Riksdagens protokoll
1990/91:52

Tisdagen den 22 januari

Kl. 14.30-16.36

Protokoll

1990/91:52

Meddelande om ändringar i kammarens sammanträdesplan

Anf. 1 TALMANNEN:

Jag får meddela följande ändringar i kammarens sammanträdesplan.

Torsdagen den 24 januari

Kammaren sammanträder kl. 14.30 för eventuell information från rege-
ringen och för interpellationssvar.

Onsdagen den 13 februari

Inget arbetsplenum denna dag. Kammaren sammanträder för interpella-
tionssvar kl. 13.00.

Fredagen den 15 februari

Kammaren sammanträder för bordläggningsplenum kl. 13.00.

Fredagen den 8 mars

Kammaren sammanträder för bordläggningsplenum kl. 14.00.

Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 17 januari

1990/91:347 av Gunnar Hökmark (m) till utrikesministern om radioutsänd-
ningar på baltiska språk:

Den rådande situationen i Baltikum ställer utökade krav på Sveriges Ra-
dios utlandssändningar på estniska och lettiska samt krav på att man nu inför
sändningar på litauiska.

Är utrikesministern mot denna bakgrund beredd att inför riksdagen redo-
visa vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att Sveriges Radio skall ha
resurser för att leva upp till dessa krav?

1 Riksdagens protokoll 1990191:52

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

den 18 januari

1990/91:348 av Eva Goés (mp) till utrikesministern om svenskt stöd åt
ukrainske parlamentarikern Stephan Khmara:

Vice ordföranden i det Republikanska Partiet i Ukraina, Stephan
Khmara, har arresterats inne i det ukrainska parlamentet, helt mot gängse
internationella regler. Enligt sovjetisk praxis skall en kommission tillsättas
för att utreda anklagelserna mot Khmara. Detta har inte skett.

Khmara greps den 13 november 1990. Han inledde en hungerstrejk och
togs in på sjukhus en kort period. Idag befinner sig Khmara på Sledstvenny
isolyator.

Flera parlamentariker har hungerstrejkat för Khmaras frisläppande. Ca
150 parlamentariker krävde att Khmara skulle frisläppas den 7 december
1990 - utan resultat.

Undertecknad skrev ett öppet brev till Sovjets ambassad den 10 december
1990, med anledning av att Nobels fredspris utdelades till president Gorbat-
jov, med önskan om att Khmaras fall omedelbart skulle tas upp och få ett
demokratiskt hanterande.

Jag frågar utrikesministern: Är utrikesministern beredd att agera i fallet
Khmara?

1990/91:349 av Ann-Cathrine Haglund (m) till statsrådet Göran Persson om
läroplansöversynen:

Statsrådet Göran Persson har genomdrivit stora förändringar av skolan -
kommunaliseringen av lärarna och av ansvaret för skolan - utan att den vikti-
gaste förutsättningen förelåg: en precisering av målen och en tydligare läro-
plan. Riksdagen fick ”köpa grisen i säcken". När nu betygsberedningen skall
starta sitt arbete, finns inte ens de till årsskiftet 1990/91 utlovade direktiven
för läroplansöversynen utan arbetet med att få ett annat betygssystem förse-
nas.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga skolministern:

När kommer förutsättningen för förändringsarbetet och ett nytt betygs-
system - läroplansöversynen - att vara färdig eller vet inte statsrådet vad han
vill?

1990/91:350 av Hans Göran Franck (s) till utrikesministern om initiativ till
vapenvila i Mellanösternkriget:

Genom Iraks angrepp mot Israel har den befarade utvidgningen av kriget
i Mellanöstern blivit ett faktum. Nya initiativ måste nu tas för att få ett stopp
på kriget. Ett första steg är att få till stånd en vapenvila, så att nya förslag till
en fredlig lösning kan prövas. En vapenvila skulle kunna bana väg för att
snabbt få till stånd en internationell Mellanösternkonferens. Sverige borde
kunna stå som värd för en sådan konferens.

I anledning härav får jag ställa följande fråga till utrikesminister Sten An-
dersson.

Avser regeringen ta initiativ för att få till stånd en vapenvila i syfte att söka
uppnå en fredlig lösning i Mellanöstern, och är regeringen beredd att stå som
värd för en internationell Mellanösternkonferens?

den 22 januari

1990/91:351 av Anders Svärd (c) till stadsrådet Erik Åsbrink om folkbokför-
ingsreformen:

Riksdagen har beslutat att folkbokföringen fr.o.m. den 1 juli 1991 ej
längre skall ha Svenska Kyrkan som huvudman. Förberedelser för överflytt-
ning till de lokala skattemyndigheterna pågår. Därvid har en rad problem
kommit i dagen: Alla invånare hinner inte i tid överföras till det nya regist-
ret, arkivfunktionen måste tills vidare vara kvar hos kyrkan, anställda inom
nuvarande kyrkobokföringsorganisation får vänta på besked om sin framtid
osv.

Svenska Kyrkan har ej heller fått de utlovade förutsättningarna för sitt
framtida kyrkobokföringsarbete, t.ex. önskad lagstiftning för att garantera
församlingsregistrens innehåll av tillräckliga uppgifter för kyrkans arbete.

Tänker statsrådet vidta några åtgärder för att råda bot på eller åtminstone
minska de påpekade och andra problem i samband med folkbokföringsrefor-
men?

1990/91:352 av Siw Persson (fp) till miljöministern om naturresurslagen:

Regeringen beslöt i maj förra året att stoppa de olagliga schaktningarna
vid de i naturresurslagen (NRL) skyddade strömmarna nedströms Idresjön.
Älvdalens kommun hade vägrat att söka tillstånd enligt naturvårdslagen och
startat omfattande schaktningsarbeten utan länsstyrelsens tillstånd. Älvda-
lens kommun följde inte villkoren i vattendomen. Kommunen sökte inte hel-
ler tillstånd för markavvattning enligt naturvårdslagens §18 C. Dessutom
byggde kommunen en bro till schaktområdet utan att ha tillstånd enligt vat-
tenlagen.

Varken länsstyrelsen eller statsåklagaren i Gävle ingrep för att stoppa
kommunens agerande. Alla myndigheter som yttrat sig i ärendet till rege-
ringen och som tillämpat NRL är eniga om att företaget, om det fick fullföl-
jas, skulle leda till påtagliga skador på riksintressena och att det därmed är
otillåtet genom att det strider mot lagen. Även riksåklagaren kommer nu
tydligen att följa upp det inträffade.

Jag vill med allt detta understryka den berättigade oro över bristerna i
rättssäkerheten som händelserna vid Brattströmmen visat. Med anledning
av det ovan anförda vill jag fråga:

Kan vi lita på att regeringen som sista instans, när det nu står helt klart att
hinder enligt NRL föreligger, vid sin prövning av lagen kan garantera att la-
gen fungerar vid praktisk tillämpning?

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 15 och 16 januari.

2§ Svar på fråga 1990/91:347 om radioutsändningar på baltiska
språk

Anf. 2 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Gunnar Hökmark har frågat mig vilka åtgärder regeringen
avser vidtaga för att Sveriges Radio i den rådande situationen i Baltikum
skall ha resurser för utökade sändningar på estniska och lettiska samt för att
inleda sändningar på litauiska.

Sveriges Radios utlandsprogram, Radio Sweden, inledde provsändningar
på estniska i december 1988 och på lettiska i mars 1989. I september 1989
kunde utrikesdepartementet genom vissa omdisponeringar tillmötesgå en
framställan från Sveriges riksradio om ett extraanslag om 486 000 kr. för att
finansiera en förlängd försöksverksamhet med dessa sändningar. Sändning-
arna permanentades i oktober 1990, och alltsedan dess sänder Radio Sweden
dagligen 15 minuter på vartdera språket. För budgetåret 1990/91, vilket för
Radio Sweden motsvarar verksamhetsåret 1991, äskade och erhöll utlands-
radion medel för denna sändningsverksamhet inom ramen för sin ordinarie
budget. Om Radio Sweden inte kan omprioritera inom denna budgetram för
att möjliggöra utökade sändningar på estniska och lettiska utan ber om extra
resurser, får vi försöka finna sådana extra medel under det akuta krisläge
som nu råder.

Vad gäller sändningar på litauiska beslutade jag förra veckan efter en
framställan från riksradion att tilldela Radio Sweden ett engångsanslag om
325 000 kr. för att under ett halvår möjliggöra sändningar även på detta
språk. Detta belopp tillhandahålles ur den särskilda ram om 1 milj.kr. som
jag den 15 januari anslagit för att förstärka informationen om Baltikum. En-
ligt underhandsuppgifter från Radio Sweden har de praktiska förberedel-
serna för att inleda provsändningar på litauiska redan påbörjats. Om ut-
landsradion längre fram skulle vilja permanenta dessa sändningar, måste
kostnaderna inrymmas i Radio Swedens ordinarie budget.

Sveriges riksradios programverksamhet för utlandet får i år ett anslag om
47,7 milj.kr. I budgetpropositionen för 1991/92 föreslår jag att anslaget höjs
till 52,2 milj.kr.

Enligt radiolagen avgör varje programföretag ensamt vad som skall före-
komma i företagets sändningar. När det gäller sändningar till utlandet sägs i
avtalet mellan regeringen och Sveriges riksradio att programmen skall ge en
utländsk publik och särskilt utlandssvenskarna möjligheter att få informa-
tion om och upprätthålla kontakt med Sverige. Mer detaljerat än så är inte
utlandsradions verksamhet reglerad. Det är alltså riksradion och inte rege-
ringen som avgör Radio Swedens inriktning och prioriteringar.

Att jag inte har något emot att utlandsradion nu inleder sändningar på
prov även på litauiska, framgår tydligt av att jag tilldelat radion ett engångs-
anslag för detta ändamål. Med tanke på händelseutvecklingen i Baltikum

anser jag det tvärtom vara av stor vikt att de estniska och lettiska sändning-
arna från Radio Sweden kan kompletteras med litauiska. Utlandsradion når
därmed i ett akut krisläge alla de tre baltiska folken på deras egna språk. Det
är uppenbart, herr talman, att dessa sändningar fyller ett starkt behov hos
många människor i det läge som nu råder i Baltikum.

Anf. 3 GUNNAR HÖKMARK (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svaret på min fråga.

Det är självklart bra att man nu har kunnat påbörja sändningar på estniska
och lettiska. Det är särskilt bra eftersom vi moderater länge har varit en-
samma om att driva denna fråga. Det hade redan i dag kunnat gå att bedriva
sändningar på litauiska, om riksdagen och regeringen hade tillmötesgått mo-
derata krav i den delen. Men det viktiga just nu är att förstå att rätt värdera
vilken symbolik och vilken betydelse som radion har kommit att få i dessa
länder, när vi ser barrikaderna runt radio- och TV-tornen och när vi ser hur
sovjetiska trupper av det ena eller andra slaget försöker storma eller faktiskt
stormar och intar dessa radio- och TV-torn.

I Litauen har kontrollen tagits över. Letterna har lovat att bistå med sänd-
ningar på litauiska från lettiskt område. Men när även den sändaren tystnar,
vilket det finns en uppenbar risk för när vi nu ser hur den sovjetiska led-
ningen agerar, vem skall då sända?

Vi vet att också i Estland är möjligheterna att sända vanlig radio av det
slag som esterna under senare år har vant sig vid på väg att förstöras. Vi
måste se vilken betydelse dessa sändningar har. De sändningar som i dag
finns på estniska och lettiska är inte av tillräcklig omfattning svarande mot
de behov som finns.

Jag skulle gärna vilja veta om utrikesministern är beredd att tillmötesgå
riksradion när det gäller finansiella anslag för att möjliggöra kraftiga utök-
ningar av sändningar på dessa tre språk?

Anf. 4 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag vill svara med en motfråga. Jag tar för givet att ledamo-
ten av Sveriges riksradios styrelse herr Hökmark är beredd att medverka till
att regeringen så snabbt som möjligt får in en ansökan från Sveriges riksradio
just för att kunna utöka sändningarna på lettiska och estniska.

Det går bra att ta upp frågan här, men det hade gått snabbare om rege-
ringen redan hade fått in denna ansökan. Det är trots allt riksradion som
bestämmer inriktningen på utlandsprogrammen.

Anf. 5 GUNNAR HÖKMARK (m):

Herr talman! Jag har ställt denna fråga till utrikesministern därför att riks-
radions styrelse på torsdag kommer att ha ett sammanträde där jag avser att
föra fram motsvarande fråga. Det har en viss betydelse om utrikesministern
här är beredd att ge besked om huruvida han i det krisläge som vi nu befinner
oss i är beredd att se till att en ansökan också möts av tillräckliga finansiella
medel.

Det råder en mycket tråkig och litet obehändig beslutssituation när det
gäller Sveriges Radios utlandssändningar. De är skattefinansierade till skill-

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

nad från den övriga licensfinansierade verksamheten. Besluten om vilka
språk som skall sändas hamnar därmed litet mitt emellan.

Det är för att utrikesministern skall få tillfälle att ge mig råg i ryggen inför
torsdagens sammanträde, vilket jag normalt inte skulle önska, som jag vill
veta att jag har utrikesministern bakom mig om riksradion kommer med ett
äskande för att utöka sändningarna på alla tre språken.

Anf. 6 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Det är inte här fråga om att ge herr Hökmark råg i ryggen,
utan detta är en förbehandling av budgeten. Det vill jag inte ge mig in på.
Jag är med de medel som jag har till förfogande beredd att så långt som möj-
ligt se till att sändningarna på estniska och lettiska omedelbart utökas. I vil-
ket fall skall vi klara det under denna akuta kris. Sedan får vi återkomma till
själva budgetbehandlingen.

Anf. 7 GUNNAR HÖKMARK (m):

Herr talman! Jag förstår fuller väl att vi får diskutera budgetbehandlingen
senare. Jag tänker faktiskt på det akuta krisläge som vi har framför oss de
kommande sex månaderna. Det är då som det kan spela den största rollen
att esterna, letterna och litauerna vet att de regelmässigt kommer att kunna
få ta del av en sann information och också en riktig bild från omvärlden av
hur omvärlden betraktar det som nu sker, vilka reaktioner som riktas mot
Moskva och vilka analyser som görs. Det är en viktig typ av information.
Det ser vi i det faktum att de sovjetiska trupperna försöker stoppa dessa
sändningar. Därför menar jag att vi bör kunna säga litet mera än vad som står
i svaret, som visserligen är tillmötesgående - men i alltför liten utsträckning.

Anf. 8 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Detta är en angelägen uppgift. Jag vet inte om herr Hök-
mark tycker att den är så angelägen att han t.o.m. kan acceptera en skatte-
höjning för att tillmötesgå kravet eller om vi är hänvisade till det jag tror,
nämligen omdisponeringar inom den budget som redan är antagen av riksda-
gen. Låt mig få se hur långt herr Hökmark är beredd att sträcka sig.

Anf. 9 GUNNAR HÖKMARK (m):

Herr talman! Med den fingerfärdighet som jag föreställer mig att utrikes-
ministern har bör han nog kunna stuva om mellan sina konton. Jag var med
på ett möte häromdagen, när utrikesministern berättade att han har en egen
liten kassa som finansministern inte känner till. Men om utrikesministern
behöver ytterligare pengar skall jag gärna säga att för de 2-4 miljoner som
det kan handla om kan jag tänka mig att medverka till att höja skatten på
röda slipsar så att även de pengarna kommer in.

Anf. 10 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Det var inte ett så stort mått av beredvillighet. Detta med
finansministern har väl i någon mån minskat möjligheten. Men jag tror att
vi så småningom kommer fram till ett hyggligt resultat.

Överläggningen var härmed avslutad.

3§ Svar på fråga 1990/91:348 om svenskt stöd åt ukrainske parla-
mentarikern Stephan Khmara

Anf. 11 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Eva Goés har frågat mig om jag är beredd att agera i fallet
Stephan Khmara.

