 eller 1981. Då sade man att det skulle ske under 1990, och det skulle i
så fall gälla t.o.m. den 31 december. Det var en diskussion som vi förde i fjol.
Men nu blir beslutet alltså den 1 september, och vi får naturligtvis rätta oss
efter det. Men det gör inte regeringen, utan regeringen säger att det inte blir
några mer pengar. Och det är detta som vi nu har att diskutera här i kamma-
ren.

Jag skulle vilja fråga vad som menas med det sista stycket i svaret där det
sägs:

”Med utgångspunkt i de statsfinansiella förutsättningarna avser jag att ta
initiativ till en genomgång av de möjligheter som står till buds så att de nyan-
mälda fiskevårdsområdesbildningarna skall kunna finansieras.”

Innebär det att medel kommer att ges till detta så att staten, samhället,
kan ikläda sig det ansvar som man har åtagit sig tidigare?

Anf. 63 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Svaret på den frågan är ja. Det är precis detta som står i
svaret, nämligen att jag skall ta initiativ till en genomgång så att de nyan-
mälda fiskevårdsområdena skall kunna finansieras. De åtaganden som riks-
dagen beslöt om att staten skall ställa upp med när det gäller dem som anmä-
ler sig före den 1 september skall självfallet infrias. Det kan däremot natur-
ligtvis inte ske inom ramen för det gamla anslaget, som av besparingsskäl har
upphört, utan vi kommer att gå igenom andra finansieringsmöjligheter. Men
staten skall självfallet stå för tidigare gjorda utfästelser när det gäller de
fiskevårdsområdesbildningar som anmälts i tid. Därför är svaret på den frå-
gan ja.

Anf. 64 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag får inte detta att gå ihop. Jordbruksministern säger att
detta naturligtvis inte kan ske med det anslag som fanns, eftersom det av
besparingsskäl nu är borttaget. Skall något annat anslag inrättas för att man
skall få fram dessa pengar? På vilket sätt spar man då pengar? Man skapar
ju mest bara oro bland människor som tror att de har blivit lurade. Men det
är naturligtvis bra om jordbruksministern kan slå fast att dessa människor
inte skall bli lurade, att staten skall stå för sitt ansvar och att dessa pengar
tas fram. Är det så jag skall tolka jordbruksministern?

Anf. 65 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Svaret är ja.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Meddelande om svar på interpellation 1990/91:119

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Anf. 66 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill på Rune Molins vägnar meddela att han inte inom
den föreskrivna tiden kommer att kunna besvara Karin Starrins interpella-
tion om ökad sysselsättning i Gävleborgs län. Anledningen är att interpella-
tionssvaren fick avbrytas den 17 januari då utrikesministern lämnade infor-
mation om det aktuella läget i Gulfkrisen.

Rune Molin har kommit överens med Karin Starrin om att interpellatio-
nen skall besvaras torsdagen den 21 februari.

Svar på frågor

13 § Svar på fråga 1990/91:378 om försenade hyresbetalningar på
grund av dröjsmål vid handläggning av bostadsbidragsärenden m.m.

Anf. 67 Bostadsminister ULF LÖNNQV1ST (s):

Herr talman! Jan Strömdahl har frågat mig om jag kan utlova att hyresgäs-
terna hålls skadeslösa när förseningar av hyresbetalningar beror på samhäl-
lets beslut och om detta kan ske t.ex. genom en snabbehandling av hyres-
rättskommitténs förslag till ändring av hyreslagens förverkanderegler.

Regeringen beslutade i september 1989 att tillkalla en kommitté för att
se över hyreslagstiftningen. Kommittén kommer bl.a. att pröva reglerna om
förverkande av hyresrätt vid dröjsmål med obetydliga belopp, enstaka betal-
ningsförsummelser, tillfälliga betalningssvårigheter eller andra förhållanden
som framstår som bagatellartade eller ursäktliga. Enligt min mening tar de
nuvarande bestämmelserna i hyreslagen om hyresrättens förverkande inte i
tillräcklig grad hänsyn till sådana förhållanden.

Hyreslagskommittén beräknar att avge ett betänkande om hyreslagen före
utgången av år 1991. Någon möjlighet att tidigarelägga detta finns inte. Där-
emot har jag haft kontakt med SABO och Sveriges fastighetsägareförbund
och förvissat mig om att organisationerna kommer att rekommendera sina
medlemmar att övergångsvis ge hyresgästerna ett skäligt rådrum med hyres-
betalningar i de fall bristande betalningar beror på tillfälliga faktorer som
hyresgästerna inte kan lastas för. Jag utgår vidare från att kommunerna kom-
mer att använda de vägar som står öppna för att bistå dem som behöver över-
brygga tillfälliga betalningssvårigheter.

Anf. 68 JAN STRÖMDAHL (v):

Herr talman! Jag är glad att höra av bostadsministern att vi är överens om
att den nuvarande hyreslagstiftningen inte är bra när det gäller förverkande
på grund av betalningsförsening och liknande. Vi är också överens om att
det behövs en ändring.

Anledningen till att jag har tagit upp denna fråga är ju den att hyreshöj-
ningarna till följd av skatteomläggningen har blivit betydligt större än vad
som var väntat eller aviserat från regeringens sida. Det är också klart att flera
grupper i samhället, framför allt personer med de lägsta inkomsterna och
pensionerna, inte har fått en tillräcklig kompensation i form av skattelättna-
der, bostadsbidrag och bostadstillägg. Samtidigt vet vi att vissa av de här

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

människorna kanske redan tidigare har haft svårigheter med betalning av
hyran. Därför har de kanske redan ett ”straffregister”, eftersom fastighets-
ägarna sedan många år tillbaka noga registrerat när betalningarna kommit
in.

De utlovade kompensationerna kommer att dröja. Vi vet att det är en
mycket lång kö till socialbyråerna, och det är inte omöjligt att många kom-
mer i kläm, och betalar man inte hyran i tid kan man bli av med sin lägenhet.

Eftersom hyresrättskommittén har behandlat den här delen av sitt arbete
har jag hoppats att bostadsministern skulle kunna be hyresrättskommittén
om ett delbetänkande och därigenom lyfta fram just den här frågan som har
behandlats i kommittén.

Anf. 69 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):

Herr talman! Först vill jag slå fast att beträffande den del av hyreshöjning-
arna som härrör från skatteomläggningen kommer genomsnittet att ligga un-
gefär vid den nivå som vi tidigare räknade med. Eftersom de ordinarie hyres-
höjningarna kommer att läggas ovanpå det som skattereformen gav, blir na-
turligtvis den sammanlagda hyreshöjningen ganska stor. Statsministern har
ju också i ett meddelande i denna kammare klargjort att kompensation skall
lämnas till de pensionärer som råkar i svårigheter. Framför allt gäller det
pensionärer med enbart folkpension och pensionstillskott.

Jan Strömdahl frågade om det inte skulle vara möjligt att tidigarelägga hy-
resrättskommitténs betänkande i denna del. Om kommittén hade gjort så,
skulle ju det hela ha behandlats i en remissomgång. Därefter skulle det ha
skrivits en lagtext, varefter lagrådet hade haft att behandla saken, innan riks-
dagen kunnat ta ställning. Därför tror jag inte att det är möjligt att lösa akuta
frågor den vägen. Jag har i stället valt att ta kontakt med SABO och fastig-
hetsägarna för att höra efter om de är beredda att gå ut med en rekommen-
dation. Vi har fått besked om att man kommer att ge medlemmarna en re-
kommendation. 1 svaret har jag skrivit att det bör ges ett skäligt rådrum be-
träffande hyresbetalningar i de fall då utebliven betalning beror på faktorer
som hyresgästerna inte kan lastas för. Vid kontakter med Kommunförbun-
det har vi också fått det besked som jag redovisade i frågesvaret.

Anf. 70 JAN STRÖMDAHL (v):

Herr talman! Bostadsministern och jag är inte riktigt överens när det gäl-
ler bedömningen av hyreshöjningarnas storlek till följd av skatteomlägg-
ningen. Jag har läst pressmeddelanden där bostadsministern har sagt att det
skulle bli 10-procentiga hyreshöjningar till följd av skatteomläggningen. I
verkligheten har det blivit bortåt 20 %. Till detta skall då läggas de s.k. van-
liga hyreshöjningarna. Detta innebär att det åtminstone i de större stä-
derna - det är litet olika i olika delar av landet - är fråga om ungefär 30-
procentiga hyreshöjningar. Att jag tyckte att det kunde vara en framkomlig
väg om man finge lagändringen på riksdagens bord berodde på att även den
rättsliga processen tar tid. Ärendena skall behandlas av hyresnämnderna,
och dessa kan ta sådana sociala hänsyn som situationen kräver. Sedan går det
hela vidare till bostadsdomstolen. Detta tar så pass lång tid att ett lagförslag
kanske kunde ha hanterats av riksdagen.

