Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:13 Tisdagen den 23 oktober
ProtokollRiksdagens protokoll 1990/91:13
Riksdagens protokoll
1990/91:13
Tisdagen den 23 oktober
Kl. 15.00-18.53
Protokoll
1990/91:13
1 § Justering av protokollJusterades protokollet för den 17 oktober.
2 § Svar på fråga 1990/91:55 om det svenska köttöverskottetAnf. 1 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Eva Zetterberg har frågat mig om det inte vore rimligt att
den svenska befolkningen fick köpa kött billigt då det finns ett köttöverskott,
i stället för att köttet skall exporteras till låga priser.
Jag har stor förståelse för frågan. Inom flertalet näringar i vårt land funge-
rar det så, att om det produceras ett överskott av en produkt så kommer
det konsumenterna till godo genom att den ökade konkurrensen pressar ned
priset. Inom jordbruket har dock situationen sedan länge varit annorlunda.
Genom interna marknadsregleringar har överskotten exporterats och har
därmed inte verkat prissänkande på den svenska marknaden. Vårens livsme-
delspolitiska beslut innebär dock bl.a. att denna form av reglering försvinner
fr.o.m. den 1 juli 1991. Efter en övergångsperiod på tre år, då vissa medel
anvisats för att finansiera överskottsexport, kommer eventuella köttöver-
skott att fullt ut tillåtas påverka den inhemska prisnivån.
I samband med det livsmedelspolitiska beslutet anvisade riksdagen 360
milj. kr. för ett omställningsprogram för mjölkproduktionen under budget-
året 1990/91 och fram till 1992/93. Pengarna skulle användas dels för att sti-
mulera till minskad mjölkproduktion, dels för att motverka ett prispressande
överskott av nötkött till följd av utslaktning av mjölkkor. Regeringen beslu-
tade nyligen om de närmare villkoren för detta program, som sålunda är en
del av jordbrukets omställning och inte har som utgångspunkt att exportera
stora kött överskott. Beslutet innebär bl.a. att de 360 miljonerna - förutom
att stimulera till minskad mjölkproduktion - skall användas såväl för export
av nötkött som för att öka konsumtionen på den svenska marknaden genom
rabatterade priser.
Anf. 2 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Herr jordbruksminister Mats Hellström! Jag vill tacka för
svaret på min enkla fråga och med svaret i hand bara konstatera hur kompli-
Svar på frågor
1 Riksdagens protokoll 1990191:13
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar pä frågor
cerad och ibland svårförståelig den svenska jordbrukspolitiken framstår.
Min fråga grundar sig på det som en stor svensk allmänhet frågar sig, nämli-
gen hur det kommer sig att våra matpriser är så höga och hur det kommer
sig att den svenska konsumenten genom skatter och subventioner är med och
betalar flera gånger om för den mat som vi sedan får köpa till ett högt pris i
affärerna.
Jag undrar fortfarande hur det är möjligt att inte pressa ned matpriserna
ytterligare. Vi har naturligtvis i vänsterpartiet tagit upp frågan om momsen
på maten, men det räcker inte som förklaring till de höga matpriserna. Jag
undrar därför om jordbruksministern på annat sätt kommer att medverka till
att försöka sänka matpriserna och att i det här fallet se till att de svenska
medborgarna får större möjligheter att köpa kött till lägre priser.
Anf. 3 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag har verkligen all förståelse för frågan. Jag håller med om
att våra matpriser är för höga och att våra regleringar är snåriga och svårge-
nomträngliga. Det är ju därför riksdagen med mycket stor majoritet har be-
slutat att vi skall avskaffa våra regleringar, vilket skedde genom det beslut
som fattades i somras. Detta är ett av riksdagen beställt led i den omställning
som skall göra det praktiskt möjligt för bönderna att kunna gå från överskott
till balans, och i detta ligger alltså den uppläggning som riksdagen bestämde
sig för i somras.
Men detta handlar inte enbart om att under en begränsad period exportera
köttöverskott från de djur som slaktas, utan det innebär också en rabattering
av priser. Redan nu pågår en realisation på nötkött, vilket betyder att priset
på nötfärs i slakteriledet sänks med 4:50 kr. per kilo. Med oförändrade pro-
centmarginaler i efterföljande led innebär detta en sänkning av konsumen-
tens pris med 7-8 kr. per kilo. Svensk kötthandel skall även komma med
förslag om en köttrea under våren. Detta finns alltså med i det begränsade
beslut som riksdagen har fattat om att under några år kunna finansiera den
utslaktning som behövs för att vi skall få till stånd en balans.
Men det är naturligtvis riktigt att det som Eva Zetterberg nu har frågat
om gäller en del av den betydligt större frågan om en sänkning av matpri-
serna. Som svar på Eva Zetterbergs tilläggsfrågor kan jag säga att det vikti-
gaste i nästa led av reformen är gränsskyddet och inte minst de förhandlingar
som nu pågår inom GATT.
Anf. 4 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Man kan naturligtvis diskutera behovet av att vi i vårt land
äter mer kött. Jag hade heller inte haft någonting emot detta om exporten
hade riktat sig mot andra länder, mot u-länder eller mot vissa delar av Öst-
europa, där möjligheten för de stora folklagren att äta kött är mycket mindre
än i Sverige. Men vårt överskott går ju inte till de grupper som bäst behöver
det. Därför vidhåller jag att den väg man är inne på är den rätta, dvs. att
man sänker kostnaderna totalt för kött och att man genom att åtgärda de
väldiga regleringarna förbättrar möjligheterna för människor i vårt land att
komma åt köttet till ett bättre pris. Men det är ju också så att kött ingår som
en del bland våra livsmedel totalt sett och att priserna på livsmedlen i stort
måste sänkas för att människor i vårt land skall kunna äta väl.
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Svar på fråga 1990/91:62 om export av sockerAnf. 5 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Ingvar Eriksson har frågat mig varför jordbruksdepartemen-
tet är avvisande till sockernäringens framställning om export av socker och
vad jag tänker göra för att undvika ytterligare problem på grund av en för-
väntad stor skörd även under innevarande år.
De tre senaste åren har varit mycket goda år för sockerbetsodlarna, som
har fått skördar långt över det normala. Sockerregleringen innehåller dock
inga mekanismer för att hantera överskott. Tillfälliga överskott har i stället
överlagrats till senare år. Samtidigt innebär riksdagens ställningstaganden att
Sverige skall ha en viss import av socker.
Totalt uppgår överskotten de tre senaste åren till ca 100 000 ton. Det är
fråga om relativt stora överskott som måste överlagras, eftersom den
svenska förbrukningen av socker bara uppgår till ungefär 350 000 ton per år.
Först behövs ett förtydligande av vad Sockerbolaget hört av sig om - nå-
gon formell framställning, som omnämns i frågan, finns inte. Sockerbolagets
förfrågan gällde i första hand företagets möjligheter att tillämpa ett tvåpris-
system för sockerbetor, dvs. att betala det av regeringen beslutade priset för
den del av produktionen som säljs i Sverige och världsmarknadspris för pro-
duktion därutöver. Ett sådant tvåprissystem innebär i praktiken detsamma
som den kollektiva exportfinansiering som finns för andra produkter.
Som Ingvar Eriksson vet har riksdagen nyligen beslutat att befintlig kol-
lektiv exportfinansiering skall upphöra. Att i det läget införa en sådan regle-
ring för en ny produkt, där ett sådant system inte funnits hittills, anser jag
strida mot grundtanken i det beslut om en ny livsmedelspolitik som riksda-
gen fattade beslut om i somras och som jag nämnde i mitt förra frågesvar.
Vidare skulle en svensk subventionerad sockerexport inte vara i linje med
åtagandena i de pågående GATT-förhandlingarha. En subventionerad ex-
port skulle bl.a. strida mot överenskommelsen i GATT i april 1989 att inte
överskrida då gällande stöd- och skyddsnivåer inom jordbrukssektorn.
Överenskommelsen innebär också att länderna åtog sig att under år 1990,
alltså i år, minska stöd och skydd. Det bör noteras att riksdagen redan i sam-
band med 1977 års jordbrukspolitiska beslut ansåg att den svenska importen
vid normalskörd borde uppgå till 10—15 % av konsumtionen.
Den nya livsmedelspolitiken innebär att sockerproduktionen och betpri-
serna fr.o.m. den 1 juli 1991 inte längre kommer att vara reglerade. I beslutet
förutsätts dock import även fortsättningsvis. Det blir emellertid sektorns
egen sak att anpassa produktionen. Det kan t.ex. ske genom en neddragning
av betproduktionen. Skulle sockerproduktionen normalt ligga något under
den svenska förbrukningen, skulle inte heller årsmånsvariationer utgöra nå-
got problem. För att underlätta en anpassning och omställning av produktio-
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
nen har riksdagen också beslutat om olika övergångsåtgärder, t.ex. inkomst-
stöd, omställningsstöd och anläggningsstöd. Även betodlarna kan få del av
dessa stöd.
Anf. 6 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret. Dock anser jag att
svaret är negativt och deprimerande, eftersom det såväl inom jordbruket
som inom livsmedelsindustrin i dag behövs ett positivt besked och förståelse
för ambitionen att på ett konstruktivt sätt anpassa jordbruket till den om-
ställning som riksdagen har beslutat. Det är beklagligt att jordbruksminis-
tern inte inser vad det hade betytt om man fått exportera det temporära
överskott som nu finns.
Jag kan inte se att jordbruksministern i sitt svar har sagt att det i dag finns
bindande internationella avtal som förhindrar oss att genomföra exporten.
I svaret framhålls att det beslutats att exportfinansieringen skall upphöra.
Finansieringen av den tänkta exporten hade ju odlarna själva tillsammans
med näringen i övrigt klarat av genom ett temporärt lägre sockerpris, inte
minst därför att man då skulle skapat bättre förutsättningar för nästa års od-
ling. Vi kommer annars ofelbart i den situationen att vi tvingas att mycket
kraftigt skära ned på den areal vi har, och vi kommer då också att få struktur-
problem.
Det är alldeles uppenbart att ingen är betjänt av att vi får ytterligare struk-
turproblem när vi står mitt inne i omställningsprocessen. Alla parter, såväl
odlare och sockerindustri som samhälle, skulle ha nytta av att näringen
snabbt kommer i balans igen. Det är detta som näringen vill medverka till.
Jag anser att jordbruksministerns svar tyvärr är negativt. Först och främst
kan konstateras att det inte finns något bindande avtal som förhindrar oss
att genomföra exporten i dag. De långsiktiga löften som regeringen har givit
är en något annan sak. Vi står dessutom inför en situation där vi skall anpassa
oss till EG. Jag vill fråga jordbruksministern: Är regeringen inte beredd att
anpassa sig till EGs prissättning med ett A- och B-prissystem?
Anf. 7 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! För det första var det inte regeringen utan riksdagen som år
1977 gjorde uttalanden när det gäller åtagandet av en sockerimport.
För det andra, och det är ett viktigt exempel på varför det är nödvändigt
med en snabb omställning inom en del av våra näringar, har det under lång
tid förutsatts att det inte alls skall vara någon överproduktion av socker, så-
som ju varit fallet för spannmål och annat. Det finns inga regleringskassor
eller något annat för att hantera ett överskott på socker. Ändå har producen-
terna på detta område - där det finns ett bolag med utomordentligt stark
ställning, nämligen Sockerbolaget - tillsammans med odlarna under år efter
år åstadkommit ett överskott, utan att man planerat för att komma i balans.
Trots de stora underskott som fanns för några år sedan, vilka skapade pro-
blem, fortsätter man - fastän det inte finns mekanismer att hantera detta -
att åstadkomma ett överskott. Sedan kommer man och vill ha ett system för
exportfinansiering, ett system, Ingvar Eriksson, med samma effekter som
subventionering. Förvisso betalas inte all annan kollektiv exportfinansiering
via budgeten, utan den betalas av näringen. Nu vill man ha ett sådant system
som riksdagen under stor enighet har avskaffat i somras som en del av det
livsmedelspolitiska beslutet.
Jag frågar mig hur moderata samlingspartiet å ena sidan kan tala för en
ökad marknadsekonomi och också kritisera andra partier för att de inte till-
räckligt tar hänsyn till marknadsekonomins principer, och å andra sidan vill
ha en ny reglering på ett område där riksdagen just har upphävt en reglering
så fort det finns ett särintresse. Det tycker jag är märkligt.
Anf. 8 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Det var år 1977 som det fattades ett beslut som innebar en
långsiktig utfästelse att importera 10-15 % av konsumtionen. Den impor-
ten skulle huvudsakligen ske från u-länder. Såvitt jag vet har den importen
huvudsakligen kommit från EG-länderna. Jag anser därför att detta argu-
mentet är mycket svagt.
Jag anser däremot att resonemanget om att näringen inte har försökt att
vidta åtgärder är felaktigt. Man har begränsat den odlade arealen med inrikt-
ningen att få en försörjning i landet. Men det är årsmånsvariationerna som
har skapat detta överskott. Det skall vi i och för sig vara tacksamma för. Det
visar också, herr jordbruksminister, hur svårt det är att sitta här i riksdagen
och besluta och skapa inriktning när det är fråga om en biologisk produktion.
Vi måste ta hänsyn till verkligheten. Det verkar jordbruksministern tyvärr
inte vara beredd att göra.
Sedan till jordbruksministerns resonemang om att vi moderater inte är be-
redda att gå in för en avreglering. Jag vill bemöta detta med att säga att vi är
fullt beredda att genomföra en avreglering, och vi står bakom beslutet. Men
det gäller också att anpassa sig till den nya situationen. Än en gång: Varför
kan inte vi i Sverige anpassa oss till EG som ändock utgör den framtid som
vi kommer att leva i?
Anf. 9 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag finner det märkligt att man skall anpassa sig till en avreg-
lering genom att införa en ny reglering för en produkt när riksdagen i enighet
beslutat att avskaffa den typen av regleringar för andra produkter.
Jag förstår inte varför just moderata samlingspartiet, vilket i andra sam-
manhang talar så varmt för marknadsekonomin - enligt min uppfattning
kanske ibland för varmt - så fort det finns ett särintresse träder fram och vill
kamma hem en poäng på detta. Jag finner det märkligt.
Anf. 10 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Det är inte fråga om ett särintresse. Det handlar om att se
verkligheten som den är. Vi vill snabbt uppnå det förhållandet att avregle-
ringen blir verklighet. Men det gäller att i övergången hantera den här frågan
på ett vettigt sätt.
Vi menar att det inte är fråga om att införa en ny reglering om odlarna är
beredda att själva betala kostnaderna för att skapa balans, så att vi kan få en
balanserad produktion under kommande år. Det gynnar näringen och dem
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar pä frågor
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
som arbetar inom den och underlättar också för samhället. Vi kommer an-
nars att få andra problem.
Till vad skall vi använda den areal, herr jordbruksminister, som skulle fri-
ställas i det fall arealen minskas med så mycket som motsvarar detta kraftiga
överskott? Skall man odla spannmål där?
Jag vill än en gång ställa frågan: Varför kan man inte försöka inrikta sig
på en anpassning till EGs regler och prissättning? Då skulle dessa problem
kunna lösas på ett vettigt och enkelt sätt.
Anf. 11 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! EGs regelsystem innebär allmänt en kraftig sänkning av
stödnivån i förhållande till den svenska stödnivån. Nu förhandlar såväl län-
derna inom EG som Sverige om ett åtagande inom GATT att inte införa nya
typer av subventioneringar. Detta är en subventionering som innebär en kol-
lektiv exportfinansiering även när odlarna betalar likaväl som när vi har
andra producentfinansierade kollektiva exportfinansieringar.
Jag vill slutligen säga att betodlarna som alla andra jordbrukare får del av
de inkomststöd, omställningsstöd och anläggningsstöd som just syftar till att
föra över produktionen till andra grödor.
Anf. 12 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Det är ju ändå så, herr jordbruksminister, att dessa åtgärder
inte löser problemen. Det gäller sockernäringens framtid i Sverige. Om vi
har ett temporärt överskott är det viktigt att vi kommer i balans för att kunna
gå in i avregleringen.
Om jag har uppfattat jordbruksministern rätt har han också ställt sig
bakom att det blir en avreglering inför nästa års odling. Varför inte då an-
vända ett EG-system med ett A-pris för det vi avsätter i landet och om det
blir ett överskott göra det möjligt att exportera till ett mycket lägre pris?
