Riksdagens protokoll
1990/91:33

Tisdagen den 27 november

Kl. 14.30-16.02

18.00-19.38

Protokoll

1990/91:33

Ändring av partibeteckning

Tredje vice talmannen meddelade att folkpartiet anmält att partiet på sitt
landsmöte den 23-26 november beslutat komplettera sitt partinamn till
folkpartiet liberalerna och att partiets officiella förkortning liksom tidigare
skulle vara fp.

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 21 november.

2§ Svar på fråga 1990/91:201 om de politiska förhållandena i
Nicaragua

Anf. 1 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Kära publik! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen
avser vidta några åtgärder för att försöka bidra till en stabilisering av läget i
Nicaragua.

Nicaragua har genomgått stora politiska förändringar under året. Under
bl.a. FNs överinseende genomfördes allmänna val i februari. En ny regering
under president Violeta Chamorros ledning tillträdde i april och det nio år
långa kriget avslutades. Contrasgerillan kunde efter segslitna förhandlingar
slutligen avväpnas under FNs övervakning. Armén har minskat från 96 000
till 34 000 man. Relationerna till USA har normaliserats och landet får på
nytt amerikanskt bistånd.

Den politiska utvecklingen sedan regeringsskiftet har präglats av stor oro.
Regeringens försök att stabilisera landets ekonomi har mött stora svårighe-
ter. Strejker har förekommit, liksom politiskt motstånd från såväl FSLN som
grupper inom regeringskoalitionen UNO. Under senare tid har också demo-
biliserade contras manifesterat sitt missnöje mot regeringen och våldsamhe-
ter har förekommit mellan polis och delvis beväpnade excontras. Resultatet
har blivit en påtaglig försämring av ekonomin, som ytterligare fördjupat den
ekonomiska krisen och fattigdomen.

Den överenskommelse som träffades den 26 oktober mellan regeringen,

Svar på frågor

1 Riksdagens protokoll 1990/91:33

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

de fackliga organisationerna och bondeorganisationen UNAG är därför en
viktig framgång för den demokratiska utvecklingen i Nicaragua. Spelreg-
lerna för den närmaste framtiden har lagts fast. Överenskommelsen som till
både innehåll och tonläge är väl balanserad, bör kunna utgöra en god grund
för landets nödvändiga ekonomiska återhämtning. Det är Sveriges uppfatt-
ning att landets egna ansträngningar nu måste följas upp genom ett kraftfullt
stöd från de internationella finansieringsorganen och en ökning av gåvobi-
ståndet.

Sveriges bistånd till Nicaragua, som under innevarande budgetår uppgår
till 270 milj.kr., är utformat som ett stöd till reaktivering av ekonomin. En
stor del används för import till industri- och jordbruksproduktion samt för
utveckling av gruvindustri, skogsbruk och energiproduktion. Vi planerar
också att bidra med sociala insatser inom hälso- och sjukvård samt stöd till
särskilt utsatta grupper som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen.

Anf.2 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga. Jag tycker dock
att svaret är en smula undvikande. Utrikesministern ger i sitt svar en beskriv-
ning av vad som har hänt i Nicaragua efter valet. Det är en beskrivning som
jag inte till alla delar kan instämma i, men det är en diskussion som vi inte
har tid att gå in på här.

Min fråga rör den akuta situationen i Nicaragua i dag. Utrikesministern
hänvisar till den uppgörelse som har träffats mellan regeringen och represen-
tanter för fackliga organisationer och bondeorganisationer. Den ingicks i slu-
tet av oktober. Jag delar uppfattningen att det är en mycket viktig framgång
för den demokratiska utvecklingen i Nicaragua. Överenskommelsen biträds
av den sandinistiska fronten och jag tycker att den, genom denna överens-
kommelse, har visat att den tar ett stort ansvar för läget i Nicaragua. Den
bedriver en ansvarsfull oppositionspolitik.

Denna mycket bräckliga överenskommelse hotas nu av den situation som
har uppstått i Nicaragua i dag. Man kan se en ökande tendens till våld, och
människor har dödats. Det förekommer en upptrappning av våldet som
medför en ökande social oro. Det är högerkrafterna som nu går till angrepp.
De är inte nöjda med den här överenskommelsen.

Min fråga rörde egentligen om det finns någonting som vi i Sverige kan
göra för att bidra till att läget stabiliseras och för att värna den här uppgörel-
sen. Den ökade sociala oron, våldet och den hotfulla situationen drabbar
Nicaraguas fattiga, barnen och civilbefolkningen.

Nu svarar utrikesministern att det är viktigt att landets ansträngningar
följs upp av ett kraftfullt stöd från internationella finansieringsorgan och en
ökning av gåvobiståndet. Jag delar den uppfattningen, men jag undrar hur
Sverige arbetar för att se till att detta blir verklighet.

Min fråga rörde också det akuta läget. Finns det något vi kan göra utöver
detta för att stabilisera situationen?

Anf. 3 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Mycket av det svenska biståndet har varit, och är fortfa-
rande, inriktat på att försöka stödja den demokratiska utvecklingen i Nicara-

gua. Det var därför vi ansåg det vara en självklarhet att fortsätta stödet till
Nicaragua även efter ett regimskifte - detta för att visa att det inte är regi-
merna vi stöder utan folken. Detta stöd skall nu fortsätta. Jag kan inte föregå
budgetbehandlingen, men jag hoppas verkligen att det skall fortsätta.

Det pågår samtal där många givarländer är med, även USA, som äntligen
har gett ett ordentligt bistånd. Men även om USA nu lämnar ett bistånd på
ca 200 miljoner USA-dollar per år, så är det bara dubbelt så stort som det
samlade nordiska biståndet. Jag tycker, och det har vi framfört och kommer
att framföra till amerikanerna, att de borde lämna ett bistånd som motsvarar
befolkningstalet och då blir det inte 200 utan 2 000 miljoner USA-dollar.
Detta borde de göra därför att Nicaragua ligger i deras närområde, och de
har ett visst ansvar för vad som händer där.

Vi är dessutom beredda att föra ett resonemang om hur man skall kunna
hejda det som hotar demokratin i Nicaragua. Sverige är mycket verksamt på
detta område. Allt kan dock inte berättas i detta sammanhang.

Anf. 4 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Jag delar verkligen utrikesministerns uppfattning att USA
borde göra mer för att stödja den demokratiska utvecklingen i Nicaragua.
Särskilt som USA har ett mycket stort ansvar för den långa period av inbör-
deskrig som Nicaragua har tvingats genomleva. USA har ett synnerligen
stort ansvar att se till att en fredlig utveckling kan garanteras.

Jag förstår att inte allt som pågår kan sägas till mig här i kammaren. Det
är tyvärr så att den internationella uppmärksamheten kring vad som händer
i Nicaragua nu är mycket liten. Jag tror att en ökad information och ett ökat
intresse för vad som händer i Nicaragua skulle vara betydelsefullt. Den oro
som breder ut sig och våldet från högerkrafterna är en utveckling som
mycket snabbt kan hota läget i Nicaragua. Detta är kanske inte någonting
som vi kan hantera genom att diskutera det framtida biståndet nästa år eller
året därefter. Det kan handla om dagar eller veckor.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på fråga 1990/91:210 om SIPRIs resurser

Anf. 5 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Marianne Samuelsson har frågat mig om jag anser det rimligt
att SIPRIs behov av ökade resurser skall tas från fredsorganisationer som
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Kristna Fredsrörelsen och Arbe-
tarrörelsens Fredsforum.

SIPRIs verksamhet är internationellt erkänd och har stor betydelse, inte
minst genom den breda och allsidiga forskning som institutet bedrivit under
nu snart 25 år.

Våren 1990 tillsatte regeringen en utredning om SIPRIs finansiering och
arbetsformer. Utredningsmannen som lade fram sitt förslag i augusti har
bl.a. föreslagit att SIPRI skall erhålla en reell anslagshöjning om 3,5 milj.

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

kr. Syftet är att minska institutets beroende av finansiärer som prioriterar
annan verksamhet än den som SIPRI själv vill lyfta fram.

Utredningsmannen har föreslagit att anslagshöjningen vägs mot riksda-
gens s.k. enpromillemål, åberopande att SIPRIs verksamhet är av liknande
karaktär som den som täcks av detta mål.

Förslaget om en anslagshöjning för SIPRI är kopplat till en rad förslag
om institutets organisation och arbetsformer. Regeringen har för avsikt att
samråda ytterligare med SIPRI innan vi tar ställning till förslagen. Något be-
slut om kraftigt ökade bidrag till SIPRI kommer inte att fattas innan beslut
också föreligger om institutets organisation och arbetsformer.

Jag räknar inte med att regeringen redan i den budgetproposition som nu
förbereds, skall hinna presentera sina ställningstaganden rörande SIPRI.
Därmed kommer inte heller budgetpropositionen innehålla förslag i enlighet
med SIPRI-utredningens förslag rörande enpromillemålet.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag poängtera att ändringar av riktlin-
jerna för riksdagens enpromillemål givetvis inte kan göras utan riksdagens
medgivande.

Anf. 6 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag är särskilt glad för den
sista biten av svaret, att riktlinjerna inte kan ändras utan riksdagens medgi-
vande.

(Sten Andersson: Gäller det bara sista biten?)

Nej, Sten Andersson, jag tycker att det finns vissa andra positiva delar i
svaret också. Men när man läste det blev man inte så positivt inställd.

Jag ser positivt på SIPRIs verksamhet som sådan, men när man börjar
prata om att man skall ta pengar både från biståndet och från fredsorganisa-
tionerna, blir jag faktiskt arg. Jag tycker att det är fel ställen att ta pengar
från. Detta är en verksamhet som är klart kopplad till försvaret, och det
borde naturligtvis finnas ett förslag om att dessa kostnader skall belasta för-
svarets budget. Detta borde vara ett självklart mål.

Gång på gång kan man se i biståndsbudgeten, som också skall vara enpro-
centsberäknad, hur verksamhet som egentligen inte utgör en del av det di-
rekta biståndet till de fattiga länderna inkluderas i budgeten. När det gäller
försvaret tar man bort en del av kostnaderna och sprider ut dem på andra
sätt för att kostnaden i budgeten inte skall bli för hög. Det tycker jag helt
klart är osolidariskt.

Jag hoppas verkligen att detta kommer att uppmärksammas. Kan vi få se
i försvarsbudgeten att SIPRIs verksamhet tas upp där i stället? Det är ju där
den hör hemma. Den är väldigt viktig för Sverige - precis lika viktig som jag
tycker att fredsrörelserna är.

Enpromillemålet får vi definitivt inte röra. Det behövs, annars klarar vi
aldrig att driva en offensiv fredsverksamhet i det här landet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prof. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

4§ Svar på fråga 1990/91:211 om Sovjetunionens kärnvapenprov

Anf. 7 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Marianne Samuelsson har frågat mig vilka åtgärder rege-
ringen tänker vidta med anledning av att Sovjetunionen den 24 oktober ge-
nomförde en kärnvapenprovsprängning på Novaja Semlja.

Regeringen beklagar naturligtvis att Sovjetunionen efter ett års uppehåll
har återupptagit sina provsprängningar. Detta väcker djup och berättigad
oro i Sverige och i många andra länder.

Under den senaste tiden har regeringen haft indikationer på att en sovje-
tisk provsprängning kunde vara nära förestående. Inte minst mot bakgrund
av olika sovjetiska initiativ den senaste tiden angående ett fullständigt prov-
stopp, hade regeringen dock förhoppningen att Sovjetunionen skulle avstå
från fortsatta prov.

Under året har Sverige och de övriga nordiska länderna vid upprepade
tillfällen tagit upp frågan om provsprängningar på Novaja Semlja med sovje-
tiska representanter, senast i en samnordisk uppvaktning i Moskva den 28
september i enlighet med beslut vid det nordiska utrikesministermötet i
Molde i Norge den 11-12 september i år.

I sammanhanget bör understrykas att Sverige kräver att samtliga kärnva-
penstaters provsprängningar upphör och att Sverige i årtionden har arbetat
för att få till stånd ett fullständigt provstopp.

Den 26 oktober var ministerrådet på Sovjetunionens ambassad uppkallat
till utrikesdepartementet för att motta besked om den svenska regeringens
beklagande av och djupa oro över det sovjetiska beslutet att genomföra en
provsprängning på Novaja Semlja.

Den 29 oktober gjorde de fem nordiska länderna en gemensam uppvakt-
ning i Moskva hos vice utrikesminister Karpov. Då framhölls bl.a. att prov-
sprängningarna på Novaja Semlja genomförs i närheten av befolkade områ-
den och i en sårbar arktisk miljö.

Vidare påpekades att Sovjetunionen hade genomfört en provsprängning i
området, trots talrika hänvändelser från de nordiska länderna. Med anled-
ning av detta protesterade de nordiska länderna på det starkaste mot att
provsprängningen hade ägt rum. Samtidigt vädjade de nordiska länderna till
Sovjetunionen att avstå från vidare provsprängningar på Novaja Semlja.

De nordiska länderna uttryckte samtidigt en önskan om att oberoende
nordiska experter skulle ges möjlighet att inspektera miljösäkerheten i prov-
området på Novaja Semlja.

Vidare framhölls att de nordiska länderna skulle arbeta för att ett interna-
tionellt vetenskapligt symposium hålls beträffande provsprängningars effekt
på miljösäkerheten med särskild tonvikt på inneslutning av radioaktivitet.
Överläggningar pågår mellan nordiska experter om dessa åtgärder.

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Regeringen följer alltså med stor uppmärksamhet den fortsatta utveck-
lingen i denna fråga, som har stor betydelse inte bara för Sverige utan även
för våra grannländer.

Anf. 8 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svaret.

Min fråga föranleddes av att det var väldigt tyst här hemma i Sverige när
kärnvapenprovet utfördes. Jag lyssnade på nyhetssändningarna från våra
grannländer, och där protesterade man och tog upp frågan i flera sändningar.
Här hemma hördes ingenting.

Jag tyckte att det var tragiskt att inte regeringen reagerade kraftfullt och
gick ut direkt och sade någonting, vilket, såvitt jag förstår, inte skedde. Där-
emot har tydligen personal från ambassaden blivit uppkallad till regeringen
osv. Jag hörde också att de nordiska ministrarna uttalade sig i denna fråga,
vilket jag tyckte var positivt.

Jag ser fram emot att det här blir en säkerhetsfråga som man tar tag i or-
dentligt framöver, och att Sverige verkligen agerar. I nuläget - om någonsin -
borde väl Sverige och de nordiska länderna kunna påverka Sovjetunionen i
dessa frågor, som läget i Sovjetunionen är nu.

Jag hoppas verkligen att vi får höra kraftiga protester från den svenska
regeringen om inte kärnvapenproven upphör. Detta gäller även andra
sprängningar överallt i världen.

Överläggningen var härmed avslutad.

5§ Svar på fråga 1990/91:209 om tillfällig stödområdesplacering av
Hallstahammar

Anf. 9 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Yngve Wernersson har frågat mig om jag, utöver arbets-
marknadspolitiska åtgärder, är beredd att medverka till att Hallstahammar
tillfälligt placeras i stödområde?

Bakgrund till frågan är bl.a. ett antal varsel om minskad sysselsättning vid
några företag i kommunen. Frågeställaren påpekar även att stålkrisen under
1970- och 1980-talen redan tidigare inneburit ett bortfall av ca 3 000 arbets-
tillfällen i kommunen.

Den stödområdesavgränsning som nu gäller fattade riksdagen beslut om
för knappt ett halvt år sedan. Avgränsningen grundades på en ingående ana-
lys av de regionalpolitiska problemens omfattning och svårighetsgrad i lan-
dets samtliga kommuner.

En sammanvägning gjordes bl.a. av befolknings- och sysselsättningsut-
vecklingen under de senaste åren, sysselsättningsgrader bland män resp,
kvinnor, arbetslöshetssituationen samt den lokala arbetsmarknadens om-
fattning. Den analys som gjordes har enligt min mening fortfarande rele-
vans.

Avgränsningen av de permanenta stödområdena syftar bl.a. till att i dessa
lösa regionalpolitiska problem av långsiktig natur. En avgränsning av denna

typ bör därför tillåtas verka över en längre tidsrymd och följaktligen inte
ändras för ofta.

Syftet med inplacering av ett område tillfälligt är, som jag sade i ett svar
på en fråga i förra veckan, att kunna hantera hastigt uppkomna strukturpro-
blem som allvarligt hotar sysselsättningen. Gruppen med tillfälligt inplace-
rade områden bör dock inte tillåtas bli alltför omfattande, eftersom detta
kan innebära att förutsättningarna för att lösa problemen inom de perma-
nenta stödområdena då kan försämras.

Utanför stödområdena kan regeringen dessutom i undantagsfall lämna
stöd.

Enligt min mening är det för närvarande inte aktuellt att placera Hallsta-
hammars kommun i tillfälligt stödområde.

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Anf. 10 YNGVE WERNERSSON (s):

Herr talman! Jag vill börja med att tacka industriministern för svaret på
min fråga. Jag är däremot inte nöjd med svaret.

Riksdagen har beslutat att ge regeringen möjlighet att besluta om tillfällig
inplacering i stödområde för utsatta kommuner. Hallstahammars kommun
är i stort behov av stöd, och regeringen har därför ett ansvar att använda de
instrument som står till förfogande.

Hallstahammars kommun har missgynnats på ett flertal punkter när det
gäller närings- och sysselsättningspolitiken: Etableringen av Mälarply gick
kommunen förbi. Regionkontoret för invandrarverket flyttades. AMU-
centrum flyttades.

Utvecklingen under 1990 har inte varit ljusare. Det har varit fråga om var-
sel och uppsägningar för ett fyrtiotal sömmerskor vid Snickers. 260 metallar-
betare och tjänstemän vid Bulten är varslade. Sammanlagt har man i kom-
munen 390 aktuella varsel.

Det är nu dags att ge en mycket utsatt kommun det stöd människorna där
så väl behöver. En tillfällig inplacering i stödområde löser inte alla problem,
men det visar ändå att regeringen inte sviker kommunen i en svår situation.
Jag hoppas att industriministern kommer att ompröva sitt ställningstagande.

Anf. 11 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Den situation som man nu upplever och under en tid har
upplevt i Hallstahammar skiljer sig dess värre inte från situationen i många
andra orter i vårt land. Vi har vissa strukturproblem, branschproblem. Teko
är ett sådant exempel, som också berör Hallstahammar. Men det finns också
problem inom andra grenar, såsom verkstadsindustrin och bilindustrin, där
man på grund av strukturförändringar har svårigheter att upprätthålla syssel-
sättningen.

Dessutom har också lågkonjunkturen börjat påverka utvecklingen på
många orter. Vi har därför under de senaste månaderna kunnat se ett ökat
antal varsel, vilket så småningom kommer att leda till en ökad arbetslöshet.

Det medel vi i första hand måste använda är då naturligtvis arbetsmark-
nadspolitiken. Jag tror att vi är överens på den punkten. Men strukturför-
ändringar som har effekter på längre sikt måste naturligtvis åtgärdas genom

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

att man med olika lokaliseringsåtgärder försöker åstadkomma ny sysselsätt-
ning.

Jag skall noggrant följa utvecklingen i Hallstahammar. Jag har tidigare
haft överläggningar med kommunens ledning. Skulle det visa sig att proble-
men blir av en sådan karaktär att de är svåra att bemästra, skall vi naturligt-
vis överväga den möjlighet som finns i form av inplacering i stödområde.
Men för närvarande kan jag inte se att situationen påkallar detta. Hallsta-
hammar ingår också i Västerås lokala arbetsmarknad, och situationen där är
fortfarande ganska hyfsad, vilket gör att Hallstahammars situation inte är
sämre än den i många andra kommuner.

Överläggningen var härmed avslutad.

6§ Svar på frågorna 1990/91:214 och 229 om typgodkännande av
svenska industriprodukter

Anf. 12 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Ingrid Ronne-Björkqvist och Ulf Melin har frågat mig vilka
åtgärder jag avser att vidta för att minska handläggningstiden för typgodkän-
nanden av svenska industriprodukter.

Jag vill först framhålla att jag helt instämmer med frågeställarnas uppfatt-
ning att det är av största vikt för svensk industri och inte minst för dess inter-
nationella konkurrenskraft att det i Sverige finns en väl fungerande infra-
struktur för prövning och kontroll samt godkännande och certifiering.

I det exempel som frågeställarna tar upp i sina frågor rör det sig om ett
s.k. frivilligt typgodkännande som ett enskilt branschorgan, Svenska Vatten-
och Avloppsverksföreningen, erbjuder sig att utfärda på begäran av tillver-
karna. För bedömningar av toxikologiska och hygieniska egenskaper hos va-
produkter utnyttjar Vatten- och Avloppsverksföreningen på uppdragsbasis
den expertis inom detta område som finns hos livsmedelsverket.

Forsheda AB har i förra veckan inkommit med en skrivelse där man begär
min hjälp i ärendet. Jag har överlämnat ärendet till jordbruksministern, och
enligt vad jag erfarit kommer frågan att tas upp med livsmedelsverket.

Att få till stånd väl fungerande och effektiva system för frivillig provning
och godkännande är i första hand en uppgift för enskilda organ och organisa-
tioner och inte för staten. Internationellt samarbete inom detta område på-
går i syfte att öka förtroendet över gränserna för provnings- och certifierings-
organens kompetens. Min bedömning är att detta samarbete kommer att
leda till ökad effektivitet även i Sverige och att förfarandet vid frivilliga typ-
godkännanden kommer att underlättas.

