Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:111 Tisdagen den 14 maj
ProtokollRiksdagens protokoll 1990/91:111
Riksdagens protokoll
1990/91:111
Tisdagen den 14 maj
Kl. 14.30-16.17
Protokoll
1990/91:111
Meddelande om information från regeringen
Anf. 1 TREDJE VICE TALMANNEN:
Vid kammarens sammanträde torsdagen den 16 maj lämnar statsrådet
Anita Gradin kl. 14.30 information om EES-förhandlingarna.
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 7 maj.
2 § Svar på fråga 1990/91:568 om gruppbostäder för psykiskt utveck-
lingsstörda
Anf. 2 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Herr talman! Marianne Andersson i Vårgårda har frågat socialministern
om hon delar socialstyrelsens uppfattning att ett boende i offentlig regi kan
vara familjelikt för fem personer medan det i privat regi inte går att vara fler
än fyra eller om regeringen ämnar ge socialstyrelsen andra direktiv. Arbetet
inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall besvara frågan.
Boende i gruppbostad är en av de särskilda omsorgerna enligt lagen
(1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. I den
proposition som föregick lagen framhöll det dåvarande statsrådet som önsk-
värt att bara ett fåtal personer bor i varje gruppbostad. Antalet fyra angavs
som ett riktmärke.
Enskilda personer, föreningar och andra får driva gruppbostad och viss
annan omsorgsverksamhet om socialstyrelsen lämnar tillstånd till verksam-
heten. Socialstyrelsens beslut i fråga om sådant tillstånd får överklagas hos
kammarrätten.
Socialstyrelsen har inte befogenhet att godkänna omsorgsverksamhet som
bedrivs av landsting eller kommuner. Två beslut av socialstyrelsen att avslå
ansökningar från enskilda vårdgivare att anordna gruppbostad för fem per-
soner i varje enhet har överklagats och prövats av kammarrätten. Rätten
lämnade besvären utan bifall. Kammarrättens domar är överklagade hos re-
geringsrätten, som har beviljat prövningstillstånd.
Svar pä frågor
1 Riksdagens protokoll 1990/91:111
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar pä frågor
Enligt min uppfattning bör regeringsrättens beslut i denna fråga inte före-
gripas.
Anf. 3 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret, även om jag inte kan påstå
att jag är särskilt nöjd. Jag ställde den här frågan med anledning av ett
ärende i Älvsborgs län, där en privat institution är på väg att omvandlas till
gruppboende. Nu kommer det hela att fördröjas, och på grund av den eko-
nomiska situation som landstinget befinner sig i blir det väldigt svårt att klara
av detta inom önskvärd tid.
Jag vill hänvisa till skrivningen i regeringens proposition nr 1984/85:176.
Där säger man beträffande elevhem: ”Det av omsorgskommittén angivna
antalet fyra KAN därvid tjäna som riktmärke. Det bör dock inte ses som ett
absolut krav i samtliga fall. Liksom många av remissinstanserna anser jag att
det måste finnas utrymme för flexibilitet.”
När det gäller den privata verksamheten säger man att en icke obetydlig
del av de nuvarande omsorgerna formellt ges av privata huvudmän. Det gäl-
ler främst vårdhem. I praktiken utgör dessa en del av landstingens verksam-
het, eftersom alla vårdplatser ställs till landstingens förfogande och utnytt-
jande.
Detta gör att skillnaderna mellan vårdhem drivna i offentlig regi och pri-
vata vårdhem egentligen inte är stora men att hanteringen är olika. Det är
ganska otillfredsställande att få svaret att socialstyrelsen granskar och god-
känner endast vårdhem som drivs i privat regi och inte dem som drivs av
landsting och kommuner. Jag kan inte förstå denna olika behandling. De
boende märker säkert inte skillnaden mellan privat och offentlig regi. Jag
vill ha ett mer uttömmande svar från statsrådet hur man egentligen ser på
detta.
Anf. 4 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Herr talman! Kanske jag först med några ord får beröra frågan om hur
stor en gruppbostad bör vara. Det handlar här om människor med utveck-
lingsstörning som sitt handikapp. Tanken är ju att det genom ett litet for-
mat - den lilla enhetens princip har man ofta talat om - skall bli lättare för
de utvecklingsstörda att utveckla relationer och att få familjeliknande förhål-
landen omkring sig. Olika forskning visar att ett antal på omkring fyra skulle
vara lagom, dvs. ett tänkbart antal. Det är därför vi har använt oss av ett
riktmärke på omkring fyra.
I många landsting och kommuner har man gruppbostäder för fem perso-
ner. Detta antal är bara ett riktmärke, precis som Marianne Andersson sä-
ger. Skillnaden är att socialstyrelsen är den instans som gör bedömningen
när det gäller enskilda gruppbostäder. Den ordningen kan man naturligtvis
diskutera, men det är den ordning som gäller i dag. Marianne Andersson
vet att jag inte kan föregripa ett domstolsbeslut. Saken måste få prövas av
regeringsrätten, med precis det bakgrundsmaterial som också socialstyrelsen
har haft. Därefter får vi se vad regeringsrätten säger.
Jag vill understryka att just det lilla antalet är oerhört viktigt. Därmed tar
jag inte ställning till om antalet skall vara fyra eller fem. Jag vill påpeka att
om man väljer antalet fyra innebär det också i och för sig ett riktmärke, och
man skulle också mycket väl kunna tänka sig antalet tre om det gällde
mycket svårt handikappade ungdomar, detta för att göra deras levnadsbe-
tingelser desto bättre.
Men ännu så länge har ingen strävat efter att bygga gruppbostäder för tre
personer. Det har hela tiden varit ett tryck uppåt, dvs. att öka antalet ekono-
miska skäl, vilket i och för sig är begripligt.
Anf. 5 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):
Herr talman! Vi är ganska överens om, Bengt Lindqvist och jag, att vi
skall sträva efter ett så familjelikt boende som möjligt, men det är viktigt att
vi tar hänsyn till sådana faktorer som vi inte kan komma ifrån. Dels måste vi
ta hänsyn till graden av handikapp för de boende, dels har det med personal-
situationen att göra. Man bör alltså vara flexibel och anpassa sig till omstän-
digheterna, som det också stod i propositionen som jag tidigare hänvisade
till.
Jag tycker inte att man gör det. När det gäller att bygga i offentlig regi är
det inte fråga om så strikta regler, utan då kan man bygga för fem, men byg-
ger man i privat regi gäller antalet fyra. Jag finner detta synnerligen märkligt.
Även om jag inte begär att statsrådet skall föregripa ett domstolsutslag,
menar jag att man ändå kan ändra direktiven till en myndighet, och jag und-
rar om det inte är dags att göra så.
Anf. 6 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Herr talman! Socialstyrelsen och varje landsting gör bedömningen utifrån
samma utgångspunkter. Det finns ingenting annat än propositionens utta-
lande om fyra såsom riktmärke. Samma uttalande om flexibilitet gäller både
för landstingens byggande av gruppbostäder och för socialstyrelsens bedöm-
ningar av enskilda gruppbostäder. Mot den bakgrunden skall de rättsliga in-
stanserna pröva detta.
Till sist vill jag säga att hela frågan om omsorgslagen och dess framtid är i
stöpsleven i och med att handikapputredningen överväger att lägga fram för-
slag om en lag, som ersätter och vidgar omsorgslagen så att den kommer att
omfatta ett mycket större antal människor med funktionshinder.
Det är i det sammanhanget, i behandlingen av den eventuellt nya lag som
handikapputredningen föreslår, som vi får möjlighet att använda oss av de
erfarenheter vi hittills har och se om det är någonting vi vill ändra på för
framtiden.
Anf. 7 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):
Herr talman! Detta låter väldigt bra. Jag hoppas att utredningen, med de
beslut som följer, också leder till att man kan få större flexibilitet och möjlig-
het att fatta lokala beslut, dvs. anpassa verksamheten efter de handikappa-
des förutsättningar. Det är naturligtvis det som är det viktiga.
Statsrådet säger också att socialstyrelsen och landstingen bedömer på
samma grunder. Men uppenbarligen kommer man till ganska olika resultat.
Det visar ändå att det finns oklarheter. Jag hoppas verkligen att vi kan
komma fram till en lösning, men det behöver ske ganska snabbt, eftersom
Prof. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
1* Riksdagens protokoll 1990191:111
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
de som bor i stora institutioner naturligtvis väntar på att få komma ut i ett
bättre boende. Nu fördröjs ju hela processen på grund av byråkratin och
bristen på resurser.
Överläggningen var härmed avslutad.
3§ Svar på fråga 1990/91:560 om praxis i asylärenden
Anf. 8 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Maria Leissner har frågat mig om man har för avsikt att åter-
införa den s.k. barnpraxis som innebär att barnfamiljer får stanna en viss tid
i landet.
Av frågan att döma tycks Maria Leissner inte ha klart för sig vilken praxis
som för närvarande råder beträffande barnfamiljer. En särskild schablonre-
gel tillämpas nämligen fortfarande. Den är, sedan september i fjol, inte
längre avhängig av den sammanlagda handläggningstiden utan knuten till
tidpunkten för invandrarverkets beslut.
En barnfamilj som efter det att ansökan om uppehållstillstånd givits in vis-
tats i Sverige i över ett år utan att invandrarverket fattat beslut får således
stanna, såvida inte särskilda skäl talar emot. Någon ändring av denna praxis
övervägs inte.
Då Maria Leissner. som framställt frågan, anmält att hon var förhindrad
att närvara vid sammanträdet, medgav tredje vice talmannen att Sigge Go-
din i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 9 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka invandrarministern för svaret.
Sedan ett och halvt år upplevs att "barnpraxisen" upphört att gälla. Som
det har sagts får den som har väntat mer än ett år på beslut stanna i Sverige.
Skälet är att barnen hunnit rota sig i Sverige och att ju längre tiden går, desto
inhumanare är det att utvisa. Men många barnfamiljer har ändå utvisats un-
der upprörande omständigheter. Senast för några veckor sedan utvisades en
grupp Bulgarienturkar från förläggningen i Ringhals. Bland dem fanns en
ung familj med en liten pojke på sex år som var astmasjuk och som troligen
inte kunde få någon medicin i Bulgarien. Likaså hade en flicka som med sin
familj väntade på utvisning glömt bort bulgariskan.
Med anledning av invandrarministerns svar skulle jag vilja fråga: Kan man
tolka svaret så att den s.k. barnpraxisen i princip fortfarande gäller? Hur
kommer det sig i så fall, med tanke på invandrarministerns svar, att den ast-
masjuke pojken och hans familj ändå utvisades? Vidare skulle jag vilja
fråga: Tillämpas reglerna egentligen i praktiken? Vilken överblick har rege-
ringen över hur den regel som invandrarministern talar om följs?
Anf. 10 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Det är mycket enkelt i de enskilda ärenden som kommer på
mitt bord att se när familjen kom till Sverige och när den fick besked från
invandrarverket. Det är alltså den schablonregeln vi nu tillämpar, att tid-
punkten för invandrarverkets beslut gäller. Detta är också delvis en finger-
visning för invandrarverket att det skall prioritera barnfamiljerna och klara
av deras ärenden inom ett år. Detta sker precis på de grunder som Sigge Go-
din hänvisar till, nämligen att det är viktigt för barnfamiljerna att slippa
långa väntetider. Är det så att en barnfamilj inte får beslut från första instans
inom ett år, görs en s.k. förenklad prövning.
