Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:115 Tisdagen den 21 maj
ProtokollRiksdagens protokoll 1990/91:115
Riksdagens protokoll
1990/91:115
Tisdagen den 21 maj
Kl. 14.30-16.26
18.00-21.12
Protokoll
1990/91:115
Meddelande om muntliga frågor till statsråd den 23 maj
Anf. 1 ANDRE VICE TALMANNEN:
Vid frågestunden torsdagen den 23 maj kl. 14.30 kommer följande stats-
råd att närvara:
Statsminister Ingvar Carlsson, utbildningsminister Bengt Göransson, bo-
stadsminister Ulf Lönnqvist, socialminister Ingela Thalén och justitieminis-
ter Laila Freivalds.
Statsministern besvarar övergripande och allmänpolitiska frågor. Frå-
gorna till övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden inom rege-
ringen.
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollen för den 13 och 14 maj.
2§ Svar på fråga 1990/91:592 om momsbeläggning av transaktioner
inom allemansfonderna m.m.
Anf. 2 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Margit Gennser har frågat mig om jag är beredd att avvisa
riksskatteverkets krav vad gäller momsbeläggning av aktiefonder, allemans-
fonder m.m. Frågan har ställts mot bakgrund av ett brevsvar från riksskatte-
verket till Fondbolagens förening om mervärdebeskattningen av tjänster
som tillhandahålls i samband med fondbolagens förvaltning av värdepap-
persfonder.
Riksskatteverket har i brevsvaret till Fondbolagens förening gett uttryck
för sin uppfattning om innebörden av gällande bestämmelser i lagen om mer-
värdeskatt. Enligt riksskatteverket omfattas de tjänster som ingår i ett fond-
bolags förvaltning av en värdepappersfond av skatteplikt till mervärdeskatt.
Det är alltså inte så att riksskatteverket har framställt några krav om att
denna verksamhet skall momsbeläggas.
Om man inte delar riksskatteverkets uppfattning i en beskattningsfråga,
får man föra den till en rättslig prövning, antingen i form av förhandsbesked
Svar på frågor
1 Riksdagens protokoll 1990191:115
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar pä frågor
eller inom ramen för en normal skatteprocess. Frågan om skatteplikt för
fondbolagens tjänster i samband med förvaltning av värdepappersfonder har
ännu inte varit föremål för någon sådan prövning. Enligt uppgift har ett
fondbolag nu ansökt om förhandsbesked i frågan hos riksskatteverkets
nämnd för rättsärenden.
Regeringen eller ett enskilt statsråd kan som bekant inte göra några be-
dömningar eller uttalanden om tolkningen och tillämpningen av lagen. Jag
avser därför inte att vidta några åtgärder med anledning av riksskatteverkets
brevsvar.
Anf. 3 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Enligt kutymen tackar jag för svaret, även om jag tycker att
det lämnar mycket övrigt att önska. Ingen skugga skall dock falla över riks-
skatteverket - den skall falla över finansdepartementet och vår skatteminis-
ter, som har åstadkommit en otydlig lagstiftning.
I svaret hänvisas till förhandsbeskedsinstitutet. Det har ju vi två diskuterat
under många år, och dessförinnan har jag diskuterat det med förre finansmi-
nistern Feldt. Jag har därvid konstaterat att det tar så lång tid att få sådana
besked att institutet inte fungerar.
Är det acceptabelt att alla våra småsparare skall vänta så länge på besked?
Kom ihåg att de går in och ut ur fonderna. Antingen får fondbolagen ta ut
moms och så skall de på något sätt betala tillbaka den om de får rätt. Det
blir minst lika dyrbart som att betala tillbaka tvångssparandet. Eller också
tar de inte ut moms och så säger våra domstolar något annat. Det är därför
jag har frågat: Kan man inte göra någonting?
Jo, visst kan man göra någonting. Fondbolagens förening, Svenska bank-
föreningen, har föreslagit att man skall ändra lagen; man kan föra in en me-
ning med följande lydelse: Med sådan verksamhet förstås också ett fondbo-
lags fondverksamhet enligt 1 § första stycket i lagen 1990-11-14 om värde-
pappersfonder. Jag vill fråga statsrådet: Skulle det inte vara bra att ta ett
initiativ på finansdepartementet till att föra in en mening av sådan lydelse i
lagen?
Anf. 4 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Som Margit Gennser väl vet har vi för inte så länge sedan
föreslagit förändringar som gäller rättsnämndens verksamhet och som med
all säkerhet kommer att leda till en snabbare ärendebehandling. Men i övrigt
får även Margit Gennser acceptera den ordning som vi har fastställt här i
landet för att hantera den typen av frågor.
När det sedan gäller sakfrågan vill jag säga att man naturligtvis kan kräva
ändrad lagstiftning. Från regeringens sida avser vi inte att ta några sådana
initiativ.
En omständighet som har betydelse i sammanhanget är det inkomstbort-
fall som det skulle innebära. Här har förekommit uppgifter om att det skulle
kosta 300 milj.kr. i skattebortfall. Jag kan nu inte gå i god för att den uppgif-
ten är riktig - det är möjligt att det är högt räknat. Det innebär att värdepap-
persfonderna skulle ta ut 1,2 miljarder kronor i ersättning för förvaltning av
värdepappersfonderna.
Oavsett hur stort beloppet är handlar det om ett skattebortfall. Jag har
inte för vana att kräva allsköns ofinansierade skattesänkningar lika lättvin-
digt som Margit Gennser. Vi har ett ansvar för att föra en stram finanspolitik
och den typen av ständiga försvagningar av statsfinanserna som förordas från
olika håll vill jag inte medverka till, med alla de negativa konsekvenser som
det skulle få.
Anf. 5 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Jag har nu i tre - möjligen t.o.m. fyra - år fått löfte om att
förhandsinstitutet skall fungera. Det fungerar fortfarande inte, och man räk-
nar inte med att få svar i första instans förrän årsskiftet 1991/92; sedan kan
ärendet också gå till regeringsrätten.
Så till frågan om man inte borde ändra lagstiftningen här. För det första
skall man alltid ha tydlig lagstiftning - det har vi inte, men det tycker Erik
Åsbrink tydligen inte spelar så stor roll.
För det andra: Är det då bättre att våra sparare antingen konsumerar sina
pengar eller att de lånar ut dem till utlandet? Då får vi inte in några skatter
alls. Man måste se det ur den dynamiska aspekten - jag tänker på alternati-
ven - också.
Anf. 6 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag nöjer mig med att konstatera att hushållssparandet har
ökat kraftigt under senare tid. Det är glädjande att vi har denna vändning
uppåt. En lika positiv utveckling kunde vi inte konstatera under den tid då
Margit Gennsers partivänner satt i regeringen.
Jag är övertygad om att denna förbättring beror till stor del på just skatte-
reformen, som är gynnsam för sparande. Jag tror att den utvecklingen kom-
mer att fortsätta framöver.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
Anf. 7 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Det beror alldeles på vilken referenspunkt man har. Vårt
hushållssparande har när det har förts socialistisk politik under lång tid gått
nedåt. Det var katastrofalt negativt, och det är klart att det inte kan förbli så
under en längre tid. Vi börjar nu få till stånd en normalisering, en stabilise-
ring på en något mer positiv nivå. En del har väl skattereformen gjort - hus-
hållsupplåningen avspeglade väl en del skatteplanering också. Men det lång-
siktiga, stabila hushållssparandet, där alla människor sparar i företag, vilket
är så viktigt för vår lönebildningsprocess - det är nämligen en pedagogisk
uppgift att få folk att förstå hur företag fungerar - vill man inte främja, och
det beklagar jag. Men här är det ett svalg mellan oss, mellan socialistens och
marknadsekonomens syn; de är helt olika.
Anf. 8 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det var en intressant upplysning att Margit Gennser anser
att Gösta Bohman förde en socialistisk sparpolitik. Oavsett vilka förtecken
hans sparpolitik hade kan vi konstatera att sparandet då gick ned. Nu går
sparandet upp, och det tycker jag är glädjande.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar pä frågor
Anf. 9 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Vi skall komma ihåg att världen såg annorlunda ut under
den tid som Gösta Bohman var finansminister. Vidare hade han definitivt
inte majoritet, inte ens i regeringen, så nog var den politiken något präglad
av ett mycket långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav.
För övrigt är jag förvånad över att herr Åsbrink ändå inte har läst så
mycket av Kjell-Olof Feldts bok att vi kan vara överens om att vi måste
främja bl.a. hushållssparandet. Vi måste skapa förståelse för näringslivets
villkor. Och det gör man bäst genom att folk blir ägare till företag, aktier,
men helst svenska företag. Det är inte så bra att vi sätter våra pengar i Lux-
emburgs fonder och investerar i Tyskland, i England, i USA, i Medelhavsre-
gionen, osv.
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Svar på fråga 1990/91:594 om effekterna av måltidsbeskattningen
Anf. 10 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Görel Thurdin har frågat mig om jag är beredd att vidta åt-
gärder som mildrar de negativa effekterna av beskattningen av måltidssub-
ventionerna för anställda i offentlig och privat verksamhet.
Ett viktigt mål för skattereformen är att åstadkomma en likformig beskatt-
ning av olika typer av löneförmåner. Naturaförmåner skall således inte be-
handlas gynnsammare skattemässigt än kontantlön. En av de förändringar
som gjorts för att uppnå detta syfte är att förmånsvärdet av en fri måltid per
dag (lunch eller middag), numera värderas till genomsnittspriset i riket för
en lunchmåltid av normal beskaffenhet mot tidigare 60 % av genomsnittspri-
set.
De nya reglerna började tillämpas den 1 januari 1991 och har således gällt
bara en kort tid. Det är därför enligt min mening för tidigt att redan nu be-
döma reglernas effekter. Av vad som hittills framkommit ser jag dock ingen
anledning att på detta område frångå de nya beskattningsprinciperna. Jag
är således för närvarande inte beredd att initiera någon översyn av reglerna
rörande värdering av kostförmån.
Jag vill i sammanhanget framhålla att jag har förståelse för den betydelse
en god kosthållning kan ha för de anställdas allmänna hälsotillstånd och ar-
betsprestationer. Detta är enligt min mening emellertid i grunden inte en
fråga för skattesystemet.
Slutligen vill jag också påpeka att omfattningen av arbetsgivarnas måltids-
subventioner hör till de frågor som avtalsvis får regleras mellan anställda och
arbetsgivare.
Anf. 11 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet Åsbrink för svaret. Vi har i dag även
haft några skattedebatter i första kammaren - om skattesystemet, om likfor-
migheter, osv.
För det första har vi från centern hävdat att sociala avgifter inte borde
utgå, eftersom man inte har den här kostnaden när man är sjuk men man får
alltså sjuklön, som skall täcka den kostnaden, om man har en subvention.
För det andra har man höjt kostadsnivån. Förut kunde måltidspriserna
ligga vid 25—26 kr. Helt plötsligt skall måltiderna kosta 44:20, vare sig man
äter mycket eller litet, om inte arbetsgivaren skall betala sociala avgifter på
mellanskillnaden.
Sedan har det visat sig att företag kan lämna subventioner med 25-30 kr.
utöver detta utan att skattekonsekvenser inträder. Det betyder att man i
vissa fall har höjt kostnadsnivån från 25—26 kr. till 69-70 kr. Då frågar jag
mig: På vilket sätt har i så fall det inslaget i skattereformen lett till ett dämpat
kostnadsläge - det var ju ett av skälen för skattereformen? Och på vilket sätt
kan man hävda att likformigheten har blivit mer utbredd och att rättvisan är
större, med hänsyn till just det jag nyss nämnde?
Därtill kommer att det inom offentlig sektor finns många kvinnor och
många deltidsarbetande kvinnor. För en som har en deltidsarbetandes lön
betyder de här förändringarna oerhört mycket mer än för en som jobbar hel-
tid. Det har visat sig att det här har slagit väldigt hårt mot kvinnorna i offent-
lig sektor - i vården, i kommuner och landsting.
Anf. 12 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Görel Thurdin tar upp en rad frågor som egentligen ligger
utanför skattepolitiken. Dit hör de allmäna hälsopolitiska synpunkterna. De
problemen skall, anser jag, inte lösas via skattesystemet; det är inget bra in-
strument. Dit hör vidare sådana frågor som lönesättningen för lågavlönade.
Det är naturligtvis en lönepolitisk fråga om man vill förbättra villkoren för
dem. Samma sak är det med frågan om i vilken omfattning man subventione-
rar måltider i offentlig resp, privat tjänst. Den möjligheten finns i dag, och
man kan om man så vill ställa krav på ökade sådana insatser från arbetsgi-
varna, men det är inte en fråga för skattesystemet, utan det ligger utanför
det området.
Anf. 13 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Inte en fråga för skattesystemet - nja. Det är klart att hälso-
skälen och frågan om kvaliteten i arbetsmiljön berör även andra områden än
skatteområdet. Men om nu beslut på skatteområdet som sådant påverkar
arbetsmiljön - det här får väl anses vara en arbetsmiljöfråga - och även kost-
nadssituationen är det klart att man måste anknyta det också till beslut som
vi har fattat när det gäller skattesystemet. Jag vill bara fråga: Varför kan man
inte ta bort de sociala avgifterna på den här delen? Ersättning för kostnader
som man inte har när man inte är på jobbet borde ju ändå inte ingå i sjuklö-
nen.
Anf. 14 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det finns starka skäl att ha en likformig beskattning av all
den ersättning som går från arbetsgivaren till de anställda, oavsett i vilken
form denna ersättning utbetalas. Det var en viktig princip i skattereformen
och är det alltjämt. Till detta kommer att en ändring av detta skulle innebära
ett skattebortfall - det gäller här liksom i den föregående frågan. Det är lätt
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
|
Prot. 1990/91:115 21 maj 1991 |
att framföra långa önskelistor om skattelättnader - det görs också från |
arna skall bekostas.
|
Svar på frågor |
Låt mig säga att för att hålla nere matkostnaderna krävs det framför allt Anf. 15 GÖREL THURDIN (c): Herr talman! Nu är vi inne på ett helt annat ämne. Det brukar vara vi Jag har talat om de anställdas förhållanden. Talar vi om matmoms gäller Men jag vill ändå fråga: Av vilken anledning måste man ha sociala avgif- Anf. 16 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s): Herr talman! Jag har redan svarat på den frågan. Av likformighetsskäl och Jag hävdar att borttagandet av gränsskyddet och möjligheterna att därige- Anf. 17 GÖREL THURDIN (c): Herr talman! Statsrådet kan verkligen förenkla problematiken och för- Likformigheten är, visar det sig, egentligen inte alls någon likformighet. |
|
6 |
här beslutet. Hur kan statsrådet påstå att det skulle vara likformighet man |
har åsyftat, när man egentligen åstadkommit mer och mer av olikformighet
och ökade kostnader för företagen?
Anf. 18 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag vidhåller att vi har skapat en likformighet i beskattnings-
reglerna. Att det sedan finns arbetsgivare som hanterar sin personal på olika
sätt - vissa vill ge lunchsubventioner och andra vill inte göra det - må det
vara hänt. Det är inte en fråga för skattepolitiken.
Vi kan knappast förhindra den olikformigheten, såvida vi inte inför en
mycket hård centralstyrning i detta land när det gäller personalvård och per-
sonalförmåner på landets alla arbetsplatser. Jag tror väl ändå inte att det är
Görel Thurdins avsikt att föreslå något sådant.
Anf. 19 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Någon hård centralstyrning har jag verkligen inte föreslagit
utan snarare det omvända.
Jag kan däremot konstatera att vi nästan till leda har hört om detta med
likformigheten när det gäller mervärdeskatten. Nu handlar det här inte om
detta. Men det har visat sig att inte heller det har hållit i långa loppet. Det
finns ingen klar likformighet eller enhetlighet, eftersom gränsdragningar all-
tid måste ske. Denna skattereform är mer till för att skapa en likformighet
för byråkratin men är inte alls till för den olikformade verklighet som vi poli-
tiker har att möta.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
4 § Svar på fråga 1990/91:608 om skattepolitiken och miljön
Anf. 20 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Lars Norberg har frågat mig på vilket sätt regeringen avser
att genom skattepolitiken visa sin miljövänlighet när det gäller trafiken.
Strävan efter en bättre miljö har under senare år i allt högre grad kommit
att påverka skattepolitiken. Skatternas utformning har därmed blivit ett vik-
tigt instrument i miljöpolitiken. Under det senaste året har denna utveckling
förstärkts, inte minst vad gäller trafiken.
Genom skattereformen skedde en kraftig omfördelning av skatteuttaget,
så att skatten på arbete och sparande sänktes och i stället skärptes på kon-
sumtion, energi och miljöskadliga ämnen.
För trafiken innebar reformen att bensinpriset höjdes kraftigt, med ca
35%, medan kostnaden för kollektivtrafiken höjdes med endast 6-8%.
Därmed stärktes kollektivtrafikens konkurrenskraft väsentligt, vilket också
har bidragit till att kollektivresandet ökar och bilåkandet minskar för första
gången på många år. Även tågets konkurrenskraft har stärkts gentemot fly-
get och bilen.
I miljöpropositionen i februari föreslog regeringen en rad ytterligare skat-
tepolitiska åtgärder för att skapa en miljövänligare trafik.
Miljöklasser och förändringar av försäljningsskatten (accisen) införs för
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
nya personbilar, lastbilar och bussar. Accisen blir lägre för särskilt miljövän-
liga fordon och högre för sådana fordon som enbart uppfyller lagens minimi-
krav. Skatteskillnaden mellan blyad och oblyad bensin ökar så att försälj-
ningen av blyad bensin och därmed utsläppen av bly kan nedbringas ytterli-
gare. Miljöklasserna för dieseloljor skärps ytterligare för att påskynda över-
gången till renare bränslen för bussar och lastbilar, inte minst i storstäderna.
Som framgått av min redogörelse används skatter för att åstadkomma en
mer miljövänlig trafik i betydande och ökande utsträckning. Lars Norbergs
påstående om motsatsen saknar grund.
Andre vice talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande
i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.
5 § Svar på fråga 1990/91:630 om reavinstbeskattningen för bostäder
Anf. 21 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Bertil Danielsson har frågat bostadsministern när regeringen
avser att effektuera en av riksdagen gjord beställning avseende justeringar i
reavinstreglerna för bostäder med anledning av det nya bostadsfinansie-
ringssystemet.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Inom finansdepartementet pågår för närvarande ett arbete med de skatte-
frågor - däribland den som Bertil Danielsson tar upp - som föranleds av det
nya bostadsfinansieringssystemet. Den lagstiftning som krävs är av den ka-
raktären att ett regeringsförslag måste föregås av remissbehandling. Arbetet
bedrivs därför med den inriktningen att förslag till ändrade skatteregler
inom kort skall redovisas i en departementspromemoria. Avsikten är att ett
regeringsförslag i ämnet skall lämnas till riksdagen i höst.
Anf. 22 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Det främsta skälet till min fråga är att de redan orimliga reavinstbeskatt-
ningsreglerna för bostäder får en alltmer förödande effekt med de räntelån
som kommer att tillämpas med det nya bostadsfinansieringssystemet. Denna
insikt har efter hand kommit att delas av samtliga bostadsutskottets ledamö-
ter, alltså även de socialdemokratiska. Med anledning härav har riksdagen
gjort ett tillkännagivande. Denna skatt bör omedelbart rättas till.
Men det är inte enbart med anledning av räntelånen som denna skatt är
olycklig och oriktig. Det är också i övrigt av flera skäl oriktigt att ha den
kvar.
För det första blir det en inlåsningseffekt. Människor kommer inte att byta
bostad i den utsträckning som vore möjlig och rimlig.
För det andra drabbar beskattningen dem som måste byta sin bostad,
flytta och ta ett nytt jobb. De kan drabbas mycket hårt av denna reavinstbe-
skattning.
För det tredje kommer man i vårt land att bygga fler lägenheter än vad
man annars skulle göra, eftersom rörligheten minskar.
I andra länder har man ganska liberala regler när det gäller reavinstbe-
skattningen eller flyttskatten som den egentligen kan kallas. I åtskilliga län-
der har man ingen skatt alls, och i andra länder skall skatt betalas vid innehav
under mycket korta perioder.
Jag vill tacka för svaret så till vida att vi kan förvänta oss ett förslag i höst,
men jag anser att det är för sent. Det måste finnas en viss framförhållning.
Jag vill fråga statsrådet: Kommer denna översyn att begränsa sig enbart till
räntelånesystemet, eller kommer det att ske en översyn av flyttskatten i all-
mänhet? Jag anser att det finns motiv till att göra en allmän översyn och
minska flyttskatten eller helt ta bort den.
Anf. 23 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag vill inte föregripa det kommande förslag som jag har avi-
serat men som vi inte är färdiga med. Bertil Danielsson får ge sig till tåls tills
det är färdigt.
Jag delar inte den beskrivning som Bertil Danielsson ger av beskattningen
på detta område. För att upprätthålla principen om lika behandling av skatt
på arbete och skatt på kapital är det viktigt att vi också har en fungerande
beskattning av realisationsvinster på bostäder. Att slopa den eller införa en
sådan ordning att den i praktiken inte fungerar skulle vara, menar jag, att
bryta mot denna viktiga princip.
Jag kan hålla med om att det system som vi nu har kan skapa vissa olägen-
heter i kombination med räntelånesystemet och att det över huvud taget i
vissa delar är en svår pedagogisk uppgift att förklara hur systemet fungerar.
Däremot anser jag att systemet i grunden är riktigt. Jag kan alltså inte hålla
med om att det skulle vara felaktigt att ta ut skatt på det sätt som görs.
Anf. 24 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Statsrådet vill inte jämställa bostäder och kapital i beskatt-
ningshänseende. Men det finns trots allt en avgörande skillnad, nämligen att
människor har bostäder för att bo i och inte för att spekulera eller göra sig
förtjänster.
Det helt övervägande antalet människor har eller skaffar sig en bostad för
att bo i. Det är orimligt att den som tvingas flytta skall betala stora skatter
bara för att man flyttar från en bostad till en annan som kan vara likvärdig.
Det finns skrämmande exempel där handikappade har flyttat ett våningsplan
ner i ett hus och därmed fått betala reavinstskatt. Så kan det inte få vara.
Statsrådet säger att det är en pedagogisk uppgift att förklara detta. Jag tror
att det är mer än så. Detta är en skatt som egentligen är felaktig, och i ett
sådant läge hjälper det nog inte med en god pedagogik.
Anf. 25 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag tror inte att man skall använda uttryck som ”riktig” eller
”felaktig”. Här handlar det ytterst om vilka värderingar man har. Bertil Da-
nielsson har uppenbarligen den värderingen att kapitalvinster skall vara
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
10
skattefria eller i varje fall ha en väsentligt lägre skatt än arbetsinkomster. Jag
delar inte den uppfattningen.
Det exempel som Bertil Danielsson anförde om den handikappade som
flyttar en våning, är det exempel som man brukar ta fram när man vill ha
bort denna skatt. Men man skall ha klart för sig, att om skatten tas bort kom-
mer en ytterst liten del av fördelarna att tillfalla de handikappade. De stora
fördelarna tillfaller förmögna människor som kan göra miljonvinster utan att
betala en krona i skatt. Det är jag inte beredd att medverka till.
Anf. 26 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Om jag tolkar statsrådet rätt, skall de handikappade få be-
tala priset för att någon eventuellt kan göra sig en liten förtjänst. Det synsät-
tet kan i varje fall inte jag dela.
Hur kommer det sig att länder som Belgien, Frankrike, Nederländerna
och Storbritannien inte har någon flyttskatt alls? Norge har en gräns på ett
år, Finland två år liksom Danmark och Tyskland. I vår omvärld är det endast
Österrike som har en skatt på innehav som varat under fem års tid. Hur kom-
mer det sig? Har de helt missat detta? Vilka motiv kan de ha för att göra på
detta sätt?
Anf. 27 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Om man skall bedriva en effektiv politik till förmån för de
handikappade, finns det instrument som är oerhört överlägsna de vi talar
om i dag. En sådan politik bedrivs också, och det kommer vi att göra även i
framtiden.
Den åtgärd som Bertil Danielsson föreslår, slopad eller lindrad skatt på
reavinster, kommer till helt övervägande del att vara till förmån för männi-
skor med höga inkomster och stora förmögenheter. Det är ingen god fördel-
ningspolitik.
Jag anser inte att vi till varje pris behöver efterlikna förhållanden i andra
länder i den mån man där för en politik som inte överensstämmer med våra
värderingar om en rättvis fördelningspolitik.
Anf. 28 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! När det gäller synsättet har vi tydligen helt olika utgångs-
punkter. Jag utgår från att bostäder äf till för att bo i och inte i främsta rum-
met, som statsrådet tycks utgå från, för att spekulera i och göra sig förtjänst
av. Det är faktiskt inte på det sättet.
Nästan samtliga familjer i vårt land skaffar sig en bostad för att bo i den
och inte i syfte att spekulera eller göra sig förtjänst. Vi måste ändra på den
inställningen. Där har vi kanske en pedagogisk uppgift att fylla, nämligen att
förklara de rätta förhållandena.
Anf. 29 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag har precis samma utgångspunkt, nämligen att de flesta
människor skaffar sig bostäder för att bo i. Men genomför man den ordning
som Bertil Danielsson föreslår, kommer det mycket snabbt att visa sig att en
ganska liten men desto mer aktiv grupp använder detta hål i skattesystemet
för att göra jättelika vinster utan att betala en krona i skatt. Jag är inte be-
redd att medverka till detta.
Jag konstaterar för övrigt att detta är ytterligare en fråga där det ställs krav
på skattelättnader utan att det finns en tillstymmelse till anvisningar hur
detta skall betalas. Det är ingen konst att sätta upp långa önskelistor och
dela ut gåvor till höger och vänster, men det vore bra om man någon gång
kunde få ett besked om hur detta skall betalas. Vi kan inte plocka pengar ur
tomma intet.
Anf. 30 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Moderata samlingspartiets samlade skatteförslag är finansie-
rat. När det gäller just flyttskatten inbringar den ganska litet. Det är inte
fråga om särskilt stora belopp, och i detta hänseende kommer de inte att
kullkasta någons budget.
Vad jag är ute efter är att skapa en rättvisa och en bostadsmarknad som
fungerar. Det kan inte vara rimligt att man tvingas bygga fler bostäder i vårt
land därför att inlåsningseffekterna blir så påtagliga så att människor inte
kan, vågar eller vill flytta eftersom de drabbas av en skatt, och t.o.m. en skatt
på en förlustförsäljning. Så kan vi ändå inte ha det.
Anf. 31 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag konstaterar att Bertil Danielsson uppenbarligen tycker
att det byggs för mycket bostäder i detta land. Jag delar inte den uppfatt-
ningen. Jag tycker det är bra att vi bygger så pass många bostäder som vi gör.
De behövs.
Vidare föreslår bl.a. moderaterna att man skall dra ner på bostadsbidrag
och andra bostadssubventioner som i första hand går till människor med låga
inkomster. Det är uppenbarligen den typen av försämringar för låginkomst-
tagare och barnfamiljer som skall betala de skattelättnader som Bertil Da-
nielsson vill ge för spekulanter och miljonärer.
Anf. 32 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! I andra sammanhang kritiserar regeringen och socialdemo-
kraterna det förhållandet att det finns lägenheter som inte bebos varje dag
under årets alla dagar. Men i detta sammanhang hälsar statsrådet uppenbar-
ligen detta faktum med tillfredsställelse. Det finns ungefär 200 000 fler lä-
genheter än hushåll i vårt land. Detta vill statsrådet underblåsa genom att
skrämma människor att inte flytta när de egentligen skulle vilja det.
Anf. 33 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag kan bara konstatera att detta var en intressant informa-
tion till alla de ungdomar i storstäderna som har svårt att skaffa sig en bostad
eftersom det råder bostadsbrist: Moderaterna avser att dra ner bostadsbyg-
gandet och anser att det finns för många bostäder i detta land.
Anf. 34 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Om vi nu skall gå in på en annan fråga, som statsrådet up-
penbarligen är intresserad av, kan vi nog konstatera att det nya lånesystemet
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
11
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar pä frågor
12
med räntelån kommer att förhindra att bostäder över huvud taget byggs på
landsbygden. Vem vågar ikläda sig en skuld på 1 milj.kr. som efter några år
kryper upp till 1,5 milj.kr. och mer? Detta förhållande tror jag inte är möjligt
att förklara ens med den bästa pedagogik.
Överläggningen var härmed avslutad.
6§ Svar på frågorna 1990/91:575 och 577 om rättsläget i visst slags
brottmål
Anf. 35 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Knut Wachtmeister och Bengt Harding Olson har med an-
ledning av utgången i en aktuell rättegång frågat mig om jag är beredd att
föreslå någon ändrad lagstiftning resp, ”göra en översyn av rättsläget” för
vissa speciella brottmål. Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Huvudfrågan i rättegången var att det inte gick att klargöra vem av två
möjliga gärningsmän som hade tagit livet av en äldre man. Att båda de tillta-
lade blev frikända har upprört många. Det är självfallet alltid ett nederlag
för rättssamhället när det vid allvarliga brott inte går att fastställa vem som
är gärningsman och ge denne ett straff.
För den som är insatt i de regler som gäller för brottmål står det emellertid
klart att sådant här i sällsynta fall kan inträffa. Det hänger samman med de
stränga beviskrav som gäller i brottmål. För att någon skall kunna dömas för
ett brott krävs det att åklagaren inför domstolen kan prestera sådan bevis-
ning att det är ställt utom rimligt tvivel att den misstänkte, och just den miss-
tänkte, har begått gärningen. Skulle man sänka detta beviskrav, skulle det
innebära att risken för misstänkta att bli oskyldigt dömda skulle öka. Varje
avvikelse från principen att bara den kan dömas som har bevisats vara skyl-
dig är också ett nederlag för rättssamhället. Vi måste alltid försvara oss mot
angrepp på denna princip. Detta blir särskilt angeläget när angreppen kom-
mer från personer som i egenskap av företrädare för rättsväsendet borde
veta bättre.
En fråga som har ställts i sammanhanget gäller möjligheterna att döma för
medhjälp. Reglerna om medverkan i brott ger utrymme för att döma en per-
son i förhållande till hur mycket det kan visas att han eller hon har medverkat
i brottet. Det krävs här inte heller att någon annan döms som gärningsman.
Exempelvis skulle vid en gärning som objektivt sett utgör mord en medver-
kande kunna dömas för anstiftan till mord, en annan för medhjälp till vål-
lande till annans död och en tredje för medhjälp till misshandel. Frågan om
det straffrättsliga ansvaret är alltså helt beroende av vilka omständigheter i
objektivt och subjektivt hänseende som kan läggas var och en medverkande
till last.
Situationer av det slag som frågorna hänvisar till är lyckligtvis mycket säll-
synta. Vanligtvis brukar det utöver de misstänktas egna utsagor finnas annan
bevisning som pekar i den ena eller andra riktningen. Det är förstås viktigt
att polisen i situationer av den här typen ser till att säkra så mycket teknisk
bevisning som möjligt.
Det kan finnas skäl för polis och åklagare att i sitt fortsatta arbete dra slut-
satser av det inträffade. Kanske kunde man vidareutveckla den kursverk-
samhet om förundersökningsfrågor som nu bedrivs i riksåklagarens och riks-
polisstyrelsens regi så att man t.ex. anordnar pedagogiska seminarier som
belyser vilka problem som kan uppkomma. Jag hoppas att Bengt Harding
Olson i så fall har tillfälle att delta.
Anf. 36 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Jag hade knappast
väntat något annat svar även om jag hoppats på en mer förstående inställ-
ning.
Jag delar självfallet uppfattningen att man absolut måste undvika att nå-
gon som kan vara oskyldig döms. Det är också betydelsefullt och riktigt att
bevisbördan ligger på åklagaren. Detta var också bakgrunden till hovrättens
friande dom, som dock våldsamt upprört anhöriga och en förvånad allmän-
het. Jag har fullförståelse för människors upprördhet när banemännen till en
bestialiskt mördad åldring går helt fria från mordet, eftersom de skyller på
varandra och skuldförhållandena inte hundraprocentigt har kunnat faststäl-
las. Det är inte domen utan lagstiftningen som kan ifrågasättas.
I det aktuella fallet föregicks det dödande slaget av en omfattande miss-
handel. Det är knappast troligt att den ene av inbrottstjuvarna utförde allt
våldet och den andre blott var passiv åskådare. Aven om det inte finns några
lagliga skyldigheter att i detta läge försöka förhindra brott, hade jag hoppats
att justitieministern hade velat föranstalta om en översyn av lagregleringen
rörande denna typ av ”brott i samverkan”, så att brott liknande det brott det
här är fråga om i framtiden kan få en mer rättvisande påföljd än vad ett in-
brott resulterar i. Min följdfråga blir om justitieministern är villig att utreda
frågan.
Anf. 37 BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! Jag får tacka justitieministern för svaret oavsett dess inne-
håll. Lindomefallet har aktualiserat en principfråga. Två brottslingar skyller
på varandra, och båda blir frikända. Den allmänna reaktionen blir naturligt-
vis hård. Otroligt, obegripligt, orimligt och oacceptabelt tycker vanliga he-
derliga människor. Vi kan nog tacka massmedia för att vi har fått även den
här frågan uppmärksammad. Min egen reaktion är densamma.
Som jurist, åklagare och riksdagsledamot finner jag att det här är ett all-
varligt glapp mellan det allmänna rättsmedvetandet och det gällande rättssy-
stemet. Detta utgör ytterst ett hot mot rättssamhället. Målet för ett rättssam-
hälle måste ju vara att det finns en rimlig harmoni mellan vad människor
tycker och hur rätten fungerar.
