Riksdagens protokoll

1990/91:49

Tisdagen den 15 januari

Kl. 14.30-16.14

18.00-18.54

Protokoll

1990/91:49

Välkomsthälsning till gästande estnisk delegation Svar på frågor

Anf. 1 TALMANNEN:

Vår riksdag gästas denna vecka av en delegation från Estlands parlament.
Delegationen är just nu närvarande i kammaren. Vi hälsar våra estniska kol-
leger och deras tjänstemän hjärtligt och varmt välkomna till Sverige och
Sveriges riksdag.

Meddelande om information från regeringen

Anf. 2 TALMANNEN:

Vid kammarens sammanträde torsdagen den 17 januari lämnar utrikesmi-
nister Sten Andersson kl. 14.30 information om läget i Baltikum och krisen
i Gulfområdet.

1 § Svar på fråga 1990/91:304 om Liberia

Anf. 3 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig om regeringen avser vidta
några åtgärder för att främja en demokratisk utveckling i Liberia.

Från svensk sida har vi sett med oro och bestörtning på den tragiska ut-
vecklingen i Liberia. Kriget har drabbat civilbefolkningen hårt. Tusentals ci-
vila har fått sätta livet till under striderna. Mer än 750 000 människor uppges
ha flytt till grannländerna. Ytterligare omkring 1 miljon är flyktingar i det
egna landet, vars totala befolkning uppgår till 2,3 miljoner invånare. Således
har mer än halva landets befolkning drivits bort från sina hem. Förödelsen i
landet och skadorna på infrastrukturen är oerhörda. Skövling och plundring
har ägt rum i stor skala. Epidemiska sjukdomar och svår hungersnöd härjar
nu.

Sverige ger i likhet med ett antal länder katastrofbistånd till Liberia och
grannländerna. Sverige har hittills bidragit med 3 milj.kr. till FNs flykting-
kommissarie (UNHCR) och ca 3,5 miljoner till svenska enskilda organisatio-
ner, främst för insatser bland liberianska flyktingar i grannländerna. Den 10
januari beslutade SIDA efter samråd med utrikesdepartementet om ytterli- • 1

1 Riksdagens protokoll 1990/91:49

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

gare 10 milj.kr. för katastrofinsatser främst i Liberia. Av dessa medel går 8
milj.kr. till FNs barnfond UNICEF och 2 milj.kr. till Diakonia. UNICEF blir
det första FN-organ som aktivt verkar inne i landet.

Av avgörande betydelse för en demokratisk utveckling i Liberia är att in-
bördeskriget upphör och fred råder. Då skapas förutsättningar för ett åter-
uppbyggnadsarbete i landet, som också gör det möjligt för flyktingarna inom
och utom landet att återvända hem.

I detta arbete är Sverige givetvis berett delta. Sverige ämnar främst lämna
humanitärt stöd till befolkningen i Liberia. Att stödja de värst drabbade
människorna är det första steget. Först när befolkningens mest akuta behov
har tillgodosetts kan en process mot demokrati komma i gång med ett brett
folkligt deltagande.

Enligt egna uppgifter planerar interimsregeringen att hålla val inom något
år. Det är mycket angeläget att Liberias hårt drabbade folk äntligen får till-
fälle att fritt ge uttryck för sin politiska vilja och utse sina egna företrädare
inom ramen för ett demokratiskt politiskt system.

Anf. 4 GUDRUN SCHYMAN (v):

I lerr talman! Jag skall be att få tacka utrikesministern för svaret. Det kan
ju synas litet avlägset att ta upp den här konflikten i det läge som världen i
stort och inte minst våra grannländer nu befinner sig i. Jag vill så här utanför
protokollet ta tillfället i akt att uttrycka min sympati och mitt stöd till de kol-
leger som sitter här i kammaren i dag.

Den fråga som jag nu fått svar på gäller en annan konflikt, en blodig kon-
flikt. Jag hade själv besök av en företrädare för interimsregeringen i decem-
ber månad, då jag ställde den här frågan. Det är glädjande att regeringen
har vidtagit de åtgärder som utrikesministern nu har redogjort för och att
man så sent som i januari fattade beslut om ökat bistånd i form av mer
pengar.

Vi är ju överens om problemen och att det är viktigt att stödja den demo-
kratiska utvecklingen. Jag skulle vilja fråga utrikesministern om man på nå-
got sätt kan bifalla den interimistiska regeringens begäran om att få ett inter-
nationellt erkännande som det politiska organ i Liberia som står för att
denna demokratiseringsprocess kommer i gång. Samtliga politiska partier
har gått samman, men problemet är att Charles Taylor vägrar att delta. Han
är den som fortfarande i dag formellt har makten och inte låter sig avväpnas.
Det behövs inte bara humanitärt bistånd, utan kanske också diplomatiska
och politiska erkännanden av den interimsregering som sitter. Man skulle i
Liberia i den här situationen behöva också den typen av stöd.

Anf. 5 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

I lerr talman! Det är möjligt att man kan finna någon form för ett sådant
politiskt stöd genom att på något sätt uttala sin sympati eller genom att i aktiv
handling visa att man vill stödja den demokratiska utveckling som rege-
ringen står för. Men det kan inte vara fråga om att erkänna regeringen. Sve-
rige erkänner aldrig regeringar, utan länder. Jag tror att man skall följa den
principen; det tror jag att Sverige i olika sammanhang har nytta av. Men det

är en annan sak att man på olika sätt ändå kan upprätta kontakter med en
sådan här regim för att visa att man stödjer det den står för.

Anf. 6 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Det låter positivt. Det är nämligen den typen av kontakter
som interimsregeringen är ute efter. Man är också ute efter att få svenskt
bistånd i form av personer som åker till Liberia för att medverka till att orga-
nisera och övervaka ett kommande val. Jag uppfattar utrikesministerns utta-
lande som att Sverige och den svenska regeringen om det kommer propåer
om detta ställer sig positiva till att medverka med även den typen av hjälp.

Anf. 7 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag menar att man skall ta frågan under noggrant övervä-
gande om sådana propåer kommer.

Anf. 8 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Jag skall be att få tacka utrikesministern så mycket för de
positiva svaren. Jag skall genast meddela mina kontakter i landet att detta
är möjligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

2§ Svar på frågorna 1990/91:310, 330 och 331 ont Baltikum m.m.

Anf. 9 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig vilken bedömning regeringen
gör av de senaste händelserna i Baltikum och vilka initiativ regeringen har
tagit med anledning härav. Per Gahrton har frågat mig dels vilka åtgärder
regeringen tänker vidta för att stödja de baltiska folken, dels om Sveriges
beslut att ansöka om medlemskap i EG påverkar de baltiska folkens möjlig-
heter att uppnå politisk suveränitet. Jag avser att besvara de tre frågorna i
ett sammanhang.

Låt mig först säga att regeringen ser med djup oro, sorg och bestörtning
på den vändning som utvecklingen i Baltikum har tagit under de senaste
veckorna. Efter det sovjetiska militära angreppet i Vilnius natten till i sön-
dags har nu också människoliv gått till spillo.

Redan i december förra året kom negativa signaler under den då pågående
sessionen med Sovjetunionens folkkongress. Jag tänker då särskilt på de ut-
talanden som gjordes av den sovjetiske försvarsministern Jazov och KGB-
chefen Krjutjkov men också av president Gorbatjov.

Under de därpå följande veckorna inträffade en rad explosioner i Riga.
Sovjetiska inrikestrupper ockuperade flera fastigheter i Riga och Vilnius.

I förra veckan skärptes läget ytterligare. Den sovjetiska centralmakten lät
meddela att man avsåg tillföra sovjetiska luftlandsättningsförband till en rad
republiker, däribland de baltiska. Syftet uppgavs vara att säkerställa inryck-
ningen av värnpliktiga.

Bara något dygn senare började emellertid dessa förband att under eldgiv-

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar pä frågor

ning besätta olika offentliga byggnader i Litauen. Härpå följde så natten till
söndagen ett blodigt angrepp på civilbefolkningen i Vilnius, trots att den sov-
jetiska statsledningen vid ett möte med federationsrådet dagen innan försäk-
rat att ytterligare våld inte skulle tillgripas.

Läget i de två andra republikerna är mycket spänt, och i både Lettland
och Estland har det förekommit militära maktdemonstrationer.

De åtgärder som den sovjetiska centralmakten vidtagit fyller oss alla med
vrede och avsky.

Sverige kan inte under några villkor acceptera att sovjetiska trupper på
det sätt som nu skett i Litauen ingriper i eller försöker stoppa den pågående
politiska processen där eller i någon av de andra baltiska republikerna. Jag
ser det inträffade som en klar kränkning av principen om folkens självbe-
stämmande som den kommer till uttryck i Helsingforsdokumentet.

Varje försök att undergräva den legitima folkmakten genom olika mario-
nettliknande ”räddningskommittéer” visar på ett djupt förakt för ett av de
kanske viktigaste inslagen i den sovjetiska reformprocessen, nämligen det
framväxande parlamentariska systemet.

Sovjetunionens upptrappning av konflikten mellan centralmakten och de
baltiska republikerna kan leda till att utvecklingen blir okontrollerbar. Det
finns en risk för oroligheter och blodsutgjutelser i andra republiker, inkl.
Ryssland.

Det sovjetiska agerandet kommer, enligt min uppfattning, också att leda
till en förtroendekris för Sovjetunionens internationella anseende. Utveck-
lingen blir heller inte utan följder för de bilaterala svensk-sovjetiska förbin-
delserna.

Den svenska regeringens principiella inställning i den rådande konflikten
mellan de baltiska republikerna och centralmakten i Moskva är välkänd. På-
tryckningar, våld och hot om våld kan aldrig accepteras. De motsättningar
som har uppstått måste lösas med politiska medel och genom förhandlingar.

Vi kan heller inte acceptera att man med hjälp av dubiösa ”räddningskom-
mittéer” e.d. försöker undergräva de lagligt valda baltiska parlamenten och
de därur framsprungna regeringarna, vilka Sverige betraktar som legitima
företrädare för de baltiska folken. Låt mig också erinra om att Europas stats-
och regeringschefer nyligen i Paris högtidligt förklarade att demokrati är den
enda acceptabla styrelseformen. Därmed har myndigheterna åtagit sig att
främ ja och inte ställa hinder i vägen för folkrepresentanternas arbete.

Regeringen har deklarerat sin uppfattning om motsättningarna mellan
den sovjetiska centralmakten och de baltiska republikerna vid många tillfäl-
len, såväl offentligt som vid diplomatiska samtal, i både Stockholm och Mos-
kva. Jag kallade den 8 januari till mig den sovjetiske ambassadören i Stock-
holm för att uttrycka regeringens djupa oro över en skärpning av läget i de
baltiska republikerna. I ett brev till den sovjetiske utrikesministern Sjevard-
nadze upprepade jag att vi inte kan acceptera att våld och andra tvångsmedel
tillgrips i Baltikum. I söndags uppkallades den sovjetiske ambassadören till
statsministern för att ta emot ett brev ställt till president Gorbatjov, där den
svenska regeringens inställning i otvetydiga ordalag åter kom till uttryck.

Vad gäller Per Gahrtons fråga huruvida Sveriges beslut om att ansöka om
medlemskap i EG påverkar de baltiska folkens möjligheter att uppnå poli-

tisk suveränitet, så är mitt svar nej. Inte minst de senaste dagarnas händelser
har väl klart visat att helt andra motiv ligger bakom Sovjetledningens age-
rande mot de baltiska republikerna.

Anf. 10 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det är ett utförligt
svar, som jag i stort sett kan ställa mig bakom.

Det skrämmer mig när Gorbatjov säger att han inte visste om vad som
hände i Vilnius natten till söndagen. Jag låg och sov, är hans förklaring.
Vilka slutsatser skall vi dra av detta', herr utrikesminister? Jag står bakom
den avsky som alla känner inför den massaker som den sovjetiska krigsmak-
ten utförde i Vilnius. Jag står också bakom åsikten att den enda framkomliga
vägen för att de baltiska republikerna skall återfå sin självständighet är en
dialog mellan likaberättigade parter. Men frågan är: Finns dessa möjligheter
fortfarande kvar eller blir det en dialog på den ena partens villkor, den part
som behärskar en välutrustad armé? Om det sistnämnda blir det som skall
gälla i fortsättningen, då är min uppfattning att Sverige måste trappa upp
sin kritik mot Sovjetunionen, bl.a. genom att ta upp frågan i FN och i den
europeiska säkerhetskonferensen.

Jag vill ha utrikesministerns kommentar till detta.

Anf. 11 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Jag instämmer självfallet till fullo i de fördömande ord som
utrikesministern yttrade om Sovjets agerande. Men frågan är: Vad tänker
Sverige göra mer än så?

1 Aftonbladet i går skriver Sten Andersson: ”Andra världskrigets följder
har inte undanröjts förrän Estland, Lettland och Litauen återfått sin frihet
och självständighet.” Det är väldigt vackra ord. Till andra världskrigets följ-
der hör också att Sverige har erkänt den sovjetiska ockupationen av Balti-
kum. Betyder det att utrikesministern är beredd att nu ogiltigförklara Sveri-
ges erkännande 1940 av den sovjetiska ockupationen?

Det handlar också om hur man ser på Litauen och de andra baltiska repu-
, blikerna. Anser Sten Andersson att Litauen är en Sovjetrepublik eller en
självständig stat? Ar det som hänt i Vilnius interna sovjetiska angelägenhe-
ter eller är det en internationell konflikt?

Så avfärdar Sten Andersson min fråga huruvida EG-anslutningen kan
spela någon roll. Hur kan man vara så säker på den saken? Ur sovjetisk syn-
punkt ser EG ändå ut som en militärunion, och förresten inte bara ur sovje-
tisk synpunkt -- även ur Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets synvinkel
ser EG ut på det sättet. Här försvinner alltså det neutrala bältet mellan öst
och väst. Är det så otänkbart att det finns kretsar i Moskva som mycket väl
kan låta Sverige, som inte varit så neutralt, överge sin neutralitet men som
på intet sätt kan släppa Litauen och de andra baltiska staterna? Eller hur
ser Sten Andersson på Baltikums framtid? Skall de baltiska staterna förbli
Sovjetrepubliker, skall de bli neutrala eller skall de möjligen ansluta sig till
ett västblock? Skall de också bli medlemmar i EG? Tror Sten Andersson att
Moskva skulle acceptera det?

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Anf. 12 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Per Gahrton ställer en del frågor som han många gånger har
fått svar på. Sveriges politik gentemot Baltikum baseras på mycket klara reg-
ler inom internationell rätt, som Sverige alltid baserar sin politik på. Den
ena är att denna internationella rätt ger de baltiska folken rätt till självbe-
stämmande. Detta har vi självfallet hävdat. Den andra är att Sverige tillsam-
mans med andra länder har skrivit under Helsingforsdokumentet, som säger
att dessa gränser är orubbade till dess folken har träffat en överenskommelse
med den centralmakt som finns i det land de tillhör.

Vi har inte erkänt någon ockupation. Jag begär inte av svenska folket men
jag begär av Per Gahrton att han skall kunna skilja mellan ockupation och
annektering. De baltiska folken råkade värre ut än att bli ockuperade - de
annekterades, införlivades tvångsmässigt med Sovjetunionen. Detta god-
kände de facto en svensk samlingsregering 1940 och 1941. Jag tror inte att
de baltiska republikerna har någonting att tjäna på att vi nu försöker göra
historien ogjord. Tvärtom är det i dag så, och har varit det under en tid, att
den politik som jag som ung vände mig starkt emot, eftersom mina föräldrar
fick över estniska vänner som båtflyktingar - jag tyckte regeringen var feg,
men förstår handlandet bättre i dag - ger oss en möjlighet att ha representa-
tion i de baltiska republikerna. Vi var det enda land som hade en diplomat
som var på plats i Vilnius och som kunde rapportera direkt hem till oss. Vi
har en möjlighet att föra balternas talan hos Sovjetmakten på ett sätt som
ingen annan kan göra.

Anf. 13 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag är överens med utrikesministern om att de motsättningar
som nu råder i de baltiska republikerna endast kan lösas med politiska medel
och genom förhandlingar. Men viktigt är också: Gör utrikesministern den
bedömningen att de protester som Sverige och andra länder i Europa nu rik-
tar mot Sovjetunionen har fått någon effekt? Om de inte får någon effekt,
tror jag att det är väldigt viktigt att man ganska snart får detta klart för sig.
Annars härjar Sovjetmakten i republikerna, och man kommer till en situa-
tion där Sovjetmakten tagit över alltsammans. Vad blir det då för förhand-
lingar? Utrikesministern haren hel stab av medarbetare, en ambassad i Mos-
kva och representationen i de baltiska staterna, och det är därför jag ställer
frågan till utrikesministern: Kan man se något tecken på att Sovjetmakten
har tagit intryck av protesterna eller kommer konflikten att fortsätta och sta-
linisterna ta över helt och hållet?

Anf. 14 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Det handlar inte om att göra historien ogjord, utan det hand-
lar tvärtom att återknyta till historien och göra klart vilken legalitet man byg-
ger på. Enligt den uppfattning man har i Litauen har landet varit självstän-
digt sedan 1918. Man återtog sin självständighet den 11 mars i fjol. Man hade
då som en självklarhet väntat sig erkännanden. Dessa erkännanden kom
inte. Det är mycket sannolikt att man i Moskva har uppfattat detta som en
signal om att det som händer i Baltikum betraktas som interna angelägenhe-
ter.

Det är självklart att vi fördömer Sovjets framfart, men ur folkrättslig syn-
punkt är det viktigt om man betraktar detta som interna angelägenheter eller
som en internationell konflikt. Därför frågar jag igen: Anser Sten Anders-
son att Litauen - för att ta det klaraste fallet - är en Sovjetrepublik eller en
självständig stat? Är detta en intern angelägenhet eller är det en internatio-
nell konflikt?

Anf. 15 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag anser att de baltiska folkens frigörelse i hög grad är en
internationell angelägenhet. Men de baltiska staterna är en del av Sovjet-
unionen, och det är därför vi kräver förhandlingar och överenskommelser.
Den linjen skall vi driva hårt.

Här i kammaren kan man yttra sig alldeles fritt - vad vi säger här brukar
inte komma ut. Det pågår just nu ett baltiskt toppmöte på utrikesdeparte-
mentet med deltagande av två vicepresidenter, två utrikesministrar och ord-
föranden i det litauiska utrikesutskottet. Vi diskuterar igenom vad Sverige
kan göra som nation, vad Sverige kan göra tillsammans med de nordiska län-
derna och i ESK-sammanhang och vad Sverige kan hjälpa till att göra inom
FNs ram. Vi har kommit överens om att vi skall försöka verka via.ESK. Vi
behöver en mekanism genom vilken vi kan ta upp sådana här problem. Den
mekanismen finns ännu inte, men på ett sammanträde som antagligen kom-
mer att äga rum den 21 januari har vi för avsikt att ta upp den frågan.

Jag har pengar till mitt förfogande - det här får inte komma fram till fi-
nansministern - och jag är beredd att anslå 1 milj.kr. för att vi skall kunna
stärka informationsutbytet mellan Baltikum och Sverige. Jag hoppas också
att de utlandsradiosändningar som nu pågår till Estland och Lettland också
skall kunna utsträckas till Litauen.

Vi diskuterar alltså en lång rad åtgärder. Diskussionen är ännu inte slut-
förd, men detta är vad vi har kommit fram till hittills. Jag kan tala om att de
baltiska representanterna var mycket nöjda med det uttalande som partierna
gemensamt antog i utrikesnämnden i går. Vi uttalade oss där om den legiti-
mitet som de baltiska parlamenten och regeringarna har som företrädare för
sina folk.

Anf. 16 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för det sista han sade, nämligen
att Sverige inte har tömt ut alla möjligheter. Det som nu redovisades tycker
jag är bra. Eftersom nu även de andra nordiska länderna och representanter
för de baltiska folken deltar, så utgår jag från att man vid lämpligt tillfälle
trappar upp kritiken mot Sovjetunionen. Jag tror också att det är viktigt att
man försöker få upp frågan i FN. Jag litar emellertid på att utrikesministern
och de andra som deltar i överläggningarna därvidlag gör en riktig bedöm-
ning.

Anf. 17 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Utrikesministern säger att de baltiska representanterna är
nöjda. Jag är säker på att det är en korrekt beskrivning av vad de säger till
utrikesministern. Men faktum är att litauerna blev fruktansvärt besvikna när

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

de efter självständighetsförklaringen den 11 mars i fjol inte möttes av erkän-
nanden, praktiskt taget inte från något håll och framför allt inte från Sverige.
Det var en test, som de har dragit slutsatser av men som också Moskva har
dragit slutsatser av.

Det är en internationell angelägenhet, säger Sten Andersson. Det är i och
för sig vackert uttryckt, men det är fortfarande frågan om huruvida det i folk-
rättslig bemärkelse är en inre angelägenhet eller en internationell konflikt.
Vad utrikesministern sade måste ändå tolkas så, att han anser att det folk-
rättsligt är en inre angelägenhet för Sovjetunionen. Vi kan protestera mora-
liskt, men det är ändå folkrättsligt en inre angelägenhet.

Jag måste än en gång fråga: Hur ser de geopolitiska strategerna i UD på
vad som skall hända med Baltikum i framtiden? Ni talar om att de baltiska
staterna skall bli självständiga, men tror ni att Sovjet släpper dem, om Sve-
rige är medlem i en västeuropeisk pakt, som också har militära inslag? Hur
ser ni framför er Europas karta? Det måste ju finnas någon strategi och nå-
gon tanke om detta inom UD. Skall de baltiska staterna ensamma utgöra ett
neutralt block eller skall de stå kvar i någon sorts förhållande till Sovjetunio-
nen? Jag tror faktiskt att man funderar över dessa saker i Moskva, och man
borde göra det också här i Stockholm.

Anf. 18 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag rekommenderar Per Gahrton att fördjupa sig litet mer i
de foikrättsliga studierna. Det förhållandet att en fråga kan bedömas som
en intern angelägenhet gör det inte omöjligt att granska den utifrån. Enligt
Helsingforsdokumentet av år 1975 har vi både rätt och en förpliktelse att
påtala missförhållanden inom de länder som är anslutna till ESK. Vi har från
svensk sida länge drivit linjen att man skall gå ännu längre och få en meka-
nism för detta. Det är därför jag anser att vi har alla möjligheter att enligt
internationell rätt ta upp frågan på det ESK-möte som planeras till den 21
januari. Vi kan dessutom ta upp frågan i andra sammanhang och där gå
längre än vad vi hittills har gjort. Det är ganska givet att frågan måste komma
upp i FN, även om det där nu finns vissa blockeringar, i varje fall i säkerhets-
rådet. Sannolikt kan man använda sig av andra organ inom FN, men det tar
tid.