Frågor om obligatorisk provning, kontroll och t.ex. typgodkännanden är
mycket viktiga för den internationella handeln. Den framtida utformningen
av de svenska systemen för provning och kontroll är därför i stor utsträck-
ning beroende av de initiativ som tas i dessa frågor inom ramen för det euro-
peiska integrationsarbetet. Jag vill avslutningsvis nämna att regeringen avser
att inom en snar framtid för riksdagen redovisa åtgärder som syftar till en

Europaharmonisering och som inom det obligatoriska området kommer att
leda till ökad effektivitet.

Anf. 13 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Herr talman! Jag vill tacka industriministern för svaret. Det är för våra
industrier livsviktigt att de får sina produkter typgodkända, inte bara när de
skall gå ut internationellt utan också för att de skall kunna få en bra produkt-
utveckling och kunna marknadsföra sina produkter i Sverige. Visst är det
ändå något av en skandal att det har gått två och ett halvt år utan att den
statliga myndigheten har handlagt ärendet, medan typgodkännande under
tiden har skett i Norge, Danmark, Finland, England, Tyskland, Frankrike
och Holland.

Även om det mycket riktigt är fråga om en frivillig prövning, så borde
detta skapa en viss oro hos regeringen, trots att ett visst ansvar för pröv-
ningen också ligger hos enskilda organ.

Företagen i våra bygder har det just nu tillräckligt bekymmersamt ändå
med arbetslösheten. Vi hörde på Ekot i dag att man har beräknat att 200 000
personer kommer att vara arbetslösa 1991 och att Smålandslänen kommer
att drabbas värst. Detta är naturligt, eftersom det där finns så mycket lego-
tillverkning för bilindustrin. I det läget är det viktigt att se till att en trög
byråkrati inte får sätta käppar i hjulet och hindra den kreativitet som känne-
tecknar dessa bygder.

Anf. 14 ULF MELIN (m):

Herr talman! Även jag vill tacka statsrådet för svaret på min fråga. Till
vissa delar är svaret positivt, eftersom statsrådet instämmer i vår kritik och
säger att handläggningstiden för typgodkännanden måste förkortas så att vi
även på detta område kan hålla oss på en internationell nivå. Det är bra. Jag
tolkar också svaret så att statsrådet inte är nöjd med de långa handläggnings-
tiderna för den här typen av ärenden.

När man är ute och träffar representanter för både företag och organisa-
tioner händer det många gånger att man ställs inför den här typen av ären-
den, där de berörda anser att myndigheter tyvärr ibland krånglar mer än de
hjälper. I vissa fall är kritiken inte berättigad, men i det här fallet tycker jag
att den är det.

I jämförelse med vår omvärld är ju vi i Sverige mycket noggrannare när
det gäller att pröva tillstånd, och vi ställer högre krav i olika sammanhang. I
de länder som Ingrid Ronne-Björkqvist nämnde är handläggningstiden från
fem månader och upp till ett år, men i Sverige tar det två och ett halvt år
innan man kan få dessa tillstånd. Okej, statsrådet säger att de är frivilliga.
Men branschorganet, Svenska Vatten- och Avloppsföreningen, måste för att
kunna ge typgodkännandet inhämta uppgifter från livsmedelsverket. Vi har
också nämnt att det finns ett antal krisbranscher, bl.a. bilbranschen, och
framför allt plast- och gummiindustrin är ju direkt beroende av bilbranschen
och känner av den kris som finns i dag. Alltså måste man hitta andra nischer.
Det är då enligt min mening mycket viktigt att myndigheterna underlättar
för företagen i stället för att motarbeta dem.

Prof. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Anf. 15 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Jag håller med om att det är viktigt att vi för Sveriges del får
en ordning som leder till snabba beslut. Den nya europeiska ordningen när
det gäller obligatorisk provning och kontroll syftar till att ett godkännande i
ett land skall accepteras i samtliga övriga länder. Därmed undviker man en
onödig upprepning av provning och kontroll.

Det är önskvärt om vi i Europa kunde uppnå en motsvarande ordning när
det gäller frivilliga typgodkännanden eller certifikat. Industrin skulle där-
med slippa en sådan ordning som beskrivs i exemplet, där en tillverkare be-
höver ansöka om typgodkännande för samma produkt i en rad europeiska
länder. Såväl industrin som konsumenter kommer att tjäna på en sådan ord-
ning.

Även om frivillig provning för typgodkännande inte primärt faller inom
regeringens ansvarsområde, vill jag framhålla att regeringen även har tagit
initiativ på detta område. Regeringen har inom EFTA understött bildandet
av en europeisk organisation för förtroendeskapande samarbete kring frågor
om frivillig provning och certifiering. Denna organisation - European
Organization for Testing and Certification, EOTC - konstituerades för öv-
rigt just i dag.

Anf. 16 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Herr talman! Jag håller med om att också den obligatoriska provningen är
mycket viktig för internationell handel. Sedan jag ställde frågan har jag varit
i bygderna i Östbo-Västbo där det finns så mycket positivt och glädjande
inom industrin och en kreativitet. Man har i samtal med mig tagit upp att en
harmonisering och lagändring måste ske. Det finns en möjlighet att få dis-
pens, men man anser att det är orimligt långa väntetider innan arbetar-
skyddsstyrelsen eventuellt ger en dispens. Denna byråkrati behöver alltige-
nom ses över.

Situationen i dessa bygder är onödigt svår, mycket på grund av regeringens
passivitet under den överhettning som nyss rådde. Industrierna har planerat
för att bygga filialer och expandera utomlands, och det kan man inte göra
om i ett huj. Den planeringen finns tyvärr, och man är där i full gång med att
genomföra den.

Anf. 17 ULF MELIN (m):

Herr talman! Det är bra att Sverige har tagit detta initiativ, och det är bra
att man också försöker harmonisera reglerna för våra exportföretag i den här
typen av ärenden. Men det hjälper kanske inte de företag som väntar just
nu.

Jag är mycket förvånad över att livsmedelsverket, för detta är ju trots allt
en statlig angelägenhet, inte har agerat i denna typ av ärenden. Vi vet om
att man måste förbättra och förändra vatten- och avloppssystemen i många
kommuner, och det krävs mycket pengar för att kunna göra dessa investe-
ringar. Här finns utan tvivel ett system som skulle förbättra läget i den situa-
tion som i dag råder. I dag släpps mycket färskvatten ut via avloppsnätet.
Livsmedelsverket borde därför se positivt på detta system och snabbt
komma fram till ett beslut.

Man har nu tagit kontakt med jordbruksdepartementet. Kan nu Forsheda
AB förvänta sig ett snabbt beslut från statsrådet och verklig hjälp i ärendet?

Anf. 18 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Livsmedelsverket sorterar under jordbruksdepartementet,
och det är väl rimligt att departementschefen där klarar ut de förhållanden
som råder inom livsmedelsverket.

Jag anser att man skall avvakta vad livsmedelsverket svarar innan man
drar alltför långtgående slutsatser.

Anf. 19 ULF MELIN (m):

Herr talman! Jag känner väl till att livsmedelsverket sorterar under jord-
bruksdepartementet. Rune Molin var själv inne på att detta primärt inte är
en statlig angelägenhet. Men jag hoppas verkligen att livsmedelsverket inte
kommer att ta två och ett halvt år på sig när nu jordbruksministern går in i
ärendet, utan att man klarar av detta på en vecka.

Om vi jämför med våra konkurrentländer kan det ändå konstateras att
handläggningstiden i Europa för denna typ av ärenden ligger på ett halvt till
ett år. I Sverige tar det dess värre två och ett halvt år utan att man får ett
svar. Det anser jag är mycket beklagligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1990/91:193 om allemansrätten och EG

Anf. 20 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Görel Thurdin har frågat statsministern vad ett medlemskap
i EG innebär för möjligheterna att bevara allemansrätten. Arbetet i rege-
ringen är så fördelat att jag skall svara på frågan.

Enligt artikel 222 i EG-fördraget skall fördraget inte påverka medlemslän-
dernas lagstiftning i äganderättsfrågor. Ett villkor som gäller är dock att den
nationella lagstiftningen inte får vara diskriminerande för de olika nationali-
teterna inom EG.

Allemansrätten, som saknar motstycke i flertalet andra länder, är av avgö-
rande betydelse för människornas möjlighet att få rekreation och avkoppling
i det fria. Den uttrycks i naturvårdslagen så, att naturen utgör en nationell
tillgång som skall skyddas och vårdas samt att den är tillgänglig för alla enligt
allemansrätten. Allemansrätten gäller för både svenskar och utlänningar i
Sverige.

Mitt svar till Görel Thurdin är därför, att varken ett EES-avtal eller ett
medlemskap i EG skulle innebära någon inskränkning i allemansrätten.

Anf. 21 GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är dags att i debatten lyfta fram specifika frågeställningar kopplade
till frågan om ett eventuellt medlemskap och vad det innebär. Oavsett vad

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

man anser i frågan är det viktigt att skapa en beredskap för ett ställningstag-
ande inte bara här i riksdagen utan också bland människorna i vårt land.

Det är därför som jag lyfter fram frågan om allemansrätten, som ju är nå-
got specifikt för Sverige, vilket statsrådet sade i sitt svar. Man kan föreställa
sig att det kan komma påtryckningar om ändringar om vi får dessa friheter.
EG-medborgare kommer att köpa svenska fastigheter, och de kanske inte
anser att de vill ha någon människa gående över marker och ängar. De kan-
ske inte heller vill ha någon som plockar bär i deras skog. Allemansrätten
kan ju också lätt missbrukas, och detta kan också föranleda att man begär
inskränkningar.

Artikel 222 i EG-fördraget som omnäms i svaret kan i och för sig verka
betryggande. Men jag vill ändå ställa frågan: Kan Birgitta Dahl garantera att
det i framtiden, om Sverige blir medlem i EG, inte kommer att ställas krav
i något sådant avseende?

Anf. 22 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Mitt svar är att betrakta som ett auktoritativt besked på rege-
ringens vägnar. Jag vill för övrigt berätta att vi på annat sätt haft anledning
att hantera frågan. Det har nämligen visat sig - vilket jag har kunnat konsta-
tera med egna ögon utefter våra vandringsleder och kanotleder - att de som
inte är vana vid allemansrätten behöver information om vilket ansvar den
medför. Naturvårdsverket har framställt informationsmaterial på ett antal
främmande språk för att hjälpa till att förhindra de problem som eljest skulle
kunna uppstå.

Anf. 23 GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Jag skulle vilja ta upp en frågeställning som är kopplad till
frågesvaret. Det talas om att ett villkor för att artikel 222 skall gälla och att
man inte skall lägga sig i äganderättsfrågorna är att den nationella lagstift-
ningen inte får vara diskriminerande. Man kan då fråga sig: Vad innebär dis-
kriminerande? Kan man eventuellt se det som diskriminerande att man får
sin äganderätt begränsad av allemansrätten?

Anf. 24 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Lagen gäller lika för alla, och därmed är den inte diskrimi-
nerande.

Anf. 25 GÖREL THURDIN (c):

Herr talman! Jag vill bara göra ett förtydligande. Det handlar alltså inte
om att man t.ex. har en hårdare tillämpning här i Sverige än i ett annat land.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1990/91:215 om stödet till landskapsvård

Anf. 26 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Stina Gustavsson har frågat jordbruksministern vilka åtgär-
der han ämnar vidta för att de av riksdagen anvisade medlen för landskaps-

vårdande åtgärder i sin helhet skall komma landskapsvården till del. Arbetet
i regeringen är så fördelat att jag skall besvara frågan.

För budgetåret 1990/91 har ett reservationsanslag på 100 milj.kr. anslagits
till landskapsvårdande åtgärder i odlingslandskapet.

Jag kan försäkra Stina Gustavsson att det självfallet är regeringens avsikt
att medlen i så stor utsträckning som det är praktiskt genomförbart skall an-
vändas till konkreta åtgärder.

Jag vill dock i detta sammanhang framhålla att när regeringen nu skapar
förutsättningar för ett kraftfullt stöd till landskapsvårdande åtgärder, får
länsstyrelser och berörda centrala myndigheter ytterligare en stor uppgift
inom naturvårdsområdet. Det är då också nödvändigt att vissa medel avsätts
för administration och utbildning i syfte att medlen skall kunna användas så
effektivt som möjligt.

Enligt regeringens beslut den 8 november 1990 kommer maximalt 5 milj,
kr. - fördelade mellan statens naturvårdsverk, lantbruksstyrelsen och riks-
antikvarieämbetet - att avsättas för central administration.

När det gäller länsstyrelsernas roll får högst 8,4 milj.kr. användas för ad-
ministration och utbildningsinsatser.

Anf. 27 STINA GUSTAVSSON (c):

Herr talman! Anledningen till att jag ställde frågan till jordbruksministern
är att medel för landskapsvården anvisades i samband med det livsmedelspo-
litiska beslutet i våras. Jag tackar naturligtvis miljöministern, som har att
handlägga just denna typ av frågor, för svaret.

Min reflexion när jag fick kännedom om att inte hela stödet till landskaps-
vård skulle utgå till dem som ägnar sig åt landskapsvården var: Varför utgår
man inte från de kunskaper som redan finns? Varför måste man planera yt-
terligare? Vidare tyckte jag att det var en orimligt stor del av beloppet som
kom att utgå till administration.

Under senvåren 1990 genomförde naturvårdsverket en enkät angående
prioriterade områden för den nya landskapsvårdsersättningen. I mitt eget
län, Kronobergs län, finns det redan omfattande naturvårdsprogram, kultur-
miljöprogram, kommunal kulturlandskapsanalys osv. Det finns alltså planer
för kultur och naturvård med hög aktualitet. Därtill har lantbruksnämnd-
erna mycket stor kunskap om hur jordbruk och jordbrukslandskap ter sig i
olika delar av länet. Samma typ av kunskaper finns naturligtvis även i andra
län.

Det är ett allvarligt systemfel när en ny stödform urholkas genom att man
låter byråkratin ta del av så pass mycket medel. Det hade varit praktiskt ge-
nomförbart att de 100 miljonerna hade gått direkt ut till länen för handlägg-
ning och kommit ut till de berörda lantbrukarna i landskapsvården.

Anf. 28 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Det här är en pionjärinsats där det måste vara individuella
överenskommelser med de enskilda brukarna om det skall kunna gå att få i
gång ett system som skall verka under en lång tid framåt. Anslagen kommer
redan nästa år att fördubblas och därmed halveras också andelen som går till
administration.

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Det är nog första gången någon har anmärkt på att länsstyrelsen har fått
ökade resurser för naturvårdande insatser. De behöver det, och det tror jag
Stina Gustavsson vet. De dignar redan under en börda och arbetar fantas-
tiskt hårt. Jag kan försäkra att vi inte kommer att slösa några pengar på onö-
dig administration. Det här är till för att verksamheten skall få den goda start
den förtjänar.

Anf. 29 STINA GUSTAVSSON (c):

Herr talman! Jag tycker som miljöministern att anslaget till naturvården
är bra. Jag känner ganska väl till, efter många års arbete i länsstyrelsens för-
troendemannastyrelse, hur man har att handlägga olika frågor. Men jag vän-
der mig emot att det finns en kunskap och kompetens redan ute på fältet.
Det är detta man skall ta till vara på i främsta rummet när denna fördelning
görs. På det sättet skulle mer pengar kunna ges ut än de redan utlovade.

Överläggningen var härmed avslutad.

9§ Svar på fråga 1990/91:222 om naturvårdsverket

Anf. 30 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Ingbritt Irhammar har frågat mig om inte myndighetsorgani-
sationen på miljöområdet borde ges en parlamentarisk översyn som sätter
naturvårdsverkets roll i en helhet för ett nytt och dynamiskt miljöarbete.

Jag delar Ingbritt Irhammars uppfattning om behovet av att i ett helhets-
perspektiv se över naturvårdsverkets organisation för ett dynamiskt miljöar-
bete.

Regeringen har den 30 mars 1989 fattat beslut om att verkets nuvarande
organisation gäller till den 1 juli 1991.1 beslutet angavs att regeringen senare
kommer att ta ställning till övergripande mål och huvudsaklig verksamhets-
inriktning samt, vad gäller verkets inre organisation, låta utvärdera verkets
grundstruktur.

Ett nytt organisationsförslag måste således läggas fram snabbt. Det var
därför naturligt att tillkalla en särskild utredare som enligt sina direktiv skall
arbeta skyndsamt.

Jag vill erinra Ingbritt Irhammar om att en parlamentarisk insyn i utred-
ningen kan ske genom naturvårdsverkets styrelse.

Anf. 31 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Centern har i flera år framfört kravet på en parlamentarisk översyn av mil-
jövårdens organisation, dvs. en genomgripande, brett förankrad översyn
som borde se på hela systemet inom dagens miljövård.

Miljöministern svarar positivt när det gäller hela systemet och menar att
vi har samma syn på detta. Kravet på en parlamentarisk översyn har även
framförts av centerns ledamot i naturvårdsverkets styrelse. Detta säger jag
med tanke på det svar som har getts i dag. Vi förstår inte att regeringen väljer
att tillsätta den ena enmansutredningen eller enmansöversynen efter den

andra på olika delansvarsområden som har med miljövården att göra i stället
för att ta detta parlamentariska helhetsgrepp.

Visserligen har en tidsgräns satts för den nuvarande organisationen av na-
turvårdsverket. Men den tiden skulle i stället kunna förlängas och en mer
övergripande översyn skulle kunna göras och alltså inte bli ett hastverk som
jag är rädd att det kan bli med denna enmansutredning. Det har redan fun-
nits enmansutredningar tidigare, och man kan undra varför de inte lett till
mera resultat.

Jag har en annan fråga förutom den som gäller varför man inte är intresse-
rad av ett parlamentariskt engagemang. Var blir miljöavgifterna av, och var
kommer de in i utredningen?

Anf. 32 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Det förslag som har lagts fram om miljöavgifter bereds för
närvarande i regeringskansliet med tanke på den miljöpolitiska propositio-
nen i vår.

Anf. 33 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Men det är ändå något som kommer att vara en del av mil-
jööversynen och -arbetet. Det gäller naturvårdsverkets arbete, men också
länsstyrelsernas naturvårdsenhet och kanske även kommunerna. Vi menar
att man i en sådan parlamentarisk översyn åtminstone skall se över om mil-
jöavgifterna kommer att få en roll i det fortsatta arbetet.

Jag skulle gärna vilja ha svar på varför man inte tar hänsyn till det politiska
miljöengagemang som finns i de politiska partierna. Man skulle kunna ha
nytta av den erfarenheten i en sådan översyn.

Anf. 34 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Praxis är att riktlinjer för verksamheten utfärdas av riksdag
och regering. Riksdagens partier har också insyn i de enskilda verken oftast
genom representation i styrelserna. Men däremot är det normalt att rege-
ringen har ansvaret för myndighetsorganisationen och arbetsordningen.

Anf. 35 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! När det gäller miljötillsynen och den framtida rollen och för-
delningen mellan länsstyrelser, kommuner, naturvårdsverk och andra verk,
finns det en stor erfarenhet på olika håll. Man borde i översynen ha denna
övergripande helhetssyn som man inte får om endast ett verk utreds. Det
finns visserligen en annan utredning som utreder länsstyrelsernas arbete.
I stället borde det tillsättas en utredning som utreder med utgångspunkt i
miljövårdens behov och därefter går ner på nivån med kommuner, länssty-
relser och olika verk och på så sätt tillgodoser miljövårdens behov.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

10 § Svar på fråga 1990/91:223 om återföringen av bensinångor

Anf. 36 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Märtha Berglund har frågat mig vad jag är beredd att göra
för att skynda på genomförandet av återföring av bensinångor.

Flyktiga organiska ämnen har sådana effekter på miljö och hälsa att be-
gränsningar är viktiga framför allt i tätorter. På regeringens uppdrag har där-
för naturvårdsverket tagit fram en strategi för att minska utsläppen av flyk-
tiga organiska ämnen med 50 % mellan år 1988 och år 2000. Denna strategi
omfattar förutom åtgärder inom bensinhanteringen viktiga åtgärder inom
trafiksektorn, energiproduktion, lösningsmedelsutsläpp och industriella
processutsläpp.

Regeringen avser att i den miljöpolitiska propositionen, som beräknas
föreläggas riksdagen i början av nästa år, ta upp frågan om flyktiga organiska
ämnen där bensinångor ingår.

Samtidigt vill jag nämna att åtgärder i distributionsledet ofta är ekono-
miskt lönsamma. Det gäller t.ex. flytande tak på lagringscisterner, åtgärder
på tankbilar samt återvinningsanläggningar. Branschen har åtagit sig att ge-
nomföra de flesta av dessa åtgärder.

Även vid tankning kan åtgärder mot utsläppen av kolväten minskas. Flera
bensinföretag har redan installerat s.k. muffar.

En annan metod som kräver mer tid för genomförande är att utrusta alla
bilar med s.k. kolkanistrar vilka adsorberar kolvätena.

Utfärdande av föreskrifter för åtgärder inom bensindistribution inkl, tids-
planer är myndigheternas ansvar.

Naturvårdsverket har också utarbetat förslag till sådana föreskrifter inom
en arbetsgrupp där förutom naturvårdsverket företrädare för oljebranschen,
sprängämnesinspektionen, bilindustrin och Kommunförbundet har varit re-
presenterade.

Förslaget innebär att utrustning skall ha installerats vid samtliga bensinsta-
tioner i Sverige senast den 1 januari 1995. För bensinstationer med en stor
försäljningsvolym skall åtgärderna vara genomförda senast under år 1993.

Anf. 37 MÄRTHA BERGLUND (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Birgitta Dahl för svaret på min fråga.
Det gläder mig att höra att det börjar hända saker kring återföring av bensin-
ångor.

