Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:100 Tisdagen den 23 april
ProtokollRiksdagens protokoll 1990/91:100
Riksdagens protokoll
1990/91:100
Tisdagen den 23 april
Kl. 14.30-16.41
18.00-19.23
Protokoll
1990/91:100
1 § Justering av protokollJusterades protokollet för den 17 april.
2§ Svar på fråga 1990/91:494 om en nationalpark vid Färnebo-fjärden
Anf. 1 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Håkan Holmberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen
är beredd att vidta för att i år se till att området vid Färnebofjärden räddas
som kommande nationalpark.
Inledningsvis vill jag erinra om att regeringen i februari i år bildade de nya
nationalparkerna Björnlandet och Djurö med stöd av riksdagens bemyndi-
gande. Dessa nationalparker ingår i den plan som statens naturvårdsverk har
upprättat med förslag till 20 nya nationalparker. Färnebofjärden finns också
med i den s.k. nationalparksplanen.
Beslut om att inrätta en nationalpark fattas alltså efter bemyndigande av
riksdagen. Till grund för regeringens proposition till riksdagen om att inrätta
en ny nationalpark ligger regelmässigt en framställning från statens natur-
vårdsverk.
Naturvårdsverket arbetar enligt uppgift med att utarbeta underlag för
framställningar till regeringen om nya nationalparker. Statens naturvårds-
verk har enligt naturvårdslagens bestämmelser överinseende över naturvår-
den i landet.
Det finns enligt min mening inte anledning att föregripa naturvårdsverkets
pågående arbete.
Anf. 2 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret.
Tyvärr tycker jag att Birgitta Dahl talar om annat än de sakförhållanden
som föranledde min fråga. Det som föranlett frågan är omständigheten att
regeringen i budgetpropositionen kraftigt har dragit ned anslagen för natur-
reservaten och nationalparker. Det blir inga resultat utan pengar, hur
mycket naturvårdsverket än arbetar med bl.a. denna fråga.
Situationen nu är att inlösen var planerad till 1991 med 30 milj.kr. Enligt
Svar på frågor
1 Riksdagens protokoll 1990/91:100
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
de uppgifter jag har fått skulle detta motsvara 560 hektar. Detta kan nu inte
genomföras då resurserna plötsligt har krympt. Under de senaste tre åren
har 100 milj.kr. stått till förfogande. Nu har man skurit bort 20 milj.kr. Det
är klart att det får betydelse när det som i detta fall gällde 30 milj.kr. som
skulle användas. Det här är ett av de största och viktigaste nationalparkspro-
jekten som finns i vårt land. Det är också väl känt att det har blivit en kraftig
proteststorm. Det står alltjämt i regeringens makt att göra något åt saken.
Görs inte något är risken stor att det inte kommer att ske någon tillräcklig
avsättning av mark för nationalparksändamål. Tiden rinner i väg och peng-
arna rinner bort.
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Svar på fråga 1990/91:522 om slutförvar av kärnavfall på gränsenmellan Vårgårda och Borås
Anf. 3 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Marianne Samuelsson har frågat mig om området på gränsen
mellan Vårgårda och Borås kommun nu är definitivt avskrivet som aktuellt
för provborrningar, undersökningar eller slutförvar av kärnkraftsavfall.
Enligt kärntekniklagen ligger ansvaret för den forsknings- och utveck-
lingsverksamhet, som skall ligga till grund för ett slutligt ställningstagande
till frågan om utformningen av ett slutförvar för använt kärnbränsle, hos
kärnkraftföretagen, genom det gemensamt ägda Svensk Kärnbränslehante-
ring AB (SKB). Det är alltså SKB som bedriver forskningen.
I samband med sina forsknings- och undersökningsarbeten har SKB på
olika sätt under årens lopp kartlagt ca 1 000 områden i landet. Det område
Marianne Samuelsson frågar om utgör enligt uppgift från SKB ett av dessa
områden, eller närmare bestämt ett av de 20-tal områden som SKB invente-
rade i samband med undersökningar i anslutning till den s.k. KBS III-meto-
den. Syftet med arbetet var att kartlägga olika typer av berggrund på olika
ställen i landet.
Geologiska typområdesundersökningar av olika omfattning har genom-
förts på 14 s.k. typområden i Sverige; från Taavinunnanen och Kamlunge i
norr till Klipperås och Sternö i söder. På några av områdena har provborr-
ningar skett. Ytterligare undersökningar av detta slag är enligt uppgift från
SKB inte aktuella.
Efter sekelskiftet kommer SKB att ansöka om regeringens tillstånd enligt
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) för att upp-
föra ett slutförvar för använt kärnbränsle. Ansökan kommer att föregås av
platsvalsundersökningar. I samband med dessa kommer geologiska under-
sökningar att genomföras som medför provborrningar. Jag räknar med att
undersökningarna på några av platserna blir av sådan omfattning att ett till-
stånd av regeringen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m. (naturresurslagen) kommer att krävas.
Några platsvalsundersökningar har enligt SKB ännu inte påbörjats. Men
enligt vad jag erfarit så är det område som Marianne Samuelsson tar upp i
sin fråga inte mer aktuell som plats för ett kommande slutförvar än någon
annan plats i Sverige.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis framhålla att regeringen mycket tyd-
ligt angivit att det skall finnas en god offentlig insyn i den urvalsprocess som
leder fram till valet av platser lämpliga för slutförvar.
Anf. 4 MARIANNE SAMUELSSON (mp):
Herr talman! Jag får tacka för svaret.
Jag kan dock inte påstå att svaret gjorde mig vare sig gladare eller tryggare
i min frågeställning. Området har av naturvårdsverket klassats som riksin-
tresse. Det talas då om det som i området är intressant ur naturvårdssyn-
punkt. Det finns myrmarker, området har ett intressant fågelliv och växtlig-
heten är unik. Ministern tar inte upp något av detta i sitt svar. Det kan bero
på att min fråga inte var tillräckligt klar eller att ministern inte är tillräcklig
klar över att detta område är av dubbelt riksintresse.
Området är till sin storlek mycket stort. Det sammanfaller i sin storlek
med det område där provborrningar gjordes när man diskuterade med olika
myndigheter om området var behövligt för användning vid slutförvar.
Ortens befolkning är naturligtvis mycket fundersamma över varför områ-
det har klassats som riksintresse med byggrestriktioner. Varför talas det inte
klart och tydligt om en bevarandeplan i kommunens handlingar? Det borde
finnas med om det är naturintresset som är så viktigt att bevara.
Det hade varit skönt att få höra att naturintressena är så viktiga som riks-
angelägenhet att det inte blir aktuellt med slutförvaring i området.
Anf. 5 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag skulle vilja tillfoga ytterligare två kommentarer till mitt
svar.
För det första är jag tvungen av formella skäl, för att regeringen och jag
själv, om jag eventuellt skulle komma i den situationen, skall kunna upp-
träda med auktoritet i själva frågan om att välja plats, att undvika att uttala
mig om någon enda plats - just för att kunna företräda skyddsintressena i en
sådan situation.
För det andra har jag mycket noggrant tagit reda på att skälet att området
är avsatt som riksintresse uteslutande är av naturvårdsskäl. Där finns inte nå-
got dolt eller öppet skäl att området skulle avsättas för att eventuellt stå till
förfogande som ett område för framtida förvar. Skälet är uteslutande natur-
vårdsintressen. Det innebär naturligtvis ett ytterligare skydd för området.
Det vore naturligt att kommunen och länsstyrelsen gick vidare i planeringen
på den grunden.
Anf. 6 MARIANNE SAMUELSSON (mp):
Herr talman! Jag tycker också att det vore naturligt att gå vidare för att
verkligen skydda området ur naturvårdssynpunkt.
Intresset att ha områden som är tillräckligt stora och viktiga för slutförvar
och skyddsintresset ur naturvårdssynpunkt kommer naturligtvis att stå i kon-
flikt med varandra. Vilket intresse är det viktigaste och övergripande i de
beslut som skall fattas?
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar pä frågor
|
Prot. 1990/91:100 23 april 1991 |
Anf. 7 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s): Herr talman! Jag upprepar det jag har sagt tidigare. Det enda skälet till |
att området är avsatt som riksintresse är naturvårdsintresset.
|
Svar på frågor |
Anf. 8 MARIANNE SAMUELSSON (mp) Herr talman! Jag är inte så klar över om det är det enda skälet. Tidsaspek- Anf. 9 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s): Herr talman! Jag känner mig främmande för den typen av konspiratoriska Anf. 10 MARIANNE SAMUELSSON (mp): Herr talman! Kan jag lita på att naturvårdsintressena kommer att bli över- Anf. 11 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s): Herr talman! Vid val av plats handlar det inte bara om detta område. Då Anf. 12 MARIANNE SAMUELSSON (mp): Herr talman! Det innebär att ingen minister kan lova något klart. Båda Överläggningen var härmed avslutad. 4§ Svar på fråga 1990/91:529 om miljökvalitetsnormen Anf. 13 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s): Herr talman! Åsa Domeij har frågat mig om regeringen anser att miljö- |
|
4 |
för att klara kraven. |
Regeringen har i miljöpropositionen - En god livsmiljö - angett nationella
kvalitetsmål. Vid år 2000 skall halterna av koloxid, kväveoxid, svaveldioxid,
sot och partiklar i alla tätorter underskrida de riktvärden som utarbetats av
naturvårdsverket. Som riktlinje för minskningen av cancerframkallande äm-
nen skall gälla att utsläppen i ett första skede skall halveras till år 2005.
De nationella målen nås genom att varje sektor och samhällsnivå bidrar
med sin del. Kommunerna ges ett allt större ansvar för den lokala miljön.
Tätorter skall planeras utifrån tydligt uppsatta miljökrav. Med stöd av plan-
och bygglagen kan kommunerna i en detaljplan bl.a. fastställa normer för
utsläpp till luft. Plan- och bygglagen jämte naturresurslagen är kommuner-
nas främsta instrument för att uppnå en god livsmiljö i tätorterna.
Till ytterligare skydd för miljön har regeringen i miljöpropositionen före-
slagit att miljökonsekvensbeskrivningar skall införas i planerings- och be-
slutsprocessen och att metoderna för regionala miljöanalyser skall utvecklas.
Frågan om införande av kvalitetsnormer i miljölagstiftningen har behand-
lats i ett principbetänkande av miljöskyddskommittén. Enligt kommitténs
uppfattning finns det behov av att i ökad utsträckning använda sig av miljö-
kvalitetsnormer. Ett ytterligare skäl är den pågående anpassningen till det
europeiska samarbetet. EG arbetar i stor utsträckning med direktiv om
gränsvärden för olika ämnen och även andra former av kvalitetsnormer.
Ett konsekvent användande av kvalitetsnormer kan dock kräva vissa för-
ändringar av det individuella prövningssystem som finns i miljöskyddslagen.
Dessutom är kunskapen om vissa föroreningar fortfarande alltför bristfällig
för att exakta kvalitetsnormer för dessa skall kunna fastställas.
Miljöskyddskommittén fortsätter sitt arbete och kommer på regeringens
uppdrag att presentera förslag till hur miljökvalitetsnormer konkret skall
kunna utformas.
Anf. 14 ÅSA DOMEIJ (mp):
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.
Jag blev ändå inte så mycket klokare på var regeringen står. Det står unge-
fär samma saker i miljöpropositionen som i svaret. Jag skulle vilja ha ett
klarläggande av miljöpropositionen. Det finns i propositionen en öppning
mot miljökvalitetsnormer, vilket jag tycker är positivt. Miljökvalitetsnormer
innebär bindande gränsvärden. Statsministern lovade i partiledardebatten i
höstas att miljökvalitetsnormer skall införas.
Men när jag läser propositionen och detta svar står det i stället om riktvär-
den. Riktvärden är inte bindande gränsvärden. Miljöministern använder or-
det ”skall” i anslutning till riktvärden. Varför då inte använda miljökvalitets-
normer om ministern verkligen menar ”skall”? Om ministern menar ”skall”
måste kommunerna ha ett ansvar för att förslaget genomförs och att de får
tillräckliga befogenheter för det.
Den som bor i en storstad skall kunna säga att han faktiskt har rätt till luft
av bra kvalitet och kunna ställa krav på kommunen.
Jag tycker faktiskt att det fattas en hel del i den lagstiftning som finns i
dag. Miljöministern hänvisar till plan- och bygglagen. Visserligen kan jag
hålla med om att den enda möjligheten till miljökvalitetsnormer i dagens
miljölagstiftning finns i detaljplanerna. Men i den paragraf som jag antar att
Prof. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
Prot. 1990/91:100 ministern syftar på står det endast att den får tillämpas vid särskilda skäl.
23 april 1991 Om miljöministern menar skall måste den paragrafen ändras.
Svar på frågor
Anf. 15 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag blev litet förvånad när jag fick Åsa Domeijs fråga. Åsa
Domeij är ju mycket kunnig och sitter dessutom med i miljöskyddskommit-
tén. Hon har också kommunal erfarenhet.
Det råder inget tvivel om regeringens inställning att vi skall arbeta i ökad
utsträckning med både miljökvalitetsnormer och generella krav. Det finns
en del sakliga problem som behöver redas ut, inkl, det jag pekar på i mitt
svar, dvs. att de kan kollidera med de regler och system för individuell pröv-
ning av anläggningar som finns i den nu gällande lagstiftningen. Det är en
av kommitténs uppgifter att se till att vi kan få system som fungerar även
tillsammans.
Jag pekar också på i mitt svar att det fortfarande råder oklarhet bland fors-
karna på vissa punkter om var den kritiska belastningsgränsen för hälsa och
miljö går i vissa avseenden. Det tror jag Åsa Domeij håller med om. Dess-
utom kan det finnas behov av att olika kommuner och olika tätorter sätter
normer olika beroende på lokala, geografiska och andra förhållanden.
Hur ett sådant system skall bringas att fungera bra i praktiken behöver vi
klara ut litet närmare. På vägen dit finns både de riktlinjer som naturvårds-
verket har utformat och utvidgade möjligheter för kommunerna att gå in,
bl.a. genom att bestämma att endast vissa fordon av en viss typ får finnas
inne i stadskärnan. En möjlighet är att använda sig av det system för miljö-
klasser som regeringen har föreslagit för att bestämma vilka fordon som får
finnas i städer. Det går också att använda sig av inversionslagen och plan-
och bygglagen.
Anf. 16 ÅSA DOMEIJ (mp):
Herr talman! Jag måste komma tillbaka till frågan om riktvärden. Jag hål-
ler med miljöministern om den öppning som finns nu när det gäller att införa
miljökvalitetsnormer och också att vi i miljöskyddskommittén givetvis skall
arbeta vidare. Det kommer även att vara en hearing i morgon om miljökvali-
tetsnormer.
Men i propositionen handlar det om framtiden och framtida mål. Trots
öppningen mot miljökvalitetsnormer talas det fortfarande bara om riktvär-
den och riktlinjer. De är rekommendationer och är inte bindande. Riktvär-
den innebär inte att människor som bor i kommunerna kan ställa dessa krav
på kommunerna så att tillräckliga åtgärder genomförs. De möjligheter som
finns i plan- och bygglagen när det gäller detaljplaner är otillräckliga. Den
paragrafen används i få fall eftersom begreppet särskilda skäl tolkas mycket
hårt. Jag undrar därför om det bara var ett förbiseende i propositionen att
det nu bara står riktvärden men att det egenligen kanske skulle ha stått mil-
jökvalitetsnormer också?
Anf. 17 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Med all respekt för Åsa Domeij tycker jag att hon ibland blir
nästan byråkratisk. Det här är ju ett dynamiskt utvecklingsskede. Jag räknar
med, vilket är regeringens avsikt, att vi steg för steg skall komma längre un-
der de närmaste två åren genom ett aktivt agerande från utredningen, cen-
trala myndigheter och kommunerna. Och våra kunskaper och vår möjlighet
att förverkliga de övergripande mål som ställs upp blir steg för steg allt
bättre.
Häromdagen gav regeringen naturvårdsverket i uppdrag att fastställa ge-
nerella föreskrifter för vissa verksamheter med omedelbar verkan för att
man på det sättet skall få hjälpmedel för att på en gång effektivisera och för-
enkla arbetet, så att t.ex. kommunerna kan koncentrera sig på mer kompli-
cerade eller övergripande frågor. Vi kommer att få se mer och mer av sådant
under de närmaste åren.
Anf. 18 ÅSA DOMEIJ (mp):
Herr talman! Kan jag då tolka miljöministern på det sättet att riktvärden
bara är ett första steg och att syftet är att man nu - när man skall jobba vidare
med lagstiftningen och vet hur man skall ändra på reglerna för individuell
prövning och kombinera dem med generella föreskrifter för hur bestämmel-
serna om genomförandeplaner och annat skall utformas - mer skall övergå
till miljökvalitetsnormer och att människor då skall kunna kräva rättigheten
att andas bra luft i storstäderna?
Argumentet om bristande kunskap tycker jag inte riktigt håller. Jag tror
nämligen att vi under många decennier framåt kommer att ha bristande kun-
skaper om hur mycket miljön och människorna tål, och vi kommer att få
ändra dessa miljökvalitetsnormer ganska många gånger, eftersom vi helt en-
kelt inte vet. Men det är ändå bättre att ha någon gräns än att inte ha någon
alls. Ur kunskapssynpunkt är det egentligen inte lättare att fastställa riktvär-
den och rekommendationer. Dessa får man ju också ändra med tiden, alltef-
tersom kunskaperna utvecklas.
Anf. 19 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Vi skall ha mer och mer av generella föreskrifter och kvali-
tetsnormer utformade på ett sådant sätt att de är anpassade till den verksam-
het och den ort som berörs så att man kommer ned till kritiska belastningsni-
våer. Men vi kommer att behöva ha kvar individuell prövning av vissa stora
anläggningar. Jag tror inte att Åsa Domeij skulle vilja se Trelleborgs gummi-
fabrik eller Volvos lastvagnsfabrik bedömda efter generella föreskrifter,
utan i dessa sammanhang vill Åsa Domeij nog ha kvar den individuella pröv-
ningen.
Anf. 20 ÅSA DOMEIJ (mp):
Herr talman! Jag har aldrig varit ute efter att driva linjen att den individu-
ella prövningen skall avskaffas. Det som jag talar om i detta sammanhang
är kvaliteten på luften i storstäderna, och där har trafiken en mycket stor
betydelse. Det som jag talar om är att människor som bor i storstäderna
borde ha rätt till luft av bra kvalitet. Kanske skall minimikrav fastställas på
en nationell nivå och att kommunerna sedan skall ha möjligheter att gå
längre och också få tillräckliga befogenheter att genomföra detta. I detta
sammanhang finns det faktiskt en skillnad mellan riktvärden och miljökvali-
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
|
Prot. 1990/91:100 23 april 1991 |
tetsnormer. Miljökvalitetsnormerna är bindande gränsvärden. Kommu- |
däremot handlar mer om rekommendationer.
|
Svar på frågor |
Anf. 21 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s): Herr talman! Regeringen har både i miljöpropositionen och i andra sam- Anf. 22 ÅSA DOMEIJ (mp): Herr talman! Även om regeringen uttalar en vilja att luftkvaliteten skall Överläggningen var härmed avslutad. 5 § Svar på fråga 1990/91:530 om kommunala nämnder för miljö- Anf. 23 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s): Herr talman! Åsa Domeij har frågat mig om regeringen anser att samma I regeringens proposition om ny kommunallag ingår en bestämmelse som Regeringen har i propositionen om ny kommunallag dessutom starkt beto- |
|
8 |
Myndighetsutövningen måste ske på ett tydligt och konsekvent sätt. Det |
gäller särskilt i förhållande till frågor med konsekvenser för miljön där kom-
munen är part eller har partsliknande intressen. En av de grundläggande för-
utsättningarna för en väl fungerande och effektiv miljötillsyn är att det finns
tillgång till kompetent personal.
Regeringen anser det som utomordentligt angeläget att den påbörjade för-
stärkningen av kommunernas arbete fullföljs. Regeringen har tillkallat en
särskild utredare med uppgift att belysa hur kommunernas tillsynsuppgifter
och kommunernas arbete med miljöfrågor i övrigt skall förstärkas.
Anf. 24 ÅSA DOMEIJ (mp):
Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Den 11 januari debatte-
rade vi samma fråga här i kammaren, eftersom jag och Annika Åhnberg var
oroliga för att propositionen om en ny kommunallag skulle innehålla förslag
om att avskaffa miljö- och hälsoskyddsnämnderna. I den debatten lovade
ministern att det i framtiden skall finnas självständiga organ, att miljö- och
hälsoskyddsnämnderna behövs som självständiga organ, att de också behövs
för att vara pådrivande och att det behövs nämnder med ett särskilt ansvar
för miljön.
Men när propositionen lades fram blev jag besviken. Propositionen stäm-
mer nämligen inte helt med vad ministern lovade. I och för sig finns det en
del formuleringar, som jag anser är litet luddiga, om att den nämnd som ut-
övar tillsyn över miljöfarlig verksamhet, t.ex. reningsverk och annat, inte
samtidigt skall ha ansvar för miljöfrågorna övergripande. Men jag tycker
inte att lagtexten är tillräckligt klar i fråga om detta. Det skall även i fortsätt-
ningen t.ex. bli möjligt att slå ihop byggnadsnämnderna med miljö- och häl-
soskyddsnämnderna, eftersom byggnadsnämnderna inte håller på med frå-
gor rörande reningsverk och annat utan ofta håller på med markexploate-
ringsfrågor.
Jag skulle vilja fråga ministern följande: Kommer det enligt den nya kom-
munallagen att vara möjligt att slå ihop byggnadsnämnder och miljö- och
hälsoskyddsnämnder?
Anf. 25 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag minns väl den debatt som vi hade, och jag har för övrigt
protokollet framför mig. Jag framhöll då att vi i detta sammanhang har ett
par viktiga principer som krockar med varandra och som regeringen ville
hitta en bra lösning på. Den ena är att vi från regering och riksdag inte skall
centralstyra hur kommunerna väljer att organisera sitt arbete. Den andra är
att miljöarbetet i kommunerna fortfarande behöver förstärkas väsentligt och
att det behövs självständiga organ som kan driva miljöfrågorna och som kan
vara tillsynsorgan.
Den lösning som vi redovisar i propositionen innebär att tillsynsorganet
måste hållas intakt och inte får blandas ihop med de intressen som är av ex-
ploaterande natur. Vi uttalar också mycket klart att miljöarbetet fortsatt
måste förstärkas.
Vi säger också att man i kommunerna måste se till att miljöarbetet kom-
mer in på ett tidigare stadium i alla verksamheter. Jag tror att den lösning
som vi har valt innebär en möjlighet att lösa dessa problem. Men jag vill
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
10
gärna säga att erfarenheterna från frikommunförsöket inte pekar på att det
är lämpligt att vare sig lägga ned miljö- och hälsoskyddsnämnderna eller att
slå ihop dem med byggnadsnämnderna. Vi har inte sådana erfarenheter som
pekar på det som en god möjlighet. Det är därför som regeringen i proposi-
tionen uttalar att man utgår från att flertalet kommuner kommer att välja att
ha kvar miljö- och hälsoskyddsnämnderna, därför att det är den lämpligaste
lösningen. Men vi vill inte förhindra att man prövar andra möjligheter om
de leder till ett bättre miljöarbete i kommunerna.