Låt mig först för kammaren ge en kort presentation av den ukrainske par-
lamentsledamoten Stephan Khmara. Han blev politiskt aktiv i början av
1970-talet och avtjänade senare sju års lägervistelse och fem års förvisning
för politisk verksamhet. Han frigavs 1987 och blev därefter en av de ledande
krafterna i Ukrainas Helsingforsgrupp och sedan april 1990 i Ukrainas re-
publikanska parti.

Gripandet av Khmara den 17 november i fjol går ytterst tillbaka till en
incident i samband med revolutionsparaden i Kijev tio dagar tidigare. Enligt
myndigheternas uppfattning hade Khmara då deltagit i misshandel av en mi-
lisöverste. Enligt Khmara själv och den radikala parlamentsfraktionen an-
greps Khmara omotiverat av en civilklädd milisöverste.

Även om de exakta förhållandena kring incidenten som föranledde gri-
pandet inte fastställts, kan man inte frigöra sig från misstanken att ingripan-
det mot Khmara utgör ett försök från det ukrainska kommunistpartiets sida
att kompromettera de radikala oppositionella.

Man bör komma ihåg att det i Ukraina, på liknande sätt som i Baltikum,
pågår en politisk maktkamp, där det kommunistiska partiets makt angrips.
Parlamentet diskuterar bl.a. förslag om att nationalisera kommunistpartiets
egendom. Parlamentet har också, efter agerande från de radikala parlamen-
tarikerna, beslutat att undertecknandet av det nya unionsfördraget kan ske
först sedan Ukraina antagit en ny, egen konstitution.

Khmara åtnjöt i egenskap av parlamentariker immunitet. Denna hävdes
dock, sedan det ukrainska parlamentet den 14 november beslutat sanktio-
nera gripandet. Emellertid finns uppgifter om att den radikala minoritets-
fraktionen lämnat sessionssalen före omröstningen. Vissa bedömare hävdar
därför att församlingen inte var beslutsför.

Khmara greps således inne i parlamentsbyggnaden den 17 november. I
strid mot vedertagen praxis tillsattes aldrig någon parlamentskommission för
att utreda substansen i anklagelserna.

Khmara inledde en hungerstrejk i häktet den 26 november. Efter vädjan
från sina partikolleger, avbröt han dock sin strejk den 15 december.

Enligt uppgift skall förundersökningen mot Khmara ha avslutats den 17
januari. Rättegångsdatum torde bli känt under de närmaste dagarna.

Enligt uppgift kommer Khmara att åtalas på tiotalet punkter, av vilka flera
inte har någon som helst anknytning till händelserna den 7 november. Det
spekuleras kring att åklagaren, genom att åtala på så många punkter, hyser
förhoppningen att åtalet åtminstone på någon punkt kommer att gillas. En-
ligt uppgift riskerar Khmara 6-15 års fängelse.

Vår ambassad i Moskva följer ärendet. I ljuset av vad som framkommer,
inte minst under den kommande rättegången mot Khmara, får vi ta ställning
till hur ett lämpligt svenskt agerande får utformas.

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Anf. 12 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för den fantastiska bakgrunden. Det
stämmer med mina uppgifter som jag har lyckats få genom mina kontakter i
Kijev.

Att jag ställer frågan beror på att jag fick reda på detta strax före det att
Nobels fredspris skulle delas ut. Jag agerade tillsammans med Marianne Sa-
muelsson, som sitter här i salen. Vi skickade till den sovjetiska ambassaden
här i Sverige ett öppet brev som sedan skulle överlämnas till Gorbatjov. Vi
uttryckte en förhoppning om att ärendet skall få ett demokratiskt handläg-
gande.

Khmara är vice ordförande i republikanska partiet. Jag känner till hans
politiska bakgrund och att han har suttit i fängelse i ungefär tio år.

Med kännedom om att kaos råder i Ukraina både politiskt och efter Tjer-
nobylolyckan, är det viktigt att vi får upp ögonen för situationen där. Vi vet
att studenter har arrangerat hungerstrejker, och på grund av dem har den
kommunistiska premiärministern avgått - som studenterna ser som Moskvas
förlängda arm. Den student som har varit arrangör har också arresterats.
Det har dessutom kommit till min kännedom att en annan parlamentariker,
en västukrainare, som heter Jaroslav Demydasj har arresterats i Tarnopol.

Det är oerhört viktigt att vi följer utvecklingen, som utrikesministern har
sagt.

Det finns en partipolitisk motståndsgrupp, där alla partier är med, som
heter RUCH. Har ministern eller UD någon kontakt med den?

Anf. 13 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Vi vet om dess existens. Jag törs inte på rak arm säga hur
mycket vi vet om dess verksamhet, men jag vill gärna undersöka det.

Anf. 14 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Jag är mycket glad över det arbete som läggs ned. Vad skulle
ha hänt om det hade varit fråga om en parlamentariker som hade blivit gri-
pen i Baltikum? Jag är säker på att vi hade hört starka röster från riksdagen.
Jag har känt mig ensam i denna kamp. Nu är vi två, och vi har börjat arbeta
ihop i många frågor. Det gäller även Kosovoalbanerna. Jag har specialiserat
mig på de som är ”små” och som få får upp ögonen för. Jag hoppas att kunna
återkomma i denna fråga, och jag är mån om att få reda på när rättegången
startar. Upplysningar säger mig att Khmara kan få sitta i fängelse i två måna-
der, ett halvår eller längre.

Anf. 15 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag är beredd att lämna sådana uppgifter.

Överläggningen var härmed avslutad.

4§ Svar på fråga 1990/91:313 om åtgärder mot buller

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Anf. 16 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Sören Norrby har frågat mig om en aktionsplan mot buller i
regeringens miljöproposition kommer att ha den bredd som anges i riksdags-
beslutet.

Den fråga Sören Norrby ställer kommer att besvaras i den miljöpolitiska
propositionen i enlighet med de regler för riksdagens och regeringens arbete
som Sören Norrby, som erfaren ledamot av denna kammare, väl känner till.

Anf. 17 SÖREN NORRBY (fp):

Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga.

Bakgrunden är att riksdagen beställde en aktionsplan mot buller av rege-
ringen. Den beställningen angav en viss angiven bredd i sak vid en sådan
aktionsplan.

Naturvårdsverkets underlag LUF90 som tar upp bullerfrågor och som är
en del av underlaget för regeringens kommande proposition behandlar i hu-
vudsak bara trafikbuller. Min fråga avser uteslutande att ge mig ”som erfaren
ledamot av riksdagen” information för att veta om jag riskerar att inte få
väcka motioner till propositionen om den inte innehåller förslag om åtgärder
mot buller även i t.ex. arbetsmiljö, friluftsmiljö och bostadsmiljö. I så fall
måste en sådan motion väckas senast nu på fredag. Det är en rent arbetstek-
nisk fråga, som har att göra med hur riksdagen och regeringen arbetar. En-
bart frågan om bredden i aktionsplanen kan enkelt besvaras med ja eller nej.
Det är betydelsefullt för planeringen av mitt arbete.

Anf. 18 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Jag kan lugna Sören Norrby. Det kommer inte att finnas
några hinder för den önskade bredden i motionerandet. Men om Sören
Norrby väntar till dess att han har sett propositionen, vet han mer i detalj
hur han skall rikta in sig.

Anf. 19 SÖREN NORRBY (fp):

Herr talman! Jag tackar för det svaret. Det innebär alltså att det riksdags-
beslut som vi fattade i höstas har haft avsedd effekt.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1990/91:332 om miljöbrott

Anf. 20 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Krister Skånberg har frågat justitieministern om regeringen
är nöjd med de nuvarande möjligheterna att bekämpa miljöbrott och med
resultaten av denna brottsbekämpning eller vad regeringen gör för att för-
bättra situationen.

Arbetet inom regeringen har fördelats så att det är jag som skall besvara
frågan.

Svar på frågor

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Regeringen beslöt i maj 1989 att tillkalla en kommitté med parlamentarisk
sammansättning för att se över miljöskyddslagstiftningen.

När det gäller sanktionssystemet anges i utredningsuppdraget att kommit-
tén särskilt bör överväga hur samspelet bör vara mellan de miljörättsliga reg-
lerna och sanktionsreglerna för att insatserna mot överträdelser skall göras
bättre. I dessa överväganden skall, som framgår av utredningsuppdraget,
ingå en grundlig genomgång och analys av straffreglernas roll inom miljölag-
stiftningen och i vilken utsträckning överträdelser av miljöreglerna skall vara
kriminaliserade eller leda till andra sanktioner. Det ingår också i kommitténs
uppdrag att överväga om nuvarande regler om ansvar för juridiska personer
och deras ställföreträdare är lämpligt utformade för miljövårdsområdet.

Svaret på Krister Skånbergs fråga är alltså att regeringen inte är nöjd med
de nuvarande möjligheterna att bekämpa miljöbrott och att regeringen där-
för har inlett arbetet med att förbättra situationen.

Anf. 21 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Såvitt jag förstår finns det flera olika
bekymmer i detta sammanhang. Ett bekymmer är att det kan vara tids-
ödande och svårt att fastställa om någon är ansvarig i de fall då företag av
vårdslöshet eller olycksfall gör utsläpp. Men det kan inte desto mindre vara
mycket angeläget att man på olika sätt visar företaget att detta inte bör upp-
repas. I dessa fall skulle någon typ av mycket avskräckande sanktionsavgift,
som inte är beroende av någon viss persons skuld utan enbart företeelsen att
detta har hänt, vara bra att ha.

Ett annat bekymmer är att i lägen där det hela tiden händer något, där det
sker en teknisk utveckling, kan ett företag under mycket lång tid hålla en
process mot sig i gång genom att hela tiden åberopa att nya saker sker. Det
är viktigt att man försöker hitta medel mot detta. Jag har inte några lösningar
utan jag är bara angelägen om att de kommer fram.

Anf. 22 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Vi är överens om att hela systemet behöver förbättras. Lag-
stiftningen behöver skärpas, och tillämpningen behöver förbättras. Vi har i
och för sig inlett ett arbete som inte avvaktar den här utredningens resultat.
Redan i den förra miljöpolitiska propositionen skärptes lagstiftningen och
brottsreglerna. Vi har sedan dess inlett ett arbete som jag tycker är mycket
viktigt, nämligen att regelmässigt utbilda poliser, åklagare och domare på
miljöområdet för att de bättre skall kunna hantera den här sortens brottslig-
het. På motsvarande sätt pågår en utveckling för att få striktare villkor som
lättare kan kontrolleras från företagen.

Vi kommer, som haraviserats, att återkomma i den miljöpolitiska propo-
sitionen och ange riktlinjerna för det fortsatta arbetet efter det att vi har fått
det första delbetänkandet från kommittén.

Anf. 23 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Jag tackar för det kompletterande svaret. Det betyder att vi
med viss förväntan kan se fram mot miljöpropositionen, i varje fall i detta
avseende. Vi har noterat att det har skett en förbättring, men jag, liksom

även miljöministern själv tror jag, är otålig på detta område. I detta sam-
manhang behöver något hända.

Överläggningen var härmed avslutad.

6§ Svar på fråga 1990/91:346 om skyddet för kärnkraftverken

Anf. 24 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Marianne Samuelsson har med anledning av händelserna i
vår omvärld de senaste veckorna frågat statsministern vilka åtgärder som
vidtagits för att skydda våra kärnkraftverk mot terroristhandlingar.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Vid de svenska kärnkraftverken finns ständigt en beredskap mot terror-
handlingar och liknande i form av ett fysiskt skydd. Denna beredskap håller
en hög nivå redan under normala förhållanden och innefattar bl.a. åtgärder
som skall försvåra obehörigt tillträde till anläggningarna och förhindra
skadegörelse som kan ge upphov till olyckor med stora konsekvenser.

Det fysiska skyddet har införts efter anvisningar av statens kärnkraftin-
spektion i samråd med rikspolisstyrelsen.

Den allvarliga händelseutvecklingen både i Mellanöstern och i Baltikum
har givit anledning till allmänt skärpta säkerhetsåtgärder i Sverige.

Grundberedskapen i det fysiska skyddet vid kärnkraftverken är redan i
normala fall på en sådan nivå att särskilda förstärkningsåtgärder hittills inte
befunnits motiverade. Däremot har naturligtvis uppmärksamheten skärpts
även inom kärnkraftföretagen och säkerhetsmyndigheterna. Detta har bl.a.
lett till att ytterligare skärpningar vad avser tillträdet till verken har gjorts.

Den pågående händelseutvecklingen följs kontinuerligt av regeringen och
de berörda myndigheterna. Samverkan mellan kärnkraftinspektionen, poli-
sen och de kärntekniska anläggningarna är sådan att nödvändiga åtgärder
snabbt kan anpassas till eventuella förändringar i hotbilden.

Jag kan försäkra Marianne Samuelsson att ingen möda sparas när det gäl-
ler skyddet mot terrorhandlingar mot kärnkraftverken i Sverige. Regeringen
följer noga händelseutvecklingen.

Anf. 25 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Först vill jag tacka för svaret. Jag är också glad över att höra
att ingen möda sparas. Ännu gladare hade jag naturligtvis varit om jag hade
fått höra att man vid energiuppgörelsen hade bestämt sig för att avveckla
kärnkraften.

Anledningen till min fråga var att man i radio gick ut och sade att man
hade förstärkt beredskapen för riksdag och regering. Jag fick nästan omedel-
bart ett par telefonsamtal från människor som undrade om man hade för-
stärkt säkerheten vid kärnkraftverken. Jag sade att jag inte kunde svara på
det men att jag skulle ställa en fråga om det.

Jag är naturligtvis glad över att uppmärksamhet riktas på säkerheten.
Samtidigt är jag mycket orolig över kärnkraften i vår oroliga värld. Kärn-

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar pä frågor

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

kraften borde över huvud taget inte finnas i denna oroliga värld. Även om
vi förstärker skyddet finns det stora risker, och om det händer något kan vi
aldrig reparera skadorna. Även om säkerheten förstärks känner jag en viss
oro för vad som kan hända. Det är ju inte bara i vår del av världen som det
finns kärnkraftverk. Det är som sagt oroligt i världen i dag, och därför ville
jag höra hur detta hanteras och när regeringen tänker vidta ytterligare åtgär-
der. Är beredskapen i dag så god att man anser att man kan hantera detta
även om oroligheterna ökar i t.ex. Baltikum?

Anf. 26 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Ett skäl till att vi skall avveckla kärnkraften och därför har
slutit en uppgörelse som innebär att vi har säkrat detta är just att kärnkraft
innebär så stora risker, särskilt i sådana här situationer. Jag kan bara än en
gång upprepa att säkerhetskraven är utomordentligt stränga. Jag kan, just
av säkerhetsskäl, inte gå in på hur säkerhetsorganisationen fungerar. Det
tror jag att Marianne Samuelsson respekterar. Jag vill bara än en gång för-
säkra att vi kommer att följa detta ytterligt noggrant.

Anf. 27 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Jag vill än en gång tacka för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1990/91:328 om kustbevakningen

Anf. 28 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Karl-Göran Biörsmark har med anledning av kustbevak-
ningens översyn av sin lokala organisation frågat mig om jag anser det vara
försvarbart att göra kraftiga nedskärningar av den svenska kustbevakningen.

I samband med att kustbevakningen bildades som självständig myndighet
bestämdes att den nya myndigheten själv skulle se över sin lokala organisa-
tion. En sådan översyn pågår för närvarande.

Målet för kustbevakningens verksamhet är att åstadkomma ökad närvaro
till sjöss, förbättrad beredskap för sjöräddning och minst bibehållen nivå för
övrig serviceverksamhet. Enligt vad jag har inhämtat inriktas översynen på
att inom givna ekonomiska ramar skapa en organisation där resurserna ut-
nyttjas på ett sådant sätt att detta mål uppnås.

Den särskilda arbetsgrupp som inom kustbevakningens centrala ledning
arbetat med översynen färdigställde i december 1990 en första version av sin
rapport. Arbetsgruppen har skickat ut rapporten till alla arbetsställen inom
kustbevakningen och till samverkande myndigheter för synpunkter. Först i
vår kommer ett slutligt förslag att presenteras för verksledningen och styrel-
sen.

Jag har för egen del ingen anledning att ta ställning till utredningsrappor-
ten eller till någon enskild fråga i samband med den.

