Riksdagens protokoll
1990/91:120

Tisdagen den 28 maj

Kl. 10.00-19.08

Protokoll

1990/91:120

Parentation

Anf. 1 TALMANNEN:

Rosa-Lill Wåhlstedt har hastigt lämnat oss. Hon rycktes bort mitt uppe i
sin politiska gärning, endast 45 år gammal. Hon valdes till Sveriges riksdag
i förra valet, och hon tillhörde social- och konstitutionsutskotten.

Hela sitt vuxna liv var Rosa-Lill Wåhlstedt starkt engagerad i den fackliga
och politiska arbetarrörelsen. Hon hade uppdrag i Handelsanställdas för-
bund, ett flertal styrelseuppdrag i det socialdemokratiska partiet, och i flera
år arbetade hon inom ABE

Rosa-Lill Wåhlstedt gjorde betydande insatser i sin hemkommun Karl-
skoga, där hon åtnjöt ett stort och grundmurat förtroende. Hon tillhörde
kommunfullmäktige, hon hade varit ordförande i flera nämnder och styrel-
ser. I nio år innehade hon den viktiga och arbetskrävande posten som kom-
munalråd.

Rosa-Lill Wåhlstedt var en ambitiös och duktig ledamot av riksdagen, en
mycket uppskattad kollega och arbetskamrat, en positiv människa. Hennes
glada och medryckande sätt gjorde att hon fick många vänner som kommer
att minnas henne med glädje och tacksamhet. Vi lyser frid över Rosa-Lill
Wåhlstedts minne.

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 22 maj.

2 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Skatteutskottets betänkanden 1990/91 :SkU28 och SkU33

Justitieutskottets betänkanden 1990/91 :JuU31, JuU32, JuU35 och JuU36
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1990/91 :SfU17

Trafikutskottets betänkanden 1990/91 :TU25, TU26 och TU32
Näringsutskottets betänkanden 1990/91 :NU31, NU35, NU38 och NU47
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1990/91 :AU25

1 Riksdagens protokoll 1990191:120

Prot. 1990/91:120 3§ Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 23

28 maj 1991 och 27 maj

Företogs till avgörande justitieutskottets betänkanden 1990/91 :JuU29,
JuU30, JuU33 och JuU38, arbetsmarknadsutskottets betänkande
1990/91:AU22, socialförsäkringsutskottets betänkande 1990/91 :SfU 16 samt
arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1990/91 :AU20, AU21, AU24,
AU23 och AU26 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prot. 117 och
119).

Justitieutskottets betänkande JuU29

Mom. 1 (avslag på propositionen)

Först biträddes reservation 1 av Berith Eriksson med 22 röster mot 20 för
reservation 2 av Krister Skånberg. 259 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 286 röster mot 19 för reserva-
tion 1 av Berith Eriksson. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 2—21

Utskottets hemställan bifölls.

Justitieutskottets betänkande Ju(J30

Utskottets hemställan bifölls.

Justitieutskottets betänkande JuU33

Mom. 1 (avslag på proposition 1990/91:130)

Utskottets hemställan bifölls med 207 röster mot 96 för reservation 1 av
Jerry Martinger m.fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 4 (ammunitionstillstånd m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 227 röster mot 41 för reservation 5 av
Ingbritt Irhammar och Anders Svärd. 39 ledamöter avstod från att rösta.

Jerry Martinger (m) anmälde att han avsett att avstå från att rösta men
markerats ha röstat ja.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Justitieutskottets betänkande Ju(J38

Utskottets hemställan bifölls.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU22

Mom. 1 (inriktningen av arbetsmiljöarbetet)

Först biträddes reservation 3 av Karl-Erik Persson med 25 röster mot 19
för reservation 4 av Anna Horn af Rantzien. 263 ledamöter avstod från att
rösta.

Härefter biträddes reservation 2 av Charlotte Branting med 43 röster mot
17 för reservation 3 av Karl-Erik Persson. 243 ledamöter avstod från att
2 rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemställan med 55 röster mot 42 för reservation
2 av Charlotte Branting. 209 ledamöter avstod från att rösta.

Roland Larsson (c) anmälde att han i huvudvoteringen avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Mom. 3 (arbetsmiljöns beskaffenhet)

Utskottets hemställan bifölls med 268 röster mot 18 för reservation 5 av

Karl-Erik Persson. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 13 (kartläggning av nya hälsoproblem)

Utskottets hemställan bifölls med 285 röster mot 20 för reservation 12 av
Anna Horn af Rantzien.

Mom. 23 (vidgad stoppningsrätt för skyddsombud m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 287 röster mot 18 för reservation 19 av
Karl-Erik Persson.

Mom. 28 (arbetsmiljöbrott)

Utskottets hemställan bifölls med 267 röster mot 38 för reservation 20 av
Charlotte Branting.

Mom. 37 (elöverkänslighet)

Utskottets hemställan bifölls med 250 röster mot 55 för reservation 24 av
Börje Hörnlund och Kersti Johansson. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 39 (analys av ensamarbetet)

Utskottets hemställan bifölls med 278 röster mot 29 för reservation 26 av
Anna Horn af Rantzien.

Mom. 45 (grundläggande villkor för statsbidrag till företagshälsovården)

Utskottets hemställan bifölls med 250 röster mot 56 för reservation 33 av
Mona Saint Cyr m.fl.

Mom. 46 (patientavgift inom företagshälsovården)

Utskottets hemställan bifölls med 175 röster mot 131 för reservation 34 av
Börje Hörnlund m.fl.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU16

Mom. 1 (försäkringskassans övergripande ansvar)

Utskottets hemställan bifölls med 267 röster mot 36 för reservation 1 av
Karin Israelsson och Marianne Jönsson. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 2 (arbetsgivarens ansvar)

Utskottets hemställan bifölls med 158 röster mot 149 för reservation 2 av

Gullan Lindblad m.fl. 3

Prot. 1990/91:120 Mom. 3 (den enskildes integritet)

28 maj 1991 Utskottets hemställan bifölls med 157 röster mot 150 för reservation 3 av

Gullan Lindblad m.fl.

Mom. 8 (kvinnornas situation)
Utskottets hemställan bifölls med 249 röster mot 56 för reservation 5 av

Karin Israelsson m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 9 (kroniskt sjuka och handikappade)

Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 36 för reservation 6 av
Margö Ingvardsson och Ragnhild Pohanka.

Mom. 12 (allmänt om rehabiliteringsverksamhet)

Utskottets hemställan bifölls med 206 röster mot 93 för reservation 8 av
Sigge Godin och Barbro Sandberg. 6 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 25 (förtidspensionering av ungdomar)

Utskottets hemställan bifölls med 161 röster mot 145 för reservation 14 av
Gullan Lindblad m.fl.

Mom. 28 (förlängd samordningstid inom arbetsskadeförsäkringen)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 16 av Gullan Lind-
blad m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 29 (differentierade arbetsgivaravgifter)

Utskottets hemställan bifölls med 175 röster mot 131 för reservation 17 av
Börje Nilsson m.fl.

Mom. 32 (arbetsskadebegreppet)

Utskottets hemställan bifölls med 174 röster mot 132 för reservation 20 av
Gullan Lindblad m.fl.

Mom. 34 (fosterskador)

Utskottets hemställan bifölls med 284 röster mot 19 för reservation 21 av
Ragnhild Pohanka.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU20

Å terförvisningsyrkandet

Kammaren avslog med 289 röster mot 18 det av Anna Horn af Rantzien
under överläggningen framställda yrkandet om återförvisning av ärendet till
utskottet för ytterligare beredning.

Mom. 1 (avslag på propositionen m.m.)

Förste vice talmannen meddelade att propositioner först skulle ställas be-
4 träffande avslag på regeringens proposition 1990/91:124 och därefter i fråga

om utskottets hemställan i övrigt under detta moment.

Avslag på propositionen

Yrkanden hade framställts dels av Sten Östlund om bifall till utskottets
hemställan, vilket innefattade avslag på motionsyrkanden om avslag på pro-
positionen, dels av Erik Holmkvist, Elver Jonsson, Göran Engström och
Karl-Erik Persson om avslag på propositionen. Sistnämnda yrkande innebar
yrkanden om bifall till hemställan i reservationerna 1 och 2 i motsvarande
delar.

Propositioner ställdes därför dels å ena sidan på bifall till utskottets hem-
ställan och dels å den andra på bifall till hemställan i reservationerna 1 och
2, allt såvitt gällde avslag på regeringens proposition 124.

Utskottets hemställan i motsvarande del bifölls med 155 röster mot 151
för hemställan i reservationerna 1 av Elver Jonsson m.fl. och 2 av Karl-Erik
Persson i motsvarande delar.

Mom. 1 i övrigt

Utskottets hemställan bifölls med 171 röster mot 131 för reservation 1 av
Elver Jonsson m.fl. i motsvarande del. 3 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 6 (fackligt samtycke)

Utskottets hemställan bifölls med 274 röster mot 20 för reservation 7 av
Karl-Erik Persson. 8 ledamöter avstod från att rösta.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU21

Mom. 1 (ändring i medbestämmandelagen m.m.)

Först biträddes reservation 2 av Elver Jonsson m.fl. - som ställdes mot
reservation 1 av Anders G Högmark m.fl. - med acklamation.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 175 röster mot 126 för
reservation 2 av Elver Jonsson m.fl. 4 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU24

Utskottets hemställan bifölls.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU23

Utskottets hemställan bifölls.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU26

Utskottets hemställan bifölls.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Prot. 1990/91:120 Beträffande arbetsmarknadsutskottets betänkande AU22 mom. 1

28 maj 1991

Mot bakgrund av röstsiffrorna vid huvudvoteringen angående hemställan
i arbetsmarknadsutskottets betänkande AU22 mom. 1 begärde förste vice
talmannen att följande skulle antecknas till protokollet.

Enligt den av kammaren godkända voteringspropositionen skulle de som
stödde utskottets hemställan rösta ja och de som stödde reservation 2 skulle
rösta nej. När efter fullgjort uppresningsförfarande begärd rösträkning på-
börjades förklarade dock förste vice talmannen ”ja för reservation 1 och nej
för reservation 2”.

Felsägningen konstaterades i efterhand genom avlyssning av bandupptag-
ningen från voteringen (jfr anf. 53).

Meddelande om dagens föredragningslista

Anf. 2 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Av förbiseende har fråga 675 fallit bort på dagens föredragningslista. Det
gäller Lars-Ove Hagbergs fråga till arbetsmarknadsministern om sysselsätt-
ningen i Avesta m.fl. bruksorter. Frågan kommer att besvaras efter punkt 68
på dagens föredragningslista, dvs. efter fråga 643 och före fråga 582.

4 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1990/91 :TU34 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden.

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

Beslut

Utskottets hemställan bifölls.

5 § Tilläggsbudget II inom finansdepartementets område

Föredrogs

finansutskottets betänkande
1990/91 :FiU31 Tilläggsbudget II inom finansdepartementets område (prop.

1990/91:125 delvis).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

Beslut

6 Utskottets hemställan bifölls.

6 § Tilläggsbudget II inom civildepartementets område

Föredrogs
finansutskottets betänkande
1990/91 :FiU32 Tilläggsbudget II inom civildepartementets område (prop.

1990/91:125 delvis).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

Beslut

Utskottets hemställan bifölls.

7 § Oförutsedda utgifter för budgetåret 1991/92

Föredrogs
finansutskottets betänkande
1990/91 :FiU33 Oförutsedda utgifter för budgetåret 1991/92 (prop.

1990/91:100 delvis).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

Beslut

Utskottets hemställan bifölls.

Beslut om samlad votering

Beträffande de på föredragningslistan återstående ärendena, skatteut-
skottets betänkanden SkU34, SkU30 och SkU31 samt socialutskottets be-
tänkande SoU20, beslöt kammaren på förslag av förste vice talmannen att de
fick företas till avgörande i ett sammanhang sedan debatten i dessa ärenden
avslutats.

8 § Beskattning av inkomst av tjänst från Sverige m.m.

Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1990/91:SkU34 Beskattning av inkomst av tjänst från Sverige m.m. (prop.

1990/91:107).

Anf. 3 BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Jag skall försöka bidra till en förhållandevis snabb debatt.
Detta betänkande innehåller i och för sig frågeställningar som är mycket vik-
tiga för dem som berörs.

Den första frågeställningen rör hur utomlands bosatta skall beskattas. Vi
är i utskottet överens om att man, inte minst för att göra beskattningen en-

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Beskattning av
inkomst av tjänst
från Sverige m.m.

Prot. 1990/91:120
28 maj 1991

Beskattning av
inkomst av tjänst
från Sverige m.m.

kel, skall ta ut en definitiv käliskatt. Vi är inte överens om hur stort skatteut-
taget skall vara. För den som bor i Sverige och har inkomst i Sverige är skat-
ten upp till den brytpunkt som gör att statlig inkomstskatt skall tas ut i stor-
leksordningen 30—31%. Olika former av avdrag för inkomstens förvär-
vande och andra avdrag medges. I vissa fall är kommunalskatten lägre, vilket
medför att skatteuttaget kan röra sig om 27-28 %. Att i ett sådant läge sätta
en skattesats på 25 % för den som får inkomst av tjänst från Sverige men är
bosatt utomlands samtidigt som avdragsrätten helt tas bort leder till en allt-
för hög beskattning. För att garantera att man uppnår en rimlig skattenivå
måste skattesatsen enligt moderat mening sättas till 20 % och inte till 25 %.
Det är ett alltför högt skatteuttag.

I reservation nr 2 i betänkandet föreslår vi tillsammans med så gott som
alla andra partier i utskottet att man bör utreda utlandssvenskarnas situation
rent allmänt från många olika utgångspunkter för att kunna få ett samlat
grepp. Socialdemokraterna som aldrig vill ta itu med frågan säger nej till en
utredning, och det gör uppenbarligen också vänsterpartiet, även om jag inte
förstår varför. Jag tror att alla inser att det är nödvändigt att göra en sådan
utredning. Jag yrkar bifall till denna reservation liksom till reservation nr 1.

Jag kan inte underlåta att kommentera att miljöpartiet av någon underlig
anledning vill försvåra biståndsarbetet genom att skattebelägga inkomster
för biståndsarbetare. Att biståndsarbetare skall ha goda sociala förmåner är
självklart, men att som miljöpartiet föreslår höja skatten för biståndsarbe-
tare har vi mycket liten förståelse för. Vi kommer från moderat sida inte att
ställa upp på detta.

Anf. 4 GÖSTA LYNGÅ (mp):

Fru talman! När det gäller utlandssvenskarnas situation yrkar jag också på
en översyn. Jag vill inte säga så mycket mera eftersom jag kan bli beskylld
för att tala i egen sak såsom framtida utlandssvensk. Miljöpartiet ställer såle-
des upp på reservation nr 2.

När det gäller reservation nr 3, som jag också yrkar bifall till, måste jag
påpeka att Bo Lundgren har fått detta litet om bakfoten. Vi vill verkligen
stödja biståndsarbetet som sådant. Det är bara det att biståndsarbetare ofta
kommer i kläm. Det är billigt att anställa dem utan att skatter och avgifter
betalas. De får då inte heller det sociala skyddsnätet. Det är detta som är
det viktiga. Det viktigaste är inte de utgifter som fordras för att det sociala
skyddsnätet skall finnas. Dessa idealister går miste om skyddsnätet genom
att de vill hjälpa folk i tredje världen. Det här måste ordnas upp på något
vettigt sätt. Det här har ordnats upp inom statliga organ. Men det finns en
hel rad andra biståndsverksamheter som vi inte vill motverka, men som vi
vill skall utgå från en rimlig basis.

Anf. 5 BO LUNDGREN (m) replik:

Fru talman! Man åstadkommer inte rimliga förmåner för biståndsarbetare
genom att de, som det sägs i miljöpartiets reservation, skall betala skatt för
gemensamt kommunalt ändamål, dvs. käliskatt. Det leder bara till att de får
betala skatt, inte till att de får någon förmån.

Anf. 6 GÖSTA LYNGÅ (mp) replik:

Fru talman! Avsikten är att de skall behandlas som andra utlandssvenskar
i dessa sammanhang.

Anf. 7 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):

Fru talman! I skatteutskottets betänkande 34 tas frågorna om en särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta personer, en samlad översyn av utlands-
svenskarnas situation, skatteregler vid biståndsarbete och utdelning på ak-
tier i utländskt dotterbolag upp.

I syfte att ytterligare förenkla beskattningen av utomlands bosatta för in-
komst av tjänst från Sverige föreslås att en statlig definitiv käliskatt på
25 % - särskild inkomstskatt - införs fr.o.m. 1992. Detta förslag innebär att
deklarationsskyldigheten för inkomst av tjänst upphör för den som är bosatt
utomlands och att taxering av sådan inkomst inte längre skall ske.

I denna fråga har en reservation bifogats betänkandet från moderata sam-
lingspartiet. Enligt reservationen accepterar man förslaget om en definitiv
statlig käliskatt, men som vanligt vill man från moderat håll ha en lägre skatte-
sats, dvs. 20 % i stället för 25 % som utskottsmajoriteten föreslår.

Utskottsmajoriteten anser att 25 % är en lagom avvägd skattesats, och
samtliga remissinstanser har tillstyrkt denna. Vidare är denna skattesats
noga avvägd mot övriga nordiska länder och ett genomsnittligt kommunalt
skatteuttag.

Under den allmänna motionstiden i år väcktes motionen Sk372 där det
framförs att det bör göras en samlad översyn av utlandssvenskarnas situation
i vad gäller skatter, pensioner, sjukvård, utbildning m.m.

Jag kommer att kommentera skattefrågorna i denna motion.

I motionen anges att frågan om retroaktivitet av beskattning blir aktuell
vid tecknandet av nya dubbelbeskattningsavtal. Bestäffande detta kan jag
konstatera att liksom för annan lagstiftning gäller här ett förbud mot retroak-
tiv lagstiftning. Dubbelbeskattningsavtal kan med andra ord endast ges re-
troaktiv effekt när detta är till fördel för de skattskyldiga.

Vidare anges att det nya skattebegreppet ”väsentlig lagstiftning” vållar
tolkningssvårigheter. Begreppet infördes i skattelagarna 1966 men fick änd-
rad innebörd genom lagstiftning 1985. Genom praxis torde begreppet nu-
mera vara tämligen preciserat.

Svenskar bosatta i annat land kan riskera en större skattebörda än bosatta
i Sverige på grund av olika regler i vad gäller rätten till allmänna avdrag,
skriver motionärerna som framhåller att behandlingen av svenska skattebe-
talare bör vara densamma oavsett bosättningsort.

Det sistnämnda borde inte motionärerna mena, eftersom detta skulle
innebära att vi skulle beskatta alla inkomster oavsett bosättningsort. Gäl-
lande regler innebär att en svensk som är bosatt i utlandet endast beskattas
här för vissa inkomster som har särskild anknytning till Sverige.

Eftersom utomlands bosatta personer inte beskattas här annat än för vissa
inkomster medges de inte heller allmänna avdrag.

Slutligen anges att bosättningsbegreppet bör ses över så att ett enhetligt
begrepp skapas för sociallagstiftning och skattelagstiftning. Detta skall ske i
syfte att skapa överensstämmelse mellan skyldigheter och rättigheter. Reso-

Prot. 1990/91:120
28 maj 1991

Beskattning av
inkomst av tjänst
från Sverige m.m.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Beskattning av
inkomst av tjänst
från Sverige m.m.

nemanget vilar på en felaktig uppfattning om de principer som ligger till
grund för sociallagstiftningen resp, skattelagstiftningen. Medan sociallag-
stiftningen baseras på en behovsprincip, dvs. att sociala förmåner i princip
bör utgå till alla här bosatta som behöver samhällets stöd, baseras skattelag-
stiftningen på principen om att skatt skall utgå efter den enskildes förmåga
att bidra till det allmännas kostnader.

Allmänt kan sägas att sexmånadersregeln och ettårsregeln som fritar här
bosatta från skattskyldighet vid arbete utomlands, varit föremål för översyn
och omarbetning i samband med skattereformen och att det skatterättsliga
bosättningsbegreppet behandlades av kommissionen mot ekonomisk brotts-
lighet samt att vissa ändringar i detta som tidigare sagts vidtogs 1985.

Slutligen vill jag säga att riksdagen så sent som i december 1990 lade fast
de materiella reglerna om beskattning för utomlands bosatta personer som
uppbär inkomst av tjänst från Sverige.

I motion Sk627 yrkande 10 anges att vissa biståndsarbetare erhåller förmå-
ner av tveeggad karaktär. Frånvaron av skatt och arbetsgivareavgifter gör
det möjligt att anställa biståndsarbetare för en lägre summa än som annars
skulle vara fallet.

Motionärerna hemställer att sådana biståndsarbetare vilkas tjänstesitua-
tion inte regleras av internationella avtal skall jämställas med andra utlands-
svenskar i vad gäller skatter och sociala förmåner.

Här i landet bosatta biståndsarbetare är skattskyldiga och berättigade till
sociala förmåner som gäller för andra yrkesgrupper. Det speciella med bi-
ståndsarbetare är att dessa i högre grad än vad som gäller för andra är befri-
ade från skatt i mottagarlandet, antingen på grund av intern lagstiftning där
eller på grund av s.k. proceduravtal som ingåtts mellan biståndsorganet och
mottagarlandet. Detta leder till total skattefrihet i det fall biståndsarbetaren
uppfyller de övriga krav som uppställs i den s.k. ettårsregeln, dvs. vistelse i
en och samma utländska stat i minst ett år. Sexmånadersregeln/ettårsregeln
förskriver skattefrihet om vistelsekravet är uppfyllt och inkomsten beskattas
om detta beror på lagstiftningen, administrativ praxis eller på avtal som
landet ingått.

Beträffande biståndsarbetare har det ansetts oskäligt om Sverige skulle
beskatta dem när mottagarlandet har avstått från att göra det.

Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande och av-
slag på samtliga reservationer.

Anf. 8 GÖSTA LYNGÅ (mp):

Fru talman! Jag har inget att invända mot den sakliga redovisningen av
biståndsarbetarnas situation som Lisbeth Staaf-Igelström har gjort. Den är
korrekt. Men inställningen hos socialdemokraterna är densamma som hos
moderaterna, nämligen att man lämnar dessa människor ute i det kalla. De
blir inte beskattade i det land där de arbetar, och de får inte heller några
sociala förmåner. De är ofta sjuka eftersom de förhållanden som de arbetar
under inte är särskilt bra.

Det vore mycket illa om Sverige inte skulle kunna ställa upp med de för-
måner som ges till andra i liknande situationer. Att det nödvändigtvis måste
följa en skattskyldighet med vissa avgifter är en naturlig rättvisekonsekvens.

Detta är dock inte huvudpunkten i vår motion. Huvudpunkten är att man
skall behandla dessa människor så att de inte faller igenom det sociala
skyddsnätet. Jag är ledsen över att socialdemokraterna inte har insett po-
ängen med vårt yrkande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 11 §.)

9 § Företagsskattefrågor

Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1990/91 :SkU30 Företagsskattefrågor (prop. 1990/91:167).

Anf. 9 HUGO HEGELAND (m):

Fru talman! Jag skall, i likhet med den moderate företrädaren i före-
gående ärende, fatta mig relativt kort.

Jag vill ändå påpeka, att om man nu skall rationalisera här i riksdagen,
tycker jag att man skall börja med dessa orimliga voterings- och omröst-
ningsförfaranden, som vi har. Där finns mycken tid att vinna. Tiden som tas
i anspråk för votering o.d. skall inte i första hand gå ut över våra väl genom-
tänkta anföranden, som föregående talare visade prov på.

Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 1 som gäller krav på
börsnotering, reservation nr 3 som gäller dubbelbeskattningen av aktieutdel-
ningar och reservation nr 4 som gäller särskild redovisningsmetod. Därefter
kommer ytterligare ett antal reservationer, men där är konstellationerna när
de gäller personerna som står för reservationerna inte annorlunda än i något
av de tre nämnda fallen.

Några ord får jag väl ändå säga beträffande denna proposition, som vi här
behandlar. Vi är mycket besvikna över att man inte vill acceptera att snabbt
genomföra en särskild redovisningsmetod för egenföretagare. Utskottet för-
utsätter att arbetet bedrivs skyndsamt och fram till dess gör man ingenting.
Man kan undra om utskottet verkligen har tagit reda på om det är rimligt att
ha denna förutsättning.

Här förutsätter man, här avvaktar man, här finner man sannolikt och här
finner man möjligt, osv. i olika kommentarer till avslagsyrkanden på våra
väl genomtänkta motioner. Motiveringarna till avslagsyrkandena är tyvärr
ibland bristfälliga. Utskottet säger t.ex. att en ytterligare avsättningsmöjlig-
het sannolikt skulle ha en begränsad ekonomisk betydelse för företagen med
hänsyn till de allmänna förbättringar som den nya företagsbeskattningen in-
nebär. Men det är faktiskt av betydelse och det kan slå mycket olika för en-
skilda företag.

Vad gäller skadeförsäkringsföretagen har vi moderater begärt att man
skall låta de ömsesidiga skadeförsäkringsföretagen utan avskattning få över-
föra hälften av de obeskattade reserverna till beskattat eget kapital, som jag
skrev i min motion Sk384. Jag skrev den inte helt själv förstås. Utskottsmajo-
riteten förutsätter att regeringen noga skall följa utvecklingen. Utskottet för-

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

utsätter också att om ytterligare överväganden kommer att behövas så kom-
mer de att tillkännagivas. Vidare förutsätter utskottet att beredningen av
frågan kan ske skyndsamt. Det är klart att den kan ske skyndsamt, men jag
tycker det vore intressant om utskottets ordförande kunde tala om att den
kommer att ske skyndsamt. Beredningen kan ske långsamt också som be-
kant. Han har bara nämnt ett alternativ.

En sak som jag faktiskt blir litet upprörd över är avdragsfrågorna. Det
gäller inte mina egna. Många drabbas utav inbrott, bankrån och andra rån.
Min familj har själv råkat ut för fem villainbrott - kontanterna hade vi på
banken så det hade inte samma aktualitet.

När butiker och även banker blir bestulna på skattemedel så är man fortfa-
rande skattskyldig. Det finns en bank som har fått ett förhandsmeddelande
från riksskatteverket om att det skall få vara avdragsgillt. Många enskilda
butiksägare råkar också ut för rån och butiksstölder. Även om utskottet skri-
ver att man inte är främmande för att det nuvarande kapitalförlustbegreppet
skulle kunna behöva omprövas så skriver man: ”1 avvaktan på närmare erfa-
renheter ---

Jag frågade ordföranden om det betyder att man vill ha fler butiksrån för
att kunna se hur det fungerar i realiteten och för att se vilka belopp det rör
sig om, innan man kan komma till ett positivt beslut. Man skriver: ”Utskot-
tet utgår ifrån att regeringen uppmärksammar de uppkommande skattepro-
blemen och, om det behövs, i lämpligt sammanhang återkommer till riksda-
gen i frågan.”

Fru talman! Det är klart som korvspad, tycker jag, att det behövs. På den
här punkten verkar man för en gång skull vara ovanligt obegåvad i utskottet.

Fru talman! Vi har begärt förslag till förbättringar när det gäller ränteför-
ändringar, vilket utskottet avstyrker. Det är rätt intressant att studera hur
utskottet motiverar sina avslag. Utskottet skriver att det inte är uteslutet att
reglerna kan medföra svårigheter för de skattskyldiga och skattemyndighe-
terna. Därför förutsatte utskottet som vanligt - man har gott om förutsätt-
ningar, majoriteten i vårt utskott - att regeringen skulle följa utvecklingen.
Utskottet säger att regeringen ibland har aviserat vissa justeringar och därför
finner man inga skäl till att förorda en särskild översyn eller ytterligare änd-
ringar i reglerna. Jag tycker att utskottsmajoriteten är alldeles för passiv.

Beträffande spärregler i fåmansföretag har vi avvikande mening på några
punkter. Utskottet pekar på att spärreglerna kom till för att hindra att ar-
betsinkomster i fåmansföretag omsätts till lägre beskattad utdelning eller
reavinst. Det är betecknande för utskottsmajoriteten att den utgår från att
företagare i alla sammanhang tillgriper de undanflykter som finns. Befintliga
stoppregler behöver faktiskt kompletteras, därför att majoriteten av alla
företagare är ärliga.

Anf. 10 KJELL JOHANSSON (fp):

Fru talman! Med tanke på den knappa tiden vi har till förfogande har jag
ingen större lust att starta något meningsutbyte med Hugo Hegeland. Jag
erinrar mig dock att Ingemar Mundebo en gång berättade för mig att det
pågick 40 utredningar på skatteområdet under hans tid som finansminister.
Dessa utredningar ledde knappast fram till någonting, så det är väl inget att

förvåna sig över att en eller annan fråga i den väldigt genomgripande refor-
mering, som vi har gjort av skattesystemet, har blivit utestående. Jag förut-
sätter att de kommer att lösas.

Fru talman! I det här betänkandet behandlas regeringens prop.
1990/91:167. Regeringen föreslår i denna proposition att aktiebolag i vissa
fall skall kunna dela ut aktier i ett dotterbolag, utan att utdelningen blir före-
mål för beskattning.

Från folkpartiet liberalernas sida delar vi denna bedömning. Men vi me-
nar också att det finns skäl att medge samma skattefrihet för icke börsnote-
rade företag, vilket inte regeringen vill. Det är aktiemarknadsaspekter som
har styrt regeringens resonemang. Vi menar att det även finns andra fördelar
som kan uppnås, t.ex. ökning av bolagens kreditmöjligheter.

Vi i folkpartiet liberalerna har därför i en motion föreslagit att så skall ske.
Till detta yrkande har under utskottsbehandlingen moderata samlingspartiet
och centerpartiet anslutit sig.

Jag yrkar därför, fru talman, bifall till reservation 1.

I betänkandet behandlas också ett antal motioner på företagsbeskattning-
ens område som har väckts under allmänna motionstiden. Jag skall kortfat-
tat kommentera några av dem. Men låt mig först ägna några ord åt den refor-
mering som skedde av företagsbeskattningen när skattereformen genomför-
des.

Vi har från folkpartiets sida genom åren riktat en mycket kraftig kritik mot
den gamla företagsbeskattningen. Den präglades av en strävan från social-
demokraternas sida att försöka beskatta företagen någorlunda humant, me-
dan det motsatta skulle gälla företagarna. Denna ambition tog sig uttryck i
att företagen relativt frikostigt medgavs reserveringar som kom att medföra
betydande snedvridningar i kapitalanvändningen. Den socialdemokratiska
regleringsivern innebar att kapital låstes in i gamla verksamheter samtidigt
som en förnyelse av svenskt näringsliv förhindrades. Trots de alldeles uppen-
bara skadeverkningarna på svenskt näringsliv vägrade socialdemokraterna
att gå oss till mötes genom en reformering av företags- och företagarbeskatt-
ningen.

Först när situationen blev fullständigt ohållbar, när det stod fullständigt
klart att konsekvenserna skulle bli ödesdigra om vi inte gjorde något här i
Sverige, ändrade man sig på socialdemokratiskt håll. De skador som åsam-
kats Sverige som industrination genom denna försumlighet är ytterligt bety-
dande.

Skattereformen har vänt upp och ned på det tidigare systemet, eller rät-
tare sagt, skattereformen har vänt saker och ting rätt när det gäller bolagsbe-
skattningen. Tyvärr förlorades mycket tid då det gällde att finna fram till en
vettig beskattning av egenföretagarna. Jag skall återkomma något till detta.
Låt mig bara säga att om vi hade haft ytterligare ett par månader på oss att
arbeta igenom denna problematik, är det min övertygelse att det skulle ha
kunnat leda fram till en lösning som varit betydligt närmare en mer perma-
nent och hållbar egenföretagarbeskattning än den som vi nu har kunnat
uppnå.

När det gäller bolagsbeskattning kom vi emellertid en bra bit på väg. Det
gamla systemet närmast tvingade fram en inlåsning av kapital i företagen.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

50 å 60 % av årsresultatet kunde på detta sätt låsas in genom reserveringar,
reserveringar som inte kunde disponeras efter företagsekonomiska eller af-
färsmässiga bedömningar utan oftast styrdes av politiska beslut och till-
ståndsgivningar. Utdelningskapitalet efter bolagsskatt utgjorde vanligen en
bråkdel av årsvinsten, i bästa fall kanske en femtedel av resultatet. En brutal
inkomstskatt såg till att denna utdelning krympte till närmast ingenting.

I det nya systemet är förhållandet närmast det omvända. SURV-en låser
inte in kapital på samma sätt. Och i den mån den uppmuntrar till reserve-
ringar handlar det om en betydligt mindre del av vinsten. Normalt kan 50 ä
60 % göras tillgängligt för utdelning efter skatt. Systemet tillåter därför -
med kapitalbeskattning av utdelningen - en förnyelse av svenskt näringsliv.
Kloka och affärsmässiga bedömningar kan styra satsningarna, inte som tidi-
gare ett inkrökt skattetänkande.

Från folkpartiet liberalernas sida har vi ingen anledning att känna oss an-
nat än nöjda med det resultat som vi har uppnått när det gäller bolagsbe-
skattningen.

Fru talman! Jag nämnde tidigare egenföretagarnas beskattning. Vi nådde
som jag konstaterade inte fram till en tillfredsställande och hållbar lösning.
Regeringen skulle enligt den uppgörelse som vi träffade fortsätta bered-
ningen av detta avsnitt och lägga fram förslag. Från folkpartiet liberalernas
sida förutsätter vi att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt.

Mot bakgrund av den skälva som tycks ha spritt sig inom socialdemokratin
är väl inte mina förhoppningar särskilt stora att regeringen skall lyckas ta
sig samman och presentera ett acceptabelt förslag. Misstroendet mot landets
småföretagarkår har alltid lyst igenom i det socialdemokratiska agerandet.
Att hoppas på en ändring i detta sammanhang är väl att sträcka förhoppning-
arna för långt. Fru talman, det är nog mer realistiskt att hoppas på en ny
regering.

I det här betänkandet behandlas också dubbebeskattningen av aktieutdel-
ningar, dvs. den fråga som statsministern, när den stora skälvan spred sig
inom socialdemokratin, tog till intäkt för att påstå att vi i folkpartiet libera-
lerna hade spräckt skattereformen. Självfallet kan jag, fru talman, inte bara
slinka förbi denna fråga.

Folkpartiet har under de nio år som jag har suttit i riksdagen med fullstän-
dig kristallklarhet kritiserat dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Re-
dan vid mitt första riksmöte 1982/83 krävde vi att utredningen om ett avskaf-
fande av dubbelbeskattningen på aktieutdelningar skulle återupptas, den ut-
redning som socialdemokraterna lagt ned. Det här är inget nytt. Vi tycker att
privatpersoner skall kunna äga aktier på samma villkor som institutionella
placerare. Det har vi liberaler alltid tyckt. Ni socialdemokrater tycker inte
det. Ni har alltid favoriserat kollektivismen. Att påstå att vi skulle ha anslutit
oss till denna uppfattning, er uppfattning, och övergett en liberal grundupp-
fattning i skatteöverenskommelsen är, som jag ser det, närmast löjeväck-
ande. Förhandlingsresultatet innebar att vi kom överens om att inte lägga
fram förslag i denna fråga i samband med reformen. Däremot lindrades dub-
belbeskattningen faktiskt under resans gång på grund av att Anell-avdraget
behölls. Vad står det då i skriften Ny start för Sverige, som har upprört stats-
ministern så mycket? Jag skall be att få citera:

”Den pågående institutionaliseringen av aktieägandet i Sverige är
oroande. Den måste motverkas genom att diskrimineringen av privatperso-
ners aktiesparande upphör. Det förutsätter att dubbelbeskattningen av ut-
delningsinkomster avvecklas.”

Vore det inte för allvaret i denna fråga skulle jag litet ironiskt kunna an-
märka att ni socialdemokrater faktiskt är hemskt snarstuckna. Nej, vi har
inte skrapat på livsnerven i den liberala ideologin, en grundideologi som byg-
ger på marknadsekonomi, näringsfrihet och enskilt ägande. Vi har inte hel-
ler krävt att ni skall skrapa på livsnerven i den socialistiska ideologin som
bygger på kollektivt ägande, regleringar och fondägande. Därför fick den
här frågan den lösning som den nu fick i överenskommelsen. Lika uppenbar
som den här grundläggande ideologiska skillnaden mellan våra partier har
varit har också under hela den tid som jag har suttit i riksdagen den totala
samstämmigheten varit då det gällt matmomsen. Detta är ju inte speciellt
märkvärdigt. Den som kan läsa innantill har ju inte särskilt lätt att finna
några argument för lägre matmoms i det mastodontutredningsarbete som
gjorts i denna fråga.

Nu tänker ni socialdemokrater lägga fram ett förslag som är nästan iden-
tiskt med det förslag som KIS lät Sören Wibe se på. Och ni gör det tvärtemot
allt förnuft och bättre vetande.

Låt mig, fru talman, sluta med att citera vad Sören Wibe skrev i samman-
fattningen beträffande ett precis likadant förslag i KIS. Citatet gäller den to-
tala bilden av folkhushållet.

”Beaktande de osäkerheter som finns kan resultatet sammanfattas med
följande ord. För konsumenterna som helhet uppkommer en mindre förlust
på 0,5—1 miljard kronor, huvudsakligen beroende på skatteomläggningens
snedvridande effekt. Konsumenterna vinner ca 10 miljarder kronor på de
sänkta livsmedelspriserna, men får betala igen samma summa med råge på
de höjda varupriserna i övrigt. De stora vinnarna är livsmedelsproducen-
terna. Vinsten för deras del uppgår till ca 10 miljarder kronor. De stora förlo-
rarna är gruppen övriga producenter. De förlorar ungefär motsvarande
summa. Sammantaget över alla grupper uppkommer en samhällsekonomisk
förlust i storleksordningen 0,5-1 miljard kronor.”

Fru talman! Låter jag litet mera bitter än vanligt beror det på att jag är
bitter över att socialdemokraterna har velat spräcka skattereformen bara för
att ådra landet en samhällsekonomisk förlust på mellan 0,5 och 1 miljard
kronor.

Anf. 11 HUGO HEGELAND (m) replik:

Fru talman! Kjell Johansson hänvisade till de olika utredningar som pågår
och menade att detta var en god förklaring till att utskottet var handlingsför-
lamat i en rad frågor, där vi hade reservationer och andra yrkanden. Han
nämnde att det under Ingemar Mundebos tid som finansminister pågick ett
fyrtiotal utredningar på skatteområdet. Detta kan ha varit en bidragande or-
sak - utredningar är ju kostnadskrävande - till att han lyckades åstadkomma
det största budgetunderskottet under ett år. Jag vill minnas att det uppgick
till 36 miljarder kronor. För att bl.a. hålla nere kostnaden, då det ju finns
utredningar och föreligger förslag som från laglig synpunkt är helt godtag-

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

bara, kunde ju utskottet mycket väl ha fattat ett beslut. Hade vi bara haft en
majoritet i utskottet, hade vi fått igenom de yrkanden där vi hänvisar till att
frågan är tillräckligt utredd. Det rör sig bara om den obotfärdiges förhinder,
när man hänvisar till pågående utredning och vill avvakta förslaget, osv.

Anf. 12 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Fru talman! Om man säger de obotfärdigas förhinder, blir det kanske lät-
tare att förstå.

Anf. 13 ROLF KENNERYD (c):

Fru talman! Effekterna av den genomförda skatteomläggningen gör sig nu
påminda på en lång rad områden. Den mödosamma och för partierna bakom
skatteuppgörelsen uppenbarligen prestigefyllda perioden för nödvändiga ju-
steringar i skatteomläggningen är nu inne. Sakligt sett ligger det inget upp-
seendeväckande i detta. Det är snarare en alldeles naturlig företeelse att det
i en så kraftig förändringsprocess som den som skatteomläggningen innebär
och inneburit begås ett och annat misstag som behöver rättas till.

Det som däremot väcker förvåning är att det framför allt i de partier som
står bakom skatteuppgörelsen vållar sådan uppståndelse så snart krav reses
på välmotiverade förändringar. Det mest uppmärksammade i bl.a. media är
den omsvängning i matmomsfrågan som socialdemokraterna har gjort under
senare tid, en anpassning till verkligheten som i och för sig har förutsetts av
bl.a. centerpartiet och som borde ha kunnat förutses även av andra partier.
Den här omsvängningen har också kommit att uppmärksammas i denna de-
batt, även om saken strängt taget inte hör till dagens ärende. I det betän-
kande som vi här och nu har att behandla görs också ett angeläget tillkänna-
givande till regeringen om behovet av justeringar i skatteomläggningen. Be-
slutet om detta tillkännagivande har uppenbarligen föregåtts av betydande
vånda inom framför allt regeringspartiet. Jag anser det angeläget att till såväl
folkpartister som socialdemokrater rikta uppmaningen att se betydligt
mindre dramatiskt och prestigefyllt på de behov av förändringar som kom-
mer att visa sig önskvärda och nödvändiga i vårt skattesystem framöver. Den
nu genomförda omläggningen är naturligtvis inte i alla sina beståndsdelar
något för all framtid givet. Också era insatser kommer att behövas för att
skapa de justeringar och förbättringar som kontinuerligt vunna erfarenheter
motiverar.

När det gäller skadeförsäkringsföretagens skattesituation har nu i realite-
ten kunnat påvisas att de ömsesidiga bolagens skatteeffekter tvingar dessa
bolag att överväga annan associationsform för att bibehålla sin konkurrens-
kraft, vilket allvarligt skulle minska flerfalden i branschen. Frågan uppmärk-
sammades av centerpartiet redan före ikraftträdandet. Det är därför för oss
glädjande att denna uppfattning nu delas av hela utskottet. Mycket arbete
återstår emellertid, innan frågan är slutligt och tillfredsställande löst. Jag ut-
går ifrån att regeringen behandlar frågan med stor skyndsamhet, så att de
berörda företagen kan planera efter stabila förutsättningar i detta hän-
seende.

Jag utgår vidare ifrån, även om det inte omnämns i betänkandet, att rege-
ringen vid den överarbetning som riksdagen nu beställer också åtgärdar de

konkurrenssnedvridningar som skatteomläggningen medför för övriga fede-
rativt uppbyggda företagsformer vid sidan av de ömsesidiga skadeförsäk-
ringsföretagen. Jag tänker då i första hand på förändringar inom mervärdes-
katteområdet. Jag vill också deklarera min mycket bestämda uppfattning att
regeringskansliet i sin bedömning i hithörande frågor behöver tillföras kom-
petens om dessa företagsformers specifika villkor och arbetsförutsättningar.
Det är uppenbart att kansliet i dag saknar tillräcklig kompetens för att göra
dessa bedömningar. Skatteomläggningen präglas i alltför stor utsträckning
av aktiebolagens förutsättningar och tänkesätt. Mångfalden i det svenska nä-
ringslivet är en styrka som inte får försvagas till följd av förändringar i skatte-
systemet.

Det ensidiga betraktelsesättet att ha aktiebolagslagstiftningen som rätte-
snöre för företagsbeskattningen har också medfört att småföretag som drivs
i företagsformen enskild firma har kommit i en skattemässig strykklass. En
sådan principiell orättvisa är att egenföretagaren betalar sociala avgifter på
såväl arbetsersättning som avkastning av i företaget satsat kapital. Detta be-
ror på att vi i dag inte har en utvecklad teknik för att särskilja dessa storheter
i den uppkomna vinsten. En särskild redovisningsmetod skulle lösa detta och
en del andra problem. Vi har från centerpartiets sida alltsedan utrednings-
stadiet varit tillskyndare till en sådan metod. Jag har viss förståelse för att
det är en tekniskt komplicerad sak och att det därför krävs tid för att fram-
lägga ett utarbetat förslag. Men jag kan inte dölja att ju längre tid som förfly-
ter, desto mer förefaller det vara ointresse från partierna bakom skatteupp-
görelsen att komma till rätta med de här problemen. Jag skulle vilja fråga
Lars Hedfors, med de kontakter som han har med regeringskansliet, om han
har någon information om arbetsläget i departementet när det gäller den här
frågan.

Jag har i tidigare skattedebatter funnit anledning att påpeka att det, för att
det skall bli ordentlig fart i agerandet för behövliga justeringar i den gjorda
skatteomläggningen, krävs en ny regering, och då en regering med center-
partiet som en stark part. Det finns skäl att upprepa detta påstående nu när
vi i ett historiskt perspektiv betraktar handläggningen. Det återstår alltså att
behandla frågan om en särskild redovisningsmetod för egenföretagare.

Fru talman! I övrigt behandlas i detta betänkande ett flertal frågor som
har stor betydelse för egenföretagens skattesituation och utvecklingsmöjlig-
heter. Det gäller t.ex. införandet av en särskild s.k. mini-SURV. Det gäller
också en ändring av förvärvskällereglerna för egenföretagare och ändrade
regler för räntefördelning samt i fråga om reavinst vid avyttring av närings-
fastighet. Men det handlar också om en del andra angelägna förändringar.

I dessa frågor har utskottsmajoriteten - så är det i varje fall för närva-
rande - avvisat framställda förslag. Jag är dock övertygad om att verklighe-
ten, om utgångspunkten är att de små företagen i allmänhet och egenföreta-
gen i synnerhet skall få gynnsamma och i varje fall med aktiebolagen jämför-
liga villkor, kommer att tvinga fram förändringar också i dessa avseenden.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1, 5 och 23.

Prot. 1990/91:120
28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

2 Riksdagens protokoll 1990191:120

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

Anf. 14 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Fru talman! Rolf Kenneryd tycker inte att frågan om matmomsen hör
hemma i den här debatten. Men det var faktiskt han själv som tog upp den
frågan.

Jag nämnde Sören Wibes utredning, vilken visar att effektivitetsförlus-
terna i producentledet uppgår till ca 1 miljard. Vissa producenter av livsme-
del tjänar 10 miljarder på andra producenters bekostnad. Detta kommer att
föranleda bl.a. omställningar. Enligt min mening hör alltså frågan om mat-
momsen hemma i debatten om företagsbeskattningen i Sverige.

Anf. 15 LARS BÄCKSTRÖM (v):

Fru talman! Den här debatten är kanske en av de sista debatterna om in-
komstbeskattningen här i kammaren under denna mandatperiod. Den här
debatten har inte förhandsannonserats av vare sig kammarkansliet eller nå-
gon annan instans som en av vårens större och viktigare debatter. Men jag
menar att denna debatt och detta betänkande är viktiga. De är viktiga av två
skäl. För det första inrymmer betänkandet en reservation från oss i vänster-
partiet, där vi redovisar en inriktning beträffande företagsbeskattningen.
Ännu så länge är vi dock ensamma om denna uppfattning. Men jag menar
att den av oss föreslagna inriktningen har framtiden för sig. För det andra är
betänkandet viktigt därför att där finns reservationer som visar vilken väg
den nyliberala alliansen - dvs. folkpartiet och moderaterna - vill gå i svensk
skattepolitik.

Jag skall kommentera dessa båda aspekter, och jag börjar då, naturligtvis,
med vänsterpartiets alternativ. Detta redovisas främst i reservation 2, som
jag härmed yrkar bifall till. Jag yrkar också bifall till reservation 14.

Vad är det för linje som redovisas i reservation 2? Ja, egentligen gäller det
en politik som är så enkel att det enda anmärkningsvärda med den är att den
ännu inte omfattas av fler partier än vänsterpartiet. Svenska företag har ju
länge haft en förmånlig beskattning, och skattereformen har inte inneburit
någon ändring i det avseendet. Men skatteomläggningen borde ha lett till en
kraftigare inkomstbeskattning, främst när det gäller de stora företagen, för
att finansiera sänkt skatt på arbetsinkomster. Så har man gjort t.ex. i Rea-
gans USA. Men den svenska skatteomläggningen har i stället lett till att vi
nu troligen har Västeuropas lägsta företagsskatt. Det gäller såväl nominellt
som i fråga om en effektiv skattebelastning av kvarhållna vinstmedel. Skatte-
satsen har sänkts, från 50 till 30%. Om reserveringsmöjligheten samtidigt
helt hade slopats, skulle detta ha kunnat resultera i ökade skatteinkomster -
trots en lägre skattesats. Det är en lösning som är lika elegant som den är
tilltalande.

En sådan reform håller man för övrigt på att genomföra i vårt grannland
Norge. Men så blir det inte i Sverige. Här har man i stället infört en ny reser-
veringsmöjlighet - skatteutjämningsreserven, nämligen SURV-en. SURV
har inte bidragit till att vi har fått ett förenklat skattesystem. SURV-systemet
gynnar storföretagen. Det leder emellertid till besvärliga problem för många
småföretag. Men framför allt bidrar det till snedvridningar och inlåsningar i
fråga om kapitalanvändningen och på investeringssidan. Skattesystemet,
inte produktionens villkor, tillåts alltjämt styra.

Varför infördes då denna SURV? Det verkar obegripligt mot bakgrund av
att man säger sig eftersträva enkelhet och dynamik. Men det kan finnas två
skäl.

Först och främst kunde man genom denna SURV hålla kvar ett skatteut-
tag om i genomsnitt ca 20 %. Samtidigt kunde socialdemokrater och folkpar-
tister sprida myten att Sverige skulle få ett skattesystem med 30 % skatt på
alla inkomster, såväl för storföretag som för löntagare. Min fråga till social-
demokrater och till folkpartiet liberalerna är: Vill ni förneka att det i verklig-
heten blev drygt 30 % för jobbaren och ca 20 % för företagen? Det går bra
att ge ett svar här i kammaren. Men det går också bra att svara annorstädes,
om ni behöver mer betänketid.

Det har också funnits ett internationellt skäl. Det handlar då om t.ex. kra-
vet på att visavi EG försöka framställa det hela så, att Sverige skulle få 30 %
företagsskatt. Redan vid 30 % i nominell skatt skulle Sverige avvika drama-
tiskt neråt från övriga länders företagsbeskattning. Om vi i Sverige då skulle
lägga oss på en nivå om 20 % skulle det finnas en risk för att EG kom med
synpunkter.

I svensk debatt försöker en del debattörer, främst på högerkanten men
t.o.m. också på vänstersidan, framställa det hela så, att EG skulle rikta for-
mella krav på skattesänkningar hos sina medlemsstater. Det är felaktigt, och
det vet alla som har följt skattedebatten i EG.

Vad EG kräver, i den mån man kräver något på skatteområdet, är i stället
motsatsen. Jag tänker då på detta med minimiskattesatser, dvs. skattehöj-
ningar. En avvikande låg företagsbeskattning kan med rätta uppfattas så, att
något land skulle försöka dra åt sig investeringar genom skattekonkurrens,
dvs. en form av produktionsstöd via skattesubventioner.

Jag tror att vi har att vänta problem för svensk företagsbeskattning om
Sverige blir medlem i EG. Jag vill därför fråga föregående debattörer, alltså
Hugo Hegeland, Kjell Johansson, Rolf Kenneryd, och även miljöpartiets
och socialdemokraternas representanter som kommer upp senare i debat-
ten: Hur många av EGs medlemsstater har lägre bolagsskatt än Sverige?

Jag vet, fru talman, att EG-kommissionen i december 1990 tillsatte en ar-
betsgrupp under den tidigare holländske finansministern Onno Rudings led-
ning. Gruppen fick i uppgift att studera i vilken utsträckning medlemsländer-
nas existerande system för företagsbeskattning kan inverka snedvridande på
konkurrensen eller på investeringarna inom den inre marknaden. Hur tror
ni att denna grupp kommer att bedöma ett effektivt skatteuttag om ca 20 %
som det i Sverige? Vi kan ju hamna i den egenartade situationen att EG krä-
ver att Sverige skall lägga sig på en högre nivå.

Fru talman! Sammanfattningsvis: Grundbulten i fråga om vänsterpartiets
syn på företagsbeskattningen är förslaget om att SURV-systemet skall av-
vecklas. Det skulle leda till en ökad inkomstbeskattning av företagen eller
till, för att tala i termer som är populära på annat håll, att företagsskatten
anpassas till den europeiska nivån. Av hänsyn till kammarens planering hän-
visar jag i övrigt till redovisningen i vänsterpartiets reservation 2.

Inledningsvis sade jag att jag skulle tala om två aspekter på detta betän-
kande. Dels gäller det alltså vänsterpartiets linje, dels gäller det den linje

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Företagsskatte-
frägor

som företräds av en regering ”in spe”. Det handlar om den liberala högerlin-
jen, som återfinns bl.a. i reservationerna 4 och 11.

Folkpartiet anklagar gärna regeringen för svek när regeringen villfar väns-
terpartiets krav på en sänkning av matmomsen. Men själv finner man sig i
folkpartiet dock fri att, som framgår av reservation 4, lägga fram förslag om
en slopad dubbelbeskattning av aktieutdelningar. Kjell Johansson har ju
nyss redogjort för den saken. Personligen menar jag att den tanken möjligen
kunde prövas i samband med en allmän översyn av alla skattereformer som
berör företagen och som vi redovisar i vår reservation.

Men så tänker man inte i folkpartiet. I det partiet ser man inte företagsbe-
skattningen som en del av fördelningspolitiken. Att moderaterna inte gör
så förvånar däremot inte. Frågan är väl snarast om moderaterna anlägger
fördelningspolitiska aspekter på någon skatt över huvud taget. Men att folk-
partiet, som en gång var det borgerliga vänsterpartiet, inte gör det är en be-
klaglig utveckling.

Så ser alltså friheten ut enligt folkpartiet. Vad folkpartiet får bryta, får
ingen annan bryta. Ja, här finns det inte någon symmetri.

Fru talman! Det sägs ibland att blockpolitiken är död. Och det är den bit-
vis bland väljarna. Men blockpolitik i riksdagen blir det när partier gör sig
till renodlade företrädare för ett bestämt partsintresse. I skattepolitiken gör
sig nu folkpartiet och moderaterna till en form av talrör åt den kravmaskin
som heter Industriförbundet.

