Riksdagens protokoll
1990/91:10

Tisdagen den 16 oktober

Kl. 14.30-19.46

Protokoll

1990/91:10

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 10 oktober.

2 § Svar på fråga 1990/91:44 om lagen om anställningsskydd

Anf. 1 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN:

Herr talman! Lars-Ove Hagberg har frågat mig om regeringen är beredd
att ändra i lagen om anställningsskydd så att koncerner har ett större ansvar
för personal vid nedläggningar och förändringar av verksamhet.

Frågan är ställd mot bakgrund av vad som förekommit i samband med att
en ICA-butik i Borlänge lades ned och en ny ICA-butik öppnades. Jag har
erfarit att denna händelse är föremål för tvist mellan berörda parter. Jag kan
därför självfallet inte uttala mig närmare om denna händelse.

Frågor rörande anställningsskydd inom koncerner inrymmer flera kompli-
cerade frågeställningar som har varit föremål för behandling i samband med
såväl den tidigare som den nuvarande anställningsskyddslagen. Det har då
inte ansetts lämpligt att lagstifta i vidare mån än regeln att en arbetstagare
som har bytt anställning får tillgodoräkna sig tiden i den förra anställningen
om arbetsgivarna vid anställningsbytet tillhör samma koncern. I övrigt har
det ansetts lämpligt att överlämna till parterna på arbetsmarknaden att ge-
nom kollektivavtal lösa de skiftande problem som i detta sammanhang kan
uppkomma.

I arbetsmarknadsdepartementet pågår för närvarande planering av en
översyn av den framtida arbetsrätten. Inom ramen för den översynen kom-
mer arbetsrättsliga koncernfrågor att beröras. Därför är jag inte nu beredd
att föreslå några ändringar i dessa hänseenden.

Anf. 2 LARS-OVE HAGBERG (v):

Herr talman! När Borlänge kommun olyckligtvis var med och planerade
ett affärscentrum uppstod problem. Butikerna i det gamla centret flyttade
över till det nya. För ICAs del blev det en ny butik, men personalen blev

Svar pä frågor

1 Riksdagens protokoll 1990/91:10

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

över. Man valde och vrakade medan personalen i den gamla butiken blev
arbetslös, vilket har rört upp fackliga känslor inte minst i Borlänge med om-
givning.

Det här ställer återigen bolagiseringsfrågan inom industrin i blixtbelys-
ning: Skall man ha företräde till ett arbete när man är anställd inom samma
koncern? Vi behöver inte tvista om vad som har hänt i detta fall, utan frågan
gäller om regeringen vill täppa till den möjlighet som ICA har använt sig av-
att man inte behöver ta över personalen från den gamla butiken ICA Brage
till ICA Max, utan kunde välja och vraka. Det är ju den luckan i lagen som
man har utnyttjat!

Det hjälper inte att ICAs centrala organisation säger att man skall anställa
dessa människor och kanske ge besked om vilka arbeten de får. Det här är
upprörande och försvagar hela tiden fackets position. Det svar som arbets-
marknadsministern nu ger återspeglar väl inte regeringens syn på denna
fråga? Jag tycker att det borde vara självklart att det skulle finnas ett bredare
arbetsgivaransvar som man kunde teckna avtal om. Om man bara säger att
det är arbetsmarknadens parter som skall klara ut dessa problem, blir det ju
faktiskt ganska svårt för dem att hävda detta. Därför blir min följdfråga: Är
det Mona Sahlins uppfattning att man bör ha ett bredare arbetsgivaransvar?

Anf. 3 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN:

Herr talman! I slutet av mitt svar anger jag att vi kommer att börja med
en översyn av den framtida arbetsrätten. Jag säger också att arbetsrättsliga
koncernfrågor kommer att beröras. Därför betonade jag också att jag inte
nu är beredd att föreslå eller ange någon typ av ändringar.

Sedan många år tillbaka är jag mycket medveten om de problem som Lars-
Ove Hagberg tar upp i sin fråga. Man kan i och för sig ha en diskussion med
olika utgångspunkter huruvida ICA verkligen är att räkna som en koncern i
det här fallet. Jag lämnar den diskussionen åt sidan.

Jag vill uttrycka stor förståelse för att det kan tyckas mycket svårförståeligt
och orättvist om arbetstagare på en och samma arbetsplats inte har gemen-
sam turordningskrets, som det heter, i sådana fall där verksamhet delas upp
i flera bolag.

Jag vill också ta upp den andra sidan av problemet. Det kan finnas motstri-
diga arbetstagarintressen i de olika bolagen. Det kan inte utan vidare förut-
sättas att redan anställda i koncernbolag anser det vara riktigt att ett nyför-
värvat bolag och dess företags personal kommer att gå före i turordnings-
kretsen.

Jag vill bara ange att jag inser problemen och kommer att verka för att
denna översyn kommer att bidra till förändringar, men jag vill också med
dessa två exempel visa att frågan kanske är lite mer komplicerad än vad Lars-
Ove Hagberg lät antyda.

Anf. 4 LARS-OVE HAGBERG (v):

Herr talman! Det komplicerade i denna fråga skulle i så fall vara att ICA -
som jag betraktar som en koncern i detta fall - t.ex. lägger ner en butik på
ett ställe och öppnar på ett annat.

Det som är anmärkningsvärt är att man kan rata en arbetstagare och välja

en annan. Jag vet att man inte kan skriva entydiga lagar, men regeringen
borde ändå i ett förändringsarbete utgå ifrån att måste personalen ha denna
typ av anställningskydd. Arbetar man inom en koncern skall man inte kunna
bli sparkad därför att den gamla butiken ersätts av en ny. Jag tycker att det
är upprörande att det finns en sådan lucka i lagstiftningen!

Sedan inser jag att andra fall kan uppstå som är möjliga att åtgärda med
hjälp av lagstiftningen. En sådan här typ av anställningsskydd måste på nå-
got sätt skrivas in i lagen.

Anf. 5 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN:

Herr talman! Utan att gå in mer på detta exempel vill jag bara uttrycka att
utgångspunkten för min och regeringens del när vi diskuterar den framtida
arbetsrätten är att vi självfallet skall stärka löntagarens inflytande och inte
försvaga det.

Anf. 6 LARS-OVE HAGBERG (v):

Herr talman! Om jag får tolka arbetsmarknadsministerns svar välvilligt,
kanske man kan säga att hon t.o.m. instämmer med mig i att ICA har det
moraliska ansvaret gentemot sin arbetskraft.

Egentligen borde det vara någon som tog hand om problemen och inte
uppträdde på detta sätt. Jag kan aldrig tänka mig att lagens intentioner har
varit att man skall kunna bete sig på det här sättet, utan lagen skulle skydda
de anställda och man skulle inte kunna utnyttja den så här. Jag hoppas att
arbetsmarknadsministern håller med mig om det.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på fråga 1990/91:72 om chefstjänsten vid den regionala
arbetslivsfonden i Värmland

Anf. 7 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN:

Herr talman! Gullan Lindblad har frågat civilministern på vilka grunder
regeringen beslöt att inställa tillsättningen av chefstjänsten vid den regionala
arbetslivsfonden i Värmlands län för att leta upp en kvinna och om det är
regeringens uppfattning att kvinnor resp, män skall ha företräde vid tillsätt-
ningen av vissa tjänster samt på vilket sätt regeringen anser att ett dylikt för-
farande främjar jämställdhet. Vidare påstår Gullan Lindblad att hon försökt
förmå såväl jämställdhetsministern som arbetsmarknadsministern att för-
klara principerna för tillsättningen, men att de bara hänvisat till varandra.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Jag avser inte att gå in i en diskussion om detaljer i det enskilda fall som
Gullan Lindblad nämner och beträffande vilket regeringen redan fattat be-
slut.

Jag vill först erinra om föreskriften i regeringsformens 11 kap. 9 § om att
vid tillsättning av statlig tjänst avseende skall fästas vid sakliga grunder, så-
som förtjänst och skicklighet. Såsom framgår av paragrafens ordalydelse

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

finns utrymme att beakta andra sakliga grunder än sådana som kan hänföras
till förtjänst och skicklighet. Det allmänna intresset att främja jämställdhet
mellan kvinnor och män har i praxis godtagits som en saklig grund enligt re-
geringsformen.

Det regeringsärende som Gullan Lindblad nämner innebär inte något av-
steg från regeringens hittillsvarande praxis när det gäller att tillsätta chefs-
tjänster. Underlag för regeringens ställningstagande inhämtas under ären-
dets beredning. När tillräckligt underlag föreligger beslutar regeringen och
tar då hänsyn till de faktorer som är relevanta i ärendet. Så har också skett i
detta ärende och jag är övertygad om att vi har funnit en mycket duglig per-
son, en kvinna, till detta viktiga arbete.

Slutligen har varken jämställdhetsministern eller jag själv haft någon kon-
takt med Gullan Lindblad när det gäller den ifrågavarande tillsättningen.

Anf. 8 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Tack för svaret, fru arbetsmarknadsminister. Det faller ingen
skugga på kvinnan som har tillträtt den aktuella tjänsten. Det är en kompe-
tent person. Det är inte det frågan gäller.

Det är faktiskt så att såväl arbetsmarknadsministern som jämställdhetsmi-
nistern, som ju bor i mitt eget län, har haft upprepade tillfällen att träda fram
och förklara principerna i det här ärendet. En grupp kvinnor vid länsarbets-
nämnden har också skrivit ett brev. De har förgäves väntat på svar. Men nog
om detta.

Tillvägagångssättet i det här tjänstetillsättningsärendet har upprört många
i mitt län. Det gäller allmänheten och det gäller partiföreträdare såväl från
vänster som från höger, inte minst från arbetsmarknadsministerns eget parti.
Man tycker att det är anmärkningsvärt att en man fått tjänsten i fråga, men
att regeringen agerat för att en kvinna, som inte ens har sökt tjänsten eller
förklarat sig intresserad av den inom stipulerad tid, skulle få den.

Jag, och många med mig, anser att detta är något av en rättssäkerhets-
fråga. Om det här är det vanliga tillvägagångssättet så har alla som söker
statliga tjänster all anledning att vara oroliga. Och jag vill fråga arbetsmark-
nadsministern om regeringen ändå har för avsikt att, när det gäller tillsättan-
det av tjänster inom statliga myndigheter, skriva i platsannonsen att sedvan-
liga meriter inte skall räknas om det inte blivit tillräckligt stort antal sökande
av rätt kön, att det underrepresenterade könet skall ha villkorslöst före-
träde. Det är ju detta den här frågan handlar om.

Anf. 9 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN:

Herr talman! För det första vill jag påpeka att jag har svarat de kvinnor
som har skrivit till mig och som Gullan Lindblad talar om.

Jag vill verkligen understryka att man inom alla typer av anställningar,
både i privat och offentlig tjänst, kan uttala en allmän inställning att det är
viktigt att man anstränger sig för att få fler kvinnor eller fler män beroende
på vilket kön som är underrepresenterat. Detta är ingen ny praxis, utan det
är en gammal praxis som regeringen likväl som många andra arbetsgivare
har att hantera. Ett exempel är, som jag nämnde, att det är saklig grund att
sträva efter att främja jämställdhet mellan könen. Det betyder också att ak-

tivt medverka till att det uppstår en mer jämställd situation när man t.ex.
tillsätter den här typen av tjänster. Det står ju också i jämställdhetslagen att
varje arbetsgivare skall verka för att lediga anställningar söks av båda könen.

Jag vill bara understryka att till de här chefstjänsterna så var det ungefär
20 % kvinnor som sökte, men det var mycket ojämt fördelat över landet.
Det var fler kvinnor i storstadslänen och färre i de mindre länen. Regeringen
hade som ambition att, på detta för kvinnorna så viktiga område som arbets-
liv och arbetslivsförnyelse, få en någorlunda jämn spridning mellan de man-
liga och kvinnliga cheferna. Jag vill understryka att detta beslut icke är ett
frångående av praxis. Det understryker bara att regeringen tar praxis och
strävan att få ett mer jämställt arbetsliv på allvar.

Anf. 10 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Eftersom jag är ordförande för ett kvinnoförbund så ligger
det naturligtvis i mitt intresse att vi får en så jämställd fördelning av tjänster
som möjligt på olika områden. Men enligt mitt förmenande får det inte gå
till så här. Vi kvinnor skall inte kvoteras fram för att få vissa tjänster.

Om det är jämbördiga sökande till en tjänst så tycker jag att man helt na-
turligt kan välja kvinnan om det övervägande antalet anställda inom det om-
rådet är män och vice versa. Men i detta fall gällde det själva förfaringssättet,
att ansökningstiden var utgången och att det inte fanns någon medsökande.
Personen i fråga hade alltså fått tjänsten och sedan får vederbörande höra
att han är desavouerad för att han har fel kön. Anser verkligen regeringen
att detta är att främja jämställdheten? Jag anser det inte. Jag vill påstå att en
majoritet av kvinnorna i mitt län icke anser det.