Justitieministerns reaktion är väl närmast oförstående. Den är förvånans-
värt passiv skulle jag vilja säga. Den uppfattas som ett accepterande av rätts-
läget. Nu får vi en formell reaktion här i dag. Dagens svar, som jag har fått
på papper här, är minsann inte lättolkat bortsett från vissa insinuationer som
jag skall återkomma till sedan.
Den troliga innebörden är väl ungefär denna: Ja, det behövs inga särskilda
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
13
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
14
åtgärder från justitieministerns sida. Det är så få fall, och det är inte så
mycket som vi kan göra åt detta.
Tycker verkligen justitieministern detta? Finns det inte ett behov av ett
förtydligande eller ser man så legärt på de här s.k. udda fallen?
Anf. 38 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Knut Wachtmeister hade hoppats på en mer förstående in-
ställning. Jag vet inte vad det är jag skulle ha varit förstående inför. Jag har
den största förståelse för upprördheten över att man inte kan få fast den som
gör ett grovt brott och bestraffa den.
Jag har i mitt svar försökt att redogöra för den lagstiftning vi har, för de
krav på bevisning vi har och att det finns mycket vida möjligheter med vår
lagstiftning att fälla var och en till ansvar för medverkan till brott. Det behö-
ver inte finnas bevis för vem som har varit gärningsman. Det räcker med att
man finner bevis för vars och ens medverkan. Vår lagstiftning ger dessutom
möjlighet att se mycket allvarligt på varje medverkan. Man kan döma en
medhjälpare till ett lika strängt straff som han hade fått om han själv hade
varit den som utfört huvudbrottet.
Knut Wachtmeister ställer ändå frågan till mig om att det måste vara en
mer rättvisande påföljd. Då frågar jag: På vad? Vilken fråga är det Knut
Wachtmeister vill att jag skall utreda?
Bengt Harding Olson säger att han har en principfråga och han formulerar
den på det viset, om jag förstått saken rätt, att det finns ett allvarligt glapp
mellan rättsmedvetandet och den lagstiftning vi har. Han är upprörd över att
jag accepterar rättsläget. Han vill ha ändringar till stånd.
Bengt Harding Olson är utbildad jurist. Jag skulle tacksamt ta emot någon
anvisning om i vilken riktning Bengt Harding Olson anser att den lagstiftning
vi har behöver ändras för att säkerställa att den här typen av situationer inte
uppstår, där de rättsbildande myndigheterna - polisen och åklagaren - inte
lyckas att säkerställa tillräcklig bevisning för att fälla en gärningsman till an-
svar. Vilka brister i lagstiftningen är det Bengt Harding Olson vill åtgärda för
att polis och åklagare skall ha bättre möjligheter att säkra bevisning? Bengt
Harding Olson menar väl ändå inte att vi skall minska på kraven på bevis-
ning?
Anf. 39 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Justitieministern sade att jag efterlyser en mer förstående
inställning från justitieministerns sida. Ja, det gjorde jag därför att jag inte
tycker att det som har skett är acceptabelt. En tidning skrev: ”Skall du ha
ihjäl någon, ta med en kompis så går du fri.”
Detta måste ju medföra att det blir ett incitament för andra skumma figu-
rer att komma undan ansvaret för ett begånget brott på det här viset.
Justitieministern sade att hon har redogjort för den lagstiftning vi har, men
det var inte det jag efterlyste. Jag efterlyste ett försök till ändring och att den
rättvisande påföljden skulle vara, som jag sade inledningsvis, att ett brott i
samverkan skall kunna få ett visst resultat i strafflagstiftningen.
Dessa två män har uppenbarligen bägge två gjort sig skyldiga till ett allvar-
ligt brott, även om den ene stod stilla och tittade på när kompisen slog ihjäl
en åldring med en stekpanna efter att först ha brutit fingrarna på honom och
misshandlat honom i övrigt.
Anf. 40 BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! Jag utgår ifrån att jag i fortsättningen skall slippa få höra att
justitieministern tror att vi diskuterar att riksdagsmän vill att man skall fälla
oskyldiga människor. Det tror jag att vi kan lämna därhän. Det är naturligt-
vis inte det frågan gäller, även om svaret till 50 % handlar om det.
Det finns fler fall än vad justitieministern tror. Det handlar inte bara om
Lindome. Det handlar också om Sundsvall, Kalmar och Kristianstad. Jag
kan presentera de här fallen vid ett senare tillfälle när jag har bättre om tid.
Man skall inte underskatta de här frågorna. Man måste ju i varje fall som
justitieminister ställa sig frågan: ”Är inte rättsläget otydligt?” I så fall kanske
man skall skapa klarhet. Det brukar man göra ibland.
Justitieministern hade ett seminarium på Rosenbad när det gällde frågan
om tolkning av ohörsamhet mot ordningsmakt. Där var många närvarande.
Det kanske är ett uppslag att ha en sådan sammankomst igen.
Anf. 41 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Till Knut Wachtmeister vill jag säga att den uppgift som jag
också har sett i massmedia, när det gäller det här fallet och andra liknande,
att man kan ta med sig en kompis och därigenom gå fri är en mycket grov
och vilseledande beskrivning av både rättsläget och praxisen i domstolarna.
Det är givetvis inte så att det räcker med att skylla på varandra för att man
skall klara sig undan straff för de brott man har begått.
I de allra flesta fall finns det bevisning som gör det möjligt att styrka vad
var och en har gjort sig skyldig till. Jag kan visa på många svåra brottmål som
domstolarna har haft att hantera där utgångsläget har varit att det finns flera
personer som skyller på varandra. Jag skulle t.o.m. vilja påstå att man alltid
skyller på varandra i de fall där det finns flera medverkande och där det inte
är frågan om erkännande. Detta hindrar givetvis inte att man kan klarlägga
vad som har hänt. Jag understryker i mitt svar att det viktiga är att våra myn-
digheter har möjlighet att säkerställa den bevisning som behövs.
Bengt Harding Olson, jag har inte fått svar på min fråga: Vad är det för
brister i vår lagstiftning som Bengt Harding Olson efterlyser att vi närmare
skall granska.
Anf. 42 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Det är riktigt det som har sagts i tidningarna och som jag
sade nyss. Om man tar med sig en kompis och är mycket försiktig och undvi-
ker att lämna fingeravtryck och att ha vapen med sig, kan man gå fri. Jag
tror att om bägge två hade varit beväpnade med t.ex. knivar och mordet ut-
förts med en kniv hade de kunnat fällas i likhet med utländsk lagstiftning. Så
var inte fallet.
Jag skulle vilja fråga justitieministern: Tror inte justitieministern att det
förhållandet att man så lättvindigt kan komma undan genom att skylla på
varandra, lockar folk att begå sådana brott som de annars inte skulle ha vå-
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
15
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
16
gat göra om de hade varit ensamma och bevisbördan helt säkert hade kunnat
fastställas?
Anf. 43 BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! Man behöver inte ens vara jurist för att inse att lagstift-
ningen, om den inte är fel, i varje fall är oklar.
Det är klart att jag känner mig något smickrad över att justitieministern
tror att jag kan stå här och förklara och ge ett förslag på hur detta exakt kan
lösas. Det kan jag inte. Men jag är tillräckligt ödmjuk inför det rättsläge som
vi har för att vara beredd att dels klarlägga praxis, dels fundera över hur lag-
stiftningen fungerar i anslutning till det. Det gäller bl.a. bevisproblemet. Jag
tycker att man borde göra det och inte bara säga att man skall dra slutsatser
av det här fallet. Man hänvisar till nästan alla myndigheter utom justitiede-
partementet. Jag tycker att man skulle ta ett initiativ därifrån. Det skulle
vara klädsamt. Det understryker jag, och jag vill gärna understödja ett så-
dant initiativ.
Anf. 44 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Jag måste upprepa, Knut Wachtmeister, att det inte går så
lätt att komma undan sitt ansvar genom att ta med sig en kompis och sedan
skylla på varandra. Om man granskar rättshistorien och de fall vi har från
våra domstolar, visar det sig att det inte duger i de allra flesta fall. Vi har
redan en lagstiftning som uppfyller precis de krav som Knut Wachtmeister
efterlyser, nämligen att människor som gör saker och ting i samverkan kan
bli straffade trots att de inte själva har varit den som utförde huvudgärningen
utan bara funnits med på ett eller annat sätt, t.ex. hållit vakt eller på något
annat passivt sätt främjat brottet. Vi kan fälla dem till ansvar, men vad som
krävs är bevisning.
Jag kräver självfallet inte några exakta förslag, Bengt Harding Olson.
Men jag tycker att man kan begära av en chefsåklagare att han åtminstone
kan ange om det är de processuella reglerna som förefaller vara oklara - det
påstås att de är oklara - eller om det är de straffrättsliga bestämmelserna
som är oklara. Var finns oklarheten egentligen?
Anf. 45 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Det går tydligen inte att komma vidare när det gäller det här
fallet, justitieministern. Då finns det en möjlighet att skärpa lagstiftningen
när det gäller kravet på att förhindra brott.
Med den nuvarande lagstiftningen kunde inte den ena gärningsmannen
fällas för att han inte ingrep och förhindrade ett brott. Det finns andra så-
dana fall. Även om liknelsen haltar kan jag säga att om en värd bjuder en
gäst på sprit och sedan inte försöker hindra denne att köra bil därifrån kan
värden, efter vad jag förstår, också bli delaktig i det brottet. Skulle man inte
kunna skärpa lagstiftningen eller åtminstone undersöka om det går att få ett
annat krav när det gäller att förhindra brott än vad som nu råder?
Anf. 46 BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! Justitieministern accepterar tydligen rättsläget som det är
och tänker inte göra någonting utom möjligen att be andra om råd hur man
skall lösa detta. Då vill jag säga: Lämna ingen möda ospard. Titta på straff-
rätten, processrätten och fundera särskilt över de bevisteoretiska punkterna,
nämligen, om vi skall ta upp detta nu, alternativa händelseförlopp. Den de-
len är oklar för de rättstillämpande myndigheterna.
Slutligen vill jag säga beträffande kursverksamhet att jag tackar justitiemi-
nistern för inbjudan till kurs. Det gällde närmast pedagogik tyckte jag. Jag
antog att justitieministern menade hur man skall hantera de här frågorna.
Då vill jag bara i all ödmjukhet säga att jag har 20 års erfarenhet från åkla-
garverksamhet och har levt länge med de här frågorna. I den delen är min
kompetens icke lägre än justitieministerns.
Anf. 47 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Jag tackar för det förtydligande Bengt Harding Olson
gjorde. Det är alltså bevisreglerna som är oklara för de rättstillämpande
myndigheterna. Jag skall överväga vad vi kan göra i den delen. Under tiden
tror jag fortfarande att det viktiga i det här sammanhanget är att göra det
möjligt för polis och åklagare att säkerställa att det finns bevisning för att
fälla människor som begår grova brott till ansvar. Så tror jag att vi kan
komma till rätta med den här typen av situationer.
Vad gäller Bengt Harding Olsons kompetens vill jag bara erinra om att
Bengt Harding Olson i Rapport för en tid sedan sade att han som chefsåkla-
gare inte kände till huruvida det krävdes att det fanns en gärningsman för att
man skulle kunna bli dömd som medbrottsling.
Anf. 48 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Jag upprepar min fråga om justitieministern kan tänka sig
att se över de bestämmelser som gäller när det är fråga om att förhindra
brott. Hade vi haft en sådan bestämmelse när det gäller just det här fallet
hade den ene av gärningsmännen varit skyldig att försöka förhindra att mor-
det begicks.
Anf. 49 BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! När det gäller rättsläget är det komplicerade saker, men jag
tycker att man skall försöka titta på dem. Här finns domarna från Göteborg,
och här finns genomgångar av de rättsfall som gäller. Jag hoppas att justitie-
ministern i varje fall har tittat på dem. Av detta kan man få fram att det är
möjligt att man skall gå på utbildningslinjen, men då får faktiskt justitiede-
partementet också ta ett ansvar och göra detta. Jag tror att det är litet för
enkelt att bara vifta bort detta att allmänheten inte tycker att det stämmer
med allmänt rättsmedvetande. Att det är få fall det handlar om gör inte sa-
ken mindre angelägen. Jag understryker det än en gång. Ett rättssamhälle
kan inte fungera om människor allt oftare börjar att ifrågasätta dess existens.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
17
2 Riksdagens protokoll 1990/91:115
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
18
7 § Svar på fråga 1990/91:583 om utbildningen för fastighetsmäklare
Anf. 50 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Sigrid Bolkéus har frågat mig vad jag tänker göra för att råda
bot på den otillfredsställande utbildningsnivån bland fastighetsmäklare.
Inom justitiedepartementet pågår en översyn av fastighetsmäklarlagen.
Resultatet av det arbetet kommer att redovisas inom kort.
Riksdagen har helt nyligen, den 15 maj, tagit ställning till fem motioner
om skärpning av utbildningskraven för fastighetsmäklare och om kompe-
tenskrav för fastighetsvärderingsmän. Motionerna avslogs. I sitt av kamma-
ren godkända betänkande påpekade lagutskottet att de missförhållanden
inom mäklarbranschen som i olika sammanhang påtalats inte synes ha sin
orsak främst i att mäklarnas utbildning är otillräcklig. Utskottet framhöll att
de uppkomna problemen i stället kunde hänföras till att kontrollen över
mäklarna varit bristfällig, vilket medfört att mindre seriösa mäklare kunnat
agera utan större risker för ingripanden. Utskottet konstaterade därför att
en effektiv tillsyn över mäklarna är minst lika viktig som utbildningskraven.
Jag vill inte här föregripa resultatet av den pågående översynen. Men jag
kan säga att jag instämmer i riksdagens bedömning att tillsynsfrågorna är de
mest angelägna. Genom massmedia har vi den senaste tiden fått del av alltför
många exempel där mäklare på rent upprörande sätt har åsidosatt rimliga
krav. För att komma till rätta med dessa avarter krävs klarare regler för hur
mäklare skall sköta sina uppdrag och - kanske viktigast - att länsstyrelserna
kan bedriva en aktiv tillsyn som gör det möjligt att ingripa mot de mindre
seriösa mäklarna. Det pågående arbetet har en sådan inriktning. Men när
det gäller mer precisa besked om det kommande förslaget får jag be Sigrid
Bolkéus att avvakta redovisningen av det.
Anf. 51 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Jag är naturligtvis inte
nöjd med att inte få annat besked än att jag skall invänta redovisningen.
Skall jag tolka svaret så att justitieministern inte anser att mäklarutbild-
ningen behöver förbättras? För den långsiktiga utbildningsplaneringen be-
hövs besked, åtminstone i översynen som skall presenteras snart.
Vi socialdemokrater som har motionerat angående fastighetsmäklarut-
bildningen har satt stort hopp till översynen av fastighetsmäklarlagen. Nio
veckors utbildning motsvarande 12 poäng, som de flesta mäklare har, är
otillräckligt. Det är stora värden som står på spel för oss konsumenter. Han-
deln blir alltmer komplicerad. Finansbolagskrascherna har visat att fastig-
hetsbranschen är i behov av högre utbildning och en effektivare tillsyn.
Den 4 september 1990 hölls en hearing i ämnet på Rosenbad. Där fram-
kom bl.a. att två års högskoleutbildning motsvarande 80 poäng bör vara ett
minimum för att kunna ge oss konsumenter den service vi har rätt att begära
till det priset. Detta krav kan ju bara gälla de nya som söker sig till yrket,
inte dem som redan nu är verksamma.
Herr talman! Jag har ytterligare en fråga att ställa till justitieministern.
Skolöverstyrelsen har haft överinseende över examina för mäklarutbild-
ningen. Den upphörde i mars. Vem övertar nu ansvaret? Där vill jag slå ett
slag för högskolan i Gävle/Sandviken. De har lämnat in ett preciserat förslag
angående mäklarutbildning och äskat anslag. De är även beredda att ansvara
för examinationen. Högskolan Gävle/Sandviken har hög kompetens och
samarbetar med de statliga verken, centralnämnden för fastighetsdata och
lantmäteriverket. Vid K-Konsult i Gävle finns kunskap i byggteknik.
Anf. 52 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Utbildningen av mäklarna är givetvis en angelägen fråga,
och det pågår också diskussioner om hur examinationen i framtiden skall
vara ordnad. Det har förts diskussioner med de närmast berörda mäklaror-
ganisationerna om bildandet av en fristående organisation, som skulle kunna
ta hand om examinationen.
Det är riktigt att högskolan i Gävle/Sandviken har gjort vissa förberedel-
ser för att kunna erbjuda mer avancerad utbildning. Det är fråga om en på-
byggnadsutbildning, vilken skulle kunna knytas till den fastighetsutbildning
som redan bedrivs vid högskolan. Om högskolan har möjligheter att genom-
föra den typen av utbildning är det givetvis mycket värdefullt.
Anf. 53 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! Jag vet inte om jag fattade justitieministern rätt när det gäl-
ler examinationerna. Kan justitieministern upprepa vad hon sade om en fri-
stående organisation?
Anf. 54 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Saken är alltså den, att vi med de stora mäklarorganisatio-
nerna diskuterar bildandet av en fristående organisation, som skulle kunna
ta ansvar för examinationen.
Anf. 55 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! Om det skall vara fråga om riktig forskning och utveckling,
tror jag mer på högskolorna än på privata organisationer, t.ex. Mäklarsam-
fundet. Anser inte justitieministern att utbildningen bör ske under samhälls-
inflytande?
Anf. 56 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Vi har ett samhällsinflytande i den meningen att vi ställer
vissa krav på utbildningen av mäklare. För att bli registrerad mäklare hos
länsstyrelsen måste man uppfylla vissa krav på utbildning. På det sättet har
vi alltså ett samhällsinflytande, och det är också därför vi ägnar så stor upp-
märksamhet åt att säkerställa att det finns utbildning att tillgå och att det
finns en examination för utbildningen. Därutöver ställer jag mig positiv till
de strävanden som kan finnas hos högskolorna att utveckla särskilda påbygg-
nadsutbildningar.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
19
Prot. 1990/91:115 8 § Svar på frågorna 1990/91:587 och 593 om utformningen av valsed-
21 maj 1991 lar i allmänna val
Svar på frågor
20
Anf. 57 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Margit Gennser har mot bakgrund av ett politiskt partis age-
rande med andra partiers valsedlar frågat mig om jag avser att vidta åtgärder
för att om möjligt hindra missbruk av vallagen i det nämnda hänseendet.
Sten Andersson i Malmö har mot bakgrund av samma händelse frågat mig
om jag är beredd att föreslå ändring i lagstiftningen så att agerande av den
beskrivna arten omöjliggörs.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Jag vill först slå fast att jag helt delar frågeställarnas upprördhet över det
missbruk av den fria nomineringsrätten som beskrivits i frågorna.
Den fria nomineringsrätten innebär bl.a. att väljaren har möjlighet att på
valsedeln ta upp vilka kandidater han eller hon vill. Något samtycke från
parti eller kandidat behövs inte. Denna rätt kan i förstone te sig underlig
men hör ihop med en grundläggande princip i det svenska valsystemet. Det
har ansetts väsentligt att det inte ställs upp några regler för partiernas organi-
sation och verksamhet.
De olägenheter i valsystemet som den fria nomineringsrätten kan medföra
och som frågeställarna nu påtalar är dess värre inte något nytt. Frågan har
tidigare aktualiserats i riksdagsmotioner och andra framställningar och har
utretts av bl.a. 1978 års vallagskommitté (SOU 1980:45) och folkstyrelse-
kommittén (SOU 1987:6). Tyvärr har man kommit fram till att det - om man
skall behålla väljarnas fria nomineringsrätt - inte går att komma åt denna
form av illojalt utnyttjande av andra partiers beteckning och andra kandida-
ters namn (prop. 1987/88:22). Vad partierna kan göra är att söka uppmärk-
samma sina väljare på att det cirkulerar sådana valsedlar.
Jag har nyligen tillkallat en särskild utredare för att se över valförfarandet
från administrativ och teknisk synpunkt; utredningsarbetet kommer senare
att bedrivas med parlamentarisk medverkan. Jag är inte främmande för att -
trots att tidigare försök misslyckats - låta denna utredning titta på de pro-
blem som är förknippade med den fria nomineringsrätten.
Anf. 58 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Jag tackar för svaret.
Vi är alla tre lika upprörda över missbruket i Malmö av vallagen och av
den fria nomineringsrätten. Vi är ense om att det är bra att lagen är utformad
som den är - dvs. det var bra ända tills någon började fuska med reglerna,
men i och med att detta har hänt måste vi tänka om. Detta är en form av
syndafallet. Vi måste ha lagregler som skyddar oss mot den typen av hante-
ring.
Allmänheten har varit väldigt undrande och frågat sig hur vi kan ha lagar
som gör det möjligt för en person eller ett parti att använda ett annat partis
beteckning och andra personers namn utan erkännande. Skånepartiet har
alltså iscensatt ett så flagrant missbruk att det är nödvändigt att göra om lag-
stiftningen - även om det är svårt.
Det var därför med tillfredsställelse jag såg det sista stycket i statsrådets
svar, även om jag tyckte att hennes markering hade kunnat vara litet star-
kare. Skulle man inte kunna tänka sig exempelvis att den som felaktigt har
satts upp på en lista inom viss tid skulle ha rätt att stryka sitt namn? Ett
mycket mer långtgående förslag är naturligtvis att införa ett större inslag av
personval i valsystemet. I så fall vore inte den fria nomineringsrätten så vä-
sentlig, eftersom man på så sätt ändå hade sluppit ifrån en situation med allt-
för mycket partibyråkrati och alltför mycket maktfullkomlighet, vilket kan
finnas hos partierna. Detta är ju anledningen till att vi har dessa regler.
Jag vore mycket tacksam över att få litet mer preciserade synpunkter från
statsrådet. Detta är nämligen en viktig fråga, och det är viktigt att kunna
svara väljarna på hur vi kan ha en lagstiftning som bryter mot allt vad de har
lärt sig om hur man använder andra människors namn.
Anf. 59 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Även jag tackar för svaret på frågan.
Bakgrunden till min fråga är att ett litet, lokalt parti i Malmö, som inte har
någon som helst chans att komma in i riksdagen, har stulit andra partiers
valsedlar och fört upp kandidater som aldrig har varit tillfrågade och som,
om de hade blivit tillfrågade, definitivt hade sagt nej. Men kandidaterna fick
besked om att de blivit uppsatta på listan så sent att de inte hade en sportslig
chans att avstå.
Även jag är positiv framför allt till den sista delen av statsrådets svar. Jag
skulle dock vilja ställa en fråga. Det sägs i svaret att det har ansetts väsentligt
att det inte ställs upp några regler för partiernas organisation och verksam-
het. Men det är ju inte partierna det handlar om, utan det är fråga om att
andra partier går in i vissa partier och stjäl, fördärvar och ställer sig i vägen
för partiets verksamhet.
Jag håller med om att den fria nomineringsrätten kan vara viktig, men det
minsta man kan begära, fru statsråd, är väl att den som blir nominerad också
skall bli tillfrågad. På den punkten är vi säkert överens. Jag tror också att en
övervägande del av svenska folket delar min uppfattning i den frågan.
Till sist skulle jag vilja ställa en fråga till statsrådet. Statsrådet säger att
hon vill slå fast att hon delar frågeställarnas upprördhet över det missbruk
av nomineringsrätten som beskrivs i frågorna. Var går, fru statsråd, gränsen
för missbruket av den fria nomineringsrätten?
Anf. 60 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Margit Gennser anser att vi, genom detta exempel på miss-
bruk av reglerna, har kommit i ett nytt läge. Men tyvärr är det nog så att
detta missbruk har förekommit tidigare, och det är bl.a. av den anledningen
som frågan tidigare har varit uppe i flera utredningar. Det är ingen nyhet att
den fria nomineringsrätten missbrukas på det här viset. Problemet är den
avvägning man måste göra mellan olika intressen och svårigheten att hitta
en lösning genom vilken man så att säga räddar det man vill ha kvar och
förhindrar det man inte vill skall kunna hända.
Mot den bakgrunden har jag ingen möjlighet att precisera på vilket sätt
man skulle kunna komma åt problemet. Man kan tänka sig möjligheten att
stryka sitt namn och ett ökat inslag av personval. Dessa frågor har övervägts
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
21
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
tidigare - ja, det gäller inte frågan om vilken betydelse ett ökat inslag av
personval skulle ha i detta sammanhang, det medges. Jag tror inte att ett
ökat inslag av personval skulle innebära någon automatisk lösning på proble-
met, men det är möjligt att det skulle förändra situationen på något sätt och
medföra nya öppningar. Det är mot den bakgrunden jag anser det möjligt
att återigen ta upp frågan och försöka hitta en lösning.
I övrigt kan jag inte precisera hur vi skall gå till väga. Frågan har övervägts
i alltför hög grad för att jag utan vidare nu skulle kunna ge en lösning på
problemet.
Anf. 61 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Jag är helt medveten om att frågan har övervägts, men den
har övervägts i en situation som var annorlunda. Jag vet också att man tidi-
gare har brutit mot dessa regler, men det har i regel gällt kommunal- och
landstingsval. Det har inte satts i system på det sätt vi ser i år. Vi skall också
komma ihåg att situationen på den politiska marknaden nu är en annan, med
mycket mindre av koncensus, med ett tilltagande politikerförakt, osv.
Det är därför oerhört väsenligt att vi observerar detta och inser att det är
något som vi faktiskt måste ta itu med. Människor kan inte förstå hur man
kan ha en moral för vardagslivet och en helt annan moral i valsammanhang.
Av den anledningen hoppas jag verkligen att fru Freivalds försöker ta fram
de ansatser som jag föreslog i samband med att frågan skall utredas på nytt.
Anf. 62 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag frågade var gränsen för det missbruk som statsrådet talar
om i sitt svar går. Jag ställde frågan av den anledningen att det, i den debatt
vi för nere i Malmö och för att kunna attackera och gå till angrepp mot detta
förfaringssätt, är viktigt att någorlunda kunna tala om vad statsrådet säger
om vad som är missbruk och vad som är acceptabelt inom det här området.
Anf. 63 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Som Sten Andersson i Malmö kanske är medveten om är
just frågan om vad som skall anses vara missbruk och vad som skall anses
vara acceptabelt beteende kärnpunkten i de frågeställningar som tidigare ut-
redningar har haft att ta ställning till och finna lösningar för.
Det är min uppfattning att de händelser som har ägt rum i Malmö klart
innebär ett missbruk av den fria nomineringsrätten. Men var gränsen går,
vilket beteende som däremot skulle accepteras, kan jag inte säga.
Anf. 64 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Jag tackar för det sista beskedet, att det som skett i Malmö
är ett missbruk. Bra! Då har vi i alla fall kommit så långt att vi kan säga att
åtminstone detta missbruk bör kunna motverkas på något sätt. Det borde
väl vara en bra utgångspunkt. Sedan får man fundera över gränserna. I detta
sammanhang hade mitt andra förslag - ett större inslag av personvalssys-
tem - säkerligen inte fordrat ett så starkt värnande av den fria nominerings-
22
rätten. Partierna hade inte kunnat diktera villkoren på det sätt som de fak-
tiskt kan göra i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på fråga 1990/91:597 om brottsbalkens bestämmelse om för-
ledande av ungdom
Anf. 65 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Margareta Persson har frågat mig om jag nu är beredd att
säga ja till att modernisera den gamla paragrafen om förledande av ungdom.
Bakgrunden till Margareta Perssons fråga är att jag i april besvarade en
interpellation av henne om våldsskildringar riktade till barn och därvid hän-
visade till bl.a. bestämmelsen om förledande av ungdom. Jag sade då att det
är viktigt att förhindra att barn och ungdomar läser serietidningar, böcker
och annat som har ett alltför förråande innehåll. Vad gäller frågan om be-
stämmelsen om förledande av ungdom kan tjäna som ett verksamt redskap
för att hindra att denna typ av alster kommer i barns händer sade jag att
jag hoppas att bestämmelsen uppmärksammas och att den används så att vi
genom domstolspraxis får veta hur effektiv bestämmelsen kan vara i sam-
manhanget. Därefter kan vi avgöra om den behöver ses över eller inte.
Margareta Persson har nu i ett särskilt ärende fått det beskedet från åkla-
garmyndigheten i Stockholm att bestämmelsen inte var användbar, eftersom
den inte gäller för försäljning i bl.a. bokhandeln. Ett enstaka beslut av åkla-
gare bör dock inte ges alltför stor betydelse.
Jag kommer dock att överväga om det finns skäl att redan nu se över straff-
bestämmelsen för att försöka komma till rätta med spridningen av vålds-
skildringar just till barn och ungdomar. En sådan översyn skulle kunna ske i
anslutning till den översyn av lagstiftningen som är aviserad med anledning
av Sveriges tillträde till FNs barnkonvention. Jag vill stryka under att jag,
liksom Margareta Persson, känner starkt i denna fråga. Men jag vill också
betona att vi som tycker att det är viktigt att skydda våra barn från våldsskild-
ringar också måste hålla i minnet att det är ytterst angeläget att vi värnar om
yttrandefriheten. Jag anser dock att vi ändå måste försöka hitta sätt att han-
tera denna intressekonflikt.
Anf. 66 MARGARETA PERSSON (s):
Herr talman! Jag vill tacka för det positiva svar jag har fått.
Man kan naturligtvis hävda att det nu, när åklagaren i ett fall har ansett att
lagen inte går att använda, ännu inte finns underlag för att säga att lagen är
för gammal. Samtidigt menar jag att det av förarbetena till lagen framgår att
det rör sig om speciell försäljning, exempelvis att en gubbe bedriver försälj-
ning bakom en skola. Det står däremot tydligt att det inte gäller försäljning
i exempelvis bokhandel. De skrifter vi talar om prånglas ju inte precis ut i
det fördolda, utan de säljs som vanliga tidningar i affärer och kiosker. Det
är därför jag fortfarande tror att det är nödvändigt att förändra lagen.
Man kan ha olika uppfattning om när dammtrasan skall bytas ut mot sax,
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
23
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
24
nål och tråd, dvs. när det är nödvändigt att sy om lagen och inte bara damma
av den. Jag noterar med tillfredsställelse att justitieministern nu ändå säger
att hon vill överväga en förändring av lagen. Det är bra att Laila Freivalds
nu har slutat tro på dammtrasans möjligheter i det här fallet; jag har nämli-
gen hört att hon är bättre på att sy om och förändra. Jag ser fram emot att
få se den omsydda paragrafen.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på frågorna 1990/91:602 och 629 om Stockholms tingsrätt
Anf. 67 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig vilka åtgärder jag kom-
mer att vidta för att på lämpligt sätt tillgodose de krav och synpunkter som
framställts av personal vid Stockholms tingsrätt i anledning av en organisa-
tionsöversyn.
Britta Bjelle har frågat mig om det inte är olämpligt att fatta beslut om
organisationen nu.
Bakgrunden till frågorna är att statskontoret på regeringens uppdrag ut-
rett vissa organisatoriska frågor rörande tingsrätten och att man på sina håll
är kritisk mot ett genomförande av det förslag till ny organisation som stats-
kontoret presenterat i sin rapport (1990:33).
Låt mig först upplysa om att rapporten i sedvanlig ordning har remissbe-
handlats. Remissutfallet har varit blandat. De närmast ansvariga myndighe-
terna - tingsrätten, åklagarmyndigheten i Stockholm, domstolsverket och
riksåklagaren - har tillstyrkt förslaget. Det har också tillstyrkts av ST-Dom-
stol. Andra har varit mer kritiska.
För att förbättra regeringens beslutsunderlag har dessutom företrädare för
domstolsverket, riksåklagaren, statskontoret, tingsrätten, åklagarmyndig-
heten och personalen vid tingsrätten - genom sina fackliga företrädare och
på annat sätt - beretts tillfälle att muntligen framföra ytterligare synpunkter.
Jag kommer självfallet att väga in alla dessa synpunkter inför mitt förslag
till regeringen beträffande tingsrättens framtida organisation. Ärendet är
emellertid fortfarande under beredning. Innan ärendet avgörs skall bl.a. de
fackliga organisationerna få tillfälle att lämna synpunkter i den ordning som
gäller för medbestämmande i regeringsärenden. Att i dag uttala sig om hur
mitt förslag kommer att tas emot av tingsrättens personal är därför - som
Hans Göran Franck säkert förstår - varken möjligt eller lämpligt. Låt mig
emellertid slå fast att målet för det pågående förändringsarbetet - liksom för
det uppdrag varigenom översynen aktualiserades - är att effektivisera verk-
samheten i tingsrätten i olika avseenden, bl.a. genom organisatoriska åtgär-
der.
Beträffande tidpunkten för regeringens beslut får jag upplysa om att stats-
kontoret - liksom tingsrätten - föreslagit att den nya organisationen skall
genomföras den 1 juli 1991. Jag anser det därför självklart att regeringen
prövar ärendet innan dess och ger tingsrätten och dess personal besked. Var-
ken renoveringen av rådhuset eller domstolsutredningens arbete påverkar
den bedömningen. Det kommer för övrigt att dröja åtminstone ett par år
innan domstolsutredningens arbete kan påverka arbetssituationen vid tings-
rätten.
Jag räknar med att frågan om tingsrättens organisation kommer att be-
handlas vid regeringssammanträdet den 30 maj.
Anf. 68 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret.