Anf. 19 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Låt oss säga att det har skett en förstärkning av den svenska
Baltikumpolitiken under det senaste året. Det är ingen som skall förneka
det. Tonfallet och formuleringarna från regeringens sida har utan tvivel blivit
bättre. Men jag undrar ibland hur man i regeringskansliet betraktar framför
allt det stora testet, den litauiska självständighetsförklaringen. Tror man att
litauerna inte ville bli erkända? Sådana argument har ibland framförts.
Trodde man att det var ett politiskt jippo eller någonting sådant? I själva
verket var det ett strikt folkrättsligt agerande, som byggde på att man ansåg
att man oavbrutet hade varit en suverän och självständig stat och att man
återtog detta status efter att ha varit ockuperad.

En fråga som vi faktiskt inte fått ett fullständigt svar på i klara verba är om

regeringen anser att Litauen skall betraktas som en Sovjetrepublik eller som
någonting annat.

Anf. 20 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Den svenska utrikespolitiken är fastställd av Sveriges riks-
dag. Oavsett vad jag personligen anser kan jag inte stå här och ändra denna
svenska utrikespolitik.

Anf. 21 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Jag kan försäkra att när majoriteten av Sveriges riksdag i
utrikesutskottet tar ställning till den här typen av frågor, lyssnar man ytterligt
noga på vad som sägs inom utrikesdepartementet. Skall detta antyda att det
inom utrikesdepartementet finns en förståelse för att man i dessa frågor skall
ändra uppfattning, tror jag att det i utrikesutskottet skulle kunna finnas ge-
hör även inom andra partier än vad som hittills har varit fallet. Det vore yt-
terligt intressant. Då kan vi börja arbeta med den utgångspunkten att rege-
ringen här efterlyser nya riksdagsdirektiv.

Överläggningen var härmed avslutad.

3§ Svar på fråga 1990/91:316 om Myanmar

Anf. 22 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Ragnhild Pohanka har mot bakgrund av förtrycket i Myan-
mar, tidigare Burma, frågat mig vilken strategi svensk utrikespolitik har när
det gäller detta land.

Jag kan besvara hennes fråga helt kort. Vi tar varje tillfälle i akt att direkt
till företrädare för militärregimen i Myanmar framföra vår starka oro över
dess bristande respekt för mänskliga rättigheter. Vi har krävt och kräver att
de fängslade oppositionella skall friges. Detta gäller såväl allmänt som i en-
skilda fall. Vi har krävt och kräver även att den vilja Myanmars folk givit
uttryck för i valen den 27 maj förra året skall respekteras, att nationalförsam-
lingen skall sammankallas och att makten skall överlämnas till en civil rege-
ring med stöd av nationalförsamlingens majoritet.

Sverige har även medverkat till att det internationella trycket på Myanmar
ökar i dessa hänseenden. Vi tog i höstas initiativ till en resolution i tredje
utskottet i Förenta nationernas generalförsamling. Resolutionsförslaget
kunde tyvärr inte antas, men behandlingen av det har uppskjutits till höstens
kommande generalförsamling. Inom kort inleds årets möte med Förenta na-
tionernas kommission för de mänskliga rättigheterna i Geneve, och där står
frågan om mänskliga rättigheter i Myanmar på dagordningen. Det är vår av-
sikt att spela en aktiv roll även i Geneve. I det tal jag skall hålla vid denna
konferens tänker jag ta upp frågan.

Anf. 23 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Först vill jag tacka utrikesministern för svaret. Jag ser med
högaktning på att utrikesministern i detta pressade läge både i våra närmaste

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

grannländer och i Gulfområdet ändå besvarar frågorna snabbast möjligt.
Det vill jag tacka speciellt för. Jag ställer mig bakom det svar jag har fått.

Förtrycket tar inte semester, hade jag skrivit som överskrift på min fråga.
Detta föranleder att man tar upp sådana här frågor. Jag skrev detta före jul,
men det har inte varit någon frågestund sedan dess.

Som i alla andra förtryckarländer är det här ledare som fängslas och sätts
i husarrest. Studenter fängslas och torteras. Man har vid demonstrationer
skjutit in i folkmassorna, och många har omkommit eller mördats på det vi-
set. Man har också i olika sammanhang angripit munkar.

Den internationella opinionen är ibland det enda som kan få förtrycket att
upphöra. 1 Sydostasien har Sveriges agerande kanske inte samma betydelse
som på närmare håll, men de unika möjligheterna även för små länder att ta
upp frågor i FNs generalförsamling och i FNs kommission för de mänskliga
rättigheterna är oerhört viktiga.

Inför framtiden gäller dels mötet om mänskliga rättigheter i Geneve. Utri-
kesministern har redan sagt att Sverige där skall spela en aktiv roll, och jag
är glad för detta. Det är också viktigt att ärendet till hösten kommer upp i
FNs generalförsamling. Jag är tacksam och nöjd med det svaret.

Anf. 24 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag tackar för elogen att jag svarar snabbt. Det är naturligt-
vis alltid en svår avvägning. Som jag sade pågår en toppkonferens om den
svåra situationen i Baltikum. Jag skall skynda mig iväg för att inviga det
första lettiska informationskontoret i Sverige. Men, okej, är ni nöjda skall
jag inte ställa till det så att ni inte blir det. Jag ber att få tacka.

Överläggningen var härmed avslutad.

4§ Svar på frågorna 1990/91:317, 319 och 326 om Eritrea

Anf. 25 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Inger Koch har frågat mig vilken Sveriges officiella hållning
är i Eritreakonflikten. Maria Leissner har frågat mig huruvida det är riks-
dagsbetänkandet eller ett memorandum från utrikesdepartementet av den
17 december 1990, som utgör Sveriges officiella inställning till Eritreakon-
flikten. Eva Johansson har frågat mig om jag delar riksdagens uppfattning
att självständighet för Eritrea är en möjlig lösning på konflikten med Etio-
pien och vilken tolkning man i så fall skall göra av utrikesdepartementets
memorandum. Jag besvarar dessa frågor i ett sammanhang.

Kriget i Eritrea har pågått i snart 30 år och orsakat ett oerhört mänskligt
lidande. Inget militärt avgörande har under denna långa tid kunnat uppnås.
Det tycks stå klart för allt fler att det inte går att uppnå någon militär lösning.
Därmed blir det allt viktigare att söka en förhandlingslösning. Ett tecken på
att parterna också inser detta är att en samtalsprocess mellan den eritreanska
motståndsrörelsen EPLF och regeringssidan med amerikansk hjälp under
hösten åter kommit i gång.

Riksdagen fattade den 14 november 1990 beslut i Eritreafrågan i enlighet

med vad utrikesutskottet hemställt i sitt betänkande 1990/91:UU3, vilket av-
gavs utan reservationer. Skrivningarna i detta betänkande är mer långt-
gående, i vad avser Eritreas rätt till självständighet, FNs roll och tanken på
en folkomröstning, än vad som tidigare sagts från svensk sida - men de är
inte, detta är centralt, entydiga.

Utskottet välkomnar sålunda ”generellt en mer framträdande roll för FN
när det gäller konfliktens lösning, inklusive en behandling av frågan i gene-
ralförsamling eller säkerhetsråd” - men tillägger att ”sådan behandling torde
förutsätta att den sker i samförstånd med parterna i konflikten”.

Vidare fastslår utskotet att ”under alla omständigheter är principen om
självbestämmande för Eritrea politiskt och folkrättsligt välgrundad”. En in-
ternationellt övervakad folkomröstning anses vara ”ett logiskt led i konflikt-
lösningen”. Samtidigt tillägger utskottet att det är ”av central vikt att de i
konflikten berörda parterna står bakom folkomröstningen”. Det slutliga re-
sultatet i bägge dessa frågor ”är således för parterna att avgöra genom för-
handlingar”.

Regeringen har mot bakgrund av riksdagens beslut formulerat en inställ-
ning i denna fråga, som står i samklang med grundläggande principer för
svensk utrikespolitik. Vi har, efter att ha informerat utrikesnämnden, kom-
mit fram till följande uttalande utan invändningar från någon ledamot i
nämnden:

”Det är nödvändigt att söka en fredlig och politisk lösning av den långva-
riga konflikten om Eritrea. Sverige välkomnar de samtal som de bägge par-
terna nu återupptagit och uppmanar dem att fortsätta på denna väg mot re-
gelrätta fredsförhandlingar.

Sverige erkänner Etiopiens territoriella integritet. Sveriges syn på Eritrea-
konflikten tar sin utgångspunkt i detta förhållande.

Sverige betraktar samtidigt principen om självbestämmande för det erit-
reanska folket som politiskt och folkrättsligt välgrundad. Eritreanernas krav
måste således beaktas i förhandlingarna.

På vilket sätt detta krav skall tillmötesgås bör avgöras av parterna genom
förhandlingar. Det ankommer inte på Sverige att föreskriva hur en lösning
skall se ut i olika avseenden, inklusive frågan om Eritreas framtida status.
En varaktig lösning av konflikten måste vara väl förankrad hos de direkt be-
rörda parterna.

Sverige är berett att ge sitt bidrag till att främja processen mot en fredlig,
politisk och varaktig lösning, liksom också fortsatt humanitärt bistånd till
konfliktens offer.”

Som framgått förblir det centrala i vår hållning att, med alla till buds
stående medel, främja en fredlig lösning av såväl Eritreakonflikten som
andra konflikter i Etiopien. Jag anser att detta ligger helt i linje med riksda-
gens beslut.

Jag kan tillägga att vårt uttalande överlämnats till den etiopiska rege-
ringen, som ställer sig kritisk till formuleringarna. Det har också överläm-
nats till EPLF, vars reaktion vi ännu inte hunnit få del av. Det finns dock
anledning förvänta att även denna blir negativ.

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Anf. 26 INGER KOCH (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svaret. Jag håller
med utrikesministern om att krig inte kan lösa konflikten i Etiopien. Vi hop-
pas alla att vi skall få se en förhandlingslösning och att man åtminstone skall
komma fram till ett återupptagande av förhandlingarna för att så småningom
kunna få en varaktig lösning på Eritreakonflikten.

Det är dock viktigt att Sverige i sin dialog med andra länder är mycket klar
i sina uttalanden. Det är vidare mycket viktigt att de uttalanden som riksdag
och regering gör är liktydiga. Vi måste förmedla samma budskap.

Jag tror att det missförstånd som här har uppstått hade kunnat undvikas
om det memorandum som utrikesministern har läst upp mera hade betonat
vad riksdagen yrkade bifall till. Det var faktiskt en att-sats som löd på föl-
jande sätt: ”att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo-
tionen anförts om en lösning av konflikten genom att det eritreanska folket
i en internationellt övervakad folkomröstning får ta ställning till sin egen
framtid.” Utskottet var överens om att yrka bifall till hela att-satsen. Jag tror
som sagt att vi kanske hade kunnat undvika missförståndet om detta hade
poängterats i memorandumet.

Med all respekt för utrikesministerns tid skulle jag vilja ta upp ytterligare
en fråga som rör betänkandet. Det gäller en fråga som jag vet att utrikesmi-
nistern är bekymrad över, nämligen läget för de mänskliga rättigheterna i
Etiopien. Utskottet poängterade och yrkade bifall till att Sverige skulle
verka för att en granskning av situationen beträffande respekten i Etiopien
för de mänskliga rättigheterna inom ramen för FNs kommission för de
mänskliga rättigheterna skulle komma till stånd inkl, tillsättandet av en sär-
skild rapportör. FNs kommission för de mänskliga rättigheterna börjar sin
session i slutet av januari. Kommer utrikesministern då att medverka till att
Sverige tar upp den här frågan till diskussion och också fullföljer vad utskot-
tet har sagt?

Anf. 27 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Jag vill också tacka utrikesministern för svaret.

Utrikesutskottets uttalande om Eritrea var en vändpunkt i den svenska
officiella politiken när det gäller Eritreakonflikten. Det föreligger helt klart
en skillnad i uppfattning mellan den traditionella åsikt som har funnits på
utrikesdepartementet och den nya åsikt som nu har slagits fast av riksdagen
med den att-sats som bifölls och som Inger Koch läste upp alldeles nyss.

Jag förstår att det har varit svårt med omställningen. Trots allt hade det
dock känts litet trevligare om riksdagens beslut hade respekterats i de formu-
leringar som finns i memorandumet från utrikesdepartementet. Uttalandet
från riksdagen väckte naturligtvis protester i Etiopien. Såvitt jag har förstått
blev den svenske ambassadören också uppkallad till utrikesministern där all-
varliga diskussioner fördes och han fick synpunkter med sig på vägen hem.
Efter detta bör arbetet med ett memorandum ha påbörjats. Man sökte an-
stränga sig att finna något slags tolkning av riksdagsuttalandet så att det inte
skulle se så illa ut som det var. Det blev tyvärr så bra att memorandumet på
viktiga punkter strider mot uttalandet från riksdagen.

Jag tänker framför allt på den del av uttalandet som handlar om att Sverige

erkänner Etiopiens territoriella integritet och att Sveriges syn på Eritreakon-
flikten har sin utgångspunkt i detta förhållande. Det är utomordentligt svårt
att få ihop den utgångspunkten för synen på Eritreakonflikten med utrikes-
utskottets enhälligt antagna betänkande. Jag kan inte se annat än att UDs
memorandum fortfarande enligt Sten Andersson utgör Sveriges officiella
politik. Jag tycker att det är litet beklagligt. Det känns tråkigt att behöva
upprepa den debatt vi redan har haft i riksdagen, fastän det nu gäller riksdag
och regering. Ilur skall vi kunna avgöra den omröstningen? Det kanske blir
statsrättsligt svårt.

Jag vill även påminna om vad utrikesministern sade nyligen i en tidigare
frågestund. Han sade att han inte kan stå här och ändra den av riksdagen
fastslagna utrikespolitiken. Jag skulle gärna vilja höra det uttalandet i repris.

Anf. 28 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Också jag vill tacka utrikesministern för svaret. Även om
världens och våra tankar i dag går åt ett annat håll tycker jag att det är viktigt
att vi uppmärksammar det som sker i Eritrea.

Det är viktigt att vår politik är tydlig och klar och att omvärlden vet vilken
inställning Sverige har. Det är också viktigt att Sverige kan säga att det erit-
reanska folket har rätt att självt avgöra sin framtid samt att det också skall
gälla de framtida relationerna till Etiopien. Det är viktigt att Sverige klart
och tydligt säger att man är beredd att arbeta för en folkomröstning om de
framtida relationerna och att man skall vara beredd att arbeta för att resulta-
tet av den omröstningen faktiskt blir genomfört.

Jag tycker att riksdagens beslut på den här punkten är klart och entydigt.
Jag hoppas att utrikesministern kan instämma i det.

Jag skulle vilja fråga vad utrikesministern anser att Sverige nu kan göra för
att påskynda fredsprocessen för att undvika en mycket blodig strid omkring
Asmara och en akut hungersnöd i landet.

Anf. 29 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag påstår att innehållet i det memorandum som har åbero-
pats av oss alla fyra utgör en strikt tolkning av svensk utrikespolitik. Av utri-
kespolitik måste man kräva att den skall hänga ihop. I riksdagens memoran-
dum fanns motsägelsefulla punkter. Jag anförde tre punkter. Jag skall ta upp
frågan om en folkomröstning en gång till.

Vi tycker att det, som det står, finns välgrundad anledning både politiskt
och folkrättsligt att principerna om självbestämmande skall kunna göras gäl-
lande. På sina håll i världen finns det dock dubier om detta eftersom det inte
rör sig om ett folk utan flera folk och att det finns motsatta uppfattningar
inom dessa folk. Utskottet har skrivit att det är av central vikt att de av kon-
flikten berörda parterna står bakom folkomröstningen.

Om man samtidigt anger målet och till vilket resultat man anser att folk-
omröstningen bör komma, tar man inte hänsyn till vad parterna anser. Då
har man sagt till dem att så här tycker vi utanförstående att man skall göra.
Detta har med politisk taktik att göra. Det är mycket oklokt. Om vi frångår
vårt erkännande av Etiopiens integritet, tror jag att vi blåser bort alla möjlig-
heter för Sverige att agera så aktivt som vi i dag kan göra. I dag efterfrågas

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

våra tjänster. Chansen att verka för fred på det sätt som vi vill göra skulle då
vara borta. Det tycker jag vore mycket oklokt.

Anf. 30 INGER KOCH (m):

Herr talman! Jag kan inte riktigt dela utrikesministerns tolkning av vad
riksdagen har skrivit. Jag tycker att det är mycket klart uttalat vad riksdagen
anser när man säger att av det ovan anförda följer att en internationellt över-
vakad folkomröstning om Eritreas framtida status är ett logiskt led i konflikt-
lösningen. Jag kan inte se att man kan tolka det på olika sätt, och jag hävdar
fortfarande att den meningen skulle ha kunnat lyftas fram i memorandumet.

Herr utrikesminister, jag skulle mycket gärna vilja ha svar på min fråga
om en särskild rapportör för de mänskliga rättigheterna.

Anf.31 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Sten Andersson medger i princip öppet att den utrikespolitik
som UD för inte hänger ihop med det uttalande som utrikesutskottet har
anfört och som riksdagen har ställt sig bakom. Möjligtvis skulle man kunna
få ihop det genom att bl.a. peka på dubbeltydigheter. Jag vill påstå att den
exercis som Sten Andersson ägnar sig åt är en ren manipulation av riksda-
gens beslut. Det står nämligen inte så i riksdagsbeslutet.

Vi säger klart ut att vi är för det eritreanska folkets rätt till självbestäm-
mande. Vi säger också att en internationellt övervakad folkomröstning om
Eritreas framtida status är ett logiskt led vid konfliktlösning. Vi tar ställning
för folkomröstning och för självbestämmande för eritreanerna. Detta kan
man faktiskt inte få till motsatsen.

Jag tycker att det skulle vara intressant att få höra Stig Alemyrs reaktion
på hur utrikesdepartementet tolkar det utlåtande som ett enigt utskott har
skrivit under.

Anf. 32 EVA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag anser självfallet inte att vi skall diktera utgången av en
sådan folkomröstning. Jag anser dock att Sverige klart och tydligt skall säga
att man ställer upp i arbetet för att få till stånd en folkomröstning. Jag inser
att det arbetet kan bli både svårt och krångligt i det läge som konflikten be-
finner sig i.

Vi måste sedan vara beredda att ställa upp och arbeta för att resultatet av
folkomröstningen blir genomförbart. Jag tror inte heller att det är ett lätt
arbete. Det kräver säkert många överväganden om vilka vägar vi skall an-
vända i båda dessa punkter. Jag tror att det är av vikt att vi är tydliga och
klara när vi redovisar vår inställning - att det eritreanska folket har rätt att
självt bestämma sin framtid.

Anf. 33 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag skall ta upp dessa frågor i tur och ordning. En rapportör,
dvs. en amälan till FNs kommission för mänskliga rättigheter, diskuteras.
Möjligheten till framgång bedöms som mycket liten. Det finns många lik-
nande situationer på jorden där Sverige är mer aktiv än andra länder. Det
skall Sverige vara. Även en sådan fråga måste komma in i det stora samman-

hanget. Vi är i första hand inriktade på det som folket där nere har störst
nytta av, nämligen att åstadkomma fred.

Jag tycker att det är i utskottets betänkande som motiveringarna inte rik-
tigt hänger ihop. Vi arbetar redan med folkomröstningsinstitutet som ett in-
strument som kan användas för att lösa konflikter. Därmed har jag svarat på
Eva Johanssons fråga.

Anf. 34 INGER KOCH (m):

Herr talman! Jag skulle vilja kommentera det Sten Andersson tog upp
allra sist, nämligen frågan om mänskliga rättigheter. Oavsett möjligheten till
framgång anser jag att frågan om granskning av mänskliga rättigheter i Etio-
pien måste komma upp till diskussion. Sverige måste ta upp frågan i MR-
kommissionen när den börjar sin session i januari. Det har riksdagen beslu-
tat.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på frågorna 1990/91:309, 312, 314, 322 och 325 om moms på
sjuktransporter med taxi

Anf. 35 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Lennart Brunander har frågat vilka åtgärder jag ämnar före-
slå för att komma till rätta med skatteomläggningens negativa effekter för
den som ofta är sjuk och har lång väg till sjukhus. Karin Israelsson har frågat
om jag är beredd att ändra reglerna så att sjuktransporter med taxi inte
momsbeläggs. Kristina Svensson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar
vidta för att kompensera sjuka människor i glesbygd för den nya momsen på
sjukresor med taxi. Elving Andersson har frågat om jag är beredd att ome-
delbart vidta åtgärder så att inte sjukresor med taxi drabbas av kostnadsök-
ningar till följd av skatteomläggningen. Gullan Lindblad har frågat mig vilka
åtgärder jag har vidtagit för att patienterna skall slippa de höga sjukresekost-
naderna till följd av skatteomläggningen. Eftersom samtliga frågor gäller
konsekvenserna av att mervärdeskatt från årsskiftet har införts på person-
transporter med taxi besvarar jag frågorna i ett sammanhang.

1 samband med att taxinäringen avreglerades den 1 juli 1990 avskaffades
bl.a. rikstaxan. För att förhindra att oskäligt höga taxor skulle börja tilläm-
pas för dessa transporter infördes för sjukresor med taxi ett högsta tak för
beräkningen av sjukreseersättningen från socialförsäkringen. Tyvärr har
detta ersättningstak kommit att utnyttjas av många taxiföretag som en ny
rikstaxa för sjukresor. Vid årsskiftet höjde taxiföretagen dessutom sina taxor
till följd av att mervärdeskatt på persontransporter infördes som ett led i om-
läggningen av skattesystemet. Detta har medfört att taxorna i regel kommit
att överskrida ersättningstaket, vilket fått mycket allvarliga ekonomiska ef-
fekter för främst de människor som ofta måste företa långa resor till vård
eller behandling.

Regeringen har därför snabbehandlat denna fråga och fattade redan förra
veckan beslut om att höja den kilometerersättning som ingår i nämnda er-

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

sättningstak med 1 kr. till 7 kr., dvs. med ca 17 %. Denna ändring skall gälla
för sjukresor med taxi som företagits efter årsskiftet.

Avslutningsvis vill jag framhålla att regeringen förutsätter att denna höj-
ning av ersättningstaket tillsammans med de betydande taxehöjningar som
taxiföretagen företagit efter avregleringen verkligen resulterar i att de sjukas
kostnader för sjukresor med taxi kommer att begränsas till gällande karens-
belopp på 30 kr. per resa.