Slopa dubbelbeskattningen, heter det i detta betänkande. Det innebär
alltså en uppmaning om att Västeuropas lägsta vinstbeskattning skall sänkas
ytterligare. I den liberala tidningen Göteborgs-Posten skrev tidningens eko-
nomiske kommentator Anders Jörle den 5 maj följande under rubriken In-
dustrins negativism:

"Nu vänder industrin på nytt kampen mot den offentliga sektorn och skat-
tesystemet. Skattereformen är inte nog, förändringar i sjukförsäkringssyste-
met som bevisligen på några månader gett effekter räcker inte. Industrins
ginnungagap tycks omättligt.”

Ja, det tycks vara så. Men det finns de som tror på Särimer samt på auto-
matiken och dynamiska effekter och som således är beredda att slakta den
generella välfärdspolitiken för att tillgodose kravmaskinens behov. Till detta
kommer krav på sänkta arbetsgivaravgifter och i nästa betänkande krav på
lättnader i eller slopande av förmögenhetsbeskattningen.

Fru talman! I reservation 11 får följdsamheten nästan litet udda drag. I
den reservationen hävdar man att arbetsrättsliga skadestånd borde göras av-
dragsgilla. Om man utvecklar detta resonemang vidare kan man säga att mil-
jöböter borde göras avdragsgilla. Ingen på den borgerliga sidan har dock
ännu hävdat att miljöböter skall göras avdragsgilla, men vad vet man om vad
som kan hända i den nyliberala yran! Kan man för övrigt tänka sig att även
låta arbetstagarnas eventuella böter för olovliga strejker bli avdragsgilla vid
deklaration? Detta är möjligen symmetriskt, men inte särskilt välbetänkt.

Det förvånar mig uppriktigt sagt, fru talman, att man från dessa två partier
är beredd att driva en sån renodlad klasspolitik som man gör. Det är riktigt
att socialistiska idéer har försvagats efter planekonomins sammanbrott, men
det förvånar mig att två partier som förr försökt tona ner klassmotsättning-

arna nu så aktivt försöker dra en klar klasslinje i politiken. Det kan möjligen
tyda på en sorts mod eller en mild form av hybris. Det är tydligen nu system-
skiftet skall ske från välfärdsstaten till väktarsamhället. Det kan visa sig att
högmod går före fall, men denna klara markering från den tänkta regeringen
in spe gör betänkandet så klargörande. Detta klargörande, tror jag, kan bli
den nyliberala regeringens fall - förhoppningsvis innan den ens har kommit
till stånd.

Anf. 16 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Fru talman! Låt mig mycket kort påpeka att SURV inte låser in något ka-
pital i företagen. Det är fullständigt upp till företagen att göra avsättningar
eller inte. SURV löses automatiskt upp vid nästa bokslutstillfälle. Pengarna
är hela tiden disponibla för investeringar. Så var det med den saken.

Sedan mycket kort om reservation 2. Den skattepolitik som skisseras i re-
servation 2 leder ofelbart till en sådan utveckling i Sverige som det har varit
i öst, den som har gjort fullständigt bankrutt. Det är ingen fördelningspolitik
att driva en sådan skattepolitik för företagen som föreslås.

Syftet med att göra arbetsrättsliga skadestånd avdragsgilla är att få en rim-
lig utmärkning av straffen, att få skadestånden lika oavsett vilken form det
är för rörelsen.

Anf. 17 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:

Fru talman! SURV låser in kapital, för det blir skattemässigt gynnsamt att
sätta in pengarna i SURV i stället för att skatta av dem. Det är så man kom-
mer ner till 20 % i effektiv skattebelastning på kvarhållna vinstmedel, i stäl-
let för att kanske dessa förs över till en nyinvestering i ett annat företag. På
så sätt konserverar man pengarna, vinstmedlen, i existerande verksamhet.
Det finns inte en sådan skatteutjämningsreserv i våra konkurrentländer. Där
har man renare och rakare system.

Industriförbundets representant Sven-Olof Lodin erkände i utskottet när
skatteutskottet hade en utfrågning på detta tema att det visst hade varit
bättre att få en ännu lägre företagsskatt, ca 20 %, och slippa SURV-avsätt-
ningarna. Orsaken till att ni valde SURV var att ni ville dölja att skatteutta-
get bara var 20%. Finns det, Kjell Johansson, något västeuropeiskt land
med lägre bolagsbeskattning än Sverige? Detta är den centrala frågan.

Kjell Johanssons partiledare Bengt Westerberg gick så långt nyligen i en
intervju i SAF-Tidningen att han sade att Sverige nu har världens lägsta bo-
lagsbeskattning. Jag vågar inte ta i lika mycket som Bengt Westerberg, men
ändå sade Bengt Westerberg att det kan finnas skäl att sänka bolagsbeskatt-
ningen ytterligare. Ergo kan det visa sig att världens lägsta bolagsbeskatt-
ning är för hög. Det är kontentan av intervjun. Och det är en något egenar-
tad ståndpunkt. Det är tydligen så att all bolagsbeskattning är för hög för
folkpartiet, men det är inte bolagsbeskattningen som styr var investering-
arna görs. Det gör möjligen kapitalbeskattningen. Tvärtom gör en så låg fö-
retagsbeskattning som vi har att Sverige kanske blir industrins lågskatteland,
medan Lichtenstein och Monaco är för miljonärerna. Det är inte bra, för det
skapar inlåsningar och dålig produktivitetstillväxt. Det ger ingen ekonomisk
dynamik.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

Anf. 18 GÖSTA LYNGÅ (mp):

Fru talman! Jag skall försöka svara på Lars Bäckströms fråga som gällde
hur många EG-länder som har lägre bolagsbeskattning än Sverige. Jag skulle
föreslå att rätta svaret är 0. För att specificera: De flesta av EG-länderna har
ungefär 35 % bolagsskatt undantagandes Tyskland och Danmark, där den
ligger på ungefär 50 %, om jag minns rätt.

Det känns bra att vara ledamot i skatteutskottet, för det är ändå vi som
ser till att vi får inkomster. Alla de andra utskotten svarar i stort sett för att
spendera de pengar som vi mödosamt har fått ihop. Det är en positiv del av
skatteutskottets arbete.

Det jag mest tänkte beröra i dag är andra effekter som skatteutskottets
politik får. Det är nämligen så att skatterna har en mycket klart styrande
effekt i många fall. Ofta har jag diskuterat denna styrande effekt i miljösam-
manhang. Jag skall ta andra exempel i dag: avdragsrätten för företagen sär-
skilt när det gäller reklam och också när det gäller konferensverksamhet.
När det gäller reklamen betyder avdragsrätten att samhället medvetet hjäl-
per till med sådan reklam som egentligen har till syfte att gynna företagen.
Den har också en störande effekt på människors, konsumenters, val. Det är
inte bara fråga om konsumentupplysning utan även om att övertala folk att
köpa just en viss vara. Man ger vinklade informationer. Detta är belönat från
samhällets sida med avdragsrätt. Det tycker vi inte är bra.

Vi markerar vår inställning i en reservation som jag visserligen inte tänker
yrka bifall till, för att spara kammarens tid, men som jag naturligtvis ställer
mig bakom. Däremot tänker jag yrka bifall till reservation 30, som gäller
en annan styrande effekt. Det handlar om lägesavgifter för kontorslokaler.
Utvecklingen av städerna har helt enkelt varit ganska osund under ett antal
år centralt i städerna. Det gäller inte bara i Sverige utan i de flesta länder.
Centra i städerna har blivit alltmer avbefolkade. Det bor inte människor där,
det har blivit en kontorisering. Det är en utveckling som orsakar problem
för samhället ur trafiksynpunkt, ur nedsmutsningssynpunkt. Även ur social
synpunkt är denna utveckling oönskad.

Vi menar att man skall titta på frågan ordentligt, se vad vi kan göra. Vi
föreslår en utredning om att introducera lägesavgifter för att hejda kontori-
sering och kanske få mer folk att bo centralt i städerna. Sådana avgifter skall
också användas till att betala de skador en koncentration av industrier och
kontor till centrala städer orsakar.

Jag yrkar alltså bifall till reservation 30.

Anf. 19 HUGO HEGELAND (m) replik:

Fru talman! Gösta Lyngå kom in på att reklamen har vissa effekter. Re-
klam är ju en kostnad, och därför är det självklart att den skall vara avdrags-
gill för företagen. Gösta Lyngå hävdade att reklam har en styrande effekt.
Jag tyckte först att Gösta Lyngå sade att den hade en störande effekt på kon-
sumentens val. Visst har den det. Politikernas agerande har också - vi skall
väl kunna vara ärliga - en störande effekt på väljarnas val. Det finns inga
som helst etiska krav på den politiska reklamens utformning när det gäller
att påverka väljaren.

Anf. 20 GÖSTA LYNGÅ (mp) replik:

Fru talman! Jag vet inte riktigt om jag sade styrande eller störande om
reklam, men jag tror att jag sade bägge delarna. Jag menar i varje fall bägge
delarna när det gäller reklam.

Det är inte självklart, som Hugo Hegeland säger, att alla avgifter som ett
företag har skall vara avdragsgilla. Jag kan inte alls förstå hur man kan moti-
vera det.

Konsumentinformation är en sak. Reklam som syftar till att leda konsu-
menterna till vissa val är alltså i företagens intresse. Det kan de få betala för
om de anser det lönt, men att samhället skall stödja det genom avdragsrätt
tycker jag är felaktigt.

Anf. 21 HUGO HEGELAND (m) replik:

Fru talman! Jag tycker att det är självklart att ett företag får göra avdrag
för alla kostnader som krävs för verksamhetens bedrivande. Vi har faktiskt
större kontroll på företagsreklamens utformning än på utformningen av de
politiska partiernas reklam.

Anf. 22 GÖSTA LYNGÅ (mp) replik:

Fru talman! Jag kan hålla med om att liknande kontroll skulle kunna gälla
politiska partier, men det är inte detta dagens diskussion gäller. Däremot för-
står jag inte alls att alla utgifter skall vara avdragsgilla. Det är en mycket
märklig inställning. Men ett antal avgifter skall visst vara det.

Förste vice talmannen anmälde att Hugo Hegeland anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 23 LARS HEDFORS (s):

Fru talman! Folkpartiet har anklagat oss socialdemokrater - nu hör jag att
Kjell Johansson instämmer i dessa anklagelser - för att vi skulle ha svikit
skattereformen. I det betänkande som vi nu diskuterar avslöjas detta resone-
mang på ett brutalt sätt som rent och skärt hyckleri. Här kan vi se hur folk-
partiet bröt mot skatteöverenskommelsen långt innan den socialdemokra-
tiska regeringen och den socialdemokratiska riksdagsgruppen hade tagit
ställning i momsfrågan. Man bröt mot en viktigt princip om dubbelbeskatt-
ning av aktieutdelningar.

Till min oförställda häpnad sade Kjell Johansson att folkpartiet alltid har
kritiserat dubbelbeskattningen. Detta är faktiskt ren och skär lögn. Vi vet ju
att för ett år sedan, när den stora skattereformen antogs - det är bara att läsa
innantill i betänkande nr 30 - betonade Kjell Johansson och hans partivän-
ner med emfas att dubbelbeskattningen skulle vara kvar. Förnekar verkligen
Kjell Johansson detta? Nu sade han att dubbelbeskattningen skall avvecklas.
Tala om att kasta sten i glashus! Jag tycker att folkpartisterna, som har fört
fram detta budskap och anklagat socialdemokratin, borde skämmas.

Fru talman! Skatteutskottet hade för exakt en vecka sedan en offentlig ut-
frågning om EG med rubriken Sverige, EG och skatterna. Där fick vi en
mängd viktig information om skatterna, även om företagsbeskattningen. Vi
lärde oss för det första att vi här i Sverige har en väl fungerande företagsbe-

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

Prot. 1990/91:120
28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

skattning. För det andra lärde vi oss att denna företagsbeskattning interna-
tionellt sett är fördelaktig. För det tredje lärde vi oss att företagsbeskatt-
ningen är väldigt viktig för var någonstans företagen väljer att förlägga sina
investeringar.

Företagsbeskattningen är alltså ett viktigt incitament för företagen att
stanna kvar och utvecklas i Sverige. Det är naturligtvis positivt för sysselsätt-
ningsläget i vårt land, och det är någonting som Lars Bäckström och vänster-
partiet borde tänka på. Vänsterpartiets förslag om en skärpning av företags-
beskattningen leder naturligtvis till att företagen söker sig på andra håll, vil-
ket i sin tur leder till ökad arbetslöshet i Sverige. Det är detta som är den
stora orättvisan, att vissa människor ställs vid sidan av, blir arbetslösa och
upplever att de inte längre behövs. Jag betvivlar inte att vänsterpartiet har
stora ambitioner när det gäller fördelningspolitik, men vänsterpartiets för-
slag leder precis till motsatsen, dvs. till ökade klyftor.

Som vanligt - höll jag på att säga - är man i moderata samlingspartiet inte
nöjd med den företagsbeskattning vi har, även om den råkar vara fördelak-
tig. Man vill ha ytterligare förbättringar för företagarna. Det är naturligtvis
konsekvent och helt i linje med moderaternas fördelningspolitiska målsätt-
ning, att förbättra för höginkomsttagare och kapitalägare samtidigt som man
föreslår försämringar för låginkomsttagare - de skall klämmas åt.

En annan intressant iakttagelse som man kan göra i detta betänkande är
den stora splittringen, trots folkpartiets reträtt i fråga om dubbelbeskatt-
ningen, mellan de två partierna inom den s.k. högeralliansen. Man är oense
på inte mindre än 18 punkter i detta betänkande. Då måste man ställa frå-
gan: Om det nu skulle gå så illa att det blir en borgerlig regering till hösten,
på vilka av dessa 18 punkter skall moderaterna ge sig? På vilka punkter skall
folkpartiet ge sig? Eller för att använda folkpartiets egen dunkla vokabulär:
Vilka av dessa punkter skall man svika? Kan ni inte lätta en liten aning på
förlåten i dag, så att vi före valet får reda på hur det blir med företagsbeskatt-
ningen? Jag är säker på att det finns väldigt många väljare som är nyfikna på
ert svar.

Hur kommer högeralliansens skattepolitik att över huvud taget se ut i en
eventuell borgerlig regering? Man är ju oense på hundratals punkter. Jag
tänkte ta mig friheten att citera vad skatteutskottet vice ordförande Bo
Lundgren sade när vi diskuterade dessa frågor före jul. Då betecknade han
förslagen i folkpartiets skattepolitik såsom de hade framförts i skatterefor-
men som ”orimliga” och ”snurriga”. Han använde t.o.m. ordet ”vanvettiga”
om folkpartiets förslag. Då blir min fråga: Vilka av dessa orimliga, snurriga
och vanvettiga skatteförslag måste Bo Lundgren m.fl. moderater acceptera?
Eller måste folkpartiet vika sig på alla dessa punkter? Jag ser fram emot ett
svar på den frågan.

Fru talman! Som jag tidigare sade finns det ett mycket stort antal reserva-
tioner fogade till detta betänkande. Alla frågor i dessa reservationer behand-
lade vi för ett år sedan i samband med skattereformens genomförande, och
de flesta av dem behandlades faktiskt så sent som för sex månader sedan.
Därför behöver jag inte gå in på varje enskild reservation och kommentera
den. Jag kan bara hänvisa till tidigare debatter.

Jag skall emellertid göra ett enda undantag och det gäller den proposition

som också behandlas i utskottsbetänkandet, proposition nr 167.1 denna pro-
position föreslås att vissa aktiebolag skall få möjligheter att dela upp verk-
samheten på mindre enheter, utan att det skall få några inkomstskattekon-
sekvenser. Det knyts vissa villkor till detta, bl.a. att aktierna skall vara inre-
gistrerade vid Stockholms fondbörs. Detta är naturligtvis ett förslag som är
bra för de företag som har en enda verksamhetsgren som på något vis är udda
och avviker från företagets ordinarie verksamhet eller för de företag som har
en verksamhetsgren som är särskilt riskfylld. Då är det bra att man kan skilja
ut den i ett särskilt bolag. Det är det som propositionen avser att underlätta.

Nu finns det invändningar mot propositionens förslag. I reservation nr 1
föreslås att även icke börsnoterade företag skall få denna möjlighet. Avslut-
ningsvis vill jag då bara erinra om - och det står tydligt och klart uttryckt i
både betänkandet och propositionen - att detta förslag är ett provisorium.
De övergripande omstruktureringsreglerna skall ses över. Det finns därför
anledning att vänta och se vad en sådan översyn kan ge för resultat innan
man går vidare i detta arbete. Låt oss alltså vänta och se.

Fru talman! Jag yrkar alltså avslag på reservation nr 1 och övriga reserva-
tioner samt bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Anf. 24 KJELL JOHANSSON (fp):

Fru talman! Det är något förvånande att Lars Hedfors ägnar sig åt den här
typen av debatt, när vi nu har bestämt oss för att vara disciplinerade och hålla
tiden. Dessutom är inte Lars Hedfors resonemang speciellt fruktsamt.

Vid varje tillfälle som innehållet i skattereformen har debatterats har jag
framhållit att det finns punkter i den som vi inte gillar. Det finns inslag som
skulle ha sett annorlunda ut om vi själva hade fått utforma dem. Det Lars
Hedfors kritiserar är att vi håller vårt ord och står fast mandatperioden ut
vid de förslag som socialdemokraterna och folkpartiet har kommit överens
om och för den skattepolitik som riksdagen har beslutat om. Jag tycker att
det är litet omoraliskt att kritisera detta.

Frågan om dubbelbeskattning av aktier handlar om en liberal ideologi. En
dubbelbeskattning av aktier är inte förenligt med den liberala ideologin.
Däremot går det utmärkt ihop med en socialistisk ideologi. När det gäller
att skapa ett fondsamhälle passar det med dubbelbeskattning. Att påstå att
folkpartiet genom skattereformen skulle ha skrapat på livsnerven för vår
egen ideologi saknar total trovärdighet, Lars Hedfors.

Fru talman! Är det bara citat som Lars Hedfors vill ha, så nog skall jag
skaffa fram citat av vad olika socialdemokrater har uttalat om moms på mat.

Anf. 25 LARS BÄCKSTRÖM (v):

Fru talman! Lars Hedfors sade att vänsterpartiets förslag om att reformera
företagetsbeskattningen hotar sysselsättningen. Vi har föreslagit att man
skall ha en samlad utredning om företagsbeskattning. I den skall ingå att av-
veckla SURV-systemet, eftersom det leder till inlåsningar och försämrad
produktivitet.

Det som styr sysselsättningen rent allmänt är vinstläget i Sverige jämfört
med konkurrentländernas vinstläge. En vinstbeskattning påverkar dock inte
vinstläget i sig. Jag tror att vinstläget måste ligga i paritet med omvärldskon-

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

Prot. 1990/91:120
28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

kurrenternas. Det är riktigt. Vi har inte krävt att Sverige skall ha en högre
vinstbeskattning än omgivande konkurrentländer, utan att den svenska
vinstbeskattningen skall höjas så att den närmar sig omvärldens.

Västtyskland, numera Tyskland, hade en vinstbeskattning på 56% som
man nu har sänkt till ungefär 50%. Belgien har en nominell skatt på drygt
40 % - effektivt 38 %. Sverige ligger på extremt avvikande ca 20 %, medan
det normala i Europa torde vara någonstans runt 30 %. Vi har alltså en vinst-
beskattning som är 10 procentenheter lägre.

Vi beräknar att staten under 1991 skall få in upp emot 400 miljarder på
skatter. Av detta kommer företagens vinstbeskattning att leverera 22 miljar-
der. Det vi begär är inte dramatiskt. Vi begär att vinsterna skall fördelas även
till andra grupper än kapitalägarna. Det är vår fördelningspolitik.

Sysselsättningen avgörs inte enbart av var beskattningen är låg. I så fall
skulle alla Europas investeringar ske i Sverige. Vi har en rad andra väsentliga
faktorer, såsom infrastruktur, tillgång på arbetskraft, närhet till marknader.
Vi har också den oerhörda dominansen av storföretag som finns i Sverige
och som verkar hämmande på utvecklingen av mindre företag och på syssel-
sättningen. Det visar den undersökning av Sveriges konkurrensförhållanden
som gjorts av Michael Porter från Harvarduniversitetet. Han säger att skat-
terna inte är så viktiga i Sverige som han trodde. Det finns andra begräns-
ningar för sysselsättning och tillväxt i Sverige. Så säger forskarna inom den
ekonomiska forskningen. Men Lars Hedfors har tydligen den uppfattningen
att vi får sysselsättning genom att ha en låg företagsbeskattning. Det är ju
inte någon klassisk socialdemokratisk linje utan något helt annat. Jag tror
inte att man skall stanna vid den uppfattningen utan återvända till den andra
linjen, nämligen att Sverige kan ha en vinstbeskattning som ligger i pari med
vad man har på den europeiska kontinenten.

Anf. 26 HUGO HEGELAND (m):

Fru talman! Lars Hedfors avvisade vårt krav på att även icke börsnoterade
företag skulle få åtnjuta skattefrihet vid utdelning på alla sina dotterbolags
aktier osv. Även dessa slags företag har ju intresse av att kunna effektivisera
sin kapitalanvändning och att kunna få göra det genom att dela upp företaget
på olika bolag utan skattekonsekvenser. Det är ju ändå viktigt att påpeka att
aktiemarknadsaspekterna inte behöver vara den enda anledningen till del-
ningen. Den kan vara starkt motiverad av andra skäl; t.ex. att öka bolagens
kreditmöjligheter. Där har vi verkligen sakliga skäl för vår reservation.

Lars Hedfors påstod att moderata samlingspartiets förslag till förbätt-
ringar för företagen kommer att innebära försämringar för låglönegrup-
perna. Det är rent nonsens. Förbättringar för företagen möjliggör ju förbätt-
ringar för de anställda. Det är det avgörande. Det är i företagen välfärden
skapas i första hand och inte i kanslihuset eller i det socialdemokratiska par-
tiet.

Lars Hedfors förde debatten nästan i ett slutet rum och nämnde inte ett
ord om att vi fortfarande har en behandling av företagen som får till konse-
kvens att de lockas att flytta ut ur landet. Det måste ju bero på att konkur-
rensvillkoren är bättre i utlandet än i Sverige. Det är viktigt att vi åtminstone

i viss utsträckning kan förhindra detta genom att ha så förmånliga beskatt-
ningsregler som möjligt när det gäller företagen.

Lars Hedfors uttalade en stilla bön: Kan ni inte, sade han, i dag lätta litet
på förlåten när det gäller en borgerlig regerings skattepolitik. Nej, Lars Hed-
fors. Det nöjet vill jag inte ta ifrån oss, att hela sommaren kunna hålla Lars
Hedfors på sträckbänken. Om Lars Hedfors lättar på förlåten i andra sam-
manhang - om han nu är voyeur - så må det vara hänt.

Anf. 27 ROLFKENNERYD (c):

Herr talman! Jag vill göra ett par konstateranden med anledning av Lars
Hedfors anförande och dessutom ställa ett par frågor.

När det gäller det fördelningspolitiska inslaget i just företagsbeskatt-
ningen är det ju obestridligt att småföretag i allmänhet och egenföretag i syn-
nerhet i dag är missgynnade i förhållande till de stora företagen. En fördel-
ningspolitik inom företagsskatteområdet måste alltså innebära förbättrade
villkor för de förstnämnda.

Jag vill också gärna kommentera - även om jag inte var direkt tillfrågad -
frågan om en borgerlig regerings skattepolitik. Jag har tidigare i denna talar-
stol deklarerat att moderaternas vidlyftigheter i skattefrågor måste minska
väsentligt. Jag utgår från att så kommer att ske när de är i ansvarsställning.
Jag utgår också från att folkpartiet fortsätter att lösgöra sig från såväl det
rigida fasthållandet vid skatteuppgörelsen med socialdemokraterna - som i
dag ändå visar vissa tendenser till upplösning - som det i allmänna termer
visade närmandet till moderaterna.

Jag tycker att det finns anledning att upprepa att även skattesystemets
fortsatta reformering kräver en ny regering, baserad på en ickesocialistisk
grund och med ett väsentligt centerinslag.

En av de frågor jag tänkt ställa är en motfråga när det gäller det socialde-
mokratiska skattealternativet för den händelse det skulle bli en socialistisk
majoritet efter höstens val. Avslutningsvis har jag två korta frågor. För det
första upprepar jag min tidigare ställda fråga om läget när det gäller särskild
redovisningsmetod. För det andra: Delar Lars Hedfors min framförda upp-
fattning om behovet av operativ kompetensförstärkning i regeringskansliet?

Anf. 28 LARS HEDFORS (s):

Herr talman! Jag noterar litet lätt resignerat att något besked om en ge-
mensam borgerlig skattepolitik får vi inte före valet. Där lägrar sig alltså
dimmorna fortfarande lika tungt över förslaget och väljarna lämnas i oviss-
het.

På Rolf Kenneryds fråga kan jag svara att det socialdemokratiska skatteal-
ternativet är fullständigt kristallklart. Vi står fast vid skattereformens princi-
per. Vi är inte främmande för att göra vissa utvärderingar och uppföljningar.
Om det av fördelningspolitiska eller skattekontrolltekniska skäl finns behov
av det kan man göra smärre ändringar.

Kjell Johansson säger att vid varje tillfälle då man har diskuterat frågan
om dubbelbeskattning av utdelning på aktiekapital har han framfört att det
är något som folkpartiet inte har tyckt om. Det är en av de punkter han inte
har velat genomföra. Men ändå har man alltså ställt upp på en överenskom-

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

melse med socialdemokraterna där man har föreslagit och varit med om att
genomdriva att dubbelbeskattning av utdelning på aktier skall genomföras.
Så sent som för ett år sedan uttalade man uttryckligen att det skulle vara på
det viset.

Skattereformen är ju en kompromiss; det vet alla. Vi som var med i den
kompromissen har fått ge och ta. Vi har kanske inte alltid tyckt om alla för-
slag, men vi har varit överens. När vi har varit överens har vi stått för de
här förslagen och de här principerna. Nu bryter folkpartiet en viktig princip.
Samtidigt anklagar man oss för att göra samma sak. Det, Kjell Johansson,
är hyckleri i den högre skolan.

Lars Bäckström säger att han pläderar för en skärpning av företagsbe-
skattningen. Vi socialdemokrater drev i skatteuppgörelsen hårt den linjen
att man skulle skärpa beskattningen av kapital. Så har också skett med mer
än 30 miljarder kronor. Vi har verkligen inte fallit undan för kapitalägarna.

Hugo Hegeland vill utvidga förslaget i propositionen till att gälla även icke
börsnoterade företag. Jag förstår inte vad vitsen skulle vara med det, om
man nu skall se över det hela. Om man genomför ett provisorium tar man
det allra nödvändigaste och sedan får man vänta och se om det kan behöva
utvidgas.

Jag har inte, Hugo Hegeland, sagt att ert förslag när det gäller företagsbe-
skattningen skulle gå ut över låglönegrupperna. Det har jag definitivt inte
sagt. Jag sade att samtidigt som ni lägger fram förslag om kraftiga skatte-
sänkningar för kapitalägare och höginkomsttagare genomför ni förslag som
drabbar låginkomsttagare.

Anf. 29 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Lars Hedfors hävdade att den borgerlig skattepolitiken lig-
ger i dimma medan den socialdemokratiska är kristallklar. Jag förstår att
Lars Hedfors särskilt tänkte på den socialdemokratiska inställningen under
senare tid när det gäller differentierad moms på baslivsmedel. När det gäller
var socialdemokraterna står i det avseendet behöver jag inte be Lars Hedfors
lätta ens en aning på förlåten. Han är helt avklädd.

Anf. 30 LARS BÄCKSTRÖM (v):

Herr talman! Det är riktigt, som Lars Hedfors säger, att genom skatteom-
läggningen vidgades inkomsterna från kapitalbeskattningen, och det är vi
positiva till. Det håller vi regeringen räkning för. Det är det positiva inslaget
när det gäller fördelningspolitiken.

Man kunde också ha gått vidare med den inriktningen och haft en ännu
striktare enhetlig kapitalbeskattning, utan de många undantag som nu finns.
Vi är alltså överens om färdriktningen men inte om hur långt man borde ha
gått.

När det gäller företagsbeskattningen är vår poäng den att man bör höja
inkomstbeskattningen av företagen. Däremot säger vi i vår reservation att
även andra skatter och avgifter påverkar kostnadsläget, vinst- och löneut-
rymmet samt investeringar och sysselsättning. Sådana övriga skatter är ener-
gibeskattning, miljöavgifter och socialavgifter. Vi vill få till stånd en översyn
för att få fram en näringspolitiskt och fördelningspolitiskt bra företagsbe-

skattning. Vi är dock helt på det klara med att den svenska vinstbeskatt-
ningen bör höjas.

Detta kan uttryckas mycket enkelt. Man har gått igenom de 500 största
företagen i Sverige med avseende på vilka som betalat mest i skatt. Det före-
tag som betalade mest skatt var ABB. Beträffande bakgrunden till detta vill
jag hänvisa till Veckans Affärer, som skriver att den största skattebetalaren
var ABB med 2,8 miljarder i skatt, varav huvuddelen erläggs utanför Sve-
rige. Att ABBs effektiva skattebelastning har stigit förklaras av att ABB har
haft kraftiga vinstökningar i länder med relativt hög företagsskatt, framför
allt i Tyskland.

På andra plats kom Ericsson. Veckans Affärer framhåller att anledningen
till att Ericssons effektiva skattesats är lägre än ABBs är att Ericsson inte har
någon verksamhet att tala om i Tyskland.

Tredjeplatsen togs även i år av Stora, och den främsta orsaken till dess
ökade skattesats är förvärvet av tyska Feldmiihle, som svarar för en tredjedel
av omsättningen.

Det är alltså de storföretag som har hög andel verksamhet utomlands som
får betala den högsta skatteandelen bland de svenska storkoncernerna. Det
bevisar vad jag säger, att Sverige har Västeuropas lägsta bolagsbeskattning,
lägre än EG-ländernas. Jag tror att det skapar snedvridningar och inlås-
ningar att följa linjen en låg inkomstbeskattning för att skapa tillväxt. Det är
en mild form av inre devalvering. Den politiken prövade ni redan 1982, och
den har - vilket Rune Molin numera erkänner - skapat inlåsningar.

Det är inte så vi skapar industriell tillväxt, utan det är genom att satsa på
forskning, god infrastruktur och utbildning av arbetskraften samt genom att
ha ett kostnadsläge och en vinstbeskattning som inte är lägre än omvärldens
utan något högre. De andra skattehöjningar som vi behöver kan vi ta ut ge-
nom andra skatter. Men subventionera inte industrin - det gynnar den inte
på sikt!

Anf. 31 ROLF KENNERYD (c):

Herr talman! Lars Hedfors frågade i sitt anförande om det borgerliga rege-
ringsalternativets skatteförslag, och jag framförde vissa synpunkter på det.
Jag erinrar om att min fråga inte gällde det som Lars Hedfors svarade på,
nämligen det socialdemokratiska partiets skatteförslag, utan det socialistiska
regeringsalternativets skatteprogram. Vilka vänsterpartikrav på t.ex. före-
tagsbeskattningsområdet skall tillgodoses i det samlade socialistiska rege-
ringsalternativets skatteprogram?

Frågan kvarstår, eftersom den inte är besvarad. Vad är det socialistiska
regeringsalternativets skatteprogram? Dessutom kvarstår de övriga av mig
ställda frågor som inte har besvarats. Om inget svar kommer, tolkar jag det
så att Lars Hedfors i dessa hänseenden inte har någon åsikt.

Anf. 32 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr talman! Vi har varit överens om skattereformen, sade Lars Hedfors.
Javisst har vi varit det, och det trodde jag också skulle gälla, men inte på det
sätt som Lars Hedfors framställer det. Det är ändå ganska märkligt att ni
hävdar att ni utan vidare, utan att över huvud taget tala med oss om mat-

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Företagsskatte-
frågor

momsen, skall ha rätt att bryta skatteöverenskommelsen på den punkten.
Och det handlar inte bara om den, utan i och med att man gör detta öppnar
man dammluckorna också då det gäller mervärdeskatten. Nu är det fritt
fram för förändringar.

Ni hävdar att ni ensidigt, utan att tala med oss, kan bryta den uppgörelse
som träffats om den ekonomiska politiken. Mervärdeskatten på mat och dif-
ferentierad moms är frågor som vi har varit ense om och beträffande vilka
det tidigare över huvud taget inte har glunkats om någon avvikande uppfatt-
ning från partierna.

Till grund för den liberala politiken ligger enskilt ägande. Fundamentet är
att människor fritt kan starta och driva företag och att man har ett enskilt
ägande. Ni vill ha en socialistisk utveckling, ett löntagarfondssamhälle. Hur i
all världen kan ni hävda att vi genom överenskommelsen om skattereformen
tillsammans med er skulle ha uppgivit vår själ och ha övergivit fundamentet
för liberal politik? Det är fullständigt orimligt för att inte säga löjligt att
framföra ett sådant resonemang.

Anf. 33 LARS HEDFORS (s):

Herr talman! Kjell Johansson envisas med att tala om momsen. Jag vill
bara säga - och det är också ett svar på Hugo Hegelands raljerande här - att
vi på den punkten inte har brutit mot någon princip i skattereformen, efter-
som vi redan har en differentierad moms på mat och andra varor. Det har
däremot folkpartiet gjort. Kjell Johansson undviker sorgfälligt att över hu-
vud taget kommentera det folkpartistiska hyckleriet på denna punkt.

Jag vore tacksam om denna debatt kunde resultera i att folkpartiet i fort-
sättningen talar med litet mindre bokstäver om svek, såsom man har gjort
tidigare.

Jag skall också svara på Rolf Kenneryds frågor, som jag inte hann med att
besvara i den föregående replikrundan.

Vi anser att småföretagen i allra högsta grad har gynnats av skatterefor-
men. Vi har faktiskt gått så långt att vi har gjort förbättringar i förhållande
till de ursprungliga förslagen från URF. Det gäller t.ex. beträffande bortta-
gandet av taket för SURV-avsättningar, som i allra högsta grad gynnar kapi-
talintensiva småföretag.

Läget när det gäller SRM, Rolf Kenneryd, är att det bedrivs ett synnerli-
gen intensivt arbete i regeringskansliet på den punkten, av folk med den allra
högsta kompetensen. Också i det avseendet får Rolf Kenneryd ett klart och
tydligt svar.

Slutligen till Lars Bäckström: Jag hävdar att ert förslag till skärpning - för
det är fråga om en skärpning, eller hur? - av företagsbeskattningen leder till
att vi kommer i ett sämre läge, till att företagen får incitament att investera
i utlandet och till en ökad arbetslöshet i vårt land. Dessutom, Lars Bäck-
ström: Om vi skärper beskattningen av företagen har vi inte den minsta ga-
ranti för att det också innebär en skärpning av beskattningen av företagarna.
Skärpningen kommer i stället med all sannolikhet att lastas över på konsu-
menterna eller på löntagarna. Det finns alltså ingen sådan garanti. Tvärtom
visar erfarenheter från USA att det just är konsumenterna som får betala en
sådan skärpning.

Anf. 34 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Den princip som vi syftar på är principen om differentierad
mervärdeskatt avseende baslivsmedel, och på den punkten har ni ändrat er.
Om nu Lars Hedfors inte vill kalla det för en principiell ändring, så å la
bonne heure. Men Lars Hedfors kan ändå inte förneka att ni så sent som den
19 mars i ett utskottsbetänkande avvisade centerns motionsförslag om en dif-
ferentierad moms på livsmedel. Om ni inte har ändrat någon princip, är det
ändå en väsentlig princip för Lars Hedfors och det socialdemokratiska par-
tiet att ändra sig fram och tillbaka. Ni har ändå ändrat uppfattning i denna
fråga i förhållande till för bara ett år sedan. Det kan anföras en uppsjö av
citat av Erik Åsbrink för detta, medan Lars Hedfors inte har yttrat sig så
ofta. Ni har tidigare haft en helt annan inställning, som ni har ändrat. Jag får
väl kalla det för principlöshet.

Anf. 35 LARS BÄCKSTRÖM (v):

Herr talman! Bara helt kort till Lars Hedfors: De amerikanska erfarenhe-
terna är de rakt motsatta. I den rapport som i varje fall jag fick och som vi
hörde berättas om när skatteutskottet var i USA redovisade man en studie
från kongressen, Revise in the Corporate Income Tax. Nationalekonomiska
studier gav vid handen att bördan av företagsbeskattningen bars av företa-
gen eller kapitalägarna.

Forskningen i USA pekar alltså i motsatt riktning. Jag har rapporten här
i min hand, Lars Hedfors, och vi kan gemensamt studera den efter kammar-
debatten.

Däremot är det inte givet var skattebördan kommer att tas ut. Det avgörs
av styrkeförhållandena i den fackliga kampen. Men det är alldeles klart att
Sverige har Europas lägsta bolagsskatt. Vi vill höja den så att den närmar sig
nivån i det övriga Europa.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 11 §.)

10 § Förmögenhetsskattefrågor m.m.

Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1990/91:SkU31 Förmögenhetsskattefrågor m.m. (prop. 1990/91:168).

Anf. 36 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till reservationerna 6 och 13
samt till de reservationer med moderat deltagande under moment där andra
kan tänkas yrka bifall till sina reservationer.

Det är intressant att följa kammardebatten. Det är tyvärr inte alltför
många som gör det. En del frågor har diskuterats tidigare. Mönstren uppre-
par sig. Vi hade en debatt där skatteutskottets ordförande berömde sig för
att ha medverkat till en kraftig skärpning av kapitalbeskattningen, dvs. det
vi nu diskuterar. Ordföranden sade att kapitalbeskattningen hade skärpts

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Förmögenhets-
skattefrågor m.m.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Förmögenhets-
skattefrägor m.m.

med 30 miljarder och att det var mycket bra. Han glömde nogsamt att be-
rätta att större delen av den s.k. kapitalskatteskärpningen var förändringar
av fastighetsskatten och boendebeskattningen som vanliga människor får be-
tala för med tiotals miljarder i skatteskärpning - liksom momsskatteskärp-
ningar en gång i tiden genomfördes. Det går inte att dölja överbeskattningen
av vanliga människor genom att kalla det kapitalbeskattning. Det borde man
hålla sig för god för att göra.

Det som präglade Lars Hedfors inlägg tidigare var att skattetrycket i Sve-
rige är snarare för lågt än för högt. Det skall fortsätta att vara högt. Man kan
inte sänka några skatter över huvud taget.

Utgångspunkten för den debatt vi skall ha nu måste ändå vara verklighe-
ten. Verkligheten i Sverige är först och främst att socialdemokraternas s.k.
tredje vägens ekonomiska politik har kollapsat. Det är en kraftig ökning av
arbetslösheten. Vi ser risker för framtiden med de varselsiffror som kommer
från de olika länen i Sverige.

Det är naturligtvis precis som Kjell-Olof Feldt har skrivit i sin bok, nämli-
gen att socialdemokraterna misskötte den politik de avsåg att bedriva. Den
var felaktig från början. Men de kunde inte ens fullfölja de linjer som de
ursprungligen hade tänkt sig. Då blev det en mycket besvärlig ekonomisk
situation.

Detta syns bl.a. på utvecklingen av investeringarna. Förra året investe-
rade svenska företag utomlands för över 100 miljarder kronor. Utländska
företag investerade i Sverige för knappt en tiondel av det beloppet. Det är
omöjligt för Sverige att fortsätta som industrination och ge arbete åt männi-
skorna om det inte investeras i nya arbetsplatser. Härvidlag är det centralt
att de mindre och medelstora företagen får sådana arbetsvillkor att de fak-
tiskt kan utvecklas och expandera, att nya företag kan starta och fungera.
Det är avgörande och viktigt. På den punkten är socialdemokraterna uppen-
barligen inte beredda att göra något över huvud taget.

Det skulle vara intressant att veta vad Lars Hedfors tillsammans med Lars
Bäckström i den socialistiska koalition, som måste vara grunden för social-
demokraternas framtida regeringspolitik, om den skulle få fortsatt mandat
av väljarna, skulle innebära. Hur många tror att investeringarna i Sverige
skulle öka när Lars Bäckström tvingar Lars Hedfors att höja bolagsskatten
och en massa andra skatter? Det som krävs i Sverige är att vi anpassar oss
till andra länders betydligt lägre skattenivåer. Det gäller framför allt sänk-
ningar för de enskilda människorna. Men det är också viktigt att ägna en hel
del uppmärksamhet åt de mindre kostsamma, statsfinansiellt sett, sänkning-
arna för framför allt mindre och medelstora företag som är avgörande för
Sveriges möjligheter att hävda sig.

1990-talet måste - jag förutsätter att väljarna kommer att uttala sig för det
i höstens val - bli ett skattesänkningens decennium. Enskilda människor
skall få större rörelsefrihet, arbetsmöjligheterna för företagsamhet skall bli
sådana att vi ökar investeringarna i Sverige. En ny regering måste föra en
politik som innebär klara förbättringar när det gäller förmögenhetsskatt och
andra företagsskattefrågor.

Herr talman! För det första krävs att man slopar extrabeskattningen av
mindre företag, dvs. den förmögenhetsskatt som tas ut på det arbetande ka-

pitalet. Det bör man göra redan under innevarande år med verkan fr.o.m.
1991.

För det andra måste man i avvaktan på att förmögenhetsskatten slutligen
slopas, för att undvika snedvridningar på grund av olika behandlingar av
olika tillgångar, se till att begränsningsregeln, den regel som är avgörande
för hur mycket skatt man i realiteten betalar på en inkomst, förändras så att
ingen har högre marginalskatt än de ca 50 % som är avsikten. Enligt social-
demokraternas förslag i den proposition som ligger skall inte begränsnings-
regeln ändras mer än i tekniska avseenden.

Lars Hedfors, tror ni socialdemokrater att det gynnar investeringar i Sve-
rige i nya arbetsplatser att just småföretagarna skall ha 75 % marginalskatt
även i fortsättningen? Det är innebörden av detta förslag - eller rättare sagt
att inga förändringar görs.

För det tredje måste arvs- och gåvoskattelagstiftningen ändras i motsva-
rande mån som förmögenhetsbeskattningen. I första hand gäller det att dra
ner arvs- och gåvoskattenivåerna till de övriga nordiska ländernas nivåer.
Det krävs att man undanröjer hinder för satsningar och nyföretagande. Jag
talar om det kvittningsförbud för underskott som har införts på socialdemo-
kraternas förslag. Det gäller den högre skatt för företagande när det gäller
kapitalvinster som är förödande för viljan att satsa på risktagande.

Vi måste generellt minska skatten på just riskvilligt sparande. Hur tror
Lars Hedfors att man kommer att kunna få en satsning på risksparande i Sve-
rige när vi har 30 % skatt på en eventuell - märk väl - risk, dvs. en vinst som
kan uppkomma av risken. I andra länder har man fullkomlig skattefrihet ef-
ter ett halvår eller ett års innehav . Hur skall vi få risksparande i Sverige att
fungera? Det krävs dessutom särskilda insatser för högriskprojekt.

Vidare krävs ett slopande av dubbelbeskattningen på aktieutdelningar.
Kan Lars Hedfors motivera dubbelbeskattning på aktieutdelning?

Vi måste få regler som innebär att kapitalandelen av en företagares in-
komster inte beskattas hårdare än vad kapitalbeskattningen totalt sett här i
Sverige innebär.

Detta utgör ett paket av åtgärder där förmögenhetsskatten är central och
viktig och där andra åtgärder måste balansera. Vad vill socialdemokraterna?
Ingenting. Här finns ett alternativ som kan ge tillväxt i ekonomin och som
kan ge en ny start för Sverige. Det är den politiken som erfordras.

Anf. 37 LEIF OLSSON (fp):

Herr talman! Att behovet av en reformering av förmögenhetsbeskatt-
ningen är stort är tydligen något som praktiskt taget alla i dag är överens
om. Det säger regeringen i den proposition som vi nu behandlar, det säger
utskottsmajoriteten i dagens betänkande, det har statsrådet Åsbrink sagt,
och det finns självfallet med som en huvudingrediens i flera av reservatio-
nerna till detta betänkande.

Så långt tycks det alltså vara bra. Men när det sedan gäller att komma till
skott och försöka göra något åt problemen genom att rätta till felaktigheter
och orättvisor, är intresset och enigheten tyvärr inte lika stora.

Finansdepartementet har gjort en översyn av förmögenhetsbeskatt-
ningen. Det var en översyn som fick så hård och kraftig kritik att man inte

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Förmögenhets-
skattefrågor m.m.

3 Riksdagens protokoll 1990191:120

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Förmögenhets-
skattefrågor m.m.

ansåg det vara lönt att ens föra förslaget vidare. Vad gör man då i stället? Jo,
man ”passar” helt enkelt och låter allt vara vid det gamla.

I skatteutskottets betänkande SkU30 från maj förra året konstaterades att
arbetet med förmögenhetsskatterna, arvs- och gåvobeskattningen skulle re-
dovisas senare under år 1990. Nu kan vi konstatera vad det blev för resultat
av detta. Det ”bidde en tumme”-om ens det. Tvärtom, regeringens proposi-
tion syftar inte till några sakliga ändringar av beskattningen. Det talar man
t.o.m. nogsamt om i sammanfattningen till propositionen.

Herr talman! Beskattningen av förmögenhet varierar ju mycket i olika
länder. Men en sak är klar, nämligen att förmögenhetsskatten i vårt land är
mycket hög.

Från folkpartiet liberalerna vill vi särskilt peka på de mycket negativa ef-
fekterna som framträder framför allt vid beskattning av arbetande kapital i
mindre och medelstora företag. Vi har, det måste jag ärligen erkänna, det
senaste året trott på att kanske även regeringen och socialdemokraterna
skulle kunna tänka sig att se åtminstone litet mera sakligt och realistiskt på
just beskattningen av arbetande kapital. Men det är å andra sidan mycket vi
har trott på under det senaste året - men där socialdemokraterna uppenbar-
ligen inte orkat ända fram. Vi blev även i detta avseende besvikna när finans-
departementets promemoria presenterades och vi ju snart kunde konstatera
att det t.o.m. blev en avsevärd skärpning av denna beskattning.

Nå, nu lades denna promemoria åt sidan på grund av mycket hård kritik.
Men det kom å andra sidan inte något annat förslag i stället, utan arbetande
kapital skall i stort sett beskattas som hittills. Detta trots att det borde vara
klart för alla och envar att denna skatt är skadlig och i högsta grad negativ
för företagandet i vårt land och därmed dålig för oss alla. Små och medel-
stora företag utgör en viktig del av svenskt näringsliv, och de bidrar i hög
grad till att upprätthålla sysselsättning och välstånd i Sverige.

Herr talman! Utskottsmajoriteten försöker slingra sig ur denna fråga ge-
nom att hänvisa till att skattereformen medfört att olägenheterna med för-
mögenhetsskatten blivit som man skriver ”mindre framträdande än tidi-
gare”. Jag förmodar att man då menar bl.a. den lägre marginalskatten.

Det är utmärkt att vi har sänkt marginalskatterna kraftigt, och jag vill på-
minna om att det gjorde vi liberaler tillsammans med er socialdemokrater
och att det var bra för svensk ekonomi. Men just med denna skrivning erkän-
ner ju majoriteten att det finns olägenheter med förmögenhetsbeskatt-
ningen, och min fråga är då ganska given. Varför skall vi ha skatter på arbe-
tande kapital som fortfarande har olägenheter? Sådana skatter skall vi givet-
vis ta bort, och det är just det vi i folkpartiet liberalerna vill göra. Skatten på
arbetande kapital måste omedelbart avskaffas.

Att betala förmögenhetsskatt på byggnader, maskiner, lager, inventarier,
fordringar, dvs. på allting i företaget som gör att det kan leva vidare, motver-
kar givetvis företagandet och är rent ut sagt småföretagarfientligt. Skatten
verkar ju självfallet hämmande på investeringar och på risktagande över hu-
vud taget. För att inte tala om att skatten dränerar företagen på pengar som
annars skulle kunna användas till produktiva investeringar och till att skapa
nya jobb.

Det är minst sagt anmärkningsvärt att socialdemokraternas ljumma in-

tresse för småföretagsamhet kan fortgå i en situation och i en konjunktur
som i dag präglas av låg tillväxt och sjunkande industriproduktion. Det är ju
dessutom så att det t.o.m. inom den sektor som innefattar små och medel-
stora företag i dag finns en tendens att investeringskapital lämnar vårt land
och hamnar i andra länder. Kan det verkligen vara i socialdemokraternas
intresse?

Herr talman! De argument som jag försökt framföra om förmögenhets-
skatten på arbetande kapital gäller i hög grad även för arvs- och gåvoskatten.
Vid generationsskiften kan dessa skatter t.o.m. ibland vara väl så besvärliga
som förmögenhetsskatten. Därför bör dessa skatter tas bort. Vi tar in skatter
för att betala gemensamma utgifter som samhället beslutat om. De skatter
som vi nu talar om är ju faktiskt tvärtom negativa skatter, dvs. de kostar mer
än de smakar. Därför skall de avskaffas.

Herr talman! Den stora skattereformen innebar i princip en högsta margi-
nalskatt på ca 50 %. När det gäller den s.k. begränsningsregeln, eller spärre-
geln som man ibland kallar den, anser jag inte att regeringen har kunnat ha
samma inställning. Här behåller man en marginaleffekt på 75 %, i vissa fall
ännu högre.

Folkpartiet liberalerna anser att även denna regel bör ändras så att samma
sänkning av marginaleffekterna sker här som för andra inkomsttagare. An-
nars blir det även här många ägare av mindre och medelstora företag som
får 75 % i marginalskatt framöver. Även detta motverkar ju själva syftet med
skattereformen.

Herr talman! Sedan lång tid har vi i folkpartiet liberalerna krävt att sambe-
skattningen av förmögenhet skall slopas omgående. Det är fullständigt obe-
gripligt för oss att just när det gäller förmögenhetsskatten så biter sig social-
demokraterna och regeringen fast i något slags gammaldags tänkande, som
faktiskt borde vara förlegat i dagens samhälle.

Utskottsmajoriteten gör det lätt för sig denna gång genom att i alla frågor
hänvisa till ytterligare beredning. Därefter avstyrker man alla förslag och
motioner i en enda klump. Jag tycker att vi år 1991 åtminstone när det gäller
sambeskattningen borde kunna vara överens om att den knappast hör till de
mest logiska skatterna i vårt land. I en reservation till detta betänkande krä-
ver vi, tillsammans med moderaterna och centern, att denna sambeskattning
slopas. Det borde naturligtvis även bli riksdagens beslut. Vidare vill vi
mildra skatteuttaget genom en höjning av det s.k. fribeloppet och en lättnad
i skatteskalan. Fribeloppet bör åtminstone vara så högt att t.ex. villaägare i
storstadsområdena slipper betala förmögenhetsskatt på själva boendet. Vi
har ju också sagt i vår reservation att vi tycker att skatten borde vara propor-
tionell och att skattesatsen borde sänkas till 1 %.

Herr talman! Jag står givetvis bakom samtliga reservationer i detta betän-
kande där mitt namn förekommer, men jag ber att få yrka bifall till reserva-
tionerna nr 2, 6 och 9.

Anf. 38 ROLF KENNERYD (c):

Herr talman! Förmögenhetsskattereglerna ingick som bekant inte i den
stora skatteomläggningen. Icke desto mindre har skatteomläggningen följd-
verkningar, indirekta sådana, också på förmögenhetsbeskattningens om-

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Förmögenhets-
skattefrågor m.m.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Förmögenhets-
skattefrågor m.m.

råde. En del behandlas just i det här betänkandet, och en del mer långsiktiga
sådana effekter skall jag be att få återkomma till.

I samband med propositionsarbetet inför det här betänkandet utgavs en
departementspromemoria. Den har senare beskrivits som en tjänstemanna-
produkt utan politisk förankring. Det är egentligen en uppseendeväckande
och ganska svindlande tanke att man utger en departementspromemoria för
en landsomfattande remissomgång baserad på tjänstemannauppfattningar
som inte har politisk förankring. Det luktar i högsta grad efterhandskonst-
ruktion, eftersom den här promemorian blev utsatt för en så omfattande kri-
tik, vilket den också förtjänade.

I den här promemorian föreslogs bl.a. en skärpning av förmögenhetsbe-
skattningen av i företag arbetande kapital. Detta förslag var mycket anmärk-
ningsvärt eftersom det lanserades vid samma tidpunkt som den s.k. tillväxt-
propositionen framlades för riksdagens behandling. Av detta sammanträf-
fande kan man knappast dra någon annan slutsats än att regeringspartiet är
omedvetet om småföretagens betydelse för dynamiken och tillväxten i Sve-
rige, eftersom man i samma veva framlägger förslag om en skärpning av för-
mögenhetsbeskattningen i detta hänseende.

Dess bättre ledde inte promemorian till någon proposition på den här
punkten. Det blir inte heller någon sådan proposition om vi får den regering
som landet behöver och som nu ter sig högst sannolik. Det kommer tvärtom
att bli så att förmögenhetsbeskattningen när det gäller det arbetande kapita-
let i företagen i så fall helt kommer att slopas. Jag vill i detta sammanhang
yrka bifall till reservationerna 6 och 9.

Herr talman! I det längre perspektivet bör förmögenhetsskatten helt av-
vecklas. Denna uppfattning grundar sig på de positiva förändringar som har
skett i samband med skatteomläggningen. Tidigare var det ju möjligt att
bygga upp obeskattade förmögenheter genom de inkonsekvenser som fanns
i det gamla skattesystemet.