Inriktningen är och skall vara att vi skall ha balans i produktionen och kon-
sumtionen. Det är jordbrukets inställning, moderata samlingspartiets inställ-
ning och, hoppas jag, också jordbruksministerns inställning, annars blir jag
besviken.
Överläggningen var härmed avslutad.
4§ Svar på fråga 1990/91:77 om handläggningen av ersättnings-ärende om nödutfodring av renar
Anf. 13 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig när Talma och Rautasvuoma
samebyar kommer att få sitt överklagande om bidrag till nödutfodring av re-
nar prövat av regeringsrätten.
Jag besvarade den 8 maj i år en fråga av Berith Eriksson om jag var beredd
att vidta några åtgärder i anledning av att lantbruksstyrelsen begärt in ren-
längder av enskilda samebymedlemmar för att avgöra ärenden om bidrag för
att skydda renägare mot ekonomiska förluster vid synnerligen svåra betes-
förhållanden. I svaret nämnde jag att lantbruksstyrelsens beslut överklagats
till regeringen och att ärendet bereddes i regeringskansliet. Enligt rennä-
ringslagen är det inte regeringsrätten, som Berith Eriksson anger i sin fråga,
utan regeringen, som prövar överklaganden av lantbruksstyrelsens beslut.
Som jag nämnde i mitt svar den 8 maj beslutade länsstyrelsen i Norrbot-
tens län att ett antal samebyar skulle få bidrag av katastrofskadeskyddet un-
der förutsättning bl.a. att fullständig renlängd redovisades till länsstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen har avslagit överklaganden från de två samebyarna med
begäran att bidrag skall lämnas utan att renlängderna lämnas ut till myndig-
heterna. Som jag nyss nämnde har detta beslut överklagats till regeringen.
Talma och Rautasvuoma samebyar har emellertid numera, i likhet med
övriga samebyar i Norrbottens län som beviljades bidrag, till länsstyrelsen
redovisat fullständiga renlängder. Detta skedde den 12 juni, och länsstyrel-
sen betalade samma dag ut bidragen till de båda samebyarna. Detta har såle-
des skett innan regeringen avgjort det överklagade ärendet. Det är därför
inte längre aktuellt för regeringen att ta ställning till överklagandet i sakfrå-
gan.
Anf. 14 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret. Ja, de har lämnat
in sina renlängder, och de har fått sina pengar därför att det rörde sig om
mycket stora summor, 1,5 milj. kr. De hade inte råd att vänta på regeringens
beslut. Men överklagandet gällde om länsstyrelsens rennäringsenhet hade
hanterat frågan i enlighet med förordning 1985:339 och lantbruksstyrelsens
föreskrift 86:33.
Jag har i dag pratat med ordföranden för Talma sameby, och han visste
ingenting om att regeringen inte ämnade ta upp frågan nu. Samebyn har
även skrivit ett brev till statsministern och svaret från statsministern är date-
rat den 28 juni. Statsministern säger i brevet att svar skall lämnas i augusti.
Mina frågor är då: Tänker regeringen inte uttala sig i den här sakfrågan,
om hur rennäringsenheten har tolkat dessa föreskrifter? Hur ämnar rege-
ringen meddela sitt ställningstagande till samebyn?
Anf. 15 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Det är inte aktuellt för regeringen att ta ställning till överkla-
gandet i sakfrågan eftersom beslutet från länsstyrelsen kom under det att re-
geringen prövade själva överklagandet om pengarna till samebyn. Därmed
handlar det ju om att formellt avskriva ärendet för regeringens del.
Anf. 16 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Pengarna till samebyn var ju en sak, och det är över nu. Men
regeringen tänker alltså inte uttala sig om det som överklagandet gällde,
nämligen hur rennäringsenheten tolkade förordningen?
Anf. 17 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Frågan gällde regeringsrätten. Det är regeringen som har
fått överklagandet och inte regeringsrätten som Berith Eriksson skrev i frå-
gan. Regeringen har inget skäl att pröva sakfrågan eftersom den är avgjord,
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar pä frågor
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
under det att överklagandet låg hos regeringen, i och med att samebyarna
kom in med de fullständiga renlängderna som ligger till grund för att man
skall få pengar. Detta var också bakgrunden till att de också fick pengar av
länsstyrelsen. Då finns det inget skäl för regeringen att pröva ärendet mer.
Anf. 18 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Tvistefrågan var egentligen det som jordbruksministern sä-
ger, att grunden för att de skulle få pengar var att de lämnade in sina renläng-
der. De förordningar och föreskrifter som finns när det gäller nödutfodring
av renar kräver inte att samebyarna skall lämna in renlängder. Därför är sak-
frågan fortfarande obehandlad även om samebyn har fått sina pengar. Man
har alltså, som en av rennäringsenhetens tjänstemän förklarat i en tidnings-
artikel, använt situationen för att pressa fram uppgifter som inte hört till
sakfrågan - att få ersättning för nödutfodring.
Även om jag uttryckte mig fel när det gällde regering och regeringsrätt
vidhåller jag att det är en lagvidrig tolkning av de förordningar som finns.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på fråga 1990/91:78 om spannmålsöverskottetAnf. 19 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen
avser att vidta för att finansiera kostnaderna för spannmålsöverskottet.
Beroende på en kombination av en ovanligt god skörd och låga världs-
marknadspriser kommer ett underskott att uppstå under året inom spann-
målsregleringen. Enligt riksdagens beslut om en ny livsmedelspolitik skall
eventuellt underskott i spannmålsregleringen täckas av medel som beräknas
inflyta i form av fettvaruavgifter. Statens jordbruksnämnd har i en skrivelse
till regeringen redovisat att befintliga medel inom jordbruksprisregleringen
och inflytande fettvaruavgifter inte räcker till för att finansiera underskottet
i spannmålsregleringen. Regeringen avser att inom kort återkomma till riks-
dagen med förslag i denna fråga.
Anf. 20 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Men jag tror nog att jord-
bruksministern måste hålla med mig om att det inte var mycket till svar jag
fick. Jag begriper att detta naturligtvis är en svår fråga för regeringen att han-
tera. Jag tycker att det är mycket olustigt att man ännu i slutet av oktober
inte har kommit fram till hur man vill hantera den. Det är mycket obehagligt
för jordbruksnäringen och för alla bönder som nu berörs av detta och som
inte får besked om hur problemet skall lösas. Det påverkar ju hela deras eko-
nomi och framtida planering.
Riksdagen fattade beslut om avreglering i somras, och det är mycket bra,
men detta skall ske över en femårsperiod. Men just situationen med spann-
målsöverskottet belyser absurditeten i det system som vi har dragits med så
länge. För det första detta att en god skörd av nästan alla betraktas som ett
mycket negativt faktum som bara ställer till problem. En god skörd borde
naturligtvis välkomnas och vara till nytta och glädje för landet. För det andra
det stora ekonomiska problem som det innebär att t.o.m. världsmarknads-
priserna nu är nere i ungefär 35 öre per kilo. Riksdagsbeslutet innebar en
ersättning till spannmålsproducenterna på 1:30 kr. per kilo. Kronan där
emellan måste täckas av bönderna, av konsumenterna och över statsbudge-
ten. I vårt förslag ville vi detta första år sänka spannmålspriset mer drastiskt.
Jag tycker att det är beklagligt att regeringen med sådan förkärlek numera
gör upp åt höger och inte har lyssnat mera på oss i det här fallet. Nu ryktas
det, och det oroar många, att man skall finansiera detta med hjälp av höga
slaktdjursavgifter. Det skulle ju motverka en annan del av det beslut som
riksdagen fattade i juni om att komma bort från jordbruksprisregleringen,
nämligen att vi skall ha bort också överskottet när det gäller mjölkproduktio-
nen. Vi skulle därför se till att få en ökad utslaktning. Om man nu höjer
slaktdjursavgifterna får vi två beslut som precis motverkar varandra. Jag
skulle därför gärna vilja ha preciserat att detta ingår i det förslag som rege-
ringen kommer att lägga fram.
Anf. 21 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Först när det gäller detta om höger och vänster. Det var fak-
tiskt fem av riksdagens partier som, efter mycket bra diskussioner, lade fram
det betänkande som riksdagen antog. Där ingick även vänsterpartiet, så
både höger och vänster var väl med.
Sedan håller jag med Annika Åhnberg om att den här frågan naturligtvis i
hög grad illustrerar det som Annika Åhnberg nämnde, nämligen de absurda
förhållanden som har kommit att råda med ett gammalt regleringssystem.
Trots de olika åtgärder som har vidtagits sedan 1985, då man försökte att
komma till rätta med dessa överskott, är man tyvärr ändå tillbaks i rekord-
stora överskott - trots Omställning 90, trädesprogram och andra åtgärder.
Detta visar verkligen att vi för att komma ifrån den här typen av problem i
framtiden måste ta det grepp som vi är helt överens om och som verkar
framåt. Jag har inte alls några andra värderingar än Annika Åhnberg i detta
fall.
När det sedan gäller tiden är det ingalunda i förhållande till tidigare höstar
sent när det gäller villkoren för överskotten. Det är tyvärr så, Annika Åhn-
berg. Jag skulle inte ha någonting emot att ur andra synpunkter redovisa
detta. Men när man i regeringskansliet är i slutberedningen - och det handlar
verkligen om slutberedningen - av ett förslag, redovisar man varken den ena
delen eller den andra eller om någon del finns med eller inte. Då blir tyvärr
svaret kortfattat. Jag förstår att Annika Åhnberg tycker det, men det har
med principen att göra och inte med den här frågan i sig.
Anf. 22 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Riksdagsbeslutet i våras var ju en kompromiss och vi ingick
i den kompromissen. En kompromiss innebär ju att man får ge och ta, och
vi fick ge avkall på en hel del av de saker som vi hade med i vår motion. Men
det är klart att om regeringspartiet hade velat, hade mixen i denna kompro-
miss kunnat ha en annan fördelning än den nu fick. Men vi skall inte ta upp
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar pä frågor
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar pä frågor
tiden med att diskutera det. Det här är ett beslut, som fem av riksdagens
partier står bakom och som vi i vänsterpartiet fortsättningsvis kommer att
hålla fast vid.
Eftersom jag nu inte kan få något förtydligande svar på min fråga, vill jag
till den fortsatta beredningen i regeringskansliet skicka med några funde-
ringar kring dels om man kan hitta möjligheter till någon typ av större över-
lagring, dels om man redan på kort sikt kan finna någon typ av avsättning
för denna spannmål, t.ex. etanolframställning eller någon annan typ av bio-
bränsleproduktion.
Överläggningen var härmed avslutad.
6§ Svar på fråga 1990/91:79 om dispenser från skyldigheten att hakor på bete
Anf. 23 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringen avser vidta
åtgärder för att minska antalet dispenser från djurskyddslagen.
De dispenser Annika Åhnberg tar upp i sin fråga rör djurstallar som var i
drift när beteskravet infördes den 1 juli 1988. I djurskyddslagen föreskrivs
att livsmedelsproducerande djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö
och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjligheter att
bete sig naturligt. På grund härav föreskrev regeringen i djurskyddsförord-
ningen bl.a. att nötkreatur som hålls för mjölkproduktion och som är äldre
än sex månader sommartid skall hållas på bete. Samtidigt gavs miljö- och
hälsoskyddsnämnderna möjlighet att ge undantag från beteskravet om sär-
skilda skäl förelåg. I form av allmänna råd har lantbruksstyrelsen givit exem-
pel på när särskilda skäl kan anses föreligga.
Djurskyddslagen trädde i kraft den 1 juli 1988. Genom olika föreskrifter
sköts ikraftträdandet av beteskravet till juni 1991 för befintliga djurstallar.
Skälet till detta var bl.a. att ge tid för att ändra växtföljden och anlägga be-
tesmarker. Generellt sett skall det inte behövas några dispenser efter den 1
juni 1991 av det skälet att man har hunnit anlägga betesmarker. Undantag
kan naturligtvis förekomma, men dessa dispenser fordrar att det finns allde-
les särskilda skäl och dispenserna skall självfallet vara korta och tidsbegrän-
sade. Endast i undantagsfall och då djurhållningen fanns när beteskravet in-
fördes och förhållandena är sådana att bete aldrig kan anläggas kan det bli
fråga om icke tidsbegränsade dispenser, t.ex. då fastigheten är belägen vid
en starkt trafikerad väg som gör det omöjligt att ta ut korna på bete.
För djurägare som startade sin verksamhet efter lagens ikraftträdande är
dock förutsättningarna för undantag annorlunda, eftersom dessa djurägare
kände till kraven i lagstiftningen vid verksamhetens början. För att förtyd-
liga att undantag från beteskravet för nystartade djurägare förutsätter
mycket speciella omständigheter skärpte regeringen bestämmelserna från
den 15 mars i år. Ändringen innebär att dispens för dessa djurägare endast
kan medges om särskilda klimatförhållanden gör utevistelse olämplig från
10
djurskyddssynpunkt eller om det är nödvändigt med hänsyn till oförutsedda
extraordinära omständigheter.
Vid ikraftträdandet av den nya djurskyddslagen beräknades att ca 10 %
av landets besättningar inte uppfyllde kravet på betesgång. En av lantbruks-
styrelsen nyligen genomförd stickprovsundersökning indikerar att huvudde-
len av dessa 10 % nu löst frågan om betesgång, och att endast 1-2 % av anta-
let mjölkproducerande besättningar har medgetts undantag. Merparten av
de beviljade dispenserna gäller besättningar i Norrland, vilket är betingat
av de speciella förutsättningar som råder där. Under våren 1991 kommer en
totalundersökning av dispensgivningen att genomföras genom lantbrukssty-
relsens försorg. De hittills genomförda undersökningarna ger dock inte an-
ledning att anta att antalet dispenser skulle vara högt. Skulle det mot förmo-
dan visa sig att dispensgivningen har varit alltför generös får en skärpning av
reglerna för dispensgivning övervägas.
Anf. 24 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag tackar för svaret på frågan. Den nya djurskyddslagen
upplevdes av de allra flesta som någonting mycket positivt. Den var egentli-
gen också ett steg i en kvalitativ utveckling där man så att säga för hela sam-
hällets räkning kommit fram till att människans förhållningssätt till djuren i
grunden skall ha en annan inriktning än tidigare, då djuren har varit till för
oss människor att utnyttja. Nu har det genom en lag stadfästs en annan syn
där djur respekteras för deras egen skull.
Inom en mycket stor del av jordbruket hade man naturligtvis djuren på
bete redan innan den här lagen kom till. Ibland får man en känsla av att
denna diskussion ger en något snedvriden bild av situationen inom jordbru-
ket.
Det finns också en annan typ av diskussion som går ut på att det egentligen
skulle vara bättre för korna att stå inne året om. Då skulle de slippa att bli
myggbitna och att råka ut för annat elände. Man skulle kunna använda precis
samma argument när det gäller människor. Det är klart att om vi håller oss
inne året runt, slipper vi myggbetten. Jag är ändå övertygad om att vi männi-
skor, liksom korna, föredrar att vara ute även om det innebär en del pro-
blem.
När jag ställde min fråga kände jag inte till den stickprovsundersökning
som refereras i svaret. Det är mycket uppmuntrande att det nu visat sig att
huvuddelen av dem som fått dispens har löst problemen. Detta är mycket
glädjande.
Om man stiftar en mycket bra lag, som får alla som kämpade för denna
lag att tro att kampen avslutats med seger, och om man sedan förenar den
här lagen med mycket generösa dispensmöjligheter, finns det en risk dels
för att man har urholkat respekten för lagen, dels för att de som har kämpat
för lagen inte är tillräckligt uppmärksamma på att de egentligen inte har upp-
nått sitt mål. Men nu förefaller det som att vi är på god väg att nå dit vi ville.
Anf. 25 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag delar Annika Åhnbergs syn på djurskyddslagen. Jag har
också legat bakom både beslutet i riksdagen och de restriktiva dispensmöj-
ligheter som gavs.