Anf. 71 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):

Herr talman! Vi skulle alltså inte ha kunnat lösa akuta problem med en
lagändring, eftersom riksdagen inte skulle ha hunnit fatta beslut under vå-
ren.

När det gäller skatteomläggningen vidhåller jag vad jag tidigare sagt om
ett genomsnitt på ca 60 kr./m2. Räknar man med de siffror som jag har redo-
visat och tar ut en hyra för 11 månader, en hyra som egentligen täcker en
12-månadersperiod, ligger det hittills redovisade genomsnittet när det gäller
skattereformen ungefär vid den nivå som jag tidigare har angivit.

Jag har som sagt haft kontakter med SABO och fastighetsägare för att be-
lysa problemet. Därvid har jag fått klart för mig att organisationerna är be-
redda att hjälpa till på det sätt som jag har redovisat i svaret.

Anf. 72 JAN STRÖMDAHL (v):

Herr talman! Jag får i alla fall tacka för beskedet, som jag kommer att
sprida till hyresnämnder och organisationer som kan behöva känna till det.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1990/91:374 om STlM-pengar och gudstjänst-
musik

Anf. 73 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Filip Fridolfsson har frågat mig om jag, mot bakgrund av
den oro som förslaget om avgiftsbeläggning på gudstjänstmusiken har väckt,
avser att föreslå lagstiftning i enlighet med upphovsrättsutredningens för-
slag.

Enligt upphovsrättslagen får utgivna verk fritt framföras offentligt vid
gudstjänst. Upphovsrättsutredningen har föreslagit att denna inskränkning i
upphovsmännens ensamrätt skall avskaffas. Förslaget har remissbehandlats
och remissutfallet är blandat.

Förslaget är endast en liten del i den översyn av upphovsrättslagen som
utredningen har gjort och som nu övervägs i justitiedepartementet. Som
brukligt är inför större reformer på upphovsrättens område skall dessutom
samråd ske med de övriga nordiska länderna, innan förslag till lagstiftning
föreläggs riksdagen. Samrådet, som nu pågår, syftar till att om möjligt åstad-
komma gemensamma nordiska lösningar.

Jag är mot den bakgrunden inte beredd att nu ta ställning till om upphovs-
rättsutredningens förslag på den här punkten bör genomföras eller ej. Men
jag kan försäkra Filip Fridolfsson om att jag känner till vad man i kyrkokret-
sar anser om förslaget. Dessa synpunkter kommer att vägas in vid bedöm-
ningen av förslaget.

Anf. 74 FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Skälet till att jag ställde frågan är att det enligt min mening är fråga om en
barock lagstiftning. Får en statlig utredning som den vill skall alla kyrkor och

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

samfund vara skyldiga att betala STIM-avgift på gudtjänstmusik. Man kan
ju tänka sig vilken byråkrati det skulle bli fråga om. Det går väl an när allt
är bestämt i förväg, men gudstjänstlivet präglas på många håll av stor frihet.
Skulle någon sitta i kyrkan och registrera de olika lovsångerna, skulle det bli
en absurd situation, lovsånger som vid många möten sjungs spontant. De
flesta sångerna skulle drabbas av STIM-avgifter. Inte bara ”Löftena kunna ej
svika” och ”Han har öppnat pärleporten” skulle drabbas utan många andra
sånger.

Förslaget har väckt stor oro bland framför allt frikyrkofolk, och det vet
tydligen också justitieministern. Svaret visar med all önskvärd tydlighet att
frågan är känslig. Justitieministern har inte tagit ställning. Jag skall gärna
erkänna, herr talman, att jag hade tänkt ta i ordentligt, så tokig tycker jag
att den här idén är. Men svaret var i stort sett mycket vänligt och förstående.
Jag skulle ändå vilja råda justitieministern att tänka sig mycket noga för, in-
nan det läggs fram en proposition i det här ärendet.

Många upphovsmän har offentligt deklarerat att gudstjänstmusiken bör
vara fri. Hyser justitieministern någon sympati för deras uppfattning? Det är
ju en offentlig debatt.

En slutfråga: Har justitieministern varit på ett riktigt väckelsemöte någon
gång? Om inte, gör några studiebesök! Jag är, herr talman, övertygad om att
justitieministern kommer att bli helt och fullt omvänd, i varje fall i STIM-
avgiftsfrågan. Men andra ord: Inga STIM-avgifter på kyrkomusiken.

Anf. 75 Justitieminister LA1LA FREIVALDS (s):

Herr talman! Jag kan försäkra Filip Fridolfsson att vi skall tänka oss noga
för.

Anf. 76 FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Jag tolkar svaret som att förslaget kommer att hamna i pap-
perskorgen, vilket i mycket hög grad kommer att glädja åtminstone frikyr-
kornas folk, var så säkra!

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1990/91:391 om en ny vapenlagstiftning

Anf. 77 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Karl-Erik Persson har frågat mig om det kommer någon pro-
position angående en ny vapenlagstiftning.

Jag räknar med att komma till skott i vår. Svaret på frågan är alltså ja.

Anf. 78 KARL-ERIK PERSSON (v):

Herr talman! Jag får tacka justitieministern för ett utförligt svar.

Anledningen till min fråga är bl.a. den stora oron inom den svenska jägar-
kåren och bland skyttarna. SOU 1989:44 skulle ligga till grund för en ny va-
penlagstiftning, men de berörda remissinstanserna har kommit med en för-
ödande kritik. De är rädda för att regeringen lägger fram en proposition som

grundar sig på utredningen. Jag förstår att justitieministern i dag kanske inte
vill avslöja vad propositionen kommer att innehålla. Det vore emellertid bra
om man i departementet toge hänsyn till remissvaren och kanske innan pro-
positionen läggs fram kunde avslöja några av tankarna bakom det hela och
minska oron inom jägarkåren.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1990/91:383 om skolhälsovården

Anf. 79 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Margitta Edgren har frågat mig på vilket sätt jag ämnar ga-
rantera att skolhälsovården även i fortsättningen kommer att bli en integre-
rad del av skolans verksamhet.

I enlighet med riksdagens beslut med anledning av propositionen om an-
svaret för skolan har vissa kapitel i skollagen ändrats den 1 januari 1991. I
den proposition om gymnasieskolan och vuxenutbildningen som regeringen
inom kort kommer att förelägga riksdagen avser jag att behandla de delar av
skollagen som berör dessa skolformer. De delar som återstår av skollagen,
bl.a. skolhälsovården, kommer att behandlas i en proposition som beräknas
kunna överlämnas till riksdagen i slutet av mars. Regeringen återkommer
således inom kort till riksdagen i denna fråga.

Jag vill dock redan nu säga att jag anser att skolhuvudmannen även fort-
sättningsvis skall vara skyldig att anordna skolhälsovård.

Anf. 80 MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talman! Tack för svaret som jag har tolkat på det viset att den nya
skollagen kommer att innehålla en lagfäst skyldighet beträffande skolhälso-
vård. Detta gör mig faktiskt mycket glad. Egentligen är jag mer tacksam än
vad jag kan ge uttryck för.

Jag ställde frågan delvis därför att det pågår en debatt i Malmö, dels därför
att man kunde läsa i en tidning om en aktuell undersökning i Göteborg som
visar att även pojkar i skolan har järnbrist, vilket aldrig har kunnat påvisas
tidigare eller över huvud taget aldrig existerat. Bristen beror på att barnen
t.ex. slarvar med maten. När det finns skolhälsovård, en sjuksyster och en
skoldoktor som känner barnen och svarar för en kontinuitet i verksamheten
bidrar det till att hindra en sådan här utveckling. Vi har ju en gammal tradi-
tion på skolhälsovårdens område. Jag tror att man redan på 1830-talet bör-
jade bygga upp en skolhälsovård. Vi är överens om att det hade varit oerhört
destruktivt att nu ta bort denna.

Överläggningen var härmed avslutad

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

17 § Svar på fråga 1990/91:385 om personalrekryteringen till skol-
verket

Svar på frågor

Anf. 81 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Ann-Cathrine Haglund har frågat vilka åtgärder jag avser
att vidta för att garantera att det nya skolverket kominer att tillföras personal
som med kompetens och integritet kan utföra sina uppgifter.