När det gäller dessa förmögenheter, dvs. de som har byggts upp med obe-
skattade pengar, är det motiverat med en förmögenhetsbeskattning. Men
denna förmögenhetsbeskattning har ju också drabbat, och drabbar, förmö-
genheter som har uppstått genom arbete och sparande. När vi nu i fortsätt-
ningen har ett skattesystem som beskattar såväl arbetsinkomster som kapi-
talinkomster väsentligt effektivare och rättvisare än tidigare - detta är ju just
en av omläggningens verkligt positiva effekter - är det dags att börja över-
väga en successiv avveckling av förmögenhetsbeskattningen.

Det beror alltså på att nytillkommande förmögenheter i allt väsentligt till-
kommer med beskattade medel och således är resultatet av endera idogt ar-
bete eller sparande, eller en kombination av dessa. Båda dessa företeelser
bör icke bestraffas med en förmögenhetsbeskattning. Denna successiva av-
veckling bör, enligt min mening, huvudsakligen tillgå så att det skattefria
grundbeloppet kontinuerligt höjs. Det gör att även slopandet av förmögen-
hetsbeskattningen bör ske med en fördelningspolitisk profil.

Herr talman! Härmed yrkar jag även bifall till reservation nr 3.

Anf. 39 LARS BÄCKSTRÖM (v):

Herr talman! Det går en blå tråd från skatteutskottets betänkande nr 30
till nr 31.1 det här betänkandet har dock folkparti- och moderatalliansen fått
ett aktivt stöd även från centern, och t.o.m. från miljöpartiet i någon fråga.

Herr talman! Jag vill inte hävda att varje enskild borgerlig reservation sak-
nar argument, för så är det inte. Tvärtom ser vi i vänsterpartiet mycket tyd-
ligt problemen med förmögenhetsbeskattning av arbetande kapital i mindre
företag. Det problemet finns. Men det är grundkursen som avgör färdrikt-
ningen och inte varje enskild gir. Vi kan se en tydlig blå linje mellan dessa två
betänkanden, och den går igen i all politik. Detta är linjen: Sänk skatterna.

Finns det egentligen någon skatt som moderata samlingspartiet inte anser
är samhällsekonomiskt skadlig? Det är ju det grundkoncept moderaterna
har. Folkpartiet liberalerna och moderaterna har nu den här linjen att sänka
skatteuttaget med 80 miljarder. Från Industriförbundet har man tagit i ännu
mer. Där säger man 100 miljarder. Det går en sådan blå tråd här. Genom alla
dessa skattesänkningar skall man få automatiska eller dynamiska effekter.
Man säger att t.ex. Portugal minsann har mycket lägre skatter. Det är ju rik-
tigt, Portugal har ingen förmögenhetsbeskattning alls. De har lägre margi-
nalskatter än Sverige också. Men det är ju inte så att Portugal har högre väl-
stånd och högre BNP per capita än vad Sverige har. Det är inte så att låg
skatt genererar ekonomisk tillväxt. Klockartron på låg skatt är felaktig.

I fyra reservationer - reservationerna 6, 7, 9 och 11 - tar en gemensam
borgerlig front strid för sänkt förmögenhetsskatt, ja, egentligen slopad för-
mögenhetsskatt. Vi från vänsterpartiet ser också ett annat system. Det har
redan skett en skatteomläggning som gjort att Sverige har Europas lägsta
bolagsbeskattning och Europas nästan lägsta marginalskatter. Kanske Portu-
gal har lägre och möjligtvis Storbritannien, men för övrigt har Sverige den
lägsta marginalskatten för vanliga löntagare och även för höginkomsttagare.

När man gjort en dålig fördelningsgiv på dessa områden, fortsätter man
med företagsbeskattningen och förmögenhetsskatten. Förmögenhetsskatten
har inte successivt höjts, utan den har tvärtom sänkts. Den sänktes så sent
som genom proposition 1989/90:50; och man höjde det skattefria beloppet
väsentligt. Då försvann en fjärdedel av intäkterna från förmögenhetsskat-
ten.

Vi från vänsterpatiet accepterar en viss justering uppåt av gränsen för det
skattefria beloppet, detta med hänsyn till de höjda taxeringsvärdena som
följde av 1990 års fastighetstaxering. Men vi sade också att man borde skärpa
skatteuttaget i de högre inkomstskikten. Men framför allt menar vi, det är
vår huvudpoäng, att värderingsgrunderna för förmögenhet bör bli föremål
för översyn.

Dagens regler gör att det blir en väsentlig skillnad i skatt för olika typer av
förmögenhet. Det leder till snedvridningar och inlåsningar, det är sant.

Jag kan ta några exempel. Om jag har en smärre förmögenhet på 2 milj.kr.
i form av ett obelånat småhus kommer det att beskattas med dryga 10 000
kr., och börsnoterade aktier kommer att beskattas med 10 000 kr. Men om
jag däremot har lån, jag kan t.ex. över ett årsskifte sätta in medel på ett av-
kastningskonto, kan jag med ett lån på 2 milj.kr. reducera beskattningen av
de börsnoterade aktierna och få ner skatteuttaget till 3 000 kr. En hel del

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Förmögenhets-
skattefrågor m.m.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Förmögenhets-
skattefrågor m.m.

terminer och optioner är inte skattepliktiga över huvud taget. OTC-noterade
aktier är i de flesta fall skattefria. Likaså är konst och antikviteter för 2
milj.kr. skattefria, och 2 milj.kr. i guld är skattefritt. Visst finns det snedvrid-
ningar i förmögenhetsskatten. Det är förvisso sant.

I departementspromemorian redovisas ett faktiskt förslag till ett breddat
skatteuttag kombinerat med en proportionell beskattning. Där hade man
olika alternativ som varierade från sänkta till ökade skatteintäkter. Prome-
morians förslag innebar att den s.k. begränsningsregeln skulle slopas. Det
är en rätt egenartad regel som gör att skatten ibland sjunker vid stigande
förmögenhet. Detta är också något som är anmärkningsvärt för en småföre-
tagare. Man ser att skatteuttaget är större på den lilla förmögenheten än på
den stora. Promemorians förslag innebar en förskjutning av skatteuttaget
från små till stora förmögenheter.

Vi i vänsterpartiet menar att det är riktigt att söka beskattningsformer som
motverkar inlåsningseffekter i ekonomin. Åtgärder måste vidtagas mot ma-
nipulerande med lån för att nedbringa förmögenheten vid taxeringstillfället.
I dessa avseenden delar vi i vänsterpartiet de överväganden som redovisades
i promemorian. Men vi menar att fördelningsskäl talar för en bibehållen pro-
gression i systemet.

På en punkt var vi kritiska mot promemorian, och där delar vi några av de
synpunkter som har framförts här. Det finns problem, och det finns skäl att
verka för en återhållsam beskattning av arbetande kapital i mindre företag.
Men där finns också gränsdragningsproblem. Det finns risk för att man kan
redovisa privatförmögenhet i rörelsen. Det är ett problem som måste utre-
das. Det finns också problem med att skilja mellan aktiv och passiv närings-
verksamhet på ett sådant sätt att man inte får snedvridningar och inlåsningar.
Beskattningen är inte oproblematisk.

Med tanke på att förmögenhetsskatten nyligen har sänkts och på att en
kraftig förmögenhetstillväxt har ägt rum under 80-talet, menar vi att man
borde kunna öka det totala skatteuttaget även om man kommer till rätta med
en del av dessa snedvridningar och inlåsningar och kan minska skatteuttaget
på arbetande kapital. De kan ske genom ett breddat skatteunderlag och med
likformiga regler. Jag delar den värdering som framförs i skatteutskottets be-
tänkande, nämligen att problemet har minskat i och med de sänkta marginal-
skatterna. Det skall vi också ha i minnet.

Herr talman! Den linje jag nu har redogjort för har vi redovisat i reserva-
tion nr 4, som jag härmed yrkar bifall till.

Vad gäller skärgårdsfastigheterna delar vi i och för sig en del av de bedöm-
ningar som görs i reservationerna nr 14 och nr 15. Men med tanke på att
denna fråga just nu bereds, bl.a. för att tillgodose en motion från vänsterpar-
tiet, har vi i detta skede inte något yrkande. Men vi kommer naturligtvis att
vidhålla våra ståndpunkter om beredningen inte leder till avsett resultat.

Jag vill också understryka det vi berör i vårt särskilda yttrande om före-
tagsförmögenhet och skattelättnader för företag när det gäller arvs- och gå-
vobeskattning. Visst kan vi diskutera dessa frågor, och vi diskuterar dem
gärna med socialdemokrater och med moderater om man i något av dessa
partier samtidigt är villig att sätta in dessa lättnader i ett fördelningspolitiskt
sammanhang. Då skall vi mer än gärna vara med att vidta dessa åtgärder.

Men om man enbart tar upp problemet i sig och säger: Sänk skatten, och
sedan gör likadant på nästa område och nästa område, kommer man till ett
läge där skatteuttaget ständigt minskas. Då hamnar man i ett stort finansie-
ringsproblem och får stora fördelningsproblem.

Jag och ledamoten Lundgren förde för en tid sedan en debatt här i kamma-
ren om hur moderaterna vill finansiera alla sina skattesänkningar. Jag fick
ingen riktig rätsida på det. År 1992 vill ni minska skatteuttaget med 27,5 mil-
jarder. Det sägs att allt är finansierat. Det är klart att ni anser det. Men det
jag vill ha är siffror. Hur och var skall man hämta in dessa 27,5 miljarder?
Förmögenhetsbeskattningen är 3 miljarder, och det är inte så mycket. Varje
bit för sig är inte så allvarlig, men det är den sammanlagda summa summa-
rum som gör att vi får fördelningsproblem och finansieringsproblem. Jag vill
därför, herr talman, än en gång yrka bifall till reservation nr 4.

Anf. 40 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talman! Lars Bäckström talar mycket om fördelningsfrågor, men han
nämner inte med ett ord den viktigaste fördelningsfrågan av alla, nämligen
fördelningen av inkomster och inflytande mellan de vanliga medborgarna
och politiker som Lars Bäckström. Här företräder Lars Bäckström alltid lin-
jen: Låt oss beskatta människorna hårdare. Lars Bäckström företräder ett
högskattesamhälle. Det gör att han exempelvis vill behålla så höga skatter
att människor i jämförelse med vad vi moderater och folkpartiet föreslår
kommer att gå miste om 20 000 kr. mer att behålla själva, för att ta det siffer-
exempel som Lars Bäckström själv valde.

Vi moderater tror att det är bättre att människor får behålla en större del
av sina egna inkomster efter skatt. Vi anser inte att politiker skall ta ut så
höga skatter. Därmed försämras inte vare sig välstånd eller välfärd. Tvärtom
förbättras förutsättningarna för fortsatt välstånd genom att det inte blir sned-
vridningar och försämringar i ekonomins tillväxttakt.

Lars Bäckström tog Portugal som exempel. Det är ett dumt exempel. Men
om vi ser på ett stort land söder om Sverige, nämligen Tyskland - och natur-
ligtvis västra Tyskland, och inte det östra Tyskland som socialismen har ge-
nomfördärvat, den socialism som Lars Bäckström företräder här i riksda-
gen - kan vi konstatera att man där, trots att landet var utslaget efter andra
världskriget har lyckats bygga upp ett enormt välstånd. Tyskland har Euro-
pas starkaste ekonomi och ett skattetryck som är väsentligt lägre än Sveriges,
trots att medborgarnas sociala situation är minst lika bra.

Herr talman! För undvikande av missförstånd vill jag yrka bifall till reser-
vation nr 1, eftersom andra talare nu har yrkat bifall till sina reservationer
under detta moment.

Anf. 41 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:

Herr talman! Bo Lundgren tycker att Portugal är ett dumt exempel. Ja,
det är ett dumt exempel. Jag tog det med flit eftersom det är ett av de syd-
europeiska länder som Industriförbundet och moderaterna använder för att
visa att tillväxttakten är låg i den svenska ekonomin. Då brukar man ta län-
der som Spanien, Portugal och Grekland som exempel. Man vill inte jämföra
Sverige med de länder som Walter Korpi nämner, t.ex. Tyskland, dvs. västra

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Förmögenhets-
skattefrågor m.m.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Förmögenhets-
skattefrågor m.m.

Tyskland. Det finns inget samband mellan ett lågt skatteuttag och ekono-
misk tillväxt.

I en duell i SAF-tidningen nyligen möttes just Walter Korpi och Jan Herin.
Där säger Jan Herin: Jag håller med Korpi om att man inte kan peka ut en
faktor och säga; de har ett lägre skattetryck och därmed en snabbare tillväxt.
Den ståndpunkten delar t.o.m. Jan Herin och Walter Korpi, och jag har dri-
vit den mycket länge. Det är inte så enkelt.

Detta är mycket egenartat. Ni moderater har hela tiden sagt: Driv inte en
klasskampspolitik. Nu har ni äntligen fått gehör för detta i och med kom-
mandoekonomiernas sönderfall. Men just nu driver ni en utpräglad klass-
kampspolitik till stöd för Industriförbundet och storföretagarna. Ni ser inte
längre helheten och gör partiet helt till företrädare för intressegrupper och
reducerar därmed partiet från det idéparti som ni tidigare har försökt vara.
Nu är det intressegruppspolitiken som gäller. Det var väl därför som 73 %
av företagarna röstade just på moderaterna i förra valet.

Det jag försökt göra, Bo Lundgren, är att se till helheten och skapa en
ekonomisk dynamik för hela samhället. Då behövs en fördelningspolitik,
och man klarar sig inte med underskott i bytesbalansen. Med er politik riske-
ras bytesbalansen genom att stora penningmängder simultant förs ut som
köpkraft. Det kan påverka bytesbalansen mycket negativt. Det är ett alltmer
alarmerande problem som vi har att åtgärda.

Vi behöver inte underskott i bytesbalansen och underskott i budgeten för
att klara tillväxten. Det är hämmande för tillväxten. Vi behöver de skattein-
täkter vi har. Jag anser inte att det är bra med ett högt skattetryck i sig. Jag
anser att det är bra med det skatteuttag som behövs för att finansiera de ut-
gifter som finns.

Så länge vi har ett generellt välfärdssystem behöver vi höga intäkter för
att finansiera det. Men självfallet kan man med ett helt nytt system, där var
och en rädde sig bäst den kan, klara sig utan skatteintäkter. Men det samhäl-
let tror jag inte att svenska folket vill ha.

Anf. 42 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talman! Såvitt jag vet är det ingen i riksdagens kammare som tycker
att Sverige inte skall ha några skatter alls. Det är t.o.m. så att de föränd-
ringar ned till Europanivå som vi föreslår innebär ett förhållandevis högt
skatteuttag. Men nu har vi ett extremt högt skatteuttag.

Det är intressant att Lars Bäckström i sin replik inte sade ett ord om för-
delningsfrågor - det som är så viktigt! Han vill ju att människorna skall be-
tala - det sade han här - så höga skatter att han får styra och ställa bäst han
vill.

Vi är ett intresseparti. Vi vill föra fram människornas intressen och inte
politikernas. Det kräver lägre skatter, och det ger högre ekonomisk tillväxt.

Anf. 43 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:

Herr talman! Nej, Bo Lundgren, det finns inget egenvärde i ett högt skat-
tetryck a priori. Sverige har ett högt skattetryck, såsom det redovisas statis-
tiskt. Men om vi rensar bort effekterna av det faktum att vi har löst en del
problem genom socialförsäkringssystemet och redovisar det över skatterna,

sjunker siffrorna betydligt. Det vet Bo Lundgren som har studerat - eller
också kan han göra det sedan - Fölsters bilaga till långtidsutredningen, där
man har tagit hänsyn till sådana faktorer. Tar vi sedan hänsyn till att Sverige
har en hög andel äldre och att de skall ha den vård de behöver, faller jämfö-
relsen.

Om vi sedan tittar på utgiftstrycket finner vi att Sverige inte är det land
som har det högsta utgiftstrycket, med hänsyn till ålderssammansättning,
sjukvård och socialförsäkring. Andra länder i Europa har ett högre utgifts-
tryck än vad Sverige har. Det är egentligen den mest intressanta siffran att
titta på.

Kan Bo Lundgren svara på - nu har han inte fler repliker men möjligtvis
kan han svara i någon tidning eller annorstädes - hur moderaterna skall fi-
nansiera skattesänkningar på 27,5 miljarder under 1992? Den saken har vi
hittills inte fått nöjaktigt utredd.

Vi kan sänka den s.k. skattekvoten om vi får ekonomisk tillväxt här i
landet. Då sjunker den automatiskt, även vid oförändrade beslut. Det är ett
mycket effektivt sätt. Vi kan sänka skattekvoten genom att minska behovet
av transfereringar, genom att ha en jämnare inkomstfördelning. När vi får
det sjunker skatteuttaget. Det är utmärkta sätt att sänka den s.k. skattekvo-
ten utan att driva dålig fördelningspolitik.

Anf. 44 GÖSTA LYNGÅ (mp):

Herr talman! Vi fick aldrig någon riktig förmögenhetsbeskattningspropo-
sition. Det blev tillfälliga grejer - den stora blev aldrig riktigt färdig. Därför
finns det också små missförhållanden, som i nuvarande läge skulle kunna
åtgärdas. Tidigare har diskuterats skatten på arbetande kapital i företag. Det
är ju inte lätt att ta en del av kugghjulen eller maskinerna och ge till skattma-
sen. Det är ett stort problem för småföretagarna. Vi har stött den reservation
som borgarna där har avgivit. Efter Lars Bäckströms positiva referens till
detta ser jag fram mot voteringen. Den kan bli mycket intressant.

Ett annat missförhållande, som har uppmärksammats av fler och fler, är
beskattningen av skärgårdsfastigheterna. Vi har varit i Bohuslän och sett si-
tuationen i Smögen. Vi har ett förslag även på den punkten. Jag yrkar i nuva-
rande läge inte bifall till den reservationen, även om jag står bakom den. Jag
hoppas att skildringen av de missförhållanden som drabbar de fast boende i
populära fritidsområden finns med i det bakgrundsmaterial som kommer att
diskuteras när utredningen blir klar.

En reservation som jag däremot yrkar bifall till och ämnar begära votering
på är reservationen om fosterbarns och fosterföräldrars gemensamma för-
mögenhet. Där menar jag att en särbeskattning är viktig. Det är ett missför-
hållande som gång på gång har påtalats, både av intresseorganisationer och
av ett antal politiska partier. Jag är förvånad över att det i nuläget är bara vi
som står bakom den reservationen. Jag hoppas på stöd för den från dem som
har i sina program att försöka hjälpa de fosterföräldrar som tar fosterbarn
som råkar ha förmögenheter att få en rimligare skattesituation. Det är själv-
klart att det i det fallet borde vara separata beskattningar. Jag yrkar alltså
bifall till den reservationen.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Förmögenhets-
skattefrågor m.m.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Förmögenhets-
skattefrågor m.m.

Anf. 45 LARS HEDFORS (s):

Herr talman! Vi socialdemokrater tycker att man skall beskatta stora för-
mögenheter, och vi tycker att den nuvarande relativt höga nivån är mycket
lämplig och väl avvägd. Det är gammal god socialdemokratisk fördelnings-
politik: av var och en efter förmåga, till var och en efter behov.

Moderaterna och centerpartiet vill avskaffa förmögenhetsskatten, och det
är väl inte särskilt egendomligt när det gäller moderata samlingspartiet - från
det hållet har man ju alltid velat gynna kapitalägare och höginkomsttagare.
Dessutom är ju moderaterna tillräckligt cyniska för att samtidigt som man
föreslår detta föreslå urholkningar i grundläggande trygghetssystem, som
drabbar låginkomsttagarna verkligt hårt. Däremot är det litet egendomligt
att centerpartiet säger sig vilja avskaffa förmögenhetsbeskattningen - låt
vara i någon annan takt än moderata samlingspartiet. Från centerpartiets
sida säger man ju att man vill bedriva en rättvis fördelningspolitik, och i sina
allra mest exalterade ögonblick säger centerpartiet att man angriper social-
demokratin från vänster. Här angriper man socialdemokratin från höger så
att det knakar om det.

Folkpartiet säger att man visserligen inte vill avskaffa förmögenhetsbe-
skattningen - man vill ha den kvar - men man vill lindra skatteuttagen. Det
är ju utomordentligt intressant. Samtidigt som man säger det säger man att
man vill regera ihop med moderata samlingspartiet. Då återstår frågan åter-
igen: Vem är det som skall ge sig när det gäller förmögenhetsskatten - är det
folkpartiet eller är det moderata samlingspartiet? Får vi besked i den skatte-
frågan före valet eller efter valet? Det är säkerligen många väljare som skulle
vilja ha ett besked före valet, i den frågan och i en mängd andra skattefrågor
också.

Vi socialdemokrater säger också att förmögenhetsskatten i dag inte funge-
rar riktigt bra. Det finns uppenbarligen ett antal s.k. asymmetrier. Vissa till-
gångar beskattas högt, andra tillgångar beskattas lågt, och återigen andra
tillgångar beskattas inte alls. Det säger sig självt att man då skapar en strävan
hos folk att flytta över sina tillgångar till lågbeskattade tillgångar. Det blir
samhällsekonomiskt ineffektivt, och det leder dessutom till ett skatteundan-
dragande - det vet vi. Vi kan se hur man gör lånefinansierade placeringar i
skattemässigt undervärderade tillgångar.

Den s.k. begränsningsregeln som flera talare har berört är inte heller rik-
tigt bra. Den är i vissa fall rent av orättvis - den kan leda till att större förmö-
genheter beskattas lägre än mindre förmögenheter.

Däremot kan jag inte acceptera Bo Lundgrens m.fl. resonemang om att
nivån skall sänkas från 75 till 50 %. Om det görs kommer nämligen de sned-
vridande effekterna av begränsningsregeln att förstärkas. Som tidigare har
nämnts finns i departementspromemorian ett förslag om att avskaffa be-
gränsningsregeln. Det är något som man arbetar med i finansdepartementet,
och så småningom läggs också ett förslag fram på den punkten.

I finansdepartementet pågår en översyn av hela förmögenhetsbeskatt-
ningen. Det har som nämnts resulterat i en departementspromemoria i vil-
ken föreslås att skattebasen för förmögenhetsbeskattningen skall breddas
genom mer likformiga värderingsregler. Man föreslår samtidigt en lägre

skattesats och ett eventuellt högre fribelopp. Summan av allt detta är att
skatteuttaget blir ungefär detsamma som hittills.

Denna promemoria har som bekant varit ute på remiss och kritiserats. Ef-
tersom regeringen för det mesta handlar klokt gör man det också här och
säger att det skall göras ytterligare överväganden beträffande förmögenhets-
beskattningen och ytterligare överväganden framför allt vad gäller den stora
och viktiga frågan om hur det arbetande kapitalet skall beskattas. Till Bo
Lundgren och övriga borgerliga talare, som har ställt frågor om förmögen-
hetsbeskattningen och det arbetande kapitalet, vill jag säga att vi socialde-
mokrater naturligtvis inte har något emot att gynna kapital som verkligen
arbetar och gör nytta i företag. Men vi kan inte acceptera det borgerliga för-
slaget att helt och reservationslöst avskaffa denna förmögenhetsbeskattning.
Det finns tre skäl för det. För det första skulle det förstärka de inlåsningsef-
fekter som redan nu finns med dagens regler. För det andra skulle det ytterli-
gare underlätta för människor att skattefritt bygga upp stora förmögenheter
som de sedan kan omsätta i privata tillgångar. För det tredje skulle det för-
stärka det incitament som redan nu finns att redovisa privat sparande i rö-
relse.

Med detta, herr talman, yrkar jag avslag på reservation 6. Med hänvisning
till vad jag tidigare har sagt yrkar jag avslag också på övriga reservationer
och bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Slutligen, herr talman, skall jag upprepa mina frågor till de borgerliga ta-
larna: Hur kommer en eventuell borgerlig regering att behandla förmögen-
hetsbeskattningen? Skall den avskaffas som centern och moderaterna vill
och i så fall i vilken takt? Eller skall man nöja sig med att justera den som
folkpartiet vill? Det vore bra att få besked om det före valet.

Bo Lundgren har frågat mig hur ett socialistiskt alternativ kommer att se
ut beträffande beskattningen. Han frågar också hur socialdemokraterna och
vänsterpartiet tänker utforma beskattningen. Det är inte aktuellt, Bo Lund-
gren, eftersom vi inte tänker regera ihop med vänsterpartiet. Det är den
stora skillnaden. Högeralliansens partier, moderater och folkpartister, säger
uttryckligen att de skall regera ihop. Men de vägrar kategoriskt att tala om
hur denna regeringspolitik skall se ut. Vi däremot talar om hur vår politik
skall se ut i fråga om beskattningen. På den punkten råder inga tvivel. Om
Bo Lundgren och övriga borgerliga deltagare i denna debatt vill avslöja hur
en gemensam borgerlig skattepolitik skall se ut, då tror jag att vi är ganska
många som uppskattar det.

Anf. 46 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det är helt uppenbart att en borgerlig regering kommer att
slopa förmögenhetsbeskattningen på arbetande kapital, justera begräns-
ningsregeln och, såvitt jag nu kan bedöma, sannolikt diskutera och genom-
föra ett successivt slopande av förmögenhetsskatten. Tekniken för det får vi
diskutera internt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 7 med anledning av bifallsyr-
kandet till reservation 8. På det viset stöder vi i andra hand den inskränkta
förändring som föreslås i reservation 8.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Förmögenhets-
skattefrågor m.m.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Förmögenhets-
skattefrågor m.m.

Anf. 47 LEIF OLSSON (fp):

Herr talman! Jag väntade med spänning på att få frågan om det borgerliga
alternativet. Lars Hedfors frågade hur vi skall kunna regera ihop osv. Det är
inte särskilt lyckat av Lars Hedfors att i samband med debatten i detta
ärende ta fram den strategi som socialdemokraterna försöker föra fram inför
valrörelsen om den borgerliga splittringen. Vad händer nämligen i den här
frågan om vi, som jag hoppas, får en icke-socialistisk regering i höst?

I betänkandet konstaterar vi att skatten på arbetande kapital kommer att
försvinna, att sambeskattningen försvinner, att värderingsreglerna kommer
att ändras, att lättnader i begränsningsregeln införs, att arvs- och gåvoskatt
på arbetande kapital tas bort och att OTC-aktier får en rättvisare värdering.
Vi konstaterar också att släktköpen kommer att få en rättvisare värdering.
De tas in som underlag för prisstatistik osv. Kan man verkligen tala om splitt-
ring mellan de borgerliga partierna i dessa fall? Själv kan jag inte se ett
bättre bevis på raka motsatsen.

Lars Hedfors säger att han inte har något emot att de olägenheter i förmö-
genhetsbeskattningen som finns rättas till. Han erkänner alltså att det finns
sådana. Det är något som vi har redogjort för mycket noga. Det majoriteten
skriver betyder ju också att de finns. Om Lars Hedfors kan redovisa några
kvardröjande olägenheter för oss, då är vi kanske villiga att ställa upp på att
få bort dem.

I debatten har sagts att det är så tekniskt svårt att få en rättvis beskattning
av det arbetande kapitalet. Men det är faktiskt inte tekniskt svårare än det
är i dag. Den del som utgör arbetande kapital tas upp till 0 % i stället för som
i dag 30 %. Varför det nu plötsligt skulle vara så svårt att dra gränsen mellan
arbetande kapital och den privata delen av kapitalet har jag svårt att förstå.
Vi har haft ett fungerande system för det i flera år. Såvitt jag förstår är det
ganska lätt att definiera vad som är det ena och det andra med hjälp av bok-
slut, årsredovisningar och utgående balanser. Om någon medvetet, på ett
felaktigt sätt eller uppsåtligen försöker föra in privat kapital i det arbetande
kapitalet, så finns det lagliga möjligheter att beivra sådant. Jag förstår alltså
inte vari de tekniska svårigheterna ligger.

Med tanke på att jag hoppas att voteringen snart skall komma i gång så-
som planerat, skall jag inte ytterligare begära ordet.

Anf. 48 ROLF KENNERYD (c):

Herr talman! Lars Hedfors uttryckte förvåning över centerns ståndpunkt
att successivt vilja slopa förmögenhetsbeskattningen. Jag har i mitt anför-
ande förklarat varför och skall inte upprepa det. Men det förutsätter natur-
ligtvis att den period av 1980-talet under socialdemokratisk ledning som har
lett till en uppbyggnad av mycket stora spekulationsförmögenheter nu är av-
slutad. Jag utgår från att så blir fallet med en ny regering.

Lars Hedfors återkommer med papegojans envishet till frågan om den
samlade borgerliga skattepolitiken och konstaterar att något socialistiskt al-
ternativ med vänstern som deltagare inte föreligger. Den slutsats man måste
dra av detta är att det inte finns något som helst trovärdigt socialistiskt alter-
nativ under de av Lars Hedfors angivna förutsättningarna.

Anf. 49 GÖSTA LYNGÅ (mp):

Herr talman! Jag noterade med glädje det stöd jag fick av Bo Lundgren
beträffande fosterbarns och fosterföräldrars situation. Jag vill vidare påpeka
för Lars Hedfors att arbetsgruppen i finansdepartementet har uttalat att
denna sambeskattning bör slopas. Man skulle önska att den kloka regering
som Lars Hedfors refererar till är klok nog att hålla fast vid det förslaget från
finansdepartementet.

Anf. 50 LARS BÄCKSTRÖM (v):

Herr talman! Här har litet en passant regeringsfrågan diskuterats. Lars
Hedfors säger att socialdemokraterna inte tänker regera ihop med vänster-
partiet. Vänsterpartiet har inte gått ut och krävt några ministertaburetter,
varför hans uttalande i och för sig är korrekt. Jag tycker att alla partier skall
vara ödmjuka när de uttalar sig i regeringsfrågan. Det kan nämligen bli spän-
nande överraskningar för många i den frågan efter valet.

I den mån socialdemokraterna lägger fram bättre förslag än andra partier
gör stöder vi naturligtvis dem. Det är inte heller så svårt att bli bättre än
denna högerallians. Det finns därför förhoppningar om att det kan bli ganska
nya och trevliga majoriteter efter kommande val. Det kan komma att bli
spännande allianser av ett slag som vi hittills inte har sett i denna kammare.

Anf. 51 LARS HEDFORS (s):

Herr talman! Bo Lundgren och Leif Olsson räknade upp ett antal saker
inom förmögenhetsbeskattningen som kommer att försvinna vid en högst
eventuell borgerlig regering. Men de sade ingenting om hur det skall gå med
förmögenhetsbeskattningen som helhet. Det är den väsentliga frågan, men
den får vi uppenbarligen inget besked om före valet.

Leif Olsson frågade mig vad jag menade med kvardröjande olägenheter.
Det är en mycket märklig fråga, eftersom jag redan från denna talarstol har
redogjort för dessa olägenheter. Det är inlåsningseffekter, asymmetrier och
skatteundandragande som pågår för fullt inom ramen för den nuvarande för-
mögenhetsbeskattningen. Det är sådana saker som vi vill komma till rätta
med.

Herr talman! Jag kan inte underlåta att ställa en fråga till de borgerliga
partierna, en fråga som kanske är retorisk. Varför gjorde ni ingenting åt för-
mögenhetsskatten när ni hade regeringsmakten mellan 1976 och 1982? Det
framlades faktiskt ett förslag av den s.k. företagsskattekommittén om att
förmögenhetsbeskattningen på arbetande kapital skulle avskaffas. Men det
förslaget avvisades våren 1982 av den då sittande borgerliga regeringen. Rolf
Wirtén och Nils G. Åsling motiverade detta med att det var fördelningspoli-
tiskt felaktigt att avskaffa denna beskattning. De hade ytterligare en motive-
ring, nämligen att marginalskatten hade sänkts så kraftigt att det inte behöv-
des. Det är exakt de motiveringar som vi socialdemokrater använder i dag
för att inte omedelbart avskaffa beskattningen på det arbetande kapitalet.

Anf. 52 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Som framgår av Kjell-Olof Feldts senaste bok har det ofta
gjorts fel i det förflutna. Det skedde naturligtvis också när man undvek att

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Förmögenhets-
skattefrågor m.m.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Förmögenhets-
skattefrågor m.m.

ta bort beskattningen på arbetande kapital. Skatten reducerades dock vä-
sentligt under den borgerliga majoritetsperioden.

Låt mig, herr talman, vidare säga att det är svårt att ställa retoriska frågor
i slutet av en debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 11 §.)

11 § Överföring av vissa uppgifter enligt smittskyddslagen m.m.

Föredrogs
socialutskottets betänkande
1990/91:SoU20 Överföring av vissa uppgifter enligt smittskyddslagen m.m.

(prop. 1990/91:152).

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

Beslut

Företogs till avgörande skatteutskottets betänkanden 1990/91:SkU34,
SkU30 och SkU31 samt socialutskottets betänkande 1990/91 :SoU20.

Skatteutskottets betänkande SkU34

Mom. 1 (särskild inkomstskatt för utomlands bosatta personer)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Bo Lundgren
m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 2 (en samlad översyn av utlandssvenskarnas situation)

Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 149 för reservation 2 av
Bo Lundgren m.fl.

Kent Lundgren (mp) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.

Mom. 3 (skattereglerna vid biståndsarbete)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Gösta Lyngå -
bifölls med acklamation.

Mom. 4—5

Utskottets hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande SkU30

Mom. 1 (krav på börsnotering)

Utskottets hemställan bifölls med 180 röster mot 133 för reservation 1 av
Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del.

Mom. 3 (den allmänna inriktningen av företagsbeskattningen)

Utskottets hemställan bifölls med 294 röster mot 20 för reservation 2 av
Lars Bäckström.

Mom. 4 (dubbelbeskattningen av aktieutdelningar)

Utskottets hemställan bifölls med 214 röster mot 99 för reservation 3 av
Bo Lundgren m.fl.

Mom. 5 (särskild redovisningsmetod)

Först biträddes reservation 4 av Bo Lundgren m.fl. - som ställdes mot re-
servation 5 av Görel Thurdin och Rolf Kenneryd - med acklamation.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 214 röster mot 59 för reserva-
tion 4 av Bo Lundgren m.fl. 40 ledamöter avstod från att rösta.

Barbro Westerholm (fp) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats
ha avstått från att rösta.

Mom. 15 (utbildnings- och konferensverksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 14 av Lars Bäck-
ström och Gösta Lyngå - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (avyttring av näringsfastighet)

Utskottets hemställan bifölls med 217 röster mot 93 för reservation 23 av
Bo Lundgren m.fl.

Mom. 30 (lägesavgift för kontorslokaler)

Utskottets hemställan bifölls med 276 röster mot 38 för reservation 30 av
Lars Bäckström och Gösta Lyngå.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande SkU31

Mom. 1 (slopande av förmögenhetsskatten, skatteskalor m.m.)

Först biträddes reservation 3 av Görel Thurdin och Rolf Kenneryd med
37 röster mot 19 för reservation 4 av Lars Bäckström. 255 ledamöter avstod
från att rösta.

Härefter biträddes reservation 2 av Kjell Johansson och Leif Olsson - som
ställdes mot reservation 3 av Görel Thurdin och Rolf Kenneryd - genom
uppresning.

Därpå biträddes reservation 1 av Bo Lundgren m.fl. med 58 röster mot 40
för reservation 2 av Kjell Johansson och Leif Olsson. 214 ledamöter avstod
från att rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av
Bo Lundgren m.fl. - genom uppresning.

Mom. 4 (företagsförmögenhet vid förmögenhetsbeskattningen)

Utskottets hemställan bifölls med 162 röster mot 151 för reservation 6 av
Bo Lundgren m.fl.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Mom. 5 (sambeskattning av makar och av föräldrar/barn)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Bo Lundgren

m.fl. - bifölls med acklamation.

Svar på frågor

Mom. 6 (sambeskattning av fosterföräldrar/fosterbarn)

Utskottets hemställan bifölls med 256 röster mot 49 för reservation 8 av
Gösta Lyngå. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 7 (skattelättnader för företagsförmögenhet vid arvs- och gåvobeskatt-
ningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Bo Lundgren
m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (prisnivån för jordbruksfastigheter)

Utskottets hemställan bifölls med 162 röster mot 152 för reservation 13 av
Bo Lundgren m.fl.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Socialutskottets betänkande SoU20

Utskottets hemställan bifölls.

Meddelande rörande voteringen om AU22

Anf. 53 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Herr talman! Jag har ett meddelande som jag vill lämna kammarens leda-
möter. När vi i förmiddags skulle votera i arbetsmarknadsutskottets betän-
kande nr 22 återstod efter två förberedande voteringar vid mom. 1 dels ut-
skottets hemställan, dels reservation 2 av Charlotte Branting. En voterings-
proposition justerades enligt vilken de som stödde utskottets hemställan
skulle rösta ja och de som stödde reservation 2 skulle rösta nej. När jag där-
efter påbörjade begärd rösträkning förklarade jag: Ja för reservation 1 och
nej för reservation 2. Japropositionen vann med 55 röster mot 42 för nejpro-
positionen. Min felläsning ledde tyvärr till att ett stort antal ledamöter rös-
tade fel, även om det inte torde ha haft någon betydelse för själva utgången
i ärendet. Jag beklagar djupt det inträffade. Jag har försäkrat mig om att min
förklaring kommer att redovisas i en protokollsanteckning i anslutning till
den aktuella voteringen.

12 § Svar på fråga 1990/91:565 om miljöhänsyn vid Världsbankslån
till Ecuadors oljeindustri

Anf. 54 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Maria Leissner har med anledning av ett planerat Världs-

banksprojekt i Ecuador frågat statsrådet Hjelm-Wallén om regeringen är be-

redd att verka för att banken tar hänsyn till miljön i samband med sin utlå-
ning. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågor om Världsbanken.

Det lån som Maria Leissner tar upp har skjutits på framtiden av banken.
Skälet är bl.a. att det saknas en plan för hur miljöproblemen i Ecuador skall
hanteras. Världsbanken avser inte att gå vidare med beredningen av lånet
om inte en sådan plan kommer till stånd.

Eftersom projektet har betydande miljökonsekvenser har banken dess-
utom i enlighet med sin policy krävt att en fullständig miljökonsekvensbe-
skrivning skall utföras. Syftet med dessa beskrivningar är att på ett tidigt sta-
dium fånga upp miljöeffekter av planerade projekt. En viktig del utgörs av
krav på konsultationer med berörda befolkningsgrupper och lokala miljöor-
ganisationer.

Delvis som ett resultat av påtryckningar från Sverige och andra likasin-
nade länder har Världsbankens hållning i miljöfrågor skärpts avsevärt under
de senaste åren. En ny policy har antagits som innebär att miljöaspekterna
integreras i alla delar av bankens verksamhet. Kravet på miljökonsekvens-
beskrivningar är ett konkret resultat av denna policy. Ett annat är att banken
har genomfört en granskning av miljösituationen i samtliga låntagarländer.
Därmed har banken lagt en god grund för sitt fortsatta arbete på miljöområ-
det.

Regeringen verkar redan aktivt för att befrämja hänsyn till miljön i
Världsbankens långivning. Vår nordiske representant i bankens styrelse har
ett stående uppdrag att särskilt noga bevaka miljöfrågorna. Jag kan försäkra
att regeringen även i fortsättningen kommer att ha en hög ambition på det
här området.

Anf. 55 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret, alldeles särskilt som
detta var ett positivt svar på min sista fråga som riksdagsledamot.

Ecuadors indianer har slagit larm till resten av världen om den hotande
skö vlingen av regnskogen och därmed om hotet mot deras livsrum. Hotet är
oljebolagens planerade exploatering av de resurser som finns i regnskogen.

Denna exploatering skulle få svåra konsekvenser för miljön, bl.a. förelig-
ger risk för nedsmutsning av vattnet.

Indianernas mänskliga rättigheter har i samband med denna prospekte-
ring blivit kränkta. Oljebolagen prospekterar bl.a. med hjälp av militär och
hundar, som är tränade att anfalla människor, för att hålla befolkningen i
schack.

Tills helt nyligen planerade Världsbanken för ett lån till dessa projekt. Nu
får jag detta trevliga besked av finansministern att Världsbanken tills vidare
lagt planerna på hyllan och att detta huvudsakligen beror på att de miljökrav
som Världsbanken ställer ännu inte har uppfyllts.

Det är, som sagt, väldigt roligt att få detta svar. Den som väntar på något
gott väntar ju aldrig för länge. Det här svaret har jag väntat på ett tag, men
det var värt den väntan.

Indianernas problem kvarstår, eftersom denna exploatering fortfarande

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1990/91:120

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

hotar dem. Men Världsbanken medverkar åtminstone inte för närvarande
till projektet och därmed är också Sverige befriat från ansvar i det här fallet.

Jag är mycket glad över att finansministern så pass kraftigt har uttalat att
Sverige även i fortsättningen kommer att verka för att Världsbanken tar
större miljöhänsyn i sina framtida projekt och inte bara i detta fall. Jag är
övertygad om att indianerna i Ecuador är mycket tacksamma för det här be-
skedet från Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1990/91:691 om nationella ekonomiska styrmedel
vid ett EES-avtal

Anf. 56 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Krister Skånberg har frågat mig vilka styrmedel som står till
buds för den ekonomiska politiken om ett EES-avtal ratificeras.

Svaret är att ett EES-avtal inte i något väsentligt avseende begränsar de
styrmedel som är tillgängliga för Sveriges ekonomiska politik.

Anf. 57 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret. Betyder detta att ett EES-
avtal inte kommer att öka pressen på Sverige att anpassa mervärdeskatter
och punktskatter till de s.k. band som man förväntar sig hamna inom EG
redan i och med att den gemensamma marknaden införs?

En andra följdfråga avser vad som kommer att ske litet längre fram i tiden:
Vad händer för Sveriges del och för den ekonomiska politikens frihet om
Sverige lämnar in en ansökan och den så småningom blir beviljad?

Anf. 58 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Frågan om harmoniseringen av skatterna i Europa är värd
att ägnas litet mer tid än vad som är möjligt i en frågestund. Jag kommer i
en interpellationsdebatt på fredag att komma in på frågorna om vårt skatte-
tryck i relation till skattetrycket i Europa. Jag vill bara säga att EES-avtalet
i sig självt inte berör skatterna i den meningen att det ställer några speciella
krav på Sverige. Däremot blir det naturligtvis effekter på marknaden allde-
les oavsett vilket avtal vi har som kan påverka skatteförhållandena, men till
den frågan skall jag alltså återkomma i ett annat sammanhang.

Krister Skånbergs andra följdfråga gällde den ekonomiska politikens fri-
het vid ett EG-medlemskap. Det är en fråga som kanske kräver ännu mer
tid än vad vi kan anslå i dag. Låt mig bara allmänt säga att man vid bedöman-
det av de olika stegen i den typ av integration som nu sker i Europa måste
vara försiktig. Det är just den ekonomiska integrationen som ställer krav på
ett närmande av de olika ländernas regelsystem. Vi kan inte skaffa oss ett
inflytande över den processen genom att avskärma oss utan det kan vi endast
göra genom att med full kraft delta i det arbetet. Vi kan göra det också med
en insikt om att Sverige har en styrkeposition i detta samarbete. Min all-
männa bedömning av detta är att den ekonomiska politiken på intet sätt blir

mindre viktig genom ett EES-avtal eller ett EG-medlemskap. Men utrym-
met för att göra misstag kommer att bli mindre. Och kraven på att göra rätt
från början, att se till att man har balans i ekonomin, kommer att skärpas
väsentligt.

Anf. 59 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Jag tolkar svaret på ett sådant sätt att man från svensk sida
naturligtvis kommer att göra allt vad man kan för att driva en ekonomisk
politik för att skydda de värden som vi här i Sverige har värnat länge om och
som inte minst den socialdemokratiska regeringen har byggt upp - möjlighe-
ten att föra en politik mot arbetslöshet, mot ökade regionala skillnader, mot
ojämlikhet mellan könen och mot nyfattigdom - och att man kommer att
försöka hindra företagssammanslagningar och jordbruksnedläggningar. Allt
detta oroade man sig för i årsrapporten 1989 om Europasamarbetet. Man
var rädd för att Europasamarbetet skulle leda till dessa problem. Jag är över-
tygad om att man kommer att försöka bekämpa dem. Men såvitt jag förstår,
herr talman, får man försöka finna en förhandlingslösning, eftersom den re-
ella handlingsfriheten ändå har minskat.

Anf. 60 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Det är riktigt att den valsituation som vi står inför inte är om
vi skall vara delaktiga i den integration som nu sker. Den kommer under alla
omständigheter. Det handlar om huruvida vi skall vara med och få ett poli-
tiskt inflytande och vilket inflytande vi då skall utöva. Det är en viktig inri-
kespolitisk fråga om man skall fortsätta att hävda de värden som vi anser är
viktiga - full sysselsättning, rättvis fördelning och skydd av miljön - eller om
man skall välja en annan väg som innebär att man ger upp väldigt mycket av
det som är goda framsteg i det svenska samhället. Men det är en inrikespoli-
tisk fråga som vi kanske inte behöver träta om vid detta tillfälle, utan vi har
en lång valrörelse framför oss då vi kan diskutera detta.

Anf. 61 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Min avsikt är faktiskt inte att träta, utan jag är genuint nyfi-
ken på just vad de här olika vägarna innebär i fråga om rörelsefrihet. Det är
ändå ett mycket stort val som vi står inför. Även om ambitionerna är de allra
bästa är jag rädd för att man hamnar i situationer där valfriheten minskar.
Tidigare har man ändå kunnat välja att bekämpa arbetslösheten även om det
har kostat litet i form av ökad inflation. Man har kunnat välja och ta vissa
konsekvenser av det. Jag nämnde ett exempel. Jag är rädd för att just själva
möjligheten att välja inskränks. Det är egentligen det som jag skulle vilja ha
kommentarer till. Finns det möjlighet att göra modiga val och kämpa för
något som man länge har ansett värdefullt, t.ex. att faktiskt hålla den öppna
arbetslösheten på en låg nivå? Finns dessa möjligheter över huvud taget?

Anf. 62 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Det är bra att den frågan ställs så rakt på. Det är nämligen
ett av de viktiga värden som kommer att ligga till grund för en socialdemo-
kratisk regering i relationen till internationaliseringen oavsett vilka avtal

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

som gäller och vilka förhållanden som råder. Det är inte ett val mellan hög
inflation och låg arbetslöshet, utan vår ambition är att vi skall ha både en låg
inflation och full sysselsättning. Det är vår inriktning.

Jag tycker att vi nu också kan se att man inom EG upptäcker att den kom-
bination som man där har i sin ekonomiska politik inte fungerar särskilt väl.
I den ekonomiska rapport som publicerades förra veckan pekar man på att
det nu är dags för EG-länderna att växla om och gå från en passiv arbets-
marknadspolitik till en aktiv. I detta sammanhang tror jag att vi kan ge ett
bidrag vid våra fortsatta kontakter. Och vi gör det vid kontakterna mellan
regeringarna. Jag tror att vi på ett ännu mer aktivt sätt genom EES-avtal och
EG-medlemskap kan bidra till en sådan utveckling.

Anf. 63 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Jag gläder mig åt svaret och även åt förhoppningen att vi
faktiskt skulle kunna spela en så pass stor roll. Det vore naturligtvis mycket
värdefullt om det relativt lilla Sverige skulle kunna förmå EG-länderna att
föra en annorlunda politik för att åtminstone minska skadorna av sin arbets-
löshet och kanske också omfördela med hjälp av arbetstid, så att bördan
kommer att bäras av fler. Men frågan är om vi i Sverige har den makten eller
om vi i stället kanske kan tvingas tillbaka och på det sättet inte ens kunna
föregå med gott exempel. Är det med exemplets makt eller är det genom
påverkan som vi gör den största nyttan? Det är egentligen detta som hela
EG-frågan handlar om.

Anf. 64 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Arbetsmarknadspolitiken är en nationell angelägenhet.
Varje regering bestämmer den. EG står inte för arbetsmarknadspolitiken,
utan varje nation, varje regering och varje riksdag, gör sitt val. Vi gör vårt
val, och andra länder gör sina val. Men det intressanta är att man inom EG
nu upptäcker att det val som man har gjort tidigare under 80-talet har lett till
en hög arbetslöshet även när konjunkturerna har varit goda, en arbetslöshet
som nu stiger när konjunkturen försämras. Man anser att den typen av ar-
betsmarknadspolitik är en dålig politik, och man börjar nu söka efter nya
lösningar. Och då är det EG som står upp och säger: Titta på de exempel
som finns. Det som Sverige har gjort är något att ta efter. I den meningen
tycker jag att EG är positivt. Det är även för vår del positivt då vi kan se att
detta mycket väl ryms inom ramen för vårt samarbete med EG.

Anf. 65 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Jag önskar naturligtvis att statsrådet har rätt i detta av-
seende. Det finns emellertid ett bekymmer kvar, nämligen att det uppstår en
mellanskillnad, dvs. att det kostar litet mer skattepengar att driva en sådan
aktiv arbetsmarknadspolitik som man gör i Sverige, i alla fall på kort sikt.
Bekymret med en sådan pågående anpassning och likriktning är - åtmin-
stone enligt en TCO-rapport, och säkert enligt andra bedömningar - att vi
får mindre och mindre pengar att röra oss med. Statens intäkter minskar.
TCOs bedömning är att det rör sig om 50-60 miljarder enbart när det gäller
dessa punkt- och momsanpassningar. Och då har vi plötsligt en väsentligt

mindre kassa för att klara välfärdspolitik och arbetsmarknadspolitik. Och
det är väl fortfarande ett bekymmer?

Anf. 66 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Jag tycker att man skall vara litet försiktig med att dra slut-
satser av vad EGs skattepolitik kommer att leda till. Det finns planer och
ambitioner på olika håll. Men de som ytterst bestämmer, finansministrarna,
har inte bestämt sig för någon långtgående samordning av skattesystemen.
Låt oss ha litet is i magen och avvakta för att se vad som kommer ut av detta.

Låt mig sedan säga att när det gäller talet om att en aktiv arbetsmarknads-
politik skulle vara dyrare än en passiv så håller jag inte med om det. Vi kan
jämföra med t.ex. Danmark som använder dubbelt så mycket av sitt lands
resurser till arbetsmarknadspolitik men som använder större delen till pas-
siva åtgärder. Inte är det billigare och inte har det gett en bättre arbetsmark-
nad. Om det är något som jag som finansminister känner mig säker på när
det gäller att satsa pengar så är det att den aktiva arbetsmarknadspolitiken
är lönsam både från individuell synpunkt och från samhällelig.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

14 § Svar på fråga 1990/91:678 om åtgärder mot högavlönades löne-
utveckling

Anf. 67 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Lars-Ove Hagberg har frågat civilministern om regeringen
ämnar vidta några åtgärder mot den kraftiga löneutvecklingen för högavlö-
nade för att minska löneklyftorna i samhället. Frågan har överlämnats till
mig.

Jag har tidigare i olika sammanhang, bl.a. på vår partikongress, framfört
min uppfattning att i ett läge när det inte finns något löneutrymme att fördela
och alla måste visa återhållsamhet borde det vara en självklarhet att de som
är välbetalda går före och nöjer sig med de löner de redan har.

Denna syn har vunnit bred uppslutning. Riksdagens ledamöters och stats-
rådens löner ligger stilla. Avtal föreligger för en dominerande del av arbets-
marknaden som innebär att de med goda inkomster inte får några löneök-
ningar i år.

Många av näringslivets chefer har offentligt uttalat att inte heller de tänker
höja sina löner.

Därför är de kraftiga höjningar av styrelsearvodena som blivit kända un-
der senare tid uppseendeväckande och utmanande. Och det är inte det man
säger utan det man gör som räknas.

Mitt besked till Lars-Ove Hagberg är detsamma som jag brukar ge till nä-
ringslivets företrädare. Ersättningar bör stå i proportion till värdet av det
arbete som läggs ned. Företagen bör noga tänka igenom om försämrade re-
sultat motiverar höjda ersättningar på det sätt som det här är fråga om.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar pä frågor

Anf. 68 LARS-OVE HAGBERG (v):

Herr talman! Jag får tacka för svaret och instämmer naturligtvis i finansmi-
nisterns beskrivning att det här är mycket utmanande. Det är faktiskt ett slag
mot de arbetare som har låga löner och som ser detta på lönemarknaden,
och det är i detta perspektiv som jag har ställt frågan till finansministern om
vilka åtgärder regeringen egentligen ämnar vidta mot detta. Den tidigare sig-
nalen som har getts på den här lönemarknaden är ju att man i år omfördelar
skatterna på det sättet att de lågavlönade får väldigt litet med vid denna om-
läggning. Och man känner då att det är de högavlönade som har fått de stora
förmånerna. Det är den signal som man har gett.

Om man ser litet längre fram är det väl fråga om inflationsförväntningar,
när alla avtal så att säga har ramlat ut igen och de högavlönade på ett eller
annat sätt tillskansar sig denna förmån. Vad kommer lönespiralen då att ta
vägen? Då har man ju byggt in en löneförväntning och något som är helt
osunt i mekanismen. I detta sammanhang är risken att detta kommer att
uppfattas som att regeringen lägger fram Rehnbergavtal mot de lågavlönade
inom Kommunals, Metalls, Handels, SIFs områden, och de skall hålla igen,
medan det, såvitt jag förstår, blir en pekpinne till de verkligt högavlönade,
de som bestämmer och på något sätt har hand om utvecklingen. Det här är
verkligen oroande för framtiden. Den ökade lönespridningen som detta le-
der till kan ju knappast ligga i arbetarrörelsens intresse samtidigt som direk-
törerna varje dag predikar att vi skall vara återhållsamma när det gäller lö-
nerna och att vi skall ta ansvar för Sverige. Men de tar ju inte ansvar för
Sverige. Just denna politiska trend måste vara mycket oroande för finansmi-
nistern, och han kanske kan komma med förslag till någon konkret åtgärd.