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
12
Jag delar också Annika Åhnbergs syn på att om det finns en känsla i sam-
hället av att det pågår en generös dispensgivning som leder till någonting
annat än vad som var avsett med lagen, är detta naturligtvis inte bra. Det var
ett av skälen till att jag reagerade när man för något år sedan kunde ta del
av uttalanden i pressen om att det när det gäller nyproduktion minsann
skulle räcka med cementplattor och annat. Vi skall inte sticka under stol med
att det, precis som Annika Åhnberg sade, finns och har funnits ett motstånd
mot lagen. Men när dessa tidningsuppgifter spreds var det viktigt att mar-
kera att det inte förhöll sig så. Därför skärptes dispensreglerna för de nya
djurstallarna, även om den ursprungliga innebörden var densamma. Skärp-
ningen föranleddes av det skäl som Annika Åhnberg tog upp.
Om det nu, i motsats till lantbruksstyrelsens undersökningar, visar sig att
dispensgivningen är för generös när det gäller de gamla stallarna, får vi över-
väga en skärpning där också. Hittills finns det ingenting som visar att så
skulle vara fallet.
Anf. 26 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Den undersökning som jordbruksministern refererade till
var ju en stickprovsundersökning. Därför tycker jag också att det är gläd-
jande att jordbruksministern i svaret säger att man under våren 1991 kom-
mer att göra en mer genomgripande undersökning av dispensgivningen. Det
gör det möjligt att utvärdera dispensgivningen och se hur den har utfallit i
verkligheten.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Meddelande om svar på interpellationerna 1990/91:7 och 31Anf. 27 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag vill anmäla att jag på grund av arbetsbelastning inte kom-
mer att besvara Annika Åhnbergs interpellation om matpriserna inom före-
skriven tid, utan jag avser att besvara denna interpellation den 9 november.
Detsamma gäller för Kjell Ericssons interpellation om jordbruket i norra
Sverige, som jag avser att besvara samma dag.
nas oberoende m.m.
Anf. 28 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Bo Hammar har frågat mig om jag är beredd att - efter ett
slutligt avgörande i ett pågående mål vid Stockholms tingsrätt - tillsätta en
utredning med företrädare för advokatsamfundet och rättsvetenskapsmän
med uppgift att föreslå sådana förändringar i rättegångsförfarandet som på-
kallas för att stärka domstolarnas oberoende och målsägandebiträdenas
ställning.
Jag är angelägen om att inte kommentera domstolarnas handläggning av
pågående mål och domstolarnas rättstillämpning. Så mycket vill jag emeller-
tid säga att vi inom justitiedepartementet fortlöpande bevakar eventuella re-
formbehov i fråga om den lagstiftning som hör till departementets ansvars-
område. Om det visar sig att domstolarnas eller myndigheternas praxis ut-
vecklar sig i en riktning som inte var avsedd vid lagstiftningens tillkomst eller
som inte överensstämmer med Sveriges åtaganden internationellt kommer
vi naturligtvis att uppmärksamma detta inom departementet och vidta de åt-
gärder som behövs.
Anf. 29 BO HAMMAR (v):
Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret som jag är ganska
nöjd med. Min avsikt med frågan var inte heller att vi här skulle diskutera
den pågående rättegången, hur domstolen handlägger detta mål och andra
frågor som har kommit upp. Min avsikt var i stället att påpeka att det kanske
finns anledning att se över detta efter det att domstolen är klar med sitt avgö-
rande. Laila Freivalds vet också att det har kommit mycket hårda reaktioner
från en rad av våra främsta rättsvetenskapsmän, Advokatsamfundet m.fl.
Det gäller personalkontrollen av nämndemännen, SÄPOs medverkan vid
rättegången och målsägarnas rättighet m.m. Vi skall naturligtvis inte disku-
tera de frågorna här, eftersom det är domstolens sak. Jag är dock nöjd med
att justitieministern håller öppet för att det kan bli anledning att se över
dessa frågor efter rättegången.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på fråga 1990/91:84 om åsiktsregistreringAnf. 30 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Herr talman! Annika Åhnberg har ställt en fråga till statsministern om sä-
kerhetspolisens personregistrering. Arbetet inom regeringen är fördelat så,
att det är jag som skall svara på frågan.
Annika Åhnbergs fråga bygger på tidningsuppgifter om att man inom riks-
polisstyrelsens styrelse skulle ha diskuterat en arbetskonflikt vid Saab-Sca-
nia vintern 1990, och frågan gäller vad regeringen tänker göra med anledning
därav.
Det finns noggranna regler för säkerhetspolisens register. Reglerna är
bl.a. ett uttryck för det förbud mot åsiktsregistrering som gäller. Det är för
mig en självklarhet att säkerhetspolisen iakttar föreskrifterna. Att så är fallet
bestyrks av den mycket grundliga och ingående utredning som justitiekans-
lern på regeringens uppdrag gjort om ifrågasatt otillåten åsiktsregistrering
hos säkerhetspolisen.
Anf. 31 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Ministern säger i sitt svar att min fråga
grundar sig på tidningsuppgifter. Man kan ana något av inställningen att det
skulle vara ett oseriöst underlag för en fråga. Mitt problem är då att det i det
här sammanhanget förmodligen aldrig kommer att finnas någon annan typ
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
13
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
av underlag som jag kan få tillgång till, eftersom protokollen från SÄPO-
styrelsens sammanträden inte är tillgängliga för mig.
Jag finner det ganska självklart att det, när den här typen av uppgifter förs
fram i pressen, finns anledning att reagera och fråga vad som egentligen lig-
ger bakom. Jag övervägde ändå länge innan jag ställde denna fråga. Det be-
rodde inte på några principiella betänkligheter. Jag tycker att det är en viktig
fråga att diskutera. Jag övervägde av personliga skäl, eftersom jag är gift
med en av de personer som nu i dessa tidningsuppgifter utpekas som säker-
hetsrisk. Det är alltid olustigt att stå här och personligen vara inblandad i
sådana frågor som man tycker är principiellt viktiga och därför vill ta upp.
Den socialdemokratiske ledamot som nu enligt tidningsuppgifterna har ta-
git upp dessa frågor har själv dementerat och sagt att han självfallet inte
tycker att strejkande arbetare skall registreras som säkerhetsrisker. Frågan
kvarstår likväl. Han har också sagt att han tog upp detta. I samband med en
diskussion om rikets inre säkerhet fann han det lämpligt att ta upp en diskus-
sion om att det förekom fackliga oroligheter och strejker på Scania i Söder-
tälje. Han måste väl ändå ha tyckt att det faktum att det förekom fackliga
stridigheter på Scania hade någon relation till rikets inre säkerhet. Varför
skulle han annars över huvud taget ta upp frågan i det sammanhanget?
För alla de arbetare på Scania som är indragna i dessa oroligheter är det
mycket olustigt att få den här stämpeln på hela affären, eftersom de självfal-
let drivs av en ambition att förbättra sin arbetsmiljö och sina löneförhållan-
den och inget annat. Därför har jag i min fråga tyckt att det skulle vara bra
om man från regeringens sida fick ett klarläggande om att detta är självklara
rättigheter och inget som SÄPOs styrelse över huvud taget behöver disku-
tera.
Anf. 32 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag varken kan eller vill lägga mig i vilka diskussioner som
förs i en styrelse. För mig är det väsentliga att det inte får förekomma någon
åsiktsregistrering. Genom de uppgifter som har kommit fram i detta sam-
manhang har det också bekräftats att det inte var det som det var fråga om
och att det självfallet är både styrelsens och verksledningens uppgift att sä-
kerställa att någon åsiktsregistrering inte sker.
Anf. 33 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Något klargörande från civilministerns sida kan man uppen-
barligen inte få. Det verkar snarare tvärtom som om civilministern tycker att
det är självklart att man diskuterar just denna typ av händelser i samhället
på möten med SÄPO-styrelsen. Jag tycker att det är mycket upprörande.
Jag har nämligen svårt att föreställa mig att man diskuterar alla andra ty-
per av fackliga situationer i SÄPOs styrelse. Varför skulle man utvälja just
denna typ av händelser där ett LO-kollektiv protesterar?
Jag tycker att det är angeläget att en representant för arbetarrörelsen - jag
utgår ifrån att ministern betraktar sig som en sådan - klarlägger att man
tycker att goda fackliga rättigheter är självklara i vårt samhälle och inte nå-
got som skall länkas samman med diskussioner om rikets inre säkerhet.
14
Anf. 34 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Herr talman! Ja, Annika Åhnberg, jag betraktar mig som en representant
för arbetarrörelsen i Sverige. Fackliga rättigheter skall självfallet respekte-
ras. Det är dock inte detta frågan gäller.
Frågan gäller om krav på åsiktsregistrering har framställts eller om någon
åsiktsregistrering har skett. I mitt svar sade jag att jag utgår ifrån att så inte
sker, eftersom detta inte bara är lagbundet utan dessutom ingår i den svenska
regeringsformen.
Anf. 35 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag tillhör dem som anser att vi behöver en säkerhetspolis,
och jag tillhör också dem som anser att vi bör ha en demokratisk insyn i och
kontroll av denna säkerhetspolis. Därför gör det mig så upprörd att de som
är satta att utöva denna demokratiska insyn och kontroll gör kopplingen
mellan SÄPOs verksamhetsområde och fackliga oroligheter. Jag tycker att
det borde föranleda en smula eftertanke hos regeringen. Man bör försöka
fundera litet grand över om man inte behöver förstärka och utveckla den
demokratiska kontrollen över SÄPO.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1990/91:110 om statsrådens lönerAnf. 36 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Herr talman! Kjell-ArneWelin har frågat statsministern om han avser att
verka för att statsrådens löner återställs till 1989 års nivå och att redan utbe-
talda lönehöjningar för 1990 återbetalas.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Det är statsrådslönenämnden som fastställer statsrådens arvoden. Nämn-
den har inrättats för den uppgiften genom ett beslut av riksdagen. Rege-
ringen varken får eller vill lägga sig i vad nämnden beslutar. Jag vill dock
tillägga att statsråden för sin del inte önskar sig några höjningar i nuvarande
läge och även uttryckt detta offentligt.
Statsrådslönenämnden beslutade den 27 mars 1990 om en höjning av stats-
rådens arvoden fr.o.m. den 1 januari 1990. Enligt vad som sagts från stats-
rådslönenämnden motsvarade denna höjning i huvudsak inflationen år 1989.
Någon kompensation till statsråden för andras löneökningar år 1990 har
nämnden inte beslutat om.
Anf. 37 KJELL-ARNE WELIN (fp):
Herr talman! Jag tackar civilministern för svaret. För statsrådens löner
gäller samma sak som för riksdagsledamöternas löner, nämligen att utomstå-
ende fastställer vilken lönenivå som skall gälla. Riksdagsmännen har, vilket
civilministern mycket väl känner till, beslutat att avstå från den löneökning
som skulle gälla från den 1 oktober.
Min fråga till statsministern - som besvaras av civilministern - gäller om
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
15
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
statsråden är beredda att göra avkall på samma sätt som riksdagsledamö-
terna och avstå från redan gällande löneökningar från 1990. Civilministern
svarar inte på detta. Svaret är i och för sig viktigt, men det är inget svar på
frågan. Min fråga gäller fortfarande: Är statsråden beredda att i likhet med
riksdagsledamöterna avstå från löneökningen för 1990?
Anf. 38 Civilminister BENGT K Ä JOHANSSON (s):
Herr talman! Riksdagsarvodena justerades den 1 oktober 1989 och den 1
januari 1990. Den sammanlagda justeringen uppgår till ca 7,5%. Statsrå-
dens arvoden justerades den 1 januari 1990 med 7,0-7,5%. Man bör no-
tera, herr talman, att denna justering på 7,0-7,5 % för 1989/90 skall jäm-
föras med att statligt anställda har fått en justering för avtalsperioden
1989/90 på 17-18%.
Jag tycker att det är ganska jämförbart att både statsråden och riksdagsle-
damöterna på det sättet visar sitt ansvar, argumenterar för och bestämmer
sig för att man inte vill ha några ytterligare ökningar under 1990. Då tycker
jag att båda parter har visat samhällsansvar.
Anf. 39 KJELL-ARNE WELIN (fp):
Herr talman! Civilministern, riksdagsledamöternas löner är frysta på 1989
års nivå, medan regeringen har fått en lönekompensation 1990 - jag tror att
det är från den 1 april - på mellan 3 000 och 4 000 kr. Det är lika mycket
som riksdagsledamöternas löner skulle höjas. Jag tycker personligen att det
skulle vara mycket klädsamt och sannolikt också förstärka symbolvärdet om
statsråden, precis som riksdagsledamöterna, lät bli att ta ut några löneök-
ningar för 1990. Statsråden har alltså redan fått sina löneökningar den 1 april
1990.
Anf. 40 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag är ledsen att Kjell-Arne Welin inte lyssnar på vad jag
säger. Jag säger att riksdagsledamöternas löner justerades den 1 oktober
1989 och den 1 januari 1990. Den sammanlagda förändringen av 1990 års
löner är 7-7,5 %.
Den 1 januari 1990 justerades även regeringsledamöternas löner med 7-
7,5 %. Jag tycker att båda parter på detta sätt har visat sitt samhällsansvar.
Men det är fakta, Kjell-Arne Welin.
Anf. 41 KJELL-ARNE WELIN (fp):
Herr talman! Det kan hända att man kan hävda detta, eftersom riksdagsle-
damöterna fick en löneökning i januari på några hundra kronor, och statsrå-
den fick en löneökning i januari på 3 000-4 000 kr. Jag tycker inte att man
kan säga att detta är jämförbart. Den faktiska situationen, civilministern, är
att statsråden detta år har fått en löneökning på 3 000-4 000 kr., att riksdags-
ledamöterna har fått ett par hundra kronor och att riksdagsledamöterna av-
står från vidare löneökningar för 1990-1991. Jag tycker, som jag sade nyss,
att det skulle vara klädsamt om statsråden valde samma väg.
16
Anf. 42 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Herr talman! Både riksdagsledamöter och regeringsledamöter fick på
grundval av det system som gäller justering av sina löner den 1 januari 1989.
Därefter har en justering skett för statsråden den 1 januari 1990 med 7-
7,5 %. För riksdagsledamöter har det på motsvarande sätt skett en justering
den 1 oktober 1989 och den 1 januari 1990, också på 7-7,5 %. Då tycker jag
inte att Kjell-Arne Welin har någon anledning att söka sak i den frågan utan
att vi båda kan säga att 7—7,5 %, med tanke på de justeringar som har skett
1 avtalsrörelsen 1989-1990, som för statsanställda och för marknaden i övrigt
rör sig om 17-18 %, är ganska återhållsamt. Det kan vi väl ändå vara överens
om.
Anf. 43 KJELL-ARNE WELIN (fp):
Herr talman! Just det kan vi vara överens om, men det är ju inte det som
frågan gäller, civilministern. Frågan gäller ju löneökningar 1990. Faktum
kvarstår alltså att det är som jag har sagt, och jag tycker fortfarande att det
skulle vara klädsamt om statsråden avstod från sina löneökningar.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på fråga 1990/91:107 om dumpade laster av kemiska strids-medel
Anf. 44 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Annika Åhnberg har frågat miljöministern vad regeringen
tänker göra åt de dumpade kemiska stridsmedlen från andra världskriget.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Sedan andra världskrigets slut har det vid ett flertal tillfällen bl.a. utefter
de skandinaviska kusterna påträffats dumpade laster av olika stridsmedel.
De kemiska stridsmedel, enligt uppgift bl.a. senapsgas, som nu påträffats i
Skagerak har dumpats efter andra världskrigets slut.
Vid denna tidpunkt fanns inte de internationella konventioner som nu ex-
isterar för att förhindra dumpning av miljöfarligt avfall.
Av hittills föreliggande uppgifter att döma ligger det miljöfarliga avfallet
utanför den svenska territorialvattengränsen men med största sannolikhet
inom vår fiskezon och på den svenska delen av kontinentalsockeln.
Sjöfartsverket arbetar intensivt med att få fram fler uppgifter om det dum-
pade materialet. Verket har bedömt det som möjligt att inom de närmaste
dagarna presentera dessa.
Vilka åtgärder som kan och bör vidtas i detta konkreta fall måste vara av-
hängigt av sjöfartsverkets redogörelse. Regeringen skall sedan den tagit del
av sjöfartsverkets rapport snarast möjligt försäkra sig om att bästa lösning
på problemet kommer till stånd.