Anf. 11 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Vi kan vara helt överens om att barnfamiljer skall prioriteras
därför att det är viktigt att inte barnen tar mer skada än vad de redan lidit
under sina svåra år. Trots det utvisas ett antal barnfamiljer. Uppenbarligen
fungerar detta inte enligt mitt sätt att se. Jag måste få en förklaring till varför
det kan vara så här. Det handlar inte om en familj utan om flera, dessutom
om familjer med sjuka barn.
Anf. 12 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Jag vet inte hur jag skall kunna förklara för Sigge Godin om
han inte förstår. Det handlar sannolikt om att dessa familjer - jag är ganska
säker på att det helt enkelt är förklaringen - också har utnyttjat den rätt som
man har i varje ärende att överklaga till regeringen. Av den anledningen har
det gått mer än ett år. Men de allra flesta barnfamiljer får besked från in-
vandrarverket med god marginal före ettårsgränsen. De allra flesta ärenden
tar inte tillnärmelsevis ett år. Om man sedan överklagar kan det naturligtvis
ta längre tid. Men invandrarverkets beslut ger i de allra flesta fall, kanske
framför allt för gruppen Bulgarienturkar, en mycket god fingervisning om
vad det slutgiltiga beslutet kommer att innebära, även om man överklagar.
Anf. 13 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Invandrarministern säger i svaret att bara när särskilda skäl
talar emot skall man inte låta dem stanna. Det känns litet konstigt att stå här
med ett antal referat om fall där familjer har blivit utvisade, när invandrarmi-
nistern nu säger att risken är obefintlig att de skall behöva resa i väg med
småbarn om regeln följs. Det stämmer dåligt. Vi kan väl aldrig bli överens.
Anf. 14 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Får jag göra ett försök till. Jag vet ingenting om de ärenden
som Sigge Godin hänvisar till, och det har egentligen inte så mycket med det
här ärendet att göra huruvida det handlar om en flicka som har glömt sitt
språk eller en astmasjuk pojke. Men dessa familjer har alltså fått ett första
besked från invandrarverket inom ett år om att de inte kan få asyl i Sverige.
Anf. 15 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Det är alldeles riktigt att språket inte har någon betydelse.
Det är bara ett bevis på hur snabbt barnen kommer in i en ny miljö. Får jag
ändå uttrycka det som så att jag hoppas verkligen att det går till på det sätt
som invandrarministern säger, att vi inte har olika informationer, för här
handlar det om småbarn som rotar sig väldigt snabbt. Vi vet hur illa dessa
Prof. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
barn har farit under sin färd till Sverige och dessförinnan. Det är alltså väl-
digt viktigt att man verkligen månar om dessa barn. Barnen är faktiskt de
viktigaste vi har i samhället. Där skall vi inte skilja på flyktingbarn och
svenska barn - alla är lika viktiga.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på fråga 1990/91:566 om prissättningen på invandrarverkets
praxissamling
Anf. 16 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig om regeringen avser att vidta
åtgärder för att mindre bemedlade personer skall kunna komma i åtnjutande
av invandrarverkets praxisredovisning (praxissamling) angående asylären-
den m.m. i enlighet med offentlighetsprincipen.
Huvudprincipen är att offentliga myndigheter tar betalt för sina publika-
tioner. Som exempel kan nämnas riksdagstryck, statens offentliga utred-
ningar (SOU), svensk författningssamling (SFS). Författningsmässigt regle-
ras myndigheternas utgivning av offentliga handlingar genom expeditions-
kungörelsen (KK 1964:618 om expeditionsavgift m.m.).
Invandrarverkets praxisredovisning omfattar för närvarande ett sjuttiotal
sidor i en A 4-pärm. Priset är 600 kr., vartill kommer mervärdeskatt och por-
toavgift. Samlingen kommer fortlöpande att kompletteras. Komplettering-
arna under det första året ingår i priset.
Invandrarverket avser att kostnadsfritt sända praxisredovisningen, såle-
des gratisexemplar, till vissa organisationer som bevakar flyktingars intres-
sen, såsom UNHCR, Amnesty International och Rädda barnen samt även
Advokatsamfundet.
Tack vare offentlighetsprincipen kan var och en som är intresserad av att
ta del av invandrarverkets praxisredovisning göra det på offentliga bibliotek.
Jag finner därför inget skäl till att vidta några åtgärder.
Anf. 17 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag får tacka Maj-Lis Lööw för svaret.
Denna pärm innehåller ett sjuttiotal sidor, varav ungefär 30 sidor utgör
effektiv text. Pärmen kostar nästan 800 kr. Visserligen har det tagit väldigt
många år att ta fram denna praxissamling, men såvitt jag förstår är inte priset
satt efter tidsåtgången - eller är det så? - utan det måste ju handla om fram-
ställningskostnader.
Annat offentligt tryck som man vill ta del av kostar ungefär 3 kr. per sida,
vilket i det här fallet som rör sig om 70 sidor skulle innebära 210 kr.
Jag vill fråga Maj-Lis Lööw: Anser invandrarministern att priset är rim-
ligt, att det står i paritet med de kostnader som man tar ut för andra offent-
liga publikationer?
Anf. 18 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Frågan var inte så ställd från början. Därför har jag inte för-
sökt ta reda på vad som ligger bakom denna prissättning. Men jag utgår ifrån
att invandrarverket inte tar ut något oskäligt pris.
Som jag sade i mitt svar handlar det ju inte bara om de första sidorna,
utan denna samling kommer fortlöpande att kompletteras. Det första årets
kompletteringar ingår i priset.
Berith Eriksson frågade mig om jag, mot bakgrund av att hon ansåg att
priset var för högt, var beredd att medverka till att denna samling görs till-
gänglig för mindre bemedlade människor. Jag redovisade då de principer
som gäller.
Anf. 19 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Frågan handlade om priset, och då förutsatte jag att invand-
rarministern också skulle ta reda på varför priset är så högt.
Med hänsyn till erfarenheterna av hur lång tid det har tagit att ta fram den
här delen av praxissamlingen, är det ju inte säkert att det hinner komma
några kompletteringar under det första året.
Är invandrarministern då beredd att medverka till att de kompletteringar
som kan komma i framtiden också ingår i grundpriset?
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
5 § Svar på fråga 1990/91:573 om visst utlämningsbesluts förenlighet
med tortyrkonventionen
Anf. 20 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Mot bakgrund av regeringens beslut i ett enskilt asylärende
har Gullan Lindblad frågat mig varför regeringen fattar beslut som uppen-
barligen står i strid med de åtaganden som har gjorts genom att man har rati-
ficerat tortyrkonventionen.
Genom Sveriges ratificering av 1984 års konvention mot tortyr lagfästes
den praxis som tidigare gällt. 8 kap. 1 § utlänningslagen (1989:529) innehål-
ler ett generellt förbud mot verkställighet som kan medföra risk för döds-
straff, kroppsstraff eller tortyr. Det innebär, vid prövning av ett konkret fall,
att en avvisning aldrig får verkställas om det finns grundad anledning att tro
att personen t.ex. skulle utsättas för tortyr. Dessa verkställighetshinder skall
också beaktas vid prövningen av vederbörandes rätt att få vistas i riket.
I ärenden där påståenden om tortyr finns med, men detta ändå inte leder
till att asyl beviljas, kan det bero på skilda orsaker. Dels kan utgången av
ärendet grundas på att man inte sätter tilltro till påståendet om tortyr, dels
kan den påstådda tortyren, som visserligen inte ifrågasätts, ligga så långt till-
baka i tiden att det inte finns grundad anledning att tro att personen i fråga
riskerar att utsättas för ytterligare tortyr vid en hemkomst.
I vissa fall av den sistnämnda kategorin har uppehålls- och arbetstillstånd
ändå beviljats. Det har då rört sig om väldokumenterad tortyr enligt FNs
tortyrkonvention. 7
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar pä frågor
Anf. 21 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Lööw för svaret.
Den 16 oktober ställde ett flertal kolleger liknande frågor till statsrådet
Lööw, i anledning också då av vissa praktiska fall. Jag fick då samma, ganska
kategoriska svar som jag nu har fått. Vi uppfattade alla statsrådets svar som
lugnande, men likväl har en man avvisats, trots att tortyr finns bekräftad i
ett rättsmedicinskt utlåtande.
Det framgår nu att regeringen uppenbarligen inte har satt tilltro till den
här mannens uppgifter, eller att man bedömer det som att tortyren ligger så
långt tillbaka i tiden att det för närvarande inte finns någon fara för mannens
liv.
Det juridiska ombudets uppgifter är dock motstridiga, nämligen att perso-
nen i fråga fruktar livshotande tortyr i hemlandet.
Vad skall jag, som en av lagstiftarna i denna församling, tro? Vem skall
jag sätta tilltro till? Jag vill gärna tro att statsrådet Lööw har rätt, men jag
är oroad och vill därför ställa en kompletterande fråga: Är det regeringens
absoluta strävan att leva upp till 1984 års tortyrkonvention?
Anf. 22 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Jag tackar för Gullan Lindblads uttalande att hon gärna vill
sätta tilltro till vad jag säger. Låt mig vända på saken: Vad finns det för anled-
ning för mig, när jag prövar de enskilda ärendena, att inte pröva dem i enlig-
het med gällande lagstiftning? Självfallet går det till så.
Om vi nu har olika bedömningar i ett enskilt ärende, beror det uppenbarli-
gen på att vi inte har gjort samma bedömning på grundval av det underlag
som vi har haft att tillgå.
Anf. 23 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Detta gäller människors väl och ve och kanske deras möjlig-
heter att överleva. Då bedömer jag det som väldigt viktigt att vi över parti-
gränserna lever upp till de lagar och konventioner som vi tillsammans står
bakom.
Här står uppgift mot uppgift. Jag har fått mina uppgifter från en trovärdig
källa, från Amnesty International och från det juridiska ombudet, som anser
att det har begåtts en orättfärdighet.
Jag vet att vi inte kan diskutera enskilda ärenden i sig. Men det är de en-
skilda ärendena som ger oss riksdagsledamöter upplysningar om hur lagar
och konventioner tillämpas. Jag hoppas att det i fortsättningen inte skall
dyka upp ärenden av det här slaget, för då finns det risk för att frågan kom-
mer upp igen. Jag tror att det är många som delar denna min uppfattning.
Överläggningen var härmed avslutad.
6§ Svar på fråga 1990/91:574 om regeringens åtgärder med anled-
ning av vissa asylärenden
Anf. 24 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Ragnhild Pohanka har frågat mig om jag tänker påverka ut-
visningsbesluten för bulgarienturkiska kvinnor som berättat om våldtäkter
och misshandel, som utförts av polis i hemlandet.
Vid en interpellationsdebatt den 16 januari i år besvarade jag frågor i detta
ämne av Maria Leissner. Jag svarade då att det faktum att kvinnor har varit
utsatta för sådana övergrepp självfallet kan leda till att man bedömer att det
finns grund för att familjen skall få stanna i Sverige. Så har skett också när
det gäller bulgarienturkiska familjer.
Anf. 25 RAGNHILD POHANKA (mp):
Herr talman! Jag får tacka för det knapphändiga svaret. Att dessa och lik-
nande frågor kommer upp gång efter annan beror helt enkelt på att samma
missförhållanden återupprepas. Man hör talas om att dessa kvinnor blir utvi-
sade. Vi har i dag fått en fullvärdig flyktingdebatt. Jag förstår att det är ar-
betssamt att få ta emot så många frågor.
Alla dessa frågor visar samtidigt att det finns ett stort missnöje bland
svenskarna och bland politiska partier med den flyktingpolitik som bedrivs.
I dag utvisas ungefär 60 % av de flyktingar som ansöker om asyl mot tidigare
20 %. Det är en väldig skillnad. Bedömningen har blivit strängare.