Anf. 69 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Det är alltid oroande att möta invändningar mot en upplägg-
ning som är så angelägen för att vi skall kunna klara arbete och välfärd i
samhället framöver. Därför har jag varit oroad när Lars-Ove Hagberg i riks-
dagen gång på gång stått upp och försökt underkänna de ansträngningar som
jag och regeringen har gjort för att få till stånd en nedväxling från inflations-
löner till reallöner. Lars-Ove Hagberg är en av dem som har försökt bidra
till att upprätthålla inflationsförväntningarna och därmed skapa en sämre ut-
veckling för löntagarna. Men vi har nu fått en bred uppslutning kring den
här linjen, och det är mycket värdefullt. Över 80 % har nu avtal, och för de
övriga finns det inget annat utrymme än att ansluta sig till detta. Därför säger
jag att det är lika illa när man höjer styrelsearvodena på detta sätt som när
Lars-Ove Hagberg går ut i debatten och försöker underminera strävandena
att växla om från en inflationsekonomi till en realekonomi.

Anf. 70 LARS-OVE HAGBERG (v):

Herr talman! Jag tror faktiskt att det är en viss skillnad på min dignitet och
digniteten hos verkställande direktörer som tar emot styrelsearvoden. Det
är det som man gör och inte det som man säger som är avgörande, precis
som finansministern sade.

Vad jag är mycket orolig för är vad som kan besannas. När regeringen har
lagt fram Rehnbergsavtal, i ett läge då de högavlönade har fått de största

skattesänkningarna och gett denna signal, kommer de högavlönade och till-
skansar sig fördelarna. Sedan påverkar det marknaden. När avtalen går ut
kvarstår ju problemen, och det har jag varnat för. Det är faktiskt samma
invändningar som i alla tider har gjorts när det gäller prisstopp på t.ex. varor.
Vidtas inte samtidiga åtgärder kvarstår problemen. Vid prisstopp har vi all-
tid kombinerat med någonting annat. När nu utvecklingen blir på det här
viset gör ju regeringen inte detta.

Anf. 71 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Lars-Ove Hagberg är egentligen den siste som skall stå upp
och kritisera mig på det här området. Om Lars-Ove Hagberg i riksdagen
hade hjälpt till för att skapa opinion, så att vi kan komma ifrån inflationseko-
nomin och få stabila priser, hade jag förstått Lars-Ove Hagbergs resone-
mang. Men Lars-Ove Hagberg är inte vem som helst. En riksdagsledamot
spelar en mycket stor roll i opinionsbildningen. Lars-Ove Hagberg har under
hela det senaste året varit ute och klagat, kritiserat och försökt bilda opinion
mot våra ansträngningar. Jag tar gärna emot kritik för att inte allt fungerar
perfekt, men jag har svårt att ta emot kritik från Lars-Ove Hagberg som
verkligen inte har gjort någonting för att hjälpa till i den här mycket viktiga
saneringen av svensk ekonomi: att komma ifrån inflationsekonomin och där-
med klara arbete och välfärd framöver.

Anf. 72 LARS-OVE HAGBERG (v):

Herr talman! Jag är verkligen mycket smickrad över den roll i svensk poli-
tik som jag har fått av finansministern.

Det som finansministern säger är väl inte riktigt sant. Vänsterpartiet har
krävt att det skall bli en ordentlig press på priserna och att de lågavlönade
skall gå fria. Gör man ett Rehnbergsavtal som riktar sig mot de lågavlönade
går de högavlönade fria. Nu kommer den här rapporten som besannar min
tes. När avtalen går ut kan det bli en jättelik inflationsförväntning. Jag öns-
kar inte en sådan utan reallöner och en helt annan uppläggning av inflations-
politiken, en uppläggning som skulle sänka priserna och pressa dem som sät-
ter priserna. Men med det här systemet är jag mycket rädd för att förvänt-
ningarna kan bli större, och de lågavlönade befinner sig i ett mycket dåligt
läge.

Anf. 73 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Stabiliseringsavtalet är upplagt så, att det ger en inkomstför-
stärkning för de lågavlönade. De som befinner sig under genomsnittet får en
förstärkning, vi andra får avstå från en löneökning det här året. Dessutom
är avtalet konstruerat så, att själva profilen, kostnadsbelastningen, gör att vi
kommer att ha fler arbeten i Sverige framöver än vi skulle ha haft om vi fort-
satt i den gamla riktningen. Så avtalet har en låglöneprofil.

När det gäller priserna är Lars-Ove Hagberg på nytt ute i samma inflatio-
nistiska träskmarker som tidigare. Inflationstrycket i ekonomin är på väg
ned. Inflationsförväntningarna har drastiskt reducerats. Se på det material
som SCB presenterade förra veckan. Stå inte här och håll liv i inflationsför-
väntningarna utan hjälp i stället till med att lyfta fram vad som nu håller på

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

att ske. Fr.o.m. maj och till årets slut stannar prisstegringarna vid 2%. Nästa
år bör vi kunna hålla dem vid 3 %. Tala om detta! Då kan Lars-Ove Hagberg
hjälpa till att hålla tillbaka inflationsförväntningarna.

Anf. 74 LARS-OVE HAGBERG (v):

Herr talman! Nu förbehåller jag mig faktiskt rätten att få kritisera den po-
litik som regeringen för. Jag har tydligen rätt. Min och vänsterpartiets farhå-
gor gick ut på att just Rehnbergsavtalet skulle medföra att de högavlönade
rusade i väg. Det finns ingen garanti för att de skall stoppas. Om jag lyfter
fram någonting är det för att det skall vidtas åtgärder. Jag frågar om rege-
ringen tänker vidta åtgärder och då säger finansministern att det inte får bli
någon höjning. Men om det inte hjälper, vilket det hittills inte har gjort trots
löften från de höga herrar som ville ställa upp, har vi den spiral som jag talat
om. Vad gör vi åt det? Hur skall vi då pressa priserna? De lågavlönade kom-
mer ju att under ett, två eller tre år att få mycket små ökningar, och det är
ju inte säkert att prisutvecklingen fortsätter som väntat. Priserna kan fak-
tiskt stiga.

Anf. 75 Finansminister ALLAN LARSSON (s):

Herr talman! Prisutvecklingen är alldeles definitivt på väg ned. Vi håller
på att vinna kampen mot inflationen. Lars-Ove Hagberg borde vara den som
står upp och erkänner detta. Se på det material som har presenterats, på de
prognoser som finns. Det råder inget tvivel. Det är nödvändigt om vi skall
få en bättre reallöneutveckling än den som vi har haft under inflationsekono-
mins tid. Detta kräver att alla ställer upp. När det gäller löner och annat är
det ingen kommandoekonomi. Det handlar om påverkan och opinionsbild-
ning. Jag har ägnat mycket tid åt detta under det senaste året, i syfte att
komma dit där vi befinner oss i dag. Var säker på att jag kommer att fort-
sätta. Det som jag har sagt i mitt svar kommer säkert att uppmärksammas
och bli ett viktigt bidrag. Men jag förbehåller mig rätten att tala om för Lars-
Ove Hagberg att jag inte tar emot kritik från en person som har gjort allt för
att underkänna och underminera det här arbetet.

Anf. 76 LARS-OVE HAGBERG (v):

Herr talman! Det sista är ju inte sant. Jag vill att man skall bekämpa infla-
tionen på ett annat sätt, men det vill Allan Larsson som finansminister inte
respektera. Det må vara hans sak.

Beträffande kommandoekonomi vill jag säga att regeringen ju till 80 %
har lyckats genomföra Rehnbergsavtalet med påföljd att de högavlönade
ändå kan smita igenom. Detta måste ju vara ett problem. Här rör det sig om
en kommandoekonomi riktad mot de lågavlönade som har fått ut mycket
litet av skatteomläggningen. De som verkligen har fått ut någonting tar i det
här läget för sig. Detta är inte lyckat, och regeringen måste väl ändå fundera
över vad som kan komma i nästa skede. Då riktas en pekpinne mot näringsli-
vet, och jag instämmer naturligtvis med all kraft, men vad kan regeringen
göra ytterligare? Finns det inte några möjligheter att göra ett Rehnbergsav-
tal eller något annat som riktar sig mot de högavlönade?

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1990/91:572 om svensk reaktion mot visst in-
gripande mot kvinnor i Iran

Anf. 77 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Gullan Lindblad har frågat huruvida regeringen reagerat
mot att 800 iranska kvinnor nyligen fängslats för att de inte burit föreskriven
klädsel, något som enligt iransk lag kan medföra upp till 74 piskrapp.

Utrikesdepartementet har försökt utreda de i frågan uppgivna sakförhål-
landena.

Det är riktigt att kvinnor som uppträder offentligt utan att bära av islam
föreskriven klädsel kan dömas till 74 piskrapp enligt den islamiska straffla-
gen. Lagföring skall föregås av utredning, varvid berörd person enligt lagen
inte får hållas i häkte i mer än 24 timmar.

Hur många kvinnor som verkligen straffats enligt nämnda bestämmelse
har emellertid inte kunnat utredas. Kvinnorna uppges ha möjlighet att på
olika sätt undgå bestraffning, bl.a. genom att deklarera okunnighet om en
viss regel eller på ett övertygande sätt lova att inte upprepa brottet. Någon
form av garantier av maken skall också kunna medföra ett sådant resultat.
Närmare information om domstolarnas praxis har emellertid visat sig svår
att få.

Att piskning över huvud taget förekommer är oacceptabelt och ett brott
mot mänskliga rättigheter. Detta straff måste därför å det skarpaste fördö-
mas och det gäller naturligtvis var det än tillämpas.

Jag kan försäkra Gullan Lindblad att Sverige noga följer utvecklingen i
Iran vad gäller respekt för mänskliga rättigheter. Vår ståndpunkt i dessa frå-
gor är väl känd för den iranska regeringen genom en lång rad bilaterala sam-
tal. Bl.a. redovisades den i otvetydiga termer i samband med den iranske
utrikesministerns besök i Sverige i december förra året. Även frågan om
kvinnans ställning har diskuterats med iranier.

Sverige har också mycket aktivt stött resolutionerna om situationen i Iran
i FNs generalförsamling, bl.a. genom att vi har varit medförslagsställare.
Detsamma har varit fallet i FNs kommission för de mänskliga rättigheterna.

Regeringen kommer att fortsätta att bilateralt och i FN med stort engage-
mang driva frågor om de mänskliga rättigheterna i både Iran och en rad
andra länder, vilkas iakttagande av FNs konventioner om de mänskliga rät-
tigheterna motiverar särskild granskning. Jag tycker att Gullan Lindblads
fråga utgör en god påminnelse om att denna politik är väl förankrad i den
svenska opinionen.

Anf. 78 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för ett långt och utförligt
svar. Naturligtvis hade jag hoppats att utrikesministern skulle säga: Vi har
gjort ett fördömande uttalande. Men jag förstår att det ibland kan vara svårt
att utreda frågor av det här slaget. Vad utrikesministern här har sagt tycker
jag är bra. Det gagnar den här debatten.

Bakom min fråga ligger upprördhet och en medkänsla för mina medsyst-
rar i Iran. Den rådande regimen där är ju ett formidalt skräckvälde, inte
minst med tanke på kvinnorna. Regimen har gjort inskränkningar i fråga om

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

kvinnornas sociala, politiska och civila rättigheter. Som kvinna och medsys-
ter måste jag alltså helt enkelt reagera.

Utrikesministern redovisar att Sverige med stort engagemang och intresse
driver frågor om mänskliga rättigheter. Bl.a. gäller det då Iran. Jag skulle
vilja fråga: Kan vi förvänta oss att utrikesministern vid första lämpliga till-
fälle, när frågorna är utredda och man har kommit fram till att det verkligen
förhåller sig på det sätt som har beskrivits, gör ett skarpt uttalande, till för-
mån för Irans kvinnor?

Anf. 79 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Ja.

Anf. 80 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag tackar för det kompletterande svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1990/91:580 om åtal mot Iraks president, Saddam
Hussein, för krigsförbrytelse

Anf. 81 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Hadar Cars har frågat om regeringen har för avsikt att stödja
den tyske utrikesministern Hans Dietrich Genschers förslag om att Förenta
nationerna skall väcka åtal mot Iraks president Saddam Hussein för krigsför-
brytelser och brott mot mänskliga rättigheter. Genschers förslag har seder-
mera fått stöd av EGs utrikesministermöte.

Såsom Hadar Cars påpekar har president Saddam Hussein många folk-
rättsbrott på sitt samvete. Han har inlett angreppskrig mot Iran och Kuwait,
använt dödande gas mot kurder, förorsakat en omfattande miljökatastrof ge-
nom att som en krigföringsmetod antända oljekällor i Kuwait samt tvingat
miljoner kurdiska landsmän på flykt ut ur landet.

Den internationella krigsförbrytardomstolen i Niirnberg ställde politiska
och militära beslutsfattare till ansvar för deras roll i brott mot freden, i detta
fall i form av planering och genomförande av anfallskrig, samt brott mot kri-
gets lagar.

Saddam Husseins illdåd för onekligen tankarna till behovet av en rätts-
uppgörelse av opartisk natur för att stärka folkrättens roll i den internatio-
nella politiken. I detta sammanhang förtjänar det att påpekas att när FNs
säkerhetsråd antog resolution 678 berördes frågan om att ett rättsligt ansvar
borde utkrävas för begångna krigsförbrytelser, detta i enlighet med punkten
13 i säkerhetsrådets resolution 670 av den 25 september 1990.

Sverige med sitt starka engagemang för folkrätten är naturligtvis berett att
i princip stödja förslag om en opartisk rättslig uppgörelse i internationell
regi. Av praktiska och politiska skäl är det emellertid högst osäkert om tan-
ken på en internationell rättegång mot Saddam Hussein och andra irakiska
krigsförbrytare kan förverkligas, varför förhoppningarna om en sådan histo-
risk rättsuppgörelse inte bör vara för stora.

Anf. 82 HADAR CARS (fp):

Herr talman! Saddam Hussein är en av dem som systematiskt och med
stor konsekvens oavbrutet och under lång tid har begått brott. Till Saddam
Husseins brott mot freden hör, som utrikesministern nämnde, angreppen
mot Iran och Kuwait. Hans brott mot mänskliga rättigheter är mord och tor-
tyr av oliktänkande demokrater - alla demokrater är oliktänkande enligt
Saddam Hussein - giftgasangrepp samt, icke att förglömma, förföljelse av
kuwaitier.

Jag vill också gärna tillägga att Saddam Hussein har begått brott mot den
internationella miljön. Den antändning av Kuwaits oljekällor som han är an-
svarig för har förorsakat, och förorsakar fortfarande, omätliga skador på na-
turen. Möjligen är dessa skador de största som någon människa har åstad-
kommit.

Mot den bakgrunden är det utmärkt att den europeiska gemenskapen, på
förslag av Hans Dietrich Genscher, har begärt att åtal skall väckas mot Sad-
dam Hussein med anledning av dennes krigsförbrytelser. Genom vår ledare
Bengt Westerberg ställde vi i folkpartiet oss omedelbart bakom denna begä-
ran. Regeringen har avvaktat. Men jag tycker att det besked som utrikesmi-
nistern i dag har lämnat är positivt, i den meningen att slutsatsen kan dras
att regeringen skulle vara beredd att i Förenta nationernas stödja ett sådant
här åtal mot Saddam Hussein.

Vidare noterar jag att regeringens företrädare, herr utrikesministern,
klart deklarerar att Saddam Hussein är en krigsförbrytare. Det framgår med
stor tydlighet av utrikesministerns svar på min fråga. Utrikesministern talar
ju i svaret om ”Saddam Hussein och andra irakiska krigsförbrytare”. Det är
alltså fullständigt klart hur det förhåller sig i det avseendet.

Från den synpunkten förefaller regeringen inte vara beredd att hålla sin
tidigare brevvän särskilt väl om ryggen. Är det en riktig tolkning, herr utri-
kesminister, att ni i regeringen är beredda att stödja framställda förslag om
åtal mot Saddam Hussein för brott mot mänskliga rättigheter och för dennes
krigsförbrytelser? Om svaret är ja, tycker jag inte att det är nödvändigt att
nu, som utrikesministern gör, spekulera i möjligheterna att åstadkomma det.
Låt oss alltså i stället försöka se till att vad som här har nämnts kan ske!

Anf. 83 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Även om den senaste frågan var mycket oförskämd till for-
men - jag syftar då på Hadar Cars tal om detta med en brevvän - är mitt svar
ett obetingat ja. Jag vill minnas att jag fick kritik också från folkpartiet redan
dagen efter det att ett av de första brotten begicks - jag tänker på angreppet
på Kuwait - jag kallade Saddam Hussein för en internationell marodör och
för kriminell. Det är ett uttalande i nämnda riktning. Det är således inte
första gången som jag uttalar mig om krigsförbrytelser, utan det har sagts
tidigare också. Vi är således beredda att stödja nämnda åtgärd om vi får möj-
lighet att göra det i FN.

Anf. 84 HADAR CARS (fp):

Herr talman! Jag tolkar utrikesministerns senaste uttalande så, att det inte
finns några motsättningar mellan mig och utrikesministern i det här avseen-
det.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar pä frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Jag kan inte tänka mig att någon folkpartist skulle kritisera utrikesminis-
tern för att han använder alltför starka ord i sina fördömanden av Saddam

Hussein.

Svar på frågor

Anf. 85 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Man vet aldrig riktigt var man har folkpartiet. Men jag glä-
der mig åt nyss gjorda uttalande.

Anf. 86 HADAR CARS (fp):

Herr talman! Jag tror att människor mycket väl vet var de har folkpartiet.
Däremot är det nog litet mera tveksamt - jag vill säga detta, eftersom utri-
kesministern tydligen vill förlänga diskussionen - var vi har socialdemokra-
terna. Det är trots allt ni som har skrivit ett kärleksfullt brev till Saddam
Hussein, där ni på alla sätt visar den respekt som normalt förekommer rege-
ringsföreträdare emellan, men som just en sådan herre som Saddam Hussein
har gjort sig utomordentligt litet förtjänt av.

Anf. 87 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Nu fick vi ett bevis för att det som jag just har sagt stämmer.
Det tackar jag för.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1990/91:662 om problemen med bortrövade barn

Anf. 88 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Margareta Persson har, med anledning av ett svar som jag
gav på hennes-interpellation den 22 april, frågat om jag har kontaktat justi-
tieministern och socialministern för att få till stånd en diskussion om hela
problematiken med bortförda barn. Ja, det har varit ett par samtal. Den 8
maj 1991 skrev jag till justitieministern och tog då upp frågor om straffreg-
lerna för brottet egenmäktighet med barn. Som bekant finns det ett samband
mellan straffets längd och möjligheterna att förvärva svenskt medborgar-
skap. Vidare har jag tagit upp frågan om möjligheterna för drabbade att få
s.k. målsägandebiträde. Slutligen har jag i brevet också nämnt de problem
som föreligger med att vid svensk domstol driva processer om vårdnad om
barn i situationer där det finns en internationell anknytning. Denna senare
fråga har dock också ett samband med den omvända situationen, alltså fall
där barn olovligen förs till Sverige.

Jag har också skrivit till socialministern samma dag och tagit upp frågan
om tillämpningen av socialtjänstlagen. Jag har i brevet pekat på kommuner-
nas möjlighet att lämna ekonomiskt bistånd och stöd i vidare bemärkelse till
de drabbade.

Vad jag särskilt har tänkt på här är möjligheten till bistånd i samband med
resor för att möjliggöra besök hos barn som förts bort. Vidare har jag pekat
på vikten av att kommunerna får information om problemen och av att

denna sprids vidare.

Jag vet att man arbetar med frågorna i de berörda departementen, men vi
skall samtidigt ha klart för oss att vi här har att göra med ett invecklat pro-
blem som berör många lagregler. Jag kan dock försäkra Margareta Persson
om att jag för egen del inte kommer att släppa denna mycket angelägna
fråga.

Anf. 89 MARGARETA PERSSON (s):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag är glad över att höra utrikesminis-
tern säga att han kommer att följa den här frågan i fortsättningen.

Jag vet att jag kanske stressar utrikesministern när jag ställer den här frå-
gan så pass snabbt. Men det här är brådskande. Varje månad som går är en
evighet för de berörda.

De som har små barn som har bortrövats och förts till andra länder vet att
barnens svenska språk försvinner oerhört snabbt. Därför är det bråttom att
ni i regeringen slår era kloka huvuden ihop. Jag är således glad över att detta
arbete har påbörjats.

Sedan vi förra gången debatterade frågan har de drabbade kvinnorna bil-
dat en förening, Bortförda barns förening.

Men nya exempel dyker hela tiden upp. En kvinna som har varit gift med
en man från Tunisien fick för två år sedan uppleva att hennes barn bortröva-
des. Barnen var då ett resp, tre år gamla. Kvinnan fruktade att barnen skulle
bortrövas men lämnade ändå barnen till mannen, eftersom denne hade um-
gängesrätt enligt svensk domstol över midsommaren det aktuella året. Men
mannen försvann med barnen. Familjen har nu väckt en opinion i Linköping
för en ändring av de här lagarna. Bl.a. vill man att en man som begår sådant
här brott skall kunna utvisas och att det skall vara kontroll vid gränsen. Båda
föräldrarna skall ha gett sitt tillstånd för att ett barn skall få föras ut ur landet.

Jag vill på dessa människors vägnar till utrikesministern överlämna de
namnlistor som finns.

Jag tror alltså att det behövs en översyn beträffande brottet egenmäktig-
het med barn. Vidare måste reglerna för utvisning ses över och reglerna för
umgängesrätt ändras. Konventioner om umgänget med andra stater måste
upprättas. Dessutom måste passkontrollerna skärpas.

Jag vet att utrikesministern har bett andra berörda departement att se på
de saker som gäller dem. Men vad kommer UD närmast att göra när det
gäller de saker som har med detta departement att göra?

Anf. 90 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):

Herr talman! Det som närmast ankommer på UD att göra är att man
måste försöka föra resonemang som kan leda till att konventioner upprättas
med andra länder. Sådana resonemang har också tagits upp. Jag meddelade
i den aktuella interpellationsdebatten att den fransk-algeriska överenskom-
melsen i det stycket skulle kunna tjäna som föredöme. Sådana resonemang
pågår alltså. Men eftersom synen på barn, fäder och mödrar är så väldigt
olika i dessa länder, är det en lång väg att gå. Det är inte så lätt att komma
fram till ett resultat. Men ansträngningarna pågår, och de måste pågå, efter-
som det är en ytterst angelägen fråga.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Anf. 91 MARGARETA PERSSON (s):

Herr talman! Jag hoppas att UD fortsätter att hålla i det gemensamma
ansvar som det handlar om, eftersom det är många departement inblandade.

Jag vill ta ytterligare ett exempel som visar hur bråttom det är och där
faktiskt svensk domstol nästan har medverkat till att eventuell kidnappning
kan ske. En kvinna som jag har mött har två barn, elva och tolv år gamla.
En svensk domstol har gett mannen rätt till umgänge utomlands, trots att
hot om kidnappning föreligger. Nu vill mannen att barnen skall utlämnas till
sommaren. Jag har fått brev från dessa barn och denna kvinna. 12-årige Ed-
vard från Stockholm skriver bl.a.: ”Nu vill våran pappa ha oss utomlands.
Han pratar så konstigt med oss och vill bara bestämma och säger att i hans
land bestämmer pappan. Men vi vill bestämma själva. I Sverige har väl också
barn rätt att säga vad de vill.”

Mamman säger: Kan det vara möjligt att jag skall dömas att tvinga ut mina
barn till okänd adress utomlands, utan några som helst garantier?

Jag vill överlämna breven till utrikesministern.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1990/91:655 om kostnaderna för det tillfälliga spa-
randet

Anf. 92 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Hugo Hegeland har frågat mig om jag är beredd att inför
riksdagen redogöra för de totala, faktiska kostnaderna för det tillfälliga spa-
randet.

Jag har tidigare i år besvarat en fråga av Hugo Hegeland om återbetal-
ningen av sparandet. I den debatt som följde nämnde jag att återbetalningen
i sig kostar knappt 100 milj.kr. Vad jag då syftade på var kommande återbe-
talning av 1989 resp. 1990 års sparande.

Kostnaderna för sparandet orsakas främst av åtgärder vid införandet och
återbetalningen. Under den tid sparandet pågått har också vissa kostnader
uppkommit hos riksskatteverket och skattemyndigheterna i länen för att be-
svara frågor från allmänheten. Med ledning av uppgifter som lämnats av
riksskatteverket kan kostnaderna för återbetalningarna 1990, 1991 och 1992
grovt beräknas till drygt 111 milj.kr. Övriga kostnader, som alltså i huvudsak
avser åtgärder i samband med införandet, är svåra att ange närmare, efter-
som någon särredovisning inte skett av det arbete på t.ex. ADB-området
som föranleddes av sparandet. Jag gör emellertid bedömningen att de totala
kostnaderna inte överstiger 150 milj.kr.

Anf. 93 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Jag tackar Erik Åsbrink för svaret i de avseenden där uppgif-
terna är korrekta och fullständiga. Älskvärt erinrar statsrådet om att jag
ställde en liknande fråga och fick svar i mars, det var faktiskt den 12 mars.
Då hävdade jag att återbetalningen skulle kosta minst 100 milj.kr. Om detta
sade statsrådet Åsbrink att det var extra felaktigt - ett intressant uttryck.

Inte nog med det, jag fick en älskvärd uppmaning av statsrådet: ”Nästa gång
Hugo Hegeland ställer en fråga det är alltså i dag i varje fall i denna fråga -
” vore det bra om han hade litet bättre underlag i form av korrekta sakupp-
gifter och inte sådana felaktigheter som vi nu hört framföras och som jag
hoppas Hugo Hegeland insett verkligen är felaktigheter. Jag tänker på de
felaktiga uppgifterna om vad det kostar att administrera återbetalningarna.”

Vad säger då riksskatteverkets chef? Jo, han gjorde ett uttalande den 20
maj i Expressen. Han kan bekräfta att bara administrationen - detta säger
alltså högste chefen Lennart Nilsson - för den återbetalning som skedde nu
i maj kostade verket mellan 110 och 150 milj.kr. Observera att det bara är
denna återbetalning det gäller. Nu säger statsrådet att återbetalningen för
sparandet 1989 resp. 1990, som skall göras i februari nästa år, kommer att
kosta knappt 100 milj.kr. men bara återbetalning i maj kostade 150 milj.kr.
Hur förklarar statsrådet dessa olika uppgifter?

Anf. 94 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Jag har ingen anledning att ta tillbaka något av vad jag sade
i den tidigare debatten med Hugo Hegeland. Jag sade då: ”Det är sant att
återbetalningen i sig kostar knappt 100 milj.kr.” Det är exakt samma besked
som jag ger i dag. Vad jag invänder emot är Hugo Hegelands påstående att
valet av förtida återbetalningstidpunkt orsakar en extra merutgift utöver ti-
digare kända utgifter på 100 miljoner. Det var felaktigt då, och det är felak-
tigt i dag.

Om man lägger till de övriga kostnader som administrationen av systemet
totalt sett innebär och som är svåra att uppskatta exakt, är min bedömning
att det rör sig om en total kostnad som inte överstiger 150 miljoner. Jag vill
påpeka att jag bygger min bedömning inte minst på uppgifter som vi har er-
hållit från riksskatteverket.

Anf. 95 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Jag bygger mitt påstående också på riksskatteverkets uppgif-
ter, från självaste chefen himself. Det påpekas just att denna enda utbetal-
ning kostar mellan 110 och 150 miljoner. Varför skulle det bli billigare att
betala ut en del särskilt i februari än att betala i maj? Man kommer upp till
en extra kostnad på minst, som jag hävdade, 100 miljoner om man skjuter
på utbetalningen till februari 1992 i stället för att samordna det med skatteut-
betalningen. För bl.a. kronofogdemyndigheten skulle det förenkla mycket,
för postverket naturligtvis också.

Det finns ytterligare uppgifter. Dagens Nyheter hade en redogörelse för
de totala kostnaderna. De är, som Erik Åsbrink mycket riktigt säger, mycket
svåra att bedöma, men man har ändå gjort en bedömning och kommit fram
till 500 milj.kr. Dagens Nyheter brukar ofta ha rätt.

Anf. 96 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Ja visst, det händer att Dagens Nyheter ofta har rätt, liksom
många andra tidningar ofta har rätt. Men i det här fallet har Dagens Nyheter
fel. Jag kan försäkra att uppgiften om en kostnad på 500 miljoner är totalt
felaktig och saknar all verklighetsanknytning.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Jag vidhåller att den totala kostnaden, så långt den låter sig uppskattas,
inte överstiger 150 milj.kr. för administration av systemet. Det är förvisso en
kostnad, och jag förstår att Hugo Hegeland med den här och tidigare debat-
ten vill bidra till att misstänkliggöra hela systemet. Men, Hugo Hegeland,
skall man bedriva ekonomisk politik, vare sig det handlar om utgifter eller
skatter, får man acceptera vissa administrativa kostnader. De är inte upp-
seendeväckande höga i det här fallet. Det är bättre att man gör det än att
man ställer sig helt vid sidan av och skäller på alla förslag och alla åtgärder
som genomförs.

Anf. 97 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Jag får väl citera riksskattechefen ytterligare. Han tycker att
den här extra utbetalningen är ett oerhört slöseri med skattebetalarnas me-
del. Han säger: ”Jag tycker personligen” - det är alltså i egenskap av riks-
skattechef - ”att kostnaden för återbetalningen är väldigt hög i förhållande
till det återbetalade beloppets storlek, 2,9 miljarder, jag tycker att det är slö-
seri med skattemedel.” Detta säger alltså Lennart Nilsson, som verkligen vet
vad skattemedel är.

Erik Åsbrink säger att jag vill misstänkliggöra systemet när jag ställer en
fråga om de faktiska kostnaderna. Varför skall man dela upp det i två etap-
per? Det är just detta som leder till dessa stora kostnader. Man har alla möj-
liga argument, som att man inte vill spä på ekonomin. Men det hindrar inte
att man ändå vill sänka momsen med 9 miljarder. Då kommer vi också att
spä på ekonomin nästa år, men man kan inte betala ut knappt 3 miljarder i
februari. Återbetalningen skall delas upp. Varför skall de inte kunna betalas
ut i december? Jag tycker att man är väldigt inkonsekvent i argumente-
ringen.

Anf. 98 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Vi kan diskutera kostnaderna för olika ekonomisk-politiska
åtgärder. De för alltid med sig vissa kostnader. Det är ofrånkomligt. Men för
att få en rättvisande bild bör man också se på intäkterna, dvs. de positiva
effekter som uppnås. I det här fallet var det fråga om en åtgärd för att kyla
ner den överhettade ekonomin. Det var inte regeringens och socialdemokra-
ternas förstahandsalternativ. Men eftersom Hugo Hegeland och alla andra
oppositionriksdagsmän gick emot vårt ursprungliga förslag, var det inte möj-
ligt att genomföra det. Det här var det andrahandsalternativ som det gick att
få en majoritet för i riksdagen. Det var bättre att göra det än att inte göra
någonting alls, att stå vid sidan om i en överhettad ekonomi och motsätta sig
alla försök till att rätta till ekonomin. Jag tycker att detta skall finnas med
när man beskriver det tillfälliga obligatoriska sparandet.

Anf. 99 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Erik Åsbrink har en fantastisk argumentering när han säger
att vi motsätter oss alla försök att åstadkomma en stabilisering bara därför
att vi gick emot det här förslaget. Men varför inte nämna ännu en person
som gick emot från början, nämligen Kjell-Olof Feldt? Han tyckte att det
här var det dummaste han har gjort, men han försvarade den dumheten.

Jag tror att Erik Åsbrink, som är en ganska begåvad person, innerst inne
har samma uppfattning som Kjell-Olof Feldt att det var väldigt dumt. Därför
talade han också om att det inte var socialdemokraternas första förslag, utan
härtill var de nödda och tvungna.

Jag är tydligen, herr talman, tvungen att komma tillbaka ytterligare en
gång när man verkligen har räknat ut de faktiska kostnaderna och inte bara
stannar vid en bedömning, som statsrådet nöjer sig med.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1990/91:652 om tillgången på gymnasielektorer

Anf. 100 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! Birger Hagård har frågat mig om tillräckliga åtgärder vidta-
gits för att säkra det framtida behovet av lektorer i gymnasieskolan.

Jag ser det som mycket angeläget att sörja för att vi har tillräckligt många
forskarutbildade i såväl gymnasieskolan som i samhället i övrigt. När det gäl-
ler lektorerna i gymnasieskolan vill jag peka på tre viktiga förutsättningar
för att det framtida behovet av lektorer skall vara säkrat. För det första
måste det finnas ett rekryteringsunderlag, dvs. antalet forskarutbildade
måste vara tillräckligt stort. I 1990 års forskningsproposition (1989/90:90)
har regeringen angivit att målet på sikt bör vara en fördubbling av examina-
tionen inom forskarutbildningen. Genom propositionen har betydande re-
surser anvisats för att förbättra studiefinansieringen inom forskarutbild-
ningen och därigenom öka examinationen.

En andra förutsättning är att de forskarutbildade som väljer att bli lärare
i gymnasieskolan har den praktisk-pedagogiska utbildning som behövs för
att de skall bli behöriga att arbeta som lärare där. För att förbättra rekryte-
ringen av forskarutbildade lärare anordnas i enlighet med riksdagens beslut
särskild behörighetsgivande praktisk-pedagogisk utbildning. Behörig att an-
tas till denna är dels den som har grundläggande teoretisk utbildning samt
forskarutbildning avsedd för undervisning i teoretiska ämnen i gymnasiesko-
lan, dels den som har civilingenjörsexamen eller ekonomexamen och prak-
tisk yrkeserfarenhet.

Sist men inte minst beror det på skolhuvudmännen hur rekryteringen av
forskarutbildade lärare till gymnasieskolan skall lyckas. Statsrådet Persson
framhöll i den s.k. kunskapspropositionen (1990/91:85) att personalen är
den viktigaste drivkraften för utvecklingen av skolan. Han utgick från att
skolhuvudmännen kommer att ha ett stort intresse av att behålla och även
vidareutveckla de hittillsvarande lektorstjänsterna för att tillförsäkra gymna-
sieskolan en fortsatt hög kvalitet. I propositionen har också tydligt marke-
rats att skolverket bör ägna frågan om forskarutbildade lärare särskild upp-
märksamhet i sitt uppföljningsarbete. Jag räknar med att skolverket redan
från början kommer att följa hur skolhuvudmännen utnyttjar den frihet de
fått att bygga en skola med kvalitet i vilken forskarutbildade lärare utgör en
viktig del. Ytterst kommer det an på kommunerna att satsa på kvalificerade

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

5 Riksdagens protokoll 1990/91:120

Prot. 1990/91:120 lärare och att erbjuda arbetsvillkor som är konkurrenskraftiga med närings-
28 maj 1991 livets och samhällets i övrigt.

Svar på frågor

Anf. 101 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret. Jag är
övertygad om att han, liksom jag och riksdagen i övrigt, vill göra allt för att
se till att man kan leva upp till de riksdagsbeslut som har fattats, så att det
verkligen blir en hygglig tillgång till gymnasielektorer i framtiden. Riksda-
gen har vid ett flertal tillfällen uttalat vikten av detta, senast bl.a. när propo-
sitionen om ansvaret för skolan behandlades.

Det som utbildningsministern sade är naturligtvis alldeles riktigt. Han ta-
lade om de olika åtgärder som har vidtagits. Det gäller kanske att också vida-
reutbilda adjunkter, men det är i första hand skolhuvudmännens sak.

Den stora frågan blir då vilken press man kan sätta på skolhuvudmännen.
Från riksdagens sida förutsätter vi att det skall finnas ett stort intresse för att
vidmakthålla lektorstjänsterna också i fortsättningen. Samtidigt vet vi att ett
mycket stort antal tjänster är vakanta, och om utvecklingen går i positiv rikt-
ning, rör den sig i alla fall väldigt långsamt.

När detta betänkande behandlades i utskottet och i riksdagen för ungefär
ett halvår sedan var det några punkter som antyddes, nämligen att man hade
att vänta en förordning om meritvärdering vid anställning av lärare, som
skulle gälla från den 1 januari 1991. Särskild vikt skulle då läggas vid forskar-
utbildning. Jag skulle vilja fråga utbildningsministern om så har skett, och
om man inom departementet har kunnat följa i vilken utsträckning som le-
digkungörande när det gäller lektorstjänster verkligen förekommer på initia-
tiv av de lokala skolhuvudmännen. Jag tror att det är bl.a. faktorer av den
här typen som man måste fästa vikt vid. Till detta kommer också bl.a. skol-
verkets senare utvärdering.

Anf. 102 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! När det gäller den senare frågan om hur ledigförklaranden
sker, tvingas jag medge att jag inte kan svara på rak arm, men jag kommer
att ha den frågan i åtanke och se till att vi gör en sådan genomgång. Birger
Hagård och jag är naturligtvis överens i sak om att det är viktigt, både att
stimulera och att - om det behövs - pressa skolhuvudmännen för att upprätt-
hålla höga kvalitetskrav beträffande lärarna och i synnerhet lektorerna i
gymnasieskolan.

Samtidigt är jag för min del fylld av tillförsikt. Jag har inte någon känsla
av att man ute i kommunerna skulle vara präglad av en ambition att smita
undan ansvaret för skolan. Tvärtom visar alltid de resor jag gör ute i landet
att skolhuvudmännen är oerhört stolta och gärna använder sina gymnasie-
skolor som fjädrar i hatten för att ha att visa upp. De ser gymnasiet som av
betydande värde när det gäller att tillgodose såväl kommuninvånarnas behov
och önskemål som att locka andra att flytta till kommunen.

Anf. 103 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag hoppas innerligt att utbildningsministern har rätt. Ibland
uttrycks en viss oro ute från fältet över hur det skall gå med just lektorstjäns-
terna.

Jag är också tacksam över att man från departementets sida skall följa upp
i vilken utsträckning ledigkungörande verkligen äger rum. Jag tror att den
blotta omständigheten att vi för en dialog här i riksdagen kan vara en liten
fingervisning om att det inte alls bara var luft bakom när riksdagen uttalade
sin uppfattning, utan att det låg en verklig tyngd bakom de uppfattningar
som uttrycktes av riksdagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1990/91:656 om försäljning av porslinsskärvor
från ostindienfararen Götheborg

Anf. 104 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! Lars Ahlström har frågat mig när regeringen ämnar bevilja
Stiftelsen Ostindienfararen Götheborg tillstånd att sälja delar av de miljon-
tals blåvita porslinsskärvor som bärgats ur vraket av det år 1745 förlista farty-
get.

Regeringen fattade beslut den 28 juni 1990 om en ansökan från stiftelsen
om att få sälja porslinsskärvor från det aktuella vraket. Den fann då att en
försäljning av en andel av skärvorna i och för sig kunde komma ifråga, efter-
som fyndet var av en sådan art att de vetenskapliga och museala motiven för
bevarande ändå borde kunna tillgodoses.

Regeringen biföll emellertid inte ansökan, eftersom den fann att tillstånd
till en försäljning borde kunna grundas på dokumentation av en avslutad och
avrapporterad arkeologisk undersökning. Någon sådan dokumentation
fanns sålunda inte företedd.

Av min redovisning följer att stiftelsen - med den efterlysta dokumenta-
tionen som grund - har möjlighet att göra en förnyad ansökan om försälj-
ning. Den kommer då att prövas av regeringen med utgångspunkt bl.a. från
vad kulturutskottet anfört i ärendet.

Anf. 105 LARS AHLSTRÖM (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för det i och för sig ganska positiva sva-
ret. Som motiv för att avslå ansökan om att sälja delar av alla dessa miljon-
tals skärvor anfördes att det saknades en dokumentation. Det finns emeller-
tid en dokumentation, herr kulturminister, nämligen ett förnämligt bokverk
som är skrivet av Berit Westfeldt, Jörgen Weibull och professor Bo Gyllen-
svärd, som tidigare var museichef för östasiatiska museet. Det som dessa för-
fattare skriver borde verkligen kunna förmå regeringen att bevilja Stiftelsen
Ostindienfararen Götheborg tillstånd att sälja ett antal skärvor.

Ett av skälen till att jag har ställt den här frågan är att det har kommit
förfrågningar från dem som arbetar med den nya musikteatern i Göteborg.
Det vore beklämmande om man inte skulle kunna utnyttja dessa skärvor vid
utsmyckningen av denna musikteater beroende på att regeringen visar denna
ovilja mot en sådan försäljning.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Anf. 106 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! Regeringen visar ingen ovilja. Regeringen har tagit ställning
till en framställning vid en tidpunkt då det inte fanns någon dokumentation.
Om det kommer en ny framställning och om dokumentationen anses vara
till fyllest, ser jag inga skäl till varför man inte skulle kunna bifalla denna
ansökan. Detta får då bli föremål för prövning.

Däremot finns det inte någon anledning för regeringen att på egen hand
gå ut och ”kursa” skärvor, bara för att dokumentationen har kommit ut. Det
är de som har svarat för uppdraget och som är huvudmän för verksamheten
som måste söka tillstånd.

Anf. 107 LARS AHLSTRÖM (m):

Herr talman! Det har ingalunda varit meningen att regeringen skall sälja
skärvor. Det torde kulturministern vara väl medveten om.

Vad som har uppfattats som negativt är att man inte har kunnat acceptera
att det har genomförts en ytterst vetenskaplig undersökning, som innebär en
nyorientering när det gäller marinarkeologiskt arbete. Min fråga är då: An-
ser kulturministern att dokumentationen i denna bok skall kunna utgöra un-
derlag för en ny framställning? Är regeringen då villig att omgående bevilja
detta tillstånd med tanke på det musikteaterintresse som jag tidigare an-
förde?

Anf. 108 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! Lika litet som jag som justitieminister skulle vara beredd att
ta ställning till huruvida bilförare Göransson, som har kört mot rött ljus,
skall ha tio eller hundra dagsböter, lika litet är jag beredd att ta ställning
till de vetenskapliga förutsättningarna för en dokumentation. Det är upp till
andra att göra. Men jag är beredd att mycket positivt pröva en ansökan, dvs.
i klartext att bevilja tillstånd, därest de som har kvalifikationer att göra den
vetenskapliga bedömningen kan säga att dokumentationen är tillfredsstäl-
lande.

Anf. 109 LARS AHLSTRÖM (m):

Herr talman! Då kommer jag att ta kontakt med Stiftelsen Ostindienfara-
ren Götheborg och meddela detta svar, samtidigt som jag uppmanar stiftel-
sen att inkomma med en förnyad ansökan.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1990/91:689 om den s.k. COMETT-avgiften

Anf. 110 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! Lars Leijonborg har frågat mig om den högre COMETT-
avgiften - som han beräknar till drygt 13 milj.kr. - kommer att tas ur medel
som riksdagen anslagit för högskolans internationalisering.

COMETT är ett utbildningsprogram inom EG för att underlätta kun-
skapsöverföring mellan högskola och näringsliv. Sverige har, tillsammans

med övriga EFTA-stater, ingått avtal med EG om anslutning till program-
mets andra fas, som började 1990. Det första årets resultat har ur svensk
synpunkt varit framgångsrikt, med kvalitativt goda ansökningar från hög-
skolor och näringsliv i Sverige och med ett mycket gott utfall av ansökning-
arna.

Årskostnaden för Sveriges deltagande i COMETT-programmet har be-
räknats inom ramen för de särskilda internationaliseringsmedel som univer-
sitets- och högskoleämbetet disponerar. I detta anslag lades budgetåret
1989/90 in 5 milj. kr. och budgetåret 1990/91 ytterligare 5 milj .kr. för ändamå-
let. Med den allmänna pris- och löneomräkning som har skett av anslaget
kan dessa medel - som inte särskiljts från övriga medel inom anslaget - bud-
getåret 1991/92 beräknas uppgå till ca 12 milj.kr.

Den faktiska kostnaden för Sveriges deltagande under 1991 uppgår, enligt
den ecu-kurs som gällde vid slutet av förra veckan, till 12 123 400 kr. Den
kostnad detta innebär bör enligt min mening kunna inrymmas inom det be-
rörda anslaget utan att detta går ut över högskolans övriga insatser för inter-
nationalisering av sin verksamhet.

Anf. 111 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret. Det här
kan tyckas vara en anslagsteknisk fråga, men bakom den ryms ganska viktiga
saker. Min inställning är att det är mycket bra att Sverige har kommit med i
COMETT. Sverige har också för en kort tid sedan kommit med i ett annat
EG-program: ERASMUS.

Min inställning är att det bör finnas generöst tilltagna medel för den
svenska högskolan att delta i det här internationella samarbetet. Det faktum
att COMETT-avgiften kommer att bli något högre än vad vi tidigare trott
har inom högskolevärlden uppfattats så, att det kommer att drabba de medel
som i övrigt avsatts för högskolans internationalisering.

Jag tycker att svaret är något svårtolkat. Utbildningsministern hänvisar till
en pris- och löneuppräkning. Jag har för det första litet svårt att förstå att 10
milj.kr. pris- och löneuppräknat skulle kunna bli 12 milj.kr.; så hög har väl
ändå inte inflationen varit under den här tiden.

Det handlar om ganska små summor; skärvor för att återknyta till den
förra frågedebatten. Men just för att Sverige skall kunna hävda sig i ERAS-
MUS-samarbetet är det viktigt att de ganska små medel som har anslagits
ograverat kan användas till samarbete. Min förhoppning är att statsmak-
terna kan hitta en lösning så att medlemsavgiften i COMETT betalas och att
vi därutöver har de resurser vi ursprungligen hade tänkt oss. Jag frågar där-
för igen: Finns det inte någon möjlighet att lösa den frågan?

Anf. 112 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):

Herr talman! För att börja med att tala om anslagstekniken så är det fak-
tiskt 15 miljoner; 5 miljoner under två år och 5 miljoner ett år. På så sätt är
det inte orimligt att nå summan 12 miljoner med de omräkningar som har
gjorts.

När det gäller den andra frågan tycker jag att det är en viktig princip att
man inte har alltför många relativt små öronmärkta anslag. Det är alltid fres-

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

tande när man inför nya anslag och nya ändamål att man lägger in specialan-
slag för att man aldrig skall behöva sätta in verksamheten i ett vidare per-
spektiv. Jag tycker att COMETT-verksamheten, liksom annan utbildnings-
verksamhet, är så viktig att den faktiskt bör finnas med inom de ramar som
högskoleväsendet disponerar för sin verksamhet och att man alltså kan göra
en bedömning av verksamheten inom en vidare ram än den som innebär att
man för ut COMETT-verksamheten från internationaliseringsprogrammet,
vilket det av Lars Leijonborg förordade systemet skulle innebära.

Anf. 113 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr talman! Det är självfallet inte så att jag förordar att vi inte skall be-
tala in COMETT-avgiften. Det är naturligtvis mycket angeläget att vi gör
det. Min grundsyn är att högskolans internationalisering är en så viktig fråga
att det faktum att medlemsavgiften har blivit något högre inte bör leda till
att vi trappar ner ambitionen att delta i konkreta utbildningsprojekt. I hög-
skolevärlden - både på ämbetsverket och ute på högskolorna - har man upp-
fattningen att det kommer att bli konsekvensen. Min förhoppning är att det
finns konstitutionella möjligheter att ta i anspråk medel som på annat sätt
står till regeringens disposition, och se till att vi åtminstone klarar den ambi-
tionsnivå som vi från början hade tänkt med det internationella samarbetet,
utöver själva medlemsavgiften.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1990/91:622 om upphandlingar av nya polis-
uniformer

Anf. 114 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):

Herr talman! Lennart Brunander har frågat mig vad jag avser att vidta för
åtgärder för att upphandlingen av en eventuell ny polisuniform kan ske från
svenska företag.

Jag känner till att det inom polisen sedan lång tid har förts diskussioner
om en mer ändamålsenlig uniform. Rikspolisstyrelsen har i samarbete med
de fackliga representanterna tagit fram en prototyp som för närvarande är
ute på s.k. bärprov. Jag har själv fått en presentation av den tilltänkta utrust-
ningen.

Rikspolisstyrelsen ansvarar så som central förvaltningsmyndighet för ut-
vecklingen av polisens uniform.

En eventuell upphandling av polisuniform har ännu inte aktualiserats, var-
för jag bara kan konstatera att frågan tycks vara väckt för tidigt.

Anf. 115 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag vill tacka för svaret, även om det inte stod särskilt
mycket i det. Det verkar nästan som om civilministern var litet överraskad
över att det över huvud taget tas fram en ny uniform. Men det framgår ju
senare i svaret att civilministern ändå känner till det. Rikspolisstyrelsen har
tagit fram och utvecklat uniformen. Det har man väl gjort i akt och mening

att köpa en ny uniform, såvitt jag förstår. Man har gjort det i samarbete med
svenska företag, vilket jag tycker är bra. Risken är att detta går samma väg
som när man tog fram en ny uniform för försvaret. Huvuddelen av beställ-
ningen lades i andra länder, trots att vi bråkade en del om det.

Jag kan inte dela civilministerns uppfattning att frågan är för tidigt ställd.
I och med att uniformen har tagits fram kommer det också att vara aktuellt
att köpa den. Såvitt jag vet var väl tanken att man skulle börja den här pro-
cessen någon gång nästa år. Det har dessutom kommit fram idéer om att man
skulle köpa en mindre upplaga av uniformen att användas under fotbolls-
EM nästa år. I så fall är frågan mycket aktuell. Jag vet inte vad civilministern
säger om det, men vore det inte ett bra sätt att introducera uniformen att
köpa in ett mindre antal och använda då?

Dessutom skulle jag vilja veta om civilministern ändå inte har den uppfatt-
ningen att uniformen borde köpas i Sverige. Det måste väl ändå vara en till-
gång att vi har en svensk tekoindustri som kan hjälpa till att utveckla sådant
här? Vad gör vi den dag vi inte har det? Borde vi inte köpa uniformen i Sve-
rige?

Anf. 116 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):

Herr talman! Det är klart att jag som härstammar från Sjuhäradsbygden
kan tycka att uniformen, när den en gång upphandlas, borde köpas och till-
verkas i Sjuhäradsbygden och Sverige. Men frågan är för tidigt väckt på så
sätt, Lennart Brunander, att det ännu inte har bestämts att det skall upp-
handlas någon uniform. Det har bedrivits ett utvecklingsarbete för hur en
uniform skall se ut. Men vi har inte den situationen att man har fri uniform
och att myndigheten därför skall upphandla uniformer för hela svenska po-
lisväsendet. Det är först om det beslutas att uniformen skall ha ett annat ut-
seende än nu som frågan uppkommer vem som i så fall skall svara för detta
och när det kan ske.

Jag vill säga till Lennart Brunander att jag inte alls är överraskad över den
här frågan. Jag har mött den i åtskilliga sammanhang. Jag har t.o.m. fått
prova uniformen. Men det hindrar inte att vi, när det gäller frågan om upp-
handling, måste se över frågan om när den skall ske, om utprovningen är
färdig och vem som i så fall skall göra detta. Då har vi naturligtvis upphand-
lingskungörelsen för alla statliga myndigheter att följa. Men frågan om i
vilka former upphandlingen skall ske är för tidigt väckt, Lennart Brunander.

Anf. 117 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Skall man få något resultat i en sådan här fråga måste man
börja innan man har klarat av dessa processer och köpt uniformen - då är
det för sent att komma och tala om detta. Därför har jag startat redan nu.
Jag vet att uniformen är utvecklad, och den finns ute hos polisen. Det finns
naturligtvis ett brett intresse för att vi skall kunna köpa den i Sverige; inte
minst från Sjuhäradsbygden. Därifrån har vi gemensamma erfarenheter.

Om nu uniformen inte skall vara fri utan poliserna skall köpa dem själva -
om jag förstod civilministern rätt - finns det ju ändå starkare motiv för att
den skall köpas i Sverige.

Jag tror att vi i Sverige är ganska ensamma om att vara så flata när det

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar pä frågor

gäller att slå vakt om vårt näringsliv och de människor som arbetar där. För
mig är det ganska självklart att vi försöker göra detta på ett sådant sätt att vi
kan få en svensk uniform till polisen. När det gäller frågan om upphand-
lingen är det förmodligen så att ministern eller regeringen i så fall på något
sätt måste hjälpa till.

Anf. 118 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag säger inte att det är för tidigt att ställa frågan om hur
detta skall gå till, men det är för tidigt att ge ett svar. Jag kan inte svara på
hur det här skall gå till. När frågan aktualiseras, dvs. när utprovningen är
färdig, kommer rikspolisstyrelsen att ta upp den. Det gäller då både frågan
om hur upphandlingen skall ske och frågan om det finns utrymme för en fri
uniform. Polisen har inte fri uniform nu, men den skall vara enhetlig.

Jag vill också svara på frågan om huruvida man kan tänka sig att man har
en del av frågan avgjord i samband med Europamästerskapet. Jag har inte
tagit ställning till en sådan fråga. Det skulle nog vålla betydande problem om
vi hade olika uniformer på den svenska polisen, även om det var i ett speciellt
sammanhang. Vi diskuterar däremot annan utrustning; en nog så viktig fråga
när det blir aktuellt med fotbolls-EM.

Anf. 119 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Även om det är för tidigt för civilministern att svara på hur
det kommer att gå, är det väl ändå inte för tidigt att svara på vilken vilja
civilministern har att medverka till att köpen kan göras i Sverige. Om upp-
handlingskungörelsen skall följas tror jag ändå att regeringen förr eller se-
nare kommer att bli inblandad i köpet. Det är därför viktigt att veta hur civil-
ministern ställer sig till den frågan.