Anf. 29 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet så mycket för svaret. Jag förstår att
statsrådet inte tänker ge något klarare besked än det som framgår av svaret
eller att han åtminstone inte tänker ta ställning till rapporten, och det kanske
är litet mycket begärt. Men det vore väl ändå värdefullt med några synpunk-
ter på rapporten.

I den här utredningen pekas det på kraftiga neddragningar. 17 kustposte-
ringar skall bort och 20 patrull- och miljöskyddsfartyg i vår kustbevakning.
På sträckan mellan Oxelösund och Simrishamn kommer man att ta bort sju
kustposteringar och behålla endast fem. Inom bevakningsområdet mellan
Oxelösund och Oskarshamn, som berör det område som jag representerar,
vilket är en sträcka på 16 mil, kommer det alltså inte att finnas någon kust-
postering över huvud taget, eftersom man där tar bort två.

Detta kommer att innebära långa gångtider för de båtar som ändå för-
hoppningsvis skall bevaka detta område. Om en båt befinner sig t.ex. nedan-
för Oskarshamn tar det lång tid innan den kommer upp till Gryts område.

Nu säger statsrådet att detta är första versionen av rapporten. Det ger en
öppning och låter som om statsrådet hoppas på en annan rapport med ett
annat innehåll. Det står dessutom i svaret att organisationen skall skapas
inom givna ekonomiska ramar. Men i denna rapport talas det om en bespa-
ring på 14 milj.kr. per år, vilket är en kraftig nedskärning även i kronor räk-
nat.

Jag skulle vilja fråga statsrådet om innehållet i denna rapport är i linje med
vad statsrådet önskar se när det gäller svensk kustbevakning.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1990/91:337 om det planerade svenska fältsjukhuset
vid Gulfen

Anf. 30 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):

Herr talman! Med anledning av regeringens beslut att bidra med humani-
tär hjälp vid Persiska viken i form av ett fältsjukhus, har Göthe Knutson frå-
gat mig om en svensk humanitär insats vid Gulfen kan mobiliseras i ett snab-
bare tempo än det regeringen tänkt sig.

Med hänvisning till Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 678
framförde den 8 januari i år Storbritanniens regering en begäran till den
svenska regeringen om ett svenskt bemannat fältsjukhus med placering i
Saudiarabien. Efter konsultationer med oppositionspartierna och diskussion
i utrikesnämnden kunde den svenska regeringen snabbt lämna ett positivt
svar till den brittiska regeringen. Beslutet fattades redan den 10 januari, var-
efter rekryterings- och planeringsarbetet startade omedelbart.

Förberedelsetiden för denna insats kan inte ställas i relation till tiden för
upprättandet av ett fältsjukhus i Sverige under mobiliseringsförhållanden.
Den svenska insatsen vid Gulfen förutsätter i motsats till en mobiliseringssi-
tuation en personalrekrytering på frivillig basis.

Överbefälhavaren har fått regeringens uppdrag att organisera fältsjukhu-

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

set med rätt att delegera uppdraget eller en del därav till annan myndighet
inom försvarsmakten. För närvarande är bl.a. arméstabens FN-avdelning
och försvarets sjukvårdsstyrelse involverade i uppdraget och utför enligt min
uppfattning ett utmärkt arbete.

Organisationsarbetet för att få det svenska fältsjukhuset på plats är bety-
dande. Ca 500 personer skall rekryteras, lämna sina civila yrken och utbil-
das. Enheten skall vidare organiseras, samtränas och transporteras till områ-
det. Med hänsyn till dessa realiteter betraktar jag i motsats till Göthe Knut-
son den aktuella förberedelsetiden för det svenska fältsjukhuset som fullt
tillfredsställande.

Anf. 31 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret. Statsrådet anser
alltså att detta är ett lagom tempo. Detta beror väl på vilket behovet är av
det planerade svenska fältsjukhuset i krigsområdet. Uppenbarligen kan ti-
den vara lagom om det dröjer länge innan det blir fråga om markstrider i
Gulfen. Men det kan ju också ske betydligt tidigare, och då kommer det
svenska biståndet till projektet inte att ha nått fram.

Jag frågar nu försvarsministern i all vänlighet när fältsjukhuset kommer
att vara färdigorganiserat så att det kan lämna Sverige. Det vore mycket in-
tressant att få ett datum, och jag tror att allmänheten är mycket intresserad.

Jag vill också fråga: Är det bestämt hur transporten skall ske? Skall den
ske med flyg, med våra Herkulesplan - vi har ju rätt många - eller skall den,
som man sade i början, ske med fartyg?

Ytterligare en fråga gäller gasskyddet. Risken för att Irak använder gas i
området är ju uppenbarligen stor. Då frågar jag: Är detta svenska fältsjuk-
hus inte utrustat med de filter och övriga arrangemang som ger skydd mot
gas? Av allt att döma pågår just nu ett intensivt arbete hos Trelleborgs gum-
mifabrik för att göra fältsjukhuset användbart i området. Hur är det med
andra fältsjukhus? Har de ingen sådan utrustning? Jag erinrar om att de
svenska värnpliktiga i åtminstone fyra decennier har utbildats i ABC-skydd.
Vidare har vi riksdagsbeslut om att hela svenska folket skall förses med gas-
masker. När det gäller fältsjukhusen är det uppenbarligen sämre ställt.

Detta var några vänliga frågor till försvarsministern.

Överläggningen var härmed avslutad.

9§ Svar på fråga 1990/91:318 om ett dotterbolag till vägverket

Anf. 32 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Eva Goes har frågat mig hur den demokratiska kontrollen
skall ske av de skattemedel som föreslås överföras till Väginvest AB.

Bakgrunden till frågan är de förslag till den framtida finansieringen av in-
frastrukturen som redovisas i betänkandet Finansiering av vägar och järnvä-
gar (SOU 1990:86). Ett av utredningsförslagen är att en del av bensin- och
kilometerskatten direkt skall tillföras ett av vägverket helägt bolag. Staten
skall dessutom till bolaget tillföra 5 miljarder kronor från den s.k. infrastruk-

turfonden. Genom ett soliditetskrav på 20 % kan enligt utredningen en upp-
låning på kapitalmarknaden göras på upp till 20 miljarder kronor.

Det är, som Eva Goés anger i sin fråga, riktigt att bolaget Väginvest AB
har bildats. Denna bolagsbildning har godkänts av riksdagen i samband med
regeringens proposition om vissa näringspolitiska frågor. Syftet med bolaget
är att genomföra upplåning för avgiftsfinansierade vägobjekt.

De utredningsförslag som Eva Goés tar upp i sin fråga bereds för närva-
rande inom regeringskansliet, och regeringen kommer i mitten av februari
att redovisa sina ställningstaganden för riksdagen. Jag finner ingen anled-
ning att i förväg kommentera de förslag som regeringen då kommer att redo-
visa.

Anf. 33 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Jag förstår att det kommer att bli svårt att få ut någonting av
kommunikationsministern i det här fallet, men jag har väldigt många frågor.
Är t.ex. bensinskatten och kilometerskatten något som skall tas ur riksda-
gens budget eller är det redan taget? Till vilken kassa kommer man att till-
skjuta grundkapitalet om 5 miljarder kronor?

Vidare skall 20 miljarder kronor lånas upp på kapitalmarknaden. Då und-
rar jag: Är detta utsträckt över tiden, och i så fall över vilken tidsperiod?
Vem skall gå i borgen? Är det staten, eller skall det hela delegeras på samma
sätt som när det gäller oljan, kärnkraften och vattenfall?

Vad blev det av järnvägarna? Nyinvesteringarna verkar bara gå till vägar.
Förra gången diskuterade vi Vedabron. Då sade kommunikationsministern
att Vedabron skulle betalas via avgifter när bron var färdig. Nu ryktas det
om att Vedabron skall byggas. Skall man då ta pengarna ur dessa medel?

I propositionen föreslås att ca 20 miljarder kronor skall satsas på järnvä-
garna de sista tio åren före år 2000. Därför synes detta vara kopiöst mycket
pengar till enbart nyinvesteringar och vägunderhåll. Varför denna omväg via
ett dotterbolag till vägverket? Varför inte köra med öppna kort och använda
sig av den demokratiska församlingen, dvs. riksdagen, och visa hur skatte-
medlen används?

Det är bara några av mina frågor. Jag förstår att kommunikationsminis-
tern inte kommer att svara på många av dem, men jag är väldigt mån om att
få veta vem som skall stå för kalaset.

Anf. 34 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Eva Goés sade att hon inser att jag inte kommer att svara på
alla hennes frågor. Jag kommer inte att svara på någon av dem förrän i mit-
ten av februari, när propositionen om näringspolitiska åtgärder med tillväxt-
främjande syfte kommer att framläggas. Då skall vi kommentera och redo-
visa de ställningstaganden som vi gör med anledning av Tony Hagströms ut-
redning om finansiering av vägar och järnvägar.

Anf. 35 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Jag är väldigt orolig för det svar som jag skall få i februari,
eftersom jag inte någonstans kan se något spår av satsning på järnvägar i
detta förslag. Är det någonting som man har satsat på i Sverige, är det de

Prof. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

stora motorvägarna. Däremot har det satsats väldigt dåligt på inlandet. Vissa
vägar kan snarast betecknas som rena potatislandet. Jag är förtvivlad över
detta förslag. Jag vet inte ens hur kilometerskatten och bensinskatten skall
tas upp.

Anf. 36 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag vet inte om jag kan lugna Eva Goés, men jag skulle vilja
rekommendera henne en god nattsömn fram till mitten av februari. Det
kommer att finnas spår av förslag när det gäller både järnvägar och utbygg-
nad av vägar, som kommer att rymmas inom de medel som då ställs till förfo-
gande.

Anf. 37 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Jag sliter för inlandsbanans överlevnad och för folket i gles-
bygden. Jag tror inte att man på vägverkets dotterbolag, Vägfinansiering
AB, har funderat särskilt mycket över att satsa på inlandet, utan det handlar
nog om att det så snabbt som möjligt skall kunna gå att ta sig från Haparanda
till Ystad. Det är en felaktig satsning. Men jag är glad över den uppgång för
järnvägen som nu sker på grund av det som händer i världen. Däremot
tycker jag inte om världsläget och det kaos som råder. Om dessutom mom-
sen på järnvägsresor och kollektivtrafik tas bort, ser jag detta som en riktig
investering för framtiden.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på frågorna 1990/91:340, 341, 342, 343 och 345 om fördel-
ningen av medel till kommunikationssektorn

Anf. 38 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Per-Ola Eriksson, Rune Thorén, Börje Hörnlund, Marianne
Andersson i Vårgårda och Jan Hyttring har på grundval av massmedieupp-
gifter om påstådda uttalanden av statsministern frågat denne om regeringen
avser att anslå ytterligare medel än aviserade 5,5 miljarder kronor till stor-
stadsområdena och på vilket sätt andra regionalpolitiskt prioriterade områ-
den kommer att få del av medlen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågorna.

I den till riksdagen överlämnade finansplanen redovisas kortfattat rege-
ringens förslag att inrätta en s.k. infrastrukturfond. Fonden föreslås sam-
manlagt tillföras minst 20 miljarder kronor under 1990-talet.

Regeringen deklarerade också i finansplanen att den är beredd att avsätta
5,5 miljarder kronor till investeringar för bl.a. förbättrad trafikmiljö i stor-
städerna under 1990-talet. Förslag om fondens inrättande kommer att före-
läggas riksdagen i proposition om vissa näringspolitiska åtgärder i februari.

Regeringen beslutade i april 1990 att tillkalla tre förhandlare - en för
Stockholmsregionen, en för Göteborgsregionen och en för Malmöregio-
nen - med uppdrag att med berörda parter utarbeta överenskommelser som

skall syfta till att i resp, region förbättra trafikförsörjningen och att minska
miljöproblemen från trafiken.

I direktiven till förhandlarna angavs att de i sina uppgörelser kunde beakta
de möjligheter som den i den näringspolitiska propositionen (prop.
1989/90:88) föreslagna infrastrukturfonden kunde ge.

I slutskedet av storstadsförhandlarnas arbete bedömde regeringen det
som nödvändigt att ta ställning till hur mycket extra medel som kunde avsät-
tas för storstadsregionernas räkning. Bedömningen gav vid handen att det
fanns utrymme om totalt 5,5 miljarder kronor för storstadsregionerna. Re-
geringens bedömning kvarstår. Några extra medel utöver detta har inte utlo-
vats till storstadsregionerna.

Beträffande fördelningen av de övriga medlen i den föreslagna fonden
återkommer regeringen med en närmare redovisning i den tillväxtpolitiska
propositionen.

Anf. 39 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Artigheten bjuder att jag först tackar kommunikationsmi-
nistern för svaret. Dess värre säger inte svaret särskilt mycket.

Jag undrar om kommunikationsministern kan dementera statsministerns
uttalanden som de är refererade i Dagens Nyheter. Av artikeln att döma har
statsministern vid ett möte med socialdemokraterna i Stockholms län lagt
sig i kommunikationsministerns ämbete och utlovat en annan fördelning av
infrastrukturfondens pengar. Det vore angeläget att först och främst få veta
vem som beslutar över fördelningen av kommunikationsdepartementets an-
slag.

Det är vidare angeläget att dessa pengar används för upprustning av vägar
och för att förbättra kommunikationen i hela landet. Som norrbottning
tycker jag förstås att det är oerhört angeläget att vägnätet i Norrbotten, inte
minst i Norrbottens inland, förbättras med tanke på den näringslivsstruktur
som där finns och som förutsätter tunga transporter för skogsindustrin, för
skogsbruket och för övrig tung industriell verksamhet. Merparten av peng-
arna får inte satsas i områden som redan har ett bra vägnät.

Jag vill ställa en mer preciserad fråga: Vilka principer kommer kommuni-
kationsministern att ha som grund vid fördelning av pengarna? Är det folk-
mängden i olika regioner, eller är det den struktur som finns i näringslivet
och de faktiska behov som har redovisats i olika sammanhang?

Jag vill påminna kommunikationsministern om att enligt de planer som
för närvarande finns för vägverket får Norrbottens län för de närmaste åren
närmare 50 % mindre i väganslag än vad man fick under tiden 1980-1988.
Det finns ett mycket stort uppdämt behov som nu måste täckas. Jag hoppas
att kommunikationsministern vid den här debatten kan klargöra hur det blir
med dessa pengar.

Anf. 40 RUNE THORÉN (c):

Herr talman! Också jag vill tacka för svaret. Vi är alla medvetna om att
det finns ett stort investeringsbehov ute i glesbygden, i de mindre orterna
och i storstäderna. Som storstadsföreträdare menar jag att det gäller att hitta
en "mix”, där både storstäderna och glesbygderna kan tillgodoses. Dessutom

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1990191:52

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

talar såväl regeringen som andra partier om att det gäller att satsa på kollek-
tivtrafiken.

Jag vill ta upp ett exempel på en bra satsning som berör stora delar av
landet, nämligen en satsning på kollektivtrafiken. Jag utgår från Västsverige
i mitt exempel.

I Västsverige finns det fem järnvägar som går till Göteborg: västra stamba-
nan, västkustbanan, Bohusbanan, Bergslagsbanan och Boråsbanan, vilken
också utgör kust—till-kust-bana. Det diskuteras om att bygga en ny bana
från Borås till Jönköping samt vidare genom Småland och Östergötland. Jag
har inte räknat ut hur många människor som berörs av detta, men det hand-
lar om 220 mil järnväg, som är i behov av förbättringar och ombyggnad. I
Göteborgsregionen rör det sig om 40 mils mycket aktiv pendeltågstrafik.

Enligt SJ är det i sin helhet fråga om 30 miljarder kronor under flera år.
Det är viktigt att man gör satsningar som kommer till nytta i storstäderna,
t.ex. satsningar som medför att biltrafiken minskar. Det exempel som jag
anförde får också till följd att flygtrafiken minskar.