Anf. 26 ÅSA DOMEIJ (mp):
Herr talman! Jag tolkar faktiskt miljöministerns svar på det sättet att det
i fortsättningen kommer att bli möjligt att slå ihop miljö- och hälsoskydds-
nämnderna och byggnadsnämnderna. Det tycker jag är mycket olyckligt just
nu när miljöarbetet i kommunerna börjar komma i gång mycket fint och när
miljö- och hälsoskyddsnämnderna i dag kämpar för att få en självständigare
roll. De befinner sig ju redan i en svår situation genom att de skall bedriva
tillsyn av kommunens egen verksamhet och att de hela tiden skall slåss mot
olika exploateringsintressen. Däremot behöver nämnden i framtiden inte
heta miljö- och hälsoskyddsnämnden. Det är inte det som är det viktiga. Jag
kan t.ex. tänka mig att man behandlar miljö- och konsumentfrågor i samma
nämnd. Men jag tycker alltså att det behövs ett klarläggande i regeringens
förslag till lagtext om att man inte skall få behandla miljöfrågorna, tillsyns-
frågorna och exploateringsfrågorna i samma nämnd.
Anf. 27 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Detta klarläggande finns ju i propositionen. Man får i
samma nämnd inte behandla verksamhet som kan vara miljöfarlig och som
kräver tillsyn och själva tillsynen. Man måste ha ett särskilt organ klart utpe-
kat som har att fullfölja tillsynen enligt olika lagar. Och i den nämnden får
man inte samtidigt behandla ärenden som kräver tillsyn.
Åsa Domeij skall tolka mitt svar på det sättet att regeringen kommer att
följa utvecklingen i kommunerna mycket noga genom bl.a. den särskilda ut-
redning som har tillsatts och som leds av kommunalrådet Kerstin Svenson i
Göteborg, som ledde Miljöprojekt Göteborg på sin tid. I den utredningen
finns också Peter Gavelin, miljöskyddschef i Sundsvall, som var huvudsekre-
terare i Sundsvall-Timrå-projektet. Vi har alltså försäkrat oss om att vi för
det fortsatta arbetet har tillgång till personer som besitter både kunskaper
och tillräckligt engagemang för att slå vakt om dessa intressen.
Anf. 28 ÅSA DOMEIJ (mp):
Herr talman! Ministern säger att regeringen utgår från att kommunerna
skall sköta detta på ett bra sätt och att de kanske inte skall slå ihop miljö-
och hälsoskyddsnämnder med byggnadsnämnder. Men vore det inte bättre
att på en gång skriva in i själva lagtexten att detta inte skall vara möjligt, att
miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall vara självständiga och att mark- och
exploateringsintressena inte skall få behandlas i samma nämnd? Det är just
i fråga om detta som vi har haft problem, att byggnadsnämnder har slagits
ihop med miljö- och hälsoskyddsnämnder.
Detta vore alltså mycket enklare än att regeringen nu skall följa utveck-
lingen. Om det sedan visar sig att vi får en utveckling som innebär att de
självständiga miljö- och hälsoskyddsnämnderna försvinner, måste rege-
ringen komma tillbaka till riksdagen med en proposition och ändra på detta.
Vore det inte mycket bättre om vi i riksdagen redan nu fixar till detta åt rege-
ringen, så att den kanske slipper komma tillbaka litet senare?
Anf. 29 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Får jag svara Åsa Domeij genom att läsa upp 5 § i den före-
slagna nya kommunallagen. Den lyder:
En nämnd får inte bestämma om rättigheter eller skyldigheter för kommu-
nen eller landstinget i ärenden där nämnden företräder kommunen eller
landstinget som part. En nämnd får inte heller utöva i lag eller annan författ-
ning föreskriven tillsyn över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver.
Detta är en paragraf som är tillkommen för att förhindra att man blandar
ihop partsintressena.
Alla sist vill jag säga följande: Mot dåliga kommunalmän, som inte vill
bedriva bra miljöpolitik, finns det inget skydd i organisatoriska lösningar.
Där är det bästa skyddet medborgarnas dom på valdagen.
Anf. 30 ÅSA DOMEIJ (mp):
Herr talman! Jag förstår mycket väl att 5 § i förslaget till ny kommunallag
är resultatet av en kompromiss inom regeringen. För att hjälpa regeringen
har vi motionerat om ett tillägg, nämligen 5a§, som verkligen skulle göra
detta tydligt. Visserligen innebär 5 § ett visst skydd mot att tillsynsverksam-
heten blandas ihop med ansvaret för den miljöfarliga verksamheten, men
det innebär inget skydd mot att man blandar ihop miljö- och hälso-
skyddsfrågorna med byggnads- och exploateringsfrågorna inom kommunen.
Av den anledningen behövs en extra paragraf som gör detta tydligt.
Skulle det inte ändå vara bra om riksdagen kompletterade detta så att det
blev helt klart? Kommunerna har när det gäller miljöfrågorna ansvaret för
miljö och hälsa i den egna kommunen, men en dålig miljöpolitik och en dålig
tillsyn i kommunen drabbar dessutom miljön i andra kommuner samt även
kommande generationer. Därför kan man inte se det som en helt lokal fråga.
Anf. 31 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Låt mig ställa en fråga till Åsa Domeij. Skulle Åsa Domeij
betrakta det som ett hot mot miljön om man i någon kommun prövade en
organisatorisk lösning som innebär att miljö- och hälsoskyddsnämnden ställs
över byggnadsnämnden i syfte att se till att miljö, hälsa och hushållning med
naturresurser kommer in tidigt och ges tolkningsföreträde i kommunens hela
planeringsprocess?
Anf. 32 ÅSA DOMEIJ (mp):
Herr talman! Det skulle i och för sig vara intressant att pröva att ha en
miljö- och hälsoskyddsnämnd som står över byggnadsnämnden. Däremot
tror jag inte på idén att slå ihop miljö- och hälsoskyddsnämnden med bygg-
nadsnämnden. Det har redan prövats i frikommunerna, och det har inte gått
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
11
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
12
särskilt bra. Jag tycker därför inte att vi skall behöva pröva den delen något
mer.
På samma sätt anser jag att det skulle vara bra med ett särskilt miljöutskott
i riksdagen, ett utskott som kunde ha samma övergripande och överordnade
funktion som finansutskottet.
Överläggningen var härmed avslutad.
6§ Svar på fråga 1990/91:532 om ett EES-avtal och miljöpolitikenAnf. 33 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Per Gahrton har frågat mig vilka slutsatser jag drar av att ett
antal miljöorganisationer betecknar förhandlingarna om ett EES-avtal som
ett hot mot miljön i Europa och vilka åtgärder jag avser vidta för att undvika
att ett EES-avtal blir ett bakslag för miljöpolitiken.
Integrationen i Västeuropa skapar nya möjligheter för ett intensifierat
miljösamarbete. Ett avtal om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet
ger oss ökade möjligheter att aktivt delta i utformningen av miljöpolitiken i
Västeuropa.
Flera av EGs miljöregler, t.ex. reglerna om utsläpp till luft och vatten, är
av s.k. minimikaraktär, dvs. medlemsländerna är oförhindrade att ha och att
införa mer långtgående regler än de som gäller på gemenskapsnivå. Samma
sak kommer att gälla inom EES.
En annan viktig miljöpolitisk aspekt i EES-avtalet utgör harmoniserings-
arbetet inom EG. Vissa harmoniserade EG-regler på miljöområdet motsva-
ras i dag av längre gående regler i Sverige. I förhandlingarna om EES-avtalet
slår emellertid regeringen vakt om dessa miljöregler. I det framtida arbetet
i de olika samarbetsorganen inom EES kommer regeringen att, tillsammans
med andra likasinnade länder inom EFTA och EG, verka för att miljö-
skyddskraven sätts på högsta möjliga nivå.
Genom att Sverige går in och tar strid för en radikalare miljöpolitik inom
ramen för ett EES-avtal kan vi uppnå en bättre miljö för de 350 miljoner
människor som bor i Västeuropa.
Anf. 34 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Jag tackar för svaret, som väl var en urvattnad och om möj-
ligt ännu mer innehållslös variant av dagens statssekreterarinlägg i Dagens
Nyheter.
Det är ganska fantastiskt. Här har nu efter Miljöförbundet, Jordens vän-
ner, Fältbiologerna och Greenpeace Sveriges största miljöorganisation, Na-
turskyddsföreningen, granskat EG och kommit fram till att EES är en miljö-
fälla. De ger väldigt många konkreta exempel. De vet ju att t.ex. Danmark
i dag brottas med EGs krav på att kadmium skall tillåtas. De vet att Tyskland
brottas med EGs krav på att tillåta pentaklorfenol. De vet att Tyskland har
fått backning av EG-kommissionen på grund av att man vill ha skattelättna-
der för dieselbilar med avgasrening. De vet att Vallonien har fått backning
av EG-komissionen på grund av att man vill förbjuda import av miljöfarligt
avfall. De vet allt detta, och de ställer en rad konkreta frågor. Men miljömi-
nistern väljer att komma med de vanliga till intet förpliktande och allmänna
utsagorna.
Man slår vakt om dessa miljöregler. Vad betyder det, Birgitta Dahl? Vad
betyder det att man slår vakt om dessa miljöregler? Kan Birgitta Dahl ga-
rantera att Sverige i samband med ett EES-avtal icke behöver luckra upp en
enda miljö- och hälsoskyddsregel? Kan Birgitta Dahl garantera att vi icke
får tillbaka ett milligram asbest på grund av EES-avtalet, att vi icke får till-
baka någon kadmium på grund av EES-avtalet? Kan Birgitta Dahl garantera
detta, för det är vad det handlar om?
Anf. 35 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag kan hålla med om att uttrycket ”slå vakt om” ger ett onö-
digt intryck av passivitet. Eftersom jag har hållit på med detta förhandlande
i drygt fem år - för det är ett förhandlande nu också, med nuvarande interna-
tionella rättsliga tillstånd - kan jag tala om för Per Gahrton att det gäller att
slåss som en igel både för att göra det möjligt för Sverige att ha de regler som
vi anser är riktiga och framför allt för att påverka EG och EFTA i den rikt-
ning vi önskar. Det är ett tålamodsprövande arbete och ett svårt arbete.
Men jag måste säga att för miljön i Sverige och för miljön i hela Väst-
europa samt för Västeuropas påverkan på det globala miljötillståndet vore
det inget bra om Sverige ställde sig vid sidan och försökte vara heligt på egen
hand. Det mesta av våra miljöproblem importerar vi dessutom från de län-
der vi nu talar om. Det viktigaste bidraget till renare luft och renare vatten i
Sverige, i Västeuropa och globalt är att vi ger oss mitt in i kärnan och slåss
för den politik vi tycker är riktig.
Jag har under de här fem åren, som har inrymt mycket hårt arbete, blivit
alltmer övertygad om att vi har allt att tjäna på att ge oss in i det jobbet. Det
är faktiskt ett nytt led i en mycket viktig internationell solidaritetspolitik.
Anf. 36 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Miljöpartiet vill inte ställa sig vid sidan, tvärtom vill vi ha
ett alleuropeiskt miljösamarbete, som gärna kan ha överstatliga drag med
bindande beslut också när det gäller miljöfrågor av gränsöverskridande ka-
raktär. Men då bör alla våra grannländer vara med i detta. Vi får inte bara
miljöproblem från väst, vi får också miljöproblem från öst.
Men det den här frågan gäller är om EES-avtalet leder till en förbättring
eller till en försämring. Nu plötsligt får vi veta att miljöministern måste slåss
som en igel mot EG och EFTA för att bevara den ytterligt blygsamma
svenska miljöpolitiken. Vad är det? Det är i och för sig ett mycket intressant
besked äntligen, att EG är så till den milda grad negativt till bättre miljö att
man måste slåss som en igel för att bevara litet grand av det alltför blyg-
samma som regeringen har genomfört. Kan det ges garanti på att vi stensä-
kert får behålla asbestförbudet?
Anf. 37 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! För det första vill jag säga att vi självfallet ser det alleuro-
peiska miljösamarbetet som oerhört viktigt. Vi bidrar i hög grad till det. För
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
13
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
14
det andra var det väl att ta i, Per Gahrton, för det är ingen hemlighet att man
måste slåss för miljön mot andra intressen. Det råder ingen idyll på det här
området, vare sig i Sverige eller i något annat land.
Jag har mycket goda skäl att lita på, även om det inte går att utfärda någon
formell garanti, att vi inte kommer att behöva sänka våra krav. Jag bedömer
att den troliga utvecklingen under de närmaste två-fem åren är att vi stegvis
kommer att höja den gemensamma nivån inom EG, Europa och förhopp-
ningsvis även globalt. Då gäller det att de länder som vill verka pådrivande
lägger sig i de internationella samtalen.
Anf. 38 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Vi har bl.a. bildat miljöpartiet för att vi inser att man måste
slåss som en samling iglar för att få något gjort i det här sammanhanget. Men
frågeställningen gäller vad ett EES-avtal leder till.
Jag måste säga att det var ett mycket intressant svar som miljöministern
nu gav. Det svar som vi nu fick, att det inte kan utfärdas någon garanti, var
katastrofalt beklagligt för Sverige. Det innebär att det vi har fruktat, det Na-
turskyddsföreningen fruktar, det Greenpeace fruktar, det Miljöförbundet
fruktar med all sannolikhet kommer att visa sig vara verkligt. Vi känner ju
till EG. Vi vet hur det är. Vi vet att de inte medger några undantag.
Men det var naturligtvis ett bra besked från Birgitta Dahl. Hon kommer
inte att behöva avgå på grund av att hon har ljugit i riksdagen. Det är kanske
en fördel för den svenska demokratin.
Anf. 39 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Ja, ja, nu tolkar Per Gahrton mig som en viss potentat läser
Bibeln. Jag vet inte hur jag skall ta det.
Min erfarenhet är att vi hittills har vunnit alla sådana strider. Jag är inte
ett dugg rädd för de strider vi har framför oss. Dessutom har jag kunnat upp-
leva hur vi på ett antal punkter, ibland ensamma och ibland tillsammans med
likasinnade, har kunnat få EG eller OECD-länderna med oss på regler som
de tidigare inte har varit beredda att anta.
Jag kan berätta för Per Gahrton att endast vi från Sverige har blivit särskilt
ombedda att tillsammans med EG bilda en grupp som skall gå igenom hur
kemikaliehanteringen och kemikalieregleringen skall kunna förbättras inom
EG. Det var den fråga, tillsammans med Bilprovningen och det bilavgassys-
tem som vi har i Sverige, som EGs miljöminister var mest intresserad av att
studera när han var här i Sverige för några månader sedan.
Anf. 40 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Jag förstår att Birgitta Dahl hellre diskuterar allmänna stra-
tegiska frågor om hur man skall samarbeta för att i hennes partis regi göra
om hela EG till den socialdemokratiska gemenskapen osv. Vi har en litet
annan uppfattning om hur pass möjligt det är. Vi har en annan strategisk syn.
Men, som sagt, frågeställningen här i dag gäller om ett EES-avtal är bra
eller dåligt för miljön. Det gäller inte några jättestrategiska frågor om hela
det europeiska samarbetet.
Det är bäst att jag, för säkerhets skull, tar den konkreta frågan en gång
till: Kan Birgitta Dahl garantera att Sverige inte behöver luckra upp några av
de miljöbestämmelser som Naturskyddsföreningen är orolig för att vi skall
behöva luckra upp?
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1990/91:555 om utsläppen från TjernobylAnf. 41 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Eva Goes har frågat mig om vad jag avser göra för att utsläp-
pen från sarkofagen kring den havererade reaktorn i Tjernobyl skall kunna
förhindras.
Jag vill först konstatera att den s.k. sarkofagen, dvs. den inneslutning som
byggts kring reaktorn, för att förhindra fortsatt utläckage av radioaktiva äm-
nen och strålning från den havererade reaktorhärden, dess värre endast ut-
gör ett mindre problem bland alla dem som orsakats av Tjernobylolyckan.
Vid en interpellationsdebatt här i kammaren den 15 november 1990 redo-
visade jag svenska insatser med anledning av Tjernobylolyckan. Jag vill här
repetera något av vad jag då sade.
En fullständig bild av Tjernobylolyckans samlade effekter är inte möjlig
att nå utan ett brett internationellt samarbete, inkluderande en direkt sam-
verkan med myndigheterna i Sovjetunionen.
Sverige har därför aktivt stött det internationella projekt som genomförts
med syfte att åstadkomma en heltäckande bedömning av de radiologiska
följderna av Tjernobylolyckan i de drabbade Sovjetrepublikerna. Projektet
har genomförts av IAEA i samarbete med EG, FNs livsmedels- och jord-
bruksorgan, FAO, FNs vetenskapliga strålningskommitté, UNSCEAR,
samt Världshälsoorganisationen, WHO. Till projektet har varit knuten en
rådgivande kommitté bestående av ett hundratal internationella experter,
bl.a. från Sverige, representerande en bred vetenskaplig kompetens.
Projektets slutsatser i form av en rapport skall redovisas vid en internatio-
nell konferens i Wien i nästa månad. Rapporten kommer att ligga till grund
för fortsatta internationella insatser inom FNs ram, för att mildra effekterna
av Tjernobylolyckan på människor och miljö i de drabbade områdena. Detta
sker på grundval av den resolution som antogs vid generalförsamlingens
höstsession år 1990 och till vilken Sverige stod som medförslagsställare.
Anf. 42 EVAGOÉS(mp):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Det är bra att det finns en
mängd organisationer som har tagit tag i detta problem. Frågan är vilken
information som går fram till dem och hur man följer upp de register som
finns.
I fjol vid den här tiden talade jag inför 20 000 människor i Kiev. Det var
första gången man började offentliggöra litet grand, ”läcka” litet informa-
tion till människorna. Det man fick fram var att minst 4—5 miljoner männi-
skor bor i direkt drabbade områden, att barn bor kvar i områdena och att
väldigt mycket är hemligstämplat, eftersom det finns i militära register.
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
15
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
Den 12-14 april var det en internationell konferens i Berlin där Tjernu-
senko, som är vetenskapsman, tog upp frågor. Han har tydligen varit med
vid saneringen för han har två—fyra år kvar att leva. Han sade att männi-
skorna och världen nu måste få veta vad som händer och vad som kommer
att drabba dem. Jag har genom utredningstjänsten på engelska tagit fram det
han säger.
Information har gått ut om att ungefär 3 % radioaktivitet har läckt ut vid
olyckstillfället. Han säger att den sanna siffran är 60-80 %. Han säger också
att Romanenkov, som jag också träffade i fjol, stoppade all information.
Han arbetar på det här radiologiska centret och skickade sina uppgifter till
Moskva, till ett speciellt register, och därför blev de inte offentliggjorda. Vi
har gröna ledamöter i Högsta sovjet och de kan via interpellationer och frå-
gor i Högsta sovjet försöka få fram uppgifter. Men man håller inne med dem.
Vi har också haft en konferens i Sverige, där en av representanterna var
Gunnar Bengtsson. Han sade att all information inte kommer ut. Det verkar
mycket öppet, men all information kommer inte ens till IAEA. Därför är
min fråga: Vad är det för slags information man har samlat, och vad kommer
att delges nästa månad?
Anf. 43 Miljöminister BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag tror att Eva Goés och jag är överens om allvaret i den
tragedi som inträffade i Tjernobyl och att det viktigaste faktiskt är två saker:
Det är att de människor som bor i området och som på olika sätt är drab-
bade får all den hjälp de kan behöva. Helt kommer vi inte att kunna hjälpa
dem. Det är en tragedi som i viss mening inte kan göras ogjord. Det är att vi
och världen lär av detta för framtiden, annars kommer vi att få uppleva nya
olyckor, kanske i områden där det bor ännu fler människor.
Jag vill säga att min upplevelse av den attityd vi möter från sovjetiska,
ukrainska och vitryska företrädare är dubbel. Jag tror att det är riktigt att vi
inte får veta allt och att det även finns olika grupperingar inom Sovjetunio-
nen som behandlar de här frågorna på olika sätt. Men i olika internationella
sammanhang skräder de faktiskt inte orden när det gäller att beskriva vidden
av den tragedi som har drabbat deras land. De försöker inte dölja det och det
är också äkta förtvivlan som man hör i de anföranden som även de officiella
sovjetiska representanterna håller.
Med det internationella samfundet fungerar vi bäst, tror jag, genom att
sätta press på att få fram så mycket information som möjligt, både för att
kunna hjälpa dem som har drabbats av det som nu har skett och för att få
kunskap för eventuell framtida användning. Jag hoppas att vi aldrig skall be-
höva använda den kunskapen.
16
Anf. 44 EVA GOÉS (mp):
Herr talman! Ja, det är så. Man får fram viss information. Men det allvar-
liga som jag har hittat i olika rapporter är att man t.o.m. har stulit register.
I Minsk hade man samlat in data om 500 000 människor från de smittade
områdena i Vitryssland. Det är mycket allvarligt. Man har helt enkelt rade-
rat ut uppgifterna. Vi vet att många organisationer gör undersökning efter
undersökning på platsen. De har verkligen instrument som är up to date.
Men man ”läcker” bara det som är lämpligt till omgivningen, för att kunna
hålla människorna i schack. Fortfarande odlar man, mjölkar korna, lever
ungefär som vanligt i de här områdena. Jag har varit innanför, så jag vet. Det
är allvarligt, för vi vet samtidigt att hjärt-, sköldkörtel- och blodsjukdomar
har ökat. Symptomen hos barnen, som man kallar för Tjernobylsyndrom,
har ökat.
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar pä frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
8§ Svar på fråga 1990/91:539 om kustbevakningen i Stockholmsskärgård
Anf. 45 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):
Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig om jag är beredd att förhindra
åtgärder som leder till att kustbevakningens arbetsmöjligheter i Stockholms
skärgård försämras.
När kustbevakningen bildades som självständig myndighet, genom utbryt-
ningen från tullverket, byggdes en ny organisation upp för den centrala och
regionala ledningen av verksamheten. Organisationskommittén, som förbe-
redde bildandet av den nya myndigheten, föreslog att den nya myndigheten
själv skulle se över den lokala organisationen, vilket alltså nu sker.
En särskild arbetsgrupp inom kustbevakningens centrala ledning har över-
lämnat ett förslag till ny lokal organisation till verksledningen för ställnings-
tagande. Innan verksledningen beslutar i ärendet skall bl.a. MBL-förhand-
ling genomföras.
Jag har för egen del ingen anledning att ta ställning till det förslag som
arbetsgruppen presenterat, men jag vill erinra om att kustbevakningen har
angett att syftet med översynen är att åstadkomma en effektivare verksam-
het genom en ökad närvaro till sjöss och en förbättrad beredskap för sjö-
räddningstjänst. Detta överensstämmer med den inriktning för sjöövervak-
ningen och sjöräddningstjänsten som regeringen angett bl.a. i propositionen
om verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92.
Anf. 46 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka försvarsministern för svaret på min fråga.
Svaret är kanske inte så förfärligt upplysande, men jag vet samtidigt om svå-
righeterna med att ge klara besked i den här typen av frågor, som rör ären-
den som handläggs ute på myndigheterna.
Den målsättning för översynen av kustbevakningens lokala organisation
som försvarsministern citerade, kan man bara instämma i. Självklart är det
önskvärt med en effektivare verksamhet, en ökad närvaro till sjöss och även
en förbättrad sjöräddning. Men när jag ser det konkreta förslag som föran-
ledde min fråga, undrar jag hur pass mycket man har närmat sig den målsätt-
ningen.