I många kommunfullmäktigeförsamlingar runt om i Sverige har motioner
om återföring behandlats positivt. Sedan har man funnit att det inte har hänt
så mycket. Jag har sett att många motioner i den här frågan också har avläm-
nats till riksdagen.

Det har saknats bindande föreskrifter. När de nu kommer tycker jag att
det är synd att de är så generösa tidsmässigt. Det är märkligt att en reform
som på lång sikt är lönsam, ur miljösynpunkt är mycket bra och dessutom är
en arbetsmiljöfråga tar så lång tid att genomföra.

Senast i går läste jag i en av våra kvällstidningar att många yrkeschaufförer
drabbas av leukemi, blodcancer. Ämnet bensen som finns i bensinångor kan
vara en bidragande orsak.

Min fråga kvarstår delvis. Finns det möjligheter att man i den proposition
som kommer kan skynda på när det gäller tidsaspekten, så att vi får genom-
förandet tidigare än vad som här har angivits?

Anf. 38 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Märtha Berglund och jag är överens om att det här är mycket
viktigt att få uträttat. Det berör många människors närmiljö. Jag kan säga
uppriktigt att också jag önskar att det skulle gå snabbare. Det har varit fråga
om mycket lidande under årens lopp för att driva på det här arbetet.

Jämsides med den här typen av åtgärder kan man gå på innehållet i bräns-
lena. Det pågår också ett arbete för att få bort farliga och onödiga tillsatser.
Frågor av detta slag kommer att behandlas och redovisas i den kommande
miljöpolitiska propositionen.

Anf. 39 MÄRTHA BERGLUND (s):

Herr talman! Är det då inte aktuellt att det kan gå snabbare?

Anf. 40 Miljöminister BIRGITTA DAFIL (s):

Herr talman! Om det finns någon möjlighet att åstadkomma ett snabbare
genomförande, lovar jag att vi skall utnyttja den möjligheten. Det här är de
uppgifter som naturvårdsverket har gett oss. Det vore självfallet roligt om
det gick att få fram det snabbare.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1990/91:232 om ersättningsreglerna i naturvårds-
lagen

Anf. 41 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Åsa Domeij har frågat mig om regeringen är beredd att
ändra ersättningsreglerna i naturvårdslagen till de regler som gällde tidigare.

Riksdagsbeslutet om ändrade ersättningsregler i naturvårdslagen trädde i
kraft den 1 juli 1987. Motionsyrkanden om att återigen ändra ersättningsreg-
lerna avslogs så sent som i våras av riksdagen.

Mot den bakgrunden är det inte aktuellt att överväga sådana ändringar.

Anf. 42 ÅSA DOMEIJ (mp):

Herr talman! Bakgrunden till frågan är att centern och socialdemokrat-
erna i samband med att man gjorde upp om planlagstiftningen kraftigt för-
sämrade förutsättningarna för naturvård i landet. Man ändrade nämligen er-
sättningsreglerna så att formuleringen ”ersättning skall ges om pågående
markanvändning avsevärt försvåras” ändrades till ”om pågående markan-
vändning inom berörd del av fastigheten försvåras”. Det kan låta som om
det inte är fråga om en särskilt stor ändring. Det medförde dock att naturvår-
den blev mycket dyrare för myndigheterna. Uppgörelsen följdes inte av
mera pengar till myndigheterna.

Jag tycker att det är litet tråkigt att ministern i en sådan här viktig natur-

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1990191:33

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar pä frågor

vårdsfråga - kanske en av de allra viktigaste, det säger de som jobbar med
naturvård inom länsstyrelserna - inte kommer med någon som helst motive-
ring till varför ersättningsreglerna inte bör ändras så att de regler som gällde
tidigare åter blir gällande. Att motionsyrkandet har avslagits finner jag inte
vara något sakargument.

En utredning om naturvårdslagen har ganska nyligen lämnat sitt betän-
kande. Där föreslås ingen ändring av ersättningsreglerna. Det finns dock
inget motiv för detta. Jag undrar om miljöministern inte tänker sig att man i
samband med att naturvårdslagen görs om ändrar ersättningsreglerna så att
de tidigare reglerna åter blir gällande. Det är väl ändå rimligt att man ser till
hela fastigheten och kostnaderna för denna när man bedömer skadan av
olika regler och inskränkningar i driften. Man bör inte bara se till den lilla
del som är berörd.

Anf. 43 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Åsa Domeij känner till - det har vi diskuterat i annat sam-
manhang i offentlig debatt - bakgrunden till beslutet. Centern ställde detta
krav för att medverka till att naturresurslagen kunde passera riksdagen. De
borgerliga partierna ansåg att den innebar ett för stort ingrepp i den person-
liga äganderätten. Naturresurslagen var en oerhört viktig insats för att
skydda skyddsvärd miljö. Det var det priset vi fick betala för att få den lagen
genom riksdagen.

Anf. 44 ÅSA DOMEIJ (mp):

Herr talman! Jag håller inte med om att naturresurslagen är en mycket bra
skyddslag. De delar som handlar om skydd av naturen bör överföras till en
ny miljöbalk, och resten kan skrotas. Såvitt jag minns reserverade sig inte
vänsterpartiet emot naturresurslagen. Folkpartiet och moderaterna gjorde
detta. Jag tycker att det är ett ganska dåligt argument.

För en månad sedan fick jag löftet av Birgitta Dahl att om bara centern
går med på att ändra ersättningsreglerna så att de tidigare reglerna blir gäl-
lande skulle socialdemokraterna inte ha något emot det. Gäller det löftet
fortfarande?

Anf. 45 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Självfallet är det förslag som vi framlade för riksdagen, och
som var bättre i sin ursprungliga form, vårt huvudförslag.

Anf. 46 ÅSA DOMEIJ (mp):

Herr talman! Jag nöjer mig med det svaret. Det är tydligen så att om bara
centern går med på att ändra ersättningsreglerna så att de tidigare reglerna
åter blir gällande, vill socialdemokraterna också göra det. Det gäller att i
fortsättningen sätta rejäl press på centern. Om vi får denna ändring, kan vi
faktiskt ta ett stort steg framåt i naturvårdsarbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1990/91:238 om ersättningen för landskapsvård

Anf. 47 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Annika Åhnberg har frågat jordbruksministern om rege-
ringen avser att reda ut oklarheterna beträffande NOLA och den nya land-
skapsvårdande ersättningen. Arbetet i regeringen är så fördelat att jag skall
besvara frågan.

Låt mig först göra klart frågan angående NOLA-anslagets storlek. För
budgetåret 1990/91 uppgår anslaget till 40 milj. kr. Frågan om anslagets stor-
lek för kommande budgetår bereds för närvarande.

För budgetåret 1990/91 har riksdagen anslagit 100 milj. kr. till landskaps-
vårdande åtgärder, och för de två nästkommande budgetåren uppgår de av
riksdagen fastlagda anslagen till 200 resp. 250 milj. kr.

Beträffande momsplikten gäller att bidragsersättningar är momsbefriade
om ersättningen inte avser utförande av en skattepliktig tjänst eller tillhan-
dahållande av en skattepliktig vara. Bedömningen av vad som skall gälla i
de enskilda fallen ankommer emellertid på beskattningsmyndigheterna och
de dömande organen.

Oavsett momsplikt eller ej kommer emellertid anslagets storlek inte att
påverkas eftersom eventuell moms kommer att ersättas i särskild ordning.
På samma sätt kommer den enskilde jordbrukaren att få avdragsrätt för
eventuell ingående moms på maskiner och material m.m.

Anf. 48 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Den landskapsvårdande ersättning som infördes i samband
med riksdagens livsmedelspolitiska beslut i våras har redan tidigare under
den här frågestunden varit föremål för diskussion. Jag måste säga att jag då
fick en av de farhågor som vi i vänsterpartiet hade inför det här beslutet be-
kräftad, nämligen att med den utformning som den här ersättningen fick en
alltför stor del av medlen skulle gå till administrationen. Vi hade från mitt
partis sida hellre sett en mer generell ersättning.

Men min fråga om dessa ersättningar handlade bl.a. om NOLA-anslaget.
Miljöministern säger att hon först skall göra klart frågan angående NOLA-
anslaget. Men så väldigt klargörande blev inte svaret. Jag vet att anslaget i
år uppgår till 40 milj. kr. Det var 10 milj. kr. före beslutet om livsmedelspoli-
tiken. I och med detta beslut fick vi till stånd en överenskommelse som inne-
bar ytterligare 30 milj. kr. Jag skulle gärna vilja påminna om vad utskottet i
sitt betänkande skrev:

Det finns redan i dag ett stort behov av insatser inom ramen för NOLA-
stödet - det betyder alltså naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet - och om-
läggningen av livsmedelspolitiken kommer att förstärka detta behov.

Utskottet skrev även:

Utskottet föreslår därför att detta anslag tillförs ytterligare 30 miljoner.

Jag menar att det i detta betänkande ganska klart framgår att utskottet
inte avsåg, och inte heller riksdagen i sitt beslut, att detta var en engångsföre-
teelse, utan man menade att det framgent och under den här omställningspe-
rioden finns ett behov av ökad ersättning för naturvårdsåtgärder i odlings-
landskapet.

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

När det gäller momsplikten säger miljöministern i svaret:

”Oavsett momsplikt eller ej kommer emellertid anslagets storlek inte att
påverkas eftersom eventuell moms kommer att ersättas i särskild ordning.”

Jag måste säga att jag inte förstår detta. Jag skulle vilja ha ett förtydli-
gande av vad det betyder.

Anf. 49 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Först vill jag ta upp anslaget. Jag hoppas att Annika Åhn-
berg lade märke till att vi i det förra åtstramningspaketet lyckades hålla mil-
jöområdet fritt från åtstramningar. Och för dagen tycker jag att Annika
Åhnberg skall nöja sig med att jag säger att jag slåss allt jag kan för att klara
det även i det budgetarbete som nu pågår.

Jag kan erkänna att också jag först tyckte att jag inte riktigt förstod hur
momsplikten fungerade. Jag kände mig förvirrad och inte på något särskilt
högt plan. Men i de genomgångar som vi har gjort har man redovisat att an-
slaget inte skall behöva användas för att betala moms om den utgår. Det är
inte självklart att det kommer att utgå moms. Det beror på hur ersättningen
utformas i det enskilda fallet. Och jag vill inte stå här och undervisa jordbru-
kare och myndigheter i skatteplanering. Men vi har alltså fått försäkringar
om att eventuell moms för den här typen av ersättningar inte skall belasta
själva det anslag som utgår. Det skall inte kunna minskas bakvägen.

Anf. 50 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Även om jag fortfarande inte riktigt förstår hur detta skall
gå till tycker jag ändå att det var ett klargörande. När vi i utskottet diskute-
rade dessa ersättningar, som riksdagen sedan fattade beslut om, togs inte den
här aspekten upp, dvs. om man i det här anslaget skulle inräkna det som man
sedan så att säga skulle få betala tillbaka till samhället i moms. Jag tror att
det är viktigt för de kontrakt som nu skall skrivas mellan enskilda jordbru-
kare och samhället att man vet vad det i praktiken innebär. Och momsbelop-
pen är ju avsevärda. Det är alltså ett väsentligt klargörande att momsbelop-
pet inte skall räknas in i ersättningsbeloppet.

När det gäller NOLA-ersättningen förstår jag givetvis att jag inte här kan
utkräva några förhandsbesked om vad nästa års statsbudget kommer att in-
nehålla. Eftersom de här kontrakten är långsiktiga och skrivs över flera år,
vill jag understryka att det blir ogörligt att ha ett sådant anslag ett år och
sedan inte följa upp det i det långsiktiga arbetet. Jag tror att jag kan lova
åtminstone vårt stöd för en fortsatt hög ambition när det gäller detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1990/91:240 om svavelhalt i bunkeroljor

Anf. 51 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Roy Ottosson har frågat mig vad regeringen gjort för att
åstadkomma radikala begränsningar av svavelhalten i förbränningsoljor för

färjetrafik i Norden, och när vi kan förvänta oss att bilaterala eller nordiska
avtal kan komma till stånd.

Sjöfartens utsläpp av luftföroreningar är i dag helt oreglerade. I regel an-
vänds därför bunkeroljor med relativt höga svavelhalter som oljebolagen
inte kan sälja i land, och kväveoxidutsläppen renas inte alls.

Det är riktigt att en stark miljöopinion har inneburit att ett antal färjerede-
rier under de senaste åren börjat använda mer lågsvavlig olja, i vissa fall
längs hela färdsträckan, i andra fall i hamnområden och skärgård.

Både miljöavgiftsutredningen och sjöfartsverket har utarbetat förslag till
hur man kan begränsa svavelutsläppen från sjöfarten.

Förslaget från miljöavgiftsutredningen innebär i korthet att ett avgiftssy-
stem införs för bunkeroljor med mer än 0,5 % svavelhalt.

Sjöfartsverket konstaterar i sin rapport att frågan om att få till stånd en
reduktion av svavelinnehållet helst bör lösas internationellt inom de organ
där frågan behandlas, dvs. HELCOM (Helsingforskommissionen) och IMO
(International Maritime Organization). Sjöfartsverket anser även att en uni-
lateral, dvs. ensidig, svavelbegränsning kan övervägas för fartyg som ofta går
i svenska vatten.

Regeringens arbete är för närvarande inriktat på att få till stånd en nordisk
samsyn som gör det möjligt att begränsa svavelhalten i bunkeroljor.

Jag avser att behandla denna fråga i den miljöpolitiska propositionen vå-
ren 1991. Även i fråga om utsläppen av kväveoxider från sjöfarten avser jag
att återkomma i samma proposition.

Anf. 52 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Bakgrunden till den här frågan är ett besök jag gjorde hos
sjöfartsverket förra veckan. Jag fick då klart för mig att det finns rederier i
Norden som bedriver färjetrafik, bl.a. på Stockholm, och använder sig av
svavelrik bunkerolja som är betydligt billigare. Dessa rederier får naturligt-
vis en stor kostnadsfördel. På sjöfartsverket menar man att det blir ohållbart
för de svenska rederierna att fortsätta med lågsvavlig olja om detta fortgår.
Jag fick intrycket att det är ganska bråttom när det gäller att förhindra en
ytterligare försämring.

Det svar som jag har fått av miljöministern går egentligen bara ut på att
man skall vänta till våren 1991 för att se vad som då kommer.

Det är naturligtvis bra om man får till stånd en nordisk samsyn. Det är väl
en förutsättning för ett avtal. Men jag måste ändå fråga miljöministern: Är
arbetet inte inriktat på att få till stånd bilaterala avtal just inom Norden, kan-
ske i första hand mellan Sverige och Finland och mellan Sverige och Dan-
mark som det här angår?

Jag vill också gärna berätta för ministern, om hon inte redan känner till
det, att IMOs ansträningar internationellt är mycket blygsamma. IMO tän-
ker sig en 50-procentig reduktion till år 2000, vilket inte är acceptabelt med
tanke på den försurningssituation som vi har i Sverige. Som jag ser det måste
vi ha en högre ambitionsnivå.

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Anf. 53 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Jag delar Roy Ottossons uppfattning att vi behöver ställa
högre krav. Och en del av vårt arbete går ut just på att få enighet kring så-
dana högre krav så att vi även kan driva dem genom IMO.

Det nordiska arbetet pågår intensivt. Det är ett nordiskt land som går
emot en sådan överenskommelse, vilket är vårt bekymmer just nu. Vi skulle
vilja ha en nordisk samsyn, och vi arbetar mycket intensivt för det. Men
verkligheten är sådan.

Det är så tydligt för var och en som vet vad det handlar om att det är fråga
om farvatten som vi utnyttjar tillsammans. Det är mycket viktigt att vi får
alla med oss för att undvika att de som bär sig bra åt blir utkonkurrerade av
dem som bär sig illa åt. Det är ju detta det handlar om. Jag kan försäkra att
vi kommer att göra allt vi kan för att få alla nordiska länder med oss. I värsta
fall får vi nöja oss med några.

Anf. 54 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Det var ett positivt svar, och vi får se vad som händer. Jag
vill ändå framhålla att det även i Sverige finns starka krafter som vill invänta
internationella avtal och inte gå före på det sätt som både jag och miljöminis-
tern förespråkar. Det har vi ju sett i remissvaren på miljöavgiftsutredningens
förslag om att ensidigt gå in och lägga miljöavgifter i Sverige på just svavel i
bunkeroljor med mer än 0,5 % svavelhalt. Det är naturligtvis oroväckande
att läsa sådana remissvar, där det helt saknas förståelse för dessa problem ur
miljösynpunkt. Men om jag har förstått miljöministern rätt kan vi förvänta
oss att det kommer att bli någon typ av avtal eller krav inom det närmaste
året.

Anf. 55 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Jag vill påpeka att det finns ytterligare möjligheter som vi
kommer att försöka utnyttja. En sådan är det inledda arbetet mellan Öster-
sjöstaterna, som ju startades i Ronneby med statsministerkonferens och där
en deklaration utfärdades. Vi skall till januari ha upprättat nationella planer
och före utgången av 1991 ett gemensamt aktionsprogram för att rädda
Östersjön. Med den ökning som sjöfarten nu har är det naturligtvis väldigt
betydelsefullt att vi i tid angriper den här typen av problem tillsammans.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1990/91:242 om CFC-avvecklingen

Anf. 56 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Lennart Brunander har frågat mig vad regeringen avser
vidta för åtgärder för att tillse att CFC-avveckling inte leder till ytterligare
miljöproblem.

Regeringen avser att i den kommande miljöpolitiska propositionen i bör-
jan av år 1991 ta upp frågan om åtgärder för att begränsa användningen av
HCFC- och HFC-föreningar. Redan i 1988 års miljöpolitiska proposition

fastslogs att CFC-användningen inte får ersättas av en användning av andra
kemikalier som medför miljö- eller hälsorisker och att målsättningen är att
avveckla användningen av HCFC-föreningar.

Arbetet med att snabbt ersätta CFC på kemiföretagen runt om i världen
har fokuserats runt ofullständigt halogenerade klorfluorkarboner, HCFC,
och ofullständigt halogenerade fluorkarboner, HFC.

Dessa substanser är testade avseende ozonnedbrytande potential och kli-
matgaseffekt. Man vet att de inte är helt miljövänliga, men betydligt bättre
än CFC. I dag är de inom vissa områden, t.ex. kylskåp, en förutsättning för
att snabbt kunna stoppa CFC-användningen. Finner man att de har sådana
skadliga effekter att de endast skapar nya, kanske värre, problem i stället för
att bidra till att lösa problemet med uttunning av ozonskiktet, skall naturligt-
vis all användning stoppas.

Sverige har aktivt arbetat internationellt inom det s.k. Montrealprotokol-
let med att användningen av HCFC skall begränsas till de områden där de
verkligen behövs, för att snabbt kunna ersätta CFC. Dessutom har Sverige
verkat för rapportering och kontroll av användningen samt för att sätta ett
slutdatum för all användning till år 2010.

Parterna till Montrealprotokollet har i juni 1990 enats om att dessa före-
ningar endast är övergångssubstanser där användningen skall begränsas och
så snart som möjligt, men inte senare än år 2040, ersättas med helt miljörik-
tiga alternativ.

Självfallet kommer regeringen att noga följa effekterna av CFC-avveck-
lingen och vidta åtgärder om det behövs.

Anf. 57 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Det var en beskrivning
av situationen och litet grand en deklaration av att regeringen följer frågan.
Det kanske inte var ett svar på den fråga som jag egentligen hade ställt: Vad
gör regeringen och miljöministern för att ta reda på de bekymmer som de
nya ersättningsämnena kan orsaka? Det beslut som fattades en gång i tiden
om att vi skall ta bort freonerna för att klara ozonskiktet har bedömts som
en väldigt viktig internationell överenskommelse. Nu börjar glädjen litet
grand att grumlas, när det kommer propåer om att de ämnen som används i
stället inte är så bra. De skapar nya problem som vi inte hade tänkt på.
Egentligen borde vi ta reda på det innan vi börjar använda dem.

Nu säger miljöministern att dessa nya ämnen inte skadar ozonskiktet och
att de är undersökta. Men det finns andra frågor. Vad händer när dessa äm-
nen bryts ner? Vad händer i naturen, jorden och växterna? Vi vet att när
dessa ämnen bryts ner bildas triklorfluorättikssyra, som är mycket stark och
som egentligen inte finns i naturligt sammanhang. Man förmodar att det
också bildas monofluorättikssyra som är mycket giftig för allt levande. Detta
har framför allt beskrivits av en kemiprofessor i England som sysslar med
dessa frågor. Han har beskyllt industrin för att kasta sig in i detta utan att
egentligen veta vad man gör. Vad jag har frågat, och gärna vill ha svar på,
är vad vi här i Sverige gör. Vad gör naturvårdsverket, miljöministern och
regeringen för att ta reda på vad som händer med dessa ämnen, så att vi inte
åker på en baksmälla? Den kan ju bli värre än den vi hade tidigare.

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Anf. 58 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Att följa upp är ett naturligt led i både myndigheters och
regeringens regelbundet återkommande prövning av avvecklingsprogram-
met. Vi skall redovisa det för riksdagen i den miljöpolitiska propositionen
om ett par månader. Det finns inskrivet i både det svenska avvecklingsprog-
rammet och det internationella protokollet att man noggrant måste följa upp
för att försäkra sig om att vi inte tar i anspråk något som kan ställa till med
nya problem. I varje fall måste det vara bättre ämnen än de som ersätts.

Det här området är faktiskt ett bra exempel på hur man handlar i enlighet
med den s.k. försiktighetsprincipen, misstanken, utan att ha full visshet på
alla punkter. Det är väldigt viktigt, därför att vi har tidigare varit med om att
man har skjutit på nödvändiga beslut under förevändning att vi inte har full
visshet på alla punkter. Då har man i onödan förstorat problemen och för-
dröjt besluten.