Anf. 45 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga. Det är naturligt-
vis skrämmande att konstatera att man efter andra världskriget tillät sig att
2 Riksdagens protokoll 1990191:13
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar pä frågor
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
18
dumpa stora mängder miljöfarligt avfall eller kemiska stridsmedel i haven.
Tyvärr måste jag också konstatera att det förekommer även i dag att man
gör det på sina håll.
Det är glädjande att få till svar att sjöfartsverket nu arbetar intensivt med
att få fram fler uppgifter. Men jag kan inte låta bli att påpeka att denna inten-
sitet måste vara hastigt och litet sent påkommen, eftersom dumpningen
skedde efter andra världskriget och vi nu skriver år 1990. Men jag är i alla
fall tacksam för att man räknar med att få fram ett resultat inom de närmaste
dagarna. Jag hoppas bara att regeringen sedan arbetar lika intensivt med att
hitta lösningar på dessa problem. Det är ju utan tvivel problem, både miljö-
mässigt för havet, och arbetsmiljömässigt för yrkesfiskarna, eftersom de kan
få upp något av dessa laster i sina nät eller garn.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1990/91:113 om ÖresundsbronAnf. 46 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Carl Frick har frågat mig om jag avser att genomföra den
sorts beräkningar som gjorts för Stora Bält-förbindelsen också för Öresunds-
bron vad avser vattenströmningar.
Den refererade beräkningen avser vattenutbytet i Langelandssund mellan
Langeland och Fyn. Vattentransporten genom Stora Bält omfördelas från
Västerrännan till Österrännan genom förbindelsen. Detta medför viss för-
ändring av vattentransporten genom Langelandssund. Detta sund har föga
betydelse för vattentransporten till Östersjön.
SMHI har i samarbete med bl.a. danska myndigheter undersökt vatten-
strömningar i Öresund. Undersökningsmetoderna är jämförbara med dem
som använts för Stora Bält-förbindelsen och visar att det är möjligt att åstad-
komma en oförändrad vattenströmning, dvs. en s.k. nollösning.
Anf. 47 CARL FRICK (mp):
Herr talman! Jag får tacka kommunikationsministern för svaret. Anled-
ningen till att jag har tagit upp denna fråga igen är att det på den danska
sidan har gjorts nya beräkningar på Stora Bält. Vid dessa beräkningar har
man fått en väsentligt större uppbromsning av inströmningen av vatten än
man tidigare hade trott. Man hade räknat med 0,2 %, men man talar om
väsentligt mycket högre tal nu.
Av svaret framgår att kommunikationsministern egentligen är nöjd med
de gamla beräkningarna och inte är intresserad av att några nya görs. Jag
tycker att det är dåligt att regeringen inte vill att den nya sorts beräkningar
som har gjorts för Stora Bält görs även för Öresundsbron. Sverige och Dan-
mark har ju tillsammans ett strypgrepp på Östersjön och dess ekologi. Re-
dan små ändringar och störningar i flödena kan ju äventyra torskens repro-
duktion och torskfisket i framtiden. Det är ganska uppenbart att Östersjön,
dess ekologi, fisket och fiskarna är ganska ointressanta för regeringen när
den resonerar på detta sätt. Det verkar som om regeringen är mer intresse-
rad av kraftiga trafikökningar på broar och på land, oljeutvinning, osv. och
att kortsiktiga vinster går före miljö, fiske och ekologi. Jag är i och för sig
inte förvånad över det, eftersom det finns många tecken som tyder på att
regeringen har den inställningen. Därför tycker vi i miljöpartiet att det skall
göras fullständigt nya beräkningar med den danska metoden före ett defini-
tivt brobeslut. Det är ett rimligt krav att man har ett gott beslutsunderlag när
man skall göra så långsiktiga investeringar som kan ha ett sådant dramatiskt
inflytande på ett stort sjöområdes framtid.
Anf. 48 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Vi skall självfallet ha ett gott underlag för det beslut vi fattar.
Hittills har det gjorts utomordentligt ingående undersökningar. Vi kommer
naturligtvis även att titta ingående på nya beräkningar och rapporter som
lämnas. Men jäg tror att vi får vara medvetna om att det i olika sammanhang
under tiden framöver kommer rapporter av olika slag i vilka de bedömningar
som är gjorda kommer att ifrågasättas. Det tillhör liksom ärendets gång
framöver. Men vi skall med öppna ögon titta på de rapporter som lämnas.
Det har redan riktats invändningar mot den senaste rapporten i vilken det
åberopas vattenströmningar i Langelandssund.
Det avgörande i denna fråga är att vattenströmningarna i Langelandssund
inte är representativa för vad som kan komma att inträffa i Öresund. Som
jag redovisar i mitt svar är vad som händer i Langelandssund inte jämförbart
med vad som händer vid ett eventuellt brobygge i Öresund.
Anf. 49 CARL FRICK (mp):
Herr talman! Om man på den danska sidan, enligt dessa beräkningsmeto-
der, kommer fram till att uppbromsningen är väsentligt större än vad man
har trott, tycker jag att det är rimligt att använda sig av dessa metoder också
för Öresund för att se vad det kan ge för resultat. Visar det sig att man får
väsentligt mycket starkare uppbromsning, är det ett allvarligt skäl att över-
väga hur vi faktiskt skall göra i fråga om den fasta förbindelsen över sundet.
Det finns ju alternativ som inte stör vattenföringen.
Jag tycker att det vore lämpligt med tanke på att Sverige och Danmark
faktiskt har detta strypgrepp över hela Östersjöns framtid. Vi har ett interna-
tionellt ansvar för att inte förstöra framtiden för Östersjön och alla de männi-
skor som bor runt omkring. Detta är alltså ett väldigt tungt ansvar som vi tar
på oss om vi hanterar den här frågan illa. Jag är rädd för att vi faktiskt håller
på att göra det. Det är väsentligt att regeringen tar sitt ansvar och ser till
att använda sig av de nya beräkningsmetoderna för att se vad som faktiskt
händer.
Anf. 50 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag vill erinra om det jag sade i mitt första anförande, att
förhållandena i Langelandssund har föga betydelse för vattentransporten in
till Östersjön. Det är det vi talar om när vi talar om effekterna av förbindel-
sen över Öresund. Därför är det oegentligt att rikta invändningar mot en
bro över Öresund med anledning av den rapport som har lämnats gällande
Langelandssund.
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
20
Anf. 51 CARL FRICK (mp):
Herr talman! Jag har inte tagit upp frågan om själva brobygget utan de
beräkningar som har gjorts på det ena resp, det andra stället. Där har man
.unnit att vi kan räkna med mycket sämre genomströmning. Då är det rimligt
att man gör likartade beräkningar för Östersjön för att säkerställa vad som
verkligen kan hända.
Jag vill gärna återge en liten vers:
”Hur lite vatten skall det rinna under bron över Öresund
för att våran stat skall sig besinna och tänka till en liten stund?
Hur lite vatten skall det strömma,
hur mycket vattenliv skall dö
för att vårt land skall sluta drömma
om kravlöst självklart god miljö?”
Slutpunkten i det hela är att vi faktiskt har ett långsiktigt ansvar för att
inte förstöra Östersjöns samlade ekologi. Det finns stor risk för att vi gör det
genom att bygga en klumpig bro i stället för någonting annat.
Anf. 52 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Avslutningsvis: Utgångspunkten är att hitta en nollösning i
samband med byggandet av en bro över Öresund. Det är det avgörande i
denna diskussion.
Anf. 53 CARL FRICK (mp):
Herr talman! I just denna lilla diskussion är frågan om nollösning det avgö-
rande. Men det finns många andra problem förknippade med en bro men
som inte är aktuella i fråga om vattenströmningar. Den allra bästa nollös-
ningen måste rimligtvis vara att se till att vi över huvud taget inte stör vatten-
flöden och brukar en massa konstiga tekniska metoder och tror sig kunna
muddra och dona. Om vi skall ha en fast förbindelse är det bättre att den går
under marken så att vi över huvud taget slipper den här typen av diskussio-
ner.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på fråga 1990/91:3 om uttaget av investeringavgiftenAnf. 54 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Sören Lekberg har frågat finansministern om han är beredd
att omedelbart ta initiativ till att investeringsskatten på byggnadsarbeten inte
längre skall omfatta Nynäshamns kommun.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Investeringsskatten på oprioriterade byggnadsarbeten gäller för arbeten
som påbörjas före utgången av år 1991. Skattesatsen är 30 %. Syftet med
lagstiftningen är bl.a. att dämpa aktiviteten på byggmarknaden.
Från riksdagens sida har framhållits att regeringen noga bör följa utveck-
lingen i de områden som berörs av skatten, så att åtgärder kan vidtas om de
förhållanden som motiverar skatten ändras. Fr.o.m. den 1 oktober har skat-
ten tagits bort i Göteborgsområdet.
Som redovisats i propositionen om riktlinjer för den ekonomiska politiken
på medellång sikt finns det inte längre skäl att behålla investeringsskatten i
Nynäshamns kommun. Regeringen avser därför att föreslå att investerings-
skatten i Nynäshamns kommun upphör vid årsskiftet 1990-1991.
Anf. 55 SÖREN LEKBERG (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag väckte frågan i samband
med att beslutet om nedläggning av NEX-projektet offentliggjordes. Det be-
slutet innebar en mycket svår förlust för Nynäshamns kommun. Det handlar
om åtskilliga hundra arbetstillfällen plus en del kommunala investeringar.
Jag ställde då frågan om regeringen var beredd att skyndsamt se till att
investeringsavgiften på 30 % skulle tas bort. Jag har nu fått ett mycket posi-
tivt besked om att regeringen kommer att föreslå att avgiften skall tas bort
vid årsskiftet. Det är ett bra och snabbt besked. Det är betydelsefullt för Ny-
näshamns kommun, som i dag har brist på arbetsplatser. Det har exempelvis
verifierats i dag av en SCB-undersökning som visade att avdragen för arbets-
resor är betydligt högre i Nynäshamn än vad de exempelvis är i Östersund.
Anf. 56 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Skatten infördes för att dämpa den överhettning som har rått
och råder på byggsektorn inom vissa delar av landet. Självfallet skall vi vara
beredda att ändra på skatten eller ta bort den i de delar där förhållandena
har förändrats. Vi har nu visat att vi är beredda att göra detta i Göteborg och
Nynäshamn. Man skall naturligtvis rätta till sådant så fort det går. Det är
avsikten bakom förslaget.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Svar på fråga 1990/91:8 om löntagarfondernas aktieplaceringarAnf. 57 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Håkan Hansson har frågat mig vilka åtgärder jag vidtagit
med anledning av att två löntagarfondsstyrelser köpt aktier i ett investment-
bolag som huvudsakligen avser att köpa utländska aktier.
I regeringens skrivelse 1989/90:137 med en redovisning av allmänna pen-
sionsfondens verksamhet 1989 har regeringen för riksdagen redovisat bl.a.
riksrevisionsverkets (RRV) granskning av fjärde och femte fondstyrelsernas
samt löntagarfondsstyrelsernas förvaltning av medel. RRVs bedömning i
den aktuella frågan är att placeringar i ett svenskt investmentbolag, som till
huvuddel avser att investera i utländska aktier, inte är förenliga med bestäm-
melserna i lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden eller dess för-
arbeten. RRV uttalar bl.a. därför att det är av vikt att en översyn sker av
placeringsbestämmelserna, så att reglerna blir så entydiga som möjligt.
Mot bakgrund av bl.a. det av RRV påpekade behovet av en översyn av
placeringsbestämmelserna uttalade föredraganden att han hade för avsikt att
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar pä frågor
21
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
föreslå en teknisk översyn av samtliga fondstyrelsers placeringsbestämmel-
ser samt att han avsåg att återkomma till regeringen i dessa frågor.
En teknisk översyn har därefter påbörjats inom regeringskansliet. Översy-
nen beräknas vara klar kring årsskiftet 1990-1991. Efter sedvanlig beredning
räknar jag med att kunna lämna ett förslag rörande placeringsbestämmel-
serna till regeringen under våren 1991.
Anf. 58 HÅKAN HANSSON (c):
Herr talman! Jag får tacka för svaret på min fråga. Den här frågan har
RRV och utskottet behandlat både 1989 och i år, och nog dessförinnan
också. Anledningen till att jag tar upp frågan är naturligtvis att det är otill-
fredsställande att placeringsreglerna för bl.a. löntagarfonderna i detta av-
seende är oklara i så måtto att löntagarfonderna tolkar reglerna helt olika.
Jag vill därför göra statsrådet uppmärksam på att det är olika syn från finan-
sens och utskottets sida. Finansministern sade i sin skrivelse till riksdagen i
våras: ”Det är av vikt att placeringsreglerna inte lägger oönskade hinder i
vägen för fondstyrelsens verksamhet.”
Jag vill samtidigt göra statsrådet uppmärksam på att ett enigt utskott vid
sin behandling av ärendet inte sade att det är självklart att fonderna skall få
rätt att placera i utlandet utan i stället anförde: ”1 enlighet med vad utskottet
framhöll förra året bör gränserna för fondstyrelsernas befogenheter i olika
avseenden komma till otvetydigt uttryck i APR---”, alltså reglementet för
allmänna pensionsfonden. Jag vill fråga statsrådet: Beräknas förslaget om
bestämmelser för utökad placeringsrätt att läggas fram samtidigt som förslag
om utökning av placeringsrätten för AP-fonderna?
Anf. 59 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det rör sig om två helt skilda saker. Vad jag har anledning
att uppehålla mig vid i dag är den begränsade frågan om en teknisk översyn
av löntagarfondernas placeringsreglemente. Vi har startat översynen med
anledning av RRVs bedömning och de skrivningar som återfinns i utskottets
betänkande från i våras. Jag tror att vi kan vara överens om att placerings-
reglerna är oklara, möjligen beroende på att utvecklingen på kapitalmarkna-
den nu är så snabb att det redan av den anledningen är nödvändigt att se över
placeringsreglementet i syfte att få både klarare och modernare bestämmel-
ser.
Jag föreställer mig inte att det här leder till några större och omvälvande
förändringar utan till preciseringar och moderniseringar. Beträffande det se-
nare anser jag att man särskilt bör beakta den omständigheten att frågan om
vad som är svenskt och vad som är utländskt blir alltmera flytande på den
moderna kapitalmarknaden. Vi har ju många företag som är verksamma så-
väl i Sverige som i utlandet. Vi har aktiefonder, investmentbolag och andra
placerare som placerar både i svenska och i utländska tillgångar. När regle-
mentet skrevs tror jag inte att den omständigheten var lika tydlig som i dag
och den återspeglas därför inte i reglementet. Nu finns det anledning att se
över detta, bl.a. för att med tanke på framtiden undanröja missförstånd och
oklarheter. Det är det som är avsikten med den här begränsade tekniska
översynen.
Anf. 60 HÅKAN HANSSON (c):
Herr talman! Jag tror att vi kan vara överens om att dagens reglemente är
otillfredsställande, eftersom det tolkas så olika. Jag förstår också att de som
i dag arbetar på kapitalmarknaden misströstar, t.ex. direktörerna i löntagar-
fonderna, när de ser hur dålig utvecklingen har varit på den svenska aktie-
marknaden. Det som är värt att notera i denna debatt är trots allt att när nu
löntagarfonderna gör det här rasar något av fundamentet. Utvecklingen har
här gått ifrån löntagarfonderna, och det gäller nog också i andra avseenden.
Argumentet, att löntagarfonderna skall vara en stabil kapitalplacerare och
kunna lösa konflikten mellan den solidariska lönepolitiken och överbrygg-
ningen när det gäller vinsterna i företagen, känns litet malplacerat. Jag hop-
pas att den den här frågestunden inte får någon att misstolka min grundläg-
gande inställning till löntagarfonderna. Men jag tycker att det är värt att be-
akta det som nu har framhållits.
Anf. 61 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag tänker inte gå in på den debatten vid detta tillfälle utan
vill bara konstatera att det borde vara ett allmänt intresse att placeringsreg-
lerna är klara, entydiga och moderna, anpassade till kapitalmarknaden som
den ser ut i dag. Jag utgår ifrån att vi när ett förslag kan läggas fram, och det
bör bli våren 1991. kan komma fram till förnuftiga beslut, så att alla oklarhe-
ter på det här området kan undanröjas.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på frågorna 1990/91:42 och 71 om ändrat räkenskapsårAnf. 62 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Görel Thurdin och Stig Bertilsson har frågat mig vad jag vill
göra för att lindra likviditetseffekterna för de enskilda näringsidkare som
övergår från brutet räkenskapsår till kalenderår som räkenskapsår.