Det som fick mig att ställa en fråga till försvarsministern var förslaget att
lägga ned kustbevakningsposteringen i Nynäshamn och flytta de fartyg som
finns där till Oxelösund. Stockholms skärgård är det kanske mest trafikerade
17
2 Riksdagens protokoll 1990/91:100
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
kustområdet i hela Sverige, i varje fall om man ser till fritidsbåtstrafiken.
Det är samtidigt ett av våra absolut mest värdefulla naturområden. Det är
alltså mycket känsliga miljövärden som det gäller att värna om. Det är
mycket viktigt för friluftslivet för hundratusentals människor. En sådan här
åtgärd kommer, såvitt jag förstår, att innebära mindre möjligheter att när-
vara till sjöss i det här området, mindre möjligheter att bedriva sjöräddning
och miljöbevakning, som också ingår i kustbevakningens uppgifter. Det för-
anledde min fråga. Det är viktigt, som jag ser det, att man inte vidtar åtgär-
der som innebär nedrustning i Stockholms skärgård och att även regeringen
stöder den uppfattningen.
Anf. 47 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):
Herr talman! Som framgår av mitt svar till Pär Granstedt är det en särskild
arbetsgrupp inom kustbevakningen som har presenterat sitt förslag. Det på-
går nu en omfattande diskussion inom myndigheten, vilket vi också har kun-
nat ta del av i massmedia, i de olika regionerna. Jag är alldeles övertygad om
att Pär Granstedt är mycket medveten om att regeringsledamöter icke tar
ställning till frågor som bereds av en arbetsgrupp i en myndighet. Det åter-
står för myndigheten själv att slutligen ta ställning till denna fråga.
Anf. 48 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Jag är mycket medveten om det, och jag framhöll alldeles
nyss i mitt tidigare inlägg att jag hade förståelse för svårigheterna att ge klara
besked i en sådan här fråga. Därför har jag inte heller begärt något direkt
ställningstagande till frågan om nedläggning av posteringen i Nynäshamn,
utan jag har mer frågat efter regeringens principiella syn. Jag tror alltså att
det vore viktigt om regeringen kunde ställa sig bakom den principiella upp-
fattningen att kustbevakningens resurser i ett så känsligt och hårt trafikerat
område som Stockholms skärgård inte får rustas ned. Det skulle kunna vara
en värdefull vägledning för den fortsatta prövningen av den här frågan inom
myndigheten själv.
Överläggningen var härmed avslutad.
18
9§ Svar på fråga 1990/91:496 om nya bestämmelser om lån tillgruppbostäder
Anf. 49 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):
Herr talman! Ingrid Ronne-Björkqvist har frågat mig om när nya bestäm-
melser om lån till gruppbostäder kommer att införas.
Riksdagen beslutade förra året om ett nytt bostadsfinansieringssystem
fr.o.m. år 1992. I detta ingår också regler för statligt bostadsstöd till grupp-
bostäder. De närmare bestämmelserna framgår av de förordningar som re-
geringen utfärdade den 26 mars och som i dagarna kommer från trycket.
I fråga om särskilda boendeformer för äldre innebär bestämmelserna att
en lägenhet får bestå av ett rum och kokskåp, utrymme med toalett och
dusch samt entréutrymme. Detta gäller under förutsättning att lägenheten
har en sådan storlek och utformning att den kan användas av en rullstolsbun-
den person och att den lägre standarden i lägenheten kompenseras av ge-
mensamma utrymmen för matlagning, måltider och samvaro.
En närmare redogörelse för de överväganden som ligger bakom dessa be-
stämmelser och de övriga frågor som är aktuella i sammanhanget lämnas av
regeringen i kompletteringspropositionen.
Anf. 50 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret.
Frågan föranleddes av att man i Gnosjö håller på att projektera grupp-
boende för åldersdementa och att man av boverket hade fått veta att man
inte kunde förvänta sig att få dispens från kravet på kokmöjligheter. Detta
gjorde mig överraskad, eftersom socialutskottet så klart och entydigt hade
uttalat att den här regeln borde ändras. Riksdagen ställde också upp på
detta. Utskottet skrev: ”Det är enligt socialutskottet, när det gäller gruppbo-
städer för åldersdementa, inte sällan motiverat och dessutom ur medicinsk
synpunkt lämpligt att efterge kravet på att dessa bostäder skall ha kokmöjlig-
heter.” Nu måste jag fråga om svaret skall tolkas så, att regeringen vid utar-
betandet av reglerna inte har tagit hänsyn till åldersdementas speciella behov
och begränsningar. Finns det fortfarande krav på att det skall finnas separata
kokmöjligheter i varje enhet?
Anf. 51 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):
Herr talman! Jag delar bedömningen att man inte skall ställa krav på full-
stora kök och köksutrymmen med befintlig utrustning. I den här sortens bo-
städer anser jag detta vara onödigt. Däremot tycker jag att det är ganska
rimligt, att man om en anhörig besöker en gammal släkting som bor på ett
sådant här sätt, skall ha möjlighet att koka en kopp te eller kaffe i anslutning
till bostaden. Det är detta som vi har velat markera med att det bör finnas
en kokmöjlighet i form av t.ex. ett kokskåp. Detta är någonting helt annat
än de krav på fullstor köksutrustning och kökskapacitet som tidigare ställ-
des. Det är det förslag som nu redovisas i kompletteringspropositionen be-
träffande åtgärder för äldreboende. Jag är övertygad om att det är ett i allra
högsta grad rimligt krav att en sådan kokmöjlighet skall finnas.
Anf. 52 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):
Herr talman! Jag håller med om att det är bra om anhöriga kan få koka en
kopp kaffe eller värma upp älsklingsrätten åt sin familjemedlem, men det
kan man mycket väl göra om man får en egen enhet i allutrymmet, ett kok-
skåp eller en mikrougn, om det inte finns möjlighet att gå till köksutrymmet
som kanske är upptaget. Men jag håller inte med om att det behövs en kok-
möjlighet i varje enhet, för varje åldersdement. Det här fick vi stöd för vid
vår utskottsutfrågning. Då uttalades det mycket bestämt av expertisen att
det snarare är av ondo att ha kokmöjlighet inom varje enhet.
Anf. 53 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):
Herr talman! Vi har alltså gjort det avsteget från kravet på komplett bo-
stad att köket som sådant inte anses vara nödvändigt. Men eftersom bosta-
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
19
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
den ju ligger i anslutning till ett gemensamt utrymme för matlagning och
också gemensamma samlingslokaler har vi av just det skäl som Ingrid Ron-
ne-Björkqvist nämnde ansett det vara rimligt att en besökande i den bostad
som den äldre människan bor i kan koka en kopp kaffe eller värma upp nå-
gon mat som medförts. Det kan ju vara på det sättet att det gemensamma
utrymmet är upptaget eller att man av någon anledning vill vara inne i bosta-
den och klara av detta. Men ett kokskåp tycker jag är ett minimikrav, och
jag har svårt att förstå att Ingrid Ronne-Björkqvist kan tycka att detta är
någonting som är onödigt när det gäller att ge anhöriga och äldre senilde-
menta möjlighet att umgås också då det rör sig om en sådan enkel sak som
att koka en kopp kaffe.
Anf. 54 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):
Herr talman! Det här är inte enbart min personliga uppfattning utan vad
vi fick höra när vi hade utfrågningen i utskottet. Överläkare Lena Anner-
stedt t.ex. sade att man kan utgå ifrån att kan man använda ett köksutrymme
är man felplacerad. Hon sade: Vår uppfattning är nog att ett kök är mera av
ondo än av godo. Däremot tycker patienterna om att ha sina kaffekoppar
uppställda på en liten hylla, så att det ser ut som ett kök. Anhöriga kan
mycket väl gå utanför dörren och koka kaffet i ett kokskåp som är gemen-
samt för kanske tre fyra åldersdementa inom enheten. Det behöver inte vara
en kokmöjlighet i varje lägenhet. Att ha en kokmöjlighet inne hos åldersde-
menta innebär ju också en olycksfallsrisk. Det är mycket detta som är det
medicinska skälet.
Anf. 55 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST (s):
Herr talman! Jag talar inte om ett fullstort kök, vilket jag förmodar den
medicinska expertisen uttalade sig om. Jag talade om ett kokskåp, och det
är någonting helt annat. Anser Ingrid Ronne-Björkqvist att det är onödigt
att man i en bostad - för det är en bostad som vi talar om - för en äldre
människa inte ens skall ha möjlighet att koka en kopp kaffe anser jag att det
rör sig om ett tråkigt belägg för ett synsätt som jag inte trodde hörde 1990-
talet till.
Anf. 56 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):
Herr talman! Visst skall man ha möjlighet att koka en kopp kaffe, men
man skall kunna göra det på ett säkert sätt. Patienten kan bränna sig. Man
kan råka ut för precis lika otäcka olycksfall när man använder ett kokskåp
som när man använder en spis som står i ett kök. Vid utfrågningen i utskottet
avrådde därför expertisen av säkerhetsskäl från användningen av denna
anordning.
Överläggningen var härmed avslutad.
20
10 § Svar på fråga 1990/91:542 om åtgärder mot demokratisktoacceptabla metoder
Anf. 57 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig om jag är beredd att
föreslå åtgärder så att konflikter av viss art kan stoppas på ett tidigt stadium.
Den händelse som Sten Andersson syftar på med sin fråga gäller i korthet
följande. Den 23 januari 1990 fick polisen meddelande om att ett antal lant-
brukare förhindrade avtransport av rågvete från Malmö hamn. Lantbruks-
styrelsen hade gett tillstånd till att partiet fördes vidare in i landet. Polisen
bedömde lantbrukarnas agerande såsom en demonstration mot beslutet att
tillåta import av varor av detta slag. Aktionen pågick under cirka en och en
halv dag. Partiet blev dock kvar på platsen, långt efter det att aktionen upp-
hört. Det berodde på att transportföretaget drog sig ur transportåtagandet.
Rätten att demonstrera eller framföra en opinionsyttring är som bekant
en grundlagsskyddad rättighet i Sverige. För att få hålla en demonstration
på allmän plats krävs tillstånd av polisen. Men polisen har bara möjlighet att
ingripa mot en demonstration som äger rum utan tillstånd om den föranleder
svårare oordning eller avsevärd fara för de närvarande. Bestämmelserna le-
der till att en demonstration eller sammankomst, för vilken tillstånd över hu-
vud taget inte har sökts, bara undantagsvis kan upplösas.
Vid det tillfälle som avses i Sten Anderssons fråga hade något tillstånd till
demonstrationen inte begärts. Polisen bedömde att de förutsättningar som
krävs för att upplösa demonstrationen inte förelåg.
Den jämförelse som Sten Andersson gör i sin fråga med händelserna kring
en husockupation i Malmö är inte hållbar. Att ockupera ett hus är ett brott,
som polisen givetvis är skyldig att ingripa mot.
Sten Andersson frågar om jag är beredd att föreslå åtgärder, så att konflik-
ter sådana som den i Malmö hamn kan stoppas på ett tidigt stadium. Mitt
svar är att jag inte avser att förorda inskränkningar i den grundlagsskyddade
demonstrationsfriheten.
Anf. 58 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Först en sakupplysning. Den här aktionen varade inte en och
en halv dag utan fyra månader.
En importör, ett svenskt företag, hade fullt lagligt med alla tillstånd
bakom sig, importerat ett parti från Polen. LRF agerade, och man var oklok
nog att uttala sig både i tal och i skrift. Man ställde sig i vägen för lastbilar
som skulle hämta och som hade blivit kontrakterade att utföra transporten.
Man hotade de åkeriföretag som importören hade kontrakt med, att om
företagen körde partiet, skulle företagen mista körningar för LRFs medlem-
mar framdeles.
Nu sade statsrådet att man kan demonstrera, men det måste vara ett brott
när en laglig verksamhet hindras och hindrandet får fortgå i fyra månader.
Det hela kostade importören två företag i konkurs och dessutom en summa
på 1,5 miljarder kronor. Är det, herr statsråd, skillnad på om Svensson på
gatan begår något tvivelaktigt och om LRF gör det?
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
21
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
Anf. 59 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Herr talman! Nej, det skall det inte vara. Det försvarar inte aktionen, men
när polisen ställs inför valet att ingripa mot en demonstration blir det fråga
om en bedömning av det slag som jag redovisade i mitt svar.
Sten Andersson i Malmö sade att aktionen varade i fyra månader. Tran-
sportföretag, LRF - alla inblandade - fick besked den 25 januari, en och en
halv dag efter det att demonstrationen ägde rum, att polisen var beredd att
se till att transporter kunde ske. Därefter inträffade uppenbarligen att inget
transportföretag ville åta sig uppdraget. Även jag tycker att detta är en fråga
som det är intressant att belysa, men det har inte att göra med polisens möj-
ligheter att ingripa. Polisen klarade ut i vilken situation den enligt egen be-
dömning kunde ingripa, med hänsyn till vad som står i grundlagen. Det var
färdigt redan två dagar senare, men man kan ha den uppfattningen att det
hela ledde till att företag drabbades på ett ohemult sätt. Jag motsäger inte
detta, Sten Andersson, men jag tycker att det är en annan fråga än den som
Sten Andersson ställde.
Anf. 60 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Statsrådet talade om den 25 januari. Den 20 april skickade
LRF i Skåne ut ett pressmeddelande, där det stod att RLF ställde sig bakom
aktionen. Den leddes av LRFs i Skåne ordförande Anders Lynge. Det svaga
i polisens agerande ligger i att man den 25 januari kom överens om att bryta
bojkotten men att man sedan dagen efter i stället trappade upp det hela.
Man skaffade sig en ledningsbuss nere i hamnen och skar av bromsslangar
på lastbilar. En fullt laglig verksamhet hindrades alltså. Jag konstaterar att
det här är en alltför stor fråga för att behandlas på två minuter under en frå-
gestund i riksdagen. Jag skall be att få återkomma med en interpellation se-
nare.
Överläggningen var härmed avslutad.
22
11 § Svar på fråga 1990/91:552 om lokalisering till Norrland av enny TV-station
Anf. 61 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):
Herr talman! Iris Mårtensson har frågat mig hur jag ser på möjligheterna
att den nya TV-stationen skall kunna lokaliseras till Norrland.
I propositionen (prop. 1990/91:149) om radio- och TV-frågor föreslås att
det i avtalet mellan regeringen och det nya programföretaget bör anges att
händelser och skeenden i olika delar av landet bör speglas i programverk-
samheten. Programmen bör inte domineras av ett huvudstadsperspektiv.
Ett sätt för programföretaget att se till att programprofilen får en inrikt-
ning också på andra delar av landet än huvudstaden är att förlägga verksam-
hetens ledning utanför Stockholmsområdet. En stor del av programmen
kommer emellertid troligen inte att produceras i programföretagets egen
regi utan hos fristående produktionsföretag. Sådana företag kan givetvis
välja att vara verksamma var som helst i landet.
Det kan också ha betydelse var den centrala nyhetsredaktionen är belä-
gen. Det går dock inte att bortse från att många av de händelser som under
alla förhållanden kommer att uppmärksammas i nyhetsverksamheten inträf-
far i Stockholm.
Jag har inte ansett det lämpligt att på förhand ange hur uppgiften att
spegla olika delar av landet skall fullgöras. I den information som har läm-
nats till företag som är intresserade av att ansöka om koncession uppmanas
dessa att ange hur de avser att tillgodose önskemålet om regional förankring.
Avsikten är att den valda lösningen i lämplig form skall ingå i avtalet med
regeringen.
Anf. 62 IRIS MÅRTENSSON (s):
Herr talman! Jag vill först tacka för svaret.
Jag förstår att ministern inte på förhand kan säga var i landet som det kan
bli aktuellt med en placering.
Jag ställer frågan med anledning av att jag deltog i en debatt där man före-
språkade några orter i södra Sverige, orter som skulle vara lämpliga att ta
emot den nya markbundna TV-kanalen. Man har tagit fram argument för
olika orter där de bästa förutsättningarna skulle finnas.
Nu säger ministern att verksamhetens ledning kanske bör vara placerad
utanför Stockholm, och det tycker jag är bra. Jag förstår också att ministern
i dag inte kan ange ort, men jag har ändå velat ta upp frågan. Hur skall vi i
Norrlandslänen någon gång kunna hävda oss? Norrland med 58 % av Sveri-
ges yta är, enligt min mening, den region dit den nya TV-stationen bör kunna
lokaliseras.
Anf. 63 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):
Herr talman! Jag noterar Iris Mårtenssons synpunkter och vill bara säga
till henne att det förhållandet att synpunkterna redovisas här naturligtvis in-
nebär att önskemålen finns med i den fortsatta handläggningen av frågan.
Anf. 64 IRIS MÅRTENSSON (s):
Herr talman! När ministern säger att det kan vara av betydelse var den
centrala nyhetsredaktionen ligger vill jag fråga: Gör det verkligen det med
den teknik som vi har? Ett minimikrav är dock att en stark regionorganisa-
tion byggs upp i Norrland. Som jag sade i min fråga har program med stark
genomslagskraft producerats utanför Stockholm. De har väckt ett särskilt
engagemang. TV 2 har visat att decentralisering av produktionen till TV-di-
strikten publikmässigt sett har varit en stor framgång. I Bollnäs folkhögskola
pågår en medieutbildning, och det finns goda förutsättningar att ta vara på
erfarenheten därifrån och placera den nya markbundna TV-stationen på nå-
gon ort i Norrland.
Anf. 65 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):
Herr talman! När vi har diskuterat frågan om lokalisering av olika produk-
tionsverksamheter har det varit mot bakgrund av att exempelvis en nyhetsre-
daktion kan visa sig ge ett särskilt perspektiv på nyheterna om redaktionen
inte är placerad i Stockholm. Det kan alltså finnas en rad skäl. Men för egen
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
23
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
del har jag inte varit beredd att på förhand peka ut en viss ort och säga att
den nya TV-verksamheten skall ligga där. Jag förutsätter att de som ansöker
om koncession är beredda att precisera vad de har för avsikter med hänsyn
till sin yrkeskunskap, som också skall finnas med i den planeringsprocess
som nu skall äga rum.
Anf. 66 IRIS MÅRTENSSON (s):
Herr talman! Jag förstår ministerns svar mycket väl. Men jag har ändå ta-
git upp frågan och kommer också att följa den längre fram.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1990/91:510 om möjligheten för estniska ungdoms-körer att besöka Sverige
Anf. 67 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Barbro Sandberg har frågat mig om jag kommer att vidta
några åtgärder med anledning av de problem som uppstått för en estnisk
ungdomskör som planerar att besöka Östhammar, men som riskerar att få
ställa in sin resa, då några av ungdomarna saknar egna pass. Enligt Barbro
Sandberg får ungdomar under 15 år inte egna pass i Estland.
Frågor om inresevisering handläggs självständigt av statens invandrar-
verk. Enligt utlänningsförordningen är det möjligt att utfärda gemensam vi-
sering för flera utlänningar om det finns skäl till det.
Från svenska myndigheters sida är det fullt möjligt att utfärda en gemen-
sam visering som medger inresa i Sverige, men detta förutsätter en handling,
utfärdad av hemlandets myndigheter, som ger rätt att resa ut. Problemet be-
ror i det här fallet inte på svenska myndigheter.
Anf. 68 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! Man blir något beklämd när man läser i tidningen att en
grupp ungdomar från ett av våra östra grannländer kanske blir tvingade att
stanna hemma, eftersom de inte har egna pass och därför inte kan få visum
för att komma till Sverige.
Ministern sade att invandrarverket självständigt handlägger dessa frågor.
I det här fallet har arrangörerna verkligen försökt. De har först varit i kon-
takt med UD, som hänvisade till utlänningslagstiftningen och arbetsmark-
nadsdepartementet. På arbetsmarknadsdepartementet hade man gärna ve-
lat hjälpa till, men ärendet hänvisades till invandrarverket. På invandrarver-
ket gick det inte att få tag på någon. Då tog arrangörerna kontakt med kon-
suln i Estland. Han hade aldrig hört talas om viseringar av den här typen.
Jag blev därför litet förvånad över svaret att det enligt utlänningsförord-
ningen är möjligt att utfärda gemensam visering för flera utlänningar. I så
fall borde det kunna ha skett här, och konsuln borde ha känt till denna möj-
lighet.
Det enda som de estniska myndigheterna behövde var en inbjudan från
24
en myndighet för att kunna förvissa sig om att dessa ungdomar var välkomna
till Sverige.
Anf. 69 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Det är en sak att vi beviljar visering för inresa till Sverige,
men det är inte mycket vits med en sådan visering om inte ungdomarna kan
visa upp en handling som medger att de får resa ut ur hemlandet. En visering
till Sverige måste ju ändå bygga på en handling som medger att ungdomarna
får lämna sitt land.
Jag kan bara beklaga om det genom detta förfarande inte skulle bli möjligt
för dessa ungdomar att komma hit. Under de två senaste åren har det varit
ett utomordentligt livligt besöksutbyte när det gäller de olika baltiska repu-
blikerna. Det ser jag som positivt, och vi har på alla sätt försökt underlätta
för och medverka till ett sådant utbyte.
Jag har svårt att föreställa mig att det skulle bero på någon avoghet från
svenska myndigheter eller från invandrarverket som gjort att en visering inte
kan komma till stånd.
Anf. 70 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! Nej, jag tror visst inte att det hela beror på någon avoghet
från svenska myndigheters sida. De följer väl sina stelbenta byråkratiska
regler och anser att de inte kan ändra på en viss bestämd ordning.
Jag vet att det är på gång att flera grupper skall komma till Sverige i maj.
Jag vill då fråga ministern: Hur skall de gå till väga? De estniska myndighe-
terna måste veta att dessa grupper är välkomna till Sverige för att de skall
kunna få utresevisum. Vilken ordning skall de vänorter som bjuder in dessa
grupper följa? Det är viktigt att vi tar till vara möjligheterna till kulturutbyte
mellan våra grannländer.
Anf. 71 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Jag skall för tredje gången försöka förklara för Barbro Sand-
berg att det inte handlar om stelbenthet och byråkrati i Sverige, utan om att
de estniska myndigheterna måste förse dessa ungdomar med någon form av
handling som gör att de har rätt att resa ut ur sitt land. Det är en förutsättning
för att de skall kunna komma hit och få ett inresevisum.
Anf. 72 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! Om dessa ungdomar inte får utresevisum förrän de estniska
myndigheterna vet att de är välkomna till Sverige, innebär detta i praktiken
att de inte kan få något inresevisum till Sverige. Så blir ju följden.
Anf. 73 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Jag vet inte vilken form av inbjudan som de estniska myndig-
heterna kräver, men jag utgår ifrån att dessa ungdomar har en inbjudan till
att delta i den här körfestivalen. Om de har en sådan inbjudan och om de
ges möjlighet av de estniska myndigheterna att resa ut, är det självklart att
det inte skall vara något problem att ge dem visum.
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
25
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
26
Anf. 74 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! Ungdomarna har alltså en inbjudan från vänorten, som ju
uppenbarligen inte betraktas som en myndighet i Estland, men om vänorten
skall betraktas som en myndighet borde ju en sådan inbjudan vara tillräcklig.
Anf. 75 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Det är i så fall upp till de estniska myndigheterna att accep-
tera den vänorten som en myndighet. Det kan inte jag avgöra.