Jag för min del är helt övertygad om att även om vi kan behöva ändra
programmet efter hand, så var det rätt att lägga fast avvecklingsprogrammet
för CFC och sedan gradvis ersätta CFC med allt bättre alternativ.

Anf. 59 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag tycker också att det var rätt att fatta beslut om att av-
veckla CFC. Jag tycker dessutom att det hade varit viktigt att ta reda på hur
de medel som vi använder i stället fungerar. Miljöministern säger att rege-
ringen följer upp frågan. Det räcker inte att följa upp, utan man måste ta
reda på hur dessa medel fungerar. Vilka åtgärder har man initierat på forsk-
ningsområdet just för att ta reda på vad dessa nya kemikalier ger för effekter
när de används och sedan bryts ned? Det går alltså inte att bara följa upp
och se efter vad som kommer att hända när vi använder dem, utan vi måste
ta reda på effekterna innan vi introducerar dem fullt ut. Introduktion pågår,
så det är ganska bråttom. Vilka beslut har regeringen fattat i det avseendet?

Anf. 60 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Vi har helt enkelt uppdragit åt de ansvariga myndigheterna
att följa arbetet i just det syfte som Lennart Brunander är ute efter. Det lig-
ger i deras myndighetsutövning - det gäller både kemikalieinspektionen och
naturvårdsverket.

Anf. 61 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag tror när miljöministern säger att regeringen har uppdra-
git åt dessa myndigheter att följa frågan. Men min fråga är: Vad har de fått
i uppdrag att ta reda på om dessa ersättningsmedels inverkan på natur och
hur de rent kemiskt reagerar i naturen. Vi måste kunna vidta åtgärder och
stoppa användning innan det är för sent, innan vi har introducerat dem fullt
ut. Det är precis vad som håller på att ske nu. När det gäller kylmedel kan vi
återvinna en del, se till att ämnen inte kommer ut i naturen. Har man vidtagit
åtgärder när det gäller återanvändning?

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1990/91:208 om det beslutade Östersjölaboratoriet

Anf. 62 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Sven-Olof Petersson har frågat mig om det är regeringens
avsikt att frångå det fattade beslutet om inrättande av ett Östersjölaborato-
rium och vad i så fall orsaken till detta är.

Riksdagen beslutade i våras att till fiskeristyrelsen anvisa 1,4 milj. kr. för
etablering av en filial till havsfiskelaboratoriet.

Regeringen beslutade den 7 juni i år att det anvisade beloppet får dispone-
ras av fiskeristyrelsen efter beslut av regeringen då fiskeristyrelsen har pre-
senterat ett förslag rörande en filial till havsfiskelaboratoriet.

Fiskeristyrelsen presenterade den 29 juni ett förslag till verksamhet vid en
sådan filial. Enligt förslaget skulle torskundersökningar samt kustrelaterade
och miljörelaterade undersökningar prioriteras. Enligt fiskeristyrelsens be-
dömning är en lokalisering av filialen till Karlskrona det bästa alternativet
med tanke på dels det centrala läget i förhållande till undersökningsområdet,
dels tillgången till stora landningar av fisk för provtagning. Frågan om en
filial till havsfiskelaboratoriet bereds för närvarande inom regeringskansliet,
och regeringen avser att så snart som möjligt ta ställning till denna.

Anf. 63 SVEN-OLOF PETERSSON (c):

Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret på frågan.

Det var inte utan att vi alla blev väldigt bekymrade för ungefär en och en
halv vecka sedan när det publicerades uppgifter i lokala tidningar om att star-
ten av laboratoriets verksamhet var skjuten på framtiden. Tanken var ju att
verksamheten skulle ha startat i Karlskrona redan i månadsskiftet oktober-
november.

Av det svar jag har fått framgår det att fiskeristyrelsen redan den 29 juli,
dvs. för i dagarna fem månader sedan, presenterade ett förslag till verksam-
het vid filialen. Vi vet att det laboratoriet kommer att fylla en utomordentligt
viktig funktion för det svenska fisket men också, såvitt vi kan förstå, i mil-
jöarbetet. 90% av de svenska fiskevattnen finns i Östersjön, och ungefär
80 % av all svensk matfisk kommer från Östersjön och landas vid Östersjö-
hamnar.

Jag skulle vilja fråga statsrådet: Vad är det som gör att man fortfarande
bereder den här frågan i regeringskansliet, och varför har beslut inte redan
kunnat fattas? Det är ju ändå fem månader sedan papperen kom från fiskeri-
styrelsen. Vad är orsaken till detta?

Anf. 64 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! När fiskeristyrelsen presenterade sitt förslag, den 29 juni,
var hyresförhandlingarna mellan byggnadsstyrelsen och Karlskrona kom-
mun inte klara. Hyresavtalet har blivit klart först i oktober. Det visade sig
då att hyran var så hög att den tog en god bit av det anslag som anvisats.
Fiskeristyrelsen bedömde då att den hyra man fick acceptera gick att klara,
om medel skjuts till för verksamheten också från anslaget Främjande av fis-
kerinäringen, alltså forskningsmedel på fiskets område. Det är det nya som
har tillkommit, och den frågan bereds i vanlig ordning i kanslihuset.

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Anf. 65 SVEN-OLOF PETERSSON (c):

Herr talman! Enligt de uppgifter jag har fått skulle hyresavtalet vara
klart - det verifierar statsrådet också. Jag har tidigare hört att alla parter
skulle vara nöjda med detsamma.

Jag skulle då i stället vilja fråga: När kan vi vänta oss att få det positiv
besked som vi väntar på och som ligger i linje med det tidigare fattade riks-
dagsbeslutet? Och när kan vi i så fall förvänta att verksamheten vid laborato-
riet kommer i gång? Att den skall i gång är jag övertygad om att jordbruks-
ministern och jag är ense om.

Anf. 66 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Om man är nöjd eller inte med hyran vet jag inte, och det
har jag inte heller någon anledning att lägga mig i. Jag bara konstaterar att
hyran i varje fall blev sådan att man enligt fiskeristyrelsen måste lägga till
ytterligare medel för att verksamheten skall kunna bedrivas. Det är då medel
från Främjande av fiskerinäringen, och det är den frågan som i vanlig ord-
ning bereds. Som vanligt när man bereder frågor inom kanslihuset konstate-
rar man att man så snart som möjligt skall ta ställning till frågan. Det är en
vanlig fråga, som nu är under beredning, och det är de tillkommande ansla-
gen som vi får diskutera.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på frågorna 1990/91:233 och 241 om stöd till försäljning av
ekologiskt odlade produkter

Anf. 67 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Åsa Domeij har frågat mig om regeringen är beredd att dels
slopa förmalningsavgiften för ekologiskt odlad spannmål, dels satsa några
miljoner per år på marknadsföring av kravmärkta produkter. Marknadsfö-
ringen kan enligt Äsa Domeij finansieras genom omdisponering av en del av
de medel som lantbruksstyrelsen disponerar för att informera om omställ-
ningen av jordbruket.

Som Åsa Domeij vet är regeringen mycket intresserad av och engagerad i
att främja utvecklingen av alternativt odlade produkter.

Under flera år har skogs- och jordbrukets forskningsråd haft särskilda me-
del för forskning på detta område. Vidare ges, som Åsa Domeij själv näm-
ner, ett stimulansstöd till alternativ odling. Medel har också avsatts för kon-
trollen av produkterna.

Lantbruksstyrelsen disponerar också särskilda medel för rådgivning om
alternativ odling samt informations- och utvecklingsinsatser för att främja
avsättningen av alternativt producerade livsmedel. Under innevarande bud-
getår har 6,3 milj. kr. avsatts för dessa ändamål, vilket är en ökning med 1,0
milj. kr. från det föregående året. Dessa medel används, förutom för rådgiv-
ning, även för marknadsföring av och information om alternativt produce-
rade livsmedel samt för utbildning av butikspersonal i dessa frågor.

Lantbruksstyrelsen förfogar alltså redan över medel för bl.a. sådan mark-
nadsföring som Åsa Domeij efterlyser.

När det gäller förmalningsavgiften delar jag inte Åsa Domeijs uppfatt-
ning. Avgiften är en generell intern avgift som alla jordbrukare betalar för
att delta i finansieringen av spannmålsregleringen, oavsett hur eller var
spannmålen odlas. Detsamma gäller övriga interna avgifter. Jag ser ingen
anledning att ändra på detta. Den utvecklingen och de verksamheter som
statsmakterna vill stimulera bör hellre främjas genom riktade åtgärder än
genom undantag från generella regler. Det är också den väg regeringen valt
när det gäller alternativ odling, nämligen att erbjuda ett stimulansbidrag vid
övergång till sådan odling. Även i övrigt har en sådan utveckling stimulerats,
vilket jag nyss redogjort för.

Slutligen vill jag också påminna om att de interna avgifterna på handels-
gödsel och bekämpningsmedel inte belastar den alternativa produktionen.

Anf. 68 ÅSA DOMEIJ (mp):

Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret.

Jag är givetvis mycket nöjd med att regeringen satsade en hel del pengar
på omställningsstödet till alternativ odling. Men det är just mot den bakgrun-
den som jag ställt frågan. De pengarna följdes inte upp med några medel till
just marknadsföringsåtgärder. Det kan vara svårt för en mycket liten men
samtidigt mycket kraftigt växande näring att själv plocka fram sådana
pengar. Här gjorde Danmark en annorlunda satsning, där man kombinerade
pengar till omställning med pengar till marknadsföring.

I svaret nämner jordbruksministern en del andra medel som lantbrukssty-
relsen har till sitt förfogande, bl.a. för rådgivning och även pengar till kon-
troll. Men till marknadsföring finns det i dag i praktiken bara ca 1 miljon som
kan användas. Jag tror att marknadsföringspengar motsvarande 5-6 milj. kr.
per år under en treårsperiod skulle kunna ge mycket bra effekt: Kunder
finns, men produkterna når inte ut till butikerna. Det är problemet. Om vi
jämför med Danmark kan vi också tydligt se att det faktiskt finns en stor
marknad.

Jag har också föreslagit en finansiering. Jag förstår att det kan vara svårt
att plocka fram nya pengar i det här statsfinansiella läget, men lantbrukssty-
relsen har ju fått mycket stora summor för att satsa på omställning och infor-
mation om omställning av lantbruket till bönderna. Om man plockade bara
några miljoner av de medlen per år skulle det kunna ha avsedd effekt. Då
skulle vi få mycket större nytta av alla de miljoner som tidigare har satsats
på omställning till ekologiskt lantbruk.

Anf. 69 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Vi är överens om att det utgår pengar till lantbruksstyrelsen
i marknadsbefrämjande syfte. Jag tror inte att det är klokt att detaljreglera,
vare sig från kammarens talarstol eller från riksdagen i övrigt, exakt hur de
medlen skall användas. Marknadsföring är förvisso en rörlig verksamhet.

Däremot menar jag att lantbruksstyrelsen har ramar inom vilka man kan
omdisponera. Vi har ju i lantbruksstyrelsen inrättat ett alternativodlarråd,
som har många olika syften, bl.a. att kunna ge impulser i sådana här avseen-

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

den. Det är tänkbart att de idéer som Åsa Domeij här har är kloka - det
ifrågasätter jag inte alls.

Jag konstaterar alltså att det finns pengar och att de pengar som går till
direkt marknadsföring också går till spannmålsmarknadsföring liksom till
biodynamiker i allmänhet och till samodlarna.

Sedan vill jag tillägga att de anslag som staten ger till KRAV, alltså till
själva kontrollmärkningen, också har ett slags marknadsföringskaraktär. Att
staten stöder kontrollstämplingen och den trovärdighet som ligger i den är
en av de viktigaste åtgärderna för att just marknadsföra alternativt odlade
livsmedel - man vet att man kan lita på KRAV-stämpeln.

Jag vill tillägga - det tycker jag också är viktigt - att det går resurser till
butikspersonal, så att man i butikerna verkligen är aktiva i de här frågorna.

Men det kan finnas många fler idéer, och jag är inte alls främmande för
att det kan finnas goda skäl och kloka tankar bakom det som Åsa Domeij
här har sagt. Men vad vi får fram i nästa års budget kommer naturligtvis i
vanlig ordning att presenteras i januari. Jag menar att lantbruksstyrelsen bör
ha ganska vida ramar att prioritera inom och att vi inte skall detaljstyra det
här. Vi har ett råd för alternativ odling som jag hoppas kan ta fram vettiga
ändamål för de pengar som anslås.

Anf. 70 ÅSA DOMEIJ (mp):

Herr talman! Om jag fattade jordbruksministern rätt skulle alltså lant-
bruksstyrelsen kunna få disponera om pengar även ur de medel som är av-
satta för information om omställningen av jordbruket. Det låter mycket in-
tressant.

Just när det gäller ekologiskt lantbruk finns inte så mycket pengar. Det är
pengar som framför allt är uppbundna till rådgivningsinsatser. Till mark-
nadsföring finns bara någon enstaka miljon.

Jag vill naturligtvis inte heller att riksdagen skall detaljstyra det sätt på
vilket marknadsföringsåtgärderna skall genomföras. Men jordbruksminis-
tern nämnde ju själv möjligheten att gå ut till butikerna. Jag tror att det allra
bästa vore att satsa det mesta av de 5-6 miljonerna på just butikskonsulenter
samtidigt som det går mindre pengar till trycksaker. Det skall vi inte be-
stämma här. Jag vill emellertid att regeringen skall trycka på lantbruksstyrel-
sen, så att lantbruksstyrelsen omdisponerar en del av sina pengar till just det
här som det nu är fråga om.

Anf. 71 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag måste rätta Åsa Domeij på en punkt. Det är inte någon
miljon som utgår utan 6,3 milj.kr. för rådgivning, information och utveck-
lingsinsatser, dvs. i marknadsbefrämjande syfte. Därutöver kommer den
miljon som går till själva kontrollen. Lantbruksstyrelsen har alltså när det
gäller marknadsfrämjande insatser större resurser än vad Åsa Domeij häv-
dar.

Sedan har vi ju skrivit i statsbudgeten under ett antal år att lantbruksstyrel-
sen mera allmänt skall omorientera sin rådgivning till miljöändamål. Det be-
höver inte innebära att enbart de just nu uppräknade anslagen kommer al-

ternativodlingen till godo. Inom lantbruksstyrelsen skall man naturligtvis
också i den allmänna verksamheten kunna främja alternativodlingen.

Anf. 72 ÅSA DOMEIJ (mp):

Herr talman! Det mesta av de 6,3 milj.kr. som jordbruksministern talade
om är direkt uppbundet för rådgivning och inte för marknadsföring. Det an-
vänds bara ungefär 1 milj.kr. för marknadsföring. Resten är uppbunden till
tjänster som riktar sig direkt till lantbrukarna. Framför allt gäller det då od-
lingsrådgivning. Det är också en mycket viktig sak i uppbyggnadsskedet. När
vi nu har satsat så mycket pengar på omläggning till ekologiskt lantbruk och
det krävs så litet pengar för att det skall bli en god effekt och en utveckling
också i framtiden, tycker jag att det vore bra om man under några få år
kunde avsätta pengar till just marknadsföringssidan. Det är ju inte meningen
att det här skall bli någonting permanent. När det hela väl kommer i gång
skall ju näringen kunna bära sig av egen kraft.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 16.02 på förslag av tredje vice talmannen att ajour-
nera frågestunden till kl. 18.00.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

17 § Svar på frågorna 1990/91:182 och 212 om motorvägsbron över
Södertälje kanal

Anf. 73 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Eva Goés har frågat mig om otillräckliga resurser har avsatts
för att snabbt ersätta den havererade bron över Södertälje kanal med en ny
rörlig bro och påstår att ingenting har skett när det gäller att återställa bron.

Tom Heyman har frågat om regeringen avser att vidta några åtgärder för
att påskynda reparationen av bron så att staten kommer att uppfylla före-
skrifterna i vattendomen från år 1962 för passage till Mälaren.

Jag väljer att besvara frågorna i ett sammanhang.

Sedan brohaveriet inträffade har vägverket, förutom att på ett föredömligt
sätt ordna en provisorisk broförbindelse, vidtagit en rad åtgärder med syfte
att nå en permanent lösning av frågan.

Vägverkets praktiska arbete har genomförts med inriktningen att åter-
ställa bron i rörligt utförande. Hittills har bl.a. en undersökning av det ska-
dade brofackverket gjorts för att konstatera eventuella sprickor, upphand-
lingsunderlag har tagits fram och upphandling av reparationen pågår. Bro-

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

fackverket och stödbenen till detta beräknas vara på plats till halvårsskiftet

1991, då bron kommer att vara förberedd för att kunna sättas i funktion som
en rörlig bro. Emellertid kan inte ett nytt maskineri finnas på plats vid
samma tidpunkt eftersom konstruktion och tillverkning av detta tar lång tid.
Broarna kan därför inte komma i drift som rörliga broar förrän i augusti

1992.

Kostnaden för att återställa bron i rörligt utförande kommer att bli hög,
ca 185 milj.kr., medan en lösning med en fast bro skulle kosta ca 60 milj. kr.
Skillnaden, 120 milj .kr., är så stor att vägverket har funnit skäl att undersöka
vad en lösning med en fast bro skulle få för konsekvenser för sjöfarten. Vi-
dare vill man ytterligare analysera om en insats med 120 milj. kr. ger den
högsta samhällsekonomiska nyttan. Denna utredning pågår för närvarande
i samråd med sjöfartsverket och kan förväntas bli klar kring årsskiftet. Där-
efter kan slutlig ställning tas till vilket alternativ som bör väljas.

När jag för ca 14 dagar sedan sammanträffade med vägverket och sjöfarts-
verket och fick information om det arbete som pågår framhöll jag särskilt
vikten av att erforderligt beslutsunderlag snabbt färdigställs så att återstäl-
landet av en permanent broförbindelse kan genomföras så snart som möjligt.

Anf. 74 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag är rädd för att permanent-
ningen av den provisoriska fasta bron kommer att få fortgå. Vattenfalls dom
från 1962 skall följas. Vi får nu i svaret höra att det kan tänkas att vissa delar
av bron är färdiga 1991 och att resterande delar blir färdiga 1992. Då har vi
precis kommit fram till utgången av den 30-åriga respittiden för vattendo-
mar. Handläggaren Jernberg lär ha sagt att vattendomarna är en ren form-
sak. Sådana har ändrats tidigare, och de kan överprövas efter 30 år. Faktum
är att det 1992 har gått precis 30 år. Frågan är om man fördröjer hela denna
process för att kunna ändra vattendomen.

Man kan samtidigt fråga sig varför järnvägsbron hållit i 75 år men inte mo-
torvägsbron, som enligt uppgift är mellan 20 och 30 år gammal. Är det fråga
om bristande underhåll? Enligt ett referat från TV i somras har vägförvalt-
ningen i Stockholm i ett besiktningsprotokoll framhållit att lyftmekanismen
på den nu helt havererade lyftbron var utsliten. Det verkar alltså som om
man vetat detta på ett tidigt stadium. Varför har då inte reparation skett tidi-
gare? Man borde ha insett att ett haveri skulle kunna ske.

Beträffande upphandlingen vill jag fråga om skadorna kan bero på en då-
lig konstruktion. Vilka har byggt bron, och skulle skadorna kunna täckas av
någon försäkring? Kostnaderna kommer ju i förlängningen annars att
drabba oss skattebetalare. Vägverket har en önskelista på 100 miljarder, på
samma sätt som SJ, vars önskelista uppgår till 40 miljarder. Frågan är varför
skadorna inte har åtgärdats. Skadorna på Tjörnbron gick snabbt att åtgärda,
men här har det dröjt mycket länge.

Anf. 75 TOM HEYMAN (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret.

Det ankommer inte på vägverket att överpröva en vattendom. Vem har
gett vägverket i uppdrag att fullfölja en sådan utredning? Den i Göteborg

gjorda utredningen har nu framlagts, och slutsatsen - tråkigt nog för vägver-
ket - är ganska entydig. Jag tillåter mig att återge den:

”En summerad bedömning av de olika effekterna för sjöfarten och nä-
ringslivet ---är att det i både i det kortare och det längre tidsperspektivet

verkar motiverat med en högre höjd än den nu existerande på 26 meter.”

Det här är inte en investeringsfråga, utan ett försäkringsfall. Staten har av
hävd aldrig försäkrat sina egendomar, eftersom det alltid ansetts att staten
på bättre sätt själv kan täcka de skador som kan uppstå. Konsekvensen av
detta måste vara att man också skall tillgodose det behov av reparationer
som uppstår på grund av föråldrad utrustning och eftersatt underhåll. Det är
ett exempel på den offentliga sektorns förfall att man inte underhåller sin
utrustning och inte tar till vara de utrustningar som man har. Tänk om ett
privat kraftbolag hade visat samma nonchalans mot den vattendom som väg-
verket har gjort i det här fallet! Vilket liv det hade blivit!

Anf. 76 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Det är lätt att vara efterklok. Eva Goés frågor avspeglar ju
i viss mån en efterklokhet. Hon säger att man skulle ha varit medveten om
riskerna tidigare och att man skulle ha reparerat tidigare. Jag är inte kapabel
att svara på om det fanns rimliga möjligheter att bedöma att sådana här ris-
ker förelåg innan haveriet inträffade.

Nej, vägverket betraktar inte vattendomar som en formsak, utan tar na-
turligtvis allvarligt på den. Samråd sker ju fortlöpande med sjöfartsverket,
som har att i första hand bevaka sjöfartens intressen i området.