Jag vill först informera om läget vad gäller åtgärder för det nya skolverkets
organisation m.m. inför starten den 1 juli 1991. Utredaren har den gångna
veckan överlämnat sitt principförslag till organisation. Enligt förslaget skall
verket bestå av en central del i Stockholm och en fältorganisation. Han före-
slår vidare att skolverkets centrala del organiseras i tre huvudenheter, ett
kansli och en verksstab. Verket bör få ansvaret att bestämma på vilket sätt
fältverksamheten organiseras och i vilka geografiska områden den lokalise-
ras.

Vad som nu närmast står för dörren är att regeringen skall besluta om or-
ganisationen. Ärendet är under beredning i regeringskansliet. Jag räknar
med att kunna lämna regeringen ett förslag till beslut inom den närmaste
veckan.

Enligt förordningen (1989:166) om inrättande av tjänster inrättar rege-
ringen tjänster som omfattas av chefslöneavtalet. Myndigheten inrättar, till-
sätter och lönesätter övriga tjänster. Jag har fullt förtroende för att de perso-
ner som förordnas på tjänsterna i skolverket kommer att ha den kompetens
som uppgiften fordrar.

Anf. 82 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Enligt uppgift pågår just nu rekrytering till skolverket av
chefer och andra nyckelpersoner utan att man har utannonserat och haft ett
ordentligt förfarande. Skolministern motsäger mig inte på den punkten. Jag
undrar: Är detta riktigt? Hur kan man i så fall garantera kompetens och inte-
gritet som är någonting nog så viktigt? Skolverket skall ju utöva tillsyn, och
det är därför särskilt viktigt med kompetens och oväld. Kommunerna får ju
ökad frihet varför tillsynen blir viktig. Det är angeläget att alla har respekt
för skolverkets kompetens och integritet. SÖ har ju tillhört de mest kritise-
rade verken. Om skolverkets personal tillsätts i små, stängda rum utan of-
fentlig annonsering och utan möjlighet för människor utanför verksamheten
att söka, riskerar man att skolverket får samma rykte som skolöverstyrelsen.

Handplockning kan också leda till att politiska värderingar får styra vid
urvalet. Om skolministern inte kan garantera att tillsättningen sker utan po-
litiska förtecken, blir faktiskt konsekvensen att de som får tjänster måste
vara beredda att lämna sina arbeten vid ett eventuellt regeringsskifte. Vi mo-
derater motsätter oss en fortsatt politisering av skolan. Hur kommer tillsätt-
ningen av cheferna vid skolverket att ske? Hur kommer tillsättningen av per-
sonal att gå till? Hur sker utannonseringen och när sker den? Kan skolminis-
tern garantera att politiska värderingar inte får spela en roll vid tillsätt-
ningen?

Anf. 83 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag tycker att det är något trist att höra fru Haglund. Det
är inte första gången nian hör den här typen av våldsamma beskyllningar,
egentligen i akt och mening att misskreditera. Jag är inte särskilt förvånad.
Däremot är det faktiskt så, att vi har människor som har ansvaret för de här
personalrekryteringarna. De måste naturligtvis sköta sitt arbete. Hur det
skall gå till är reglerat. Jag förutsätter att de följer spelreglerna.

Jag har inte fått några sådana signaler eller sådan information som gör att
jag skulle ha någon som helst anledning att gå in och intervenera - jag vet
inte ens om jag skulle ha haft möjlighet till det - i en process som är myndig-
hetens egen. Jag utgår från att de som har fått förtroendet och ansvaret kom-
mer att klara arbetet på ett sådant sätt att de också fyller de krav som den
formella handläggningen ställer.

Med denna kommentar, herr talman, är jag för min del inte beredd att gå
djupare i denna diskussion i dag.

Anf. 84 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Menar skolministern att alla tjänster vid det nya skolverket,
förutom chefstjänsten, kommer att tillsättas efter ett offentligt förfarande,
alltså med en utlysning av tjänsterna så att människor ute i verksamheten
som har kompetens, intresse och som verkligen kan tillföra något nytt - det
är väl det som är avsikten - kan söka och även har en chans att få dessa tjäns-
ter? Eller kommer tjänsterna att tillsättas genom att man handplockar män-
niskor?

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1990/91:394 om arbetsmarknadsträningen och
politiska sammanträden

Anf. 85 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Margareta Gard har frågat mig om jag avser att vidta några
åtgärder så att ungdomar i arbetsmarknadsträning - finansierad i huvudsak
med statsbidrag - i framtiden inte kommer att delta i slutna politiska sam-
manträden på betald arbetstid.

Vid den uppföljning som regelbundet sker av ungdomar i inskolningsplat-
ser kan en arbetsmetod vara att samla dem gruppvis för utbyte av erfarenhe-
ter från deras olika arbetsplatser samt för ytterligare samhällsinformation.
Härvid kan de olika ungdomsförbunden bjudas in som medverkande men
även andra organisationer, t.ex. representanter för arbetsmarknadens par-
ter.

Dessa sammankomster är att jämföra med undervisning i en klassrumssi-
tuation på gymnasieskolan. Undervisningen i skolan är inte öppen för andra
än för eleverna.

Jag varken kan eller vill kommentera det enstaka tillfälle som åsyftas i frå-
gan, men jag utgår ifrån att alla elever som var inbjudna också fick möjlighet
att delta.

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar pä frågor

Anf. 86 MARGARETA GARD (m):

Herr talman! Tack för svaret på min fråga. Det som arbetsmarknadsminis-
tern beskriver stämmer inte alls överens med det som jag har beskrivit i min
fråga eller med verkligheten när detta möte ägde rum. Min kritik i denna
fråga riktar sig för det första mot att ungdomarna i sina första kontakter med
arbetslivet ges intrycket att man på betald arbetstid kan göra annat än att
sköta sitt arbete. Det är att ge ungdomar fel signaler om arbetsmoralen.

För det andra var det möte som ungdomarna hade inbjudits till av sådan
karaktär att det vid ingången till lokalen hade utposterats en politruk som
kontrollerade insläppet. Jag ställde mig frågan: Vad handlar det egentligen
om? Ja, enligt de uppgifter som jag har fått om detta möte var det ren och
skär partipropaganda inför det kommande valet. För det tredje lockade soci-
aldemokraterna ungdomar till detta möte med skattebetalarnas pengar,
pengar som är avsedda att träna ungdomar inför inträde i arbetslivet. Det är
en viktig uppgift som skall hanteras med största respekt.

Jag vill fråga om arbetsmarknadsministern är beredd att för sina partivän-
ner ute i landet tala om att även statsbidrag är skattepengar, som måste han-
teras med största respekt, och förklara allvaret i satsningarna på ungdomar-
nas träning för inträde i arbetslivet.

Anf. 87 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Med förlov sagt framgår det inte av frågan exakt vad som
hände. Det var därför jag betonade i mitt svar att jag tycker att det är bra att
dessa ungdomar i inskolningsplatserna får information både av och om de
politiska partierna och av och om arbetsmarknadens parter. Det är ett väl-
digt viktigt inslag och helt rätt signaler att dessa ungdomar erbjuds denna
information, tillsammans med det de skall göra på arbetsplatsen, med ar-
betssökningsaktiviteter och den samhällsinformation som de har rätt att få.

Det framgår inte av frågan om denna person, utanförstående det socialde-
mokratiska partiet, som Margareta Gard uttryckte det, var en ungdom.
Hade den ungdomen blivit inbjuden men vägrats inträde till detta möte, då
hade jag reagerat väldigt starkt. Men det framgår inte av frågan om detta var
en helt annan person som inte alls hade något med denna inskolningsverk-
samhet att göra. Då förutsätter jag att de som har att sköta det här har
skickat rätt signaler så att denna samhällsinformation, med en så bred upp-
slutning som möjligt av både partier och arbetsmarknadens parter, når alla
ungdomar, att alla inbjuds och ingen vägras tillfälle att komma.

Anf. 88 MARGARETA GARD (m):

Herr talman! Det kanske inte var någon ungdom direkt, men jag förutsät-
ter att när man inbjuder ungdomar för information och diskussion är det
öppna möten dit vem som helst kan komma och lyssna. Det får inte vara så
att det står en människa utanför lokalen och kontrollerar vilka som går in
och vilka som inte får gå in. I så fall kallar jag det helt enkelt interna partipo-
litiska möten. Det var vad som har beskrivits om detta möte.