Så tillbaks till EM-frågan. Det var väl ändå inte en så tokig tanke att för-
söka hitta ett system för att testa uniformen för de poliser som skall med-
verka i samband med EM. I så fall måste civilministern såvitt jag förstår ta
ställning ganska snabbt.

Anf. 120 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):

Herr talman! Ja, men jag tycker nog att jag skulle gå litet väl långt om jag
stollade mig här genom att rätt upp och ner säga att poliserna skall bära en
annan uniform under Europamästerskapen, när det finns så mycket kvar att
planera för till det tillfället.

Jag kan i en sådan här fråga naturligtvis ha en uppfattning, men det är
ganska olämpligt om jag dels går ut och talar om att en upphandling skall
ske, när vi inte har klarat ut frågan vem som skall anskaffa denna uniform,
dels på något sätt antyder att man inte skulle gå den reguljära vägen, som
när en statlig myndighet upphandlar är att följa upphandlingskungörelsen.

Lennart Brunander har ju själv hört att frågan kan bli föremål för litet
olika bedömningar beroende av om uniformen anskaffas som ett enskilt ini-
tiativ, även om den skall vara enhetlig, eller om det är en statlig myndighet
som skall upphandla den.

Anf. 121 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Är det ändå inte så, civilministern, att det är ännu viktigare
att det finns en tillverkare i Sverige som kan tillhandahålla alla de olika nyan-
ser som kan behövas av uniformen, om varje polisman skall köpa sin uni-
form? Då kan beställningarna inte heller göras i så stora partier.

Jag får ungefär samma svar av civilministern som jag fått från försvarsmi-
nistern när jag tidigare frågat om uniformer till försvaret, att det är upphand-
lingsförordningen som gäller. Jag vet det, och jag vet dessutom att om det
finns en skillnad i pris, måste regeringen gå in. Då kan myndigheten inte
själv ta beslutet. Det är därför som jag har ställt frågan, och jag vill att civil-
ministern skall ha det här i åtanke när frågan kommer upp.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

23 § Svar på fråga 1990/91:626 om kommunala trafikövervakningar

Anf. 122 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):

Herr talman! Kerstin Ekman har frågat mig om när regeringen avser att
lägga fram förslag som innebär att den kommunala trafikövervakningen för-
bättras.

Den 16 maj, samma dag som Kerstin Ekman ställde sin fråga, fick jag re-
geringens bemyndigande att tillkalla en särskild utredare för att se över poli-
sens trafikövervakning.

Huvuduppgiften för utredaren är att söka göra polisens trafikövervakning
effektivare. Bland de frågor som vi vill ha svar på återfinns frågan om kom-
munernas roll i trafikövervakningen och då särskilt möjligheterna till ökad
kommunal medverkan på trafikområdet.

När regeringen på grundval av utredningsarbetet kan lägga fram förslag
på detta område kan jag inte nu bedöma.

Anf. 123 KERSTIN EKMAN (fp):

Herr talman! Jag får tacka för svaret. Det är bra att någonting har hänt.
Det är naturligtvis också positivt för mig som ledamot att ha fått ett välvilligt
svar på den sista fråga som jag har ställt här i riksdagen och även att få gehör
för krav som jag har ställt för flera år sedan.

Men bortsett från det är det egentligen skandal att allvarliga olyckor skall
behöva inträffa och den allmänna opinionen tvingas sätta press på rege-
ringen för att någonting skall ske. Tillfälle att göra någonting har funnits tidi-
gare. Frågan om trafikövervakningen i storstäderna har nämligen aktualise-
rats för flera år sedan på grund av de allvarliga missförhållanden som rått.
Folkpartiet har såväl i Stockholm som i Göteborg rest krav på inrättande av
kommunal gatupolis. Det skedde i Stockholm 1987, med resultat att brev
sändes till civildepartementet med krav på åtgärder. I februari 1990 väcktes
en ny motion med anledning av fallande trafikmoral i Stockholm. I Göteborg
tog folkpartiet liberalerna upp frågan 1989.

Här i riksdagen väckte jag en motion 1990 med krav på att regeringen
skulle utreda frågan om kommunal gatupolis. Motionens förslag togs upp i

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

proposition 1989/90:155, Förnyelse av polisen, och där sade faktiskt statsrå-
det: Jag avser att föreslå regeringen att en särskild utredare tillkallas för att
se över ett antal frågor på trafikövervakningsområdet om hur kommunal
medverkan i trafikövervakningen skall kunna utformas samt att i övrigt
granska arbetsformerna, organisation m.m. för trafikövervakningsverksam-
heten.

Utskottet tillstyrkte detta av regeringen framlagda förslag, men ingenting
hände. Man spelade t.o.m. oförstående på departementet vid förfrågan. År
och människoliv har gått till spillo. Nu har det hänt något, och frågan är då:
Kommer den särskilde utredaren att få möjlighet att arbeta snabbt och ges
tillfälle att pröva alternativ som kan uppfattas som realistiska av allmänhe-
ten? Det sistnämnda anser jag vara oerhört viktigt. Enligt tidningsintervjuer
i Dagens Nyheter tycks rikspolisen inse att man måste sätta in realistiska åt-
gärder, som allmänheten kan uppfatta som verkningsfulla.

Anf. 124 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):

Herr talman! Om jag uppfattade Kerstin Ekmans fråga rätt är svaret ja.

Anf. 125 KERSTIN EKMAN (fp):

Herr talman! Då ser jag fram emot resultatet av utredningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på fråga 1990/91:642 om förebyggande åtgärder mot bank-
rån etc.

Anf. 126 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):

Herr talman! Elver Jonsson har frågat mig om vilka åtgärder regeringen
har vidtagit eller avser att vidta för att begränsa och undanröja möjligheten
till våld och rån mot affärer, banker, postanstalter m.fl. penninginrättningar.

Som Elver Jonsson nämner har antalet rån mot butiker och banker haft
en oroväckande utveckling de senaste åren. Det är inte ovanligt att rånen
sker med vapen. Jag har noga följt den här utvecklingen.

Regeringen har i den senaste budgetpropositionen angett målen för poli-
sens arbete. Där har särskilt betonats att en central uppgift inom brottsbe-
kämpningen är att förebygga och förhindra att brott begås. Polisen skall sär-
skilt inrikta sin verksamhet på åtgärder som går ut på att värna om männi-
skans trygghet till liv och hälsa. Polisens insatser när det gäller spaning och
utredning skall särskilt inriktas på bl.a. våldsbrott. Med andra ord har stats-
makterna utpekat just den här typen av brottslighet som ett av de mest prio-
riterade områdena för polisens insatser.

I enlighet med statsmakternas prioriteringar har polisen vidtagit en rad
åtgärder för att förhindra rån mot kvällsöppna butiker, mot värdetransporter
och mot post och banker. Polisen satsar också stort på att avslöja gärnings-
männen när sådana här brott har begåtts. I praktiken är det ofta en relativt
begränsad grupp kriminella som står för ett stort antal av rånen. Polisen har

på senaste tiden genom ett framgångsrikt kriminaltekniskt arbete bundit
samme gärningsman till flera fall av rån mot butik.

Men det finns också andra åtgärder som det finns anledning att nämna.
Riksdagen antog förra året regeringens proposition (1989/90:119) angående
lag om övervakningskameror m.m. (SFS 1990:484), vilken bl.a. gör det lät-
tare för post och banker att använda sådan teknisk utrustning. Det verkar
avskräckande för presumtiva rånare.

Rikspolisstyrelsen har tidigare sammanställt en rapport om åtgärder mot
butiksrån (RPS rapport 1989:2). I rapporten har ett konkret handlingspro-
gram sammanställts som bl.a. ligger till grund för information till anställda
inom detaljhandeln. Motsvarande handlingsprogram delges anställda vid
post och banker.

Jag vill dessutom erinra om att regeringen i budgetpropositionen särskilt
betonat att polisen skall sätta dem som drabbats av brott i centrum för poli-
sens uppmärksamhet och omsorg.

Slutligen vill jag konstatera - i själva verket är det helt centralt - att hur
många poliser som än arbetar med brottsförebyggande och brottsuppkla-
rande verksamhet på detta område, så eliminerar det inte risken för sådana
här brott. Det är därför nödvändigt att näringsidkarna - var och en på sitt
håll - vidtar alla de åtgärder som de kan för att minska riskerna för brott av
detta slag.

Anf. 127 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Jag tackar civilministern för svaret på min fråga och för den
redovisning som har givits när det gäller regeringens avsikter och ambitioner.
Det är intressant att civilministern bejakar mitt påstående att den här brotts-
ligheten har mycket stor omfattning. Läget är, som jag själv har skrivit, alar-
merande. Många människors liv är i fara. Statsrådet berättar att regeringen
vill förhindra och komma till rätta med bl.a. våldsbrott.

Med anledning av den redovisning som Bengt K Å Johansson givit är min
fråga om statsrådet anser att det här räcker till. Jag har en känsla av att det
skulle behövas en del kompletteringar. Vad gör man t.ex. för att öka möjlig-
heterna till upptäckt? Vad kan vi göra för att polisen skall bli mera synlig?
Jag tänker då på kvarterspoliser och andra insatser. Vad skulle statsrådet
vilja göra för att förstärka attityderna i frågor om vad som är rätt och fel och
om vad som är mitt och ditt? Vad kan vi göra på ett grundläggande stadium
i hem, skola och arbetsliv för att mera få ingjutet i folksjälen att man inte
skall göra några tillgrepp, varken med eller utan våld? Jag tror att det här
skulle ha mycket stor betydelse, och det skulle vara intressant att få del av
civilministerns reaktion på den frågan.

Vad skulle man kunna göra utöver det som statsrådet har redovisat i sitt
frågesvar?

Anf. 128 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag har försökt att ge ett förhållandevis utförligt svar, men
det är klart att det finns oerhört mycket mer att säga om detta. Jag tror inte
att vi har möjlighet att inom ramen för denna fråga gå in på hela den diskus-
sionen.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Denna fråga var uppe till behandling i går på Köpmannaförbundets kon-
gress, som jag gästade. Det förs en mycket intensiv debatt om detta, särskilt
bland de handelsanställda och inom branschen i stort, bl.a. inom Köpmanna-
förbundet.

Det finns också en hel del uppslag till hur man skall komma till rätta med
en del av denna brottslighet, i meningen att ytterligare förebygga riskerna
för att råka ut för ett sådant här rån, öka möjligheterna att larma personal
eller polis och så småningom också klara upp fallet.

Jag vill vidare säga till Elver Jonsson att den strävan som vi har att göra
polisen synlig osv. väl har ett begränsat värde i detta sammanhang. Det är
fråga om rutinerade och ganska så kalkylerande personer, och jag tror därför
inte att vare sig sådana åtgärder eller våra försök att påverka attityderna
minskar riskerna för den här typen av brott på något radikalt sätt. Det är
personer som ofta har varit straffade tidigare. En del av dem som gör de här
tillgreppen eller rånen kommer utifrån till vårt land, och jag tror att det är
viktigt att se till de förutsättningar som gäller. Vi måste gå in med de förebyg-
gande åtgärder som är möjliga att vidta just för butiker. Jag tror inte att det
här i första hand är en attitydfråga.

Anf. 129 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Jag är först litet nyfiken på vad köpmännen sade efter civil-
ministerns föredrag i går. Var de nöjda?

Statsrådet säger vidare att det inte räcker med attityd- och opinionspåver-
kan, eftersom det är fråga om ganska avancerade brottslingar. Jag ger ho-
nom rätt så till vida att det i slutfasen handlar om sådana personer. Men vi
får inte glömma bort en sak. De mycket rutinerade brottslingarna rekryteras
ur småsnattarledet, och de kommer från en början av en brottslig bana som
utvecklas alltmer åt fel håll. Det ligger en viss fara i att säga att det inte en-
dast räcker med attityder. Jag tror att de är en viktig del i sammanhanget.
Det behövs mycket avancerade insatser från polisens sida när det gäller att
ta tag i de svåra brotten. Det vore fel att säga att attitydinsatser skulle vara
otjänliga i sammanhanget. Jag skulle gärna se att civilministern håller ett
större tal på det temat.

Anf. 130 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag kan försäkra Elver Jonsson att jag har hållit många tal
på det temat. Men jag tror att den länkningen blir litet ogripbar. Regeringen
har nu planerat för sommaren med intensiva insatser i hela landet när det
gäller att försöka förhindra gatulangning av narkotika i syfte att därigenom
motverka tillströmningen av fler nya fall och unga som blir beroende av nar-
kotika. Vi har haft goda erfarenheter av de insatser som har gjorts på en rad
platser i landet, och vi vill nu intensifiera den verksamheten. Jag tror att det
kan vara ett viktigt led att förhindra att fler blir beroende av narkotika. Vi
vet erfarenhetsmässigt att ganska många av dem som begår rån också gör det
i sin jakt efter narkotika.

Anf. 131 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Det är helt riktigt att narkotikabrotten föder många till-
greppsbrott. Jag tror att det allra mesta i vårt samhälle har något samband.

Också en narkotikabrukare har ofta tagit steget från att ha varit alkoholbru-
kare och missbrukare. Det finns många samband. Egentligen gäller det att
vi har grundvärderingar som skulle innebära att ”rekryteringsgruppen”
skulle bli betydligt mindre.

Herr talman! Det vore bra om vi från regeringens och riksdagens sida
kunde säga att det är viktigt att vi alla engagerar oss i att hjälpa till när det
gäller upptäcktsrisken i så måtto att vi faktiskt kan ge polisen tips och råd
när det händer saker. Vi skall inte ha den inställningen att det är fel att ”lägga
sig i” när det händer saker som inte är riktiga. Jag tror att vi är överens när
det gäller grundfrågan, och jag önskar god lycka i sommararbetet. Samtidigt
önskar jag en god sommar i övrigt.

Anf. 132 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag önskar Elver Jonsson detsamma. Det är viktigt att vi har
klart för oss att de situationer där hälften av brotten begås av en väpnad rå-
nare utgör farliga situationer där man inte kan råda personer att ingripa utan
vidare. Däremot har jag naturligtvis ingenting emot den allmänna inställ-
ningen som Elver Jonsson har, nämligen att vi måste hjälpa polisen i dess
arbete. Det är en utomordentligt viktig sak.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

25 § Svar på fråga 1990/91:657 om arbetsfördelningen inom rege-
ringen

Anf. 133 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):

Herr talman! Ulla Orring har frågat mig om en landshövding får vända sig
till landets statsminister med ett ärende som tidigare avgjorts av en fackmi-
nister.

Jag vill först påminna Ulla Orring om regeringens arbetsformer. Ärenden
som kräver ett ställningstagande av regeringen avgörs inte av något enskilt
statsråd på egen hand utan kollektivt av regeringen med gemensamt ansvar
för beslutet. Sedan skall myndigheterna under regeringen -1.ex. länsstyrel-
serna - lojalt verkställa regeringens beslut. Detta hindrar inte att en lands-
hövding tar kontakt med någon av regeringens ledamöter för att t.ex. disku-
tera fattade beslut. Sådana kontakter måste emellertid ske med omdöme.

Anf. 134 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret.

Frågan som jag har ställt grundar sig på att det råder oklarhet om besluts-
ordning och en landshövdings befogenheter. Det är därför jag har ställt frå-
gan. Frågan reser ett par förvaltningsrättsliga frågor, som jag delvis har fått
svar på. Dock återstår frågan om landshövdingen är länets företrädare i dess
verkliga bemärkelse. Får han eller hon i så fall vända sig till landets statsmi-
nister när han eller hon inte har fått gehör i en sakfråga hos fackministern?

Statsrådet svarar att det är möjligt, men att sådana kontakter emellertid

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

måste ske med omdöme. Då reses naturligtvis frågan vad det innebär att det
skall ske med omdöme. Kan jag få en ytterligare förklaring till det?

Jag vill också ställa denna fråga ur länsbornas perspektiv. Är det en plikt
för en landshövding att föra länets talan, dvs. i en hastigt uppkommen sam-
hällssituation? Dessa frågor är mycket väsentliga för vårt regionala och de-
mokratiska system. Är det en omöjlig uppgift att kombinera rollen som lä-
nets främste företrädare, talesman, i ett ärende där folkflertalets vilja inte
fått gehör centralt hos fackministern, samtidigt som landshövdingen även
skall vara regeringens förlängda arm? Hur ser statsrådet på uppgiften för en
landshövding? Får han eller hon ställa upp för folket? Det är viktigt att veta
i den decentraliseringsprocess som nu pågår. Det kommer säkert fler påfrest-
ningar liknande den jag har tänkt på.

Anf. 135 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):

Herr talman! Det finns inget generellt svar på frågan vad omdöme inne-
bär. Jag har gett ett principiellt svar på ett principiellt ställt spörsmål. Så bör
det vara. Jag har i och för sig mina aningar vad bakgrunden till frågan är.
Men det kommer upp senare under frågestunden. Det är rimligt att stanna
just vid den principiella frågan.

När det gäller en landshövdings ställning vill jag säga att han är en statlig
tjänsteman. Han är chef för länsstyrelsen, som är en statlig myndighet. Där-
med skiljer han sig inte från andra verkschefer. Länsstyrelsen utgör statens
regionala myndighet, och den skall landshövdingen företräda.

Historiskt och på annat sätt har landshövdingen kommit att få en speciell
ställning. Det finns mycket att säga om det. Det är viktigt att komma ihåg
att landshövdingen är chef för en statlig myndighet. Därmed skall han följa
alla de regler i övrigt som gäller för statliga chefer.

Anf. 136 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Statsrådet skriver i svaret att en landshövding får ta kontakt
med någon av regeringens ledamöter för att t.ex. diskutera fattade beslut.
Till regeringens ledamöter måste väl statsministern höra? Var det då fel av
en viss landshövding att ställa en fråga till statsministern, vilket har påståtts
av inte minst politiker i Västerbotten?

Anf. 137 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag har svarat på frågan i det svar som redan har redovisats.

Anf. 138 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Det finns ett ordspråk som säger att det är bättre att fråga
och verka okunnig än att förbli det. Jag tycker att det kan vara skäl för en
landshövding att ställa sig på länsbornas sida, vilket har skett i detta fall. Jag
tror att problemet kommer att uppstå på fler håll i landet i den decentralise-
ringsprocess som pågår.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1990/91:663 om ökad förståelse för problemen med
bortrövade barn

Anf. 139 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Margareta Persson har frågat om socialministern kommer
att ta initiativ till att socialtjänsten i kommunerna får större kunskap om frå-
gor som är förknippade med bortrövandet av barn.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Det är viktigt att kvinnor som fått sina barn kidnappade av barnens ut-
ländska pappor eller som lever under hot om kidnappning får stöd av sam-
hället. Det finns i lagstiftningen inga hinder mot att bevilja ekonomiskt bi-
stånd för att kunna utöva umgänge med barn som befinner sig utomlands.
Men som Margareta Persson vet är det en fråga som måste avgöras från fall
till fall. Det skall alltid ske en individuell behovsprövning.

Socialtjänsten kan också ge andra former av stöd och hjälp till en drabbad
förälder. Inte minst viktigt är det naturligtvis att på olika sätt försöka för-
hindra att barn olovligen bortförs. Socialtjänsten har sedan den 1 mars i år
skyldighet att erbjuda föräldrar samarbetssamtal. Syftet med dessa samtal
är att nå enighet i frågor rörande vårdnad och umgänge. Det är viktigt att
socialtjänsten har kompetens att på ett sakkunnigt sätt bistå även i de kon-
flikter som kan uppstå mellan föräldrar av olika kulturell härkomst.

Socialstyrelsen kommer att på olika sätt följa upp de ändrade reglerna för
vårdnad och umgänge, bl.a. genom att initiera och stödja metodutveckling
inom området. Efter vad jag inhämtat, kommer styrelsen att i det samman-
hanget även uppmärksamma de problem som Margareta Persson tar upp i
sin fråga.

Anf. 140 MARGARETA PERSSON (s):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Som alltid när s.k. nya frågor dyker upp står det svenska samhället fam-
lande. När man är osäker tar man fram regelboken och tittar i lagen. Regler
och lagar är inte skrivna för de extrema situationer vi talar om. Om man då
som handläggare är för osäker är det risk för att agerandet blir helt galet.

Jag skall ta ett exempel. Jag träffade förra veckan en ung kvinna som be-
gärt skilsmässa och nu fått hjälp av myndigheterna att gömma sig och det
lilla barnet på ett år, eftersom mannen misshandlat henne och hotat döda
henne. Han är utländsk medborgare. Han har också hotat att döda barnet
och klyva det på mitten, så att han kan få återföra sin andel till sitt hemland.
Allt detta skall han göra om han inte får ta barnet själv.

Denna unga kvinna uppmanades av socialtjänsten i sin kommun att ändå
lämna barnet till pappan i fredags, visserligen under överinseende av social-
tjänsten, därför att ett barn behöver sin pappa. Man hade dessutom den am-
bitionen att få parterna att kunna tala bättre med varandra. ”Men om han tar
barnet och sticker, kan ni hindra honom då?” frågade den stackars mamman.
”Nej, det kan vi inte”, svarade socialtjänsten.

Nu fick hon stöd av andra och vägrade att lämna ut barnet under de villkor
som råder.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Detta var ett exempel där jag menar att man har bristande kunskaper och
förståelse och där man tydligen lever efter den nya regelboken för s.k. nor-
mala skilsmässor. Samarbetssamtal i sådana här fall ter sig något bisarra. En-
skilda handläggares beteende kan få katastrofala följder.

Min fråga är då: Vad kommer regeringen att göra för att öka kunskaperna
och försöka, som Bengt Lindqvist själv säger, förhindra att barn bortförs?

Anf. 141 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Låt mig allra först slå fast att de fall som Margareta Persson
pekar på, där ett bortrövande faktiskt har skett, naturligtvis är utomordent-
ligt tragiska. Vi måste göra allt vad vi kan för att förhindra detta. Samtidigt
vet vi att det mellan två vuxna människor med barn kan förekomma mycket
djupgående konflikter där barnet lätt blir ett verktyg. Min erfarenhet är att
det kan vara båda föräldrarna som använder barnet på det här sättet i sådana
konflikter. Ibland är det utomordentligt svårt för den tredje part som skall
skydda barnets intressen att finna de rätta vägarna för att ge det effektiva
stöd som barnen i de här fallen behöver.

Vi behöver öka kunskapen om de förhållanden som leder till den här ty-
pen av djupa konflikter mellan två vuxna människor, en man och en kvinna
med barn, och i mycket hög grad även när de vuxna kommer från olika kultu-
rella bakgrunder. Det kan finnas olika synsätt som ligger djupt nere i den
värderingsgrund som de båda vuxna har och som kan vara roten till detta.

För att över huvud taget öka socialtjänstens kompetens i de här situatio-
nerna som gäller svårt utsatta barn, har regeringen anslagit en betydande
resurs. Det är med dess hjälp som socialstyrelsen nu skall skapa större kun-
skap och större beredskap ute i socialtjänsten kring de här frågorna.

Jag kan gärna nämna för Margareta Persson att socialstyrelsens avsikt är
att redan i början av nästa månad ta upp de här frågorna, som nu är aktuella
mellan oss, på det möte som socialstyrelsen skall ha med socialkonsulen-
terna kring barnfrågor.

Anf. 142 MARGARETA PERSSON (s):

Herr talman! Jag kan i mångt och mycket hålla med Bengt Lindqvist om
behovet av medling och samarbetssamtal. Jag har själv varit tillskyndare av
det när det gäller skilsmässor. Men dessa frågor ligger litet grand utanför
detta. Jag tror att många av de kvinnor som har drabbats av nitiska socialar-
betare när det handlar om dödliga hot kanske inte riktigt förstår vad vi talar
om.

Jag vill ta upp ett annat exempel. Det är det ekonomiska biståndet som
Bengt Lindqvist talade om. En kvinna fick sitt barn bortrövat till Indien.
Barnet vistades hos mannens familj. Mannen fortsatte att leva i Sverige. Fa-
miljen i Indien accepterade att kvinnan besökte barnet, men hon hade inte
några ekonomiska medel för detta. Hon fick inte heller ekonomisk hjälp till
att besöka pojken. Förmodligen finns inte heller den här typen av frågor med
i exempelsamlingar och liknande. Allt är ju ekonomiskt behovsprövat per
person.

Om en svensk domstol dömer att mamman skall ha vårdnaden, och det

sedan sker ett brott, är hon ju ett brottsoffer. Därför menar jag att man kan
ta ett initiativ. Jag hoppas att vi får se det.

Anf. 143 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Det är här mycket tal om resurserna för att ge den förförde-
lade parten, som i de här fallen är kvinnorna, möjlighet att få umgänge med
sina barn också när de befinner sig utomlands. Vi har funderat ganska
mycket på det här, och jag skall erkänna att det är en ny frågeställning för
mig, och jag tror även för socialdepartementet i stort, hur man skall lösa det
här.

Frågan är om det skall ske genom generella ordningar eller om man i de
här oförutsägbara fallen där det sker en kidnappning skall räkna med att de
är socialtjänsten och det ekonomiska biståndet som är den möjlighet som
står till vårt förfogande. Vi är naturligtvis inte färdiga med detta, men
mycket talar väl för att det är ekonomiskt bistånd som är den rimligaste for-
men av stöd i de här sammanhangen för att kunna besöka barnen. Detta får
den fortsatta utredningen kring de här viktiga frågorna ge besked om.

Det är viktigt, det tycker jag precis som Margareta Persson, att vi flyttar
fram positionerna både kunskapsmässigt och när det gäller de åtgärder vi
sätter in.

Anf. 144 MARGARETA PERSSON (s):

Herr talman! Jag tackar för att Bengt Lindqvist slår fast, vilket vi redan
vet, att det är en ny fråga och att man på departement och andra myndighe-
ter inte har tillräcklig kunskap. Det är ju detta det handlar om. Jag hoppas
att man nu verkligen sätter i gång och arbetar speciellt med handläggningen
av umgängesrätten och det ekonomiska stödet.

Jag litar på att socialdepartementet nu kommer att sätta i gång det här,
eftersom det är bråttom. Varje månad som går, är som år för de berörda
kvinnorna och barnen.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på frågorna 1990/91:681 och 682 om åtgärder för bostads-
lösa

Anf. 145 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Ragnhild Pohanka har ställt följande två olika frågor till mig:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidtaga när det gäller de bostads-
lösa?

Kan statsrådet tänka sig någon form av gruppboende med statsbidrag som
mellanform för de bostadslösa, som behöver stöd och hjälp i sitt boende?

Jag besvarar båda dessa frågor i ett sammanhang.

Bostadslösheten är utan tvekan ett svårt problem. Som Ragnhild Pohanka
vet är det ett ansvar som åvilar kommunerna. Jag har därför tagit reda på
hur situationen är i våra storstäder.

Även om situationen är allvarlig för de hemlösa, visar de efterforskningar

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

6 Riksdagens protokoll 1990/91:120

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

jag gjort att man åtminstone i storstäderna är väl medveten om problemen.
Man har valt olika sätt att försöka möta de akuta behoven av tak över huvu-
det. Det finns också i samtliga storstäder olika former av mer eller mindre
skyddat boende, bl.a. träningslägenheter, försökslägenheter och grupp-
boende av det slag som Ragnhild Pohanka efterlyser. En utvidgning av
denna verksamhet planeras.

Jag kan i dag inte se att det finns behov av ett statligt inripande i denna
kommunala angelägenhet. Jag vill också erinra om att det står kommunerna
fritt att använda medel även för dessa ändamål inom ramen för statsbidraget
till missbrukarvård och ungdomsvård, som för närvarande uppgår till 950
milj.kr. Förra året gick 727 milj.kr. direkt till kommunerna. Det finns inget
som hindrar kommunerna från att använda en del av dessa medel till att ut-
veckla alternativa vård- och boendeformer för den grupp hemlösa som behö-
ver stöd i sitt boende.

Anf. 146 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Jag får tacka för svaret, även om jag kanske inte tycker att
det innehåller så mycket. Jag har ställt en fråga om uteliggarna varje riks-
dagsår i tre år nu. Jag tror att statsrådet Lindqvist är mer medveten om pro-
blemen än vad svaret visar.

Vi deltog tillsammans på A-lagstribunalen. Statsrådets yttranden där vi-
sade stor förståelse och insikt om problemen. Bostadsbrist är inte det enda
problemet för de bostadslösa. En relativt stor grupp av dem kan åtminstone
inte i början, en del kanske aldrig, klara ett eget boende. Det finns många
boendeformer, men långt ifrån i tillräckligt antal. Staten borde också ta sitt
ansvar här eftersom vissa kommuner, bl.a. storstadskommunerna, drar till
sig ett oproportionerligt stort antal bostadslösa män och kvinnor.

Problemet är långt större än vad vi hittills trott i mindre och mellanstora
städer. Uppsökande verksamhet är en nödvändighet för att i någon mån få
bukt med dessa stora problem, som endast utgör toppen av isberget. Som
bekant är sju tiondelar av berget under vattnet. Det finns inte resurser för
detta. Vi måste acceptera denna verklighet. Har vi råd att göra det? Har vi
råd att låta bli? Nej, det är ett stort slöseri med mänskliga resurser och kostar
oss mängder med pengar i form av sjukvård, ökad kriminalitet och missbruk.

Sedan står det i svaret att man är väl medveten om problemen. Ja, jag tror
att man är det. Man har engagerade socialarbetare och frivilligorganisatio-
ner som deltar i det här arbetet, men det finns alltså inte resurser. Man satsar
inte för att komma åt de här problemen. Jag vill inte att staten skall ingripa
i kommunala angelägenheter. Min önskan är att staten ger ett erbjudande.

Anf. 147 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Den senaste tidens uppmärksamhet kring dessa frågor har
lett till att man inom kommunerna börjat planera mer systematiskt för att
lösa dessa problem så långt det över huvud taget är möjligt. När jag för något
år sedan samlade mig inför de diskussioner vi då förde om de hemlösas situa-
tion, var det inte den bild av planer och initiativ i storstäderna som jag nu
ser som mötte mig. Denna debatt har gjort nytta.

Mitt intryck är nu att man planerar både förebyggande och tidigare insat-

ser, där naturligtvis uppsökande verksamhet är en kärnpunkt. Utan att nå
dessa människor och veta var de finns kan man heller inte hjälpa dem. Man
planerar också olika boendeformer för utslussning och inte minst små grupp-
bostäder, liksom även permanentbostäder, om detta visar sig nödvändigt.

Säkert krävs det en mycket lång tid för att de människor som länge har
befunnit sig utanför samhällsgemenskapen skall komma tillbaka. Men man
bör aldrig utesluta att de kan göra det. Jag håller med Ragnhild Pohanka om
att det måste finnas möjligheter att bo länge i dessa skyddade former för att
steg för steg och litet försiktigt bygga upp den självtillit och de resurser hos
de berörda som behövs för att man skall klara sig på egen hand.

Det handlar naturligtvis också om mycket annat, t.ex. möjligheten att
återgå i arbete, bryta de onda cirklar som ofta har att göra med missbruk och
annat som inverkar på hela den totala situationen.

Anf. 148 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Fler än vi tror av de bostadslösa har ett arbete. Men det är
mycket svårt för dem att behålla det när de ingen bostad har. Man hamnar
lätt utanför och i missbruk.

Det vore tragiskt om man tog pengar från missbrukarvård och ungdoms-
vård. De insatserna behövs där, och det gäller särskilt förebyggande ung-
domsvård. Jag vill återigen fråga om statsrådet kan tänka sig att ge ett statligt
erbjudande för att bygga upp dessa institutioner.

I min motion har jag inte krävt egna lägenheter. Men jag anser att det är
en mänsklig rättighet att få en säng. Det är det första steget.

Anf. 149 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Om vi koncentrerar oss på frågan om medel för gruppboen-
det, tillför staten genom det beslut som fattades i höstas och det beslut som
skall komma om äldrereformen 2 miljarder kronor som skall sättas in under
fem års tid, dvs. 400 milj.kr. om året, för byggande av gruppbostäder. Dessa
är avsedda för många grupper, framför allt de åldersdementa men också de
fysiskt och psykiskt handikappade i kommunerna och de utvecklingsstörda i
landstingen.

De grupper vi nu talar om har nära anknytning till de andra grupperna,
dvs. gamla missbrukare, människor som var patienter på mentalsjukhus osv.
Jag tror att det i och för sig redan i och med det stimulansstöd som nu utgår
finns möjlighet att angripa också detta problem. Boendeformen som sådan,
gruppbostaden, eller den lilla enheten kommer att betyda mycket för att
åstadkomma ett skyddat boende.

Anf. 150 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! När man sett hur människor bor och att man köar för att bo
14 personer i ett rum, verkar den form av gruppboende som socialministern
talar om ganska avlägsen. Jag menar att man kanske först måste satsa på
enkla former av boende. Jag vet att dessa människor ligger i kulvertar och
trappuppgångar, och de skulle säkert gärna vilja ha en säng att vila i, en säng
till vilken de också kvällen därpå får komma tillbaka till. Det är inte själv-
klart att man får det i dessa lågtröskelhem.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar pä frägor

Vi är överens i den här frågan, och det var också förra gången vi debatte-
rade frågan. Men jag väntar på att det skall hända något, och såvitt jag kän-
ner till har det inte hänt någonting än. Det händer för litet.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Svar på fråga 1990/91:581 om rätten till förtidspension i visst fall

Anf. 151 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Hugo Hegeland har frågat mig om jag är beredd att föreslå
ändringar i gällande lagstiftning för att förhindra att en svensk medborgare,
som är förtidspensionär och som blivit villkorligt frigiven efter ett fängelse-
straff och flyttat till sitt gamla hemland, får pensionen eftersänd.

En svensk medborgare som beviljats tilläggspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och som bosätter sig utomlands är berätti-
gad till folkpension i förhållande till det antal år han tillgodoräknats pen-
sionspoäng för allmän tilläggspension. Tilläggspension utges, oavsett var
pensionären är bosatt, i förhållande till dels antalet poängår, dels storleken
av de intjänade pensionspoängen. Jag utgår från att försäkringskassans be-
slut i det ärende som föranlett Hugo Hegelands fråga fattats med tillämpning
av gällande regler.

Om en person begår brott skall han straffas enligt det straffrättsliga regel-
systemet. I vårt rättssamhälle kan man inte - frånsett alldeles speciella situa-
tioner - ytterligare bestraffa en person genom att dra in hans sociala förmå-
ner. Jag är därför inte beredd att föreslå några ändringar i lagstiftningen i
den riktning Hugo Hegeland önskar.

Anf. 152 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för att jag i dag fått svar på min fråga;
jag har ju väntat i 25 dagar. Men intet är som väntans tider, och jag skall
därför inte hänga upp mig på det.

Det gör jag däremot på att statsrådet i sitt svar talar om en förtidspensio-
när som blivit villkorligt frigiven efter ett fängelsestraff. Denne man har i
tolv år begått brott och missbrukat. Han dömdes första gången 1979 till sex
månaders fängelse för misshandel, hemfridsbrott och otukt med barn. Nästa
gång han stod inför rätta dömdes han för grovt narkotikabrott och narkotika-
smuggling. Därefter har han stått inför skranket vid ytterligare tio tillfällen.
Det har varit fråga om våldsbrott och stölder.

Om detta fall har den allmänne åklagaren i Göteborg sagt: Allmänt sett är
fallet anstötligt, även om det finns grundläggande regler. Mannen har begått
brott och inte på något sätt tjänat ihop till pensionen under sin tid i Sverige.

Det fantastiska är dessa regler som gör det möjligt att komma till Sverige,
bedriva brottslig verksamhet i tolv år, och tjäna pensionspoäng på det. Jag
trodde inte att reglerna var så fantastiskt otroliga. Det är därför jag ifrågasät-
ter dem. Dessa regler måste väl omgående ändras?

Jag förstår att man har tillämpat reglerna. Det är inte det saken gäller. Det
är uppåt väggarna att detta skall ge pensionspoäng.

Inte nog med det. Det sägs i svaret att man inte får pensionen ograverad
vid utvandring. Här är det i realiteten fråga om utvandring. Det är inte fråga
om en svensk som flyttar utomlands därför att han vill njuta litet eller kanske
få litet lägre skatter och fortfarande vara svensk, utan det är fråga om en
invandrare som kommit hit och bedrivit brottslig verksamhet under tolv år
och sedan vill flytta tillbaka. Han åker tillbaka till sitt hemland, och då borde
det väl ändå finnas möjlighet att tolka bestämmelserna på ett annat sätt.

Anf. 153 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Jag kan självfallet inte i ett frågesvar gå in på en bedömning
som en försäkringskassa har gjort i ett enskilt fall. Vad jag kan göra är att
bedöma reglerna som sådana. Hitintills har de regler som gäller folkpension,
förtidspension och tilläggspension fungerat alldeles utmärkt. I de fall där nå-
gonting alldeles speciellt inträffar, t.ex. när en person uppsåtligen bragt nå-
gon om livet, kan denna person inte få efterlevandepension efter den han
har åsamkat döden.

Men i detta fall har denna person, såvitt jag kan bedöma efter den beskriv-
ning som gjorts, rätt till sin förtidspension. Han har avtjänat sitt straff och
sonat det brott han har begått enligt våra straffrättsliga regler. En person
skall inte straffas två gånger genom att han dels får ta sitt straff, dels blir
bestraffad en gång till genom att man drar in hans sociala förmåner. Det fun-
gerar inte så i det svenska rättssystemet.

Anf. 154 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Det är inte alls detta jag ifrågasätter. Jag ifrågasätter att man
kan tjäna pensionspoäng genom att bedriva kriminell verksamhet i Sverige
ett antal år. Hur kan han få några förmåner när han enbart bedriver denna
verksamhet? Han har tjänat in förmåner, eftersom han varit här och bedrivit
brottslig verksamhet. Jag kan inte tänka mig något annat land i världen som
har en sådan lagstiftning.

Det är detta som problemet gäller. Men statsrådet svarar inte direkt på
dessa frågor. Tycker verkligen inte statsrådet att detta är helt otroligt?
Denna person har kommit hit och bedrivit brottslig verksamhet i tolv år.
Åklagaren anser, och han har verkligen på fotterna, att mannen har begått
brott och inte på något sätt tjänat ihop till pensionen under sin tid i Sverige.
Sedan ger han sig i väg, och får pengar eftersom han varit här och bedrivit
brottslig verksamhet. Detta kallar vi för förtidspension.

Men en förtidspension sammanhänger ändå med att man gjort en vettig
insats i Sverige och i normala fall haft en inkomst som legat till grund för
denna pension.

Anf. 155 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Hugo Hegeland sade inledningsvis att det har dröjt innan
svaret kom. Förklaringen är naturligtvis att frågan ställdes till justitieminis-
tern. Det som Hugo Hegeland nu ställer en fråga om står inte i den skriftliga
fråga som Hugo Hegeland har ställt. Jag svarar på den fråga som Hugo He-
geland har ställt, nämligen: Kan man ändra lagstiftningen? Kan man både

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frägor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

ge honom straff och därutöver dra in hans sociala förmåner? På den frågan
har jag svarat, att det kan man inte göra.

En annan fråga är om han haft rätt till sin förtidspension. Det kan inte jag
bedöma. Den frågan måste gå till dem som gjort bedömningen om rätt till
förtidspension. Jag utgår ifrån att de har gjort en korrekt bedömning.

Anf. 156 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Jag begär alls inte att han skall ha ytterligare ett straff. Jag
kallar det inte för ett straff att man undersöker de regler som ger möjlighet
till pension efter det att man har bedrivit brottslig verksamhet och flyttat till
utlandet. Jag tolkar detta mer som en lagfråga, och det var därför jag ställde
frågan till justitieministern. Det är inte mitt problem om det tar ett par
veckor att komma underfund med vem som egentligen skall svara på frågan.
Jag har ju som sagt överlevt denna väntans tid - jag har haft annat att göra
under tiden, så det har inte varit något problem.

Min ytterligare fråga beror på det svar som statsrådet Thalén har lämnat.
Jag tycker att det är underligt att statsrådet inte reagerar på det. Jag begär
inte att man skall gå in och ändra i ett enskilt fall utan att man skall ändra de
regler som tolkas på detta konstiga sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

29 § Svar på frågorna 1990/91:623 och 647 om åtgärder för de sämst
ställda pensionärerna m.m.

Anf. 157 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Margit Gennser har frågat mig vad jag avser att vidta för
åtgärder för att få fram korrektare siffror i framtiden med anledning av att
kostnadsberäkningarna angående det särskilda kommunala bostadstillägget
visat sig vara för höga. Stina Eliasson har frågat mig vilka snara åtgärder re-
geringen ämnar vidta för att hjälpa de sämst ställda pensionärerna. Jag be-
svarar frågorna i ett sammanhang.

De kraftiga hyreshöjningar som skedde i början av det här året uppskatta-
des uppgå till ca 24 %. Ungefär hälften av höjningarna hade sin grund i skat-
tereformen. De pensionärer som hade de lägsta pensionerna och som där-
med inte fick del av skattelättnaderna, eftersom de betalade liten eller ingen
skatt, kompenserades för effekterna av skattereformen med hjälp av höjda
pensionstillskott och höjda kommunala bostadstillägg (KBT).

Den del av hyreshöjningarna som inte berodde på skattereformen var
dock så kraftig att regeringen ansåg att särskilda åtgärder behövde sättas in
för att se till att pensionärerna inte hamnade under socialbidragsnormen till
följd av hyreshöjningarna. Därför framlades förslaget om införande av sär-
skilt kommunalt bostadstillägg.

En exakt beräkning av kostnaderna förutsatte en datakörning av samtliga
KBT-berättigade pensionärer, dvs. ca 560 000. Detta var inte möjligt på kort
sikt. Därför blev det nödvändigt att göra kostnadsberäkningen med utgångs-
punkt från ett antal antaganden. Till detta kommer att ett antal kommuner

beslutat om extra höjningar av sina KBT för att kompensera pensionärerna
för hyreshöjningarna, vilket försvårade kostnadsberäkningarna.

Den verkliga kostnaden för det särskilda kommunala bostadstillägget blev
således väsentligt lägre än vad som beräknats. Det är positivt att så få som
16 900 av totalt ca 2 000 000 pensionärer vid den retroaktiva utbetalningen
i maj visade sig vara i behov av det särskilda kommunala bostadstillägget,
även om antalet kommer att stiga till ca 22 000 personer. Detta visar bl.a. att
de kommunala bostadstilläggen fyller en betydelsefull funktion för de pen-
sionärer som har de lägsta pensionerna. Antalet pensionärer som är bero-
ende av socialbidrag har också minskat kraftigt under senare hälften av 1980-
talet.

Vad beträffar pensionärernas ekonomi vill jag tillägga att regeringen nyli-
gen har tillsatt en särskild utredning för att se över kommunala bostadstillägg
i syfte att göra reglerna mera likformiga över landet. Detta kommer sanno-
likt också att innebära förbättringar för de sämst ställda pensionärerna.

Anf. 158 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Det är väldigt svårt för mig att tacka för det här svaret, för
jag vet inte vilka delar jag skall tacka för. Det är en innovation att statsrådet
i dag svarar på två helt olika frågor på en gång. Vi har fått någonting som
man skulle kunna kalla simultant frågesvar här i kammaren. Jag är förvånad!

Jag har inte frågat vad vi skall göra för de sämst ställda pensionärerna. Jag
har frågat: Vad gör statsrådet i sitt departement för att få fram ett någorlunda
fullgott beslutsunderlag till skillnad från det som vi har behandlat i socialför-
säkringsutskottet? Jag blir upprörd när siffror slår fel med 400 %. Jag tycker
inte alls att det är positivt att få ett sådant faktaunderlag.

Kalkylerna har varit mycket dåliga. I propositionen stod det att man be-
räknade att 60 000 behövde den här hjälpen. Det har visat sig att det är
15 000-16 000 - jag har fått de siffrorna ur KBT-utredningen. En viss grå-
zon kan man ju acceptera, men inte 400 %. Jag har då frågat statsrådet: Vad
gör ni i departementet för att få fram bättre underlag? Stickprovsundersök-
ningar kan vara alldeles utmärkta, om man a) har bra modeller för vad man
skall undersöka, och b) använder en ordentlig urvalsteknik.

Jag har här fått till svar att verkligheten är så svår att förstå att socialminis-
tern över huvud taget inte analyserar den - hon är nöjd när hennes gissningar
inte leder till alltför stora katastrofer.

Anf. 159 STINA ELIASSON (c):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för att jag har fått svar på min fråga.

Det är ju ett stort antal pensionärer som lever under mycket små ekono-
miska omständigheter. Det är känt att de mest utsatta grupperna är pensio-
närer med låg eller ingen ATP. Det är de allra äldsta och därmed mest vård-
krävande och de ensamstående, som till övervägande del är äldre kvinnor.

Pensionärerna lovades kompensation efter den stora skatteomläggningen.
När den kom visade det sig att den inte gav så mycket. Från början var det
ett stort antal pensionärer som fanns med i beräkningen. Antalet flyttades
från 300 000 till 60 000, och i slutändan blev det ungefär 16 000.

Det här retar folk. Jag kan ge ett exempel. I en av Jämtlands läns kommu-

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frägor

ner blev det - efter regelboken, efter många samtal och efter en dyr och byrå-
kratisk administration - så att fyra pensionärer fick den här kompensatio-
nen; två fick 5 kr. var och de andra två fick mellan 20 och 25 kr. De som
ingenting fick och som också lever på marginalen blev både ledsna och be-
svikna för det, och de som fick de här stackars kronorna blev också ganska
besvikna för att inte säga arga.

I svaret nämner statsrådet att här har tillsatts en särskild utredning för att
se över KBT-systemet. Det tror jag är nödvändigt. Modellen för kompensa-
tion måste omprövas. Men är det det enda som man har att bjuda den som
frågar - att det skall göras en utredning?

Anf. 160 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Låt mig säga att jag har mycket stor förståelse för att en-
skilda pensionärer, äldre människor och andra som inte deltar i den dagliga
politiska debatten tycker som debattörerna här, inte minst med hänsyn till
den snuttifiering som man kan se i den offentliga debatten av den här typen
av frågor. Men jag har ingen som helst förståelse för att människor som se-
dan länge är riksdagsledamöter inte kan skilja den ena sifferuppgiften från
den andra.

Det har utomordentligt tydligt sagts ifrån att det rör sig om 560 000 KBT-
berättigade pensionärer. Ur det materialet har vi beräknat - det har också
redovisats i riksdagen - att det maximalt kunde röra sig om 55000 hushåll.
Dessa beräkningar har gjorts på basis av det stickprovsunderlag som har ta-
gits fram. Det skulle ha tagit för lång tid att köra igenom hela materialet
omfattande 560 000 enskilda individer. Därför valde vi att göra en sådan be-
räkning.

Till skillnad från både Margit Gennser och Stina Eliasson vidhåller jag att
det är utomordentligt bra att det inte är fler som behöver detta särskilda bo-
stadstillägg.

Sedan kan det väl knappast vara så att de enbart har fått 5 kr. eller 20-25
kr. Möjligen har de fått ytterligare 5 kr. och ytterligare 20—25 kr., eftersom
en av grundvalarna för den här kompensationen är att man har KBT från
början.

Det är, Stina Eliasson, naturligtvis inte så att det enda som görs är en KBT-
utredning. Det jag nu har redovisat är tillägget till det vi tidigare har gjort,
nämligen genomförande av ÄDEL-reformen, de åtgärder som vidtas när det
gäller inflationen och de åtgärder som vidtas när det gäller omvårdnaden och
på den sociala sidan. Det är alldeles självklart att ekonomin, prispressen,
omvårdnadsreformen och KBT-systemet tillsammans har betydelse för pen-
sionärerna.

Anf. 161 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! För klarhetens skull vill jag säga att jag inte deltar i debatten
med statsrådet och Stina Eliasson. Jag för en helt annan debatt med statsrå-
det, och den gäller alltså underlaget för våra beslut här i riksdagen.

Vad jag kräver av ett sådant underlag är att det icke skall ha alltför stor
felmarginal. 400 % tycker jag är för mycket. Det är väldigt viktigt - finansde-
partementet finansierade ju sedan det här beslutet med 300 milj.kr., som

man drog ned vissa stöd till bostadsbyggandet med. Sedan har man i utskot-
ten fått ändra de siffrorna.

Det är därför jag frågor: Vad gör ni på socialdepartementet för att få fram
bättre underlag? Det finns stickprovsanalyser som är bra, om man har rätt
modeller och urvalsteknik. Man behöver inte köra igenom ett helt material.

Anf. 162 STINA ELIASSON (c):

Herr talman! I svaret har statsrådet ju beskrivit de olika turerna med anta-
let pensionärer, så det lämnar jag därhän. Det var ungefär 16 000 som slutli-
gen fick del av kompensationen.

Om det var 5 kr. eller två gånger 5 kr. har så liten betydelse.

Sedan har ju pensionärerna också fått rekommendationen att söka social-
bidrag. Det är faktiskt så att antalet pensionärer som söker socialbidrag har
ökat, men många pensionärer drar sig i det längsta för det, därför att de
tycker att det är stötande. De som i hela sitt liv har gjort rätt för sig skall inte
behöva stå med mössan i hand som på den tiden när grevar och baroner
styrde Sverige, och de skall inte behöva uppleva att socialbidragsnivån skall
vara en godtagbar levnadsstandard!

Att man inte har större kö på socialbidragssidan hittills tyder antagligen
på att pensionärerna nu har levt upp sina besparingar och till slut ändå
tvingas söka socialbidrag.

Anf. 163 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Till Margit Gennser vill jag säga att vi har använt de metoder
som hon förespråkar för att få fram materialet. Före och strax efter årsskif-
tet, i december och i januari, har det skett förskjutningar, t.ex. höjningar av
de kommunala bostadstilläggen, i flera av de kommuner som berörts.

Man kan naturligtvis också konstatera att stickprovsundersökningar och
andra genomsnittliga material som har använts inte riktigt redovisar de hy-
reskostnader som pensionärer haft. Vad man kan säga är möjligen att de
flesta pensionärer har något lägre hyra än vad genomsnittsberäkningen visar.

Till Stina Eliasson vill jag säga: Jag vet inte vem som har rekommenderat
pensionärer att söka socialbidrag. Jag kan bara konstatera att riksdagen - i
varje fall en majoritet i riksdagen - fattade beslut om kompensationen just
för att pensionärerna inte skulle behöva långvarigt få socialbidrag. Det var
grunden för beslutet om särskilt kommunalt bostadstillägg.

Anf. 164 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Det lär nog vara så att man ute i kommunerna både fattat
beslut om socialbidrag och beslut om KBT i samband med budgetbehand-
lingen, och den brukar äga rum i november. Det måste man nämligen fatta
beslut om i samband med budgeten - det påverkar ju bl.a. KBT-anslaget i
budgeten för socialförvaltningen. Det materialet lär alltså ha funnits tillgäng-
ligt.

Det finns stora möjligheter att ha modeller. Det var därför jag inte bara
nämnde urvalsteknik utan också modeller. Dem borde man egentligen ha
gjort upp redan när man skrev propositionen - det hade visat att en del av
reglerna är mycket svårhanterliga och egentligen befängda.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Jag är ledsen att man inte har lärt sig så mycket av modern teknik och
modernt tänkande i socialdepartementet. Då får man ett så dåligt beslutsun-
derlag och då får man så egendomliga behandlingar bl.a. från finansdeparte-
mentets sida.

Anf. 165 STINA ELIASSON (c):

Herr talman! Som statsrådet påminner om har riksdagen fattat beslut,
men jag tror att statsrådet också känner till centerns uppfattning i pensions-
frågan. Vårt förslag är en rejäl, höjd grundpension, lika för alla. När frågan
om kompensationen var uppe till behandling framförde vi motionsledes och
i debatten också att alla de som hade ett litet pensionstillägg borde komma
med i kompensationssvängen.

Det är faktiskt inte bara hyrorna som har höjts och som har gjort det be-
svärligt för många pensionärer. Det är också höjda avgifter och taxor, på
t.ex. läkarbesök och färdtjänst. Allt detta är en effekt av skatteomlägg-
ningen.

Det här kostar också kommunerna väldigt mycket. Jag kan ge exempel
från Åre kommun, där man beräknar att förslaget innebär kostnader på
ungefär en halv miljon. Om det är meningen att staten skall klara sina spar-
mål på detta sätt, går kommunerna verkligen ingen ljus framtid till mötes,
och det gör inte pensionärerna heller.

Anf. 166 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Centerns uppfattning när det gäller grundpension är mycket
väl känd, Stina Eliasson, och just den frågan kanske vi kommer att debattera
i ett annat sammanhang. Men eftersom detta ändå berördes i anslutning till
frågan om kommunalt bostadstillägg måste jag säga att denna grundpension
måste ligga mellan 200 000 och 250 000 kr. om året för att det skall vara möj-
ligt för pensionärer att klara av de hyreskostnader man har i vissa delar av
landet, vilka i dag täcks av de kommunala bostadstilläggen. De kommunala
bostadstilläggen går alltså direkt till pensionärer, så att det blir möjligt för
dem att bo i en modern bostad. Med tanke på att det tidigare förslaget om
grundpension inte var finansierat, kan jag inte inse hur detta nya förslag
skulle kunna ha en bättre finansiering.

Anf. 167 STINA ELIASSON (c):

Herr talman! Jag ser med glädje fram emot en debatt om centerns förslag
om grundpension.