Min fråga gällde vilka åtgärder statsrådet avser vidta för att på lämpligt
sätt tillgodose de krav och synpunkter som framställts av domare och annan
personal vid Stockholms tingsrätt. Av svaret framgår att ärendet fortfarande
är under beredning och att bl.a. de fackliga organisationerna skall få tillfälle
att lämna synpunkter. Det tycker jag är bra. De fackliga organisationerna
har förvisso ytterligare synpunkter att komma med. Det är också viktigt att
man söker genomföra ytterligare kontakter och studier på de olika avdel-
ningarna vid tingsrätten för att på det sättet direkt komma i kontakt med
domare och personal. Praktiskt taget alla domare är kritiska mot detta för-
slag från statskontoret. Jag har träffat åtskilliga av dem och lyssnat på vad
de har att säga. Eftersom syftet med förslaget är att öka effektiviteten är det
ju helt avgörande att det förslag som kommer att framläggas blir så utformat,
att det verkligen beaktar de synpunkter som domarna och övrig personal
har. I annat fall kommer effektiviteten att eftersättas, och resultatet blir inte
vad man har önskat sig.
Anf. 69 BRITTA BJELLE (fp):
Herr talman! Jag ber också att få tacka justitieministern för svaret.
Det behövs säkerligen en omorganisation av Stockholms tingsrätt. Men
när man läser statskontorets förslag, personalens reservationer och en del
andra handlingar i ärendet, kan det inte undvikas att en del frågor dyker
upp.
Platta organisationer med större egen beslutanderätt anses i dag vara bra,
och det anses också att decentralisering ger effektivitet i produktionsledet.
Men denna sanning tycks inte gälla riktigt för Stockholms tingsrätt, om man
ser på den omorganisation som föreslås.
All omorganisation lyckas bäst om man försöker ta vara på personalens
kompetens. Det tycker jag inte heller att man har gjort i det här fallet.
Ett par av de problem som har redovisats i statskontorets utredning är,
som Hans Göran Franck varit inne på, att det är dålig effektivitet och hög
sjukfrånvaro i domstolen. Om man nu vill åstadkomma en bättre effektivitet
och en mindre sjukfrånvaro, är det olyckligt om man driver igenom en orga-
nisationsform som personalen inte anser sig kunna stödja.
Till detta kommer att man håller på att renovera rådhuset, tydligen för 120
milj.kr. Den renoveringen bygger, såvitt jag förstår, på att man skulle ha åtta
avdelningar om vardera fyra rotlar i stället för, enligt statskontorets förslag,
fyra avdelningar med sju å åtta rotlar i varje.
En fråga som man tycker skulle vara föremål för justitieministerns övervä-
gande är att man borde försöka få till stånd någon form av kompromiss med
personalen. Får man inte personalen att känna att det är en riktig omorgani-
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
25
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
26
sation som genomförs eller att de på ett eller annat sätt har kunnat påverka
utvecklingen, är det inte alls säkert att omorganisationen leder till den högre
effektivitet och mindre sjukfrånvaro som är önskvärd.
Anf. 70 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Jag delar Hans Göran Francks och Britta Bjelles uppfattning
att det är mycket viktigt att lyssna på personalen när man gör den här typen
av förändringar av en organisation. Det är också bakgrunden till att jag har
tagit emot företrädare för personalen och lyssnat på deras synpunkter. Re-
presentanter för departementet har varit i tingsrätten och där tillsammans
med personalen gått igenom byggnaden och diskuterat de olika aspekter
som personalen anser ha betydelse i sammanhanget.
De synpunkter jag har fått in, de fakta jag har och de överväganden som
kan göras arbetar vi nu med vid beredningen.
Till Britta Bjelle vill jag säga att det nu är mycket modernt att tala om en
platt organisation och decentralisering. Som tidigare verkschef har jag stor
erfarenhet av organisationsförändringar med just den inriktningen. Det
finns ytterligare ett par saker som är mycket väsentliga för att man skall få
en organisation att fungera på ett effektivt sätt. Den ena är att den är organi-
serad så, att de olika enheterna inom organisationen är bärkraftiga arbetsen-
heter och att arbetet kan planeras och bedrivas på ett effektivt sätt. Den
andra lika viktiga aspekten i sammanhanget är ledningsfunktionerna. Dessa
är underdimensionerade i den nuvarande tingsrätten - det är vi alla överens
om. Den viktiga aspekten måste också tas med i övervägandena.
Allt detta tillsammans leder fram till att vissa förändringar måste göras.
Vilka dessa blir sedan man beaktat de olika ståndpunkter som förts fram
kommer departementet att ta ställning till under den närmaste tiden.
Anf. 71 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Det är naturligtvis i och för sig bra att det blir ett snabbt
beslut om genomförandet av förslaget. Å andra sidan är det mycket viktigt
att förslaget är väl berett. Om det finns tvekan om hur förslaget skall genom-
föras - och för den misstanken tycker jag att det finns ett visst fog - anser jag
att man noggrant bör pröva möjligheten att genomföra förslaget på försök,
för att så småningom komma fram till ett definitivt beslut. Den synpunkten
har framförts på åtskilliga håll.
Nyckelfrågan här är att man i organisationen enligt statskontorets förslag
lägger in ytterligare en administrativ nivå. Jag anser att detta är tvivelaktigt,
eftersom risken är att det då blir ytterligare byråkrati. Det har på den punk-
ten kommit kritik från flera håll, bl.a. från riksrevisionsverket.
Anf. 72 BRITTA BJELLE (fp):
Herr talman! Jag har full förståelse för att man behöver bärkraftiga arbets-
enheter. Jag kan mycket väl förstå att man måste bygga in sådana i systemet.
Av statskontorets utredning framgår att det är dåligt ställt med lednings-
funktionen. Av de handlingar som jag har fått i min hand framgår emellertid
att det har varit en hård styrning, att förslaget skulle genomföras snabbt, att
personalens intressen inte har tillgodosetts och att de anställda därför känner
sig ganska överkörda. Man är också orolig för hur arbetssituationen kommer
att utvecklas på grund av att det har föreslagits att det skall bli delade kans-
lier.
Om det skall bli någon effektivitet i arbetet i den här domstolen måste
domarna känna att det blev en organisation som är bra för dem. Annars är
det ju ingen som helst idé att försöka genomföra förslaget. Man kan inte
åstadkomma särskilt mycket om inte de som sedan skall utföra jobbet kän-
ner att det har blivit bättre.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på frågorna 1990/91:605, 612 och 613 om säkerheten vid
kriminalvårdsanstalterna
Anf. 73 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Göthe Knutson, Hans Göran Franck och Britta Bjelle har
ställt frågor till mig med anledning av loan Ursuts och Marten Imandis rym-
ning från specialavdelningen på Kumla. Jag besvarar frågorna i ett samman-
hang.
Inledningsvis vill jag framhålla att jag är mycket glad över att rymlingarna
har kunnat gripas utan att någon kom till skada. Jag ser självfallet mycket
allvarligt på att rymningen kunde ske. Regeringen har därför uppdragit åt
landshövding Gösta Gunnarsson att utreda omständigheterna kring den. I
uppdragit ingår att redovisa hur rymningen gick till, varför den kunde ge-
nomföras och vilka åtgärder som vidtogs i samband med att den blev känd
samt vilka slutsatser som kan dras av det som inträffat. Av regeringsuppdra-
get framgår att arbetet bör bedrivas så skyndsamt som möjligt.
Britta Bjelle frågar mig vilka slutsatser jag så här långt är beredd att dra
av de inträffade händelserna. Jag vill inte föregripa utredningen och redan
nu dra några sådana slutsatser. Vi vet nämligen ännu inte tillräckligt om var-
för rymningarna kunde ske. När vi vet det kommer jag att ta de initiativ som
behövs för att undanröja eventuella brister och svagheter. Jag har därmed
svarat också på Göthe Knutsons ena fråga.
Jag vill däremot redan nu ge ett besked till Hans Göran Franck. Jag har
inte för avsikt att föreslå en allmän skärpning av restriktionerna vid våra kri-
minalvårdsanstalter. Det utesluter självfallet inte att det kan bli aktuellt att
vidta åtgärder i syfte att höja säkerheten på vissa anstalter, t.ex. i fråga om
specialavdelningarna. Svaret på Göthe Knutsons andra fråga är att special-
avdelningarna självfallet skall vara rymningssäkra.
Jag vill till sist erinra om att en rad åtgärder har vidtagits under senare tid
för att höja säkerheten inom kriminalvården. Göthe Knutson hänvisar till
att jag i tidigare frågedebatter här i kammaren har utlovat åtgärder som
hindrar det svåraste klientelet från att rymma och antyder att inga åtgärder
har vidtagits. Norrköpingsanstaltens specialavdelning har byggts om efter
två uppmärksammade rymningar därifrån våren och försommaren 1988. Av-
delningen har bl.a. fått en ny rastgård med tak för att förhindra rymningar
inifrån och fritagningsförsök utifrån. Murarna har också förstärkts. Special-
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
27
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
28
avdelningen på Hall har efter Ursuts rymning därifrån hösten 1989 stängts
av säkerhetsskäl och ersatts med en ny på Tidaholmsanstalten. Även den
specialavdelningen har försetts med en rastgård med tak. Kriminalvårdssty-
relsen och byggnadsstyrelsen har enligt vad jag har erfarit arbetat för hög-
tryck med säkerhetsfrågorna på Kumlaanstalten under det senaste halvåret.
Av de investeringsmedel som finns disponibla under innevarande budgetår
har 8 milj.kr. avsatts för säkerhetsåtgärder där. Medlen skall bl.a. användas
för en ny rastgård med tak.
Då Göthe Knutson, som framställt fråga 605, anmält att han var förhind-
rad att närvara vid sammanträdet, medgav andre vice talmannen att Göran
Ericsson i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 74 GÖRAN ERICSSON (m):
Herr talman! Jag tackar för det svar som justitieministern har gett på den
fråga som ställts av Göthe Knutson.
Det är tacksamt att kunna notera att det här har gjorts en del insatser. Jag
tror emellertid att planering för ytterligare sådana insatser är nödvändig.
Men så till kärnfrågan, som Göthe Knutson tar upp: Skall det gå att
rymma från fängelser i Sverige? Skall det gå att rymma från specialavdel-
ningar? Skall det vara så, som Björn Weibo sade i en av intervjuerna i TV,
att det skall finnas en ventil någonstans; man måste kunna planera för en
rymning för att stå ut? Som skäl för den ståndpunkten sade han att den upp-
fattningen delades av landets justitieminister. Weibo argumenterade ungefär
efter denna linje: Därest man icke har den teoretiska möjligheten att
rymma, kommer det att bli gisslandramer och självmord bland fångarna. Jag
vill erinra om att det förekommit en hel del fall av gisslandramer osv., t.ex.
i Attica-fängelset i staten New York år 1971 då 29 fångar och 10 ur gisslan
dödades. Men där var orsaken en dubbel överbeläggning på fängelset, van-
vård av fångar och en instängdhet med gallerhallar. Det förekom rasmotsätt-
ningar, och det var en svår misär. Något sådant har vi inte på våra fängelser,
och dessutom har vi inte vapen inne i våra fängelser. Det är en väsentlig skill-
nad.
Det argumentet kan vi alltså lämna därhän, och då återstår den enkla frå-
gan: Delar justitieministern Björn Weibos uppfattning att det skall finnas en
möjlighet att rymma även från bunkeravdelningar?
Anf. 75 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag är nöjd med att justitieministern
klart deklarerar att det på grund av det inträffade inte kommer att föreslås
någon allmän skärpning av restriktionerna vid våra kriminalvårdsanstalter.
De förändringar som har skett under 80-talet har huvudsakligen gått i skär-
pande riktning, och det finns därför inte någon anledning att allmänt sett
skärpa restriktionerna. Jag har däremot förståelse för att kriminalvårdssty-
relsen kan ha behov av att se över säkerhetsåtgärderna, och detta lär redan
vara på väg.
Enligt de uppgifter jag har fått har antalet rymningar från slutna riksan-
stalter minskat och fortsätter av allt att döma att minska. När det gäller rym-
ningar från säkerhetsanstalter delar jag justitieministerns uppfattning, och
jag anser att hon har gett ett bra svar på den här frågan. Ett ännu bättre
besked gav hon i en artikel i Expressen.
Anf. 76 BRITTA BJELLE (fp):
Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret.
I Sverige har vi 20 fångar som bedöms som verkligt farliga och som anses
behöva specialbevakning. Trots att den här gruppen är så liten, lyckas vi i
Sverige inte hålla reda på ens de allra farligaste fångarna. Sedan 1987 har
det skett minst en uppmärksammad rymning varje år. Dessutom försökte två
interner i augusti 1989 rymma samma väg som Ursut.
Jag vill fråga justitieministern om hon anser att kriminalvården i dag lever
upp till det ansvar som vi har rätt att ställa.
Dessutom anser jag det vara oroande att generaldirektör Björn Weibo re-
dan i oktober 1989 hävdade att fängelser inte fick vara rymningssäkra. Sedan
dess har han återigen, som Göran Ericsson var inne på, hävdat samma stånd-
punkt. Tyvärr tror jag att han urholkar allmänhetens tilltro till kriminalvår-
dens förmåga att skydda människor från de allra farligaste fångarna. Jag an-
ser att det är mycket viktigt att justitieministern här ger väldigt klara besked
om sin syn på Björn Weibos uttalande och om vilka krav vi har rätt att ställa
på kriminalvården.
Anf. 77 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Till Göran Ericsson vill jag säga att jag på Göthe Knutsons
enkla fråga om man skall kunna rymma från specialavdelningar gav ett, som
jag tyckte, enkelt svar: Nej, man skall självklart inte kunna rymma från spe-
cialavdelningar.
Britta Bjelle säger att vi i Sverige inte lyckas hålla de 20 farligaste fångarna
inne och att det sker en rymning per år. I formuleringen ”i Sverige” finns en
insinuation, nämligen att det sker här och inte i andra länder. Här har jag ett
behov av att protestera. Internationellt sett är vi i Sverige inte sämre på att
hålla våra farligaste fångar inlåsta än vad man är i de flesta andra jämförbara
länder - snarare tvärtom.
Det har skett en del mycket olyckliga och oacceptabla rymningar från våra
säkerhetsavdelningar under senare år. Men uppgiften att det skulle ske en
rymning om året var något vårdslös. Av kriminalvårdsverkets sammanställ-
ning över rymningar från säkerhetsavdelningarna, sedan dessa inrättades i
slutet av 1970-talet, framgår att det skett sju rymningar sedan början av
1970-talet. Det är alltså betydligt färre än vad Britta Bjelle sade - men det
är sju rymningar för mycket. Därför är det viktigt att vi fortsätter att satsa
på säkerheten i dessa avdelningar. Under de senaste åren har också en hel
del åtgärder vidtagits. Kriminalvårdsstyrelsen har ställt upp ett särskilt pro-
gram, som man nu successivt genomför. Det finns en del kvar att göra, och
jag hoppas att när dessa åtgärder är genomförda, så kommer vi inte att be-
höva uppleva en sådan här situation igen.
Vad beträffar Björn Weibos uttalande vill jag bara säga att jag vid mina
kontakter med honom inte har fått någon annan uppfattning än att han också
anser att man inte skall kunna rymma från specialavdelningar. Vad han där-
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
29
Prot. 1990/91:115 utöver utvecklar tror jag ligger på ett mer filosofiskt plan än det konkreta,
21 maj 1991 huruvida man skall kunna rymma från säkerhetsavdelningar eller inte.
Svar på frågor
30
Anf. 78 GÖRAN ERICSSON (m):
Herr talman! Jag får tacka för det kompletterande svaret. Nu säger justi-
tieministern: Nej, självklart skall man inte kunna rymma från en säkerhets-
avdelning. Men man rymmer! Det är detta som är det problem som vi måste
jobba med. Jag tror inte att man skall titta på andra länder och säga att vi är
bättre. Vi skall i stället se till att de här 20 farligaste fångarna, som Britta
Bjelle talade om, sitter där de skall sitta. Jag tror att det är viktigt för förtro-
endet för rättsväsendet. Inte minst är det viktigt för kriminalvården i dess
arbete för en humanisering och förbättring att kriminalvården har en chef
som klart säger ifrån att de här 20 farligaste fångarna - farliga för allmänhe-
ten och för den polis som skall fånga in dem igen - skall sitta absolut berg-
säkert inlåsta den tid de är ådömda straff.
Jag tror att man skall undvika att blanda in filosofiska frågor i konkreta,
viktiga frågor, som Björn Weibo gör. I stället skall man tala ur skägget; man
skall inte kunna rymma, och vi skall tillsammans göra allt för att så inte sker.
Anf. 79 BRITTA BJELLE (fp):
Herr talman! Jag tror att justitieministern överreagerar när hon säger att
jag insinuerar. Det gjorde jag faktiskt inte alls. Uppgiften att det sedan 1987
skulle vara minst en per år som rymmer har jag däremot hämtat från en tid-
ning. Där stod det att det var Stig Bergling 1987, Mats Rimdahl 1988 och
1989, en morddömd sovjetisk boxare i december 1989 och Lars-Inge Svar-
tenbrandt 1990. Då har jag inte nämnt Ursut, som skall vara med två gånger.
Egentligen är det kanske inte så viktigt om det är en, en och en halv per
år eller vad det nu är. Det som är litet upprörande är ju att dessa personer,
som anses så farliga, kan fly. Jag tycker att det är ganska intressant att Ursut
har rymt tre gånger. Två gånger kom han i väg, men en gång kom han inte
så långt. Han har i brev skrivit att han väntar på bättre tider och nya äventyr
och att han har för avsikt att ta rättvisan i egna händer. Dessutom visste man
att han hade begått mycket allvarliga brott. Han kunde rymma trots att man
kunde förutse att han skulle försöka.
Anf. 80 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! I svaret säger justitieministern att det framgår av regerings-
uppdraget att arbetet med utredningen, som skall utföras av Gösta Gunnars-
son, skall bedrivas så skyndsamt som möjligt. Jag ställde också en fråga om
detta. Kan justitieministern ange något närmare när hon räknar med att hans
förslag kommer och när regeringen kan tänkas pröva de förslagen?
Jag har i min fråga sagt att det är oroväckande att höga myndighetsperso-
ner och politiker gjort uttalanden som motverkar en seriös behandling av
kriminalvårdsfrågor. Nu har det huvudsakligen varit Björn Weibo som fått
stå i skottgluggen för vissa, men ingen har sagt någonting om rikspolische-
fens ganska anmärkningsvärda uttalande om sjufaldig ynkedom. Hela hans
agerande i denna sak överdramatiserade händelsen och är värd kritik. Jag
undrar vad justitieministern anser?
Anf. 81 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Det gläder mig att kunna säga till Göran Ericsson att jag helt
instämmer med det han sade.
Britta Bjelle räknar upp ett antal rymningar under de senaste åren, men
påståendet gällde ju de 20 farligaste brottslingarna och rymningar från säker-
hetsavdelningar. Bergling, t.ex., rymde inte från en säkerhetsavdelning.
Han var på permission och befann sig ute. Den rymningen var alltså inte dra-
matisk på det viset.
Beträffande Ursuts rymning delar jag Britta Bjelles frågande inställning
till hur han kunde lyckas en gång till. En av anledningarna till att jag har givit
ett särskilt uppdrag till Gösta Gunnarsson är att få svar på den frågan.
Till Hans Göran Franck vill jag säga att Gösta Gunnarsson har uppmanats
att utföra uppdraget skyndsamt och förhoppningsvis före sommaren. Jag
tror att vi kommer att ha hans utredning åtminstone före den 1 juli, kanske
t.o.m. tidigare. Tidpunkten för regeringens ställningstagande beror på ut-
redningens innehåll.
I övrigt har jag inga kommentarer, men jag förstår Hans Göran Francks
upprördhet över en del uttalanden från olika håll i pressen.
Anf. 82 BRITTA BJELLE (fp):
Herr talman! Det är riktigt att alla kanske inte har rymt dramatiskt, men
alla har avvikit. Jag menar att det är viktigt att man har tilltro till kriminal-
vården. Vi har på den senaste tiden i pressen läst så mycket om att man inte
har denna tilltro. Det är därför viktigt att kunna konstatera att personer som
anses så farliga som de som jag nu tänker på inte skall kunna avvika vare sig
med rymning eller vid permission eller på något annat sätt. De som är farliga
måste vara under kontroll.
Anf. 83 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Jag delar helt Britta Bjelles uppfattning att de som är farliga
inte skall kunna rymma. Det är dem vi talar om, men jag blir litet konfunde-
rad över om vi talar om samma sak. De verkligt farliga brottslingarna, som
sitter på säkerhetsavdelningar, har inga permissioner. De tar sig ut genom
att rymma från de säkerhetsavdelningar som skall vara rymningssäkra.
Det är givetvis väldigt viktigt för förtroendet för kriminalvården att denna
typ av rymningar inte kan ske. Jag kan också dela uppfattningen - om det
var det Britta Bjelle menade - att inte heller de som inte är farliga skall
kunna rymma genom att avvika från permissioner. Sådana avvikanden är
också mycket olyckliga för kriminalvården. Det är en av de frågor som man
kämpar oerhört mycket med och faktiskt lyckas att hantera. Jag vill bara
nämna att antalet rymningar från våra anstalter har halverats sedan 1977.
Jag tror att folks förtroende för kriminalvården skulle vara litet större om
politiker, myndighetspersoner och andra i debatten uppträdde litet mer ba-
lanserat så att vi kunde få mera fakta och mindre känsloyttringar i dessa sam-
manhang.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar pä frågor
31
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
32
Anf. 84 BRITTA BJELLE (fp):
Herr talman! Jag hoppas att justitieministern inte menar mig. Jag kan inte
erinra mig om att jag har haft några känsloyttringar i vare sig den debatt vi
har nu eller har haft tidigare när det gällt dessa rymningar.
Jag kan däremot berätta - det är ganska intressant - att den 1 april 1991,
dvs. ganska nyligen, var 347 av landets totalt 4 097 interner på fri fot. Jag
inser att en och annan av dessa är sådana som varit onyktra och inte inställt
sig när permissionen varit slut. Även denna siffra måste ju dock ifrågasättas.
Det måste ju vara ett önskemål att den siffran skall krympa ytterligare, även
om dessa personer inte är så farliga. Det är intressant att notera att denna
siffra finns.
Anf. 85 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Det är just därför jag tog upp den senaste frågan. Även avvi-
kanden i övrigt är oacceptabla. Det är därför jag skyndade mig att hävda
att det kanske vore bra för allmänheten att få veta med vilken effektivitet
kriminalvården faktiskt har hanterat denna fråga och vilka oerhörda förbätt-
ringar som skett bara under den senaste tioårsperioden.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1990/91:624 om villkorlig frigivning
Anf. 86 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Knut Wachtmeister har frågat mig om jag avser att föreslå
någon ändring i reglerna om att villkorlig frigivning från fängelsestraff i all-
mänhet skall ske efter halva strafftiden.
I justitiedepartementets bilaga till den senaste budgetpropositionen finns
svaret på denna fråga. Det står där att det är min avsikt att föreslå att den
nuvarande huvudregeln om halvtidsfrigivning avskaffas. Jag framhöll att den
nuvarande relativt stora skillnaden mellan utmätt straff och faktisk anstalts-
tid otvivelaktigt har visat sig svårförståelig för allmänheten, även om syste-
met vid en internationell jämförelse inte ter sig onormalt.
Jag kan också upplysa Knut Wachtmeister om att vi inom departementet
nu färdigställer en lagrådsremiss. Vad som krävs innan denna kan läggas
fram är vissa ytterligare överväganden om hur det förslaget lämpligen bör
samordnas med vissa andra frågor om påföljdssystemet som är aktuella för
närvarande. Jag tänker här bl.a. på försöksverksamheten med samhälls-
tjänst samt beredningen av det betänkande som påföljdsutredningen över-
lämnade i förra veckan. Min förhoppning är dock att det skall bli möjligt att
fatta ett beslut om en lagrådsremiss före sommaren.
Anf. 87 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Villkorlig frigivning har funnits ända
sedan 1906. Reglerna har ändrats flera gånger sedan dess. Tidigare var
denna förtida frigivning beroende av vederbörandes uppförande under fäng-
elsevistelsen samt beredvilligheten att ersätta genom brottet uppkomna ska-
dor. Våren 1983 beslöt riksdagen om en i huvudsak obligatorisk villkorlig
frigivning efter i allmänhet halva strafftiden. Moderata samlingspartiet var
ensamt om att rösta emot. Allmänheten finner det naturligtvis egendomligt
och felaktigt att en brottsling slipper avtjäna halva strafftiden. T.o.m. perso-
ner som är dömda för grova narkotikabrott kan friges efter halva tiden. En-
ligt en BRÅ-rapport medförde halvtidsfrigivningen en ökning av stöldbrot-
ten med ca 3 %.
Det är glädjande att justitieministern nu aviserar en ändring. Redan för
tre år sedan sades detta från regeringshåll, utan att något har hänt. Därför
har jag ställt denna fråga. Om man nu avskaffar halvtidsfrigivningen uppstår
genast en följdfråga. Innebär ett avskaffande att man avser att minska straff-
tidens längd? I så fall blir reformen mer eller mindre ett slag i luften. Hur
ligger det till med den saken?
Anf. 88 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Det måste givetvis göras överväganden för att man skall
kunna hantera den situation som kommer att uppstå på våra anstalter om
vi avskaffar halvtidsfrigivningen. Det kommer att krävas flera platser i våra
fängelser, men det kan naturligtvis balanseras genom andra åtgärder. Därför
hänvisade jag i mitt svar till försöksverksamhet med samhällstjänst och den
påföljdsutredning som nyligen avlämnade sitt förslag.
Anf. 89 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Jag tackar för det svaret. Det förhållandet att slopande av
halvtidsfrigivningen skulle medföra krav på flera fängelseplatser tycker jag
inte utgör ett bärande skäl. I ett rättssamhälle måste rätten gå före de ekono-
miska problemen med att tillskapa flera fängelseplatser. Delar justitieminis-
tern min uppfattning att ekonomin faktiskt får sitta emellan?
Anf. 90 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Jag skulle vilja formulera mig så att jag är beredd att vidta
vissa motåtgärder. Därför hänvisar jag till det andra reformarbetet som gäl-
ler samhällstjänst och påföljdsutredningen.
Anf. 91 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Jag tackar för det, och jag tolkar det som om justitieminis-
tern inte har för avsikt att väsenligt minska strafftiderna för att lösa proble-
met med halvtidsfrigivning.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
13 § Svar på fråga 1990/91:645 om ersättning till nämndemännen
Anf. 92 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Håkan Hansson har frågat mig vad jag tänker vidta för åtgär-
der för att förbättra ersättningsnivåerna för nämndemän. Enligt Håkan
33
3 Riksdagens protokoll 1990191:115
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
34
Hansson leder den relativt låga ersättningen till snedrekrytering och svårig-
heter att rekrytera yrkesverksamma personer till uppdrag som nämndemän.
Till nämndemän utgår ersättning enligt bestämmelserna i förordningen
(1982:814) om ersättning till nämndemän och vissa andra uppdragstagare
inom domstolsväsendet m.m. Ersättning utgår i form av arvode, reseersätt-
ning och traktamente.
För varje sammanträde utgår arvode med 300 kr. per dag. Dessutom har
en nämndeman sedan några år rätt till ett tilläggsbelopp för att täcka even-
tuell inkomstförlust som inte täcks av arvodet. Arvode och tilläggsbelopp
kan tillsammans uppgå till högst 650 kr. per dag. För vissa nämndemän utgår
arvode även för förberedelsearbete. Det gäller t.ex. nämndemän i länsrätt,
där tjänstgöringen förutsätter inläsning av omfattande skriftligt material.
Dessa ersättningsnivåer gäller sedan den 1 juli 1989.
Huruvida det finns anledning att förändra de nuvarande ersättningsni-
våerna - som alltså lades fast år 1989 - är en fråga som övervägs fortlöpande
i departementet. Därvid tas hänsyn bl.a. till den allmänna löneutvecklingen
och det statsfinansiella läget i stort.
Helt nyligen - i förra veckan - uttalade riksdagen på förslag av justitieut-
skottet att en översyn av ersättningsnormerna för nämndemän bör ske. Ut-
skottet åberopade därvid bl.a. att begränsningen beträffande arvodets stor-
lek gjorde att det alltjämt förelåg en svårighet att få till stånd en allsidig sam-
mansättning av nämndemannakåren. Som en utgångspunkt för en sådan
översyn borde enligt utskotttet ligga förslaget i regeringens proposition om
en ny kommunallag att förtroendevalda skall få rätt till skälig ersättning för
bl.a. den inkomst som de förlorar när de fullgör sina uppdrag.
Det nuvarande systemet för ersättning till nämndemän - med ett fast be-
lopp och möjlighet till ersättning för inkomstförlust - är utformat just för att
främja den allsidiga rekrytering av nämndemän som Håkan Hansson och jag
värnar om. Systemet ligger för övrigt i linje med det önskemål som riksdagen
har uttalat. Möjligheten till ersättning för inkomstförlust gör nämligen att
även yrkesverksamma personer kan åta sig uppdrag som nämndemän. Att
denna princip är att föredra framför en ordning med ett lägre generellt be-
lopp - lika för alla nämndemän - har riksdagen uttalat sig för vid flera tillfäl-
len.
Men nivåerna på ersättningen kan som sagt diskuteras och det får vi nu
anledning till i och med den översyn som riksdagen har uttalat sig om.
Anf. 93 HÅKAN HANSSON (c):
Herr talman! Jag får tacka justitieministern för svaret på min fråga. Jag
tycker också att det är glädjande att vi är överens om att ersättningsnor-
merna för nämndemän måste ses över, vilket underströks av det nyligen fat-
tade riksdagsbeslutet. Skälet till att jag ändå vill ta upp den här frågan är att
nämndemän gement känner att ersättningsnivån är ganska blygsam för det
viktiga uppdrag de har fått och mot bakgrund av den viktiga roll som lek-
mannen spelar i vår rättsstat.
Det gäller totalbilden med arvode, traktamente och körersättning. I och
med den nya skattereformen har vissa av dessa ersättningar blivit sämre. Jag
tror därför att det är mycket viktigt att översynen sker skyndsamt. Framöver
i höst kommer nya nomineringar till nämndemän att göras, och det är därför
viktigt att detta ses över och blir mer attraktivt.
Jag håller med justitieministern om att det inte är bra med enbart ett fast
belopp i botten. För att vi skall kunna få en allsidig rekrytering tror jag att
såväl det fasta beloppet som ersättningen för inkomstbortfall måste höjas.
Litet bestickande för vissa är också att det tydligen finns olika regler för
olika instanser. I länsrätten får man t.ex. inläsningsersättning, men inte i
hovrätten, och man upplever att man har ungefär lika stor börda när det gäl-
ler förberedelser.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 16.26 på förslag av andre vice talmannen att ajour-
nera frågestunden till kl. 18.00.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
14 § Svar på fråga 1990/91:564 om spaningsarbetet i utredningen om
mordet på Olof Palme
Anf. 94 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Per Gahrton har frågat mig hur utrikesdepartementet infor-
merat spaningsledningen i utredningen om mordet på Olof Palme rörande
ett tips om en misstänkt person.
En tjänsteman från UD lämnade i maj 1987 på förfrågan besked till spa-
ningsledningen. Den information som lämnades var att ifrågavarande per-
son satt fängslad i ett afrikanskt land från augusti 1985 till februari 1987. Ve-
derbörande besöktes regelbundet under denna tid av personal från general-
konsulatet i Lomé och ambassaden i Abidjan.
Sakuppgifterna i UDs besked till spaningsledningen bygger på uppgifter i
de handlingar i UDs arkiv vilka tillkommit i arbetet med att bistå denne per-
son med rätts- och annat konsulärt bistånd.
När journalisten Olle Alsén vände sig till utrikesdepartementet med en
begäran att få ta del av handlingarna i detta konsulära ärende uppstod tyvärr
ett olyckligt missförstånd mellan tjänstemän inom departementet. Alsén fick
ett felaktigt besked att det inte fanns några handlingar angående denne per-
son. Alsén har senare fått besked att handlingarna i fråga finns i UDs arkiv.
Han har också fått ta del av nämnda handlingar med de begränsningar sekre-
tesslagen anger.
35
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
36
Anf. 95 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Det här tycks vara en av de sällsynta
gånger då riksdagen spelar någon roll. När journalisten Olle Alsén först
vände sig till UD fick han nämligen beskedet att man inte kunde hitta några
handlingar angående denna person. När det sedan ställs en fråga i riksdagen
visar det sig att det finns många sådana handlingar. Det är riktigt som utri-
kesministern säger, att Olle Alsén sedan har fått tillfälle att granska en del
av dessa handlingar som inte är sekretessbelagda.
Men den första fråga man ställer sig handlar naturligtvis om hur det egent-
ligen fungerar på UD, hur missförstånd av detta slag över huvud taget kan
uppstå i en så oerhört känslig affär. När en journalist i seriöst syfte begär
att få se handlingar uppstår alltså det missförståndet att handlingarna inte
existerar. Om journalisten inte hade varit Olle Alsén kanske det hade slutat
där och inte blivit mera av det. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar till
hur sådant kan inträffa.
När det gäller själva sakfrågan bakom undrar jag, delvis mot bakgrund av
detta missförstånd, hur pass säker man på UD kan vara på att de handlingar
man har i sina arkiv verkligen hela tiden handlar om rätt person. Enligt
underhandsuppgifter som jag har fått har denna person inte haft besök av
någon svensk förrän juni 1986. I svaret sägs att han fick regelbundna besök
från augusti 1985 fram till februari 1987. Den misstanke som uppstår är na-
turligtvis att det, om det ligger någonting i detta, kan ha varit ett mycket
välplanerat agerande för att skapa ett perfekt alibi. Kan vi vara bombsäkra
på att den del av UD som är inblandad, i Lomé och Abidjan, har fungerat
bättre än UD i Stockholm dess värre gjort denna gång?