Anf. 76 BARBRO SANDBERG (fp):
Herr talman! Från svensk synpunkt är emellertid inte en kommun att be-
trakta som någon myndighet.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på frågorna 1990/91:516 och 524 om kurdiska flyktingar iSverige
Anf. 77 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig om regeringen avser att
stoppa utvisningar av kurder med anledning av den aktuella situationen i
Irak, och Maria Leissner har frågat om jag är beredd att ge amnesti åt de
kurder som efter avvisningsbeslut gömmer sig här i landet.
Jag har valt att besvara dessa två frågor i ett sammanhang.
Det är ytterst sällsynt att ärenden rörande kurder med irakiskt medbor-
garskap blir föremål för regeringens prövning. De irakiska kurderna får van-
ligtvis stanna här redan efter beslut av invandrarverket. Dagens situation i
Irak förändrar följaktligen inte deras möjligheter att få asyl här i landet.
De beslut om utvisning av kurder jag känner till rör kurder från Turkiet.
När det gäller situationen för kurderna i Turkiet har Berith Eriksson sä-
kert följt utvecklingen där i svensk massmedia under den gångna veckan.
Det turkiska parlamentet har bl. a. avskaffat förbudet mot det kurdiska språ-
ket och gett klartecken till frigivningar av tiotusentals fångar. Det finns där-
för ingen anledning att ändra dagens praxis avseende kurder från Turkiet.
Til syvende og sidst gäller det att i det enskilda ärendet ta ställning till det
skyddsbehov som kan föreligga.
Svaret på Maria Leissners fråga är ett klart nej. Det är uteslutet att rege-
ringen skulle fatta ett beslut om att alla asylsökanden som gömmer sig skall
få stanna.
Anf. 78 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag tackar invandrarministern för svaret. Jag har inte bara
läst svensk massmedia, utan jag har även tagit del av turkiska tidningsartik-
lar som har översatts åt mig. Jag vet därför att språklagarna finns inskrivna
i en ny lag om terrorism och separatism, lag nr 125.
Man behöver inte längre ha begått något brott. Det räcker med att vara
medlem i en förbjuden organisation. Alla kurdiska organisationer är för-
bjudna, inte bara PKK. Det är tillräckligt att i ord eller skrift nämna en orga-
nisations namn eller en förbjuden organisations existens. Strafftiderna har
fördubblats för dessa förseelser, även för omnämnande i tidningsartiklar.
Hädanefter är det omöjligt att publicera en artikel som berättar om kurdiska
organisationers existens och aktiviteter.
Höga jurister har kommenterat den här lagen i bl.a. tidningen Hiimyrett.
De anser att den nya lagen är mycket strängare än de gamla språklagarna
och att det nu blir ändå lättare att arrestera folk. Alla de politiska fångar som
har frigivits är villkorligt frigivna. Åklagare avser att gå igenom deras domar
för att se i vilken utsträckning de kan åtalas på nytt efter den nya lagen.
För dem som fängslas enligt den nya lagen gäller att de inte får ha kontakt
med andra intagna, att de inte får ta emot öppna besök osv.
Poliser som anmäls för tortyr skall inte arresteras, även om fången dött av
tortyren. Då skall det alltså ske ett rättegångsförfarande utan häktning.
Det finns mycket att säga om den nya lagen. Jag vill därför fråga: Har in-
vandrarverket och arbetsmarknadsdepartementet översatt och värderat den
nya terrorist- och separatistlagen i Turkiet och dragit slutsatser av vad den
leder till?
Anf. 79 MARIA LEISSNER (fp):
Herr talman! Också jag tackar invandrarministern för svaret.
Det kurdiska folket har utsatts för kanske den värsta förföljelsen någon-
sin. Förföljelsen är inte specifikt riktad enbart mot de irakiska kurderna.
Den rädsla som kurderna känner, känner de oavsett om de bär på ett ira-
kiskt, iranskt eller ett turkiskt medborgarskap.
Kurdernas rädsla är oerhörd. Situationen är naturligtvis mycket bekym-
mersam, inte bara i Irak utan även i Turkiet, där kurderna har påverkats
väldigt starkt av det utrotningskrig som Saddam Hussein har fört mot de ira-
kiska kurderna.
I Turkiet har man påverkats så starkt att vid den tidpunkt för några veckor
sedan, då jag ställde frågan avrådde det svenska utrikesdepartementet defi-
nitivt alla svenskar att ens tänka tanken att bege sig på studieresa till de om-
råden i Turkiet som det var fråga om, de kurdiska områdena.
Mot den bakgrunden gömmer sig tusentals av de asylsökande männi-
skorna i Sverige, för att de helt enkelt inte vågar åka hem. Många av dessa
människor är troligtvis kurder. Eftersom det är så många som känner en så
stark rädsla inför att just i det här läget bli tillbakasända på grund av att de
är kurder, oavsett nationalitet, vill jag fråga om man inte kan tänka sig att
tillfälligt avstå från utvisning av kurder till dess situationen har lugnat sig och
man kan se vad som kommer att ske i framtiden. Man kan inte påstå att fram-
tiden på något sätt är säker eller utstakad för det kurdiska folket. Jag vill
därför än en gång vädja till invandrarministern att åtminstone ge löfte om
att ta det varligt med verkställandet av utvisningar, även av de kurder som
har andra medborgarskap än irakiska.
Anf. 80 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Jag vill understryka att jag inte på något sätt vill bagatellisera
den situation som kurderna befinner sig i när det gäller något av dessa länder.
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
27
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
Även om den stora tragedin i dag har drabbat de irakiska kurderna är det
mycket som återstår innan man kan säga att det är gott och väl ställt med de
mänskliga rättigheterna för kurder också i andra länder. Det har vi debatte-
rat många gånger här i kammaren, inte minst Berith Eriksson och jag.
Därifrån är det långt till något slags generellt beslut om att alla kurder som
befinner sig i Sverige, inkl, de som gömmer sig, skulle få uppehållstillstånd.
Det är ändå viktigt att understryka att för kurder från Irak gäller generellt
den regeln i dag att de inte avvisas från Sverige, men detta är ingenting nytt.
Det finns säkert anledning för oss att fortsättningsvis studera och disku-
tera utvecklingen i Turkiet och utifrån resultatet av dessa studier och diskus-
sioner göra olika bedömningar.
Något generellt besked om att alla kurder från Turkiet skall få uppehålls-
tillstånd i Sverige är jag dock inte beredd att ge, vilket dagens frågor har
handlat om.
Till sist vill jag säga att det tid efter annan kan uppstå situationer när in-
vandrarverket och också polisen får överväga om det vid den aktuella tid-
punkten är rimligt att verkställa en del utvisningar. Detta måste bedömas
från fall till fall, och den uppgiften åligger den verkställande myndigheten.
Anf. 81 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! I sitt svar stödjer sig invandrarministern på uppgifter som
har stått att läsa i svensk massmedia om att språklagarna har tagits bort och
att politiska fångar har frigivits. Detta skulle inte ge någon anledning till att
ändra praxis. Men det som har stått i svenska tidningar är inte hela san-
ningen, inte ens delar av den. Språklagarna är ju inte borta, utan de är över-
flyttade till en annan lag. Jag undrar därför fortfarande om det inte finns
anledning att ändra praxis när det gäller kurder från Turkiet.
Anf. 82 MARIA LEISSNER (fp):
Herr talman! Jag kan mycket väl förstå invandrarministerns argument mot
att ge permanent uppehållstillstånd som en lösning på den förhoppningsvis
tillfälliga krisen i de olika delarna av Kurdistan.
Jag vill ta vara på det positiva i slutet av invandrarministerns inlägg om att
det finns en möjlighet att dröja med avvisningarna till dess att situationen i
området har lugnat ner sig.
Det kurdiska folket lever ju som ett folk, trots att de är fördelade på fyra-
fem länder, men kanske framför allt på tre länder: Iran, Irak och Turkiet.
Kurderna är släkt med varandra. De delar varandras öden, känner med var-
andra och de flyr till och söker skydd hos varandra. Därför går det egentligen
inte att tala om olika nationaliteter. När man diskuterar kurder måste man
göra det i ett sammanhang. Därför kan det finnas mycket starka skäl att ta
det varligt, också med de turkiska kurderna.
Jag vill instämma i det som Berith Eriksson sade om att det inte har skett
någon radikal förändring när det gäller de turkiska kurdernas rätt att tala
sitt eget språk. Mycket av det som har stått i svensk massmedia är gammal
skåpmat.
28
Anf. 83 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Jag vill bara än en gång understryka att den möjlighet för
den verkställande myndigheten som jag pekade på finns ständigt, och den
utgör också en skyldighet att hela tiden vara uppmärksam på vad en even-
tuell verkställighet kan innebära.
Vi skall självfallet på grundval av mer än vad som står i en svensk tidnings-
artikel skapa oss en bild av vad nya lagar och förändringar innebär, också i
Turkiet. I mitt svar sade jag att detta inte har gett någon anledning till änd-
ring av praxis i någondera riktningen, utan att det fortfarande handlar om att
ta hänsyn till de enskilda ärendena och det skyddsbehov som anses föreligga.
Anf. 84 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Detta lät mer betryggande än det som framkom av invand-
rarministerns svar. Sedan gäller det att de verkställande myndigheterna
verkligen tar hänsyn. Det råder just nu en mycket skärpt bevakning i de kur-
diska områdena, såväl i Iran och i Turkiet som i Syrien. Det gör det mycket
känsligt för personer som har flytt landet att komma tillbaka. Dessa personer
riskerar att omedelbart bli fängslade.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
14 § Svar på fråga 1990/91:525 om irakiska kurder och flykting-kvoten
Anf. 85 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Maria Leissner har frågat mig om regeringen är beredd att
erbjuda UNHCR att ta emot ett antal irakiska kurder i Sverige inom ramen
för flyktingkvoten.
Regeringen har som bekant i flera omgångar beslutat om särskilda hjälp-
åtgärder för att lindra den situation som uppstått vid Iraks gränser till följd
av de systematiska övergrepp som den kurdiska befolkningen i Irak nu ut-
sätts för.
Regeringen står i kontinuerlig kontakt med bl.a. UNHCR och olika frivil-
ligorganisationer för att säkra att hjälpen skall bli så effektiv som möjligt.
Det internationella samfundet är överens om att de kurdiska flyktingarnas
situation är av sådan art och omfattning att den måste få sin långsiktiga, poli-
tiska lösning i regionen.
Detta utesluter inte att man, inom ramen för flyktingkvoten, ger uppe-
hållstillstånd till flyktingar med särskilda skyddsbehov. Så sker redan i dag.
Irakiska kurder ingår i den kvot som invandrarverket årligen tar ut från om-
rådet.
Regeringen följer noga utvecklingen och överväger för närvarande vad
som ytterligare kan göras.
Anf. 86 MARIA LEISSNER (fp):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag tycker att det var hållet i en mycket
positiv ton. Jag noterar att inställningen från regeringens sida har förändrats
29
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
30
till det bättre under de gångna veckorna. Det finns naturligtvis många fråge-
tecken när det gäller vad som skall hända med de 2 miljoner kurder som flytt
från Irak. Självfallet måste de allra flesta finna en lösning helst i Irak, men
det kan möjligtvis också ske i grannländerna Iran och Turkiet. Det väsentliga
i det här fallet är dock att vi i Sverige dels visar att vi är beredda att, kanske
framför allt symboliskt, ta emot en grupp av de irakiska kurderna, för att
visa inte minst Turkiet att de övriga länderna i Europa och i världssamfundet
är beredda att ta åtminstone en mindre del av bördan av de miljontals flyk-
tingarna.
Det finns också en annan poäng, nämligen att väldigt många barn, vuxna
och gamla har särskilda behov. De är kanske särskilt svårt skadade eller han-
dikappade som skulle dra särskilt stor nytta av att komma till ett land där det
finns möjligheter att få hjälp på sjukhus med sina handikapp osv.
Jag vill därför tacka invandrarministern för den positiva tonen. Jag hoppas
att vi snart skall kunna få ett besked både om en höjd flyktingkvot och om
att det inom ramen för denna höjda flyktingkvot skall kunna ges plats för ett
antal av de irakiska kurderna, av de två skäl som jag nämnt.
Anf. 87 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Det finns egentligen ingenting att argumentera om. Jag vill
bara ställa mig litet frågande till att Maria Leissner tycker att det har blivit
så mycket bättre från regeringens sida under de senaste två veckorna. Som
jag pekar på i mitt svar har vi faktiskt under flera år tagit emot irakiska kur-
der inom ramen för den årliga kvoten, och det är självklart att det kommer
att ske inom ramen för den kvot - vilken storlek den än må ha - som vi skall
ha också i framtiden.
Det ingår där. Men det är viktigt att understryka att både de internatio-
nella organisationerna, UNHCR och de stora humanitära hjälporganisatio-
nerna i Sverige har varit överens om att det just nu handlar om snabba och
effektiva insatser i regionen. Det är inte fråga om några symboliska hand-
lingar utan om aktiva insatser.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1990/91:526 om bestämmelserna om visering förösteuropeiska medborgare
Anf. 88 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Maria Leissner har frågat mig när regeringen avser att lätta
på viseringsbestämmelserna för Sovjet inkl. Baltikum samt för Rumänien
och Bulgarien.
Enligt utlänningslagen skall utländska medborgare som reser in i eller vis-
tas i Sverige ha visering, om de inte är nordbor eller innehar uppehållstill-
stånd. Regeringen har beslutat om en rad undantag från viseringskravet.
Undantagen grundar sig ofta på bilaterala viseringsfrihetsavtal eller andra
internationella överenskommelser. För att en reglerad invandring skall
kunna bibehållas är viseringskravet i vissa fall nödvändigt. Regeringen kan
med hänsyn till läget i världen föreskriva undantag där det framstår som
lämpligt.
Med anledning av den förändrade situationen i Östeuropa har det varit
möjligt att på senare år undanta ungerska och tjeckiska medborgare från vi-
seringskravet. Regeringen hoppas snart kunna undanta även polska med-
borgare.
Förändringarna i Östeuropa har nått olika långt i olika länder. Den snabba
utvecklingen har lett till relativt stora migrationsönskemål, vilket också av-
ser Sverige. Det råder stor fattigdom i delar av Östeuropa, och det är därför
förståeligt att människor söker sig till andra länder.
Den svenska regeringen har verkat för ökad rörelsefrihet i Östeuropa och
ser det som mycket positivt att det i dag är möjligt för medborgare i de flesta
länder i Europa att resa fritt. Detta innebär emellertid inte någon rätt att
stadigvarande bo eller arbeta i andra länder. Antalet personer från Sovjet-
unionen, Rumänien och Bulgarien som reser in i landet och begär att få
stanna här har varit stort på senare tid trots, eller möjligen som en följd av,
demokratiseringsprocessen. Mot bl. a. denna bakgrund är det för närvarande
inte aktuellt med några ändringar i viseringskraven i förhållande till dessa
länder. Detta innebär emellertid inte att man skulle vara restriktiv vad gäller
viseringar. Tvärtom främjar den svenska regeringen utbyte mellan Sverige
och Östeuropa, inte minst Baltikum, och antalet beviljade viseringar är
mycket stort.
Anf. 89 MARIA LEISSNER (fp):
Herr talman! Jag vill tacka invandrarministern för svaret på min fråga. Att
mina frågor är så många beror på att det inte är var dag som man får tillfälle
att se invandrarministern här i talarstolen. Det samlar ihop sig några frågor
mellan varven.
När det gäller viseringsbestämmelserna för östeuropeiska medborgare är
bakgrunden till min fråga att inte invandrarministern men väl arbetsmark-
nadsministern på ett studentmöte bl.a. har sagt att det när murarna rasar i
Östeuropa är väsentligt att vi i väst inte bygger upp nya. Jag tror att det var
ungefär de orden som hon använde. Hon poängterade på det mötet att det
absolut inte fick utvecklas några hinder för östeuropéer att resa eller ens ar-
beta i Västeuropa inkl. Sverige. Hon ansåg också att det är självklart att ett
turistvisum inte berördes av de restriktioner som fanns när det gällde vise-
ringsbestämmelser.
Invandrarministern säger ungefär samma sak, dvs. att man inte är restrik-
tiv. Men om man ser till vad som har hänt när människor har begärt att få
komma till Sverige som turister, visar det sig att en polack har bara en 25-
procentig chans att få komma till Sverige - 75,5 % av dem som ansöker om
visum får avslag.
För den som är rumän är det litet bättre: 62,4 % får avslag. Alltså får näs-
tan 40 % ja. För den som kommer från Bulgarien är det nästan lika illa som
för den som kommer från Polen. Också av bulgarerna är det bara en fjärde-
del som får komma in, osv.
Det är alltså inte så alldeles enkelt att resa omkring i den europeiska ge-
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
31
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
menskapen. Framför allt är det svårt att komma över den svenska tröskeln,
åtminstone om man råkar komma från de nämnda länderna.
Jag skulle vilja fråga, eftersom invandrarministern ser så undrande ut, om
det inte kan vara dags för en översyn av viseringsbestämmelserna, när det
nu ser ut som det gör.
Anf. 90 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Jag vet inte om jag uppfattade Maria Leissner rätt. Jag vill
bara kontrollera om hon sade att det var 25 % av dem som sökte visering
från Polen som beviljades sådan. Jag har besökt konsulatet i Stettin för inte
alltför länge sedan, och där talade man om att den som ansöker om visering
till Sverige får det praktiskt taget rutinmässigt. Just Polen är alltså det land
för vilket vi just nu närmast diskuterar undantag från kravet på visering.
Låt mig ta upp ett av de länder för vilka det ännu inte är tal om upphä-
vande av viseringskravet och ge ett par exempel.
År 1989 ansökte 35 000 om visering från Sovjetunionen. År 1990 ansökte
65 000 om visering från olika svenska beskickningar i Sovjetunionen inkl.
Baltikum. Av de 65 000 ansökningarna beviljades 80—85 %. Herr talman!
Jag kan inte tycka att det på något sätt vittnar om någon stor restriktivitet i
det här avseendet.
Vad arbetsmarknadsministern har sagt eller inte sagt på ett möte har jag
utomordentligt svårt att uttala mig om, men jag vill återigen understryka att
besöksviseringar är en sak och att rätten att resa till ett land, uppehålla sig
där en längre tid och ta ett arbete är en helt annan sak. Men det vet ju också
Maria Leissner.
Anf. 91 MARIA LEISSNER (fp):
Herr talman! De siffror som jag har kommer enligt uppgift från riksdagens
utredningstjänst från invandrarverket och gäller år 1990. Det är väl också så
att vi när det gäller de nämnda länderna, Bulgarien och kanske framför allt
Rumänien, har en restriktiv praxis för beviljande av inresevisum. Siffrorna
pekar på detta.
Det är naturligtvis också fråga om en medveten policy från regeringens
och invandrarverkets sida. I Bulgarien och Rumänien finns det fortfarande
saker kvar att göra innan medborgarna kan känna sig helt nöjda med situa-
tionen där. Demokratiseringen är inte fullbordad. Det är mot den bakgrun-
den som man har en mera restriktiv praxis gentemot just de länderna.
Det är naturligtvis trevligt att läsa vackra formuleringar och att höra så-
dana från olika statsråd när de talar från den ena eller den andra talarstolen,
men det vore också bra om verkligheten korrigerades efter de vackra löf-
tena.
Överläggningen var härmed avslutad.
32
16 § Svar på fråga 1990/91:546 om motiven för avslag på vissa asyl-ansökningar
Anf. 92 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Ragnhild Pohanka har frågat mig vilka kriterier invandrar-
verket använder när asylsökande får avslag, trots att de kan ”styrka aktivt
engagemang i en förbjuden gerillarörelse”.
Det är endast invandrarverket som kan redogöra för vilka bedömningar
som verket gör vid beslutsfattandet. Jag kan bara uppmärksamma Ragnhild
Pohanka på att det i varje enskilt ärende görs en individuell prövning av de
skäl som åberopats.
Jag vill påpeka att utgången i ärenden avseende asylsökande kurder i hög
grad är avhängig av vilket medborgarskap de har och varifrån de kommer.
Jag hänvisar också till mitt svar på Maria Leissners och Berith Erikssons frå-
gor.
Anf. 93 RAGNHILD POHANKA (mp):
Herr talman! Jag tackar för det kortfattade svaret. Jag kunde också ha
deltagit i den tidigare debatten. Då hade jag kanske kommit längre in på
detta problem.
Jag har valt att tala om en kurd, men det kunde också ha varit en man från
Kosovo eller från Bangladesh. Den som har papperen klara kan få till svar-
jag har läst de här utlåtandena - att om man har kunnat få pass har man så
bra förbindelser att man inte behöver skydd. I ett fall hänvisades vidare till
att om vederbörande inte hade legitimation eller identitetspapper, visste
man inte vem det gällde, och även då var det tveksamt.
Jag har några exempel på män som har körkort eller andra identitetshand-
lingar, men som inte har pass. De har alltså smugglats ut. De har papper på
att de har deltagit i olika befrielserörelser, och de har nära släktingar som
har varit medlemmar i samma befrielserörelser och som torterats eller avrät-
tats. Det finns också bevis för detta. De har ändå blivit utvisade.
Hur kan man utvisa en person som uppfyller alla dessa kriterier? Det
måste ändå ligga i invandrarministerns intresse att ta del av sådana här exem-
pel.
De här exemplen kommer inte från den faktasamling som har presenterats
på en presskonferens i dag, utan det är fall som jag själv har tagit fram.
Anf. 94 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Möjligtvis kan Ragnhild Pohanka så småningom få litet led-
ning av den praxissamling som nu är under tryckning och som invandrarver-
ket kommer att ge ut. Den kommer snart att finnas tillgänglig. En sådan
praxissamling har sedan länge varit efterlyst, inte minst från denna kam-
mare. Det har t.o.m. gjorts en direkt beställning från riksdagen av en praxis-
samling, som skulle ge litet vägledning beträffande praxis i ett antal fall. Det
är möjligt att Ragnhild Pohanka genom denna praxissamling kan få litet svar
på sina frågor.
Men det är ju inte bara invandrarverket som gör sådana här bedömningar,
utan fallen kommer genom överklaganden också till mig. Vi får då väga in
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1990191:100
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
34
olika saker, både vad gäller trovärdigheten och vad som kan styrkas. Dess-
utom får vi väga in huruvida de risker som man kan utsättas för då man åter-
förvisas till sitt land är av den omfattning som den asylsökande själv hävdar.
Anf. 95 RAGNHILD POHANKA (mp):
Herr talman! Jag har studerat den första delen av denna praxissamling,
och jag måste säga att spåren förskräcker. Där står i stort sett bara ”avvisa-
des” och ”icke trovärdig”, ungefär samma saker som jag har läst i asylsö-
kande flyktingars utvisningsbesked. Jag tycker inte att detta ger mig någon
ledning. Jag skulle i stort sett efterlysa inte en praxissamling utan beslutsre-
ferat. Varför man har utvisat vederbörande anges egentligen inte i de ak-
tuella fallen. Det står bara ”icke trovärdig”. Det är de gamla vanliga hänvis-
ningarna.
Jag anser att det är mycket tveksamt att när det gäller en så stor procentan-
del av de asylsökande inte tro på deras ord. I vittnesbås och i övrigt måste vi
tro på vad människor säger. Kan vi bevisa att de talar osanning, är det en
annan sak, men bevisbördan läggs nu helt på flyktingen.