Då Kristina Svensson, som framställt fråga 314, anmält att hon var för-
hindrad att närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att Sigrid Bolkéus
i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 36 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret. Jag tackar socialminis-
tern också för att regeringen har ändrat åsikt och nu gjort förändringar så att
reglerna i varje fall på ett bättre sätt skall kompensera dem som behöver
göra sjukresor.

När det stod klart för människor hur det här skulle komma att fungera och
när man ringt till försäkringskassan och tagit reda på hur det skulle bli gick
telefonerna varma hos oss som skall företräda människorna. De talade om
att det här är alldeles fruktansvärt. Tidningarna tog också upp det. Jag har
här en rubrik ur Aftonbladet, där det står: Skattereformen driver oss sjuka
i graven. Människor som är beroende av att åka till doktorn eller till sjukhu-
set, framför allt dialyspatienter, hamnade i en helt ohållbar situation.

Nu säger socialministern att regeringen har snabbehandlat den här frågan.
Jag kan inte riktigt hålla med om det. Jag tycker att den behandlingen borde
ha skett före ikraftträdandet. Det var ju ingen överraskning att sjukresorna
skulle bli dyrare.

Socialministern säger i svaret att taxiföretagen har höjt priserna undan för
undan sedan avregleringen. Men jag förutsätter att den förhandling som då
skedde byggde på en bedömning av vilka kostnader de hade. Att de sedan
skulle höja taxorna igen när momsen lades på resandet kan ju inte heller ha
varit någon överraskning. Regeringen borde alltså ha agerat tidigare, så att
de här misshälligheterna inte hade behövt uppstå.

I dag, när det har gjorts någonting, är det många som säger att den förbätt-
ringen inte räcker till. Min slutliga fråga till socialministern är då: Är det
patienterna eller är det taxiföretagen som skall betala mellanskillnaden, den
del som inte tillgodoses med uppräkning av beloppen?

Anf. 37 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på frågan, som ju
ställdes i skenet av att många sjuka blev ytterligare oroade av att utöver de-
ras kostnader för sjukvård också deras kostnader för resor skulle höjas. Man
såg ingen möjlighet att klara det rent ekonomiskt.

Jag bor i ett län med långa avstånd. En normal sjukresa till Umeå sjukhus
skulle för enskilda patienter i länet kosta åtskilliga hundratal kronor. I de
flesta fall är det äldre människor som reser.

Tidningen gav tips på hur man skulle komma ifrån det. En dialyspatient

från Östersund skulle klara sig om hon åkte med flyg. Det är ett betydligt
dyrare transportmedel. Det kan inte vara meningen att man skall behöva
välja det.

Det måste alltså hända någonting för att människor skall slippa den för-
tvivlan som man har upplevt. Regeringens beslut att höja ersättningen med
1 kr. täcker en del av den ökade kostad som mervärdeskatten på resandet
innebär men inte hela, enligt vad jag kan förstå. Det innebär att det fortfa-
rande finns en stor oro att man som patient kan få betala de ökade moms-
kostnaderna, trots att man enligt hälso- och sjukvårdslagen har rätt att få
sjukvård på lika villkor oavsett var man bor i landet och trots att det redan i
dag finns ett karensbelopp på 30 kr.

Man sade i förhandsinformationen att skattereformen var så finurligt ut-
räknad att man skulle avskaffa byråkrati och rundgång i skattesystemet och
att man skulle slippa ge bidrag. Man kan fråga sig om man inte nu har infört
en rundgång som är mycket mer besvärande än den som fanns tidigare, efter-
som den moms som taxiägaren skall ta ut sedan skall betalas tillbaka. Vore
det inte då billigare för samhället att helt ta bort momsen på sjuktransporter
av sittande?

Anf. 38 SIGRID BOLKÉUS (s):

Herr talman! Kristina Svensson, som ställt frågan, har fått förhinder att
närvara i kammaren. I hennes ställe tackar jag för ett bra svar och en snabb
behandling av problemet. Men jag har en liten fundering att framföra till
socialministern: Vad är SPKs reaktion på regeringens beslut?

Anf. 39 ELVING ANDERSSON (c):

Herr talman! Även jag vill tacka socialministern för svaret. Att vi är så
många som har ställt frågor om samma sak visar ju att det har varit en mycket
kraftig reaktion ute i landet och att många människor har känt stor oro för
det här.

Det stod klart ganska tidigt att de här effekterna skulle uppstå. Vid olika
tillfällen påtalades de. Bl.a. uppvaktades socialdepartementet redan den 19
december om de här problemen, men då var man på departementet helt kall-
sinnig, och även på riksförsäkringsverket, och vägrade inse problemen. Men
efter hand som folkstormen över landet växte insåg regeringen att man var
tvungen att vidta några åtgärder. Man fattade då i förra veckan ett beslut
som jag tycker är bra i och för sig - det är i alla fall ett steg i rätt riktning.

Men man borde naturligtvis, så fort man blev upplyst om problemet eller
fick det påpekat för sig, ha reagerat, så att många människor hade sluppit att
känna denna djupa oro för att de inte skulle få råd att åka taxi till olika for-
mer av livsuppehållande vård. Taxi är det enda färdmedlet för många.

Det hävdas nu, bl.a. från taxinäringen men också från annat håll, att den
justering man har gjort inte är tillräcklig. Jag har inte tillräckliga kunskaper
för att göra någon bedömning av det. Men jag tycker att det viktiga är att
utgå från patientens synpunkter och konstatera att det inte skall kosta mer
än 30 kr. för en sjukresa med taxi. Jag vill därför fråga socialministern om
hon är beredd att leva upp till det. Är socialministern beredd att inte bara
förutsätta att det skall bli så utan se till att det inte kommer att kosta mer än

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1990191:49

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

30 kr. för sjukresa med taxi efter årsskiftet? Om det visar sig att den höjning
som man har gjort inte är tillräeklig, är socialministern då beredd att se till
att det görs ytterligare justeringar?

Anf. 40 Socialminister INGELA TI 1ALÉN (s):

Herr talman! Det finns ingen anledning, tycker jag, att kommentera det
som har sagts om hur snabbt vi har reagerat. Nu har regeringen fattat ett
beslut som jag tycker är riktigt. Den fråga som flera av ledamöterna har tagit
upp är: Räcker då detta?

SPK har gjort bedömningen att den höjning som behövde göras låg mellan
12 och 17 %. I genomsnitt, beroende på investeringar och nyinvesteringar,
skulle man kunna sträcka sig upp till 20%. Den höjning som har gjorts är
25 %. Med den höjning som nu görs får man en höjning på 17 %.

För att undvika att man fick ett nytt golv togs rikstaxan bort vid avregle-
ringen den 1 juli. Som jag sade i mitt inledande svar har det tyvärr visat sig
att detta tak egentligen blev ett golv. Jag har haft olika kontakter. Taxiför-
bundet har, som redovisats, uppvaktat. Det stämmer inte alls att departe-
mentet var kallsinnigt, men vi gjorde bedömningen att vi måste avvakta ef-
fekterna av både de tidigare höjningarna och de höjningar som beräknades
komma innan vi kunde gå in och agera. Vi har också haft kontakter med de
fria taxirörelserna. Vår uppfattning är att detta är en höjning som är tillräck-
lig. Dessutom kommer riksförsäkringsverket att gå in och uppmana försäk-
ringskassorna att bevaka så att man inte gör ytterligare, enligt min mening
oskäliga, höjningar.

Anf. 41 LENNART BRUNANDER (c):

I lerr talman! Om man är snabb eller inte att reagera kan man naturligtvis
alltid diskutera. På sätt och vis är det ju ointressant i dag hur det är med det.
Men sådana saker som man vet kommer att inträffa borde man se till att ha
reglerat innan någonting skall träda i kraft.

Jag har samma informationer som Elving Andersson redovisade: De som
tog kontakt med socialdepartementet fick beskedet att man följde frågan.
Rimligtvis visste man då vad som skulle hända och borde ha fattat beslutet
då och inte ha väntat tills frågan blivit officiell. När vi tog upp den på ett
officiellt sätt tvingades regeringen till reträtt och ändrade sig. I och för sig är
jag tacksam för det.

Socialministern talar om att man har höjt med 25 %. Vad är det man har
höjt med 25 %? Vad taxi krävde som höjning var väl 19-20 %. Vad man kom
överens om så småningom var en lägre andel. Vad som nu sker när man räk-
nar upp den är att man höjer en del av taxan med 17 %, som det står i svaret.
Jag har indikationer - de är från Norrland - på att en som före det beslutet
hade en merkostnad på 17 000 om året efter beslutet får en merkostnad på
7000. Är det fel enligt socialministern? Om det skulle vara så att man får
sådana merkostnader, är socialministern då beredd att göra någonting som
ytterligare kompenserar det?

Anf. 42 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Det är naturligtvis intressant att följa hur man från departe-
mentets sida förhandlar med olika intressenter i den här frågan. Tydligen

räknar man litet olika när det gäller vilka avgifter kostnaderna egentligen
skall täcka. Det tyder på att näringen å ena sidan och departementet och
riksförsäkringsverket å andra sidan inte är överens. Risken är fortfarande
uppenbar att det blir patienterna som får sitta emellan.

Är det så att det visar sig i det uppföljningsarbete som man har rekommen-
derat att det tas ut för höga ersättningar eller att patienterna får stå för kost-
nader som överskrider 30 kr. - vilka åtgärder tänker socialdepartementet då
vidta? Jag vidhåller nog att momshöjningen är rätt obekväm i just det här
fallet.

Anf. 43 ELVING ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag skulle vilja ha ett uttalande rakt på sak av socialministern
om att kostnaderna för de sjuka och deras resor inte skall öka på grund av
skatteomläggningen. Det tycker jag skall vara utgångspunkten: Det skall
kosta 30 kr., precis som det gjorde före skatteomläggningen. Sedan får det
vara upp till regeringen, riksförsäkringsverket, SPK eller vad det nu är för
myndigheter eller organ det gäller klara ut hur ersättningarna skall se ut och
hur mycket taxi skall behöva justera sina ersättningar. Men det viktiga måste
vara att sätta patienten, den sjuke, i centrum. Jag skulle gärna vilja ha ett
klart uttalande från socialministern här i dag, att kostnaderna för sjukresor
inte skall öka för de sjuka på grund av skatteomläggningen.

Anf. 44 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Det faktum att vi har satt ett karensbelopp till 30 kr. innebär
att vi gör bedömningen att man inte skall betala mer än 30 kr.

Sedan vill jag gå tillbaka till avregleringen av taxinäringen. De största ar-
gumenten före avregleringen av taxinäringen var att den skulle leda till ökad
konkurrens, som skulle stimulera denna del av servicesektorn, så att konsu-
menterna skulle få större valfrihet och sänkta kostnader. Vi har nu vid om-
läggningen kunnat konstatera att det inte varit så. Vi har höjt taket, vi har
höjt ersättningen under 1990, och vi har nu återigen från den 1 januari kom-
penserat, just för att patienterna, de sjuka, inte skall behöva sitta emellan.
Det är min mycket bestämda uppfattning att näringen nu har ansvar för att
den ökade konkurrensen och de minskade kostnaderna för konsumenterna
verkligen blir en realitet. Staten, regeringen, har tagit sitt ansvar för patien-
terna.

Anf. 45 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Socialministern säger nu att man när man gjorde den här
avregleringen lovade att man skulle sänka priserna, och nu har man sett att
det inte blev så; priserna kanske i stället steg litet. Möjligtvis har regeringen
lärt sig en del om avregleringens goda effekter i alla avseenden på det här
sättet. Det blir kanske inte alltid som man tänker.

Sedan säger socialministern att man nu återigen har kompenserat fr.o.m.
den 1 januari. Men kompenserat har man ju egentligen inte. Man har tagit
en del av de kostnader som skatteomläggningen ger när man lägger på moms
på resorna, men man har inte tagit dem fullt ut.

Så säger socialministern att det nu är taxirörelsens eller näringslivets sak

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

att se till att man inte höjer priserna mer, så att de här människorna inte blir
lidande. Men det är väl ändå på det sättet att det är socialministern, socialde-
partementet, riksdagen och regeringen som har ansvaret för att människor
inte kommer i kläm, och då måste ju socialministern ta det ansvaret - det är
inte taxinäringen som skall göra det.

Anf. 46 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Jag tycker också att det är snett att man från departementets
sida avhänder sig det ansvar som man har i den här frågan. Man har ett er-
sättningstak, och det är helt klart: Man lägger på en ersättning som inte
täcker de ökade kostnader som taxiföretaget har i just det här speciella fallet.
Taxiföretaget vill då för att täcka kostnaderna ha ut det som skiljer från pa-
tientens sida. Detta är alltså inte tillräckligt, påstår man nu från taxiföreta-
gens sida. Då tycker jag att det finns alla skäl i världen att titta på om man
inte från departementets sida har räknat på fel underlag när man har gjort
den här överenskommelsen.

Jag kan säga att jag med stort intresse kommer att följa utvecklingen, och
jag är helt säker på att många med mig kommer att göra det under de när-
maste veckorna, när det här träder i kraft. Jag tycker att det är orimligt att
små taxiföretag i glesbygd skall stå för kostnader som samhället borde ta.

Anf. 47 ELVING ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag delar på en punkt socialministerns uppfattning, och det
är hennes besvikelse över priseffekterna när det gäller avregleringen av taxi.
Jag hade också väntat mig att vi skulle få sänkta priser, men det är ju inte det
vi diskuterar nu. Efter avregleringen av taxinäringen gjordes det en överens-
kommelse mellan riksförsäkringsverket och taxinäringen, osv., där man lade
fast den ersättning som man skulle få för att kostnaderna inte skulle överstiga
30 kr. för en enkelresa. Kostnadsbilden i det avtalet var man överens om.
Vad det handlar om nu är ju att se till att man kompenserar för den moms-
höjning som görs. Då måste det naturligtvis göras på samma sätt. Man kan
inte bara hänvisa till att SPK har gjort vissa beräkningar. Man måste reso-
nera med näringen och tillsammans med den ta fram ett ordentligt beräk-
ningsunderlag och se till att det verkligen blir en kostnadstäckning för mom-
sen, så att det här i slutändan inte drabbar de sjuka. Jag saknar fortfarande
det klara uttalande som jag har efterlyst från socialministerns sida, att de
som nyttjar sjukresor med taxi inte skall drabbas av någon kostnadshöjning
på grund av skatteomläggningen.

Anf. 48 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! När det gäller småföretag i glesbygd kan jag tala om för
Karin Israelsson att de reaktioner vi har fått från taxinäringen visar att just
småföretag i glesbygd är de som har reagerat mest positivt på den höjning av
sjukreseersättningen som regeringen nu har beslutat att införa.

När det gäller frågan om 30-kronan vill jag säga att vi gör bedömningen
att det skall vara 30 kr. och inte någonting annat som skall gälla.

Detta handlar om en period under 1991. Vi har gjort en överenskommelse
med Landstingsförbundet om att sjukresorna inom ramen för Dagmarför-

ändringarna kommer att föras över till landstingsansvar, vilket betyder att
man kommer att få en helt annan situation framöver när det gäller just sjuk-
resefrågan.

Anf. 49 LENNART BRUNANDER (c):

I lerr talman! Det faktum att resorna kommer att föras över till landstinget
innebär ju ingen skillnad för den enskilde. Det utgör inte något skäl för stats-
makten att krypa undan. När en sådan sak förs över till landstinget bör ju
reglerna vara sådana att den enskilde inte drabbas. Det är ju det som är vik-
tigt.

Jag tolkade emellertid det senaste som socialministern sade som att det
skall vara 30 kr. och inget annat.

Anf. 50 ELVING ANDERSSON (c):

Herr talman! Låt mig då ställa ytterligare en avslutande fråga till socialmi-
nistern. Om taxinäringen kan leda i bevis att den höjning med 1 kr. som rege-
ringen har fattat beslut om inte till fullo täcker momseffekterna, är rege-
ringen då beredd att ompröva sitt beslut och höja ytterligare?

Anf. 51 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! För närvarande finns det ingenting som tyder på att det finns
någon anledning att ompröva det beslut som regeringen nyligen har fattat.

Överläggningen var härmed avslutad.

6§ Svar på fråga 1990/91:320 om missbruket av anabola steroider
m.m.

Anf. 52 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig om jag tänker vidta några
åtgärder för att förhindra missbruk av anabola steroider och liknande prepa-
rat.

I en promemoria (Ds 1989:60) om åtgärder mot dopning, som har tagits
fram inom socialdepartementet om åtgärder mot dopning, har föreslagits
olika insatser mot dopning, bl.a. en fortsatt upplysningsverksamhet till id-
rottsutövare och allmänhet, test och analysverksamhet. 1 promemorian pre-
senteras också ett lagförslag om vissa medel med hormoniell inverkan. Lag-
förslaget innebär att förvärv, innehav och överlåtelse av i lagen angivna pre-
parat bara blir tillåtna för medicinskt eller vetenskapligt ändamål.

Promemorian har remissbehandlats, och beredning av frågan pågår inom
regeringskansliet.

En översyn skall också ske av kontrollen av narkotiska läkemedel i sam-
band med beredningen av en ny läkemedelslagstiftning.

Anf. 53 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Jag skall be att få tacka socialministern så mycket för svaret.
Att jag har tagit upp den här frågan beror på att det är många som har slagit
larm. Senast strax före jul var det en debatt i massmedia om de här frågorna.

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Såvitt jag förstår är problemet inte längre så stort inom idrotten. Inom
idrottsrörelsen har man kommit ganska långt med de här frågorna, fått dem
under kontroll och informerat och propagerat på olika sätt. Inom idrottsrö-
relsen anser man alltså att man har läget under kontroll. Det stora problemet
nu, såvitt jag förstår, ligger utanför idrottens ramar. Det handlar om workout
och workin och allt vad det heter, som innebär att människor försöker se till
att de får en snyggare kropp och bättre kondition. Det finns alltså en mycket
stor svart marknad där denna typ av preparat förekommer och där det före-
kommer ett utbrett missbruk som det inte finns någon kontroll över i dag.
Det har också visat sig att människoliv har gått till spillo. Såvitt jag förstår
finns det en stark opinion från yrkesutövare i dessa kretsar för att det skall
läggas fram ett lagförslag. Socialministern svarar att tankegångar i den rikt-
ningen är på gång. Jag undrar naturligtvis varför något sådant lagförslag inte
har lagts fram och när detta lagförslag kommer att läggas fram. Frågan be-
reds inom regeringskansliet. Jag vill veta vad den beredningen innebär kon-
kret och när vi kan vänta oss ett lagförslag.

Anf. 54 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Det är alldeles riktigt, som Gudrun Schyman säger, att den
bedömning som nu allmänt görs när det gäller användandet av bl.a. sådana
hormonpreparat har man en mycket god kontroll över inom idrottsvärlden,
medan spridningen är om inte okontrollerad så i alla fall så litet kontrollerad
att man kan tro att den är det. Att jag säger det beror på att man faktiskt
inte riktigt vet hur det är. Det handlar ju om möten mellan olika människor,
och det handlar om kontakter mellan människor som man inte kan se. Och
det som eventuellt förekommer på olika typer av träningslokaler kan vara
svårare att avgöra. Att använda uttrycket utbrett missbruk kan vara rätt,
men det kan lika gärna vara fel, eftersom man inte riktigt säkert vet.

Det som jag tycker är oroväckande är att det kring dessa träningslokaler
växer fram en myt av att man så snabbt skall se ut på ett alldeles speciellt
sätt. Om man då inte uppnår denna bild tillräckligt snabbt kan man riskera
att bli offer för att ta genvägar till den vackrare kroppen, den bättre hälsan
eller den större styrkan. Att jag säger detta hänger samman med att jag tror
att detta har mycket att göra med folkhälsoaspekten i lika stor utsträckning
som lagfrågorna, dvs. förbudsfrågorna. Det handlar om att både föra samtal
med unga människor om att de kanske inte måste se ut på ett speciellt sätt,
och att tala om att det de eventuellt tänker sig att använda faktiskt är riktigt
farligt.

Så till frågan om tidsaspekten. Det finns alltså i departementet nu ett för-
slag som är i det skicket att det-börjar närma sig ett lagförslag. Och jag kan
inte avgöra huruvida vi kan lägga fram det under våren. Men min tanke är
att samla en del av denna typ av frågor och se dem i ett samlat sammanhang,
och förhoppningsvis redan under våren.

Anf. 55 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Socialministern och jag är ganska överens om problemet.
Jag vet inte heller i vilken mån man skall tala om ett utbrett missbruk. Men
det har i alla fall gått så långt att det finns väldigt många som har vittnat om

att det även är många unga människor som har farit mycket illa, och några
har t.o.nr. dött. Man vet också om att det numera rör sig om ganska stora
penningbelopp som är i omlopp på den här marknaden. Och det brukar ju
alltid vara svårt att få stopp på sådant. Sedan håller jag med om att det natur-
ligtvis inte bara handlar om förbud utan även om attitydförändringar, att det
unga, vackra och tjusiga, som det framställs, naturligtvis inte är det som gör
livet värt att leva. Det kan vi också vara överens om.

Av den allmänna debatten och av den som uppger sig veta hur det ser ut
på denna mer eller mindre svarta marknad uppfattar jag att man är i stort
behov av en lag, så att man har något att hänga upp sitt arbete på. Det verkar
vara ett samlat upprop om att politikerna nu måste göra något. Därför vore
det bra med ett ordentligt klargörande om att ett lagförslag kominer att läg-
gas fram.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1990/91:321 om tillgången till infusionslösningar

Anf. 56 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig vilka åtgärder regeringen
avser att vidta för att garantera fullgod tillgång till infusionslösningar inom
Sverige.

Regeringen uppdrog i september 1987 åt överstyrelsen för civil beredskap
att i samråd med socialstyrelsen förhandla med KabiVitrum AB (numera
Kabi-Pharmacia AB) om inhemsk produktion av infusionslösningar. För-
handlingarna är ännu inte avslutade.

Regeringen kommer att i nästa månad lägga fram en särskild proposition
om totalförsvaret. Jag avser att i detta sammanhang ta upp frågan om att
säkra tillgången till infusionslösningar i Sverige.

Anf. 57 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Jag får tacka socialministern för svaret. Detta är en fråga
som jag mötte först i höstas. Jag visste då inte om vilken aktualitet den skulle
ha i dag när vi skall debattera denna.

En nedläggning av ett av våra produktionsställen i en tid då vi kan riskera
ett ökat behov av infusionslösningar är allvarlig. Kabi-Pharmacia klarar inte
lönsamheten i Matfors, där en av reserverna för tillverkning av infusionslös-
ningar finns, utan vill förlägga denna tillverkning utanför landets gränser.
Men vi måste ha ett produktionsställe inom landets gränser. Omplanering
och uppbyggnad på olika håll kan vara dyrt. Det är också fråga om kompe-
tens. Därför tycker jag att det är viktigt att man verkligen försöker värna om
den resurs som man redan har. Till detta kommer ju att man kan tillverka
lösningar i plastförpackningar. 1 Hornsberg kan man tillverka lösningar i
glas, men det är tungt, skört och besvärligt att hantera. Hornsbergstillverk-
ningen är ju också förlagd till ett mycket sårbart ställe.