I det nya skattesystemet är huvudregeln att enskilda näringsidkare skall
ha kalenderår som räkenskapsår. Brutna räkenskapsår, som börjar före den
1 juli 1990, skall avkortas så att de slutar den 31 december 1990. Brutna rä-
kenskapsår, som börjar den 1 juli 1990 eller senare, skall antingen avkortas
så att de slutar den 31 december 1990 eller förlängas så att de slutar den 31
december 1991.
Näringsidkare med den 30 april som bokslutsdag skall alltså till ledning
för 1991 års taxering redovisa såväl inkomst för räkenskapsåret den 1 maj
1989—30 april 1990 som inkomst för räkenskapsåret den 1 maj-31 december
1990. Uppbördsreglerna tillämpas så att preliminär B-skatt ett uppbördsår
debiteras för det räkenskapsår då bokslutsdagen infaller. Preliminär B-skatt
som debiterats för innevarande uppbördsår avser därför i regel endast det
räkenskapsår som avslutats den 30 april 1990. Detta innebär att slutlig skatt
för perioden den 1 maj-31 december 1990 i många fall kommer att betalas
utan att någon preliminär inbetalning av skatt har gjorts. Man kan något för-
enklat säga att näringsidkare med bokslut den 30 april som går över till ka-
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
23
|
Prot. 1990/91:13 23 oktober 1990 |
lenderår haft en åttamånaders skattekredit och att denna skattekredit nu för- |
Det är ofrånkomligt att den beslutade övergången från brutet räken-
|
Svar på frågor |
skapsår till kalenderår medför en tillfällig likviditetspåfrestning. Inom fi- Anf. 63 GÖREL THURDIN (c): Herr talman! Jag tackar statsrådet Åsbrink för svaret och hoppas att stats- Jag lyssnade till debatten i den förra frågan. Det talades om anpassning Jag tycker att svaret var mycket positivt. Jag antar att förslag läggs fram i Anf. 64 STIG BERTILSSON (m): Herr talman! Sent skall syndaren vakna, heter det. Här ser vi ju ett exem- Jag tycker emellertid att det är mycket bra att Erik Åsbrink klart deklare- |
|
24 |
Dels är det fråga om likviditetsbekymmer, dels medför omläggningen till |
fötkortning av räkenskapsåret stora bekymmer för en viss kategori företa-
gare. Jag återkommer till detta senare om jag får chansen.
Anf. 65 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag känner mig inte som någon syndare, i varje fall inte i
skattereformsammanhang. Det här är en bra skattereform. Vi behöver följa
upp den och komplettera den med vissa åtgärder, som vi inte hann med i
vårens reformarbete. Det är därför vi har aviserat en proposition till i början
av november. Min avsikt är att där föreslå en lösning på de likviditetspro-
blem som finns. Jag har goda förhoppningar att vi skall finna en bra lösning
på de problemen.
Anf. 66 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Om våra frågor får så här positiva effekter inför den proposi-
tion som skall framläggas i november, finns det naturligtvis all anledning att
ställa fler frågor angående genomförandet av reformen. Vi kan därför kan-
ske se fram emot en hel del frågestunder.
Anf. 67 STIG BERTILSSON (m):
Herr talman! Det sista vågar jag helt instämma i.
När det nu ändå skall framläggas en proposition vill jag peka på en effekt
som skatteomläggningen får för de jordbrukare som har ett förkortat räken-
skapsår, den 1 maj-31 december. Under den tiden har jordbrukarna, spe-
ciellt spannmålsodlarna, mycket stora inkomster. De får emellertid inte till-
godoräkna sig den sämre delen av året, dvs. tiden januari-april, som är en
dyster period för jordbrukarna, framför allt för spannmålsodlarna. Det är
också en effekt av omläggningen. Jag hoppas att man har möjlighet att be-
akta detta i den aviserade propositionen.
Överläggningen var härmed avslutad.
16 § Svar på fråga 1990/91:112 om idrotten och skatteomläggningenAnf. 68 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Lennart Brunander har frågat mig på vilket sätt regeringen
kommer att kompensera idrotten för de kostnadsökningar skattereformen
förorsakat.
I propositionen om reformerad inkomst- och företagsbeskattning (prop.
1989/90:110) uttalas att skattereformens effekter för folkrörelserna skall föl-
jas med särskild uppmärksamhet. Skulle det vid en sådan genomgång visa sig
att icke avsedda effekter uppkommer bör enligt propositionen motverkande
åtgärder vidtas och dessa bör redovisas senast i budgetpropositionen. Riks-
dagen har inte haft någon annan mening i frågan.
Skattereformen påverkar givetvis folkrörelserna, liksom alla andra delar
av samhällslivet. Vissa inslag, bl.a. den breddade mervärdeskatten, kommer
onekligen att medföra ökade kostnader för folkrörelserna. Men skatterefor-
men kommer även att ha positiva effekter, bl.a. genom att medborgarna får
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
25
|
Prot. 1990/91:13 23 oktober 1990 |
högre disponibel inkomst och därigenom kan antas vara beredda att t.ex. |
Man måste således se till helhetsbilden när man bedömer utfallet för olika
|
Svar på frågor |
sektorer. Frågan om eventuell kompensation till idrottsrörelsen och andra folkrö- Anf. 69 LENNART BRUNANDER (c): Herr talman! Jag tackar för svaret. Utgångspunkten för min fråga till finansministern var en undersökning Referatet av den undersökning som Västergötlands idrottsförbund gjort Åsbrink säger att föreningarna kan ta ut högre medlemsavgifter och högre Det är tusentals ideellt arbetande människor som kämpar för att få ekono- Till detta kommer ändrade regler för socialavgifter och uppgiftsskyldighet Jag vill fråga Åsbrink vad det är för motverkande åtgärder som han tänker Anf. 70 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s): Herr talman! Påståendet i frågan att de flesta skulle förlora på skatterefor- Nästa år kommer inkomstskatten att sänkas, barnbidragen att höjas och |
|
26 |
Vi är också alldeles övertygade om att skattereformen har positiva effek- |
ter på svenskt samhälle och svensk ekonomi. Svensk idrott är en del av detta
samhälle, och svensk idrott kommer också att kunna dra nytta av skattere-
formen.
De beräkningar som jag har sett hittills, bl.a. denna från Västergötland,
om de ofantliga belopp som idrottsrörelsen skulle förlora på reformen har
ett mycket svagt underlag. Jag skulle vilja ge det goda rådet att man i detta
liksom i andra sammanhang är mycket kritisk när man tar del av den här
typen av uppgifter. De har naturligtvis lagts fram för att man skall få maximal
utdelning av skattebetalarna i form av höjda bidrag.
Anf. 71 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Det är klart att vi skall vara kritiska mot de uppgifter som
kommer från olika intresseorganisationer. Men vi måste också vara mycket
kritiska mot allt vad som sägs av regeringen och finansdepartementet.
Ministern säger att alla kommer att tjäna på skatteomläggningen. Det är
fråga om en omfördelning av skatterna, och vissa kommer att tjäna på om-
läggningen, medan andra kommer att förlora på den. Det är möjligt att köp-
kraften ökar med 2 %, men allt det där man skall köpa kommer säkerligen
att stiga med mer än 2 %. Pengarna kommer alltså att räcka till mindre.
Många människor jobbar ideellt väldigt hårt för att få verksamheten att gå
runt. De gör det av intresse och för att verksamheten skall fungera. Man
arbetar inte i första hand för att samla in pengar - det är inte det väsentliga.
Men nu drivs dessa människor till att mer och mer satsa sina krafter på att
samla in pengar till verksamheten, eftersom skattemasen vill ha mer och mer
och allting blir dyrare och dyrare.
Jag skulle vilja veta vad det är för åtgärder Erik Åsbrink tänker föreslå för
att kompensera idrotten.
Anf. 72 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Får jag be Lennart Brunander att lyssna på vad jag säger.
Jag sade inte att alla tjänar på skattereformen, utan jag sade att de flesta
tjänar på den. Det är ett korrekt påstående till skillnad från det påstående
som görs i frågan, att de flesta förlorar på omläggningen. Det påståendet är
gripet ur luften, och det står i strid med alla beräkningar som både finansde-
partementet och andra har gjort.
Vidare ber jag Lennart Brunander att läsa på bättre om de effekter som
skattereformen kommer att få. När jag säger att köpkraften kommer att öka
med 2 % har alla effekter, inkl, de prisökningar som blir följden av finansie-
ringen av reformen, räknats in. 2 % i ökad köpkraft är vad som blir kvar när
allting är betalt. Detta innebär rimligtvis ett ökat utrymme för folk att satsa
bl.a. på idrotten, om man så önskar.
Till sist än en gång: Låt oss vara väldigt försiktiga med att lova ut stora
bidrag till olika intressenter som ställer anspråk på vad ytterst de svenska
skattebetalarna skall bidra med. De pengarna kan inte tas ur tomma intet -
de tas från svenska skattebetalare.
Anf. 73 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Om nu skatteomläggningen får dessa positiva effekter måste
väl också de som gör vinster på den, det svenska samhället och staten, ha råd
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
27
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar pä frågor
28
att se till att de som arbetar ideellt för att skapa sysselsättning för ungdomar
inte förlorar på omläggningen. De facto förlorar just ideella organisationer
ganska mycket på detta, eftersom de bara får ta kostnader och inte har någon
inkomstskatt som sänks. De kommer att förlora på omläggningen, oavsett
vad som sägs i olika sammanhang.
Det är nu viktigt att vi får ett system som gör det möjligt att hjälpa dessa
organisationer så att de inte tvingas att gå ned i sin verksamhet på grund av
att pengarna inte räcker till. Detta är en belastning för svensk idrott, och jag
anser att det är väsentligt att samhället tar sitt ansvar för att utjämna den.
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Meddelande om svar på interpellationerna 1990/91:5 och 20Anf. 74 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Med hänvisning till riksdagsordningen vill jag meddela att
interpellationerna nr 5 av Carl Frick om momsen och kollektivtrafiken och
nr 20 av Rune Thorén om momsbefrielse för kollektivtrafik ej kan besvaras
inom den föreskrivna tiden på grund av ansträngd arbetssituation. Jag har
kommit överens med Carl Frick och Rune Thorén om att besvara deras in-
terpellationer i ett sammanhang den 16 november.
Kammaren beslöt kl. 16.31 på förslag av andre vice talmannen att ajour-
nera frågestunden till kl. 18.00!
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
20 § Svar på fråga 1990/91:68 om svensk tunnplåtstillverkningAnf. 75 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Lars-Ove Hagberg har frågat mig vilka regionalpolitiska me-
del regeringen tänker använda för att säkerställa en svensk tunnplåtstillverk-
ning.
Frågan har ställts mot bakgrund av pågående utredningsarbete inom
SSAB, Svenskt Stål AB, om investering i en galvaniseringslinje för tunnplåt.
Det är styrelsen i SSAB som har ansvaret för bolagets investeringar. SSAB
är såväl produktionsmässigt som marknadsmässigt väl förankrat i Sverige,
varför jag utgår från att en lokalisering i Sverige är grundalternativ i det på-
gående beredningsarbetet inom bolaget.
Frågan om regionalpolitiskt stöd för en sådan investering har över huvud
taget inte aktualiserats. Jag vill emellertid nämna att riksdagen i våras fattat
beslut om nya riktlinjer för regionalpolitiken. Dessa innebär att Borlänge,
där SSABs tunnplåtstillverkning är lokaliserad, inte är inplacerat i stödom-
råde. Regionalpoli tiskt stöd kan således normalt inte utgå på denna ort.
Anf. 76 LARS-OVE HAGBERG (v):
Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret. Jag bor i en kommun
som råkar ha två stora företag som hamnar på den europeiska marknaden.
För inte så länge sedan var det Kvarnsvedens pappersbruk och Stora som
gjorde köp där. När SSAB nu skall starta en galvaniseringslinje söker man
sig utomlands. Det är detta som är problemet. Intressenterna i den här frå-
gan, de arbetande, är mycket oroliga. Var skall detta statliga företag ta vä-
gen?
Som jag ser det har regeringens och riksdagens näringspolitik otydliga
mål - eller rättare, det tydliga målet är marknaden. Då kan det väl tyckas
vara ganska bra om industriministern gav i alla fall en liten signal till ägarna
om att grundalternativet i det här fallet är Sverige. Men när man tar del av
allt som sägs från SSABs sida och deras planering, ser man att det är EG,
och då särskilt länderna i norra delen av EG-området, som är huvudalterna-
tivet. Det är den signal man ger till regionen, de anställda och facket.
Jag frågade vilka regionalpolitiska medel regeringen kan använda, kanske
utan att direkt utnyttja det regionalpolitiska stödet. Det är den frågan som
en hel region ställer sig. Kan regeringen medverka? Man har kunnat hjälpa
Saab, Volvo och andra. Kalla det för näringspolitiskt stöd, skattepolitiskt
stöd eller vad som helst, men regeringen måste i varje fall agera för att skapa
gynnsamma förutsättningar att behålla en ståltillverkning i Sverige och fram-
för allt en förädling.
Med en ökad förädlingsgrad blir konkurrenskraften större och företagen
stannar kvar, det har varit fackföreningsrörelsens och arbetarrörelsens upp-
fattning i hela Sverige. Nu ser vi till vår fasa att det nästan är tvärtom. Ju mer
man förädlar, desto mer skall man ut på den europeiska marknaden. Det gör
mig orolig.
Anf. 77 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Det är viktigt att vi får investeringar i Sverige, inte minst
i basindustrin. Den viktigaste förutsättningen för detta är att det finns en
konkurrenssituation där vi står emot konkurrensen från andra länder. Vi har
under senare år haft problem med en kostnadsutveckling som varit mycket
snabbare i Sverige än den i våra viktigaste konkurrentländer både i Norden
och på kontinenten.
Den politik regeringen för inriktas på att försöka komma till rätta med
detta grundläggande problem i vår ekonomi som också leder till risk för att
investeringar hamnar utomlands. Här behövs det medverkan inte bara från
riksdagens sida. I vintras inträffade den situationen att riksdagen inte ville
ställa sig bakom de ekonomisk-politiska åtgärder som syftade till att skapa
den bättre konkurrenskraften. Här behövs också insatser från arbetsmark-
nadens parter och över huvud taget från prissättarna inom den svenska indu-
strin och näringslivet för att vi skall kunna få en kostnads- och prisutveckling
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
29
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
som gör att vår industri får en god konkurrenskraft. Det är det absolut vikti-
gaste vi kan göra.
De regionalpolitiska medlen skall användas där vi har de största proble-
men. Det är inte i städerna i Mellansverige utan det är i de inre delarna av
Norrland och i vissa andra delar av vårt land.
Anf. 78 LARS-OVE HAGBERG (v):
Herr talman! Denna region kan drabbas mycket hårt om den sista nu
kända länken i förädlingskedjan inom stålindustrin bryts av. Det kan bli en
katastrof framöver för stålindustrin i regionen.
Det som gör mig litet förvånad är att industriministern i sitt svar använder
kostnadskrisen som argument och ger på sätt och vis ett erkännande till att
bolaget tar oerhört kortsiktiga hänsyn. Man borde ta hänsyn på litet längre
sikt.
Om jag inte missminner mig talades det ofta inom LO när industriminis-
tern var verksam där om ett svenskt uthålligt kapital som kunde ta ansvar.
Nu kan tydligen inte ens det svenska kapitalet med 53 % statligt ägande ta
ett mer långsiktigt ansvar för kostnadsläget. Det gör mig mycket förvånad
att näringspolitiska beslut fattas på den grunden.
Detta kan bli förödande. Får man inte den galvaniseringslinjen till Bor-
länge blir frågan vad nästa investeringsled inom svensk stålindustri blir. Då
kan den investering som redan gjorts med skattebetalarnas pengar vara öde-
lagd.