Låt mig ändå till sist säga, att vi i centern inte anser att det är för dyrt med
rättvisa i Sverige. Vi bör åtminstone kunna vara överens om att vi kanske
borde se på möjligheten till en kursändring när det gäller pensionssystemet.
Detta är det första steget i vårt krav. Utred detta! Det kommer då att framgå
att vi i stället för alla de nuvarande olika bidragssystemen - detta byråkra-
tiska, dyra och konstiga system - kan få ett rejält grundpensionssystem, som
blir rättvist för alla, inte minst för dem som har det sämst ställt.

Anf. 168 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Jag måste bestämt tillbakavisa Stina Eliassons senast formu-
lering, att systemet skulle vara dyrt och orättvist. Vårt system är varken dyrt

eller orättvist, utan de kommunala bostadstilläggen träffar i pensionärernas
plånböcker och ger de äldre möjlighet till ett rättvist boende, och detta är
fallet trots de skillnader som finns mellan kommunerna. Tar vi bort det kom-
munala bostadstillägget för att finansiera en grundpension, räcker det inte
till att ge rättvisa, såvida man inte tänker skaffa sig en helt annan typ av fi-
nansiering.

Anf. 169 STINA ELIASSON (c):

Herr talman! Det nuvarande systemet är byråkratiskt, det är mycket
splittrat, och bara detta gör att det kostar onödigt mycket pengar. Vårt för-
slag om en rättvis grundpension till alla är det mest rättvisa och det bästa.

Anf. 170 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Jag får tacka så mycket för att jag får tillåtelse att delta i
denna andra simultana debatt. Jag är ju egentligen inte med i debatten, men
jag tänkte att jag kunde vara skiljedomare. Det är klart att man kan klara av
det här problemet dels på fru Thaléns vis, dels på Stina Eliassons vis. Det är
bara en fråga om systemtänkande. Jag tyckte att jag skulle få tillfälle att säga
detta, med tanke på denna egendomliga debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frägor

30 § Svar på fråga 1990/91:668 om de nya reglerna om sjukersättning

Anf. 171 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Margit Gennser har frågat mig vad jag avser att vidta för
åtgärder för att återföra tillämpningen av de nya sjukersättningsreglerna så
att följsamheten till riksdagens beslut blir större. Frågan gäller personer som
på grund av ett större antal sjukperioder skall få den högre sjukpenninger-
sättningen redan från första dagen i ett sjukdomsfall.

De sjukpenningregler som gäller sedan den 1 mars i år innefattar bestäm-
melser som avser att skydda personer med särskilt frekvent sjukfrånvaro. En
försäkringskassa kan på ansökan av en försäkrad besluta att sjukpenning
skall utges efter en kompensationsgrad av 80 % även för de första tre ersätt-
ningsdagarna i en sjukperiod. Ett sådant beslut får meddelas endast om per-
sonen i fråga lider av sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukpe-
rioder under en tolvmånadersperiod. Enligt motiven till den aktuella para-
grafen, sådana de redovisades i regeringens proposition 1990/91:59, krävs
för att ett sådant beslut skall kunna fattas att den försäkrade till följd av sin
sjukdom kan förväntas drabbas av betydligt fler kortvariga sjukdomsfall un-
der ett år än vad som är normalt. I lagtextens uttryck ”större antal” bör enligt
motiveringen ligga att antalet avslutade sjukdomsfall under en tolvmåna-
dersperiod kan bedömas överstiga tio stycken.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen i lagstiftningsärendet framhöll
socialförsäkringsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (SfU9)
att man enligt utskottets uppfattning borde vara restriktiv vid tillämpningen
och avgränsa den grupp försäkrade som kan beviljas ersättning på den högre

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frägor

nivån så att endast försäkrade med medicinskt väldokumenterade sjukdoms-
tillstånd beviljas den högre nivån. Den tillämpning Margit Gennser beskri-
ver i sin fråga tycks alltså stämma överens med förarbetena till de bestäm-
melser som gäller i det här avseendet. Oavsett detta är det dock min avsikt
att ge riksförsäkringsverket i uppdrag att göra en uppföljning av hur reglerna
tillämpats.

Anf. 172 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Detta är en mycket svår fråga, och jag har själv varit med
om att behandla den i utskottet. Man kan nog läsa den nämnda passusen i
utskottsbetänkandet litet olika. Själv uppfattade jag det som att man skulle
vara restriktiv på så sätt att det skulle finnas vissa avgränsade medicinska
diagnoser men att restriktiviteten inte skulle vara absolut kopplad till tio el-
ler fler fall av frånvaro under ett kalenderår.

I propositionen är detta inte heller så precist uttryckt. Det hänvisas till att
det i lagtexten talas om ett ”större antal”, och vad som står om tio stycken
sjukdomsfall har jag uppfattat som ett exempel.

Orsaken till att utskottets yttrande var ganska utförligt på den här punkten
står att finna på nästa sida i propositionen, där det konstateras att det kan
vara svårt att bestämma medicinska faktorer. Det var på den punkten vi ville
vara restriktiva.

Jag har nu fått ganska många synpunkter på detta, dels från försäkrings-
kassetjänstemän, dels från personer som är kroniker, dels från läkare som
bl.a. sysslar med reumatiker. De menar att detta är ett problem. Jag välkom-
nar därför att socialministern skall låta riksförsäkringsverket se över frågan
så att vi får bra regler.

Anf. 173 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Detta är alldeles riktigt. Jag skall inte gå in i någon debatt
med Margit Gennser på den här punkten, utan jag vill bara lägga till att det
finns ytterligare en aspekt som man enligt min mening måste ha med när
man gör uppföljningen, nämligen arbetsprövningsaspekten. Detta får inte
innebära ett hinder i arbetsprövningen, och jag tror inte heller att detta är
vare sig utskottets eller regeringens avsikt. Man bör i stället ha en öppen
attityd vad gäller möjligheten till denna bedömning. Det är också vår avsikt
i samband med att vi tittar på tillämpningen av reglerna.

Anf. 174 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Jag får tacka för de synpunkterna. Vad jag kände mycket
starkt i samband med utskottsbehandlingen var att försäkringarna skall vara
till för dem med stora risker, exempelvis våra kroniker. De som egentligen
inte har särskilt stora risker kan däremot ofta bära en självrisk ganska bra.
Anledningen till att man har självrisker i försäkringarna är att man skall
minska på fusk och ett alltför felaktigt utnyttjande av försäkringarna - så-
dant förekommer. Det är därför mycket viktigt att man studerar frågan så
att vi kan hjälpa kronikerna men får så avgränsande regler att dessa inte - i
värsta fall - kan missbrukas.

Överläggningen var härmed avslutad.

31 § Svar på fråga 1990/91:688 om rätten för barn att få veta sitt ur-
sprung

Anf. 175 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Ingrid Ronne-Björkqvist har fråga justitieministern vilka åt-
gärder som avses vidtas för att också barn som tillkommit genom givarinse-
mination skall få rätt att veta sitt ursprung. Arbetet inom regeringen är så
fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Enligt lagen (1984:1140) om insemination, som trädde i kraft år 1985, får
en insemination endast utföras om kvinnans make eller sambo skriftligen har
samtyckt till inseminationen.

Bestämmelser om faderskap till barn som tillkommit genom insemination
finns i föräldrabalken. Vid givarinsemination skall mannen i äktenskapet el-
ler kvinnans sambo anses vara far till barnet, om han samtyckt till insemina-
tionen och det är sannolikt att barnet kommit till vid denna.

Barnets rätt att få kunskap om sitt ursprung regleras i inseminationslagen.
Enligt lagen skall ett barn som tillkommit genom givarinsemination ha rätt
att få del av de uppgifter om spermagivaren som har antecknats i journalen.
En förutsättning är enligt lagen att barnet uppnått tillräcklig mognad. I lagen
anges inte någon ålder för detta, men i förarbetena talar man om de övre
tonåren.

Enligt inseminationslagen har socialnämnden ålagts en skyldighet att på
begäran hjälpa barnet med att skaffa fram de uppgifter som finns antecknade
om givaren.

Det finns däremot inte någon lagstadgad skyldighet för föräldrarna att be-
rätta för sitt barn hur det kommit till. Det ansågs inte lämpligt att reglera
detta lagstiftningsvägen. I förarbetena till lagen framhölls att det måste vara
föräldrarnas sak att tala om detta för barnet. Det betonas där hur viktigt det
är för ett barns positiva utveckling med ett öppet och ärligt förhållande mel-
lan föräldrar och barn. Man understryker därför starkt vikten av att föräld-
rarna - så tidigt som det kan anses möjligt och lämpligt och därefter fortlö-
pande - talar med barnet om hur det kommit till.

Före inseminationslagens tillkomst omgärdades inseminationer med stor
sekretess. Inseminationsutredningens förslag om att barnet skulle få kun-
skap om sitt ursprung väckte stor uppmärksamhet och blev föremål för om-
fattande debatt.

Vid riksdagsbehandlingen uttalade lagutskottet att utgångspunkten måste
vara att så långt som möjligt tillvarata barnets intressen. Utskottet instämde
i bedömningen att det ytterst endast är föräldrarna som kan besluta huruvida
och när barnet bör underrättas om hur det har kommit till.

Mot den bakgrund jag har beskrivit anser jag inte att det nu finns någon
anledning att ompröva de ställningstaganden som gjordes när inseminations-
lagen infördes.

Anf. 176 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag ställde frågan med anled-
ning av att justitieministern i samband med frågedebatten i torsdags på frå-
gan när svenska ungdomar kommer att få obetingad rätt att få veta vem som

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

är deras biologiska förälder, svarade: ”Mitt svar är att min uppfattning är att
alla barn i Sverige skall ha rätt att få veta vem som är deras förälder.” Hon
sade vidare att ”vi kommer att lägga fram förslag så fort det är möjligt”.

Är det verkligen socialministerns uppfattning att barn som tillkommit ge-
nom givarinsemination skall undanhållas sanningen genom samhällets för-
sorg? Här sanktioneras ju en medvetet lögnaktig bokföring i och med att
moderns sambo eller make uppges vara biologisk far. Ingen skall tvingas att
leva på en livslögn, och detta gäller även barn som har kommit till genom
givarinsemination.

Anf. 177 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Detta är utomordentligt känsligt, det råder inget tvivel om
det. Med tanke på den mycket omfattande debatt som förekom i samband
med att inseminationslagen ändrades och - om man uttrycker det så - öppna-
des i förhållande till vad som tidigare gällde, tycker jag ändå att man med
lagstiftningens hjälp har klarat en ganska bra balans när det gäller förhållan-
det mellan de föräldrar som på detta sätt vill skaffa sig ett barn och barnet,
med dess rätt att få reda på vem som är den biologiske fadern.

Jag kan inte, i varje fall inte för närvarande, se någon annan möjlighet
att hantera en sådan känslig situation än just genom den lagstiftning vi har i
inseminationslagen, genom föräldrarnas ansvar och genom de sociala myn-
digheternas skyldighet att hjälpa barn att gå in i de journalanteckningar som
finns för att ta reda på vem som är spermagivare. För närvarande har jag inte
för avsikt att lägga fram något förslag om ändringar i inseminationslagen.

Anf. 178 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Herr talman! Jag håller med om att det här är känsligt. Det är emellertid
inte så länge sedan de flesta ansåg att man inte heller skulle tala om för adop-
tivbarn hur det var med deras ursprung. Den attityden har lyckligtvis helt
ändrats. Jag tror att det har förändrats även på den här punkten.

År 1983 föreslog inseminationsutredningen att man inte skulle undanhålla
det här i kyrkböckerna med en notering om att den biologiska fadern inte
angavs. Det är märkligt att vi har medvetna lögner i våra kyrkböcker. Jag
fastnade för att socialministern sade att det nu inte finns anledning att om-
pröva detta, och jag skulle vilja vädja till socialministern att ta initiativ till
att en sådan omprövning trots allt skulle göras i samband med att den lag-
stiftning som Laila Freivalds talade om i torsdags övervägs.

Anf. 179 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! Precis som Ingrid Ronne-Björkqvist är jag naturligtvis oer-
hört medveten om att samhället förändras. I takt med att vi får kunskap och
information påverkas vi på många olika sätt, kulturellt och socialt. Som na-
tion och som individer kan vi bära olika typer av kunskaper. Jag är dock inte
riktigt lika övertygad om att vi är mogna - detta är ingen partipolitisk fråga -
för en förändring i lagstiftningen i den här frågan. Jag har därför svarat att
jag inte är beredd att ändra inseminationslagen.

Anf. 180 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Herr talman! Jag är i alla fall övertygad om att många barn är mogna att
få veta sitt ursprung och att det finns barn som går och funderar över hur
det ligger till och känner sig oroade och rotlösa. Man bör få kunna veta sitt
ursprung. Jag tycker att man i första hand bör se till barnets behov. Även
här måste huvudregeln att alla barn ha rätt att få veta sitt ursprung gälla.

Anf. 181 Socialminister INGELA THALÉN (s):

Herr talman! På den här punkten kan jag delvis hålla med Ingrid Ronne-
Björkqvist. Det finns dock flera sätt att trygga barns uppväxt och skapa röt-
ter för barn. Ett av dem är att barnets föräldrar är trygga i sin föräldraroll.
Den far som har accepterat att få barn genom insemination och den mor som
barnet har skall också vara trygga i sin föräldraroll. Det kan också skapa
trygghet för barnet. När vi diskuterar frågan om sekretess eller information
och inseminationslag skall man se till helheten - barnet och dess föräldrar.

Anf. 182 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Herr talman! Ja, det håller jag med om. Det är riktigt. Däremot tror jag
inte alls att man blir mera otrygg i sin föräldraroll om man vet om att dessa
förhållanden gäller när inseminationen sker och när man accepterar behand-
lingen under de förutsättningarna. Med dagens lagstiftning ger man en falsk
signal om att insemination är konstigare och skamligare än något annat i
samhället. Om man ändrar sig på den här punkten ger man också signal om
att man inte godtar lögner i bokföringen. Det här är inget att skämmas för.
Vi måste våga tala öppet om att det är fråga om en insemination.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

32 § Svar på frågorna 1990/91:619 och 680 om biståndssamarbetet
med Kina

Anf. 183 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Ylva Annerstedt och Håkan Holmberg har frågat mig vilka
överväganden regeringen gjort som motiverar ett återupptagande av bi-
ståndsgivningen till Kina.

Under 1980-talet öppnade sig Kina mot omvärlden och inledde ett omfat-
tande samarbete med ett stort antal västländer, däribland Sverige. Kontak-
terna omfattade både bistånd och andra former av ekonomiskt, kulturellt
och tekniskt/vetenskapligt samarbete. Den kunskap som på detta sätt för-
medlades om andra länders samhällssystem bidrog också till framväxten av
demokratiska krafter i Kina och till krav på politiska reformer.

För Sverige, liksom för övriga västländer, blev krossandet av demokratirö-
relsen i juni 1989 en chock och en stor besvikelse. Vi frös då med omedelbar
verkan alla besök på hög nivå och allt nytt biståndssamarbete med Kina. Av-
sikten var att ge uttryck för vår bestörtning och vårt avståndstagande från
det inträffade, men inte att permanent isolera Kina. Regeringen har sedan
dess synnerligen noga och i nära samråd med i första hand övriga nordiska

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

länder följt utvecklingen i Kina. Vi har noterat att den kinesiska regeringen
fortsatt den öppna ekonomiska politiken mot omvärlden och att den interna
ekonomiska reformprocessen visar tecken att åter komma i gång. Samtidigt
fortsätter den hårda politiken mot oliktänkande. Mot detta har Sverige pro-
testerat, bl.a. i samband med rättegångarna i februari mot demokratirörel-
sens aktivister. Vi för en fortlöpande dialog med den kinesiska regeringen
om mänskliga rättigheter.

Vår bedömning är, inte minst mot bakgrund av vad jag redan har sagt om
de viktiga impulser som kontakten med omvärlden inneburit för demo-
kratirörelsen i Kina, att en fortsatt isolering inte gagnar de demokratiska
krafterna. Regeringen har därför inlett en försiktig och successiv upptrapp-
ning av förbindelserna med Kina. Jag anser för min del att också bistånd till
Kina i dess ansträngningar att övervinna fattigdomsproblemen måste ingå
som ett element i våra relationer.

Andra länder har gjort samma bedömning. De flesta OECD-länder har
nu återupptagit biståndssamarbetet med Kina.

Det är mot denna bakgrund regeringen givit BITS i uppdrag att med re-
striktivitet återuppta beredning av biståndsinsatser i Kina. Vid en bedöm-
ning av vilka sektorer som i framtiden kan bli föremål för svenska insatser
skall bl.a. särskild vikt läggas vid projekt som främjar en sund hushållning
med naturresurser och som utgör stöd i utvecklingen mot ett mera öppet
samhälle, reformer i ekonomin och därmed sammanhängande förbättringar
i infrastrukturen.

Anf. 184 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret. Jag skulle vilja anknyta
till ett av uttalandena i svaret, nämligen att den hårda politiken mot oliktän-
kande fortsätter. Här vill jag referera till Amnesty Internationals senaste
rapport, som förutom att den refererar 32 domar mot oliktänkande från juni
1989 också påpekar att det finns hundratals andra som sitter i fängelse utan
rannsakan och dom för sin regimkritik och som inte alls har kommit till be-
handling. Man talar i Amnestys rapport om att det nu har inträtt ”a new
stage in repression”, ett nytt stadium i förtrycket. Med detta menar man
ingen förbättring, utan snarare tvärtom.

I statsrådets svar tycker jag inte att man finner något som indikerar att det
har hänt någonting som motiverar ett återupptagande av samarbetet med
Kina. Andra länder har inte oreserverat återupptagit biståndsarbetet, utan
man har tagit upp enstaka projekt som tidigare hade kommit mycket långt.

Jag skulle också vara tacksam om statsrådet ville definiera vad restriktivi-
tet egentligen är. Det talas här om sund hushållning med naturresurser, stöd
i utvecklingen mot ett mera öppet samhälle, reformer i ekonomin och för-
bättringar i infrastrukturen. Vad är det för projekt som inte innefattas i den
uppräkningen?

Anf. 185 HÅKAN HOLMBERG (fp):

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret. Precis som Ylva Anner-
stedt har konstaterat gällde frågorna egentligen inte överväganden i största
allmänhet utan bedömningen av situationen när det gäller mänskliga rättig-

heter. Statsrådet konstaterade i sitt svar att det inte har skett någon egentlig
förbättring. Hon hänvisar tvärtom till de rättegångar som ägde rum i februari
i skuggan av Gulfkriget. Man tyckte naturligtvis att det var en lagom tid att
passa på när världens uppmärksamhet var riktad åt ett annat håll. Jag kan
inte se att förhållandena när det gäller mänskliga rättigheter på något sätt
har förändrats till det bättre. Tvärtom finns det tecken på att utvecklingen i
själva verket går åt andra hållet.

Regeringens bedömning bygger uppenbarligen på ett resonemang om ett
samband mellan ekonomisk och politisk öppenhet. Det ena skall leda till det
andra. Det är klart att det ofta finns en typ av samband av det här slaget.
Frågan är dock om man verkligen har analyserat situationen i Kina tillräck-
ligt seriöst, eftersom man har kommit fram till bedömningen att kan man
sätta i gång igen.

Efter militärkuppen i Chile år 1973 inleddes ganska snart en utveckling
mot något som man skulle kunna kalla för ekonomisk öppenhet, ett slags
extremkapitalistisk politik. Det svenska biståndet återupptogs minsann inte,
därför att situationen när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter icke
förbättrades på något sätt.

Jag tror att mycket talar för att Kina i dag befinner sig ungefär i den posi-
tion där en fortsatt ekonomisk liberalisering utöver det som har uppnåtts un-
der 80-talet förutsätter samtidig politisk liberalisering. Det visar man inga
tecken till att genomföra. Därför kvarstår frågorna. Vad talar för att situatio-
nen när det gäller de mänskliga rättigheterna kommer att förbättras under
överskådlig tid? Varför skall just Kina få denna typ av signaler när andra
länder inte har fått det?

Anf. 186 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Det framgår redan av svaret att det förhållandet att vi nu
försiktigt återupptar biståndsgivningen till Kina inte beror på att vi har kon-
staterat ett avsevärt förbättrat läge vad gäller mänskliga rättigheter. Det är i
stället fråga om att leva upp till det vi sade redan från början, nämligen att
vi inte avsåg att på sikt isolera Kina. Det är inte förenligt med demokrati-
krafternas önskemål och anda att vi gör det. Man behöver stödet utifrån, och
man behöver också hjälp av att vi finns med som partner i utvecklingen i
Kina och den dialog vi därmed kan bidra till med de kinesiska myndighe-
terna.

Situationen i Chile var en annan. Man bedömde då att det över huvud ta-
get inte var meningsfullt med bistånd. Det kunde inte göra någon nytta inne
i Chile. Vi bedömer dock att biståndet kan göra nytta i den situation som
Kina befinner sig i.

Det är inte fråga om något oreserverat biståndsgivande. Som jag har fram-
hållit börjar nu planeringen, och den skall ske med stor restriktivitet. Tidi-
gare var det svenska biståndet uppbyggt inom många olika sektorer. Vi skall
nu vara mycket striktare med det antal sektorer som vi skall ha biståndssam-
arbete inom. Det gäller miljö, sociala sektorer och sådant som kan leda till
ett mer öppet demokratiskt samhälle. Vi skall också börja med en mycket
mindre volym än det var fråga om tidigare. Jag vill bara konstatera att det
som vi har gjort från svensk sida är detsamma som man har gjort från andra

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar pä frågor

7 Riksdagens protokoll 1990191:120

Prot. 1990/91:120 länder. Jag tror t.o.m. att vi är sist i kön när vi nu också försiktigt inleder det
28 maj 1991 här samarbetet igen.

Svar på frågor

Anf. 187 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Det är väl inte så att andra länder utan vidare har släppt sina
beredningar av nya projekt. De har släppt projekt som har varit mycket långt
gångna tidigare. Världsbanken har t.ex. givit lån till katastrofhjälp när det
gäller återuppbyggnad efter jordbävningar.

Det var intressant att statsrådet nämnde en försiktig upptrappning och re-
striktivitet. Men med den uppräkning som finns här är restriktiviteten inte
särskilt stor. Det är en händelse som ser ut som en tanke att det projekt som
man skall ta upp och som jag tror nämns i ett pressmeddelande är ett Erics-
son-projekt när det gäller telekommunikation. Man måste då fråga sig om
800 milj.kr. verkligen är restriktivt. Är det inte så att det faktiskt inte har
hänt någonting utan att regeringen har fallit undan för ett svenskt storföre-
tags påtryckningar?

Anf. 188 HÅKAN HOLMBERG (fp):

Herr talman! Ylva Annerstedts sista fråga är väl värd att ställa, också om
man jämför Kina med exempelvis Chile eller andra länder som behandlats
annorlunda under likartade regimer. Kina är en gigantisk marknad, medan
Chile är en marknad av ganska måttlig omfattning.

Kopplingen mellan ekonomisk och politisk liberalisering är intressant i
många fall. Det finns exempel på hur ekonomisk liberalisering så små-
ningom skapar en situation där politisk liberalisering blir nödvändig. I vissa
fall ger då regimerna upp. Detta har hänt i många latinamerikanska länder.
Så småningom kan man gå framåt på båda dessa fronter.

I Kina gav regimen inte upp - den slog tvärtom tillbaka. Sannolikt har vi
nu en situation i Kina där det inte går att genomföra några meningsfulla eko-
nomiska liberaliseringar utan samtidiga krav på politiska liberaliseringar.
Det vore rysligt intressant att få veta på vilket sätt, mera bestämt, de demo-
kratiska krafterna kan få stöd i sitt arbete av detta projekt, som nu skall åter-
upptas.

Anf. 189 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Jag vill ta upp Ylva Annerstedts påståenden om Världs-
banken och andra länder. Dessa påståenden, Ylva Annerstedt, är felaktiga.
Såväl de multilaterala organen inkl. Världsbanken som de bilaterala givar-
länder som jag känner till har återupptagit biståndsgivningen till Kina.

Ylva Annerstedt sitter själv i styrelsen för BITS och vet därför att denna
teleorder är just ett Ericsson-projekt. Detta är någonting som har pågått
mycket länge. Projektet har legat till sig i åtskilliga år just på grund av denna
frysning. Detta hör alltså till de äldre projekt som BITS nu återigen skall
bereda. Vad BITS kommer fram till vet jag inte i dag. Det borde ligga när-
mare till hands för Ylva Annerstedt än för mig att känna till det, eftersom
hon sitter i styrelsen.

Anf. 190 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Den koppling som statsrådet gjorde till det projekt som det
talats om var intressant. Det är inte alls så att det projektet redan är berett.
Detta är i så fall en ny fråga som man skall ta itu med.

Det är intressant att Ericssons ansvarige för detta projekt i Dagens Indu-
stri faktiskt säger att man här chansar. Man säljer linjer i Guandong innan
lånen är klara och chansar på att regeringen skall släppa restriktionerna. Här
har man tydligen fått sin vilja fram, och jag kan bara beklaga att regeringen
inte har mer av vilja att försöka stödja de mänskliga rättigheterna i Kina.
Alldeles uppenbart är det så att detta är en utomordentligt hård kommunis-
tisk diktatur, som man nu skall stryka medhårs.

Anf. 191 HÅKAN HOLMBERG (fp):

Herr talman! Om det skulle gå att visa ett rimligt samband mellan dessa
svenska eventuella biståndsinsatser eller andra och möjligheten att ge den
politiska oppositionen mot regimen framgång tycker jag att det skulle kunna
vara värt att överväga den typen av projekt. Men jag har nu två gånger efter-
lyst på vilket sätt detta samband skulle kunna finnas i just detta fall. Det
förefaller som om det inte finns något samband, och jag har svårt att förstå
hur det skulle kunna finnas. Jag tycker att det är rimligt att ställa kravet på
regimer av alla de slag som våldför sig på mänskliga rättigheter att insatser i
form av bistånd från Sverige och andra håll skall ha någon sorts koppling till
någon typ av åtaganden, medgivanden eller liberaliseringar från regimernas
sida i syfte att åtminstone i någon utsträckning förbättra förhållandena när
det gäller mänskliga rättigheter. Detta är ett numera allmänt accepterat syn-
sätt när det gäller alla andra länder än Kina. Varför det?

Anf. 192 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Det är något underligt att man utdömer biståndsprojekt och
den biståndsdialog vi kan ha när vi samarbetar om projekt innan de ens har
beretts av myndigheterna. Det kanske blir precis så som Håkan Holmberg
säger. Det är i dag ingenting som tyder på någonting annat, och min inrikt-
ning är just att vi skall använda vårt biståndssamarbete för en dialog för att
vi skall klargöra var vi står i dessa viktiga frågor. Det är därför vi säger att
isoleringen av Kina inte är någon väg på sikt för att förbättra demokratin i
Kina. Vi bör i stället vara med och påverka, och det kan vi göra på det här
sättet.

Anf. 193 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag håller med statsrådet om att vi skall använda vårt bistånd
till att påverka till det bättre. Men då krävs det faktiskt att det kommer några
indikationer på att det finns en viljeinriktning i Kina att följa den vägen.
Detta är definitivt inte fallet när det gäller Kina - inga sådana signaler har
kommit.

Man kan då fråga sig varför Kina skall behandlas på ett annat sätt än andra
diktaturer.

Det är intressant att statsrådet i svaret säger att vi för en fortlöpande dia-
log med den kinesiska regeringen om mänskliga rättigheter. Vilka instruktio-

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:120 ner har då t.ex. kommunikationsministern fått? Vilka frågor skall han ta upp
28 maj 1991 vid sitt besök i Kina?

Svar på frågor

Anf. 194 HÅKAN HOLMBERG (fp):

Herr talman! Jag tar fasta på statsrådets sista inlägg, nämligen att resulta-
tet av den prövning som skall ske mycket väl kan bli det som jag finner vara
ganska rimligt mot bakgrund av vad vi nu vet. Jag utgår från att man från
regeringens sida kommer att göra sitt yttersta för att efterlysa klara tecken
på förbättringar vad gäller mänskliga rättigheter i Kina. Annars skall vi inte
vara med om detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

33 § Svar på frågorna 1990/91:641 och 658 om bistånd till Bangladesh

Anf. 195 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Marianne Andersson i Vårgårda har frågat mig om rege-
ringen är beredd att bidra med livsmedelsbistånd för att lindra nöden i Bang-
ladesh som drabbats av den förödande naturkatastrofen. Charlotte Branting
har frågat mig om regeringen är beredd att ge ytterligare katastrofbistånd till
Bangladesh samt om förutsättningar för mer direkta katastrofinsatser av det
slag som förekom vid stödet till kurderna.

Officiella uppgifter talar om 140 000 döda som en direkt effekt av kata-
strofen. Det verkliga antalet blir förmodligen aldrig känt. Bebyggelse och
transporter har raserats. Människor dör nu också av de sjukdomar som blir
följden av brist på mat, rent vatten och ordnade hygieniska förhållanden.
Sverige har till att börja med avsatt 20 milj.kr. som katastrofhjälp. Dessa
har kanaliserats via svenska och lokala enskilda organisationer, såsom Röda
korset, Lutherhjälpen, Pingstmissionens U-landshjälp, Diakonia och Pro-
shika, och främst använts till akuta hjälpinsatser i form av matdistribution,
kläder, vatten och vattenreningstabletter, mediciner och ved.

De enskilda organisationerna samarbetar med den lokala administratio-
nen och de FN-organ som sedan länge är representerade i Bangladesh.
Hjälpinsatserna har försvårats av fortsatt dåligt väder.

FNs jordbruks- och livsmedelsorganisation, World Food Programme, ut-
för just nu en utvärdering av hur stora skador cyklonen har åstadkommit på
skörden, och vilka behov som kan förutses under året. I avvaktan på resulta-
tet av denna studie genomförs ett hjälpprogram med livsmedel donerat av
Världslivsmedelsprogrammet.

Sverige ger sedan tidigare ett omfattande bistånd till Bangladesh vilket
även omfattar katastrofförebyggande insatser. Mot bakgrund av den omfat-
tande katastrof som Bangladesh drabbats av anser jag att möjligheten att
omfördela medel inom landramen bör undersökas. Vi diskuterar för närva-
rande med Bangladesh en sådan omfördelning för att ytterligare kunna bistå
dem som drabbats av cyklonen.

100

Anf. 196 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):

Herr talman! Jag vill tacka biståndsministern för svaret, även om jag
tycker att det innehåller väl mycket av ”utvärderingar”, ”undersökningar”,
”möjligheter” osv. Det är ju faktiskt nu som hjälpen behövs - behoven behö-
ver kanske inte undersökas så mycket mer. Det är nu som människor dör på
grund av brist på det allra nödvändigaste.

Gång på gång inträffar naturkatastrofer eller andra typer av katastrofer.
Den cyklon som drabbade Bangladesh nyligen är en av de värsta. Svältka-
tastrofen i Afrika och situationen för kurderna är andra exempel. Ingenting
tyder på att behovet av akutinsatser vid sådana tillfällen skall minska i fram-
tiden - snarare tvärtom.

Trots denna vetskap står världssamfundet ganska handfallet varje gång en
katastrof inträffar. De resurser som sätts in är otillräckliga och tar alltför lång
tid.

Jag valde att ställa min fråga utifrån livsmedelsbehovet, därför att detta
kanske är den mest komplicerade och kontroversiella frågan. För de flesta
människor är det obegripligt att livsmedel kan vara ett överskottsproblem
samtidigt som det är ett stort bristproblem i stora områden av världen.

Vi i centern anser att ökad beredskap måste till för att ge livsmedelsbi-
stånd i akuta situationer. Därför har vi krävt att anslaget till livsmedelshjälp
via Världslivsmedelsprogrammet skall ökas med 50 miljoner. Vi har också
föreslagit att ytterligare 50 miljoner skall anslås till katastrofbistånd.

Dessutom har centerpartisterna Karin Söder och Gunnar Björk i Nordiska
rådet föreslagit att de nordiska länderna skall gå samman för att gemensamt
snabbt kunna undsätta vid internationella katastrofer. Jag vill ställa ytterli-
gare några frågor:

Vad ämnar regeringen egentligen göra för att omgående öka livsmedelsbi-
ståndet till Bangladesh både från Sverige direkt och via internationella på-
tryckningar?

Kan regeringen tänka sig att öka anslaget till livsmedels- och katastrofbi-
stånd?

Jag återkommer med ytterligare några frågor i nästa anförande.

Anf. 197 CHARLOTTE BRANTING (fp):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Bangladesh är nu ett land i vattnets våld. Ett av världens allra fattigaste
länder utkämpar ett tvåfrontskrig mot gigantiska naturkatastrofer.

Cykloner över Indiska oceanen vräker in skyhöga stormvågor, som sopar
bort bostäder, djur och människor från öar och låga kuster. Samtidigt sätter
monsunregnen och två av världens största och oregerliga floder - Ganges
och Brahmaputra - varje år minst en femtedel av landets yta under vatten vid
översvämningar som kostar liv och gör hundratusentals människor hemlösa.

Vi i den rika världen kan naturligtvis inte se på detta utan att verkligen gå
in och göra rejäla insatser.

Nu gäller det den sista cyklonen som varade i nio timmar och åstadkom en
oerhörd förödelse.

Statsrådet hänvisade i svaret till det bistånd som vi ger till Bangladesh. Om
jag inte missminner mig är det 145 milj.kr. Detta anslag har vi varit överens

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

101

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

om. Jag är emellertid tveksam till en omfördelning av den landramen. Det
behövs faktiskt mer pengar i den här situationen. Varför då inte utnyttja den
möjlighet som statsrådet fick när man efter diskussionerna om kurderna fat-
tade beslutet att man skulle kunna ta av reserven i katastrofbiståndet? Detta
är faktiskt en katastrof, och Bangladesh behöver säkerligen de redan beslu-
tade pengarna till det som dessa var planerade för. Efter vad jag förstår är
det sysselsättningsskapande åtgärder och sociala projekt som landramen går
till. Dessa pengar behövs i allra högsta grad också i denna situation. Det be-
hövs mer pengar, statsrådet, och det är den möjligheten vi i folkpartiet libe-
ralerna har pekat på.

Anf. 198 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Situationen i Bangladesh är ju mycket allvarlig. Man skall
dock inte säga annat än att länder som Bangladesh som ofta är utsatta för
katastrofer har en fantastisk förmåga att återhämta sig. Man har när man
undersökt läget funnit att det redan i dag finns tillräckligt med livsmedel i
området. De fattiga människorna kanske inte har tillfälle att köpa dessa livs-
medel, eftersom det saknas pengar. Det är då fråga om det vanliga utveck-
lingsproblemet - fattigdomsproblemet. Men i dag behövs det alltså inte nå-
got tillskott av livsmedel utifrån. Detta är inte det stora problemet.

Hjälparbetet i Bangladesh är nu inne i sin andra fas, där det mera handlar
om att bygga upp det som förstördes i samband med katastrofen. Då tycker
jag inte att det är särskilt konstigt att vi precis när vi går in i förhandlingar
med den bangladeshiska regeringen om samarbetsprogrammet för det kom-
mande året pekar på att där det finns reservationer i det samarbetsprogram-
met kan dessa användas för att faktiskt göra mera när det gäller räddningsar-
betet och återuppbyggnadsarbetet. Det är alltså inte så att vi därmed drar in
på andra program, utan det är naturligtvis de pengar som finns till förfo-
gande som vi använder till detta. Och det är det som vi i första hand vill titta
på. Sedan får vi naturligtvis titta överallt var det finns för reservationer för
att göra ytterligare insatser när det gäller katastrofhjälp i Bangladesh och i
andra länder.

Anf. 199 CHARLOTTE BRANTING (fp):

Herr talman! Jag hoppas att jag kan ta fasta på det som statsrådet nu sade,
nämligen att det förutsätter att denna omfördelning inom landramen inte in-
nebär att andra viktiga projekt som är planerade i Bangladesh krymps.

Detta är onekligen en katastrof av en omfattning som vi har svårt att över
huvud taget föreställa oss. Jag läste att Chittagongs hamn var helt förstörd,
att även flygplatsen är förstörd och att hela hamnen är full av sjunkna skepp.
Det finns inte heller några möjligheter att få TV, satelliter eller andra kom-
munikationer att fungera.

Jag tycker att det är viktigt att vi också funderar över vad vi kan göra på
längre sikt.

Harry Bökstedt skrev i Svenska Dagbladet i söndags att det är viktigt att
man ger varningssignaler vid sådana här katastrofer i Bangladesh och att
man kanske också ger möjlighet till byggande av båtar som människor skulle

102

kunna använda eller att ge dem möjlighet att komma upp på högland. Har
statsrådet funderat vidare på vad vi på längre sikt kan göra för Bangladesh?

Anf. 200 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):

Herr talman! Det är tillfredsställande att höra att det nu skulle finnas till-
räckligt mycket livsmedel i Bangladesh. Jag hoppas att det verkligen är på
det sättet. Jag undrar då om Sverige medverkar till att det blir en rättvis för-
delning av dessa livsmedel, så att de kommer alla människor till del.

Jag vill även haka på det som Charlotte Branting sade angående artikeln
i Svenska Dagbladet i söndags. Där kritiseras starkt den inriktning av bistånd
som nu planeras. Man tänker bygga vallar för floderna Ganges och Brahma-
putra. Det gör man med avsikten att skydda städerna, att skydda kapital och
att skydda de stora jordägarna, medan man lämnar de allra fattigaste som
bor utefter kusterna åt sitt öde. Det är ganska ohyggligt att biståndsmedel
används på det sättet. Allt fler experter börjar nu ifrågasätta detta.

Jag skulle vilja fråga om Sverige skulle kunna påverka på ett sådant sätt
att biståndet får en sådan inriktning att de fattigaste skyddas.

Anf. 201 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Hela vårt bistånd till Bangladesh inriktas på att hjälpa de
fattiga. Det finns knappast något annat land där inriktningen av det svenska
biståndet på de fattiga är så påtaglig som i Bangladesh.

I dag är inte det allra viktigaste att man ger ytterligare livsmedelshjälp,
utan nu handlar det om, vilket båda frågeställarna var inne på, förebyggande
insatser och naturligtvis återuppbyggnad. Då tror jag att vallar inte är det
allra viktigaste för den här gruppen av människor. För dessa människor är
det viktigast att man får fram cyklonskydd. Det kan vara fråga om skogsplan-
teringar och över huvud taget effektivare varningssystem. Det är sådana
förebyggande åtgärder som är väsentliga. I fråga om detta tycker jag att alla
biståndsgivare skall göra sin insats och vara med och hjälpa till med detta.
Sedan kan vallar vara något som också kan ha betydelse i andra delar av
landet. Och det byggs faktiskt vallar inom ramen för det svenska programet
som en del av landsbygdsutvecklingssektorn.

Anf. 202 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får uppmana de som deltar i frågedebatten att hålla sig inom de an-
givna tidsgränserna.

Anf. 203 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):

Herr talman! Det kan naturligtvis vara på det sättet att vallar behövs i det
här området. Detta är ju mycket komplicerat. Men det är intressant när man
från fler och fler experter får rapporter i vilka det planerade biståndet ifråga-
sätts. Då är det mycket viktigt att Sverige går in och försöker påverka så att
det verkligen blir skydd för de fattigaste människorna som bor i de låglänta
delarna.

Jag tog upp en fråga i mitt inledningsanförande som gällde inrättandet av
en nordisk katastrofstyrka. Jag skulle vilja fråga statsrådet om hon kan tänka

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

5var på frågor

103

Prot. 1990/91:120 sig att medverka till inrättandet av en sådan för att man skall kunna rycka ut
28 maj 1991 snabbare vid sådana tillfällen.

Svar på frägor

104

Anf. 204 CHARLOTTE BRANTING (fp):

Herr talman! Nu har vi alla tre pekat på de oerhörda behov som vi är över-
tygade om finns i Bangladesh. Och då skulle jag vilja ge statsrådet rådet att
ytterligare fundera över om det inte vore klokt att utnyttja det bemyndi-
gande som statsrådet har att ta av reserverna för katastrofbidrag och se till
att Sverige kan ge mer pengar nu.

Jag har sett en sammanställning där det framgår att Sverige har gett 20
miljoner. Vårt grannland Norge har gett 45 miljoner. Det finns ett behov på
18 miljarder enligt vissa beräkningar. Detta är angeläget, statsrådet!

Överläggningen var härmed avslutad.

34 § Svar på fråga 1990/91:671 om biståndet till Etiopien

Anf. 205 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Inger Koch har frågat mig om regeringen avser att åter för-
nya biståndskontraktet med den etiopiska regeringen när detta nu löper ut.

Som Inger Koch helt riktigt påpekar i sin fråga är situationen i Etiopien
mycket komplicerad. Av allt att döma pågår fortfarande strider i huvudsta-
den Addis Abeba. Viktiga punkter såsom presidentpalatset, radion och flyg-
platsen förefaller att kontrolleras av det Etiopiska folkets revolutionära de-
mokratiska front (EPRDF), men fickor av motstånd förekommer alltjämt.

Den svenska regeringen följer noga den fortsatta utvecklingen i landet.
Förutsättningarna för en förlängning av pågående svenska biståndsinsatser
kommer att prövas så snart läget har klarnat. Tills vidare anser jag att vi bör
avvakta med beslut om det fortsatta samarbetet med Etiopien.

Svältsituationen i Etiopien förvärras nu. Det är därför mycket angeläget
att situationen i landet stabiliseras så att hjälpinsatser för drabbade grupper
kan återupptas. Regeringen har under våren beslutat om ett flertal katastro-
finsatser i Etiopien och avser att ha hög beredskap för det fortsatta arbetet.

Anf. 206 INGER KOCH (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka biståndsministern för svaret på min fråga.
Biståndsministern har ju redogjort för bakgrunden och anledningen till
denna fråga.

Vi får hoppas att de fredssamtal som nu inletts i London mellan gerilla-
grupperna och den etiopiske premiärministern leder till vapenvila och så
småningom också kanske fred mellan de stridande parterna och ett slut på
30 års lidande för det etiopiska folket. Men hjälpbehovet i landet är nu stort,
och det krävs mycket hjälp för att man skall kunna avvärja och lindra svält-
katastrofen. Biståndsministern påpekar också att svältsituationen förvärras
dag för dag.

Är biståndsministern, med tanke på dagens osäkra politiska situation, nu
beredd att medverka till att de 100 miljoner som har avsatts inom landramen

för utvecklingssamarbete kan användas för akut nödhjälp och humanitära
insatser? Vi måste naturligtvis ha en beredskap i kommande budget för att
kunna återuppta vårt biståndssamarbete med en framtida demokratisk etio-
pisk regering, en regering som, i motsats till den nuvarande, har respekt för
mänskliga rättigheter.

Anf. 207 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Jag föreslog för drygt ett år sedan att vi skulle minska bi-
ståndsramen till Etiopien från 145 till 100 milj.kr. för att just få utrymme för
katastrofinsatser och förebyggande katastrofåtgärder. Vad vi nu har kvar är
långsiktiga program som skulle skadas väldigt mycket om man avbröt dem,
vilket Inger Koch sade. Och det skulle i så fall ske redan den 1 juli, eftersom
avtalet då löper ut. Det skulle exempelvis skada barnen i skolorna, där Sve-
rige i hög grad medverkar, osv. Jag är inte säker på att det är det lämpligaste
att göra. Jag utgår ifrån att vi inom katastrof anslaget kommer att ha ut-
rymme för de katastrofinsatser som kan behöva göras och som skulle kunna
vidtas. Förhoppningsvis gäller detta också återuppbyggnadsinsatser.

Anf. 208 INGER KOCH (m):

Herr talman! Jag får tacka för det svaret. Det låter lovande för det etio-
piska folket. Man jag vill samtidigt fråga: Är det möjligt att bedriva ett lång-
siktigt hjälparbete i dagens Etiopien?

Anf. 209 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Hur det är just i dag eller just nu är naturligtvis omöljigt att
svar på. Vi får se om läget klarnar under de närmaste veckorna och hur vi
då skall hantera situationen. Vi står alltså inför ett läge där vi skall ha över-
läggningar i biståndsfrågor med den regering som skall företräda Etiopien
under den kommande månaden. Vi får se vilka vi har att tala med.

Anf. 210 INGER KOCH (m):

Herr talman! Det är just det som är problemet. Vi får se vilka regeringen
har att tala med. Det verkar ju som om det inte skulle finnas någon regering
kvar. Om det inte finns någon part att förhandla med, är biståndsministern
då beredd att sätta in dessa pengar där de så väl behövs, dvs. inom katastrof-
anslaget?

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

35 § Svar på fråga 1990/91:669 om fördelningen av medel för ökad
kvinnorepresentation till politiska uppdrag

Anf. 211 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM (s):

Herr talman! Margit Gennser har frågat mig hur jag motiverar att projekt-
pengar för ökad kvinnorepresentation som hon ser det så ensidigt kanalise-
ras till politiska intressen som står mig nära.

Jag vill först redogöra för bakgrunden till den projektverksamhet som har

105

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

106

pågått under tre år för att öka andelen kvinnor i styrelserna för de statliga
organen.

På grundval av betänkandet (SOU 1987:19) Varannan Damernas föreslog
regeringen i propositionen om jämställdhetspolitiken inför 90-talet (prop.
1987/88:105) att konkreta tidsbestämda mål för andelen kvinnor i statliga or-
gan skulle sättas upp. För att underlätta för nominerande organisationer att
öka andelen kvinnor bland sina företrädare i de statliga organen föreslogs
också att medel skulle avsättas för en treårig projektverksamhet.

Under de senaste tre budgetåren har således riksdagen avsatt 3 milj.kr.
per år att användas för olika projekt. Syftet har varit att i enlighet med pro-
positionen få fram nya och okonventionella metoder för att öka andelen
kvinnor i statliga styrelser och kommittéer på central och regional nivå. In-
tresset för projektverksamheten har varit stort, och ett betydande antal or-
ganisationer, bl.a. politiska och fackliga, har beviljats medel för att inom
sina resp, organisationer arbeta för att på olika sätt främja en ökad kvinnore-
presentation. Totalt har ansökningar för över 62 milj.kr. kommit in under
treårsperioden.

Utformningen av projektverksamheten har skett i samråd med de organi-
sationer som ingår i jämställdhetsrådet. Rådet har också beretts möjlighet
att lämna synpunkter på ansökningarna inför varje beslutsomgång.

Låt mig nu närmare redogöra för fördelningen av projektmedel vid det
senaste ansökningstillfället. Totalt kom 25 ansökningar in, vilket var betyd-
ligt färre än tidigare. Endast ett mindre antal ansökningar innehöll förslag
till nya och okonventionella metoder för en ökad kvinnorepresentation. Den
14 maj fördelade jag, efter att ha berett jämställdhetsrådet tillfälle att ge sina
synpunkter på ansökningarna, drygt 1 milj.kr. till åtta angelägna projekt.

Margit Gennser frågar nu om skattepengar skall kunna nyttjas på ett sätt
som enligt hennes uppfattning flagrant gynnar en viss politisk partigruppe-
ring i anslutning till riksdagsval och kommunala val.

Svaret på Margit Gennsers fråga är självfallet nej. I själva verket förhåller
det sig så att de politiska riksdagspartierna under de tre år som projektverk-
samheten har pågått har erhållit sammanlagt 2,6 milj.kr. för att öka sin kvin-
norepresentation. T.ex. har Margit Gennsers parti, moderata samlingspar-
tiet, erhållit sammanlagt 317 000 kr., folkpartiet 581 000 kr. och centern
695 000 kr. Socialdemokraterna har erhållit sammanlagt 869 000 kr. De bor-
gerliga partierna har således fått mer än 1,5 milj .kr. för att öka sin kvinnore-
presentation.

Det är glädjande att kunna konstatera att andelen kvinnor i de statliga
organen har ökat från 16 % år 1986 till 24 % år 1990. Det finns således goda
förutsättningar för att det uppsatta målet om 30 % kvinnor skall kunna nås
under år 1992.

Anf. 212 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.

Det finns en gammal sentens som säger att Caesars hustru aldrig får miss-
tänkas, dvs. att man aldrig skall misstänka att det inte har funnits goda motiv
bakom, t.ex. fördelningen av pengar. Jag skulle faktiskt vilja fråga statsrå-
det: Är det inte litet obetänksamt att fördela de här pengarna så nära en

valrörelse som den 14 maj, i synnerhet som det blev den här litet sneda för-
delningsprofilen?

En annan reflexion som jag gjorde när jag läste svaret gäller bedömnings-
grunderna. Jag vet sedan gammalt att det alltid är svårt att göra bedöm-
ningar. Man är alltid litet subjektiv, men man skall alltid sträva efter att vara
objektiv. I svaret står det: ”Totalt kom 25 ansökningar in, vilket var betydligt
färre än tidigare. Endast ett mindre antal ansökningar innehöll förslag till
nya och okonventionella metoder för en ökad kvinnorepresentation.” Jag
tycker att det skulle vara mycket svårt att ha denna bedömningsgrund. Hu-
vudsaken är väl att man använder bra metoder, om man vill uppnå sitt syfte.
Vi är överens om att man skall vara rädd om skattepengar, men efter att ha
läst det här papperet är jag inte riktigt säker på att det är fråga om den bästa
användningen av skattepengar. Statlig verksamhet är någonting mycket all-
varligt. Vi måste hitta de mest kompetenta personerna oberoende av kön,
ålder, socialklass, religion osv. Jag ställer mig litet frågande till om man är
bra bara för att man är kvinna. Många kvinnor är mycket bättre än män,
men jag tycker att urvalsmetoden är litet egendomlig.

Anf. 213 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag föredrar att med tystnad förbigå de sista anmärkning-
arna från Margit Gennser. Vi som arbetar med jämställdhetsfrågor vet att
man får höra det där från olika håll. Det är det som ofta sätter käppar i hjulet
för jämställdhetsarbetet.

Man kan naturligtvis tycka att det här inte är det rätta sättet att använda
statliga pengar på. Det är riktigt att det är en grannlaga uppgift att dela ut
projektpengar. Här har emellertid allt skett helt öppet. Det finns tillgång till
alla handlingar, och jag skall med glädje med Margit Gennser gå igenom hur
ansökningarna såg ut och också beskriva de kriterier som vi har använt oss
av.

Låt mig bara i korthet redogöra för vilka riktlinjer och kriterier som också
jämställdhetsrådet har godkänt. Här har moderaterna varit representerade
av två ledamöter, som har varit med och diskuterat och godkänt det hela.

Syftet är att pröva nya och okonventionella metoder och arbetsformer i
projektet. Ansökningar från de politiska partierna, deras kvinnoförbund
och arbetsmarknadens parter har prioriterats. Det skall vara led i en långsik-
tig strategi, och det skall vara ett åtgärdsinriktat förändringsarbete, som på
sikt kan ingå i den ordinarie verksamheten. Det skall spridas information om
försöken, och man skall lämna en slutrapport. Detta innebär att medel inte
har beviljats för så att säga normalt jämställdhetsarbete som bedrivs i olika
organisationer, inte heller för enstaka kurser eller konferenser. Det har i så
fall krävts långsiktiga utbildningar. Medel har inte beviljats för samma pro-
jekt flera gånger i följd. Individuellt inriktade projekt som handlar om att
stärka självförtroendet hos kvinnor har under projektverksamhetens senare
del inte beviljats medel. I stället har förslag att förändra organisationen eller
skapa förnyade arbetsformer prioriterats.

Det här säger jag för att något beskriva vilka kriterier som vi har använt
vid bedömningarna. Det går utmärkt väl att läsa om detta, och jag skäms
inte ett dugg över den fördelning som jag har gjort. Den är ganska rättvis.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

107

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

108

Anf. 214 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Det här mycket intressant. Jag har läst de där papperna och
har också räknat och sett om det är riktiga siffror. De är någorlunda riktiga.
Fortfarande har jag inte fått någon som helst förklaring på vad nya, okon-
ventionella metoder är för någonting. Det enda konkreta är att kvinnornas
självförtroende skall stärkas och att det skall röra sig om långsiktiga åtgär-
der. Det bästa sättet att stärka kvinnornas självförtroende är att se till att
kvinnorna får en bra utbildning och bra kunskaper. Det är sådant som i och
för sig kräver mycket stora insatser av eget arbete. Men det är faktiskt så
man får jämställdhet, inte genom kurser där man talar om okonventionella
metoder.

Jag är ledsen. Jag har naturligtvis en avvikande syn på jämställdhetsarbe-
tet. Egentligen är jag för personval och individuell syn även på politiken. Jag
vet att moderaternas kvinnoförbund, liksom andra kvinnoförbund, har sökt
pengar. Vem söker inte få pengar?

Anf. 215 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM (s):

Herr talman! Om det nu är svårt att föreställa sig vad nya arbetsformer
kan vara, kan jag väl säga att t.ex. fackliga organisationer som försöker nå
kvinnor för att få dem engagerade i fackligt arbete, gör det på helt nya tider,
anordnar barnpassning, funderar över arbetsformer, språk och över huvud
taget formerna för det fackliga arbetet - alltså delvis nya och okonventio-
nella metoder - verkar för sådant som projektpengarna faktiskt skall använ-
das till. Det handlar om att anpassa sig efter kvinnornas villkor och därmed
engagera många fler kvinnor. När vi har fördelat de här pengarna - jag kan
som sagt stå för det - har det blivit en ganska jämn fördelning över de här
tre åren. Vi har att bedöma på basis av de ansökningar som har kommit in.
Vi ser på kvalitet och behov. Enligt vår åsikt har projektverksamheten satt i
gång många bra processer, och det har uppnåtts många goda resultat.

Anf. 216 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Att okonventionella metoder bl.a. är att man eventuellt
skall bistå med barnpassning för barnfamiljer eller att man skall söka upp
människorna där de möjligen är tillgängliga är inte okonventionellt för mig,
men jag har väl som civilekonom en okonventionell kvinnlig utbildning. I
den utbildningen lärde man sig bl.a. marknadsföring, varvid det gällde att
anpassa sig till konsumenterna.