Anf. 11 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN:

Herr talman! Jag vill understryka att ett ärende har en hel beredningsgång
innan det är färdigt, detta inkluderar även tillsättandet av de här chefstjäns-
terna inom arbetslivsfonden. Det var ingen som hade fått tjänsten och som
sedan plötsligt inte fick den.

Här handlar det om att regeringen tog ett ansvar för att helheten, dvs. det
totala antalet chefer inom arbetslivsfonden, skulle få en större andel kvinnor
än vad den från början hade fått. Det var det som låg i beredningsarbetet,
och jag har genom den här beskrivningen visat att varje ansvarsfull arbetsgi-
vare måste, om man vill uppnå en mer jämställd arbetsmarknad, anstränga
sig å det yttersta för att få den helhet som någorlunda motsvarar de mål vi
sätter upp - att dessa nya mycket framåtsyftande verksamheter som arbets-
livsfonden är en del av, också skall få en jämnare könsfördelning än vad som
annars hade varit fallet. I det underlaget ingick att leta dugliga kvinnor - icke
kvotera in dem för att de är kvinnor utan för att de är dugliga kvinnor. Det
anser jag att de totalt sju kvinnor som i dag finns inom arbetslivsfonden är.

Anf. 12 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag är alldeles övertygad om att de är dugliga. Men för det
första tror jag att de skulle ha varit med och sökt och inte blivit uppplockade.
För det andra tror jag att de hade tyckt att det hade varit roligare om tillväga-

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

gångssättet hade varit det som allmänheten uppfattar som ett rättssäkert för-
farande.

Men jag upprepar min fråga: Kommer vederbörande statliga myndighet i
fortsättningen att ange i platsannonser att sedvanliga meriter inte räknas om
det inte blivit tillräckligt antal sökande av rätt kön? Kommer det att vara så
att en person villkorslöst skall få tjänsten om han eller hon tillhör det under-
representerade könet? Det handlar ju om villkorslösheten.

Anf. 13 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN:

Herr talman! Får jag bara intill tjatighetens gräns upprepa att regeringen
med det här beslutet icke har frångått någonting utan vidhåller en praxis som
har varit gällande och som jag hoppas skall fortsätta vara gällande, nämligen
detta att strävan att främja jämställdheten mellan könen också är en aktiv
strävan som är praxis när man tillsätter tjänster. Så har också varit fallet när
det gäller arbetslivsfonden. Det är inte ett frångående av någonting utan ett
vidhållande att också jämställdheten är en aspekt som det åligger alla arbets-
givare att aktivt främja, så ock regeringen.

Anf. 14 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag blir inte lugnad av detta. Jag tycker att det är ännu mera
anmärkningsvärt att man förfar på det här sättet. Att en människa som de
facto har ansett sig vara anställd helt enkelt blir desavouerad därför att han
är av fel kön. Jag tror inte att vare sig kvinnor eller män i detta land är be-
tjänta av den sortens jämställdhetspolitik. Jag anser att regeringen i denna
fråga liksom i så många andra faktiskt inte är i takt med folket.

Överläggningen var härmed avslutad.

4§ Svar på fråga 1990/91:91 om möjligheterna för baltiska ungdo-
mar att praktisera i Sverige

Anf. 15 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN:

Herr talman! Marianne Jönsson har frågat mig om de krav som AMS har
ställt upp för att baltiska ungdomar skall komma till Sverige och praktisera
ligger i linje med en allmän och klart uttalad vilja att från svensk sida på alla
sätt hjälpa de baltiska republikerna att byggas upp och utvecklas.

Jag förmodar att frågan har ställts utifrån de uppgifter som gavs i ett Eko-
inslag i torsdags och som grundar sig på en rad missförstånd.

Regeringen uppdrog i juni 1990 åt AMS och statens invandrarverk att
verka för att personer från de baltiska republikerna Estland, Lettland och
Litauen skulle få tillfälle till praktikanttjänstgöring i Sverige. Som underlag
för arbetet fanns en rapport utarbetad av en expertgrupp under arbetsmark-
nadsdepartementet samt en kompletterande promemoria som tillkommit ef-
ter ett interdepartementalt samråd.

Uppdraget resulterade i att statens invandrarverk genom beslut den 10
september 1990 bemyndigade det svenska generalkonsulatet i Leningrad att

bevilja uppehålls- och arbetstillstånd för praktikanter från de baltiska repu-
blikerna under vissa förutsättningar.

Till skillnad från annan tillståndsgivning bygger verksamheten på initiativ
från enskilda personer, föreningar, företag och offentliga institutioner. Den
svenska tillståndsmyndigheten gör alltså ingen arbetsmarknadsprövning
utan bedömer de olika praktikantprojekten utifrån syftet att de skall bli ett
bidrag till den sociala, kulturella eller ekonomiska utvecklingen i praktikan-
tens hemland. Verksamheten är alltså inte avsedd att fylla vakanser på den
svenska arbetsmarknaden. Skall hjälpen eller biståndet till de baltiska repu-
blikerna ha något värde, måste det vara fråga om väl utarbetade praktikant-
projekt, som ger praktikanten ett yrkesmässigt och utbildningsmässigt ut-
byte.

Denna utgångspunkt för tillståndsgivningen ligger således helt i linje med
de uttalanden som den svenska regeringen har gjort när det gäller vår önskan
att bidra till de baltiska republikernas uppbyggnad. Att genom krav på
marknadsmässig lön, bostad och vissa språkkunskaper säkerställa att prakti-
kanten får en dräglig tillvaro här i landet är en självklarhet inte bara i denna
verksamhet utan också i all annan tillståndsgivning enligt de riktlinjer som
riksdagen tidigare antagit.

Några onödiga hinder ställs alltså inte upp. Däremot har vi gentemot de
baltiska republikerna ett ansvar för att bara personer med vilja att bygga upp
sitt hemland kommer hit. Detta kan vi endast göra genom en seriös och ge-
nomtänkt tillståndsgivning.

Jag anser att både AMS och invandrarverket har hanterat den här frågan
på ett föredömligt snabbt och smidigt sätt.

Ett sextiotal ansökningar har redan beviljats. Ett trettiotal ungdomar från
de baltiska republikerna är redan i Sverige och i gång med sin praktiktjänst-
göring.

Anf. 16 MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet!

Ja, det var Ekot i torsdags som upprörde mig. Jag har nämligen följt denna
fråga med stort intresse alltsedan statsministern i mars tillkännagav sin rege-
ringsförklaring. Det var en mycket god idé och ett led i det arbete som vi så
starkt känner för i Sverige, nämligen det som går ut på att hjälpa våra gran-
nar på andra sidan Östersjön att bygga upp sina länder. Fru statsrådets svar
lugnade mig, och jag gladde mig åt att ett sextiotal ansökningar har kommit
och att ett trettiotal ungdomar är på väg hit. Det tycker jag är bra.

Jag har erfarenhet från mer okonventionella utbyten. Jag är från Öland,
och dit kommer t.ex. fiskarungdomar från Estland för att praktisera ett tag.
Även inom jordbruket har vi ett visst utbyte. Jag kunde emellertid när jag
lyssnade på statsministern förstå att det nu skulle bli fråga om ett större ut-
byte, ett brett kontaktnät. Jag föreställer mig att detta skall byggas upp syste-
matiskt. Initiativet skall självfallet komma från enskilda, men det kanske le-
der till att inte alla nås av informationen och att det kanske blir nödvändigt
att ha väldigt gott om kontakter för att kunna göra dessa ansökningar.

Det är klart att verksamheten skall vara rigoröst kontrollerad, att den skall
vara seriös och att det inte bara skall vara de som vill komma ifrån besvärliga

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

förhållanden i Baltikum som kommer hit. Av arbetsmarknadsdepartemen-
tets krav kan jag hålla med om att arbetstillståndet skall vara klart, men jag
tycker att de andra kraven är mycket mycket stränga. Man skall från Est-
land, Lettland eller Litauen ha ordnat bostad, man skall uppfylla vissa krav
när det gäller språket, och man skall dessutom ha etablerat kontakter med
svenska organisationer och ungdomsrörelser för att vistelsen här skall bli så
bra som möjligt.

Jag vill fråga fru statsrådet: Skulle det inte behövas en styrgrupp för att se
till att detta kommer i gång på ett bra sätt?

Anf. 17 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN:

Herr talman! Det är bra att vi här i riksdagen är överens om att uppgif-
terna i massmedia inte alltid överensstämmer med verkligheten. Det kan
man få uppleva mer än en gång.

Beslutet om att ge de baltiska ungdomarna möjlighet att komma hit fatta-
des strax före sommaren. Redan nu kan vi konstatera att det finns ett antal
baltiska ungdomar här och att ännu fler är på väg. Jag tror att vi skall under-
stryka att detta är en början. Detta är ett projekt som kommer att hitta sina
former ännu mer ju fler kontakter som uppstår, ju fler arbetsgivare som upp-
märksammar den här verksamheten och ju fler exempel vi får på hur man
hanterar detta och vilka problem man möter. Jag hoppas därför att det vi ser
nu inte är det slutliga, utan början på ett projekt som också jag tror väldigt
varmt på som ett sätt för oss att göra mycket för att hjälpa de baltiska sta-
terna att utveckla sitt näringsliv och sin arbetsmarknad.

Jag vill också angående kraven på bostad understryka att ungdomarna inte
behöver sitta i Lettland och leta efter en bostad här, utan det åligger arbetsgi-
varen, den som vill ta emot praktikanterna, att också hitta en bostad i sam-
band med att han erbjuder dessa människor att komma till Sverige. Också
jag inser att det skulle vara oerhört svårt att från Baltikum behöva leta rätt
på en bostad här. Men detta är alltså inte fallet.

Jag tror att det här är ett smidigt och enkelt sätt för ungdomar från Balti-
kum att komma hit, och jag är övertygad om att ännu fler ungdomar kommer
hit nästa sommar. Jag tror alltså att Marianne Jönsson och jag är helt överens
om att detta är något som vi kan göra från Sveriges sida för att hjälpa Balti-
kum.

Anf. 18 MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr talman! Det är klart att det finns en otålighet, eftersom behoven är
så oändliga. Man tycker att projektet skulle skyndas på. Det är som jag ser
det inte bara inom näringslivet som praktiken behövs, utan de baltiska sta-
terna behöver också bygga upp sin förvaltning; stat, kommun och landsting
behöver ordna praktikplatser. Det är i detta sammanhang som jag menar att
det skulle behövas någon form av styrgrupp, eftersom också svenska ungdo-
mar har behov av praktikplatser; det blir alltså även fråga om en annan kate-
gori. Jag frågar därför fru statsrådet en gång till: Skulle det inte behövas nå-
gon form av styrgrupp?

Anf. 19 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN:

Herr talman! Det är väl inte alltid som denna typ av grupper underlättar i
sådana här sammanhang. Jag lovar emellertid att jag mycket noga skall följa
utvecklingen av detta - det gör också jag redan i dag - inte minst utifrån det
behov som finns i de baltiska staterna av att lära sig förvaltning. De baltiska
republikerna har också uttryckt ett mycket starkt önskemål om att få ta del
av detta projekt, eftersom de på detta område har mycket att hämta av oss i
Sverige.

Jag lovar att mycket nära studera hur pass aktiva och medverkande myn-
digheter, kommuner och landsting i Sverige är och se om vi kan göra mer för
att skynda på processen.

Anf. 20 MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr talman! Jag tackar för det svaret, eftersom det är så otroligt viktigt
att vi får möjlighet att hjälpa till i det uppbyggnadsarbete som pågår.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Meddelande om svar på interpellation 1990/91:33

Anf. 21 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN:

Herr talman! Med hänvisning till riksdagsordningen ber jag att få meddela
att interpellation 1990/91:33 av Börje Hörnlund inte kan besvaras inom före-
skriven tid på grund av hög arbetsbelastning. Vi har dock kommit överens
om att interpellationen skall besvaras den 9 november 1990.

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

6§ Svar på fråga 1990/91:31 om åtgärder för att skydda Brasiliens
gatubarn

Anf. 22 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Jag har fått ett antal frågor, som alla handlar om under hur
vidriga omständigheter som många av världens barn lever.

En fråga handlar om någon miljon av de enligt beräkningar ca 80 miljoner
barn som är föräldralösa, av vilka många lever i rika storstäders slumområ-
den och ibland jagas och dödas av den egna polisen som om de vore vilda
hundar eller råttor.

En annan fråga handlar om de s.k. institutionsbarnen i Rumänien. Vi fick
ju häromkvällen ett mycket skakande TV-reportage om detta.

En fråga handlar om det brutala, omänskliga övervåld som används också
mot barn och ungdomar på de ockuperade områdena i Mellanöstern och på
annat håll.

En fjärde serie frågor handlar om barn, som aldrig ges tillfälle att födas.

Allt detta visar hur befogat och viktigt FNs toppmöte var, men det visar
också - vilket Bertil Måbrink påpekar i sin fråga - att Sveriges regering aktivt
måste agera i världen för att försvara barnens rättigheter.

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på f rågor

Bertil Mäbrink har frågat mig om vilka åtgärder regeringen avser vidta för
att protestera mot övergrepp och mord på brasilianska gatubarn.