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Svar på fråga 1990/91:553 om förbud i utlänningslagen om för-var av barn
Anf. 96 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Mot bakgrund av att rikspolisstyrelsen redovisat en av rege-
ringen begärd undersökning om tillämpningen av utlänningslagens bestäm-
melser om förvar av barn, har Gudrun Schyman frågat mig om jag är beredd
att ta initiativ till att införa totalförbud i lagen mot beslut om förvar av barn.
Antalet barn som tas i förvar är mycket litet, 85-90 % tas aldrig i förvar.
Det statistiska underlaget för rikspolisstyrelsens undersökning, som avser
oktober månad 1988,1989 resp. 1990 och avser den lilla andel som tas i för-
var, är därför bräckligt och känsligt för de förutsättningar analysen bygger
på. Rikspolisstyrelsen konstaterar ju också avslutningsvis att ”några klara
tendenser inte är möjliga att notera”.
Rikspolisstyrelsen har angivit hur många barn som togs i förvar under ok-
tober månad 1988, 1989 och 1990. För att få ett mått på om andelen barn
ökat har rikspolisstyrelsen ställt samman antalet utvisningsbeslut under de
aktuella månaderna och därvid schablonmässigt beräknat att andelen barn
per familj utgör 26-27 %. Andelen barn tagna i förvar har (med detta syn-
sätt) sjunkit under 1988 och 1989 och därefter ökat. Detta är oroväckande.
I sin analys förklarar rikspolisstyrelsen ökningen 1990 med att verkställig-
hetsbeslut under senare delen av 1990 till stor del har gällt bulgarienturkar
och Kosovoalbaner. Bland dessa fanns familjer med många barn.
Inom arbetsmarknadsdepartementet har gjorts en kompletterande utred-
ning avseende hösten 1988,1989 resp. 1990. Denna pekar på att antalet barn
per familj i verkligheten var avsevärt högre än de 27 % som rikspolisstyrel-
sen schablonmässigt utgått från i sin undersökning och att rikspolisstyrelsens
förklaring synes korrekt. Det råder inget tvivel om, vill jag betona, att lagen
begränsar möjligheterna att ta barn i förvar. Av rikspolisstyrelsens under-
sökning framgår också att polisen redan under 1989 började tillämpa de re-
striktiva bestämmelserna om förvar av barn, och man redovisar att andelen
barn som tagits i förvar minskat mellan åren 1988 och 1989.
Inom departementet kommer kontakter att tas med rikspolisstyrelsen och
statens invandrarverk för att i ett längre tidsperspektiv säkerställa en upp-
följning av andelen barn som tas i förvar.
Endast ett fåtal asylsökande som får avslag på sin ansökan om uppehålls-
tillstånd i Sverige reser hem frivilligt. Vi har regler om att ingen skall vistas
i landet illegalt. Polisen har därför en skyldighet att verkställa ett avlägsnan-
debeslut. Då polisen i ett enskilt fall bedömer att det är uppenbart att det
finns risk för undanhållande från en verkställighet som inte bör fördröjas,
har polisen rätt att fatta beslut om förvar i avvaktan på att verkställighet skall
komma till stånd. Om förvarstagande av barn omöjliggjordes helt, skulle
detta få till resultat att avlägsnandebeslut rörande barnfamiljer i vissa fall
inte skulle kunna verkställas.
Svaret på Gudrun Schymans fråga är att jag inte är beredd att ta initiativ
till att införa totalförbud mot beslut om förvar av barn men att regeringen
noga, även i fortsättningen, avser att följa utvecklingen av myndigheternas
praxis.
Anf. 97 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag skall be att få tacka för svaret. Det gläder mig naturligt-
vis att regeringen tänker följa utvecklingen av myndigheternas praxis, men
jag delar inte tolkningen av den analys som rikspolisstyrelsen har gjort. Jag
har naturligtvis också gått igenom den inför den här debatten. Jag tycker att
det är litet väl magstarkt att säga att man inte kan utläsa några tendenser, för
det kan man faktiskt göra.
Andelen barn som tas om hand har faktiskt ökat från 181 första halvåret
1990 till 293 andra halvåret, en ökning med 61 %. Man för i rikspolisstyrel-
sens utredning en diskussion om vad det kan bero på. I det ena avseendet
har det inte varit någon ökning, men i fråga om verkställigheten har det varit
en mycket stor ökning.
Man säger att detta beror på att det är fråga om familjer med fler barn.
Det är väl möjligt att familjerna har fler barn än det genomsnitt som man
har räknat med, men inte ens den högre procentsiffran i rikspolisstyrelsens
rapport kan tillnärmelsevis förklara denna ökning.
Inlåsningen av barn i samband med verkställighet har ökat. I oktober 1990
togs 15 % av barnen i förvar, jämfört med 8,5 % året dessförinnan. Det är
en ökning med 75 %, och den kan inte förklaras enbart med att det är fråga
om större barnfamiljer. Under perioden har dessutom fler än tidigare gått
under jorden och finns alltså inte med i statistiken. Man har således anled-
ning att tro att procenttalet är ännu större. Detta borde mana till en viss ef-
tertanke, och jag undrar hur den eftertanken ser ut.
Anf. 98 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Låt mig bara påminna om att det magstarka uttalandet om
att det inte fanns några tendenser var ett citat från rikspolisstyrelsen. Jag har
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
35
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
i mitt svar flera gånger understrukit att vi visst skall se på dessa siffror med
eftertanke. Jag kan också försäkra Gudrun Schyman att vi har gjort det.
Låt mig först säga att jag är glad över att vi äntligen har börjat få en stati-
stik att diskutera. Bristen på en sådan har varit ett av problemen och en av
källorna till den kritik som jag har fått här i kammaren. Det har inte funnits
någon bra statistik över förvar av barn. Låt mig återigen understryka att en
sådan nu finns, men också säga att den är ganska bräcklig.
Vi har, som jag sade, sett litet på sammansättningen av de stora grupperna
av bulgarienturkar och Kosovoalbaner. Den undersökning som vi gjorde be-
träffande hösten 1990 visade att andelen barn bland bulgarienturkarna var
ungefär 63 % och bland Kosovoalbanerna 71 %. För övriga grupper var an-
delen barn 23 %. Det vore utomordentligt märkligt om detta inte skulle av-
spegla sig i statistiken.
Gudrun Schyman ger mig också själv ett argument genom att säga att fler
har gått under jorden under denna tid. Det visar att det inte alltid har varit
en orimlig bedömning från den verkställande myndighetens sida att det har
varit nödvändigt att ta i förvar för att man skall kunna verkställa myndighe-
ternas beslut.
Anf. 99 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Vi menar ju att det inte är nödvändigt att ha barn i förvar.
Vår inställning i denna fråga är att man skall totalförbjuda den möjligheten.
Det har vi motionerat om flera gånger, och den åsikten delar vi också med
andra partier här i riksdagen.
Jag kan inte riktigt förstå argumentationen att det skulle vara omöjligt att
införa ett totalförbud mot beslut om förvar av barn. Det finns länder som
har ett sådant förbud.
En annan fråga är: Hur stämmer detta egentligen överens med barnkon-
ventionen om förbud mot att ha barn i fängsligt förvar? Om jag inte minns
fel skrev vi under den i höstas. Också den manar till rättelse i dessa frågor.
Läget är alltså inte så entydigt.
Även om genomsnittssiffrorna för antalet barn i de berörda familjerna är
högre, är ökningen så dramatiskt stor att man har all anledning att tro att det
faktum att lagen ändrades på det sätt som vi med många andra har kritiserat
har föranlett denna ökning.
Anf. 100 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! För det första tog vi bort kriterier ur lagen för att ha barn i
förvar. Vi inskränkte alltså möjligheterna härtill.
För det andra handlar inte förvar av barn om att ta barn i fängsligt förvar.
För det tredje tycker jag ändå att man vid en analys av denna statistik
måste se på vilken sammansättning den grupp som skall utvisas har.
För det fjärde, Gudrun Schyman, vill jag återigen understryka att vi
mycket noga studerar de här siffrorna. Vi skall fortsätta att analysera vad
som ligger bakom de siffror som efter hand kommer fram. Jag tycker att det
finns en rimlig förklaring till att stickproven från oktobersiffrorna tre år i rad
ser ut som de gör.
36
Anf. 101 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Om den nya lagstiftningen skulle innebära förbättringar eller
inte rådde det mycket delade meningar om. Efter en hel del kritik, bl.a. från
jurister som sysslar med den här frågan, fick rikspolisstyrelsen i uppdrag att
göra denna undersökning. Nu har man redovisat siffror som visar på en ök-
ning. Man säger att det kanske inte beror på lagen, utan det kan bero på
något annat. Då är det bra att ta reda på hur det förhåller sig. Det är bra att
man följer utvecklingen noga. Men det jag undrar är: Om de här siffrorna
fortsätter att visa på en ökning, vad är regeringen beredd att göra?
Anf. 102 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag tar kammarens tid i anspråk
någon minut till. Jag tycker att detta är en viktig fråga. Det är inte så att jag
vill sopa den här frågan under mattan, utan den är utomordentligt viktig.
Skulle man använda lagen på ett vidlyftigare sätt i dag, samtidigt som vi
har inskränkt möjligheterna att ta barn i förvar, kommer detta naturligtvis
mycket snart att visa sig, inte minst i enskilda fall. Det kommer fram att den
verkställande myndigheten har gjort något som man inte har underlag för i
lagen. Det är bl.a. av det skälet som jag tycker att det finns anledning att
följa den här frågan noga.
Anf. 103 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Då utgår jag ifrån att vi också får anledning att återkomma
här i kammaren om frågan.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
18 § Svar på fråga 1990/91:554 om yttrandefriheten vid ett svensktEG-medlemskap
Anf. 104 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Hans Leghammar har frågat mig vilken bedömning rege-
ringen gör när det gäller yttrandefriheten för svenska medborgare vid ett
svenskt EG-medlemskap och om dagens yttrandefrihet enligt regeringen
kan garanteras.
Vi undersöker för närvarande hur ett EG-medlemskap skulle förhålla sig
till yttrandefriheten och övriga s.k. fri- och rättigheter i regeringsformen.
Resultatet av det arbetet skall överlämnas till den kommitté som regeringen
den 11 april 1991 beslutat tillkalla för att överväga grundlagsfrågor inför ett
svenskt medlemskap i EG.
Vi väntar alltså på resultatet av den undersökningen. Jag vill dock säga att
EG-domstolen som en allmän rättsgrundsats slagit fast att de grundläggande
fri- och rättigheterna i varje medlemsstat skall respekteras. Domstolen har
också uttalat att hänsyn skall tas till den europeiska konventionen om de
mänskliga rättigheterna och de traktater som hör till den. Domstolen kan
alltså sägas ha införlivat både konventionen och varje enskild medlemsstats
grundläggande fri- och rättigheter i EGs rättssystem.
37
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar pä frågor
38
Jag anser att ett medlemskap i EG inte kan befaras leda till ett sämre
skydd för våra grundläggande fri- och rättigheter.
Anf. 105 HANS LEGHAMMAR (mp):
Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Min fråga har upprin-
nelse i en artikel i tidningen Statstjänstemannen, nr 3 i år. Där görs en ge-
nomgång av hur meddelarfriheten kan hotas vid ett medlemskap i EG. Jag
ser att jag var litet slarvig när jag skrev frågan sent på torsdagsnatten och
gled över i allmänna termer om yttrandefrihet. Den faller under tryckfrihets-
förordningen. Men när svaret kom blev jag litet fundersam över om inte frå-
gan medvetet fått glida över på detta område. Bemödar man sig om att läsa
artikeln ser man att den helt och hållet handlar om meddelarfriheten. Justi-
tieministern gör här ett allmänt uttalande om yttrandefriheten, trots att hela
artikeln handlade om meddelarfriheten.
Ett uttalande i den här artikeln av pressombudsmannen Hans-Gunnar Ax-
berger tycker jag är ganska frapperande. Det manar till eftertanke och dis-
kussion i den viktiga frågan om meddelarfriheten. Han gör slutledningen att
den västeuropeiska rättsuppfattningen på sikt säkert kommer att genomsyra
även det offentligrättsliga området och att meddelarfriheten därigenom
kommer att vara hotad.
Det var detta som frågan egentligen handlade om, liksom hela den artikel
som jag nämnde i min fråga. Jag hoppas att justitieministern kan gå in på det
frågan egentligen handlade om, även om jag var litet slarvig vid formule-
ringen av frågan, det skall tillstås.
Anf. 106 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Jag trodde att det var avsiktligt som frågan gällde yttrande-
friheten mer generellt. Anledningen till det är helt enkelt att en medarbetare
på justitiedepartementet, som är mycket kunnig på det här området, i arti-
keln uttalar sig om meddelarfriheten. Hon menar att det inte finns några ris-
ker för att meddelarfriheten skulle behöva begränsas vid ett medlemskap i
EG. Jag hyser själv inte heller någon oro på den punkten.
Anf. 107 HANS LEGHAMMAR (mp):
Herr talman! Så justitieministern menar att de risker som allmänhetens
pressombudsman Hans-Gunnar Axberger skrivit om i den här artikeln är
helt ogrundade?
Anf. 108 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! I den där artikeln finns det en del uttalanden som är oklara.
Jag har egentligen litet svårt att förstå vad de syftar till. Därför kan jag bara
säga att jag tror att det är obefogat att hysa oro för hur meddelarfriheten vid
ett EG-medlemskap kommer att gälla i Sverige.
Anf. 109 HANS LEGHAMMAR (mp):
Herr talman! Den gränsdragning som Axberger gör i artikeln är att vi i
vårt land är ganska speciella i vår syn när det gäller det offentligrättsliga om-
rådet. Han ser en stor fara i att det blir en gemensam syn på det offentlig-
rättsliga området. Vi skulle då bli tvungna att följa andra länder som inte
har meddelarfriheten. Därför frågade jag alldeles nyss om justitieministern
anser att Axbergers uttalande är helt ogrundat. Jag tycker att det finns starka
skäl för hans syn på saken.
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar pä frågor
Anf. 110 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Jag delar alltså inte denna oro och tror inte att vi när det
gäller sådana grundläggande rättigheter behöver anpassa vår lagstiftning till
vad som gäller i EG i övrigt.
Anf. 111 HANS LEGHAMMAR (mp):
Herr talman! Kan jag tolka detta svar som att ministern ger mig ett löfte
att vi inte behöver göra några eftergifter på detta område?
Anf. 112 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Herr talman! Jag vill givetvis inte ge några löften, särskilt inte mot bak-
rund av att jag faktiskt håller på att utreda frågan och har en särskild kom-
mitté som skall se på grundlagsfrågorna. Jag har gett min bedömning och
min uppfattning i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
AjourneringKammaren beslöt kl. 16.41 på förslag av tredje vice talmannen att ajour-
nera frågestunden till kl. 18.00.
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
19 § Svar på fråga 1990/91:520 om ny förarutbildningAnf. 113 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Görel Bohlin har frågat mig när ett tillstånd kommer för tra-
fiksäkerhetsverket (TSV) att bedriva försöksverksamhet med övningskör-
ning från 16 år.
Bakgrunden till frågan är ett förslag från TSV om att på försök sänka ål-
dersgränsen för övningskörning med bil från 17 år och 6 månader till 16 år.
Förebilden kommer från Frankrike.
Jag kan meddela Görel Bohlin att jag kommer att föreslå regeringen att
TSV skall få ett uppdrag att utforma en detaljerad plan för hur ett försök
med övningskörning för dem som fyllt 16 år skulle kunna utföras.
39
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
40
Anf. 114 GÖREL BOHLIN (m):
Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret.
Jag är litet förvånad över att kommunikationsministern måste ha en ”de-
taljerad plan”. Jag har intresserat mig mycket för denna fråga, och jag har
fått en del papper från trafiksäkerhetsverket, som visar att planerna redan
är ganska detaljerade. Jag tycker därför att det borde vara möjligt att ge ett
tillstånd mycket snart.
Det skall börja med en informationsdag, och sedan följer 20 timmars un-
dervisning i trafikskola. Därefter får man ett intyg och kan då börja övnings-
körningen, som skall pågå minst under ett år. Det finns också regler för vilka
som får övningsköra med elever. Övningskörningen skall omfatta minst 300
mil. Det finns vidare restriktioner beträffande hastigheten och för hur bilen
får se ut, osv. Man har också tagit fram en särskild handledning.
Jag tycker alltså att de utarbetade reglerna är ganska detaljerade, och jag
undrar vad det är för slags handlingsplan som kommunikationsministern
därutöver begär.
Jag ser denna fråga som kolossalt brådskande. I Frankrike, varifrån vi
hämtat modellen för denna utbildning, har man funnit att man sparar kolos-
salt många liv genom den här ordningen.
När tänker kommunikationsministern ta upp denna fråga i regeringen? På
torsdag, kanske!
Anf. 115 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Görel Bohlin gissade ganska bra - jag kommer att ta upp
frågan på torsdagens regeringssammanträde.
Jag tycker ändå att det finns skäl att begära en i vissa avseenden mer preci-
serad plan. Häri bör ingå att man anger vilka försöksområden verksamheten
skall omfatta. Här måste det till ett samråd mellan olika myndigheter.
Jag tycker vidare att Görel Bohlin drar litet förhastade slutsatser av försö-
ket i Frankrike. Jag är inte alldeles övertygad om att resultaten i Frankrike
är direkt överförbara på Sverige. Jag är inte heller alldeles övertygad om att
de mycket positiva effekter som Görel Bohlin här beskriver i verkligheten
har uppnåtts.
Jag ser dock positivt på att man nu gör ett försök i Sverige, men jag tror
inte att man skall skruva upp förväntningarna alltför högt.
Anf. 116 GÖREL BOHLIN (m):
Herr talman! Det är riktigt att jag har stora förväntningar inför dessa för-
ändringar av möjligheterna att få övningsköra. I Frankrike har man kunnat
konstatera att antalet olyckor har blivit sju gånger färre än innan man in-
förde denna ordning - och det är ganska mycket.
Resultaten är kanske inte alls direkt överförbara till svenska förhållanden,
men skillnaden är så pass stor att den är mycket intressant. Nu har rege-
ringen funderat sedan i september, då remissarbetet med TSVs framställning
blev klart. TSV hade också ett förslag till försöksområde, nämligen Hallands
län, som hade gjort framställning om att få ha denna försöksverksamhet.
Myndigheterna där hade också tillstyrkt förslaget. Anser kommunikations-
ministern kanske att vi måste ha fler försöksområden?
Anf. 117 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag tycker att det kan finnas skäl att fundera över att ha mer
än ett försöksområde. Min grundinställning är att om man skall bedriva ett
försök och få ett utslagsgivande resultat, bör man ha områden med olika so-
cial struktur och olika miljöer att arbeta med. Jag vill på den punkten inte
precisera mig närmare. Jag tycker bara att det kan vara skäl att fundera över
mer än ett område. Jag anser också att försöksområdena bör vara ganska
avgränsade, så att man klart kan avläsa resultaten.
Anf. 118 GÖREL BOHLIN (m):
Herr talman! Jag ser detta som ett viktigt steg på vägen, och hoppas jag
att det inte blir någon bordläggning av ärendet vid regeringens sammanträde
på torsdag. Jag hoppas också att man då bestämmer sig för några försöksom-
råden, kanske något mindre än ett helt län - jag förstår att även det kan vara
angeläget. Detta kan vara en klok synpunkt.
Ett nytt förslag brådskar under alla förhållanden. Erfarenheterna från
Frankrike är mycket positiva. Den här ordningen leder också till en annan
effekt, nämligen till en minskning av antalet körkortsprov för motorcykel.
För motorcyklar är olycksfrekvensen mycket hög. Det blir alltså dubbla ef-
fekter: dels för körning med bil, dels ett minskat antal motorcykelsolyckor.
Jag ser fram mot att få ta del av regeringens förslag.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
20 § Svar på fråga 1990/91:527 om administrationen av transport-stödet till Gotland
Anf. 119 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Ingrid Hasselström Nyvall har, mot bakgrund av att riksda-
gen nyligen beslutat att administrationen av transportstödet för Gotland
skall överföras från transportrådet till sjöfartsverket, frågat mig om jag vill
överväga att ompröva lokaliseringen av administrationen till Gotlands län i
linje med direktiven till transportstödsutredningen.
Enligt min mening är principen om att regionala stöd i möjligaste mån bör
hanteras på regional nivå riktig. Vad avser administrationen av transportstö-
det för Gotland finns det dock, enligt min bedömning, en begränsning när
det gäller möjligheten att föra över ansvaret till Gotlands län. Riksdagen har
för bara ett par veckor sedan enhälligt anslutit sig till denna uppfattning. Nu-
varande avtal med rederiet Nordström & Thulin är en affärsmässig uppgö-
relse som från statens sida kräver uppföljning och bevakning. Den uppgiften
bör ligga på en central myndighet, bl.a. därför att transportstödet inte enbart
är en regional angelägenhet. Regionen har i det här fallet möjlighet att delta
i beslutsprocessen genom de sammankomster den centrala myndigheten har
tillsammans med Gotlandslinjen och Gotlandsintressenterna, där bl.a. taxor
och turlistor diskuteras.
Av nämnda skäl är jag därför inte nu beredd att ompröva lokaliseringen
av administrationen av transportstödet för Gotland.
41
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
42
Anf. 120 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):
Herr talman! Tack för svaret, statsrådet Andersson!
Tyvärr var svaret det väntade. Regeringen är uppenbarligen inte benägen
att följa de utredningsdirektiv den själv en gång gett utredningen om trans-
portstöd.
Det finns naturligtvis skäl, t.ex. förändringar i tiden, som gör att regering-
ens beslut inte följer en utrednings direktiv och förslag. Ofta kommer bespa-
ringskrav in i bilden. När utredningen om framtida transportstödet tillsattes
för ett och ett halvt år sedan var Gotlandsstödet bara en del av de frågor som
skulle behandlas.
Direktiven byggde i stor utsträckning på betänkandet från regionalpoli-
tiska kommittén, som bl.a. ansåg att ett system för transportstöd ”bör ha sin
utgångspunkt i en förenklad och decentraliserad administration”. För Got-
land bör därför enligt direktiven prövas ”möjligheterna till en överföring av
administrationen av stödet till Gotland till den regionala nivån”.
Utredningens förslag gick på samma linje, och man fann att ”stödet till
sjötrafiken till Gotland inom ramen för gällande avtal bör flyttas från trans-
portrådet till länsstyrelsen i Gotlands län.”
Detta var alltså innan transportrådet lade fram sitt förslag till avveckling.
Förslaget i budgetpropositionen att administrationen skulle överflyttas till
sjöfartsverket presenterades helt lakoniskt och utan motiveringar. Nu har
statsrådet lämnat ett par motiveringar, men jag vill ändå ställa ytterligare en
fråga. I svaret sägs att administrationen inte skall överlåtas, utan att den bör
ligga på en central myndighet. Men själva förhandlingarna kommer ju att
ligga kvar inom regeringen, och detta gäller den formella handläggningen av
administrationen. Skulle inte den kunna skötas från länsstyrelsen i Gotland?
Anf. 121 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Ingrid Hasselström Nyvall anmärker på att regeringen inte
följer direktiv till en utredning, Det är mer anmärkningsvärt att Ingrid Has-
selström Nyvall inte respekterar ett nyligen fattat riksdagsbeslut, som jag
uppfattade som enhälligt. Detta är betydligt mer anmärkningsvärt.