Anf. 96 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Låt mig först säga att jag har en hög uppfattning om den
effektivitet och noggrannhet med vilken rättsavdelningen, som har fungerat
i detta fall, brukar agera. Det har uppstått ett missförstånd. Det är beklag-
ligt. Det är säkert inte avsiktligt, som Per Gahrton tydligen vill antyda. Men
det är ändå någonting som inte kan accepteras. Jag har samma uppfattning
som Per Gahrton om att sådant här inte får förekomma, så mycket mindre
som Olle Alsén, den journalist som har skrivit artikeln som föranlett frågan
har gjort, som jag ser det, ganska förtjänstfulla insatser i jakten på Olof Pal-
mes mördare. Naturligtvis har varken jag eller utrikesdepartementet någon
annan uppfattning än att allt som kan göras skall göras för att få fast mörda-
ren.
Per Gahrton tar upp frågan om det är rätt person eller om det föreligger
ett falsarium, som UD har fallit offer för. Det vet jag inte. Jag har just innan
jag trädde in i lokalen tagit del av handlingar och fotografier som skulle
kunna tyda på att det kan föreligga ett slags falsarium. Men det är en sak för
polisen att undersöka. Jag tycker nog att Olle Alsén skall vända sig till poli-
sen, vilket jag tar för givet att han har för avsikt att göra.
Anf. 97 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Jag försöker också hålla distinktionen mellan vad som är po-
lisiärt arbete och vad som är utrikesdepartementets uppgift. Det är klart att
UD inte skall göra en polisiär granskning. Vad det handlar om här är i vilken
mån man verkligen kan vara bombsäker på att missförstånd icke uppstår el-
ler har uppstått ytterligare en gång. Utrikesministern har ju här tvingats er-
känna ett synnerligen allvarligt missförstånd. Jag vill bestämt förneka att jag
antyder att det skulle vara avsiktligt. Jag är fullt medveten om att denna typ
av missförstånd dess värre kan inträffa i byråkratier som har en stark drag-
ning åt hemlighetsmakerihållet. Så skulle jag hellre vilja uttrycka det. Men
kan man vara bombsäker på att inte liknande missförstånd kan ha uppträtt i
Lomé och Abidjan? Vad har ni gjort för att kontrollera detta? Är ni beredda
att göra någonting ytterligare, mot bakgrund av nya uppgifter, för att verkli-
gen få garantier för att icke ytterligare missförstånd har uppträtt i denna af-
fär?
Anf. 98 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Som jag sade i mitt svar har man från konsulatet i Lomé och
ambassaden i Abidjan haft kontakt från en tidpunkt före mordet fram till
lång tid efteråt. I dag har jag fått se tre fotografier av en man. Det finns likhe-
ter mellan de tre fotografierna men också starka avvikelser. Man gör gäl-
lande att ett av fotografierna inte föreställer den man som det uppges före-
ställa. Jag kan inte avgöra om det är rätt eller inte - och det är väl svårt för
någon annan att göra det också. Det måste vara en sak för polisen, inte för
UD-tjänstemän.
Anf. 99 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Ja, det är givetvis en sak för polisen. Men polisen använder
sig, såvitt jag vet, när det gäller avlägsna orter som Lomé och Abidjan i viss
utsträckning av UDs tjänster. Kan vi möjligen få en konstruktiv avrundning
på denna debatt genom att utrikesministern förklarar sig beredd att se till att
man verkligen går till botten med detta - mot bakgrund av de nya uppgifter
som han delvis tagit del av, och som jag också har fått ta del av här? Kan han
förklara sig beredd att se till att man granskar detta hela vägen tillbaka, så
att det inte finns minsta risk för något som helst missförstånd? Det hade ju
blivit fallet om inte vi hade följt upp detta från vår sida. Kan utrikesministern
här säga att man kommer att ta kontakt med generalkonsulatet i Lomé och
ambassaden i Abidjan för att gå hela vägen tillbaka för att kontrollera mate-
rialets hållfasthet?
Anf. 100 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Tveklöst och så långt det går, ja!
Anf. 101 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! I så fall tackar jag för det svaret och konstaterar att riksdags-
frågor i alla fall kan ha en viss vikt och leda en viss del av vägen fram till
någonting konstruktivt.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
37
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
Anf. 102 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag har alltid betraktat frågorna som ställs här med stor re-
spekt. Det här är inte första gången jag upplever att en fråga har spelat en
positiv roll. Det är utmärkt att det ställs frågor. Det här är en utmärkt fråga.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1990/91:596 om en nordisk kärnvapenfri zon
Anf. 103 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig om regeringen avser att föra
upp frågan om en nordisk kärnvapenfri zon på politisk nivå för att åstad-
komma konkreta resultat.
I frågan refereras till den rapport om en kärnvapenfri zon i nordiskt om-
råde, som en nordisk ämbetsmannagrupp presenterade vid de nordiska utri-
kesministrarnas möte i Karlshamn i mars i år.
Gruppen tillsattes av ministrarna år 1987 för att undersöka förutsättning-
arna för en zon. Det måste betonas att detta var första gången under efter-
krigstiden som en gemensam nordisk arbetsgrupp tillsattes för att studera
frågor på det säkerhetspolitiska området. Arbetet i gruppen har haft ett be-
tydande värde i sig. Säkerhetspolitiska frågor som i arbetets begynnelse
tycktes svåra att diskutera har under arbetets gång allt lättare funnit sin plats
i ett gemensamt nordiskt tankeutbyte. Beslutet i Karlshamn innebar också
att gruppen skall fortsätta att mötas för att behandla särskilda nordiska per-
spektiv på den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa och därvid givetvis
också tanken på en kärnvapenfri zon.
Rapporten är en intressant genomlysning av de många och mycket kom-
plicerade frågor som är förbundna med en kärnvapenfri zon i nordiskt om-
råde. Den måste betecknas som ett väsentligt bidrag till den säkerhetspoli-
tiska debatten i Norden och knyter också denna till den dynamiska utveck-
lingen i dagens Europa.
Vid mötet i Karlshamn beslöts att rapporten skulle ingå som ett led i de
säkerhetspolitiska övervägandena i de nordiska huvudstäderna. Som ett del-
svar på Bertil Måbrinks fråga kan jag alltså konstatera att rapporten nu är på
politisk nivå hos de nordiska regeringarna. Den skall också i alla de nordiska
länderna göras tillgänglig för vidare diskussion. Därför översätts den just nu
från den svenskspråkiga versionen till olika nordiska länders språk.
Men beslutet i Karlshamn gick längre än så. De nordiska utrikesminist-
rarna beslöt också att rapporten skulle tillställas den Europeiska säkerhets-
och samarbetskonferensen (ESK) och NATO samt Sovjetunionen och För-
enta staterna.
Detta för mig in på en av rapportens centrala punkter och en viktig anled-
ning till att de nordiska länderna beslöt att påskynda arbetet för att ha ett
underlag tillgängligt så snart som möjligt detta år.
Ämbetsmännen konstaterar att en nordisk zon måste ses i sitt bredare
europeiska sammanhang. Den får inte undergräva de element som hittills
38
bidragit till säkerhet och stabilitet i norra Europa. Det nordiska säkerhetspo-
litiska mönstret är och förblir en del av det europeiska mönstret.
Men nu förändras det europeiska perspektivet. Låt mig bara peka på så-
dana historiska skeenden som Tysklands enande, Warszawapaktens upplös-
ning och demokratiseringen i Öst- och Centraleuropa. Toppmötet inom
ESKs ram i Paris i november 1990 satte slutpunkten för det kalla kriget. Vi
har gott hopp om att ett avtal om en begränsning av de strategiska kärnvap-
nen skall kunna föras i hamn och att CFE-avtalet om konventionella styrke-
reduktioner skall kunna träda i kraft. Inom överskådlig tid avtecknar sig
konturerna av förhandlingar om kärnvapen med kort räckvidd. En ompröv-
ning av kärnvapenmakternas militära doktriner pågår.
Europa söker sig ett nytt säkerhetspolitiskt mönster. Zontanken måste
föras in i det nya europeiska tänkandet för att man skall kunna se hur de
två kan passas samman. Så har de nordiska ministrarna beslutat att göra då
rapporten nu överlämnas till länderna i ESK-kretsen. Så avser också den
svenska regeringen fortsätta att verka i en process som inte bara syftar till
ökad säkerhet för staterna i en eventuell zon, utan också till förtroendeska-
pande i det europeiska sammanhanget och till nedrustning och avspänning i
Europa. Detta gemensamma nordiska arbete har ett säkerhetspolitiskt för-
troendeskapande egenvärde.
Anf. 104 BERTIL MÅBRINK (v):
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för ett långt och utförligt svar.
Det blev så förfärande tyst efter Karlshamnsmötet, där denna rapport över-
lämnades. Jag har mött olika förklaringar till det. En förklaring skulle vara
att man vill mer eller mindre begrava denna rapport och inte röra så mycket
i zonfrågan. Argumentet skulle då vara att det har skett en positiv förändring
när det gäller det säkerhetspolitiska läget i Europa, och zonfrågan skulle där-
med komma mera i bakgrunden.
Det är riktigt att det har skett en förändring till det positiva när det gäller
det säkerhetspolitiska läget i Europa, med de stora förändringarna i Öst-
europa osv., precis som utrikesministern säger. Men det kan ju inte vara ett
argument för att zonfrågan därmed mer eller mindre skulle föras bort från
dagordningen. Så har jag heller inte uppfattat utrikesministern.
I svaret sägs: ”Ämbetsmännen konstaterar att en nordisk zon måste ses i
sitt bredare europeiska sammanhang. Den får inte undergräva de element
som hittills bidragit till säkerhet och stabilitet i norra Europa.”
Jag har lite svårt att förstå deras resonemang. Om man nu driver den nor-
diska zonfrågan aktivt, kan jag inte på något sätt se att det skulle störa eller
undergräva den process som pågår i Europa, utan det måste ju vara ett kom-
plement. Jag håller inte med dem i deras resonemang. Jag vet inte om utri-
kesministern gör det, eller hur utrikesministern ser på det här.
Anf. 105 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Låt mig först säga att avsikten verkligen inte är att tysta ner
frågan om en nordisk kärnvapenfri zon och att låta allt vara nog med det som
är presterat. Vad vi fått är en värdefull genomlysning. Ämbetsmannagrup-
pen har gjort ett utomordentligt fint arbete. Nu gäller det att fortsätta diskus-
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
39
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
40
sionen. Framför allt gäller det att få ESK-staterna att förstå att en nordisk
kärnvapenfri zon skulle kunna bli ett mycket värdefullt led i skapandet av
ökat förtroende. Det är en förutsättning för att zonen skall kunna komma
till stånd. Utav de fem länder, som ligger bakom ämbetsmannagruppens rap-
port, tillhör ju tre länder Nato. Man måste alltså göra en gemensam bedöm-
ning och då är det rätta sammanhanget just ESK. Avsikten är att vi skall vara
aktiva på området, inte begrava zontanken.
Anf. 106 BERTIL MÅBRINK (v):
Herr talman! Jag är nöjd med den sista komplettering som utrikesminis-
tern gjorde. Jag tackar för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
16 § Svar på fråga 1990/91:614 om de tillfångatagna svenskarna i
Kashmir
Anf. 107 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Karin Israelsson har frågat mig om vilka snara åtgärder rege-
ringen ämnar vidta för att påskynda ett fritagande av de båda svenskarna
Johan Jansson och Jan Ole Loman, vilka kidnappats av en muslimsk grupp
i Kashmir.
Det har nu gått sju veckor sedan kidnappningen. Dess värre har ansträng-
ningarna att få till stånd en frigivning ännu inte lett till något resultat, vilket
naturligtvis är djupt otillfredsställande. Jag är medveten om vad detta bety-
der även för Janssons och Lomans anhöriga. Utrikesdepartementet står i
fortlöpande kontakt med dessa.
Både regeringens kontakter med indiska regeringen och våra övriga an-
strängningar för att medverka till en frigivning av de båda svenskarna inled-
des självfallet omedelbart när kidnappningen blev känd. De har oavbrutet
fortsatt sedan dess. Vår ambassad i New Delhi arbetar intensivt för att Jans-
son och Loman skall släppas fria. Ambassaden har haft tjänstemän på plats
i Kashmir för att hålla nära kontakt med polis- och militärmyndigheterna
och med representanter för det kraftverksprojekt som Jansson och Loman
arbetar vid. Vi har i ett uttalande via ambassaden i New Delhi riktat en väd-
jan till kidnapparna, i vilken vi både erinrade om Sveriges engagemang för
mänskliga rättigheter och fastslog att våldshandlingar och brott var oaccep-
tabla medel i kampen för dessa rättigheter. Därefter har kabinettssekretera-
ren gjort ett uttalande, som också återgavs i pressen i Kashmir. Ytterligare
vädjanden har sedan dess gjorts genom vår ambassadör i New Delhi. Am-
bassaden har också förmedlat vädjanden till kidnapparna från de anhöriga.
Regeringen är vidare beredd att vid behov omgående sända en läkare till
Kashmir för att bistå de kidnappade om möjlighet härtill skulle ges. Åtgär-
der har redan vidtagits för omedelbar läkarhjälp så snart svenskarna frigi-
vits.
Ett stort antal organisationer som intresserar sig för mänskliga rättigheter
i Kashmir har anslutit sig till regeringens vädjanden om frisläppning. Detta
har skett genom uttalanden av både FNs generalsekreterare, Amnesty Inter-
national och Islamiska föreningen i Stockholm, vilka utrikesdepartementet
varit i kontakt med. Även indiska MR-organisationer och olika grupper i
Kashmir har krävt frigivning. Krav på frigivning har också kommit från den
pakistanska sidan i Kashmir.
Regeringen har även vidtagit andra åtgärder, som jag av olika skäl inte har
möjlighet att gå in på här, därför att detta skulle kunna skada syftet att på
bästa sätt bidra till ansträngningarna att få Jansson och Loman fria. Jag kan
emellertid försäkra Karin Israelsson att vi ständigt arbetar med fallet och
självfallet också i fortsättningen kommer att pröva allt som kan främja en
lösning.
Jag vill som ett positivt inslag i bilden nämna att det är vårt bestämda in-
tryck att befolkningen i Kashmir-dalen starkt sluter upp för en frigivning,
och befolkningen är mycket kritisk mot kidnapparna därför att kidnapp-
ningen inte gagnar kashmirbornas intressen. Exempelvis har de cirka tusen
kashmirbor som arbetar för det svenska kraftverksprojekt, där de båda
svenskarna är anställda, också vädjat om svenskarnas frihet. Kidnappningen
har medfört att arbetet vid detta för Kashmir viktiga projekt nu ligger nere,
att dessa kashmirbor blivit arbetslösa och att projektets genomförande kan
äventyras.
Slutligen vill jag framhålla att den indiska regeringen, som givetvis har an-
svaret för de åtgärder som vidtas i Kashmir för att förmå kidnapparna att
frige de båda svenskarna, alltjämt anser sig ha goda förhoppningar om att
en lösning inte skall vara alltför avlägsen.
Den svenska regeringen har emellertid framfört sin djupa oro och besvi-
kelse över tidsutdräkten till den indiska regeringen. Detta gjordes bl.a. helt
nyligen av chefen för utrikesdepartementets politiska avdelning till Indiens
ambassadör i Stockholm. Samtidigt har vi från svensk sida framfört till in-
dierna att vi är angelägna om att en lösning sker på ett sätt som inte vållar
de fångna svenskarna skada. Den fritagning Karin Israelsson talar om kan
vara mer komplicerad än den låter.
Anf. 108 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Jag vill först tacka utrikesministern för ett långt och utförligt
svar på min fråga. När jag ställde frågan tyckte jag att det hade varit väldigt
tyst angående den här kidnappningen - inte minst ifrån regeringens sida.
Svaret brukar ofta vara att tyst diplomati pågår, och under den tiden släpper
man inte ut någon information.
Jag tror att det var ganska klargörande, när vi nu fick beskedet, att en hel
del arbete trots allt har pågått. Möjligtvis har man inte ställt tillräckligt
starka och kraftfulla krav på den indiska regeringen, som ju har huvudansva-
ret för det projekt som ligger bakom ett svenskt engagemang, nämligen att
åstadkomma ett kraftverk i den här delen av Indien. Som bekant pågår här
samtidigt ett val. Kanske skulle man tidigare ha försökt att påverka nuva-
rande regering genom att mer officiellt i deras land uttala vad man från
svensk regerings sida egentligen tycker och anser om rådande situation, samt
uttala vilka krav vi ställer på en indisk regering när det gäller att skydda ut-
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
41
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
ländska medborgare, som utför ett gagneligt arbete i deras land. Vi har inte
sett speciellt mycket av ett sådant agerande.
Utrikesministern avslutar sitt svar rätt dystert, nämligen att det kan
handla om en mycket komplicerad fritagning. I dagens tidningar har jag läst
att det finns skäl att påstå att svenskarna kommer att friges när man har fått
en stabilare regering, en regering som tvingas ta itu med Kashmirfrågan.
Frågan är: Har vi tid att vänta? Finns det ingen ytterligare möjlighet att
kunna påverka för att se till att de här två som sitter i ovisshet - och deras
anhöriga naturligtvis - får ett positivt svar? Det är inte bra att svenskar på
det här viset skall vara en del i ett storpolitiskt pussel.
Anf. 109 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag delar till fullo den uppfattningen. Det är naturligtvis nå-
gonting helt oacceptabelt både från mänskliga synpunkter och internatio-
nella rättssynpunkter att man kidnappar folk på det här sättet och håller dem
i fångenskap. Men det är den indiska regeringen som bär ansvaret för att
gisslan släpps. Det är de indiska myndigheterna som måste agera. Jag kan
försäkra att den indiska regeringen inte ett ögonblick svävar i tvivelsmål om
vilka bestämda krav den svenska regeringen har, och det har den inte gjort
under hela den här tiden. Sedan är det ju alltid en avvägning som kan vara
nog så besvärlig ibland. Det gäller att komma underfund med vad som bäst
tjänar syftet, och vilken väg man skall gå. Det har naturligtvis förekommit
en lång rad uppvaktningar, samtal och påtryckningar, men även en del tyst
diplomati som kan vara nog så värdefull. Jag hoppas i alla fall att den kom-
mer att visa sig vara det.
Om man får tro kidnapparna, vilket man kanske skall vara försiktig med,
eller om man gör en egen analys, kan det val som har förrättats avsevärt ha
ökat de kidnappades möjligheter att komma loss.
Anf. 110 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka för utrikesministerns förtydligande i den
här frågan. Min förhoppning är att arbetet fortsätter kanske något mer inten-
sivt och med en mer officiell prägel, vilket i sig skulle kunna utgöra en på-
tryckning. Amnesty International har inte haft möjlighet att skicka represen-
tanter till Kashmir. De indiska myndigheterna förvägrar en sådan organisa-
tion inresetillstånd, vilket jag tycker är anmärkningsvärt. Amnesty Interna-
tional brukar ju i många andra länder spela rollen av ett språkrör. De indiska
myndigheternas agerande kan tyda på att man inte vill att de oegentligheter
som förekommer skall uppenbaras.
Vi får naturligtvis se vad som händer efter valet. Också min förhoppning
är att det skall bli en stabil regering. Om så inte blir fallet, blir ju läget betyd-
ligt bekymmersammare. Det är väl för sent att göra någonting från Sverige
för att påverka valutgången och något sådant kan jag inte heller fordra av
en utrikesminister. Men om man tidigare hade varit litet mer officiell i sitt
agerande och i sin kritik, hade man kanske kunnat påverka valutgången.
42
Anf. 111 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag vill bestämt avvärja beskyllningarna om att man från ut-
rikesdepartementet skulle ha varit passiv och inte bedrivit ett intensivt ar-
bete. Det är många tjänstemän på utrikesdepartementet som har varit fullt
upptagna med att hålla kontakt, inte minst med de anhöriga, och med att
finna nya vägar. Dessa tjänstemän har utfört ett utomordentligt arbete, vil-
ket de som regel gör.
Det är indiska regeringen som avgör om Amnesty International skall få
komma in i Kashmir, något som vi och Amnesty International har krävt, vil-
ket dock inte har hjälpt.
Efter att ha fått en noggrann redovisning av alla steg är jag övertygad om
att man från utrikesdepartementet har gjort den rätta avvägningen med hän-
syn till möjligheten att åstadkomma ett resultat. Där kan man ha olika upp-
fattningar. Karin Israelsson är välkommen till utrikesdepartementet, så skall
hon få en mycket noggrann föredragning.
Anf. 112 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Jag tackar för denna inbjudan. Det är möjligt att jag kom-
mer att utnyttja den.
Det finns många som har haft funderingar kring detta. Svaret som har läm-
nats i dag har delvis skingrat en del av den dimma som har legat över det här.
Det kan möjligtvis vara så, att svensk massmedia inte har uppmärksammat
UDs agerande. Man har redovisat vad som har hänt på plats med hjälp av
den ambassadpersonal som där finns, men inte att svenska regeringen ge-
nom kontakter med den indiska regeringen skulle ha gjort någonting. Det är
i så fall en miss. Detta hade kanske också kunnat påverka.
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Svar på fråga 1990/91:607 om Saab-Scanias koncernbidrag till
Saab-Automobile
Anf. 113 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Lars Norberg har frågat mig om det inte finns någon gräns
för regeringens givmildhet mot Saab.
När staten i olika former och i olika sammanhang engagerar sig i projekt
som drivs av företag är det för att statens engagemang förväntas leda till en
utveckling som är väsentlig för landet i stort eller för en viss region.
Riksdagen beslöt år 1989 att staten skall medverka vid finansieringen av
ett civilt flygplan vid Saab-Scania AB, kallat Saab 2000. Staten medverkar i
finansieringen på affärsmässiga villkor och med lägst 1 050 milj .kr. och högst
1 200 milj.kr. Hittills har 600 milj.kr. betalats ut. I överenskommelsen ingick
att Saab-Scania skulle etablera en fabrik för tillverkning av bensinmotorer
till personbilar i Karlskrona. Den skulle ha minst 500 anställda från utgången
av år 1993 efter en successiv uppbyggnad med början år 1991. Saab-Scania
har anmält till regeringen att investeringen för närvarande inte genomförs
utan att den har skjutits på framtiden. Saab-Scanias civila flygverksamhet
har sedan år 1980 haft en mycket positiv utveckling.
Ett lokaliseringsstöd på 154 milj.kr. har betalats ut till Saab-Scania för in-
vestering i en personbilsfabrik i Malmö. Regeringen har konstaterat, att en-
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
43
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
ligt reglerna kan regeringen begära att 77 milj.kr. återbetalas. Regeringen
diskuterar för närvarande bl.a. denna fråga med Saab-Scania.
Saab-Scania fick genom regeringsbeslut den 25 april 1991 en s.k. koncern-
bidragsdispens för bidrag till Saab-Automobile AB under åren 1991-1992.
Vid utformningen av svaret har jag i denna del samrått med biträdande fi-
nansminister Erik Åsbrink. Koncernbidrag är under vissa förutsättningar av-
dragsgillt för det givande företaget och skattepliktigt för det mottagande
företaget. Ett villkor är att moderföretaget äger mer än 90 % av aktierna i
dotterföretaget. Regeringen kan medge dispens från villkoren för koncern-
bidrag för verksamhet som är av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk
synpunkt.
Saab-Automobile ägs av Saab-Scania och General Motors med hälften
var. De koncernbidrag som kan komma i fråga ges till en verksamhet som
kännetecknas av långsiktiga och starka utvecklingsinslag. Saabs personbil-
sverksamhet är av väsentlig betydelse för landets ekonomi. Företagets stora
utvecklingsresurser och höga tekniska kompetens är av betydelse för nä-
ringslivet som helhet. Företaget bidrar till landets export och är viktigt för
sysselsättningen, inte bara på de egna verksamhetsorterna utan även på or-
ter med underleverantörer. Regeringens beslut uppfyller alltså de förutsätt-
ningar som uppställts för dispens.
Statens medverkan i vissa av Saab-Scanias verksamheter är klara exempel
på engagemang som har eller förväntas ha stor positiv betydelse för svensk
industri och för vissa regioner. Regeringen har inte särbehandlat Saab-Sca-
nia och Saab-Automobile i något avseende.
Anf. 114 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Jag tackar för svaret, även om det ju inte var något formellt
svar på den fråga som jag ställde, men eftersom min fråga var en smula pro-
vokativ, kan jag förstå att industriministern inte ville svara på var gränsen
går för givmildheten mot Saab.
Svaret innehåller en intressant redogörelse för de stöd som har getts till
Saab, men enligt min uppfattning är det en något ofullständig redogörelse.
Det stöd på 350 milj.kr. som staten gav 1980 nämns inte i svaret. Jag undrar
hur mycket av den insatsen som kan ha kommit tillbaka till staten.
Det är också intressant att notera att 600 milj.kr. av stödet till Saab 2000
har betalats ut. Hur kommer det sig att inte hela stödet har utbetalats? Beror
det på att bensinmotorfabriken inte tycks bli av? Det skulle också ha betalats
ut ett etableringsstöd till denna fabrik i Karlskrona, vilket uppenbarligen
inte heller kommer att utbetalas. Jag vill gärna ha en bekräftelse på detta.
I min fråga nämnde jag att förutom lokaliseringsstödet till Malmö, var det
fråga om förlustavdrag och ett mycket lågt tomtpris, som närmast också har
drag av stöd. I och för sig är det klart att regeringen kan ge dispens för kon-
cernbidrag. Min uppfattning är att det inte finns anledning att Saab, eller
General Motors, skall särbehandlas. Visserligen rör det sig om stora förlus-
ter, så det finns ju hål att stoppa pengarna i så att man kan slippa betala skatt.
Jag anser att själva produkten från miljösynpunkt inte är av det slaget att
den bör uppmuntras i förhållande till andra produkter.
44
Anf. 115 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Att det inte har utbetalas mer än 600 milj.kr. av villkorslånet
hänger samman med det avtal som har träffats. De 112 milj.kr. till etablering
av en bensinmotorfabrik i Blekinge har naturligtvis inte utbetalats, eftersom
det inte har blivit någon fabrik. Saab har inte tagit definitiv ställning till om
huruvida det blir en fabrik eller inte. Därför hålls den frågan öppen.
Saab-Scanias köp av tomtmark i Malmö var en affärsuppgörelse som inne-
bar att Svenska varv sålde AB Kockums till Saab-Scania. Det finns ett avtal
som naturligtvis är en affärshemlighet och som jag därför inte kan gå in på
här. Det rör sig alltså om en affärsuppgörelse, och jag utgår ifrån att Svenska
varv har tagit betalt på det sätt som marknaden medger för den tomt som
finns i Malmö och som nu disponeras av Saab.
Anf. 116 LARS NORBERG (mp):
Herr talman! Det är möjligt att Svenska varv antog det pris som Saab-Sca-
nia var villigt att betala, men om tomten hade bjudits ut på marknaden, är
det möjligt att priset hade blivit ett annat. Det fanns kanske flera intressenter
än Saab-Scania när affären gjordes upp. Som industriministern sade skyddas
affären av affärshemlighet, så vi vet inte hur stor den icke osannolika subven-
tionen kan ha varit.
Min grundfråga är: Varför skall denna verksamhet särbehandlas? Jag tror
inte att det finns någon svensk industri som har fått stöd av den här storleks-
ordningen. Jag vet inte om industriministern kan nämna något exempel på
någon annan industri som har gynnats på samma sätt.
Anf. 117 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Varje beslut som har fattats, vare sig det gäller regionalpoli-
tiken eller detta villkorslån, har fattats efter bedömning av på vilket sätt det
stöder den samhällsekonomiska utvecklingen och sysselsättningen. Det är
dessa grunder som har varit avgörande och som är avgörande också i andra
fall där samhället engagerar sig.
Akutmottagningen är nu stängd, men det finns naturligtvis projekt som
har stor betydelse för utvecklingen av olika industrier. Den civila flygplans-
tillverkningen i Sverige är ett område där vi har stora möjligheter att hävda
oss i framtiden. Det visar sig också att Saab nu tillhör de världsledande när
det gäller flygplan av den storlek som tillverkas. Det är en utveckling som
har lett till att sysselsättningen i Sverige inte bara bevarats utan också utveck-
lats.
Det förhåller sig på samma sätt med bilindustrin. En nedläggning av Saabs
automobilfabrik skulle naturligtvis skapa utomordentligCstora problem på
flera håll i landet, inte bara i Trollhättan där Saab har sin huvudsakliga verk-
samhet, utan även på många andra orter med tiotusentals arbetslösa som
följd.
Anf. 118 LARS NORBERG (mp):
Herr tallman! Det är klart att detta är oerhört viktigt från sysselsättnings-
synpunkt.
Det är min uppfattning att flygplanstillverkningen går mycket bra, och
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
45
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar pä frågor
46
därför hade man med fördel kunnat finansiera den verksamheten på konven-
tionell sätt på marknaden. Det finns mycket svaga skäl för staten att gå in
och stödja det som ändå går väldigt bra.
Beträffande det som går dåligt, nämligen bilindustrin, finns det kanske an-
ledning att - när det är fråga om skattemedel - fundera över om inte dessa
skattepengar skulle kunna användas på andra områden som långsiktigt är
mer hoppingivande än den ganska lyxbetonade biltillverkning som Saab-
Automobile bedriver.
Överläggningen var härmed avslutad.
18 § Svar på fråga 1990/91:633 om industrietableringen i Gävleborg
Anf. 119 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig vilka planer regeringen har
för nya industrietableringar samt för ökad förädling inom befintlig industri i
Gävleborg.
I en marknadsekonomi som den svenska är det de enskilda människorna
och företagen som genom sina initiativ etablerar och utvidgar verksamheter.
Även de statliga företagen investerar över hela landet.
Regeringens uppgift i detta sammanhang är främst att medverka till att
skapa goda allmänna förutsättningar för att näringslivet skall kunna utveck-
las. Regeringens politik har därför på senare tid varit inriktad mot att på
olika sätt motverka den kostnadskris, som tillsammans med den vikande
konjunkturen, hotar att drabba sysselsättningen i hela landet. Genom att
bl.a. bekämpa inflationen, medverka till en långsiktig lösning av energiför-
sörjningen och förbereda ett närmande till EG har regeringen lagt en god
grund till en framtida positiv utveckling av näringslivet.
I den proposition om näringspolitik för tillväxt som regeringen förelagt
riksdagen i vår finns också en rad förslag till att förbättra förutsättningarna
för näringslivet. Genom bl.a. kraftigt ökade investeringar i infrastruktur och
utbildning kan den ekonomiska utvecklingen påskyndas.
För att denna utveckling skall komma hela landet till godo har på senare
år därutöver förts en kraftfull regionalpolitik. Inom detta politikområde är
numera stora delar av resurserna och därmed ansvaret delegerat till länssty-
relserna. Så har till exempel anslaget för regional utveckling i Gävleborgs
län sedan budgetåret 1982/83 ökats från ca 16 milj.kr. till under innevarande
budgetår 70 milj.kr. Härutöver har regeringen och statens industriverk möj-
lighet att medverka med t.ex. regionalpolitiskt stöd till nya större industri-
projekt som innebär en ökad vidareförädling av länets råvaror.
Det regionalpolitiska företagsstödet under det senaste budgetåret beräk-
nas sålunda medverka till att skapa över 300 nya arbetstillfällen i Gävleborgs
län i samband med investeringar på över 150 milj.kr. i länet.
Anf. 120 BERTIL MÅBRINK (v):
Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret. Min taletid är mycket
kort, och det finns mycket att säga om Gävleborgs län. Jag behöver därför
inte rabbla upp siffror, eftersom industriministern känner till dem, eller tala
om hur det förhåller sig med arbetslöshet, osv.
Det är naturligtvis riktigt att länsanslagen till länsstyrelsen i Gävleborgs
län har ökat, men de hade kunnat vara större för det kommande budgetåret
om man inte hade prutat 78 miljoner från det totala anslaget när det gäller
regionala utvecklingsinsatser. Detta var alltså vad som skedde, dvs. att man
minskade anslagen. Samtidigt stiger arbetslösheten.
Industriministern säger att även de statliga företagen investerar i hela
landet. Det gör de naturligtvis, men jag ser vissa problem. Vi hade tidigare
statliga järnvägsverkstäder i Gävleborg. De hade betydelse för länet. De sål-
des som bekant till privata företag, och de håller nu på att lägga ned dem.
Samtidigt skall kraftiga infrastrukturella satsningar göras, förmodligen även
när det gäller länet. Gävleborg kommer att få en del. Det hade varit bra om
man hade haft kvar dessa järnvägsverkstäder. Där fanns det nämligen ett
gediget kunnande. Nu har man avhänt sig detta.
En del av domänverkets skogar skall säljas ut, eller säljs ut. Jag tycker inte
att man skall göra det, utan jag tycker att man i stället skall behålla dem och
göra exempelvis en satsning på att vidareutveckla eller vidareförädla såg-
verksprodukterna. Nu avhänder man sig även detta och lägger över det på
de privata företagen. Jag har även frågat om vidareförädling när det gäller
vårt län.
Låt mig även helt kort nämna ett annat exempel som gäller Bergviks
Kemi, som är en viktig och medelstor industri i Gävleborgs län. Ännu har
man inte löst skattefrågan för detta företag när det gäller talloljan som är
företagets råvara. Beskattningen av denna produkt jämförs med beskatt-
ningen av energi. Det finns många exempel som jag skulle kunna rada upp.
Anf. 121 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Först och främst är länsanslagen inte de enda resurserna som
finns för regionalpolitiken. Det finns resuser både hos statens industriverk
och hos regeringen. Jag har inte hört att något projekt i Gävleborg inte
skulle ha kommit till stånd på grund av att det har saknats pengar.