Jag är glad över svaret att detta kommer att tas upp i propositionen om
totalförsvaret, och jag förutsätter att regeringen i den propositionen kom-

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

mer att säkra tillgången till infusionslösningar och att produktionen kommer
att ske inom Sveriges gränser.

Överläggningen var härmed avslutad.

8§ Svar på frågorna 1990/91:324, 327 och 333 om tobaksrökning

Anf. 58 Socialminister INGELA THALÉN (s):

LIerr talman! Elisabeth Fleetwood har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att på effektivaste möjliga sätt informera unga kvinnor om de
allvarliga hälsorisker som rökning innebär.

Barbro Westerholm har frågat mig varför det inte kommer någon tobaks-
proposition våren 1991, och Karin Israelsson har frågat om anledningen till
att något förslag rörande tobaksbruket inte kommer att lämnas under detta
riksmöte.

Då frågorna rör samma ämne besvaras de i ett sammanhang.

Elisabeth Fleetwood anger att 60 % av kvinnor mellan 18 och 29 år uppges
vara rökare. Denna höga siffra kan stämma för vissa mindre grupper, men
inte för genomsnittet. Enligt SCBs data för 1989 var 26,2 % av kvinnorna i
åldern 16—24 år dagligrökare. Det finns emellertid studier som visar att an-
delen rökare bland t.ex. unga ensamstående mödrar med låg utbildning är
så hög som 60 %. Även om den angivna siffran bör modifieras eller specifice-
ras delar jag Elisabeth Fleetwoods oro för den stora andelen rökare bland
unga kvinnor och delar också uppfattningen att åtgärder bör vidtas för att
minska denna andel.

De studier som visar att rökning är vanligast förekommande bland lågut-
bildade, är sannolikt ett uttryck för att deras livsvillkor ofta är pressande.
Detta gäller inte minst unga kvinnor och kräver åtgärder av olika slag. Rege-
ringen arbetar också i många sammanhang med att förbättra villkoren t.ex.
på arbetsmarknaden för att dessa kvinnor skall få del av en god barnomsorg,
osv.

Regeringen har också sedan remissbehandlingen av tobaksutredningens
betänkande SOU 1990:29 slutförts påbörjat arbetet med en proposition med
syfte att förelägga riksdagen förslag till en särskild tobakslag. 1 anslutning
härtill kommer att behandlas även andra åtgärder än lagstiftning för att
minska tobaksbruket både allmänt och bland särskilt utsatta grupper. En
viktig sådan åtgärd är information. Jag vill understryka att jag finner ett av
de mest angelägna målen i folkhälsoarbetet vara att ungdomar inte börjar
röka.

Tidpunkten för framläggandet av propositionen är inte helt klar. På pro-
positionsförteckningen tas endast upp propositioner som med säkerhet be-
döms kunna presenteras aktuell period. Som jag nyss nämnde har proposi-
tionsarbetet inletts. Då det dels är fråga om ett omfattande departementsar-
bete, dels krävs tid för lagrådsbehandling, har det bedömts osäkert om pro-
position hinner föreläggas riksdagen före sommaren. Lagrådsremiss beräk-
nas emellertid kunna överlämnas under våren.

Anf. 59 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka socialministern för svaret. Jag är ganska
övertygad om att vi har samma målsättning i detta sammanhang, nämligen
att försöka minska antalet rökare i vår befolkning. Den här gången har vi
koncentrerat oss framför allt på de unga människorna. Det är för mig ganska
klart att om vi skall kunna komma någon vart så är det just de som ännu inte
har börjat röka som vi måste starta med. Det är dessa människor som vi kan-
ske kan övertyga att inte bli rökare, dvs. att använda en drog - jag vill fak-
tiskt kalla tobak av alla sorter för droger - som gör att man blir beroende och
får väldigt svårt att avstå. En fördel med tobak jämfört med andra droger är
väl att om man lyckas sluta med tobaksrökningen minskas riskerna ganska
snabbt. Tio år efter det att man har slutat röka kan man säga att man antag-
ligen befinner sig utanför riskzonen.

Min fråga till socialministern gäller särskilt de unga kvinnorna. Det är ju
de unga och lågutbildade kvinnorna som röker mest. Enligt uppgifter som
jag har gäller detta ofta också kvinnor inom vården. Jag tycker därför att
detta ansvar åvilar socialministern ännu tyngre just på grund av hennes in-
tresse för sociala frågor.

Jag saknade verkligen - det gjorde vi alla - denna proposition i proposi-
tionsförteckningen. Jag kan inte finna att det inte skulle ha varit möjligt att
påskynda detta arbete. För varje dag som går och som vi inte fattar några
beslut och inte kan genomdriva vad vi önskar är det ännu fler som fastnar i
beroendet och ännu fler som i framtiden riskerar tobaksrelaterade sjukdo-
mar, både när det gäller hjärt- och kärlsjukdomar och när det gäller cancer-
sjukdomar.

Min taletid är slut. Jag återkommer om en liten stund.

Anf. 60 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman I Vid första påseendet kan man tycka att frågan när en propo-
sition kommer eller varför den inte kommer är en struntfråga något dygn
innan vi riskerar ett storkrig. Bakom ligger ändå en väldigt stor folkhälso-
fråga. I världen dör faktiskt 3 miljoner människor om året i rökrelaterade
sjukdomar. Det är tre gånger så många människor som det i dag står vid Per-
siskaviken. I Sverige rör det sig om 8 000-13 000 för tidiga dödsfall om året.
Det är därför som vi framhärdar i vårt understrykande av att ingen möda får
lämnas spard för att få fram en proposition med de förslag som vi väntar på
för att man skall kunna motarbeta tobaksbruket. Mycket görs redan, det är
vi alla medvetna om, men mer kan göras.

I debatt i höstas räknade socialministern med att en proposition skulle
kunna komma till våren. Jag pressade på och tog det som ett bindande löfte.
Jag blev inte emotsagd på den punkten. Den som tiger brukar som bekant
instämma. Det var därför som det var med besvikelse som jag läste budget-
propositionen. Där står ingenting om någon proposition i detta ämne.

Vid en presskonferens förra veckan påstod någon att dröjsmålet berodde
på brist på kompetent folk i departementet som skulle kunna skriva denna
proposion. Jag vill gärna ha en kommentar, för rykten tycker jag rysligt illa
om. Här är en plats att bemöta dem på. Det finns andra som säger att dröjs-
målet kan bero på brist på mod inför ett val och att tobaksindustrin trycker

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

på. Jag vill gärna ha socialministerns kommentarer kring dessa rykten så att
vi kan få stopp på dem.

Anf. 61 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Jag vill tacka socialministern för svaret på min fråga. Det
finns i varje fall hopp - det framgår av de sista raderna i det skrivna svaret -
att det kommer att lämnas en lagrådsremiss under våren. Jag hoppas att den
blir färdig i så god tid att det blir möjligt att behandla den.

Vi som ställt den här frågan har tidigare motionerat om att begränsa to-
baksbruket. Vår inställning är att det är ovärdigt ett land som vårt att inte
vidta kraftfulla åtgärder för att minska det lidande som det innebär för
många att få skador på grund av tobaksbruk. Ingen skall vara oberörd i dag
och inte ha kännedom om vilka risker det innebär när man röker.

Det har visat sig att det inte bara är rökaren som far illa, utan även passiv
rökning i mycket stor utsträckning orsakar för tidiga dödsfall. Det gör att
man känner än större oro. Det borde också av ekonomiska skäl finnas anled-
ning för regeringen att snabbt vidta åtgärder. Det innebär en väldigt hög be-
lastning på vår sjukvård. Vi vet redan i dag att vi har stora svårigheter att
klara av den sjukvård som bör bedrivas. Då är det väldigt viktigt att kunna
korta köerna genom att förebygga sjukdomar, som man kan göra när det
gäller tobaksbruk.

Det finns många åtgärder som skulle ha kunnat vidtas utan att ha hela pa-
ketet färdigt. Vi har prisinstrumentet. En skattehöjning hade också varit
möjlig att genomföra. Vi vet att när priset höjs minskar också konsumtionen
på tobak. Det finns även andra åtgärder som kan vidtas utan att propositio-
nen behöver vara färdig. Det finns ingenting aviserat i budgetpropositionen,
det är väldigt magert skrivet från socialdepartementets sida i det här avseen-
det.

Anf. 62 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! De ledamöter som har ställt frågor inom området tobaks-
bruk, också jag själv, är överens om det allra mesta i dessa frågor. Får jag
bara ge en liten principiell aspekt på detta med relationerna mellan informa-
tion, förbud och förutsättningar för människor. Det gäller framför allt de
yngsta kvinnorna. Elisabeth Fleetwood var inne på den oroväckande infor-
mationen om att det är de unga kvinnorna inom vården som röker mest. Ar-
betslivets villkor inom industri och vårdområdet, signalsystemet i arbetsli-
vet, är sådant att man får möjlighet till en liten stunds rekreation eller paus
genom att ta en cigarett. Då spelar förhållandena i arbetslivet en helt avgö-
rande roll för förutsättningarna för unga kvinnor att sluta röka, dvs. att det
kanske hade varit mera naturligt med en fruktpaus än en rökpaus. Men det
är tyvärr inte så.

Det arbete som pågår inom arbetsmarknads- och socialdepartementen
kopplat till arbetsmiljöfrågorna har en avgörande betydelse, dvs. inflytande
över arbetslivet, möjligheter att påverka sin egen situation. Detta är en prin-
cipiell utgångspunkt. Jag tycker att man kan ha denna principiella ställning
som grund när man diskuterar frågor som rör tobaksbruket eller livsvillkor
över huvud taget.

Sedan till frågan om propositionen. Jag kommer för ögonblicket inte ihåg
den exakta formuleringen, men jag tror att det i diskussionen med Barbro
Westerholm tidigare i höstas handlade om att jag skulle återkomma till riks-
dagen. Det är min avsikt att återkomma till riksdagen i denna fråga. Det
har också varit min ambition att komma med en proposition. När vi nu gjort
bedömningen av tidsfrågan visade det sig att en lagrådsremiss kan komma
under våren.

Anf. 63 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Det här med fruktpaus och rökpaus är riktigt, socialminis-
tern. Men det gör inte ansvaret för vårdgivaren, staten och landstingen,
mindre, utan tvärtom. Det är just inom vården som vi finner de flesta rö-
karna bland unga kvinnor.

Forskare har länge slagit larm i dessa frågor, men jag tycker inte att vi poli-
tiker i tid har uppmärksammat frågan. Länge fick forskarna tala för ganska
döva öron. Nu är det inte längre så. Det kommer naturligtvis att bli en större
medvetenhet i takt med att larmrapporter kommer. Men vad som är svårt
här och som vi måste försöka tackla är ansvaret, integriteten för de männi-
skor som röker i dag och som vi skrämmer. Samtidigt som vi har allmänpre-
ventionen att tänka på har vi ansvaret för eventuellt blivande rökare. Det är
en svår avvägning. Vi får inte heller trampa dem på tårna som i dag känner
sig helt beroende. Men det hindrar inte att vi måste ta vårt ansvar.

Anf. 64 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Det här blir ju som en turdans!

Socialministern beräknade i sitt svar i höstas att propositionen skulle
komma till våren, och jag tog det som ett bindande löfte. Min kommentar
till det här är att en proposition inte borde vara så omöjlig att skriva mot
bakgrund av de motioner som väckts inte minst under den allmänna mo-
tionstiden. Där kan man se ungefär var enighet finns och var oenighet kan
finnas, ungefär hur stora majoriteter som står bakom det ena eller andra för-
slaget. Jag vill bara understryka här att det är akut hög tid att vi får en propo-
sition på riksdagens bord, därför att ju längre man dröjer, desto starkare sig-
naler skickas ut att det här ändå inte är så viktigt. Men viktigt är det - det är
vi överens som, såvitt jag förstår.

Anf. 65 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Vi är överens om att någonting måste göras. Frågan är bara
hur pass hastigt allt skall genomföras eller hur lång tid man kan dra ut på det
innan vi vidtar åtgärder. Det som i dag skrivs i svaret om lagrådsremiss, som
beräknas kunna lämnas under våren, innebär att de motioner som väckts un-
der den allmänna motionstiden troligtvis inte kommer att behandlas förrän
en eventuell proposition läggs fram. Det innebär att något beslut om föränd-
ringar naturligtvis inte kommer att fattas under våren. Det är bara att be-
klaga att så blir fallet och att man inte har tagit till de särskilda resurser som
kanske hade krävts för att förbereda en sådan proposition. Jag är väl medve-
ten om att socialdepartementet har haft en väldigt tung arbetsbörda med alla
de andra förslag som skall läggas fram. Men det här är en grundläggande

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar pä frågor

fråga. Det finns klara besked i de utredningar som ligger bakom och i många
remissvar där vi talar om vad vi vill.

Anf. 66 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Barbro Westerholm talar om att det skulle ha sagts på en
presskonferens att det saknas kompetent personal och att departementet
inte avsätter tillräckligt med resurser. Jag vet inte vilken presskonferens
Barbro Westerholm talar om, men det är kanske mindre väsentligt. Jag vill
mycket bestämt avvisa båda dessa påståenden.

Det handlar inte om att vi saknar resurser. Det handlar om att detta fak-
tiskt är en omfattande fråga. Det finns stor samstämmighet och stor enighet.
Det är alldeles riktigt. Aven om enigheten är stor, är det en så pass omfat-
tande fråga att det krävs handlingskraft för att ta fram förslag, och jag vill
när det gäller tiden hänvisa till mitt inledande svar.

Anf. 67 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Man kan konstatera, socialministern, att Sverige befinner
sig på efterkälken i detta avseende. I de krav som de sex partierna har ställt
i en motion för några dagar sedan och som har undertecknats av kvinnor
påpekar vi just hur mycket längre flera av EG-länderna har kommit. Därför
är det också mycket tillfredsställande att vi nu har en beredningsgrupp som
arbetar tillsammans med EG-länderna för att vi skall kunna nyttiggöra ge-
mensamma erfarenheter och resultat i forskningen.

Det här är, vilket vi allihop har konstaterat, viktigt. Jag skulle vilja fråga
om socialministern inte anser att det är så alarmerande att vi på allt sätt
måste försöka få fram propositionen innan vårriksdagen är slut.

Anf. 68 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Jag tror att jag i ett par av inläggen har uttryckt att det är
min ambition att komma till riksdagen så snart som möjligt, men en proposi-
tionsförteckning kräver ett säkert svar. Det jag kan säga är att vi under alla
omständigheter skall komma med en lagrådsremiss. Nu behöver jag åtmin-
stone inte i denna fråga bli beskylld för att i talarstolen ha avgivit ett löfte
som sedan inte kan hållas!

Anf. 69 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Det gläder mig att det åtminstone finns en målsättning i
denna fråga. Det hindrar dock inte att jag är litet kritisk. Hur kan det komma
sig att vi i Sverige befinner oss på efterkälken? Har man från politiskt ansva-
rigt håll inte vågat ta till sig de erfarenheter och resultat som forskarna har
gett oss? Ar det därför vi befinner oss i den situation vi är i i dag?

Jag vill också passa på att ta upp den passiva rökningens betydelse för
människor på arbetsplatser, gravida kvinnors foster osv. Jag tycker att Sve-
rige nästan skulle kunna betecknas som ett u-land på detta område. Vi är på
väg att komma i kapp, och jag hoppas att vi skall komma ända fram.

Anf. 70 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Jag skulle egentligen inte ha tagit upp någon tid med något
avslutande inlägg för min del. Men när Elisabeth Fleetwood säger att vi är

ett u-land i förhållande till EG på detta område, tycker jag faktiskt inte att
det är sant.

Det kan nog vara så att det på något område eller ett antal områden finns
skillnader i författningar och regler. Utan att ha studerat materialet kan jag
inte räkna upp dessa. Jag vill mycket bestämt hävda att efterlevnaden och
den samstämmighet som råder i Sverige tack och lov är utomordentligt stor
i fråga om lagar och information, om rökfria miljöer och arbetsplatser, rök-
ning i offentliga lokaler m.m.

Anf. 71 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Jag är ledsen att inte kunna instämma med socialministern i
hennes senaste bedömningar. Jag anser inte att efterlevnaden är så stor som
skulle kunna krävas.

Om vi tittar på hemställan i vår motion, kan vi konstatera att flera av EG-
länderna på varje punkt har hunnit längre än Sverige. Jag hoppas att vi skall
kunna tillgodogöra oss deras erfarenheter och också följa upp dessa.

I fråga om forskning ligger vi långt framme. Vi har en allmänpreventiv
forskargrupp som arbetar mycket bra, men det är vi politiker som ännu inte
har tagit vårt ansvar. Jag förstår att det är svårt. Det är ofta impopulärt att
arbeta med dessa frågor. Just därför är det desto viktigare att man vågar ta
ansvar även i sådana frågor, frågor som känns impopulära och svåra även för
oss som arbetar med dem.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajournering

Kammaren beslöt kl 16.14 på förslag av talmannen att ajournera fråge-
stunden till kl. 18.00.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

9§ Svar på fråga 1990/91:311 om visst kommunalt beslut om förlängd
föräldraförsäkring

Anf. 72 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig vilka åtgärder jag
vill vidta med anledning av Malmö kommunfullmäktiges beslut att förlänga
föräldraförsäkringen med tre månader.

För det första vill jag erinra om att lagligheten av ett kommunalt beslut
endast kan avgöras av domstolarna i samband med prövningen av ett över-
klagande. Det föreligger heller inte någon framställning från kommunen

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

som kräver regeringens ställningstagande. Det finns därför ingen anledning
för mig att nu gå in på frågan om beslutet strider mot kommunal lagstiftning.

För det andra vill jag upprepa vad jag för någon månad sedan svarade
Margit Gennser på en interpellation som också rörde Malmö kommuns eko-
nomi. Jag sade då att jag utgår ifrån att kommunen är kapabel att fatta de
beslut som är förenliga med en god ekonomisk utveckling. Jag vidhåller
denna uppfattning och avstår därför från att kommentera detta enskilda
kommunala beslut.

Jag avser alltså för dagen inte att vidta några specifika åtgärder med anled-
ning av Malmö kommuns beslut att i budgeten för 1991 avsätta 30 milj.kr.
avseende förlängd föräldraförsäkring.

Anf. 73 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga.

Malmö kommun beslutade i december att förlänga föräldraförsäkringen
med tre månader. Socialdemokraterna har i riksdagen givit ett motsvarande
löfte, som man senare dock fått ta tillbaka därför att man inte hade råd att
uppfylla det. Riksdagen har senare beslutat att Malmö kommun för att
kunna sanera sin ekonomi skall erhålla 600 milj.kr. i lån på förmånliga vill-
kor. En kommun som har en så dålig ekonomi att staten måste rycka in skall
alltså utan att finansministern påtalar det kunna genomföra en reform som
regeringspartiet först har utlovat, men sedan inte har haft råd att genomföra.

Statsrådet säger att han förutsätter att kommunen är kapabel att klara sin
ekonomi. Låt mig påpeka att Malmö kommun år 1990 hade ett underskott
om 400 milj.kr. Det finns ingenting som pekar på att samma socialdemokra-
ter 1991 skulle klara verksamheten utan ett motsvarande underskott.

Vad menar statsrådet med sitt krav i lånevillkoren att lånet skulle ges un-
der förutsättning att kommunen skulle vidtaga åtgärder för att på tre års sikt
komma i balans? Jag tror, herr talman och herr finansminister, att det finns
inånga s-märkta kommunalråd runt om i Sverige som har problemet att de
inte kan höja skatten utan bara taxorna, precis så mycket som behövs. De
finner nu att en kommun med en sällsynt dålig ekonomi beviljats ett statligt
lån och att samma kommun anser sig kunna besluta om en reform som natio-
nen som helhet inte kan klara.

Att finansministern inte reagerar mot detta är förvånansvärt. Låt mig hän-
visa till partikongressen, där statsrådet sade att nya reformer bara blir som
ringar på vattnet, om man inte kan klara de underliggande ekonomiska pro-
blemen, och det har man inte gjort.

Anf. 74 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Sten Andersson i Malmö tar upp två frågor: dels lånet till
Malmö kommun, dels förlängningen av föräldraförsäkringen. När det gäller
förlängningen av föräldraförsäkringen är sakläget det som jag har redovisat
i mitt svar, dvs. att det inte finns något underlag för regeringen och för mig
att i detta skede ta ställning till den frågan.

Vad beträffar kommunens ekonomi finns en fastlagd plan för vilka mate-
rial som kommunen skall redovisa. Detta har kommit in till finansdeparte-
mentet, och vi kommer att gå igenom det under den närmaste tiden och ta

ställning i den ordning som är angiven. Jag har inte någon anledning att nu
redovisa någon bedömning av detta material, innan jag har fått det föredra-
get och haft möjlighet att ta ställning till det.

Anf. 75 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Det är faktiskt förvånansvärt att statsrådet har lämnat ut
pengar till Malmö kommun för att den skall kunna sanera sin dåliga eko-
nomi och att kommunen sedan beslutar om en reform som nationen som hel-
het inte har resurser att genomföra, trots att statsrådet tidigare har utlovat
en sådan. Vad beträffar det lån som vi talar om skall det varje år under de
tre första åren omprövas huruvida det skall vara räntefritt.

Om vi skulle få olyckan av en fortsatt s-regering i landet men en borgerlig
majoritet i Malmö, är jag säker på att även en bättre budget än den som vi i
dag ser skulle belastas med ränta på lånet fr.o.m. år två enligt dekret från
finansministern.

Anf. 76 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Vi skall försöka att uppfylla Sten Anderssons i Malmö för-
väntningar att det blir en fortsatt socialdemokratisk regering även efter va-
let. Jag hoppas att det skall gå bra även i Malmö, så att vi får en fortsatt
majoritet där.

När det gäller bedömningen av kommunens ekonomi ber jag att få åter-
komma, när vi har gått igenom alla de fakta som vi nu har fått in och har
penetrerat dem ordentligt. Detta är inte rätt tid och plats att ta ställning i
den frågan.