Tidigare har frågan om torterade män och kvinnor som fått utvisningsbe-
slut - slutgiltiga beslut, fattade även av regeringen - varit uppe. Det har rört
sig om våldtagna kvinnor och barn som rotat sig. Detta är allvarligt.
När en kvinna i den här situationen möts av män, av poliser - det är hem-
landets poliser som har misshandlat och våldtagit henne - är det mycket för-
ståeligt att hon inte vågar berätta detta vid ett första möte. När kvinnan se-
nare berättar vad hon utsatts för får hon ofta svaret att hennes berättelse inte
är trovärdig, att den innebär ett extra tillägg eller en upptrappning. Jag anser
att detta är mycket allvarligt.
Dessa kvinnor är dessutom muslimer, och det har hänt att deras män har
förskjutit dem på grund av att de har blivit våldtagna. Detta måste man ta
stor hänsyn till när man prövar kvinnors flyktingskäl.
Anf. 26 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Jag har full förståelse för att det är många frågor kring min
verksamhet från olika riksdagsledamöter. Jag är beredd att stå här i denna
talarstol och svara på dessa frågor. Men frågorna blir ju ännu fler när samma
frågor upprepas vecka efter vecka.
Det här är ett omdiskuterat problem som jag har ägnat stor uppmärksam-
het åt i olika avseenden när det gäller de bulgarienturkiska kvinnorna. Jag
har fått många brev och jag har debatterat mycket om detta problem. Frågan
har tagits upp, inte bara under den här frågestunden utan även under tidigare
frågestunder.
Jag har inte så mycket att tillägga till vad jag tidigare har sagt i detta
ärende. Det är därför som svaret den här gången blev litet knapphändigt,
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
|
Prot. 1990/91:111 14 maj 1991 |
men jag förutsätter att Ragnhild Pohanka har tillgång till riksdagstrycket och |
saken.
|
Svar på frågor |
Anf. 27 RAGNHILD POHANKA (mp): Herr talman! Jag har återigen tagit upp denna fråga, eftersom samma ut- Jag menar att man vid tveksamma fall hellre skall fria än fälla. Jag undrar Anf. 28 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s): Herr talman! Om vi nu håller oss just till den här frågan, vill jag än en gång Anf. 29 RAGNHILD POHANKA (mp): Herr talman! Det är jag mycket glad över, och jag har skickat brev till Överläggningen var härmed avslutad. 7 § Svar på fråga 1990/91:578 om upphävande av gällande inskränk- Anf. 30 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s): Herr talman! Mot bakgrund av regeringens beslut den 13 december 1989 Regeringens beslut fattades på grund av den mycket stora tillströmningen |
|
10 |
Under första kvartalet 1991 har 4 000 asylsökande kommit till Sverige. På |
grund av denna nedgång och de ansträngningar som regeringen och invand-
rarverket har gjort går utvecklingen i en stabiliserande riktning. Men det
finns fortfarande ca 28 000 asylsökande i invandrarverkets förläggningar,
och även om väntetiderna har förkortats är de ännu inte acceptabla.
Möjligheten att häva ”decemberbeslutet” prövas självfallet fortlöpande.
Anf. 31 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tackar invandrarministern för svaret.
Maj-Lis Lööw sade att utvecklingen går i stabiliserande riktning, men ut-
vecklingen är väl mer än stabil, för om antalet asylsökande för 1991 skulle
följa samma utveckling som den under första kvartalet, skulle det innebära
en halvering av antalet asylsökande i förhållande till antalet 1990.
Det förefaller nu som att tendensen är ganska entydig när det gäller asylin-
vandringen och invandringen över huvud taget. Statistiska centralbyrån gav
nyligen ut ett material om detta. Där kan man utläsa att minskningen av in-
vandringen till Sverige är mycket kraftig, 39%. Invandringsöverskottet har
halverats. Detta är givetvis en tendens som är ganska stabil. Man måste alltid
ha beredskap för oförutsedda händelser, men å andra sidan måste man ju ha
en handlingslinje.
Invandrarministern har tidigare sagt att decemberbeslutet är tillfälligt. Be-
slutet har nu varit gällande i ett och ett halvt år. Det är inte särskilt bra att
ett beslut av den här karaktären upprätthålls alltför länge. Jag anser att ett
och ett halvt år är tillräckligt lång tid. Därför menar jag att om man är be-
kymrad över antalet flyktingar på förläggningarna bör åtgärder vidtas mot
detta, i stället för att man upprätthåller decemberbeslutet.
Anf. 32 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Jag skulle naturligtvis kunna redovisa de åtgärder vi har vid-
tagit för att få ned antalet personer i flyktingförläggningar. Detta hänger
ihop med att tiden för beslut om uppehållstillstånd pressats ned. Det finns
också kommunplatser så att flyktingarna inte behöver sitta på förläggning-
arna och vänta. Genomströmningstakten börjar nu öka, vilket också betyder
att antalet människor på förläggningarna kommer att gå ned.
Hans Göran Franck sade att om utvecklingen med 4 000 asylsökande fort-
sätter, kommer antalet att bli mycket lågt för hela året. Det är riktigt. Det
betyder att antalet människor på förläggningarna dramatiskt kan minskas
och att de tillfälliga och ganska dåliga lösningarna på förläggningssidan kan
upphöra. Väntetiderna kan då ytterligare minskas.
Jag vill ändå påminna om hur det var 1989. Första halvåret kom det 7 000
människor och andra halvåret kom 23 000 människor. Det är alltid en sä-
songsmässig nedgång just i början av året. Därför vill jag avvakta ytterligare
tills jag kan se att stabiliseringen verkligen är så påtaglig att decemberbeslu-
tet kan hävas.
Anf. 33 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Maj-Lis Lööw borde åtminstone kunna säga att detta beslut
inte skall upprätthållas längre än till sommaren. Det vore orimligt om ett
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar pä frågor
11
1** Riksdagens protokoll 1990191:111
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
beslut av den här typen skulle komma att gälla under en tid av två år, vilket
ju kan bli konsekvensen av vad Maj-Lis Lööw sade.
Detta beslut har bidragit till att skapa många oroliga situationer. Som riks-
dagsman har jag aldrig fått så många brev och klagomål som under den här
tiden. Antalet utvisningsbeslut är mycket stort. Det sägs att det nu skulle
handla om 40 % av de asylsökande. Detta skapar en situation som jag tycker
är i det närmaste ohållbar.
Anf. 34 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Får jag bara påpeka för Hans Göran Franck att antalet ären-
den - avvisningsbeslut eller inte, decemberbeslut eller inte - hade ändå varit
mycket stort sett mot bakgrunden att det sedan ett och ett halvt år tillbaka
har kommit 60 000 asylsökande till Sverige. Det i sig betyder naturligtvis att
det finns så många fler ärenden och så många fler anledningar att skriva brev
både till Hans Göran Franck och till invandrarministern.
Anf. 35 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag kan nog hålla med Maj-Lis Lööw om att det kan finnas
olika förklaringsgrunder. Men ändå blir Maj-Lis Lööw svaret skyldig på
denna fråga. Och det har klart sagts att det är fråga om ett tillfälligt beslut.
Hur länge skall ett tillfälligt beslut få gälla?
Anf. 36 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Jag skall gärna tala om att det är ett tillfälligt beslut. Det har
jag gjort många gånger. Och varje gång presenteras det i massmedierna som
en nyhet. Men det ligger i sakens natur. Det grundar sig ju inte på någon
nyck från regeringen eller någon innovation från invandrarministern, utan
det grundar sig ju på en lagparagraf. Och det framgår klart av lagen att detta
är ett undantag i en ansträngd situation. Och det har hela tiden varit rege-
ringens skyldighet att pröva hur länge detta beslut skall stå fast.
Men jag har också försökt beskriva att det är ett par förutsättningar som
jag ändå vill skall vara uppfyllda och att jag vet att det håller, nämligen att
vi inte skall ha uppåt 30 000 människor på förläggningar i många tillfälliga
lösningar. Dessutom är kritiken mot att vi fortfarande har för långa vänteti-
der berättigad, trots att vi har pressat ned dem ganska ordentligt.
Anf. 37 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Den siffra som Maj-Lis Lööw nämnde, 30 000, kan vem som
helst hålla med om är hög. Men det viktigaste nu är att sätta in kraften och
resurserna. Nu när flyktinginvandringen och annan invandring minskar finns
det goda förutsättningar att skapa nya lösningar och också att agera friskare
för att åstadkomma mer okonventionella lösningar. Det är ju många krav
som reses på detta. Jag tycker att man skulle ägna sig ännu mer åt detta.
Slutligen tycker jag att ett nytt ställningstagande bör göras snart. Jag utgår
från, vilket jag uppfattar att Maj-Lis Lööw på nytt i dag bekräftar, att det
här beslutet inte skall vara varaktigt utan att det är tillfälligt.
12
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på fråga 1990/91:586 om rätten till förtidspension i visst fall
Anf. 38 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat justitieministern om hon
är beredd att medverka till ändrad lagstiftning så att återbrytning av svenskt
medborgarskap i vissa fall kan ske.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Bakgrunden till frågan är uppgifter i pressen om en person som är svensk
medborgare sedan 1979 och som begått allvarliga brott.
I regeringsformens andra kapitel, som handlar om de grundläggande fri-
och rättigheterna, föreskrivs i 7 § andra stycket att ingen medborgare som är
eller har varit bosatt i riket får berövas sitt medborgarskap i annat fall än
då han samtidigt, efter uttryckligt samtycke eller genom att inträda i allmän
tjänst, blir medborgare i en annan stat. Utan hinder av denna bestämmelse
får dock föreskrivas att barn under 18 år i fråga om sitt medborgarskap skall
följa föräldrarna eller en av dem. Vidare får föreskrivas att, i enlighet med
en överenskommelse med en annan stat, den som sedan födelsen är medbor-
gare även i den andra staten och är varaktigt bosatt där förlorar sitt svenska
medborgarskap vid 18 års ålder eller senare. Medborgarskapslagens
(1950:382) bestämmelser om förlust av medborgarskap korresponderar med
bestämmelsen i regeringsformen.
Under senare år har frågan om förlust av svenskt medborgarskap på grund
av vandel och liknande varit upp i olika sammanhang. T.ex. påtalade terro-
ristlagstiftningskommittén i sitt betänkande (SOU 1989:104) Terroristlag-
stiftningen behovet av möjligheten till förlust av svenskt medborgarskap då
medborgarskapet beviljats med falska uppgifter som grund (s. 15). Aven so-
cialförsäkringsutskottet har uppmärksammat denna fråga (1990/91 :SfU3)
under detta riksdagsår i sitt betänkande Svenskt medborgarskap.
Jag delar terroristlagstiftningskommitténs och utskottets uppfattning att
frågan är av sådan vikt att den bör utredas närmare. Det är min avsikt att
inom kort lägga fram ett förslag med denna innebörd.
Anf. 39 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Låt mig först göra en kort bakgrunds-
beskrivning. Detta handlar om en person som 1979 blev svensk medborgare
och sedan dess under tolv år har sysslat med mycket grov kriminalitet och
tillbringat den mesta tiden på insidan av fängelsemurarna. Nu får denna per-
son, när han blir villkorligt frigiven, svensk förtidspension, och han kommer
att åka tillbaka till sitt gamla hemland.
Jag förstår att det finns en hake i och med att det handlar om svenskt med-
borgarskap. Men detta är oerhört upprörande, och man får uppfattningen
att brottslingar och kriminella belönas. Men jag förstår att det är svårt att ta
ifrån någon ett medborgarskap.
Jag är ändå nöjd med svaret, men jag skulle till sist vilja ställa en fråga till
statsrådet. Hon säger att hon skall lägga fram ett förslag som går i en sådan
riktning att det skall finnas större möjlighet att återbryta ett medborgarskap.