Det förekommer naturligtvis inte på något sätt en medveten fördröjning
av det här arbetet, utan man arbetar skyndsamt. Men man arbetar också
med ansvar för att hantera våra gemensamma resurser på ett så ansvarsfullt
och effektivt sätt som möjligt.

Tom Heyman finner här anledning att angripa den offentliga sektorn rent
generellt och menar att det inträffade skulle vara ett tecken på dess förfall.
Jag vet inte om vägväsendet skulle ha varit bättre utformat i vårt land, med
tillgodoseende av olika intressenters synpunkter och behov, om vägförvalt-
ningen i landet hade varit privatiserad. Jag tror att det är mycket vanskligt
att ge sig in på den typen av anklagelser som Tom Heyman i det här avseen-
det framför.

Vägverket försöker inte överpröva vattendomen, utan utgår självfallet
från den. Men det tar nu tyvärr tid, eftersom det måste göras en specialbe-
ställning för att åstadkomma en rörlig bro. Det är rimligt att man under tiden
undersöker också den samhällsekonomiska effekten.

Anf. 77 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! En utredning brukar ju vara det bästa sättet att förhala nå-
gonting. Jag ser det så i det här fallet. Jag vet också att sjöfartsverket gått
med på att göra en egen prövning. Det började med att vägverket satte i
gång en prövning.

Det är enligt vattendomstolen helt klart att man behöver en segelfri höjd
om 42 m. Om man skulle tillgodose speciellt miljöpartiets miljökrav, med

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar pä frågor

dubbla bottnar osv., kommer denna segelfria höjd att behövas. Den segelfria
höjden 26 m, som finns vid den fasta bron, kan vi glömma.

Det handlar också om vilka möjligheter en ort inne i landet resp, en sjös-
tad har i form av hamntillgänglighet osv. Jag tillhör inte dem som pläderar
för enormt stora fartyg, men jag förespråkar fartyg med dubbla bottnar, far-
tyg som går långsamt in i Mälaren och som möjliggör att man slipper föra
över last till långtradartrafik.

Anf. 78 TOM HEYMAN (m):

Herr talman! Om det här hade varit en privat bro, skulle detta helt och
hållet ha varit ett försäkringsfall. Det finns ingen anledning för vägverket
att behandla detta som en nyinvesteringsfråga. Verket har att fullgöra den
skyldighet det har enligt vattendomen. Trafiken lider i dag, och det finns en
utbredd misstanke om att vägverket avsiktligt förhalar en lösning för att på
det sättet åstadkomma någon form av de facto-situation, varmed höjden
skulle vara 26 meter. Dettta är tämligen uppenbart, och det visar sig även i
andra sammanhang när det kommer propåer om maximering till 26 meter.

Anf. 79 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Om det finns misstankar mot vägverket för att medvetet förhala ärendet,
så är det Tom Heyman och i viss mån Eva Goés som medverkar till att sprida
sådana misstankar. Jag har inte mött sådana misstankar i något annat sam-
manhang.

Avslutningsvis vill jag konstatera att utredningen om konsekvenserna för
sjöfarten har gjorts av Göteborgs universitet. Kontakter har också tagits
med berörda intressenter. Samråd har skett med sjöfartsverket och vägver-
ket. Diskussionerna mellan de två verken kommer att fortsätta, och avsikten
är att man skall försöka finna en gemensam lösning, som på bästa sätt tillgo-
doser de samhällsekonomiska aspekterna. Enligt min mening bör vi i slutet
av året ha resultatet av de diskussionerna.

Anf. 80 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Jag vill då upprepa att det gick väldigt snabbt att reparera
Tjörnbron. Om vägverket anser sig sakna medel till denna reparation, finns
det att ta av på annat håll. Vi kan ju stoppa Öresundsbron t.ex. - där finns
det ju pengar. Man kan även avstå från de bärighetshöjande åtgärder som
man nu vidtar för att, som det heter, EG-anpassa våra broar. Vi kan också
ta i anspråk de medel som är avsedda för Vedabron uppe i Västernorrland.
Det finns alltså medel att ta av.

Vill vi prioritera skall vi naturligtvis prioritera den här förbindelsen över
Södertälje kanal. Annars tror jag att arbetet kan forceras genom att man tar
bort den fasta bron och låter trafiken ta andra vägar. Det finns ju andra sätt
att köra förbi Södertälje eller att låta trafiken gå genom Södertälje. Men om
jag hade barnvagn skulle jag inte vilja gå på de vägar som genomfartstrafiken
skulle ta genom staden.

Jag vill än en gång säga att det är konstigt att den 75 år gamla järnvägsbron
har hållit.

Anf. 81 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Eva Goés och hennes parti har verkligen inte medverkat till
att ge vägverket mera pengar. Det är precis tvärtom. I sin kamp mot bilismen
har partiet försökt hålla igen på vägverkets resurser, vilka redan i dag är
mycket knappa.

Jag måste säga att Eva Goes talar mot bättre vetande eller är utomordent-
ligt dåligt underrättad när hon hänvisar till att det finns pengar för Öresunds-
bron och Vedabron som skulle kunna användas för det här ändamålet. Till
Öresundsbron finns det inte några pengar anslagna. Den skall finansieras
med avgifter från trafikanterna. Med Vedabron uppe i Ångermanland är
problemet att det ännu inte finns några pengar för att sätta i gång det viktiga
projektet. Eva Goés griper alltså sina pengar helt ur luften.

Anf. 82 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Det är just det att hur man än vrider och vänder på proble-
men så är det individen som får buga och bocka för att få pengar. Vi har nu
måst dra in på socialförsäkringar och annat, och jag anser inte att bilismen i
det läget skall gå före sjöfart och järnväg. Vi vill inte satsa på EG-anpassning
av broar. Vi vill innan det är för sent stoppa både Öresundsbron och Veda-
bron och i stället satsa på järnvägen. För det ändamålet anslår vi 60 miljarder
till århundradets slut. Det är det som är skillnaden. Sjöfarten och järnvägen
är miljövänliga och energieffektiva, vilket långtradartrafiken inte är.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på frågorna 1990/91:195 och 197 om inlandsbanan

Anf. 83 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Birgitta Hambraeus har frågat mig om jag ämnar se till att
inlandsbanan bevaras i sin fulla längd så länge riksdagen inte beslutat annor-
lunda.

Ragnhild Pohanka har frågat mig hur man kan motivera att riva upp en
del av rälsen på inlandsbanan mellan Lesjöfors och Mora.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Bakgrunden till frågorna är att banverket i dagarna lämnat in en skrivelse
till regeringen där det redogör för resultatet av en anbudsförfrågan som
gjorts för försäljning av bandelen mellan Mora och Lesjöfors. Banverket har
i denna skrivelse förordat en upprivning av spåret.

Den reguljära trafiken på sträckan upphörde för mer än tre år sedan vilket
i normalfallet innebär att banverket i dag kan besluta om nedläggning av ba-
nan. I den trafikpolitiska propositionen nämns dock möjligheterna att över-
låta bandelar där trafiken har upphört till intressenter som vill bedriva turist-
trafik. I propositionen nämns också möjligheten till en reducering av köpe-
skillingen vid ett sådant övertagande. Det är då en uppgift för regeringen att
fatta det slutliga beslutet om banans framtid och om storleken på en even-
tuell nedsättning av köpeskillingen.

För den aktuella sträckan har det inkommit flera anbud både då det gäller

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1990/91:33

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

turisttrafik och rivning av spåret. Innan regeringen fattar beslut måste be-
dömningar göras av långsiktigheten i de satsningar som turistföretagen pre-
senterat i sina anbud. Detta arbete pågår nu inom regeringskansliet, och jag
kan inte i dag uttala mig om resultatet.

Anf. 84 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret på
frågan.

Skulle rälsen rivas upp på den aktuella sträckan förstörs samhällskapital
och skadas en lovande turistnäring. Riksdagen har ju upprepade gånger be-
slutat att satsa på inlandsbanan, och man bör verkligen tänka sig för noga
innan man här fattar oåterkalleliga beslut.

Också de delar av inlandsbanan som inte trafikeras reguljärt utgör en vär-
defull tillgång för samhället. Man förstör det kapitalet om man river upp räl-
sen - skrotvärdet lär ju inte bli mindre med åren.

Banverket skall enligt sin instruktion räkna samhällsekonomiskt. Det
borde finnas sätt att föra upp samhällskapital, t.ex. en järnväg, på tillgångssi-
dan i samhällets redovisning. Nu existerar bara skrotvärdet som en tillgång.

Jag hoppas att statsrådet vill tänka över denna skevhet i riksräkenska-
perna, så att kalkyler lättare kan bli samhällsekonomiskt relevanta. Nu hop-
pas jag verkligen att regeringen inte gör någonting oåterkalleligt.

Det borde inte vara nödvändigt att sälja banan, om man befarar att köpa-
ren i stället för att använda den själv skrotar banan och inhöstar vinsten i
stället för att staten gör det. Med litet fantasi måste det gå att gardera sig
mot det, t.ex. genom att hyra ut den befintliga trafiken.

Banverkets beslut att göra sig av med banor som inte trafikerats sedan
1986 kan ju rimligtvis ändras. Det är viktigt att våra myndigheter inte är stel-
benta.

Inlandsbanan från Lesjöfors uppskattas nu högeligen av familjer som
trampar dressin och slipper alla avgaser på sin äventyrssemester i vildmar-
ken. De bor enkelt och billigt, de fiskar i sjöarna, plockar bär och strövar
omkring i vår spännande, sköna och fria natur. Från Vansbro kommun fram-
håller man att människor i glesbygden fått arbete genom denna turistverk-
samhet, och flera binäringar har skapats, vilket positivt påverkat servicen för
de bofasta i kommunen. Man har t.ex. ökat underlaget för restauranger och
livsmedelsaffärer.

Anf. 85 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Jag vill också tacka för svaret. Det var inget slutgiltigt svar,
eftersom ärendet är under behandling. Vi har som en punkt i vårt trafikpoli-
tiska program att vi vill att hela inlandsbanan skall rustas upp och trafikeras.
Nu föreligger det ett förslag att man skall sälja både rälsen och marken. Det
ger bara en mycket kortsiktig vinst.

Malungs kommun har varit mycket klok. Man har behållit järnvägsmar-
ken upp till Sälen i kommunens ägo. Därmed har man möjligheten kvar att
åter ta upp trafiken.

Nu har inlandsbanan behandlats särskilt på grund av sin speciella karaktär.
Inlandsbanan tillhör varken länsjärnvägarna eller stomjärnvägarna. Där-

med vilar det ett särskilt stort ansvar på regeringen att behandla denna järn-
väg efter det värde den har.

Turisttrafiken på inlandsbanan genererar en viktig lokaltrafik och även en
turistnäring, något som Birgitta Hambraeus nämnde. Det finns alltså en stor
potential när det gäller att rusta upp inlandsbanan och att hålla den intakt. I
förslaget sägs att det skulle kosta ca 600 milj.kr. Det är ju ungefär vad det
kostar att anlägga ett par mil motorväg. Det låter som om det vore väldigt
mycket pengar, men det går nog också att pressa kostnaderna och man kan
ju lägga upp det på en viss tid.

Om man nu river upp dessa banor slår man samtidigt sönder de ekono-
miska föreningar, från början intresseföreningar, som 18 eller 20 kommuner
har bildat. Om man river upp vissa delar av banorna, hamnar dessa ekono-
miska föreningar utanför. Och då minskar det intresse som finns - från
Mariestad till Gävle. Det tycker jag vore allvarligt. Man borde i stället göra
tvärtom.

Det är väldigt många som åker på denna semesterklassiker - 15 000 tror
jag att det var under det senaste året.

Anf. 86 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag uppfattar frågan så att den berör sträckan Mora-Lesjö-
fors, och inte inlandsbanan så som denna har definierats i riksdagsbeslut.
Den banan är länsjärnväg. Riksdagen har uttalat sig beträffande inlandsba-
nan på sträckan Mora-Gällivare som en särskild klassificerad järnväg, och
riksdagen har alltså inte bestämt att bandelen mellan Mora och Lesjöfors
skall bevaras.

Trafiken upphörde den 1 januari 1986, och enligt de regler som gäller kan
banverket efter den tiden aktualisera en rivning av spåren. Nu ligger ärendet
hos departementet, och vi får naturligtvis pröva de anbud och innehållet i de
erbjudanden som intressenterna har ställt i utsikt.

Får jag bara säga att vad miljöpartiet har i sitt trafikpolitiska program na-
turligtvis inte kan läggas till grund för regeringens agerande. Vi måste utgå
från riksdagsbeslutet. Miljöpartiet talar om att hela inlandsbanan skall rustas
upp och hanterar pengar väldigt generöst. Jämförelsen med motorväg är
kanske bestickande - man måste titta på i vilken utsträckning en investering
används i samhället och vilka pengar olika investeringar genererar.

Den trafik, om jag får vidga svaret något, som bedrivs på inlandsbanan
norr om Mora, subventioneras av skattebetalarna med 500 kr. på varje bil-
jett.

Anf. 87 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Det är i alla fall obestridligt att inlandsbanan börjar i Lesjö-
fors. Däremot är det ju riktigt som kommunikationsministern säger att den
inte har trafikerats reguljärt till Mora på ett antal år.

Nu finns en lovande turistsatsning på inlandsbanan. Jag har velat ta upp
det samhällsekonomiska tänkande som jag vet att också kommunikationsmi-
nistern är väldigt medveten om i detta sammanhang. Det är en fälla att tro
att ett skrotvärde som förstör kapitalet är en större inkomst för staten än det
vore att behålla skrotningsmöjligheten om våra barnbarnsbarn skulle vilja

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

använda sig av den någon gång på 2000-talet. I stället kan man låta turistnä-
ringen dra in pengar kontinuerligt till hela samhället.

Jag hoppas att man vill väga in det oerhört väsentliga värde som finns i att
behålla turistnäringen, skapa arbetstillfällen i kommuner runt omkring och
skapa en källa till glädje för alla familjer som vill uppleva denna unika se-
mester - att trampa dressin ute i vildmarken.

Anf. 88 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Jag är väl medveten om att våra förslag inte ligger till grund
för regeringens beslut, även om jag skulle tycka att det vore väldigt bra om
de gjorde det.

Jag vill se detta som en helhet. Därför tog jag också upp hela inlandsbanan
i min fråga. Det som är så tråkigt är just att man kapar denna enorma bana.
Dessutom tycker jag att det är mycket kortsiktigt att sälja både mark och
räls. Marken kan ju vara mycket värd, men det är ett väldigt kortsiktigt sätt
att se saken på.

Vi vill satsa på turism. Sverige kommer att få en ökad betydelse när det
gäller turism i framtiden. Turistströmmen kommer inte att minska, utan den
kommer att öka. Inlandsbanan borde vi naturligtvis investera i och satsa på -
åtminstone inte förstöra dess framtida möjligheter.

Någon samhällsekonomisk bedömning har hittills inte gjorts. Åtminstone
har jag inte kunnat få tag i någon sådan bedömning som är nedskriven på
papper. Jag skulle vilja förespråka att en sådan bedömning gjordes. Då
skulle kanske vinsterna av en försäljning vara ytterst små, bara procentuella,
av den vinst samhället kan få av att ha en inlandsbana för turism och trafik.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1990/91:231 om reflexstolpar och reflexlinjer

Anf. 89 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Alf Wennerfors har frågat mig om jag i väntan på den defini-
tiva utbyggnaden av vägsystemet vill medverka till att reflexstolpar och re-
flexlinjer ökar trafiksäkerheten.

Ansvaret för byggande, drift och underhåll av de allmänna vägarna på
landsbygden ligger på vägverket. Regeringen lämnar förslag till riksdagen på
mål och medel för vägverkets verksamhet och verkställer riksdagens beslut
genom generella direktiv till vägverket.

Det är därefter vägverket som skall vidta åtgärder som kan vara motive-
rade för att bl.a. höja trafiksäkerheten på de allmänna vägarna. I detta ar-
bete ligger även att sätta upp reflexstolpar och att måla vägmarkeringar. Vid
prioriteringen mellan olika åtgärder inom driftverksamheten skall vägverket
beakta de riktlinjer som riksdag och regering har meddelat. I dessa riktlinjer
ingår bl.a. att främja trafiksäkerheten.

Det är därför inte min eller regeringens uppgift att i olika detaljfrågor ange
hur vägverket skall disponera sina resurser. Jag förutsätter att vägverket,
med den specialkompetens som verket besitter, och inom ramen för de re-

surser som verket disponerar, gör de avvägningar mellan olika insatser som
är mest ändamålsenliga med hänsyn till bl.a. trafiksäkerheten.

Anf. 90 ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag ber först att få tacka kommunikationsministern för sva-
ret. Statsrådet begränsar sitt svar till att enbart påminna om den beslutspro-
cess som tillämpas när det gäller byggande av vägar och hur trafiksäkerheten
skall främjas. Det kan jag i och för sig förstå.

Nu är det emellertid så att vägpengarna har gått vissa delar av Sverige
förbi, särskilt då Roslagen. Därför är vägarna oerhört dåliga, krokiga och
smala.

Detta upplevs naturligtvis mer av trafikanterna under den årstid det är
mörkt och det dessutom regnar då och då. Statsrådet vet själv hur det är att
möta stora, väldiga långtradare och, inte minst, bilar som har felställt ljus.

Det kommer att dröja länge innan vi får den vägstandard vi skall ha i
denna del av landet, och därför menar jag att en extra satsning på reflex-
stolpar och reflexlinjer under de närmaste åren skulle medverka till att för-
bättra trafiksäkerheten.

Jag undrar hur statsrådet personligen ser på riskerna med mörkerkörning
när t.o.m. riksvägar är smala och krokiga.

Anf. 91 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Mörkerkörning är ett problem, särskilt innan snön har fallit
och det ljusnar betydligt omkring våra vägar. Det är självfallet viktigt att
man vidtar särskilda åtgärder för att hjälpa trafikanterna. En sådan åtgärd
är att sätta upp kantstolpar med reflexer och måla reflexlinjer.

Enligt de normer som finns sätter man inte upp kantstolpar på vägar som
är smalare än 8 meter. På smalare och krokiga vägar kan nämligen kantstolp-
arna ge vilseledande information till trafikanterna.

Med all respekt för dem som har utprovat den här metoden måste man
konstatera att kantstolparna faktiskt kan vara vilseledande och minska tra-
fiksäkerheten. Därför används metoden framför allt på relativt raka och
breda vägar. Kantlinjer målas på belagda vägar, och mittlinjer målas på vä-
gar som är mer än 5,5 meter breda. Det här var litet saklig information.

Jag förstår Alf Wennerfors reaktion i fråga om resurser för vägupprust-
ning. Dess värre möter jag samma reaktion från alla delar av landet - man
anser sig vara förfördelad och ha fått för litet i förhållande till sina behov.
Det är ett generellt problem som vi i regering och riksdag naturligtvis brottas
med gemensamt som ansvariga för medelstilldelningen.

Anf. 92 ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag skulle tro att kommunikationsministern har åkt runt i
Sverige mycket mer än jag har gjort under de senaste åren. Men jag har
också rest en hel del i Sverige, och jag vet inte om det finns så dåliga vägar
någonstans i detta avlånga land som just i Roslagen. Det är därför vi är sär-
skilt aktiva för att råda bot på detta. Nu tänker jag speciellt på just extrasats-
ningen på reflexstolpar.

Jag är litet förvånad över det som kommunikationsministern berättar om

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

att reflexstolpen inte skulle vara lämplig. I andra länder, inte minst i Tysk-
land och Österrike, används den faktiskt, både när det gäller breda vägar
och smala, krokiga vägar.

Trafiksäkerhetsverket gör nu nere i Småland försök med reflexlinjer. Ty-
värr skrapas de bort av snöplogarna. Det är mycket trist.

Jag förstår ändå att kommunikationsministern känner trycket både från
andra delar av landet och från Roslagen, och det skulle vara bra om vi på
sikt eller under de närmaste åren kunde göra någon form av extrasatsning
för att förbättra trafiksäkerheten.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1990/91:234 om SJs lokverkstad i Boden

Anf. 93 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Åke Selberg har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
vidta för att sysselsättningen och personalstyrkan vid SJs lokverkstad i Bo-
den skall kunna bibehållas på nuvarande nivå.

Inom SJ pågår ett arbete med att omstrukturera arbetet vid underhålls-
verkstäderna. Detta innebär bl.a. att en översyn görs av verkstäderna i Not-
viken, Luleå och Boden. Enligt vad jag har inhämtat från SJ har något beslut
om neddragningar inte fattats.

I det av riksdagen fattade trafikpolitiska beslutet gavs SJ stor frihet att or-
ganisera de olika delarna av sin verksamhet på det sätt som bäst främjar de
mål som satts upp för den totala verksamheten. Jag tycker att detta är en
riktig ordning och utgår från att SJ kommer att lösa verkstadsfrågorna på ett
sådant sätt att resurserna utnyttjas så effektivt som möjligt.

Anf. 94 ÅKE SELBERG (s):

Herr talman! Jag får tacka kommunikationsministern för svaret.

Upprinnelsen till min fråga är att SJs trafikverkstad i Boden fick nya direk-
tiv som sade att verksamheten skulle minskas och delvis också flyttas. Men
verkstadens kostym är i nuvarande läge inte för stor, utan den är ganska väl
anpassad till det verkliga behovet, och en minskning av personalstyrkan vid
lokverkstaden skulle också komma att innebära en försämrad service på lo-
ken. Om detta skulle genomföras kommer det med största sannolikhet att
innebära både fördröjningar och förseningar, enligt de uppgifter jag har kun-
nat inhämtat.