Anf. 77 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag talade faktiskt om olyckan av att få en fortsatt s-regim i
Sverige. Jag kan inte underlåta att än en gång poängtera att statsrådet använ-
der svenska folkets skattepengar till att hjälpa Malmö kommun för att den
skall kunna sanera sin ekonomi och sedan tydligen accepterar att kommunen
genomför reformer som nationen som helhet inte har råd med. Då kan man
fråga sig: Var det verkligen nödvändigt att ge detta stora lån den gången när
det var aktuellt? Man visste nämligen om att kommunen tänkte genomföra
denna reform.

Anf. 78 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

I lerr talman! Sten Andersson i Malmö begär att jag nu skall göra uttalan-
den i ett ärende, som jag ännu inte har fått föredraget och som är mycket
viktigt för mig. Jag tycker att jag i stället borde få beröm av Sten Andersson
för att vi arbetar seriöst med den viktiga fråga som Malmö kommuns eko-
nomi är. Han borde inte kritisera mig för att jag inte uttalar mig innan jag
ordentligt har penetrerat alla fakta. Jag vill visa den respekten för riksdagen
att jag kommer till den när jag har ett ordentligt underlag för ett uttalande.
Jag vill inte göra på det sätt som Sten Andersson begär.

Anf. 79 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Malmö kommuns planer har faktiskt varit kända sedan lång
tid tillbaka. Jag vill minnas att statsrådet för inte länge sedan reagerade

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

ganska surt när han fick besked om dem. Han vet nu - och även det har varit
känt länge - att Malmö kommun har ett stort underskott, men han reagerar
inte mot att kommunen genomför en reform, som han själv inte har resurser
att genomföra för riket som helhet.

Anf. 80 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Som en sista replik vill jag bara markera att jag reagerar mot
att Sten Andersson i Malmö inte visar respekt för den ordning som man skall
iaktta när det gäller att bedöma ärenden och fatta beslut. Jag förbehåller mig
rätten att få hantera detta ärende på det seriösa sätt som jag har tänkt be-
handla det på. Jag tänker redovisa det när vi har kommit så långt, men detta
är fel tid och plats att göra det.

Anf. 81 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Det må vara statsrådets rätt att ha uppfattningar om tiden
och platsen, men jag tror nog att de flesta anser att det här är något som inte
stämmer. Om man skall hjälpa ett land, en kommun eller en enskild person
att sanera sin ekonomi, måste man väl reagera när vederbörande skaffar sig
nya utgifter, som ingen annan anser sig ha råd med. Jag tycker att statsrådet
skulle ha merkerat detta här i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1990/91:329 om svensk krigsmaterielexport till
Irak

Anf. 82 Statsrådet ANITA GRADIN (s):

Herr talman! Inger Schörling har med åberopande av information från
Svenska Freds frågat mig varför vissa uppgifter om en ammunitionsleverans
som kan ha gått till Irak inte omedelbart delgavs den pågående förundersök-
ningen.

Ärendet började med att regeringen i mars 1983 beviljade utförseltillstånd
för ett större parti luftvärnsammunition från Bofors till Italien.

Efter det att KMI på regeringens uppdrag i mars 1988 inlett en granskning
av bl.a. Bofors licens- och samarbetsavtal med utlandet, informerade Nobel
Industriers ledning i april 1988 utrikesdepartementet att en del av den till
Italien levererade ammunitionen torde ha sålts vidare till länder i Mellersta
Östern. Åklagarmyndigheten hade börjat undersöka dessa uppgifter våren
1987. De var också kända för medborgarkommissionen, som hade fri till-
gång till alla handlingar i regeringskansliet.

KMI beordrade omedelbart en närmare utredning av Bofors relationer
med det italienska företaget och den aktuella affären. Av denna framgick att
drygt hälften av ammunitionspartiet fanns kvar i Italien. Regeringen vidtog
därför en hel serie åtgärder för att denna ammunition skulle återköpas till
Sverige och inte levereras till länder, till vilka svenska regeringen för sin del
inte skulle ha meddelat utförseltillstånd. I detta arbete hade KMI löpande

kontakt med åklagarmyndigheten och informerade även konstitutionsut-
skottet. Ammunitionen kom tillbaka till Sverige i början av år 1990.

Regeringen har givetvis inte på något sätt undanhållit någon information
om denna affär för förundersökningen utan vidtagit de åtgärder som det an-
kom på regeringen att vidta.

Anf. 83 INGER SCHÖRLING (mp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret, men jag blev väl inte så mycket
klokare, eftersom uppgift står mot uppgift.

Först beträffande uppgiften att medborgarkommissionen skulle ha känt
till att det var fri tillgång till alla handlingar i regeringskansliet. Om jag går
efter vad som har stått i Expressen och efter vad jag har hört är, om jag har
förstått saken rätt, sanningen den att medborgarkommissionen aldrig fick ta
del av de handlingar som gällde Irak-affären. När kommissionen avslutade
sitt arbete den 14 april 1988 hade man inte fått tillgång till handlingarna. Då
fanns handlingarna helt enkelt inte i KMIs arkiv, som kommissionen natur-
ligtvis hade tillgång till. Handlingarna hade ännu inte kommit dit. Därför
kan man säga att om inte handlingarna fanns går det inte heller att ta del
av dem. Slutsatsen blir då att någon har gjort sig skyldig till undanhållande,
eftersom handlingarna tydligen fanns.

Sedan kan man fråga sig om all ammunition kom tillbaka till Sverige i bör-
jan av 1990. Känner regeringen till hur mycket av det som har levererats till
Irak och Saddam Husseins armé som har stannat kvar? Tydligen skulle det
röra sig om ungefär 100 000 granater. Enligt beräkningar skulle hälften av
dessa redan ha levererats. Man måste fråga sig om inte regeringens trovär-
dighet är på upphällningen. Sten Andersson har ju vid flera tillfällen sagt att
vapenexportbyken skall tvättas ordentligt och att alla papper skall läggas på
bordet. Först tre år efter det att regeringen har tagit del av informationen får
svenska folket och riksdagen reda på det här.

Anf. 84 Statsrådet ANITA GRADIN (s):

Herr talman! För det första tycker jag att Inger Schörling skall läsa svaret
ordentligt. Det står faktiskt att hälften av ammunitionspartiet fanns kvar i
Italien, och det är det som har återkommit till Sverige. Det är bara att läsa
innantill.

För det andra var det regeringen som tog initiativ till att granska alla de
licens- och samarbetsavtal som de olika företagen har, i och med tillstånds-
plikten efter den nya lagstiftningen. Det är ju med anledning av regeringens
initiativ i det här sammanhanget som vi började att sätta frågetecken också
beträffande vissa andra saker, nämligen Bofors och ett större parti luftvärns-
ammunition till Italien. Då kunde vi komma underfund med vad som hade
hänt. Men man befarade att en del av ammunitionen hade hamnat i Mellan-
östern. Det är emellertid inte klart att allt som lämnade Italien hamnade i
ett enda land. När det gäller detta kan vi inte bevisa någonting. Det kan
handla om fler saker. Jag kan tillägga att medborgarkommissionen i sin rap-
port tar upp frågan om huruvida ammunitionen var avsedd för någonting an-
nat och konstaterar att ingenting i kommissionens efterforskningar tyder på

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1990/91:49

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

att det hos krigsmaterielinspektionen varit känt att ammunitionen från Sve-
rige var avsedd för vidareförsäljning.

Anf. 85 INGER SCHÖRLING (mp):

Herr talman! Vad är det för mening med alla utredningar och uttalanden
om att vi skall tvätta den s.k. vapenexportbyken om inte alla fakta kommer
fram till dem som utreder? I bl.a. motion i år liksom tidigare år har vi tagit
upp frågan om en avveckling av hela vår vapenexport. Blir inte sanningen
känd för svenska folket kan det inte heller skapas någon opinion beträffande
dessa affärer. En del av dem kommer till allmänhetens kännedom, medan
andra inte gör det.

Anf. 86 Statsrådet ANITA GRADIN (s):

I lerr talman! Jag tycker att behandlingen av den här frågan verkligen har
visat att regeringen har initiativkraft och att regeringen följer upp för att just
städa. Det är det, Inger Schörling, som jag har sysslat med på det här områ-
det sedan jag började arbeta med vapenexportfrågor. Visst har riksdagen
också haft möjligheter, för vid en sammankomst i konstitutionsutskottet den
5 maj 1988 togs frågan upp.

Anf. 87 INGER SCHÖRLING (mp):

1 lerr talman! Men hur kan det komma sig att man inte förrän efter tre år
går ut och talar om precis som det är? Regeringen framför kanske några pro-
påer till KMI och KMI skriver till regeringen. Men svenska folket och riksda-
gen får inte reda på att det har ägt rum vapenexport och att svenska vapen
har hamnat i länder där de absolut inte bör hamna. Tre år är en mycket lång
tid. Anita Gradin måste förstå att tron på regeringens vilja att tvätta vapen-
exportbyken undermineras, då det går så lång tid från det att fakta kommer
fram till dess att allmänheten får veta någonting.

Anf. 88 Statsrådet ANITA GRADIN (s):

Herr talman! Jag vill än en gång framhålla att riksdagen behandlade frå-
gan i konstitutionsutskottet den 5 maj 1988. Därför går det inte att tala om
tre år. När man sysslar med de här frågorna måste man tänka på att tillräck-
ligt mycket allvarligt har hänt, som vi har diskuterat både i konstitutionsut-
skottet och i kammaren. Det måste vara ordning och reda också på det här
området. Men den här saken kan man inte ta fram och påstå att regeringen
inte tar itu med vad den kommer underfund med. Det är just detta, herr
talman, som regeringen har gjort i det här fallet.

Anf. 89 INGER SCHÖRLING (mp):

I lerr talman! Fel fråga - det är klart att om regeringen inte vill informera
svenska folket och om vapenexporten är så svår att över huvud taget kontrol-
lera, är alla frågor som inte anses passa fel frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1990/91:323 om baltiska vapenvägrare som befin-
ner sig i Sverige

Anf. 90 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Gullan Lindblad liar frågat mig om jag avser att verka för att
de baltiska vapenvägrare som finns i Sverige får stanna här, åtminstone för
att avvakta utvecklingen i Baltikum.

Att vägra värnplikt är i sig inte skäl för asyl. Såsom situationen i Baltikum
är i dag bör någon avvisning av baltiska värnpliktsvägrare för närvarande
inte göras. Många av de värnpliktsvägrare som befinner sig i Sverige har
emellertid varit här i över ett år.

Jag avser därför att behandla de enskilda ärendena så att dessa balter får
ett tillfälligt uppehållstillstånd på sex månader, om inga särskilda skäl kan
tala emot i det enskilda fallet. Detta innebär också att de får möjlighet att
arbeta under väntetiden.

Svaret är således ja.

Anf. 91 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Lööw för svaret.

Sedan jag väckte denna fråga har dess värre mycket hänt. Vi vet hur Sov-
jet har våldtagit vårt broderland Litauen. Vi vet inte hur utvecklingen kom-
mer att bli i de övriga baltiska staterna. Det är därför högst tillfredsställande
att invandrarministern har behandlat ärendena på detta sätt.

Jag har också hört statssekreterare Bo Göransson i ett samtal i radion här-
omdagen. Han uttalade då mycket klart att det i detta fall inte handlar om
att söka asyl. Det är här självklart att när våra grannar söker hjälp skall de
få stanna. Den bedömningen gör man för närvarande i Danmark. Är det
också invandrarministerns bedömning? Vi måste verkligen se till att de som
eventuellt kommer hit från de baltiska staterna verkligen får stanna.

Anf. 92 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag tycker att regeringen har gjort klart vad som gäller för
ett grannland, dvs. att man skall vara goda grannar i en katastrofsituation.

Anf. 93 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag tolkar detta som att regeringen kommer att se positivt
på eventuella flyktingar som kan komma hit.

Vi har dess värre ett dåligt förflutet i denna fråga i Sverige. Baltutläm-
ningen 1940 får naturligtvis inte upprepas. Även om vi inte var med på den

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

tiden, är vi på det klara med att den utlämningen inte får upprepas. Dessa
människor måste få stanna och få den hjälp som de behöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1990/91:305 om informationen om de nya skatte-
reglerna

Anf. 94 Statsrådet ERIK ÅSBR1NK (s):

Herr talman! Anita Modin har frågat mig vilka insatser som har gjorts
resp, planeras att genomföras för att från riksskatteverkets sida informera
allmänheten om de nya skattereglerna. Enligt Anita Modin beslutade riks-
dagen i samband med konipletteringspropositionen våren 1990 att tillskjuta
ytterligare 67 milj.kr. för riksskatteverkets informationsinsatser till allmän-
het och företag i samband med skattereformens genomförande.

Inledningsvis vill jag nämna att behovet av tillfälligt resurstillskott i sam-
band med genomförandet av skattereformen inte bara avser informationsin-
satser, utan också anpassning av ADB-stödet för skatteförvaltningen till det
nya regelsystemet, utbildning för skattemyndigheternas personal och omar-
betning av blanketter m.m. I den schablonmässiga kostnadsberäkning som
låg till grund för riksskatteverkets begäran om extra medel bedömdes infor-
mation m.m. svara för ca 25% av medelsbehovet. Av beloppet 67 milj.kr.
har 3 milj.kr. senare förts över till spardelegationen för sparfrämjande åtgär-
der i samband med skattereformen.

Riksskatteverkets uppgift bör i första hand vara att informera om de tek-
niska förändringarna i skattesystemet och då främst inkomstbeskattningen.
Det är också viktigt att berörda grupper av skattebetalare informeras om ny-
heter som kräver förändringar av t.ex. bokföring och redovisningssystem.

Kring halvårsskiftet 1990 informerade riksskatteverket alla momsregistre-
rade om den tillfälliga momshöjningen och olika företagare om att kalen-
derår skall utgöra räkenskapsår. I publikationen RSV-NYTT gavs i juni en
sammanfattning av reformen. Publikationen har ca 1200 externa prenume-
ranter.

Information till hela allmänheten har lämnats i en åttasidig A4-broschyr,
kallad Det nya skattesystemet, som distribuerades till alla hushåll i oktober
1990. Veckan före annonserades i alla landets dagstidningar om broschyren
och att den skulle komma i brevlådan. Linder samma period hade Anslags-
tavlan i TV1 och Kanal 2 samt även TV3 och TV4 inslag om broschyren.
Den har också lästs in på kassett och bl.a. distribuerats till prenumeranter
på ljudkassetter.

I början av november togs en helsidesannons med sammanfattning av re-
formen in i Invandrartidningens samtliga språkversioner. Annonsen var
gjord i samarbete med spardelegationen.

En stor mängd informationsmaterial som är avsett för allmänheten har ta-
gits fram och hålls tillgängligt hos skattemyndigheterna. Särskilda informa-
tionsfoldrar tar upp frågor om uthyrning av näringsfastighet, nya skattereg-

ler för enskild näringsverksamhet, ny kontrolluppgift för inkomståret 1991,
hobbyverksamhet och nytt uppgiftslämnande för näringsidkare från 1992.

En ny MOMS-broschyr har skickats till alla momsregistrerade och infor-
mationsfoldern Traktamenten och andra kostnadsersättningar till samtliga
arbetsgivare. Sedan början av januari finns vidare en 16-sidig A4-broschyr
om försäljning av privatbostad tillgänglig hos skattemyndigheterna.

Ytterligare informationsmaterial som kommer att bli tillgängligt under
den närmaste tiden behandlar bl.a. preliminär B-skatt. Material skickas ut
med B-skattsedlarna i januari i år. En broshyr med särskild information rik-
tad till pensionärer kommer ut i början av året och ett informationsblad om
preliminärskatt på räntor och utdelningar kommer att distribueras till samt-
liga bankkontor. Engelska versioner av broschyren Det nya skattesystemet
och MOMS-broschyren kommer ut under februari.

Vissa ytterligare informationsskrifter som behandlar reavinst planeras.

Utgifterna hittills för informationen uppgår till ca 12 milj.kr., varav hu-
vuddelen är porto och tryckkostnader.

Anf. 95 ANITA MODIN (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är mycket som har hänt hittills. Men min erfarenhet är att människor
anser att de inte har fått tillräckligt med information. Under hösten uttryckte
många en djup oro för sin privatekonomi i samband med skatteomlägg-
ningen. Än värre har det blivit nu när många organisationer, företag och in-
stitutioner lägger på betydligt mer på sina priser än vad själva momspåslaget
motiverar. Finns det möjlighet att snabbt få ut information så att den en-
skilda människan kan bilda sig en uppfattning om huruvida påslaget är rim-
ligt att betala eller om priset har höjts för mycket?

Anf. 96 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Jag delar helt Anita Modins oro över det oskick som före-
kommer på sina håll. Man tar ut stora prishöjningar och påstår felaktigt att
de i sin helhet beror på skattereformen, dvs. att mervärdeskatt införs på ett
vidgat område. Det finns all anledning att påtala att det är felaktigt. Så har
också skett. Jag har själv gått ut med information i denna fråga. Regeringen
har gett statens pris- och konkurrensverk i uppdrag att noga följa utveck-
lingen på området och slå larm om missförhållanden upptäcks. SPK har re-
dan informerat om uppgifter som visar ungefär vilka påslag i olika branscher
och för olika typer av tjänster som är motiverade på grund av basbredd-
ningen av mervärdeskatten.

Skattemyndighetens uppgift är något annorlunda. Skattemyndigheten har
i första hand att informera allmänheten om de nya skattereglerna. Detta har
gjorts, och mera kommer att ske - inte minst i samband med de deklaratio-
ner som skall avlämnas första gången i februari 1992. Det är däremot inte
skatteförvaltningens uppgift att ge mera allmänna råd i hushållsekonomi el-
ler att gripa in i den mån olika företag höjer priserna oskäligt med anledning
av skattereformen. De uppgifterna bör i första hand skötas på annat sätt. Jag
har nämnt några exempel på hur det kan gå till.

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Anf. 97 ANITA MODIN (s):

Herr talman! Det finns naturligtvis en rollfördelning för skattemyndighe-
ten osv. Men det är moraliskt angeläget för människor att kunna hjälpa till
själva. Det är bra att kunna känna att man kan säga ifrån. Det finns en hel
del pengar kvar av det anslagna beloppet, så det kanske går att göra något
ytterligare för att åstadkomma en förstärkning.

Anf. 98 Statsrådet ERIK ÅSBR1NK (s):

Herr talman! Det är riktigt att riksskatteverket kommer att gå ut med yt-
terligare information. Jag kan inte nu mera i detalj förutse vad som återstår.
Men jag kan lova att regeringen och jag skall göra vad som står i vår makt
för att vare sig det sker med hjälp av skatteförvaltningen eller på annat sätt
ytterligare upplysa allmänheten om de priseffekter som kan motiveras av
skattereformen. Det är naturligtvis viktigt att allmänheten har kännedom
om detta och att allmänheten kan hjälpa till med att slå larm om oskäliga
prishöjningar genomförs med en felaktig motivering.

Herr talman! Får jag passa på tillfället att som ett komplement till mitt
frågesvar lämna över en del av det informationsmaterial som har framställts,
broschyrer, annonser och ljud- och bildkassetter från i första hand skatteför-
valtningen men också från spardelegationen, som har varit inblandad i infor-
mationsverksamheten.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1990/91:334 om utredning om riksbankens ställ-
ning

Anf. 99 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Lars Tobisson har frågat mig när den aviserade utredningen
om riksbankens ställning skall tillsättas och om regeringen avser att samråda
med riksdagen om utredningens uppdrag.

Regeringen beslöt vid sitt sammanträde den 18 oktober 1990 att bemyn-
diga mig att tillsätta en utredning med uppdrag att utreda mål och former för
riksbankens verksamhet. Ett samråd hade, som Lars Tobisson påpekar i sin
fråga, ägt rum under våren. Utredningen kommer att tillsättas inom den när-
maste framtiden, så snart personfrågor och organisatoriska frågor har lösts.

Anf. 100 LARS TOBISSON (m):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Först några ord om tidsaspekten. I april förra året förelåg, efter vad vi vet
i riksdagen, ett utkast till direktiv till denna utredning. Direktiven överens-
stämde med en motion med mig som första namn, vilken hade väckts i ja-
nuari samma år. Motionen var på väg att avstyrkas i finansutskottet.

Det framgick i sammanhanget när regeringen tog sitt initiativ att siktet var
inställt på att lägga fram förslag till en grundlagsreform redan nu i höstas.
Utredningen har ännu inte kommit till stånd. Det har gått tre kvarts år sedan

direktiven förelåg, och det är tre månader sedan statsrådet fick sitt bemyndi-
gande.

Jag blir mest överraskad över att statsrådet säger att samråd har ägt rum.
Riksbanken är ett riksdagens organ. Talmannen överlämnade till grupple-
darna i våras utkasten till direktiv. Men de återkallades påföljande dag, och
vi fick aldrig något tillfälle att lämna några synpunkter. Jag har alltså utgått
från att samrådet skulle genomföras. Vi var ju överens med innehållet i di-
rektiven i våras. Det är i och för sig inga problem på den punkten. Men det
borde lika fullt vara en kontakt som slutförs. Jag vet inte om det föreligger
något missförstånd här. Jag hoppas verkligen på det.

Om statsrådet anser att samrådet är slutfört, aktualiserar det sammansätt-
ningen som jag hade tänkt ta upp vid ett kommande tillfälle när vi kan lägga
fram synpunkter på utredningen.

I våras tyckte jag mig kunna godta att det fanns en utredningsman, då det
brådskade att få fram en grundlagsändring till hösten. Men nu är det inte
lika brått. Då menar jag att det är rimligt att det tillsätts en parlamentarisk
utredning där de partier som är företrädda i riksbanksfullmäktige också finns
med. Det är ju ett riksdagens organ som regeringen egentligen inte kan för-
foga över på utredningsstadiet.

Anf. 101 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Det är riktigt att det fanns ett utkast till utredningsdirektiv i
våras. Som alla har kunnat konstatera har denna utredning ännu inte till-
satts. Skälet till tidsutdräkten är att vi har behövt ytterligare tid på oss för att
fundera på direktivens utformning. Det har också hänt väsentliga saker på
området på den relativt korta tid som har förflutit sedan i våras. Jag tänker
framför allt på den fortsatta utvecklingen inom EG och arbetet med att
skapa en ekonomisk och monetär union och i samband med det att skapa en
s.k. europeisk centralbank.

Med hänsyn till vad som har sagts på senare tid om Sveriges framtida rela-
tioner med EG, där ett medlemskap har ryckt fram som en högst sannolik
utveckling framöver, kommer den utvecklingen mera direkt att påverka oss
under de närmaste åren. Det finns anledning att lyfta fram den aspekten star-
kare än vad som skedde i utkasten till direktiv i våras.