Det är uppenbart att de övergrepp och mord på gatubarn i Brasilien, som
bl.a. Amnesty International fäst uppmärksamhet vid i en rapport, står i strid
med den mest grundläggande mänskliga rättigheten, nämligen rätten till liv.
Ett tungt ansvar vilar därför på den brasilianska regeringen att se till att så-
dana övergrepp omedelbart stoppas.

Den brasilianska regeringen tycks ha tagit frågan på allvar, och den brasi-
lianske justitieministern har deklarerat att man omedelbart kommer att ut-
reda alla de fall som Amnesty tar upp i sin rapport. En av regeringen tillsatt
rådgivande grupp för mänskliga rättigheter har fått uppdraget att särskilt be-
vaka barnens rättigheter.

Sverige var en av initiativtagarna till det toppmöte om barn, som nyligen
hölls i New York, där också Brasiliens president Collor deltog. En av avsik-
terna med toppmötet var att påskynda ratificeringen av FNs konvention om
barnets rättigheter och att få fram de konkreta, politiska åtaganden som
krävs för att konventionens innehåll skall förverkligas. Jag vet att toppmötet
fick stor uppmärksamhet i Brasilien, och Brasilien ratificerade barnkonven-
tionen i slutet av september. Toppmötet har också skapat ett politiskt opi-
nionstryck i dessa frågor, som jag hoppas kommer att bestå.

Den speciellt utsatta situation som många av världens barn lever i, och
behovet av att trygga deras överlevnad och utveckling är en viktig del i
svenskt biståndssamarbete, både bilateralt och multilateralt. En huvuddel
av de enskilda svenska organisationer som med ekonomiskt stöd från SIDA
arbetar i Brasilien, bedriver där en verksamhet som riktar sig till barn och
ungdomar. Ett flertal projekt omfattar åtgärder för att söka kontakt med
gatubarnen och ge dem husrum, mat och utbildning. Dessutom har flera FN-
organ, däribland UNICEF - som Sverige för övrigt är största bidragsgivare
till - men också bl.a. WHO. omfattande verksamhet riktad till barnen i Bra-
silien. UNICEFs verksamhet är särskilt inriktad på att förebygga och minska
våld mot gatubarn och andra fattiga ungdomar.

Mot denna bakgrund förefaller en svensk protest, som Bertil Måbrink ef-
terlyser, inte vara påkallad för närvarande. Jag betonar att detta är fallet för
närvarande. Jag kan försäkra Bertil Måbrink att vi med stor uppmärksamhet
kommer att följa huvuvida den brasilianska regeringen fullföljer sina åtagan-
den.

Anf. 23 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Min fråga var föran-
ledd av Amnestys rapporter, inte minst de från september i år vilka redovi-
sade situationen för de s.k. gatubarnen i de tre största städerna i Brasilien.

I Brasilien, men också i mänga andra länder i Latinamerika, tvingas barn
ut på gatorna just för att klara familjens försörjning. De tvingas ut för att
tigga. Detta säger också något om den förfärande sociala situation som råder
i många av dessa länder.

För att undanröja dessa problem har dödspatruller, där poliser ingår, bör-
jat rensa gatorna. Man för bort dessa barn. Sedan hittas de dödade, torte-

rade eller lemlästade, på olika ställen i städerna. Bara under förra året hitta-
des 457 barn döda som hade mördats av dödspatrullerna.

Det är bra att FN har genomfört toppkonferensen om barn. Det var
mycket viktigt. Men en annan viktig sak, som utrikesministern också näm-
ner, är att man nu måste se till att de som ratificerat och godkänt barnkon-
ventionen också lever upp till den. Det är ett mycket viktigt arbete. Jag utgår
ifrån att Sverige i fortsättningen kommer att vara mycket vaksamt och be-
vaka de olika länderna.

Jag håller med utrikesministern om att någon protest inte behövs just nu.
Efter det att jag ställde min fråga har man vidtagit vissa åtgärder, men vi
måste kontrollera dessa länder. Det finns så många exempel i historien, där
man har skrivit under konventioner men sedan åkt hem och fortsatt att bryta
mot bestämmelserna. Det är därför viktigt att man nu tar det andra steget,
nämligen att bevaka dessa länder och ha tummen i ögat på dem.

Anf. 24 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Jag vill till detta säga att jag helt delar Bertil Måbrinks upp-
fattning. Dess värre förekommer sådant här inte bara i Latinamerika utan
också på andra håll i världen. Jag kan än en gång försäkra att vi skall följa
detta med vaksamhet så länge fenomenet består och inte har rättats till.

Anf. 25 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag är också medveten om att detta naturligtvis inte sker
bara i Latinamerika. Men problemet är mest markant och har fått mer upp-
märksamhet i Latinamerika. Vi kunde t.ex. i går se ett TV-program om
Thailand och hur man där behandlar barnen. Svenska medborgare framstod
inte i så väldigt bra dager. Detta är väl också någonting som vi måste åter-
komma till och ta itu med så småningom.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på frågorna 1990/91:73, 74 och 85 om barn på institutioner
i Rumänien

Anf. 26 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Rumäniens svåra arv från Ceausescudiktaturen illustreras
inte minst av barnens situation. Redan kort efter revolutionen i december i
fjol inledde hjälporganisationer från Sverige och andra länder ett omfat-
tande biståndsarbete i landet, inte minst inom hälsovårdssektorn. Redan
från början ägnades särskild uppmärksamhet åt barnens situation. Om-
gående avsatte regeringen 20 milj.kr. för svenska organisationers akuta in-
satser i Rumänien. Också den svenska allmänheten har bidragit generöst till
att försöka lindra den omedelbara nöden.

Det var sålunda naturligt att jag i samband med mitt besök i Rumänien i
januari i år inbjöd representanter för svenska hjälporganisationer att ingå i
min delegation. Dessa organisationer har gjort en beundransvärd insats och
åtnjuter naturligtvis regeringens fulla stöd.

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar pä frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar pä frägor

Gradvis har omfattningen av människors lidande i Rumänien blivit alltmer
känd, senast genom det skakande inslaget i TV-programmet 8 dagar. Vi
maste nu ställa oss fragan vad vi i Sverige mer kan göra för att visa vår solida-
ritet och vilka krav vi skall ställa på den rumänska ledningen.

Svenska frivilligorganisationer, ingen nämnd och ingen glömd, har genom
sin verksamhet i Rumänien redan den nödvändiga erfarenheten och över-
blicken och kan rätt prioritera och samordna de olika insatserna. De bör
även i fortsättningen förbli centrala i hjälpen ät Rumänien. De rumänska
barnens situation utgör ett viktigt element i frågan om respekten för de
mänskliga rättigheterna. Konventionen om barnets rättigheter är en av fler
konventioner som behandlar mänskliga rättigheter.

Liksom i så många andra fall har Sverige verkat mycket aktivt för att
stärka respekten för de mänskliga rättigheterna även i Rumänien. Låt mig
bara påminna om det svenska initiativet i FNs kommission för de mänskliga
rättigheterna att tillsätta en särskild rapportör för Rumänien, ett förslag som
vi fick majoritet för. Han utsågs redan under Ceausescuregimen, men hans
mandat har sedermera förlängts, även denna gång på svenskt initiativ. Det
skedde efter ett samtal jag hade med Rumäniens davarande utrikesminister.

Rapportören skall vid nästa möte om några månader lägga fram en ny rap-
port om läget. Då ges anledning att även göra en bedömning av hur Rumä-
nien respekterar barnets rättigheter. På svenskt förslag har just frågan om
barnets rättigheter satts upp på dagordningen för detta nästa möte med kom-
missionen.

Det finns anledning att dröja vid de ataganden som Rumänien gjort ge-
nom att ratificera barnkonventionen. Konventionen ger barn som vårdas på
institution, liksom handikappade barn, ett särskilt starkt skydd.

Det är den rumänska regeringens ansvar att skapa sådana villkor att bar-
nen där kan få leva ett drägligt liv. Det är i detta sammanhang särskilt viktigt
att den rumänska regeringen och rumäner i allmänhet tillägnar sig den
grundsyn som är det bärande elementet i barnkonventionen: varje barn,
oavsett handikapp, sjukdom e.d., har ett fullt människovärde och sina egna
rättigheter. Alla åtgärder som rör barn skall baseras på principen om barnets
bästa. Det ankommer på de nationella regeringarna att garantera dessa rät-
tigheter.

Statsministern har som bekant i ett brev till den rumänske presidenten dels
erbjudit samarbete för att hjälpa de rumänska barnen, dels erinrat om den
rumänska regeringens skyldigheter. Han tog i fredags initiativet till ett möte
med de i Rumänien verksamma frivilligorganisationerna. Dessa redogjorde
då för genomförda och planerade projekt. Man diskuterade hur det vidare
arbetet skall genomföras och hur regeringen bäst kan stödja dem. Statsmi-
nistern föreslog dä att sända en regeringsdelegation till Rumänien. För när-
varande undersöks när en sådan skulle kunna resa.

Vi kommer från svensk sida att med största uppmärksamhet fortsätta att
följa utvecklingen i Rumänien, både vad rör de institutionsplacerade barnen
och mänskliga rättigheter i allmänhet. Vi avser även fortsättningsvis hålla
nära kontakt med de organisationer som är verksamma där och på olika sätt
stödja dem i deras olika aktiviteter.

Anf. 27 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Herr talman! Jag ber att fä tacka för svaret.

En folkstorm i dag innebär tyvärr alltför ofta en glömska i morgon. Därför
är det viktigt att man för den här frägan vidare till FN-nivä och häller liv i
den.

Jag tror personligen inte att denna situation är unik. Det är bara 30 år se-
dan vi i Sverige hade missförhållanden, som inte var sä grova men som ändå
var mycket anmärkningsvärda. Jag började som barnläkare just när dessa
frågor fördes på tal. Jag har tätt uppleva det positiva i att det går att göra
något åt situationen.

I somras var jag i ett Medelhavsland och funderade över var de handikap-
pade barnen fanns. Jag fick då uppgift om att det rådde stora missförhållan-
den även där på institutionerna.

Man har tagit itu med gatubarnen, man har tittat på barnarbete och man
har tittat på prostitution bland barn. För mig känns det naturligt att man nu
går vidare och tar ett rejält tag för de glömda barnen på institutionerna.

Är utrikesministern villig att bredda diskussionen i FN och försöka lyfta
fram inte bara Rumäniens barn - det behövs naturligtvis riktade insatser, och
man får hoppas att det inte är lika vidrigt pa andra håll - och se över hela
fältet och lägga fram ett åtgärdsprogram för att förbättra för barn pä institu-
tioner, barn som utan tvivel har det mycket svart i många länder?

Anf. 28 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.

Jag vill precis som Ingrid Ronne-Björkqvist säga att den situation som rå-
der i Rumänien naturligtvis gär att ändra sa att även de barnen kan fä samma
rättigheter som alla andra barn.

Jag tycker att det är positivt att det sedan jag ställde min fråga har hänt
mycket när det gäller solidaritetsaktioner från svenska folkets sida. Jag
tycker också att det är bra att statsministern har skrivit till den rumänska
presidenten och påtalat detta och erbjudit vissa ytterligare hjälpinsatser.

Vad jag förstår råder det inte så stor brist pa pengar i nuläget. Det är precis
som utrikesministern säger i sitt svar: "Det är i detta sammanhang särskilt
viktigt att den rumänska regeringen och rumäner i allmänhet tillägnar sig
den grundsyn som är det bärande elementet i barnkonventionen: varje barn,
oavsett handikapp, sjukdom e.d.. har ett fullt människovärde och sina egna
rättigheter.”

Har regeringen övervägt - det framkommer i statsministerns formule-
ringar - att Sverige skulle kunna t.ex. erbjuda rumäner platser i Sverige för
utbildning på sådana institutioner som har ansvaret för bl.a. handikappade
barn? Jag tror att det skulle vara bra för att snabbt ändra attityder. I första
hand skulle det gälla den vårdpersonal i Rumänien som haren annan attityd
på grund av en regims hänsynslöshet. Man skulle även kunna skicka svensk
personal till Rumänien.

Anf. 29 JAN SANDBERG (m):

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret på min fråga.

Det var chockerande bilder som mötte oss i alla svenska vardagsrum för

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar pä frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

inte så många dagar sedan. Jag tror att många minns dessa bilder av barn i
burar, eller vad jag skulle vilja kalla för dödens väntrum i källaren.

Vi har sett ett skrämmande exempel på den värsta formen av styre under,
vad man har kallat, socialistrepubliken Rumäniens envåldshärskare Ceau-
sescus ledarskap.

Jag tror att alla har trott, liksom jag, att den nya ledningen i Rumänien
skulle göra rent hus med de gamla oförrätterna. Men tyvärr visar det sig att
så inte verkar vara fallet. Det är glädjande att regeringen har hanterat denna
fråga på ett bra sätt och agerat snabbt. Men det finns frågetecken inför fram-
tiden.