Jag är väl medveten om att SJ, sedan frågan ställdes, har dragit tillbaka de
ursprungliga direktiven som skulle ha inneburit att elva jobb hade försvun-
nit.

Kan jag tolka kommunikationsministerns svar som att verksamheten fort-
sätter och att det är ett lugnande besked till personalen?

Anf. 95 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag kan bara upprepa vad jag redan har sagt, dvs. att jag
efter att ha inhämtat information från SJ har kunnat konstatera att något

beslut om en neddragning inte har fattats. Att ett arbete med att omstruktu-
rera verksamheten pågår och att det är nödvändigt, det är också klart. SJ har
ju ett antal verkstäder till sitt förfogande, och man måste naturligtvis se till
att utnyttja resurserna effektivt.

Åke Selberg befarar att en neddragning i Boden skulle medföra en för-
sämrad service. Jag utgår då från att detta är ett uttryck för att verkstaden i
Boden behövs. Självfallet måste SJ, för att kunna upprätthålla trafiken på
ett tillfredsställande sätt, bedriva verksamheten så att man har en god service
på sin vagnpark och sina lok. Om det som Åke Selberg hävdar är riktigt,
utgår jag från att SJ på ett rationellt sätt kommer att utnyttja resurserna i
Boden.

Anf. 96 ÅKE SELBERG (s):

Herr talman! Med tanke på att Bodens Central är övre Norrlands järn-
vägsknut är det naturligtvis angeläget att också service och översyn av såväl
vagnar som lok fungerar på ett tillfredsställande sätt. Inte minst med tanke
på malmbanans funktion är det viktigt att trafiken där kan flyta med så små
störningar som möjligt.

Jag besökte för en tid sedan Bodens Central och dess serviceverkstäder.
Jag kunde då konstatera att människorna som arbetar där har en undermålig
arbetsmiljö. Jag vill därför till kommunikationsministern uttrycka en för-
hoppning om att han är beredd att medverka till att de som arbetar i dessa
verkstäder också i framtiden får ändamålsenliga lokaler för att kunna göra
ett så bra arbete som möjligt. Det är en förutsättning för att verksamheten
skall kunna ge ett bra resultat, och det är också en förutsättning för SJs fort-
satta verksamhet och utveckling i det här området.

Anf. 97 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag är medveten om att en del av SJs verkstäder har ett efter-
satt underhåll och är i behov av upprustning. Jag är dess bättre också medve-
ten om att man inom SJ arbetar med den frågan. Jag kan däremot inte göra
några särskilda uttalanden om situationen i verkstäderna i Boden.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1990/91:163 om Ystads teater

Anf. 98 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! Margitta Edgren har frågat mig om jag är villig att påskynda
ett beslut rörande statsbidrag för upprustning av Ystads teater.

Vid ett antal tillfällen under senare år har jag för representanter för Ystads
teater förklarat att jag finner det angeläget att en upprustning av teatern kan
komma till stånd. Jag har samtidigt redovisat de regler som gäller för statsbi-
drag till kulturlokaler av denna typ, varvid det tydligt framgått att något
omedelbart ekonomiskt stöd från staten inte kunde påräknas.

Genom beslut av riksdagen våren 1990 har en ekonomisk ram om 25 milj,
kr. anvisats över bostadshuvudtiteln för bl.a. investeringsbidrag till vissa

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar pä frågor

icke-statliga kulturlokaler. Beslut om bidrag fattas av plan- och bostadsver-
ket efter hörande av statens kulturråd. Ystads teater tillhör den kategori som
kan komma i fråga för statsbidrag. Regeringen har därför till plan- och bo-
stadsverket överlämnat en ansökan från teatern för prövning och avgörande.
Det är inte min uppgift att vare sig påskynda eller påverka myndighetens
beslut i denna fråga.

Anf. 99 MARG1TTA EDGREN (fp):

Herr talman! Tack för svaret, utbildningsministern.

Ystads teater är ju en del av vårt gemensamma kulturarv. Den är snudd
på 100 år gammal. Ystad är en av de städer utanför de stora städerna som har
en mycket stark teatertradition. Teatern är dessutom helt driven på ideella
grunder, av helt frivilliga krafter, och man saknar resurser för att själv kunna
vårda detta kulturarv.

Redan 1985 försökte man på teatern få i gång en kampanj och ett arbete
för att rusta upp teatern, som vi i Sverige gemensamt äger. Man har där t.ex.
ett värmesystem som är helt antikvariskt och ett elsystem som är helt ålder-
domligt. I somras ramlade t.o.m. en av teaterns scenbilder ner på en skåde-
spelare så att han fick ett brott på en kota. Teatern är heller inte handikap-
panpassad.

När nu den helt ideella styrelsen vill ta hand om detta och göra någonting
åt det, skrev man första gången 1985 och bad om att få ett visst ekonomiskt
stöd. Man hade en föreställning om att det just då fanns en särskild kassa
beroende på att vi hade stor arbetslöshet bland byggnadsarbetare. Man fick
besked om att detta inte fanns och att man fick lov att ansöka om stöd på
något annat sätt. Man kom igen och sökte bidrag ur en kassa från ett kultur-
lotteri, och sedan försvann de pengarna. Och nu är hela ärendet flyttat från
kulturdepartementet till bostadsdepartementet.

Efter att ärendet har gått fram och tillbaka på detta sätt - och efter många
vänliga samtal med Göransson, det vidimeras - är det väl inte mer än rätt att
de äntligen får ett besked i stället för att Bengt Göransson bara säger att han
tyvärr inte kan göra någonting.

Anf. 100 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! Det är faktiskt inte fråga om några besked hit och dit eller
något bollande med ansökningar. Jag hade kontakt med företrädare för
Ystads teater vid en tidpunkt då det inte fanns några statliga bidrag för den
här typen av byggnader. Det uppstod emellertid då en möjlighet till tillfälligt
bidrag för att på så sätt skapa sysselsättning. Om det rådde arbetslöshet
bland byggnadsarbetare, utgjorde dessa lämpliga sysselsättningsobjekt. Den
förordning som då användes anknöt till bostadsstyrelsens samlingslokal-
kungörelse. Det var alltså fråga om en tillämpning av den kungörelsen.

Man kom sedan tillbaka och ansåg att staten, utan att riksdagen har med-
givit några sådana beslut, trots allt skulle kunna ge statsbidrag. Riksdagen
behandlade därefter i våras frågan och fann att 25 milj. kr. om året bör anvi-
sas till boverket för att användas för ickestatliga kulturlokaler med samma
regelsystem som gäller för samlingslokalstödet. Denna framställning finns
nu hos boverket för behandling.

Jag anser att detta är en ganska rimlig ordning. Ystads teater är i själva
verket ett exempel på hur ett angeläget behov har förmått riksdagen att in-
rätta en anslagpost. Men sedan måste självfallet detta projekt prövas liksom
andra projekt som också vill utnyttja anslaget inom denna ram.

Anf. 101 MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talman! Ar vi då ändå överens om, Bengt Göransson, att även Ystads
teater ingår i kulturarvet och att den är skyddsvärd på samma sätt som teat-
rar i storstäder? Därmed skulle de människor som arbetar frivilligt med detta
och som verkligen känner för Ystads teater i varje fall kunna få litet föshjälp.
Ett statligt bidrag kan av andra bidragsgivare ses som en symbol. Det är där-
för angeläget att man nu får ett besked. Dessa människor har nu väntat i fem
år.

Anf. 102 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! De har inte väntat i fem år. Det stöd vi talar om infördes den
1 juli i år. Ystads teater var ett av de mycket angelägna objekt som var moti-
vet för att detta särskilda stöd har införts. I det stycket har Ystads teater varit
till glädje för ett stort antal kulturlokaler runt om i landet.

Anf. 103 MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talman! Dessa människor har väntat i fem år. År 1985 lämnade de in
sin första ansökan enligt de då tillgängliga möjligheterna, som sedan togs
bort. Därefter öppnades nya möjligheter, som sedan försvann. Nu är det
alltså tredje varvet som dessa människor skall vänta på att få ett besked om
de får bidrag för att rusta upp sin teater. Dessutom fyller Ystads teater 100
år år 1994. Det vore en fin symbol att då ha teatern i gott skick. Kan vi inte
vara överens om det?

Anf. 104 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! Vi kan vara överens om mycket. Låt mig bara för ordningens
skull konstatera att Ystads teater har ansökt om anslag från en anslagspost
som kunde användas när det var hög arbetslöshet inom byggbranschen. Jag
kunde inte ta på mitt ansvar att söka medverka till att kasta ut arbetare i
arbetslöshet i Skåne för att få tillfälle att ge stöd åt Ystads teater, vilket hade
varit den enda möjligheten vid den tidpunkten. Därutöver fanns inga medel
att anvisa från kulturlotteriet, eftersom det inte de senaste tio åren har haft
en sådan volym att man kunnat anslå pengar till byggen, utan det har varit
fråga om betydligt blygsammare projekt.

Det är i själva verket det nya stödet som möjliggör också för Ystads teater
att få sin sak ordentligt prövad. Jag hoppas naturligtvis att detta skall kunna
prövas på ett sådant sätt att inte bara Ystads teater utan även andra lokalan-
svariga kan ha glädje av det.

Anf. 105 MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talman! Kan jag ändå få förvissa mig om att Bengt Göransson ser en
upprustning av Ystads teater som en viktig del av det som dessa nya medel
skall räcka till? Gör Bengt Göransson den bedömningen efter de kontakter

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

han haft med teaterledningen vid Ystads teater och efter all den välvilja som
nu strömmat mot Ystads teater?

Anf. 106 Utbildningminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! Detta blir mitt allra sista inlägg i den här frågan. Jag kan inte
uttala mig om huruvida pengarna räcker. Men jag kan naturligtvis uttala mig
om att en upprustning av Ystads teater väl ryms inom ramen av det system
som finns.

Anf. 107 MARGITTA EDGREN (fp):

Tack så mycket.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1990/91:171 om gamla hästanspända vagnar

Anf. 108 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! Lola Björkquist har frågat mig om regeringen avser att lägga
fram förslag som förhindrar att oersättliga ekipage, värdefulla delar av vårt
kulturarv, försvinner utanför Sveriges gränser.

Regeringen lämnade sin proposition till riksdagen med förslag till lag om
skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål (prop. 1984/85:179, KrU
1985/86:7, rskr. 76) den 21 mars 1985. I min föredragning till propositionen
anförde jag då bl.a. följande:

”Den lag som jag föreslår är således mycket begränsad och anpassad till
dagens situation. Jag har valt denna uppläggning för att jag är angelägen att
så långt möjligt begränsa tillståndsprövningen. Handeln med kulturföremål
är emellertid känslig för olika konjunkturer. Jag utgår därför från att de bli-
vande tillståndsmyndigheterna noga följer utvecklingen inom sina resp, an-
svarsområden och vid behov kommer med förslag till förändringar” (prop.
1984/85:179 s. 14).

Sedan år 1989 ingår den tidigare s.k. utförsellagens bestämmelser som ett
femte kapital i lagen om kulturminnen m.m. (1988:950). Det är alltså förut-
sett att kompletteringar kan behövas av de bestämmelser som anger vilka
föremålskategorier som omfattas av prövningen om tillstånd till utförsel. Jag
utgår från att tillståndsmyndigheterna handlar i enlighet med citatet jag läste
upp.

Anf. 109 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, men jag fick egentligen inget
svar på min fråga. Har tillståndsmyndigheterna uppmärksammat utbild-
ningsministern på detta problem? Om så är fallet blir min nästa fråga: Vad
gör statsrådet i så fall för att det som nu sker inte skall ske?

Jag har av Vagnshistoriska sällskapet uppmärksammats på att många fina
ekipage försvinner ut i landet antingen hela eller nedmonterade, och tull-
myndigheterna kan bara stå och se på. Även om lagen är mycket detaljerad
finns en lucka i lagen som gör detta möjligt. Eftersom det finns en möjlighet

till komplettering av bestämmelserna, precis som statsrådet sade, vill jag
gärna ha ett svar på frågan om det inte nu är dags att omgående komplettera
lagen.

Jag har här i min hand ett upprop från en auktionsfirma där man säger att
det i sommar i juni skall ske en vagnsauktion i Flyinge och att man nu vill ha
in en mängd föremål till denna auktion. Många av dessa vagnar är mycket
fint hantverk med silverbeslag och inredning i intarsia osv. Jag skulle gärna
vilja få ett litet utförligare svar av statsrådet.

Anf. 110 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! Jag kan inte ge ett utförligare svar än att ange vilka förutsätt-
ningar som gavs i lagen. Lagen gavs den utformning den fick eftersom det är
fråga om en mängd olika föremål. Varje lag som blir så detaljerad som man
emellanåt har velat ha denna lag, möjliggör i själva verket utförsel och miss-
hantering av en rad andra föremål som inte nämns i en sådan lag. Mitt svar
på frågan blir närmast följande: Jag förutsätter att det förhållandet att Lola
Björkquist ställer denna fråga ger anledning för myndigheten att undersöka
om det krävs särskilda åtgärder för att tillgodose dessa önskemål. Detta är
naturligtvis en god effekt av frågeinstitutet i riksdagen.

Anf. 111 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Herr talman! Jag tackar naturligtvis för detta besked, som jag tolkar som
positivt. Jag kommer att följa denna fråga mycket noga i fortsättningen. Jag
har under den senaste tiden blivit uppmärksammad på hur stort detta pro-
blem egentligen är. Lagen är som sagt ganska detaljerad när det gäller möb-
ler. Det enda som rör dessa hästekipage är bestämmelser om seldon. Dessa
får man alltså inte föra ut. Men de utgör bara en liten detalj i denna hästepok
som jag hoppas att statsrådet anser är värd att värna om.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1990/91:217 om delegationsreglerna inom dom-
stolarna

Anf. 112 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Lars Sundin har frågat mig om jag är beredd att vidta några
åtgärder med anledning av en hemställan som JO har riktat till regeringen
angående behovet av föreskrifter som närmare reglerar ansvarsfördelningen
mellan domare och annan personal när det gäller delegerade arbetsuppgif-
ter.

Anledningen till JOs hemställan är ett ärende angående dröjsmål med ex-
pediering i fyra fall av domstolsbeslut om rättspsykiatrisk undersökning som
har granskats av JO. I ett av fallen ansåg JO att den domare som var rotel-
innehavare av oaktsamhet hade åsidosatt sina åligganden på ett sådant sätt
att ärendet skulle överlämnas till statens ansvarsnämnd för avgörande av frå-
gan om disciplinansvar.

Ansvarsnämnden ansåg det inte motiverat att ålägga disciplinansvar. Do-

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

maren hade varit biträdd av en rotelsekreterare som enligt gällande regler
hade förordnande att på eget ansvar expediera rättens beslut. Enligt nämn-
den hade rotelinnehavaren haft rätt att lita på att sekreteraren expedierade
beslutet i rätt tid. Skälet till det var att det inte finns någon bestämmelse
som ålägger en rotelinnehavare att se till att en sekreterare med ett sådant
förordnande fullgör sina expeditionella uppgifter på rätt sätt.

Efter JOs framställning uppdrog regeringen åt domstolsverket att utreda
frågan och lägga fram de förslag som verket anser nödvändiga. Domstolsver-
kets yttrande kommer inom kort in till departementet, och frågan kommer
därefter på vanligt sätt att beredas inom departementet.

Mitt svar på Lars Sundins fråga är alltså att regeringen är beredd att vidta
de åtgärder som visar sig nödvändiga med anledning av JOs hemställan.

Anf. 113 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för det positiva svaret
på min fråga.

Mitt parti och jag är naturligtvis för att renodla domarrollen så mycket
som möjligt. Men det får inte gå ut över rättssäkerheten. Det måste natur-
ligtvis vara glasklart vem som har ansvaret. Det är bra att regeringen nu har
för avsikt att på hemställan av JO ge föreskrifter om delegationsreglerna
inom domstolarna. Men när, justitieministern, kommer föreskrifterna, och
går det att säga något om innehållet? Blir det t.ex. fråga om stickprovskont-
roller såsom ansvarsnämnden föreslår?

Anf. 114 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Den frågan övervägs för närvarande i departementet. Det är
en angelägen fråga mot bakgrund av det omfattande reformarbete som på-
går med en renodling av domstolarnas och domarnas arbete.

Det har skett försök med delegering av arbetsuppgifter från domare till
annan personal under drygt tio år, och det har gjorts en hel del utvärderingar.
Frågan har nu fått en aktualitet, och regeringen överväger på vilket sätt frå-
gan skall hanteras. Någon tidsaspekt vill jag inte för dagen ange.

Anf. 115 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Kan det bli fråga om att hänskjuta frågan till domstolsutred-
ningen, justitieministern?

Anf. 116 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Jag tror att vi i första hand skall försöka klara frågan inom
departementet.

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på fråga 1990/91:180 om fängelsestraffkommitténs
betänkande

Anf. 117 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Ingbritt Irhammar har frågat mig om regeringen ämnar att
inom en snar framtid förelägga riksdagen en proposition i enlighet med fäng-
elsestraffkommitténs betänkande. Frågan är ställd mot bakgrund av en nyli-
gen avkunnad dom av Svea hovrätt i vilken en medborgare från Somalia fri-
känts från ansvar för narkotikabrott och varusmuggling.

Jag vill först framhålla att jag som justitieminister här i kammaren inte vill
diskutera enskilda domstolsavgöranden. Den aktuella domen har inte ens
vunnit laga kraft.

Den fråga som Ingbritt Irhammar tar upp gäller utrymmet för ansvarsfri-
het på grund av s.k. egentlig rättsvillfarelse. Fängelsestraffkommittén har
valt uttrycket straffrättsvillfarelse som beteckning för att någon svävar i vill-
farelse om innehållet i strafflagstiftningen. Principen är att okunnighet om
innehållet i lag inte friar från ansvar. Under vissa speciella omständigheter
kan emellertid villfarelsen eller okunnigheten bedömas som ursäktlig och
föranleda att gärningen bedöms som mindre straffvärd. Gärningsmannen
kan då få ett lindrigare straff eller bli fri från ansvar.

Fängelsestraffkommitténs slutbetänkande (SOU 1987:7) innehåller en
förtjänstfull belysning av bl.a. rättsvillfarelse som grund för ansvarsfrihet.
Kommittén, som var parlamentariskt sammansatt, har enhälligt föreslagit att
en särskild bestämmelse om rättsvillfarelse förs in i brottsbalken. Betänkan-
det bereds nu inom justitiedepartementet, och jag kan i dag inte säga när
förslag kan lämnas till riksdagen.

Jag vill i sammanhanget också hänvisa till vad justitieutskottet nyligen ut-
talat om kulturella och etniska olikheters betydelse för straffbestämning.
Med avslag på ett par motioner om åtgärder i syfte att förhindra att kultu-
rella och etniska olikheter läggs till grund för straffmätning, uttalade justitie-
utskottet att det inte etablerats någon sådan rättspraxis som motionärerna
utgått från och inte heller erfordras några lagstiftningsåtgärder på straffrät-
tens område för att få till stånd den ordning som motionärerna önskade
(1990/91 :JuU3). Utskottets inställning i sakfrågan kommer givetvis att beak-
tas vid beredningen av nya lagförslag.

Anf. 118 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Jag vill tacka för svaret som jag upplever som positivt.

Bl.a. får jag veta att regeringen planerar ett lagförslag på området vad gäl-
ler rättsvillfarelse och ursäktlighetsrekvisitet. Det har rått en brist på lagreg-
lering på området, och man har fått vända sig till praxis. Jag tycker att det
är positivt att det planeras att lämnas ett förslag till riksdagen.

Dessutom tycker jag att det är positivt att justitieministern framhåller ut-
talandet från justitieutskottet. Utskottet påtalar att inga speciella hänsyn i
olika domar skall tas till kulturella och etniska olikheters betydelse, särskilda
kulturella regler och vanor från ett annat hemland. I Sverige skall alla dömas
efter svensk lag och efter samma rekvisit. Jag tycker att svaret var mycket
positivt.

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Att jag har tagit upp ett enskilt fall beror naturligtvis på att jag vill belysa
denna grundläggande princip. Det har oroat mig att denna syn har frångåtts
i domen och att hänsyn har tagits till kulturella mönster i hemlandet i det här
fallet.

Jag tackar än en gång för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1990/91:181 om EES-avtalet och grundlagen

Anf. 119 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Gudrun Schyman har frågat statsrådet Anita Gradin om re-
geringen avser att vidta några åtgärder för att förhindra att riksdagen skall
behöva fatta beslut om EES-avtalet kommer att föranleda grundlagsändring
eller inte innan EES-avtalet är klart.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

De förhandlingar som nu förs mellan EFTA-länderna och EG beträffande
ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde syftar till ett avtal som skall
kunna träda i kraft den 1 januari 1993, då EGs s.k. inre marknad skall vara
fullbordad.

Grundlag kan ändras endast i samband med val till riksdagen. Skulle ett
avtal fordra grundlagsändring, måste sådan därför ske redan i anslutning till
riksdagsvalet 1991, om avtalet skall kunna träda i kraft som planerat.

Mot denna bakgrund har inom justitiedepartementet utarbetats prome-
morian (Ds 1990:58) Ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde och den
svenska grundlagen. Slutsatsen i promemorian är att ett EES-avtal - sådant
det kan förutses komma att gestalta sig sig - skulle vara förenligt med rege-
ringsformen utan att denna behöver ändras. Promemorian har remissbe-
handlats, och remisstiden gick ut i dagarna.