Jag tycker att det är fel att man gör på det sättet. Dessutom tycker jag att
man måste vara mycket noga med att ge ungdomarna rätt signaler när det

gäller arbetsträning, arbetstider och vad ungdomarna skall syssla med på en
arbetsplats. Det är viktigt för framtiden.

Anf. 89 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):

I lerr talman! Jag vill protestera mot den beskrivning som Margareta Gard
ger. Om Margareta Gard eller jag är i en gymnasieskola och har att föra fram
våra resp, partiers information till eleverna i en klass eller i en skola, är det
fråga om information till dessa elever och icke att betrakta som öppet möte
dit man därmed måste bjuda in hela allmänheten i berörd kommun. Den
situation som Margareta Gard beskriver i fråga om dessa inskolningsplatser
är exakt densamma. Jag vidhåller att det är rätt signal att skicka till dessa
ungdomar att de i denna inskolningsverksamhet skall tränas för arbetslivet
och samhällslivet. Däri ingår också information om vad som händer och sker
i samhället.

Anf. 90 MARGARETA GARD (m):

Herr talman! Jag måste säga att jag inte tycker att det har gått till på ett
sådant sätt att jag kan kalla det för ett öppet möte. Jag är medveten om att
ungdomar måste få samhällsinformation, de måste följa med i det som hän-
der i samhället, men det måste gå till på ett annat sätt - det måste gå till
öppet så att andra människor kan få insyn och kan vara med. Jag kan inte
förstå vad det skall vara för någonting som är så hemligt att inte en utanför-
stående kan få vara med och lyssna.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1990/91:398 om nytt polishus i Gällivare

Anf. 91 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Bengt Hurtig har frågat mig om regeringen är beredd att ta
ett sådant initiativ att polishusbygget i Gällivare kommun kan komma till
stånd.

Gällivare kommun har i en skrivelse till regeringen begärt en tidigarelägg-
ning av polishusbygget, dels med hänsyn till arbetsmiljöförhållandena för
polisen, dels med hänvisning till försvagningen på byggarbetsmarknaden.
Kommunen har begärt att få uppvakta regeringen i denna fråga. Jag kommer
att ta emot uppvaktningen.

Det är i första hand arbetsmarknadsstyrelsens uppgift att fördela de ar-
betsmarknadspolitiska resurserna mellan länen med hänsyn till den aktuella
arbetsmarknadssituationen. Det åvilar sedan länsarbetsnämnden att fördela
resurserna med hänsyn till lokala behov och också att göra avvägningen mel-
lan behov inom olika branscher.

Med hänsyn till att frågan om polishusbygget i Gällivare för närvarande
är under beredning och att kommunen ännu inte fått möjlighet att vid en
uppvaktning framlägga sina synpunkter är jag inte beredd att nu uttala mig
i ärendet.

Prof. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1990191:61

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Talmannen konstaterade att frågeställaren ej var närvarande i kammaren
och förklarade överläggningen avslutad.

Svar pä frågor

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 16.19 på förslag av talmannen att ajournera fråge-
stunden till kl. 18.00.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

20 § Svar på fråga 1990/91:386 om det bundna biståndet

Anf. 92 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Viola Furubjelke har frågat vad jag ämnar göra för att minska
andelen bundet bistånd.

Jag vill först klargöra att min principiella inställning är att biståndet skall
vara bundet i så ringa grad som möjligt. Frihandelns principer bör råda också
för det internationella biståndet.

Mycket har redan gjorts för att begränsa det bundna biståndet. Andelen
har minskat kraftigt under hela 80-talet. I jämförelse med övriga OECD-
länder är därför den svenska bindningsgraden i dag mycket låg. Varubistån-
det är nu till största delen obundet. Den del av biståndet som fortfarande är
bunden består av konkurrenskraftiga varor och tjänster som direkt efterfrå-
gas av mottagarlandet. BITS u-krediter finansierar t.ex. i princip enbart
kontrakt som vunnits i internationell konkurrens. Därigenom minimeras
snedvridande effekter av bindningen.

I OECD pågår förhandlingar om förbättrade konkurrens- och
biståndsregler för det bundna kreditbiståndet. Sverige spelar en pådrivande
roll i dessa förhandlingar. På hemmaplan har regeringen tillsatt en utredning
för att se över kreditinstrumentets roll i biståndet (Dir. 1990:85). En av de
faktorer utredningen skall titta på gäller för- och nackdelarna med bindning.

Som ett annat exempel på min strävan efter att effektivisera upphand-
lingen i biståndet vill jag också hänvisa till årets budgetproposition. Rege-
ringen föreslår där att alla biståndsmyndigheter när det gäller det tekniska
biståndet skall ha möjlighet att söka kompetens också från ett tredje land,
vilket i realiteten innebär att bindning till svensk upphandling upphör i ytter-
ligare ett område inom biståndspolitiken.

Anf. 93 VIOLA FURUBJELKE (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka biståndsministern för svaret. Skälet till att
jag ställde denna fråga är att det står mycket litet om detta i budgetproposi-
tionen, nämligen bara den mening som biståndsministern återger i sitt svar.
Frågan om bundet resp, obundet bistånd har haft ett långt liv, och man möter
den ofta på möten utanför det här huset.

Det har på senare tid ofta figurerat sifferuppgifter i denna debatt innebä-

rande att ungefär 15 % av biståndet är bundet, men att återflödet från bi-
ståndsutbetalningarna uppgår till ungefär 50%. Jag undrar med hänsyn till
skrivningen i svaret om att det varit en sjunkande tendens för det bundna
biståndet, huruvida dessa siffror äger giltighet också i dag.

För övrigt sammanfaller min uppfattning med biståndsministerns, dvs. att
det skall vara så litet bundet bistånd som möjligt och i så hög grad som möj-
ligt obundet bistånd. Detta stämmer bäst överens med våra biståndsmål,
t.ex. att biståndet skall främja politiskt och ekonomiskt oberoende.

Jag tycker också att det är viktigt att vi har ett obundet bistånd till våra
biståndsländer, så att det förvaltningsbistånd som vi ger - och som syftar till
att man skall träna sig i att själv upphandla samt i att värdera effekt, kvalitet
och pris och på det sättet bli mer aktiv i biståndssammanhang - kommer till
sin rätt. Vi bör bygga under det med så mycket obundet bistånd som möjligt.

Anf. 94 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Vi tycks vara överens om att det är bra med så litet bundet
bistånd som möjligt. När man diskuterar det här handlar det mycket om hur
man definierar bundet bistånd. Med den definition som vi har i Sverige och
som innebär att som bundet bistånd klassificeras bistånd där det är förutbe-
stämt att upphandling skall ske i Sverige, är det svenska bundna biståndet
nu nere i 9 %. Jag tycker att det är en positiv tendens.

Anf. 95 VIOLA FURUBJELKE (s):

Fru talman! Det är glädjande att höra att andelen har sjunkit ytterligare
sedan jag fick mina sifferuppgifter. 9 % är naturligtvis inte mycket i ett inter-
nationellt perspektiv. För att Sverige skall kunna vara den pådrivande kraft
som vi vill att vårt land skall vara i dessa sammanhang är det bra att vi föregår
med gott exempel.

Jag fäste mig särskilt vid en mening i svaret, nämligen den där det fram-
hålls att den del av biståndet som fortfarande är bunden består av konkur-
renskraftiga varor och tjänster, som direkt efterfrågas av mottagarlandet.
Jag undrar varför biståndet då måste vara bundet. Om varorna och tjäns-
terna är konkurrenskraftiga och efterfrågade, skulle de klara sig väl även
med ett obundet bistånd. Det skulle ändå bli så att svenska varor skulle
komma biståndslandet till del.

Anf. 96 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Det är alldeles riktigt att man kan resonera så. Det kan ändå
finnas skäl att göra en sådan här bindning, ibland därför att det är alldeles
självklart, men ibland också därför att det för de länder som vi samarbetar
med är så naturligt att man vill köpa in varorna och tjänsterna i Sverige, att
man inte ifrågasätter detta. Det finns också en del andra skäl i konkurrensen
med andra länder.

Ytterligare ett skäl är kanske att det när vi vill vara internationellt pådri-
vande i dessa sammanhang kan vara bra att börja från en viss position, var-
ifrån vi kan erbjuda oss att gå ner i bindningsgrad, om också andra erbjuder
sig att göra det. Det är en fördel att ha den positionen i internationella för-
handlingar.

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Anf. 97 VIOLA FURUBJELKE (s):

Fru talman! Det är naturligtvis bra att vara föregångare i detta samman-
hang. Allra bäst vore det om vi kunde leva upp till målet att inte alls ha något
bundet bistånd.