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
13
Prot. 1990/91:111 Jag undrar om det fall som jag här har nämnt och liknande kommer att
14 maj 1991 kunna inrymmas inom detta förslags ram.
Svar på frågor
Anf. 40 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Mitt förslag kommer i detta skede att bli att vi utreder denna
fråga närmare, eftersom det inte är så enkelt som att säga att återbrytning
skall ske under vissa omständigheter på grund av vandel. Vi måste också ta
hänsyn till vad som händer om man berövar någon som inte har något annat
medborgarskap hans eller hennes svenska medborgarskap och vilka konse-
kvenser det får om vederbörande riskerar att bli statslös. Detta skulle i sin
tur strida mot en konvention som Sverige har skrivit på. Detta måste självfal-
let också beaktas i det fortsatta arbetet. Men jag förstår, som sagt, mycket
väl bakgrunden till Sten Anderssons i Malmö fråga. Jag har påpekat att detta
också har tagits upp i flera olika sammanhang, och jag tycker att vi skall se
mycket seriöst på detta.
Anf. 41 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! För en gångs skull är jag, fru statsråd, fullt nöjd med svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
9§ Svar på fråga 1990/91:590 om åtgärder för att hjälpa ensamma
flyktingbarn
Anf. 42 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Marianne Andersson i Vårgårda har frågat mig vilka snara
åtgärder regeringen ämnar vidta för att förbättra främst de ensamma flyk-
tingbarnens situation i Sverige.
Flyktingbarn är utsatta och sårbara. De har stort behov av stöd, tröst och
omsorg. Det gäller särskilt de barn som kommer utan sina vårdnadshavare.
Ett omfattande arbete har därför lagts ned för att på olika sätt och på olika
områden möta flyktingbarnens behov. Det gäller både myndigheter, kom-
muner och landsting samt frivilligorganisationer och andra folkrörelser. Jag
syftar här på åtgärder och insatser både under den tid barnen vistas på utred-
ningsslussar och -förläggningar och då de vistas i en kommun. Jag kan utan
vidare påstå att Sverige i en internationell jämförelse ligger mycket väl till i
detta avseende men att det finns all anledning att ytterligare uppmärksamma
och förbättra flyktingbarnens förhållanden.
Det var detta som var orsaken till att regeringen i december 1989 uppdrog
åt socialstyrelsen att kartlägga utvecklingen av det psykiska och fysiska häl-
soläget hos flyktingbarn och flyktingungdomar i Sverige. Uppdraget, som
har genomförts genom tio delrapporter på olika områden, redovisades i sin
helhet först i går, den 13 maj. Vi måste nu i regeringskansliet ingående stu-
dera och överväga socialstyrelsens redovisning och förslag.
Jag kan försäkra Marianne Andersson att regeringen kommer att fortsätta
att verka för att flyktingbarnens situation ytterligare förbättras.
14
Anf. 43 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Det låter ju bra att vi får
löftet att regeringen skall verka för att flyktingbarnens situation förbättras.
Jag hoppas att det sker och att det sker snabbt. Jag har inte haft tillfälle att
ta del av socialstyrelsens rapport om flyktingar. Men jag skulle vilja ta upp
några speciella frågor som har debatterats och som vi har fått rapporter om
under senare tid. Det finns flera problem och oklarheter när det gäller flyk-
tingbarnen. Oavsett orsaken till att barnen kommer till Sverige får man ald-
rig glömma att de i första hand är barn och i andra hand är flyktingar.
Det har kommit rapporter om frihetsinskränkningar t.ex. på vissa förlägg-
ningar. Det rapporteras att barnen har förbjudits att ta emot besök och att
ha telefonkontakt. Sådana åtgärder brukar annars förbehållas grova brotts-
lingar. Vad tänker statsrådet göra åt den saken?
Antalet barn i förvar har ökat, men syftet med den nya lagen var ju att
detta antal skulle nedbringas till ett minimum. Jag undrar om statsrådet är
beredd att göra en översyn av just denna del som gäller flyktinglagstift-
ningen?
En annan fråga gäller hälso- och sjukvården. I barnkonventionen sägs att
alla barn i ett land skall behandlas lika i fråga om hälso- och sjukvård. Men
så är ingalunda fallet. Jag undrar vad statsrådet tänker göra åt det.
Anf. 44 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Det är utomordentligt svårt att på ett par minuter svara på
alla dessa följdfrågor.
Jag har inte heller hunnit att läsa denna rapport. Men uppdraget till social-
styrelsen innebar ju att vi ville ha en samlad bild av situationen i dessa olika
frågor. Inte minst den första frågan som Marianne Andersson i Vårgårda tar
upp - hur ansvarsfördelningen skall vara på olika myndigheter när barn utan
vårdnadshavare kommer till den svenska gränsen, vem som har ansvaret för
att de tas emot ordentligt och att de får en ordentlig behandling - är en utom-
ordentligt viktig fråga. Jag hoppas att socialstyrelsens rapport kan ge en väg-
ledning om huvudmannaskapet i detta avseende.
Jag har ganska utförligt svarat på frågor här i kammaren om barn i förvar.
Jag har redan haft en interpellationsdebatt i detta ärende mot bakgrund av
att antalet barn i förvar visade sig stiga förra hösten. Vi uppdrog då åt rikspo-
lisstyrelsen att göra en analys av orsakerna till det. Den främsta orsaken som
rikspolisstyrelsen redovisade var att så många barnfamiljer hade kommit till
Sverige. Det är framför allt den statistiska förklaringen till detta. Men jag
vill säga att den överväldigande delen av de barnfamiljer som avvisas från
landet avvisas utan att polisen tar till förvar.
Hälsosituationen är utomordentligt viktig. Det som jag har hunnit höra
i radion om socialstyrelsens rapport är att man tar upp väldigt mycket om
flyktingbarnens hälsosituation. Och det är utomordentligt viktigt.
Anf. 45 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):
Herr talman! Det är naturligtvis mycket viktigt att huvudmannaskapet och
ansvaret för flyktingbarnen blir klarlagt snarast möjligt. Detta instämmer jag
i. Men oavsett hur det blir med detta tas ju faktiskt flyktingbarn emot i dag,
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
15
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
16
och då händer bl.a. sådant som att de inte får ta emot besök och ha telefon-
kontakt. Oavsett hur det förhåller sig med ansvarsfrågan måste ju sådant
vara möjligt att åtgärda så att barnen tas emot på ett så vettigt sätt som möj-
ligt. Jag tycker att man borde kunna ta itu med detta omedelbart.
Det ökade antalet barn i förvar kan kanske bero på att fler barnfamiljer
har kommit till Sverige, men avsikten var ju ändå att antalet barn i förvar
skulle minimeras, men i stället har detta antal ökat. Det måste alltså finnas
någon annan hake än bara statistiken.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1990/91:598 om åtgärder med anledning av
bedömningen av humanitära skäl i verkställighetsärenden
Anf. 46 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Jan-Olof Ragnarsson har frågat mig om regeringen avser att
vidta några åtgärder i det fall tidningsuppgifter om användande av ”kropps-
viktstabeller” hos invandrarverket vid bedömningen av humanitära skäl
skulle visa sig korrekta och om det i så fall finns behov av vägledande regler
för bedömningen av humanitära skäl.
Bakgrunden till frågan är att det har förekommit uppgifter i pressen om
att det finns en hemlig ”kroppsviktstabell” vilken används för att bedöma
huruvida det föreligger humanitära skäl att upphäva ett avvisningsbeslut när
en asylsökande, före beslutets verkställande, lämnat in en ny ansökan till
invandrarverket och i samband därmed hungerstrejkar.
Såvitt jag har erfarit förekommer inte hos invandrarverket någon tabell av
detta slag. Jag finner inte skäl att vidta någon åtgärd.
Anf. 47 JAN-OLOF RAGNARSSON (v):
Herr talman! Jag får tacka invandrarministern för svaret, men jag är inte
riktigt nöjd med det.
Jag ställer denna fråga med anledning av en tidningsuppgift i Göteborgs-
posten av en journalist som heter Mats Dahlström. Han har talat med två
handläggare på invandrarverket. Dessa handläggare har sagt att det finns en
inofficiell ”kroppsviktstabell” enligt vilken en asylsökande skall komma ned
till en vikt på 40-44 kg för att det skall utgöra humanitära skäl.
Det finns alltså ingen officiell tabell men en inofficiell. Om invandrarmi-
nistern får reda på att en sådan finns och att denna praxis tillämpas, är hon
då beredd att vidta åtgärder så att dessa missförhållanden, vilket jag tycker
att det är fråga om, rättas till?
Enligt denna tidningsartikel i Göteborgsposten har läkare uttalat att det
är helt förkastligt att man utsätter människor för sådana lidanden.
Min fråga är följande. Om invandrarministern får reda på att det finns en
sådan inofficiell ”kroppsviktstabell”, är hon då beredd att vidta åtgärder?
Anf. 48 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Det är många frågor som man skulle kunna ställa på temat
"om”. Sedan jag fick den här frågan har jag läst tidningsartikeln och bett
någon fråga invandrarverket. På invandrarverket säger man att det inte finns
någon sådan tabell. Och det är vad jag kan säga här i kammaren.
Men låt mig säga att mitt budskap till invandrarverket under alla omstän-
digheter är att man där vid bedömningen av de enskilda fall där det kan före-
ligga humanitära skäl skall följa de regler som framgår av lagstiftning och
praxis. På något annat sätt kan invandrarverket inte hämta vägledning för
bedömning av enskilda ärenden.
Anf. 49 JAN-OLOF RAGNARSSON (v):
Herr talman! Visst kan det finnas många om och men i denna fråga. Men
enligt dessa två handläggare på invandrarverket finns det en sådan tabell.
Invandrarministern och jag kan stå länge och tvista om detta - jag säger
att det finns en inofficiell tabell, och invandrarministern säger att det inte
finns någon sådan tabell. Men beträffande sådana här tidningsartiklar och
problem skulle det vara bra om regeringen fastställde några regler eller nå-
gon förordning när det gäller humanitära skäl. Det måste nämligen vara
svårt för invandrarverkets handläggare att göra sådana bedömningar. Jag
tror därför att det vore bra både för handläggarna och för de asylsökande att
det kommer någon form av förordning och någon vägledning från rege-
ringen.
Anf. 50 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Herr Ragnarsson! Den vägledning som vi kan ge är ju den
lagstiftning och praxis som gäller. Det är utomordentligt svårt att utfärda ett
regelverk som täcker en massa ”om” - om invandrarverket gör si eller så.
Min personliga reflexion, som är ytterst lekmannamässig i detta ärende,
är att det förefaller att vara ganska korkat att ha en sådan regel. Jag förstår
inte hur en ”kroppsviktstabell” skulle kunna tillämpas generellt för männi-
skor som hungerstrejkar. När det blir rent av farligt för en person att hunger-
strejka måste vara beroende av så många andra saker.
Anf. 51 JAN-OLOF RAGNARSSON (v):
Herr talman! Som lekman på det här området anser också jag att det är
korkat, om det finns en sådan tabell. Här är vi överens. Vi får väl åter-
komma, om tidningsuppgifterna är korrekta.
«
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
11 § Svar på frågorna 1990/91:595 och 599 om rättshjälpen i asyl-
ärenden
Anf. 52 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Jan-Olof Ragnarsson har frågat mig om regeringen är be-
redd att vidta åtgärder för att de asylsökande i praktiken skall åtnjuta den
rätt de har enligt rättshjälpslagen att föreslå det offentliga biträde som de
önskar.