Jag vill påminna om vad jag tidigare har sagt, nämligen att det snart finns
en majoritet här i riksdagen som ställer sig bakom SJs krav på 40 miljarder
kronor i investeringar i banverket. Det vore därför mer meningsfullt om vi
kunde komma fram till en gemensam investeringsplan som gäller fram till år
2000. Sedan kan sättet att finansiera det hela diskuteras.

Anf. 41 BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Jag vill komplettera Per-Ola Erikssons fråga. Statsrådet
Thalén talade om att Stockholm under 80-talet inte hade blivit tilldelat me-
del fullt ut efter folkmängden. Detta är en farlig diskussion. Eftersom Georg
Andersson är från Västerbottens inland, bör han vara medveten om att det
är virkes-, malm- och sliptransporterna som står för slitaget på vägarna, sam-
tidigt som antalet människor per mil är ganska lågt. Om fördelningen skall
ske efter folkmängd, vore det som att definitivt dra ner rullgardinen.

Under senare år har vi varit utsatta för en mycket kraftig neddragning när
det gäller länsvägnätet. Det anslag som länsstyrelsen nu kämpat med fördel-
ningen av är neddraget till 330 milj. kr. på nio år, varav hälften skall gå till
järnvägen. Då blir det inte mycket kvar.

Jag vill också redovisa färska siffror. I Georg Anderssons och mitt hemlän
står i dag 500 fordon stilla. Det rör sig bl.a. om anläggningsfordon, schakt-
maskiner och anläggningslastbilar. Lika många personer är därmed arbets-
lösa. Det utgår 200 000 kr. per dag i arbetslöshetsunderstöd. Entreprenörer-
nas räntebörda är 4 milj. kr. per månad. Detta är slöseri med resurser. Det
vore därför klokt att i dessa tider av vikande konjunkturer göra en framtids-
satsning genom att satsa på infrastrukturen, också i vårt hemlän.

Anf. 42 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):

Herr talman! Också jag vill tacka för svaret. Jag medger att jag, liksom
mina kamrater här. hajade till när jag läste denna artikel om att statsminis-
tern ansåg att den övervägande delen av medlen till infrastruktur skulle gå
till Stockholmsområdet.

Jag kommer från Älvsborgs län. Som alla känner till är Älvsborgs län stort

till ytan och det fjärde folkrikaste länet i landet. Länet har under flera år
släpat efter när det gäller väganslagen. De årsramar som har tilldelats för
angelägna riks- och länsvägsprojekt är helt otillräckliga. Inför kommande
tioårsperiod finns inte ens en tredjedel av de medel som länsstyrelsen nu
prioriterat.

Förutom skogslänen har Älvsborgs län den största andelen grusvägar,
32 %, vilket medför omfattande trafikminskningar vid tjällossning. Medlen
för underhåll av dessa vägar är helt otillräckliga. Nu överväger vägförvalt-
ningen att ta bort den beläggning som finns på dessa vägar.

Enligt vägverkets statistik minskar väganslagen när det gäller Älvsborgs
län med 34% under den kommande tioårsperioden. Detta anser vi vara
mycket otillfredsställande. Om man skulle tillämpa Ingela Thaléns metod,
som i och för sig inte är någon bra metod, att anslagen utgår efter befolkning,
skulle tilldelningen till Älvsborgs län bli 5 %. Dagens anslag ligger långt där-
ifrån.

Älvsborgs län är också ett av de mest försurade och föroreningsdrabbade
länen. Därför är det angeläget att satsa på järnvägstrafik, som även Rune
Thorén här förordade. En utbyggnad av pendeltågstrafiken är en av de vikti-
gaste åtgärderna, vilket också har tagits upp av storstadsutredaren när det
gäller Göteborg. Det finns inte några medel till detta, men vi anser att det
behövs en kraftig uppräkning och att dessa medel skall kunna användas för
investeringar i rullande materiel, eftersom detta utgör ett av de stora beho-
ven.

Jag vill då fråga statsrådet om Västsverige och Älvsborgs län kan räkna
med en kraftfull uppräkning i den kommande propositionen och i så fall om
dessa medel också skall kunna användas för investeringar i rullande mate-
riel.

Anf. 43 JAN HYTTRING (c):

Herr talman! Även jag vill tacka för svaret.

Vi ställde dessa frågor till statsministern, eftersom han hade gjort det utta-
lande i Stockholm som refererades i Dagens Nyheter, söndagen den 13 ja-
nuari.

Även om kommunikationerna i vårt land är ojämnt spridda - som vi också
har påpekat i motiveringen till våra frågor - är de dock inte sämre än att
uttalanden som görs i Stockholm når också Värmland. Detta har naturligtvis
föranlett att det har ställts en del frågor till mig, vilket inte är så konstigt,
eftersom anslagen till Värmlands län under denna tioårsperiod är ungefär
hälften av anslagen till vägbyggande under tidigare tioårsperiod. Följden har
blivit att det bara finns ett objekt som ryms inom tioårsperioden. De andra
objekten har fått skjutas upp.

Kommunikationsfrågorna är viktiga också för att andra infrastrukturåt-
gärder skall kunna genomföras. Infrastrukturfonden skall användas inte
bara till vägar utan även till andra typer av investeringar - jag tänker då på
järnvägar, en del kultursatsningar, turistsatsningar och en mängd åtgärder
som är nödvändiga för att ett län som Värmland skall kunna utvecklas och
få en bättre näringsstruktur.

Jag hade hoppats att få statsministerns ord på att tidningsuppgiften var

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

felaktig. Det kan jag inte få, eftersom det är kommunikationsministern som
svarar. Men jag förmodar att kommunikationsministern ändå har något be-
sked från statsministern om att man inom regeringen är ense om att man inte
har gjort några sådana utfästelser till Stockholm.

Anf. 44 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Det är nästan rörande att en tidningsrubrik kan få en så väl-
dig fart på ett antal centerpartister från olika delar av landet att de vid samma
tillfälle tvingas förena sig i ungefär samma fråga till statsministern. Möjligen
kunde kommunikationerna inom centerpartiet förbättras något.

Den fråga som ni vill diskutera med mig är egentligen ställd tre veckor för
tidigt. Regeringen kommer att lägga fram en proposition, där infrastruktur-
fonden och användningen av dess medel presenteras. Jag har redan svarat på
den direkt ställda frågan, och jag vill uppmana Per-Ola Eriksson och övriga
oroade på den centerpartistiska bänken att läsa svaret en gång till. Det är ett
klart och tydligt svar på den fråga som har ställts.

Infrastrukturfonden skall vara ett medel att sätta fart på byggandet när det
gäller infrastruktur, dvs. vägar och järnvägar. Det handlar om att rusta upp
Sverige, att bygga landet.

Minst 20 miljarder kronor anvisas utöver ordinarie medel. Vi strävar efter
samfinanisering med andra finansiärer. Där det är möjligt skall naturligtvis
också avgiftsfinansiering utnyttjas. Med dessa insatser beräknar jag att vi un-
der återstoden av 90-talet skall kunna investera i storleksordningen 100 mil-
jarder kronor på järnvägar och vägar. Det är alltså fråga om en stor satsning.
Vi skall bygga landet, och det handlar om hela landet.

Av skäl som har redovisats har vi angett hur mycket av den extra sats-
ningen som storstadsförhandlarna kan ta med vid förhandlingarna om extra
insatser i storstäderna. Därutöver har det inte utlovats någonting.

Jag kan förstå att ni fem centerpartister oroar er för glesbygden. Rune
Thorén uppträder däremot som företrädare för en av storstadsregionerna.
Jag noterar att den lista på åtgärder som Rune Thorén presenterade täcker
hela infrastrukturfonden och mer därtill. Vem av er är det egentligen som
talar för centerpartiet?

Anf. 45 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Jag kan trösta ministern med att vi alla talar för centerpar-
tiet. Med anledning av kommunikationsministerns andra inlägg vill jag säga
att det mest upprörande är att socialdemokraterna har misskött transpor-
terna och kommunikationssektorn så gravt sedan 1982. Följden har blivit att
en stor del av vårt vägnät i dag har en standard som inte håller för den vanliga
trafiken. Om jag tolkar Georg Andersson välvilligt kan jag säga att han gör
en svag dementi beträffande statsministerns träff med socialdemokraterna i
Stockholms län. Det rör sig då om en välvillig tolkning. Vi får se hur det
blir sedan. Det finns ju en möjlighet att återkomma. Men frågan om det är
folkmängdsprincipen eller näringslivets struktur och redan uppdämda behov
av åtgärder som skall ligga till grund för en fördelning av pengarna. Jag
tycker faktiskt att kommunikationsministern i dag borde kunna ge ett or-
dentligt besked om detta.

Anf. 46 RUNE THORÉN (c):

Herr talman! Georg Andersson behöver inte bekymra sig. Allihop talar
för centerpartiet. Vi har gett ut en skrift som heter Nej, nu järnvägar. Jag
hoppas att Georg Andersson har sett skriften. Om så inte skulle vara fallet
är jag beredd att överlämna ett exemplar. I skriften behandlas inte bara stor-
stadsområdena utan hela landet. Det gäller 81 miljarder kronor fram till år
2010. Jag försökte säga att det inte behöver vara någon oenighet mellan å
ena sidan en satsning som är bra för en storstad och för miljön och som är
bra när det gäller bilismen och flyget och å andra sidan en satsning som också
gynnar de mindre orterna och den direkta glesbygden. Jag har inte räknat ut
allt, men det är i stort sett hela södra och mellersta Sverige som berörs av de
järnvägslinjer som jag har berättat om. Vad har vi för nytta av en satsning på
t.ex. västkustbanan, innan den i stort sett är helt färdig? Georg Andersson
behöver inte tro på mig som är politiker. Fråga Stig Larsson t.ex. Jag tycker
att han har bra exempel som visar att det hela blir till nytta för SJ först när
det är färdigt. Det är då ”kulorna” börjar trilla in, och det är då som folk
börjar välja västkustbanan i stället för att åka bil eller flyga. Detsamma gäl-
ler bana efter bana.

Anf. 47 BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Nej, Georg Andersson behöver inte oroa sig för att det är
fem debattörer från centern. Han skall oroa sig för att väg- och järnvägskom-
munikationerna är i så dåligt skick och måste upprustas. Detta bör vara an-
ledningen till oron.

Känner Georg Andersson oro och ansvar för de 500 lediga fordonen i Väs-
terbotten? Finns det inte skäl nu - det finns en hel serie välplanerade
objekt - att se till att kapitalet utnyttjas? Man skall ju ta i när konjunktu-
rerna viker. Då skall man göra regionalt inriktade satsningar. Det blir då
fråga om ett led i upprustningen av hela Sverige. Vi som kommer litet långt
norrifrån har ingenting emot att Stockholm, Malmö och Göteborg erhåller
5,5 miljarder kronor. Däremot blir vi livrädda när vi läser välfärdsministerns
och statsministerns uttalanden.

Anf. 48 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):

Herr talman! Vi har inte dåliga kommunikationer oss emellan. Jag skulle
vilja säga att vi har bra kommunikationer.

Det låter bra när man får höra att det skall satsas mycket på infrastruktur
och att det skall gälla hela landet. Men det är inte så konstigt om vi är litet
tvivlande, eftersom vi tidigare inte har sett särskilt mycket av goda satsningar
när det gäller infrastruktur. Därför har vi fått det besvärliga läge som jag
beskrev tidigare. Det gäller Älvsborgs län och även andra län. Älvsborgs län
är emellertid särskilt utsatt.

Då det gäller storstäder kontra glesbygd är t.ex. vi i Älvsborgs län bero-
ende av varandra. Göteborg är väl oerhört beroende av omlandet liksom vi
av Göteborg. Hela regionen hänger ju ihop. Därför är det ju så oerhört vik-
tigt att vi har kommunikationer från olika orter i länet till Göteborg. Natur-
ligtvis är det oerhört viktigt att vi har bra kommunikationer i en glesbygd

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

som Dalsland. Annars skulle glesbygden över huvud taget inte kunna klara
sig.

Jag fick inte svar på mina frågor om en kraftig höjning för Västsverige och
inte heller på frågan om rullande materiel.

Anf. 49 JAN HYTTRING (c):

Herr talman! Eftersom vi är många som frågar dröjer det väl litet innan vi
får svar på det som är intressant, om vi över huvud taget får svar. Det måste
vi räkna med i den här debatten.

Det är intressant att få veta om befolkningstalen kommer att styra det
hela. I de län som har en mindre befolkning upplever man väl att det förhål-
ler sig så, eftersom det som redan nämnts har styrts en del av tioårsperiodens
väginvesteringar till befolkningskoncentrationerna.

Avgiftsfinansieringen är givetvis en intressant fråga. Jag anser att vi har en
sådan i stora delar av vårt land. När det gäller dåliga vägar, bl.a. i Värmland,
har vi avgifter genom hög bensinskatt och moms på bensinen. Avsikten med
den nya avgiftsfinansieringen måste väl vara den att man skall få åka på bra
vägar. I Värmland har vi i åratal åkt på dåliga vägar och betalat mycket för
detta.

Beträffande flygplatser rör det sig om en annan nödvändig och intressant
investering. Här har ju regeringen föreslagit att kommunerna själva i stor
utsträckning skall vara tvungna att finansiera byggandet. Då blir det ju en
betydande kostnad som tillkommer.

Anf. 50 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag skulle vilja rekommendera de fem centerpartisterna att
försöka komma loss från klagomuren och försöka lyfta blicken och se med
litet glädje på framtiden. Nu har vi utlovat större satsningar än någonsin.
Det rör sig ju här om det främsta reforminslaget i budgetpropositionen, dvs.
att vi nu utlovar stora investeringar när det gäller infrastrukturen. Vi får åter-
komma till detaljdiskussioner när propositionen har lagts fram, men jag
tycker att det borde kunna finnas litet mera glädje och optimism inför framti-
den och inte bara veklagan från alla håll.

Det sades att alla talar för centern, men det har givits en ganska splittrad
bild och det är kanske symtomatiskt.

Sedan konkreta svar på ett par frågor. Folkmängdsprincipen: En rad olika
kriterier måste givetvis liksom tidigare finnas vid fördelningen av medel för
vägar och järnvägar. Rune Thorén talade enbart om järnvägar, men de andra
talade om vägar. Vi behöver både-och. Det behövs mycket pengar, och det
avgörande är att vi klarar finansieringen. Var med och hjälp till med detta!

Anf. 51 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! För ett antal år sedan lade vi i centern fram förslag om åtgär-
der som innebar en satsning på infrastrukturen. Då satt kommunikationsmi-
nistern och socialdemokraterna tysta. Nu kan vi förstås glädja oss åt att man
sent omsider har vaknat och lägger fram de här förslagen. Men då är det
intressant att se hur pengarna skall användas. Jag vill gärna säga: Dessa
pengar löser icke problemen i de mest utsatta områdena. Verks-

investeringarna kommer att ge arbeten - arbeten direkt till entreprenadsek-
torn och i småföretagen. Det kommer vidare att förstärka näringslivets kon-
kurrensförmåga och framför allt ge framtidstro för människor som i dag le-
ver i områden med mycket dåliga vägar. Om kommunikationsministern ser
i backspegeln blir han förskräckt med tanke på vad som hänt med vägnätet
under de senaste åren. Beträffande de pengar som nu skall fördelas gäller
det för Norrbottens vidkommande inte bara att återställa de senaste årens
neddragningar. Det gäller att gå vidare och satsa mer och offensivt. Gör inte
kommunikationsministern en sådan fördelning går kommunikationsminis-
tern till historien ...

Anf. 52 RUNE THORÉN (c):

Herr talman! Kommunikationsministern talar om att komma loss. Jag vi-
sade nyss skriften Nej, nu järnvägar, där vi har kommit med förslaget om 40
miljarder kronor. Varför talade jag om järnvägar? De övriga talade om vä-
gar. Vad hinner man på en minut eller två minuter?