Direktiven utgjorde anvisningar till utredningen, anvisningar efter vilka
utredningen skulle arbeta, och det gjorde den. Sedan har utredningens be-
tänkande varit ute på remiss, och vi har fått in synpunkter. Vi har nu uppfat-
tat det så, att ett överförande till Gotlands län av uppgiften förutsatte vissa
ändringar i konstruktionen av stödet. I varje fall är det min minnesbild av
den reaktion vi fick från Gotlands läns länsstyrelse.
Efter bedömningar av remissutfallet och efter ytterligare funderingar har
vi funnit det riktigt att lägga fram förslaget om sjöfartsverket, och detta har
riksdagen ställt sig bakom. Det vore mycket anmärkningsvärt om jag nu, ett
par veckor senare, skulle säga att jag inte längre bryr mig om riksdagsbeslu-
tet utan i stället går tillbaka till mina synpunkter i direktiven.
Anf. 122 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):
Herr talman! Jag förstår mycket väl statsrådets syn på detta. Men jag upp-
levde det vid riksdagsbehandlingen av frågan så, att det var en fråga som
man - om uttrycket ursäktas - inte riktigt tog till sig och funderade över. Det
finns just nu så många andra svåra frågor, och för många var denna fråga
väldigt periferisk.
Eftersom Gotland inte har någon egen riksdagsledamot från folkpartiet
försöker jag hjälpa Gotland i riksdagen, och av den anledningen var jag uppe
och talade för min motion i denna fråga i samband med riksdagsbehand-
lingen. Skulle man någon gång försöka få en ändring till stånd i detta sam-
manhang, så var det nu, innan man hann sätta detta i sjön. Jag ville därför
ändå ta detta tillfälle att än en gång rikta frågan till kommunikationsminis-
tern. Det handlar ju inte heller om besparingar, eftersom de pengar som
skulle gå till Gotland är de som nu går till sjöfartsverket. Men Gotland behö-
ver dessa pengar bättre.
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Svar på frågorna 1990/91:541 och 545 om persontrafiken påinlandsbanan
Anf. 123 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Hugo Bergdahl har frågat mig om regeringen avser att vidta
några åtgärder i syfte att trygga persontrafiken på inlandsbanan. Ulla Orring
har frågat mig om jag anser att en inlandsbana utan spårbunden rälsbuss-
och tågtrafik kan uppfylla kraven på ett fungerande transportsystem särskilt
från turistisk synpunkt. Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Transportrådet har haft regeringens uppdrag att, i enlighet med riksda-
gens beslut den 21 mars i år, redovisa förslag om persontrafiken på inlands-
banan. Transportrådet redovisade sitt uppdrag den 15 april. Av rapporten
framgår att varken trafikhuvudmännen i de berörda länen eller Inlandskom-
munerna Ekonomisk förening har varit beredda att ta på sig ansvaret för
fortsatt persontrafik på inlandsbanan enligt de villkor riksdagen fastlagt. En-
ligt riksdagens beslut skall då avtalet mellan transportrådet och trafikhuvud-
männen om ersättningstrafik gälla. Regeringen beslutade därför den 18 april
att godkänna detta avtal.
Avtalet innebär att trafikhuvudmännen i Kopparbergs, Jämtlands, Väster-
bottens och Norrbottens län övertar ansvaret för persontrafikförsörjningen
fr.o.m. den 10 juni 1991. Trafikhuvudmännen erhåller, under en tioårspe-
riod, tillsammans 36 milj.kr. per år i statsbidrag. Avtalet skapar, enligt min
bedömning, förutsättningar för en förbättrad och mer flexibel kollektivtrafik
i det berörda området. Det ankommer nu på trafikhuvudmännen att ut-
forma trafiken så att den tillgodoser berättigade krav på komfort, snabbhet
och kvalitet.
Vad gäller turismen i regionen har naturligtvis inlandsbanan ett egenvärde
i sig. Detta måste dock ställas mot den mycket stora subvention som krävs
för att upprätthålla persontrafik på inlandsbanan. Den uppgår som bekant i
dag till ca 800 kr. per resenär. Därtill kommer behov av minst 400 milj.kr.
för investeringar. Jag vill vidare referera till den rapport Bill Fransson i egen-
skap av utredare för inlandsbanan lämnat. Fransson säger där att en samlad
marknadsföring av inlandet riktad till bilturister sannolikt skulle ge ökade
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
43
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
volymer av resande och långt överstiga den möjliga ökningen av resenärer
på inlandsbanan.
Avslutningsvis vill jag erinra om att regeringen utöver statsbidraget om 36
milj.kr. per år för kollektivtrafik har föreslagit 80 milj.kr. för investeringar i
syfte att trygga godstrafiken på inlandsbanan. Detta innebär mera omfat-
tande insatser i inlandsregionen än tidigare i syfte att upprätthålla ett funge-
rande transportsystem.
Anf. 124 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Jag vill först tacka för svaret på min fråga. Jag ställde frågan
innan regeringen hade fattat sitt beslut om en nedläggning av persontrafiken
på inlandsbanan.
Jag är den förste att djupt beklaga att kommunikationsministern och rege-
ringen kom fram till den ståndpunkten, dvs. att helt kallt säga nej till fortsatt
persontrafik. Jag kan inte förstå varför inte socialdemokraterna och modera-
terna här i riksdagen och senare inte heller regeringen kunde acceptera det
förslag som vi från folkpartiet liberalerna förde fram, nämligen att SJ under
en fortsatt tid av ett år skulle ta hand om trafiken och att de 18 inlandskom-
munerna under den tiden i lugn och ro skulle planera både ekonomin och
det praktiska handlandet för övertagandet av trafiken.
När nu även regeringen sade bestämt nej till förslaget, hade inte inlands-
kommunerna någon anledning att driva frågan vidare, utan de ansåg att frå-
gan därmed var spolad. Detta ståndpunktstagande belastar jag regeringen
för. Det blev helt enkelt ett bryskt nej till inlandsbanan.
Jag vill, kommunikationsministern, mycket bestämt påstå att inlandsba-
nan och inlandsbanans framtid är en riksangelägenhet. Vad betyder detta
beslut för dem som bor i den här delen av Sverige, i en glesbygd? Regional-
politiskt är det ett fiasko för socialdemokraterna. Vad innebär beslutet för
sysselsättningen? Vilka möjligheter finns att behålla de arbetstillfällen som
hittills har funnits? De kommer successivt och mer eller mindre att för-
svinna. Vad innebär det för näringslivet, kommunikationsministern, att de
företag som bedriver verksamhet och producerar varor och tjänster inte i
längden kan räkna med att ha inlandsbanans godstrafik kvar? Jag utgår näm-
ligen ifrån, att när man har tagit bort persontrafiken så står godstrafiken i
tur nästa gång. Jag beklagar att regeringen fattade ett så negativt beslut.
Anf. 125 ULLA ORRING (fp):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, som var precis det väntade,
det innehöll inget positivt.
Statsrådet Georg Andersson känner säkert till att sommarturismen längs
inlandsbanan förra året omsatte 50 miljoner. 15000 människor bodde
150000 nätter längs banan. Hur har statsrådet tänkt kompensera och ersätta
det bortfallet? Hundratals anställda tvingas dessutom lämna sina jobb. Det
är ett slag i ansiktet samtidigt som det finns åtskilliga tusentals tågresevilliga
semesterfirare. Om de fyra länsstyrelserna nu finner former för att köra tåg-
trafiken den här sommaren - och det finns förslag på hur det skulle gå till -
hur kommer då statsrådet att stötta förslaget? Det handlar ju i första hand
44
om sommaren. Jag tycker inte heller att svaret är riktigt korrekt. Inlands-
kommunerna ville nämligen köra spårbunden trafik på inlandsbanan.
Hur skall sommarens turister kunna erbjudas en tågresa in i Europas sista
vildmark? Hur skall marknadsföringen skötas, och av vem?
En framsynt satsning på inlandsbanan betyder miljoner för berörda kom-
muner, och det vet statsrådet Georg Andersson. Jag måste ställa frågan: Är
statsrådet motståndare till turism i våra trakter i inlandet? Vi kommer ju
båda från Västerbotten. Är statsrådet också motståndare till spårbunden tra-
fik på inlandsbanan, eftersom han i svaret särskilt nämner Bill Franssons ut-
redning, i vilken sägs att en samlad marknadsföring av inlandet, riktad till
bilturister, skulle ge ökade volymer av resande? Men vi vill ha tågresenärer
på inlandsbanan.
Anf. 126 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Vissa frågor är bara ägnade att provocera och ställs inte för
att frågeställaren vill ha svar på dem. Självfallet är jag mycket engagerad
i turism i inlandet! Inlandet har utomordentligt stora turistiska värden och
kommer att ha det även i framtiden. Vi har all anledning att tala mycket om
det.
Folkpartiets förslag avslogs ju av riksdagen den 21 mars. Riksdagen fat-
tade då ett beslut om villkoren, ställde 36 milj.kr. till förfogande, sade att
det skulle vara fråga om en långsiktig lösning och uttalade sig beträffande
underhållet. Det var riksdagens beslut, som sedan var vägledande för rege-
ringens handläggning av ärendet. Vi kunde från regeringens sida naturligtvis
inte säga: Vi struntar i riksdagens beslut och godtar minoritetens, dvs. folk-
partiets, förslag. De pengar som det kostar har ju inte anvisats av riksdagen.
Nu uppträder folkpartiet med stora paroller om en ny start. Det förslaget
innehåller sänkta skatter, sänkta sociala trygghetsinsatser på en rad områden
och höjda hyror, dvs. ganska tuff Thatcherpolitik. Den skall folkpartiet ge-
nomföra tillsammans med moderaterna - högeralliansen är bildad. Hur rim-
mar det med att, som ni gjorde i reservationen om inlandsbanan, satsa 80
milj .kr. extra för att erbjuda rälsbussar på den här sträckan i stället för lands-
vägsbussar? Det är ju skillnaden mellan förslagen. Det är ju inte sämre tran-
sportförsörjning som regeringen erbjuder med den lösning som nu har ac-
cepterats i regeringsförslaget.
Hugo Bergdahl tog upp sysselsättningen. De som engagerats för länstrafi-
ken kommer naturligtvis att bli sysselsatta i det här området. Det är ett till-
skott till sysselsättningen som får vägas mot den nedgång som det blir på
järnvägssidan.
Anf. 127 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Kommunikationsministern tog upp finansieringen. För den
händelse kommunikationsministern inte har läst vår reservation vill jag på-
peka att det av den tydligt framgår att vi tar ett ekonomiskt ansvar. Vi har
prioriterat inlandsbanan jämfört med en del andra objekt, och det borde
kommunikationsministern känna till.
Jag vill gärna referera vad en av kommunikationsministerns partikamra-
ter, kommunalrådet i Gällivare, har sagt: ”Vi är oerhört besvikna på rege-
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
45
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
46
ringen efter det här chockbeskedet”, säger Lars Israelsson i Gällivare kom-
mun. ”Beslutet slår oerhört hårt mot turismen, och det är många små nä-
ringsidkare som nu får se sitt arbete raserat. Bara här i Gällivare kommer vi
att förlora 15 000 besökare, som årligen spenderar 9 milj.kr. i kommunen.
Det är mycket pengar för oss här i Gällivare.”
Den avslutande frågan till kommunikationsministern blir: Hur tror kom-
munikationsministern att handläggningen av frågan om inlandsbanan påver-
kar framtidstron hos de människor som bor efter inlandsbanan?
Anf. 128 ULLA ORRING (fp):
Herr talman! Nu försöker statsrådet Georg Andersson blanda bort korten
genom att tala om det förslag som vi har lagt fram tillsammans med modera-
terna. Men, Georg Andersson, nu skall vi tala om inlandsbanan.
Både Hugo Bergdahl och jag har nyligen åkt inlandsbanan och upplevt
folkets vrede efter banan. Det är inte ett flexibelt kollektivtrafiksystem som
man här kommer att erbjudas, utan det är ett busstrafiksystem som varken
de som bor utefter inlandsbanan eller de som jobbar på SJ vill ha. Om Georg
Andersson inte vet det kan jag tala om att man hade långtgående planer från
SJ-personalens sida på hur man skulle organisera det här arbetet.
Jag vill till sist säga: Socialdemokraterna talar i valmanifest om att man
vill ha en rättvis fördelning i hela folkets intresse. Vi vill bygga för framtiden,
säger man. Men beslutet om nedläggning av inlandsbanan är destruktivt.
Det bygger inte för framtiden.
Anf. 129 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! De båda frågeställarna har ställt frågor om trafikförsörj-
ningen. Jag har svarat på dem: Det blir en god trafikförsörjning.
Jag skall beskriva hur det kan komma att se ut. I stället för nuvarande
tre dagliga rälsbussturer i området Sveg-Östersund-Storuman kommer fem
dubbelturer per dag mellan Sveg och Östersund och fyra mellan Östersund
och Storuman att erbjudas. Det blir nästan en halvtimmes tidsvinst till Sveg,
likaså en halvtimmes tidsvinst mellan Östersund och Storuman med buss-
alternativet. Det blir alltså fler turer, resorna går snabbare och det blir också
bekväma bussar. Det är alltså inget katastrofalternativ som erbjuds.
Men det alternativ som ni vill driva igenom skulle för nästa år ha inneburit
80 milj.kr. extra i statliga utgifter. Då frågar jag efter det ekonomiska an-
svarstagandet.
Anf. 130 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Det ekonomiska ansvarstagandet! Jag vill gärna påminna
kommunikationsministern om att vi i vårt parti är vana vid att ta ett ekono-
miskt ansvar. Vi har t.o.m. bidragit till att regeringen har fått igenom en hel
del av sina önskemål i det politiska arbetet här i kammaren genom att ställa
upp för mål som vi har acccepterat som riktiga för landet och tycker är till
för människornas bästa. Vi har den bestämda uppfattningen att det här är
en viktig fråga att driva på det sätt som vi har gjort. Vi vet vad det betyder
för folket i inlandet.
Avslutningsvis: Hur tror kommunikationsministern att handläggningen
och besluten i den här frågan har påverkat framtidstron hos de människor
som bor i den här delen av landet? Svara gärna på den frågan.
Anf. 131 ULLA ORRING (fp):
Herr talman! Även bussförarna i länstrafiken tycker att det är en underlig
politik att man skall lägga ned inlandsbanetrafiken, statsrådet.
Statsrådet säger att turismen längs inlandsbanan naturligtvis har ett värde
i sig. Har turismen verkligen något värde, Georg Andersson? Jag tvivlar på
att Georg Andersson innerst inne har den uppfattningen. Här är det fråga
om att blanda bort korten.
Vi har tre dagliga turer. Vi hade behövt ha kvar de dagliga turerna på in-
landsbanan. Och det kunde vi ha fått om man hade velat ge inlandskommu-
nerna en chans att ta över till den 10 juni. Nu raskade man på med beslutet
så att de inte skulle vara förberedda att ta över.
Det här är en olycka för Västerbottens inland, och det kommer säkert att
visa sig den 15 september.
Anf. 132 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Hugo Bergdahl skryter med att han tidigare har ställt upp
för socialdemokratiska mål. Nu konstaterar jag att folkpartiet ställer upp för
moderaternas mål. Det är den nya politik som ni erbjuder. Det handlar i hög
grad om ekonomiskt ansvar för landet, som ni inte vill ta - i varje fall inte
för de sämst ställda.
Turismen vill jag säga några ord om. Ulla Orring talade om 150 000 gäst-
nätter, som skulle vara beroende av inlandsbaneturismen. Det är naturligtvis
en omöjlighet. Det skulle betyda att de 15 000 som passerar här stannade i
genomsnitt tio nätter var inom området. Så fungerar ju inte inlandsbanetu-
rismen.
Kommunerna ville köra tågtrafik. De erbjöds att göra det, men riksdagen
satte upp ekonomiska gränser för det, och inom de gränserna ville kommu-
nerna inte ta på sig det ansvaret.
Framtidstron tror jag att vi alla kan medverka till genom att satsa på det
som ger tillväxt och genom att satsa på turism, som i det här området är av
mycket stor betydelse - självfallet är det så.
Anf. 133 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Men kära kommunikationsministern! Vi diskuterar inlands-
banan, och så gör kommunikationsministern det fantastiska påståendet att
vi driver en politik tillsammans med moderaterna. Är det inte riktigt att det
är socialdemokraterna och moderaterna som har ställt till så att lösningen
blivit som den blivit för inlandsbanan?
Jag är mycket överraskad över att kommunikationsministern inte håller
sig till den frågan utan glider utanför ämnet. Är argumenten så svaga?
Kommunikationsministern säger att det kommer att bli så bra med den
nya busstrafiken. Hur kan kommunikationsministern se det som en fördel?
Friheten för turisterna som åkt med rälsbussarna har varit stor. De har kun-
nat få med sig sin utrustning. Hur kan det bli en förbättring när de skall
trängas med sitt pick och pack i trånga bussar: Det är tält, sovsäckar och
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
47
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
48
annan utrustning som behövs för friluftsvistelse. De argumenten håller inte
i ett verkligt resonemang, herr kommunikationsminister!
Anf. 134 ULLA ORRING (fp):
Herr talman! Turismen har fått en ökad betydelse i Västerbottens inland.
Det beror säkert på trafiken på inlandsbanan.
När Hugo Bergdahl och jag åkte banan för ett par veckor sedan var det
t.ex. fem engelsmän som hade lyckats leta rätt på biljetter till banan. De var
hänförda. De kom nämligen in i Europas sista vildmark tack vare inlandsba-
nan. När Georg Andersson talar om att det skall bli en förbättrad och mer
flexibel kollektivtrafik med busstrafik är det rena hånet egentligen.
Här har människor förberett sig för en fantastisk säsong till sommaren.
Skolklasser har skrivit flera brev och talat om att man skall åka efter inlands-
banan. Jag vill se inlandsbanan som ett slags transibirisk järnväg där man
känner stor glädje och samhörighet när man åker. Detta vill alltså Georg An-
dersson förmena dessa människor. Jag tycker att det är skada.
Anf. 135 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Ni erbjuder ett utomordentligt dyrt alternativ. Jag har inte
det ekonomiska utrymmet att erbjuda detta alternativ. Vi erbjuder en bra
transportförsörjning med flera resemöjligheter, med bussar som kommer
människorna närmare än vad inlandsbanan gör.
Ni svartmålar turismen i inlandet som om den skulle vara knuten till in-
landsbanan i första hand. Det helt övervägande antalet turister kommer med
bil eller buss. Vad beträffar vildmarken går det många vägar långt in i denna
vildmark. Jag besöker den ofta, och jag har arbetat mycket med turism i in-
landet, Ulla Orring.
Anf. 136 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Kommunikationsministern återkommer till detta med finan-
sieringen. Jag har vid flera tillfällen, bl.a. under den här debatten, påpekat
att vi har ett alternativ. Vi har sagt att vi prioriterar inlandsbanan. Det är ju
innehållet i det politiska arbetet att man då och då måste prioritera. Vi har
prioriterat på ett annat sätt än vad socialdemokraterna och moderaterna har
gjort i den här kammaren.
Jag tycker att kommunikationsministern skall respektera att vi har lagt
fram sådana förslag och inte försöka dölja detta i några dimridåer.
Sedan skulle jag vilja rekommendera kommunikationsministern, men det
kanske är för sent i den här frågan, att åka utefter inlandsbanan under tre
dagar, uppleva stämningen och märka att framtidstro saknas i dessa bygder.
Jag har vid flera tillfällen tidigare år, men senast för några veckor sedan, åkt
den här sträckan. Jag känner många av dessa människor, och de lider av det
beslut som regeringen har fattat. Det måste väl vara negativt för en regering
att fatta ett beslut som går totalt emot de människor som är berörda av den
här trafikfrågan.
Anf. 137 ULLA ORRING (fp):
Herr talman! Jag tror att om statsrådet Georg Andersson hade tänkt litet
grand på betydelsen av turismen och den här trafiken på inlandsbanan, hade
regeringen kunnat komma fram till ett helt annat beslut och SJ kunnat köra
den här sträckan under sommaren. Sedan hade man kunnat förhandla vidare
med inlandskommunerna.
Vi i folkpartiet talar om att vi vill mobilisera folk till insatser. Denna mobi-
lisering är på gång i inlandskommunerna. Människorna är heltända på att
göra enorma insatser, precis som man har gjort på andra ställen, t.ex. i Nor-
sjö, där man har samlats kring linbanan.
Statsrådet säger att det kostar så och så mycket pengar, men den andra
trafiken kostar också pengar. Hur är de beräkningarna gjorda? Det är väl
inte gratis att åka med buss heller? Det blir inte samma turistvärde om man
skall byta från en buss till en annan. Man vill åka hela sträckan med inlands-
banan. Det är det som är viktigt.
Anf. 138 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Ja, jag är beredd att fortsätta den här diskussionen hur länge
som helst. Vi har många argument.
Det alternativ som ni vill få igenom här i riksdagen skulle nästa år kosta
ca 120 milj.kr. Detta i en verksamhet som skulle ge intäkter på ca 8 milj.kr.
Det handlar alltså om gigantiska subventioner för nöjet att kunna erbjuda
människor att åka i en motorvagn, eller rälsbuss som vi talade om i min ung-
dom, i stället för i en landsvägsbuss. Landsvägsbussen skulle gå samma
sträcka, komma genom samma trakter och man skulle se samma byar,
samma skogar och samma myrar.
Anf. 139 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Jag vill avslutningsvis kort konstatera att det har funnits en
framtidstro i dessa bygder. Den har byggt på att det finns goda kommunika-
tioner. Nu när inlandsbanans persontrafik läggs ner till att börja med - jag
är rädd för att godstrafiken kommer ganska snart efter - är den här framtids-
tron i stort sett i botten. Det har jag kunnat konstatera.
Men kommunikationsministern vidhåller fortfarande att detta skall bli
toppen. Det här skall bli bra. Det skall t.o.m. bli bättre.
Kommunikationsministern gör fortfarande detta konstaterande här i
kväll, och det går emot det folk som bor i dessa bygder och som är berörda
av detta. Det finns ett motsatsförhållande här. Det kan inte vara lyckat för
de människor som måste ha framtidstro om de skall leva kvar i den här byg-
den. Den framtidstron saknas i dag till följd av beslutet om inlandsbanan.
Anf. 140 ULLA ORRING (fp):
Herr talman! Jag tycker att statsrådet skall vara rättvis i sin bedömning
när det gäller de insatser som behöver göras. Statsrådet Georg Andersson
vet säkert att man också skulle kunna köra inlandsbanan under det här året
med dessa 36 milj.kr. om viljan fanns, och sedan låta inlandskommunerna ta
över.
Jag kan inte låta bli att referera till socialdemokraternas flygblad som har
delats ut i Umeå där jag bor. Där säger man att socialdemokraterna vill
hävda allas rätt till arbete och föra en politik med rättvis fördelning i hela
folkets intresse. Då vill jag fråga: Gäller detta också glesbygden och in-
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar pä frågor
49
4 Riksdagens protokoll 1990/91:100
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på f rågor
50
landet? Detta är spiken i likkistan för inlandsborna, de som bor efter inlands-
banan. De kommuner som jag särskilt känner till är Dorotea. Vilhelmina,
Storuman och Sorsele. Dessa kommuner har minskat med 120 personer un-
der ett år. Hur många kommer det att bli nästa år?