Berith Eriksson har frågat mig om regeringen är beredd att vidta åtgärder
17
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
18
för att de offentliga biträdena skall beredas möjlighet att medverka redan
under polisutredningen i enlighet med reglerna i rättshjälpslagen.
Jag har valt att besvara frågorna i ett sammanhang. En asylsökande har
rätt att föreslå en viss person som biträde i sitt ärende. Denna person förord-
nas sedan under förutsättning att hans anlitande inte skulle medföra ökade
kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder annat.
I praktiken innebär detta att den asylsökande i regel tillfrågas om han har
något förslag på en speciell person innan förordnande sker. Jag kan alltså
inte se något skäl till att vidta några särskilda åtgärder med anledning av Jan-
Olof Ragnarssons fråga. Låt mig dock tillägga följande.
Att uppdragen i utlänningsärenden inte längre är koncentrerade till en viss
krets av jurister beror bl.a. på att biträden utanför storstäderna förordnas i
större utsträckning än tidigare. Detta hänger samman med invandrarverkets
decentralisering och den nya förläggningsorganisationen. Geografiska
aspekter har därför måst beaktas i allt fler fall än tidigare.
Det skulle medföra avsevärt ökade kostnader att förordna ett biträde som
har sin verksamhet belägen på en ort som ligger långt bort från den där den
asylsökande vistas.
Invandrarverket har dessutom ambitionen att sprida uppdragen till ett
större antal jurister som anmält önskemål om att förordnas. Detta skapar en
allsidigare belysning i ärendehanteringen och kan inte anses hota rättssäker-
heten. Viktigt att poängtera i detta sammanhang är även att invandrarverket
alltid är skyldigt att beakta alla omständigheter som är eller kan vara av bety-
delse för ärendets utgång. Detta gäller såväl sådant som kan vara till fördel
som sådant som kan vara till nackdel för den asylsökande.
Nära förknippat med Jan-Olof Ragnarssons fråga är det som Berith Eriks-
son har tagit upp.
En asylsökande har normalt rätt till biträde redan under polisutredningen
(prop. 1988/89:86 s. 135). Det är emellertid nödvändigt att inledningsvis
hålla ett förhör och bl.a. utröna den asylsökandes behov av biträde.
Ett biträde bör t.ex. inte förordnas när det framstår som klart att utlän-
ningen skall få stanna i Sverige.
En sådan bedömning kan som regel göras först efter det att den s.k. grund-
utredningen hos polisen avslutats och utredningen har överlämnats till in-
vandrarverket. En sådan utredning kan givetvis ta olika lång tid i anspråk.
Det förekommer att de asylsökande uppger att de av rädsla inte velat
nämna alla omständigheter av betydelse inför svensk polis. Det förekommer
även problem med förståelse mellan tolken och den asylsökande. Både in-
vandrarverket och regeringen är emellertid medvetna om detta och andra
svårigheter för den asylsökande att lämna korrekta uppgifter direkt vid an-
komsten till Sverige. Detta vägs givetvis in vid den samlade bedömningen av
utlänningens behov av asyl.
I detta sammanhang bör nämnas att invandrarverket i viss omfattning
kommer att överta ansvaret för asylutredningar från polismyndigheterna.
Man kan då också vänta sig snabbare beslut i fråga om offentligt biträde.
Anf. 53 JAN-OLOF RAGNARSSON (v):
Herr talman! Jag tackar invandrarministern för svaret.
Anledningen till att jag ställde frågan var att det kommit kritik från flyk-
tinggruppernas och asylkommittéernas riksråd, FARR, från diskrimine-
ringsombudsmannen (DO) och från invandrarverkets egen personal - t.ex.
från förläggningen i Hammarstrand - om att rättssäkerheten har varit efter-
satt efter den 1 juli 1989, då invandrarverket från rättshjälpsnämnden tog
över uppgiften att förordna offentligt biträde i utlänningsärenden.
Invandrarministern sade att det här i praktiken innebär att en asylsökande
i regel tillfrågas om han har något förslag om speciell person, innan förord-
nande sker. Enligt min mening är detta vad som i praktiken inte sker efter
den 1 juli 1989. Invandrarverket tillfrågar inte den asylsökande och tillämpar
inte de regler som gällde före den 1 juli 1989. Detta var anledningen till att
jag ställde frågan. De asylsökande bör alltså ha den här rätten. Hade veder-
börande inte svarat inom tre dagar till rättshjälpsnämnden, utsåg rättshjälps-
nämnden ett biträde. Men dessförinnan fanns det en möjlighet att lämna ett
förslag. Min, diskrimineringsombudsmannens och FARRs kritik går ju ut på
att de asylsökande i dag saknar den ifrågavarande rätten. Jag anser att svaret
är felaktigt.
När det gäller advokater som har en mängd ärenden vill jag nämna att det
i dagens nummer av Svenska Dagbladet finns en artikel, där det står att vissa
advokater har 75 ärenden, medan andra har bara 10.
Anf. 54 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag tackar Maj-Lis Lööw för svaret.
Att det inte förordnas ett biträde när det gäller grundutredningen kan vi
förstå. Där gäller det ju att ta reda på om det är ett s.k. solklart fall. Men
när det gäller den s.k. B-utredningen bör en asylsökande ha ett juridiskt bi-
träde. Det vanligaste är att man inte har ett juridiskt biträde. Vanligt är
också att man inte får ett offentligt biträde förrän det har blivit avslag på
ansökan. Efter B-utredningen kan ärendet bli liggande ett till ett och ett
halvt år. När ett offentligt biträde har förordnats och det blir ytterligare klar-
göranden har detta i många av de fall som jag har tittat på inte tolkats i posi-
tiv riktning. Tvärtom har det blivit till vederbörandes nackdel. Inte heller
kan jag förstå att man skall behöva vänta tills invandrarverket tar över. Re-
dan i dag måste vi väl ha en ordning som innebär att de asylsökande får ett
offentligt biträde redan i B-utredningen.
Anf. 55 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Det är naturligtvis inte tillfredsställande att ett ärende blir
liggande ett helt år. Förmodligen hänger detta samman med bl.a. mängden
av ärenden och långa väntetider. Därför är det viktigt att komma till rätta
med de problem som finns på det här området. Säkert beror det på hur snart
ett ombud förordnas. Det är väl alldeles uppenbart att många svårigheter
har varit förknippade bl.a. med att flyktingförläggningar är utspridda över
hela landet. Det har varit svårt att både snabbt förordna ombud och se till
att ombud och asylsökande kommer i kontakt med varandra. Delvis hänger
det naturligtvis också samman med antalet ombud.
När Jan-Olof Ragnarsson pekar på att en del fortfarande har många ären-
den, medan andra har få, vill jag säga att det naturligtvis är svårt att göra en
total fördelning av ärendena. Som jag sade i mitt svar har ju invandrarverket
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
19
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar pä frågor
20
haft en uttalad ambition att sprida uppdragen till ett större antal jurister med
intresse för frågorna. Detta har medfört att somliga som har många ärenden
sedan tidigare inte har kommit i fråga, men det är klart att det fortfarande
finns många advokater som har många ärenden.
Anf. 56 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Snabbt - ja i dagarna kom jag i kontakt med iranier som
anlände hit i januari 1990. Deras ärende är ännu inte avgjort i första instans.
Jag frågade om de hade fått ett offentligt biträde och svaret blev nej. Därför
är det ett stort glapp mellan ”snabbt” och verkligheten. En polis lägger kan-
ske den största vikten vid resvägen, medan ett offentligt biträde frågar om
de politiska skälen. När det kommer in nya uppgifter - både från regeringen
och i väldigt många fall från invandrarverket - blir de negligerade. Man säger
att uppgifterna inte är trovärdiga. Vad anser invandrarministern?
Anf. 57 JAN-OLOF RAGNARSSON (v):
Herr talman! Jag tror att det är viktigt att man försöker komma till rätta
med problemet, och jag tycker att invandrarministern bör studera dagens
artikel i Svenska Dagbladet beträffande antalet ärenden för vissa advokater.
Jag anser alltså att man bör återgå till de regler som innebär att rättshjälps-
nämnden utser juridiska ombud för asylsökande. Studerar man propositio-
nen som låg till grund för lagändringen finner man att invandrarministern
hyste betänkligheter att överlåta det hela på invandrarverket. Jag tror att
kritiken från olika håll - inte minst från Peter Nobel - visar att det kanske
inte var så lyckat med ändringen. Då man nu har samlat erfarenheter under
ett och ett halvt år, tycker jag att man allvarligt bör överväga att återgå till
de gamla reglerna. Det rör sig inte om någonting revolutionärt utan bara om
en annan tillämpning. Invandrarverket skall alltså inte utse ombud.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1990/91:600 om säkerheten i Libanon för Arafat-
trogna palestinier
Anf. 58 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig vilken bedömning regeringen
gör av säkerheten för Arafattrogna palestinier i Libanon samt om regeringen
tar tillräcklig hänsyn till Sveriges åtaganden enligt FNs tortyrkonvention när
Arafattrogna palestinier återsänds till Libanon.
Bertil Måbrink har i sin fråga refererat delar av ett avvisningsärende där
beslut har fattats av regeringen. Som Bertil Måbrink känner till är jag för-
hindrad att diskutera sakinnehållet i enskilda ärenden. Jag kan därför inte
redogöra för vilka uppgifter som fanns i ärendet och som ledde till avvis-
ningsbeslutet.
Regeringen bevakar kontinuerligt händelserna i Libanon. Bedömningen
av säkerheten för de olika grupperna som finns där, inkl. Arafattrogna pales-
tinier, görs mot bakgrund av den situation som råder för dagen. Situationen
för Arafattrogna palestinier i Libanon har under de senaste åren skiftat.
Detta är en omständighet som vägs in vid bedömningen i det enskilda ären-
det.
Som svar på Bertil Måbrinks fråga angående regeringens hänsynstagande
till FNs tortyrkonvention hänvisar jag till mitt svar på Gullan Lindblads fråga
på samma tema. Utlänningslagens bestämmelser om verkställighetshinder
tillämpas såväl på Arafattrogna palestinier som på andra asylsökande. Det
innebär att ingen avvisas om det finns grundad anledning att tro att personen
skulle utsättas för tortyr. Jag anser därmed att regeringen tar hänsyn till lan-
dets åtaganden enligt FNs tortyrkonvention.
Anf. 59 BERTIL MÅBRINK (v):
Herr talman! Jag tackar invandrarministern för svaret.
Anledningen till att jag ställde frågan var att flyktinggruppernas och asyl-
kommittéernas riksråd hade gjort en sammanställning av invandrarminis-
terns och regeringens handläggning av en mängd asylärenden. Här ingick det
fall som jag refererade till. Jag respekterar att Maj-Lis Lööw inte kan disku-
tera ett enskilt fall, men har ändå velat ta upp saken i frågan.
Nu är det här inte det enda fallet. Innan Maj-Lis Lööw blev invandrarmi-
nister inträffade någonting liknande med en palestinier som återvände till
Libanon och som faktiskt torterades mycket svårt. Finns det grundad anled-
ning att tro att det finns risk för tortyr skall en person inte utvisas. ”Grundad
anledning” är egentligen en ganska mjuk formulering. Frågan är vem man
skall lyssna på. Vem är trovärdig när det gäller information? Det finns natur-
ligtvis både för Maj-Lis Lööw och för mig många källor. För mig framstår
Amnesty som en organisation som är trovärdig. Därför bör man ta mycket
stor hänsyn till vad organisationen säger. Jag vet inte vilken inställning Maj-
Lis Lööw har till Amnesty och dess rapporter och information om vad som
händer i olika länder. Både i detta fall, liksom i tidigare fall, har Amnesty
uttryckligen varnat för ett återsändande till t.ex. Libanon. Gäller det en Ara-
fattrogen, en PLO-are, riskerar vederbörande tortyr. Borde detta inte vara
tillräckligt för att inte utvisa?