Jag skulle vilja höra om kommunikationsministern delar min uppfattning
att det egentligen inte behöver vara någon oenighet när det gäller satsningen
på ett storstadsområde och satsningen på annat. Problemet i dag är att vi har
för litet pengar. Vi har fått höra detta hela tiden när vi sagt att det behövs så
och så mycket. Det är glädjande att även kommunikationsministern nu bör-
jar tala om investeringsbehov och nämner summan 100 miljarder kronor. Vi
kan kanske komma fram till att det är finansieringsfrågan som måste diskute-
ras. Men hur många gånger har inte vi i centern i denna kammare blivit hå-
nade när vi har talat om behoven? Men det är klart: Snart tycker majoriteten
detsamma som vi utan socialdemokraternas hjälp här i kammaren. Detta
faktum påverkar naturligtvis tyckandet, vilket jag kan hälsa med
tillfredsställelse - inte minst med tanke på oss alla som tänker på vikten av
en bra miljö och en bra kollektivtrafik.

Anf. 53 BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Nej, Georg Andersson: Att vi kanske inte är jublande glada
beror möjligen på att vi har läst propositionen och upptäckt att samtliga re-
gionalpolitiska anslag har skurits ned. I en vikande konjunktur är detta syn-
nerligen allvarligt. Vi har ju ställt frågan på grund av ett statsminister-
uttalande och ett uttalande av socialministern inför Georg Anderssons parti-
vänner här i Stockholm. Vi för en enhetlig politik och har det inte svårt, och
vi vet att det finns behov i storstäderna. Men att totalt glömma landet i öv-
rigt, som uppgifterna tyder på, gör oss oroade. Återigen: Hur förhåller det
sig med de 500 lediga fordon som står och väntar på att få ta itu med våra
mycket dåliga vägar, vägar som har blivit klart sämre under Georg Anders-
sons och tidigare kommunikationsministrars - sedan 1982 - utövande av sin
gärning.

Anf. 54 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):

Herr talman! Det är intressant att höra statsrådet säga att vi inte skall
klaga utan hjälpa till. Som andra har sagt är det faktiskt vi som under många

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

år har kommit med förslag. Det har gällt dels utökningar, dels finansiering av
satsningar på infrastrukturen i syfte att få bättre kommunikationer i landet.

Jag vill återkomma till exempelvis frågan om grusvägar i Dalsland. Detta
är ett av de mest utsatta områdena. Många vägar där är faktiskt avstängda
under stora delar av året. Anledningen är att man inte klarar av underhållet,
så att vägarna blir acceptabla eller helt enkelt framkomliga. Vi skall nu med
mycket stort intresse se vad som kommer att stå i propositionen. Jag hoppas
att det blir en annan satsning än den som nämns i den artikel som faktiskt
både statsministern och Georg Andersson stod bakom. Vi kommer att följa
det hela noga.

Anf. 55 JAN HYTTRING (c):

Herr talman! Det är kanske inte riktigt korrekt att tala om en klagomur.
Givetvis ser vi fram emot investeringarna. Alla inser ju att det har varit en
för låg investeringstakt, vilket är ett av problemen. Investeringarna är bra,
och vi är säkert också överens om att de 20 friska miljarderna inte täcker
behovet. Det är bättre än nu, men det täcker inte behovet. Visst är det väl
naturligt att det väcker uppmärksamhet - kommunikationsministern försö-
ker att vifta bort detta - när man säger att huvuddelen av pengarna skall gå
till Stockholm. Det är klart att Georg Anderssons partivänner i Stockholm
måste ta fasta på sådana löften, och de kommer därför att finna sig gruvligt
besvikna efter Georg Anderssons besked här i dag. Detta blir följden när
man ställer ut löften av det slaget. I centern är vi naturligtvis intresserade av
att diskutera fördelningen av pengarna.

Anf. 56 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Fem centerpartister har här blåst upp en stor debatt med an-
ledning av en tidningsrubrik. Jag har å hela regeringens vägnar lämnat ett
svar och det är detta som gäller i den här frågan. Det bör stå helt klart för
samtliga debattörer. Vad hinner man med på en minut? Jo, en trög norrlän-
ning hinner inte svara på fem ivriga och frågvisa centerpartisters alla frågor.
Låt mig bara konstatera att ni bröstar av här och säger att ni har lyft fram en
mängd förslag. Jag har ”sjuttioelva” förslag på mitt bord. Det saknas inte
förslag, men det har varit svårt att få fram pengar. Nu har vi utlovat, och kan
finansiera, en extra satsning på minst 20 miljarder kronor under 1990-talet.
Låt oss göra någonting mycket bra av det. Hjälp i fortsättningen till med fi-
nansieringen och klaga inte över moms och annat som innebär att statskas-
san urholkas. Det är ju det som ni har bidragit med.

Börje Hörnlund säger att han har läst propositionen. Det kan inte vara
möjligt, eftersom den ännu inte är färdigskriven. Jag vet inte vad Börje
Hörnlund talar om.

Anf. 57 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Jag förstår att kommunikationsministern är irriterad, men vi
vill redan nu tala om hur vi önskar att pengarna skall fördelas och vilka prin-
ciper som skall ligga till grund för uppbyggandet av ett bra land.

Kommunikationsministern kommer tillbaka och då kan vi sätta betyg på
propositionen. Men det är angeläget att vi redan nu ger kommunikationsmi-

nistern några ord på vägen. Jag skall gå till riksdagens kalender. För vecka
49 står det så här: Bättre ett ord före än tio efteråt. - Vi har velat ge ett ord
på vägen, så att kommunikationsministern vet vad som väntar, om han inte
följer oss.

Anf. 58 RUNE THORÉN (c):

Herr talman! Helt kort vill jag säga att det ändå inte kan vara så att det
bara är regeringens förslag till finansiering som skall gälla. Kan man sätta
sig ned och komma överens om en investering, t.ex. 40 miljarder kronor till
järnvägen - det behövs också anslag till vägarna -, kan vi sedan diskutera
finansieringen. Vad är vitsen med detta? Jo, det ger en signal till banverket -
jag är inte rolig när jag säger detta-, vägverket och SJ om att det skall plane-
ras på den grunden. Vi i centern tycker att detta är oerhört viktigt och därför
har vi lyft fram frågan. Det är inte för att brösta sig, utan det finns ett behov
som alltså tidigare har ifrågasatts av socialdemokraterna. Som jag sade förut
tycker jag att det kanske lutar åt att vi börjar bli överens om investeringsbe-
hovet. Då kan vi också sätta oss ned och diskutera finansieringsbehovet.

Anf. 59 BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Jag märker att Georg Andersson inte gärna vill diskutera
fördelningsprinciperna, och det tycker jag är tråkigt. När vi stödde förslaget
om de första fem miljarderna till infrastrukturfonden begärde vi samtidigt
vissa körregler för fonden. Dessa har vi ännu inte fått. Jag hoppas att vårt
förtroende för att gå med på fem miljarder och fondbildande, med tanke på
att det var så oklart uttalat, inte straffas när nu propositionen från Georg
Andersson kommer. Jag har självfallet läst budgetpropositionen och har ty-
värr nödgats konstatera att alla regionalpolitiska konton är urholkade och
nedskurna. Detta medför allmänt ganska stor oro.

Det här med väginvesteringar och bra järnvägar skapar framtidstro.
Lämna inte stora delar av landet utan framtidstro!

Anf. 60 JAN HYTTRING (c):

Herr talman! Jag tycker inte att kommunikationsministern skall försöka
göra det här till en fråga om en tidningsrubrik som väcker stor uppståndelse.
Jag förstår att kommunikationsministern kanske inte har läst rubriken, och
det är illavarslande nog. Även artikeln rekommenderas för läsning. Det är
något värre. Någon dementi har inte kommit, och det rör sig ändå om vissa
utfästelser. Förmodligen måste dessa följas upp i den proposition som vi
ännu inte har sett. Blir inte det följden, måste det bli tal om ett ganska stort
svek mot Stockholm, eftersom det hela säkert har uppfattats som ett mycket
bestämt löfte. Det allvarliga är om vi märker klara signaler till fördelningar
som enligt vår åsikt är uppenbart ogynnsamma för andra delar av landet,
delar som också är i stort behov av infrastrukturåtgärder. Vi ser fram emot
förslagen och kommer att stödja dem som vi tycker är bra.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

11 § Svar på fråga 1990/91:308 om staten och den enskildes rätt

Anf. 61 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Elisabeth Fleetwood har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta, så att statens krav på Halvar Alvgard avskrivs och så att händelser
liknande dem som drabbat Alvgard inte upprepas i framtiden.

Domstolarna har ogillat den talan om skadestånd som Alvgard fört mot
staten. Statens krav mot Alvgard avser justitiekanslerns rättegångskostna-
der i det målet. Till regeringen har kommit in en begäran om att statens ford-
ran på rättegångskostnader skall efterges. Rättegångskostnadsfrågan är
emellertid inte slutligt avgjord. Alvgard har överklagat tingsrättens beslut
och målet ligger i Göta hovrätt. När denna fråga är avgjord kommer rege-
ringen att ta ställning till om kravet skall efterges.

När det gäller statens skadeståndsansvar har det på senare tid vidtagits
flera lagändringar som innebär förbättringar för den enskilde. Jag har också
tillkallat en kommitté som gör en förutsättningslös och allsidig analys av i
vilken utsträckning det allmänna bör svara för skador som uppkommer för
enskilda i samband med myndighetsutövning. Utredningen, som är parla-
mentariskt sammansatt, skall redovisa sina förslag före utgången av år 1992.
Vi bör avvakta detta arbete, innan vi tar ställning till om ytterligare lagänd-
ringar behövs.

Anf. 62 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret. Det var tyvärr pre-
cis så som jag väntade, nämligen: Låt oss vänta och se hur lagens kvarnar
mal.

När vi för någon tid sedan kunde konstatera att det var tio år som Alvgard
har väntat, tio år som han inte har kunnat driva sin verksamhet under, tio år
som han har haft det väldigt svårt, var min tanke: Nu får det vara slut.

Jag har följt debatten väldigt noga och läst vad som har sagts från olika håll
i pressen. Det står tydligen fullt klart, bl.a. av ett uttalande från rättschefen i
justitiedepartementet, att regeringen kan efterskänka dessa pengar om man
vill. Jag har svårt att förstå varför man inte skulle kunna göra det i dag och
framför allt varför man inte har gjort det ännu tidigare i stället för att vänta.
Om svaret blir nej från Göta hovrätt, avser man då att använda sitt instru-
ment, nämligen möjligheten att efterskänka pengarna? Om svaret blir ja, att
han inte är skyldig, vad gör man då? Vad säger man om Alvgard blir frikänd
från att betala dessa 120 000 kr.? Säger man då: Hurra vad vi var bra, det
här har vi medverkat till? Jag tycker inte att regeringen har gjort det.

Är detta rättssäkerhet? Jag skulle vilja fråga justitieministern: Är det så-
dant här som medverkar till medborgarnas respekt för vår lagstiftning? Ett
totalt frikännande i tingsrätten i Västervik betyder således att Alvgard fort-
farande är diskriminerad när det gäller att utöva sin verksamhet, att han inte
har några inkomster. Det här var ingen grav felbedömning av myndigheten,
säger man. Vad är då grav felbedömning? Jag skulle vilja ha svar på det.

Anf. 63 Justitieminister LAILA FREI VALDS (s):

Herr talman! Det är två olika frågor som Elisabeth Fleetwood väver ihop
till en. Låt mig ändå ta dessa två frågor var för sig, för de är värda att behand-
las med allvar.

När det gäller den första frågan, nämligen skulden för rättegångskostna-
der, undrade Elisabeth Fleetwood varför det skall ta tio år innan regeringen
säger sitt i saken. Varför vänta, för rättens kvarnar maler långsamt?, tror jag
att Elisabeth Fleetwood sade. Svaret är att vi lever i ett rättssamhälle. Jag
skulle gärna önska att den här lagstiftande församlingens ledamöter vid varje
tillfälle visade den respekt för våra domstolar som dessa är värda, nämligen
att det är där tvister slits mellan de enskilda och det allmänna. Därutöver
har den politiska instansen regering möjlighet att efterskänka statens skuld.
Regeringen skall ta ställning till detta när rättens kvarnar har malt färdigt
enligt den lagstiftning som vi har i vårt land. Jag är övertygad, Elisabeth
Fleetwood, om att när rättens kvarnar har malt färdigt kommer regeringen
att ta ställning till denna fråga. Personligen är jag övertygad om att man
kommer att se positivt på frågan.

Den andra frågan handlade om skadeståndsskyldigheten för det allmänna
i förhållande till den enskilde. Som jag nämnde i mitt svar har det vidtagits
en rad förändringar i den lagstiftning som vi har. Det pågår utredningsarbete
för vidare förändringar. Jag kanske kan erinra Elisabeth Fleetwood om vilka
förändringar som redan har vidtagits och som innebär klara förbättringar för
den enskilde. I skadeståndslagen har tre förändringar gjorts. Den s.k. stan-
dardregeln har upphävts. Man behöver inte längre vara tvungen att över-
klaga ett beslut för att kunna föra skadeståndstalan. Man kan också få ersätt-
ning för ekonomisk skada, inte bara det som är skäligt. Det var bara att
nämna några av förändringarna. Sedan har vi det arbete som pågår inom den
parlamentariska kommitté som jag nämnde.

Anf. 64 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Får jag då fråga justitieministern: Anser justitieministern att
det är mänskligt att förvänta sig att en enskild människa skall vänta tio år för
att få utslag i ett sådant här ärende?

Justitieministern anser att vi skall visa respekt för våra dömande myndig-
heter. Javisst, men vi skall också visa kritik när vi tycker att de lagar som vi
här i riksdagen har stiftat inte fyller de ändamål som vi dock har avsett.

När det gäller att efterskänka den här summan; betyder det som justitie-
ministern här sade att man inte hade eller har möjlighet att efterskänka
förrän sista instans har uttalat sig? För vad händer då om Alvgard skulle gå
vidare? Då blir ju väntetiden ännu längre.

Vad jag menade är att en mänsklig inställning måste betyda att människor
i vårt land får större respekt för de lagar som vi alla skall följa.

Anf. 65 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Jag anser det väldigt väsentligt att våra domstolar och andra
rättsinstanser har möjlighet att bedriva sin verksamhet med största möjliga
skyndsamhet. Vi har ibland ett problem i våra domstolar med att det kan ta
för lång tid. Men det problemet arbetar vi med intensivt. Det finns en sär-

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

skild domstolsutredning tillsatt för att säkerställa att våra domstolar har möj-
lighet att i framtiden arbeta på ett effektivt sätt. Det har naturligtvis bety-
delse också i ett sådant här fall. Det skall inte ta så lång tid som det ibland
tar i dag att få sin rätt prövad.

Väntetiden när det gäller rättegångskostnader har däremot inte varit sär-
skilt lång, kan jag kanske erinra om. Personligen anser jag som justitieminis-
ter att det är viktigt att regeringen respekterar den rättsordning som vi har i
vårt land och låter domstolarna pröva de frågor som är under deras beslutan-
derätt, när talan har väckts av den enskilde själv som vill ha frågan prövad i
domstol.

Anf. 66 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Största möjliga skyndsamhet, sade justitieministern. Vem i
all världen kan kalla det för största möjliga skyndsamhet när detta ärende,
som således gäller ett eventuellt undanhållande av skattemedel, har tagit tio
år! Det kan inte vara möjligt att det skulle vara ”med största möjliga skynd-
samhet”. Det är just därför jag igen ställer frågan: Hade det funnits möjlig-
het för regeringen att efterskänka pengarna på ett tidigare stadium eller finns
det möjligheter att göra det i dag?

Anf. 67 Justitieminister LAILA FREI VALDS (s):

Herr talman! Jag upprepar vad jag sade i mitt svar: Jag anser att våra dom-
stolar skall fullgöra sina uppgifter enLigt de lagar som vi har. Därefter kan
regeringen utnyttja de möjligheter regeringen har att fatta beslut i den här
typen av frågor.

Anf. 68 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Då ber jag att få upprepa vad jag sade. Jag tror att justitiemi-
nistern håller med mig om att det parti som jag företräder alltid har slagit
vakt om våra lagar. Det är väldigt viktigt för gemene mans respekt för dessa
lagar att man kan anse att de är förnuftiga. Kan det vara sunt förnuft som
styr när man skall vänta i tio år? Vad skall den arme utsatte göra för att kunna
komma i gång igen när han har väntat i tio år?