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Svar på fråga 1990/91:115 om industriella satsningar i BlekingeAnf. 79 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Sven-Olof Petersson har frågat mig vilka konkreta åtgärder
jag ämnar vidta så att den av riksdagen beslutade satsningen i Blekinge ger
500 nya arbeten.
Saab-Scania informerade mig förra måndagen om att varken Saab Auto-
mobile eller Saab-Scania för närvarande anser det möjligt att etablera en ny
produktionsanläggning i Karlskrona enligt det avtal med staten som träffa-
des i november 1989 om flygplansprojektet SAAB 2000. Saab-Scania uppger
den vikande marknadsutvecklingen som orsak till att beslutet uppskjuts.
I enlighet med avtalet mellan staten och Saab-Scania avser jag att ta upp
överläggningar med företaget om den uppkomna situationen. Jag kommer
också att dessförinnan överlägga med länsstyrelsen i Blekinge och med
Karlskrona kommun.
30
Tredje vice talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande
i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.
Anf. 80 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Jag vill meddela att jag inte inom den föreskrivna tiden kom-
mer att kunna besvara Martin Olssons interpellation om sysselsättnings- och
befolkningsproblem i Västernorrlands län. Anledningen är att Martin Ols-
son är förhindrad att ta emot svaret vid det planerade tillfället. Jag har kom-
mit överens med Martin Olsson om att interpellationen skall besvaras freda-
gen den 9 november.
Jag vill dessutom meddela att jag inte inom den föreskrivna tiden kommer
att kunna besvara Lennart Brunanders interpellation om textilindustrins
överlevnad. Anledningen är att Lennart Brunander är förhindrad att ta emot
svaret vid det planerade tillfället. Jag har kommit överens med Lennart Bru-
nander om att interpellationen skall besvaras fredagen den 9 november.
På förslag av tredje vice talmannen beslöt kammaren kl. 18.08 att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 18.15, då socialminister Ingela Thalén väntades
anlända till kammaren för att lämna de på föredragningslistan närmast upp-
tagna frågesvaren.
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.15.
25 § Svar på fråga 1990/91:75 om ett rabattsystem för p-pillerAnf. 81 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Berith Eriksson har frågat om jag kan tänka mig att införa
ett rabattsystem för p-piller.
Frågan ställs mot bakgrund av att tonårsaborterna fortsätter att öka.
Berith Eriksson framhåller att det på ungdomsmottagningen i Gävle bedri-
vits en försöksverksamhet i ett år med subventionerade p-piller, och att anta-
let aborter där under första halvåret i år minskade med 30 %.
Inledningsvis får jag erinra att p-piller omfattas av reglerna för prisned-
sättningen på läkemedel, vilket innebär att den enskildes kostnad för 90 da-
gars förbrukning uppgår till högst 75 kr., dvs. 300 kr. för ett år. Berith Eriks-
son förordar en rabattering av p-piller som innebär att kostnaden 75 kr. skall
gälla för ett helt års förbrukning.
I sitt nyligen framlagda abortförebyggande program tar socialstyrelsen
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
31
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
32
upp frågan om en nedgång i användningen av p-piller påverkar antalet legala
aborter. Socialstyrelsen har utifrån vissa antaganden och tillgänglig statistik
gjort en kalkyl som visar att en omfattande nedgång i p-pilleranvändningen
skulle kunna förklara en inte obetydlig del av abortökningen under senare
år.
Socialstyrelsen gör dock den bedömningen att det krävs betydligt mera
ingående analyser för att några säkra slutsatser skall kunna dras. Eftersom
det inte finns några undersökningar om hur mycket priset kan påverka an-
vändandet av p-piller i tonårsgruppen föreslås i programmet att en allmän
studie om ungdomars känslighet för prissättningen av olika varor, däribland
olika preventivmedel, skall genomföras.
I rapporten framhålls också att det finns andra sätt att minska tonårs-
aborterna. En ökad satsning på rådgivning och det allmänna omhänderta-
gandet av denna grupp i abortförebyggande syfte är de kanske viktigaste åt-
gärderna.
Jag delar socialstyrelsens bedömning att de abortförebyggande insatserna
just nu är de mest angelägna och att frågan om att eventuellt utöka rabatte-
ringen av p-piller för ungdomar behöver utredas ytterligare. Om den före-
slagna undersökningen visar att ungdomar är mycket känsliga för priset på
p-piller är jag således beredd att diskutera en ändring av rabatteringsreg-
lerna för denna grupp.
Anf. 82 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret. Den här undersök-
ningen i Gävle har ju inte pågått så länge. Men det som var intressant med
den var dels att man inte gjorde någon annan förändring än att rabattera p-
pillren, dels att man nu kan se att under samma tidsperiod fanns det en ök-
ning i alla andra kommuner i länet, i Hudiksvall, Söderhamn, Bollnäs och
Sandviken. Det är alltså bara i Gävle, där den här försöksverksamheten be-
drevs, som man kan se en minskning.
Det är ett faktum att andra preventivmedel är gratis när ungdomar går till
ungdomsmottagningen. Det är bara p-pillren som kostar pengar. På ung-
domsmottagningen i Gävle vill man nu få fortsätta den här försöksverksam-
heten under ett år till. Man säger också att underlaget är för litet för att dra
några långtgående slutsatser. Jag hoppas att man får fortsätta med sin under-
sökning, och jag är glad över socialministerns svar att hon kan tänka sig att
gå med på en rabattering av p-piller om det visar sig att ungdomar är känsliga
för priset.
Överläggningen var härmed avslutad.
26 § Svar på fråga 1990/91:80 om aidsAnf. 83 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig vilka initiativ jag är
beredd att ta med anledning av nyligen presenterade uppgifter avseende nya
aidsfall, som utvisar att antalet heterosexuellt nysmittade dominerar i dag.
Sten Andersson menar att det är allvarligt att ansvariga myndigheter inte
informerar om att det i huvudsak är fråga om människor från s.k. högriskom-
råden och om svenskar som smittats på utlandsresan.
Ett viktigt led i bekämpningen av epidemisk smitta i Sverige är rapporte-
ringen av inträffade fall av anmälningspliktiga sjukdomar till statens bakte-
riologiska laboratorium (SBL) enligt smittskyddslagen. Infektion av HIV -
som kan leda till aids - är en samhällsfarlig sjukdom som är anmälningsplik-
tig. Enligt SBLs redovisning uppgick det totala antalet kliniskt anmälda
HIV-positiva personer t.o.m. den 30 september i år till 2 575. Av dessa var
1 962 svenskar och 613 av utländsk härkomst. Av de 518 personer som troli-
gen smittats heterosexuellt kom 270 personer från områden i världen som är
särskilt hårt drabbade av HIV-epidemin. Många utländska medborgare tes-
tar sig emellertid i Sverige och reser sedan ut ur landet igen, vilket förrycker
statistiken i viss mån.
Socialstyrelsen ger ut en hel del informationsmaterial. Bl.a. har styrelsen
i tidskriften HIV-aktuellt i juni i år redovisat hur man genom information
och utbildningsinsatser försöker förebygga HIV-smitta bland invandrare och
flyktingar i Sverige. Styrelsen bedriver tillsammans med statens invandrar-
verk en omfattande utbildningsverksamhet på flyktingförläggningarna bl.a.
om HIV/aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar. I somras genom-
förde aidsdelegationen tillsammans med socialstyrelsen, RFSU och RFSL
en stor satsning på information till turister inom och utom Sverige.
Omkring hälften av de svenska medborgare som smittats heterosexuellt av
HIV anser att det måste ha skett under utlandsresa. Det är självfallet mycket
viktigt att informera om riskerna vid oförsiktighet i fråga om sexuella kon-
takter utomlands men också om smittrisken inom Sverige.
Jag anser att det bästa medlet mot spridningen av HIV-smittan är en kor-
rekt och saklig information om den risk som HIV/aids utgör och hur man
skyddar sig. Sådan ges bl.a. genom de informationsaktiviteter som bedrivs
i aidsdelegationens regi. Något fördöljande av sanningen om varifrån den
ökande HIV-infektionen kommer sker inte.
En annan sak är att informationen naturligtvis bör utformas så att den inte
skall kunna ge näring åt invandrarfientlighet. Det finns människor med risk-
beteende och det finns områden i världen med hög frekvens av HIV/aids.
Men några etniska riskgrupper finns inte. Invandrare och flyktingar utgör
inte någon speciell riskgrupp för spridning av HIV till svenskar, även om det
bland dem likaväl som bland den övriga befolkningen finns människor med
riskbeteende.
Jag har nyss gett klarsignal till en ny allmän informationskampanj under
tiden den 5 november 1990-den 30 april 1991 i aidsdelegationens regi. I en
särskild kampanjtidning kommer frågan om den heterosexuella smittsprid-
ningen utomlands och HIV-situationen bland flyktingar och asylsökande att
tas upp till diskussion.
Anf. 84 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret som var omfångsrikt och upp-
lysande. Jag har ett par ytterligare frågor som jag vill ställa till statsrådet.
På s. 2 i svaret står det att tidskriften HIV-aktuellt i juni i år har redovisat
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1990/91:13
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
34
hur man med information och utbildningsinsatser försöker förebygga HIV-
smitta bland invandrare och flyktingar i Sverige. Hur bedömer statsrådet att
man har lyckats med den här verksamheten?
Vi är alla överens om att detta med HIV och aids är ytterst allvarligt. Det
finns i dag ingen bot för denna beklagliga sjukdom. Man kan givetvis inte
heller agera på ett sådant sätt att det ger näring åt någon form av invandrar-
fientlighet. Jag skulle därför vilja fråga statsrådet: Är statsrådet, för att
slippa debatten om invandrar- och flyktinggrupper, beredd att medverka till
att alla som söker asyl blir testade vid ansökningstillfället huruvida de är
smittade av HIV eller har aids?
Anf. 85 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Som svar på den första frågan om jag gör bedömningen att
man har nått framgång kan jag säga att med de informationer vi har och med
de möjligheter vi har att ge information tror jag att man har rönt ganska stor
framgång. Men det är klart att det finns sådana begränsningar som att det
rör sig om olika språkgrupper och att det är mycket som vi skall informera
om när det gäller det svenska samhället. Jag tror dock att information och
kunskap har stor betydelse. Vi har också den erfarenheten att det förhåller
sig så.
I frågan står det att Sten Andersson är upprörd över att de siffror som man
kan läsa om i tidningen inte har tagits på allvar av myndigheterna. Jag vill
påstå att jag är något förvånad över Sten Anderssons upprördhet, eftersom
det just är de ansvariga myndigheterna som har publicerat dessa siffror. Ar-
tiklarna grundar sig på mycket noggrann information som bl.a. SBL har tagit
fram.
När det gäller frågan om övrig information blir det kanske alltför omfat-
tande att gå igenom hela denna informationstidning. Jag påstår dock att just
denna tidning som nu kommer berör de grupper och de frågor som Sten An-
dersson tar upp på ett mycket seriöst och sakligt sätt. Detta kan mycket
framgångsrikt bidra till att öka våra egna kunskaper och kunskaperna hos
invandrare och flyktingar.
Beträffande testning pågår nu ett arbete där man på socialdepartementet,
på invandrarverket och på arbetsmarknadsdepartementet gemensamt disku-
terar dessa frågor. Vi bör se till att följa de internationella reglerna i detta
sammanhang.
Anf. 86 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Huruvida jag är upprörd eller ej är väl ganska ointressant.
Orsaken till att jag ställde den här frågan var ett inslag i en nyhetssändning
i radio, där en journalist fick pressa fram information från - om jag minns
rätt - aidsdelegationens sekreterare. Såväl jag som många andra, framför
allt en del journalister, fick uppfattningen att man hade större intresse av
att dölja var smitthärdarna finns än att försöka medverka till att förhindra
spridning av aids och HIV.
Anf. 87 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Jag känner inte till det radioinslag som Sten Andersson har
lyssnat till, men jag vill med bestämdhet avvisa påståendet att det skulle fin-
nas någon som helst anledning att dölja någon information. Det är viktigt att
den information som lämnas är korrekt och saklig, och det är ytterst angelä-
get att understryka att det inte finns några etniska riskgrupper. Det finns
människor med riskbeteenden och det finns områden som är högepidemiska
områden. Men det finns absolut inga etniska riskgrupper. Det är mycket vä-
sentligt att detta blir ordentligt klarlagt och att man inte sprider desinforma-
tion i just den här frågan.
Anf. 88 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag är nöjd med svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
27 § Svar på fråga 1990/91:97 om tandvårdsförsäkringenAnf. 89 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Isa Halvarsson har frågat om regeringen avser att lägga fram
en proposition om en sådan förändring av tandvårdsförsäkringen som riks-
försäkringsverket på uppdrag av regeringen lagt fram. Enligt Isa Halvarsson
skulle kostnaden för att införa ett baspaket för alla vuxna leda till att patien-
ter med stort behandlingsbehov får ett sämre försäkringsskydd och ökade
kostnader.
Regeringen gav i början av detta år riksförsäkringsverket i uppdrag att ut-
arbeta ett detaljerat förslag till en ändrad tandvårdstaxa enligt vissa riktlin-
jer. Det gällde bl.a. utformningen av ersättning för regelbundna besök för
bastandvård för alla försäkrade. Ett sådant baspaket skulle omfatta under-
sökning, röntgen och förebyggande åtgärder samt ett av vårdgivaren ifyllt
undersökningsformulär angående tandstatus. För detta skulle patienten be-
tala en fast låg avgift. Som ett lämpligt tidsintervall mellan dessa bastand-
vårdsbesök angavs 18 månader, eventuellt något kortare om det fanns odon-
tologiska skäl och ekonomiska förutsättningar för det. Det angavs också att
om de av riksförsäkringsverket föreslagna ändringarna i tandvårdstaxan be-
räknades leda till en utgiftsökning för tandvårdsförsäkringen borde denna
uppvägas av motsvarande utgiftsminskning på annat område inom taxan.
I det förslag till ändringar i tandvårdstaxan som riksförsäkringsverket re-
dovisade till regeringen i slutet av förra månaden anges att ett införande av
bastandvård för hela den vuxna befolkningen innebär en kostnadsökning för
tandvårdsförsäkringen i storleksordningen 500-700 milj.kr. per år under för-
utsättning att den andel av befolkningen som söker tandvård förblir oföränd-
rad. Enligt verkets mening bör en sådan förändring inte genomföras om fi-
nansieringen skall ske genom försämrad försäkringsersättning för övrig
tandvård. I stället föreslår verket att ett baspaket erbjuds dem som nyligen
lämnat den regelbundna barn- och ungdomstandvården. Härmed avses ål-
dersgrupperna 20-29 år. Kostnaden för ett sådant begränsat baspaket torde
enligt verket kunna finansieras genom några begränsade förändringar i er-
sättningssystemet.
Riksförsäkringsverkets förslag har just börjat beredas inom socialdeparte-
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
35
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
mentet. Med anledning härav är det ännu för tidigt att uttala sig om förslaget
kommer att läggas till grund för en proposition.
5var på frågor
An. 90 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! Tack så mycket för svaret. Jag tycker också att det skulle
vara mycket olyckligt om man skulle införa det skisserade baspaketet för
alla. Förslaget är fyllt av mycket byråkrati, kontroll och ransonering.
God tandhälsa åstadkommer man inte genom formulär och byråkrati utan
genom personlig påverkan, inte minst genom att man handleder patienterna
i träning. Det krävs individuella åtgärder och inte stereotypa kallelser med
18 månaders intervall.
Socialstyrelsens grupp har sagt att ur odontologisk synpunkt kan man inte
påstå att det finns något lämpligt revisionsintervall, utan det får man lov att
titta på för varje patient för sig. Människor är så olika. Det är mycket viktigt
att kallelsesystemen i så fall verkligen inryms i det fungerande system som
nu finns hos tandläkarna. Riksförsäkringsverket påpekar att om man skulle
finansiera detta inom ramen för oförändrad försäkring, skulle det oundvikli-
gen drabba dem som har dålig tandhälsa.
Om 20-29-åringar skall omfattas av ett sådant paket kan man ifrågasätta,
eftersom de utgör en grupp som redan har god tandhälsa. Den gruppen är
också köpstark i sig. Jag tycker att de ransoneringssystem som man har före-
slagit för att försämra försäkringen är mycket illavarslande och leder till att
svensk tandvård får en försämrad utveckling. Jag tänker mycket på utform-
ningen av proteser.