Denna situation för barnen på barnhemmen i Rumänien riskerar att vara
endast en del av ett fortfarande delvis omänskligt system i Rumänien. Kom-
mer regeringen att vidta några åtgärder för att försäkra sig om att det inte
ser ut pa liknande sätt på andra områden i Rumänien?

Vi moderater har länge krävt att en större andel av biståndet skall gå via
frivilligorganisationerna. I det här fallet har regeringen agerat på ett mycket
bra sätt när dessa organisationer har fått bidrag. Frågan är om regeringen
har för avsikt att ändra inriktningen även på andra områden vad gäller att ge
frivilligorganisationerna ett större stöd.

Känner statsrådet till att i den här kammaren finns representanter från ett
parti som har besökt Rumänien hela sex gånger sedan 1978? Det är mer än
vad man har gjort vad gäller något annat utomnordiskt land. Jag misstänker
att statsrådet delar min undran när det gäller om vänsterpartiet - som det
handlar om - har haft både skygglappar och hörselskydd under besöken. Jag
tror att inte bara statsrådet och jag utan även svenska folket vill få ett svar
på den frågan.

Anf. 30 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Jag tycker att det som Ronne-Björkqvist påpekade är
mycket viktigt. Handikappade barn runt om i världen, oavsett regim, också
en gång här i Sverige, även om det var länge sedan, stoppades undan och
behandlades inte som om de hade ett fullt människovärde. Det ursäktar ing-
enting av det som händer i Rumänien och på annat håll. Men det är ändå
klokt att erinra sig detta då man resonerar med andra folk.

Jag fick frågan om regeringen är beredd att bredda verksamheten i FN.
Barnkonventionen är en sådan breddning. Det får inte stanna vid de högtid-
liga tal som hölls och som var så långtgående och så hoppingivande. Nu
måste länderna leva upp till dem. Detta gäller även i Sverige där det till även-
tyrs brister. Vi får naturligtvis försöka, som Bertil Måbrink påtalade tidigare,
bevaka att så verkligen sker.

Bertil Måbrink har också rätt i att det för närvarande inte råder brist på
pengar, utan att det är mänskliga insatser som behövs. Det finns en del
svensk personal i Rumänien i frivilligorganisationer som har gjort ett utom-
ordentligt fint arbete. Men det gäller att också samordna de olika aktivite-
terna.

Vi överväger, men har inte kommit till beslut, att ta emot både rumänska
barn och rumänsk personal. Det är en sak delegationen skall undersöka.

Ja. Jan Sandberg, vi är beredda att agera på andra områden. Jag agerade

mycket tidigt. Det var en herre som hette Brucan som sade att en liten elit
skall styra massan. Jag protesterade. Då rök moderata samlingspartiets tid-
ning Svenska Dagbladet på mig och hävdade att jag var för tidigt ute. Jag
delar helt uppfattningen att man skall ha vaksamheten riktad mot alla områ-
den.

Anf. 31 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för det senaste han sade.

Har utrikesdepartementet sedan början av 80-talet känt till situationen för
dessa barn i Rumänien? Om någon skulle ha känt till detta, borde det ha
varit personalen på den svenska ambassaden i Bukarest, som har befunnit
sig där år efter år.

Jag besökte Rumänien senast 1984. Jag brukar ha för vana att även besöka
den svenska ambassaden. Jag träffade då den dåvarande ambassadören Per
Kollberg. Han berättade inte detta för mig. Hade han gjort det skulle jag
också ha sagt mitt hjärtas mening vid det tillfället. Jag fick ingen sådan infor-
mation av dem som borde ha kunnat ge mig den. Jag tycker att det är en
oförskämdhet av moderaterna att stå här i talarstolen och utnyttja den situa-
tion som råder i Rumänien.

Anf. 32 TREDJE VICE TALMANNEN:

Frågorna skall riktas till vederbörande statsråd.

Anf. 33 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):

Herr talman! Jag var inte ute efter en generell breddning av barnkonven-
tionen, utan kanske mera om man bör överväga om inte detta är ett område
som nu borde prioriteras, liksom man tidigare har prioriterat problemen
med prostitution och barnarbete.

Jag förstår att det är svårt att svara ett rakt ja eller ne j på den frågan. Men
jag undrar om utrikesministern vill undersöka just detta och om det förefal-
ler motiverat att - om inte dessa initiativ redan har tagits av UNICEF - ta
initiativ till att genom en omprioritering se till att denna grupp lyfts fram. Jag
tror att detta är motiverat med tanke på de rapporter som har avgetts om
institutionsvård i andra länder.

Anf. 34 JAN SANDBERG (m):

Herr talman! Vi fick höra här att Svenska Dagbladet har rykt på statsrå-
det. Jag tror att det berodde på en viss svajighet i uttalandena om just Rumä-
nien, och kanske inte så mycket på det senaste uttalandet.

Jag har förstått att debatten gäller de frågor och undringar som jag har
gentemot statsrådet. Jag skall i fortsättningen hålla mig till det.

Om man besöker ett land och det parti som har huvudansvaret för rege-
ringsmakten, kan det nog förväntas att man den vägen kan fä väldigt god
information, åtminstone bättre information än vad som kan fäs av en svensk
delegation.

Avslutningsvis hoppas jag att regeringen använder alla tänkbara påtryck-
ningsmöjligheter för att se till att även Rumänien i framtiden, såväl när det

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

gäller barnen som i övrigt avseende, blir en demokrati där alla kan leva i
frihet.

Svar på frågor

Anf. 35 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Jag instämmer gärna i detta och jag kan förlåta Svenska Dag-
bladet. Det var Svenska Dagbladet som svajade, inte jag.

Bertil Måbrink frågade om regeringen kände till förhållandena. 1 början
av 70-talet var jag inte regeringsledamot utan jag inbjöds till Rumänien i min
egenskap av partisekreterare av min "kollega" Ceausescu, som då också var
partisekreterare. Jag reste omkring i Rumänien, och jag kan försäkra att jag
hade ganska animerade diskussioner med Ceausescu. Men man blev inte in-
formerad om sådant här. Det är klart att man i dag blir chockerad och undrar
varför inte detta har uppdagats. Det var ungefär som med förintelselägren i
Nazityskland. Vi var inte heller medvetna om dessa, eftersom det gjordes
allt för att dölja dem. Därför skall man inte pådyvla varandra alltför mycket
av anklagelser. Det gäller detsamma för var och en som besöker diktaturlän-
der.

Jag menar att man skall åstadkomma en breddning. Jag hade den ambitio-
nen då jag för fem år sedan höll mitt första tal i FN, att jag skulle belysa
världsproblemen med utgångspunkt bara från barnens situation. Det var ett
jättebra tal som jag inte fick hålla, eftersom hela katalogen skulle ingå i talet.
Jag tänker emellertid fullfölja min avsikt att varje gång jag får tillfälle att tala
om detta utgå ifrån barnen. Bättre breddning än så kan man inte åstad-
komma.

Anf. 36 BERTIL MÅBRINK (v):

Herr talman! Jag kan hålla med utrikesministern om vad som gäller för
vad man får se och höra när man reser i diktaturländer.

Med tanke på vad som nu avslöjats i Rumänien - vi har också tidigare
diskuterat barnens situation i andra länder, t.ex. i Latinamerika - är det vik-
tigaste nu att vi alla sex partier vinnlägger oss om att i fortsättningen gemen-
samt hjälpa till och arbeta för att komma till rätta med dessa missförhållan-
den. Vi måste påtala för dessa länders regimer och deras representanter vad
vi vet och att dessa förhållanden är oacceptabla. Det är det viktigaste arbetet
vi nu har framför oss.

Överläggningen var härmed avslutad.

8§ Svar på fråga 1990/91:88 om förbud mot användande av plast-
kulor

Anf. 37 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Frågan avser plastkulor, men uttrycket plastkulor är något
missvisande. Jag ber att till herr talmannen få överlämna två stycken plastku-
lor. båda med mantlar av stål. Den ena kulan lär ha dödat en pojke på Väst-
banken och den andra en flicka i Gaza. Det rör sig alltså om farlig materiel,
om kulorna kommer till användning.

Jag hoppas att hela denna kammare är överens om att användande av
övervåld mot civilbefolkningen - såsom sker just nu i Israel - måste fördö-
mas. Detta övervåld mot civilbefolkningen är oacceptabelt sett från alla
tänkbara utgångspunkter.

Plastkulor orsakar ofta svåra personskador, och de som skadas tillhör i all-
mänhet civilbefolkningen. Som frågeställaren påpekar är många av dem som
skadas och dödas av plastkulorna barn - jag har inte sett några som har dö-
dats, men jag har sett många som har skadats. Efter att ha sett det, kan jag
inte säga annat än att detta är djävulskt.

Folkrätten innehåller ett antal regler som förbjuder användning av inhu-
mana vapen i väpnade konflikter. Bland dessa regier finns dock inget förbud
mot plastkulor. Därtill kommer att frågan om hur olika stater utrustar sina
polis- och säkerhetsstyrkor hittills har ansetts vara en fråga som faller under
varje stats exklusiva rätt att bestämma om sina interna angelägenheter.

Dess värre innehåller inte heller FN-överenskommelserna om mänskliga
rättigheter eller 1950 års europeiska konvention om mänskliga rättigheter
och grundläggande friheter någon regel som skulle kunna sägas rättsligt
stödja ett förbud mot användandet av plastkulor. Dessa dokument slår emel-
lertid fast att ingen människa får utsättas för omänsklig behandling. Frågan
om plastkulor har - uppenbarligen utan något reellt resultat - tagits upp vid
ett flertal tillfällen i Europaparlamentet. Likaså har frågan varit uppe i FNs
underkommission för mänskliga rättigheter.

Från svensk sida anser vi, även om målet är klart, att det som en första
åtgärd är viktigare att se till att användningen av plast- eller gummikulor mot
civilbefolkningen upphör, snarare än att försöka få till stånd ett förbud mot
vapnen som sådana. Jag önskar att vi kunde få till stånd ett förbud, men med
tanke på de erfarenheter vi har tror jag inte att det är möjligt att nå ända
fram. Det är möjligt att ta upp frågan i olika internationella fora, t.ex. i
Europarådet och i Förenta Nationerna, liksom att ta kontakt med likasin-
nade länder för att höra efter hur hur de ser på frågan. Den svenska rege-
ringen avser att överväga båda dessa handlingsmöjligheter.

Anf. 38 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag är glad över att utrikesministern verkligen ser allvarligt
på frågan om plastkulor och att han så klart tar avstånd från plast- och gum-
mikulor. Jag hoppas att regeringen arbetar vidare för att kunna vidta åtgär-
der.

Vi diskuterade just plastkulor här i kammaren i våras när det gällde
mänskliga rättigheter. I den debatten sade Karl-Erik Svartberg att rege-
ringen redan höll på att agera i frågan. Det kanske var något förhastat av
honom att göra ett sådant uttalande. Utskottet uttalade att man utgick ifrån
att regeringen kommer att fortsätta att söka finna vägar för att internatio-
nellt reglera användandet av den här typen av ammunition.

Det talas om ”inhumana” vapen, men man kan då fråga sig om det finns
några ”humana” vapen.

Jag återgår till de två förslag som svaret mynnar ut i om de olika angrepps-
sätten. Det viktigaste är självfallet att se till att kulorna inte kommer till an-
vändning över huvud taget. Då är frågan: Hur skall man åstadkomma detta?

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

2 Riksdagens protokoll 1990/91:10

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Ett sätt är att införa ett förbud mot användande av plastkulor. Om man är
överens måste det på något sätt gå att få in ett sådant förbud i de folkrättsliga
reglerna. Det är en politisk fråga.

Utrikesministern nämnde att man skall ta upp frågan med ”likasinnade
länder”. Då undrar jag: Ingår England i den kretsen? Det vore lämpligt att
ta upp frågan med England, eftersom den engelska armén använder plastku-
lor mot den nordirländska befolkningen. Inte minst barn har dödats av så-
dana kulor. Sammanlagt är det 16 personer på Nordirland som har dödats av
plastkulor, och det är helt oacceptabelt.

Anf. 39 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Jag kan helt hålla med, men erfarenheterna som vi och andra
har säger oss att det för närvarande är omöjligt. Det behöver dock inte be-
tyda att man tappar målet ur sikte. Det är för närvarande omöjligt att skapa
denna enighet eller uppslutning bakom ett förbud.

EG-parlamentet har t.ex. vid ett flertal tillfällen tagit upp denna fråga i
resolutioner och uppmanat medlemsländerna att förbjuda användning. Än-
dock fortsätter användning. Det är således upp till varje nation och dess par-
lament att avgöra detta.

Det finns många andra vapen som är lika inhumana. Jag medger att ut-
trycket inhumana vapen, som används folkrättsligt, är jämförbart med ut-
trycket viltvård när man dödar älg. De enda vapen som är humana är de som
inte används. Det finns ännu värre vapen, t.ex. laser, där vi arbetar allt vad
vi orkar för att försöka få fram ett förbud. Jag har ingen anledning att låta
bli att försöka gå den vägen även i fortsättningen. Det viktiga är dock att
man kommer en bit på vägen mot målet och att det inte blir tvärstopp som
hittills.