Anf. 69 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Jag vill uttrycka min förvåning över att Elisabeth Fleetwood
har ställt denna fråga, mot bakgrund av den uppfattning som moderata sam-
lingspartiet brukar ha när det gäller att respektera rättsväsendet.

Anf. 70 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Jag är i och för sig inte förvånad över att justitieministern är
förvånad. Vad vi har försökt göra i fall efter fall, i partimotion efter partimo-
tion är just att betona den svaga enskildes rätt gentemot den starka staten.
Tyvärr har jag sedan jag kom till riksdagen, och det börjar faktiskt bli ganska
många år nu, kunnat konstatera att socialdemokraterna med stor glädje för-
sökt stärka den starka statens ställning gentemot den svaga enskilde. De åt-
gärder som nu vidtas är frampressade av en kritik från flera håll i samhället.

Anf. 71 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Det som förvånar mig är att Elisabeth Fleetwood inte i detta
fall värnar om den enskildes rätt att få sin sak prövad i domstol.

Anf. 72 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Jag är helt övertygad om att den enskilde i det här fallet an-
ser att han har fått sin rätt prövad, men att han inte har fått den rätt som
utslaget berättigade honom till. Jag kan fortfarande inte förstå att justitiemi-
nistern inte utnyttjar tillfället, eftersom det enligt svensk rättsordning är så
att regeringen skulle kunna säga: Av mänskliga skäl avstår vi från dessa
pengar.

Skulle regeringen göra det skulle det öka respekten för vår lagstiftning to-
talt.

Anf. 73 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Än en gång till Elisabeth Fleetwood: Det är Halvar Alvgard
som utnyttjar sin lagliga möjlighet att få sin sak prövad i domstol. Den rätten
skall inte förnekas honom.

Anf. 74 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Det är i och för sig riktigt. Men vad skulle den arme mannen
ha gjort sedan justitiekanslern meddelade att han skulle betala de rätte-
gångskostnader som staten åsamkades på grund av att man har väckt ett
oriktigt åtal mot honom?

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1990/91:307 om frånvarouppgifter i skolbetyg

Anf. 75 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Roland Larsson har frågat mig om jag är beredd att före-
skriva att frånvaro skall redovisas i terminsbetygen i stället för i avgångsbety-
gen från gymnasieskolan.

Jag anser inte att detta är en fråga om antingen eller. Frånvaron skall själv-
klart följas upp under hela den tid en elev går i skolan. Det är en del av utvär-
deringen av skolan. Vid sidan av andra uppgifter som samlas in kan också
frånvaron tala om hur skolan fungerar.

Att frånvaron nu skall anges på avgångsbetyget är en naturlig följd av vad
som redan är praxis på många skolor utan att det finns några föreskrifter om
detta. Således anges ofta frånvaron på både terminsbetyg och läsårsbetyg,
alltså fram till sista terminen. Att sedan just under denna sista del av skolti-
den inte frånvaron skulle följas upp och redovisas vore att ge en felaktig sig-
nal till både elever och lärare. Särskilt gäller detta de skolor där vissa elever
tar sig stora friheter och av och till skolkar under den sista delen av terminen.

Jag tänker alltså inte föreslå någon ändring i fråga om avgångsbetygen el-
ler någon annan ytterligare reglering utan räknar med att skolorna själva föl-
jer upp frånvaron under tidigare terminer och läsår.

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Anf. 76 ROLAND LARSSON (c):

Herr talman! Jag tror att statsrådet Göran Persson och jag är helt överens
om att åtgärder måste vidtas för att förhindra otillåten frånvaro inom skolan.
Därom är det nog inga delade meningar. Men jag har en något annorlunda
uppfattning om hur detta bör ordnas. Göran Persson får det att låta som nå-
got självklart att registrering av frånvaro i avgångsbetygen, som nu förekom-
mer, skulle ha förekommit länge i praktiken. Men i verkligheten är det fak-
tiskt så att förordningen infördes att gälla fr.o.m. augusti förra året. Det är
en markering att frånvaro skall införas i avgångsbetygen. Då menar jag att
det här har övergått från att vara en preventiv förebyggande åtgärd för att
förmå eleverna att undvika att vara borta mer än nödvändigt till att vara nå-
got av en bestraffningsåtgärd, som de som eventuellt under sista terminen av
sin skolgång drabbas av en sjukdom får bära med sig hela sitt liv. Jag undrar
hur det skulle se ut på arbetsmarknaden om man där skulle tillämpa liknande
regler.

Genom att man inte skiljer på frånvaro och frånvaro utan helt enkelt mar-
kerar all frånvaro på samma sätt tycker jag att man här inte gjort det man
borde göra, nämligen att vidta preventiva förebyggande åtgärder och där
göra de största insatserna. Här sker i stället något slags bestraffning i efter-
hand, som dessutom kan träffa dem som har giltigt förfall eller har varit
sjuka. Därför har många elever och lärare tagit kontakt med mig och påtalat
detta, med litet olika förtecken.

Anf. 77 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Det är rätt, som Roland Larsson säger, att den här förord-
ningen är relativt färsk. Jag har sett till att den har kommit till stånd. Det har
jag gjort mot bakgrund av en faktiskt situation som utvecklats framför allt
vid några av storstadsområdenas gymnasieskolor. Vi har haft väldiga bekym-
mer som har tagit sig uttryck i att när väl betygen har varit satta och när väl
på så sätt mycket av arbetet under terminen har gått mot sitt slut har stora
elevgrupper lämnat skolan, gått till arbete eller rent av ägnat sig åt semester-
resor eller någon annan typ av skolk. Det har påtalats av skolförvaltningen
i Stockholm och skolstyrelsen. Jag delar deras uppfattning att det faktiskt
vore felaktigt att låta den typen av beteende pågå utan att vi från de vuxnas
sida på något sätt reagerar. Om vi skulle se att vuxna på arbetsplatserna upp-
trädde på sådant sätt, skulle det naturligtvis omedelbart för de flesta vuxna
leda till att de skildes från arbetsplatsen. Skolan är också en arbetsplats. Ele-
verna tillbringar en viktig del av sitt liv på den arbetsplatsen. Vi är skyldiga
att ge dem bra arbetsregler, vettiga förhållningssätt. Förekommer då den här
typen av beteende skall vi reagera. Det är därför jag har sett till att förord-
ningen har kommit till stånd.

Jag har samma uppfattning som Roland Larsson, att vi naturligtvis skall
arbeta förebyggande. Det gör man i regel på de flesta skolor. Det är säkert
inte heller något större bekymmer för de elever som hanterar det här på ett
klokt sätt. Sedan finns det elever som har en frånvaro baserad på sjukdom.
Där tror jag att det fungerar på det viset också i fortsättningen, precis som i
dag, att när eleverna visar sina betyg för en arbetsgivare, hämtar arbetsgiva-
ren i regel referenser hos skolfolk och får då reda på hur bakgrunden ser ut,

eller också kan eleven själv då som vuxen berätta vad orsaken är till den
eventuellt höga frånvaron. Är det fråga om sjukdom accepterar naturligtvis
arbetsgivaren det. Det borde inte vara ett skäl för att faktiskt markera gent-
emot dem som missbrukar den typ av frihet som förut gällde, när frånvaron
inte stod registrerad i avgångsbetyget.

Anf. 78 ROLAND LARSSON (c):

Herr talman! Det är just konsekvenserna av den nya förordningen som
jag vänder mig emot. Effekten blir nämligen den att om en elev under sista
terminen av sin skolgång drabbas av en långvarig sjukdom men för övrigt
under hela sin skolgång har varit ordentlig med närvaron, sällan sjuk och
därför ha kunnat delta i skolans arbete, kommer frånvaron att markeras i
avgångsbetyget. Nu vet arbetsgivaren, när eleverna kommer ut på arbets-
marknaden, att skolministerns syfte har varit att hindra ogiltig frånvaro. Hur
kommer arbetsgivaren att tolka frånvaron? Hur skall arbetsgivaren över hu-
vud taget tolka den här typen av markeringar? Även sjukdom i sig kan vara
ett problem om man ofta har varit sjuk under skolgången. Skall man råka ut
för att drabbas även senare? Jag tycker inte om den här markeringen. Sådant
skulle aldrig kunna gälla i arbetslivet, och då borde det inte heller gälla i
skolan.

Anf. 79 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Den här markeringen gäller även i arbetslivet. Det känner
alla till som har vistats på någon arbetsplats. Den som inte sköter sig utan
medvetet missbrukar reglerna får något slags reprimand. Det måste gälla
också i skolan. Det är nödvändigt. Om vi släpper efter på den punkten bre-
der missbruket ut sig successivt till allt fler skolor och omöjliggör ett vettigt
arbetsklimat. Det är bakgrunden.

De elever som har den typ av skäl som Roland Larsson åberopade, sjuk-
dom, klarar det naturligtvis genom att tala med arbetsgivaren och förklara
bakgrunden. Arbetsgivaren skall man inte underskatta på den punkten. När
eleven är intressant att anställa, har goda betyg och verkar lämplig för upp-
giften, tar arbetsgivaren säkert reda på hur det ligger till. Dessutom skall
man inte underskatta eleverna heller, de kan tala för sig om frånvaron har
en naturlig orsak. Signalerna skall vara till de elever som missbrukar syste-
met att det får vara slut med det här. Den tid som man vistas i skolan skall
betraktas som arbetstid. Då skall man också vara i skolan, särskilt som bety-
get omfattar den tid som terminen utgör, ingenting annat.

Anf. 80 ROLAND LARSSON (c):

Herr talman! Om skolan och betygsättningen fungerar som de skall göra
kommer det att märkas i den elevs betyg vilken har varit borta lång tid ogil-
tigt från skolan eller har frånvaro utan giltigt förfall, som det hette under
lång tid. Den som har varit borta kommer att få ett lägre betyg i de ämnen
som han har varit borta ifrån. Det kommer med automatik att ge utslag i
avgångsbetyget. Det är därför jag menar att så länge det fungerar på det här
viset är ändå betyget som sådant ett incitament till att man skall vara närva-
rande. Problemet i det här fallet är att det slår lika jäms över, dvs. även den

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

elev som har drabbats av långvarig sjukdom blir betraktad på samma sätt
som den som har varit ogiltigt borta. Det är för att skilja ut dem som jag
tycker att man borde satsa mer på de preventiva åtgärderna än på det här
som jag uppfattar som mer eller mindre en bestraffning.

Anf. 81 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! De preventiva åtgärderna satsar man mycket på ute på sko-
lorna, och i regel fungerar de. Det är undantagen som tvingat oss att göra
ändringen i förordningen.

Det är tyvärr, Roland Larsson, inte hela terminens insats som man fångar
upp i betygsättningen. Den här förordningen har kommit till för att fånga
upp det oskick som inträffar när proven är avklarade och betygen är satta. I
praktiken lämnar då faktiskt ganska många skolan och ägnar sig åt en hel del
andra mer eller mindre uppbyggliga aktiviteter, för det mesta mindre upp-
byggliga. Det leder fram till en mycket låg arbetsmoral och är en dålig signal
till samtliga i skolan, inkl, yngre elever. Det är mot den bakgrunden som
Stockholms skolstyrelse, såvitt jag förstår näst intill enhälligt, har begärt att
få denna förändring. Jag har bifallit denna framställning och sett till att rege-
ringen har fattat ett beslut i enlighet härmed. Det är utgångspunkten, och
det skall vi stå fast vid.

Anf. 82 ROLAND LARSSON (c):

Herr talman! Det som skolministern säger bekräftar vad jag påstår, nämli-
gen att det är undantagen som har blivit norm för systemet. Man har på
grundval av undantagen skapat en regel, som i sin tur drabbar dem som inte
tillhör denna undantagskategori, på samma sätt som dem som är ogiltigt
frånvarande från skolan. Det anses i andra sammanhang vara en mycket då-
lig åtgärd att bestraffa den majoritet som sköter sig och gör sitt jobb som den
skall, därför att en minoritet inte sköter jobbet som den skall. Man borde ha
kunnat hitta ett bättre system för detta, om viljan hade funnits.

Anf. 83 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag vill bara säga att det är självklart att viljan har funnits.
Underskatta inte de här bekymren, Roland Larsson! Det är faktiskt hårt an-
strängda skolledare och lärare i Stockholm som har begärt att få denna för-
ändring. Det är lätt att säga att det kunde göras på ett annat sätt. Jag tror att
de skulle vara mycket tacksamma, Roland Larsson, för tips om hur man i så
fall skall göra.

Det är inte fråga om en åtgärd som har vidtagits direkt, utan det är ganska
många års fortgående försämring som har lett fram till den begäran som
gjorts. Det är inte på något sätt en lust att stöka till det för de elever som har
klarat detta på ett bra sätt förut som ligger bakom, utan vi har tyvärr på några
skolor fått en situation som har lett fram till att detta blivit nödvändigt. Jag
beklagar det, men nu står vi där.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1990/91:349 om läroplansöversynen

Anf. 84 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Ann-Cathrine Haglund har frågat mig när förutsättningen
för en läroplansöversyn, dvs. direktiven, föreligger.

Jag avser att före februari månads utgång föreslå regeringen direktiv för
en läroplansöversyn.

Anf. 85 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Jag vill tacka för svaret trots att det gör mig mycket bekym-
rad.

Som vi från moderata samlingspartiet har sagt flera gånger anser vi att det
är ansvarslöst att göra så stora förändringar som skolministern har drivit ige-
nom, utan att ha klart för sig hur man skall formulera läroplaner och kurspla-
ner så att de får den centrala roll i styrningen av skolan som man har avsett.
Hur skall målen och läro- och kursplaner egentligen se ut, och går det över
huvud taget att formulera dem så att de blir tillräckligt tydliga?

Vi har gång på gång framhållit hur viktigt det är att först formulera läro-
och kursplaner och att sedan förändra ansvaret för skolan. Skolministern gör
det i fel ordning. Det är utomordentligt grannlaga uppgifter att utforma mål,
läroplaner och kursplaner. Det är det verkligt svåra i förändringsarbetet, och
det är tydligt att skolministern har kört fast. Riktlinjerna för läro- och kurs-
planer skulle ha varit klara till årsskiftet, enligt direktiven för be tygsbered-
ningen. Nu förskjuts även betygsberedningens arbete, och det dröjer ännu
längre innan vi får ett nytt betygssystem. Arbetet i betygsberedningen måste
självfallet bygga på den nya läroplanen. Åtminstone måste ju riktlinjerna
vara klara.

Jag förstår egentligen inte hur skolministern har tänkt sig att man skall
kunna utforma målrelaterade betyg utan att läroplansöversynen är klar. Om
skolministern hade börjat med läroplanen, hade betygsfrågorna i dag kom-
mit mycket längre.

Jag vill fråga vilka konsekvenser förseningen kommer att få för betygen.
När blir översynen klar över huvud taget?

Anf. 86 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag och Ann-Cathrine Haglund har haft åtskilliga diskussio-
ner om dessa frågor under de senaste åren. Det är rätt intressant att notera
den successiva positionsförflyttning som Ann-Cathrine Haglund har gjort.
Från början verkade det som om allting skulle vara på tok. Det var i sak inte
alls riktigt. Nu har Ann-Cathrine Haglund åtminstone den positionen att jag
kanske inte gör fel, men att jag gör det i fel ordning. Det är något slags kro-
nologi som inte stämmer. Detta är ändock ett fall framåt.

Jag hade räknat med att kunna ge direktiven i början av eller i mitten av
januari. De blir en dryg månad försenade. Med tanke på den stora föränd-
ring som vi har genomfört och genomför i skolan tycker jag inte att detta
kan betraktas som ett våldsamt tillkortakommande. Det är väl naturligt i ett
sådant här omfattande beredningsarbete att man kanske vill ta litet ytterli-
gare tid på sig för att ytterligare väga en del formuleringar om olika inslag i

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1990191:52

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

läroplanen, alltifrån förskolan och upp t.o.m. gymnasium och vuxenutbild-
ning. Det är en stor uppgift som vi skall genomföra. Vi kommer i samband
med att kunskapspropositionen och bildningspropositionen framläggs för
riksdagen också att lägga fram förslag till en läroplansöversyn till regeringen.
Det avses bli samordnat på detta sätt.