Flertalet instanser ansluter sig till promemorians bedömningar medan
några anser att grundlagsändring krävs. I departementet håller vi nu på med
att sammanställa och analysera remissvaren, varav det sista kom in så sent
som i torsdags. Någon slutlig ställning till om en proposition skall föreläggas
riksdagen eller ej, har därför ännu inte tagits. Om en sådan skall föreläggas
riksdagen, skall den enligt huvudregeln anmälas här i kammaren senast nio
månader före valet, dvs. senast fredagen den 14 december.

Anf. 120 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret.

Jag känner naturligtvis till denna promemoria, och jag vet att den har varit
ute på remiss. Jag tycker att det var föredömligt att den skickades ut över
huvud taget. Jag vet också att man i en hel del av remissvaren som har kom-
mit in ställer sig mycket tveksam till detta. Huvudfrågan i remissvaren är:
Hur skall det vara möjligt att ta ställning till detta när man inte vet hur avtalet
kommer att se ut? Det är just den absurda situation jag har försökt att peka
på, dvs. att riksdagen tydligen skall ta ställning till om ett avtal strider mot

grundlagen utan att veta hur avtalet slutgiltigt kommer att se ut. Den frågan
kvarstår naturligtvis.

Bland de remissinstanser som har yttrat sig, och som jag har tagit del av,
finns det tunga instanser som är mycket tveksamma. Allmänt gäller att de är
tveksamma till att ta ställning till något de inte känner till. T.ex. regeringsrät-
ten, som man väl får betrakta som en tung instans, menar att de bindande
förhandsbeskeden och att EG-domstolen skall kunna göra tolkningar som är
bindande för Sverige klart strider mot grundlagen. Jag vet att också Uppsala
universitets juridiska fakultet är av den åsikten. Högsta domstolen, som
också betraktas som en tung instans, är mycket tveksam till allt. Jag vet att
Stockholms universitet har yttrat att detta nog skall kunna gå bra. Men dessa
instanser går stick i stäv. Det visar på hur svår frågan är att hantera och hur
svårt det kommer att bli att fatta beslut.

Det förs också diskussioner om företrädesrätten - hur man skall göra med
lagar och förordningar, huruvida EG-förordningar skall styra över svensk
lagstiftning och hur regeringen skall förfara i dessa sammanhang.

Det finns alltså fortfarande många oklarheter, och den största är naturligt-
vis att vi faktiskt inte vet hur avtalet kommer att se ut. Jag undrar fortfa-
rande: Hur skall det vara möjligt för riksdagen att fatta ett beslut, om detta
strider mot grundlagen?

Anf. 121 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Jag känner det angeläget att säga att jag inte på något sätt
kan vidimera den beskrivning som Gudrun Schyman här lämnar av remissin-
stansernas inställning i frågan. Som jag sade i mitt svar finns det remissin-
stanser som anser att en grundlagsändring inte är nödvändig, medan andra
framför en tveksamhet härvidlag och någon även anser att en grundlagsänd-
ring bör ske. Därför överväger vi nu i regeringskansliet huruvida vi skall
lägga fram ett förslag om en grundlagsändring. Om vi kommer fram till att
vi skall göra det, skall det ske före den 14 december.

Anf. 122 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Jag finner det litet märkligt att justitieministern inte kan vi-
dimera det som jag säger. Eftersom det är så bråttom med det här ärendet
förmodar jag att man kastar sig över remissvaren när de kommer och läser
dem febrilt för att kunna bilda sig en uppfattning om det här.

Jag skulle ändå vilja veta på vilket sätt man skall kunna göra denna be-
dömning i regeringen. Och på vilket material? Vi vet faktiskt inte hur ett
eventuellt avtal kommer att se ut. Jag kan inte, med den förhandlingsgång
som nu är aktuell, se att det blir möjligt att få detta klart för sig före detta
magiska datum i december.

Anf. 123 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Vad jag menade med att säga att jag inte kan vidimera Gud-
run Schymans beskrivning av remissinstansernas inställning var att jag inte
ansåg att den beskrivningen var riktigt korrekt.

Vad gäller möjligheterna att ta ställning till grundlagsfrågan i förhållande
till EES-avtalets innehåll vill jag nog ändå säga att vi har en mycket god upp-

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

fattning om vad ett EES-avtal kan komma att omfatta. Vi arbetar med ett
mycket konkret material och har en mycket bra föreställning om vad ett

EES-avtal kommer att kunna innehålla.

Svar pä frågor

Anf. 124 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Jag trodde att jag var ganska väl informerad om förhand-
lingsläget, om vilka frågor som finns på dagordningen och om vilka frågor
som är olösta, eftersom jag sitter i den utökade EFTA-delegationen. Jag har
där fått ganska klart för mig, också genom kontakter direkt med Bryssel, att
de konstitutionella frågorna fortfarande är olösta. Där har man en bra bit
kvar att gå. Dessutom börjar man numera tvivla på vår medverkan i hela
EES-avtalet efter de senaste politiska utspelen.

Det är naturligtvis en annan fråga, men jag måste säga att det förvånar
mig att justitieministern tror att det skall vara möjligt att redan i december
månad göra en beskrivning av hur avtalet kommer att se ut och utifrån det
begära att riksdagen skall fatta ett beslut.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1990/91:216 om familjerådgivningen

Anf. 125 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Daniel Tarschys har frågat mig när regeringen avser att vidta
de åtgärder för att trygga familjerådgivningen som riksdagen har efterlyst.

Socialstyrelsen föreslog i rapporten (SoS-rapport 1989:10) Familjerådgiv-
ning - Samarbetssamtal en ändring i socialtjänstlagen med innebörd att
kommunerna tilldelades huvudmannaskapet för familjerådgivningen.

Rapporten har remissbehandlats. Svenska kommunförbundet och några
kommuner som besvarade remissen ställde sig avvisande till förslaget.

Frågan om hur familjerådgivningen skall tryggas är föremål för fortsatt
prövning inom socialdepartementet.

Anf. 126 DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka Bengt Lindqvist för svaret på min fråga.
Jag känner igen svaret - det är nämligen ungefär det samma som jag fick när
jag ställde samma fråga i januari i år.

Riksdagen har uttalat ett stort intresse för familjerådgivningen. Vi är i so-
cialutskottet överens om att förbyggande åtgärder är oerhört viktiga och
också oerhört billiga för samhället i jämförelse med de åtgärder som måste
sättas in, när människor hamnar i missbruk, när ungdomar kommer på glid
och när vi får kriminalitet och andra typer av sociala problem. Därför har
riksdagen två gånger vänt sig till regeringen och sagt att man skyndsamt vill
ha åtgärder för att trygga familjerådgivningen. Det hände 1987 och åter
1988. Då fanns redan en gammal utredning, som rekommenderade rege-
ringen att vidta åtgärder.

Sedan dess har regeringen tillsatt en ny utredning, som återigen visat att

familjerådgivning är samhällsekonomiskt mycket lönsam och som föreslagit

konkreta åtgärder. När jag ställde frågan i januari sade statsrådet Lindqvist
att man fr.o.m. då skulle sätta i gång med att bereda frågorna. Inriktningen
var att lägga fram förslag så snart sig göra lät. Jag blir litet deprimerad över
att jag tio till elva månader senare får precis samma svar från statsrådet
Bengt Lindqvist.

När, Bengt Lindqvist, kan det bli resultat?

Anf. 127 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Allra först vill jag understryka att också för mig och för rege-
ringen är familjerådgivningen en mycket viktig insats till stöd för människor
som hamnar i besvärliga situationer inom familjen. Det är naturligtvis för att
förhindra att sådana konflikter utvecklar sig till separationer som familjeråd-
givningen är så viktig. Vi arbetar också verkligen för att finna en lösning.

En av de handikappande omständigheterna i sammanhanget är att vi har
haft svårigheter att peka ut en av huvudmännen som den som naturligen
borde vara ansvarig för denna verksamhet. Innan man har gjort det tror jag
inte att vi får ordning på denna verksamhet. Nu har socialstyrelsen tagit det
steget att uttala att kommunerna bör ansvara för detta och att det då bör
samordnas med övriga insatser, t.ex. samarbetssamtal och andra familjepoli-
tiska åtgärder.

Jag delar den uppfattningen. Jag tycker att det är åt det hållet som vi skall
gå. Men samtidigt skall jag erkänna att det har känts svårt i detta läge att
ålägga kommunerna ytterligare en uppgift, i en situation när vi vet att det
är ett ganska besvärligt läge för dem både ekonomisk och resursmässigt i
övrigt.

Samtidigt är jag bekymrad över att behöva notera signaler från en del håll
om att man nu på grund av diskussionerna om huvudmannaskapet drar ned
på familjerådgivningen. Det vore verkligen trist och näst intill katastrofalt,
om vi skulle förlora kompetent personal på det här området på grund av
denna diskussion. Den är nödvändig för att vi skall komma fram till en orga-
nisation, men jag hoppas att när vi är framme vid slutpunkten på den och
har ett konkret förslag, skall vi också ha personal att tillgå för att bygga upp
en verksamhet som omfattar alla.

Anf. 128 DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Det är lättast att få sådan personal, om den inte försvinner
på vägen. Också jag har nåtts av signalerna om att det i kommuner och lands-
ting har varit oerhört svårt att försvara familjerådgivningen. Det har på en
del håll funnits konkreta nedläggningsplaner. Jag är inte säker på att de har
verkställts, men jag vet att det har funnits mycket långt gångna planer på att
lägga ned familjerådgivningen.

Man kan självfallet säga att detta är förklarligt i ett läge där landstingen
och kommunerna har en svag ekonomi. Men den rapport som socialstyrelsen
utarbetade visade att denna verksamhet inte är någon belastning för samhäl-
lets ekonomi, utan tvärtom innebär besparingar. De kostnader som man har
för familjerådgivningen är relativt beskedliga, och de uppvägs mer än väl av
de besparingar som görs i form av förhindrande av missbruk, kriminalitet,
ungdomsproblem och annat som är följden av splittrade familjer. Jag tycker

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1990/91:33

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

att det borde leda till slutsatsen att man inte av ekonomiska skäl skall hesi-
tera för att mycket snabbt ta itu med denna fråga.

Anf. 129 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Jag tar det som ett löfte om att i varje fall folkpartiet för
sin del är berett att acceptera ökade kostnader för familjerådgivning, om ett
sådant förslag skulle komma. Det ena problemet är oklarheter med huvud-
mannaskapet. Det andra är att om vi kommunaliserar den verksamhet som
finns, skulle ändå ojämnheterna i verksamheten vara mycket påtagliga. Det
skulle bli stora vita fläckar på den svenska kartan vad gäller tillgången till
familjrådgivning. Därför måste det kompletteras med ett uppbyggnadsar-
bete. Och det är det som har varit vårt rena budgetproblem i detta samman-
hang.

Jag vill passa på att ställa en fråga till Daniel Tarschys, även om det är det
omvända som skall gälla. Jag blev nyfiken på om socialutskottets ordförande
delar min uppfattning att det är kommunerna som bör ta över huvudmanna-
skapet för familjerådgivningen, eftersom det skulle underlätta på olika sätt?

Anf. 130 DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Den här lilla frågan på slutet är också en tradition i våra me-
ningsutbyten i det här ärendet. Samma fråga ställdes förra gången. Jag måste
då bekänna att vi inte har haft möjlighet att tränga in i frågan om huruvida
kommuner eller landsting är bäst skickade. Det är precis som statsrådet sä-
ger att det självfallet finns vissa kommuner som är ganska små när det gäller
att bära den här uppgiften. Det är svårt att tänka sig att Bjurholms kommun
eller andra kommuner i den storleksklassen själva skall kunna ha en kvalifi-
cerad familjerådgivning. Någon typ av överkommunal bas måste väl åtmin-
stone finnas för vissa kommuner. Men jag vill svara på frågan att vi inte har
någon konkret uppfattning.

Vad vi däremot är övertygade om är att skyndsamma åtgärder måste vid-
tas för att trygga familjerådgivningen. Det måste i hela landet finnas tillgång
till familjerådgivning. Och det är vår förhoppning att regeringen nu skall
sätta fart. Framställningar från riksdagen har, som jag har sagt, gjorts 1987
och 1988, och jag har ställt två frågor i år. Jag hoppas att jag inte skall behöva
ställa fler frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på fråga 1990/91:218 om villkoren för handikappade barn
och ungdomar

Anf. 131 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Eva Zetterberg har frågat mig om regeringen tänker ha par-
tiöverläggningar för att tillmötesgå de krav och önskemål om förbättrade
villkor för handikappade barn och ungdomar som framfördes vid RBUs kon-
gress, dvs. Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar.

Regeringens strävan är att fortlöpande vidta åtgärder som leder till för-

bättrade villkor för barn och ungdomar med handikapp. Steg för steg har
också samhällsstödet till handikappade barn och deras familjer kunnat ut-
vecklas. Under de allra senaste åren har bl.a. genomförandet av bilstödsre-
formen och utbyggnaden av föräldraförsäkringen och vårdbidraget haft stor
betydelse.

Trots dessa och andra insatser är alltjämt samhällsstödet till handikappade
barn och deras föräldrar på vissa punkter otillräckligt. Regeringens ambition
är därför att fortsätta utvecklingsarbetet, och i det sammanhanget spelar
1989 års handikapputredning en mycket viktig roll. Dess främsta uppgift är
att bedöma hur svårt handikappade i framtiden skall kunna tillförsäkras ett
väl fungerande samhällsstöd när det gäller socialtjänst samt habilitering och
rehabilitering. En av de mest centrala frågorna är att bedöma hur stödet till
handikappade barn och ungdomar skall kunna stärkas.

Konventionen om barnets rättigheter, som Sverige var ett av de allra första
länderna att ratificera, innehåller viktiga regler om handikappade barns och
ungdomars rätt till stöd.

Den uppmärksamhet som barnens rätt och villkor har fått till följd av kon-
ventionen är givetvis ett stöd även för det svenska reformarbetet på områ-
det.

De svenska handikapporganisationerna har haft och har alltjämt en stor
betydelse både för synen på handikapp och för utformningen av olika sam-
hällsinsatser inom området. Regeringen kommer därför även i framtiden att
ha nära kontakter med handikapporganisationerna vid planering och ge-
nomförande av olika handikappinsatser. Med hänsyn bl.a. till det arbete som
för närvarande bedrivs i handikapputredningen bedömer jag dock inte att
regeringen kommer att kalla till särskilda partiöverläggningar i frågan. I han-
dikapputredningen ingår som bekant företrädare för samtliga riksdagspar-
tier och handikapprörelsen.

Anf. 132 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min fråga. Jag vill också
inledningsvis konstatera att jag är glad över att vi i mångt och mycket har en
gemensam syn på hur viktigt det är att frågor som gäller handikappade barn
och ungdomar löses. Däremot måste jag uttrycka besvikelse över att statsrå-
det inte är beredd att gå längre och utföra mer konkreta handlingar i dag på
detta område.

På RBUs kongress i maj och vid en rad andra tillfällen redovisades de be-
hov som man måste tillgodose på mycket kort sikt för att underlätta varda-
gen i dag. Det finns forskningsresultat som man har använt sig av. Bl.a. har
statsministern anfört Köhlers forskningsresultat, som visar hur svenska barn
befinner sig i topp i de flesta avseenden. Men detta gäller inte flyktingbarn
och handikappade barn.

Det fanns på RBUs kongress en enighet över partigränserna om att situa-
tionen måste förändras i dag. Jag är därför besviken över att regeringen inte
vill manifestera detta genom att kalla till en gemensam partiöverläggning
med partiledarna.

Jag tycker att det är viktigt att Sverige, som har anslutit sig till barnkon-
ventionen, också lever upp till och går ännu längre än vad man kan göra i

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar pä frågor

andra länder, eftersom Sverige är ett rikt land. Det är väsentligt att Sverige
tar initiativ till sådana här överläggningar. Jag tror att det är det som alla som
var med på RBUs kongress i våras förväntar sig och trodde att statsrådet
avsåg i sina inlägg där. Det gäller förbättringar i dag och inte på mycket lång
sikt, även om detta naturligtvis också måste ske.

Anf. 133 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! När det gäller ambitionen att förbättra villkoren för handi-
kappade barn och ungdomar hoppas jag att Eva Zetterberg och jag är över-
ens om att det finns ganska tydliga uttryck för det i mitt svar. Jag säger ju
flera gånger att vi har dessa ambitioner, och det stämmer verkligen.

Frågan om partiöverläggningar eller inte tycker jag hänger mycket nära
samman med handikapputredningens arbete. Det skulle vara mycket under-
ligt även för vänsterpartiet om Lars Werner skulle gå in i särskilda överlägg-
ningar över huvudet på Rolf L Nilson i handikapputredningen, där man syss-
lar med oerhört viktiga frågor om habilitering, om tekniska hjälpmedel för
barn och många andra insatser som är nödvändiga att göra och där det krävs
ett utredningsarbete, en grund att stå på. Jag kan inte förstå varför vi skulle
frångå den för landet normala vägen att bedriva reformarbete, i synnerhet
som handikapputredningen är på väg att lägga fram ett viktigt betänkande
någon gång i början av nästa år. Det har sagts mig att det skall ske i mars
månad. Jag tror att det bästa sättet att gå vidare är att ge stöd åt de ambitio-
ner som finns inom handikapputredningen att göra livet bättre för handikap-
pade barn och ungdomar.

Anf. 134 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Vi är överens om att det är oerhört viktiga frågor som tas
upp i handikapputredningen och att de måste få sin lösning. Då tänker jag
bl.a. på lagstiftningsfrågan, hur en rättighetslagstiftning för alla handikapp-
grupper skall kunna se ut. Där är vi överens om att det krävs ett omfattande
arbete. Men när det gäller att komma fram till akuta insatser i dag tror jag
inte att man behöver vänta på det. Handikapputredningen har ju först till
hösten att komma att fatta några beslut. Och det har ju klart fastlagts hur
svårt den här gruppen barn och ungdomar har i dag att över huvud taget
överleva sin vardag. Där behövs det inte kortsiktiga projekt utan perma-
nenta lösningar som kommer fram på mycket kort tid. Därför tror jag inte
att Lars Werner skulle tycka att det var fel att gå in i sådana partiöverlägg-
ningar nu.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Svar på fråga 1990/91:203 om statsbidraget till skolsektorn

Anf. 135 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Ylva Johansson har frågat finansministern om det är rege-
ringens avsikt att stå fast vid uppgörelsen med vänsterpartiet och inte ge-
nomföra nedskärningar av statsbidraget till skolsektorn.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Regeringen står fast vid överenskommelsen. Ett åtagande som detta inne-
bär givetvis inte att bidragen till kommunerna skall ligga på en och samma
nivå när förutsättningar som ligger till grund för bidragsgivningen förändras
i något avseende.

I skrivelsen till riksdagen aviserades att bidragen till skolan skulle mins-
kas. En del av den minskningen beror på strukturella ändringar i reglerna
för hemspråksundervisningen, som regeringen avser att föreslå i budgetpro-
positionen. Vad det gäller är bl.a. att förlägga undervisningen i hemspråk
utanför schemalagd tid för att kommunerna skall kunna bedriva verksamhe-
ten i större undervisningsgrupper än för närvarande.

Även i övrigt är minskningen av skolbidragen motiverade av förändringar
i sådana förhållanden som utgör grunden för bidragsgivningen.

En närmare redovisning av förslagen och bakgrunden till dem kommer i
budgetpropositionen.

Anf. 136 YLVA JOHANSSON (v):

Herr talman! Jag vill tacka skolministern för svaret. Jag vill först säga att
jag delar skolministerns tolkning av vår uppgörelse i den meningen att det
är rimligt att eventuella riksdagsbeslut som förändrar regler eller målsätt-
ningar för skolans verksamhet motsvaras av förändringar i bidragsnivån. Jag
tänker inte här gå in på någon sakdiskussion om det lämpliga i att minska
statsbidraget till hemspråksundervisningen - den diskussionen får vänta.
Men jag ställer mig litet frågande till så omfattande förändringar att det
skulle resultera i minskat bidrag med 1 miljard kronor. Regeringens proposi-
tion om ansvaret för skolan, som vänsterpartiet i väsentliga delar ställer sig
bakom, syftar just till en ökad kommunal frihet och en decentraliserad skola,
som förhoppningsvis skall leda till en effektivare resursanvändning. Det vore
fel, anser jag, om staten i förväg drar in dessa förväntade effektivitetsvinster.
Om verksamheten genom de föreslagna reformerna kan effektiviseras, skall
besparingarna givetvis tillfalla kommunerna.

Jag vill poängtera att det är mycket viktigt att riksdagens majoritet be-
stående av socialdemokrater och vänsterpartiet visar stabilitet och trovärdig-
het i den uppgörelse som träffades förra hösten, inte minst mot bakgrund av
det agerande som en del partier visar prov på. Det är naturligtvis inte obe-
kant för skolministern att den uppgörelse som träffades mellan våra två par-
tier är utsatt för misstänkliggörande från borgerligt håll. Det insinueras att
förra årets uppgörelse var ett taktiskt spel. Därför vore det väldigt skönt om
nu Göran Persson här i riksdagens talarstol kunde dementera detta.

Anf. 137 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag dementerar gärna att det skulle ha varit ett taktiskt spel-
det var det självfallet inte. Vad vi åstadkom vid det tillfället, Ylva Johanssons
partikamrater och mina, med stöd av någon centerpartist och om jag inte
missminner mig någon miljöpartist, var att vi faktiskt fick till stånd en för-
ändring av den grundläggande fråga som i sin tur är förutsättningen för att
förändra statsbidragssystem, regelverk och skoladministration, något som

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar pä frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

riksdagen nu behandlar och som jag tror att riksdagen kommer att ställa sig
bakom i betydande samstämmighet. Det måste kännas skönt för både Ylva
Johansson och mig att kunna konstatera att det som för ett år sedan var en
katastrof enligt många i dag är accepterat också av dem som utmålade det
som ett övergrepp. Där tycker jag att vi har kommit en bra bit på vägen.