Jag vill återkomma till vad jag sade i mitt första inlägg om att aktivera
mottagarländerna. Vi har ju ett ganska omfattande förvaltningsbistånd, som
syftar till att utbilda tjänstemännen i statsapparaten, regeringstjänsteman
och andra, i att sköta sådana här uppgifter på eget ansvar. Att man väljer
svenska varor därför att man har svenska samarbetspartner är förståeligt,
men kanske inte alltid det bästa. Vi skulle kanske kunna stimulera dessa
tjänstemän att gå ut och söka produkterna på den öppna marknaden i stället.

Anf. 98 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Låt mig bara bejaka vad Viola Furubjelke sade i detta av-
seende. Det är ett viktigt syfte i svenskt bistånd att stärka mottagarländernas
administrationer, inte minst vad gäller upphandling, på ett så effektivt sätt
som möjligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1990/91:395 om bistånd till Lettland

Anf. 99 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Marianne Samuelsson har frågat mig om vilken hjälp rege-
ringen planerar att ge till Lettland vad avser reningsverk till Riga.

Miljösituationen i Lettland, liksom i övriga Öst-och Centraleuropa, är all-
varlig. Därför har miljöfrågorna givits särskild prioritet i samarbetet.

Det svenska stödet syftar till att stödja de östeuropeiska ländernas egna
ansträngningar. Svenskt bistånd ges därför främst i form av erfarenhetsut-
byte och kunskapsutveckling. Inriktningen av insatserna fastställs i samråd
med berörda länder och republiker. I samverkan med en mängd myndighe-
ter, företag och organisationer har BITS huvudansvaret för det bilaterala
samarbetet.

BITS har finansierat experthjälp till stöd för planering av reningsverk i
Estland och Litauen. I Lettland har BITS lämnat stöd till en studie av lämp-
liga insatser för rening av industriavlopp. Denna studie kommer att ligga till
grund för planering av rening av industriutsläpp på flera håll i Lettland.

Vad beträffar reningsverk i Riga har de lettiska myndigheterna inte ansökt
om svenskt stöd. Om en framställan om stöd för planering skulle göras, kom-
mer BITS naturligtvis att ta ställning till en sådan begäran.

Anf. 100 MARIANNE SAMUELSSON (rnp):

Fru talman! Jag tackar för svaret, som tyvärr bekräftar min oro för att det
i huvudsak är erfarenhets- och kunskapsutbyte som Sverige vill ställa upp
med och kanske inte så mycket den materiella hjälp som de här länderna
faktiskt behöver.

Jag försökte även i går få fram uppgifter om vad Sverige egentligen gör.

När vi anslog dessa 300 miljoner till hjälp till Östeuropa var ju tanken just
att det var viktigt att satsa dem på miljön. Det svar jag i går fick på den fråga
jag ställde när utrikesutskottet hade biståndsseminarium var att det var fråga
om makroekonomiska studier i Baltikum tillsammans med Världsbanken.
Det var alltså inte fråga om någon direkt och konkret hjälp.

När vi träffade representanter för mil jömyndigheterna i Lettland blev jag
litet förvånad över att höra att man där hade haft sju stycken delegationer
från BITS och att det inte hade resulterat i en enda krona i hjälp.

Det är ju inte så att kunskaper saknas. Ordföranden i miljövårdskommit-
tén, fru Albertina, har som forskare jobbat med miljösituationen i över 20
år, och hon har en stor kunskap på detta område. Man har också tagit fram
ett miljövårdsprogram som innebär mycket aktiva insatser på miljövårdssi-
dan. Problemet är naturligtvis att man inte har någon konvertibel valuta och
att man inte från andra länder kan köpa in de tekniska delar som behövs.

Jag är litet bekymrad över att den här verksamheten endast kommer att
leda till att vi så att säga knyter våra egna kontakter och utvecklar vår egen
kunskap om de baltiska länderna. På så sätt kan vi få mycket som är positivt
för oss här hemma i Sverige, men de baltiska staterna kanske inte får den
konkreta hjälp de behöver. Jag tycker att det är ett stort bekymmer.

Anf. 101 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Jag tror att Marianne Samuelsson till en del har missuppfattat
stödet. När jag talar om stöd är det inte fråga om något allmänt erfarenhets-
utbyte som sätts in därför att vi från svensk sida har nytta av det. Det är
miljöministerns ansvarsområde, och även där, i Östersjösammanhang, görs
naturligtvis speciella insatser kontinuerligt. Vad det här är fråga om är bi-
ståndsfinansierat stöd, dvs. stöd på mottagarlandets, eller i detta samman-
hang mottagarrepublikens, villkor, stöd som utgår från vad det andra landet
önskar av oss.

Vad de önskar är ofta just analyser, studier, eftersom de ännu inte har till-
räcklig kapacitet för detta. Det är också sådant som vi ställer till deras förfo-
gande. I detta sammanhang kan det naturligtvis också komma in frågor om
viss utrustning som har direkt med det att göra. Men i första hand är det just
kunskapsöverföringen som har efterfrågats och som vi också skall genom-
föra med dessa pengar, det bilaterala stöd vi nu talar om.

På litet längre sikt, när de ekonomiska förändringarna i Sovjetunionen
och i Baltikum har kommit så långt att man där har tillgång till medel från
Världsbanken och från den Europeiska utvecklingsbanken, får man väl hop-
pas att de baltiska staterna även den vägen kan få resurser för nödvändig
investering. Där är ju där, i dessa banker, som de stora investeringssum-
morna ligger. Det är ju också tänkt att de lönsamma investeringarna skall
göras från den typen av institut.

Anf. 102 MARIANNE SAMUELSSON (ntp):

Fru talman! Jag kan hålla med om att det kan behövas en hel del bankme-
del och hjälp via bankerna för att ge de baltiska länderna möjlighet att satsa,
men jag trodde ändå att det var tänkt att vi skulle ge en del konkret bistånd
just till satsningar på exempelvis reningsverk. Från miljömyndigheterna där

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1990/91:61

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

menar man att man direkt skulle kunna sätta i gång att bygga om man fick
hjälp och stöd med sådant material som man inte själv kan tillverka i landet
och som behövs för byggande av exempelvis reningsanläggningar.

Jag menar att detta är något viktigt som man bör ta till vara. Om de inte
har gjort någon ansökan, får vi väl uppmuntra dem att lägga in en sådan. Jag
är emellertid litet orolig för att det är fråga om en svängning. Jag har nämli-
gen också läst vad som har skrivits i Nordiska ministerrådets handlingar an-
gående Nordiska investeringsbanken. Också där finns en liten antydan om
att situationen nu är mycket krånglig och att detta kanske borde tas upp i
Världsbanken i stället för i Nordiska investeringsbanken.

Anf. 103 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Låt mig göra alldeles klart att det besked vi har givit är precis
detsamma som har givits hela tiden. Det är bara att gå tillbaka och se vad
såväl jag och regeringen som riksdagen har sagt i denna fråga. Det rör sig
om grunderna för Östeuropabiståndet, det tekniska biståndet,och det hand-
lar om att överföra kunskap, teknologi, osv., och det är det som har efterfrå-
gats av oss.

Att med gåvobistånd till länder göra stora investeringar menar jag skulle
vara fel. Om det, som i detta fall, är investeringar som på sikt också kommer
att vara lönsamma måste andra pengar än gåvobiståndspengar användas. Jag
tror faktiskt också att regeringarna i de baltiska republikerna har insikt om
detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1990/91:399 om biståndet till de östeuropeiska län-
derna

Anf. 104 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Arne Mellqvist har frågat mig om regeringen avser att för-
ändra inriktningen av Östeuropabiståndet mot bakgrund av den senaste ti-
dens händelser i Baltikum.

Det svenska biståndet till Öst- och Centraleuropa syftar till att stärka
dessa länders förmåga att genomföra djupgående reformer i riktning mot de-
mokrati och marknadsekonomi. Insatser i vårt närområde har givits priori-
tet, och ett betydande stöd har lämnats på många olika områden.

För bistånd till Öst- och Centraleuropa (exkl. Polen, som har en egen bi-
ståndsram) har 225 milj.kr. anslagits för en treårsperiod. Merparten kommer
att gå till Baltikum. BITS och SIDA har hittills beslutat eller bereder insatser
till de baltiska republikerna om ca 30 milj.kr. Det bistånd som riktar sig till
hela Sovjetunionen uppgår för närvarande till 3,2 milj.kr. och avser enbart
utbildning, såsom kurser i lokal förvaltning och fastighetsregistrering.