Det är möjligt att Ann-Cathrine Haglund tycker att betygsarbetet i kom-
mittén haltar mot denna bakgrund. Man har kommit efter någon månad, och
jag kan förstå att det kan påverka tidsschemat något. Jag skall ta upp den
diskussionen direkt med kommitténs ordförande, men så länge som vi håller
oss till denna typ av tidsintervaller, en eller två månader, tror jag inte någon
kan uppfatta det som en sådan olycka att man behöver tillgripa en sådan for-
mulering som Ann-Cathrine Haglund använder, att vi har kört fast. Det är
på intet sätt detta som det handlar om.

Anf. 87 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Vad beträffar det förändringsarbete som har gjorts och som
aviserats har vi moderater haft samma åsikt hela tiden. Vi är allvarligt
oroade över att skolministern gör förändringarna i fel ordning.

Den första förutsättningen är läroplansarbetet och kursplanearbetet. Den
försening om några månader som det gäller - vem vet om det inte blir mer,
men låt oss ta skolministerns ord för gott att det är fråga om två månaders
försening - är ganska avsevärd, med tanke på att man från början sade att
betygsberedningen skulle vara klar i juni 1991. Det gäller en ganska stor del
av tiden fram till dess.

Jag är bekymrad över att vi inte får denna läroplansöversyn klar inom
överskådlig tid. Vi har inte fått något svar på frågan när skolministern avser
att ha den klar. Jag är också bekymrad över att det tar tid innan vi får ett nytt
betygssystem. Betygsberedningen kommer att bli avsevärt försenad över
sommaren. Det brådskar både med en tydlig läroplan, med bra kursplaner
och med ett bra betygssystem.

Anf. 88 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Många av de saker som vi nu ändrar på i den svenska skolan
har diskuterats under en tjugoårsperiod. Det har varit utredningar, bered-
ningar, kommittéer, försöksverksamheter och remissomgångar. Jag har be-
skyllts för att gå för snabbt fram, att ha för bråttom. Mitt svar i de samman-
hangen har varit att jag tror att det är nödvändigt att man har ett högt tempo
och att man kommer fram till beslut. Fru Haglund har inte precis tillhört dem
som har tyckt att jag har gått fram för sakta, utan hon har kritiserat mig för
att jag har haft för bråttom.

Nu försenas vi någon månad, kanske drygt en månad, i framläggandet av
direktiv för ett mycket omfattande läroplansöversynsarbete, och då kommer
kritiken direkt. Jag tycker att fru Haglund skulle visa litet bättre proportio-
ner i synen på dessa tidsfrågor och ge sig till tåls några veckor. Då kommer
direktiven. Därefter fortsätter vi det snabba förändringsarbete som är inlett.

Det är bra om fru Haglund tycker att det bara är fel på ordningsföljden.
Jag är övertygad, herr talman, om att bitarna också på den punkten så små-
ningom kommer att falla på rätt plats för fru Haglund.

Anf. 89 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Skolministern har drivit igenom förändringar i organisatio-
nen, men förutsättningarna härför är ju läroplanerna och målen, och dessa
är också förutsättningar för betygen. Vad man skall syssla med i skolan, vilka
kunskaper man skall tillägna sig, måste vara grunden för ett sådant här ar-
bete. Det är ett omfattande arbete, säger skolministern. Just därför är det
det som man skall börja med. Hade skolministern börjat med läroplansarbe-
tet, hade också betygsarbetet varit mycket längre framskridet.

Nu riskerar vi att få en fördröjning som kanske i början är kort, men som
sedan kommer att bli avsevärt mycket längre, därför att betygsarbetet måste
bygga på att man har klart för sig vilken läroplan som man skall utgå från -
vilka krav som man skall ställa, hur man skall definiera en gräns för Godkänt
och vilka kravgränser man skall ha för olika betyg. Detta måste bygga på
läroplanen. Vad jag kritiserar är att skolministern inte har tänkt igenom vad
skolan egentligen skall handla om och gå ut på.

Anf. 90 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag har i allra högsta grad tänkt igenom denna förändrings-
process. Den har drivits utifrån en fastställd plan, offentligt redovisad och
vid ett flertal tillfällen offentligt debatterad. Jag kan konstatera att det bland
de flesta som jag träffar i Skolsverige i dag finns en uppslutning kring detta
arbete och även ganska stor entusiasm över att det äntligen faktiskt händer
någonting i de frågor som man så länge har diskuterat.

Den process som fru Haglund ser framför sig är tydligen att vi skulle ha
börjat med läroplansöversynen, skulle ha låtit åren för detta arbete gå, sedan
gått över på be tygsfrågorna, därefter på bidragsfrågor, skollagsfrågor, skol-
administrativa frågor osv. Jag ansluter mig inte alls till den typen av upplägg-
ning. Den hade riskerat att försätta hela förändringsarbetet i exakt den
gamla sitsen. Alla de starka organisatoriska krafterna, representerade av ad-
ministration och byråkrati, som varit så svåra att få med sig på en förändring
skulle då orubbade ha suttit fast och kunnat förhindra eller omöjliggöra den.
Så enkelt är det.

Men vi ser olika på detta. Om ett par tre veckor får fru Haglund se direkti-
ven, och då kan man säkerligen jobba vidare i betygsberedningen.

Anf. 91 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Vad skolministern säger visar hur olika vi ser på skolan. Det
viktiga för mig och för oss moderater är innehållet, de kunskaper och färdig-
heter som eleverna skall ha, innehållet i själva undervisningen, att se till att
undervisningen är så bra som möjligt, att läroplaner och kursplaner ger så
bra förutsättningar för undervisningen som möjligt och att eleverna får ge-
digna kunskaper och färdigheter i ämnena.

Organisationen är något annat. Det hör visserligen ihop, men grunden är
ändå innehållet. Grunden är det som står i läroplanerna. Har man inte det
klart, blir det en stor otydlighet i arbetet. Det visar sig också att så är fallet.
Även jag har många kontakter med människor ute i skolan, och de säger att
allting är oklart, allting flyter. Det är den reaktion som jag får.

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Jag har fortfarande inte fått svar på den fråga som jag ställde: När beräk-
nar skolministern att läroplansöversynen skall vara klar?

Anf. 92 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag tror inte att vi kommer särskilt mycket längre i denna
debatt. Jag och fru Haglund har gått igenom den vid åtskilliga tillfällen. Vi
ser olika på detta förändringsarbete. Jag kan bara konstatera att det sker en
förändring, som är kraftfull och genomgripande. Den har kommit till stånd.
Fru Haglunds resonemang, som i mycket utgår från det politiska perspekti-
vet, utredandet, kommitterandet, har visat sig vara ganska misslyckat när
man vill driva förändringsarbete i gemensam sektor. Där skiljer vi oss åt, och
det är från den utgångspunkten som jag har fört diskussionen.

Självfallet är innehållet viktigt, och vi kommer aldrig ifrån att de kunska-
per eleverna skall ha är skolans kärna. Men de förutsättningar som vi skall
ge de människor som skall utföra detta är faktiskt avgörande för om vi över
huvud taget når fram. Fru Haglund har inte förstått att man bör börja i den
änden för att få till stånd en förändring som är värd namnet. Så har det för-
ändringsarbete som jag har bedrivit varit upplagt.

Anf. 93 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Vi kommer aldrig överens, skolministern och jag, eftersom
vi ser så olika på arbetet i skolan. För mig är det mest väsentliga att eleverna
får lära sig saker och ting, att eleverna får kunskaper och färdigheter, att
eleverna har förutsättningar att lära sig saker och att lärarna har möjlighet
att bedriva en bra undervisning. Då kommer läroplaner och kursplaner och
mycket annat in. Men för mig är det väsentligt att lyfta fram kunskaper och
färdigheter och skolans mål. När man talar om sådana frågor har skolminis-
tern mycket litet att komma med.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Meddelande om svar på interpellation 1990/91:117

Anf. 94 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Med hänvisning till riksdagsordningen kap. 6 § 1 får jag med-
dela att Birger Hagård på grund av enskild angelägenhet inte inom föreskri-
ven tid kan ta emot svaret på interpellationen om åtgärder mot elever som
saboterar skolundervisningen. Jag avser att besvara den fredagen den
8 februari 1991.

15 § Svar på fråga 1990/91:339 om Röda korsets hjälp till Tjernobyl-
offren

Anf. 95 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Maria Leissner har frågat mig hur regeringen motiverat sitt
avslag på Röda korsets ansökan om ett bidrag på 2 milj.kr. för hjälp till off-
ren i Tjernobyl.

Först vill jag upplysa Maria Leissner om att beslutsordningen beträffande
katastrofärenden är att SIDA självständigt fattar beslut om ansökningar om
bidrag som understiger 10 milj.kr. Det ärende som Maria Leissner har frågat
om gällde ett bidrag på 2 milj.kr. och rör alltså ett SIDA-beslut. Ärendet har
prövats på sedvanligt sätt i katastrofgruppen och noga diskuterats. SIDAs
beslut har ännu inte fattats.

Belastningen av katastrofanslaget har under innevarande budgetår varit
osedvanligt hård. Omfattande katastrofinsatser har måst göras i de allra fat-
tigaste länderna i Afrika. Utvecklingen i Mellanöstern har motiverat stora
insatser också där. Det dramatiska läget i Mellanöstern gör det nödvändigt
att även framgent hålla hög beredskap och göra hårda prioriteringar av-
seende katastrofanslaget.

Katastrofanslaget är avsett att användas för insatser i u-länder. Från denna
princip har några undantag gjorts, t.ex. för insatser i Rumänien. Huvudre-
geln bör vi dock hålla strängt på, och den är att stor återhållsamhet måste
råda när det gäller användandet av katastrofmedel för insatser i Östeuropa.

När en enskild hjälporganisation vill göra insatser av detta slag, vill jag
peka på möjligheten att använda medel, insamlade bland allmänheten. Än-
damålet är angeläget och borde därför kunna engagera enskilda givare.

Jag vill avslutningsvis gärna erinra om att vi genom vårt stöd till t.ex.
UNICEF på det multilaterala planet bidrar till insatser för de barn som drab-
bades av Tjernobylkatastrofen.

Anf. 96 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Jag vill tacka biståndsministern för svaret på min fråga. Or-
saken till att jag ställer en fråga som egentligen skulle röra ett SIDA-ärende
är att ärendet av någon anledning har förts över till UD och blivit föremål
för diskussion där och såvitt jag förstår uppenbarligen också beslut. Enligt
uppgift har UD sagt nej och avrått från den här insatsen.

För nu snart fem år sedan inträffade kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Den
medförde oerhört stora utsläpp av radioaktivitet, historiens största. De var
faktiskt 200 gånger så stora som utsläppen från Hiroshimabomben. Följ-
derna blev mycket allvarliga för människor i en vid omkrets kring Tjernobyl.

Det har bl.a. framkommit i en artikel som skrevs för något år sedan av en
läkare, som var i Tjernobyl som representant för Röda korset, att befolk-
ningen har fått sämre hälsa, särskilt barnen - huvudvärk, näsblödningar, för-
sämrad sårläkning, ökning av sköldkörtelsjukdomar, fall av sköldkörtelcan-
cer hos barn och en 40-50-procentig ökning av antalet leukemifall hos barn.

Rapporter finns om ökade missbildningar hos flera djurarter, ett ökat an-
tal aborter och färre födslar. Civilbefolkningen lever under ganska svåra för-
hållanden. Bl.a. får barn faktiskt inte lov att gå ut. Särskilt skall de akta sig
för att vistas på gräs.

De olika argument som biståndsministern här fört fram är naturligtvis
värda att beakta, men när det rör en så angelägen insats och så små pengar
som 2 milj .kr. undrar jag ändå över hur det kan komma sig att detta inte kan
anses vara möjligt för Sverige att bidra med. Att bara hänvisa till en möjlig-
het att samla in pengar hos allmänheten ger ett intryck av att regeringen

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

tycker att det är rätt ointressant huruvida barn och andra i Tjernobyl får fort-
satt hjälp efter en katastrof vars effekter fortfarande är mycket allvarliga.

Anf. 97 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Det är alldeles självklart att Tjernobylkatastrofen fortfa-
rande är en fruktansvärd händelse. Vi ser fortfarande konsekvenserna.

Med mitt svar är det inte sagt att regeringen nonchalerar detta. Det är
fråga om hur hjälpen skall ges och vilka anslag som skall användas. Jag har
ärligt redovisat att katastrofanslaget är mycket ansträngt. Med de ärenden
som kommer framöver med hungerområdena i Afrika och Mellanöstern tror
jag att man kan förstå det. Det är framför allt för dessa områden vi använder
katastrofanslaget detta år.

Katastrofanslaget är till för u-länder. Därför skall man vara mycket åter-
hållsam med undantag. Det har jag också varit. Inte minst en folkpartist
borde hålla mig räkning för det. Ni brukar predika att biståndsanslaget inte
skall användas för insatser i Östeuropa.

Anf. 98 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Det tråkiga i allt är att det til syvende og sidst uppenbarligen
handlar om att besparingarna på biståndsbudgeten har varit så kraftiga att
man inte anser sig ha råd med denna typ av angelägna humanitära insatser.
Det noterar jag som folkpartist. Det hade kanske varit bra om det inte hade
skett besparingar i form av att 700 miljoner av biståndsanslaget har lagts på
flyktingmottagandet.

Men detta innebär inte att denna hantering kan försvaras. Om man från
utrikesdepartementets sida kan acceptera att UNICEF-programmet till
Tjernobyl är helt rimligt att finansiera över biståndsbudgeten, varför kan
inte ett projekt som sker inom ramen för Internationella röda korset och som
syftar till att bistå samma barn vara angeläget att stödja? Det är en utomor-
dentligt begränsad summa på 2 milj .kr. Internationella Röda korsets bedöm-
ning att detta projekt är väsentligt skulle väl ändå inte vara något som rege-
ringen har något emot? Jag tycker att det argumentet inte är särskilt tungt.

Anf. 99 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Det är fel att blanda in nästa budgetår. Det är då förändring-
arna sker med flyktingpengarna. Det har ingenting med nuvarande läge i
budgeten att göra. Att katastrofanslaget är ansträngt i år beror på att det har
varit så stora katastrofer i världen som vi har lämnat hjälp till så generöst
vi har kunnat från svensk sida. Man tvingas att då göra prioriteringar. Min
prioritering är att det med få undantag måste röra sig om u-länder.

I multilaterala sammanhang får vi acceptera de regler som gäller för de
organen. Även där, t.ex. i UNICEF, är det på marginalen och med undantag
som sådana insatser görs. Men det går att motivera en speciell insats för bar-
nen i det här sammanhanget.

Det hela handlar om att skydda katastrofanslaget för insatser i u-länder.
Tjernobyloffren borde kunna stödjas med hjälp av insamlingar i det svenska
samhället. Det är en behjärtansvärd åtgärd att stödja dem.

Anf. 100 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Jag noterar att biståndsministern tycker att det är en behjär-
tansvärd sak.

Det handlar inte bara om ett humanitärt projekt. Det är också ett projekt
som har betydelse för Sverige och som vi skulle ha ett egenintresse av att
följa. Vid få tillfällen får även svensk personal en chans att skaffa sig kompe-
tens och erfarenhet av följderna av så stora katastrofer som det är fråga om
här. Vi kan se det som ett led i vårt eget arbete för att kunna klara av even-
tuella katastrofer som kan drabba svenska medborgare i framtiden. Det
handlar om att studera inte bara de medicinska utan även de psykologiska,
sociala och ekonomiska effekterna vid denna typ av katastrofer.

Om det inte är rimligt att finansiera detta under katastrofanslaget, bi-
ståndsministern , vad finns det annars för anslag? Kan man tänka sig att peng-
arna för Östeuropa kan användas för sådana ändamål? Finns det något annat
anslag, eftersom biståndsministern tycker att detta är behjärtansvärt?