Anf. 141 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Det är att göra inlandskommunerna och den här regionen
en björntjänst när man framställer det som om deras existens står och faller
med om man åker på räls eller om man åker på landsväg genom den här
regionen. Det finns mycket stora värden i den här regionen. Det finns också
mycket av framtidstro. Men ni svartmålar ju så till den grad. Det verkar som
om det inte funnits något annat än en parallellagd räls genom de här sko-
garna och över de här myrarna.
Det gäller 36 milj.kr. Far inte med villfarelser och felaktig information,
Ulla Orring. Detta erbjudande har ställts till kommunerna. De konstaterade
att man inte kan köra järnväg inom ramen för det beloppet.
Anf. 142 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Det är riktigt, kommunikationsministern, att det finns
mycket av värde i de här bygderna. Det finns djupa och värdefulla skogar,
och inte minst finns det en god miljö. De människor som lever i den värld
som vi har i dag behöver dessa rekreationsområden så väl. Det är på det
viset, kommunikationsministern, att om man tar bort det som bygdens folk
känner kärast för. uppstår det misstänksamhet mot samhället i dess helhet.
Det går inte att komma ifrån att vi människor är sådana. Det gäller inte bara
inlandsborna utan även oss som bor utanför inlandsområdet. De känner så,
och det är bara att konstatera. Framtidstron är ganska rejält nedkörd, kom-
munikationsministern. Det behövs mycket starka krafter och mycket tid för
att bygga upp framtidstron igen.
Anf. 143 ULLA ORRING (fp):
Herr talman! Vårt förslag var ju att SJ i första hand skulle köra ett år med
36 milj.kr. Vi gör även den bedömningen att upprustningen av inlandsbanan
inte behöver gälla hela sträckan, utan bara bitvis. Bitvis är den ganska bra.
Regeringen har ju också avsatt 80 miljoner för att upprusta inlandsbanan för
godstrafiken.
Vi har också träffat järnvägsfolk som kör de här bussarna. De hade kom-
mit fram med fantastiskt positiva idéer om hur man skulle kunna admini-
strera och köra banan. Man skulle kunna sätta upp tåg - sovvagnar - på sta-
tionerna så att folk skulle kunna ligga över. Man hade planerat. Nu blir dessa
människor varslade. Det är negativ reklam för vårt vackra inland och för vårt
vackra Västerbotten.
Anf. 144 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Ulla Orring och Hugo Bergdahl medverkar aktivt till att
sprida denna negativa reklam och misstänksamhet genom att bl.a. säga att
också godstrafiken nu skall försvinna trots att regeringens förslag innebär en
satsning med 80 nya miljoner för att rusta upp de bandelar som behövs för
godstrafiken. Det är mer än någon regering har satsat på inlandsbanan på år
och dag. men det talar ni inte om. Ni sprider misstänksamhet och säger: Nu
rycker de också ifrån er godstrafiken.
Ulla Orring bör hålla sig till de summor folkpartiet liberalerna röstade för
i riksdagen. Det var fråga om 60 milj.kr. till SJ och ett anslag till underhålls-
kostnader av motsvarande storlek, dvs. totalt sett ca 120 milj.kr. för att få en
intäkt på 8 milj.kr. Det var vad ni ville att regeringen och riksdagen skulle
spendera.
Anf. 145 ULLA ORRING (fp):
Herr talman! Det är inte folkpartiet som sprider en negativ och missriktad
reklam. Det gör regeringen genom sitt handlande i denna fråga. Det är bara
att beklaga att människorna i glesbygden och de som bor utefter inlandsba-
nan inte fått det stöd som de har krävt och har rätt att få för att fortsätta
driften med persontrafik på inlandsbanan.
Vi kommer att arbeta vidare för att det skall finnas en spårbunden person-
trafik på inlandsbanan.
Anf. 146 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Kommunikationsministern säger att vi sprider olust i dessa
bygder. Är det någon som har spridit olust och orsakat att den positiva käns-
lan för bygden har minskat är det den socialdemokratiska regeringen. Det
kan ni inte komma ifrån.
Vad är det för regionalpolitik och sysselsättningspolitik regeringen bedri-
ver? Vilken syn på turismen har regeringen, och vad är det för kommunika-
tionspolitik man bedriver genom att lägga ned inlandsbanan? Dessa frågor
skulle jag kunna ställa till folket där uppe, och jag skulle få ett klart och enty-
digt svar. Men kommunikationsministern försvarar fortfarande en inställ-
ning som för de människor som bor i dessa bygder är helt ohållbar.
Anf. 147 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Regeringen lägger inte ned inlandsbanan. Vi satsar 80
milj.kr. för att rusta upp inlandsbanan i de delar som behövs för godstrafi-
ken.
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
Anf. 148 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Jag vill ganska bestämt spå, att när man nu har lagt ned per-
sontrafiken står godstrafiken ganska snart i tur. Det är den upplevelsen och
den känsla som människorna i denna bygd har. Jag har lyssnat till dem under
dagarna tre - dagar, kvällar och delvis in på småtimmarna.
Dessa människor är djupt oroade och tror inte på vad kommunikationsmi-
nistern och regeringen säger. De misstror regeringens konstaterande att
godstrafiken skall finnas kvar. Den finns kvar tills vidare, men jag siar att det
inte kommer att ta så många år innan även godstrafiken är borta.
Anf. 149 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Detta sista inlägg var ett exempel på den misstro och miss-
tänksamhet som Hugo Bergdahl och andra sprider i denna fråga.
51
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
52
Anf. 150 HUGO BERGDAHL (fp):
Herr talman! Det finns bara en person som aktivt slår vakt om den politik
som regeringen nu driver, och det är kommunikationsministern. Det bekla-
gar människorna i dessa bygder, och de som främst beklagar det är icke minst
socialdemokratiska kommunalråd. Jag har under min resa träffat flera av
dem. De har klappat mig på axeln. En person uttryckte sig på följande sätt:
Det är roligt att det åtminstone finns en person i Sveriges riksdag som stödjer
oss, eftersom vi har en kommunikationsminister som vill oss illa.
Överläggningen var härmed avslutad.
22 § Svar på fråga 1990/91:556 om domänverkets utförsäljning avmark
Anf. 151 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Åsa Domeij har frågat jordbruksminister Mats Hellström
om regeringen avser att vidta några åtgärder i anledning av domänverkets
utförsäljning av mark. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag
som skall svara på frågan.
Låt mig först erinra om att regeringen i propositionen om näringspolitik
för tillväxt (prop. 1990/91:87 s. 182) bl.a. föreslagit att regeringen bemyndi-
gas att under budgetåret 1991/92 besluta om försäljning av staten tillhörig
egendom under domänverkets förvaltning inom en ram av 950 milj.kr. Syftet
med detta förslag är bl.a. att möjliggöra för domänverket att frigöra kapital
för att kunna klara av den särskilda inleverans som ålagts verket budgetåret
1991/92. Med hänsyn till tidsåtgången vid försäljning av mark är de nu vid-
tagna åtgärderna en föreberedelse från domänverkets sida för att genom för-
säljningen klara av sitt åliggande budgetåret 1991/92. Först när riksdagen
godkänt den föreslagna uppläggningen och regeringen utfärdat föreskrifter
för dem kan dessa åtgärder igångsättas.
Domänverket förvaltar domänreservat, naturreservat och fjällreservat på
totalt 3,1 miljoner hektar. Enligt vad jag inhämtat från domänverket kom-
mer verket inte att sälja någon mark med befintliga eller i dag planerade re-
servat utan att först samråda med de naturvårdande myndigheterna. Där-
med utgår jag från att domänverkets aktuella markförsäljningar inte skall
orsaka konflikter med naturvårdsintressen.
Ett område som uppmärksammats i olika skrivelser till industrideparte-
mentet är det nuvarande naturreservatet och den föreslagna Falufjällets na-
tionalpark i Kopparbergs län. Att diskussion uppkommit beror enligt do-
mänverket på att gränserna för den blivande nationalparken varit oklara.
Enligt domänverket kommer inte en enda kvadratmeter att säljas som avses
ingå i denna nationalpark.
Anf. 152 ÅSA DOMEIJ (mp):
Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret.
Det är bra att industriministern har tagit kontakt med domänverket och
fått besked om att naturvården inte skall komma i kläm, och det är bra att
det blir ett samråd med länsstyrelserna. Men hur kommer detta samråd att
gå till? Kommer domänverket också att ställa frågor till länsstyrelserna om
den mark som länsstyrelserna ännu inte har kunnat avsätta som naturreser-
vat, eftersom de har haft ont om pengar?
Anslagen har varit låga, och dessutom försämrades ersättningsbestämmel-
serna sett ur naturvårdens synpunkt i samband med att regeringen ”köpte”
centern för att kunna driva igenom den nya planlagstiftningen.
Anser industriministern att domänverket också bör samråda med de
ideella naturvårdsorganisationerna? De kan ofta ha mycket lokal kunskap
som inte länsstyrelserna har tillgång till.
Anf. 153 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Jag kan naturligvis inte detaljerna i handläggningen av dessa
ärenden. Det grundläggande är att domänverket har sagt att man skall ha
kontakt med de olika myndigheter som för samhällets räkning bevakar na-
turvårdsintressena. Så länge som domänverket är ett affärsverk är det ytterst
regeringen som fattar beslut i de flesta av dessa ärenden.
Anf. 154 ÅSA DOMEIJ (mp):
Herr talman! Innebär detta att regeringen i fortsättningen kommer att be-
vaka dessa frågor ordentligt? Om det dyker upp konflikter och den ideella
naturvården klagar och säger att ett område borde ha blivit naturreservat,
men länsstyrelserna inte har haft tillräckligt med pengar och därför inte kun-
nat förverkliga detta, innebär det då att regeringen kommer att lyssna or-
dentligt på i detta fall länsstyrelsernas naturvårdsenheter?
Anf. 155 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Det är en självklarhet att regeringen noga följer den verk-
samhet som bedrivs av en statlig myndighet så länge det är ett affärsverk och
även när det är ett statligt bolag.
Anf. 156 ÅSA DOMEIJ (mp):
Herr talman! Jag får nöja mig med det svaret. Jag får bevaka regeringen
för att se om frågan på nytt blir aktuell och några konflikter med naturvården
dyker upp.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
23 § Svar på fråga 1990/91:497 om statliga lån till kommuner meddålig ekonomi
Anf. 157 Finansminister ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig om jag är beredd
att vidta åtgärder med anledning av Malmö kommuns beslut om förlängd
föräldraförsäkring.
Malmö kommun har skrivit till regeringen och hemställt att regeringen
lämnar erforderligt medgivande för att försäkringskassan skall kunna admi-
53
5 Riksdagens protokoll 1990/91:100
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar pä frågor
54
nistrera den förlängda föräldraförsäkringen. Om genomförandet förutsätter
författningsändring hemställer kommunen att regeringen vidtar åtgärder för
dylik ändring. Ärendet bereds för närvarande i regeringskansliet. Rege-
ringen har alltså ännu inte tagit ställning i ärendet.
I övrigt vill jag upprepa vad jag tidigare i år här i riksdagen svarade Sten
Andersson på i princip samma fråga. Jag sade då att jag utgår ifrån att kom-
munen är kapabel att fatta de beslut som är förenliga med en god ekonomisk
utveckling. Jag vidhåller denna uppfattning och avstår därför från att kom-
mentera ett enskilt kommunalt beslut.
Jag avser alltså inte att vidta några specifika åtgärder med anledning av
kommunens beslut om förlängd föräldraförsäkring. Däremot kommer rege-
ringen att göra de ställningstaganden som krävs med hänsyn till den hemstäl-
lan som Malmö kommun har lämnat.
Anf. 158 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Vi har i dagens nyhetssändningar hört finansministern tala
om en kärv, hård och stenig väg. I det talet kan man hålla med honom. Men
samtidigt säger han i detta fall ja till en framställan från en kommun och
framhåller att kommunerna själva är kapabla att fatta sina beslut. Den kom-
munens politiska majoritet är inte kapabel att hantera sin ekonomi.
Malmö kommun fick för några år sedan 600 milj.kr. som fördelaktigt lån
för att kunna sanera sin ekonomi. Samtidigt såg sig regeringen tvungen att
springa ifrån sitt vallöfte om förlängd föräldraförsäkring.
Malmö kommun, som har en mycket dålig ekonomi, beslutar efter att ha
fått lånet att införa den föräldraförsäkring som svenska folket i övrigt inte
ansett sig ha råd med. Jag kan tänka mig, herr talman, att det finns många
kommunalråd av olika partifärg runt om i Sverige som i dag tycker att det är
egendomligt att regeringen tiger still och låter en kommun som har bland de
sämsta finanserna i riket genomföra en reform som andra inte har råd med.
Tag som jämförelse att jag som privatperson kommer till banken och ber
att få ett lån för att sanera min ekonomi. Banken ber att få se min budget
och finner då där en resa till Mallorca. Om banken frågar hur jag tänker
betala den och jag svarar att det skall ske med lånet, kommer jag aldrig att
få ett lån ”för att sanera min ekonomi”.
Jag frågar igen: Är statsrådet beredd att acceptera att Malmö kommun
med sin dåliga ekonomi genomför en reform som regeringen inte har råd att
genomföra generellt för det svenska folket?
Anf. 159 Finansminister ALLAN LARSSON (s):
Herr talman! Jag har svarat på den fråga som Sten Andersson ställde. Re-
geringen skall pröva det ärende som Malmö kommun har lämnat in. Jag har
i dag inget övrigt att tillägga.
Anf. 160 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Då skall jag påminna om att statsrådet när vi senast debatte-
rade denna fråga sade att han skulle undersöka det budgetförslag som
Malmö kommun skulle tillställa regeringen. Nu går kommunen in i budget-
året med 200 miljoner i underskott. I dagarna har man genom pressen avise-
rat att det i bästa fall blir ytterligare 200 miljoner i underskott. Samtidigt som
finansministern säger till svenska folket att nu måste vi spara och dra på de
kraftiga kläderna, eftersom det nu blir besvärligt, blundar han i detta fall -
naturligtvis därför att det är en socialdemokratiskt styrd kommun.
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
24 § Svar på fråga 1990/91:514 om mervärdeskatteredovisningenAnf. 161 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Wiggo Komstedt har, mot bakgrund av att skatteförvalt-
ningen skickat ut påminnelse med uppmaning att deklarera även till företa-
gare som har lämnat sin redovisning till skattemyndigheten, frågat mig om
jag är beredd att vidta åtgärder så att denna typ av byråkrati framgent inte
alstras av svenska myndigheter och verk.
Enligt vad jag har erfarit från riksskatteverket har följande inträffat. De
nya bestämmelserna om redovisning av mervärdeskatt innebär att företag
med en mindre omsättning - under 200 000 kr. per år - inte skall vara regi-
strerade i momssystemet. Dessa företag skall i stället redovisa mervärdeskat-
ten i samband med att man lämnar inkomstdeklaration. I samband med att
de nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1991, avregistrerades så-
ledes en mängd mindre företag som mervärdeskatteskyldiga i mervärdeskat-
tesystemet. Huvuddelen av dessa företag har tidigare haft en redovisnings-
period om helt eller halvt kalenderår med redovisning den 5 april. Som en
ren serviceåtgärd avsåg riksskatteverket att påminna dessa företagare om att
de - trots att de nu var avregistrerade - ändå var skyldiga att lämna momsre-
dovisning för kalenderåret 1990. På grund av ett missförstånd mellan riks-
skatteverket och det tryckeriföretag som anlitades, skickades påminnelserna
ut i anslutning till uppbördsdagen den 5 april, i stället för som planerat i mit-
ten av mars.
Jag delar naturligtvis Wiggo Komstedts uppfattning att onödig byråkrati
inte skall förekomma. I det här speciella fallet kan jag ändå inte hålla med
om att det skulle vara fråga om onödig byråkrati. Den försening som uppstod
var naturligtvis olycklig, men påminnelsen skickades ut som en ren serviceåt-
gärd för de skattskyldiga. Med hänsyn härtill är jag inte beredd att vidta
några särskilda åtgärder med anledning av händelsen.
Anf. 162 WIGGO KOMSTEDT (m):
Herr talman! Tack för svaret.
Jag har här en handling utsänd från, som jag trodde, mervärdeskatteenhe-
ten i Kristianstads län, där den skattskyldige anmodas att inkomma med re-
dovisning av moms snarast. Den skattskyldige hade i detta fall långt tidigare
inlämnat sin redovisning och för en månad sedan fått pengar tillbaka enligt
den ordning som då gällde.
Ingenstans i detta papper står att den som redan har redovisat sin moms
skall lämna handlingen utan åtgärd, såsom det brukar stå i krav från t.ex.
televerket. 55
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
Mervärdeskatteenheten i länet har meddelat att denna handling har skick-
ats ut centralt från riksskatteverket. Den har förorsakat ganska mycket ex-
traarbete för länsstyrelsens skatteförvaltning, eftersom många har ringt och
varit konfunderade.
Med den datateknik som vi har i dag borde det vara ganska lätt att undvika
att skicka ut en sådan här anmodan till dem som redan har redovisat sin mer-
värdeskatt.
Det är typiskt för statsrådet att erkänna att det har begåtts ett fel men ändå
försvara byråkratin.
Det framgår av tidigare utsänd handling att fr.o.m. den 1 januari 1991 upp-
når ett antal skattskyldiga inte det redovisningsbelopp som gäller. Denna
handling har utsänts långt tidigare, varför det här inte varit någonting att ta
fel på.
Om detta skall betraktas som en extra service, är det väl ändå inte någon
speciellt bra service om handlingen kommer ut först efter den tidpunkt som
angivits för redovisningen. Det bör väl i så fall vara en påminnelse som utgår
specifikt till dem som inte har lämnat in sin redovisning. Detta kostar pengar
och förorsakar bekymmer både för myndigheten och för de privatpersoner
som berörs.
Anf. 163 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Bakgrunden till detta beslut är att ett företag som har en
mindre omsättning inte längre skall vara registrerat i momssystemet. Det är
en åtgärd i den avbyråkratiseringsanda som Wiggo Komstedt efterlyser och
som också jag principiellt kan omfatta. Vi vet att missförstånd ofta uppkom-
mer i samband med sådana här omläggningar, och för att undvika missför-
stånd i detta fall bestämde sig riksskatteverket för att ge informationen, att
även om registreringsskyldigheten hade försvunnit från den 1 januari i år,
så var man ändå skyldig att deklarera under våren för inkomster som avsåg
inkomståret 1990. Jag tror att den serviceåtgärden var påkallad och klok.
Genom ett förbiseende eller missförstånd skickades dessa påminnelser ut
några veckor för sent. Vi kan vara överens om att detta var ett misstag.
Wiggo Komstedt säger att det med modern datateknik borde ha varit möj-
ligt att gallra ut de företag som redan hade lämnat in sin deklaration. Jag är
inte säker på att den åtgärden skulle spara pengar för statsverket eller inne-
bära mindre byråkrati. Resultatet kunde mycket väl ha blivit det rakt mot-
satta. Det är enklare att skicka ut en blankett eller en broschyr generellt till
alla som står i ett register än att på olika sätt ta reda på vilka som redan läm-
nat in sin deklaration och rensa bort dessa; det förfarandet kan i själva verket
orsaka mycket mer arbete och större kostnader. Jag tror inte att vi som cen-
tralt placerade politiker så i detalj skall gå in på hur olika myndigheter hante-
rar sina rutiner, utan vi bör ha förtroende för att de klarar av det själva.
Anf. 164 WIGGO KOMSTEDT (m):
Herr talman! Det finns ett uttryck som har använts i denna kammare tidi-
gare, nämligen att om man har satt foten i klaveret skall man låta den sitta
kvar, eftersom det låter ännu värre när man försöker ta bort den. Detta gäl-
56
ler även i det här fallet. Jag tycker inte att det är lönt att försvara detta; en
dumhet är begången.
Man kunde åtminstone i påminnelsen ha petat in en mening om att den
som redan har gjort redovisningen över huvud taget inte behöver ta hänsyn
till påminnelsen. Men det står ingenstans. Det kunde man ha kostat på sig.
Missförstånd kan naturligtvis uppstå, men skattemyndigheten brukar ju san-
nerligen vara snabb, och man brukar ju inte vänta med att skicka ut påmin-
nelser till dess tiden är överskriden.
Detta skulle alltså innebära extra besvär. Men man har ju lärt sig att man
spar pengar genom användningen av datateknik och att det är det bästa sät-
tet att komma till rätta med problem av det här slaget. I detta sammanhang
har datatekniken i stället förorsakat bekymmer för en mängd enskilda män-
niskor,men det är väl inte så noga - det enda viktiga är väl att staten inte får
några bekymmer.
Anf. 165 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag vill inte alls hålla det för uteslutet att riksskatteverket i
den här aktuella broschyren borde ha petat in någon ytterligare mening. Det
är tänkbart. Jag kan t.o.m. tänka mig att det i svensk historia har förekom-
mit flera fall där myndigheter eller andra som skickat ut broschyrer borde ha
petat in eller tagit bort en mening. Huruvida denna typ av debatter sedan
hör hemma här i riksdagen, det är en annan sak.
Anf. 166 WIGGO KOMSTEDT (m):
Herr talman! Det är möjligt att sådana debatter inte hör hemma här i riks-
dagen, men om man inte gör något åt saken blir det inte speciellt lätt för
den enskilde som försöker ringa, skriva eller på annat sätt ta kontakt med
myndigheten. Vi vet vad som händer. Vi har som ledamöter ändå möjlighet
att aktualisera denna typ av fall. Det var ganska lätt den här gången, efter-
som den påminnelse jag har här i min hand har gått till en person som heter
Wiggo Komstedt, med Brösarp som adress. Eftersom jag känner honom
ganska väl var det lätt för mig att aktualisera frågan och därmed också få den
belyst.
Jag finner att vi i den här diskussionen inte kommer mycket längre. Det
var synd att vi inte kunde vara överens om att vi skall arbeta för att göra det
enklare för enskilda människor i stället för att krångla till det.
Anf. 167 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Wiggo Komstedts sista slutsats var kanske något förhastad.
Vi kan alldeles säkert vara överens om - och vi är med all säkerhet överens
om - att det är precis den inriktning som våra myndigheters arbete skall ha.
Jag menar att detta också är fallet. Jag vill på nytt påminna om att själva
upprinnelsen till frågan är en betydande avbyråkratiseringsåtgärd som man
har fattat beslut om för att minska den belastning som vårt skattesystem in-
nebär för mindre företag.
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar pä frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
57
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar pä frågor
58
25 § Svar på fråga 1990/91:548 om hotell- och restaurangmomsenm.m.
Anf. 168 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Karl-Gösta Svenson har frågat mig om regeringen omgående
kommer att föreslå en sänkning av momsnivån avseende hotell- och restau-
rangtjänster samt personbefordran till europeisk nivå. Frågan har ställts mot
bakgrund av den nedgång för svensk turistnäring som redovisats i utred-
ningar från Handelshögskolan i Göteborg och från statens industriverk.
Jag avser inte att föreslå regeringen att agera för en sänkning av momsni-
vån för dessa tjänster. De åberopade utredningarnas resultat utgör enligt
min mening i sig inte tillräcklig grund för ett sådant förslag. Det är i och för
sig möjligt att ett framtida svenskt medlemskap i EG kan föranleda att vissa
förändringar av de indirekta skatterna blir nödvändiga. Det är dock inte
möjligt att i dag fastställa vilka förändringar som kan bli nödvändiga. Jag är
därför inte beredd att nu lämna några sådana förslag.