I och med att vi inte drog i gång ett arbete i våras, är det som Lars Tobisson
påpekar omöjligt att få till stånd ett första beslut i en grundlagsfråga under
denna mandatperiod. Det hade nog varit mycket svårt även om det ur-
sprungliga tidsschemat hade hållit. Det gör i sin tur att vi av den anledningen
inte har någon större brådska. 1 den mån det blir grundlagsändringar - det
är mycket möjligt att så blir fallet - är det inte förrän efter valet 1994 som
det andra och definitiva beslutet kan fattas. Det första beslutet om ett sådant
tidsschema bör - om jag minns rätt - fattas senast i november 1993. Vi har
alltså ganska gott om tid. Men jag kan försäkra att vi mycket snart kommer
att tillsätta denna utredning.

Anf. 102 LARS TOBISSON (m):

Herr talman! Detta gör mig orolig. Statsrådet besvarade inte min fråga om
det s.k. samrådet. Jag har med mig de direktiv vi fick med följebrevet från

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

riksdagsdirektören förra våren: ”Statsrådet Åsbrink har tagit kontakt med
talmannen för att diskutera formerna för tillsättande av en utredning om
riksbanken och innehållet i direktiv för utredningen---Synpunkter emot-

ses senast den 27 april.” Det brevet var daterat den 25 april och tillställdes
mig som gruppledare.

Den 26 april fick vi ett brev från samme riksdagsdirektör: ”Sedan jag fått
meddelande om att de utdelade direktiven inte längre är aktuella saknas an-
ledning för er att besvara min tidigare skrivelse.” Man kan därefter då inte
säga att samråd har ägt rum och att allt är frid och fröjd vad beträffar riksda-
gens inkoppling. Tvärtom! Vi har inte givits tillfälle att lägga fram synpunk-
ter på direktiven. För min del tror jag att det är okej. Jag tror inte heller att
det är några problem med att ta med EG-aspekterna. Men jag hade tänkt att
lägga fram synpunkter på sammansättningen. Vad tänker sig statsrådet där?
Det finns ingen anledning att av brådskande skäl ha bara en utredningsman
utan parlamentarisk förankring.

Anf. 103 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Normalt är inte gången sådan att regeringen samråder med
riksdagen och oppositionspartierna om utseendet på de direktiv som ligger
till grund för utredningar och inte heller hur en kommitté skall vara samman-
satt.

Det är inte minst i det här fallet fritt fram både för Lars Tobisson från mo-
deraterna och för andra partier att ge synpunkter då det i ett tidigare skede
har delats ut ett utkast till direktiv. Synpunkter har också framförts, senast
här i kammaren.

När det gäller sammansättningen av kommittén kan jag försäkra att det
kommer att skapas goda möjligheter för oppositionspartierna att påverka ut-
redningsarbetet under resans gång. Det är självklart att en utredning måste
stå i kontakt med riksdagen och riksdagens partier.

Anf. 104 LARS TOBISSON (m):

Herr talman! Det må vara att det inte hör till vanligheterna att opposi-
tionspartierna och riksdagen i förväg granskar direktiven. Men det här är
inte ett vanligt ärende. Riksbanken är ett riksdagens verk. Egentligen kan
man hävda att det är riksdagen som skall svara för utformningen av direktiv
och hanteringen av dem.

Nu finns det en praxis sedan gammalt att det trots det formella förhållan-
det åligger regeringen att tillsätta utredningar osv. Men jag hävdar att ett
samråd inte har skett. Och jag tycker att statsrådet borde kunna instämma,
när jag återger vad som har sagts till oss. Vi har fått tillfälle att lägga syn-
punkter på direktiven. Jag har förberett mig på att göra så, men jag har se-
dan fått beskedet att det inte är någon idé då det hela inte är aktuellt och
direktiven är återkallade.

Dessutom kommer vi till frågan om utredningens sammansättning. Jag var
själv ledamot av statsskuldspolitiska kommittén, som var den förra kom-
mitté som sysslade med riksbanken. Det var en parlamentariskt sammansatt
utredning. På statsrådet låter det som att så inte skall bli fallet nu. Jag tror

att det är fel att hantera frågan på detta sätt när ärendet gäller ett av riksda-
gens verk.

Anf. 105 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Jag tycker kanske inte att Lars Tobisson skall överbetona
de formella aspekterna på hanteringen av denna fråga. Faktum kvarstår att
riksdagen och oppositionspartierna har haft möjlighet att ta del av ett tidi-
gare utkast till direktiv. Man har haft möjlighet att ge synpunkter, vilket
också har skett både här i riksdagen, i massmedia och på annat sätt.

Det har med önskvärd tydlighet framgått vad både moderaterna och vissa
andra partier har för åsikter i den här frågan. Jag tycker inte att ni kan säga
att era möjligheter att påverka denna process har varit dåliga.

Om jag minns rätt, förekom inte något motsvarande förfarande när direk-
tiven utarbetades och fastställdes för den statsskuldspolitiska kommittén.

Anf. 106 LARS TOBISSON (m):

Herr talman! Jag kan ge statsrådet rätt i att så inte skedde. Därför var det
ett mycket bra initiativ av statsrådet att vända sig till riksdagen med detta
utkast till direktiv. Det var rätt sätt att hantera frågan. Det gjorde mig så
vänligt stämd, att jag tyckte att man kunde godta detta med utredningsman,
i synnerhet som det var en sådan brådska. Men jag tycker faktiskt att statsrå-
det kan erkänna att det är fel när han säger att samråd har ägt rum. Jag har
ett papper i min hand, där riksdagsdirektören har skrivit: ”Sedan jag fått
meddelande om att de utdelade direktiven inte längre är aktuella saknas an-
ledning för er att besvara min tidigare skrivelse.”

Jag hoppas att statsrådet vet vad jag och det parti jag representerar anser
i den här frågan. Det har framgått i andra sammanhang, men så som detta
har utspelats har vi inte fått tillfälle att samråda om direktiven.

Som sagt, när det nu inte är så bråttom finns det anledning att redan från
början förankra denna fråga, som kan vara känslig för de partier som finns
representerade i riksbanksfullmäktige.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1990/91:306 om hjälp med livsmedel till de baltiska
staterna

Anf. 107 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Hugo Andersson har frågat mig om jag avser ta något initia-
tiv för att sända svenska livsmedel till de baltiska republikerna.

Sedan frågan ställdes har läget i de baltiska republikerna förändrats avse-
värt. Under den gångna helgen har sovjetiska trupper gått in i Litauens hu-
vudstad Vilnius, med blodsutgjutelse som följd. Även i Lettland och Estland
är läget spänt. Jag behöver inte upprepa statsministerns klara fördömande
av det sovjetiska handlandet.

Vad gäller biståndsinsatser till de baltiska republikerna finns beredskap
för snabba, humanitära insatser om behov skulle uppstå. Regeringen har lö-

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

pande kontakt med Svenska röda korset, som är berett att agera i samarbete
med Finska röda korset. Medel härför kommer i så fall att ställas till Röda
korsets förfogande.

Så till det som frågan avsåg, nämligen livsmedelshjälp. Under senhösten
kom oroande rapporter om försörjningsproblem i Sovjetunionen. Det står
klart att de brister i försörjningssystemet som föreligger snarare beror på dis-
tributionsproblem och på den kris den centralplanerade ekonomin står inför
än på reell livsmedelsbrist. Utvecklingen under den senaste tiden har för-
stärkt detta intryck.

Jag har tidigare i kammaren poängterat att regeringen uppmärksamt följer
försörjningsläget i Sovjetunionen. Vi har beredskap för humanitära insatser.
Flera enskilda organisationer har inlett ett stöd till särskilt utsatta grupper.
Sådana insatser utgör ett viktigt bidrag till det stöd vi ger till folken i Balti-
kum.

Anf. 108 HUGO ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag får tacka för svaret på min fråga. Som ministern påpe-
kade är detta ett distributionsproblem snarare än en reell livsmedelsbrist.
Det är möjligt, men det kan jag inte bedöma. Men vad det beror på är föga
tröst för de människor som inte kan få tag i mat. De kan konstatera att det
är tomt på hyllorna i affärerna.

Till detta måste den fasta befolkningen i dessa länder se till att också de
trupper som är stationerade i Baltikum får livsmedel. Enligt uppgifter är
detta ett av de tvisteämnen som man i Lettland i dag förhandlar om.

Andra länder har levererat livsmedel till andra delar av Sovjetunionen.
Jag vill då fråga: Vilka ytterligare kriterier måste uppfyllas, enligt regeringen
i Sverige, för att vi skall agera och lämna livsmedelsbistånd?

Anf. 109 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Den här frågan har två aspekter. Den första är att det rör sig
om katastrofbistånd när människor lider av svält eller undernäring. Om jag
ser till försörjningssituationen generellt i Sovjetunionen, liksom i de baltiska
republikerna, går den inte att jämföra med hur katastrofbistånd brukar han-
teras när det gäller andra delar av världen. Sovjetunionen befinner sig alltså
i en relativt sett bättre situation. Om situationen ytterligare skulle förvärras
kan det ändå bli fråga om att använda katastrofhjälp.

Den andra aspekten är att vi har diskuterat med de baltiska republikerna
om att lämna bidrag till deras allmänna utveckling. Vad gäller vårt bistånd
till Östeuropa har man prioriterat direkta utvecklingsinsatser före livsme-
delshjälp.

Anf. 110 HUGO ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag håller med om att det är mycket viktigt, vilket också på-
pekas i svaret, att organisationerna i Sverige har möjlighet att få stöd för att
ta kontakt med människor i Baltikum och inleda ett samarbete.

Min fråga föranleddes av de många artiklar som fanns i massmedia under
senhösten, där de tomma hyllorna i affärerna visades. Då faller det sig natur-
ligt att vi från svensk sida undersöker om vi inte skulle kunna hjälpa till.

Som jag påpekade i min fråga är det ungefär 40 mil fågelvägen härifrån
och till Baltikum. Detta avstånd är inte längre än att man skulle kunna klara
t.o.m. färskvaruförsörjningen, vilket ju inte kommer i fråga när det gäller
katastrofbistånd till andra länder.

Men om jag skall tolka ministerns svar rätt, måste det tydligen till större
problem än vad som för närvarande är för handen för att vi från svensk sida
skall ställa upp med livsmedelsbistånd. Det är beklagligt, tycker jag. Livsme-
delsbistånd skulle i dag vara till stor nytta för Baltikum.

Anf. 111 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! När vi lämnar katastrofbistånd utgår vi ifrån katastrofens
omfattning. Läget i Sovjetunionen, inkl. Baltikum, är besvärligt - jag avser
då livsmedelssituationen och lämnar dagens och gårdagens händelser utan-
för. Om man sätter denna situation i relation till andra katastrofsituationer i
världen, är läget i Sovjetunionen dock inte fullt lika allvarligt. Här måste
man göra en prioritering.

Vi har gett löfte till enskilda organisationer om fraktbidrag när dessa vill
sända livsmedelshjälp. En viss sådan livsmedelshjälp har också lämnats av
svenska enskilda organisationer.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1990/91:315 om ökat stöd till de baltiska
republikerna

Anf. 112 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig om regeringen är beredd att
utöka biståndet till de baltiska republikerna, bl.a. för att bygga upp ny kapa-
citet för produktion av trycksaker.

Den gångna helgens händelser i Baltikum har skakat oss alla. Våld kan
aldrig accepteras. Genom att tillgripa vapenmakt mot obeväpnade civila
upptrappades ett redan tidigare allvarligt läge. Det berör också Pär Gran-
stedts fråga, nämligen möjligheterna för den baltiska pressen att arbeta fritt.

Oron över utvecklingen har fördjupats. De baltiska republikerna behöver
vårt stöd och skall få det. Ett betydande samarbete är redan i färd att genom-
föras inom ramen för miljardprogrammet för Östeuropa. Jag vill särskilt
nämna experthjälp på miljöområdet till stöd för planering av vattenrenings-
verk samt det svenska initiativet till djupgående studier av de baltiska repu-
blikernas ekonomier.

Jag vill här till Pär Granstedt överlämna en aktuell förteckning av vad som
pågår.

Vad gäller insatser för att bygga upp en tryckeri- och redaktionskapacitet
i de tre republikerna finns redan en begäran från republiken Estland. Ett
projekt med denna inriktning förbereds för närvarande genom A-pressen
och Arbetarrörelsens Internationella Centrum. En ansökan har inlämnats
till SIDA och BITS.

Jag kan försäkra att regeringen fortsätter - både på detta område och

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Svar på frågor

andra - att ge sitt aktiva stöd till de baltiska republikernas ekonomiska och
politiska utveckling.

Anf. 113 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga och för den lista som jag
kommer att få ta del av. Den skall bli intressant att studera, eftersom jag
redan tidigare har följt denna fråga en hel del.

Jag har i andra sammanhang framfört min uppfattning i denna fråga. Jag
anser att vi inte visar den generositet mot de baltiska staterna i deras utveck-
lingssträvanden som vi borde visa. Men det är inte riktigt detta som är ämnet
för denna fråga. Vad jag nu åsyftar är snarast ett slags katastrofbistånd,
fastän det här inte handlar om livsmedel som under föregående frågedebatt
utan om resurser för den fria opinionsbildningen.

Sovjetarméns ingripande i Baltikum, och framför allt i Litauen och Lett-
land, har hårt drabbat möjligheterna till en fri opinionsbildning i dessa län-
der. Det finns där ett behov av ett omedelbart stöd, inte några långsiktiga
projekt som förbereds och prövas i vanlig demokratisk tågordning. Sverige
skulle i princip kunna ingripa inom de närmaste dagarna och ställa resurser
till förfogande. Det borde i varje fall i Lettland fortfarande vara möjligt att
i samråd med de lettiska myndigheterna se till att man där får tryckeriresur-
ser och liknande som nu kan behövas när Pressens hus är ockuperat. I Li-
tauen kan detta möjligen vara svårare; det kan jag inte bedöma. Det skulle
vara intressant att få höra om det tagits några sådana kontakter från den
svenska regeringens sida.

Denna situation reser också ett annat behov, nämligen att snabbt komma
i gång med radiosändningar på de baltiska språken. Vi vet ju att man har
tystat den oberoende radion i Litauen, och risken finns att samma öde drab-
bar de övriga baltiska staterna. Också här borde man med svenska bistånds-
resurser kunna se till att det kommer i gång radiosändningar som kan upp-
rätthålla det fria ordet.

Anf. 114 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Självfallet innebär den nu rådande situationen att det behövs
mycket stöd. Men det är samtidigt inte så helt lätt att veta vad man skall
göra. Regeringen har just nu tillfälle att samtala om detta med de många
politiker från de baltiska republikerna som nu finns i Stockholm. Jag vet att
framför allt utrikesministern också har gjort detta, inte minst vad beträffar
möjligheten att fortsätta radiosändningar. Jag hoppas att dessa samtal och
våra möjligheter i detta sammanhang också skall leda till ett resultat.

Anf. 115 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Detta lät något bättre. Det tyder på att det faktiskt förekom-
mer diskussioner mellan den svenska regeringen och företrädare för de legi-
tima baltiska regeringarna om vilket konkret bistånd Sverige kan ge. Det är
kanske litet synd att biståndsministern när hon nu skall svara på min fråga
om just detta inte riktigt vet vilka diskussioner som har förts och om de har
förts i konkreta termer, och ännu mindre vad de kan tänkas leda till.

Jag vill uttrycka min förhoppning att dessa samtal genomförs någorlunda

snabbt, och framför allt att de leder till snara åtgärder från den svenska rege-
ringens sida så att vi verkligen kommer i gång med stödet till den fria opi-
nionsbildningen i de baltiska republikerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Finansutskottets betänkande 1990/91 :FiU12

Utrikesutskottets betänkanden 1990/91 :UU5, UU9 och UU10
Näringsutskottets betänkande 1990/91:NU20

Bostadsutskottets betänkande 1990/91 :BoU8

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

17 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Motionerna

med anledning av prop. 1990/91:60 Offentlighet, integritet och ADB
1990/91 :K18 av Bengt Kindbom m.fl. (c)

1990/91:K19 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

1990/91:K20 av Birgit Friggebo m.fl. (fp)

1990/91:K21 av Bo Hammar m.fl. (v)

18 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 11 januari

1990/91:124 av Nic Grönvall (m) till statsrådet Anita Gradin om GATT-för-
handlingarna:

Misslyckandet att i Bryssel under december 1990 nå en framgångsrik för-
handlingsuppgörelse i Uruguay-rundan av GATT-förhandlingarna är
mycket allvarligt. Konsekvenserna kan bli att utvecklingen mot en global
handelsregim avbrytes. Risker finns nu att världens stora handelsblock väl-
jer att söka handelspolitiska arrangemang i bilaterala och regionala folk-
rättsliga avtal.

Världen skakas av en makroekonomisk finansiell kris, som sannolikt är
långt djupare än den politiska debatten i dag accepterar. Det är i den situa-
tionen alldeles oacceptabelt och tillika mycket farligt för den fortsatta eko-
nomiska utvecklingen i världen att avbryta ansträngningarna att underlätta
en världsomfattande verklig frihandel, som omfattar alla handelns områden.

Den globala frihandeln är den främsta styrkan för utvecklandet av länder.

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Många utvecklingsländer lider av en omfattande skuldsättning, vilket i sin
tur utgör en farlig försvagning av de utvecklade ländernas banksystem. Ing-
enting borde i den situationen hejda en utveckling mot en global frihandel
som skulle väsentligt stärka utvecklingsländerna.

Under Uruguay-rundan har för första gången medlemsländerna åtagit sig
att försöka utveckla en fullständig tillämpning av GATT-jurisdiktionen även
inom handeln med jordbruks- och livsmedelsprodukter. De jordbruksregle-
ringar, subsidiesystem, gränsskydd och exportstödssystem som utvecklats
inom olika delar av vår värld har alldeles snedvridit marknadernas funktion.
En överproduktion inom vissa regioner av livsmedel, med stark internatio-
nell prispress som följd, har utvecklats ur dessa farliga subsidiesystem.

Det måste kanske uppfattas som naturligt för länder där jordbruket allt-
jämt utgör en väsentlig del av landets kultur och profil att politiska ingrepp
i jordbrukspolitiken ses med stor skepsis.

Sammanbrottet i Brysselförhandlingarna var en direkt följd av motsätt-
ningarna inom jordbrukspolitiken mellan USA och EG. Den s.k. Cairns-
gruppen gjorde gemensam sak i vad avser utspel med USA.

I den debatt som följt på sammanbrottet i Brysselförhandlingarna har EG
utpekats såsom ansvarig för att motsättningarna inte kunde överbryggas.

Sverige intog före Brysselförhandlingarna en ställning som i stor utsträck-
ning överensstämde med EGs hållning. Sverige bör därför nu kunna bidraga
till att stärka EGs ställning i den jordbrukspolitiska frågan i GATT-förhand-
lingarna genom att uttala ett stöd för EGs hållning kanske i förening med ett
uttalande om att en alleuropeisk jordbrukspolitik borde formuleras. Om så
kunde ske skulle möjligen balanspunkten emellan å ena sidan EG och å
andra sidan USA/Cairns förändras så att nya förhandlingar även i jordbruks-
området skulle kunna starta.

Med hänvisning till det som nu anförts vill jag fråga utrikeshandelsminis-
tern följande:

Vilka åtgärder avser den svenska regeringen vidta för att verka för att för-
handlingarna inom Uruguay-rundan snarast kan återupptas?

Är den svenska regeringen beredd att företa något utspel inom jordbruks-
politikens område för att därmed underlätta att nya förutsättningar för för-
handlingarna inom GATT skapas?

1990/91:125 av Karin Israelsson (c) till socialministern om samordning av
sjukvård och sjukförsäkring:

Kravet på en samordning av sjukvård och sjukförsäkring är något som
centerpartiet under ett antal år fört fram. För att få till stånd en bättre hus-
hållning av resurserna krävs ett nytänkande. Det är angeläget att nya model-
ler för finansiering prövas, där man bl.a. inför ett totalt kostnadsansvar. För-
sök pågår inom flera landsting med att skilja ansvaret för produktion och
finansiering åt. Avsikten är, som framgår av socialministern i socialdeparte-
mentets budget, att lägga fram en proposition i ämnet under våren 1991. Nu
finns ingen sådan proposition medtagen och det kan kanske tyda på att avsik-
ten har blivit endast ett löfte.

Finansutskottet har med anledning av regeringens skrivelse 1990/91:50 om

åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga
utgifterna framhållit att det är regeringens avsikt att under våren 1991 föreslå
en försöksverksamhet inom sjukvården som omfattar en samordning av
sjukvårdens och sjukförsäkringens finansiella resurser.

De många regelsystemen på socialförsäkringsområdet för med sig en rad
olika negativa effekter. De långa handläggningstiderna bl.a. vid bedömning
av arbetsskada hindrar rehabilitering och ger upphov till onödigt stor admi-
nistration. Det finns stora vinster att hämta i en smidigare och mindre byrå-
kratisk handläggning, något som kan åstadkommas genom en samordning
av arbetsskade- och sjukförsäkringen.

Socialförsäkringsutskottet skriver i sitt betänkande (1989/90: SfU 15) att
man utgår från att överväganden inom regeringskansliet när det gäller dessa
frågor även kommer att göras beträffande samordningen mellan sjukförsäk-
ringen och arbetsskadeförsäkringen.

Mina frågor till socialministern är följande.

1. När är en proposition att vänta vad gäller samordning av sjukvårdens och
sjukförsäkringens finansiering?

2. När tänker regeringen vidta åtgärder för att genomföra en samordning av
arbetsskade- och sjukförsäkringen?

1990/91:126 av Lars Leijonborg (fp) till civilministern om brister i statsför-
valtningens medelshantering:

Till riksrevisionsverkets uppgifter hör att granska boksluten i ca 350 stat-
liga myndigheter. De senaste åren har en växande andel av revisionsberättel-
serna varit det verket kallar ”orena”. Med uttrycket avses att granskningen
resulterat i så grava anmärkningar att RRV bedömt det nödvändigt att på-
tala förhållandet i revisionsberättelsen. Granskningen av budgetåret 1989/90
har nyligen avslutats. I inte mindre än 60 fall har oren revisionsberättelse
avgivits. Det är en ökning från de 55, som året innan bedömdes vara en all-
varlig nivå. Det tyder på att de problem i statsverkets ekonomi- och bokför-
ingsrutiner som jag påtalade i en fråga till civilministern i maj 1989 förvärrats
ytterligare.