Anf. 91 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Herr talman! De synpunkter som Isa Halvarsson anför har också förts
fram vid en överläggning som jag har haft med Tandläkarförbundet. Jag har
också haft en del kontakter med olika representanter för landstingen ute i
landet. Man kan säga att liknande synpunkter förts fram från olika håll. I
den beredning som nu pågår tar vi hänsyn till den kritik som bl.a. Isa Halv-
arsson för fram här, men som också delas av en del andra.
I detta sammanhang kan jag nämna att det finns intresse från ett antal håll
ute i landet att genomföra försöksverksamhet med en något annan utgångs-
punkt men där syftet är detsamma, dvs. att skapa en bra bastandvård för
förebyggande tandhälsoarbete.
Anf. 92 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! Tack så mycket för det svaret också.
Socialministern har ett vackert leende. Man säger att ett vackert leende
tyder på att man har förmåga till framgång.
Det finns i detta förslag en sak som jag inte tror kan ge så stora bespa-
ringar. Det står att missfärgade tänder inte skall ersättas genom tandvårds-
försäkringen. Jag tror inte att det är något vidare för en människa att ha en
biåsvart framtand.
36
Anf. 93 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Huruvida leendet är vackert eller inte kan diskuteras. Man
kanske kan tillskriva det en bra tandläkare.
Överläggningen var härmed avslutad.
28 § Svar på fråga 1990/91:98 om Blaikfjällets naturreservat m.m.Anf. 94 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Marianne Löfstedt har frågat mig på vilket sätt finansie-
ringen av kostnaden för ersättning till markägarna för utvidgning av Blaik-
fjällets och Kirjesålandets naturreservat skall lösas.
Regeringen uppdrog genom beslut den 8 februari 1990 åt länsstyrelsen i
Västerbottens län att utvidga Blaikfjällets naturreservat. I samma beslut av-
slogs ett yrkande om att upphäva ett interimistiskt förordnande för ett om-
råde vid Kirjesålandets naturreservat.
Det är en uppgift för länsstyrelsen att på statens vägnar förhandla med
markägare och andra sakägare som gör anspråk på ersättning enligt natur-
vårdslagen. Ersättningen betalas från naturvårdsverkets anslag B 3 Investe-
ringar inom miljöområdet.
Anf. 95 MARIANNE LÖFSTEDT (m):
Herr talman! Jag får tacka miljöministern för svaret. Jag får också beklaga
att det hade ramlat bort tre nollor. Det handlar således om 100-200 miljo-
ner.
Trots en bred lokal enighet om storleken på det tilltänkta Blaikfjällsreser-
vatet i Vilhelmina och Dorotea kommuner, omfattar regeringens beslut en
tre gånger så stor areal. Det drabbar 121 markägare och därmed befolk-
ningen mycket hårt. Även när det gäller Mattanbergets reservat i Storumans
kommun råder en total lokal enighet om att detta inte bör ske. De drabbade
markägarna vill inte bära kostnaderna för statens miljövårdspolitik, vilket
skulle bli fallet om reservatet bildas.
Det bör också påpekas att många markägare har sparat särskilt skydds-
värda områden utan statligt tvång, både på Blaikfjället och på Mattanberget.
En reservatsbildning av denna storlek ökar med nödvändighet trycket på
andra marker. Slutsatsen blir att en reservatsbildning kan medföra en sämre
miljö sett i ett större perspektiv. Jag undrar också hur naturvårdsverket skall
kunna klara den stora ersättning som det kommer att handla om.
Anf. 96 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag förstod att det saknades tre nollor. Däremot är den siffra
som Marianne Löfstedt uppger omtvistad. Av många skäl vore det helt fel
av mig att uttala mig om huruvida den är korrekt eller inte.
Det viktiga är att länsstyrelsen nu har att föra statens talan när det gäller
att markägarna skall få skälig ersättning för intrånget i deras nyttjanderätt.
Länsstyrelsen får lita till de anslag som naturvårdsverket har för detta ända-
mål. Regeringens beslut följde naturvårdsverkets rekommendation. Natur-
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1990/91:13
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar pä frågor
38
vårdsverket är den myndighet som skall göra prioriteringar inom ramen för
det anslag det har till sitt förfogande och som för övrigt för ett par år sedan
höjdes mycket kraftigt från 40 milj. kr. till 100 milj. kr. om året.
Anf. 97 MARIANNE LÖFSTEDT (m):
Herr talman! Sist men inte minst vill jag påpeka att en hel bygd kan drab-
bas och slås ut därför att man drar undan möjligheten till arbetstillfällen.
I en glesbygd såsom den i inlandet i Västerbotten finns det inte så många
arbetstillfällen. Skogen är en basnäring. Vi är rädda att detta i en förlängning
kommer att leda till att staten snart får tillskjuta medel på det sociala områ-
det.
Överläggningen var härmed avslutad.
29 § Svar på fråga 1990/91:101 om ökad eftermontering av avgas-renare
Anf. 98 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jan Jennehag har frågat mig vilka åtgärder jag överväger att
vidta för att öka antalet eftermonterade avgasrenare.
Sedan den 1 juli 1989 utgår ett bidrag med 1 000 kr. till den som i efterhand
installerar sådan utrustning på sin bensindrivna personbil, som minskar ut-
släppen av kväveoxider, kolväten och koloxid var för sig med minst 40 %.
Det är främst eftermontering av katalysatorer som är aktuell, men bidraget
är enbart beroende av reningseffekten och inte av vilken utrustning som an-
vänds.
Katalysatorer kan bara eftermonteras på bilar som kan köras på blyfri
bensin. Det finns uppskattningsvis 500000 bilar av 1985 års modell eller ny-
are på vilka det är möjligt att eftermontera katalysatorer. Den totala kostna-
den för att förse samtliga dessa bilar med katalysatorer i efterhand uppskat-
tades år 1989 till ungefär 2,5 miljarder kronor. Sett över bilarnas återstående
livslängd är potentialen för minskade utsläpp 40 000 ton kväveoxider. Kost-
naden för att reducera ett kilo kväveoxider blir mellan 50 och 160 kr. bero-
ende på bilarnas återstående livslängd.
Trafiken är ett av dagens allvarligaste miljöproblem. Framför allt vägtrafi-
ken släpper ut miljö- och hälsofarliga föroreningar i betydande mängder. Åt-
gärder som kan reducera utsläppen bör därför noga beaktas.
Regeringen analyserar just nu förslag som inkommit från myndigheter och
utredningar inom trafikområdet. Riksdagen kommer senare att få ta ställ-
ning till dessa förslag.
Anf. 99 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret. I förra numret av tid-
ningen Vi bilägare redovisade en representant för svensk bilprovning att
bara ungefär 300 bilar hade blivit utrustade med avgasrening av det slag som
ministern har redogjort för. Det är en ganska häpnadsväckande låg siffra.
Om man skall tala om en stimulansåtgärd för att uppnå någonting, är det
alldeles uppenbart att informationen har varit för dålig och det ekonomiska
bidraget för lågt för att man skall få någon verklig effekt.
Flera av de stora bilmärkena har genom sina försäljare ganska förmånliga
villkor för eftermontering av katalysatorer. Tillsammans med rabatten på
1000 kr. från samhället blir det trots allt en ganska blygsam kostnad för den
enskilde bilägaren. Om man jämför vad bilägare kan betala på marknaden
för att förse bilen med lättmetallfälgar och annan kromglans, kan man undra
vilka funderingar bilägaren har som leder till sådana rangordningar. Jag und-
rar hur vi skall bära oss åt för att ändra attityden så att det bidrar till en
minskning av miljöfarliga utsläpp.
Den sista delen av ministerns svar, som handlar om att regeringen just nu
analyserar förslag som inkommit från myndigheter och utredningar, gör mig
nyfiken. Vilka åtgärder kommer det att bli fråga om, och när kommer riks-
dagen att få ta ställning till förslagen?
Anf. 100 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Får jag först ge en upplysning. Vi har kontrollerat de ak-
tuella siffrorna när det gäller hur många katalysatorer som har eftermonte-
rats. Antalet uppgår nu till 950 och inte 300. Vi har fått denna uppgift från
samma källa som Jan Jennehag hänvisar till. 950 är ju i och för sig inte heller
många. Men det är ingen hemlighet att detta var något som riksdagen krävde
men som både naturvårdsverket och regeringen var tveksamma till av flera
skäl. Vi trodde inte riktigt på effekten av detta. Jag delar Jan Jennehags upp-
fattning att det handlar om en blygsam kostnad för bilisten och att bilisten
hellre borde göra detta än att förse bilen med ytterligare glänsande symbo-
ler. För samhället är det emellertid inte en kostnadseffektiv åtgärd.
Genom den hastighetssänkning som har genomförts på vägarna under det
senaste året, har kväveoxidutsläppen minskat med 2200 ton. Om motsva-
rande minskning skulle kunna ske genom installation av katalysatorer krävs
det att 70000-75000 katalysatorer installeras. Det blir en kostnad för sam-
hället på 400 milj, kr., medan kostnaden för hastighetssänkningen är högst
obetydlig. Det är naturligtvis sådana överväganden som vi har gjort. Vi prö-
var nu olika insatser och deras effektivitet. Regeringen planerar att i den
miljöpolitiska proposition som skall redovisa nästa steg när det gäller insat-
ser mot luftföroreningar lägga fram förslag baserade på myndigheternas för-
slag och regeringens överväganden.
Anf. 101 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Det var alldeles utmärkt att få höra det. En åtgärd som inte
är samhällsekonomiskt kostnadseffektiv och som de enskilda inte vill ha kan
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på frågor
39
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
man väl nästan överväga att ta bort helt för att i stället inrikta ansträngning-
arna på annat. Förhoppningsvis får vi förslag om detta framöver.
Svar på frågor
40
Överläggningen var härmed avslutad.
30 § Svar på fråga 1990/91:104 om exporten av miljöfarligt avfallAnf. 102 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Åsa Domeij har frågat mig om regeringen avser att föreslå
några lagändringar för att skärpa reglerna för export av miljöfarligt avfall.
Frågan är ställd mot bakgrund av uppgifter om export av miljöfarligt avfall
till Polen.
I förordningen om miljöfarligt avfall föreskrivs att miljöfarligt avfall får
föras ut ur landet endast om det kan styrkas att avfallet slutligt kan tas om
hand på ett från hälso- och miljösynpunkt godtagbart sätt.
Enligt vad jag har inhämtat från statens naturvårdsverk har inga tillstånd
om export till Polen beviljats.
Den utförsel av miljöfarligt avfall som det redogörs för i Greenpeacerap-
porten, ”Poland the waste invasion”, rör sig i så fall om illegal export. Några
författningsändringar löser således inte detta problem.
Regeringen ser mycket allvarligt på de uppgifter som förs fram i Green-
peacerapporten. Jag har personligen diskuterat frågan med Polens miljömi-
nister Kaminski förra veckan. De polska myndigheterna har redan vidtagit
åtgärder som syftar till att skärpa importreglerna för miljöfarligt avfall.
Nu pågår ett intensivt arbete inom regeringskansliet, naturvårdsverket
och kommunerna med att följa upp och genomföra det avfallsprogram som
riksdagen godkände i våras. Redan fr.o.m. den 1 januari 1991 kommer kom-
munerna att ta fram heltäckande avfallsplaner och göra inventeringar av av-
fallsmängder och avfallsflöden. Inom naturvårdsverket pågår förberedelser
för information och råd till kommunerna om planeringsarbetets upplägg-
ning. Avfallsplanerna kommer att väsentligt förbättra samhällets överblick
och kontroll över avfallshanteringen och avfallsströmmarna.
Regeringen har dessutom tillsatt en utredning som bl.a. syftar till att för-
bättra omhändertagandet av miljöfarligt avfall.
Anf. 103 ÅSA DOMEIJ (mp):
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag tycker att det är mycket
positivt att ministern så snabbt har tagit upp frågan med Polens miljöminis-
ter. Det är toppen.
Men jag tycker att det som sägs i svaret om att inga tillstånd för export just
till Polen har beviljats inte räcker. Jag visste faktiskt inte om det när jag
ställde frågan, och jag hade inte heller kontrollerat det. Men det är intressant
att få veta. Det kan ju ändå krävas ändring i lagtexter eller i några föreskrif-
ter. Men det är väl framför allt i förordningen som detta behandlas. Tillsyns-
reglerna finns nämligen med där. Och det är ju enligt dessa som det kan krä-
vas en bättre tillsyn. Det kanske helt enkelt är det som inte fungerar.
Jag undrar därför om regeringen funderar på att göra något åt själva till-
synsbestämmelserna? Man kan ju inte bara strunta i en sådan fråga när man
ser att stora mängder avfall exporteras illegalt. Kan det vara ett problem att
det är fråga om brott mot två lagar, dels brott mot lagen om kemiska produk-
ter, dels brott mot lagen om straff för varusmuggling? Där finns det en oklar-
het som kan göra att tillsynen inte fungerar. Eller kan det bero på att tillsyn-
sansvaret hos länsstyrelse och kommuner är oklart? Jag anser att förord-
ningen till lagen om kemiska produkter är mycket dunkel på denna punkt.
Vi har nyligen i vår riksdagsgrupp gjort en enkät som vi har skickat till
100 olika kommuner för att ta reda på litet grand om hur lagen om kemiska
produkter fungerar i praktiken. Det har då framkommit att kommunerna ser
det som ett stort problem att ansvarsfördelningen är oklar. Jag undrar om
regeringen funderar på att göra några ändringar i tillsynsbestämmelserna för
att klara ut denna fråga?
Anf. 104 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Det pågår som Åsa Domeij väl vet ett omfattande arbete
först och främst för att få en bättre samordning och skärpning av våra lagar.
Och i de beslut som vår partikongress nyligen fattade står det att lagarna
skall skärpas och samordnas i en miljöbalk just i syfte att man skall klara ut
dessa frågor.
När det gäller frågan om miljöfarligt avfall pågår det ett särskilt arbete,
bl.a. i den utredning som Rune Olsson leder.
Slutligen vill jag säga att om, vilket man ännu inte har kunnat leda i bevis,
expert till Polen av miljöfarligt avfall skulle ha förekommit, är det fråga om
en illegal utförsel som är att betrakta som varusmuggling. Straffet för varu-
smuggling är böter eller fängelse i högst två år. Grov varusmuggling kan ge
fängelse i sex månader till sex år. Det här är alltså ett fall för polisen och
åklagarmyndigheten att klara ut.
Anf. 105 ÅSA DOMEIJ (mp):
Herr talman! Jag uppfattar ministerns svar på det sättet att om det är sant
att det har skett så omfattande illegal utförsel av miljöfarligt avfall bör till-
synsbestämmelserna skärpas på något sätt och att ministern också är positiv
till att något görs åt saken i miljöskyddskommittén där jag själv sitter med.
Detta arbete känner jag därför väl till.
Jag har också helt nyligen fått uppgifter från Greenpeace i Spanien om att
man faktiskt har fått tillstånd att föra ut kvicksilverhaltigt material till Polen
och att det avfallet inte har kunnat tas om hand på ett bra sätt i Polen. Jag
undrar om detta är något som miljöministern känner till och om hon har tit-
tat på detta.