Anf. 40 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag delar helt uppfattningen att vi på alla sätt måste försöka
agera för att få stopp för användandet av denna typ av vapen. Det är sagt att
de skall användas i kravallsituationer och att det då skulle vara motiverat.
Det har vidare sagts att den israeliska militären inte får lov att skjuta annat
än i knähöjd osv. Trots detta skjuter man oprovocerat in i folkmassor, och
man skjuter på enskilda barn som är på väg till skolan som då dödas.

Jag hoppas verkligen att utrikesministern fortsätter och tar krafttag mot
denna typ av vapen, inte minst i relationerna med England och Israel som är
de länder som använder denna typ av vapen.

Anf. 41 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Alla vet att jag är djupt engagerad i dessa frågor och tänker
fortsätta att verka i den riktning jag hittills har verkat.

Överläggningen var härmed avslutad.

9§ Svar på frågorna 1990/91:89 och 96 om Tibet

Anf. 42 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Ylva Annerstedt och Inger Koch har ställt varsin fråga till
mig om tvångssteriliseringar och tvångsaborter i Tibet och vilka åtgärder re-
geringen avser vidta med anledning av dessa. Jag avser besvara frågorna i ett
sammanhang.

Jag utgår från att bakgrunden till frågorna är de rapporter som på senare
tid återgivits i svensk press. Liknande rapporter om tvångsaborter och
tvångssteriliseringar har då och då under året kommit från andra delar av
Kina. Myndigheter, organisationer och enskilda på alla nivåer i detta land
har ansvar gnligt lag att medverka i ansträngningarna att begränsa befolk-
ningstillväxten. Detta skall i första hand ske genom upplysning och genom
ofta mycket kraftiga ekonomiska sanktioner. Officiellt skall inte fysiskt
tvång få förekomma, men man kan räkna med att trycket på gravida kvinnor
som fött mer än ett barn att genomföra abort är mycket starkt. Minoritetsfol-
ken har i allmänhet tillåtits ha flera barn, men enligt vissa uppgifter skall
befolkningsprogrammet i år ha utsträckts till att gälla också Tibet.

Vi har från svensk sida förståelse för Kinas och andra u-länders strävan att
minska sin befolkningstillväxt, samtidigt som vi självfallet förutsätter att
detta sker på ett sätt som är förenligt med respekten för individens integritet.
Vad Tibet beträffar noterar vi med oro de rapporter som kommit om att de
kinesiska myndigheterna, som under 80-talet sökt komma till rätta med de
övergrepp som begicks under 60- och 70-talen, nu åter tycks ha slagit in på
en repressiv politik.

Vi följer från regeringens sida noga utvecklingen i Tibet, så långt detta är
möjligt med tanke på svårigheterna att få information. Vi har i samtal med
kinesiska diplomatiska företrädare uttryckt vår oro över situationen i Tibet.
Vi tog också vid det senaste mötet med FNs kommission för de mänskliga
rättigheterna upp det läge som då rådde i Lhasa under rådande undantags-
tillstånd. Det faktum att Sverige i juni, som ett av de första europeiska län-
derna, tog emot Dalai Lama på regeringsnivå, skall också ses som ett uttryck
för vårt engagemang i Tibet-frågan. Vi har noterat att Dalai Lama sedan dess
tagits emot på regeringsnivå i ytterligare europeiska länder, och att samman-
taget hans möjligheter att framföra sin syn på läget i Tibet därmed ökat.

Vi överväger nu olika möjligheter att ytterligare markera vår oro över lä-
get i Tibet beträffande mänskliga rättigheter.

Anf. 43 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag får tacka utrikesministern för svaret, och jag är tacksam
att utrikesministern och regeringen delar oron för situationen i Tibet. Det
finns dock en del formuleringar som jag tycker är litet oroväckande.

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar pä frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Det gäller att utrikesministern på flera ställen i svaret tar upp frågan om
u-ländernas berättigade strävan att hålla tillbaka befolkningstillväxten. Jag
har faktiskt färskare rapporter än de tidningsnotiser som utrikesministern
hänvisar till.

Parlamentarikergruppen i riksdagen för Tibet har under de senaste da-
garna haft besök av två flyktingar. Den ene av dem har varit domare i Tibet.
De redovisade den systematiska repression som utövas mot de tibetanska
kvinnorna. Kineserna delar t.ex. ut ett visst antal tillstånd att föda barn.
Kvinnor som blir med barn utan tillstånd arresteras och förs med tvång till
sjukhus där de aborteras och steriliseras. I vissa byar samlar soldaterna ihop
alla kvinnor som sedan tvångssteriliseras. Arbetslösa kineser får kortkurser
i hur man utför aborter och steriliserar. Det finns många rapporter om hur
flera kvinnor har dött av dessa klåpares ingrepp.

Det är således inte fråga om u-länders berättigade strävan att hålla tillbaka
en onormal befolkningstillväxt, utan det handlar om helt andra saker.

Den 17 maj skrev utrikesutskottet att regeringen enligt utskottets uppfatt-
ning bör fortsätta med att med kinesiska företrädare ta upp situationer vad
gäller de mänskliga rättigheterna. Jag skulle vilja fråga vilka olika möjlighe-
ter regeringen överväger när det gäller att uttrycka oro för läget i Tibet.

Anf. 44 INGER KOCH (m):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Ylva Annerstedt har
redan redovisat bakgrunden till att frågorna har ställts.

När utrikesutskottet i våras behandlade mänskliga rättigheter betonade
utskottet att strävandena för skyddet av de mänskliga rättigheterna ingår
som en central del i svensk utrikes- och biståndspolitik. Sverige är för närva-
rande medlem i FNs konvention för de mänskliga rättigheterna, som utrikes-
ministern berör i sitt svar. Vi har nu alla möjligheter att där påtala så grova
brott mot de mänskliga rättigheterna som nu sker i Tibet mot de tibetanska
flickorna och kvinnorna på uppdrag av de kinesiska myndigheterna.

Det är beklagligt att det framtagna resolutionsförslaget beträffande situa-
tionen i Kina och Tibet inte kom upp till behandling vid MR-kommissionens
möte under 1990. Sverige protesterade då mot det med hänvisning till att
situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Kina är en angelägen fråga.
Det är positivt att vi gjorde så.

Det är också positivt att Sverige vid olika samtal med kinesiska diploma-
tiska företrädare uttryckt oro för situationen i Tibet.

Även jag vill dock fråga vilka möjligheter utrikesministern har tänkt sig i
framtiden. En möjlighet skulle t.ex. kunna vara att låta någon av de tema-
tiska rapportörer som redan finns inom FN-systemet för bl.a. religiös oför-
dragsamhet, inom ramen för ett allmänt studium av denna form av kränk-
ningar av de mänskliga rättigheterna även studera förhållandena i ett enskilt
land, t.ex. Kina och Tibet. Är utrikesministern beredd att medverka till att
ett sådant initiativ tas?

Anf. 45 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Låt mig till att börja med säga att när jag uttalar svensk för-
ståelse för strävandena att hålla tillbaka befolkningstillväxten avser jag na-

turligtvis inte sådana brutala och omänskliga metoder som finns redovisade
i rapporten eller som det har lämnats uppgift om här. Däremot är det inte
bara av intresse för de berörda länderna utan även för Sverige av försörj-
ningsskäl och ekologiska skäl att vi klarar detta. I Sverige drev vi en kampanj
med sexualupplysning. Det är naturligtvis sådana metoder som skall använ-
das. De andra är, som jag har sagt, förkastliga.

Vad har vi för möjligheter? Vi försökte, som sagt, att aktualisera behand-
lingen av frågan om de mänskliga rättigheterna i Kina i FNs kommission för
de mänskliga rättigheterna. Där led vi ett nederlag. Vi överväger att försöka
igen. Jag tror inte, uppriktigt sagt, att möjligheterna till framgång är särskilt
mycket större i år. Men det förhindrar inte att vi överväger att göra ett för-
sök.

Anf. 46 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag noterar att utrikesministern inte lämnar några konkreta
svar på vilka möjligheter det finns att ytterligare markera oron över läget i
Tibet. Det vore intressant att få några konkreta uppgifter om vad utrikesmi-
nistern har tänkt att göra. Det handlar ju inte bara om befolkningsöver-
grepp, steriliseringar och aborter, utan det handlar även om systematiskt ut-
plånande av den tibetanska kulturen. Det finns uppgifter om att ungefär
30 000 munkar har mördats och att ungefär 6 000 kloster har förstörts. Dessa
munkar har i stor utsträckning varit bärarna av kulturtraditionen.

Jag skulle alltså vilja ha litet mer konkreta uppgifter om vad utrikesminis-
tern tänker göra.

Anf. 47 INGER KOCH (m):

Herr talman! Det är positivt att vi återigen försöker ta upp Kina till diskus-
sion i kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Jag uppskattar det.

Tyvärr fick jag emellertid inget svar på min fråga om huruvida vi skulle
kunna använda de tematiska rapportörer som redan finns inom FN-syste-
mets ram. Detta påpekade utrikesutskottet i sitt betänkande, och utskottet
sade också att det vore önskvärt att Sverige agerade på det sättet. Därför
frågar jag återigen: Är utrikesministern beredd att ta ett sådant initiativ?

Anf. 48 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Jag kan säga att jag också önskar att vi kunde få ett beslut i
FN-kommissionen för de mänskliga rättigheterna, en rapportör och en rät-
telse av missförhållandena i Kina. Men då man agerar på det diplomatiska
området är det oerhört viktigt att man sonderar terrängen och att man hör
sig för med andra länder om vad som är möjligt att göra.

Dess värre är det på det sättet att om man talar alltför tydligt alltför tidigt,
så blir det ingenting gjort. Det är en situation som en utrikesminister ofta
hamnar i. Men eftersom jag anser att det är så viktigt att det blir någonting
gjort, så följer jag den här regeln.

Anf. 49 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag vill återkomma till vad utrikesutskottet skrev i våras när
det gällde att regeringen bör fortsätta med att ta upp denna situation med de

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

kinesiska företrädarna. Det är faktiskt nästan ett halvår sedan den beställ-
ningen kom från riksdagen. Och såvitt jag kan utläsa av svaret har det inte
förekommit några diskussioner med företrädare för Kina sedan detta utta-
lande gjordes.

Har jag fel, eller utgör det som utrikesministern tar upp i slutet av sitt svar
ett svar på utrikesutskottets beställning? Vad kommer, och i så fall när?

Anf. 50 INGER KOCH (m):

Herr talman! Jag förstår att det kan vara svårt att rent diplomatiskt avgöra
när en fråga skall tas upp. Men med tanke på den världsopinion vi nu har
och med tanke på hur situationen ändå är kanske det just nu är rätt tidpunkt.
Därför uppskattar jag om man från svensk sida nu vill ta detta initiativ.

Anf. 51 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Ni känner lika väl som jag till att de diplomatiska relatio-
nerna och tillfällena till samtal med kinesiska företrädare har varit ganska
djupfrysta sedan den 4 juni förra året. Nu tror jag själv, och det är många
länder som går samma väg, att vi har bättre möjligheter att komma till tals
med kineserna också om detta om vi i någon mån på ett lågt plan börjar -
inte normalisera, det är lång tid kvar till dess - men ändå utveckla relatio-
nerna, som OECD, USA, Japan och andra länder har gjort. Då kan vi också
tala med dem om detta.

Så sent som för två dagar sedan fördes ett sådant samtal om detta. Vi har
alltså tagit de möjligheter som har stått till buds att påtala dessa missförhål-
landen.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1990/91:22 om hembudsskyldigheten för bostads-
rätter

Anf. 52 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Erling Bager har frågat mig om regeringen avser att lägga
fram förslag om hembudsskyldighet för bostadsrätter i enlighet med det be-
slut som fattades på den socialdemokratiska partikongressen.

Senare i höst kommer förslag till ny bostadsrättslag att föreläggas riksda-
gen. Därvid kommer frågan om hembud att behandlas. Jag är inte beredd
att nu diskutera innehållet i en ej avlämnad proposition.

Anf. 53 ERLING BAGER (fp):

Herr talman! Jag tackar bostadsministern för svaret. Jag hade hoppats på
ett klart svar i dag. Nu fick jag inte det, och det oroar mig.

Bakgrunden är ju att den socialdemokratiska partikongressen nyligen har
föreslagit att man skall öka hembudsskyldigheten för bostadsrätter. Den en-
skilde skall under fem år, i stället för som i dag under tre år, kunna hindras
från att fritt sälja sin lägenhet vidare. Kommunerna skall inte heller längre
kunna säga nej till införande av hembud.

Bostadsmarknaden skall tydligen enligt den socialdemokratiska partikon-
gressen ytterligare regleras med allt vad det medför i form av minskad valfri-
het och risk för svarta pengar.