Anf. 169 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Sverige har världens högsta moms och därmed också världens högsta
moms på typiska turisttjänster som hotell, restauranger, camping, liftar och
persontransporter. Den genomsnittliga hotellmomsen i Västeuropa ligger på
7% och den genomsnittliga restaurangmomsen på 10%. Den genomsnitt-
liga momsen på persontransporter i EG-länderna ligger på 6%. Av våra
konkurrentländer när det gäller vinterturism är det endast Österrike som har
liftmoms. I deras fall rör det sig om 10 %, vilket skall jämföras med momsen
i Sverige, som i dagsläget ligger på 25 %.
Två oberoende utredningar - en från Handelshögskolan i Göteborg och
en från SIND - har klart visat att momshöjningen avseende hotell- och re-
staurangtjänster har resulterat i en mycket kraftig volymminskning. Försälj-
ningen har minskat med minst 13 %. Omsättningen för mars i år ligger 28 %
lägre än omsättningen för mars föregående år. Det är uppenbart att näringen
har förlorat marknadsandelar. Efter vad jag förstår medger statsrådet detta
i svaret, men han vill ändå inte sänka momsnivån för att på så sätt stärka
konkurrenskraften inom näringen.
Tusentals människor har förlorat sina jobb. Det framgår av utredning-
arna. Antalet konkurser inom branschen har ökat kraftigt, och alla tecken
tyder på att arbetslösheten stiger ytterligare, detta särskilt med tanke på att
resemomsen har kommit till i år. Det är särskilt ungdomar och kvinnor som
har drabbats och som kommer att drabbas ytterligare.
Jag vill med anledning härav ställa ytterligare en fråga till statsrådet. Är
regeringen verkligen beredd att driva ut ytterligare tusentals människor
inom denna näring - i huvudsak ungdomar och kvinnor - i arbetslöshet?
Anf. 170 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag tycker nog att Karl-Gösta Svenson litet för snabbt drar
slutsatser av de här undersökningarna. Det påstås att man i dessa undersök-
ningar skulle ha lagt fast att momsen har skapat dessa problem. Jag nöjer
mig med att läsa innantill ur det pressmeddelande som statens industriverk
skickade ut i samband med att dess första delstudie publicerades. Själva ru-
briken lyder i all korthet: ”Ännu för tidigt att dra några mer långtgående
slutsatser av skatteomläggningens effekt på turismen”. Det konstateras se-
dan i den följande texten att studien baserar sig på utvecklingen fram t.o.m.
1990. Därefter, vid det senaste årsskiftet, har huvuddelen av skattereformen
trätt i kraft. Det är alltså först genom att studera effekterna under det här
året och framöver som det är möjligt att mera slutgiltigt bedöma vilka effek-
ter skattereformen får på turismen liksom på landets ekonomi i stort.
Den andra rapporten är skriven av Lars Nordström vid Handelshögsko-
lan, och den är ett beställningsverk av Sveriges hotell- och restaurangför-
bund. Jag konstaterar att rapporten innehåller betydande brister. Jämförel-
sen med de nordiska grannländerna baseras helt och hållet på den mindre
del av turistbranschen som avser hotellen, medan man helt saknar data från
restaurangnäringen i de nordiska grannländerna, vilken svarar för 80% av
den samlade hotell- och restaurangbranschen. Att basera jämförelsen på så
skakigt underlag är enligt min mening helt otillräckligt för att dra mera långt-
gående slutsatser.
Låt mig till sist fråga Karl-Gösta Svenson: Är det meningen att momsen
skall differentieras, eller skall den sänkas generellt på det sätt som modera-
terna och folkpartiet nyligen föreslog i en gemensam rapport, den s.k. höger-
alliansens rapport?
Anf. 171 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Högeralliansens rapport säger att vi skall sänka momsen ge-
nerellt så att vi totalt sett kan anpassa nivån till den europeiska.
Men nu var det jag som ställde en fråga till statsrådet angående turistmom-
sen. Vi är från moderaterna beredda att sänka turistmomsen för att vi skall
kunna anpassa oss till Europa och kunna konkurrera på ett något så när lik-
värdigt sätt med de europeiska länderna. I övriga Europa har man ju haft en
expanderande utveckling inom turistnäringen, och det har visat sig att när
man i vissa länder har sänkt momsen, har man fått en ökad försäljning.
Här har det visat sig att höjningen av momsen inom turistnäringen under
föregående år har gett upphov till en minskning av omsättningen med minst
13 %. Detta kan man klart utläsa. Det är rätt märkligt att statsrådet säger att
de tre forskarna från Göteborg skulle begå mannamån och att han säger att
det är fråga om ett beställningsverk. Man kan väl inte ifrågasätta deras
objektivitet. De har gjort en korrekt utredning. Sedan kanske det är nödvän-
digt att ytterligare belysa den. Men även statsrådet måste väl acceptera att
det har förekommit en omsättningsminskning?
Anf. 172 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag vill inte ifrågasätta dessa forskares integritet. Jag konsta-
terar bara som ett faktum att man vid jämförelsen av hotell- och restau-
rangbranschen i Sverige med motsvarande branscher i grannländerna i Nor-
den som jämförelsebas endast har valt hotelldelen, som svarar för 15 % av
den samlade branschen. Jag tycker att det räcker för att konstatera att det är
ett mycket skakigt underlag som man då drar slutsatser av.
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
59
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar pä frågor
60
Jag konstaterar också att själva rapporten är ganska återhållsam i sina slut-
satser, samtidigt som den har försetts med en inledning eller sammanfattning
som är betydligt mer tendentiös och ensidig. Jag vet inte om det är någon
annan som har skrivit den, men jag konstaterar att det är stor skillnad i tonlä-
get.
Jag har ändå inte riktigt fått klart för mig om förslaget från högeralliansen,
att momsen skall sänkas över hela linjen till en lägre skattesats, gäller. Eller
skall man differentiera momsen på det sätt som jag uppfattat att Karl-Gösta
Svenson föreslog i frågan? Bådadera kan ju inte vara riktigt. Antingen har
man en enhetlig moms eller också differentierar man momsen.
Anf. 173 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Det har man inte. I de länder som vi konkurrerar med i
Europa finns differentierade mervärdeskatter. Då måste vi anpassa oss i för-
hållande till dem. Men det är också nödvändigt att sänka momsen generellt
för att få till stånd en anpassning till Europa på hela området när vi blir med-
lemmar i EG och gränserna öppnas. Det är en självklarhet.
Jag förstår inte alls resonemanget från statsrådets sida. Här visar det sig
att momshöjningen har åstadkommit förlorade marknadsandelar för turist-
näringen i Sverige. Vi har fått en med minst 13 % minskad omsättning - det
är klart. I mars månad i år är omsättningsminskningen 28 % jämfört med
mars månad förra året. Då måste man ta itu med problemen. Då finns det
bara ett sätt, och det är att sänka momsnivån avseende hotell- och restau-
rangbranschen samt resor.
Anf. 174 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag betvivlar inte att Karl-Gösta Svenson är en utomordent-
lig auktoritet när det gäller de problem vi kan se i turistbranschen. Men jag
vill ändå för säkerhets skull stödja mig på några andra auktoriteter.
Jag har här en artikel som bygger på en intervju med ”den okände krog-
kungen i Stockholm”, som han kallas. Där står det: ”Momshöjningen i all
ära, men när Ingemar Park skall peka ut en orsak till krogkrisen hamnar dyra
ombyggnader i topp. Under en tid rev var och varannan krog ut inredningen
och ersatte den med ny. När räntorna höjs och möblemangen skall betalas
går det inte sällan åt skogen.” Sedan exemplifierar han det med särskilda
konkreta fall.
Jag skulle inte föra fram de argumenten själv, och jag skulle naturligtvis
inte ha någon trovärdighet om det bara var jag som stod för de synpunk-
terna. Men det här är en person som är verksam i branschen och som är
mycket framgångsrik. Kanske skall också hans ord tillmätas någon bety-
delse.
Anf. 175 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Jag vidhåller att branschen har fått en volymminskning, en
försäljningsminskning i förhållande till tidigare, efter momshöjningen inom
hotell- och restaurangbranschen. Den kommer att förstärkas när vi nu får en
mervärdeskatt även på resor. Jag vill åberopa turistprofessorn i Östersund,
Bengt Sahlberg, som har sagt att Jämtlands län har fått en volymminskning
på 25 % i år, i huvudsak beroende på denna momshöjning. Han är också en
auktoritet.
I SIND-rapporten säger man att 8 000 arbetstillfällen har gått förlorade. I
rapporten från Göteborg säger man att 6 000 har blivit arbetslösa på grund
av momshöjningen. De siffrorna kommer att stiga ytterligare med tanke på
den utveckling som vi kan förvänta på det här området.
Jag var själv på Gotland i somras - samtidigt som Erik Åsbrink var där
och hade ekonomiskt seminarium. Jag konstaterade vid intervjuer med före-
tagare inom hotell- och restaurangbranschen att de hade märkt nedgången
beroende på momshöjningen.
Anf. 176 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Först vill jag bara kort kommentera påståendet att vi skulle
tvingas till en sänkning och differentiering till följd av förhållandena inom
EG. Så är det inte. Det är riktigt att man inom EG diskuterar de här frå-
gorna - det är möjligt att man kommer att besluta om riktlinjer som skall
gälla för medlemsländerna, men där är vi ännu inte. Det kan bli aktuellt tidi-
gast 1995, när Sverige skulle kunna bli medlem i EG. Då tidigast, men inte
ens då säkert, kan det bli aktuellt att anpassa oss till de regler som EG dock
ännu inte har bestämt sig för men kan komma att bestämma sig för i framti-
den.
Om vi skall vara allvarliga är det alldeles för enkelt att hänföra tillfälliga
problem i hotell- och restaurangbranschen till skatteomläggningen. Det är
klart att den kan ha spelat en roll, men jag hävdar bestämt att det också finns
andra faktorer som spelar en roll, och dit hör naturligtvis den lågkonjunktur
som vi för närvarande märker även i en lång rad andra branscher. Men den
är också rimligtvis övergående. Man kan inte dra permanenta slutsatser om
vårt skattesystem av att vi har lågkonjunktur.
Anf. 177 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Jag delar i sak statsrådets uppfattning när det gäller Sveriges
förhållande till EG. Det jag hävdar är att vi av konkurrensskäl blir tvingade
att sänka momsnivån. Det är inte fråga om EG-reglerna. Vi blir tvingade till
detta av konkurrensskäl, eftersom momsnivåerna i alla länder i Europa är
lägre än de vi har. Om nivåerna är lägre förlorar Sverige marknadsandelar.
Vi kan se detta av att underskottet i resevalutabalansen har ökat med unge-
fär 4 miljarder kronor 1990, och den är i stigande under kommande år. Det
är effekten av denna skattepolitik, Erik Åsbrink, och det anser jag att vi
måste ändra på.
Delar inte Erik Åsbrink min uppfattning att det internationellt finns ex-
empel på att man sänkt mervärdeskatten och fått ökade försäljningsvolymer
inom turistnäringen?
Anf. 178 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag är helt på det klara med att Sverige måste ta allt större
internationella hänsyn när det gäller bl.a. skattepolitiken, och det präglar
också den skattereform som vi nyligen har genomfört. Jag har sagt detta
många gånger, och jag kan gärna upprepa det på nytt här i kammaren.
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
61
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på f rågor
Det är inte så att vi nu befinner oss i en situation där vi är tvungna att
snabbt göra några förändringar inom skattesystemet på grund av vad som
sker inom EG. Vi har inte en sådan akut situation i Sverige, utan vi kan i lugn
och ro analysera dessa frågor och därefter fatta de erforderliga besluten. Dit
hör inte bara att bestämma sig för en mängd skattesänkningar, vilka Karl-
Gösta Svenson och hans partivänner gärna talar om, utan också för hur man
skall finansiera dessa skattesänkningar. Det får vi i allmänhet veta mycket
mindre om.
Att upprätthålla en stark konkurrens gentemot andra europeiska länder
kräver också att vi har fortsatt balans i våra statsfinanser. Annars kommer
det att gå åt pipan med konkurrenskraft, inflation och våra utrikesbetal-
ningar.
Anf. 179 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Statsrådet Åsbrink säger att vi i lugn och ro kan avvakta och
analysera effekterna. Men under tiden som vi gör detta försvinner en mängd
arbetstillfällen och tusentals människor kommer att bli arbetslösa på grund
av nedgången i vår turistnäring.
I många sysselsättningssvaga orter runt om i Sverige kommer arbetstillfäl-
len att försvinna, och en mängd företag kommer att gå i konkurs. Det fram-
går av en rapport från Handelshögskolan att antalet konkursér inom bran-
schen steg rätt avsevärt redan under år 1990. Är inte statsrådet orolig för en
sådan utveckling, dvs. att ytterligare människor blir arbetslösa och att före-
tag kommer att slås ut?
Anf. 180 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag är i min dagliga verksamhet till stor del sysselsatt med
att arbeta med sådana problem som vi här talar om. Vi har en lågkonjunktur
i landet, något som utan tvivel får en del negativa effekter. Det gäller inte
bara i den här branschen, utan också i många andra. Det innebär problem
för sysselsättningen, vilket i sin tur betyder att företag får svårt att vidmakt-
hålla sin verksamhet i full skala.
Det är sådana problem vi arbetar med att lösa. Det kan inte ske genom att
vi går in och pillar med enskildheter i skattesystemet, utan det måste framför
allt ske genom att vi i stort bedriver en ekonomisk politik som förmår att
upprätthålla och stärka konkurrenskraften och där vi också är beredda att
hålla uppe sysselsättningen genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder och en
rad andra åtgärder, inkl, regionalpolitiska insatser, om det ändå blir pro-
blem. Det är detta regeringen gör.
Man löser inga problem med ekonomin och sysselsättningen i stort genom
att pilla i skattesystemet.
Anf. 181 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Det var ett märkligt svar från biträdande finansministern.
Han föredrar tydligen i det här fallet bidrag fastän allt talar för att momshöj-
ningen inom hotell- och restaurangbranschen har bidragit till volymminsk-
ningar och arbetslöshet och kommer att bidra till ökad arbetslöshet. Moms-
62
höjningen har bidragit till att underskottet i resevalutabalansen har ökat,
och det har inte någonting alls med konjunkturnedgången att göra.
Vi kan se att underskottet i resevalutabalansen ökat med ungefär 4 miljar-
der kronor under 1990. De pengarna hade i mycket större utsträckning kun-
nat stanna kvar i landet om inte momshöjningen hade blivit av. Likväl non-
chalerar statsrådet Åsbrink skattehöjningen och vill inte acceptera att den
på något vis har påverkat utvecklingen. Det är egentligen rätt märkligt att
statsrådet säger att vi får lösa dessa problem med nya bidrag, höjda skatter
och, i gammal känd ”sossestil”, ännu fler bidrag.
Anf. 182 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det har fattats beslut om en skattereform, och det har ge-
nomförts en skattereform i detta land. Den har bekämpats och bekämpas
fortfarande av moderaterna, men den är nu ett faktum. Det vore klokt, och
detta har jag sagt också till företrädare för turistbranschen, om man nu ac-
cepterar de beslut som i demokratisk ordning har fattats av en majoritet i
Sveriges riksdag, att man inrättar sig efter detta, gör det bästa möjliga av
situationen och ser framåt, och inte tittar bakåt i backspegeln.
Om detta oavbrutna tal om hur illa och svårt det är i turistbranschen fort-
sätter, är jag allvarligt oroad för att det får mycket negativa effekter för bran-
schen. Jag har hört många företrädare för turistbranschen säga ifrån: Nu får
det vara slut på gnället, nu måste vi se framåt och arbeta för att utveckla
branschen. Jag är övertygad om att det är möjligt att göra detta.
Om man ständigt skall förse branschen med klagan, verop och gråt över
beslut som har fattats i det förgångna, blir jag mer bekymrad för branschen.
Nu har jag ändock förhoppningar om att det skall kunna rätta till sig även på
detta område.
Anf. 183 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Det är den socialdemokratiska högskattepolitiken som lett
till den dåliga utveckling med den negativa tillväxt vi i dag har i landet. Det
beror i huvudsak på det höga skattetrycket.
Skatteomläggningen har tyvärr inte bidragit till ett sänkt skattetryck, utan
den har i stället inneburit att regeringspartiet har höjt mervärdeskatten för
turistnäringen och lagt på ytterligare moms på resor, något som lett till att
denna näring har fått allvarliga problem.
Detta kommer att leda till, vilket jag tidigare sade, en ökande arbetslös-
het, ett ökat antal konkurser och att sysselsättningssvaga orter kommer att
drabbas allvarligt, allt detta beroende på ett felaktigt beslut. Man måste då
revidera sin inställning, och det har inte med det stora skattebeslutet att
göra. Om man ser att man kanske har gjort fel måste man göra en föränd-
ring.
Anf. 184 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag skall avslutningsvis nöja mig med att konstatera att skat-
tetrycket, såsom vi brukar mäta det, totala skatter mätt som andel av brutto-
nationalprodukten, nu beräknas sjunka med drygt 2 procentenheter mellan
1991 och 1992.
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Svar på frågor
63
|
Prot. 1990/91:100 23 april 1991 |
Jag är nog mera försiktig än Karl-Gösta Svenson när det gäller att kamma |
kommer så dramatiskt och våldsamt som moderaterna brukar hävda när de
|
Svar pä frågor |
talar om skattesänkningars välsignelser. Jag konstaterar ändå att detta kom- Det ser bra ut på många sätt och vis när vi ser framåt. Jag tror kanske Anf. 185 KARL-GÖSTA SVENSON (m): Herr talman! Där har vi olika uppfattning. Jag anser att skattetrycket fort- Jag beklagar att statsrådet inte på något sätt vill gå moderata samlingspar- Överläggningen var härmed avslutad. 26 § Hänvisning av ärenden till utskott Föredrogs och hänvisades Skrivelse 27 § Bordläggning Anmäldes och bordlädes Propositionerna 1990/91:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor Finansutskottets betänkande 1990/91 :FiU24 Återbetalning av tillfälligt sparande m.m. Skatteutskottets betänkande 1990/91 :SkU22 Alkoholskattefrågor |
64
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1990/91 :SfU12 Studiestöd
Prot. 1990/91:100
23 april 1991
Kulturutskottets betänkanden
1990/91:KrU20 Allmän kulturverksamhet m.m.
1990/91:KrU21 Ersättningar och bidrag till konstnärer
1990/91:KrU22 Teater, dans och musik
1990/91 :KrU23 Bibliotek, bildkonst och konsthantverk
1990/91 :KrU24 Arkiv
1990/91:KrU25 Kulturmiljövård, museer och utställningar
1990/91:KrU26 Forskning
1990/91:KrU27 Lokalförsörjning m.m. för kulturändamål
1990/91 :KrU28 Arkivet för ljud och bild
Jordbruksutskottets betänkande
1990/91 :JoU21 Lag om vissa dryckesförpackningar
Bostadsutskottets betänkanden
1990/91:BoU13 Ny bostadsrättslag
1990/91 :BoU14 Anslag till länsstyrelserna m.m.
28 § Kammaren åtskildes kl. 19.23.
Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen
kl. 16.41 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Gunborg Apelgren
65
Prot. 1990/91:100
23 april 1991 Innehållsförteckning
Tisdagen den 23 april
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Svar på fråga 1990/91:494 om en nationalpark vid Färnebofjärden 1
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Håkan Holmberg (fp)
3 § Svar på fråga 1990/91:522 om slutförvar av kärnavfall på gränsen
mellan Vårgårda och Borås........................... 2
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Marianne Samuelsson (mp)
4 § Svar på fråga 1990/91:529 om miljökvalitetsnormen.......... 4
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Åsa Domeij (mp)
5 § Svar på fråga 1990/91:530 om kommunala nämnder för miljöfrå-
gor ............................................. 8
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Åsa Domeij (mp)
6 § Svar på fråga 1990/91:532 om ett EES-avtal och miljöpolitiken . 12
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Per Gahrton (mp)
7 § Svar på fråga 1990/91:555 om utsläppen från Tjernobyl....... 15
Miljöminister Birgitta Dahl (s)
Eva Goés (mp)
8§ Svar på fråga 1990/91:539 om kustbevakningen i Stockholms
skärgård......................................... 17
Försvarsminister Roine Carlsson (s)
Pär Granstedt (c)
9 § Svar på fråga 1990/91:496 om nya bestämmelser om lån till grupp-
bostäder ......................................... 18
Bostadsminister Ulf Lönnqvist (s)
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
10 § Svar på fråga 1990/91:542 om åtgärder mot demokratiskt oaccep-
tabla metoder..................................... 21
Civilminister Bengt K Å Johansson (s)
Sten Andersson i Malmö (m)
11 § Svar på fråga 1990/91:552 om lokalisering till Norrland av en ny
TV-station....................................... 22
Utbildningsminister Bengt Göransson (s)
Iris Mårtensson (s)
12 § Svar på fråga 1990/91:510 om möjligheten för estniska ungdoms-
körer att besöka Sverige............................. 24
Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Barbro Sandberg (fp)
66
13 § Svar på frågorna 1990/91:516 och 524 om kurdiska flyktingar i Prot. 1990/91:100
Sverige.......................................... 26 23 april 1991
Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Berith Eriksson (v)
Maria Leissner (fp)
14 § Svar på fråga 1990/91:525 om irakiska kurder och flyktingkvoten 29
Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Maria Leissner (fp)
15 § Svar på fråga 1990/91:526 om bestämmelserna om visering för
östeuropeiska medborgare........................... 30
Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Maria Leissner (fp)
16 § Svar på fråga 1990/91:546 om motiven för avslag på vissa asylan-
sökningar ........................................ 33
Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Ragnhild Pohanka (mp)
17 § Svar på fråga 1990/91:553 om förbud i utlänningslagen om förvar
av barn.......................................... 34
Statsrådet Maj-Lis Lööw (s)
Gudrun Schyman (v)
18 § Svar på fråga 1990/91:554 om yttrandefriheten vid ett svenskt
EG-medlemskap................................... 37
Justitieminister Laila Freivalds (s)
Hans Leghammar (mp)
Ajournering........................................... 39
Återupptagna förhandlingar............................... 39
19 § Svar på fråga 1990/91:520 om ny förarutbildning............ 39
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Görel Bohlin (m)
20 § Svar på fråga 1990/91:527 om administrationen av transportstödet
till Gotland....................................... 41
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Ingrid Hasselström Nyvall (fp)
21 § Svar på frågorna 1990/91:541 och 545 om persontrafiken på in-
landsbanan ....................................... 43
Kommunikationsminister Georg Andersson (s)
Hugo Bergdahl (fp)
Ulla Orring (fp)
22 § Svar på fråga 1990/91:556 om domänverkets utförsäljning av
mark............................................ 52
Industriminister Rune Molin (s)
Åsa Domeij (mp)
23 § Svar på fråga 1990/91:497 om statliga lån till kommuner med dålig
ekonomi......................................... 53
Finansminister Allan Larsson (s)
Sten Andersson i Malmö (m)
67
Prot. 1990/91:100 24 § Svar på fråga 1990/91:514 om mervärdeskatteredovisningen ... 55
23 april 1991 Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Wiggo Komstedt (m)
25 § Svar på fråga 1990/91:548 om hotell- och restaurangmomsen
m.m............................................ 58
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Karl-Gösta Svenson (m)
26 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 64
27 § Bordläggning....................................... 64
68
gotab 98746, Stockholm 1991