Anf. 106 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Inför det här svaret har jag kontrollerat uppgifterna om Po-
len. Och som jag anförde i svaret har naturvårdsverket sagt att det icke har
givits några tillstånd till export till Polen. Vi har blickarna riktade på hela
detta stora problemkomplex, den internationella hanteringen av miljöfarligt
avfall. Vi har aktivt verkat för Baselkonventionen, som vi för övrigt inte
tycker är tillräckligt långtgående bl.a. när det gäller kontrollmöjligheter. Vi
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar påfrägor
41
|
Prot. 1990/91:13 23 oktober 1990 |
verkar på olika sätt internationellt i dessa sammanhang sedan lång tid till- |
med bara den nationella lagstiftningen, utan vi måste få en striktare interna-
|
Svar på frågor |
tionell regim på det här området. Anf. 107 ÅSA DOMEIJ (mp): Herr talman! Jag tycker att det är väldigt bra att regeringen tar upp en Att det är svårt att konmmentera frågan om Spanien förstår jag mycket Anf. 108 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s): Herr talman! Det följer av direktiven att kommittén har det uppdraget. Anf. 109 ÅSA DOMEIJ (mp): Herr talman! Då tackar jag så mycket för det klargörandet. Vi skall i kom- Överläggningen var härmed avslutad. 31 § Meddelande om svar på interpellation 1990/91:42 Anf. 110 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s): Herr talman! Karl-Erik Persson har ställt en interpellation till mig om glas- 32 § Hänvisning av ärenden till utskott Föredrogs och hänvisades Proposition 1990/91:48 till utrikesutskottet Redogörelse 1990/91:2 till finansutskottet |
42
Motionerna
1990/91 :T3—T5 till trafikutskottet
1990/91 :Jol—Jo22 till jordbruksutskottet
1990/91 :Sk4—Sk6 till skatteutskottet
1990/91 :Jo23—Jo25 till jordbruksutskottet
1990/91 :L3—L13 till lagutskottet
33 § Förnyad bordläggningFöredrogs men bordlädes åter
Utrikesutskottets betänkanden 1990/91 :UU1 och UU2
Kulturutskottets betänkanden 1990/91:KrUl och KrU3
Jordbruksutskottets betänkanden 1990/91 :JoU4-JoU6
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 199O/91:AU1
Bostadsutskottets betänkande 1990/91:BoU6
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1990/91:47 Vissa frågor inför allmän fastighetstaxering år 1992
Motionerna
med anledning av prop. 1990/91:19 Ändring i lagen (1957:262) om allmän
energiskatt, m.m.
1990/91:Sk7 av Ulf Löfgren m.fl. (mp)
1990/91:Sk8 av Kjell Johansson m.fl. (fp)
1990/91 :Sk9 av Sören Norrby (fp)
1990/91 :Skl0 av Gunilla André (c)
1990/91:Skl 1 av Lars Bäckström m.fl. (v)
1990/91 :Skl2 av Karl-Gösta Svenson (m)
35 § Anmälan om interpellationAnmäldes att följande interpellation framställts:
den 22 oktober
1990/91:59 av Margit Gennser (m) till finansministern om statliga lån till Gö-
teborg och Malmö m.m.:
I proposition 1989/90:65 föreslog regeringen att Göteborgs och Malmö
kommuner skulle erhålla lån för att kunna återupprätta den ekonomiska ba-
lansen i kommunerna. Under de tre första åren av lånens löptid skulle rege-
ringen kunna bevilja räntefrihet under förutsättning att kommunerna upp-
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
43
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
44
fyller vissa för lånen uppställda villkor. Villkoren preciserades inte i proposi-
tionen utan först i ett regeringsbeslut av den 26 april 1990. Riksdagen beslu-
tade att godkänna förslaget i propositionen och anvisade ett anslag på
1 500 000 kr., varav Göteborg erhållit 900 milj.kr. och Malmö 600 milj.kr. i
form av ett lån med tioårig löptid. Räntebetalningen skall ske årligen i efter-
skott och motsvara statslåneräntan för femåriga obligationslån.
Enligt det ovannämnda regeringsbeslutet skall prövningen av räntefrihe-
ten ske så att kommunerna får besked om huruvida ränta skall erläggas eller
inte inför varje nytt påbörjat år av lånets löptid. Räntefrihet har således för
närvarande beviljats t.o.m. den 30 juni 1991.
I regeringsbeslutet heter det vidare att kommunernas ekonomiska politik
och ställning skall bedömas utifrån redovisningar av genomförda och plane-
rade åtgärder jämte resultaträkningar, finansieringsanalyser och balansräk-
ningar som huvudsakligt underlag. Vid bedömningen skall dessutom särskild
vikt läggas vid det egna kapitalets utveckling och extra ordinära posters in-
verkan på resultatutvecklingen.
Det material som således skall användas vid värderingen av kommunens
utveckling är i stort sett detsamma som tidigare använts vid bedömningen
av om en kommun skall tilldelas extra kommunalt skatteutjämningsbidrag.
Kraven på ett fullgott beslutsunderlag har således fått en ambitiös utform-
ning, men detta har, när det gällt tilldelning av extra skatteutjämningsbidrag,
inte hindrat att fördelningen i vissa fall fått en klart ”partipolitisk bias”.
Detta framgår också av tidigare fråge- och interpellationsdebatter här i riks-
dagen.
I princip är de räntefria lånen till Göteborg och Malmö endast en ny form
av ”extra skatteutjämningsbidrag”. Det tidigare bidraget motsvaras av rän-
tefriheten. I Malmöfallet innebär detta ett bidrag för 1990 på 69 milj .kr. Men
det finns en väsentlig skillnad mellan den tidigare bidragskonstruktionen och
räntefria lån. I lånealternativet späds de två kommunernas likviditet på med
1,5 miljarder kronor. De får ”lättillgängliga pengar”, något som sannolikt
inte underlättar den nödvändiga strukturrationaliseringen. De ekonomiska
problemen kan för beslutsfattarna kännas mindre påträngande när akuta fi-
nansiella problem åtminstone temporärt fått sin lösning. Till detta bidrar
inte minst den bristande preciseringen av vad en ”otillfredsställande ekono-
misk utveckling” egentligen innebär. Kan det egna kapitalet vara nominellt
oförändrat vid en inflation på 10—12 %? Kommer statsmakten att ta hänsyn
till att kommunernas räntebörda kan komma att öka högst väsentligt med
nuvarande finansiella oro? Är det diskvalificerande att realisera kommunala
tillgångar som inte behövs för verksamheten och på så sätt klara en allt
tyngre räntekostnad? Det är många frågor som är obesvarade och detta upp-
muntrar helt klart en viss låt-gå-mentalitet.
Det som nu påtalats bestyrks enligt min uppfattning av den senaste kom-
munalekonomiska utvecklingen i Malmö. Vi har fått en ny visionär kom-
munstyrelseordförande som - och det är naturligtvis tacknämligt - önskar
återskapa Malmös ”storhet”. Förslag har lagts fram om kommunal föräldra-
försäkring, något som kommunen under rådande ekonomiska förhållanden
inte skulle haft råd till. Nu fick förslaget skrinläggas, inte på grund av ekono-
miska överväganden utan därför att det var juridiskt ogenomförbart.
Ett nytt förslag är att kommunen skall överlåta byggrätter vederlagsfritt
till större byggföretag mot att dessa i stället uppför anläggningar för att för-
nya Malmös kulturliv. Det sammanlagda värdet för dessa transaktioner har
sagts vara 1 miljard kronor under en femårsperiod.
Den här typen av överlåtelser - om de är juridiskt genomförbara - skulle
i princip inte synas i de ekonomiska nyckeltal som kommunan skall redovisa
till finansdepartementet vid de kontrollstationer som skall föregå beslut om
räntefriheten för de tidigare nämnda lånen. Miljardsatsningen på kulturen i
Malmö skulle knappast påverka de planer som skall läggas fram i samband
med de olika kontrollstationerna enligt regeringsbeslutet. Men de ekono-
miska konsekvenserna skulle trots detta bli betydande efter något år. Inve-
steringar föder driftskostnader. Detta lärde sig kommunerna på ett påtagligt
sätt, inte minst under 60-talet.
Anta slutligen att kommunens ekonomiska situation försämrats ytterli-
gare beroende på egna åtgärder eller på yttre förhållanden. Staten finner på
grund av detta att räntefriheten inte kan förnyas. Kommunen får då en låne-
kostnad som 1990/91 beräknats till 69 milj.kr. men som sannolikt är betydligt
högre 1991/92, i alla fall om man skall utgå från dagens ränteläge.
Med hänvisning till vad som anförts ovan ber jag att få ställa följande fråga
till finansministern:
Vilka konkreta kriterier avser finansministern att hålla sig till när kommu-
nens utveckling skall bedömas, eller blir det som i samband med det extra
skatteutjämningsbidraget, dvs. i princip partipolitiska avgöranden som be-
stämmer vem som får och inte får bidragen/räntefriheten?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 22 oktober
1990/91:123 av Pär Granstedt (c) till kommunikationsministern om Röd-
kobbsleden:
Enligt pressuppgifter uttalade en företrädare för kommunikationsdepar-
tementet redan i slutet av september att ”mycket talar för att Rödkobbsle-
den genomförs”, med hänvisning till de stora trafikmässiga fördelarna.
Detta vore naturligtvis oacceptabelt ur miljösynpunkt. Det är också viktigt
att andra sätt att avlasta Sandhamns- och Furusundslederna, t.ex. överföring
av trafik till Kapellskär och Nynäshamn vägs in i bedömningen.
Kommer, gjorda uttalande till trots, miljöhänsynen att tillmätas en avgö-
rande betydelse vid prövningen av den föreslagna Rödkobbsleden och alter-
nativa möjligheter att avlasta befintliga leder att vägas in vid bedömningen?
1990/91:124 av Marianne Samuelsson (mp) till statsrådet Lena Hjelm-Wallén
om de fattiga ländernas skuldbörda:
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Det mest orättvisa, omoraliska och kanske också det för världsfreden far-
ligaste av dagens problem gäller skillnaden i standard mellan de fattiga och
de rika länderna. Biståndsministern har själv i ett FN-tal den 24 april 1990
diskuterat problemet och då speciellt givit några idéer om hur den oerhört
tyngande skuldbördan skulle kunna lättas. Eftersom Världsbanken och
andra långivare givit lån på kommersiella grunder, är problemet inte enkelt.
Det är också så att man i vissa länder tvingas göra allvarliga ingrepp i naturen
för att klara skulderna. Ett exempel är att man hugger ner regnskogar för att
sälja virket som flis eller för att kunna intensivodla på den sparsamma myllan
under några år, innan öknen tar över. Det är i hela världens intresse att sådan
miljöförstöring inte äger rum; det är också av vikt för ägarna till Världs-
banken att förhindra detta.
En naturlig väg erbjuder sig: Man skulle helt enkelt kunna efterskänka lån
i den mån det skuldsatta landet inför skyddsåtgärder för globala naturresur-
ser.
Är biståndsministern beredd att i lämpliga organ föra fram detta som ett
förslag?
1990/91:125 av Marianne Samuelsson (mp) till socialministern om kulturella
skillnader i synen på barnafödande:
Att föda barn hör till livets höjdpunkter. Alltmer satsas på alternativ för-
lossningsvård, vilket ger modern möjlighet att själv välja och på ett aktivt vis
delta i förlossningen.
Sverige har i dag många invandrarkvinnor som kommer från olika kultu-
rer. Varje kultur har sin syn på förlossningen. Det är därför oerhört viktigt
att barnmorskor och övrig förlössningspersonal enkelt kan informera sig om
de olika kulturernas syn på barnafödandet.
Jag vill därför fråga socialministern:
Vilka initiativ tar regeringen för att få fram information till berörd perso-
nal?
1990/91:126 av Marianne Samuelsson (mp) till utrikesministern om finansie-
ringen av SIPRIs behov av ökade resurser:
I utredningen SIPRI (SOU 1990:69) föreslås att SIPRIs verksamhet i
framtiden ska finansieras med UDs F3-anslag. Detta innebär att SIPRIs eko-
nomi ska förbättras med hjälp av det anslag som använts till fredsorganisa-
tioner och till fredsforskningen.
Jag vill fråga utrikesministern om han anser det rimligt att SIPRIs behov
av ökande resurser skall tas från fredsorganisationer som Svenska freds- och
skiljedomsföreningen, Kristna freds och Arbetarrörelsens fredsforum!
37 § Kammaren åtskildes kl. 18.53.
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 18 § och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Vid protokollet
OLOF MARCUSSON
/Gunborg Apelgren
47
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990 Innehållsförteckning
Tisdagen den 23 oktober1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Svar på fråga 1990/91:55 om det svenska köttöverskottet..... 1
Jordbruksminister Mats Hellström (s)
Eva Zetterberg (v)
3§ Svar på fråga 1990/91:62 om export av socker.............. 3
Jordbruksminister Mats Hellström (s)
Ingvar Eriksson (m)
4§ Svar på fråga 1990/91:77 om handläggningen av ersättnings-
ärende om nödutfodring av renar...................... 6
Jordbruksminister Mats Hellström (s)
Berith Eriksson (v)
5 § Svar på fråga 1990/91:78 om spannmålsöverskottet.......... 8
Jordbruksminister Mats Hellström (s)
Annika Åhnberg (v)
6§ Svar på fråga 1990/91:79 om dispenser från skyldigheten att ha
kor på bete....................................... 10
Jordbruksminister Mats Hellström (s)
Annika Åhnberg (v)
7 § Meddelande om svar på interpellationerna 1990/91:7 och 31 . . . 12
Jordbruksminister Mats Hellström (s)
8 § Svar på fråga 1990/91:106 om åtgärder för att stärka domstolar-
nas oberoende m.m................................. 12
Justitieminister Laila Freivalds (s)
Bo Hammar (v)
9 § Svar på fråga 1990/91:84 om åsiktsregistrering.............. 13
Civilminister Bengt K Å Johansson (s)
Annika Åhnberg (v)
10 § Svar på fråga 1990/91:110 om statsrådens löner............. 15
Civilminister Bengt K Å Johansson (s)
Kjell-Arne Welin (fp)
11 § Svar på fråga 1990/91:107 om dumpade laster av kemiska strids-
medel ........................................... 17
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Annika Åhnberg (v)
12 § Svar på fråga 1990/91:113 om Öresundsbron............... 18
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Carl Frick (mp)
13 § Svar på fråga 1990/91:3 om uttaget av investeringsavgiften .... 20
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Sören Lekberg (s)
14 § Svar på fråga 1990/91:8 öm löntagarfondernas aktieplaceringar 21
48 Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Håkan Hansson (c)
Svar på frågorna 1990/91:42 och 71 om ändrat räkenskapsår ... 23
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Görel Thurdin (c)
Stig Bertilsson (m)
Svar på fråga 1990/91:112 om idrotten och skatteomläggningen 25
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Lennart Brunander (c)
Meddelande om svar på interpellationerna 1990/91:5 och 20 .. . 28
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Ajournering....................................... 28
Återupptagna förhandlingar........................... 28
Svar på fråga 1990/91:68 om svensk tunnplåtstillverkning..... 28
Industriminister Rune Molin (s)
Lars-Ove Hagberg (v)
Svar på fråga 1990/91:115 om industriella satsningar i Blekinge 30
Industriminister Rune Molin (s)
Meddelande om svar på interpellationerna 1990/91:11 och 28 . . 31
Industriminister Rune Molin (s)
Ajournering....................................... 31
Återupptagna förhandlingar........................... 31
Svar på fråga 1990/91:75 om ett rabattsystem för p-piller...... 31
Socialminister Ingela Thalén (s)
Berith Eriksson (v)
Svar på fråga 1990/91:80 om aids........................ 32
Socialminister Ingela Thalén (s)
Sten Andersson i Malmö (m)
Svar på fråga 1990/91:97 om tandvårdsförsäkringen......... 35
Socialminister Ingela Thalén (s)
Isa Halvarsson (fp)
Svar på fråga 1990/91:98 om Blaikfjällets naturreservat m.m. . . 37
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Marianne Löfstedt (m)
Prot. 1990/91:13
23 oktober 1990
Svar på fråga 1990/91:101 om ökad eftermontering av avgasre-
nare............................................ 38
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Jan Jennehag (v)
Svar på fråga 1990/91:104 om exporten av miljöfarligt avfall... 40
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Åsa Domeij (mp)
Meddelande om svar på interpellation 1990/91:42 ........... 42
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Hänvisning av ärenden till utskott....................... 42
Förnyad bordläggning................................ 43
Bordläggning...................................... 43
Anmälan om interpellation
1990/91:59 av Margit Gennser (m) om statliga lån till Göteborg
och Malmö m.m.................................
43
49
Prot. 1990/91:13 36 § Anmälan om frågor
23 oktober 1990 1990/91:123 av Pär Granstedt (c) om Rödkobbsleden....... 45
1990/91:124 av Marianne Samuelsson (mp) om de fattiga län-
dernas skuldbörda............................... 45
1990/91:125 av Marianne Samuelsson (mp) om kulturella skill-
nader i synen på barnafödande..................... 46
1990/91:126 av Marianne Samuelsson (mp) om finansieringen
av SIPRIs behov av ökade resurser.................. 46
50
gotab 97183, Stockholm 1990