Herr talman! Det är inte mer utan mindre av planekonomi och förbud som
behövs för att vi skall komma åt de köer och andra problem som finns på
bostadsmarknaden. Vi skall slå vakt om bostadsrätten som boendeform, inte
förstöra den med nya regleringar. Skulle inte bostadsministern redan nu
kunna ge ett besked som lugnar människors farhågor för vad den socialde-
mokratiska kongressen har ställt till med?

Anf. 54 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Jag vill upprepa att jag inte är beredd att gå in på en diskus-
sion om innehållet i en ej avlämnad proposition. Däremot kan jag säga att
något beslut på den socialdemokratiska partikongressen om femårigt hem-
bud, som Erling Bager uttrycker det, inte har fattats.

Anf. 55 ERLING BAGER (fp):

Herr talman! Jag har ett utdrag från den socialdemokratiska partikongres-
sen med bl.a. partistyrelsens yttrande. Där svarar man på motioner från
Stockholms arbetarekommun, från Helsingborgs arbetarekommun och från
Lund. Där skriver den socialdemokratiska partistyrelsen att man skall slå
vakt om hembudsförfarandena och att man skall utvidga föreningars möjlig-
heter att kräva hembud till fem år. Vidare står det att man också skall för-
bjuda kommunerna att säga nej till att använda hembud. Och detta skapar
stora farhågor för något som den socialdemokratiska partistyrelsen har sagt.

Anf. 56 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! När det gäller hembudsskyldighetens längd bör Erling Bager
citera exakt vad som står i texten. Krav i enskild motion på utökningar av
hembudsrätten har avslagits i den sista att-satsen som partistyrelsen föreslog
kongressen, vilket också blev kongressens mening. Partistyrelsen har angivit
att man bör kunna föra en diskussion om hembudsskyldighetens längd. Men
det är alltså fel att referera detta på ett sådant sätt som Erling Bager gjorde
och säga att det är ett beslut.

Anf. 57 ERLING BAGER (fp):

Herr talman! Jag skall nu läsa ordagrant från partistyrelsens yttrande:
”---att utvidga föreningens möjlighet att kräva hembud till fem år.”

Detta är alltså ordagrant från partistyrelsens förslag, och detta oroar mig.

Herr talman! Jag tycker att det vore utomordentligt olyckligt om den re-
dan starkt reglerade bostadsmarknaden skulle drabbas av ytterligare plan-
ekonomiska påbud. Dagens bostadspolitik är ju beviset på hur svarta pengar
existerar.

Herr talman! Jag hoppas att min fråga och de argument som jag har fram-
fört möjligtvis kan förhindra Ulf Lönnqvist att lägga fram en proposition,
som innebär en utvidgning av regleringarna i den svenska bostadspolitiken.
Vi skall gå i en motsatt riktning. Om det kommer en proposition med en
sådan innebörd kan jag lova att folkpartiet på allt sätt kommer att kämpa

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

emot och kritisera införandet av sådant som bara ställer till problem ännu
mer i den svenska bostadspolitiken.

Anf. 58 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Jag upprepar att innehållet i en ej avlämnad proposition är
jag inte beredd att diskutera. Fortfarande citerar Erling Bager bara delar av
det som är sagt i partistyrelsens utlåtande.

Anf. 59 ERLING BAGER (fp):

Herr talman! Tiden medger inte att jag läser upp hela uttalandet av den
socialdemokratiska partistyrelsen, för det upptar en A4-sida. Det tror jag att
bostadsministern förstår, men jag har läst den viktigaste meningen.

Det som oroar mig framför allt med den socialdemokratiska bostadspoliti-
ken är att det exempelvis i den senaste propositionen om räntebidrag har
förts in som villkor för att kunna få den nya typen av bostadslån att man skall
uppfylla vissa krav vad gäller mark, bostadsanvisningslag, produktionskost-
nadskontroll osv. Det är fel väg att gå att hänga på ytterligare villkor för att
genomföra en bostadspolitik. Jag hoppas att bostadsministern verkligen inte
föreslår att man skall förlänga hembudet utan snarast att man skall ta bort
det helt och hållet.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Meddelande om svar på interpellationerna 1990/91:2 och 21

Anf. 60 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Jag vill meddela att Pär Granstedt är förhindrad att motta
svaren på sina interpellationer den 26 oktober. Svaren kommer att lämnas
vid en senare tidpunkt.

12 § Svar på fråga 1990/91:54 om matbristen i Litauen, m.m.

Anf. 61 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Carl Frick har frågat jordbruksministern om inte det vore
lämpligt att ge en del av det svenska överskottet inom livsmedelsproduktio-
nen till behövande människor i Litauen.

Frågan har överlämnats till mig.

Livsmedelssituationen i Litauen är svår och kan bli ännu svårare. Detta
gäller dess värre också på många andra håll i världen. Läget är emellertid
inte sådant att det för närvarande är aktuellt med livsmedelsbistånd till Li-
tauen.

Som ansvarig i regeringen för katastrofhjälp till fattiga länder följer jag
noga situationen. Jag vill upplysa Carl Frick om att upphandling av livsmedel
för katastrofbistånd sker på ett sådant sätt att man får ut mest livsmedel för
anslagen summa.

Litauen behöver stöd för att omvandla sin ekonomi. Redan i dag är landet

ett utpräglat jordbruksland med goda utvecklingsmöjligheter och borde
kunna bli en betydelsefull exportör av vissa produkter.

De resurser som riksdagen har anslagit för samarbete med Östeuropa av-
ser insatser för utbildning, erfarenhetsutbyte och miljö.

Regeringen har redan inlett ett samarbete på flera områden med Litauen.
I morgon kommer premiärminister Prunskiene till Sverige på besök, och i
nästa vecka far en svensk regeringsdelegation till Vilnius för att diskutera
samarbetet.

Vi har alltså den närmaste tiden rika möjligheter att diskutera samarbetet
med Litauen där utbildningsinsatser inom jordbruket kan utgöra en tänkbar
insats.

Anf. 62 CARL FRICK (mp):

Herr talman! Jag ber att få tacka så mycket för svaret. Livsmedelssituatio-
nen i Litauen är svår och kan bli ännu svårare, säger statsrådet. Enligt de
uppgifter som jag har fått är det numera praktiskt taget tomt på affärshyl-
lorna i Litauen, och människor har det över huvud taget väldigt svårt. Vi kan
alltså räkna med att det blir betydligt värre. Ändå säger statsrådet att läget
emellertid inte är sådant att det för närvarande är aktuellt med livsmedelsbi-
stånd. Vi har ett betydande överskott av både säd och kött. Hur kan det då
komma sig att läget inte är sådant att livsmedelsbistånd inte kan vara ak-
tuellt? Är inte en förestående hunger under en vinter i ett grannland ett gott
skäl nog för att försöka hjälpa dem?

Jag är fullt medveten om hur vi brukar handla upp livsmedelsbistånd, men
i det här området finns det uppenbarligen ingenting att handla upp, eftersom
det är brist på varor i hela Sovjetunionen. Det enda som finns att handla upp
är uppenbarligen i Sverige, och vi har betydande överskott. Är det inte
bättre att skänka bort ett stort överskott i stället för att bränna upp säd, så
som har varit aktuellt och diskuterats här?

Människorna i Litauen skall få hjälp, säger statsrådet. Men de hjälps inte
så mycket i sin akuta situation av ett framtida bistånd när det gäller utbild-
ning och utveckling av jordbruket. Det känns sorgligt att regeringen avvisar
en tanke på att faktiskt ge dessa människor, våra grannar som vi säger att vi
ömmar varmt för i många andra sammanhang, ett akut bistånd så att de kan
klara och slipper hunger under vintern. Det är inte så lång tid, och sedan kan
man komma i gång med de andra verksamheterna för att hjälpa dem och få
i gång jordbruket. Men här är det en akut situation, och vi har stort över-
skott. Jag är väldigt förvånad över att regeringen inte kan ställa sig positiv
till ett sådant här förslag.

Anf. 63 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Dess värre är situationen vad gäller tillgång till livsmedel
akut i stora delar av världen. Vi ger också livsmedelsbistånd till många län-
der. Jag är öppen för att ge svenskt livsmedelsbistånd i det här samman-
hanget, om vi kan köpa det till priser som stämmer med världsmarknadspri-
serna. Så är det dess värre inte nu. Skulle man göra som Carl Frick säger,
skulle vi alltså betala väldigt mycket mer för vete - om det är detta det är
fråga om - än om man skulle köpa upp det på världsmarknaden. Det skulle

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

vara ett dåligt utnyttjande av katastrofmedel, för det är det vi talar om i så
fall.

Nu är det inte i första hand den här typen av insatser som våra samtal med
Litauen har rört sig om. Det är annat man prioriterar. Skulle man göra en
annan prioritering från Litauens sida, skall vi naturligtvis ta det till oss och
se vad vi kan göra. Än så länge har det alltså rört sig om utvecklingsstöd till
Litauen - man har prioriterat det. Vi får ju tillfälle att tala om detta de när-
maste dagarna.

Anf. 64 CARL FRICK (mp):

Herr talman! Jag tycker att det är alldeles utmärkt att vi talar om ett ut-
vecklingsstöd för våra närmaste grannländer, som har haft så svårt under så
fruktansvärt lång tid - ja, ända sedan jag var liten på 1930-talet. De är väl
värda allt vi kan hjälpa dem med, och jag tror att det är väldigt populärt i
Sverige att hjälpa. Att det är akut brist på livsmedel på andra håll i världen
borde inte hindra att vi faktiskt försöker göra det vi kan. Blir det så förtvivlat
dyrt? Världsmarknadspriserna är mycket låga, och vi har uppenbarligen
svårt att över huvud taget sälja det stora överskott som vi för tillfället har i
Sverige. I stället för att bränna upp säd tycker jag att det vore mycket finare
att ge det till mat till människor som behöver det. Jag tycker att det finns all
anledning att lyfta fram detta i samtalen med Prunskiene, när hon kommer
hit, för att visa att vi förutom utvecklingsstöd faktiskt bryr oss om situationen
för människorna i Litauen.

Anf. 65 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Så som Carl Frick ställde frågan uppfattade jag det som att
det gällde att köpa svenskt vete till svenska priser. Då är det alltså fråga om
att använda katastrofmedel på ett väldigt extensivt sätt. Det svenska priset
är 130 kr. per 100 kilo, och världsmarknadspriset är 47 kr. per 100 kilo. Detta
är vad man först måste beakta när man talar om livsmedelsbistånd. Vi köper
upp mycket vete i Sverige för katastrofbiståndsändamål, men det köper vi
till världsmarknadspriser. Denna princip vill jag slå fast.

Anf. 66 CARL FRICK (mp):

Herr talman! Jag var ganska övertygad om att vi skulle köpa till världs-
marknadspriser, inte till svenska priser, för något annat kan vi inte få ut över
huvud taget. Så på den punkten är vi uppenbarligen överens.

Min tanke var närmast att vi i stället för att bränna upp kunde skänka bort
överskottet. Kan vi för katastrofändamål handla upp en lämplig kvantitet för
att hjälpa våra grannar, är jag väldigt positivt inställd. Då hoppas jag att man

skall kunna ordna detta i samband med samtalen med Prunskiene, så att
människorna i Litauen slipper att svälta i vinter.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1990/91:67 om universitets- och högskoleämbetet

Anf. 67 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Birger Hagård har frågat mig när jag avser att föreslå en
minskning av universitets- och högskoleämbetet, UHÄ, motsvarande vad
skolministern just föreslagit i fråga om skolöverstyrelsen.

Låt mig hänvisa till regeringens proposition 1988/89:65 om formerna för
högskolepolitiken. Propositionen innebar bl.a. att UHÄs roll skulle förtydli-
gas genom att ökade krav ställdes på verket när det gällde uppföljning och
utvärdering och i arbetet som tillsynsmyndighet för högskolan. Vad rege-
ringen då föreslog för högskolan svarar mot den uppgift som det nya skolver-
ket nu avses komma att få.

Utbildningsutskottet anslöt sig i sitt betänkande enhälligt till vad rege-
ringen sagt om UHÄ. Även Birger Hagård deltog i utskottets behandling av
frågan (utbildningsutskottets betänkande 1988/89:UbU9).

UHÄ har i dag 189 anställda, varav 70 arbetar med det för alla högskolor
gemensamma antagningssystemet. Det är med andra ord ingen över hövan
stor myndighet. Men de uppgifter den står inför när det gäller utvärdering
och tillsyn är - liksom det föreslagna skolverket för skolan - av strategisk
betydelse för vår redan mycket decentraliserade organisation för forskning
och högre utbildning.

Några förslag i fråga om UHÄ är med andra ord inte aktuella för närva-
rande, men jag vill samtidigt framhålla att regeringen med uppmärksamhet
följer hur UHÄ lyckas förverkliga vad som sades i propositionen. Jag kom-
mer därför inte att tveka inför en omprövning av ämbetets ställning om en
sådan skulle visa sig befogad.

Anf. 68 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret på min
fråga.

Jag vill konstatera att det på senare tid har gjorts mycket för att åstad-
komma en decentralisering av högskoleväsendet. Vi har också fått ett nytt
styr- och anslagssystem, som skall träda i kraft från 1993/94. Allt detta är steg
i rätt riktning. Vår ambition inom moderata samlingspartiet har alltid varit
att stärka högskolornas autonomi och förenkla högskolans organisation. Det
är bra att regeringen ansluter sig till de principerna. Man kan gå mycket
längre.