Följande myndigheter har fått oren revisionsberättelse båda eller något av
de senaste två åren:

.Justitiedepartementet
Kriminalvårdsstyrelsen
Allmänna advokatbyråerna

Utrikesdepartementet

SIDA

Styrelsen för u-landsutbildning

Försvarsdepartementet

Flygtekniska försöksanstalten

Försvarets materielverk

ÖB

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Chefen för armén

Chefen för flygvapnet

Chefen för marinen

Socialdepartementet

Socialstyrelsen

Riksförsäkringsverket

Samtliga 26 försäkringskassor

Statens bakteriologiska laboratorium

Kommunikationsdepartementet
SMHI

Statens telenämnd

Finansdepartementet

Byggnadsstyrelsen

Utbildningsdepartementet

Karolinska Institutet

Stockholms universitet

Universitetet i Linköping

Lunds universitet

Uppsala universitet

Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm

Högskolan i Luleå

Högskolan i Skövde

Chalmers tekniska högskola

Göteborgs universitet

Högskolan i Eskilstuna/Västerås

Arkitektmuseum

Statens konstmuseer

Sveriges Tekniska museum

Riksantikvarieämbetet

Jordbruksdepartementet

Skogsstyrelsen

Sveriges lantbruksuniversitet

Industridepartementet

Affärsverket FFV

Statens vattenfallsverk

Civildepartementet

Statens arbetsgivarverk
Domänverket

Patent- och registreringsverket

Statens löne- och pensionsverk

Rikspolisstyrelsen

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsstyrelsen

AMU-styrelsen

Bostadsdepartementet

Boverket

Lantmäteriverket

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Miljödepartementet

Statens naturvårdsverk

Statens energiverk

Det förtjänar att påpekas att samtliga departement finns med på listan.

Utöver de angivna myndigheterna har ett femtontal ytterligare fått mer
eller mindre graverande påpekanden i granskningspromemotior.

En oren revisionsberättelse skrivs alltså när revisorerna från RRV - eller
en av verket anlitad revisionsbyrå - upptäcker så allvarliga brister i bokfö-
ring eller ekonomiska rutiner, att det inte är förenligt med deras yrkesetik
att nöja sig med muntliga kommentarer eller synpunkter i en särskild PM.

Så här sa avdelningschef Iwan Wahlgren vid RRV i Dagens Industri den
26 maj 1989:

”Det handlar om mycket grava missförhållanden när vi påtalar dem i revi-
sionsberättelsen. Det naturliga är ju att man under revisionens gång påtalar
brister i interna diskussioner och promemorior. När det inte hjälper tvingas
vi ta upp det i revisionsberättelsen.”

Begreppet ”ansvarsfrihet” används inte i statlig förvaltning. Men i många
fall är en oren revisionsberättelse att jämföra med en revisionsberättelse i ett
privat bolag där revisorerna avstyrker ansvarsfrihet.

1. Vad RRV:s kritik handlar om i sammanfattning

Den revision som här behandlas kallas inom statsförvaltningen för redo-
visningsrevision. Det handlar alltså, enkelt uttryckt, om den siffergransk-
ning som i dagligt tal förknippas med begreppet revision. RRV bedriver
också s.k. förvaltningsrevision, som syftar till att utröna om uppsatta verk-
samhetsmål har nåtts, om möjligheter till effektiviseringar har tagits till vara
etc.

I det följande redogörs för ett antal av de anmärkningar som RRV fram-
fört de senaste två åren. Jag har sammanfört synpunkterna i fyra kategorier:

1. Regelöverträdelser för att tillföra den egna myndigheten extra resurser
eller den egna personalen skattefria förmåner.

2. Oskicklighet eller slarv i medelsförvaltningen som förorsakar statsverket
extra kostnader.

3. Medvetna eller omedvetna brister i redovisningen som gör det svårt för
statsmakterna att få en korrekt bild av det ekonomiska läget för en viss
verksamhet.

4. Misstanke om brott eller oetiskt uppträdande.

Den sista kategorin är av något annorlunda karaktär än de tre första. Om

4 Riksdagens protokoll 1990/91:49

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

misstanke om brott uppkommer under en revision, lämnas ärendet för polis-
utredning. I vissa fall har RRV fått särskilda uppdrag att utreda om oegent-
ligheter eller oetiskt uppträdande förekommit. Sådana händelser föranleder
i sig inte oren revisionsberättelse. Emellertid föreligger uppenbarligen ett
visst samband mellan brister i redovisningen och möjligheten att upptäcka
eventuella oegentligheter. Jag har under denna punkt därför dels refererat
några fall där brottsmisstanke förelegat, dels redogjort för uttalanden i några
orena revisionsberättelser av särskilt intresse i det perspektivet.

a) Regelöverträdelser för att tillföra den egna myndigheten extra resurser eller
den egna personalen skattefria förmåner

Myndighetsledningarna är mycket uppfinningsrika när det gäller att skaffa
extra pengar till verksamheten, vid sidan av det ordiniarie budgetarbetet.

Kriminalvårdsstyrelsen kan tas som exempel. På fängelserna finns ett an-
tal telefonautomater som används av internerna. När telefonräkningarna för
dessa telefoner betalats återstod 8,5 milj kr i överskott. Reglerna säger att
inkomster av det slaget ska gottskrivas statens inkomsttitel. Så skedde emel-
lertid inte. Kriminalvårdsstyrelsen reserverade pengarna i sin balansräkning
för kommande behov.

Ett antal myndigheter överskrider varje år sina reservationsanslag utan att
ha inhämtat bemyndigande. I vissa fall handlar det om procentuellt stora
överskridanden. Förfarandet strider mot gällande regler. Det är i praktiken
svårt att återkräva dessa belopp. Det är ovanligt att myndigheterna ett kom-
mande budgetår "straffas” för överskridanden genom motsvarande neddrag-
ningar. Att strunta i beslut från regering och riksdag är alltså för en myndig-
het ett ganska riskfritt sätt att skaffa sig de resurser som en hård budgetpro-
cess tagit ifrån den. RRV söker upptäcka den typen av överskridanden, även
om myndigheterna gör sitt bästa för att dölja dem. Anmäkningar riktas på
den här punkten bl.a. mot SIDA, statens löne- och pensionsverk, statens na-
turvårdsverk och statens energiverk.

Flera anmärkningar i de nu aktuella berättelserna gäller ett förfaringssätt
som utvecklats vid vissa högskolor. I lögskolorna har rekvirerat medel från
statens checkräkningskredit och satt in dem på räntebärande konton. Karo-
linska institutet är ett exempel. Revisorerna skriver: "Kl har under året till-
godogjort sig räntevinster på cirka 11 miljoner kronor genom orättmätigt ut-
nyttjande av statsverkets checkräckning.” Tanken från högskolornas pen-
ningförvaltare har alltså varit att enheterna skulle kunna disponera ränte-
vinsten. Men ur hela statsförvaltningens synvinkel är pengarna naturligtvis
inte gratis under den tid de disponeras av högskolorna. Staten betalar ränta
för dem, eller går miste om ränteintäkter. 1 praktiken innebär förfaringssät-
tet alltså att en högskola skaffar sig pengar från andra statliga verksamheter
utan att överföringen prövats i någon budgetprocess.

Ett växande antal anmärkningar gäller myndigheter med ”biandfinansie-
ring”. Det blir allt vanligare att myndigheterna - ofta för att mildra effek-
terna av hårda sparkrav - ges rätt att finansiera en del av sin verksamhet
med avgifter eller försäljning på den öppna marknaden. Systemet ger dock
upphov till stora redovisningsproblem. Frestelsen blir ofta övermäktig att
låta den ordinarie, skattefinansierade verksamheten subventionera den kon-
kurrensutsatta. Även på denna punkt syndar många högskolor. Det är

mycket oklart om den växande externa verksamheten bär sina kostnader.
Också SBL, statens bakteriologiska laboratorium, får kritik för hopbland-
ning av uppdragsverksamhet och myndighetsutövning. Statens telenämnd är
en helt ny myndighet som börjar sin bana med en oren revisionsberättelse
för att avgifter och anslagsmedel behandlats felaktigt i redovisningen. Ännu
ett exempel är Sandö U-centrum, som inte kunnat sälja utbildningar i den
utsträckning som man hoppats, men trots detta behållit personal som an-
ställts för att klara en omfattande uppdragsverksamhet.

SCB, Statistiska centralbyrån redovisar ett underskott i sin uppdragsverk-
samhet på 4,9 milj kr. När det täcks med skattemedel innebär det att skatte-
betalarna subventionerar SCB:s kunder med samma belopp. Om något av
de privata företag som konkurrerar med SCB, t.ex. när det gäller opinions-
undersökningar, hade gått med samma förlust hade det självfallet inte an-
setts vara ett problem som skattebetalarna skulle lösa åt företaget.

Men det största problemet är inte förlusten utan att det säkert varit möjligt
för SCB:s ledning att dölja den eller göra den ännu större genom andra kal-
kylmetoder. Bristerna i kalkylmetoderna gäller en rad myndigheter, men
SCB kan användas som exempel. RRV skriver: ”Merparten av de kalkyler
som RRV tagit del av har varit övergripande och summariska. I några fall
har ingen kalkyl erhållits. Sammantaget tyder detta på brister i kalkylerings-
fasen och dess dokumentation.”

Om SMHI, statens metereologiska och hydrologiska institut och dess för-
delning mellan anslags- och uppdragsfinansierad verksamhet skriver reviso-
rerna: ”Något underlag i form av faktiska lönekostnader inom respektive
verksamhet under 1989/90 har ej presenterats”.

Den pågående förnyelsen av den offentliga sektorn ger i sig upphov till
vissa problem, anser RRV. Resultat- eller bonusinslag i lönen är ett exem-
pel. På ett av regementena i Eksjö får de anställda välja presenter om vissa
rationaliseringsvinster uppstår. RRV menar att det dels är oklart hur den
uppgivna rationaliseringsvinsten har räknats fram, dels att presenterna
måste anses som skattepliktig löneförmån. Vid förfrågan uppgav myndighe-
ten att presenterna (ståltermosar, armbandsur, stövlar m.m.) hade ”lånats
ut” till personalen. Revisorerna tillfrågade även personalen: ”Alla de ur per-
sonalen som tillfrågades under revisionen uppfattade att de erhållit materie-
len som gåva”. Det andra regementet har ett liknande system, men där får
personalen välja mellan rakapparat, resväska och idrottsutrustning. Värdet
av gåvorna har inte funnits på kontrolluppgifter till personalen. Två tillfrå-
gade lokala skattemyndigheter har bedömt gåvorna som skattepliktiga.
Skogsstyrelsen får också kritik för sitt bonuslönesystem.

b) Oskicklighet och slarv i medelsförvaltningen som förorsakar statsverket
extra kostnader

Statens energiverk får allvarlig kritik. RRV skriver att ”internkontrollen
på ekonomibyrån helt tycks ha upphört under budgetåret.” RRV stickprovs-
granskade 20 inkomstverifikationer. Resultatet: ”1 två fall hade ntomsredo-
visningen (ca 200 tkr) glömts bort. Allvarligt är att postgiroinbetalningar på
ibland miljonbelopp blir liggande på A-byrån upp till en månad innan de
gottskrivs energiverkets postgiro. En av verket utställd faktura på 1,3 milj

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

kr betalades efter en påminnelse 130 dagar för sent. Dessa två exempel har
gett staten ränteförluster på ca 65.000 kr!”

RRV kritiserar flera myndigheter för s.k. enmansgranskning, dvs att
tjänstemän har rätt att ensamma besluta om och betala ut stora belopp. Det
ökar riskerna för både brott och misstag. En anställd vid en länsbostads-
nämnd betaide ut ett räntebidrag som var 132.149 kr högt. När revisionen
upptäckte misstaget ansågs det att mottagaren varit i god tro och att beloppet
därför inte kunde återkrävas. Vid den granskning av sex länsbostadsnämn-
der där detta fall upptäcktes påträffades också flera andra allvarliga misstag.

c) Medvetna eller omedvetna brister i redovisningen som gör det svårt för
statsmakterna att få en korrekt bild av en viss verksamhets ekonomiska läge.

Även här kan exemplet hämtas från Statens energiverk. Revisorerna skri-
ver: ”Ekonomiska verksamhetsredovisningen visade kostnader på 890 milj
kr istället för 928 milj kr. Av 27 bokslutsbilagor innehöll 15 bilagor felaktiga
sifferuppgifter. De felaktiga beloppen varierade från 400-500 miljoner kro-
nor ner till ören.” Och vidare: ”2. Balansposten 'Beredskapslager’ visar 389
mil j kr för lågt belopp. Not 9 har kompletterats. 3. Som resultat av ovanstå-
ende visar balansposten 'Statskapital’ följaktligen motsvarande belopp för
lågt.”

I förra årets granskning av Boverket skrev revisorerna: ”Energibidragsan-
slaget B 17 har i anslagsredovisningen för 1988/89 redovisats med närmare
91 milj kr för mycket”.

Boverket får i år ren revisionsberättelse för första gången på tio år. Men
det har kunnat ske genom att revisorerna accepterat att en rad frågetecken
från tidigare år, motsvarande belopp i storleksordningen en miljard kronor,
aldrig kommer att kunna rätas ut. Exemplet understrycker vilka väldiga be-
lopp RRV:s anmärkningar berör.

Revisorerna skriver om SMIII: ”Pågående investeringar uppgående till
miljonbelopp i balansräkningar har inte specificerats eller utretts av institu-
tet. RRV har därför inte kunnat verifiera att redovisat resultat och ställning
per 1990-06-30 är rättvisande.”

Byggnadsstyrelsen har på RRVs uppdrag reviderats av revisionsbyrån
KPMG/Bohlins. Revisorerna skriver: ”Resultatet i övrigt har påverkats av
olika bokföringsåtgärder. En del av dem är i strid med god redovisningssed
medan andra kan ifrågasättas.”

ÖB och försvarsgrenscheferna får kritik för att ekonomisystemet saknar
funktioner för ”koncernelimineringar”. Samma belopp kan därför före-
komma två gånger i redovisningen. RRV konstaterar: ”Därmed försvåras
möjligheterna att på koncernnivå analysera resursutnyttjandet rensat från
interna transaktioner.”

Rikspolisstyrelsen är ett sorgebarn bland myndigheterna när det gäller
den ekonomiska redovisningen. Påpekanden som gjordes i orena revisions-
berättelser under de fyra senaste åren har inte åtgärdats. I sin sammanfatt-
ning skriver RRV: ”Följande påpekanden i årets rapport bedömer RRV som
mer väsentliga: - betydande brister i balansräkningen, - betydande brister
inom ekonomiadministrationen...”

d) Misstanke om brott eller oetiskt uppträdande.

Först bör sägas att antalet fall där misstanke om brott, t.ex. bedrägeri,
uppkommit är relativt litet. Jag har inte tillgång till någon siffra, men för de
två senaste åren torde den snarare ligga under än över tio. Ett fall som är
aktuellt just nu ligger utanför själva statsförvaltningen och gäller en hjälpor-
ganisation, som fått stora bidrag från SIDA. Rikskriminalen har delgivit
föreståndaren misstanke om grovt bedrägeri.

Andra brottsmisstankar har gällt handläggare på försäkringskassor och
länsarbetsnämnder, som gjort utbetalningar till sig själva eller bulvaner.
Tjänstemän som haft ansvaret för försäljningar har misstänkts sälja till un-
derpris till anhöriga eller vänner. I vissa fall har också stölder förekommit.

Andra uppmärksammade fall har gällt försäljningen av ett resebyråföre-
tag för permissionsresor från försvarsstaben, och ett antal starkt ifrågasatta
handlingar från de tidigare generaldirektörerna i FFV och Posten. I de båda
sistnämnda fallen har personerna lämnat sina befattningar.

Det finns här anledning att påminna om två begrepp som spelar en central
roll i modern revision: ”väsentlighet” och ”risk”. Granskningen ska koncen-
treras på sådant som är väsentligt och på områden där risken för bedrägerier
eller vanskötsel är särskilt stor.

Mot den bakgrunden är det bekymmersamt att Riksförsäkringsverket och
samtliga försäkringskassor år efter år finns med bland de myndigheter som
får kritik. RRV kritiserade för ett år sedan - då för tredje året i rad - bristen
på ”verifieringskedja”, alltså möjligheten att genom ”dokument, hänvis-
ningar och identifieringstecken följa en transaktion via grundbokföring till
huvudbok och årsbokslut eller omvänt”.

I år är det dags igen, för fjärde gången. RRV skriver: ”Således har, enligt
vår uppfattning, ännu ej skapats möjligheter att, i tillräcklig omfattning, ve-
rifiera redovisningen avseende de centrala ADB-baserade systemen för
främst pensioner och bidrag eller att stämma av genom dessa system gene-
rade utbetalningar mot redovisningen.”

Det handlar alltså om enorma belopp, som inte tillfredsställande kan
granskas. Det är här begreppet ”risk” kommer in. När mångmiljardbelopp
hanteras utan tillfredsställande kontrollmöjligheter ökar naturligtvis risken
för brott.

RRV skrev i förra årets berättelse om riksförsäkringsverket och försäk-
ringskassorna: ”Den monetära omslutningen, som nämnda bokslut repre-
senterar, utgör en mycket väsentlig del av samhällsekonomin”. I slutet av
skrivelsen fördes ett resonemang under rubriken ”Styrelsens ansvar”. Där
konstaterades: ”Styrelseledamöter i aktiebolag har ett reellt juridiskt ansvar.
Det formella ansvaret för en ledamot i den statliga styrelsen eller kassastyrel-
sen kan inte definieras lika entydigt”. Uppenbarligen hade revisorerna trött-
nat på att deras synpunkter inte ledde till konkreta åtgärder. Men ingenting
tycks heller ha hänt budgetåret 1989/90.

Som tidigare nämnts har RRV också i flera sammanhang kritiserat s.k.
enmansgranskning vid beslut i bidragsärenden, särskilt om samma person är
inblandad i själva utbetalningen. Bl.a. länsbostadsnämnder och länsstyrelser
har drabbats av denna kritik.

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

2. Hur allvarliga är bristerna?

En avgörande fråga är naturligtvis hur allvarliga de brister RRV påtalar
ska bedömas vara. Civilministern tonade ner problemen i ett frågesvar i riks-
dagen i maj 1989.

Vissa anmärkningar förefaller också bagatellartade, som när Vattenfall får
oren revisionsberättelse för att verket skickat viss redovisning till departe-
mentet istället för till RRV. I det och några andra liknande fall uppkommer
frågan varför inte problemen åtgärdades under hand. En del av de myndig-
heter som får anmärkningar är små och bristerna verkar vara måttliga - som
när Kungliga Djurgårdsförvaltningen låter sina anställda bo för billigt i för-
valtningens egna fastigheter.

Personer som kan jämföra med ekonomi- och bokföringsrutiner i privata
företag är emellertid förvånade och bestörta över den oreda som råder i de
statliga ekonomisystemen. En privat revisor har i en tidningsintervju påpe-
kat att revisionsberättelser av det slag som RRV:s revisorer sett sig nöd-
sakade att skriva, i ett privat företag i många fall skulle ha framtvingat styrel-
sens avgång.

För en lekman är det svårt att dra någon annan slutsats av de mycket
starka formuleringar som RRV i vissa fall använt, att sakernas tillstånd är
mycket bekymmersamt.

3. Vad beror problemen på?

I lur har staten då hamnat i den här situationen? En vanlig, och säkert rik-
tig, förklaring är att staten fått allt svårare att rekrytera och behålla kompe-
tenta ekonomer och redovisningsexperter. Flera av dem som funnits har gått
över till den privata sektorn. Det finns exempel på statliga verk där nästan
samtliga utbildade ekonomer har slutat inom loppet av några få månader.

En annan förklaring är att regelsystemen blir alltmer komplicerade och att
det därför blir i motsvarande grad svårare att redovisa att medlen används
korrekt.

Men det finns också en allvarligare misstanke, då och då framförd av folk
som följt utvecklingen. Det är att respekten för uppgiften att handha offent-
liga medel har avtagit.

Den ovan gjorda genomgången aktualiserar frågan om vilket ansvar som
egentligen kan utkrävas av ledningen för ett statligt verk. Hur ofta har det
hänt att en generaldirektör fått avgå på grund av brister i den ekonomiska
hanteringen? Drabbas ett verk som överskrider sina anslag av några sanktio-
ner?

4. Regeringen har det yttersta ansvaret

Ytterst har regeringen ansvaret för bristerna i den statliga medelshante-
ringen. Civilministerns agerande har hittills präglats av nonchalans. Huvud-
synpunkten i ett frågesvar den 26 maj 1989 föreföll vara att antalet orena
revisionsrapporter, då ett 15-tal, inte var anmärkningsvärt högt. Statsrådet
tyckte först inte att det var värt att ta kammarens tid i anspråk för en diskus-
sion om problemet, men i en replik omtalade han att en utredning dagen
innan tillsatts om redovisningsrevisionen - som om det var revisionens fel att
det är brister i bokföringen.

Den nämnda utredningen har nu slutförts och lagt fram ett antal goda för-
slag. Det är t.ex. principiellt riktigt att det är regeringen som är mottagare
av revisionsberättelserna.

Men tyvärr behandlade utredningen av naturliga skäl inte huvudproble-
men, för de ligger inte på revisionssidan. Och risken är att departementen
inte kommer att reagera hårdare bara för att adressraden på revisionsberät-
telsen ändras. Departementen har givitvis redan tidigare fatt alla revisions-
berättelser för kännedom, och det har uppenbarligen inte föranlett några
särskilt kraftfulla åtgärder.

Nu krävs en krisplan för att få ordning och reda i statens bokföring. Kvali-
ficerad personal måste rekryteras. Om det i vissa fall visar sig omöjligt får
befintlig personal genomgå kompletterande snabbutbildning. Det måste
också övervägas om - och i så fall i vilken form - sanktioner ska drabba myn-
digheter som inte efterkommer RRVs påpekanden.

Ett kraftfullt agerande från civilministerns sida är nu nödvändigt.

Jag vill med hänvisning till vad som anförts rikta följande fråga till civilmi-
nistern:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av det växande an-
talet s.k. orena revisionsrapporter i statsförvaltningen?

1990/91:127 av Lars Norberg (mp) till statsministern om regeringen och stor-
industrin:

1 tidningen Ny teknik nr 50 år 1990 förekom en kort artikel som jag inled-
ningsvis anför helt oavkortad:

”Av Miki Agerberg Ny Teknik/Paris

Storachefen om kärnkraften:

'REGERINGEN GISSLAN - INGEN AVVECKLING'

Den svenska regeringen är vår gisslan. Därför kommer kärnkraften inte
att avvecklas. Det säger Storachefen Bo Berggren i en frispråkig intervju i
en fransk affärstidning.

Stora, Europas största pappers- och massakoncern ska minska sina inve-
steringar i Sverige. Men det beror inte på någon oro för energibrist.

- Kärnkraften i Sverige kommer inte att avvecklas försäkrar Storas chef
Bo Berggren i en intervju i den franska affärstidningen La Tribune de l’Ex-
pansion i förra veckan.