Den senaste tidens händelser i Baltikum har skakat oss alla. De är djupt
tragiska. Det är nu särskilt angeläget att vi håller fast vid och ytterligare stär-
ker vårt stöd till Baltikum. Därför kommer de baltiska republikerna även i
fortsättningen att prioriteras inom Östeuropabiståndet.

Anf. 105 ARNE MELLQVIST (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka biståndsministern för svaret på min fråga.

Utvecklingen i Baltikum har visat på angelägenheten av att visa och ut-
trycka solidaritet med de baltiska folkens strävan till en demokratisk sam-
hällsutveckling. Utöver moraliskt och politiskt stöd behövs också ekonomisk
hjälp, utan vilka demokratiseringsreformerna på sikt kan bli bräckliga.

I svaret på min fråga förutskickar ministern möjligheten att ytterligare
stärka det ekonomiska stöd vi har beslutat om för de baltiska republikerna.
Från baltiskt håll har framförts önskemål bl.a. om att de pågående radio-
sändningarna på litauiska, som för närvarande uppgår till fem minuter per
dag, utökas. Man har framställt önskemål om hjälp med tidningspapper för
det fall det skulle kunna främja regelbundenheten i utgivningen av tidningar,
och man har framfört önskemål om medicinsk utrustning.

Min naturliga följdfråga blir: På vilket sätt och inom vilket område kan vi
räkna med en förstärkning?

Anf. 106 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Det är naturligt i en utveckling som den vi nu kan se i de bal-
tiska republikerna att man vill ha stöd och hjälp på många områden samti-
digt. För de baltiska republikerna gäller nu att prioritera bland alla dessa
önskemål och sedan avgöra till vilket land man skall vända sig. Det gäller
t.ex. att avgöra vad vi här i Sverige skulle kunna hjälpa till med.

BITS och SIDA tar emot dessa ansökningar, och de kan föra en diskussion
med regeringarna i de östeuropeiska länderna och republikerna i Baltikum
för att få den bästa prioriteringen gjord. Det finns många ansökningar inne,
och från svensk sida är enskilda organisationer, företag och myndigheter
mycket aktiva. Men vi viil ju också ordentligt höra prioriteringarna från de
baltiska republikerna. Mäklaruppgiften måste vi låta myndigheterna ha.

Jag vill inte nu gå in och säga att det ena eller det andra området är det
som ytterligare kommer att få stöd, utan låt processen ha sin gång. Låt den
svenska och den baltiska parten finna varandra i den process som är på gång.
Riksdagen har ställt medel till vårt förfogande för detta ändamål.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1990/91:402 om de enskilda hjälporganisationer-
nas biståndsprojekt

Anf. 107 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Görel Thurdin har frågat mig vilken beredskap som finns för
att begränsa effekterna för de människor som drabbas av oplanerade ned-
läggningar av hjälpprojekt.

Oplanerade nedläggningar av hjälpprojekt är en utomordentligt ovanlig
företeelse i svenskt bistånd. När så sker, görs vad som är möjligt för att se
till att den aktuella målgruppen, dvs. människorna som får del av biståndet,
inte drabbas.

I det konkreta exempel Görel Thurdin anför, om Hoppets stjärna, har

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

SIDA meddelat organisationen att utbetalning till berörda projekt kan ske
om någon annan organisation är beredd att ta över det fulla ansvaret inkl,
redovisning för dessa projekt. Jag vet att diskussioner med en annan svensk
organisation redan pågår om att ta över hjälpinsatserna. Jag utgår därför
från att nödvändig hjälp till fattiga människor i de nu aktuella projekten kan
upprätthållas på ett lämpligt sätt.

Anf. 108 GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Jag har fått svar på hur man har beredskap för att klara eventuellt nedlägg-
ningshotade projekt. Att jag är engagerad i denna fråga är inte så konstigt.
Jag kommer från Örnsköldsvik och har haft kontakt med denna enskilda or-
ganisation förut. Därför blir jag väldigt oroad när jag tänker mig att den
hjälp som organisationen har kunnat bistå med helt plötsligt skulle upphöra.
Därför tycker jag att det har varit viktigt att ställa frågan även om företeelsen
är ovanlig i Sverige.

Jag vill ändå med anledning av detta ställa en kompletteringsfråga. Om en
annan organisation tar över det fulla ansvaret - innebär det att den skall ut-
föra arbetet med sin personal eller innebär det att Hoppets stjärna skall göra
arbetet medan ansvaret åligger en annan organisation? Jag har sett skriv-
ningar om att enskilda organisationer i dag inte förmår använda alla medel
de får och inte heller kan organisera det nödvändiga arbetet på plats så att
det kan utföras.

Anf. 109 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Jag vet att diskussionen framför allt rör sig om Filippinerna.
Hur det kommer att gå till dessa två organisationer emellan kan jag inte
säga. Sådan insikt har jag inte i saken. Jag föreställer mig att det måste vara
en organisation som finns på plats där hjälpprojektet skall genomföras. An-
nars skulle det ta för lång tid.

Det är naturligt att det är den andra organisationens personal som har
hand om redovisningen och det som har med projekten här i Sverige att
göra. Vad som sker på plats i Filippinerna kan jag inte uttala mig om.

Anf. 110 GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Projektet i Filippinerna är en sak. Det finns ett annat projekt
som pågår i Rumänien där man förser barnhemmen med olika materiella
ting för att åstadkomma en bättre standard. Det projektet har den här orga-
nisationen just påbörjat. Kommer det att finnas någon organisation som tar
över och fortsätter med detta behjärtansvärda projekt?

Anf. I 11 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Fru talman! Vi går nu långt in på detaljer om hur enskilda organisationer
sköter sin verksamhet. Jag har litet svårt att yttra mig om det. Såvitt mig är
bekant har I loppets stjärna redan fått samtliga utbetalningar av det statliga
stöd för de hjälpprojekt som vi var överens om. Därmed borde det alltså
vara utklarat att frågeställningen inte kvarstår när det gäller Rumänien.

Anf. 112 GÖREL THURDIN (c):

Fru talman! Jag har andra uppgifter om saken. Därför kanske det vore
angeläget om man även kunde titta pä det projektet. Det gäller 22 barnhem,
och det är bara 4 som man har hunnit hjälpa fram till i dag. Jag vet att det
hela tiden går hjälptransporter, men det återstår väldigt mycket.

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på fråga 1990/91:384 om fortsatt persontrafik på linjen
Hässleholm — Halmstad

Anf. 113 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Stina Gustavsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidta så att en fortsatt persontrafik på banan Hässleholm-Halmstad kan
bedrivas.

Sträckan Hässleholm—Halmstad är en del av västkustbanan. Vad jag erfa-
rit kommer SJ att fr.o.m. tidtabellsskiftet den 10 juni detta år att ersätta per-
sontrafiken på sträckan Hässleholm —Halmstad med busstrafik då den fram-
tida järnvägstrafiken på västkustbanan avses bedrivas via Helsingborg.

Genom 1988 års trafikpolitiska beslut gavs SJ förutsättningar att bedriva
tågtrafik på affärsmässiga villkor. Staten köper sedan icke lönsam interregio-
nal tågtrafik av SJ som är regionalpolitiskt angelägen.

Regeringen har i budgetpropositionen för budgetåret 1991/92 föreslagit
558 milj.kr. till köp av interregional tågtrafik. Persontrafiken på sträckan
Hässleholm-Halmstad har inte offererats av SJ och ingår inte i transportrå-
dets upphandling för budgetåret 1991/92. Det ankommer nu på riksdagen att
ta ställning till förslagen i budgetpropositionen.

Jag är av ovannämnda skäl inte beredd att nu vidta några åtgärder med
anledning av Stina Gustavssons fråga.

Anf. 114 STINA GUSTAVSSON (c):

Fru talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret på
min fråga. Det framgår att kommunikationsministern inte är beredd att
agera nu.

Anledningen till min fråga är följande: I mitten av december kom ett med-
delande från persondivisionen vid SJ till berörda kommuner, bl.a. Mark-
aryds kommun i mitt eget län, och av detta meddelande framgick att man i
Helsingborg genom en ny terminal fått unika möjligheter att samordna ut-
lands- och intercitytrafiken. 1 Helsingborg har man en stor koncentrerad be-
folkning att vända sig till.