Anf. 101 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Jag kan inte här svara för alla anslag i statens budget. Jag är
biståndsminister och vill syssla huvudsakligen med u-länder. De flesta av
mina anslag handlar också om insatser i u-länder.

Beträffande ett sakområde i regeringskansliet, nämligen miljödeparte-
mentet, har man haft kontakter just för att, som Maria Leissner säger, lära
sig mer om detta och för att se om man med expertutbyte och liknande kan
ge stöd till det utsatta området. Sådant arbete pågår alltså.

Anf. 102 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Jag vill tacka för det tipset. Jag hoppas att det inte skall ut-
göra något hinder för Röda korset att ta kontakt och att Röda korset inte
blir diskvalificerat för att det råkar vara en humanitär organisation som vill
delta. Jag hoppas alltså att denna organisation kan få möjlighet att få stöd
på annat håll med statliga pengar för denna verksamhet. Jag tror att Sverige
har mycket att tjäna på det.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1990/91:76 till socialförsäkringsutskottet

Skrivelse

1990/91:77 till socialförsäkringsutskottet

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Svar på frågor

Förslagen

1990/91:12 till trafikutskottet

1990/91:13 till kulturutskottet

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

17 § Hänvisning av proposition 1990/91:100 till utskott

Proposition 1990191:100 Förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92
hänvisades till utskott enligt följande:

Statsbudget för budgetåret 1991/92

Bil. 1

Bil. 2

Bil. 3

Bil. 4

Bil. 5

Bil. 6

Bil. 7

Bil. 8

Bil. 9

Finansplanen......................

Utveckling av offentlig sektor

(Gemensamma frågor)..............

med undantag för avsnitten

4 Den kommunala sektorn och

5 Regelreformering och delegering.....

Kungl. hov- och slottsstaterna.........

Justitiedepartementet...............

med undantag för punkterna

B 2 Datainspektionen...............

G 3 Bokföringsnämnden.............

H 3-4 Stöd till politiska partier - All-
männa val.....................

H 5 Bidrag till Stiftelsen för utvecklande
av god redovisningssed ...........

Utrikesdepartementet...............

med undantag för punkterna

B 6—7 Organisationer för internationell
handel och råvarusamarbete m.m. -
Internationell råvarulagring........

E 1 Kommerskollegium,

E 2—3 Exportfrämjande verksamhet -
Exportkreditnämnden, täckande av
vissa utgifter för skadeersättningar. . .

Försvarsdepartementet..............

Socialdepartementet................

Med undantag för

Litt. B Administration av socialförsäkring
m.m..........................

punkterna

C 2—3 Bidrag till föräldraförsäkringen -
Vårdbidrag för handikappade barn,

C 5 Barnpensioner.................

Litt. D Försäkring vid sjukdom, handi-
kapp och ålderdom..............

Kommunikationsdepartementet.......

Finansdepartementet...............

med undantag för punkterna

B 1—2 Riksskatteverket - Regional och
lokal skatteförvaltning,

Finansutskottet

Konstitutionsutskottet

Justitieutskottet

Konstitutionsutskottet

Lagutskottet

Konstitutionsutskottet

Lagutskottet

Utrikesutskottet

Näringsutskottet

Försvarsutskottet

Socialutskottet

Socialförsäkringsutskottet

Trafikutskottet

Finansutskottet

B 4—6 Stämpelkostnader - Ersättning till
postverket m.fl. för bestyret med skat-
teuppbörd m.m..................

B 3 Kronofogdemyndigheterna........

E 1 Tullverket.....................

E 3-4 Bankinspektionen - Försäkringsin-
spektionen.....................

G 1—3 B'drag till vissa internationella by-
råer och organisationer m.m. - Ex-
portkreditbidrag ................

Bil. 10 Utbildningsdepartementet............

med undantag för

punkt

A 3 Kostnader för Sveriges medlemskap i
Unesco m.m....................

punkterna

E 21-22 Arkivet för ljud och bild......

Litt. F Studiestöd m.m...............

Litt. G Kulturverksamhet m.m........

punkterna

H 1—4 Statens biografbyrå - Stöd till fo-
nogram och musikalier............

H 5-9 Presstödsnämnden och taltid-
ningsnämnden - Distributionsstöd till
dagspressen....................

H 10 Stöd till kulturtidskrifter.........

H 11 — 12 Stöd till radio- och kassettid-
ningar - Bidrag till Stiftelsen för lätt-
läst nyhetsinformation och litteratur .

H 13-25 Litteraturstöd-Bidrag till doku-
mentation av medieutvecklingen och
till europeiskt mediesamarbete.....

Litt. I Lokalförsörjning m.m., såvitt avser
mom. 2 i inledande avsnittet.......

Bil. 11 Jordbruksdepartementet.............

Bil. 12 Arbetsmarknadsdepartementet........

med undantag för

Litt. D Invandring m.m..............

Bil. 13 Bostadsdepartementet..............

med undantag för

Litt. E Idrott......................

Bil. 14 Industridepartementet..............

med undantag för

punkterna

B 6 Stöd till turism och rekreation.....

F 15-17 Patent- och registreringsverket -
Patentbesvärsrätten..............

avsnittet Regionalpolitiken (s. 15—28),

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Skatteutskottet

Lagutskottet

Skatteutskottet

Näringsutskottet

Skatteutskottet

Utbildningsutskottet

Kulturutskottet

Socialförsäkringsutskottet

Kulturutskottet

Konstitutionsutskottet

Kulturutskottet

Konstitutionsutskottet

Kulturutskottet

Jordbruksutskottet

Arbetsmarknadsutskottet

Socialförsäkringsutskottet

Bostadsutskottet

Kulturutskottet

Näringsutskottet

Kulturutskottet

Lagutskottet

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Litt. G Regional utveckling..........

Bil. 15 Civildepartementet.................

med undantag för
punkterna

B 5—6 Statens arbetsgivarverk - Statens
arbetsmiljönämnd,

B 8—9 Statens institut för personalutveck-
ling ..........................

C 1 Statens löne- och pensionsverk,

C 4 Lönekostnader vid viss omskolning
och omplacering,

C 7-13 Kostnader för vissa nämnder
m.m. - Administration av statens per-
sonskadeförsäkring m.m...........

Litt. D Länsstyrelserna m.m..........

Litt. E Polisväsendet................

punkterna

F 1 Marknadsdomstolen,

F 4-8 Konsumentverket - Bidrag till mil-
jömärkning av produkter..........

F 2-3 Näringsfrihetsombudsmannen -
Statens pris- och konkurrensverk..

Litt. G Stöd till trossamfund m.m......

punkterna

H 1-3 Statens ungdomsråd - Stöd till in-
ternationellt ungdomssamarbete,

H 5 Lotterinämnden,

H 7 Bidrag till folkrörelserna.........

H 4 Bidrag till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet..............

H 6 Stöd till kooperativ utveckling.....

Litt. I Jämställdhetsfrågor............

Bil. 16 Miljödepartementet................

med undantag för punkterna

C 3—6 Statens kärnkraftsinspektion -
Visst internationellt samarbete i fråga
om kärnsäkerhet m.m.............

Bil. 17 Riksdagen och dess myndigheter m.m. . .
med undantag för punkt

B 2 Riksdagens revisorer och deras kansli

Bil. 18 Räntor på statsskulden, m.m..........

Bil. 19 Oförutsedda utgifter................

Bil. 20 Beredskapsbudget för totalförsvarets ci-

vila del...........................

Arbetsmarknadsutskottet
Finansutskottet

Arbetsmarknadsutskottet

Bostadsutskottet

Justitieutskottet

Lagutskottet

Näringsutskottet

Kulturutskottet

Arbetsmarknadsutskottet

Näringsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet

Jordbruksutskottet

Näringsutskottet
Konstitutionsutskottet

Finansutskottet

Försvarsutskottet

18 § Bordläggning

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Anmäldes och bordlädes

Motionerna

med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.

1990/91 :K22 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s)

1990/91 :K23 av Lars Werner m.fl. (v)

1990/91:K24 av Martin Olsson m.fl. (c)

1990/91:K25 av Erling Bager och Ingela Mårtensson (fp)

1990/91:K26 av Ingrid Ronne-Björkqvist m.fl. (fp)

1990/91 :K27 av Isa Halvarsson och Elver Jonsson (fp)

1990/91 :K28 av Jan-Erik Wikström (fp)

1990/91:K29 av Inger Schörling m.fl. (mp)

1990/91 :K30 av Birgit Friggebo m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1990/91:66 Ersättare för justitieråd och regeringsråd
1990/91:K31 av Hans Leghammar m.fl. (mp)

19 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 21 januari

1990/91:131 av Gudrun Schyman (v) till utrikesministern om FNs roll i
Mellanösternkonflikten:

I samband med Mellanösternkonflikten har debatten om FNs roll tagit ny
fart. Frågor som ”Är FN en helig ko?” och ”Är FN ett redskap för USAs
politik?” har rests i den offentliga debatten.

Kritiken handlar om resolution 678 (1990-11-29) där FN godkänner krig i
Mellersta Östern.

Den berättigade frågan som infinner sig är:

Har världsförbundet förblivit sina egna stadgar troget? Handlar det i en-
lighet med de mera övergripande syften som det instiftades för att tjäna -
fred och rättvisa?

Oron bottnar i en obehaglig känsla av att FN i själva verket har förvandlats
till ett redskap för USAs utrikespolitik och att det därmed komprometterar
sin framtida trovärdighet - oavsett hur krisen runt Persiska viken utvecklas.

Befogenheten att ta till vapen som resolution 678 ger är inte tidsbegränsad
och den innebär inga restriktioner i fråga om vilka förstörelsevapen som får
komma till användning. Den medför inte ens några förpliktelser att stå till
svars inför eller rådgöra med lämpliga organ inom FN. Den tolkas allmänt
som att FN har delegerat krigsuppgiften till USA som har full frihet att göra
vad som helst efter det att tidsfristen gått ut.

Efter att resolutionen antagits så ”försvann” FN som aktör från scenen.
Allt koncentrerades på spelet mellan Washington och Bagdad. Hade det va-

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

rit ett vanligt FN-åtagande hade man förväntat sig ett säkerhetsråd som sam-
manträdde oavbrutet.

En annan orsak till oro är den brådska med vilken FN gav medlemsstater
mandat att föra krig. Denna brådska har nästan helt spolierat värdet av sank-
tionsalternativet. Visserligen är det svårt att med säkerhet säga om och när
sanktioner leder till önskat resultat, men i den aktuella resolutionen var tids-
gränsen så snäv att det var omöjligt att dra slutsatsen att de redan hade förfe-
lat sin verkan.

Till grund för FNs och USAs taktik ligger förvissningen om att det är möj-
ligt att föra ett krig som kan avslutas snabbt och segerrikt och som med stor
träffsäkerhet skonar civilbefolkningen. Men ett krig utvecklar sig sällan så-
som dess segervissa förespråkare tänkt sig det. Den sida som verkar ha över-
taget råkar inte så sällan ut för bakslag. USA i Vietnam, Sovjetunionen i
Afghanistan och Irak i Iran på 80-talet är tydliga exempel.

Krig har en tendens att bli både längre, blodigare och dyrare än man tänkt
sig från början. Förmodligen skulle de aldrig ha utlösts om man hade förut-
sett den verkliga kostnaden mänskligt och materiellt. Inte så sällan slutar det
i en förhandlingslösning som ligger nära den som förkastats innan kriget.

Med dagens moderna vapenteknologi och i medvetande om de miljöka-
tastrofer som ett krig kan utlösa måste man ställa sig frågan:

Är det idag försvarbart att välja det militära alternativet till konfliktlös-
ning? Ger det i något läge mänskliga, politiska och ekonomiska kostnader
som är acceptabla?

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till utrikesmi-
nistern:

1. Hur ser utrikesministern på FN-stadgans ”dubbla” budskap att ”rädda
kommande generationer från krigets gissel” och samma stadgas möjlighet
att sanktionera ett ”krigets gissel”?

2. Anser utrikesministern att dagens moderna vapenteknologi med sin
enorma destruktionskapacitet parat med kunskapen om det ”moderna”
krigets miljökonsekvenser ger anledning att starta en disskusion om FN-
stadgans utformning?

3. Är utrikesministern beredd att ta upp en sådan diskussion i FN?

20§ Kammaren åtskildes kl. 16.36.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Vid protokollet

GUNNAR GRENFORS

/Gunborg Apelgren

Innehållsförteckning

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

Tisdagen den 22 januari

Meddelande om ändringar i kammarens sammanträdesplan....... 1

Anmälan om frågor

1990/91:347 av Gunnar Hökmark (m) om radioutsändningar på
baltiska språk.................................. 1

1990/91:348 av Eva Goés (mp) om svenskt stöd åt ukrainske
parlamentarikern Stephan Khmara.................. 2

1990/91:349 av Ann-Cathrine Haglund (m) om läroplansöver-
synen ......................................... 2

1990/91:350 av Hans Göran Franck (s) om initiativ till vapen-

vila i Mellanösternkriget.......................... 2

1990/91:351 av Anders Svärd (c) om folkbokföringsreformen 3

1990/91:352 av Siw Persson (fp) om naturresurslagen....... 3

1 § Justering av protokoll................................. 4

2§ Svar på fråga 1990/91:347 om radioutsändningar på baltiska språk 4
Utrikesminister Sten Andersson (s)

Gunnar Hökmark (m)

3 § Svar på fråga 1990/91:348 om svenskt stöd åt ukrainske parlamen-

tarikern Stephan Khmara............................ 7

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Eva Goés (mp)

4 § Svar på fråga 1990/91:313 om åtgärder mot buller............ 9

Miljöminister Birgitta Dahl (s)

Sören Norrby (fp)

5§ Svar på fråga 1990/91:332 om miljöbrott................... 9

Miljöminister Birgitta Dahl (s)

Krister Skånberg (mp)

6 § Svar på fråga 1990/91:346 om skyddet för kärnkraftverken..... 11

Miljöminister Birgitta Dahl (s)

Marianne Samuelsson (mp)

7§ Svar på fråga 1990/91:328 om kustbevakningen.............. 12

Försvarsminister Roine Carlsson (s)

Karl-Göran Biörsmark (fp)

8 § Svar på fråga 1990/91:337 om det planerade svenska fältsjukhuset
vid Gulfen....................................... 13

Försvarsminister Roine Carlsson (s)

Göthe Knutson (m)

9§ Svar på fråga 1990/91:318 om ett dotterbolag till vägverket..... 14

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

Eva Goés (mp)

Prot. 1990/91:52

22 januari 1991

10 § Svar på frågorna 1990/91:340, 341, 342, 343 och 345 om fördel-

ningen av medel till kommunikationssektorn............. 16

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

Per-Ola Eriksson (c)

Rune Thorén (c)

Börje Hörnlund (c)

Marianne Andersson i Vårgårda (c)

Jan Hyttring (c)

11 § Svar på fråga 1990/91:308 om staten och den enskildes rätt.... 26

Justitieminister Laila Freivalds (s)

Elisabeth Fleetwood (m)

12 § Svar på fråga 1990/91:307 om frånvarouppgifter i skolbetyg ... 29

Statsrådet Göran Persson (s)

Roland Larsson (c)

13 § Svar på fråga 1990/91:349 om läroplansöversynen........... 33

Statsrådet Göran Persson (s)

Ann-Cathrine Haglund (m)

14 § Meddelande om svar på interpellation 1990/91:117 .......... 36

Statsrådet Göran Persson (s)

15 § Svar på fråga 1990/91:339 om Röda Korsets hjälp till Tjernobyl-

offren........................................... 36

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)

Maria Leissner (fp)

16 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 39

17 § Hänvisning av proposition 1990/91:100 till utskott........... 40

18 § Bordläggning...................................... 43

19 § Anmälan om interpellation

1990/91:131 av Gudrun Schyman (v) om FNs roll i Mellan-
östernkonflikten ................................ 43

gotab 97736, Stockholm 1991

Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:52 Tisdagen den 22 januari

Riksdagens protokoll1990/91:52

Tisdagen den 22 januari

Kl. 14.30-16.36

Innehållsförteckning

Riksdagens protokoll
1990/91:52