Det är klart att vi får räkna med att det sker strukturförändringar också
när det gäller den verksamhet som staten är inblandad i. SJ har inte sålt dessa
verkstäder på grund av att man inte behöver järnvägsvagnar i fortsättningen,
utan det har varit en åtgärd för att man skall försöka åstadkomma en struk-
turförändring som skall förstärka konkurrenskraften för denna tillverkning
i Sverige. Men inte ens det har räckt, utan det visade sig sedan att konkurren-
sen utifrån när det gäller att tillverka järnvägsvagnar var så hård prismässigt
att man från Asea Brown Boveris sida inte klarade fortsättningen heller.
Man kan inte driva verksamhet där man inte kan konkurrera. Om man
skulle göra det skulle man få lov att öppna akutmottagning igen och för varje
järnvägsvagn skicka med kanske någon miljon. En sådan politik vill jag inte
företräda. Vi måste se till att de industrier som vi har är konkurrenskraftiga
och kan klara sig med de inkomster som de får för de produkter som de säl-
jer. Att bedriva subventionsverksamhet är ingen satsning som leder till ökad
välfärd, utan det innebär bara att vi konserverar en struktur som kommer
att kosta oss mycket pengar i framtiden.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
47
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
Domänverket bolagiseras nu i avsikt att man skall åstadkomma en effekti-
visering så att det skall bli mer slagkraftigt och delta i de strukturföränd-
ringar som är nödvändiga i svensk skogsindustri. Jag tror att det kommer att
bli en betydande kraft för att utveckla skogsindustrin. De fastigheter som
nu säljs ut är inte av den karaktären att de har en avgörande betydelse för
skogsindustrins framtid, inte ens i Gävleborg.
Anf. 122 BERTIL MÅBRINK (v):
Herr talman! Låt mig åter nämna Bergviks Kemi. Det har både från social-
demokratiskt håll i länet, från vårt håll och från andra partiers håll föreslagits
att man skulle göra en satsning på ett träkemiskt forskningscentrum, exem-
pelvis i Söderhamnsområdet, där man skulle använda skogsråvara, skogs-
spill, osv. för att utveckla kemiska produkter. Men det har inte blivit något
sådant. Det är ett konkret förslag. Samtidigt har vi Bergviks Kemi, som är
en typ av denna industri, men som skulle kunna vidareutvecklas betydligt.
Men företaget håller på att brottas med denna skattefråga. Och det är bevis-
lingen industriministerns och biträdande finansminister Erik Åsbrinks bord.
Skulle man få rätsida på denna skattefråga - som nu håller på att leda till att
företaget går under - tror jag att det där finns en möjlighet att vidareut-
veckla, vidareförädla, denna industri, vilket skulle betyda otroligt mycket
för inte minst Hälsingland.
Anf. 123 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Beträffande Bergviks Kemi vill jag bara säga att skattefrå-
gan när det gäller talloljan är under beredning i regeringskansliet. För 1991
har företaget fått anslag från ÖCB, så det är alltså ingen ko på isen, och det
kommer naturligtvis ett förslag även i denna fråga.
Anf. 124 BERTIL MÅBRINK (v):
Herr talman! Det är riktigt att företaget har fått ett visst anslag för detta.
Men industrin och ledningen måste självfallet få ett besked, och det kan ju
inte vara så otroligt svårt att lösa den frågan. Så många kemiska industrier
av denna sort har vi ju som bekant inte i landet. Vi bör därför vara rädda om
den och se till att det fattas ett beslut ganska snart som kan möjliggöra att
denna industri utvecklas.
När det gäller järnvägarna och de järnvägsindustrier som vi har kan man
ju alltid framföra argumentet om konkurrenskraft, osv. Men den s.k. sats-
ning som skall göras, och som kan ifrågasättas - den skall diskuteras här i
morgon - på bl.a. järnvägen kan man ha olika uppfattningar om. Men indu-
striministerns uppfattning är att det skall göras kraftiga satsningar. Sedan
kan vi diskutera finansieringsfrågan. Men denna satsning på bl.a. järnvägen
fanns inte med när verkstäderna lades ned.
Överläggningen var härmed avslutad.
48
19 § Svar på fråga 1990/91:636 om gruvindustrin i Västerbotten
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Anf. 125 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Maggi Mikaelsson har frågat mig vilka åtgärder jag tänker
vidta för att rädda förutsättningarna för gruvindustrin i Västerbotten i fram-
tiden.
Den utveckling som Maggi Mikaelsson tecknar för Västerbotten beror till
stor del på att vissa gruvor inom Boliden Minerals gruvverksamhet måste
läggas ned till följd av malmbrist. Utvecklingen med en krympande malmbas
har delvis varit förutsägbar, och detta förhållande är också ett av de grund-
läggande motiven till att staten med regionalpolitiska medel har varit med
och finansierat Bolidens s.k. gruvpaket.
Regeringen och Boliden Mineral AB träffade år 1988 en principöverens-
kommelse om gruvinvesteringar i det regionalpolitiska stödområdet och i
Bergslagen. Bolidens investeringsprogram uppgår till närmare 1,7 miljarder
kronor i olika gruvprojekt. Staten medverkar med bl.a. 314 milj.kr. i form av
lokaliseringsbidrag. Boliden får även ta investeringsfondsmedel i anspråk.
Ungefär hälften av investeringarna kommer Västerbottens län till del.
Gruvinvesteringarna är strategiskt viktiga ur malmförsörjningssynpunkt
och syftar till att ta fram ytterligare malmbas. Investeringarna är i det när-
maste avslutade, och redan nu kan man konstatera att satsningarna var rik-
tiga. Förutom utvidgad malmbas i befintliga gruvor, har de nya gruvorna
Kankberg och Åkerberg i Skelleftefältet tillkommit. Petiknäs är ett annat
exempel på projekt som kommer att bli en ny gruva i Skelleftefältet under
hösten.
När det gäller prospekteringsnivån kan jag med tillfredsställelse konsta-
tera att Boliden Mineral nyligen har antagit ett femårigt program om totalt
250 milj.kr. för enbart Skelleftefältet. Satsningen baseras på positiva erfa-
renheter av tidigare prospektering i området. Jag kan erinra om att Boliden
Mineral AB under perioden 1983-1990 har erhållit statligt prospekterings-
stöd om ca 86 milj,kr. för projekt i Skelleftefältet.
Jag vill även framhålla den statliga anslagsfinansierade prospekteringen
genom nämnden för statens gruvegendom (NSG). NSGs planer för 1991 års
prospektering innebär att drygt 25 milj.kr. avsätts till projekt i Västerbotten.
Satsningen kommer att på årsbasis bli den största NSG har gjort i länet nå-
gonsin. En stor del av NSGs prospekteringsverksamhet i Västerbottens län
bedrivs i samverkan med utländska företag.
Avslutningsvis vill jag tillägga att frågan om statens framtida engagemang
inom svensk prospektering för närvarande bereds i regeringskansliet. Som
ett led i detta arbete har industridepartementet haft överläggningar med
gruvföretagen i landet, för att höra hur man ser på de långsiktiga frågorna
kring svensk gruvnäring.
Anf. 126 MAGGI MIKAELSSON (v):
Herr talman! Jag skall be att få tacka industriministern för svaret. Jag tror
inte att de som bor i Västerbotten ser så ljust på situationen som industrimi-
nistern verkar göra. Sedan 1984 har antalet anställda inom gruvnäringen
minskat med 2 000 personer. Det är nästan en halvering. Om man lägger till
Svar pä frågor
49
4 Riksdagens protokoll 1990/91:115
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
50
de 837 som är varslade i dag är det faktiskt en dryg halvering. Som jag skrev
i min fråga kommer det fram till årsskiftet 1992-1993 att ske indragningar i
inlandet - i Kristineberg 227 personer, i Boliden 337 personer och ungefär
lika många i Rönnskär.
Industriministern säger i sitt svar att man kommer att öppna nya gruvor.
Det intressanta är hur många jobb som kommer att skapas i dessa nya gru-
vor. Malm och mineral är basnäringar i Västerbotten, och det är viktigt för
framtiden att vi har en gruvverksamhet som kan fortsätta. Som jag sade finns
det ett akut problem, inte bara med nedläggningar och varsel inom gruvindu-
strin utan även inom många andra områden. Men detta är framför allt ett
problem på sikt. Min fråga gällde också investeringarna för framtiden. Det
sägs att man med nuvarande prospektering inte kommer att ha någon bryt-
ning av sulfidmalm om tio år.
Mineralråvarukommittén menar att prospekteringarna i princip skulle be-
höva fördubblas för att man skulle nå upp till en prospekteringsverksamhet
som är tillräcklig för att kompensera det årliga malmuttaget. Mot denna bak-
grund är det intressant att inte ens de malmförekomster som finns i dag i
Västerbotten finns kartlagda.
Jag skulle vilja fråga industriministern om han tror att det kommer att fin-
nas någon gruvverksamhet på 2000-talet med nuvarande prospekteringsni-
våer.
Anf. 127 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Orsaken till att man dragit ned verksamheten i Kristineberg
är att det saknas malmbas. Det betyder att det måste bedrivas ytterligare
prospektering i Skelleftefältet för att man skall kunna få fram den malm som
är nödvändig för att hålla sysselsättningen uppe och verksamheten i gång i
Rönnskär.
I avsikt att ta reda på investerarnas planer för framtiden har vi haft över-
läggningar med de olika gruvföretagen. Det är ju inte lönt att bedriva pro-
spekteringsverksamhet om det inte finns intresse från industrin att driva
verksamheten vidare.
Vi har kommit en bit i dessa prövningar. Min bedömning är att det finns
goda förutsättningar för att utveckla gruvverksamheten uppe i Skelleftefäl-
tet. Jag tror att en koncentration av verksamheten när det gäller prospekte-
ring till Skelleftefältet är en god tanke för framtiden för att utnyttja den in-
frastruktur som finns i Kristineberg, Rönnskär och Boliden. Därför är min
bedömning att gruvverksamheten kommer att fortsätta, men detta förutsät-
ter att vi koncentrerar prospekteringen till Skelleftefältet både från gruv-
företagens sida och från statens sida. Avsikten med dessa överläggningar är
att kunna lägga fram ett förslag för riksdagen om den framtida inriktningen
på prospekteringen.
Anf. 128 MAGGI MIKAELSSON (v):
Herr talman! Det är väldigt viktigt att man tar till vara vad mineralråvaru-
kommittén har sagt om att det faktiskt brister i engagemanget från statens
sida.
Rune Molin säger att det är viktigt att det finns företag som är beredda att
satsa på gruvindustri. Det är självklart att det är viktigt. Men för att man
skall våga satsa måste man också veta att det finns malmer i jorden. Därför
behövs det en statlig prospektering som innebär att man kan gå över hela
fältet, hela ytan.
I sitt svar har ministern också hänvisat till att Boliden Mineral har gjort en
stor satsning för de kommande fem åren. Men om man ser på historien är
det ungefär en lika stor satsning som den som man har gjort under de senaste
tio åren. Det är egentligen ingenting nytt som har tillkommit, utan man fort-
sätter i princip på samma sätt som tidigare.
Man behöver kanske också investera i annat än prospektering. Det gäller
forskning och ny teknik. Det finns i dag inte teknik för att ta till vara all den
malm eller alla de mineraler som finns.
Anf. 129 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Vi jobbar med gruvverksamhet och prospektering och kom-
mer tillbaka till riksdagen med förslag. Det är klart att detta område är utsatt
på olika sätt. Det krävs då även andra regionalpolitiska insatser för att
bredda arbetsmarknaden och förstärka möjligheterna till sysselsättning. Av
detta skäl har vi gjort Björksele församling till ett tillfälligt stödområde. Vi
har även förstärkt länsanslaget med 10 milj.kr. för att man skall kunna
skärpa insatserna för att få till stånd verksamhet vid sidan om gruvindustrin.
Jag tror att det är nödvändigt att vi åstadkommer den differentieringen av
arbetsmarknaden där uppe. Då behövs regionalpolitiska insatser av denna
karaktär.
Anf. 130 MAGGI MIKAELSSON (v):
Herr talman! Jag skulle vilja återkomma till de frågor som jag inte fick
svar på. Som vi vet är Västerbottens län ett län där det finns åtskilliga oupp-
täckta malmtillgångar. Det är då märkligt att man ännu inte har kartlagt alla
mineraler och malmer som finns där. Kan man få en sådan kartläggning till
stånd med statens hjälp inom överskådlig framtid?
Det finns även en hel del mineraler i de slagghögar som man i dag inte
utnyttjar av olika skäl, bl.a. lönsamhetsskäl. Man har inte utvecklat någon
teknik för utvinning. Ett sådant exempel är att man inte kan utvinna platina
ur slam. Det förekommer en hel del platina i det slagg och slam som man får
vid mineralutvinningen i Västerbotten.
På samma sätt har vi ingen kunskap om att prospektera för diamanter. Det
har uppgivits att det skulle finnas diamanter i Västerbotten.
Anf. 131 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Som jag sade tidigare skall vi återkomma till riksdagen be-
träffande de insatser som vi är beredda att föreslå för prospektering i Väster-
bottens län.
Anf. 132 MAGGI MIKAELSSON (v):
Herr talman! Jag tackar än en gång för svaret. Detta är en mycket viktig
fråga för Västerbotten. Det är också en viktig regionalpolitisk fråga, efter-
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
51
Prot. 1990/91:115 som malm- och mineralförekomsterna ofta finns i glesbygden. Det är där vi
21 maj 1991 behöver finna förutsättningar för att kunna skapa sysselsättning.
Svar på frågor
52
Överläggningen var härmed avslutad.
20 § Svar på fråga 1990/91:637 om Värmlands framtida industri-
struktur
Anf. 133 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Björn Samuelson har frågat mig vilka konkreta framtidssats-
ningar regeringen är beredd att vidta för att utveckla och stabilisera grunden
för en framtida industripolitisk struktur i Värmland.
I den tillväxtproposition som regeringen lade fram tidigare i vår presente-
rades en rad insatser i hela landet som skall förbättra förutsättningarna för
näringslivet. Genom bl.a. de ökade satsningarna på infrastruktur och utbild-
ning förbättras framtiden vad gäller både sysselsättning och ekonomisk till-
växt.
I vissa delar av landet är dock förutsättningarna för en dynamisk utveck-
ling av näringslivet mindre goda. I den tid vi befinner oss i nu, med vikande
konjunktur, blir strukturförändringarnas effekter tydligt kännbara och
svåra. Därför för regeringen en långsiktig och aktiv regionalpolitik, dels i
områden med mindre gynnsamma konkurrensförhållanden, dels i områden
som drabbats av strukturförändringar. I Värmland ingår elva av länets kom-
muner i stödområde.
Stöd till nya projekt och verksamheter i stödområdet kan bl.a. lämnas i
form av regionalpolitiskt företagsstöd. Under senare år har länsstyrelsen i
Värmlands län fått kraftigt ökade medel för regional utveckling. Sedan bud-
getåret 1982/83 har anslaget för regional utveckling i Värmlands län blivit
fyra gånger så stort och uppgår innevarande budgetår till 75 milj.kr. Detta
betyder att länsstyrelsen fått ett utökat ansvar för den regionala utveck-
lingen.
Det är viktigt att poängtera att nya idéer och projekt inte finns färdiga för
avhämtning här i Stockholm.
Däremot kan regeringen, i särskilda fall, vara med och stödja strategiska
och bra projekt i de fall beslut om stöd inte kan fattas av länsstyrelsen eller
statens industriverk. Regeringen har vid ett flertal tillfällen varit med och
finansierat projekt som är av stor vikt för Värmlands utveckling, bl.a. Munk-
fors Svetscentrum och turistanläggningen i Branäs, och nu senast lämnades
ett lokaliseringsbidrag på 10 milj.kr. till Tetra Paks etablering i Sunne.
Anf. 134 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret. I sitt svar säger indu-
striministern: ”Det är viktigt att poängtera att nya idéer och projekt inte
finns färdiga för avhämtning här i Stockholm.” Nej, inte heller jag tror att
industridepartementet är något slags pizzabutik, även om en del förslag till
sin konsistens ibland kan liknas vid en dubbelvikt calzone.
Det har emellertid funnits nya idéer och projekt. Jag tror att folket nu vill
höra konkreta förslag från socialdemokratin och regeringen. Om jag vore
industriminister skulle jag ha givit följande svar.
Vi kommer från regeringens sida att ta initiativ och ange tidpunkt för när
vi skall modernisera bansträckan Stockholm-Oslo och bygga ut den för
snabbtågstrafik. Vi kommer att återuppta diskussionen om och se närmare
på frågan huruvida järnverket i Hagfors skall få ha kvar sin järnväg. Vi kom-
mer att inom den närmaste tiden framlägga förslag om fasta forskningsresur-
ser för högskolan i Karlstad. Vi kommer att framlägga förslag om att ytterli-
gare utveckla och decentralisera distansstudier. Vi kommer att ge statliga sti-
mulansbidrag till teknikens hus i en del kommuner. Vi kommer att ta rege-
ringsinitiativ för att garantera medel för att bygga upp ett svensk-norskt
samarbete i fråga om forskning och utbildning inom biotekniken. Vi kom-
mer att ta upp frågan om ett internationellt miljö- och nedrustningsinstitut.
Slutligen kommer vi från regeringens sida att göra allt för att olika samhälle-
liga sektorer skall samverka i Värmland och det övriga riket för att man så
långt möjligt skall kunna utnyttja samhällets medel på ett effektivt sätt.
Så skulle ett svar kunna se ut. Jag vet att man i Värmland lyssnar på denna
debatt. Då hade folket fått orsak till en större framtidstro. Det hade varit
något konkret att ta på. Kunde inte industriministern ha givit ett sådant svar?
Anf. 135 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Det är lätt att stå här och läsa upp långa önskelistor. Jag är
övertygad om att man i varje länsbänk här skulle kunna göra på samma sätt
som Björn Samuelson. När jag åker runt i landet och träffar människor, talar
de om sina önskningar. De vill att Privatgirot skall lokaliseras hit eller dit
och att statliga verksamheter skall lokaliseras hit eller dit. Investeringar skall
göras både här och där.
Så enkel är inte verkligheten. Verkligheten är den att det måste finnas re-
surser för att göra dessa insatser. Det måste finnas förutsättningar för verk-
samheten. Där har naturligtvis länsstyrelser, kommuner och näringslivets or-
ganisationer ett stort ansvar att jobba med olika projekt. Då är det viktigt
att länsstyrelsen, SIND och regeringen har resurser för att kunna medverka
i denna utveckling. Den regionalpolitik som vi har lagt fast gör att vi har
resurser. Men projekten måste fram, och då behövs det mycket av lokalt ar-
bete. När det gäller infrastruktursatsningarna skall riksdagen fatta beslut om
resurserna. Sedan blir det en diskussion om vilka projekt som skall ges före-
träde och snabbt komma i gång. Den diskussionen får vi återkomma till.
Önskelistor och önsketänkande kan man ägna sig åt. Om inte om vore,
skulle vad som helst kunna hända.
Anf. 136 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Jag trodde nästan att industriministern skulle säga att om
inte om vore kanske inte heller Stockholm och Oslo skulle ligga där de ligger.
Men det är nu faktiskt en förutsättning. Det finns beslut i nordiska samman-
hang om att man skall bygga ut trafiken mellan huvudstäderna i Norden. Vi
har ännu inte fått någon fast tidsplan för sträckan Stockholm-Oslo.
Min fråga är framtidsinriktad. Därför frågade jag om trafiken mellan
Stockholm och Oslo. Därför nämnde jag teknikens hus. Men jag hade natur-
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
53
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
54
ligtvis även kortare perspektiv i mina frågor. Det gäller här sådana förslag,
idéer och projekt - jag hade tio exempel men hann inte räkna upp alla - som
har legat på regeringens bord. Man kan inte säga att det är en önskelista eller
någon dröm i ett töcken. Det gäller inte ens järnvägen.
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Svar på fråga 1990/91:639 om stödområdesindelningen av
Skellefteå
Anf. 137 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Maggi Mikaelsson har frågat mig om jag, mot bakgrund av
arbetsmarknadsläget i Skellefteå, är beredd att inplacera hela Skellefteå
kommun i stödområde 2.
Den stödområdesavgränsning som nu gäller fattade riksdagen beslut om
för cirka ett år sedan. Avgränsningen grundades på en ingående analys av de
regionalpolitiska problemens omfattning och svårighetsgrad i landets samt-
liga kommuner. En sammanvägning gjordes bl.a. av befolknings- och syssel-
sättningsutvecklingen under de senaste åren, sysselsättningsgrader bland
män resp, kvinnor, arbetslöshetssituationen samt den lokala arbetsmarkna-
dens omfattning.
Avgränsningen av de permanenta stödområdena syftar bl.a. till att i dessa
lösa regionalpolitiska problem av långsiktig natur. En avgränsning av denna
typ bör därför tillåtas verka över en längre tidsrymd och följaktligen inte
ändras för ofta.
För Skellefteå kommun innebär nuvarande stödområdesavgränsning att
Fällfors, Jörns och Kalvträsks församlingar är inplacerade i stödområde 2.
Utanför stödområden kan stöd bl.a. lämnas för utlokalisering av privata
tjänsteföretag från Stockholmsregionen till orter i anslutning till stödområ-
dena, s.k. stödjepunkter. Skellefteå är en sådan stödjepunkt, och i diskussio-
ner med tjänsteföretag redovisas Skellefteå som ett prioriterat lokaliserings-
alternativ.
En översyn vad gäller de regionalpolitiska problemens omfattning och
svårighetsgrad i landets samtliga kommuner har nyligen gjorts.
Regeringen avser inom kort att ta ställning till eventuella förändringar vad
gäller inplacering av kommuner i tillfälligt stödområde.
Anf. 138 MAGGI MIKAELSSON (v):
Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret. Det verkar inte helt
hopplöst, men jag tycker förstås ändå att det behövs en viss precisering. In-
dustriministern säger i sitt svar att den stödområdesavgränsning som gjordes
för ett år sedan gjordes efter en ingående analys. Den gjordes i och för sig
efter en analys, men man kan verkligen ifrågasätta om analysen var så ingå-
ende eller så fullständig som den borde ha varit.
För mindre än ett år sedan stod industriministern här i talarstolen och pra-
tade om den ekonomiska politiken såsom en förutsättning för regional ba-
lans. Då berömde han socialdemokraternas ekonomiska politik och jäm-
förde arbetslösheten i Sverige med arbetslösheten i EG. Han tog den låga
arbetslösheten i Sverige till intäkt för att den ekonomiska politiken hade va-
rit riktig. Då kan man fundera på hur man skall tolka dagens situation. Nu
är ju arbetslösheten i stigande. I de norra delarna av Sverige, i Västerbotten
och i Skellefteå, är den faktiskt hög. Uppenbarligen har den ekonomiska po-
litiken inte varit den rätta för Skellefteå.
När lågkonjunkturen nu kommer, slår den väldigt hårt på dessa områden.
Det är faktiskt en allvarlig kris i arbetsmarknadssituationen i Skellefteå. I
dag ligger det varsel om uppsägningar hos i princip varje verkstadsföretag
i kommunen. 1 918 personer är öppet arbetslösa. En tredjedel av dem är
ungdomar under 25 år. På AMU arbetar man i tvåskift för att ge utbildning
åt så många som möjligt. Man har för tillfället 168 personer i utbildning. På
arbetsförmedlingen känner man samma förtvivlan som hos dem som sägs
upp. Jag har pratat med arbetsförmedlingen så sent som i dag. Det stora pro-
blemet är att man inte har någonting att erbjuda. Vi sitter här och admini-
strerar arbetslöshet, säger arbetsförmedlarna till mig. I Skellefteå är verk-
stadsindustrin väldigt dominerande, vilket ökar sårbarheten. Vi har nyss dis-
kuterat gruvindustrin. Jag vill be industriministern om en precisering. Kan
den lilla öppningen i svaret möjligen leda till en positiv bedömning av Skel-
lefteå vid den tillfälliga stödområdesindelningen?
Anf. 139 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Jag tänker inte på något sätt föregå regeringens beslut. Skel-
lefteå är en stödjepunkt. Vi kan ge stöd till Skellefteå oberoende av om Skel-
lefteå tillhör stödområdet eller inte. Skellefteå får lokaliseringsbidrag, inte
minst stöd för lokalisering av tjänsteföretag. Den öppningen finns redan
med nuvarande regler. Det är vad jag kan säga i dag.
Anf. 140 MAGGI MIKAELSSON (v):
Herr talman! Självklart kommer det att behövas många olika typer av av
åtgärder för att Skellefteå skall kunna klara krisen under lågkonjunkturen.
Eftersom just verkstadsindustrin är så dominerande behövs det åtgärder
både på kort och på lång sikt. Helt nyligen läste vi i tidningarna om köpet
och nedläggningen av Valmet Himas AB, där 150 personer blev uppköpta
och uppsagda i samma andetag. Det hade kanske varit ett tema för en sepa-
rat fråga, men det vore intressant om industriministern ville kommentera
detta. Det handlar ju om en konkurrensbegränsning, men frågan är också
om företag får bete sig hur de vill i Sverige i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
22 § Svar på fråga 1990/91:644 om biogas
Anf. 141 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Herr talman! Krister Skånberg har frågat miljöministern vad
vi i Sverige gör för att nyttiggöra biogasen och samtidigt minska miljöproble-
55
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
56
men och användningen av fossila bränslen. Arbetet inom regeringen är så
fördelat att det är jag som skall svara på frågan.
Biobränslen har en viktig uppgift att fylla i omställningen och förnyelsen
av energisystemet. Huvuddelen av de biobränslen som används i dag utgörs
av skogsbränslen. Biogasens bidrag till energiförsörjningen är än så länge
marginellt. Ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete pågår dock när
det gäller biogas, en stor del av verksamheten stöds ekonomiskt av statens
energiverk.
Insatserna inriktas såväl på forskning kring biogasproduktionen som på
praktisk användning av tekniken. Flertalet av de pågående projekten base-
ras på rötning av förbehandlat hushållsavfall. En annan stor grupp projekt
innebär tillvaratagande av metangas som bildas i avfallsdeponier.
Det är möjligt att utnyttja även andra råvaror för biogasproduktion. En-
ligt vad jag har erfarit behandlar statens energiverk för närvarande en ansö-
kan om ekonomiskt stöd till en anläggning för kraftvärmeproduktion med
biogas som framställts ur gödsel och slakteriavfall. Det finns även exempel
på försöksverksamhet med biogas som drivmedel för bussar.
I sammanhanget vill jag också nämna att Sverige deltar i flera internatio-
nella samarbetsprojekt rörande biogas, såväl inom Nordiska ministerrådet
som inom IEA (International Energy Agency).
I den energipolitiska propositionen (prop. 1990/91:88) har regeringen fö-
reslagit åtgärder för att främja en ökad användning av biobränslen. Exem-
pelvis föreslås att ett bidrag skall lämnas för investeringar i anläggningar för
kraftvärmeproduktion med biobränslen. Förslaget avser alla typer av bio-
bränslen, således även biogas.
Anf. 142 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Jag får tacka industriministern för svaret. Det är glädjande
att man också på svensk sida gör en del på det här området. Det är spän-
nande med den danska satsning som jag hänvisar till i min fråga. Där har
man tagit ett samlat grepp. Det berör både jordbruket, avfallshanteringen,
energiförsörjningen, miljöområdet och ekonomin i Danmark. Man har
alltså anlagt en helhetssyn och tagit ett gemensamt grepp. Det skulle man,
tror jag, behöva göra även i Sverige, därför att vi även i det svenska jordbru-
ket skulle behöva ersätta konstgödsel med naturlig gödning, om det går. Vi
skulle med en bättre precision av doseringen kunna minska kväveläckaget.
Här får man en möjlighet att lösa utsläppsproblemen vid hantering av flyt-
gödsel. Redan i dag får man i den kommunala avfallshanteringen ofta en
bildning av metangas. Det är just en biogas. Det är bara att utnyttja detta
energiinnehåll och inte bränna av det i form av en fackla till ingen nytta,
däremot till skada genom att man i onödan släpper ut avgaser utan att nyttig-
göra dem. Man kan också underlätta hanteringen av organiskt industriavfall
på det här sättet, och man kan minska utsläppen av växthusgaser. Här finns
alltså ett behov av att göra gemensamma projekt i stället för att ha dem i
olika delar, tror jag.
Det är spännande att danskarna har kunnat driva olika projekt - först
vindkraften - så konkret och lyckats. Vindkraften utgör nu ett växande bi-
drag till den danska energiförsörjningen och till exporten. Nu är man på god
väg med samma konkreta grepp när det gäller biogaser. Man går in inom
ramen för ett samlat projekt med statsbidrag. Bara efter några år har man
fått fram tio anläggningar som ger god erfarenhet. Man kan redan nu för-
vänta sig att kommande anläggningar kommer att bli lönsamma rent kom-
mersiellt. Om man dessutom räknar in de miljöproblem som man slipper är
det alltså klart lönsamt redan med dessa provanläggningar. Vilka helhets-
grepp tar man i Sverige?
Anf. 143 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Den här verksamheten bedrivs av energiverket enligt de
energiforskningsprogram som energiverket har hand om. Det pågår ett tju-
go- eller trettiotal projekt. Jag utgår självfallet från att det är en samordning
mellan dessa olika projekt, att man använder pengarna så att man får den
bästa möjliga effekten. Samordning kommer också att ske genom det nya
verket med övriga forskningsprojekt som STU bedriver. Därmed menar jag
att vi har ett samlat grepp om vad som bedrivs inom detta område. Jag tror
inte att man kan ha någon grund för att påstå att så inte är fallet.
Anf. 144 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Jag kan glädja industriministern med beskedet att jag själv
såg det här med egna ögon tillsammans med representanter för bl.a. energi-
verket, Vattenfall och jordbrukstekniska institutet. Dessa var nere kanske
just för att se om de kan lära sig något av det samlade danska greppet. Vi
har faktiskt inte det i Sverige, som jag upplever det, även om man träffas och
samråder med varandra. Jag tror att de blir uppmuntrade att driva sådana
samordnings- och helhetsprojekt bara av en sådan sak att vi tar upp frågan
och diskuterar den i riksdagen. De vill så att säga känna att det de nu försö-
ker göra har stöd i riksdag och regering. Jag tror alltså att vi kan bidra genom
uppmuntran till samråd. Man får mycket snabbare ekonomi i det hela med
samlade projekt i stället för att bedriva det som separata forskningsprojekt.
Det har gått på ett par år i Danmark. I Sverige har man hållit på längre, som
industriministern säger, men man har inte kommit fram till sådana resultat.
Kan vi göra mer för att främja samordning, industriministern?
Överläggningen var härmed avslutad.
23 § Svar på fråga 1990/91:648 om svenska småföretag
Anf. 145 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Krister Skånberg har frågat mig vad regeringen gör för att
medverka till att förhindra en utslagning av svenska småföretag. Frågan är
ställd mot bakgrund av en förväntad ökad konkurrens från företag i EG-län-
derna.
Krister Skånberg antyder att utslagningen av våra småföretag redan skulle
vara i full gång. Mot detta står det faktum att ca 20 000 nya företag startas
varje år och att Sverige under 1980-talet har fått 135 000 fler företag. I före-
tagen tror man på framtiden. De små företagens investeringar var förra året
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
57
|
Prot. 1990/91:115 21 maj 1991 |
50 % högre än år 1985, i fasta priser. Det är siffor som visar att Sverige är ett |
är att det skall förbli så.
|
Svar på frågor |
Sverige kommer att även i fortsättningen ta en aktiv del i ansträngningarna Det är riktigt att integrationen i Europa kan medföra en ökad konkurrens Jag debatterade de här frågorna med Krister Skånberg så sent som den 20 Regeringens politik syftar i stället till att stärka den svenska småföretags- Regeringens arbete följer i princip två linjer. För det första bedriver regeringen sedan länge en aktiv småföretagspolitik Under de senaste åren har dessa åtgärder dessutom kompletterats med Ett annat exempel är de nya riskkapitalbolagen, som kommer att kunna För det andra strävar regeringen efter att ge de svenska småföretagen möj- Som jag sade här i riksdagen i november förra året görs vidare särskilda Styrelsen för teknisk utveckling, industrifonden och delegationen för |
|
58 |
som bl.a. syftar till att få till stånd samverkansdiskussioner mellan berörda |
underleverantörsföretag. Även utvecklingsfonderna arbetar på olika sätt
med att främja underleverantörerna.
Anf. 146 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Jag får tacka industriministern även för detta svar.
I slutet av förra veckan tog några dagstidningar upp en rapport från indu-
strins utredningsinstitut, där man hävdar att just på underleverantörssidan
har bekymren redan börjat. Man försökte också belysa skillnaden mellan
underleverantörsföretag och andra småföretag. Om jag minns rätt var man
också i analysen i rapporten inne på att det tyvärr inte är så enkelt att bara
säga till dessa företag att de också kan exportera. Vi har talat tidigare här
om att många faktiskt inte har den styrkan. Man kanske kan hjälpa dem ge-
nom att uppmuntra till samarbete mellan företag så att de lättare kan expor-
tera, men framför allt leder detta till konkurrens på olika villkor. Det är inte
så att de små svenska företagen konkurrerar med små utländska företag när
vi släpper all kontroll, utan det är stora utländska underleverantörskedjor
som går in på den svenska marknaden. Först tar de naturligtvis i anspråk de
delar av den marknad som ligger utanför Sverige vid sin sammansättning av
fabriker utomlands, men sedan går de också in på den svenska marknaden.
Så det kommer att bli ett ökande problem. Jag är ute efter att få veta vad
man håller för beredskap. Vi är tydligen eniga om att man kan förvänta sig
problem, i alla fall i början.