Det är alldeles riktigt att jag deltog i behandlingen av den proposition som
utbildningsministern erinrade om i svaret. Jag framhöll då i debatten - och
det gjorde vi också motionsvägen - att vi behövde en parlamentarisk översyn
av de centrala myndigheternas förhållande till högskolorna över huvud ta-
get: Vilka befogenheter skall de ha? Vilka befogenheter skall UHÄ ha? Vil-

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

ken roll skall UHÄ ha? Vilken roll skall andra myndigheter spela, och vilken
dimensionering skall det vara fråga om? Allt detta är frågor som inte har fått
något svar, trots att vi har efterlyst besked. Min fråga till utbildningsminis-
tern är då än en gång: Om utbildningsministern nu inte vill göra någonting
åt UHÄ, vill utbildningsministern då se över den roll som de här nationella
organen har att spela för framtiden över huvud taget?

Jag vill i sammanhanget också erinra om den kritik som riktats från riksre-
visionsverket mot vissa förhållanden inom högskolan. Man har bl.a. påpekat
att åtskilligt kan uppnås genom en högre grad av decentralisering, inte minst
när det gäller antagningssystemet. När det gäller anslagssystemet skall vi
hoppas att det ordnar sig, men på den punkten finns det anledning att säga
att utrustningspengarna kanske också borde komma med i bilden.

Alltnog - steg har tagits i rätt riktning, men är utbildningsministern alltså
beredd att fullfölja detta och kanske också hjälpa till att åstadkomma en par-
lamentarisk översyn?

Anf. 69 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Låt mig först upprepa och understryka att den centrala admi-
nistrationen i Sverige är jämförelsevis liten. I utbildningsdepartementet är
det 20 tjänstemän som arbetar med högskolefrågor. Jag vill dessutom i det
här sammanhanget med en viss tillfredsställelse påpeka att antalet medarbe-
tare i departementet under den tid jag har funnits där har reducerats från
170 till ungefär 140. Det fanns alltså 20 % fler tjänstemän i departementet
när vi för åtta år sedan inledde vårt arbete.

Många västeuropeiska länder har mycket stora utbildningsdepartement. I
Storbritannien är 6 000 anställda på departementet, i Nederländerna 3 000.
Vi har alltså en ganska liten administration. Vi har dessutom ett mycket
starkt lokalt inflytande och en mycket stark lokal styrning av högskolorna
och universiteten. Här gjordes en jämförelse med skolministerns förslag om
skolverket. Men det hängde ju samman med en kommunalisering av skolan.
Jag har emellertid inte omedelbart dragit slutsatsen att det är en kommunali-
sering av Lunds universitet, så att det fortsättningsvis skall styras av Lunds
kommunstyrelse, som Birger Hagård är ute efter.

Anf. 70 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Kanske inte en kommunalisering, men nog vore det väl tack-
nämligt om utbildningsministern kunde tänka sig en form av fristående stif-
telser för universiteten och högskolorna, där deras fullständiga autonomi
kunde tryggas.

Jag understryker att det är universitetens och högskolornas sak att stå för
mycket av det kritiska tänkandet i landet, och det kan de göra endast om de
kan utöva sin verksamhet i full självständighet. Självständighet har vi inte.
Hedras den som hedras bör - det är bra att utbildningsministern har medver-
kat till att minska antalet tjänstemän i departementet, men kanske vore det
ännu bättre om man kunde få till stånd en ordentlig översyn och kanske helt
och hållet eliminera statens direkta agerande i de här sammanhangen och
överlåta åt de lokala organen att själva ta ansvar och fatta de erforderliga

besluten. - Alltså inte en kommunalisering men väl en ännu större frihet för
våra universitet och högskolor!

Anf. 71 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jag vill då ändå påminna om att de svenska universiteten och
högskolorna har en självständighet som går vida utöver vad som gäller i de
allra flesta andra länder. Det är klart att man alltid kan tänka sig att avskaffa
central styrning. Man kan ta bort ärkebiskopen, om man vill, för att få en
starkare lokal styrning av kyrkan. Det finns en rad frågor som man kan väcka
i det sammanhanget.

Vad jag har pekat på är att utbildningsadministrationen på högskole- och
universitetsområdet är blygsam. Den måste naturligtvis ändå vara föremål
för kritisk granskning. Den utövar både universiteten och högskolorna från
sitt håll och andra myndigheter och riksdagen från sitt håll.

Anf. 72 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag vet inte om man skall jämföra UHÄ med ärkebiskopen.
Snarare borde man kanske i så fall jämföra ärkebiskopen med utbildnings-
ministern. Men jag skulle inte ens vilja att utbildningsministern avskaffades
i de här sammanhangen - han har säkert en uppgift att fylla.

Även om situationen här kan vara bättre än på många andra håll kan vi
kanske göra den ännu bättre. Det ännu bättre tillståndet består, som jag
sade, just i att vi får fria, autonoma universitet med ett absolut minimum av
inblandning. Vi kanske inte behöver något UHÄ över huvud taget i framti-
den?

Anf. 73 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Nej, det är möjligt - under förutsättning att studenterna ac-
cepterar att inte ha någon möjlighet till en central sammanjämkning av ex-
aminationsregler och intagningsmöjligheter. 70 av ämbetets 180 anställda
sysslar med den centrala antagningen.

Eftersom Birger Hagård nämnde riksrevisionsverkets rapport kan jag
säga att den hade en viss svaghet, nämligen den att man däri betraktade ut-
nyttjandet av årsplatser som ett mått på effektivitet. Enklaste sättet att till-
godose önskemålen om effektivitet vore då att avskaffa alla examensprov
och släppa ut alla som kommit in - då skulle man ha hundraprocentig effekti-
vitet i högskoleväseendet. Med den metoden är i varje fall inte jag beredd
att åstadkomma den högre effektiviteten.

Anf. 74 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag är helt enig med utbildningsministern i det hänseendet.
Effektivitet av det slaget tror jag inte att någon av oss eftersträvar. Men det
är ju möjligt att de 140 departementstjänstemän som utbildningsministern
har kvar i sitt fögderi ändå skulle kunna handha en del av de uppgifter som
vilar på ett särskilt ämbetsverk. Jag hoppas alltså att det ändå skall tas initia-
tiv så att vi får en klar uppdelning i vad de centrala myndigheterna skall göra
och inte göra. Då visar det sig vilka centrala myndigheter som eventuellt kan
försvinna. Det finns åtskilliga som ”vetter” mot högskolesektorn. Det har

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

skett mycket på den lokala nivån - nu borde det vara dags att göra någonting
på den nationella.

Anf. 75 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Om jag bara får behålla den tjänsteman som hjälper mig att
skriva de frågesvar som jag skall lämna i riksdagen är jag helt tillfreds.

Anf. 76 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Det var en blygsam begäran. Den bör uppfyllas.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1990/91:14 om åtgärder mot militära olyckor

Anf. 77 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Jan Jennehag har frågat mig vilka åtgärder jag har vidtagit
för att hindra att liknande händelser som skjutincidenten den 20 augusti i år
vid ett kustartilleribatteri upprepas.

Jag har inhämtat att chefen för marinen redan samma dag tillsatte en have-
rikommission. Denna lämnade sin slutrapport den 7 september.

Vidare begärde chefen för Sydkustens marinkommando samma dag polis-
utredning av händelsen. Polisutredningen är inte slutförd.

Chefen för marinen har med anledning av händelsen meddelat komplette-
ring av säkerhetsinstruktionen för kustartilleriet, innebärande bl.a. att sär-
skild anordning som utmärker minsta skjutavstånd med hänsyn till bebygg-
else skall finnas monterad.

Dessa åtgärder leder enligt min bedömning till att säkerheten vid skjutöv-
ningar i framtiden kommer att förbättras.

Anf. 78 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret på min fråga. Det är
utmärkt att man förbättrar skyddsinstruktionerna och förser materielen med
anordningar som minskar risken för misstag. Jag har tyvärr inte haft möjlig-
het att läsa haverikommissionens rapport, men jag utgår från att den tar upp
också andra aspekter på säkerhetstänkande än de som försvarsministern nu
har nämnt.

Det ligger ju en konflikt i kravet att övningar skall vara så realistiska som
möjligt, och i vissa fall tvingas vi att göra avkall på realismen. Vi har gjort
det exempelvis i samband med transporter, där vi har infört bestämmelser i
fredstid om vilotid för fordonsförare. Det är mycket möjligt att vi måste gå
den vägen också när det gäller en del andra befattningar.

Jag anser det inte helt uteslutet att den personal som fanns på den aktuella
pjäsen under övningen har utsatts för sådana påfrestningar och har arbetat
under sådan tid att den inte var riktigt så alert som uppgiften fordrade. Jag
vill gärna få en kommentar från försvarsministern till de funderingarna.

Anf. 79 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Incidenten har orsakats av brister i handhavandet. Utbild-
ningsnivån bedöms ha varit låg. Centrala säkerhetsbestämmelser har följts,
men utformningen av dessa behöver överses och kompletteras. Rättslig
prövning pågår vid polismyndigheten i Ystad. Kommissionen finner inte skäl
att händelsen ytterligare prövas för disciplinära åtgärder.

Anf. 80 JAN JENNEHAG (v):

Herr talman! Jag tycker att det som försvarsministern nu säger understry-
ker det som jag menar, nämligen att vi måste vara uppmärksamma på att
människor under fredsförhållanden kan komma att utsättas för risker som
under fredstid icke är acceptabla, även om vi i motsvarande situation i ett
krigsläge skulle vara tvungna att acceptera dem.

Jag är nöjd med svaret och utgår från att försvarsministern kommer att
noga följa utvecklingen framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1990/91:70 om JAS-projektet

Anf. 81 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Sten Andersson i Malmö har med anledning av en tidnings-
intervju med Roland Brännström frågat mig om jag är beredd att uttala mitt
stöd för JAS-projektet.

Jag tänker inte kommentera vad Roland Brännström sagt eller inte sagt i
en tidningsintervju, men kan däremot kommentera själva sakläget i JAS-
projektet.

Industrigruppen JAS har som planerat den 1 oktober till försvarets mate-
rielverk lämnat en offert på delserie två av serieflygplanen. Delserien omfat-
tar 110 flygplan. Materielverket granskar nu denna offert och skall den 1 no-
vember rapportera till regeringen sin värdering av offerten. Denna planering
följer den inriktning som regeringen lade fast i ett beslut den 13 december
1989. Det vore fel av mig att föregripa den nu pågående granskningen i mate-
rielverket.

Anf. 82 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag skall be att få tacka för svaret på min fråga. Statsrådet
säger att han inte tänker kommentera vad Roland Brännström sagt eller inte
sagt. Jag har inte tänkt begära någon kommentar till vad denne inte sagt men
däremot till vad han har sagt. Roland Brännström har nämligen uttalat att
det inte är säkert att JAS kan flyga och fullgöra de uppgifter som man har
ställt upp för flygplanet. Jag tycker att det är ett ganska långtgående utta-
lande. Det kan ge allmänheten intrycket att miljardsatsningen på JAS inte
är så lyckad som vi hoppas att den skall bli. Man kan alltså få den uppfatt-
ningen att vi använder skattebetalarnas medel på ett otillbörligt sätt.

Jag får acceptera att statsrådet säger att han inte vill kommentera det som
Roland Brännström uttalat, men jag skulle vilja ställa följande fråga till

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

statsrådet: Är statsrådet till skillnad mot Roland Brännström övertygad om
att JAS kommer att kunna fullgöra sina uppgifter?

Svar på frågor

Anf. 83 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Jag ber att få hänvisa till det svar som jag nyss lämnade till
Sten Andersson i Malmö.

Anf. 84 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Svaret är talande.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på frågorna 1990/91:69 och 76 om praxis beträffande asyl-
ansökningar av iranska medborgare

Anf. 85 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig på vilket sätt jag bedömer att
situationen vad gäller mänskliga rättigheter i Iran har förändrats som moti-
verar en ändring av praxis i handläggningen av dessa asylärenden.

Gullan Lindblad har frågat mig - mot bakgrund av vissa uppgifter i mass-
media rörande ett enskilt ärende - vilka rutiner för utvisning invandrarver-
ket har när en person som torterats i Iran löper risk att bli utvisad dit och om
jag är beredd att företa en översyn av praxis i liknande fall. Jag besvarar
frågorna i ett sammanhang.

Som ett direkt svar på Gullan Lindblads fråga kan jag säga att Sverige inte
utvisar personer till länder där de riskerar att utsättas för tortyr och förföl-
jelse. Detta är den lag som invandrarverket och regeringen har att tillämpa,
och någon översyn av lagen är inte aktuell.

Berith Eriksson hävdar i sin fråga att asylbedömningen av medborgare
från Iran har blivit mer restriktiv. Sådana påståenden bygger på tanken att
asylsökande bedöms som grupp och inte som individer.