Sedan till det som frågan gällde - tiden. Jag tycker att det är felaktigt att
utdela projektbidrag precis före valrörelsen. Det var egentligen detta som
min fråga gällde. Jag tycker att man borde ha nöjt sig med att dela ut peng-
arna i januari. Därefter skulle man ha låtit bli att dela ut pengar. Det här
uppfattas mycket lätt som ett dolt selektivt partistöd i en valrörelse.

Anf. 217 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM (s):

Herr talman! Nu har Margit Gennser läst på dåligt. Här rör det sig om den
sista ansökningsomgången. Vi har ju en mängd ansökningar att ta ställning
till. Det är klart att vi skall göra detta och avsluta hela projektverksamheten
som har pågått i tre år. Det är en fullt öppen process. Jämställdhetsrådet

har varit inblandat. Självfallet skall vi fullfölja arbetet. Sedan kan ju Margit
Gennser och andra ha synpunkter på hur den slutliga fördelningen blev. I
jämställdhetsrådet har två av Margit Gennsers partikamrater suttit med och
haft tillfälle att se på de hela. Det finns inget dolt eller konstigt, utan vi full-
följer en projektverksamhet som tvärtom är mycket bra, eftersom den för-
hoppningsvis kan påverka representationen, så att det framdeles blir fler
kvinnor. Om Margit Gennser inte har upptäckt det förut, kan jag säga att
många av de fackliga organisationerna arbetar oerhört traditionellt. De har
inte alls sett på vilka kvinnliga behov som kan finnas.

Anf. 218 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Det finns ju en möjlighet att se till att ansökningstillfällena
inte inträffar vid den här tidpunkten. Jag måste säga att det här inte heller
ser bra ut från skattebetalarnas synpunkt. Det kommer att uppfattas på ett
visst sätt, och det är möjligt att det skall uppfattas så. Fru Wallström kan
hävda vad som helst, och jag kan hävda någonting annat. Ingenting kan bevi-
sas. Det var alltså den sista fördelningen. Jag tycker att man inför ett val
borde ha varit återhållsam. Man kunde ha delat ut pengarna till hösten. Det
hade gått utmärkt.

Anf. 219 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM (s):

Herr talman! Nu har Margit Gennser något slags konspirationsteorier. Jag
säger att jag fullt öppet kan redovisa både ansökningar, resultat av ansök-
ningarna och våra bedömningar. Jag kan stå för detta till hundra procent.
För att ge väljarna möjlighet att bedöma om det har funnits en snedfördel-
ning ber jag att få överlämna till Margit Gennser en sammanställning som
visar förhållandet mellan de politiska organisationerna och mellan beviljade
medel och sökta medel. Då finner Margit Gennser att det faktiskt är en
ganska jämn fördelning mellan de politiska partierna. Här har inte någon
vare sig gynnats eller missgynnats. Jag skulle kunna säga att vi tidigare har
haft mycket dåliga ansökningar från det socialdemokratiska hållet, och där-
för tar vi naturligtvis chansen att stödja när det sedan kommer bra ansök-
ningar. Så har det också vid olika ansökningstillfällen varit beträffande mo-
derata samlingspartiet.

Anf. 220 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Jag vidhåller vad jag tidigare har sagt om tidpunkten. Jag
tycker alltså att denna är olämplig. Det här blir som ett partibidrag.

När det gäller representationen kommer det nya synpunkter efter valet.
Jag har sett de olika sammanställningarna, och jag har faktiskt också läst
den redogörelse som finns i det här sammanhanget. Det handlar om en stor
dossier.

Inom parentes vill jag dessutom säga att jag är synnerligen skeptisk till att
människors skattepengar används på det här viset. I andra sammanhang är
det ju mycket knappt om pengar.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frägor

Överläggningen var härmed avslutad.

109

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

110

36 § Svar på fråga 1990/91:576 om vården av psykiskt sjuka
flyktingar

Anf. 221 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig om verkställighet i avvis-
nings- och utvisningsärenden beträffande psykiskt sjuka flyktingar som vår-
das enligt lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa
fall.

Jag utgår från att Barbro Westerholm menar asylsökande. En flykting har
ju definitionsmässigt stöd att vistas i landet. Frågan är ställd mot bakgrund
av ett verkställighetsärende beträffande en asylsökande.

Vården som sådan är inte ett hinder för verkställighet. En regel av denna
innebörd infördes i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård år 1980.
I samband med detta uttalades i propositionen att ”verkställighet av ett av-
slägsnandebeslut i princip skall kunna bryta vård enligt LSPV. En annan ord-
ning skulle nämligen innebära att verkställighet inte kan ske förrän patienten
skrivits ut slutligt. Eftersom vården syftar till att anpassa patienten till det
svenska samhället, bl.a. med hjälp av försöksutskrivningar, uppkommer lätt
en anknytning hit som sedan kan omöjliggöra verkställigheten av avlägsnan-
debeslutet. Frågan när verkställighet skall ske får enligt kommittén avgöras
mot bakgrund av när sjukdomsbilden tillåter verkställighet.” Detta blev
också riksdagens beslut.

Detta har också kommit till uttryck i den regel i föreskrifterna som Barbro
Westerholm hänfört sig till. En annan sak är att sjukdomen kan vara av så
allvarlig art att verkställighet inte bör ske. I sådana fall har den asylsökande
beviljats uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Jag har inte för avsikt att verka för en ändring av de regler som nu finns
på området.

Anf. 222 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är klart att en människa
som flyr från sitt land alltid känner sig hotad. En flykt är en traumatisk upp-
levelse, och en människas tillvaro i exil innebär en rad förluster och separa-
tioner. Både viktiga personliga och sociala relationer går förlorade. Om en
person dessutom drabbas av en mycket svår psykisk sjukdom och den här
personen inte frivilligt söker vård - i stället blir det fråga om tvångsvård -
blir situationen ännu mera bekymmersam för den här personen.

Genom de allmänna råd som socialstyrelsen har utfärdat har det blivit
möjligt att utvisa flyktingar som vårdas i enlighet med lagen om sluten psy-
kiatrisk vård. Nyligen verkställdes ett sådant utvisningsbeslut i Falun. En
psykiskt svårt sjuk flykting utvisades. Sittande i rullstol flögs den här perso-
nen till sitt hemland. Denna händelse har beskrivits som en tragedi för den
enskilde. Men det var pressande också för personalen.

Det är uppenbart att det i det här fallet rådde delade meningar om de häl-
somässiga risker som personen i fråga löpte i och med utvisningen.

Invandrarministern kan inte tänka sig att ändra på lagen. Det hade jag nog
inte heller väntat mig att hon skulle vara beredd att göra. Men jag undrar:
Kan invandrarministern tänka sig att initiera en uppföljning, så att vi får reda

på hur det går i sådana här fall? Det kanske blir en lagändring senare, om
det skulle visa sig att den här lagen hälsomässigt rent av är farlig för en män-
niska.

Anf. 223 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag håller med om att en flykt i sig, och kanske framför allt
den situation som utlöser en flykt, i kombination med en många gånger osä-
ker väntan i Sverige kan vålla allvarliga psykiska problem. Det är dessutom
ganska vanligt att sådant här utgör ett humanitärt skäl för att människor skall
få stanna i vårt land. Men det är också ibland ett hinder för verkställighet av
beslut. En bedömning måste göras i varje enskilt fall.

Ibland får sådana här utvisningar ganska stor uppmärksamhet. Självfallet
gör vi uppföljningar. Framför allt har jag i en tidningsartikel läst om hur det
blev med verkställigheten i just det här fallet, och det gick trots allt bra.

Det är viktigt att vi skapar oss en bild av förhållandena och att en uppfölj-
ning sker. Jag kan lova Barbro Westerholm att vi med uppmärksamhet, na-
turligtvis, kommer att göra en uppföljning. Men ofta handlar det, som sagt,
om olika bedömningar från olika läkare. Jag kan bara konstatera att det i de
fall som jag har försökt att följa upp har gått bra, trots att vi har så att säga
framhärdat och utvisat människor.

Anf. 224 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Vi verkar vara överens i det här sammanhanget. Jag tror att
det är mycket viktigt just att en uppföljning görs. Det gäller ju att lära av vad
man redan har gjort. Jag tackar än en gång för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

37 § Svar på fråga 1990/91:621 om praxis i utvisningsärenden

Anf. 225 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Paul Ciszuk har frågat mig om Sverige utvisar människor
som hotas av dödsstraff.

Svaret är: Nej!

Anf. 226 PAUL CISZUK (mp):

Herr talman! Jag får tacka så mycket för ett rakt och bra svar. Jag ställde
frågan, därför att jag då och då får rapporter som oroar mig och som tyder
på att sådant här kan ske på grund av att praxis är dålig i sådana här ärenden.
Jag undrar: Är det verkligen så, att handläggarna inte ger en person tillfälle
att muntligt framlägga sin sak? Är det alltså bara det första polisförhöret som
gäller?

Det kan ju handla om en person som har varit aktiv i mujahedin i Iran.
Kanske nämner vederbörande inte detta vid det första polisförhöret av
rädsla för att bli terroriststämplad. Sedan har det ju skett en skärpning av
asylpolitiken. Den här personen blir senare dömd till döden i Iran. Men ve-
derbörande får inte framlägga sin sak inför någon handläggare på vare sig det

111

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

berörda departementet eller hos invandrarverket. Rättar man sig verkligen
endast efter det första polisförhöret? Det kan ju ha skett ett och ett halvt år
tillbaka i tiden. Den 16 maj vägrade regeringen att gå med på en överpröv-
ning. Kan det gå till på det sättet?

Kan alltså det första polisförhöret vara så tungt vägande i ett så här allvar-
ligt fall som gäller ett återsändande av en dödsdömd till Iran? Jag förstår att
vi inte kan diskutera enskilda fall här i kammaren. Men jag undrar om en
person som befaras vara dödsdömd kan utvisas på grundval av ett polisför-
hör som hölls för snart två år sedan utan att handläggaren efter detta har
talat med personen i fråga. Kan man inte ordna så, att det blir ett nytt polis-
förhör varvid en handläggare är närvarande t.ex.?

Anf. 227 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag skall gärna vid tillfälle ta mig tid och mycket noggrant gå
igenom med Paul Ciszuk hur det går till i ett utvisningsärende och visa på de
möjligheter som finns när det gäller att göra kompletteringar.

Helt kort vill jag bara säga följande. Om ett ärende har varit föremål för
behandling i ett och ett halvt år, och då har ärendet kanske tagits upp i flera
instanser och överklagats ändå upp till regeringen, har det - inte minst ge-
nom att personen i fråga har haft ett juridiskt ombud - alltsedan det första
polisförhöret funnits rikligt med chanser att göra kompletteringar.

Jag har många gånger här i kammaren talat om att jag har full förståelse,
och detta måste vi inse, för att inte allting som är väsentligt i ett ärende kom-
mer fram vid det första polisförhöret. Det beror dels på att man kanske inte
riktigt vet vad man skall berätta, dels på att man inte vågar berätta allting.

Den ursprungliga frågan kvarstår: Utvisar vi människor som hotas av
dödsstraff? Om vi bedömer att det finns en risk för dödsstraff, skall personen
i fråga, så står det faktiskt i lagen, beviljas asyl. Den här personen skall
t.o.m. flyktingförklaras här.

Anf. 228 PAUL CISZUK (mp):

Herr talman! Också jag förstår att det handlar om svåra bedömningar i det
här sammanhanget. Men jag känner inte till hur det i detalj fungerar när det
gäller praxis. Det som oroar mig när jag tar del av rapporter av det här slaget
är att man inte tycks vilja låta den enskilde framlägga sin sak muntligt, trots
att ett juridiskt ombud upprepade gånger har krävt att detta skall vara möj-
ligt. Ändå får man alltså inte framlägga sin sak. På något sätt tycks man från
handläggarnas sida vara rädd för att konfronteras med personen i fråga. Så
får det inte vara, även om det handlar om svåra saker.

Även i det enklaste brottmål har man ju rätt att framlägga sin sak munt-
ligt. Jag tror att det så att säga har mentalhygienisk betydelse för den en-
skilde att vederbörande känner att de är tillåtet att framlägga sin sak. Om
det sedan finns skäl som gör att man inte tror på vederbörande är en annan
sak. Vad jag är har talat om tror jag emellertid är en viktig bit.

Överläggningen var härmed avslutad.

112

38 § Svar på frågorna 1990/91:634 och 650 om flyktingbarns rättig-
heter

Anf. 229 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Annika Åhnberg har till mig ställt en fråga som har sin bak-
grund i att en familj i Södertälje med fyra barn skall utvisas.

Annika Åhnberg hänvisar till att ett beslut om utvisning och återkallellse
av uppehållstillstånd kan hävas om det finns ”tillräckliga humanitära skäl av
synnerlig art” och har frågat vilka skäl regeringen anser vara tillräckliga i ett
sådant fall som det här angivna.

Ylva Annerstedt har ställt en liknande fråga och undrar vilka omständig-
heter som skall föreligga för att ”tillräckliga humanitära skäl av synnerlig
art” skall föreligga.

Jag har valt att besvara frågorna i ett sammanhang.

Det är utomordentligt svårt att här i kammaren diskutera enskilda fall,
därför att sekretessen hindrar mig att redovisa hela bakgrunden. I det här
ärendet känns en sådan begränsning extra svår. En hel del är emellertid re-
dan känt via media. Så har där bl.a. framgått att föräldrarna vid inresan för-
nekade att de hade pass, vilka dock senare påträffades, samt att de felaktigt
anförde att de var statslösa, medan de i själva verket var syriska medborgare.
De har ljugit medvetet. Om de hade lämnat korrekta uppgifter hade de inte
beviljats uppehållstillstånd.

Enligt utlänningslagen, i den lydelse lagen hade när detta ärende avgjor-
des, kan ett uppehålls- och arbetstillstånd återkallas om utlänningen har
lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet eller andra omständigheter. I dag,
i den lydelse av lagen som Annika Åhnberg och Ylva Annerstedt varit med
och beslutat, står det att sådant tillstånd skall återkallas.

När det finns ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut och utlänningen gör
en ny ansökan om uppehållstillstånd, får en sådan ansökan enligt utlännings-
lagen bifallas bara om ansökan grundar sig på omständigheter som inte har
prövats förut i ärendet och om utlänningen har rätt till asyl här eller det an-
nars finns synnerliga skäl av humanitär art. Som exempel på skäl av humani-
tär art nämns i motiven till lagen att det skall finnas allvarlig fara för utlän-
ningens liv eller hälsa. Det sägs likaså i motiven att humanitära skäl också
kan finnas i andra situationer, t.ex. om verkställandet av avlägsnandebeslu-
tet har fördröjts under avsevärd tid på grund av omständigheter som utlän-
ningen inte har kunnat råda över.

Låt mig också till sist kommentera en uppgift i Ylva Annerstedt fråga -
som jag också sett i tidningsartiklar om den här familjen - nämligen att vi i
Sverige skulle ha en regel som säger att barnfamiljer som vistats här mer än
ett år skall beviljas uppehållstillstånd. Detta är fel. Regeringen har genom
beslut bildat den s.k. barnpraxisen, vilken innebär att en barnfamilj som inte
fått sitt första beslut inom ett år får stanna, om inget särskilt talar emot.
Detta har inget som helst med det här ärendet att göra.

Anf. 230 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på frågan, som dock egentligen
knappast är ett svar på min fråga.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

113

8 Riksdagens protokoll 1990/91:120

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

114

Låt mig först säga att det skrämmer mig när våra ord om solidaritet med
flyktingar alltmer reduceras till att bli ord som inte åtföljs av handling. Jag
tycker att det här konkreta fallet, som vi nu delvis diskuterar, är ett exempel
på hur våra ord om solidaritet, om stöd till flyktingbarn, om humanitärt bi-
stånd urholkas och inte motsvaras av den önskvärda handlingen.

Låt mig också säga att statsrådet i sitt svar påpekar att barnpraxisen tilläm-
pas när beslut inte har fattats i första instans. Låt mig då påpeka att från
början avsåg barnpraxisen, när den infördes våren 1989, att gälla när rege-
ringen inte hade fattat beslut inom ett år. Så ändrades så småningom inne-
börden i barnpraxisen, som om det ur barnens synvinkel inte skulle spela
någon roll i vilken instans beslut fattades. Det viktiga ur barnens synpunkt
måste vara hur länge de har vistats i det här landet.

Låt mig vidare säga att det faktum att man har varit närvarande i kamma-
ren när ett beslut har fattats inte behöver betyda att man stödjer beslutet, i
det här fallet alltså att ordet kan har ändrats till skall. Jag delar inte uppfatt-
ningen att det skall vara så.

Egentligen gäller frågan när man kan anse att det föreligger synnerliga
skäl. På den frågan svarar inte statsrådet. Däremot sägs i svaret att man skall
komma in med ny ansökan. Jag vet inte om statsrådet menar att man i det
här fallet skall göra det.

Jag skulle kort vilja hänvisa till vad statsministern sade i torsdags när jag
ställde en fråga till honom som handlade om flyktingbarn, liksom den här
frågan handlar om. Han sade: ”Jag anser att det faktum att vi har skrivit
under FN-konventionen om barnens rättigheter gör att vi har ytterligare an-
ledning att mycket noga följa varje särskilt fall och se om vi brister. I så fall
får vi undersöka vad vi kan göra för att situationen skall bli bättre.”

Jag anser inte att regeringen har gjort det i det här konkreta fallet. Jag
tycker att det är skrämmande att man kan skriva under konventioner och
sedan inte ta hänsyn till dem i sitt arbete.

Anf. 231 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får upprepa min tidigare uppmaning till kammarens ledamöter att
hålla de tider som enligt riksdagsordningen gäller för debatter av detta slag.

Anf. 232 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Som Annika Åhn-
berg säger är det här egentligen inget svar på de frågor som vi har ställt, utan
det hela handlar om vad vi kan göra nu. Men här är det fråga om en familj i
stor nöd och inte minst med fyra barn, som har rotat sig i Sverige under tre
och ett halvt år och som nu skall ryckas upp ur den enda trygga tillvaro som
de har just nu. Även om föräldrarna medvetet har ljugit, som statsrådet sä-
ger, måste man fråga sig: Vilken människa på flykt skulle inte göra det om
man har sådana erfarenheter av myndigheter som de flesta flyktingar har
som kommer till vårt land? I flyktingkonventionen sägs tydligt ifrån att barn
inte skall straffas för föräldrarnas handlingar. Här tycker jag att det förelig-
ger ett fall som i allra högsta grad motiverar att man tar hänsyn till humani-
tära skäl. Dessa fyra barn behöver det stöd som en humanitär behandling i
Sverige skulle ge dem.

Jag tycker att man skall behandla barn anständigt. Det är inte anständigt
att slänga ut dessa fyra barn, även om föräldrarna medvetet har ljugit och
fört myndigheterna bakom ljuset. Här finns tillräckligt med humanitära skäl
för att regeringen skulle kunna ändra sitt beslut, utan att några prejudikat
skulle skapas.

Anf. 233 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag skulle gärna ta en debatt om anständighet just nu. Det
åligger regeringen att pröva mot de lagar som riksdagen har stiftat. Om man
sedan inte ställer upp på de lagar som man har varit med om att stifta här i
riksdagen får står för en själv.

Jag kan förstå att det kan vara svårt när det uppstår en lokal opinion eller
någon ber en riksdagsledamot att engagera sig i ett enskilt fall. Jag har själv
upplevt det som riksdagsledamot, för man har inte alltid hela bakgrunden i
ett ärende klar för sig. Men man gör det ju otroligt lätt för sig om man bara
skjuter hela skulden på ett statsråd, som bara har att tillämpa de lagar som
riksdagen har stiftat, och börja tala om bristen på solidaritet!

Jag har nämligen ansvaret för - jag är knappast ensam om det i denna de-
batt - att tillämpningen av lagen också blir trovärdig och rättvis, även gent-
emot dem som inte kan mobilisera en lokal opinion eller väcka frågor i riks-
dagen. Det skulle inte vara rättvist, Ylva Annerstedt och Annika Åhnberg,
om man först skulle kunna lämna felaktiga uppgifter för att få ett uppehålls-
och arbetstillstånd och därefter, sedan tillståndet återkallats och avvisnings-
beslut meddelas, kunna gömma sig i landet och begära omprövning av ären-
det och till sist anföra lång vistelse som humanitärt skäl. Lika orimligt tycker
jag faktiskt att det är att hänvisa till barn. Annika Åhnberg säger att det här
handlar om flyktingbarn. Vi hade inte ansett att det handlar om flyktingar
om vi hade fått de riktiga uppgifterna från början. Då hade familjen inte fått
uppehållstillstånd som flyktingar.

Anf. 234 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Jag hoppas i alla fall att statsrådet och jag är överens om att
det handlar om barn. Jag hoppas också att vi kan vara överens om att Sverige
har ratificerat FNs konvention om barnens rättigheter. I denna konvention
sägs t.ex. att konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd
att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör bar-
net, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets
ålder och mognad.

Jag undrar om man har gjort det i detta fall. Gör man det i sådana här fall?
Jag ifrågasätter det. Jag tycker också att statsministerns svar på min fråga i
torsdags antydde att han inte heller var riktigt säker på att man verkligen
hade gjort detta i det här fallet, och kanske även i andra ärenden, med ut-
gångspunkt i konventionen om barnens rättigheter, som vi alltså ställt oss
bakom.

Låt mig också säga att det i det här konkreta fallet faktiskt var så att det
även efter det att det avslöjats att familjen kommit hit under uppgivande av
falska uppgifter om identitet tog väldigt lång tid innan invandrarverket fat-

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar pä frågor

115

Prot. 1990/91:120 tade sitt beslut. Det var i sig ett skäl till att man skulle ha kunnat tillämpa
28 maj 1991 barnpraxisen.

Svar pä frågor

Anf. 235 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Statsrådet hänvisar till att man inte kan ha hela bilden klar
för sig. Det är naturligtvis så. Men frågan gäller inte bara den här enskilda
familjen. Fallet med den här familjen illustrerar hur barn kommer i kläm,
därför att föräldrarna har lämnat oriktiga uppgifter. Men vi borde kunna
följa barnkonventionen, där det sägs att barn inte skall behöva lida för för-
äldrarnas handlingar.

Nu är situationen som den är, även om vi inte har hela bilden klar för oss.
Barnen finns här och har varit här i tre och ett halvt år. Det är omänskligt att
slita upp dem ur sin miljö.

Anf. 236 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Vi är överens om att det handlar om barn. Låt oss också vara
överens om att det här fallet inte har någonting med barnpraxisen att göra,
varken så som den var formulerad när jag en gång i tiden införde den eller
så som den är formulerad i dag. Den skulle ändå inte ha tillämpats. Den här
familjen fick uppehållstillstånd inom ett år. Men det är inte detta det handlar
om, utan barnpraxisen handlar om att se till att inte myndigheternas tillkor-
takommanden när det gäller att snabbt fatta beslut skall drabba barnfamil-
jer. Men här skulle vi skapa en praxis som innebär att barnfamiljer inte behö-
ver vara sanningsenliga om sitt ursprung. I slutändan kan de ändå räkna med
ett uppehållstillstånd därför att, som Ylva Annerstedt säger, barn inte skall
behöva lida därför att föräldrarna har ljugit.

Man kan tycka vad man vill om just den här familjen och andra, och man
kan tycka hur mycket som helst om just dessa barn eller andra barn, men vi
måste inse att beslut i det här fallet om fortsatt uppehållstillstånd skulle bilda
praxis att tillämpas i alla andra liknande ärenden. Då skulle vi få en orimlig
situation.

Anf. 237 ANNIKA ÅHNBERG (v):

Herr talman! Det är en oerhörd cynism som statsrådet visar upp. Jag väg-
rar att acceptera eller att tro att några föräldrar med berått mod skulle ut-
sätta sin familj för det lidande som den här familjen har fått utstå genom den
långa ovissa väntetiden och genom att hålla sig gömd. Det är självklart att
detta inte kommer att skapa en sådan praxis att ett antal familjer kommer
att göra på samma sätt med berått mod.

Den här familjen har av olyckliga omständigheter hamnat i denna situa-
tion. Det är vår uppgift att försöka rätta till missförhålladena. Efter diskus-
sionerna i detta och flera andra ärenden tror jag att det för alla parter står
fullständigt klart att uppgivandet av falska uppgifter om identiteten är nå-
gonting som vi inte accepterar. I den frågan är vi fullkomligt överens, statsrå-
det och jag. Man skall inte acceptera att människor inte lämnar de uppgifter
som är nödvändiga. Men man måste också förstå att det kan vara oerhörda
problem som gör att människor hamnar i den här situationen.

116

Anf. 238 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag är helt ense med statsrådet om att man inte skall lämna
oriktiga uppgifter. Men genom olyckliga omständigheter kan tidsutdräkten
bli sådan att vistelsen blir så långvarig att det är fullständigt omänskligt att
slänga ut en familj med fyra barn.

Vad gäller om man skall ha en barnpraxis eller inte, måste man ställa sig
frågan: Skall vi ha en barnpraxis för myndigheternas skull eller för barnens?
Här är det barnen som blir utsatta när de olika omständigheterna har med-
fört att familjen har vistats här i tre och ett halvt år. Här finns i allra högsta
grad de synnerliga skäl av humanitär art som kan motivera ett annat ställ-
ningstagande beträffande den här familjen.

Överläggningen var härmed avslutad.

39 § Svar på fråga 1990/91:651 om kristna asylsökande från islamiska
länder

Anf. 239 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Mot bakgrund av dels ett enskilt ärende, dels de hot som
stundom vilar över kristna från islamska länder, har Görel Bohlin frågat mig
varför hänsyn inte tas till lagstiftning och tradition i de asylsökandes hemlän-
der vid bedömningen av asylärenden.

Görel Bohlin har i sin fråga hänvisat till ett avvisningsärende, där beslut
har fattats av invandrarverket. Som Görel Bohlin känner till kan jag aldrig
uttala mig om omständigheterna i ett enskilt fall.

Såväl invandrarverket som regeringen tar naturligtvis hänsyn till lagstift-
ning och traditioner i de asylsökandes hemländer vid sin bedömning.

Det innebär att ingen avvisas till länder där de riskerar att utsättas för tor-
tyr och förföljelse. Beslut om avvisning av personer som tillhör religiösa
grupper - liksom av andra asylsökande - sker endast i de fall där utredningen
i de enskilda fallen visar att det inte finns risk för förföljelse.

Anf. 240 GÖREL BOHLIN (m):

Herr talman! Jag tackar för svaret. För inte så länge sedan ställde jag en
fråga om ett liknande ärende. Nu är det fråga om ett antal ärenden. Jag har
alltså inte utgått från ett enskilt fall, utan det rör sig om flera stycken som
förföljs för sin kristna tro, om de skickas tillbaka igen för att de inte får
stanna kvar i Sverige.

Herr talman! Jag har stor förståelse för invandrarverkets dilemma att
skilja de genuina flyktingfallen från dem som har syftet att via flyktingstatus
uppnå ekonomisk trygghet. Jag har också stor förståelse för invandrarminis-
terns ganska svåra situation när det gäller många av de frågor som kommer
upp i riksdagen.

Här är det faktiskt fråga om en princip, om de som förföljs för sin kristna
tro i länder där trycket mot de kristna har ökat. I samtliga av dessa fall är det
fråga om Egypten. Som jag ser det finns det starka bevis för att dessa männi-
skor kommer att råka oerhört illa ut, om de skickas tillbaka till Egypten.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

117

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

118

Jag skall berätta litet grand om några av dessa ärenden.

Ett av ärendena handlar om en familj som har varit här i flera år. Familjens
yngsta barn är fött i Sverige. Man har konverterat från islam till en form av
kristendom. Traditionen i Egypten bjuder att om familjen kommer tillbaka,
kommer barnen att tas ifrån familjen och pappan kommer att dödas, inte på
grund av Egyptens lag utan på grund av den tradition som man har vid byte
av religiös tro.

Jag vill fråga ministern om man på invandrarverket är beredd att gå ige-
nom dessa fall ytterligare, för jag tror att situationen har förändrats.

Anf. 241 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort. På invandrarverket handläg-
ger man dessa ärenden självständigt. När de ärenden som har överklagats
kommer till mig, går vi på departementet igenom dem mycket noggrant.

Anf. 242 GÖREL BOHLIN (m)

Herr talman! Jag förutsätter att man även på invandrarverket försöker ta
reda på de förändringar som sker i de länder som det kommer flyktingar
ifrån.

En del överklagningsärenden skulle inte behöva komma upp till statsrådet
Lööw, om man var medveten om förändringarna och tillämpade lagen på ett
annat sätt. Lagen säger ju att de som förföljs för sin kristna tro eller för sin
politiska övertygelse har rätt att stanna i Sverige. Här finns många vittnes-
mål, och jag kan överlämna de uppgifter som jag har till statsrådet om vad
dessa människor råkar ut för.

Det är alltså fråga om en mängd ärenden som handlar om människor som
har konverterat från islam till kristendom. Dessa människor blir väldigt ut-
satta, om de skickas tillbaka till sina hemländer. Det finns också bevis, som
härrör sig från senare tid, för de otäckheter som har inträffat.

Överläggningen var härmed avslutad.

40 § Svar på frågorna 1990/91:609 och 617 om turistnäringen i Norr-
lands inland

Anf. 243 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Leo Persson har frågat mig om hans tolkning av hur länsan-
slagen kan disponeras är felaktig, och om jag i så fall är villig att vidta åtgär-
der så att det blir möjligt att använda medel för turisttrafik på inlandsbanan.

Bakgrunden till frågan är enligt Leo Persson att länsstyrelserna i Norrbot-
tens, Västerbottens och Jämtlands län är beredda att anslå medel för stöd-
jande av turisttrafik på inlandsbanan.

Vidare har Per-Ola Eriksson frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
vidta för fortsatt trafik på inlandsbanan under sommarens turistsäsong, så
att turistnäringen i Norrlands inland skall kunna utvecklas.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Genom beslut här i kammaren tidigare i dag har riksdagen, efter förslag

från ett enhälligt arbetsmarknadsutskott, uttalat att det kan finnas skäl att
med befintliga regionalpolitiska medel bistå projektet Sommartrafik -91 på
inlandsbanan. Det får enligt riksdagen ankomma på regeringen att pröva hur
berörda länsstyrelser skall kunna lämna stöd till projektet.

Länsstyrelserna har, som Leo Persson påpekar, stor frihet att använda
länsanslagen för utvecklingsinsatser i länen. Vissa principiella riktlinjer har
dock fastställts. Bl.a. får medlen inte ersätta ordinarie statlig finansiering el-
ler användas som reguljära driftsstöd. Dessa riktlinjer är enligt min uppfatt-
ning självklara minimikrav, och jag avser därför inte föreslå regeringen att
göra några generella förändringar vad avser användningen av länsanslagen.

Regeringen har den 11 april i år, med stöd av riksdagens beslut med anled-
ning av prop. 1989/90:76 om regionalpolitiken, beslutat tillföra länsstyrel-
serna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län sammanlagt 180
milj.kr. Medlen avser särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder i
stödområde 1. Länsstyrelserna i de tre länen har på regeringens uppdrag ut-
arbetat ett program för användningen av medlen. I programmet har länssty-
relserna tagit upp turismen som ett område där insatser bör göras. Det pro-
jekt om sommartrafik på inlandsbanan som nu har aktualiserats finns inte
upptaget i programmet.

Mot bakgrund av det beslut som riksdagen fattade tidigare i dag kommer
jag att föreslå regeringen att medge att länsstyrelserna i Norrbottens, Väs-
terbottens och Jämtlands län får lämna stöd till projektet Sommartrafik -91
på inlandsbanan från det nämnda anslaget för regionalpolitiska
infrastrukturåtgärder. Det förutsätter dock att de berörda länsstyrelserna är
överens om att prioritera detta projekt inom befintlig medelsram.

Jag kommer också att föreslå regeringen att, med undantag från gällande
riktlinjer, medge att länsstyrelsen i Kopparbergs län får lämna stöd till
samma projekt från länsanslaget. Även i detta fall förutsätter det att länssty-
relsen prioriterar projektet inom ramen för de medel som den disponerar.

Anf. 244 LEO PERSSON (s):

Herr talman! Jag vill tacka industriministern för svaret, som faktiskt inne-
bär att det blir möjligt att förverkliga projektet Sommartrafik -91 på inlands-
banan.

Det finns trots allt ett litet problem, och det är tidsaspekten. Den 10 juni -
och dit är det inte så långt - skall trafiken vara i gång. Som industriministern
säger i svaret ankommer det på länsstyrelserna att hinna med att handlägga
dessa ärenden. Jag vill då fråga industriministern om det ändå inte vore
lämpligt att använda en del av de hos regeringen förvaltade regionalpolitiska
medlen, som är avsedda bl.a. för infrastruktursatsningar i inlandet. Jag tän-
ker bl.a. på de marknadsföringsinsatser som behövs.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Anf. 245 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Artigheten bjuder ju att man tackar statsrådet för svaret på
den fråga som man har ställt. Genom att industriministern svarar ett par
veckor efter det att jag ställde frågan, hade han en lätt uppgift. Industrimi-
nistern kan hänvisa till beslutet med anledning av arbetsmarknadsutskottets
skrivning.

119

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

120

Egentligen borde industriministern tacka centerpartiet för att han kunde
lämna sitt svar i dag, eftersom det var centern som i arbetsmarknadsutskottet
tog initiativ till det beslut som riksdagen i dag fattade i total enighet.

Rune Molin hänvisar i sitt svar till ett enhälligt arbetsmarknadsutskott,
men han utelämnar förstås vem som var initiativtagare. Vi skall nu inte bråka
om det.

Det är viktigt att trafiken kommer i gång och att alla de som ser inlandsba-
nan som en viktig trafikled när det gäller att ta sig till Norrlands inland också
kan utnyttja inlandsbanan i sommar.

Det här beslutet har möjliggjort att de som driver turistanläggningar i
denna region kan se positivt på framtiden.

Jag tycker, liksom Leo Persson, att regeringen nu snabbt måste skrida till
verket, så att vi inte först får en omgång via länsstyrelserna innan frågan skall
dras ett varv till. Regeringen har pengar. Utnyttja den möjligheten och se till
att trafiken löper fr.o.m. den 10 juni, då den annars skulle läggas ned!

Jag vill ställa en kompletterande fråga till industriministern. Trafiken på
inlandsbanan skall ju köras i sommar. Är regeringen beredd - om industrimi-
nistern heter Rune Molin efter den 15 september - att se till att trafiken på
inlandsbanan kommer att löpa också i framtiden? Detta är en viktig fråga
som alla de som driver turistanläggningar i Norrlands inland har anledning
att få svar på i dag.

Anf. 246 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Regeringen kommer att handla snabbt. Redan på torsdag
kommer regeringen att fatta sitt beslut som ger länsstyrelserna möjlighet att
fatta beslut i denna fråga. Sedan måste också länsstyrelserna handla snabbt.
Att man nu inte har planerat sammanträden för att klara denna fråga får
inte förhindra att man tar itu med den omedelbart. Om FN kan kalla ihop
säkerhetsrådet över en natt för att klara viktiga frågor, vore det väl sjutt-
singen om inte länsstyrelserna i Sverige skall kunna klara det. Därmed får vi
också den prövning som jag tycker är den riktiga i detta sammanhang.

Länsstyrelserna skall pröva om detta är den viktigaste satsningen man kan
göra på turismen eller om det finns andra satsningar som är viktigare, när
man nu har dessa resurser till förfogande. Det är länsstyrelsen som skall göra
den prövningen.

Decentralisering har ju varit ett slagord från centerns sida. Vi har gjort det
till verklighet genom att delegera beslutsrätten till länsstyrelserna. Nu har de
chansen att visa att de kan använda den när det krävs snabba ingrepp.

Anf. 247 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Industriministern har centern att tacka för denna snabbhet.
Den beror nämligen på vårt initiativ. Norrbottens läns länsstyrelse, där jag
för övrigt medverkade i ett sammanträde för någon vecka sedan, har redan
tagit ett initiativ. Vi ville använda pengarna. Också länsstyrelserna i Väster-
bottens län, i Kopparbergs län m.fl. har varit framme.

Vad som nu är viktigt är vilka signaler som regeringen, och industriminis-
tern såsom ytterst ansvarig för turistnäringen, är beredd att ge till turistnä-
ringen i Norrlands inland till hösten. Kommer trafiken på inlandsbanan bara

att finnas i sommar? Eller kan man med stöd av detta se att det nu går att få
liv i bygderna och låta inlandsbanan leva vidare? Ge ett besked i dag, herr
industriminister!

Anf. 248 LEO PERSSON (s):

Herr talman! Jag vill fråga industriministern om han uppfattar riksdagsbe-
slutet av i dag så, att det finns någonting som hindrar regeringen att besluta
om bemyndigande av andra medel än länsanslagen i detta sammanhang. Jag
menar att regeringen faktiskt kan anslå ytterligare medel till de berörda lä-
nen, enskilt eller samlat, till ett gemensamt projekt typ sommartrafik på in-
landsbanan, om man tycker att det är viktigt.

Anf. 249 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Länsstyrelserna har pengar så att de kan klara denna fråga,
om de nu prioriterar den. Det skall länsstyrelserna ta ställning till. De har
pengarna.

Trafiken på inlandsbanan i framtiden har varit föremål för mycken diskus-
sion här i riksdagen. Det finns riksdagsbeslut. De besluten kommer rege-
ringen naturligtvis att följa. Riksdagen har tagit ställning till anslagsfrågan.
Man har i förhandlingarna kommit fram till att det inte är möjligt att driva
inlandsbanan mer reguljärt med de medlen. Om det blir en förändring i höst
kan inte jag bedöma. Det är riksdagens beslut som avgör om det är möjligt
att fortsätta driften på inlandsbanan.

Anf. 250 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Det är nästan på gränsen till övergrepp, herr industriminis-
ter, att säga att länsstyrelserna har pengar. Länsstyrelserna ville använda sina
pengar till detta ändamål. Men då fick de inte det. Då kom det signaler från
regeringen att pengarna inte fick användas på detta sätt.

När riksdagen nu i dag har fattat ett beslut kan industriministern stå här
och säga att det finns pengar. Men varför fick man inte använda dessa pengar
tidigare? Vi fick ett besked till Norrbottens läns länsstyrelse: Länsanslagen
får icke användas i detta sammanhang. Jag tycker faktiskt att man bör kunna
kräva någon rätlinjighet i denna fråga av regeringen.

Anf. 251 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Per-Ola Eriksson har väl inte sovit den senaste veckan, när
riksdagen har gett anvisningar om att dessa pengar kan användas? Regering-
ens tolkning, som jag nyss har redovisat, är att länsanslagen inte kan använ-
das för att gå in där statliga anslag redan finns eller för att täcka driftsunder-
skott. Riksdagen har nu öppnat vägen för det, och det är därför som det finns
möjligheter nu som inte fanns det tidigare.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

121

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

122

41 § Svar på fråga 1990/91:674 om sysselsättningen vid ABB Ludvika

Anf. 252 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Lars-Ove Hagberg har frågat arbetsmarknadsministern vilka
åtgärder regeringen ämnar vidta för att sysselsättningsnivån vid ABB i Lud-
vika skall ligga på samma nivå som i december 1987. Arbetet inom rege-
ringen är så fördelat att det är jag som skall vara på frågan.

I början av december år 1987 presenterade regeringen ett program för re-
gionalpolitiska insatser i bl.a. Bergslagen. Insatserna i Bergslagen omfattade
en rad projekt och uppgick till totalt ca 700 milj.kr. Till detta kom flera utlo-
kaliseringar av statlig verksamhet till Ludvika och Borlänge.

För Ludvika hade då regeringen träffat en överenskommelse med Asea
att expandera kraftigt i Ludvika, vilket skulle ge 500 nya jobb de kommande
tre åren. Denna överenskommelse kom till stånd efter diskussioner som re-
geringen hade fört med dåvarande Asea under mer än ett års tid. I takt med
att dessa nya jobb skulle komma till stånd skulle regionalpolitiskt och arbets-
marknadspolitiskt stöd utgå med sammanlagt högst 200 milj.kr. Aseas åta-
gande var inte någon förutsättning för att regeringen skulle godkänna sam-
gåendet med Brown Boveri.

I början av förra året tog regeringen initiativ till en omförhandling av över-
enskommelsen, eftersom man då kunde konstatera att ABB inte hade haft
möjlighet att genomföra den tidigare planerade expansionen. Av stödet
hade endast en mycket liten del tagits i anspråk.

Revideringen av åtgärderna innebar en strävan att bredda arbetsmarkna-
den, decentralisera ansvaret och lägga ansvaret gemensamt på näringsliv och
samhälle. I sammanhanget åtog sig ABB att anstränga sig att försöka återgå
till 1987 års nivå och därmed öka sysselsättningen med omkring 200 arbets-
tillfällen i Ludvika. ABB och staten satsade 15 milj .kr. vardera till en utveck-
lingsgrupp för Ludvika, och staten utfäste sig att bidra med lokaliseringsbi-
drag, utvecklingsbidrag etc. som kan bidra till att 300 arbetstillfällen skapas
i regionen. Syftet med insatserna är att bredda arbetsmarknaden.

ABB har nu rapporterat att det finns en övertalighet vid transformator-
verksamheten i Ludvika. Skälet uppges vara bristande orderingång från den
svenska och den internationella marknaden. Viss ytterligare övertalighet har
så sent som i går blivit känd.

Regeringen har alltså hittills satsat offensivt för att stärka utvecklingen i
Ludvika. Utöver de 30 milj .kr. som utvecklingsgruppen disponerar finns 143
milj.kr. anslagna för utvecklingsinsatser i Ludvika kommun. Jag kommer
inom kort att ta kontakt med utvecklingsgruppen för att höra vilken syn den
har på den nu uppkomna situationen. Jag förutsätter att den och ABB kan
göra ytterligare ansträngningar i enlighet med det överenskomna syftet att
bredda arbetsmarknaden, så att verkningarna av de nu aktuella personal-
minskningarna blir så begränsade som möjligt för Ludvika.

Anf. 253 LARS-OVE HAGBERG (v):

Herr talman! Jag får tacka för svaret på frågan. Sedan jag har ställt frågan
har man från ABBs verksamhet avseende strömväxlare sagt att man skall
minska personalen med 130 anställda. Det betyder att man från ABBs verk-

samheter i Ludvika har sagt att 230 anställda skall försvinna före årets slut.
Det är naturligtvis ett hårt slag mot en bygd som redan har det besvärligt.

Man kan fundera över om det här har varit fråga om en allmosa, om det
inte fanns någon form av villkor från regeringen att Asea skulle göra en in-
sats i Sverige efter samgåendet med Brown Boveri. Att i dag förneka att det
skulle ha funnits ett sådant villkor är väl ändå att göra våld på historieskriv-
ningen. ABB, tidigare Asea, har lämnat ett löfte. Frågan är nu om rege-
ringen kan göra någonting för att ABB skall infria det i dag. Vad som skulle
behövas är att ett tillverkningsbolag som ABB driver någon annanstans i
världen förlädes till Ludvika. Det säger också de anställda på ABB. Det är
vad som borde göras, om man menade allvar vid det tidigare tillfället. Rege-
ringen har tydligen goda kontakter med ABB. Detta borde vara ett intres-
sant projekt.

Arbetsmarknaden i Ludvika är bedrövlig. De insatser som regeringen har
gjort, som vänsterpartiet från början ville att man skulle göra, räcker kanske
till för att bredda arbetsmarknaden. Men i takt med dessa insatser minskar
ABBs verksamhet. Då behövs också där utökade insatser.

Det som intresserar mig - och också de anställda på ABB i Ludvika - är
om regeringen kan göra någonting för att ABB skall utöka sin satsning i Lud-
vika.

Anf. 254 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! För det första är det inte fråga om någon allmosa. Det är ett
regionalpolitiskt anslag som skall användas för att utveckla arbetsmarkna-
den i Ludvika. Detta är en satsning på en kommun som är större än någon
annan satsning i landet. Det finns resurser för att genomföra olika projekt
och skapa sysselsättning. Det var inget villkor i förhandlingarna med Asea
när bolaget skulle gå samman med Brown Boveri. Det är bara att konstatera
att det inte var så.

Självfallet är vi oroade när det gäller läget i Ludvika. Vi kommer att göra
allt vad vi kan tillsammans med utvecklingsgruppen, i diskussion med Asea
Brown Boveri, för att försöka åstadkomma åtgärder som skall leda till en
ökad sysselsättning. Därvidlag finns det resurser att arbeta med. Dem kom-
mer vi naturligtvis att använda.

Anf. 255 LARS-OVE HAGBERG (v):

Herr talman! När jag talar om allmosor menar jag alltså att Asea knappast
flott skulle ha sagt att man skulle ordna 500 jobb, även om regeringen inte
hade ställt upp det som ett villkor. Jag har litet svårt att förstå att Asea skulle
göra den gesten bara för att man gick ihop med ett schweiziskt bolag. Det
har väl allmänt uppfattats som ett villkor. Jag tror t.o.m. att kommunalråden
i Ludvika, som har hand om kommunen dagligdags, har uppfattat det så.

Det intressanta är om industriministern har någon uppfattning om ifall
ABB kan göra någon egen satsning i Sverige. Vad tror industriministern och
regeringen om det? Är det möjligt att få ABB att satsa här? De pengar som
redan finns behöver säkert kompletteras, för att bredda arbetsmarknaden
och motverka att 200 gruvarbetare blir utan arbete. Här handlar det om dem
som blir arbetslösa vid ABB.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar pä frågor

123

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

124

Anf. 256 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Problemet för ABB är att företaget inte har den orderingång
som är nödvändig för att upprätthålla verksamheten på den tidigare nivån.
Det gäller order från både den svenska och den internationella marknaden.
Samtidigt finns det många projekt som berör de produkter företaget tillver-
kar. Därför har man en ganska ljus syn på framtiden. I nuvarande läge finns
det emellertid betydande problem att klara sysselsättningen.

Vi kommer att göra allt vi kan för att försöka få till stånd sysselsättning, i
diskussioner med ABB och med andra. Men vi har ingen kommandoeko-
nomi. Regeringen kan inte kommendera fram jobb. Man får söka sig till
andra samhällen för att finna den metoden.

Anf. 257 LARS-OVE HAGBERG (v):

Herr talman! Det enda kommando som finns här är väl när ABB säger
att jobben tar slut och att företaget flyttar tillverkningen till andra delar av
världen. Percy Barnevik, ABBs överhuvud, säger att företaget kan satsa på
Östeuropa, på miljön osv. Det är i dessa sammanhang man funderar över
vilka möjligheter regeringen har. ABB expanderar ju på alla energi- och mil-
jöområden. Med tanke på att företaget finns i Ludvika och att det tidigare
var så generöst och ville skapa 500 jobb, kanske man kunde fundera på om
inte ABB också i detta läge kunde vara litet generöst mot Ludvika.

Jag kan bara konstatera att regeringen säger att den inte har några möjlig-
heter. Det är väl vad som innefattas i det industriministern säger om kom-
mando. Litet balans mellan kommandona borde det finnas. Det är vad de
anställda känner i dag. De reagerar naturligtvis med oerhört stor förtvivlan
över bakslaget med förlusten av 230 jobb, när man trodde att man skulle
komma upp till 1987 års nivå.

Överläggningen var härmed avslutad.

42 § Svar på fråga 1990/91:690 om den nya näringspolitiska myndig-
heten

Anf. 258 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Krister Skånberg har frågat mig om den nya näringspolitiska
myndigheten kommer att ges erforderliga personalresurser för att klara de
uppgifter myndigheten åläggs i energipropositionen.

De åtgärder som har föreslagits i energipropositionen (prop. 1990/91:88)
ställer betydande krav på insatser från den ansvariga myndigheten. Hittills
har regeringen gett statens energiverk i uppdrag att utreda ett antal frågor
om bl.a. energihushållning, elmarknaden och tillkomsten av ny elproduk-
tion. Resultatet av dessa uppdrag kommer att läggas till grund för årliga re-
dovisningar till riksdagen av de energipolitiska programmen för omställning
och utveckling av energisystemet.

De uppdrag som har lämnats till energiverket övertas av den nya närings-
politiska myndigheten när denna inrättas den 1 juli i år. Förslag om myndig-
hetens dimensionering och uppgifter i stort lades fram av regeringen i till-

växtpropositionen (prop. 1990/91:87) i februari, dvs. ungefär samtidigt med
energipropositionen. Båda propositionerna har beretts parallellt av närings-
utskottet, och riksdagen kommer att slutbehandla dem inom den närmaste
tiden.

Under våren har en särskild utredare arbetat med frågan om den nya myn-
dighetens organisation. I direktiven till utredaren (dir. 1991:15) framhölls att
de förslag till åtgärder som lades fram i energipropositionen kommer att in-
nebära vissa ytterligare uppgifter för myndigheten. Behovet av personalre-
surser för dessa uppgifter beaktades också i direktiven.

Anf. 259 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Jag får tacka industriministern för svaret. Jag har via indu-
stridepartementet tagit del av utredarens förslag och också av ett särskilt ytt-
rande från generaldirektören i statens energiverk.

Det behövs en ökad långsiktighet i energipolitiken. Det har saknats länge.
Jag tycker att det är ansvarslöst av regering och riksdag att det har varit på
det sättet. Under tiden har i stället de stora kraftföretagen med Vattenfall i
spetsen drivit en egen energipolitik. Det har egentligen inte gynnat några
satsningar på vare sig effektivare energianvändning eller förnybara och mil-
jövänliga bränslen, även om man har talat mycket om det.

Man har under några år studerat och lärt sig en del om vad som behövs
och hur man kan göra. Men det breda arbetet har inte kommit i gång. Både
från Vattenfalls och Sydkrafts sida verkar man nu vara mycket tveksam, eller
rent av avvisande till kraftfulla satsningar på effektivare energianvändning.
Jag har träffat representanter för energiverk ute i kommunerna de senaste
dagarna. De säger sig ha fått signaler från t.ex. Sydkraft att nu gäller det att
sälja kraft igen. Detta är mycket allvarligt.

Däremot har de grupper på Vattenfall och statens energiverk som har an-
svaret för effektivare energianvändning enligt min uppfattning tagit sitt an-
svar. Det är viktigt att dessa personers kunnande och erfarenhet nu tas till
vara i det nya verket.

Min fråga är: Tänker sig industriministern ett näringspolitiskt verk som i
detta avseende är en målmedveten, kraftfull, energisk aktör, eller skall ver-
ket bli mera av en bidragsgivare och utredare, som betraktar vad som händer
och låter det ske?

Anf. 260 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Krister Skånberg var med vid näringsutskottets behandling
av dessa frågor, och han känner till intentionerna i propositionen. De är na-
turligtvis att vi skall fullgöra de uppgifter som vi har lagt fram för riksdagen
i energipropositionen och tillväxtpropositionen.

Anf. 261 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Texten i propositionen är lovande på så sätt att man uttryck-
ligen talar om att man skall satsa på förnybara bränslen och effektivare ener-
gianvändning, även om där sägs att man kan tvingas använda även fossila
bränslen osv. Från miljöpartiets sida hade vi efterlyst mera kraftfulla skriv-
ningar. Men det som står är, om det kan förverkligas, hoppingivande. Frågan

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar pä frågor

125

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

126

är då hur det nya näringspolitiska verket aktivt skall kunna medverka till att
fullfölja dessa intentioner.

När jag läser handlingarna noterar jag att den som har lämnat ett särskilt
yttrande är tveksam till om den nya organisationen blir tillräckligt slagkraf-
tig, om den verkligen innebär att man kommer att agera. Det gör mig be-
kymrad.

Jag vill fråga industriministern ännu en gång: Är det meningen att det nya
verket skall agera eller iaktta?

Överläggningen var härmed avslutad.

43 § Svar på frågorna 1990/91:631 och 632 om arbetslösheten i Norr-
bottens och Gävleborgs län

Anf. 262 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Bengt Hurtig har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser
att vidta för att reducera arbetslösheten i Norrbotten.

Bertil Måbrink har frågat mig om jag avser att tillföra ytterligare resurser
till Gävleborg utöver de i kompletteringspropositionen aviserade medlen.

Jag besvarar båda frågorna i ett sammanhang.

För att långsiktigt värna den fulla sysselsättningen krävs en god ekono-
misk utveckling genom ökad tillväxt och bekämpning av inflationen. Det
kräver en fortsatt stram finanspolitik.

Som ett led i denna politik ingår Rehnberg-gruppens arbete, vilket verk-
samt har bidragit till att pris- och lönekostnadsutvecklingen nu ser ut att
kunna dämpas. Regeringen har vidare nyligen fattat beslut om att knyta den
svenska kronan till ecun samt att föreslå en sänkning av momsen på mat.

I nuvarande konjunkturläge har antalet varsel ökat mycket snabbt. Om-
fattande strukturförändringar med personalminskningar och nedläggningar
har fått till följd att 97 000 personer, eller 2,1 % av arbetskraften, var arbets-
lösa i slutet av april. I skogslänen var arbetslösheten 2,7 %. Arbetslösheten
i genomsnitt för riket har därmed stigit med en procentenhet jämfört med
samma månad förra året. Vid en internationell jämförelse har vi en mycket
låg men för Sverige oacceptabel nivå på arbetslsheten. Jag är väl medveten
om att problemen på arbetsmarknaden är störst i Norrbottens och Gävle-
borgs län.

Regeringen har i årets kompletteringsproposition (1990/91:150) föreslagit
en mycket kraftig förstärkning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna,
främst med inriktning mot utbudsstimulerande insatser.