Andra länder gör andra bedömningar av vad som är förmånligt. I Norge
har ett antal ekonomer sagt att det inte finns något som säger att man skulle
få större vinster med en EG-anslutning än med ett nära samarbete med EG.
I Sverige tycks man göra en annan bedömning. Men jag har aldrig sett någon
konkretisering av hur man bedömer följderna för småföretag. Jag efterlyser
en sådan konkretisering. Vilka för- och nackdelar är det faktiskt, och hur
kvantifierar man dem?
Anf. 147 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! När det gäller politiken för att klara upp de problem som
många av underleverantörsföretagen, andra småföretag och även stora före-
tag har i dag är det viktigt att vi kommer åt de kostnadsproblem som har
skapats här hemma under en följd av år, då lönerna har utvecklats mycket
snabbare i Sverige än i våra konkurrentländer. Därför har regeringens poli-
tik varit inriktad på att bekämpa inflationen. Ansträngningarna för att få till
stånd ett stabiliseringavtal har gått ut på att försöka lösa dessa problem.
Det är naturligtvis viktigt för framtiden att vi kan driva en fast ekonomisk
politik, som ger underlag för en kostnadsutveckling som gör att vi inte tappar
ytterligare konkurrenskraft. Men dessa underleverantörsföretag står även
inför strukturproblem. De förändringar som sker internationellt i t.ex. bilin-
dustrin leder till att små underleverantörsföretag i t.ex. Sverige får en betyd-
ligt svårare situation jämfört med tidigare, eftersom de stora bilföretagen
samordnar sina uppköp och koncentrerar dem till stora företag på kontinen-
ten.
Vad vi kan göra är naturligtvis att diskutera med dessa underleverantörs-
företag om vilka insatser som behöver göras. Det är vad som nu sker'genom
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
59
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar pä frågor
industriverket, som har sitt underleverantörsprogram tillsammans med en
rad andra myndigheter. Detta sker i VT-delegationen, där vi har avsatt sär-
skilda pengar för att man skall diskutera vilka insatser som behöver göras -
teknikutveckling, strukturåtgärder osv. Det är också därför som vi är enga-
gerade i diskussionerna med EG om att svenska företag får komma med i
EGs småföretagsprogram. Så vi gör en hel del. Det här är inget nytt pro-
blem.
Anf. 148 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Problemet är naturligtvis inte nytt. Framför allt har det fun-
nits ett antal år för underleverantörsföretag. Jag har själv gjort en statlig ut-
redning om just vad man skulle kunna göra åt det. Problemet förstärks fak-
tiskt i och med att man nu så radikalt skall tillämpa de fyra friheterna - frihet
för varor, tjänster, kapital och arbetskraft. Det gör att förändringarna går
mycket snabbare. Det kan också leda till att Sveriges möjligheter att föra en
aktiv småföretagspolitik, som industriministern gett ett antal komponenter
i, försämras därför att vi blir bundna av ett regelverk som vi inte bestämmer
över själva. Det finns alltså - det måste även industriministern medge - vissa
nackdelar med att man inte längre får föra en självständig ekonomisk politik,
företagspolitik, regionalpolitik osv. Frågan är: Vilka är fördelarna?
Anf. 149 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Internationaliseringen går vidare alldeles oberoende av våra
diskussioner med EG och anslutningsformerna där. Vi får en internationali-
sering som innebär att vi blir alltmer beroende av de beslut som fattas i vår
omvärld. Därför måste vi anpassa vår politik så att vi får en konkurrenskraft
som gör att våra företag är konkurrenskraftiga på den internationella mark-
naden. Vi kan inte med några staket skapa förhållanden där vi skyddar våra
småföretag och underleverantörer. Vi går obönhörligen mot en internatio-
nell marknad, först i Europa men också vidare utöver Europas gränser. Det
är den situationen vi måste förbereda våra företag för.
Anf. 150 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Det är nog riktigt att man kanske inte kan skydda sig med
staket. Däremot kan man uppmuntra små plantor med hjälp av drivhus, och
det kan behövas en del sådana saker. Jag deltog i dag som åhörare i en utfråg-
ning i skatteutskottet där man talade om EG och skattefrågorna. Det fram-
kom att företagen faktiskt kan vänta sig högre företagsskatt om det blir en
EG-anslutning. Man kommer således att hamna i ett kärvare ekonomiskt
klimat även på det sättet.
Jag tror att det vore värdefullt och sjyst mot de svenska småföretagen att
hjälpa till och göra en ingående belysning av konsekvenserna, för- och nack-
delar, och lista dem innan EES-avtalet undertecknas.
Vi har här inte nämnt utbildningsfrågorna. De är oerhört viktiga. Det har
hittills varit Sveriges styrka att man har kunnat arbeta i nischer. Nischmöjlig-
heten kan försämras när vi plötsligt hamnar i en stor ostyrd marknad där vi
inte kan ta egna initiativ.
60
Överläggningen var härmed avslutad.
24 § Svar på fråga 1990/91:640 om tullen på miljövänliga sjukvårds-
produkter
Anf. 151 Statsrådet ANITA GRADIN (s):
Herr talman! Karin Falkmer har frågat mig om jag är beredd att medverka
till att skillnaderna i tullnivån undanröjs så att import av miljövänliga återan-
vändbara varor åsätts samma tullnivå som motsvarande varor för engångs-
bruk.
Generellt görs naturligtvis ingen skillnad i tulltaxan beroende på om en
vara är avsedd för engångsbruk eller för återanvändning.
I det exempel som är utgångspunkt för Karin Falkmers fråga - nämligen
blöjor och liknande produkter - har de dock kommit att åsättas olika tullni-
våer. Detta hänger samman med att engångsblöjorna görs av cellulosa, me-
dan de som kan tvättas och återanvändas är av textil.
När Sverige år 1958 övergick från vikttullar till värdetullar gjordes en be-
dömning av olika branschers skyddsbehov. Pappersindustrin bedömdes inte
ha behov av lika stort tullskydd som textilindustrin, och gavs därför ett lägre
tullskydd.
Sannolikt tänkte man därvid inte på den effekt som Karin Falkmer upp-
märksammat i sin fråga. Det var ju vid en tid då färre småbarnsföräldrar än
i dag hade tillgång till tvättmaskin. Behovet av återanvändning för miljöns
skull hade ännu inte uppmärksammats så som nu, bl.a. därför att det knap-
past fanns engångsartiklar att tillgå.
Det är glädjande att miljömedvetandet i dag är större och att det åter finns
föräldrar som kan tänka sig att använda blöjor som måste tvättas. Jag är be-
redd att dra mitt strå till stacken genom att låta kommerskollegium utreda
om tullnivån för exempelvis textilblöjor kan sänkas så, att de i vart fall inte
missgynnas jämfört med engångsartiklar.
Anf. 152 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Jag tackar utrikeshandelsministern för svaret. Svaret gör mig
både nöjd och glad.
De produkter som min fråga handlar om inkräktar inte på svensk tekoin-
dustris domäner. Det rör sig om återanvändbara blöjor, haklappar och hy-
gienunderlägg som kan ersätta liknande produkter avsedda för engångs-
bruk, vilka i första hand är gjorda av cellulosa och plast.
Det handlar i stället om att vi kan göra miljövinster och att sopbergets till-
växt kan bromsas. Det är en fråga om bättre resurshushållning. I Sverige
används t.ex. 90 miljoner engångshaklappar på ett år. Det blir ett avsevärt
tillskott till sopberget. Återanvändbara haklappar skulle kunna spara såväl
miljö som pengar. Återanvändbara blöjor har en växande marknad i USA.
Där utgör engångsblöjorna 3 % av sopberget. Hur många procent blöjorna
utgör i Sverige vet jag inte, men säkert är det åtskilliga procent. För ett barn
som använder blöjor i två och ett halvt år beräknas blöjkostnaden uppgå till
20 000 kr., medan kostnaden för återanvändbara blöjor - då räknar man
även in kostnader för tvättmedel och avskrivning på tvättmaskinen - beräk-
nas uppgå till ca 6 000 kr. Vi politiker skall inte avgöra vilket alternativ för-
äldrarna skall välja. Däremot bör vi se till ta bort de omotiverade skillna-
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
61
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
derna i importkostnader mellan engångs- och återanvändbara produkter
som har samma användningsområde.
Jag är glad att utrikeshandelsministern är inne på samma tanke. Som en
påminnelse om löftet vill jag överlämna dessa produkter.
Överläggningen var härmed avslutad.
25 § Svar på fråga 1990/91:544 om ridskolan i Strömsholm
Anf. 153 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):
Herr talman! Hugo Bergdahl har frågat arbetsmarknadsministern om re-
geringen avser att vidtaga några åtgärder i syfte att trygga en framtid för rid-
skolan i Strömsholm.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är statsrådet Göran Persson
som skall svara på frågan. I dag har jag med kammarkansliets medgivande
fått tillfället och nöjet att föreställa Göran Persson.
Regeringen har uppdragit åt lantbruksstyrelsen att i samarbete med Sveri-
ges lantbruksuniversitet och skolöverstyrelsen utvärdera vissa frågor rö-
rande hästavel och utbildning inom hästsektorn.
Lantbruksstyrelsen har redovisat sina synpunkter och förslag till rege-
ringen den 12 april 1991 i den s.k. hästutredningen (lantbruksstyrelsens rap-
port 1991:4).
Lantbruksstyrelsen föreslår i sin rapport att ett flertal utbildningar inom
olika områden för hästhållningen skall flyttas och koncentreras främst till
Flyinge i Skåne. Hästsportens folkhögskola, som också den är förlagd till
Strömsholm, berörs bl.a. av förslagen.
Hästsportens folkhögskola blev år 1987 berättigad till statsbidrag.
Lantbruksstyrelsen förutsätter i rapporten att det statsbidrag som nu utgår
till Hästsportens folkhögskola liksom de utbildningar som finns där skall
föras över till Flyinge.
Regeringen lade i februari i år fram en proposition om folkbildning till
riksdagen. Propositionen bereds för närvarande i utbildningsutskottet. För-
slagen i denna proposition innebär en markant förändrad ansvarsfördelning
mellan staten och folkbildningen. Den nuvarande detaljregleringen för att
erhålla statsbidrag till studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet
föreslås upphöra den sista juni i år. Inom de gränser som riksdag och regering
lägger fast, föreslås folkbildningen själv besluta om såväl fördelning av stats-
bidrag som om inrättande av nya statsbidragsberättigade folkhögskolor eller
om avveckling.
Uppgiften att fördela statsbidraget föreslås fullgöras av ett folkbildnings-
råd som nyligen har bildats av Folkbildningsförbundet, Rörelsefolkhögsko-
lornas intresseorganisation och Landstingsförbundet.
Det är således en fråga för folkhögskolans huvudman och för Folkbild-
ningsrådet att ta ställning till Hästsportens folkhögskolas framtid.
62
Anf. 154 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Jag vill först tacka utbildningsministern för svaret på min
fråga. Jag försöker göra en välvillig tolkning av vad svaret innebär, men det
är ändock bara att konstatera att det här utgör ett förödande slag för anrika
Strömsholm i Hallstahammars kommun i Västmanland.
Det finns två anledningar att känna den djupaste oro när det gäller framti-
den för Strömsholm. Ridskolans specialutbildning kommer nu tydligen att
utlokaliseras ifrån Strömsholm och hamna i Flyinge i Skåne. Jag vill först
konstatera att häst- och ryttarutbildningen i Strömsholm har en över 400-årig
tradition. På området har tidigare bedrivits militär utbildning, och under en
lång följd av år har civil utbildning bedrivits, som i stort sett helt har övertagit
den militära delen.
Strömsholm ligger som bekant i Mälardalen. Det är en kulturbygd. Rid-
skolan är en institution, och det är en tradition att den hör samman med den
här bygden. En utlokalisering av verksamheten ifrån Strömsholm skulle leda
till en direkt utarmning av en levande miljö.
Man kan också konstatera att Hallstahammar har drabbats mycket hårt ur
sysselsättningssynpunkt under den senaste tiden. Ca 600 arbetstillfällen går
förlorade i och med att Bulten läggs ned. I en liten kommun är sådana siffror
förödande. I det här läget är det för bygdens folk helt oförklarligt att rege-
ringen nu går in för att även lägga ned verksamheten på Strömsholm. Det
betyder givetvis en hel del, inte bara kulturellt utan icke minst från sysselsätt-
ningssynpunkt.
Avslutningsvis vill jag fråga utbildningsministern vilka de verkliga skälen
egentligen är till att man vill göra den här ommöbleringen.
Anf. 155 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):
Herr talman! Jag har i svaret redovisat bakgrunden till den utredning som
är gjord. När det gäller ridskolan och folkhögskoleverksamheten har jag
också sagt, att om riksdagen biträder skolministerns förslag i proposition om
folkbildningen, är det folkbildningens organisationer och huvudmännen för
folkhögskolorna som själva skall ta ställning till sin verksamhet. Bakom
detta förslag ligger en djup respekt för självständiga organisationers rätt att
fatta egna beslut om sin verksamhet. Det tycker jag finns all anledning att
stå fast vid och uttala respekt för.
Anf. 156 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Jag tycker inte att det är rent spel och renhårigt att skylla på
att folkbildningsrådet i detta fall skall ta ställning till hur det kommer att bli
med Hästsportens folkhögskola. Det måste fram ett regeringsförslag. Frå-
gan måste behandlas i riksdagen. Jag tror inte att man avviker från verklighe-
ten om man säger att det här är en fråga för oss politiker. Jag beklagar djupt
att man från en gammal kulturbygd på detta sätt driver bort en verksamhet
som man är van vid sedan århundraden. Strömsholm är väl etablerat. Varför
skall man bryta loss verksamheten från en invand och väl fungerande miljö?
Strömsholm har också ett central läge i Mellansverige. Ett stort antal sö-
kande har anmält sig. Endast en mindre del har kunnat tas emot med den
organisation som finns i dag. Det är beklagligt om det här blir en verklighet,
såsom det föreslås.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar pä frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
63
Prot. 1990/91:115 26 § Svar på fråga 1990/91:625 om Skandinaviska konstnärskollegiet
21 maj 1991 i Rom
Svar pä frågor
64
Anf. 157 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):
Herr talman! Margareta Fogelberg har frågat mig hur den svenska rege-
ringen ställer sig till förslaget att Skandinaviska konstnärskollegiet i Rom,
vars verksamhet finansieras av Nordiska ministerrådet, inte längre skall få
något stöd efter det att den nuvarande anslagsperioden har löpt ut.
Med denna sak förhåller det sig precis så som Margareta Fogelberg säger.
I förslaget till budget för nästa år har det särskilda bidraget till Skandinaviska
konstnärskollegiet föreslagits upphöra.
Poängen är emellertid att detta förslag ännu inte är färdigbehandlat på po-
litisk nivå. Från svensk sida kommer jag att verka för en så positiv behand-
ling som möjligt av bidraget till de skandinaviska konstnärerna i Rom.
Anf. 158 MARGARETA FOGELBERG (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka kulturministern för det positiva svaret. I
dessa dagar diskuteras Sveriges närmande till EG mycket ofta. Men det är
inte precis kulturfrågorna som har dominerat diskussionerna. För oss som
tycker att kulturfrågorna inte får komma bort i det här sammanhanget var
det litet oroande när man fick veta att Nordiska ministerrådet inte hade före-
slagit några nya medel till konstnärskollegiet.
Den här institutionen är visserligen inte lika gammal som Rom, men den
har fyllt en funktion och kommer att fylla en viktig funktion även i framtiden
som kulturförmedlare, åtminstone mellan Norden och Italien. Jag kan bara
hoppas att övriga nordiska kulturministrar har precis samma ambition som
Bengt Göransson.
Överläggningen var härmed avslutad.
27 § Svar på fråga 1990/91:627 om svårigheterna för utländska
akademiker att få arbete i Sverige
Anf. 159 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):
Herr talman! Ingela Mårtensson har frågat mig vad jag avser att göra för
att den resurs som utländska akademiker i Sverige utgör tas till vara.
Jag har med intresse tagit del av den ganska omfattande debatt som före-
kommit om utländska akademiker i Sverige. I den debatten har gjorts gäl-
lande att vi har en stor och dåligt utnyttjad tillgång i vårt land: de akademiker
med utländsk utbildning som inte erhåller tillräckligt kvalificerade anställ-
ningar. Jag betvivlar inte att så är fallet, exemplen är överväldigande många.
Orsakerna till dessa förhållanden kan vara flera. Det kan saknas möjlighe-
ter att få sin utbildning bedömd. Vi kanske ställer för höga krav när vi jämför
utländska examina med svenska, och det kan också vara så att arbetsgivarna
i vårt land medvetet eller omedvetet undviker att anställa personer med en
utländsk utbildning.
Det är möjligt att vi kan förbättra ekvivaleringsmöjligheterna, och vi kan-
ske också kan ställa mera realistiska krav på utländska examina, men jag är
övertygad om att det är den sistnämnda orsaken som är den viktigaste.
Att komma till rätta med den är inte lätt. Det finns bara begränsade möj-
ligheter att vidta åtgärder inom utbildningsområdet. Avgörande är att vi alla
hjälps åt att bilda opinion och att både offentliga och privata arbetsgivare tar
sitt ansvar och är öppna för att anställa personer med utländska examina.
Anf. 160 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret, och jag tolkar det
så att också utbildningsministern anser att utlänningar som är bosatta i Sve-
rige och som har akademiska examina är en resurs som i många fall utnyttjas
dåligt samt att vi måste göra något åt detta.
Jag har själv kommit i kontakt med en person som är uppvuxen både i
Canada och i Tyskland och som har en lärarutbildning på universitetsnivå i
Canada omfattande fem och ett halvt år och även praktisk erfarenhet av sitt
yrke. Han kom till Sverige 1982 och har jobbat som lärare på privatskolor, i
studiecirklar osv.
År 1988 begärde han att få en värdering av sin examen för att få kompe-
tens att bli lärare vid svenska skolor. Det tog först och främst två år innan
denna värdering kom till stånd. När han fick resultatet av värderingen sades
det att han måste komplettera sin utbildning och gå ytterligare ett eller ett
och ett halvt år för att få en praktisk-pedagogisk utbildning och även en äm-
nesutbildning.
Här krävs det alltså att en person som har både tyska och engelska nästan
som modersmål och som har en lång utbildning på akademisk nivå i Canada
skall genomgå ytterligare utbildning när han kommer till Sverige. I den situa-
tion som han befinner sig i, med familj osv., är det mycket svårt för honom
att åta sig detta. Det är ju i sista hand en ekonomisk fråga.
Detta gör att vi går miste om denna person som lärare för svenska ungdo-
mar. Jag tycker att detta verkligen är en misshushållning med resurser inom
vårt land och att vi borde göra någonting åt detta. Dels bör värderingarna
göras snabbare, dels bör utbildningarna ges en annan värdering.
Överläggningen var härmed avslutad.
28 § Svar på fråga 1990/91:635 om teatergruppen Dalvadis
Anf. 161 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):
Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig vilka åtgärder regeringen tän-
ker vidta för att teatergruppen Dalvadis fortsatta existens och verksamhet
skall tryggas.
Vid ett möte i Kiruna i januari 1990 diskuterades Dalvadis framtida verk-
samhet. Vid mötet deltog representanter för Dalvadis, statens kulturråd,
Norrbottens läns landstingskommun, Kiruna kommun och samiska organi-
sationer. Mötet beslutade tillsätta en utredning med uppdrag att utröna och
redovisa förutsättningarna att med utgångspunkt från Dalvadis skapa en fast
samisk teater. Utredningen har av Kiruna kommun överlämnats till utbild-
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
65
5 Riksdagens protokoll 1990191:115
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
66
ningsdepartementet. Utredningen remitterades den 29 november 1990 till
statens kulturråd, Samernas nationalråd, Jämtlands läns landstingskommun,
Västerbottens läns landstingskommun, Norrbottens läns landstingskom-
mun, Kiruna kommun och Dalvadis teater. Remisstiden gick ut den 1 april
1991.
Utredningsförslaget och remissvaren bereds för närvarande i utbildnings-
departementet. Det är ännu för tidigt att redovisa några ställningstaganden
i denna fråga.
Anf. 162 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag tackar för det svar som utbildningsministern gav på min
fråga. I svaret redovisades planer och förhoppningar om att Dalvadis 1992-
1993 skall kunna bli en fast teater. Men det som det nu gäller är att teatern
riskerar att behöva lägga ned verksamheten på grund av akut ekonomiskt
problem. Gruppen är alltså konkurshotad. Det vore synd om den här teater-
gruppen, som har funnits i 20 år, skulle vara tvungen att lägga ner verksam-
heten innan ställning tagits till det långa utredningsarbete som utbildnings-
ministern här redogjorde för.
Min fråga avsåg det akuta behovet av ett förlustbidrag för att möjliggöra
en fortsättning av den turné som gruppen nu gör ute i landet. Jag undrar om
utbildningsministern har diskuterat den frågan.
Anf. 163 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):
Herr talman! Den typ av anslag som kan ges till en teatergrupp eller annan
konstnärlig ensemble som någon form av katastrofhjälp är sådana medel
vars disposition kulturrådet tar beslut om. Jag förutsätter att kulturrådet har
fått framställningar om hjälp av den arten att staten kan ingripa.
När det sedan gäller Dalvadis framtid är den utredning som har gjorts
mycket intressant. Den är emellertid inte alldeles okomplicerad, vilket ytt-
randena över utredningen visar. Från Dalvadis sida pekar man på att man
inte utan vidare kan fungera som den fasta teater som utredningen föreslår.
Det är ett av skälen till att regeringens prövning av frågan måste få ta litet
längre tid.
Anf. 164 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Även om Dalvadis skulle vara en fast teater, måste teater-
gruppen vara beredd att turnera över hela landet, trots att den har sin vinter-
boplats - som ju Dalvadis betyder - i Kiruna.
I frågan om ett förlustbidrag har gruppen vänt sig till kulturrådet och fått
nej på sin ansökan. Man har också gjort förfrågningar hos LKAB om bidrag.
Läget är mycket bekymmersamt, och det var anledningen till att jag ställde
frågan till utbildningsministern.
Anf. 165 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):
Herr talman! De medel som regeringen föreslår att riksdagen genom sitt
beslut skall ställa till förfogande bl.a. för det som skulle kunna kallas kata-
strofhjälp är de pengar som kulturrådet disponerar. Det är alltså kulturrådet
som har att göra den prövningen, inte regeringen. Jag kan inte göra annat
än hänvisa till att regeringen har ställt medel till kulturrådets förfogande.
Kulturrådet har en självständig styrelse och en självständig handläggning av
de framställningar som kommer in.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
Anf. 166 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Då får jag hoppas att kulturrådet tar sitt förnuft till fånga.
Kanske kan denna debatt på något sätt bidra till det.
Överläggningen var härmed avslutad.
29 § Svar på fråga 1990/91:616 om åtgärder för att bevara kultur-
landskapet
Anf. 167 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Karin Starrin har frågat mig vilka åtgärder regeringen är be-
redd att vidta för att kulturlandskapet inte skall planteras igen med barrträd.
Den livsmedelspolitiska reformen innehåller flera åtgärder till skydd för
de natur- och kulturvärden som är knutna till odlingslandskapet.
Först och främst har ett stöd för landskapsvård inrättats, genom förslag
från riksdagen sammanlagt 550 milj.kr. för detta ändamål under treårsperio-
den 1990/91-1992/93. Dessa medel används för att med civilrättsliga avtal
mellan staten och brukaren stödja fortsatt hävd av områden i odlingsland-
skapet som hyser nationella natur- och kulturvärden.
Vidare utgår anläggningsstöd till jordbrukare för våtmarksanläggning,
energiskogs- och lövskogsplantering på nedlagd jordbruksmark, samman-
lagt 400 milj.kr. under en femårsperiod. Regeringen har föreslagit en höj-
ning till 500 milj.kr. Därutöver finns även det sedan tidigare inrättade NO-
LA-stödet om 40 milj.kr. per år, uppbyggt enligt samma modell som land-
skapsvårdsstödet, men främst inriktat på områden av värde för naturvården.
Omställningen av bruket av odlingsmarken skall följas mycket noga av be-
rörda myndigheter. Från den 1 juli år 1990 är varje jordbrukare skyldig att
anmäla mark som planeras tas ur jordbruksproduktion till länsstyrelsen.
Denna anmälan ger myndigheterna möjlighet att sätta in olika stödformer
för att upprätthålla hävd av värdefulla områden.
Regeringen har till sist uppdragit åt de tre centrala myndigheterna på om-
rådet, naturvårdsverket, lantbruksverket och riksantikvarieämbetet, att
fortlöpande följa miljöeffekterna av reformen. Därvid skall speciell tonvikt
läggas vid förändringarna av landskapet.
Anf. 168 KARIN STARRIN (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka miljöministern för svaret på min fråga.
Jag blev både glad och ledsen när jag läste Birgitta Dahls synpunkter i en
artikel i en tidning förra veckan angående skogsplantering. Miljöministern
säger där att omställningen av det svenska jordbruket inte får innebära att
stora områden kommer att planteras igen med skog. En ensidig satsning på
granplanteringar hotar det kulturlandskap som det tagit många generationer
att skapa.
67
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
Jag är glad att miljöministern har dessa värderingar, men samtidigt mycket
ledsen för att miljöministern inte i tid påverkade det livsmedelspolitiska be-
slutet, dvs. medan diskussionen om detta pågick för fullt. Jag kan erinra om
att förslaget i propositionen t.o.m. innebar att man skulle ge anläggningsstöd
för granplantering. Vi kunde stävja det dumma förslaget tack vare att vi i
centern lyckades få majoritet för att anläggningsstöd inte skulle utgå.
När jag nu ser att miljöministern inskränker sig till att redovisa vilket an-
slag som man speciellt har inrättat för åtgärder till värnande av speciella na-
tur- och kulturvärden blir min följdfråga: Nöjer sig miljöministern med det
förslag som nu föreligger? Är miljöministern inte beredd att mer direkt styra
utvecklingen, så att vi inte får den konsekvens som fler och fler börjar inse
att man absolut inte vill ha, dvs. ett igenplanterat landskap?
Anf. 169 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Karin Starrin ger en alldeles för pessimistisk bild av situatio-
nen. Jag har rest mycket i landet under det senaste året, och jag har fått
mycket tydliga signaler på att med en passiv hantering av de mycket bety-
dande resurser, både ekonomiska och andra, som samhället nu ställer till för-
fogande kan följderna bli negativa. Men de kommuner, länsstyrelser och
lantbruksnämnder som aktivt använder de ekonomiska styrmedel och den
skärpta lagstiftning som vi nu har kan göra något mycket bra. Jag brukar
säga att vi har en risksituation, men också världens chans att göra någonting
bra för kultur- och naturminnesvården. Jag predikar ständigt att detta är syf-
tet med det uppdrag som nu har givits de myndigheter som skall hjälpa till
med uppföljningen.
Jag kommer också på olika sätt att aktivt påverka länsstyrelserna i sam-
band med den förestående länsstyrelsereformen att utnyttja detta tillfälle att
stärka arbetet på det här området. Så sent som för en vecka sedan träffade
jag representanter för samtliga länsstyrelser i landet och talade särskilt om
denna fråga.
Jag vill än en gång framhålla att vi verkligen har en möjlighet att uträtta
någonting positivt, om vi aktivt utnyttjar de instrument som samhället ställer
till förfogande.
Anf. 170 KARIN STARRIN (c):
Herr talman! Jag vill absolut inte se pessimistiskt på denna utveckling. Jag
kan bara vittna utifrån det intryck som jag har och i likhet med vad Birgitta
Dahl gav uttryck för i sin artikel att det är stora risker förenade med att vi
nu får alldeles för stora arealer igenplanterade med skog. Vad gör vi för att
förhindra detta? Det är min huvudfråga.
I dag är debatten om en sänkning av gränsskyddet helt aktuell. Jag måste
direkt koppla också den frågan till det här. Inser inte Birgitta Dahl att sänkt
gränsskydd i detta läge kan innebära ytterligare skogsplantering av åker-
mark?
Refererande till att Birgitta Dahl är ute och reser mycket kan jag också
hälsa från de lantbrukarkvinnor som står här utanför och demonstrerar och
68
som har fått löfte från Birgitta Dahl om att gränsskyddet inte skall sänkas.
Vad blir kommentaren till det?
Överläggningen var härmed avslutad.
30 § Svar på fråga 1990/91:649 om information om slutförvar av
kärnkraftsa vfall
Anf. 171 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Marianne Samuelsson har frågat mig vad jag avser att göra
för att en kritisk vetenskaplig penetrering av frågan om kärnavfall skall ges
likartade möjligheter till forskning och information.
Inledningsvis vill jag erinra om att Svensk Kärnbränslehantering AB
(SKB) inte är ett statligt verk utan ett av kärnkraftsföretagen gemensamt ägt
företag. SKBs uppgift är att för dessa företags räkning svara för att kärnav-
fall och använt kärnbränsle hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt. SKB
svarar också för den information till allmänheten om kärnavfall och använt
kärnbränsle, som kärnkraftsföretagen anser vara angelägen.
Samhällets kontroll över att SKB sköter sina åligganden i enlighet med
de krav som lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen)
ställer utövas av statens kärnbränslenämnd. Nämnden skall också verka för
att allmänheten ges information om arbetet vad gäller använt kärnbränsle. I
kärnbränslenämndens uppgifter ingår vidare att granska och utvärdera ett
av kärnkraftsföretagen vart tredje år upprättat forskningsprogram. Forsk-
ningsprogrammet överlämnas tillsammans med nämndens yttrande till rege-
ringen för beslut. Till nämnden finns även knutet ett särskilt vetenskapligt
råd i vars uppgifter ingår att redovisa sin självständiga bedömning av bl.a.
den verksamhet som SKB bedriver.
Enligt vad jag har erfarit avser kärnbränslenämnden att under hösten be-
gära en redovisning av SKB om dess informationsverksamhet under år 1990.
Får jag slutligen understryka att jag tycker att det är angeläget att allmän-
heten ges information om kärnbränslehanteringen i Sverige och att det förs
en öppen och kritisk diskussion i ämnet.
Anf. 172 MARIANNE SAMUELSSON (mp):
Herr talman! Först vill jag tacka för svaret. Det var bra att det blev klart
framhållet att SKB inte är ett statligt verk eller företag. Man får nämligen
litet av den känslan när SKB informerar. Det framgår inte alls speciellt tyd-
ligt att SKB inte är klart kopplat till staten. Det är en av de punkter som jag
tycker att man kan rikta stark kritik mot. Jag undrar just om skolorna får
klart framhållet för sig att SKB är ett företag som kommer och informerar,
och inte ett statligt verk. Den biten är viktig att få fram.
SKN har uttryckt kritik både vad gäller platsvalsmetoder och slutförva-
ringsmetod. Men som jag har uppfattat det har inte några som helst resurser
tillskjutits för att den kritiken skall kunna föras fram eller för att man skall
kunna studera alternativ. Jag är besviken över att svaret utmynnar i att det
är viktigt med information utan att det sägs ett ord om att det är viktigt att
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar pä frågor
69
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
70
även den kritiska sidan ges resurser att informera. Det finns grupper och
även forskare som är kritiska mot den förvaringsmetod som SKB har valt.
Dessa ges inte möjligheter att jobba vidare med denna fråga. Jag skulle vilja
ha detta utvecklat litet mera. Vilka möjligheter kommer att ges för informa-
tion på det området?
Anf. 173 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! För det första vill jag stryka under att SKB är ett partsorgan
och att dess informationsverksamhet i hög grad också präglas av detta. Det
är icke objektiv information.
För det andra vill jag säga att vi har tillskjutit resurser bl.a. genom inrät-
tandet av det särskilda vetenskapliga råd som finns knutet till kärnbränsle-
nämnden.
För det tredje har regeringen, när vi senast tog ställning till treårsprogram-
met, särskilt krävt att SKB skall redovisa alternativa metoder och inte binda
sig för enbart en.
Regeringen har också tagit avstånd från sådana förslag som SKB stude-
rade som handlade om t.ex. djupa borrhål och långa deponeringstunnlar un-
der Östersjöns botten. Vi har också särskilt föreskrivit att SKB måste redo-
visa mera öppet sitt arbete bl.a. när det gäller studier för val av slutlig plats
för slutförvaret.
Jag vill till slut hänvisa till den särskilda studie som kärnbränslenämnden
avser att göra om SKBs informationsverksamhet. Jag vill gärna avvakta
kärnbränslenämndens redovisning, innan jag tar ställning för regeringens
räkning. Jag anser dock att denna redovisning är mycket viktig.
Anf. 174 MARIANNE SAMUELSSON (mp):
Herr talman! Jag skulle också vara glad om jag fick en sådan redovisning.
Sist vi hade en debatt om slutförvaring fick jag höra av ministern att jag var
konspiratorisk, när jag började ana att platsvalet kunde tänkas bli i mina
hemtrakter. Det är kanske inte så konstigt att man blir konspiratorisk och
ifrågasättande, eftersom SKB väljer att informera Alingsås, Vårgårda och
Herrljunga kommuner, som är berörda. Dessutom ges SKB tillfälle att infor-
mera i skolorna utan att det finns någon som helst kritisk analys av den infor-
mation SKB ger. Jag blir mycket upprörd som förälder när mina barn kom-
mer hem och talar om att de har fått information och säger att nu vet de
minsann hur detta skall hanteras - det blir så bra, och det är ingenting att
bekymra sig om över huvud taget.