- Att avveckla kärnkraften skulle skada vår industrigren och den är alltför
viktig för Sverige för att detta skulle fä ske, fortsätter Bo Berggren och pekar
på att branschen har en nettoexport värd 50 miljarder kronor per år.

- Sveriges välstånd beror i första hand på oss. Just därför kommer kärn-
kraften inte att avvecklas, skatterna och arbetsgivaravgifterna kommer att
sänkas och vi kommer att bli medlemmar i EC>.

Så regeringen är er gisslan? frågar den franska tidningen.

- Ja, just det, svarar Bo Berggren.”

Så långt Ny Teknik.

Bo Berggren är som bekant ledare för ett av Sveriges allra största företag
och en obestridd auktoritet inom massa- och pappersindustrin samt inom
Wallenberggruppen. Så långt jag kunnat utröna har inga avståndstaganden

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

från hans ovan citerade uppfattning hörts av från storindustrin. Det finns
därför anledning förmoda inte bara att man inom storindustrin delar Berg-
grens uppfattning utan också är tillfredsställd med den situation som Berg-
gren beskriver.

Om det förhåller sig så som Bo Berggren säger så måste detta uppfattas
som ett hot mot demokratins livsnerv. Om en av ekonomiska makthavare
ledd storföretagsamhet som står utanför demokratisk kontroll kan diktera
samhällsutvecklingen på centrala samhällsområden: energipolitik, skatter,
välfärdssystem och EG-politiken, så finns det anledning att med Carl XI
säga: ”1 herredagsmän resen inte så fort, vad göras skall är alleredan gjort.”
Den demokratiska makten har abdikerat till förmån för penningmakten.

Nu förhåller det sig ju så att statsministern själv har uttalat att ”kärnkraf-
ten hör inte hemma i ett civiliserat samhälle” och vi har i regeringen en miljö-
minister som vid ett flertal tillfällen uttalat att riksdagsbeslutet om avveck-
lingen av två kärnenergireaktorer åren 1995 och 1996 är ett oåterkalleligt
beslut. Likaså har både statsministern och flera andra medlemmar av rege-
ringen uttalat att slutåret 2010 för kärnkraftsavvecklingen står fast.

Dessa mål har storindustrin alltsedan de fastställdes systematiskt ifråga-
satt, man har genom praktiska åtgärder sökt göra dem så svårgenomförbara
som möjligt och man har genom ett omfattande opinionsbildningsarbete
sökt övertyga svenska folket om att de av regering och riksdag fattade beslu-
ten är felaktiga, ogenomförbara, och kommer att leda till landets ruin etc.

Regeringen har inte heller vidtagit de energiska åtgärder som varit moti-
verade för att förverkliga den kärnkraftavveckling som den har sagt sig syfta
till. I stället har man stimulerat den elintensiva industrin genom låga elpriser
och man har inte effektivt främjat inhemsk förnybar energi och energieffek-
tivitet. Vidare har man i samband med den socialdemokratiska kongressen
1990 avskrivit det tidigare oåterkalleliga beslutet att börja kärnkraftavveck-
lingen 1995. Därmed har man allvarligt försvagat trovärdigheten i sin utta-
lade politik att kärnkraften skall vara helt avvecklad år 2010. Minsta barn
inser ju att det blir svårare att avveckla landets 12 reaktorer till år 2010 ju
senare man börjar.

Regeringsformens kap. 1, § 6 anger att ”Regeringen styr riket. Den är an-
svarig inför riksdagen.”

Vad jag här har anfört beträffande regeringens oförmåga att genomföra
det som den själv sagt sig vilja göra tyder på att Bo Berggren har rätt. Det är
inte regeringen som styr riket utan storindustrin. Regeringen är dess gisslan.

Det är inte bara regeringens avveckling av sin tidigare kärnkraftspolitik,
accepterandet av en energiform som inte hör hemma i ett civiliserat sam-
hälle, som antyder att regeringen är storindustrins gisslan utan också den
snabba omläggningen av EG-politiken vid en tidpunkt då det tydligare än
någonsin framgått att EG var på väg att bli en förbundsstat med gemensam
utrikes- och säkerhetspolitik, vilket gör EG-medlemskap oförenligt med al-
liansfrihet.

Kan statsministern klargöra för mig, att Bo Berggren har fel i sitt påstå-
ende att regeringen är storindustrins gisslan och att regeringen verkligen styr
landet enligt regeringsformen, trots att alla tecken tyder på att Berggren kor-
rekt beskriver verkligheten?

den 15 januari

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

1990/91:128 av Karin Israelsson (c) till socialministern om kompensation till
pensionärer och övriga låginkomsttagare på grund av skatteomläggningen:

Skatteomläggningens effekter kan nu avläsas. De kostnadsökningar som
alla drabbas av för att finansiera ”århundradets skattereform” har visat sig
slå mycket hårt mot de som redan idag har den svagaste ekonomin. Dit hör
främst äldre, ensamstående kvinnor med låg pension, övriga låginkomstta-
gare samt studerande. Även de som drabbats av sjukdom och behov av täta
sjukvårdsbesök får 1991 betydligt sämre ekonomi.

Det är utan tvekan de sämst ställda som drabbas negativt av denna skatte-
omläggning, något som centerpartiet ofta framhållit.

Nordbanken var tidigt ute med en analys av skattereformens effekter med
särskild inriktning på pensionärsgrupperna. I en analys av en ensamstående
folkpensionärs ekonomi för 1991 framkommer att denna pensionär förlorar
75 kronor jämfört med 1990.

Eftersom pensionären i exemplet enbart uppbär folkpension och pen-
sionstillskott finns det ingen skattesänkning som ger högre standard. Basbe-
loppet är ju numera urholkat då inte alla kostnadsökningar finns med och
kompenseras. De höjningar som skett av pensionstillskottet och det kommu-
nala bostadstillägget räcker inte på långa vägar för att täcka uppkomna kost-
nader.

Det finns dessutom kommuner som inte har ekonomi som tillåter att man
höjer bostadstilläggen i den omfattning som regeringen förväntar. Det inne-
bär att denna grupp äldre får det sämre, ofta äldre kvinnor som saknar ATP
och som är vana att leva under små ekonomiska omständigheter. Det är en
skamfläck för vårt samhälle att just denna grupp skall drabbas så hårt.

Friåret i sjukvården föreslås i årets budgetförslag försvinna för förtidspen-
sionärer. Krav som gällde i fjol att skydda denna grupp gäller tydligen inte
längre. Med ökade sjukvårdskostnader för övrigt samt ökade vårdkostnader
finns det inga incitament över för rehabilitering för den som är förtidspensio-
när. Att just deras ekonomi skulle klara denna ytterligare belastning stäm-
mer inte heller i en analys. Med kännedom om hur få som får sin vårdavgift
sänkt finns det små möjligheter att undgå denna ytterligare ekonomiska
börda vid sjukhusvård.

Den socialdemokratiska skattepolitiken som folkpartiet stött har visat sig
få en slagsida som vi från centerns sida tidigt varnat för och starkt kritiserat.
För att välfärden skall kunna erbjudas med ökad valfrihet krävs en rimlig
och rättvis fördelningsprofil i den ekonomiska politiken.

Även gruppen högskolestuderande får en försämrad ekonomisk situation
detta år. Detta kan komma att få effekter när det gäller utbildningen av vård-
personal, vilket kommer att leda till speciella problem.

Socialdemokraterna har på detta sätt svikit de sämst ställda, kvinnor,
sjuka, handikappade och studerande.

Riksdagen uttalade när urholkningen av basbeloppet beslutades att rege-
ringen skulle följa utvecklingen för de sämst ställda.

Jag vill med anledning av detta fråga statsrådet om på vilket sätt rege-

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

ringen tänker kompensera folkpensionärer med enbart folkpension och pen-
sionstillskott och övriga låginkomsttagare som fått ekonomiska försämringar
med anledning av skatteomläggningen.

19 § Anmälan oni frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den II januari

1990/91:335 av Ragnhild Pohanka (mp) till socialministern om sjuktranspor-
ter med taxi:

När beslutet om moms på persontransporter togs under höstriksdagen kan
det inte ha varit riksdagens avsikt, att det skulle drabba sjuktransporter.

Det kan innebära helt orimliga kostnader speciellt för kroniskt sjuka, som
måste ha ofta återkommande behandlingar. Alla i Sverige skall ha rätt till
samma sjukvård oberoende av bostadsort.

Är socialministern beredd att ändra på detta förhållande?

1990/91:336 av Elisabeth Fleetwood (m) till socialministern om den plane-
rade tobakspropositionen:

När riksdagen på torsdagen erhöll såväl budgetpropositionen som propo-
sitionsförteckningen för våren 1991 återfanns icke den av socialministern ti-
digare utlovade tobaksproposition.

Med anledning av ovanstående ber jag att till socialministern få ställa föl-
jande fråga:

När planerar regeringen att förelägga riksdagens tobakspropositionen
samt vilka åtgärder avser socialministern vidta för att motverka negativa
konsekvenser av en fördröjning av riksdagsbehandlingen av frågan?

1990/91:337 av Göthe Knutson (m) till försvarsministern om det planerade
svenska fältsjukhuset vid Gulfen:

Enligt uppgift dröjer det minst fyra veckor innan det planerade svenska
fältsjukhuset med personal kan transporteras till Saudiarabien. Det är en an-
senlig tid med tanke på den uppenbara risken för krigshandlingar redan i
mitten av januari. Dessutom kan transporten ta lång tid - åtminstone om
regeringen väljer båt i stället för flyg.

Blir det krigshandlingar under januari och/eller början av februari blir det
inga svenska hjälpinsatser om kriget får ett kort förlopp.

Jag vill fråga försvarsministern:

Nog skulle väl en svensk humanitär insats vid Gulfen kunna mobiliseras i
ett snabbare tempo än det regeringen tänkt sig?

den 14 januari

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

1990/91:338 av Pär Granstedt (c) till utrikesministern om stöd till de baltiska
republikerna:

Sovjetarméns övergrepp i Baltikum hotar de tre republikernas frihetssträ-
vanden. Mycket talar för att endast kraftfulla internationella påtryckningar
kan få stopp på övervåldet och skapa förutsättningar för en ny dialog mellan
de legitima företrädarna för de baltiska folken och Sovjetunionens ledning.
Sverige måste därför på allt sätt arbeta för att den internationella reaktionen
ytterligare skärps. Tänkbara initiativ kan vara att begära ett utrikesminister-
möte inom Europarådet, väcka talan om brott mot ESK-överenskommelsen
om mänskliga rättigheter och aktualisera frågan i FN.

Vilka initiativ är utrikesministern beredd att ta för att åstadkomma
skärpta internationella påtryckningar för att få slut på Sovjetarméns över-
grepp mot de baltiska republikerna och till stöd för deras frihetssträvanden?
1990/91:339 av Maria Leissner (fp) till statsrådet Lena Hjelm-Wallén om
Röda korsets hjälp till Tjernobyloffren:

Internationella Röda Korsligan bedriver ett projekt för hjälp till offren i
Tjernobyl med inriktning på humanitärt stöd och rehabiliteringsprogram.
Svenska Röda korset har ansökt om ett bidrag på två miljoner från katastrof-
anslaget och det speciella anslaget för Östeuropa för att delta i projektet.
Regeringen avslog dock Röda korsets ansökan.

Jag vill fråga biståndsministern hur regeringen motiverar sitt avslag på
Röda korsets ansökan.

den 15 januari

1990/91:340 av Per-Ola Eriksson (c) till statsministern om medel till kommu-
nikationssektorn:

Under våren återkommer regeringen med förslag om infrastrukturens fi-
nansiering samt investeringsplanering. I de förhandlingar som pågår i de tre
storstadsregionerna har centern välkomnat den satsning på 5,5 miljarder
som avses satsas på infrastruktur i dessa områden. Efter statsministerns utta-
landen kan regeringens politik tolkas så att investeringsandelen i Stockholm
skall förstärkas ytterligare på bekostnad av andra regioner i landet. Det finns
enligt min uppfattning stora behov av investeringar i Stockholms län liksom
i andra delar av landet. I t.ex. Norrbottens län är de planerade väginveste-
ringarna för perioden 1989-1997 nedskurna med 325 milj.kr. jämfört med
1980-1988. Det är mycket angeläget att investeringarna får en regionalpoli-
tisk profil.

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Avser regeringen att anslå ytterligare medel än de aviserade 5,5 miljarder
kronor till storstadsområdena och på vilket sätt kommer t.ex. Norrbotten
och andra regionalpolitiskt prioriterade områden få del av medlen?

1990/91:341 av Rune Thorén (c) till statsministern om medel till kommunika-
tionssektorn:

I ett uttalande i Stockholm har, enligt uppgifter i massmedia, statsminis-
tern sagt att ”huvudparten” av de 20 miljarder som skall tillföras kommuni-
kationssektorn under kommande tioårsperioden skall tillföras Stockholm
och att Stockholm fått för liten del av investeringarna under 80-talet.

Enligt centerns uppfattning föreligger stora behov av infrastrukturinveste-
ringar över hela vårt land. Exempelvis finns på västkusten ett stort behov
av infrastrukturinvesteringar i våra fem järnvägslinjer. En sådan investering
skulle ge möjlighet till snabbtåg till en mängd orter och en bra regional pen-
deltågstrafik.

Avser regeringen att anslå ytterligare medel än aviserade 5,5 miljarder
kronor till storstadsområdena, och kommer dessa ytterligare medel i så fall
få en sådan profil att de gör nytta såväl i våra storstadsområden som inom
andra delar av vårt land?

1990/91:342 av Börje Hörnlund (c) till statsministern om fördelningen av me-
del till kommunikationssektorn:

I ett uttalande i Stockholm har, enligt tidningsuppgifter, Ingvar Carlsson
uttalat att ”huvudparten” av de 20 miljarder som skall tillföras kommunika-
tionssektorn under den kommande tioårsperioden tillföras Stockholm.
Statsrådet Thalén anförde enligt referat att Stockholm hade fått för litet räk-
nat efter folkmängd. Under perioden 1989-1997 utgör emellertid investe-
ringsplanerna i Stockholms län 21,4%, vilket överstiger befolkningsande-
len. Under våren återkommer regeringen med förslag om infrastrukturens
finansiering samt investeringsplanering. I de förhandlingar som pågår i de
tre storstadsregionerna har centern välkomnat den satsning på 5,5 miljarder
som avses satsas på infrastruktur i dessa områden.

Efter statsministerns uttalanden kan regeringens politik tolkas så att andra
regioner i landet erhåller allt mindre till väg- och jårnvägsinvesteringar. I
t.ex. Västerbottens län är de planerade väginvesteringarna för perioden
1989-1997 nedskurna med 208 milj.kr. jämfört med 1980-1988. Därvid skall
också beaktas att merparten av vägpengarna går till järnvägsunderhåll. Jag
anser att det är mycket angeläget att investeringarna för riket får en klar re-
gionalpolitisk profil.

På vilket sätt kommer t.ex. Västerbotten och andra regionalpolitiskt prio-
riterade områden få del av medlen?

20§ Kammaren åtskildes kl. 18.54.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen kl. 16.14 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Gunborg Apelgren

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Innehållsförteckning

Tisdagen den 15 januari

Välkomsthälsning till gästande estnisk delegation............... 1

Talmannen

Meddelande om information från regeringen.................. 1

Talmannen

1§ Svar på fråga 1990/91:304 om Liberia.................... I

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Gudrun Schyman (v)

2§ Svar på frågorna 1990/91:310, 330 och 331 om Baltikum m.m. . 3

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Bertil Måbrink (v)

Per Gahrton (mp)

3§ Svar på fråga 1990/91:316 om Myanmar.................. 9

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Ragnhild Pohanka (mp)

4§ Svar på frågorna 1990/91:317, 319 och 326 om Eritrea........ 10

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Inger Koch (m)

Maria Leissner (fp)

Eva Johansson (s)

5 § Svar på frågorna 1990/91:309, 312, 314, 322 och 325 om moms på
sjuktransporter med taxi............................. 15

Socialminister Ingela Thalén (s)

Lennart Brunander (c)

Karin Israelsson (c)

Sigrid Bolkéus (s)

Elving Andersson (c)

6§ Svar på fråga 1990/91:320 om missbruket av anabola steroider

m.m............................................ 21

Socialminister Ingela Thalén (s)

Gudrun Schyman (v)

7§ Svar på fråga 1990/91:321 om tillgången till infusionslösningar . 23

Socialminister Ingela Thalén (s)

Barbro Westerholm (fp)

8§ Svar på frågorna 1990/91:324, 327 och 333 om tobaksrökning . . 24

Socialminister Ingela Thalén (s)

Elisabeth Fleetwood (m)

Barbro Westerholm (fp)

Karin Israelsson (c)

Ajournering........................................... 29

Återupptagna förhandlingar.............. 29

Svar på fråga 1990/91:311 om visst kommunalt beslut om för-
längd föräldraförsäkring............................. 29

Finansminister Allan Larsson (s)
Sten Andersson i Malmö (m)

Svar på fråga 1990/91:329 om svensk krigsmaterielexport till Irak 32

Prot. 1990/91:49

15 januari 1990

Statsrådet Anita Gradin (s)

Inger Schörling (mp)

Svar på fråga 1990/91:323 om baltiska vapenvägrare som befin-

ner sig i Sverige................................... 35

Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)

Gullan Lindblad (m)

Svar på fråga 1990/91:305 om informationen om de nya skatte-

reglerna ......................................... 36

Statsrådet Erik Åsbrink (s)

Anita Modin (s)

Svar på fråga 1990/91:334 om utredning om riksbankens ställning 38

Statsrådet Erik Åsbrink (s)

Lars Tobisson (m)

Svar på fråga 1990/91:306 om hjälp med livsmedel till de baltiska
staterna......................................... 41

Statsrådet Lena I Ijelm-Wallén (s)

Hugo Andersson (c)

Svar på fråga 1990/91:315 om ökat stöd till de baltiska republi-

kerna ........................................... 43

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)

Pär Granstedt (c)

Förnyad bordläggning................................ 45

Bordläggning...................................... 45

Anmälan om interpellationer

1990/91:124 av Nie Grönvall (ni) om GATT-förhandlingarna . 45

1990/91:125 av Karin Israelsson (c) om samordning av sjukvård

och sjukförsäkring............................... 46

1990/91:126 av Lars Leijonborg (fp) om brister i statsförvalt-

ningens medelshantering.......................... 47

1990/91:127 av Lars Norberg (mp) om regeringen och storindu-

strin.......................................... 55

1990/91:128 av Karin Israelsson (c) om kompensation till pen-
sionärer och övriga låginkomsttagare på grund av skatteom-
läggningen ..................................... 57

Anmälan om frågor

1990/91:335 av Ragnhild Pohanka (mp) om sjuktransporter
med taxi...................................... 58

1990/91:336 av Elisabeth Fleetwood (nr) om den planerade to-
bakspropositionen ............................... 58

1990/91:337 av Göthe Knutson (m) om det planerade svenska
fältsjukhuset vid Gulfen .......................... 58

1990/91:338 av Pär Granstedt (c) om stöd till de baltiska repu-
blikerna....................................... 59

Prot. 1990/91:49 1990/91:339 av Maria Leissner (fp) om Röda korsets hjälp till

15 januari 1990 Tjernobyloffren................................. 59

1990/91:340 av Per-Ola Eriksson (c) om medel till kommunika-
tionssektorn.................................... 59

1990/91:341 av Rune Thorén (c) om medel till kommunika-
tionssektorn.................................... 60

1990/91:342 av Börje Hörnlund (c) om fördelningen av medel
till kommunikationssektorn........................ 60

gotab 97631, Stockholm 1991

Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:49 Tisdagen den 15 januari

Riksdagens protokoll

1990/91:49

Kl. 14.30-16.14

18.00-18.54

Välkomsthälsning till gästande estnisk delegation Svar på frågor

Meddelande om information från regeringen

1 § Svar på fråga 1990/91:304 om Liberia

2§ Svar på frågorna 1990/91:310, 330 och 331 ont Baltikum m.m.

3§ Svar på fråga 1990/91:316 om Myanmar

4§ Svar på frågorna 1990/91:317, 319 och 326 om Eritrea

5 § Svar på frågorna 1990/91:309, 312, 314, 322 och 325 om moms påsjuktransporter med taxi

6§ Svar på fråga 1990/91:320 om missbruket av anabola steroiderm.m.

7 § Svar på fråga 1990/91:321 om tillgången till infusionslösningar

8§ Svar på frågorna 1990/91:324, 327 och 333 om tobaksrökning

Ajournering

Återupptagna förhandlingar

9§ Svar på fråga 1990/91:311 om visst kommunalt beslut om förlängdföräldraförsäkring

10 § Svar på fråga 1990/91:329 om svensk krigsmaterielexport tillIrak

11 § Svar på fråga 1990/91:323 om baltiska vapenvägrare som befin-ner sig i Sverige

12 § Svar på fråga 1990/91:305 om informationen om de nya skatte-reglerna

13 § Svar på fråga 1990/91:334 om utredning om riksbankens ställ-ning

14 § Svar på fråga 1990/91:306 om hjälp med livsmedel till de baltiskastaterna

15 § Svar på fråga 1990/91:315 om ökat stöd till de baltiskarepublikerna

16 § Förnyad bordläggning

17 § Bordläggning

18 § Anmälan om interpellationer

Utrikesdepartementet

Försvarsdepartementet

Socialdepartementet

KommunikationsdepartementetSMHI

Finansdepartementet

Utbildningsdepartementet

Jordbruksdepartementet

Industridepartementet

Civildepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

Bostadsdepartementet

Miljödepartementet

1. Vad RRV:s kritik handlar om i sammanfattning

2. Hur allvarliga är bristerna?

3. Vad beror problemen på?

4. Regeringen har det yttersta ansvaret

19 § Anmälan oni frågor

Tisdagen den 15 januari

5 § Svar på frågorna 1990/91:309, 312, 314, 322 och 325 om moms på
sjuktransporter med taxi

6§ Svar på fråga 1990/91:320 om missbruket av anabola steroider
m.m.

9§ Svar på fråga 1990/91:311 om visst kommunalt beslut om förlängd
föräldraförsäkring

10 § Svar på fråga 1990/91:329 om svensk krigsmaterielexport till
Irak

11 § Svar på fråga 1990/91:323 om baltiska vapenvägrare som befin-
ner sig i Sverige

12 § Svar på fråga 1990/91:305 om informationen om de nya skatte-
reglerna

13 § Svar på fråga 1990/91:334 om utredning om riksbankens ställ-
ning

14 § Svar på fråga 1990/91:306 om hjälp med livsmedel till de baltiska
staterna

15 § Svar på fråga 1990/91:315 om ökat stöd till de baltiska
republikerna

Kommunikationsdepartementet
SMHI