Anf. 60 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Amnestys rapporter ingår som underlag när vi följer situa-
tionen i många länder. Vidare har vi FNs konvention för mänskliga rättighe-
ter, våra olika beskickningars rapportering, artiklar i tidningarna, det som
man kan lära av de enskilda ärendena osv. Allt ger en samlad bild. Vi följer
självfallet utvecklingen i Libanon mycket noga. I många avseenden rör det
sig om en positiv utveckling. Så sent som i förra veckan fick jag en särskild
föredragning om situationen i Libanon och också information från utrikesde-
partementet. Vi kan väl konstatera att situationen för de Arafattrogna i Li-
banon har blivit kärvare - det råder väl inget tvivel om detta - speciellt efter
Gulfkriget. Då får detta vägas in när vi bedömer det enskilda ärendet. En-
bart det faktum - och det gäller varje grupp - att man tillhör den Arafat-
trogna delen av PLO är generellt inte ett tillräckligt skäl för att få asyl. Här
måste också göras en bedömning av de aktiviteter som åberopas och de invi-
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
21
Prot. 1990/91:111 duella risker som finns vid ett eventuellt återsändande. Finns det grundad
14 maj 1991 anledning att tro att det finns risk för tortyr blir det bifall.
Svar på frågor
22
Anf. 61 BERTIL MÅBRINK (v):
Herr talman! Jag tackar Maj-Lis Lööw för konkretiseringen.
Jag håller med Maj-Lis Lööw om att situationen i Libanon har förändrats
på så sätt att alla de här milisgrupperna och privata grupperna lägger ned
sina vapen. Samtidigt finns ju Syrien kvar med sina trupper, sin säkerhets-
tjänst m.m. Situationen just i dag och framöver för PLO och palestinier till-
hörande PLO är ju extra kärv. Jag är nöjd med den konkretisering som Maj-
Lis Lööw gjorde, nämligen att man naturligtvis måste se extra noga på fallen
i fortsättningen. Jag tycker att detta är ett tillfredsställande svar för de pales-
tinier som finns här i landet och som naturligtvis är nervösa med tanke på
vad som kan komma att hända dem. Nu har vi fått svaret att man kommer
att se på fallen noggrant. Jag tackar för detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på fråga 1990/91:601 om utlänningslagen och FNs barnkon-
vention
Anf. 62 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig om regeringen avser vidta
några åtgärder för att bringa praxis i utlänningsärenden i överensstämmelse
med FNs barnkonvention.
Enligt utlänningslagen skall i normalfallet ansökningar om uppehållstill-
stånd inte bifallas om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs
eller prövas. Från denna regel finns det emellertid flera undantag. I klara
familjesammanföringsfall, där den som söker uppehållstillstånd skall åter-
förena sig med en nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige
och som han tidigare sammanlevt med utomlands, kan ansökan prövas trots
att den sökande finns i Sverige.
Detta undantag syftar t.ex. just på fall då någon skall återförena sig med
sin make eller maka. Personer som har permanent uppehållstillstånd och
som är bosatta i Sverige anses vara stadigvarande bosatta här på det sätt som
lagen avser och undantagsregeln kan tillämpas.
Artikel 9 i FNs barnkonvention handlar främst om ingripande av familje-
rättslig eller socialrättslig karaktär. Jag anser inte att praxis i anknytnings-
ärenden strider mot FNs barnkonvention.
Anf. 63 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag tackar Maj-Lis Lööw för svaret.
Jag vill ta upp ett av många fall, den ugandier som under sin asyltid i Sve-
rige har gift sig och fått barn men som har fått avslag på sin asylansökan och
beslut om utvisning. Om han åker tillbaka till sitt hemland och om han klarar
sig från att bli fängslad och avrättad, har han rätt att från Uganda söka famil-
jeåteranknytning. Det som i det ena fallet inte är skäl för uppehållstillstånd
kan alltså bli det, om man reser till andra sidan av jordklotet och söker där-
ifrån.
Statsrådet anförde vidare att jag inte skulle kunna hänvisa till artikel 9 i
barnkonventionen. I den talas det om vad som är nödvändigt för barnets
bästa, och i det här fallet kan det väl knappast vara fråga om vad som är bäst
för barnet. Det är kanske fråga om invandrarverkets bästa, men knappast
om barnets bästa.
Invandrarministern säger att det finns flera undantagsregler och nämner i
sitt svar en sådan regel. Kan man tänka sig att det här kan gå in under någon
annan av dessa regler?
Anf. 64 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! För det första vill jag invända mot insinuationen att det som
är invandrarverkets bästa inte skulle kunna stå i överensstämmelse med bar-
nens bästa. Jag är alldeles övertygad om att också invandrarverket har en
stor förståelse för vad som är barnens bästa.
För det andra förstår jag inte riktigt den här frågan. Det är faktiskt så som
jag har beskrivit det i mitt svar: För den som har hustru och barn med perma-
nent uppehållstillstånd här- alltså inte en asylsökande med hustru och barn -
finns det ett undantag från regeln att man normalt skall ha sitt uppehållstill-
stånd klart när man kommer in i Sverige. Den personen kan alltså få sin an-
sökan prövad här i Sverige.
Jag har många exempel på ärenden som kommer till mig för överprövning,
där t.ex. en man som fått barn eller som sambor med någon som är gravid
får stanna av det skälet, trots att han redan befinner sig här när ansökan görs.
Anf. 65 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Det här är ju ett ärende som har varit föremål för överpröv-
ning, och hustrun har permanent uppehållstillstånd medan mannen inte har
det. Han befinner sig här i landet, men det ansågs inte heller vid överpröv-
ningen vara tillräckligt skäl för honom att få stanna i Sverige, utan han skall
åka tillbaka till Uganda och söka därifrån. Det är anledningen till min fråga
i dag. Vad är det för vits med att människor skall resa till andra sidan av
jordklotet i ett sådant här solklart fall?
Anf. 66 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Det måste vara något speciellt med det här ärendet, och vi
kan kanske reda ut det efteråt, om Berith Eriksson visar mig uppgifterna i
fallet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
14 § Svar på fråga 1990/91:603 om muntlig handläggning i asyl-
ärenden
Anf. 67 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Av 11 kap. 1§ utlänningslagen framgår att det skall ingå
muntlig handläggning i ett asylärende vid statens invandrarverk, om det kan
23
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar pä frågor
24
antas vara till fördel för utredningen eller i övrigt främja ett snabbt avgö-
rande av ärendet. Muntlig handläggning skall även annars företas på begä-
ran av utlänningen, om inte sådan handläggning skulle sakna betydelse för
att avgöra frågan om uppehållstillstånd.
Jan Strömdahl påtalar i sin fråga att invandrarverket praktiskt taget aldrig
på eget initiativ ordnar muntlig handläggning samt så gott som undantagslöst
avslår yrkanden från asylsökande om sådan handläggning. Jan Strömdahl
har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att verket skall iaktta
reglerna om muntlig handläggning.
I mars månad besvarade jag denna fråga i konstitutionsutskottet. Samma
fråga hade då ställts till mig av Jan Strömdahls partikamrat Bo Hammar.
Mitt svar blir detsamma som då.
Avsaknaden av muntlig handläggning innebär inte att utredningen i ett
asylärende har några brister. Om så skulle vara fallet kan ytterligare utred-
ning göras genom det offentliga biträdet och genom kompletterande polisut-
redning. Endast i ett fåtal fall har regeringen haft anledning att återförvisa
ett ärende till invandrarverket för ny behandling.
Invandrarverket har för sin del förklarat att anledningen till att verket inte
oftare tagit initiativ till muntlig handläggning hänger samman med den stora
sökandeström som varit. Handläggningstiderna skulle förlängas avsevärt om
muntlig handläggning skulle tillgodoses i alla fall där sådan begärs. Verket
har förklarat att då verket har övertagit utredningsansvaret i asylärenden -
vilket planeras ske den 1 juli 1992 - avser man att muntlig handläggning skall
ske i mycket stor utsträckning, kanske t.o.m. regelmässigt i ärendena.
Anf. 68 JAN STRÖMDAHL (v):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Även om Bo Hammar har ställt frågan
en gång förut, menar jag att det kan finnas skäl att ställa den ytterligare en
gång. Jag har nu fått höra från många håll att det är ett faktum att man i
mycket få fall tillgodoser den asylsökandes begäran om en muntlig handlägg-
ning. Syftet med den aktuella lagparagrafen, som är en specialparagraf med
avseende på förvaltningslagen, var att ge den asylsökande en rätt till muntlig
handläggning. Det skäl som då anfördes var att det skulle bli en snabbare
och effektivare hantering och en bättre trovärdighet, både för invandrarver-
ket och för den asylsökande.
Nu anförs som motivering till den praxis som tillämpats tidsskäl och brist
på resurser på invandrarverket. Av sådana skäl åsidosätter man de asylsö-
kandes lagliga rättigheter. Min fråga till invandrarministern är: Delar inte
invandrarministern den åsikt som invandrarministern hade när denna lag till-
kom, att det skulle bli effektivare, mera tidsbesparande och bättre trovärdig-
het med en ökad muntlig hantering?
Anf. 69 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Jag kan i och för sig förstå om de asylsökande kanske upple-
ver att det hade blivit en bättre trovärdighet med en muntlig handläggning.
Jag tror att många asylsökande upplever att de inte har kunnat få framlägga
sin sak helt och hållet med mindre än att de själva har fått träffa handlägga-
ren. Jag förstår att det finns en sådan psykologisk effekt. Jag vill ändå peka
på att detta, som jag sade i mitt svar, inte får betyda att en avsaknad av munt-
lig handläggning innebär att vi åsidosätter rättssäkerheten.
Jag redovisar vad invandrarverket har anfört som förklaring till att man
inte mer har utnyttjat möjligheten till muntlig handläggning. Jag är säker på
att man skulle ha gjort det, om man inte i den stora mängden av ärenden,
som det varit så angeläget att klara i rimlig tid, och mot bakgrunden av den
ständiga kritiken mot långa handläggningstider har bedömt att den muntliga
handläggningen äventyrar möjligheten att få ned väntetiderna.
Anf. 70 JAN STRÖMDAHL (v):
Herr talman! Låt mig ytterligare motivera varför jag återigen ställde frå-
gan genom att kort citera ur förarbetena till lagstiftningen. Det framhålls
där:
”Genom den koncentration som muntlig handläggning ger möjlighet till
kan också den tidsutdräkt som en omfattande skriftväxling ofta medför und-
vikas. Invandrarverket har också i sitt remissvar påpekat att proceduren to-
talt sett kan bli snabbare och att tilltron till verkets beslut kan ökas.”
Jag vet inte om det var Maj-Lis Lööw som var invandrarminister när detta
skrevs, men det var antingen den nuvarande eller den föregående invandrar-
ministern som skrev det. Stämmer detta inte längre?
Anf. 71 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Återigen: Jag tror att det mycket väl skulle kunna fungera
så i en normalsituation eller i vad som i det närmaste är en normalsituation.
Men förutom att vi bestämde oss för att pressa väntetiderna för de ärenden
som fanns före hösten 1989 har vi härtill lagt ytterligare 60 000 ärenden. Jag
tror däremot inte i den situation som vi nu har haft, med asylsökande på ett
stort antal förläggningar runt om i landet, att en muntlig handläggning hade
kunnat bidra till att förkorta väntetiderna och ge en snabbare handläggning.