Anf. 175 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag är också förälder. Min yngste son går nu näst sista året i
skolan. Jag skulle agera så att jag i så fall krävde alternativ information. Jag
har faktiskt den uppfattningen att den information SKB ger är alltför ensi-
dig. Regeringen har också understrukit det i sitt ställningstagande. Vi säger
där följande: ”Regeringen delar kärnbränslenämndens uppfattning att en
god offentlig insyn är önskvärd i den urvalsprocess som leder fram till valet
av platser lämpliga för slutförvar. SKB bör därför i nästa FoU-program som
skall inlämnas enligt kärntekniklagen informera om det underlag som SKB
tagit fram för valet av platser lämpliga för slutförvar. SKB bör även under
arbetets gång lämna information till kärnbränslenämnden, plan- och bo-
stadsverket, berörda länsstyrelser och kommuner om arbetet med urval av
platser lämpliga för slutförvar.”
Anf. 176 MARIANNE SAMUELSSON (mp):
Herr talman! Jag skulle naturligtvis som förälder kräva detta. Men jag krä-
ver också, som invånare i det här landet, att få en saklig information i dessa
frågor, att det ges information i skolorna som är objektiv och att man inte i
efterhand får reda på att ett företag har varit där och gett en mycket ensidig
information utan att det funnits möjligheter till motinformation från t.ex. ett
statligt verk.
Denna verksamhet betalas av mig som konsument. Men den statliga delen
betalas ju också av mig såsom invånare i landet. Jag tycker att det borde
finnas möjlighet till samordnad information.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
31 § Svar på fråga 1990/91:559 om påföljden vid grovt rattfylleri,
m.m.
Anf. 177 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Ingbritt Irhammar har frågat justitieministern vilka åtgärder
regeringen ämnar vidta för att öka trafiksäkerheten på vägarna. Frågan har
överlämnats till mig.
Trots att antalet olyckor under 1990 minskade i förhållande till tidigare år
behövs ytterligare kraftfulla åtgärder för att öka trafiksäkerheten. Det är
bl.a. mot den bakgrunden som regeringen uppdragit till generaldirektören
Ingemar Mundebo att se över det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inrikt-
ning och organisation. Mundebo skall lämna sina förslag till regeringen den
1 oktober i år.
Som ett led i ett förbättrat trafiksäkerhetsarbete har regeringen även låtit
en parlamentarisk kommitté - Körkort 2000 - se över förarutbildningen och
därmed sammanhängande frågor som t.ex. återkallelse av körkort. Körkort
2000 har nyligen avgett sitt betänkande. Det är nu ute på remiss.
Ingbritt Irhammar tar också upp frågan om påföljd vid grovt rattfylleri.
Jag anser att det är utomordenligt angeläget att människor avstår från att
köra bil eller andra fordon efter alkoholförtäring. Alkohol och trafik hör inte
ihop.
Riksdagen fattade i fjol beslut med anledning av regeringens proposition
om trafiknykterhetsbrotten. Det är dock ännu för tidigt att slutgiltigt be-
döma effekterna av den praxis som utvecklats.
Anf. 178 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag vill börja med att säga att vi är
överens om att alkohol och trafik inte hör ihop.
Kommunikationsministern sade att det är för tidigt att bedöma effekten
71
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
5var på frågor
72
av den senaste rattfyllerilagen. Det kan jag inte hålla med kommunikations-
ministern om. Jag tycker tvärtom att de effekter som vi har sett av lagen är
så allvarliga att det brådskar med en utvärdering.
Man vet att ca 8 000 personer kör bil rattfulla varje dag. Minst 200 perso-
ner dör i trafiken varje år till följd av någon rattfull person. Det är alltså fler
än antalet mord i Sverige.
Den nya lagen har lett fram till att antalet fängelsedömda har minskat. På
så vis kan man inte komma åt alkoholisterna med den nya rattfyllerilagen.
Tidigare dömdes tre av fyra till fängelse för grovt rattfylleri. Numera skall
den berusade förare också ha visat uppenbar likgiltighet för andra trafikan-
ters säkerhet. Antalet fängelsedomar i samband med grovt rattfylleri har
därmed nästan halverats, åtminstone i Malmöhus län, varifrån jag har statis-
tik. Detta betyder att den dömde släpps ut på vägarna igen utan att han har
fått någon behandling. Dessutom dömer tingsrätterna oerhört olika. Man
kan därför inte påstå att det råder någon likhet inför lagen.
Det är mot denna bakgrund jag återigen vill upprepa min fråga: Anser
kommunikationsministern, efter de siffror som jag här har redovisat, att det
verkligen kan vänta med en utvärdering?
Anf. 179 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag uppfattade frågan som mera generell. Det är därför som
den har överlämnats till mig. Jag har svarat på vad vi är beredda att vidta för
åtgärder för att öka trafiksäkerheten. Jag har då pekat på ett par viktiga sa-
ker, dels översynen av trafiksäkerhetsarbetets organisation och inriktning,
dels körkortsutbildningen. Jag har även kort berört frågan om påföljd vid
rattfylleri.
När det gäller påföjden vid rattfylleri är vi överens om det helt otillbörliga
i att ge sig ut på vägarna som chaufför med alkohol i kroppen. Man kan sedan
diskutera orsakerna till att så pass många ändå gör sig skyldiga till rattfylleri.
Jag är inte beredd att nu konstatera att det skulle bero på den nya lagstift-
ningen. Promillehalten har ju sänkts, och det är i och för sig en kraftig mar-
kering av att alkohol och trafik inte hör ihop. Det finns inte underlag för att -
som Ingbritt Irhammar gör - göra den självklara kopplingen att påföljden
skulle vara en avgörande orsak till att det är så många med alkohol i kroppen
ute på vägarna.
Den nya lagens praxis fastställs slutgiltigt av högsta domstolen. Högsta
domstolen har prövat fyra fall, varav två personer har dömts till fängelse, en
person till skyddstillsyn och en person har fått villkorlig dom.
Anf. 180 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Eftersom jag ställde frågan om rattfyllerilagen, riktade jag
den till justitieministern, men frågan har överlämnats till kommunikations-
ministern. Jag vill därför vidga mina frågor till att omfatta flera områden.
Men detta är så viktigt och det bygger på statistik som har tagits fram. Mina
siffror kommer från statistik över förhållandena i det landskap som jag kom-
mer ifrån. Jag tycker att dessa siffror är så skrämmande att de skulle föran-
leda en snabb utvärdering av lagen.
Jag vet ju också att det inte bara är alkohol i trafiken som är orsak till alla
olyckor, utan det är också den höga hastigheten. Skulle folk hålla hastighe-
ten, skulle antalet olyckor minska. Nu gör man inte det och därför behövs
trafikövervakning. För att kunna ha trafikövervakning behövs det poliser -
nu kommer jag in på detta med polisbristen. Hur kan ni i detta läge minska
antalet polisaspiranter, när det behövs poliser på så många olika områden,
framför allt även inom trafiken?
Anf. 181 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Det är naturligtvis viktigt att trafikövervakningen kan upp-
rätthållas på en hög nivå. Det är en fråga om dimensionering av de resurser
som finns inom polisen, men det är också en organisationsfråga.
Som ett led i att förstärka denna sektor har det initierats försöksverksam-
het med automatisk hastighetsövervakning. Jag utgår ifrån att översynen av
trafiksäkerhetsarbetets organisation kan ge oss uppslag till hur man också på
detta område kan medverka till att höja trafiksäkerheten. Jag medger att det
här är en viktig del av detta arbete.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar pä frågor
Anf. 182 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Jag skall hjälpa kommunikationsminisern genom att upplysa
om att det t.o.m. med är beslutat att en utredningsman skall se över polisens
trafikövervakningsarbete. Detta är väldigt viktigt, men det hjälper ju inte
när det saknas så många poliser.
Det är bra att man prövar automatisk hastighetsövervakning, men det är
inte säkert att resultatet blir bra. Det är bra med synliga poliser och att det
över huvud taget finns poliser.
Jag skall ta upp några exempel på hur många det är som bryter mot trafik-
lagarna. Det sker många svåra olyckor när man kör mot rött ljus. Varje
vecka kör 200 000 stockholmare mot rött ljus. Jag har räknat ut att det blir
10 400 000 sådana överträdelser per år bara i Stockholm. Jag vet inte hur
stor siffran är för hela landet, men jag vet att det är 3 000 bilister som blir
ertappade. Dessa proportioner är inte rimliga. Behövs det inte fler poliser?
Överläggningen var härmed avslutad.
32 § Svar på fråga 1990/91:561 om skogsindustrins virkestransporter
Anf. 183 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Görel Thurdin har frågat industriministern vad regeringen
ämnar vidta för åtgärder för att tillväxten i landets viktiga skogsindustri inte
skall hotas genom avstängda vägar.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Bakgrunden till frågan är att stora delar av vägnätet på grund av tjälloss-
ning tidvis måste stängas av för tunga transporter.
Skogsindustrin är en av Sveriges viktigaste basnäringar. För denna indu-
stris utveckling krävs ett väl fungerande vägnät. Inte minst underhållet av de
lågtrafikerade vägarna är av mycket stor betydelse för rationella transporter *
73
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar pä frågor
74
och därmed en konkurrenskraftig skogsindustri. Regeringen har mot denna
bakgrund i årets budgetproposition föreslagit att en större del av anslagsupp-
räkningen skall fördelas till vägverkets olika anslag för underhåll av såväl
statliga som enskilda vägar.
Görel Thurdin påstår vidare i sin fråga att regeringen i den tillväxtpolitiska
propositionen inte har anvisat några medel till vägnätet i skogslänen. Jag vill
med anledning härav erinra om att regeringen i propositionen föreslagit att
det inom ramen för de medel som avsätts för en ökad investeringsnivå bör
inrättas ett särskilt program för vägförstärkningar. Detta program bör utfor-
mas i samråd med näringsliv och regionala intressenter. Regeringens förslag
innebär att 500 milj.kr. avsätts för ett sådant program. Detta, tillsammans
med pågående s.k. bärighetsprogram, kommer enligt min mening att minska
de olägenheter som bl.a. tjällossningen utgör.
Anf. 184 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag beklagar att inte Rune
Molin kunde svara på min fråga, eftersom jag utgår ifrån att han är insatt i
vad transportkostnaderna har för betydelse för skogsindustrin.
Egentligen borde debatten handla mycket mera om transportkostnaderna
än om energikostnaderna, eftersom transportkostnaderna är av betydligt
större dignitet när det gäller skogsindustrins konkurrensförmåga.
Under ett flertal år har jag följt debatten om våra vägar i skogslänen. Det
är inte bara nu som läget har varit besvärligt, utan det har varit besvärligt
under en följd av år.
Underhållet är mest eftersatt just i skogslänen. Det är egentligen ganska
förvånande med tanke på skogsindustrins betydelse för Sveriges ekonomi.
De pengar som statsrådet redovisade är ju droppar i havet. Statsrådet sade
att en större del av en anslagsuppräkning skall gå till underhåll osv. Det är
väl bra, men anslagen är ju för snålt tilltagna. Vägverket har ännu inte fått
någon möjlighet att ta pengar att fördela till underhåll och bärighetshöjande
insatser på vägarna, vilket skulle kunna avhjälpa dessa olägenheter. I stället
håller man i flera län på att riva upp asfalten, vilket snart ingen begriper sig
på.
Jag skulle vilja fråga statsrådet följande: Vilka olägenheter kommer att
minska? Hur många mil anser statsrådet Georg Andersson att t.ex. dessa
500 milj.kr. kommer att beröra? Jag antar nämligen att Georg Andersson är
insatt i vad dessa bärighetshöjande åtgärder kostar per mil. Och då menar
jag hela vägbanan och inte bara någon beläggning.
Anf. 185 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Görel Thurdin får väl hålla till godo med att jag svarar på
denna fråga, även om hon inte tilltror mig att ha någon kunskap om trans-
portkostnadernas effekter på skogsindustrin. Jag har förvisso ganska stora
kunskaper om detta. Jag har täta kontakter med skogsindustrin och diskute-
rar ofta just denna fråga. Jag har haft anledning, inte minst i debatter med
centerpartister, att tala om vikten av att satsa på vägarna för att klara skogs-
industrins behov.
Bärighetsprogrammet ligger på nivån 6-7 miljarder kronor. Det är ganska
rejäla satsningar som görs, speciellt i skogslänen. Och detta blir ett tillskott.
Det är viktigt att betona det. I sin fråga säger nämligen Görel Thurdin: Det
blev ingenting. Det är mycket märkligt att Görel Thurdin, med den position
som hon har, ställer en fråga med detta påstående efter det att vi har lagt
fram tillväxtpropositionen som behandlas i utskottet.
Det är många som vill ha mer pengar till olika saker. Nyss var det en fråge-
ställare som ville ha fler poliser, och det kostar pengar. Nu gäller det pengar
till vägar. Sedan kommer sex frågeställare i rad som vill ha pengar till in-
landsbanan. De flesta av dessa frågeställare talar i andra sammanhang om
skattesänkningar och ställer ut vittgående löften om skattesänkningar inför
det kommande valet. Jag vädjar om en viss konsekvens i diskussionen. Även
om man befinner sig i opposition kan det finnas skäl att försöka hålla ihop
resonemangen. Jag kan inte svara exakt hur många mil det blir av dessa 500
milj.kr., men det är ett mycket välkommet tillskott.
Anf. 186 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag tror säkert att statsrådet Georg Andersson har diskute-
rat vägar, men jag måste säga att jag inte har sett något resultat. Detta bärig-
hetspaket är naturligtvis ett resultat, men det handlar till största delen om
broar, medan vägarna mellan broarna blir ofarbara. Vägsträckorna blir ju
inte användbara bara därför att en bro får en bärighetshöjning, utan man
måste se vägarna som ett system.
Eftersom jag sitter i vägverkets styrelse vet jag att det fattas otroligt många
miljarder bara för att förbättra det vägnät som vi har i dag till en respektabel
standard. Det gäller framför allt skogslänen, eftersom vägarna där hela tiden
har varit så oerhört eftersatta. Jag tycker att dessa 500 milj.kr. skall avsättas
för ett sådant program, men vi har fortfarande inte sett hur detta program
ser ut. Jag tycker att det inte finns något tillräckligt resultat.
Anf. 187 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Vägar byggs, vägar underhålls, och det pågår ganska många
insatser. De 500 milj.kr. vi talar om är ett extratillskott som regeringen nu
har föreslagit och som skall behandlas här i kammaren i morgon. Det är klart
att ingen av oss har sett något grus eller någon asfalt för dessa pengar än.
Men detta kommer att ske snabbt, det försäkrar jag.
Jag instämmer i att vägarna är ett system och att det fattas miljarder. Jag är
den förste att hälsa alla goda uppslag välkomna för att skaffa fram ytterligare
miljoner och miljarder för att klara väginvesteringar och vägunderhåll men
också järnvägar. Men det räcker inte till allt vi önskar. Och vi får nu göra det
yttersta för att göra bra saker av de pengar vi har. Nu har vi dess bättre mer
pengar än vi har haft på många år när det gäller satsningar på infrastruktu-
ren.
Anf. 188 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Det är mycket beklagligt att vi under den period som landet
har befunnit sig i en högkonjunktur inte har utnyttjat allt det kapital som har
använts till spekulation till sådana investeringar som hade kunnat leda till att
vi hade haft möjligheter till större konkurrenskraft och till lägre skattetryck.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
75
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
Jag vill påpeka att vi inte har lagt fram några några ofinansierade förslag
inför valet när det gäller sänkta skatter.
Jag upplever att det egentligen inte finns någon vilja att lyssna på de för-
slag som vi har. Om man skall skaffa pengar kan man ju inte alltid gå över
statsbudgeten. Man måste gå ut på kapitalmarknaden för att skaffa pengar
till vägarna och låna pengar för stora satsningar, t.ex. genom att ge ut järn-
vägs- eller vägobligationer. Detta har vi inte sett några förslag om.
Anf. 189 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Nu talar vi om underhållsinsatser. Och det kan väl ändå inte
vara meningen, Görel Thurdin, att vi skall låna pengar till att underhålla vä-
garna?
Anf. 190 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Nej, men om man skaffar fram pengar till investeringar den
vägen så ges det större utrymme för pengar till vägunderhållet. Dessa saker
hänger helt ihop. Och då hade vi kanske sett en annan ekonomisk utveckling
för industrin, eftersom kommunikationssystemet har en så stor betydelse.
Anf. 191 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Vi har erfarenheter av stora lån. Vi betalar i år 60 miljarder
i ränta på de lån som Görel Thurdins parti och övriga partier som ingick i
den borgerliga regeringen medverkade till att dra på landet.
Anf. 192 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag konstaterar att den socialdemokratiska regeringen efter
nio år i regeringsställning inte klarar av att stå på egna ben. Jag kommer ihåg
när de borgerliga partierna tog över regeringsmakten 1976. Om vi efter ett
år i regeringsställning hänvisade tillbaka i tiden fick vi höra att vi inte hade
någon anledning att göra det. Jag tycker därför inte det är något bärande
argument att lyfta fram detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
76
33 § Svar på fråga 1990/91:591 om persontrafiken på inlandsbanan
Anf. 193 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Hans Dau har frågat statsministern om denne är beredd att
överta ansvaret för handläggningen av inlandsbanan. Frågan har överläm-
nats till mig.
Som Hans Dau säkert känner till har statsministern på förekommen anled-
ning i ett särskilt uttalande deklarerat att regeringen står bakom beslutet om
inlandsbanan. Detta beslut bygger på riksdagens beställning i frågan.
Jag vill i sammanhanget erinra om att Hans Dau liksom alla övriga leda-
möter i moderata samlingspartiets riksdagsgrupp röstade för detta beslut.
De villkor för trafiken på inlandsbanan som riksdagen angav lämnade
inget utrymme för att anvisa statliga anslag till både länstrafikbolagen och
annan huvudman för trafiken. Hans Dau måste själv ha varit medveten om
detta. Jag uppfattar därför den ställda frågan som ett oblygt sätt från Hans
Dau att undandra sig ansvar för det beslut han själv medverkat till.
Anf. 194 HANS DAU (m):
Herr talman! Jag skulle inledningsvis till kommunikationsministern vilja
säga att jag tycker att han är mer oblyg än vad jag i så fall skulle vara, efter-
som han påstår att vi har fattat något beslut om att det skall lämnas bidrag
både till länstrafikbolagen och till annan huvudman. Riksdagens beslut inne-
bar ju inte detta, det vet också kommunikationsministern.
Min fråga gäller emellertid inte vilket beslut vi ha fattat tidigare, utan min
fråga gäller vilka möjligheter det finns för statsministern att ta över detta
ansvar och åstadkomma sommartrafik under innevarande sommarsäsong,
något som landshövding Sven Johansson har initierat och som har drivits
ganska hårt.
Nu har händelserna gått snabbt framåt, och så sent som i dag har ju arbets-
marknadsutskottet enhälligt justerat ett betänkande där man ger regeringen
till känna att man vill ha ett regionalpolitiskt stöd till sommartrafiken 1991.
Jag skall då passa på att fråga Georg Andersson, eftersom detta med stats-
ministern är överspelat, om regeringen kommer att behandla detta på
samma ofördelaktiga sätt som den behandlade föregående beslut, nämligen
att, som jag anser, försöka sabotera beslutet, eller om regeringen kommer
att ta tag i detta och verkligen se till att vi får en turisttrafik i sommar, då
riksdagen med största sannolikhet kommer att bifalla arbetsmarknadsut-
skottets enhälliga förslag.
Anf. 195 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Detta är ett utomordentligt fräckt försök att krypa undan
ansvaret för det beslut som Hans Dau har varit med om att fatta. Hans Dau
försöker skjuta över skulden på regeringen. Han påstår att vi har saboterat
riksdagens beslut! Vi har mycket korrekt följt riksdagens beslut när det gäl-
ler erbjudandet - i första hand från länstrafikbolagen, i andra hand från in-
landskommunernas ekonomiska förening - om att ta över persontrafiken på
inlandsbanan - inom ramen för de 36 milj.kr. som riksdagen har anvisat.
Ingen av dessa parter var beredd att ikläda sig ansvaret inom denna ram som
riksdagen hade angivit. Kom inte sedan och säg att regeringen har saboterat
några beslut! Vi har effektuerat riksdagens beslut. Hans Dau måste stå för
detta, om han är en redbar politiker.
Anf. 196 HANS DAU (m):
Herr talman! Vi skulle ju inte diskutera den frågan, men jag står för det
beslut som riksdagen har fattat. Jag lägger dock kanske en annan betydelse
i beslutet än vad kommunikationsministern gör.
Jag återkommer emellertid till min fråga, som jag tycker att jag borde få
svar på. Det gäller sommartrafiken, där arbetsmarknadsutskottet nu har
framlagt ett enigt förslag. Jag kan inte tänka mig annat än att riksdagen bifal-
ler utskottets förslag. Kommer regeringen då att på snabbaste möjliga sätt
se till att vi får sommartrafik enligt dessa intentioner, eftersom man i länen
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
77
Prot. 1990/91:115 är beredd att driva denna bara man får möjlighet att använda de regionalpo-
21 maj 1991 litiska medel som nämns i arbetsmarknadsutskottets betänkande?
Svar på frågor
78
Anf. 197 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Hans Dau envisas med att försöka krypa undan sitt ansvar
för beslutet. Han säger att han lägger en annan betydelse i det. Men det går
inte att lägga en annan betydelse i beslutet. Det är mycket klart uttalat, och
vi har effektuerat det helt korrekt. Det vore hedrande för Hans Dau att er-
känna detta. Eftersom så många anklagelser har riktats mot mig och andra i
denna fråga, har jag anledning att ta litet extra ton i den debatt som Hans
Dau försöker föra.
Jag försäkrar att regeringen självklart kommer att effektuera även de nya
beslut som riksdagen kommer att fatta. Jag kan inom parentes säga att om
jag har förstått arbetsmarknadsutskottets förslag rätt innebär det ingen sär-
skilt stor generositet mot berörda län. De erbjuds att använda egna pengar
för sommartrafiken. Då är det upp till länen i fråga att göra den priorite-
ringen.
Anf. 198 HANS DAU (m):
Herr talman! Då fick jag i alla fall ett positivt besked. Åtminstone i mitt
och Georg Anderssons gemensamma hemlän och i Jämtland har man klart
deklarerat att man, om man får detta bemyndigande från riksdagen, kom-
mer att använda regionalpolitiska medel.
Sedan finns det faktiskt en regionalpolitisk pott till förfogande som rege-
ringen håller i och som man också kan använda för detta ändamål. Jag skall
inte analysera arbetsmarknadsutskottets betänkande nu på den korta tid
som vi har till vårt förfogande. Men man skall givetvis använda de medel
som finns tillgängliga. Jag kan inte tyda kommunikationsministerns svar på
annat sätt än att man då kommer att se till att sommartrafiken kommer till
stånd på de villkor som arbetsmarknadsutskottet har skisserat.
Överläggningen var härmed avslutad.
34 § Svar på frågorna 1990/91:604, 610, 611, 615 och 646 om inlands-
banan m.m.
Anf. 199 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Birgitta Hambraeus, Leo Persson, Karin Israelsson och
Viola Claesson har ställt frågor till mig om inlandsbanan. Stina Eliasson har
frågat arbetsmarknadsministern om regeringen kommer att vidta några sär-
skilda åtgärder för att förhindra att turistnäringen och därmed sysselsätt-
ningen slås ut i Norrlands inland.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
samtliga dessa frågor. Jag gör det i ett sammanhang.
Först vill jag svara Karin Israelsson att det inte finns något förbud mot att
bedriva trafik på inlandsbanan. Den som vill bedriva trafik måste dock vara
beredd att svara för driftskostnader och kostnader för underhåll av banan,
eftersom riksdagen i sin tidigare behandling av frågan inte anslagit några så-
dana medel.
Leo Persson och Birgitta Hambraeus har frågat om jag kommer att klar-
göra för banverket att det skall underlätta fortsatt persontrafik på inlandsba-
nan i sommar och påskynda sin behandling av ersättningsfrågan vad gäller
underhållet. Enligt uppgift från banverket har man redan lämnat en offert
på vad underhåll för sommartrafik skulle kosta.
Låt mig avslutningsvis ta upp frågorna från Viola Claesson och Stina Elias-
son. Regeringen har godkänt avtal med länshuvudmännen i fråga om ersätt-
ning för trafikförsörjningen i det område som berörs av inlandsbanan. Detta
har gjorts helt med utgångspunkt i det beslut som riksdagen fattade den 21
mars i år. Som bekant har man nu inom arbetsmarknadsutskottet tagit ett
initiativ för att möjliggöra turisttrafik på inlandsbanan under de kommande
sommarmånaderna. Regeringen avvaktar nu riksdagens behandling av detta
initiativ.
Anf. 200 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret på
min fråga. Banverket kräver mycket pengar för banunderhållet för sommar-
trafiken. Men det är någonting som jag inte förstår här, och min fråga hand-
lar egentligen om detta.
När banverket äskade medel för innevarande budgetår och för det bud-
getår som börjar den 1 juli, gällde fortfarande riksdagens beslut att person-
trafiken på inlandsbanan skulle upprätthållas. Man måste rimligtvis ha äskat
de medel som man ansåg sig behöva även för underhållet av banan.
Då är min fråga till kommunikationsministern: Tog kommunikationsmi-
nistern i sin proposition bort medel för detta? Inte heller trafikutskottet har
för avsikt att ta bort några medel för detta ändamål. Alltså borde banverket
ha fått de medel som verket skulle ha haft för att åtminstone klara banunder-
hållet för persontrafiken. Jag vore tacksam för att få denna fråga belyst.
Eftersom jag är orsabo och inlandsbanan går förbi i min kommun, hoppas
jag innerligt att man skall kunna driva persontrafiken mellan Mora och Sveg.
Den hastigt påkomna reparationen, som naturligtvis är mycket önskvärd,
skall inte ske under högsäsong, när turisttrafiken är som intensivast.
Anf. 201 STINA ELIASSON (c):
Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga, som jag ju hade ställt till
arbetsmarknadsministern, eftersom den handlar om de arbetstillfällen som
skapas i Norrlands inland genom vår viktiga turistnäring.
Nu har jag alltså fått svar, men det står ingenting om de särskilda åtgärder
som regeringen tänker vidta för att förhindra att turistnäringen och därmed
sysselsättningen slås ut. Turistmomsen är en stor börda för näringens ut-
övande, och så tas persontrafiken och därmed turisresorna på inlandsbanan
bort. Vi bevittnar en begynnande tragedi. Finns det ingen beredskap? Jag är
alltså inte särskilt nöjd med svaret.
Inlandsbanan omsätter över 25 milj.kr. på en sommar. I fjol åkte ungefär
17 000 personer på inlandsbanan. Det betyder viktiga resurser för turistnä-
ringen i Norrlands inland. Det ger en god bild av inlandsbanans betydelse.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
79
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
80
Vintersäsongen för turismen är inte så lång, och folk som lever på turism
helt eller delvis är naturligtvis i stort behov av att kunna förlänga säsongen.
Inlandsbaneresenärerna har i hög grad bidragit till detta. Nu finns det lilla
halmstrået att sommartrafiken också i år kan fortgå. Men vad händer efter
sommaren?
Jag upprepar min fråga när det gäller sysselsättningen inom turismen.
Finns det verkligen ingen annan beredskap än att säga: Åk buss!
Sedan i all vänlighet: Det är aldrig för sent för en syndare att omvända sig.
Kan vi räkna med en kristlig omvändelse så att inlandsbanan kostas på också
i fortsättningen, så att Norrlands inland därmed får en rättvis chans jämfört
med storstadsområdena, där inte så litet pengar läggs på motorvägar och så-
dant. Kom igen, kommunikationsministern, med ett nytt regeringsförslag!
Anf. 202 LEO PERSSON (s):
Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret på min
fråga. Birgitta Hambraeus har ju faktiskt tagit upp underhållskostnaderna,
men med tanke på detta problems alldeles speciella karaktär och med tanke
på det beslut som arbetsmarknadsutskottet i dag har fattat beträffande som-
martrafiken på inlandsbanan vill jag ändå fråga: Är man beredd att med-
verka till att banverket inte begär onormalt hög ersättningsnivå vad avser
underhållskostnaderna? En obekräftad uppgift lyder på ca 6 milj.kr. för un-
derhållet under sommarmånaderna. Jag vill ändå peka på vad arbetsmark-
nadsutskottet har sagt: ”Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning kan
det nu tilltänkta projektet Sommartrafik -91 på inlandsbanan bli av bety-
delse för turismen under sommarmånaderna i de berörda områdena.” Det
betyder alltså att arbetsmarknadsutskottet vill att man skall försöka satsa på
den turistiska trafiken. Detta är den man bedömer som viktig för denna
landsända. Man säger också: ”Därmed får det också regionalpolitisk bety-
delse i dessa områden.” Det finns enligt utskottets mening skäl att bistå detta
projekt med befintliga regionalpolitiska medel.
Anf. 203 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret på frågan.
Det klarlägger en del av de funderingar och påståenden som funnits under
de senaste veckornas ganska intensiva debatt i mitt hemlän Västerbotten.
Många frågor har ställts och besvarats. Det som är bra med svaret är att det
innebär att det inte är förbjudet att bedriva trafik på inlandsbanan. Det gick
rykten för några veckor sedan att det inte var möjligt att göra det även om
någon skulle finna pengar för att bedriva sommartrafik.
Jag vill då säga till kommunikationsministern att det hade varit mycket
klokt av kommunikationsministern att lyssna på folket hemmavid, så att han
hade fått förståelse för vilka krafter det finns i kraven på att behålla inlands-
banan. Det kanske hade kunnat förhindra att man lägger ner persontrafiken
över sommarmånaderna. Jag tror att kommunikationsministern själv nu har
insett att det hade varit ett betydligt klokare beslut att låta sommartrafiken
bestå tills man hade fattat ett definitivt beslut i frågan. Samtidigt skulle man
naturligtvis ha låtit inlandsbanan bibehålla sin nuvarande form - det är
många skäl som talar för det.
Som tidigare har sagts finns nu ett nytt arbetsmarknadsutskottsbetän-
kande. Av tidigare frågesvar framgår att det inte kommer att ställas några
hinder i vägen från regeringens sida att man använder länsanslagen till att
upprätthålla sommartrafiken. Det är bra att regeringen inte lägger krokben
för ett sådant nytt initiativ. Annars har man ibland kunnat tro att så skulle
bli fallet, eftersom det har funnits sådan prestige i den här frågan och man
bestämt avvisat alla förslag som har kommit från Västerbottens län på att
bibehålla sommartrafiken. Skälet har varit att det inte skall vara någon som-
martrafik på inlandsbanan.
Anf. 204 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Jag ber också att få tacka för svaret, även om jag naturligtvis
inte är nöjd. I frågan gjordes genom ett initiativ först ett försök i trafikut-
skottet. Det misslyckades, därför att de partier som ville rädda inlandsbanan
och rusta upp den inte fick gehör för sina tankegångar. Sedan togs ett nytt
initiativ av centern i arbetsmarknadsutskottet, vilket jag vill ge centern en
eloge för. I det här fallet handlar det ändå om att rädda sommartrafiken,
vilket naturligtvis är väldigt viktigt. Det tycker jag också. Men min fråga
handlar om den vidare behandlingen av frågan om inlandsbanan. Det hand-
lar nämligen om den väldigt starka opinionen i Sverige, inte enbart bland
befolkningen i de fyra berörda länen utan bland befolkningen i hela Sverige,
eftersom det här är en bana som har riksintresse, vilket vi alltid ansett tidi-
gare. Då menar många att även om vi kan rädda trafiken i sommar, är det
väldigt viktigt att få veta hur fortsättningen ser ut och hur regeringen fortsät-
ter att agera i frågan.
Många motionärer från Georg Anderssons eget parti trodde, när det be-
gav sig innan beslutet fattades i riksdagen i mars att regeringen skulle göra
allt för att se till att trafiken skulle kunna fortsätta och att regeringen litade
på länstrafikhuvudmännens förmåga, trots att dessa tidigare sagt nej till re-
geringens förslag långt innan riksdagen fattade sitt beslut.
Om det ändå förhåller sig så att en stark opinion kan påverka så att t.ex.
arbetsmarknadsutskottet kan bli totalt enhälligt om sommartrafiken, skulle
då inte regeringen och Georg Andersson kunna tänka sig att, om sommartra-
fiken lyckas väldigt väl, komma igen med litet nya krafter och försöka se
utvecklingsmöjligheterna också i inlandsbanan?
Anf. 205 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag rekommenderar samtliga debattörer att än en gång läsa
trafikutskottets betänkande, som behandlades i riksdagen den 21 mars. Där
framgår hur trafikutskottet bedömer finansieringen av underhållet och ban-
verkets möjligheter att göra det utan att få extra medel. Birgitta Hambraeus
bör särskilt studera det.
Stina Eliasson lägger in stor dramatik i denna fråga, liksom många andra.
Hon talar om begynnande tragedi. Hon framställer utvecklingen som sådan
att om man inte får åka rälsbuss i det här området, så kommer inga turister
dit. Då kommer turistnäringen att dö. Stina Eliasson är väl bekant med att
de flesta turister i Jämtland och i inlandsbaneområdet i övrigt redan i dag
kommer med bil och buss, kanske även de turister som lämnar efter sig de
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
81
6 Riksdagens protokoll 1990/91:115
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
82
mesta ekonomiska stimulanserna i regionen. Så säger Stina Eliasson att re-
geringen bara hänvisar folk till att åka buss. Men bussar är inget dåligt alter-
nativ. När jag var nere i Göteborg och diskuterade med järnvägsanställda
sade de till mig: Om ni tar bort skadlighetsprövningen så att ni tillåter buss-
trafik mellan Malmö och Göteborg, kommer folk inte att åka tåg. Det var
en mycket intressant upplysning, tyckte jag. Jag har i inlandsbanedebatten
fått intrycket att ingen vill åka buss. Situationen är alltså inte sådan. Vi får
väl ha litet nyans i diskussionen.