Låt mig sedan säga att jag delar Ylva Johanssons uppfattning att vinsterna
av de effektiviseringar och förenklingar som skall göras i systemet naturligt-
vis på något vis måste tillfalla dem som driver verksamheten ute i kommu-
nerna. Där har jag ingen annan mening. Om det däremot är så att staten
genom sitt regelverk ändrar kraven på kommunerna, sänker ambitionsnivån
eller genom en avtalsuppgörelse förändrar lönekostnaderna, skall man na-
turligtvis justera statsbidraget i anledning av detta. Det är just vad som sker.
Av den miljard som vi talar om faller 800 milj. kr. på skolsektorn, en del till
hemspråksundervisningen och en del är en förändring och anpassning till det
nya avtal som vi har fått. När kommunerna har fått lägre kostnader för så-
dant som läkarbesök, medicin och tjänstledigheter, då skall staten naturligt-
vis inte betala för något kommunerna inte längre har som kostnader. Det är
den typen av anpassningar som vi gör. 1 övrigt är det naturligtvis så att vi står
fast vid det resonemang som låg till grund för den överenskommelse som vi
träffade för ett år sedan.

Anf. 138 YLVA JOHANSSON (v):

Herr talman! Jag är väldigt nöjd med skolministerns svar och garantierna
om att regeringen står fast vid överenskommelsen. Jag har inte särskilt
mycket att tillägga. Jag vill bara poängtera att jag i min inledning sade att
också vi delar uppfattningen att förändrade målsättningar och regler motsva-
ras av förändringar i bidragsnivån. Naturligtvis måste det vara så.

Hur dessa förändringar i målsättningar och regelverk kommer att se ut har
regeringen lovat presentera i budgetpropositionen. Då får vi återkomma till
det. Jag vill än en gång tacka för ett mycket bra svar.

Överläggningen var härmed avslutad.

29 § Meddelande om svar på interpellation 1990/91:86

Anf. 139 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Med hänvisning till riksdagsordningens 6 kap. 1§ får jag
meddela att då Ylva Johansson på grund av enskild angelägenhet inte kan
ta emot svaret på interpellation 1990/91:86 om läroplanernas framtida roll i
skolan inom föreskriven tid, avser jag att besvara interpellationen fredagen
den 11 januari 1991.

30 § Svar på fråga 1990/91:220 om arbetstillfällen i Hallstahammar-
regionen

Anf. 140 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Birger Andersson har frågat mig om vilka åtgärder rege-
ringen är beredd att vidta för att lindra effekterna av lågkonjunkturen och
för att skapa nya arbetstillfällen i Hallstahammarregionen.

Den ekonomiska utvecklingen leder nu till att arbetsmarknaden försäm-
ras, vilket inger oro. Samtidigt måste vi komma ihåg att utgångsläget är gott.
Vi har under en lång följd av år i Sverige haft en ökande sysselsättning och
låg arbetslöshet. Jag är medveten om de varsel som föreligger i Hallstaham-
mars kommun och att dessa kan medföra ökade svårigheter under våren.
Jag anser emellertid inte att Hallstahammarregionen och Västmanlands län
tillhör de mest utsatta delarna av landet. Arbetslösheten i Hallstahammar
ligger för närvarande i nivå med riksgenomsnittet och i länet som helhet
något lägre.

Regeringen håller dock en hög beredskap för att kunna möta en snabb
försämring av arbetsmarknaden i olika regioner.

Regeringen bedömer att den omdisponering av arbetsmarknadsverkets
medel som vi har föreslagit riksdagen skall öka effektiviteten när det gäller
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. AMS ansvarar för att fördelningen
av resurserna sker med hänsyn till behovet i olika delar av landet. Arbets-
marknadsverket kan genom detta möta en ökning i arbetslösheten med ak-
tiva åtgärder.

Vad gäller statliga insatser för att skapa nya arbetstillfällen i Hallstaham-
mars kommun vill jag hänvisa till industriministerns svar tidigare i dag till
Yngve Wernersson om att det för närvarande inte är aktuellt att placera
kommunen i tillfälligt stödområde.

Anf. 141 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret.

I dag har arbetsmarknadsutskottet haft en offentlig utfrågning. Där har
det kommit fram en hel del skrämmande siffror. Arbetslösheten kommer att
stiga snabbt. Jag för min del är väldigt orolig för den närmaste framtiden.
Det är också arbetsmarknadsministern enligt sitt svar.

Jag har ställt min fråga eftersom orosmolnen börjar hopa sig över Hallsta-
hammars kommun på nytt. Hallstahammars kommun har varit hårt drabbad
under de senaste 15 åren. Här säger nu arbetsmarknadsministern att hon är
medveten om de varsel som föreligger i Hallstahammars kommun. Det
tycker jag är värdefullt. Enligt den statistik jag har fått från länsarbetsnämn-
den har hittills i år 426 varsel lagts i Hallstahammars kommun. Under 1989
var det 607 inkl, korttidspermitteringar. Som framgår också av svaret har
arbetsmarknadsministern funderat litet grand på om Hallstahammar skulle
kunna inplaceras i tillfälligt stödområde. Här säger arbetsmarknadsminis-
tern nu nej, om jag har uppfattat svaret rätt. Jag för min del tycker att det
finns mycket starka skäl till att göra denna inplacering nu. Hallstahammar
har varit inplacerad i stödområdet från 1986 till den 1 juli 1990.

Jag förmodar att arbetsmarknadsministern och jag är helt överens om att

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

företag och sysselsättning hänger nära samman. Det behövs alltså nya före-
tag till kommunen, både inom tillverkningsindustrin och inom tjänstesek-
torn. Arbetsmarknadsministern framhåller i sitt svar att regeringen håller en
hög beredskap. Då skulle jag vilja ställa ett par frågor: Hur ser regeringens
höga beredskap ut? Innebär regeringens höga beredskap att arbetsmark-
nadsministern för sin del är beredd att verka för att Hallstahammars kom-
mun inplaceras i tillfälligt stödområde, om situationen ytterligare förvärras?

Anf. 142 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Jag vill understryka att jag inte bara är orolig nu utan har
varit det under det nästan år jag har varit arbetsmarknadsminister. Jag vill
också understryka att hade regeringen fått dela med sig denna oro till fler
partier här i kammaren och fått igenom det krispaket som presenterades i
februari i år, hade situationen varit annorlunda på arbetsmarknaden redan i
dag. Jag tycker därför att det är synd att den oro som nu kommer till uttryck,
många gånger här i kammaren, inte var större i vintras, när åtgärder hade
behövts sättas in.

Som jag framhållit flera gånger här i kammaren är det dessutom så, att om
vi inte kommer till rätta med de grundläggande problemen i vår ekonomi -
om vi inte får ned vår inflation, om vi inte får ned våra kostnadsökningar,
om vi inte får till stånd ett stabiliseringsavtal med arbetsmarknadens parter -
försämras läget nästa år. Det är alltså avgörande förutsättningar för om vi
skall klara målet om sysselsättningen, såväl i Hallstahammar som i andra de-
lar av landet.

Därutöver har jag här liksom tidigare givit uttryck för att vi behöver kunna
öka åtgärderna redan under våren. Jag tänker på det förslag som vi har lagt
fram i riksdagen om hur arbetsmarknadsverket mer effektivt skall kunna an-
vända de möjligheter man har.

Jag vill igen understryka att det är förmågan att få ned framför allt kost-
nadsutvecklingen som är det avgörande. Jag är inte beredd att nu lämna nå-
got annat besked om stödområdesindelningen än det som industriministern
har lämnat här i kammaren tidigare i dag.

Anf. 143 BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Vi är helt överens om det sista som statsrådet här sade - att
vi måste hålla kostnadsutvecklingen i schack. Jag vill gärna ge statsrådet det
berömmet - det är väl inte så ofta man får beröm som statsråd? - att statsrå-
det verkligen följer arbetsmarknadens utveckling mycket noga.

Jag har ställt den här frågan för att göra arbetsmarknadsministern upp-
märksam på att läget kan bli mycket allvarligt även i ett län som ligger ganska
nära Stockholm. Vi i Västmanland betraktar oss nog i många avseenden som
det bortglömda länet.

Jag vill bara visa på att vi inte under mycket lång tid - inte över huvud
taget, tror jag - fått något statligt verk omlokaliserat till länet. Vi behöver
bredda vår arbetsmarknad. Hallstahammar har som jag sade tidigare en en-
sidig arbetsmarknad. Hallstahammar är av typisk bruksortskaraktär. Vi
tycker från länet sida att det skulle vara mycket värdefullt om vi kunde få
vara med och ta del av någon omlokalisering av statlig verksamhet för att

rädda arbetsmarknaden i länet, i regionen, och i synnerhet i Hallstahammars
kommun. Kan jag få ett löfte från arbetsmarknadsministern om att arbets-
marknadsministern är beredd att hjälpa till med en sådan uppgift?

Överläggningen var härmed avslutad.

31 § Svar på fråga 1990/91:225 om arbetsmarknaden i Norrbottens
län

Anf. 144 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Sten-Ove Sundström har frågat mig vilka åtgärder jag är be-
redd att vidta för att trygga sysselsättningen i Luleå kommun och Norrbot-
tens län.

I dagsläget är jag inte beredd att vidta några andra åtgärder än att noga
följa utvecklingen på arbetsmarknaden såväl i Norrbotten som i övriga delar
av landet. Arbetslösheten i Norrbottens län uppgick till 3,3 % i oktober må-
nad, vilket innebär att den är ungefär dubbelt så hög som riksgenomsnittet.

För att långsiktigt värna sysselsättning och välfärd måste den svenska eko-
nomins pris- och lönekostnadsutveckling brytas. Inflationen måste bekäm-
pas och de strukturella problemen i ekonomin angripas. Produktivitetstill-
växten måste stimuleras, sparandet öka och de offentliga utgifternas expan-
sion dämpas.

Avgörande för möjligheterna att bekämpa inflationen är att ett stabilise-
ringsavtal snabbt kommer till stånd. För att varaktigt pressa ned takten i pris-
stegringarna måste lönebildningen anpassas till den rådande produktivitets-
utvecklingen. Ansvaret för ett stabiliseringsavtal vilar på arbetsmarknadens
parter.

Ett stabiliseringsavtal och sänkt inflation är nödvändiga förutsättningar
för att långsiktigt trygga sysselsättningen och motverka hotet om ökad ar-
betslöshet. Lyckas vi med gemensamma krafter att bekämpa inflationen be-
höver AMS dystra spådom aldrig slå in.

Regeringen kan i nuvarande ekonomiska läge inte motverka en uppgång
i arbetslösheten med en generell efterfrågepolitik. Men regeringen håller en
hög beredskap för att i tid kunna möta en snabb förändring av läget på ar-
betsmarknaden såväl i Norrbottens län som i övriga utsatta regioner.

Som jag nämnde i mitt svar till Birger Andersson angående situationen i
Hallstahammar är det AMS ansvar att fördela resurserna för de arbetsmark-
nadspolitiska åtgärderna med hänsyn till behovet i olika delar av landet.

Arbetsmarknadsverket kommer liksom tidigare att möta en ökning av ar-
betslösheten med aktiva åtgärder för att mildra effekterna för de individer
som drabbas.

Anf. 145 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på
min fråga.

Som socialdemokrat och ledamot av denna kammare är jag naturligtvis
helt överens med statsrådet om huvuddelen av svaret, beträffande stabilise-

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Svar på frågor

ringavtal, sänkt inflation och alla de andra förutsättningar som statsrådet
nämnde. Åtgärder i det syftet är till för att långsiktigt trygga sysselsättningen
och motverka hotet om en snabbt ökad arbetslöshet. Självfallet instämmer
jag i de delarna av svaret.

Vad jag är särskilt intresserad av - det är anledningen till att jag har ställt
den här frågan - är den speciella situation som redan nu råder i Norrbottens
län, och framför allt i Luleå kommun. Tre stora statliga företag har nu varslat
nära 700 personer om att de har för mycket personal. Det är människor som
kommer att bli över på arbetsmarknaden i en relativt liten kommun. Det är
mot den bakgrunden jag har ställt frågan.

Är det då på det sättet att arbetsmarknadsministern genom sina rader i
svaret lovar att särskilt följa den situationen? Det är mycket svårt nu att
klara vissa åtgärder. T.ex. är 58,3-pensionärerna inte lika lättillgängliga nu-
mera som tidigare. Också många andra åtgärder gör det mycket oroande för
myndigheter och för kommunens representanter när man nu relativt snabbt
skall förbereda sig för en kommande, relativt snabb ökning av arbetslöshe-
ten. Är statsrådet mot den bakgrunden beredd att särskilt uppmärksamma
den här negativa utvecklingen i Luleå kommun och i Norrbottens län?

Anf. 146 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Jag håller ett starkt vakande öga på Norrbottens län, inte
bara beroende på Sten-Ove Sundströms fråga utan beroende på hur arbets-
marknadsläget har utvecklats i Norrbotten den senaste tiden. Vi kan nog
vara överens om att Norrbottens län under 1980-talet varit ganska fram-
gångsrikt med att bredda sin arbetsmarknad, vilket har betytt att man i dag
på sina håll har relativt goda förutsättningar att möta delar av den försämring
som nu sker. Men jag är också medveten om att det stora beroendet av den
offentliga sektorn i regionen kommer att betyda stora svårigheter. Jag är
också medveten om att det finns stora strukturella problem i de näringsgre-
nar som Norrbotten är så beroende av.

Jag nämnde AMS fördelning. Jag vet att Norrbotten redan i den fördel-
ning som i dag görs får nära 8 % av medlen, medan man har litet drygt 3 %
av landets befolkning. Jag följer mycket noga utvecklingen i de norra de-
larna av landet, som i dag hör till de värst drabbade. Jag kan lova att jag
speciellt håller ett öga på Norrbottens län och kommer att ta hänsyn till det
vid de diskussioner vi har med AMS nu och inför nästa års budgetproposi-
tion.

Anf. 147 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för den kompletteringen av svaret.
Visserligen har vår arbetsmarknad förbättrats under senare år, men vi är
trots allt mycket beroende av våra basindustrier, vilket tyvärr kan ge den här
typen av negativa effekter vid lågkonjunkturer.

Det är naturligtvis glädjande att statsrådet noggrant följer situationen - vi
kan minnsann behöva regeringens hjälp om lågkonjunkturen fortsätter att
utvecklas i samma takt som hittills.

Överläggningen var härmed avslutad.

32 § Bordläggning

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Anmäldes och bordlädes

Proposition

1990/91:55 Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige
år 1998

Motionerna

med anledning av prop. 1990/91:59 Vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m.

1990/91 :Sfl2 av Mona Saint Cyr (m)

1990/91 :Sfl3 av Lars Werner m.fl. (v)

1990/91 :Sfl4 av Anita Modin m.fl. (s)

1990/91 :Sfl5 av Anita Modin m.fl. (s)

1990/91 :Sfl6 av Carl Bildt m.fl. (m)

1990/91 :Sfl7 av Karin Israelsson m.fl. (c)

1990/91 :Sfl8 av Sigge Godin m.fl. (fp)

1990/91 :Sfl9 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

med anledning av redog. 1990/91:3 från Sveriges delegation vid Europarå-
dets parlamentariska (rådgivande) församling

1990/91 :U5 av Bengt Hurtig och Berith Eriksson (v)

Konstitutionsutskottets betänkande

1990/91 :KU17 Ytterligare försöksverksamhet för förnyelse av den offentliga
sektorn

Socialutskottets betänkanden

1990/91 :SoU6 Socialtjänst

1990/91 :SoU7 Barn och ungdom

1990/91 :SoU8 Statsbidrag till personalkooperativ barnomsorg

Utbildningsutskottets betänkanden

1990/91 :UbUl Vissa skolfrågor

1990/91 :UbU2 Vissa högskolefrågor

Näringsutskottets betänkanden
1990/91 :NU2 Bankrörelse m.m.
1990/91 :NU8 Försäkringsrörelse

33 § Kammaren åtskildes kl. 19.38.

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Förhandlingarna leddes

av tredje vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen

kl. 16.02 och

av talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

STAFFAN HANSSON

Gunborg Apelgren

Innehållsförteckning

Tisdagen den 27 november

Ändring av partibeteckning............................... 1

1 § Justering av protokoll................................. 1

2 § Svar på fråga 1990/91:201 om de politiska förhållandena i Nicara-

gua ............................................. 1

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Annika Åhnberg (v)

3§ Svar på fråga 1990/91:210 om SIPRIs resurser.............. 3

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Marianne Samuelsson (mp)

4 § Svar på fråga 1990/91:211 om Sovjetunionens kärnvapenprov.. . 5

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Marianne Samuelsson (mp)

5§ Svar på fråga 1990/91:209 om tillfällig stödområdesplacering av

Hallstahammar.................................... 6

Industriminister Rune Molin (s)

Yngve Wernersson (s)

6§ Svar på frågorna 1990/91:214 och 229 om typgodkännande av

svenska industriprodukter............................ 8

Industriminister Rune Molin (s)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Ulf Melin (m)

7 § Svar på fråga 1990/91:193 om allemansrätten och EG......... 11

Miljöminister Birgitta Dahl (s)

Görel Thurdin (c)

8 § Svar på fråga 1990/91:215 om stödet till landskapsvård........ 12

Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Stina Gustavsson (c)

9§ Svar på fråga 1990/91:222 om naturvårdsverket.............. 14

Miljöminister Birgitta Dahl (s)

Ingbritt Irhammar (c)

10 § Svar på fråga 1990/91:223 om återföringen av bensinångor .... 16

Miljöminister Birgitta Dahl (s)

Märtha Berglund (s)

11 § Svar på fråga 1990/91:232 om ersättningsreglerna i naturvårds-

lagen ........................................... 17

Miljöminister Birgitta Dahl (s)

Åsa Domeij (mp)

12 § Svar på fråga 1990/91:238 om ersättningen för landskapsvård . . 19

Miljöminister Birgitta Dahl (s)

Annika Åhnberg (v)

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

13 § Svar på fråga 1990/91:240 om svavelhalt i bunkeroljor....... 20

Miljöminister Birgitta Dahl (s)

Roy Ottosson (mp)

14 § Svar på fråga 1990/91:242 om CFC-avvecklingen............ 22

Miljöminsiter Birgitta Dahl (s)

Lennart Brunander (c)

15 § Svar på fråga 1990/91:208 om det beslutade Östersjölaboratoriet 25

Jordbruksminister Mats Hellström (s)

Sven-Olof Petersson (c)

16 § Svar på frågorna 1990/91:233 och 241 om stöd till försäljning av

ekologiskt odlade produkter.......................... 26

Jordbruksminister Mats Hellström (s)
Åsa Domeij (mp)

Ajournering........................................... 29

Återupptagna förhandlingar............................... 29

17 § Svar på frågorna 1990/91:182 och 212 om motorvägsbron över

Södertälje kanal................................... 30

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

Eva Goés (mp)

Tom Heyman (m)

18 § Svar på frågorna 1990/91:195 och 197 om inlandsbanan....... 33

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

Birgitta Hambraeus (c)

Ragnhild Pohanka (mp)

19 § Svar på fråga 1990/91:231 om reflexstolpar och reflexlinjer.... 36

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

Alf Wennerfors (m)

20 § Svar på fråga 1990/91:234 om SJs lokverkstad i Boden....... 38

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

Åke Selberg (s)

21 § Svar på fråga 1990/91:163 om Ystads teater................ 39

Utbildningsminister Bengt Göransson (s)

Margitta Edgren (fp)

22 § Svar på fråga 1990/91:171 om gamla hästanspända vagnar..... 42

Utbildningsminister Bengt Göransson (s)

Lola Björkquist (fp)

23 § Svar på fråga 1990/91:217 om delegationsreglerna inom domsto-

larna............................................ 43

Justitieminister Laila Freivalds (s)

Lars Sundin (fp)

24 § Svar på fråga 1990/91:180 om fängelsestraffkommitténs be-

tänkande ........................................ 45

Justitieminister Laila Freivalds (s)

Ingbritt Irhammar (c)

25 § Svar på fråga 1990/91:181 om EES-avtalet och grundlagen .... 46

Justitieminister Laila Freivalds (s)

Gudrun Schyman (v)

26 § Svar på fråga 1990/91:216 om familjerådgivningen.......... 48

Statsrådet Bengt Lindqvist (s)

Daniel Tarschys (fp)

27 § Svar på fråga 1990/91:218 om villkoren för handikappade barn

Prot. 1990/91:33

27 november 1990

och ungdomar.................................... 50

Statsrådet Bengt Lindqvist (s)

Eva Zetterberg (v)

28 § Svar på fråga 1990/91:203 om statsbidraget till skolsektorn .... 52

Statsrådet Göran Persson (s)

Ylva Johansson (v)

29 § Meddelande om svar på interpellation 1990/91:86........... 54

Statsrådet Göran Persson (s)

30 § Svar på fråga 1990/91:220 om arbetstillfällen i Hallstahammar-

regionen ......................................... 55

Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s)

Birger Andersson (c)

31 § Svar på fråga 1990/91:225 om arbetsmarknaden i Norrbottens län 57

Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s)

Sten-Ove Sundström (s)

32 § Bordläggning...................................... 59

gotab 97408, Stockholm 1991

Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:33 Tisdagen den 27 november

Riksdagens protokoll1990/91:33

Tisdagen den 27 november

Kl. 14.30-16.02

18.00-19.38

Innehållsförteckning

Riksdagens protokoll
1990/91:33