Jag tror däremot att det blir möjligt när vi har de fasta förläggningarna och
slussarna, i den organisation som vi genomfört med en decentralisering av
invandrarverket och av handläggningen av ärendena.
Anf. 72 JAN STRÖMDAHL (v):
Herr talman! Jag vill avslutningsvis ställa en fråga. Vi har en lagregel som
ger de asylsökande en grundläggande rättighet till muntlig handläggning,
men man framhåller att den myndighet som sköter dessa frågor inte har tid
och resurser. Min fråga till invandrarministern är då: Skall vi ändra lagen
eller skall vi ändra organisationen och resurserna hos invandrarverket?
Anf. 73 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Vi skall naturligtvis eftersträva en muntlig handläggning.
Som jag sade kan jag förstå att många asylsökande önskar den möjligheten,
och jag tycker att det är bra om vi kan komma i en situation där vi också
kan genomföra detta. Men för den skull betyder inte nuvarande ordning att
rättssäkerheten behöver åsidosättas i de ärenden där man inte har klarat en
muntlig handläggning.
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
25
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
26
Anf. 74 JAN STRÖMDAHL (v):
Herr talman! Jag kan inte påstå att rättssäkerheten har åsidosatts, men
den grundläggande rättigheten att få muntlig handläggning om man så begär
har eftersatts.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1990/91:588 om mindre skadliga dieselbränslen
Anf. 75 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Lennart Brunander har frågat mig vad regeringen avser att
vidta för åtgärder för att snabbt få in miljövänliga bränslen, t.ex. vegetabilisk
dieselolja.
Under hösten 1990 antog riksdagen regeringens förslag om att allmän
energiskatt och koldioxidskatt skall tas ut för i princip alla oljeprodukter ba-
serade på mineralolja från januari 1992. Genom att oljor som är baserade
på vegetabiliska fetter är undantagna stimuleras satsningar på dessa.
Sverige har också den 1 januari 1991 infört en miljöklassindelning av oljor.
Klassindelningen syftar till en ökad användning av milj ovänligare drivme-
del. Miljöklassystemet för oljor har redan gett ett bra resultat. Utvecklingen
med att ta fram från miljösynpunkt bättre bränslekvaliteter har väsentligt
skyndats på. Därför har regeringen i miljöpropositionen En god livsmiljö,
som för närvarande behandlas av riksdagen, föreslagit att miljöklassindel-
ningen av dieseloljor ändras. Regeringens förslag innebär att gränsvärden
införs för parametrarna polycykliska aromatiska kolväten, tändvillighet och
densitet. De från utsläppssynpunkt viktigaste parametrarna är samtliga då
omfattade av miljöklassindelningen. Regeringen föreslår även att svavelkra-
vet skärps.
Skattedifferensen mellan de olika miljöklasserna föreslås vara så stor att
den utgör en pådrivande faktor för de skattskyldiga bolagen att inrikta pro-
duktionen på bättre bränslen i tillräckliga kvantiteter. Ändringarna föreslås
träda i kraft 1 januari 1992.
Miljöklassindelningen av oljor kommer att innebära klara förbättringar
vad gäller ärftliga effekter på människan.
Regeringen har i miljöpropositionen även lagt fram en rad förslag för att
förbättra luften i våra tätorter genom skärpta krav på lätta och tunga fordon.
Regeringens förslag till indelning av nya fordon i miljöklasser i kombination
med ekonomiska styrmedel behandlas för närvarande av skatteutskottet.
Genom ett sådant system kan introduktionen av bilar med allt bättre miljöe-
genskaper stödjas smidigt och effektivt. Miljöklassystemet kommer att ge
betydande positiva miljö- och hälsoeffekter.
Regeringen avser dessutom att ändra vägtrafikkungörelsen så att det blir
möjligt för kommunerna att föreskriva att endast sådana tunga dieseldrivna
bussar och lastbilar som möter särskilda hårda avgaskrav skall tillåtas att tra-
fikera delar av tätorter. Miljöklassystemet för nya fordon kan komma att bli
ett viktigt stöd för kommunernas arbete för en bättre tätortsmiljö.
Genom dessa åtgärder stimuleras framtagandet av mindre skadliga die-
selbränslen. Regeringen följer utvecklingen på marknaden och utesluter inte
att miljöklassindelningen i framtiden kan behöva omprövas med hänsyn till
miljöegenskaperna hos nya oljor.
Anf. 76 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Det speglar ju en positiv syn på de här
frågorna, och jag tror att det är nödvändigt att vi har det. Trafiken står ju för
mycket stora utsläpp av miljöfarliga produkter i vår miljö, och det är besvär-
ligt inte minst för de stora tätorterna Stockholm, Göteborg och andra. Det
är framför allt där som vi skulle behöva ha nya bränslen. Många cancerfram-
kallande och ärftliga sjukdomar har sitt ursprung just i dessa avgaser och
utsläpp.
Det finns naturligtvis olika sätt att lösa detta problem, men det är inte bara
i dessa sammanhang som utsläpp i trafiken är ett problem, utan det gäller
också försurningen av våra skogar och egentligen av allt som växer i vårt
land. Vi har också bekymmer med koldioxiden.
De först nämnda problemen kan vi i varje fall hjälpligt lösa genom att för-
bättra reningen av befintliga bränslen, men dieselbränslena är ett större be-
kymmer än andra bränslen, eftersom de är svårare att rena. För att komma
till rätta med problemen med koldioxiden har vi inga andra möjligheter än
att byta till nya bränslen och att minska förbrukningen av de bränslen som
vi har. Vi måste byta ut dem mot biobränslen, dvs. biobaserad energi av olika
slag.
Nu säger miljöministern att den skatteomläggning som görs kommer att
medföra att det blir mycket lättare att få fram de vegetabiliska oljorna. Jag
undrar om ministern är villig att förstärka denna effekt genom att satsa ännu
hårdare. Vi har ju en moms på energi som slår blint över hela fältet och som
inte på något sätt är miljörelaterad. Det vore vettigt att lägga om den till att
avse en beskattning enbart av de fossila bränslena, dvs. att den avskaffas för
de miljövänliga bränslena.
Anf. 77 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Först vill jag verkligen stryka under att jag tror att det finns
en stor samsyn mellan Lennart Brunander och mig och regeringen när det
gäller behovet av åtgärder på det här området.
Jag har i mitt svar redovisat för ett helt batteri av insatser, alltifrån ekono-
miska styrmedel till krav på de oljor som används. Jag är övertygad om att
vi kommer att få se en snabb utveckling den allra närmaste tiden. Vi har
redan börjat se klara och tydliga resultat, t.ex. en förbättring av kvalitén,
som redan är stor, på de oljor som finns.
I morgon skall jag återigen besöka Göteborg för att se hur arbetet där fort-
skrider med att förbättra trafikmiljön i staden. Det kommer att vara en de-
monstration av det pågående arbetet med att introducera eldrivna och gas-
drivna fordon. Det finns bl.a. ett projekt för att väsentligt minska distribu-
tionstrafiken i innerstaden ut till de olika stadsdelarna med hjälp av ett sam-
arbete mellan staden och de stora varudistributionsföretagen. Projektet är
utomordentligt intressant. Det går att minska den typen av tung trafik till
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
27
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar pä frågor
28
kanske en tredjedel. I Stockholm har vi världens största projekt med etanol-
bussar.
Vi ser nu en glädjande och positiv utveckling. Vi har ännu inte fullt ut
kunnat dra nytta av miljöklassindelningen. Men kommunerna kommer att
kunna användas sig av denna indelning för att bestämma att endast fordon
som uppfyller kraven i den allra högsta klassen får trafikera innerstaden. Det
kommer att tvinga fram ett byte till fordon som använder helt andra bränslen
än de som hittills har funnits.
Det finns vidare en mycket intressant utveckling av vegetabilisk olja med
produktion för närvarande i Karlshamn. I dag är produktionen inriktad på
arbetsredskap, men den kan säkerligen få en vidare användning.
Anf. 78 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Jag tackar för de kompletterande svaren. Det är klart att
satsningen på nya och bättre bilar och bussar och regler för användningen av
dem är bra. Men det står inte i något motsatsförhållande till att också göra
satsningar på att få fram nya bränslen. Det förstärker bara de förbättringar
som de nya bilarna kan ge.
När det gäller koldioxidutsläppen är det egentligen bara en övergång till
biobaserade bränslen som ger resultat.
I Frankrike satsar man ganska hårt på detta. Där skall byggas en fabrik
som utnyttjar rapsolja från motsvarande 400 000 hektar för att få fram ett
nytt bränsle. Det bränslet skall användas i dieselfordon utan att motorerna
skall behöva ändras. Bränslet skall ha samma egenskaper som dieselolja. En
sådan introduktion sker också i Ungern.
Det vore nyttigt och bra om vi från svensk sida också kunde göra en sådan
introduktion. Jag vill veta på vilket sätt ministern och regringen tänker få
igång en sådan verksamhet.
Anf. 79 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! I samband med jordbruksomställningen, energiomställ-
ningen och trafikomställningen - som ju samordnas i tiden på ett lyckligt
sätt - satsas det nu stora resurser från samhällets sida på att stödja en sådan
omställning. Jag har kunnat se många glädjande exempel på hur man prak-
tiskt kommer i gång med arbetet. T.ex. i Skaraborgs län, som inte är så långt
från Lennart Brunanders hemtrakter, är det många bönder som deltar i pro-
jektet.
Vi har också gått före när det gäller vegetabilisk olja. I Sverige är det i
form av smörjolja i första steget, medan andra har valt i form av dieselolja.
Det är inte en slump att den vegetariska oljan har börjat användas i form av
smörjolja i Sverige. Det har kommit fram som en viktig arbetsmiljöfråga av
bl.a. skogsarbetarna. De har gjort en enastående fin pionjärinsats. Jag tror
att vi kommer att få se en dynamisk utveckling på området.
Anf. 80 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Det är riktigt som miljöministern säger att omställningarna
i olika sektorer kan vara till hjälp. Men de löser inte problemen. Vi måste
ha någon eller några som vågar satsa ordentligt. Det är litet svårt att se att
jordbruket, som är i en besvärlig omställningssituation, skulle kunna göra
stora insatser.
Vi har fått dra och slita i regeringen för att komma fram till ett beslut om
att så småningom satsa på etanol. Jag hoppas att det inte skall ta lika lång
tid att få regeringen med på noterna när det gäller satsningen på oljorna.
Smörjoljorna är bra. Det är första steget. Men det finns stora möjligheter
att satsa på rapsen och andra vegetabiliska oljor i drivmedel. Det skulle ge
en bättre miljö i Stockholm, i andra städer och i hela landet.
Anf. 81 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag tycker inte att beskrivningen är korrekt om man försöker
hävda, att här är inget fel när vi i själva verket ser områden där utvecklingen
verkligen har tagit fart under de senaste två åren. Jag ser framför mig att det
kommer att gå allt bättre. Jag är mycket hoppfull. Det tror jag egentligen att
Lennart Brunander också är.
Jag kommer sent att glömma den uppvaktning jag fick i december för ett
och ett halvt år sedan av LRF. Man tackade regeringen för den kraftiga ben-
sinskattehöjningen. Det var äntligen ett verksamt medel för att göra etano-
len konkurrenskraftig.
Anf. 82 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Tyvärr har LRF inte något att tacka regeringen för just nu.
Det kan vi diskutera vid något annat tillfälle.