Nu hinner jag inte bemöta fler debattörer i denna omgång, men jag gissar
att det blir fler. Jag är beredd att stå här halva natten om så behövs.
Jag betraktar mig inte som syndare, Stina Eliasson. Jag har fullföljt riksda-
gens beslut. Jag har ärligt redovisat det problem som föreligger och vilka
behov av medel som föreligger. Riksdagen har inte anvisat mer medel än vi
har haft att fördela.
Anf. 206 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Det är något litet mystiskt att det plötsligt skulle kosta så
oerhört mycket mer att driva persontrafik i sommar än vad man har äskat
medel för. Persontrafiken har ju drivits hela tiden på somrarna. Det har äs-
kats medel för det, och man har inte kommit med begäran om särskilda me-
del. Visserligen är det naturligtvis oerhört önskvärt att banan rustas upp och
att man kan åka hastigare där. Men ingen av oss har faktiskt begärt det nu
inför sommaren. Därför verkar det mycket mystiskt att det skulle behövas
extra medel. Man har ju i vanlig ordning kunnat klara sig under alla dessa
år. Jag vill gärna ha en kommentar av kommunikationsministern till detta.
Anf. 207 STINA ELIASSON (c):
Herr talman! Det är faktiskt en begynnande tragedi, därför att missmod
har spritt sig. Man har tappat mycket av framtidstron, som har byggts upp i
och med att inlandsbanan har blivit en så festlig grej att man även fått ut-
landsturister att åka där. Nu verkar det vara helt spolierat. Då kallar jag det
faktiskt för en begynnande tragedi. Framtidstron har fått sig en knäck.
Okej, en riksdagsmajoritet har fattat sitt beslut, precis som kommunika-
tionsministern säger, men det är inte fel att ändra sig. Det är inte ens fel av
majoriteten i riksdagen att ändra sig. Jag tror faktiskt att läget nu är sådant
att om kommunikationsministern kommer med en ny proposition, där in-
landsbanan lyfts fram, så fattar riksdagen ett beslut i den riktningen.
Anf. 208 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Jag läser in i Georg Anderssons svar att inlandsbanan bara
är ett sätt att transportera människor. Kommunikationsministern har själv
åkt inlandsbanan, och han vet att det är kultur över inlandsbanan. Man åker
inte inlandsbanan med buss. Jag skulle vilja se ryssarna göra reklam för tran-
sibiriska järnvägen per buss. Det går bara inte. Inlandsbanan skall trafikeras
med rälsbuss eller tåg. Det är därför den finns. Den skall fortsätta på det
viset, och det är det som är dragningskraften. Har man inte förståelse för
detta ger jag upp i att försöka övertyga kommunikationsministern om bety-
delsen av inlandsbanan. Det är inte bara ett transportmedel vilket som helst,
utan det ligger mycket av upplevelser i det. Det finns en stor möjlighet till
upplysning av människor som har mycket fördomar om Norrland. De får en
helt annan syn när de har åkt med inlandsbanan.
Anf. 209 LEO PERSSON (s):
Herr talman! Den här sommartrafikperioden kommer förmodligen till
stånd. Jag kanske får svar på det av Rune Molin nästa vecka. Han skall då
svara på en fråga som jag har ställt angående på vilket sätt länsstyrelsen har
rätt att använda sina länsanslag. Man ger ju möjligheter till det i det riksdags-
beslut vi kommer att fatta inom kort.
Turistutvecklingen i Östersund
Den här sommartrafikperioden borde man kunna använda till att utveckla
trafiken på inlandsbanan under de kommande somrarna. Inlandsbanan är
en attraktion, och den fyller en bra funktion i det vi ibland brukar tala om
som socialturism, där såväl barnfamiljer som friluftsintresserade har möjlig-
het att resa.
Anf. 210 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Leo Persson som var uppe i talarstolen nyss har i stor besvi-
kelse efter regeringsbeslutet om att lägga ned persontrafiken på inlandsba-
nan karakteriserat situationen som att Georg Andersson var för prestigebun-
den och att det här beslutet fattades därför. Jag har också talat om det i min
fråga, så jag vet att Georg Andersson känner till det. Det har tagits upp i
många Dalatidningar vid det här laget.
Fortfarande verkar det som om Georg Andersson är behäftad med denna
prestigefylldhet. Jag har fått en hel del material från människor som jobbar
inom banverket och SJ. Någonstans har man funnit ett citat där Georg An-
dersson säger att en pojkdröm går i uppfyllelse om Oresundsbron byggs.
Varför kan inte den utomordentligt viktiga inlandsbanan och utvecklingen
av den få vara en pojkdröm för Georg Andersson? Resor på inlandsbanan
är nämligen ett mål i sig. Det går inte att ersätta dem med busstrafik. Det
borde Georg Andersson begripa.
Anf. 211 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Som pojke drömde jag varken om Oresundsbron eller in-
landsbanan. Jag bodde vid norra stambanan och åkte rälsbuss ganska ofta,
t.ex. för att komma fram till Älvsbyn, som är huvudorten i kommunen. Jag
kunde inte drömma om att stå här och diskutera med Viola Claesson om
inlandsbanan eller Oresundsbron.
Men det var många före mig som drömde om en Öresundsbro. Debatten
har pågått i 100 år. Jag är stolt över att kunna presentera ett förslag till riks-
dagen om att äntligen förverkliga detta. Låt oss fortsätta att drömma om
andra nya stora projekt.
Leo Persson försöker inbjuda mig till något slags ministerstyre, där jag
skall se till att banverket inte begär för mycket. Banverket skall göra sin kal-
kyl självständigt och begära för underhållet vad det faktiskt kostar. Arbets-
marknadsutskottet har i sin generositet sagt att man bör kunna använda be-
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
83
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
84
fintliga regionalpolitiska medel för sommartrafik år 1991. Viola Claesson
frågar vad som händer sedan. Skall jag svara på det? Riskdagen har angett
vilka förutsättningar som gäller, och vi har tecknat avtal med trafikhuvud-
männen om tio-årig trafikförsörjning i området inom ramen för de medel
som riksdagen anvisar. Sedan säger riksdagen att länen bör kunna få arran-
gera turisttrafik under sommaren 1991. Det är de villkor som gäller.
Anf. 212 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Oresundsbron är en dröm, och den har kommit att gå i upp-
fyllelse - dock inte riktigt än. Såvitt jag förstår fattas det några beslut. Det
är betydligt mera intressant att syssla med Oresundsbron än med inlandsba-
nan från kommunikationsministerns sida, har jag förstått. Målet i livet kan
ju variera för människor.
För oss som bor i nära anslutning till inlandsbanan i ett inlandsområde som
varje dag avhänds arbetsmöjligheter är det en enorm förlust när man tar bort
denna möjlighet, som man såg som positiv för att få människor intresserade
av att besöka vår hembygd och se allt det fina som finns att se. Det gör man
inte om man skall åka med buss. Jag förstår att det inte finns något hopp
att hämta från regeringen när sommartrafiken upphör till hösten. Det är att
beklaga.
Anf. 213 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Banverket har räknat ut, säger kommunikationsministern,
vad det skulle kosta att underhålla banan för sommartrafiken. Jag förstår
inte detta. Vi begär faktiskt inte mera trafik nu i sommar än vad som ingår i
den planerade trafiken, den trafik som var inplanerad när banverket äskade
medel. Varför skall man nu plötsligt äska nya medel?
Jag håller helt med Leo Persson om att de pengar som riksdagen kommer
att släppa loss genom ett beslut behövs till mycket annat. Det vore fel om
banverket här kunde ta för sig hur som helst. Man måste här på något sätt
undersöka banverkets möjligheter och sjysthet i kalkylerna.
Anf. 214 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Eftersom jag sitter i trafikutskottet kan jag bara bekräfta att
det är precis så vi har behandlat dessa frågor. Det förutsattes att trafiken
skulle finnas i sommar när banverket äskade pengar tidigare och när vi disku-
terade trafiken mera generellt. Skall man nu komma och begära mera
pengar? När och hur skulle banverket i så fall ha ändrat på dessa summor?
Det har Georg Andersson inte alls klarlagt.
När vi hade en debatt om det här i kammaren den 20 mars kallades det
för ett politiskt rävspel. Jag anser nämligen inte - och många med mig - att
regeringen och Georg Andersson har varit ärliga. Regeringen och trafikut-
skottet visste om att länstrafikhuvudmännen och IEF inte kunde ta över tra-
fiken på inlandsbanan över sommaren. Det visste Georg Andersson också,
eller hur?
Anf. 215 LEO PESSON (s):
Herr talman! Jag vill knyta den här diskussionen till pengarna. Är det
kommunikationsministern som skall svara för bedömningen av de befintliga
regionalpolitiska medlen som man talar om här eller är det industriministern
som skall bedöma storleken på medlen? Banverket skall till stor del förbruka
de pengar som det är fråga om. Då borde man vara intresserad av en så låg
kostnad som möjligt.
Anf. 216 STINA ELIASSON (c):
Herr talman! Jag hyser i alla fall hopp, även efter sommartrafiken. Jag
hoppas på kommunikationsministern. Jag hoppas fortfarande att kommuni-
kationsministern kommer med en ny proposition och lägger den på riksda-
gens bord.
Jag skulle vilja sluta med att referera litet grand ur ett brev från Heim-
bygda, hembygdsförbundet för Jämtlands län, som har skrivit till statsminis-
tern angående inlandsbanan. Man slår fast följande:
”Inlandsbanan är rätt nyttjad ej en belastning för Sveriges ekonomi utan
en tillgång.”
”Inlandsbanan utgör en sammanhållande länk med övriga delar av vårt
land och är en förbindelseled ut till Europa. Våra åsikter är inte nostalgiska
utan är grundade på en tro och vilja att Norrlands inland skall leva vidare
och utvecklas.”
Anf. 217 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Det som gör mig allra mest upprörd är - som vanligt, höll
jag på att säga - Viola Claesson, som nu försöker påstå att jag inte är ärlig i
den här debatten. Jag vill påstå att jag har varit utomordentligt ärlig, och jag
har fått mycken kritik för det. Man har sagt så här: Varför lägga det här för-
slaget före valet? Vi inser att man inte kan fortsätta att driva inlandsbanan i
det långa loppet. Den är inte i det skicket att det går att motivera de stora
kostnaderna för detta. Men varför har du lagt fram det här före valet? Kunde
du inte ha väntat till efter valet?
Jag tycker faktiskt att det är värt ett hedersomnämnande någon gång att
jag har haft den ärligheten att redovisa det före valet, med allt det obehag
som det har medfört.
Stina Eliasson hoppades såvitt jag förstår på mig också efter valet. Hon
talade om att jag efter sommaren skulle presentera förslag till lösningar i det
långsiktiga perspektivet. Jag trodde att Stina Eliasson hade andra ambitio-
ner med den valrörelse som vi nu framöver skall utkämpa, men jag tackar
för tilltron.
Birgitta Hambraeus försöker att negligera kostnaderna. Hon tycker att
det är mystiskt att det skall behöva kosta så mycket. Läs trafikutskottets be-
tänkande, som riksdagen har ställts sig bakom. Där redovisar man ju, efter
att ha hört banverket, vilka kostnader man bedömer vara förenade med fort-
satt underhåll.
Anf. 218 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Jag vet att Georg Andersson brukar bli mycket upprörd, ef-
tersom jag säger vad jag anser, och jag anser fortfarande att Georg Anders-
son och regeringen har uppträtt oärligt. Bemöt i stället de argument som jag
använder som skäl för att kalla Georg Andersson för oärlig!
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
85
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar pä frågor
86
Regeringen visste precis som alla ledamöter i trafikutskottet om att läns-
trafikhuvudmännen redan hade talat om att de inte kan och inte vill ta över
trafiken på inlandsbanan för 36 milj.kr. Vi hörde också Inlandsbanekommu-
nerna Ekonomisk Förening, vilken också har talat om för Georg Andersson
och regeringen hur man såg på saken. Också därifrån uttalades i god tid att
man inte heller från det hållet för 36 milj.kr. kan ta över trafiken och sköta
den redan i sommar.
Detta visste ju regeringen, men man låtsar inför moderata och socialde-
mokratiska motionärer - som sedan i sin tur låtsar att de tror på regeringen -
att detta ändå var en möjlig chans. Det var dömt att misslyckas från början.
Anf. 219 STINA ELIASSON (c):
Herr talman! ”Oss norrlänningar emellan” var det som det handlade om
när jag sade att jag hoppas på kommunikationsministern. Dessutom vet
kommunikationsministern lika väl som jag att den regering som sitter kan
lägga fram propositioner när som helst ända fram till dess att ett val har hål-
lits. Vi har en lång sommar framför oss. Tänk vilken chans för kommunika-
tionsministern att få återkomma, gärna under sommaren, under semester-
tid, med en proposition där inlandsbanan lyfts fram!
Anf. 220 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Viola Claesson säger att regeringen visste om hur det låg till.
Men regeringen lade fram ett förslag i januari efter det att vi hade lyssnat på
länshuvudmännen. Vi visste att de var beredda att för 36 milj.kr. bedriva
trafiken i området. Men riksdagens trafikutskott nöjde sig ju inte med det
förslaget, utan sade att man skulle ge länshuvudmännen en förnyad chans
att bedöma om de ville bedriva persontrafik på inlandsbanan. Vad var det
för ohederligt i det?
I varje fall var inte jag med i trafikutskottet, som ville att vi skulle ge hu-
vudmännen en förnyad möjlighet att bedöma detta. Det skall väl inte jag
anklagas för. Vi har gett dem den möjligheten. Ärligt talat trodde jag inte
att de skulle nappa på den krok som trafikutskottet kastade ut. Men då
skulle chansen gå till Inlandskommunerna Ekonomisk Förening, som gång
på gång hade påstått att man skulle komma att klara detta. Man hade påstått
att man hade avtal med postdiligensen, men man kunde inte klara uppgiften.
Anf. 221 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Inte för att jag tror att vi kommer någon vart: Utgångsläget
var positiva förhoppningar som IEF hade efter det att regeringen t.o.m.
hade tillsatt en utredning som skulle se på utvecklingsmöjligheterna och un-
dersöka på vilket sätt som regeringen och riksdagen skulle kunna hjälpa till
med att utveckla både turismen och inlandsbanetrafiken som sådan. Det var
ju det som det handlade om.
Kallduschen kom när just inlandsbanan råkade bli offer för regeringens
spariver i det s.k. krispaketet. Varför just den trafiken?
I de löften som sedan gavs, och som jag menar var falska, påstods att det
var en chans för IEF att redan i år få ta över trafiken eller att säga till länstra-
fikhuvudmännen att de kan bedriva trafiken på inlandsbanan för lika mycket
pengar som regeringen ansåg att de skulle ha till busstrafiken. Det var ingen
chans, eftersom de redan kategoriskt hade talat om att länstrafikhuvudmän-
nen kunde bedriva busstrafik men att IEF inte kunde driva trafik i år för
motsvarande pengar.
Anf. 222 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag skall svara tålmodigt på Viola Claessons och även andras
frågor.
Varför spara på just inlandsbanan när man skulle göra ett krispaket? Jo,
därför att kostnaderna per passagerare var orimligt höga, långt högre än på
någon annan järnväg. Därtill krävdes stora investeringar för att långsiktigt
upprätthålla trafiken på inlandsbanan.
Det var därför som besparingen kom att gå ut över just inlandsbanan. Det
kan inte ha varit någon överraskning, för den har diskuterats i minst tio år
och bekymrat många kommunikationsministrar före mig. En av dem åkte
längs inlandsbanan och konstaterade att det var väldigt mycket granar ut-
efter den, vilket han blev kanske som mest berömd för. Också jag blir möjli-
gen berömd för inlandsbanan, men av andra skäl.
Vidare sade man från Inlandsbanan Ekonomisk Förening att man kunde
bedriva trafiken för dessa pengar, och då sade trafikutskottet: Låt dem få en
chans att göra det. Man kunde inte det, men det var inte mitt fel.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
35 § Svar på fråga 1990/91:620 om privatisering av person- och gods-
trafik på järnväg
Anf. 223 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Viola Claesson har frågat mig om regeringen avser att när-
mare ange vilka delar av person- och godstrafiken som vi anser vara lämpliga
att i framtiden privatisera resp, vara lämpliga att ha kvar i SJs regi.
Bakgrunden till frågan är att regeringen i årets budgetproposition föresla-
git att trafikeringsrätten på det svenska järnvägsnätet skall ses över.
Frågan om konkurrens på järnvägen är i många avseenden komplex. In-
nan en eventuell avreglering kan komma till stånd måste en rad frågor utre-
das. Som ett första led i detta arbete har regeringen uppdragit åt SJ, banver-
ket, transportrådet samt statens pris- och konkurrensverk att redovisa förut-
sättningar för och konsekvenser av en ökad konkurrens på järnvägsnätet.
Uppdragen skall redovisas senast den 14 juni i år. Därefter kan en särskilt
utredare tillkallas för att närmare utforma en modell för ett avreglerat järn-
vägsnät.
I avvaktan på resultatet av dessa utredningar kan jag inte nu redovisa rege-
ringens ställningstagande i frågan.
Anf. 224 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret, även om det egentligen inte
är något svar på frågan, eftersom regeringen precis som vanligt, höll jag på
87
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
88
att säga, vill avvakta. Anledningen till att jag ställt den är de hot som riktats
mot SJ och SJs verksamhet.
När det gamla SJ sprängdes i två delar, i ett SJ och ett banverk, tillhörde
vänsterpartiet dem som verkligen varnade för vad som komma skulle. Vi
trodde att det så småningom skulle komma en sönderstyckning och att en-
dast det som med privatkapitalistiska mått kallas lönsamt skulle få överleva.
På löpande band har kommit förslag om fri konkurrens, om utredning om
fri konkurrens och om att skadlighetsprövningen skall slopas, som Georg
Andersson nämnde i den förra debatten.
De SJ-anställda är naturligtvis oroliga över den parallelltrafik som nu får
bedrivas i hur stor omfattning som helst av bussarna, och naturligtvis riskerar
man till slut järnvägens existens. Detta kan leda till en ekonomisk kris för
SJ.
Nu står jag inte här och hittar på. Jag tror att Georg Andersson, precis
som jag, har träffat Stig Larsson. Stig Larsson är så orolig att han t.o.m. har
uttryckt farhågor för att SJ, när dessa lönsamhetskriterier och den fria kon-
kurrensen har slagit igenom fullt ut, om ett antal år, endast har kvar snabbtå-
get Stockholm—Göteborg i egen regi. Det jag och många andra är nyfikna
på, inte minst de som är anställda inom SJ och banverket, är om Georg An-
dersson och regeringen tycker att det i så fall är ett acceptabelt slut på SJs
verksamhet. Kanske det återstår några fler snabbtågsförbindelser, men de
drivs av t.ex. Asea Brown Boveri.
Om det nu i de utredningar som Georg Andersson talar om visar sig att
alla de banor som inte är snabbtågsbanor inte kan anses tillräckligt lön-
samma, om ingen är intresserad av dem, räcker det då med några snabbtågs-
banor för t.ex. Georg Andersson?
Anf. 225 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Det är riktigt att jag ofta har överläggningar med Stig Lars-
son. Jag kommer precis från en sådan överläggning, så jag kan hälsa från
honom. Vi har diskuterat dessa frågor mycket, om SJs ekonomiska situation
och framtid mot denna bakgrund. Det finns anledning att vara uppmärksam
för de förutsättningar som järnvägstrafiken kan ha i framtiden i Sverige och
att göra insatser för att den framtiden skall bli så ljus som möjligt. Jag har
en betydligt hoppfullare syn på järnvägstrafiken och SJs möjlighet att hävda
sig i järnvägstrafiken i framtiden än vad Viola Claesson har. Jag ser framför
mig ett väl utvecklat järnvägsnät, med vissa begränsningar där trafikunderla-
get är mycket svagt, där det inte passar med tågtrafik av naturliga skäl, där-
för att det är ett masskommunikationsmedel.
Vi skall utveckla godstrafiken mera. Vi skall stärka järnvägstrafiken ge-
nom betydande investeringar. Jag tror att SJ har goda förutsättningar att
hävda sig, även om vi i någon utsträckning kommer fram till att man kan och
bör göra en avreglering. Men om detta får vi diskutera när vi har utrednings-
underlaget framme.
Det finns i dag en del andra operatörer på järnväg, i begränsad omfatt-
ning, t.ex. BK-tågen. Låt oss se vilka effekter det får i den regionen. Vi skall
väl inte avstå från att pröva olika modeller som kanske kan vara utrveck-
lande. Det vore kanske bra med litet öppna ögon, Viola Claesson.
Det är många i vår omvärld som ser med stort intresse på den utveckling
som vi har på järnvägstrafikens område och den konstruktion vi har, med SJ
och ett separat banverk.
Anf. 226 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Jag vet det, Georg Andersson. Jag vet också att det var
många i internationella kretsar som höjde mycket förvånat på ögonbrynen
över att regeringen och riksdagen tog ställningstagandet om att spränga SJ.
De löften som gavs i det sammanhanget, de löften som föregick uppdel-
ningen av SJ i ett nytt SJ och ett banverk, de har inte infriats. I stället är SJ
på väg mot en kris. Då hjälper det inte att stå här och ha fromma förhopp-
ningar. Vad skall göras för att rädda SJ ur den ekonomiska krisen och rädda
fler banor än snabbtågsbanorna? Det var det jag ville ha svar på av Georg
Andersson.
Anf. 227 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag försäkrar att om vi inte hade gjort den uppdelning som
vi gjorde 1988, som visade sig vara så fruktbar, då tror jag att SJ verkligen
hade befunnit sig i en allvarlig kris.
Anf. 228 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Då skulle jag vilja att Georg Andersson ger mig några kon-
kreta, fruktbara exempel på vad som har skett, som vi kan räkna in som nå-
got nyttigt för järnvägen i Sverige efter den uppdelningen. Bara ett par så-
dana konkreta exempel vore mycket lämpligt. Allt det man lovade om SJ
med den nya konstruktionen har nämligen inte infriats. Tvärtom! SJ har fått
sparka en stor del av personalen. För första gången på 30 år har man fått
avskeda folk.
Anf. 229 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Det är väl inte fel att arbeta rationellt i ett kommunistiskt
samhälle, som Viola Claesson förordar? Är det fel att bedriva en verksamhet
så praktiskt, rationellt och effektivt som möjligt? Det är väl inte ett mål i sig
att ha många anställda för att frakta gods och människor? Det viktiga för ett
trafikföretag är ju att man fraktar gods och människor. SJ utvecklar detta för
att uppnå en allt större effektivitet i verksamheten.
Jag utgår ifrån att Viola Claesson har sett en del av detta: modernisering
av stationshus, bättre service, bättre vagnar, snabbtåg och nya lösningar för
godstransporterna. Det är faktiskt vad som är på gång inom SJ. Under de
tre år som har gått sedan 1988 har det ju skett en revolution med en verksam-
het som stått stilla under decennier.
Anf. 230 VIOLA CLAESSON (v):
Herr talman! Jag talar om trafik och transporter av människor och gods,
inte enbart om några uppsnyggade stationer. Om det hade handlat om en
utökad verksamhet, hade SJ naturligtvis inte behövt säga upp sina lokförare.
Vad händer, om det nu blir stora satsningar på järnvägen framöver? Då har
ju yrkeskunskapen och yrkesstoltheten försvunnit. De berörda människorna
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
89
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Svar på frågor
90
börjar bli ganska desillusionerade över det som händer inom SJ. En del kri-
sen, som inte enbart är ekonomisk, är att människor som nyligen har utbil-
dats till lokförare till en kostnad av uppemot 1 milj.kr. får lämna SJ. Jag kal-
lar inte detta utveckling.
Dessutom trodde jag, Georg Andersson, att vi talade om det svenska ka-
pitalistiska samhället och inte om ett kommunistiskt samhälle. I annat fall
skulle jag inte ställa frågor till Georg Andersson, eller hur? Vi befinner oss
ju i Sveriges riksdag.
Överläggningen var härmed avslutad.
36 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlädes åter
Skatteutskottets betänkanden 1990/91 :SkU29 och SkU36
Trafikutskottets betänkanden 1990/91 :TU24 och TU27
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1990/91:AU17
37 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av prop. 1990/91:178 Överlämnande av uppgiften att fördela
statsbidrag till folkbildningen m.m.
1990/91:Ubl99 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)
med anledning av prop. 1990/91:186 Ändringar i reglementet för allmänna
pensionsfonden
1990/91:N127 av Lars Norberg m.fl. (mp)
1990/91:N128 av Per Westerberg m.fl. (m, fp, c)
1990/91:N129 av Rolf L Nilson (v)
med anledning av prop. 1990/91:190 Ombildning av Stadshypotek
1990/91:N130 av Allan Ekström (m)
1990/91:N131 av Nic Grönvall m.fl. (m)
1990/91:N132 av Hadar Cars m.fl. (fp)
1990/9LN133 av Stig Gustafsson m.fl. (s)
1990/9LN134 av Lars Norberg m.fl. (mp)
1990/9LN135 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c)
1990/91 :N136 av Göthe Knutson (m)
1990/91 :N137 av Rolf L Nilson (v)
Justitieutskottets betänkanden
1990/91:JuU28 Internationellt samarbete i brottmål m.m.
1990/91 :JuU29 Ny,terroristlagstiftning m.m.
1990/91 :JuU30 Tilläggsbudget II
1990/91 :JuU33 Vapenlagen
1990/91 :JuU38 Immunitet och privilegier
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
Utrikesutskottets betänkande
1990/91:UU18 Nedrustning
Kulturutskottets betänkanden
1990/91 :KrU19 Tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1990/91
1990/91 :KrU30 Fornminnesbrott m.m.
1990/91:KrU31 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden
Utbildningsutskottets betänkanden
1990/91:UbU13 Vissa för forskningen gemensamma frågor samt anslag
1990/91:UbU14 Riksbankens jubileumsfonds verksamhet under år 1990
1990/91:UbU15 Anslag till utbildningsdepartementet, m.m.
Bostadsutskottets betänkande
1990/91 :BoU17 Ändring i plan- och bygglagen
38 § Anmälan om fråga
Anmäldes att följande fråga framställts
den 17 maj
1990/91:650 av Ylva Annerstedt (fp) till statsrådet Maj-Lis Lööw om praxis i
utvisningsärenden:
När människor är på flykt undan förföljelser är det alltid barnen som drab-
bas hårdast. Därför har vi i Sverige infört den s.k. ettårsregeln, som innebär
att barnfamiljer som vistats här i mer än ett år skall beviljas uppehållstill-
stånd.
Regeringen har nu beslutat att familjen Kalo i Södertälje, med fyra barn,
skall utvisas. De kom hit 1987 och gav då inte korrekta uppgifter om sin iden-
titet, vilket är orsaken till utvisningsbeslutet. Tillräckliga humanitära skäl av
synnerlig art kan enligt lagen upphäva ett sådant beslut.
Mot bakgrund av att familjen har fyra minderåriga barn som rotat sig i
Sverige vill jag fråga invandrarministern:
Vilka omständigheter skall föreligga för att lagens ”tillräckliga humanitära
skäl av synnerlig art” skall kunna tillämpas?
91
Prot. 1990/91:115 39§ Kammaren åtskildes kl. 21.12.
21 maj 1991
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen
kl. 16.26 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Gunborg Apelgren
92
Innehållsförteckning
Tisdagen den 21 maj
Meddelande om muntliga frågor till statsråd den 23 maj.......... 1
Andre vice talmannen
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Svar på fråga 1990/91:592 om momsbeläggning av transaktioner
inom allemansfonderna m.m.......................... 1
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Margit Gennser (m)
3§ Svar på fråga 1990/91:594 om effekterna av måltidsbeskatt-
ningen.......................................... 4
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Görel Thurdin (c)
4 § Svar på fråga 1990/91:608 om skattepolitiken och miljön...... 7
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
5 § Svar på fråga 1990/91:630 om reavinstbeskattningen för bostäder 8
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Bertil Danielsson (m)
6§ Svar på frågorna 1990/91:575 och 577 om rättsläget i visst slags
brottmål......................................... 12
Justitieminister Laila Freivalds (s)
Knut Wachtmeister (m)
Bengt Harding Olson (fp)
7§ Svar på fråga 1990/91:583 om utbildningen för fastighetsmäklare 18
Justitieminister Laila Freivalds (s)
Sigrid Bolkéus (s)
8 § Svar på frågorna 1990/91:587 och 593 om utformningen av val-
sedlar i allmänna val................................ 20
Justitieminister Laila Freivalds (s)
Margit Gennser (m)
Sten Andersson i Malmö (m)
9 § Svar på fråga 1990/91:597 om brottsbalkens bestämmelse om för-
ledande av ungdom................................ 23
Justitieminister Laila Freivalds (s)
Margareta Persson (s)
10 § Svar på frågorna 1990/91:602 och 629 om Stockholms tingsrätt . 24
Justitieminister Laila Freivalds (s)
Hans Göran Franck (s)
Britta Bjelle (fp)
11 § Svar på frågorna 1990/91:605, 612 och 613 om säkerheten vid kri-
minalvårdsanstalterna............................... 27
Justitieminister Laila Freivalds (s)
Göran Ericsson (m)
Hans Göran Franck (s)
Prot. 1990/91:115
21 maj 1991
93
Prot. 1990/91:115 Britta Bjelle (fp)
21 maj 1991 12 § Svar på fråga 1990/91:624 om villkorlig frigivning........... 32
Justitieminister Laila Freivalds (s)
Knut Wachtmeister (m)
13 § Svar på fråga 1990/91:645 om ersättning till nämndemännen ... 33
Justitieminister Laila Freivalds (s)
Håkan Hansson (c)
Ajournering........................................... 35
Återupptagna förhandlingar............................... 35
14 § Svar på fråga 1990/91:564 om spaningsarbetet i utredningen om
mordet på Olof Palme.............................. 35
Utrikesminister Sten Andersson (s)
Per Gahrton (mp)
15 § Svar på fråga 1990/91:596 om en nordisk kärnvapenfri zon .... 38
Utrikesminister Sten Andersson (s)
Bertil Måbrink (v)
16 § Svar på fråga 1990/91:614 om de tillfångatagna svenskarna i
Kashmir......................................... 40
Utrikesminister Sten Andersson (s)
Karin Israelsson (c)
17 § Svar på fråga 1990/91:607 om Saab-Scanias koncernbidrag till
Saab-Automobile.................................. 43
Industriminister Rune Molin (s)
Lars Norberg (mp)
18 § Svar på fråga 1990/91:633 om industrietableringen i Gävleborg 46
Industriminister Rune Molin (s)
Bertil Måbrink (v)
19 § Svar på fråga 1990/91:636 om gruvindustrin i Västerbotten .... 49
Industriminister Rune Molin (s)
Maggi Mikaelsson (v)
20 § Svar på fråga 1990/91:637 om Värmlands framtida industristruk-
tur ............................................. 52
Industriminister Rune Molin (s)
Björn Samuelson (v)
21 § Svar på fråga 1990/91:639 om stödområdesindelningen av
Skellefteå........................................ 54
Industriminister Rune Molin (s)
Maggi Mikaelsson (v)
22 § Svar på fråga 1990/91:644 om biogas..................... 55
Industriminister Rune Molin (s)
Krister Skånberg (mp)
23 § Svar på fråga 1990/91:648 om svenska småföretag........... 57
Industriminister Rune Molin (s)
Krister Skånberg (mp)
94
Svar på fråga 1990/91:640 om tullen på miljövänliga sjukvårds- Prot. 1990/91:115
produkter........................................ 61 21 maj 1991
Statsrådet Anita Gradin (s)
Karin Falkmer (m)
Svar på fråga 1990/91:544 om ridskolan i Strömsholm........ 62
Utbildningsminister Bengt Göransson (s)
Hugo Bergdahl (fp)
Svar på fråga 1990/91:625 om Skandinaviska konstnärskollegiet
i Rom........................................... 64
Utbildningsminister Bengt Göransson (s)
Margareta Fogelberg (fp)
Svar på fråga 1990/91:627 om svårigheterna för utländska akade-
miker att få arbete i Sverige.......................... 64
Utbildningsminister Bengt Göransson (s)
Ingela Mårtensson (fp)
Svar på fråga 1990/91:635 om teatergruppen Dalvadis........ 65
Utbildningsminister Bengt Göransson (s)
Berith Eriksson (v)
Svar på fråga 1990/91:616 om åtgärder för att bevara kulturland-
skapet........................................... 67
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Karin Starrin (c)
Svar på fråga 1990/91:649 om information om slutförvar av kärn-
kraftsavfall....................................... 69
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Marianne Samuelsson (mp)
Svar på fråga 1990/91:559 om påföljden vid grovt rattfylleri,
m.m............................................ 71
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Ingbritt Irhammar (c)
Svar på fråga 1990/91:561 om skogsindustrins virkestransporter 73
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Görel Thurdin (c)
Svar på fråga 1990/91:591 om persontrafiken på inlandsbanan. . 76
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Hans Dau (m)
Svar på frågorna 1990/91:604, 610, 611, 615 och 646 om inlands-
banan m.m....................................... 78
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Birgitta Hambraeus (c)
Stina Eliasson (c)
Leo Persson (s)
Karin Israelsson (c)
Viola Claesson (v)
Svar på fråga 1990/91:620 om privatisering av person- och gods-
trafik på järnväg................................... 87
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Viola Claesson (v)
95
|
Prot. 1990/91:115 21 maj 1991 |
36 § Förnyad bordläggning................................ 90 37 § Bordläggning...................................... 90 |
38 § Anmälan om fråga
1990/91:650 av Ylva Annerstedt (fp) om praxis i utvisnings-
ärenden....................................... 91
96
gotab 98950, Stockholm 1991