Vidare hänvisades till samordningsvinster som kan uppkomma i framtiden
under förutsättning att tänkta investeringar genomförs på sträckan Halm-
stad—Helsingborg-Malmö. Därför, sades det, faller det sig naturligt att be-
trakta linjen Halmstad—Hässleholm som en egen linje.

Efter diverse resonemang kom det fram att SJ ämnar övergå till buss i stäl-
let för persontrafik på järnvägen från den 10 juni 1991, precis som kommuni-
kationsministern angav i sitt svar. Samtidigt sägs att SJ naturligtvis kan tän-

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

kas inleda ett samarbete med kommunerna och bedriva persontrafik på järn-
vägen om kommunerna vill plocka fram pengar. Det handlar om 4 milj.kr.

Jag tycker att det är ett klent dokument som SJ redovisar när man hänvisar
till tänkta, ännu ej beslutade investeringar på andra delar av stomlinjenätet.
Det verkar mer än egendomligt. Särskilt anmärkningsvärd tycker jag SJs re-
dovisade persontrafikbeläggning framstår mot bakgrund av att det har gjorts
omfattande investeringar pä linjen under de senaste åren - enligt uppgift
drygt 100 milj.kr.

Jag vill ställa två följdfrågor till kommunikationsministern. Anser kom-
munikationsministern att det är god hushållning med allmänna medel att
först rusta upp och sedan lägga ned linjen? Ar det i överensstämmelse med
regeringens utfästelse om satsning på infrastrukturen att utöva utpressning
mot kommunerna i berört område om en järnvägssträcka som trots allt ingår
i stomlinjenätet?

Anf. 115 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Det är naturligtvis angeläget att göra investeringar så, att de
är långsiktiga och kommer till användning i ett fortvarighetstillstånd. Därför
är det viktigt att man planerar rätt.

Nu planerar vi stora satsningar på infrastrukturen. Det gäller järnvägar
och vägar och i väldigt hög grad västkustbanan. Vi kommer att närmare pre-
sentera, nu på torsdag, hur vi tänker att den särskilda fond på minst 20 mil-
jarder kronor som aviserades i finansplanen skall komma till användning.
Jag kan bekräfta att ryktena är sanna, nämligen att västkustbanan är ett av
de högt prioriterade projekten i det sammanhanget.

Vi har en trafikpolitik som riksdagen har ställt sig bakom och en arbetsför-
delning som innebär att SJ utifrån affärsmässiga utgångspunkter planerar sin
verksamhet på stomjärnvägarna och i förekommande fall på länsjärnvä-
garna. Jag vet inte hur Stina Gustavsson tänker sig att vi från regeringens
sida skulle gå in och bryta upp arbetsfördelningen och detaljstyra hur SJ skall
planera sin tågverksamhet.

Anf. 116 STINA GUSTAVSSON (c):

Fru talman! Det kan naturligtvis vara lätt att ställa den följdfrågan till mig.
Regeringen bör väl ändå ha något att säga till om. Om inte annat bör man
föra diskussioner med berörda instanser. Det förutsätter jag att man gör med
SJ. I det ärendet vi nu diskuterar borde man, tycker jag, från SJs sida vara
beredd att lyssna på regeringen om regeringen har någon uppfattning i frå-
gan.

Kommunikationsministern delar väl ändå inte SJs bedömning? Den går i
stort sett ut på att trafikera triangeln Stockholm-Göteborg-Malmö, möjli-
gen med en linje till Norrland. Det tycks inte vara så noga med resten av
Sverige. Det flyter ändå in skattemedel från dessa områden, och i rimlighe-
tens namn borde det komma något tillbaka.

Anf. 117 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Jag uppskattar att Stina Gustavsson tycker att regeringen bör
ha något att säga till om. Det har vi förvisso. Men vi respekterar den arbets-

fördelning som är uppgjord och som är sanktionerad av riksdagen, dvs. det
mandat som SJ har att bedriva tågtrafik inom de ekonomiska ramar som SJ
anser vara rimliga.

Det ankommer sedan på staten via transportrådet att köpa trafik som inte
är lönsam. I det fallet har inte något sådant köp föreslagits, vare sig av SJ
eller av transportrådet såvitt jag förstår. Riksdagen har att behandla frågan
om medel för sådana köp, och det hänvisade jag till i svaret på frågan. Jag
avvaktar riksdagens beslut när det gäller den delen av frågekomplexet.

Anf. 118 STINA GUSTAVSSON (c):

Fru talman! Berörda kommuner kräver att en heltäckande och genomly-
sande analys av ärendet görs innan eventuella förändringar genomförs och
att SJ under tiden trafikerar västkustbanan, Halmstad och Malmö via Häss-
leholm i oförändrad omfattning. Jag tycker att det är en rimlig begäran, som
även kommunikationsministern kunde instämma i tills alla papper kommer
på bordet. 1 länsyn måste också tas både till miljö och till de tidsaspekter som
uppkommer när man överväger att övergå till buss.

Jag erinrar mig att kommunikationsministern här i kammaren vid tidigare
tillfällen har försvarat sovvagnstrafiken på Norrland när den frågan har varit
uppe till debatt. Jag har ingenting emot det. Jag tycker att det är riktigt, och
jag tycker att vi skall ha den trafiken. Men det måste vara lika riktigt att göra
samma utfästelser för en geografiskt begränsad region med stor regional be-
tydelse som ligger i södra Sverige och som berör drygt 100 000 människor.

Anf. 119 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Jag får än en gång uttrycka uppskattningen över att vi är över-
ens om sovvagnstrafiken i övre Norrland. Den faller inom ramen för den
upphandling som transportrådet tidigare har gjort och som SJ har offererat.
Det var mot bakgrund av de rykten som kom i svang att den trafiken skulle
falla bort och att hela övre Norrland i stort sett skulle bli utan persontrafik
som det var nödvändigt att göra ett förtydligande på den punkten. Det var
innan regeringen hade lagt den proposition som nu behandlas i riksdagen.
Nu finns förslagen i alla delarna i riksdagen, och det är sedan trafikutskottet
och kammaren som får ta ställning till förslagen.

Anf. 120 STINA GUSTAVSSON (c):

Fru talman! Faktum kvarstår ändå att det är SJ som har gått ut till kommu-
nerna med den nya planen.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1990/91:401 om utbyte av utländska körkort mot
svenska

Anf. 121 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Lola Björkquist har frågat mig om och i så fall när regeringen
kommer med förslag om nya föreskrifter rörande utbyte av utländska kör-
kort.

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

Utredningen Körkort 2000 har, som Lola Björkquist påpekat, presenterat
ett förslag till ändrade regler för utbyte av utländska körkort. Förslaget har
remissbehandlats och bereds för närvarande inom kommunikationsdeparte-
mentet. Jag räknar med att regeringen skall kunna ta ställning i frågan under
våren.

Anf. 122 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Fru talman! Jag tackar för svaret. Men jag vill bygga på frågan litet grand.

Vid tidigare frågestunder har kommunikationsministern hänvisat till att
utredningar har varit på gäng. Samma sak har gällt besvarandet av motio-
nerna. Nu finns det en utredning som blev färdig i juni förra året, och man
trodde att ett förslag skulle kunna läggas fram i januari 1991.

I utredningen föreslår man, precis som tidigare, att i stället för att granska
om körkorten är äkta eller inte, att vederbörande får göra en uppkörning för
att visa sin förmåga att köra bil. Förslaget innebär att yrkesmänniskor som
letar efter eventuella förfalskningar kan göra vettigare saker. Det innebär
också att människor slipper känna sig som brottslingar. Om jag har läst tidi-
gare utredningar rätt behöver detta inte kosta mer än vad det kostar nu,
tvärtom kanske det skulle gå att tjäna på att ändra på detta.

På statens kriminaltekniska laboratorium i Linköping dignar man under
allt detta arbete. Arendemängden har rusat i höjden från att 1986—1987 ha
omfattat ungefär 200 till ungefär 1 000 år 1988—1990.

Jag är medveten om att detta inte är så enkelt. Men nu har denna fråga
utretts så förfärligt länge. Finns det någon risk när regeringen har övervägt
frågan att man inte kommer fram till något förslag?

Anf. 123 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Körkortsutredningen har arbetat fram detta förslag föredöm-
ligt snabbt. Men det måste ske en remissbehandling, och det måste ske över-
läggningar med de andra nordiska länderna i en sådan fråga som så intimt
berör grannländerna. En del beredningsarbete återstår nu i departementet.