Förutsättningen för en ökad produktivitet, som ställer krav på en ökad
flexibilitet och förändringstakt, är att arbetskraftens utbildningsnivå höjs.
Det gäller därför framför allt att stärka kompetensutvecklingen i näringslivet
och offentlig verksamhet och samtidigt erbjuda aktiva insater för dem som
blivit arbetslösa.

Utbildningsvikariaten är den åtgärd som jag tror och hoppas mycket på.
Den ger arbetsgivarna möjlighet att göra de nödvändiga satsningarna på per-
sonalutbildning. Samtidigt ger den de arbetslösa ungdomarna en chans att få

arbetslivserfarenhet och därmed ökad kompetens, så att de står rustade inför
nästa uppgång i konjunkturen.

När det gäller fördelningen av resurserna för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna är det helt och hållet AMS ansvar att fördela dem med hänsyn
taget till behovet i olika delar av landet.

Någon definitiv fördelning är inte gjord, eftersom riksdagen ännu inte har
fattat beslut om alla medel för arbetsmarknadspolitiska insatser under nästa
budgetår.

Några ytterligare resurser utöver vad som är aviserat i budgetpropositio-
nen och kompletteringspropositionen avser regeringen inte att anslå. Det
viktiga är nu att en samordning av resurserna sker på regional och lokal nivå.
Likaså att samverkan sker såväl mellan de olika länsmyndigheterna som med
näringslivet och den offentliga sektorn.

Anf. 263 BENGT HURTIG (v):

Herr talman! Jag får tacka för svaret. Jag har litet svårt att se hur den
strama finanspolitiken, Rehnbergsuppgörelsen och anknytningen till ecun
skulle ha kunnat få några effekter i Norrbotten i form av större intresse för
investeringar där. Tecknen tyder snarare på att det går i motsatt riktning.
Den strama finanspolitiken har inneburit att man har betydligt mindre resur-
ser i kommunerna och i landstinget för att fullgöra sina uppgifter.

Vi har i dag fått siffror om ungdomsarbetslöshet på 20% i Karesuando,
10,7 % i Gällivare, 11,7 % i Kiruna och 10,2 % i Övertorneå för ungdomar
mellan 18 och 24 år. Jag anser att det är förödande för utvecklingen om vi på
något sätt accepterar sådana nivåer, som närmar sig rena EG-nivåer.

Jag tycker givetvis att utbildningsinsatser är bra, men man måste också
noga följa upp att dessa insatser blir meningsfulla. Jag har haft telefonsamtal
från personer som får utbildningar i sådant som de redan tidigare varit utbil-
dade på och arbetat i många år med. Utbildningen måste bedrivas med syfte
att verkligen åstadkomma en förbättring och en utveckling av arbetskraften.
Jag har för min del också tyckt att vi börjar komma i den situationen att ar-
betsmarknadsåtgärder i form av beredskapsarbeten blir nödvändiga. Vi har
behov av satsningar på infrastruktur, gator och vägar, järnvägar och offent-
liga byggnader i den här delen av landet, något som kan ge en hel del jobb
åt de ca 16 % av byggnadsarbetarna som för närvarande är arbetslösa.

Anf. 264 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Utöver vad
Bengt Hurtig har sagt kan jag här peka på att även när vi har s.k. högkon-
junktur i vårt land ligger arbetslösheten högre i exempelvis mitt hemlän, i
Norrlandslänen och i Bergslagen än vad den gör i andra delar av landet. Jag
vill speciellt understryka att situationen är dålig för kvinnorna och ungdo-
men även vid högkonjunktur. Även då är det en hög arbetslöshet inom de
här två kategorierna.

Som Mona Sahlin säger i sitt svar har skogslänen i nuvarande situation en
hög arbetslöshet jämfört med riket i dess helhet, och då är trycket på just
kvinnorna och ungdomen ännu hårdare. Sandviken har snart inga unga tje-
jer kvar, eftersom det inte finns några jobb där. De tvingas ned till de s.k.

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

127

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

överhettade områdena, och det är ingen bra situation. Det är bra att man då
satsar på utbildning, men jag tror inte att det är tillräckligt för våra län.

Jag är litet besviken över att Mona Sahlin här sade att resurser utöver vad
som har anslagits i budgetpropositionen och kompletteringspropositionen
inte skall tillföras. Som bekant begärde AMS 10 miljarder kronor och fick
något över 6 miljarder. Jag tycker nog att arbetsmarknadsministern borde
kunna ge ett besked, att om de åtgärder som redovisas för att klara situatio-
nen i Gävleborgs län, speciellt när det gäller kvinnor och ungdom, inte hjäl-
per, skall regeringen vara beredd att tillföra ytterligare resurser.

Anf. 265 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Får jag först säga till Bengt Hurtig att efter anknytningen till
ecun har räntorna gått ned ganska ordentligt. Jag tycker att Bengt Hurtig
något kunde efterforska hur mycket lägre räntor betyder också i Norrbotten
för möjligheterna att investera liksom också hur mycket en sänkning av rän-
torna betyder för dem som bor där och för deras boendekostnader.

Annars vill jag understryka och instämma i mycket av det som både Bengt
Hurtig och Bertil Måbrink sade. Allt det tal som förekommer om den låga
arbetslösheten i landet som helhet är förrädiskt, eftersom vi vet att arbetslös-
heten drabbar vissa grupper, framför allt ungdomar, och vissa regioner, bl.a.
Norrbotten och Gävleborg.

Det är därför som vi inte heller bara kan se till arbetsmarknadspolitiken.
För att klara av utvecklingen måste vi också se hur industripolitiken, regio-
nalpolitiken, utbildningen och investeringarna i infrastruktur gestaltar sig på
de berörda orterna. Jag vill också betona behovet av att regionalt och lokalt
ha en överblick över och samordning av alla dessa insatser. Jag vet att båda
de här länen, som dess värre har en lång erfarenhet av bekämpning av ar-
betslösheten, är duktiga på att hitta nya och okonventionella metoder.

Jag hoppas att jag i dessa avseenden också fortsättningsvis skall kunna bi-
dra med extra insatser för den typ av utveckling som vi för närvarande arbe-
tar för.

Jag vill också säga att det inte är tillräckligt med utbildning. Det vet även
regeringen. Det är därför som AMS nu också har fått möjlighet att använda
alla de åtgärder som man har på det sätt som man tycker är mest lämpligt i
varje region. Men utbildningsnivån är låg i inte minst de två län som de två
frågorna berör. Inte minst kvinnornas behov av att få vidga sin kompetens
är stort.

Jag vill till sist säga att jag inte nu har något beslut i regeringen om ytterli-
gare resurser att redovisa. Men som jag också tidigare har sagt måste en an-
svarsfull regering - förhoppningsvis en socialdemokratisk sådan - i den mån
arbetsmarknaden utvecklas annorlunda under hösten se över medelsbeho-
ven på detta område.

Anf. 266 BENGT HURTIG (v):

Herr talman! För 20 år sedan hade vi 50000 ungdomar i Norrbottens län.
Om utvecklingen fortsätter som hittills är vi snart nere i 30 000 ungdomar.
Skulle vi så småningom få en litet bättre konjunktur, kan detta tillsammans

128

med det ökade antalet äldre innebära att vi får brist på arbetskraft och svå-
righeter att upprätthålla servicen i vissa kommuner.

För närvarande går mellan 10 och uppemot 20 % arbetslösa, och vi vet att
både pojkar och flickor mår psykiskt dåligt av detta. Det leder också till en
ökning av alkoholkonsumtionen. Detta har visats bl.a. i en doktorsavhand-
ling som kom för något år sedan. Man kan alltså inte ta lätt på dessa problem
och hoppas att de blir lösta med övergripande nationalekonomiska metoder.
De måste i stället följas med stor nogrannhet, och nödvändiga åtgärder
måste vidtas så snart som möjligt. Ungdomsarbetslösheten ligger på en helt
oacceptabel nivå.

Anf. 267 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag tackar för den sista kompletteringen som arbetsmark-
nadsministern gjorde. Jag tolkar det som att det här finns en möjlighet att få
ytterligare resurser.

Gävleborg har den lägsta utbildningsgraden av samtliga län i vårt land.
Bara det säger att det måste till ordentliga resurser på utbildningsområdet.
Sedan finns det ett annat problem, som har uppstått först nu, nämligen att
den offentliga sektorn i ett sådant län som Gävleborg, som har haft betydelse
inte minst för kvinnorna när det gäller att få arbete, har börjat minska sin
personalstyrka. Det rör sig om 800 personer. Det är ytterligare ett argument
som man inte bara kan bortse från.

Vi hoppas också att vi får en ansvarsfull regering till hösten och att det då
tillförs ytterligare resurser.

Överläggningen var härmed avslutad.

44 § Svar på fråga 1990/91:643 om beredskapsarbeten

Anf. 268 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Karl-Erik Persson har frågat mig om jag delar arbetsmark-
nadsutskottets mening från mars i år att beredskapsarbeten kan vara den
mest ändamålsenliga åtgärden för vissa grupper av arbetslösa.

I dag är det en allmän strävan från statsmakternas sida att styra arbets-
marknadspolitiken med mål i stället för med regler. Den nya åtgärdsstruktu-
ren inom arbetsmarknadspolitiken är ett uttryck för denna målsättning.

En effekt av målstyrningen är att riksdagens, regeringens och arbetsmark-
nadsverkets roller förändras. I den nya modellen skall statsmakterna ange
målen medan arbetsmarknadsstyrelsen både har friheten och ansvaret att
fördela resurserna på länen och olika grupper på arbetsmarknaden samt ut-
forma en lämplig arbetsmetodik. Meningen är att det ytterst skall vara den
lokala arbetsförmedlingen som skall disponera huvuddelen av de arbets-
marknadspolitiska resurserna. Det får till följd att det blir arbetsförmed-
lingen som, utifrån statsmakternas riktlinjer, avgör vilken åtgärd som är
lämpligast i varje enskilt fall.

I sitt arbete skall förmedlingen hävda arbetslinjen. Denna princip bygger

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frägor

129

9 Riksdagens protokoll 1990191:120

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

130

på en självklarhet, nämligen att ett riktigt arbete eller en utbildning är att
föredra framför ett beredskapsarbete.

När det inte finns något arbete att erbjuda och arbetsmarknadsutbildning
inte är den mest ändamålsenliga åtgärden, måste naturligtvis andra åtgärder
som exempelvis beredskapsarbete tillgripas. Jag vill även påminna om att
riksdagen för nästa budgetår har anslagit mycket stora resurser som bör till-
godose de olika behoven hos de arbetssökande.

Jag vill dock avsluta med att understryka att arbetsförmedlingens insatser
för en arbetssökande inte får stanna vid ett beredskapsarbete, utan åtgärden
måste självklart följas upp med antingen ett arbetserbjudande, en arbets-
marknadsutbildning eller annan lämplig åtgärd.

Anf. 269 KARL-ERIK PERSSON (v):

Herr talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern för svaret.

Jag delar helt och fullt det sista statsrådet sade, dvs. att åtgärderna får inte
stanna enbart vid beredskapsarbeten. Men låt mig få rätta en sak i samman-
hanget. Arbetsmarknadsutskottet talade inte om att det skulle vara mest
ändamålsenligt med beredskapsarbeten. Frågan bygger egentligen på att det
i kompletteringspropositionen inte står något om beredskapsarbeten. Den
27 mars tog riksdagen ställning till arbetsmarknadsutskottets betänkande 11.
I det betänkandet talas det om beredskapsarbeten för vissa grupper. Riksda-
gen slog fast att man inte skulle underskatta betydelsen av beredskapsar-
bete.

Nu satsas rätt och slätt på utbildning och mycket litet på övriga delen. Vi
är inte emot utbildning. Men frågan är vad som händer efter utbildningen.
Många kommer nu i denna situation. Risken finns att det blir en genom-
strömningsarbetslöshet. Vi skall också vara medvetna om att i dagarna läm-
nar en stor grupp ungdomar gymnasieskolan och skall ut på arbetsmarkna-
den. Vi har också de som har fullgjort sin värnpliktstjänstgöring och som
skall ut och konkurrera på arbetsmarknaden. Dessa grupper skall ha me-
ningsfulla och bra beredskapsarbeten.

Det finns en risk att vi kommer att få världens bäst utbildade arbetslösa
i vårt land om inte något görs. Jag tycker, precis som det står i utskottets
betänkande, att för vissa grupper är beredskapsarbeten ett bra alternativ tills
det skapas fasta arbeten.

Anf. 270 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Jag betonar att utskottet skrev i betänkandet att det var vik-
tigt att stödja inflationsbekämpningen genom en aktiv arbetsmarknadspoli-
tik i form av kompetenshöjande insatser, t.ex. utbildning, och andra offen-
siva åtgärder samt någon form av beredskapsarbeten.

Jag vill också understryka det jag sade i svaret och som jag inte vet om
Karl-Erik Persson riktigt förstod. Karl-Erik Persson säger att regeringen sat-
sar litet på beredskapsarbeten. Jag har sagt att regeringen har förändrat hela
anslagsstrukturen så att det ankommer på AMS och den lokala arbetsför-
medlingen att i varje enskilt fall välja den åtgärd som är den riktiga. Det är
väl så långt man kan komma när det gäller att ta hänsyn till den enskilda
individens behov och vad han eller hon behöver för att snabbast möjligt få

erfarenhet eller utbildning, för ett riktigt arbete. I den arsenalen av åtgärder
finns beredskapsarbeten. De skall användas, om det är den åtgärd som ar-
betsförmedlingen bedömer som mest lämplig.

Jag vill dock understryka att det inte alls är alldeles självklart att det är så
lika enkelt eller ens lika riktigt i dag som för 20 år sedan att satsa så mycket
på beredskapsarbeten. Det är ett annat ekonomiskt läge i kommunerna.
Precis som Karl-Erik Persson själv underströk är det många som har för låg
utbildning och som i första hand skall pröva beredskapsarbeten om det inte
finns annat arbete att tillgå.

Anf. 271 KARL-ERIK PERSSON (v):

Herr talman! Om jag inte förstår det här eller ej är egentligen ointressant.
Det intressanta är att de som skall handha de medel som står till förfogande
förstår vilka möjligheter de skall satsa på.

Det är kompletteringspropositionens innehåll när det gäller arbetsmark-
nadspolitiken som jag tycker är för liten i förhållande till de siffror som finns
när det gäller arbetslösheten. Jag tror också att Mona Sahlin känner till att
det finns meningsfulla arbeten i kommunerna. Det är kommunernas möjlig-
heter till aktiva åtgärder som är begränsade. Därför kommer det att bli pro-
blem i kommunerna när den höga arbetslösheten skall tas om hand och kom-
munerna inte får fortsatta medel. Att medlen sedan kan användas på olika
sätt sägs det inte så mycket om i kompletteringspropositionen. Där talar man
i stort sett endast om utbildning. Jag är inte emot utbildning, men jag tror
inte att det räcker för vissa grupper.

Överläggningen var härmed avslutad.

45 § Svar på fråga 1990/91:675 om sysselsättningen i Avesta m.fl.
bruksorter

Anf. 272 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Lars-Ove Hagberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen
tänker vidta för att skapa arbete i Avesta, Långshyttan, Degerfors och Tors-
hälla med anledning av beskedet från Avesta AB om att 800 jobb skall bort
inom koncernen.

Nuvarande konjunkturläge, med omfattande strukturförändringar och
krav på rationaliseringar med personalminskningar och nedläggningar som
följd, innebär att antalet varsel ökar snabbt.

Avesta AB, som planerar omfattande rationaliseringar, spelar en central
roll för sysselsättningen på de fyra nämnda orterna. Eventuella uppsäg-
ningar från företaget får allvarliga konsekvenser i Avesta, Långshyttan, De-
gerfors och Torshälla. För att möta denna situation är det nödvändigt med
både kort- och långsiktiga åtgärder.

Målet för den nuvarande ekonomiska politiken, som ger goda förutsätt-
ningar för en ökad produktivitet och tillväxt samtidigt som inflationen be-
kämpas, är full sysselsättning. Mot slutet av året förväntas en vändning av

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frägor

131

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar pä frägor

132

konjunkturen vilken med en viss fördröjning kommer att få en positiv ge-
nomslagskraft på arbetsmarknaden.

Denna bedömning grundar sig på att pris- och lönekostnadsutvecklingen
har dämpats de senaste månaderna. Rehnberggruppens arbete har haft infly-
tande på de avtal som slutits på arbetsmarknaden. Det av regeringen nyligen
fattade beslutet om kronans anknytning till ecun samt förslaget om sänkt
moms på mat är ytterligare åtgärder som påverkar den ekonomiska utveck-
lingen i Sverige.

I avvaktan på denna konjunkturförändring är det viktigt att statens såväl
regionalpolitiska som arbetsmarknadspolitiska instrument används på ett för
både samhället och den enskilda människan effektivt och bra sätt. En sam-
ordning mellan olika länsorgan, kommuner, företag och fackliga organisatio-
ner måste komma till stånd. Kunskap måste tas fram om inom vilka bran-
scher näringslivet kan breddas och vilken kompetens hos arbetskraften
denna breddning av arbetsmarknaden kräver.

Regionalpolitiskt har länsstyrelserna både ansvar, befogenheter och resur-
ser för att snabbt starta ett utvecklingsarbete. Vidare ingår Avesta perma-
nent i stödområde 2, och Degerfors är temporärt t.o.m. juni 1992 inplacerat
i stödområde.

Mot den ökande arbetslösheten har regeringen i kompletteringsproposi-
tionen (1990/91:150) föreslagit ökade insatser om drygt 6 miljarder kronor
till aktiva åtgärder under nästa budgetår. De skall främst användas till kom-
petenshöjande insatser som arbetsmarknadsutbildning och utbildningsvika-
riat.

Självfallet kommer detta orterna Avesta, Långshyttan, Degerfors och
Torshälla till del.

Det är arbetsmarknadsstyrelsen som gör fördelningen av de arbetsmark-
nadspolitiska medlen inte bara mellan de olika länen utan även mellan olika
grupper på arbetsmarknaden och branscher utifrån de övergripande mål som
statsmakterna fastställt.

De pågående strukturrationaliseringarna innebär att det uppstår struktur-
problem som man måste ta sig igenom. Enligt länsarbetsnämnderna i be-
rörda orter finns det en beredskap för eventuella uppsägningar från det ak-
tuella företaget. Det gäller framför allt kompetenshöjande utbildning.

Anf. 273 LARS-OVE HAGBERG (v):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är ju under kort tid nu som vi i
Dalarna har mött flera varsel. Man kan säga att allt detta händer inom basin-
dustrierna i Ludvika och Avesta. Detta är naturligtvis förödande för Avesta
AB med dess dominerande ställning på minst fyra bruksorter. Ett stort bolag
strukturrationaliserar hastigt etappvis, och ingenting händer i stället. Detta
är allvarligt i det här läget. Det gäller 200 - 300 arbeten i Avesta och Långs-
hyttan samt 300 arbeten i Degerfors, säger man.

För Avesta kommun, som ligger mig närmast, gäller det inte bara järnver-
ket utan även posten, som har försvunnit, och SJ. Regeringen har ett visst
ansvar här och dessutom ett visst ekonomiskt ansvar för landstingens verk-
samhet. Nu hotas t.ex. verksamheten vid lasarettet i Avesta. Det är föröd-
ande.

När det gäller investeringar i infrastrukturen går de oss förbi. Om man
skall bygga en järnväg till Dalarna för snabbtåg, då skall den gå förbi Avesta.
Avesta är som kommun oerhört utsatt och befinner sig i ett oerhört allvarligt
läge. Man behöver extraordinära insatser från regeringens sida. Det krävs
nya arbeten. Både på kort och lång sikt är det nya arbeten det handlar om.
Vem skall fixa dessa jobb?

Det handlar naturligtvis även om utbildning. Det är jättebra med en bred
utbildning, men när man är klar med utbildningen skall det finnas arbete.
Är det marknaden som skall fixa de offensiva satsningarna. Det måste vara
någonting alldeles speciellt för Avesta, annars försvinner den orten, som in-
dustriort, snart från kartan. Har regeringen någonting som kan ge Avesta ett
hopp?

Anf. 274 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Får jag bara understryka att både jag och regeringen är
mycket väl medvetna om vilket jobbigt och allvarligt läge Avesta befinner
sig i. Det är bl.a. därför som man är inplacerad i stödområde 2. Man skall
även den vägen kunna få möjligheter att bistå, satsa och utveckla företagen
regionalt.

Än så länge är arbetslösheten just nu i Avesta 1,9 %, dvs. klart under ge-
nomsnittet för landet. Men precis som Lars-Ove Hagberg påpekar har man
många varsel, drygt 1000 just nu, efter vad jag har fått fram. Men alla varsel
leder inte till uppsägningar. Vi har ett exempel i Långshyttan där det var 150
varsel, varav 25 ledde till uppsägning. Den typen av strukturomvandlingar
av ett helt län med bruksorter skapar långsiktigt stora problem, som också
Lars-Ove Hagberg påpekar.

Samhället präglas av traditionella mansyrken. Arbetslösheten har ökat
med 70 % för männen och med 23 % för kvinnorna, och det speglar ju den
ensidiga arbetsmarknaden. Det är därför man nu sätter in ökade resurser,
bl.a. till utbildning och kompetensutveckling. Det skall tillsammans med det
som regional- och industripolitiken kan bidra med skapa bättre förutsätt-
ningar i Avesta. Kunskapen finns i den här delen av landet. Resurserna och
förutsättningarna måste staten, länsmyndigheterna och företagen bidra
med.

Anf. 275 LARS-OVE HAGBERG (v):

Herr talman! Ja, men detta känns så oerhört hopplöst, t.ex. beträffande
södra Dalarna. Det kan ju knappast bero på låga löneavtal, ecun eller någon-
ting annat.

Det är inte bara detta att Avesta ligger i Bergslagen, utan det ligger i kläm
mellan olika centra här. Det är därför jag talar om extraordinära åtgärder.
Man åker förbi Avesta på olika sätt. Man klagar mycket bittert i den här
regionen över detta. Man har under lång tid byggt hela sin verksamhet på
Avesta AB. Vad kan regeringen göra?

Arbetsmarknadsministern har ansvar för sitt område, men vad är det för
industrisatsningar och andra satsningar som kan ske där? Man ser en minsk-
ning av den offentliga verksamheten när det gäller landstinget och lasarettet.
Det är ännu mer förödande i dagens läge. Det jag får fram nu är att de poli-

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

133

10 Riksdagens protokoll 1990/91:120

Prot. 1990/91:120 tiska makthavarna i samhället inte kan ge människorna något besked. Det
28 maj 1991 tror jag ökar politikerföraktet i samhället.

Svar på frågor

134

Anf. 276 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Får jag understryka, och det tror jag Lars-Ove Hagberg är
väl medveten om, att jag inte i någon gömma på arbetsmarknadsdeparte-
mentet har ett kassaskåp med industriarbeten som jag kan plocka fram vid
lämpligt tillfälle. Jag har ansvaret för att se till den ekonomiska utveck-
lingen, t.ex. räntorna, som man inte får underskatta när det gäller dessa or-
ter i Bergslagen. Ju lägre de är och ju mindre av klippsatsningar, desto mer
får man av industriella satsningar som är lönsamma och som gynnar hela vår
industri. Staten måste tillhandahålla medel, resurser, ansvar och förutsätt-
ningar, men kunskapen och ansvaret skall läggas i handen på regionerna. Jag
vet att det pågår mycket arbete på de här orterna. I den mån regeringen och
statsmakterna kan bidra till den här utvecklingen gör vi det också och kom-
mer att göra det i fortsättningen. Men underskatta inte de långsiktiga sats-
ningarna som räntorna! Därför har även ecun betydelse för en liten ort som
Långshyttan.

Anf. 277 LARS-OVE HAGBERG (v):

Herr talman! Vi skall inte ha någon ekonomisk debatt, men det kan också
vara oerhört farligt att knyta sig till marken, som man gör med ecun. Det
kan även slå tillbaka. Vi är inte säkra på det. Just nu är det lägre räntor och
bättre investeringsklimat.

Jag hade naturligtvis någonstans hoppats att en socialdemokratisk minis-
ter ändå skulle säga att nu har vi dessa AP-fonder och vi skall försöka att
tänja så långt vi kan i Statsföretags ansvar när Jonssonföretaget Avseta AB
sviker den här marknaden så kapitalt. Men det kanske var detta som skulle
kunna vara räddningen på medellång sikt. På kort sikt behövs det mycket
utbildningsinsatser, det behövs insatser från länsstyrelsen för att se till att
människor inte behöver gå arbetslösa en längre tid när de är beredda att ta
nya jobb.

Men vad händer i nästa skede? Där ser jag inga aktörer på marknaden
som kan komma in. Det finns för närvarande inga lämpliga aktörer där. De
aktörer som finns gör praktiskt taget ingenting, utan de lägger ned.

Överläggningen var härmed avslutad.

46 § Svar på fråga 1990/91:582 om taxiverksamheten

Anf. 278 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Berndt Ekholm har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidta för att komma till rätta med de kraftiga prishöjningarna i taxibran-
schen, förbättra kundens möjligheter till prisjämförelser och motverka ut-
vecklingen av oseriös verksamhet. Bakgrunden till frågan är att transportrå-
det nyligen lämnat en rapport om hur avregleringen fallit ut under det första
halvåret.

Före avregleringen av taxi förekom många klagomål över taxibranschens
sätt att sköta verksamheten, särskilt i storstadsområdena. Klagomålen
gällde framför allt svårigheterna att komma fram till beställningscentralerna
och att över huvud taget få tag i taxi vissa tider. Vidare ställde vissa större
kundgrupper krav på att taxi trafiken skulle stå till tjänst med bättre service,
större kapacitet och tillgänglighet, samverkan med andra färdmedel och
möjlighet att utföra nya transportuppdrag.

Bakom beslutet om avreglering låg ett konstaterande av att regleringen
var ett trubbigt medel att uppnå en god trafikförsörjning och ett hinder för
de nya idéer som började utvecklas inom taxibranschen. Det på sikt gynn-
sammaste för taxibranschens utveckling mot större effektivitet och service-
förmåga bedömdes vara att det skapades en konkurrenssituation genom en
friare etableringsrätt och taxesättning.

Av transportrådets rapport framgår att taxiresorna blivit dyrare och att
prisjämförelser mellan olika taxiföretag är svåra att göra. Rapporten visar
emellertid att det viktigaste motivet för avregleringen, nämligen en bättre
tillgång på taxibilar och en bättre service, har uppfyllts.

Avregleringen av taxi skedde för mindre än ett år sedan. Mot bakgrund av
erfarenheterna från tidigare avregleringar på yrkestrafikområdet var det att
vänta att det skulle bli en viss turbulens under en tid efter avregleringen.
Utövarna inom branschen och berörda myndigheter - hit räknar jag även
trafikhuvudmännen, kommuner och landsting som alla har fått uppgifter i
det nya systemet - måste få pröva sig fram för att finna sina former i detta.

Jag följer utvecklingen inom taxinäringen med intresse. Redan före avreg-
leringen bestämdes att en uppföljning skulle ske av denna. Transportrådets
rapport och andra rapporter om följderna av avregleringen kommer att ligga
till grund för denna utvärdering. Jag räknar med att det arbetet kan påbörjas
redan under år 1991. Jag är självfallet beredd att vidta åtgärder om utvärde-
ringen visar att det föreligger behov därav.

Anf. 279 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talman! Jag tackar först statsrådet för svaret.

Jag tror att många har haft på känn det som transportrådets utredning har
verifierat, nämligen att taxis priser har gått upp mycket kraftigt. I samband
med det trafikpolitiska beslutet 1988, då beslutet om avreglering fattades,
framfördes det klagomål mot den höga nivån på taxan som då rådde, och det
sades att ökad konkurrens skulle vara till gagn för kunderna. Hitintills har
resultatet varit mycket magert. Jag kan inte låta bli att filosofera något kring
att marknadsekonomiska lösningar är bra, men de har trots allt sina begräns-
ningar. Detta är ett område som visar att det finns begränsningar och att reg-
leringar i viss utsträckning kan vara nödvändiga.

Vi kan nu se att taxi har utnyttjat situationen till att höja sina priser. Mig
förvånar det inte. Enligt transportrådet har man höjt priserna med 15 % me-
dan kostnadsutvecklingen bara har varit 5 %. Detta gäller enbart andra halv-
året 1990. Då är inte momspålägget inräknat, eftersom det kom först 1991.

Ser man till konsumentresorna har priserna ökat med 19 % och i glesbyg-
den med 25 %. Jag menar att avregleringen delvis har öppnat för dessa rejäla
prishöjningar. Hur skall det för övrigt vara möjligt att uppnå en fungerande

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

135

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

konkurrens i glesbygden med kanske ett till tre företag? Hur skall det vara
möjligt att få en väl fungerande prisinformation när man har bråttom och
skall välja en taxibil?

Visst finns det positiva effekter, bl.a. de som statsrådet nämnde. Vi har
exempelvis fått många fler bilar, särskilt i Stockholm. Nu har vi trots allt valt
avregleringsvägen. Jag noterar att statsrådet i sitt svar sade att det kommer
att ske en utvärdering, och det är mycket positivt. Samtidigt är det bråttom
med åtgärder för en ökad prispress. Har statsrådet någon åsikt om vilka åt-
gärder man kan tänkas vidta för att få ner priserna i glesbygden och kunna
göra prisjämförelser osv.?

Anf. 280 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Det är, precis som Berndt Ekholm påpekar, ett bekymmer
att priserna har gått upp. Man kan säga att det visat sig att den fria markna-
den inte har fungerat som vi hade hoppats, nämligen att en prispress skulle
åstadkommas genom konkurrens.

På Berndt Ekholms fråga kan jag svara att det gått relativt kort tid och att
vi inte än kan slutgiltigt bedöma om detta är ett bestående resultat. Jag hop-
pas fortfarande att den fria marknaden även inom trafiksektorn liksom på så
många andra områden, skall visa sig få den effekten att man genom konkur-
rens kan pressa priserna. Här gäller det naturligtvis för kunderna att så långt
möjligt ta reda på priset och ställa frågor. Det behövs en ökad prismedveten-
het. Här finns naturligtvis en ovana, eftersom detta har varit en reglerad sek-
tor under så lång tid.

Sedan måste naturligtvis de institutionella organ som har prisövervak-
ningsuppgifter hårt bevaka detta område. Detta är de två instrument som
vi kan arbeta med tills vidare innan vi får utvärderingsresultaten och mer
ingående kan bedöma effekten.

Anf. 281 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talman! Det är bra att statsrådet har noterat dessa problem och att
en utvärdering kommer till stånd. Jag är mycket angelägen om att man tar
allvarligt på denna utvärdering och letar efter alla möjligheter att verkligen
få en prispress till stånd.

Man måste dessutom observera alla andra frågor som tagits upp i trans-
portrådets utredning, t.ex. risken för oseriös verksamhet i och med den ut-
veckling som lett till så många företag. Den hårda konkurrensen mellan före-
tagen innebär att det finns en risk för fusk.

Man måste se om det behövs konkurrensbegränsande åtgärder. Det finns
problem med områdesindelning, man talar om fysiska hinder och kartellbild-
ningar osv.

Jag skall inte här förlänga debatten, eftersom väl både statsrådet och jag
skall åka till vårmiddagen. Mot bakgrund av debattens innehåll hoppas jag
att statsrådet och jag skulle kunna dela på en bil till festen, så att det skulle
kunna bli litet billigare. Tack för ordet.

Överläggningen var härmed avslutad.

136

47 § Svar på fråga 1990/91:670 om sambandet mellan alkohol och tra-
fikolyckor

Anf. 282 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Elver Jonsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta med anledning av rapporterna om mycket höga olyckstal för alkohol-
påverkade i trafiken. Bakgrunden till frågan är att trafiksäkerhetsverket i en
undersökning i samarbete med statens rättskemiska laboratorium kommit
fram till att andelen omkomna i trafiken på grund av alkohol är högre än
man tidigare ansett.

Det är viktigt att undersökningar av det här slaget genomförs. De uppgif-
ter som nu har kommit fram måste givetvis tas på stort allvar.

Riksdagen har antagit en ny lag om trafiknykterhetsbrotten, som trädde i
kraft för mindre än ett år sedan. Den innebär som bekant bl.a. att den högsta
tillåtna promillegränsen sänktes från 0,5 till 0,2 promille. Regeringen avser
att inom den närmaste tiden lämna ett uppdrag om utvärdering av den refor-
men. Även om den undersökning som Elver Jonsson refererar till inte direkt
berör den nya lagstiftningen, utgår jag från att resultatet av undersökningen
kommer att beaktas i det sammanhanget.

Det är väl dokumenterat att risken för upptäckt är en av de viktigaste fak-
torerna när det gäller att förmå människor att efterleva trafikreglerna. Detta
torde också gälla beträffande bilkörning i alkoholpåverkat tillstånd.

Regeringen har nyligen beslutat om direktiv till en utredning med syfte att
uppnå en större effektivitet i polisens trafikövervakande verksamhet. Jag
har goda förhoppningar om att både den nya trafiknykterhetslagstiftningen
och en effektiviserad trafikövervakning på sikt kommer att nedbringa de
höga olyckstalen för alkoholpåverkade i trafiken.

Anf. 283 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret.

Låt mig först säga att kommunikation är något mycket positivt. Vi hörde
nyss att statsrådet och en av de socialdemokratiska riksdagsledamöterna
kommer att göra en gemensam resa till något trevligt i kväll. Samtidigt måste
man säga att trafiken också har ett högt pris genom de alltför många olyckor
som leder till svåra skador och död.

Nu har det kommit en rapport som säger att den största enskilda faktorn
är alkoholen, och det är därför viktigt att göra någonting åt det. Statsrådet
instämmer i detta, något som jag både uppskattar och förväntade mig.

Självfallet finns det brister. En sådan brist är den signal vi fått när det gäl-
ler påföljder för grovt rattfylleri. Antalet människor som dömts till fängelse-
påföljd för detta brott har drastiskt minskat. Många har dömts till annan på-
följd, som betraktats som mindre sträng, och jag tror inte att detta är bra.

Statsrådet nämnde den kontrollerande uppgiften. Det finns alltför för få
rörliga poliser samtidigt som det finns många gånger fler lapplisor, som givet-
vis har sin uppgift, men jag anser att vi skall lägga tyngdpunkten på annat.
En annan viktig sak är det förebyggande arbetet, och där bör frågan om nyk-
terhet på väg aktualiseras ännu mer.

Jag anser att det måste till ett helt batteri av åtgärder och att det finns

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

137

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

mer att göra när det gäller utbildning och annat. Men framför allt måste man
angripa de stora och tunga olycksfaktorerna, och dit hör alkoholen. En för-
del med att dra ner antalet trafikolyckor via en bättre nykterhet är att detta
inte belastar budgeten. Det är någonting som både kommunikationsminis-
tern och finansministern kommer att uppskatta. Jag skulle gärna se att kom-
munikationsministern skulle säga att han är beredd att ta nya fräscha tag i
denna fråga. Ett sådant löfte skulle jag uppskatta.

Anf. 284 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag är beredd att ta nya fräscha tag och är öppen för initiativ
och idéer på detta område. Det pågår, som Elver Jonsson väl känner till, en
total översyn av hela trafiksäkerhetsorganisationen. Detta betraktar rege-
ringen som ett viktigt initiativ för att höja trafiksäkerheten.

När vi diskuterar dessa problem är det ändå viktigt att notera att olycksta-
len till vår stora glädje har sänkts under det senaste året. Utvecklingen har
brutits, och jag hoppas att det är en bestående trend. Till detta skall också
läggas att Sverige ändock är ett av de allra trafiksäkraste länderna i världen.
Det är viktigt att också få detta sagt. Samtidigt måste vi anstränga oss för att
göra trafiken ännu säkrare.

Den rapport som kommit om det mycket stora antal trafikolyckor där det
kan påvisas att det har förekommit onykterhet i sammanhanget är mycket
oroande. Man kan därmed inte med säkerhet säga att det i varje enskilt fall
är onykterheten som varit orsak till olyckan. Men det är ändå utomordentligt
alarmerande.

Det behövs alla möjliga initiativ för att nedbringa förekomsten av bilkör-
ning i samband med alkoholförtäring. Övervakning är ett instrument, och
upplysning och information är naturligtvis ett annat viktigt instrument, vilket
säkert Elver Jonsson och jag är överens om som engagerade i folkrörelser
och vana vid att lita till folkupplysningen och undervisningen som ett viktigt
instrument.

Anf. 285 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Det är naturligtvis riktigt, som kommunikationsministern
säger, att Sverige uppvisar en relativt bra bild när det gäller antalet olyckor.
Men det är klart att vi också har en del fördelar som gör det möjligt.

Vad som är oroande och som jag har tagit upp i min fråga är den nya bild
som växer fram - andelen alkoholpåverkade är långt större än myndigheter
och politiker trott; därför behövs det särskilda insatser.

Nu nämnde statsrådet här att en viktig väg är folkupplysning. Jag skulle
gärna se att statsrådet i något av sina stora sommartal tar upp betydelsen
av en bättre trafiknykterhet - det är, som jag sade, den enskilda insats utan
budgetbelastning som skulle förbättra trafiksäkerheten mest. Det är väl nå-
gonting som vi gemensamt borde ta tag i.

Överläggningen var härmed avslutad.

138

48 § Svar på fråga 1990/91:683 om ökad säkerhet på järnväg

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Anf. 286 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Viola Claesson har frågat mig om regeringen tänker vidta
några åtgärder i syfte att förstärka de resurser som leder till ökad järnvägssä-
kerhet.

Järnvägen är i dag det säkraste marktransportmedlet, men trafiksäkerhe-
ten kan och bör naturligtvis fortlöpande förbättras. Inom banverket har
dessa frågor en mycket hög prioritet, och verket arbetar löpande med att
förbättra de olika säkerhetssystemen.

Då det gäller olyckan i Sköldinge var det, som Viola Claesson nämner, fel
på en balis. Säkerhetssystemet för automatisk tåghastighetskontroll, ATC,
fungerar på det viset att det automatiskt bromsar tåget, om det t.ex. uppstår
fel på en balis. Vid Sköldingeolyckan kopplade föraren emellertid ur det au-
tomatiska systemet. För att undvika den här typen av olyckor pågår nu fram-
tagandet av en vidareutvecklad variant av ATC-systemet. Det nya systemet
kommer successivt att tas i bruk med början i juni år 1992.

Vid den årliga vidareutbildningen av lokförare inom SJ har ATC-frågorna
fått ökad tyngd. Dessutom har man infört en kompletterande utbildning för
instruktionsförare.

Det största säkerhetsproblemet inom järnvägssektorn är risken för kolli-
sioner mellan tåg och vägfordon. Banverkets plan för investeringar i stom-
järnvägar innehåller därför ett särskilt program för byggande av planskilda
korsningar. Målet är att minst 300 plankorsningar skall byggas bort per år.

Ombyggnader av plankorsningar och andra säkerhetsinvesteringar görs
oftast i samband med spårbyten och linjeombyggnader. Den omfattande
satsning på investeringar i bl.a. järnvägens infrastruktur som kammaren be-
slutade om i förra veckan kommer därför i hög grad att bidra till att förbättra
säkerheten inom järnvägssektorn.

Anf. 287 VIOLA CLAESSON (v):

Herr talman! Tack för svaret, Georg Andersson.

Jag har velat koncentrera den här frågan på ett mycket svårt område inom
säkerheten i järnvägstrafiken, nämligen ATC. Jag håller med Georg An-
dersson om att järnvägen är det säkraste landtransportmedlet. Det är bl.a.
därför som jag och mitt parti pläderar så starkt för järnvägen och vill ha mer
pengar till den. Det var tyvärr inte så att vi förra veckan fick reda på hur
mycket pengar järnvägen skall få. Där är vi inte överens.

Sköldingeolyckan handlade om ett balisfel. Det var en mikroskopisk
spricka i ett litet stift i balisen, som falierade. Datorerna reagerade på felet
med ett larm om balisfel, precis det som skulle ske, alltså med en speciell
ton. Driftbromsen träder då i kraft, men så släcks också ATC-panelen - det
är också vad som skall ske. När ATC-panelen släcks är en förare som är ovan
vid att föra fram ett tåg som inte har ATC-system illa ute. Han hamnar då
ofta i det ATC-beteende som jag här har velat aktualisera. Att jag har tagit
upp det beror på mina många kontakter på senare tid med lokförare som är
allvarligt oroade.

Om man nu utvecklar, kanske t.o.m. forcerar, ATC-systemet som Georg

Svar på frågor

139

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Svar på frågor

Andersson här tar upp och det sker en utveckling i ett steg två så snabbt som
nu kommer att ske utan att man har utvärderat bl.a. de fel som kan inträffa
i ATC-systemet och lokförarnas ATC-beteende kan man bygga in ytterligare
fel i systemet. Vi kommer nämligen inte att klara av att i det här landet ha
enbart järnvägstrafik som är beroende av ATC, utan vi kommer parallellt
med detta att ha kvar det gamla optiska systemet.

Anf. 288 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Detta blir mitt sista inlägg i en frågedebatt i år och för den
här sessionen, och jag vill då påpeka att även jag pläderar för en stor satsning
på järnvägsutbyggnad. Vad vi talade om i debatten i förra veckan och vad
jag har framhållit i mitt förslag till riksdagen är att en summa på ungefär 30
miljarder skall satsas på nyinvesteringar under 90-talet. Må det ändå vara
sagt här i kammaren. Det kommer naturligtvis att medverka till en moderni-
sering av järn vägssystemet med ökad säkerhet som följd, både tekniskt och
infrastrukturelit i fråga om t.ex. plankorsningar, som kommer att byggas
bort.

Jag är faktiskt inte kapabel att ge mig in på en diskussion om ATC-syste-
met och dess tekniska konstruktion, utan jag får förlita mig på dem som är
experter på det området. Jag konstaterar att ATC är ett viktigt framsteg när
det gäller att öka säkerheten i järnvägstrafiken. Men här finns också en
mänsklig faktor som måste beaktas, och det är då i väldigt hög grad fråga om
att genom utbildning och fortbildning se till att människan fungerar tillsam-
mans med det tekniska systemet på ett så effektivt och säkert sätt som möj-
ligt.

Anf. 289 VIOLA CLAESSON (v):

Herr talman! Det är precis riktigt, Georg Andersson. Sköldingeolyckan
visade nämligen att den lokförare som drabbades genom både de mänskliga
och de tekniska felen och de människor som drabbades av olyckan var ut-
satta för vad jag skulle vilja kalla den nya teknikens besvärligheter.

Det finns också andra inslag i Sköldingeolyckan som visar att vidareutbild-
ningen är otroligt viktig. Detta hävdar också lokförarna. Just den aktuelle
lokföraren tillhörde nämligen den grupp som inte hade fått den vidareutbild-
ning som skulle ha gett honom den erfarenhet han behövde i det här fallet.

Även om vi inte skall diskutera krångliga tekniska detaljer - det är svårt,
nästan hopplöst, att göra i en frågedebatt - vore det bra om Georg Anders-
son medgav att man innan man alltför snabbt går vidare med ATC-systemet
bör utvärdera vad som har skett. Det räcker inte enbart med ekonomiska
resurser för detta, utan det handlar om att tillåta att en sådan utvärdering
görs. Detta är också vad lokförarna har bett mig framföra till Georg Anders-
son.

Överläggningen var härmed avslutad.

140

49 § Bordläggning

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Anmäldes och bordlädes

Proposition

1990/91:195 Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.

Skatteutskottets betänkande

1990/91 :SkU39 Överenskommelse med Polen i tullfrågor

Justitieutskottets betänkande

1990/91 :JuU34 Psykiskt störda lagöverträdare

Lagutskottets betänkanden

1990/91 :LU34 Följ dlagstiftning med anledning av den nya summariska pro-
cessen

1990/91 :LU35 Sjöfylleri m.m.

1990/91 :LU36 Prisinformation

1990/91 :LU37 Den lokala konsumentverksamheten

Socialutskottets betänkanden

1990/91:SoU13 Psykiatrisk tvångsvård m.m.

1990/91 :SoU 16 Rättsmedicinsk verksamhet m.m.

Bostadsutskottets betänkande

1990/91:BoU15 Bostadsförmedling m.m.

50 § Kammaren åtskildes kl. 19.08.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. anf. 1,

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 9§ anf. 26 (delvis),

av talmannen därefter t.o.m. 13 § anf. 64 (delvis),

av andre vice talmannen därefter t.o.m. 28 § anf. 156 (delvis),

av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 43 § anf. 266 (delvis) och

av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

STAFFAN HANSSON

/Barbro Karlsson

141

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991 Innehållsförteckning

Tisdagen den 28 maj

Parentation............................................ 1

Talmannen

1 § Justering av protokoll................................. 1

2§ Förnyad bordläggning................................. 1

3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 23

och 27 maj....................................... 2

Justitieutskottets betänkande JuU29

Justitieutskottets betänkande JuU30

Justitieutskottets betänkande JuU33

Justitieutskottets betänkande JuU38

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU22
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU16
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU20
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU21

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU24

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU23

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU26

Beträffande arbetsmarknadsutskottets betänkande AU22 mom. 1 . . 6

Meddelande om dagens föredragningslista.................... 6

Förste vice talmannen

4 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden............... 6

Trafikutskottets betänkande TU34

Beslut................................................ 6

5 § Tilläggsbudget II inom finansdepartementets område......... 6

Finansutskottets betänkande FiU31

Beslut................................................ 6

6 § Tilläggsbudget II inom civildepartementets område.......... 7

Finansutskottets betänkande FiU32

Beslut...................... 7

7 § Oförutsedda utgifter för budgetåret 1991/92 ................ 7

Finansutskottets betänkande FiU33

Beslut................................................ 7

Beslut om samlad votering................................ 7

8 § Beskattning av inkomst av tjänst från Sverige m.m........... 7

142

Skatteutskottets betänkande SkU34

Debatt

Bo Lundgren (m)

Gösta Lyngå (mp)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Beslut fattades efter 11 §

9 § Företagsskattefrågor..................................

Skatteutskottets betänkande SkU30

Debatt

Hugo Hegeland (m)

Kjell Johansson (fp)

Rolf Kenneryd (c)

Lars Bäckström (v)

Gösta Lyngå (mp)

Lars Hedfors (s)

Beslut fattades efter 11 §

10 § Förmögenhetsskattefrågor m.m.........................

Skatteutskottets betänkande SkU31

11 Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

Debatt

Bo Lundgren (m)
Leif Olsson (fp)
Rolf Kenneryd (c)
Lars Bäckström (v)
Gösta Lyngå (mp)
Lars Hedfors (s)
Beslut fattades efter 11 §

11 § Överföring av vissa uppgifter enligt smittskyddslagen m.m. ... 46

Socialutskottets betänkande SoU20

Beslut................................................ 46

Skatteutskottets betänkande SkU34

Skatteutskottets betänkande SkU30

Skatteutskottets betänkande SkU31
Socialutskottets betänkande SoU20

Meddelande rörande voteringen om AU22.................... 48

Förste vice talmannen

12 § Svar på fråga 1990/91:565 om miljöhänsyn vid Världsbanklån till
Ecuadors oljeindustri............................... 48

Finansminster Allan Larsson (s)

Maria Leissner (fp)

13 § Svar på fråga 1990/91:691 om nationella ekonomiska styrmedel

vid ett EES-avtal.................................. 50

Finansminister Allan Larsson (s)

Krister Skånberg (mp)

14 § Svar på fråga 1990/91:678 om åtgärder mot högavlönades löneut-

veckling ......................................... 53

Finansminister Allan Larsson (s)

Lars-Ove Hagberg (v)

15 § Svar på fråga 1990/91:572 om svensk reaktion mot visst ingri-

pande mot kvinnor i Iran............................ 57

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Gullan Lindblad (m)

16 § Svar på fråga 1990/91:580 om åtal mot Iraks president, Saddam

Hussein, för krigsförbrytelse.......................... 58

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Hadar Cars (fp)

143

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

17 § Svar på fråga 1990/91:662 om problemen med bortrövade barn 60

Utrikesminister Sten Andersson (s)

Margareta Persson (s)

18 § Svar på fråga 1990/91:655 om kostnaderna för det tillfälliga spa-

randet........................................... 62

Statsrådet Erik Åsbrink (s)

Hugo Hegeland (m)

19 § Svar på fråga 1990/91:652 om tillgången på gymnasielektorer . . 65

Utbildningsminister Bengt Göransson (s)

Birger Hagård (m)

20 § Svar på fråga 1990/91:656 om försäljning av porslinsskärvor från

ostindienfararen Götheborg.......................... 67

Utbildningsminister Bengt Göransson (s)

Lars Ahlström (m)

21 § Svar på fråga 1990/91:689 om den s.k. COMETT-avgiften .... 68

Utbildningsminister Bengt Göransson (s)

Lars Leijonborg (fp)

22 § Svar på fråga 1990/91:622 om upphandlingar av nya polisunifor-

mer ............................................ 70

Civilminister Bengt K Å Johansson (s)

Lennart Brunander (c)

23 § Svar på fråga 1990/91:626 om kommunala trafikövervakningar . 73

Civilminister Bengt K Å Johansson (s)

Kerstin Ekman (fp)

24 § Svar på fråga 1990/91:642 om förebyggande åtgärder mot bank-

rån etc........................................... 74

Civilminister Bengt K Å Johansson (s)

Elver Jonsson (fp)

25 § Svar på fråga 1990/91:657 om arbetsfördelning inom regeringen 77

Civilminister Bengt K Å Johansson (s)

Ulla Orring (fp)

26 § Svar på fråga 1990/91:663 om ökad förståelse för problemen med

bortrövade barn................................... 79

Statsrådet Bengt Lindqvist (s)
Margareta Persson (s)

27 § Svar på frågorna 1990/91:681 och 682 om åtgärder för bostads-

lösa ............................................ 81

Statsrådet Bengt Lindqvist (s)

Ragnhild Pohanka (mp)

28 § Svar på fråga 1990/91:581 om rätten till förtidspension i visst fall 84

Socialminister Ingela Thalén (s)

Hugo Hegeland (m)

29 § Svar på frågorna 1990/91:623 och 647 om åtgärder för de sämst
ställda pensionärerna m.m............................ 86

Socialminister Ingela Thalén (s)

Margit Gennser (m)

Stina Eliasson (c)

144

Svar på fråga 1990/91:668 om de nya reglerna om sjukersättning 91 Prot. 1990/91:120
Socialminister Ingela Thalén (s) 28 maj 1991

Margit Gennser (m)

Svar på fråga 1990/91:688 om rätten för barn att få veta sitt ur-

sprung .......................................... 93

Socialminister Ingela Thalén (s)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Svar på frågorna 1990/91:619 och 680 om biståndssamarbetet
med Kina........................................ 95

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)

Ylva Annerstedt (fp)

Håkan Holmberg (fp)

Svar på frågorna 1990/91:641 och 658 om bistånd till Bangladesh 100

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)

Marianne Andersson i Vårgårda (c)

Charlotte Branting (fp)

Tredje vice talmannen (om debattreglerna)

Svar på fråga 1990/91:671 om biståndet till Etiopien......... 104

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)

Inger Koch (m)

Svar på fråga 1990/91:669 om fördelningen av medel för ökad
kvinnorepresentation till politiska uppdrag............... 105

Statsrådet Margot Wallström (s)

Margit Gennser (m)

Svar på fråga 1990/91:576 om vården av psykiskt sjuka flyktingar 110

Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)

Barbro Westerholm (fp)

Svar på fråga 1990/91:621 om praxis i utvisningsärenden...... 111

Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)

Paul Ciszuk (mp)

Svar på frågorna 1990/91:634 och 650 om flyktingbarns rättighe-

ter ............................................. 113

Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)

Annika Åhnberg (v)

Tredje vice talmannen (om debattreglerna)

Ylva Annerstedt (fp)

Svar på fråga 1990/91:651 om kristna asylsökande från islamiska

länder........................................... 117

Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)

Görel Bohlin (m)

Svar på frågorna 1990/91:609 och 617 om turistnäringen i Norr-

lands inland...................................... 118

Industriminister Rune Molin (s)

Leo Persson (s)

Per-Ola Eriksson (c)

Svar på fråga 1990/91:674 om sysselsättningen vid ABB Ludvika 122

Industriminister Rune Molin (s)

Lars-Ove Hagberg (v)

145

Prot. 1990/91:120

28 maj 1991

42 § Svar på fråga 1990/91:690 om den nya näringspolitiska myndig-

heten ........................................... 124

Industriminister Rune Molin (s)
Krister Skånberg (mp)

43 § Svar på frågorna 1990/91:631 och 632 om arbetslösheten i Norr-

bottens och Gävleborgs län........................... 126

Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s)

Bengt Hurtig (v)

Bertil Måbrink (v)

44 § Svar på fråga 1990/91:643 om beredskapsarbeten........... 129

Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s)

Karl-Erik Persson (v)

45 § Svar på fråga 1990/91:675 om sysselsättningen i Avesta m.fl.

bruksorter....................................... 131

Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s)

Lars-Ove Hagberg (v)

46 § Svar på fråga 1990/91:582 om taxiverksamheten............ 134

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

Berndt Ekholm (s)

47 § Svar på fråga 1990/91:670 om sambandet mellan alkohol och tra-

fikolyckor ........................................ 137

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

Elver Jonsson (fp)

48 § Svar på fråga 1990/91:683 om ökad säkerhet på järnväg...... 139

Kommunikationsminister Georg Andersson (s)

Viola Claesson (v)

49 § Bordläggning...................................... 141

146

gotab 98958, Stockholm 1991

Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:120 Tisdagen den 28 maj

Riksdagens protokoll1990/91:120

Tisdagen den 28 maj

Kl. 10.00-19.08

28 maj 1991 Innehållsförteckning

Riksdagens protokoll
1990/91:120