Visst, jag är alltid optimist. Jag tror att detta kommer att gå bra. Jag hop-
pas att Birgitta Dahl och regeringen är med på tåget när det går.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Svar på frågor
16 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Motionerna
1990/91 :Fi36—Fi66 till finansutskottet
1990/91:So96-Sol04 till socialutskottet
1990/91:Ubl91-Ubl98 till utbildningsutskottet
1990/91 :So71-So95 till socialutskottet
1990/91 :Sf51-Sf55 till socialförsäkringsutskottet
1990/91 :Bo76-Bo78 till bostadsutskottet
17 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1990/91 :KU32 och KU40
Finansutskottets betänkanden 1990/91 :FiU23, FiU25, FiU27 och FiU28
Skatteutskottets betänkande 1990/91 :SkU35
Lagutskottets betänkande 1990/91 :LU31
29
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Utrikesutskottets betänkande 1990/91 :UU7
Kulturutskottets betänkande 1990/91 :KrU29
Jordbruksutskottets betänkande 1990/91 :JoU27
Näringsutskottets betänkanden 1990/91 :NU32 och NU34
Bostadsutskottets betänkande 1990/91 :BoU16
18 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av prop. 1990/91:183 Ändrad träfiberprövning
1990/91:N117 av Gunnar Thollander m.fl. (s)
1990/91 :N118 av Lars Norberg m.fl. (mp)
1990/91:N119 av Rolf L Nilson m.fl. (v)
1990/91 :N120 av Hadar Cars m.fl. (fp)
1990/91 :N121 av Sten-Ove Sundström och Monica Öhman (s)
1990/91:N122 av Per Westerberg m.fl. (m)
1990/91:N123 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c)
med anledning av prop. 1990/91:184 Verksamheten i Studsvikskoncernen,
m.m.
1990/91 :N124 av Lars Norberg m.fl. (mp)
1990/91 :N125 av Margit Gennser (m)
1990/91 :N126 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c)
med anledning av prop. 1990/91:191 Vissa livsmedelspolitiska frågor
1990/91 :Jol53 av Anita Persson (s)
1990/91 :Jol54 av Hans Gustafsson (s)
1990/91 :Jol55 av Karl-Gösta Svenson m.fl. (m)
1990/91:Jol56 av Ingvar Eriksson (m)
1990/91 :Jol57 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m)
1990/91:Jol58 av Karl Erik Olsson m.fl. (c)
1990/91 :Jol59 av Sven-Olof Petersson och Marianne Jönsson (c)
1990/91 :Jol60 av Marianne Samuelsson (mp)
1990/91 :Jol61 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c)
1990/91:Jo 162 av Bengt Rosén m.fl. (c)
1990/91:Jol63 av Lars Werner m.fl. (v)
Konstitutionsutskottets betänkande
1990/91 :KU44 Sjukavdrag för riksdagens ledamöter samt statsråd, m.m.
Jordbruksutskottets betänkande
1990/91 :JoU25 Näringspolitik för tillväxt
30
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1990/91:AU13 Regionalpolitiken
19 § Anmälan om frågor
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Anmäldes att följande frågor framställts
den 10 maj
1990/91:604 av Birgitta Hambraeus (c) till kommunikationsministern om
fortsatt persontrafik på inlandsbanan:
Enligt uppgift vill banverket ha en signal från regeringen för att gå med på
fortsatt persontrafik på inlandsbanan. Banverket äskade medel för under-
håll också av inlandsbanan för budgetåret 1991/92. Riksdagen har inte beslu-
tat undanhålla detta.
De direkta utgifterna för banverket att köra persontrafik vid sidan av god-
set i sommar, kan inte rimligen motivera höjda avgifter.
Kommer regeringen att klargöra för banverket att de skall underlätta fort-
satt persontrafik på inlandsbanan i sommar?
den 13 maj
1990/91:605 av Göthe Knutson (m) till justitieministern om rymningssäkra
fängelser:
loan Ursuts och hans palestinske kumpans skandalösa flykt från Kum-
laanstalten ger anledning till en rad frågor och allvarlig kritik. När jag uppre-
pade gånger i frågedebatter i riksdagen kritiserat de många rymningarna
från fängelser och mentalsjukhus har justitieminister Laila Freivalds utlovat
åtgärder som hindrar speciellt det svåraste klientelet från att rymma. Vad
har justitieministern egentligen gjort eftersom två av landets farligaste
brottslingar nu på ett behändigt och väl planlagt sätt kunnat rymma från en
säkerhetsavdelning?
Är det kanske regeringens uppfattning att internerna skall kunna rymma?
Kriminalvårdens chef Björn Weibo har i TV gjort gällande att justitieminis-
ter Laila Freivlads delar hans uppfattning härvidlag!
Är det justitieministerns uppfattning att inte heller specialavdelningarna
skall göras så rymningssäkra som möjligt är, dvs. att farliga brottslingar som
rumänen Ursut skall ha möjlighet att rymma?
1990/91:606 av Bengt Harding Olson (fp) till försvarsministern om skadeer-
sättningen till värnpliktiga:
Under militärtjänstgöring skadas ibland värnpliktiga, mer eller mindre all-
varligt. Så har skett under tidigare år och torde vara ofrånkomligt även i
framtiden.
I dessa situationer har staten rimligen ett generöst skadeståndsansvar. De
värnpliktsskadade har också successivt fått en förbättrad ersättningsrätt.
Men kritiker påstår att gällande ersättningssystem är svåröverskådligt och
otillfredsställande, särskilt för skador under tidigare år.
31
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga:
Är statsrådet beredd att göra en översyn för att skapa ett tillfredsställande
ersättningssystem för alla värnpliktsskadade?
1990/91:607 av Lars Norberg (mp) till industriministern om Saab-Scanias
koncernbidrag till Saab-Automobile:
Under det senaste årtiondet har regeringen gång efter annan visat sin spe-
ciella välvilja mot Saab-Scania. Det började med att man gav ett villkorslån
på 350 miljoner 1980 för byggandet av plan SF 340. Senare sålde staten en
av Malmös värdefullaste tomter - Kockumstomten - till Saab-Scania till ett
mycket lågt pris, vidare fick man tillägna sig Kockums förlustavdrag och an-
vända miljarder i investeringsfonder för byggandet av en bilfabrik på Kock-
umstomten. Löftet var att man skulle öka sysselsättningen i Malmö. 1989
föreslog regeringen, vilket riksdagen godkände, ett villkorslån på 1 200 mil-
joner för byggandet av Saab 2000. I villkoren ingick bl.a. byggandet av en
bilmotorfabrik i Karlskrona med ca 400 anställda. Våren 1990 föreslog rege-
ringen ett särskilt bidrag till detta byggande på över 100 miljoner. Denna
etablering blev aldrig av, och bidraget kommer förmodligen ej att utbetalas.
Vi erfar nu att regeringen i april beslutat att mot normala regler tillåta Saab-
Scania att överföra koncernbidrag till Saab-Automobile, trots att företaget
endast till 50 % ägs av Saab-Scania. Saab bygger lyxbilar med hög bensinför-
brukning. Det finns enligt min uppfattning ingen anledning att uppmuntra
detta.
Finns det ingen gräns för regeringens givmildhet mot Saab?
1990/91:608 av Lars Norberg (mp) till statsrådet Erik Åsbrink om skattepo-
litiken och miljön:
Syftemålet med vissa skatter är inte enbart fiskala utan avser också att på-
verka konsumtionen. De klassiska exemplen är alkohol- och tobaksskat-
terna. Att dessa skatter är väsentligt högre än andra konsumtionsskatter -
moms - beror på syftet att hålla nere konsumtionen. På senare tid har ut-
släppsskatter använts i samma syfte. Det mest kraftfulla exemplet är kol-
dioxidskatten.
Nu finner man emellertid att annan skattepolitik motverkar syftet. Den 1
mars 1990 infördes koldioxidskatt på bensin, vilket otvivelaktigt i och för sig
medverkat till minskad bensinförbrukning. Emellertid infördes mervärde-
skatt på koldioxid den 1 januri 1991. I dag är situationen den att realpriset
på bensin har fallit ca 10 % sedan i maj 1990 under det att realpriset på kol-
lektivresor har ökat med minst 10%. Ingen förnekar att det ur miljö- och
energisynpunkt borde ha varit önskvärt med omvända förhållanden.
På vad sätt avser regeringen genom skattepolitiken visa sin miljövänlighet
när det gäller trafiken? Det senaste årets utveckling tyder på ointresse för
miljön.
32
|
20§ Kammaren åtskildes kl. 16.17. |
Prot. 1990/91:111 14 maj 1991 |
Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.
Vid protokollet
STAFFAN HANSSON
/Barbro Karlsson
33
Prot. 1990/91:111
14 maj 1991 Innehållsförteckning
Tisdagen den 14 maj
Meddelande om information från regeringen.................. 1
Tredje vice talmannen
1 § Justering av protokoll................................. 1
2 § Svar på fråga 1990/91:568 om gruppbostäder för psykiskt utveck-
lingsstörda ....................................... 1
Statsrådet Bengt Lindqvist (s)
Marianne Andersson i Vårgårda (c)
3 § Svar på fråga 1990/91:560 om praxis i asylärenden........... 4
Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Sigge Godin (fp)
4 § Svar på fråga 1990/91:566 om prissättningen på invandrarverkets
praxissamling..................................... 6
Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Berith Eriksson (v)
5 § Svar på fråga 1990/91:573 om visst utlämningsbesluts förenlighet
med tortyrkonventionen............................. 7
Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Gullan Lindblad (m)
6 § Svar på fråga 1990/91:574 om regeringens åtgärder med anledning
av vissa asylärenden................................ 9
Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Ragnhild Pohanka (mp)
7 § Svar på fråga 1990/91:578 om upphävande av gällande inskränk-
ningar i asylrätten.................................. 10
Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Hans Göran Franck (s)
8 § Svar på fråga 1990/91:586 om rätten till förtidspension i visst fall 13
Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Sten Andersson i Malmö (m)
9§ Svar på fråga 1990/91:590 om åtgärder för att hjälpa ensamma
flyktingbarn...................................... 14
Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Marianne Andersson i Vårgårda (c)
10 § Svar på fråga 1990/91:598 om åtgärder med anledning av bedöm-
ningen av humanitära skäl i verkställighetsärenden......... 16
Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Jan-Olof Ragnarsson (v)
11 § Svar på frågorna 1990/91:595 och 599 om rättshjälpen i asylären-
den............................................. 17
34 Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Jan-Olof Ragnarsson (v) Prot. 1990/91:111
Berith Eriksson (v) 14 maj 1991
12 § Svar på fråga 1990/91:600 om säkerheten i Libanon för Arafat-
trogna palestinier.................................. 20
Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Bertil Måbrink (v)
13 § Svar på fråga 1990/91:601 om utlänningslagen och FNs barnkon-
vention .......................................... 22
Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Berith Eriksson (v)
14 § Svar på fråga 1990/91:603 om muntlig handläggning i asylären-
den ............................................. 23
Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Jan Strömdahl (v)
15 § Svar på fråga 1990/91:588 om mindre skadliga dieselbränslen . . 26
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Lennart Brunander (c)
16 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 29
17 § Förnyad bordläggning................................ 29
18 § Bordläggning...................................... 30
19 § Anmälan om frågor
1990/91:604 av Birgitta Hambraeus (c) om fortsatt persontrafik
på inlandsbanan................................. 31
1990/91:605 av Göthe Knutson (m) om rymningssäkra fängel-
ser ........................................... 31
1990/91:606 av Bengt Harding Olson (fp) om skadeersätt-
ningen till värnpliktiga............................ 31
1990/91:607 av Lars Norberg (mp) om Saab-Scanias koncernbi-
drag till Saab-Automobile......................... 32
1990/91:608 av Lars Norberg (mp) om skattepolitiken och mil-
jön .......................................... 32
35
gotab 98907, Stockholm 1991