Men jag vill understryka att jag är angelägen att vi skall komma fram till
ett beslut så snart som möjligt. Jag kan försäkra att vi påskyndar arbetet i
departementet bl.a. mot bakgrund av det som Lola Björkquist påtalat, näm-
ligen den arbetsbelastning som existerar på kriminaltekniska laboratoriet
och på länsstyrelserna. Därför är det angeläget att vi snabbt kommer fram
till ett ställningstagande. Jag räknar med att det skall kunna ske inom den
närmaste tiden.

Anf. 124 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Fru talman! Jag tolkar detta så, att det kommer ett förslag och att det för-
slaget går i riktning mot vad utredningarna har föreslagit.

Anf. 125 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Fru talman! Jag skall inte i detalj föregripa förslaget och det ställningsta-
gande vi kommer att göra. Men jag vill betona att jag är angelägen om ett
beslut så att vi kan hitta en rationell lösning. Dagens tillstånd är inte tillfreds-
ställande.

Anf. 126 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Fru talman! Om det inte kommer ett snabbt beslut och om det inte innebär
att man på statens kriminaltekniska laboratorium slipper att arbeta med
dessa saker, måste regeringen se till att det tillförs mer medel. Det finns inte
folk som kan arbeta med detta, och man ligger mycket efter.

Jag tolkar detta så, att statsrådet kommer att lägga fram ett förslag som
går i riktning mot vad utredningarna har föreslagit och att nyanställningar
inte skall behöva övervägas.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1990/91 :Sk46-Sk49 till skatteutskottet

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Svar på frågor

27 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Proposition

1990/91:92 Ny bostadsrättslag m.m.

Förslag

1990/91:14 Fullmäktiges i riksbanken förslag angående tioöresmyntet

28 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 12 februari

1990/91:146 av Anna Horn af Rantzien (mp) till statsrådet Maj-Lis Lööw om
amerikanska desertörer:

Jag har fått en förfrågan om Sverige kan ta emot amerikanska desertörer
från Tyskland. Skälet för deras strävan efter att komma till Sverige är att de
inte vill bli kommenderade till Gulfkriget.

Enligt utlänningslagen finns ju en möjlighet att medge asyl för krigsväg-
rare.

Å andra sidan togs hösten 1989 en regel om begränsad asylrätt, som säger
att man inte längre avser att ta emot de facto-flyktingar eller krigsvägrare.
Ingen lagändring har dock skett, varför det är angeläget att kunna lämna
besked till min frågeställare.

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

1. Är en undantagsregel annat än tillfälligt överordnad en lagfäst bestäm-
melse?

2. Hur länge avses undantagsregeln gälla?

29 § Anmälan om fråga

Anmäldes att följande fråga framställts

den 12 februari

1990/91:406 av Ann-Cathrine Haglund (m) till statsrådet Göran Persson om
framtida skolledares kompetens:

I den omstrukturering av skolan och barnomsorgen som nu pågår före-
kommer det att förskollärare anställs som rektorer.

Vi har varnat för en utveckling som leder till att skolans roll som kunskaps-
förmedlare inte längre ses som det primära.

1 skolans ledning skall enligt vår mening finnas personer som med kraft
kan medverka till att eleverna får goda kunskaper och färdigheter. För detta
krävs att skolan arbetar med den klara struktur som erhålls av en undervis-
ning baserad på skolans ämnen. Såväl lärare som skolledning måste ha en
god ämneskompetens för att verksamheten i skolan skall ha hög kvalitet.

Härav följer att även skolans ledning skall ha en gedigen ämneskompetens
och erfarenhet av undervisning.

Med anledning av det anförda vill jag fråga skolmininstern:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att garantera att skolle-
dare i framtiden har nödvändiga kunskaper och erfarenheter av arbetet i
skolan?

30§ Kammaren åtskildes kl. 18.39.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen kl. 16.19 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren

Innehållsförteckning

Tisdagen den 12 februari

1 § Justering av protokoll................................ 1

2 § Svar på fråga 1990/91:364 om åtgärder mot doping.......... 1

Socialminister Ingela Thalén (s)

Lennart Brunander (c)

3 § Svar på fråga 1990/91:372 om kompensation till pensionärer för

pris- och hyreshöjningar............................. 3

Socialminister Ingela Thalén (s)

Oskar Lindkvist (s)

4§ Svar på fråga 1990/91:390 om arbetsskadeförsäkringen....... 5

Socialminister Ingela Thalén (s)

Sigge Godin (fp)

5 § Svar på fråga 1990/91:403 om jordbruket och EG........... 8

Statsrådet Anita Gradin (s)

Marianne Jönsson (c)

6§ Svar på fråga 1990/91:382 om källsorteringen av hushållsavfall . 12

Miljöminister Birgitta Dahl (s)

Annika Åhnberg (v)

7§ Svar på fråga 1990/91:392 om halogenlampor.............. 15

Miljöminister Birgitta Dahl (s)

Annika Åhnberg (v)

8 § Svar på fråga 1990/91:357 om musikstiftelser och militärmusik . 17

Utbildningsminister Bengt Göransson (s)

Lola Björkquist (fp)

9§ Svar på fråga 1990/91:396 om doktoranders ekonomiska situa-
tion ............................................ 19

Utbildningsminister Bengt Göransson (s)

Birger Hagård (m)

10 § Svar på fråga 1990/91:365 om en utredning om trädgårdsnä-

ringen........................................... 21

Jordbruksminister Mats Hellström (s)

Lennart Brunander (c)

11 § Svar på fråga 1990/91:371 om statsbidrag till fiskevårdsföre-

ningar........................................... 23

Jordbruksminister Mats Hellström (s)

Lennart Brunander (c)

12§ Meddelande om svarpå interpellation 1990/91:119 .......... 25

Jordbruksminister Mats Hellström (s)

13 § Svar på fråga 1990/91:378 om försenade hyresbetalningar på
grund av dröjsmål vid handläggning av bostadsbidragsärenden
m.tn............................................ 25

Bostadsminister Ulf Lönnqvist (s)

Jan Strömdahl (v)

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

Prot. 1990/91:61 14 § Svar på fråga 1990/91:374 om STIM-pengar och gudstjänstmusik 27

12 februari 1991 Justitieminister Laila Freivalds (s)

Filip Fridolfsson (m)

15 § Svar på fråga 1990/91:391 om en ny vapenlagstiftning........ 28

Justitieminister Laila Freivalds (s)

Karl-Erik Persson (v)

16 § Svar på fråga 1990/91:383 om skolhälsovården............. 29

Statsrådet Göran Persson (s)

Margitta Edgren (fp)

17 § Svar på fråga 1990/91:385 om personalrekryteringen till skolver-

ket ............................................. 30

Statsrådet Göran Persson (s)

Ann-Cathrine 1 laglund (m)

18 § Svar på fråga 1990/91:394 om arbetsmarknadsträningen och poli-

tiska sammanträden ................................ 31

Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s)

Margareta Gard (m)

19 § Svar på fråga 1990/91:398 om nytt polishus i Gällivare....... 33

Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s)

Ajournering........................................... 34

Återupptagna förhandlingar............................... 34

20 § Svar på fråga 1990/91:386 om det bundna biståndet.......... 34

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)

Viola Furubjelke (s)

21 § Svar på fråga 1990/91:395 om bistånd till Lettland........... 36

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)

Marianne Samuelsson (mp)

22 § Svar på fråga 1990/91:399 om biståndet till de östeuropeiska län-

derna ........................................... 38

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)

Arne Mellqvist (s)

23 § Svar på fråga 1990/91:402 om de enskilda hjälporganisationernas

biståndsprojekt.................................... 39

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)

Görel Thurdin (c)

24 § Svar på fråga 1990/91:384 om fortsatt persontrafik på linjen

Hässleholm-Halmstad.............................. 41

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

Stina Gustavsson (c)

25 § Svar på fråga 1990/91:401 om utbyte av utländska körkort mot

svenska.......................................... 43

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

Lola Björkquist (fp)

26 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 45

27 § Bordläggning...................................... 45

28 § Anmälan om interpellation

1990/91:146 av Anna Horn af Rantzien (mp) om amerikanska

48 desertörer..................................... 45

29 § Anmälan om fråga

1990/91:406 av Ann-Cathrine Haglund (m) om frantida skol-

ledares kompetens............................... 46

Prot. 1990/91:61

12 februari 1991

gotab 98105, Stockholm 1991

Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:61 Tisdagen den 12 februari

Riksdagens protokoll1990/91:61

Tisdagen den 12 februari

Kl. 14.30-16.19

18.00-18.39

Innehållsförteckning

Riksdagens protokoll
1990/91:61