Beslut om utvisning av iranier - liksom av andra asylsökande - sker endast
i de fall där utredningarna i de enskilda fallen visar att det inte finns någon
risk för förföljelse. Jag får än en gång understryka att praxis på detta område
inte har förändrats.

Oberoende av varifrån de asylsökande kommer, behandlas alla på samma
sätt. Varje ärende avgörs med hänsyn till de omständigheter som föreligger
i det enskilda fallet. Besluten bygger således på en individuell bedömning.
Detta är grundläggande för tillämpningen av utlänningslagstiftningen. En-
bart det faktum att den asylsökande kommer från ett visst land innebär inte
att asyl automatiskt kan beviljas. Genom våra utlandsmyndigheter, FN, rap-
porter från oberoende organisationer och institut följer invandrarverket och
regeringen noga utvecklingen i världen i fråga om övergrepp mot de mänsk-
liga rättigheterna.

Anf. 86 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Jag tackar invandrarministern för svaret på min fråga. I mina
kontakter med handläggare både på invandrarverket i Norrköping och vid

mottagningscentret i Carlslund har jag fått veta att direktiv och praxis vad
gäller asylsökande från Iran har ändrats så sent som i somras. Enligt de upp-
gifter som jag har fått gick tidigare direktiv för handläggarna ut på att mer-
parten av de asylsökande från Iran fick stanna, medan direktiven nu går ut
på att merparten skall utvisas.

Låt mig inom parentes nämna att båda handläggarna i fråga uttalar att
detta gör att handläggningen av ärendena blir mycket längre och svårare.
Min egen reflexion är den att man kan förstå att handläggningen tar längre
tid, om man skall söka efter skäl att utvisa de asylsökande än om man skall
söka efter skäl för att de skall få stanna.

Det är mycket svårt för riksdagen att få en uppfattning om invandrarver-
kets praxis, eftersom vi ännu inte har fått en sammanställning av hur invand-
rarverket uttolkar flyktingkonventionen i sin hantering av asylärenden. Jag
undrar om invandrarministern har någon uppfattning om huruvida det finns
en möjlighet för riksdagen att få det som vi har frågat efter.

Anf. 87 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Också jag ber att få tacka för svaret. Anledningen till min
fråga är ett konkret fall i mitt hemlän, där jag blivit noggrant informerad av
en företrädare för Amnesty International. Det är alltså inte en massmedie-
uppgift som ligger bakom min fråga.

Det rör sig i det här fallet om en iranier, beträffande vilken man i efter-
hand har gjort den bedömningen att han har torterats och som nu står inför
risken av utvisning.

Jag har tagit det här konkreta fallet som utgångspunkt för min fråga i syfte
att få reda på praxis i dessa ärenden. Uppenbarligen är inte praxis så solklar,
eftersom vi i dag är två som ställer frågor rörande iranier som riskerar att
utvisas till sitt hemland, där vi vet att det förekommer mycket grymhet. När
jag konfronterades med det här ärendet kände jag att inte jag vill ha sådana
här saker på mitt samvete, och jag vet att inte heller invandrarministern vill
ha sådant på sitt samvete.

I svaret fick jag en klar och koncis uppgift om att människor som har ut-
stått tortyr i Iran inte riskerar att sändas tillbaka dit. Kan man alltså i ett
sådant här ärende verkligen vara säker på att en iranier som har torterats
icke blir utvisad, därför att vi med säkerhet vet ätt en utvisning helt enkelt
skulle innebära mord?

Anf. 88 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Gullan Lindblad vet lika väl som jag - jag har fått upprepa
detta flera gånger från denna talarstol - att man inte kan diskutera enskilda
ärenden. Låt mig ändå haka på någonting som Gullan Lindblad sade i sitt
senaste anförande, nämligen att det här uppenbarligen - jag känner inte till
ärendet - handlar om ett ärende då man i efterhand har bedömt att personen
i fråga har torterats. Det rör sig alltså om uppgifter som inte har funnits med
vid den tidigare bedömningen. Då tycker jag inte att man kan tala om en
förändrad praxis eller en förändrad inställning till iranska ärenden. Man
kände alltså inte till vissa uppgifter när ärendet handlades.

Till Berith Eriksson vill jag säga att man inte tid efter annan söker skäl att

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

3 Riksdagens protokoll 1990191:10

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

låta någon stanna, varefter man helt plötsligt bestämmer sig för att börja
söka efter skäl att i stället utvisa. Utgångspunkten är att pröva det ärende
som man har framför sig mot gällande lag utifrån rättssäkerhetssynpunkt och
självfallet också från rättvisesynpunkt med tanke på andra ärenden. Det gäl-
ler ju att få de olika ärendena lika bedömda. Jag vet uppriktigt sagt inte vad
som ligger bakom påståendet att det skulle ha skett en förändring i sommar.
Det föreligger i det avseendet från regeringens sida inget praxisbildande be-
slut som man kan stödja sådana påståenden på.

Anf. 89 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag vet mycket väl, invandrarministern, att vi inte skall dis-
kutera enskilda ärenden. Men ingenting är ju så bra som exempel på prak-
tiska fall. Jag vill alltså veta praxis. Nu har det ju, som invandrarministern
sade, i efterhand konstaterats att tortyr har förekommit. Då kan man ju
undra vilken bedömning som har gjorts, men jag skall inte föregripa nästa
frågare i det ärendet. Jag tycker mig ha klart utläst av invandrarministerns
svar, att om det visar sig att en person har blivit torterad i Iran, skall han inte
sändas tillbaka dit. Då får han stanna i Sverige, och jag hoppas också på det
bästa när det gäller det enskilda ärendet.

Anf. 90 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Jag har i dag fått veta att 27 % av de asylsökande får stanna.
13 % av dessa bedöms vara politiska flyktingar. Ibland när man diskuterar
de här sakerna med olika personer, bl.a. med personer vid invandrarverket,
får man en känsla av att det redan har bestämts siffror och att det sedan gäller
att försöka anpassa verkligheten till siffrorna. Uppgiften om att praxis har
ändrats härrörde från ett enskilt fall. Jag fick veta att mannen hade bedömts,
innan de nya reglerna kom, nämligen den 22 maj.

Jag tänker något beröra föregående ärende, eftersom jag känner till även
detta. I dag fick jag en tjock lunta från Amnesty, och efter att ha läst den
vill jag ställa frågan: Vilken kompetens har invandrarverket och regeringen
tillgång till när det gäller att bedöma läkarintyg rörande tortyrskador?

Anf. 91 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Som den uppmärksamma Berith Eriksson säkert har noterat
kommer frågan upp i kammaren alldeles strax. Vi kan kanske diskutera sa-
ken då, men låt mig säga, att om man inte har något läkarintyg alls, hjälper
det inte ens med kompetens, om uppgiften kommer i efterhand. Jag påstår
ingenting utan bygger på Gullan Lindblads uttalande i det första anförandet
att det förhöll sig så. Jag tänker inte diskutera ett enskilt ärende längre dels
därför att jag inte kan ärendet, dels därför att jag inte kan diskutera det i
kammaren.

Låt mig bara säga att jag tycker att Berith Erikssons påstående att invand-
rarverket skulle anpassa verkligheten efter förutbestämda procentsatser när
det gäller hur många människor som skall få asyl i det här landet är utomor-
dentligt sensationellt. I så fall återstår ju möjligheten att överklaga till rege-
ringen, varefter den får pröva om någon själv har tagit sig rätten att ändra i
praxis.

Anf. 92 BERITH ERIKSSON (v):

Herr talman! Jag tänker gå vidare med de här ärendena. När det gäller
tortyrskador och läkarintyg har man i det här enskilda ärendet gjort bedöm-
ningen att tortyrskadorna var för gamla. Därför kan man fråga sig vilken
kompetens invandrarverket och regeringen har att bedöma tortyrskador.

Anf. 93 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag vill givetvis inte fortsätta att diskutera ett enskilt ärende,
men verkligheten vilar ju på den lagstiftning som vi åstadkommer. Jag tror
att både statsrådet och jag är intresserade av att lagstiftningen följs. Nu är
det ju i det här fallet tragiskt att den riktiga bedömningen har gjorts i efter-
hand. Då kan man ju fråga sig vilka bedömningar som görs. Svaret på den
frågan får vi emellertid senare.

Jag konstaterar att om man kan fastställa att tortyr har förelegat och att
den torterade kommer från Iran, sänds vederbörande inte tillbaka dit. Detta
är för mig kontentan av vårt lilla samtal.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1990/91:83 om invandrarverkets och arbetsmark-
nadsdepartementets administrativa rutiner

Anf. 94 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Viola Claesson har frågat mig om vilka förändringar i de ad-
ministrativa rutinerna hos invandrarverket och arbetsmarknadsdepartemen-
tet regeringen anser vara erforderliga för att förbättra samordningen av
handläggningen av ärenden rörande olika familjemedlemmar.

Viola Claesson har i sin fråga utgått från ett enskilt ärende. Med den infor-
mation jag har, kan jag - utan att närmare gå in på det enskilda ärendet -
notera att det i redogörelsen saknas vissa väsentliga uppgifter.

Dagens rutiner eftersträvar en samordning av handläggningen av ärenden
som rör hela familjer. Den situation som Viola Claesson refererar till uppstår
mycket sällan.

Utlänningslagstiftningen ger redan i dag myndigheter möjlighet att ta rim-
lig hänsyn till tidpunkten för verkställigheten i situationer som den be-
skrivna. Jag finner därför ingen anledning att i dag initiera någon förändring
av nuvarande rutiner.

Anf. 95 VIOLA CLAESSON (v):

Herr talman! Tack för svaret, Maj-Lis Lööw! Att jag har tagit upp den här
frågan beror på ett fall som jag känner till. Sju chilenska syskon bor i Marks
kommun i västra Sverige. Syskonen har kämpat i flera år för att få hit sina
åldrade föräldrar. Det är framför allt modern som vill återse sina sju barn.
Hon är märkt av cancer, och om hon inte får chansen att ganska snart komma
till Sverige kommer hon inte att få någon ny chans att återse de sju barnen.
Efter flera års kamp har syskonen fått det positiva beskedet att föräldrarna
får komma hit.

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Bara för en liten stund sedan undersökte jag hur det ligger till just nu. Det
är alltså klart att föräldrarna kommer hit den 23 oktober, och det är bara
några dagar kvar dit.

Den yngsta av dessa sju syskon i Marks kommun, Marcella som är 21 år,
har utvisats. Verkställs det här utvisningsbeslutet reser hon i sämsta fall till-
baka samtidigt som föräldrarna är på väg hit.

Humanitära skäl är naturligtvis utgångspunkten för att föräldrarna skall
få komma hit och återse sina barn. Varför gäller dessa humanitära skäl inte
Marcella så att hon får stanna och se sina föräldrar och de i sin tur får träffa
henne här i Sverige?

Det är ganska sensationellt när Maj-Lis Lööw säger i sitt svar att vissa
väsentliga uppgifter saknas och att hon därför inte får debattera enskilda fall.
Då får jag ju ingen bekräftelse på vad som är fel!

Anf. 96 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Det är det som är dilemmat med att stå här och försöka dis-
kutera enskilda ärenden - ett dilemma som jag ganska ofta befinner mig i.

Viola Claesson förde ett resonemang som vi ofta står inför - att man skall
kunna ta hit ”sista länken” i en släkt. Med ”sista länk” avses en person vars
föräldrar eller syskon bor i Sverige. Vi försöker att tillgodose dessa önskemål
även om det inte handlar om familjeåterförening i den begränsade mening
som vi oftast använder, nämligen föräldrar och minderåriga barn. När det
gäller vuxna ogifta barn med föräldrar och samtliga syskon här i landet vägs
också andra faktorer in i bedömningen.

När en ansökan kommer prövar alltid regeringen anknytning till landet
inför sitt beslut. Det har också gjorts i det här fallet. Det är alltså inte riktigt
så som Viola Claesson säger i sin fråga: att detta fall har bedömts helt fristå-
ende från familjesituationen.

Får jag bara peka på den sista delen i mitt svar? Där framhåller jag faktiskt
att det finns möjlighet för verkställande myndighet i detta fall att ta hänsyn
till den situation som beskrivs här när man bestämmer tidpunkten för utvis-
ning.

Anf. 97 VIOLA CLAESSON (v):

Herr talman! Jag tänkte just komma till, vilket jag inte hann i mitt första
inlägg, att det här är saker som inger förhoppningar trots allt. Syskonen och
föräldrarna har pendlat mellan hopp och förtvivlan, och det har handlat om
flera människors möjlighet att få vara i Sverige.

Jag ser detta som en möjlig utväg, vilket Maj-Lis Lööw pekar på. Då skall
det naturligtvis inte enbart handla om att man skjuter på verkställigheten.
Så skulle man nämligen också kunna tolka Maj-Lis Lööws inlägg.

Det är naturligtvis hela familjesituationen som skall tas i beaktande. Jag
vet att Marcella är mycket beroende av de syskon som redan finns här i Sve-
rige och att det vore med förtvivlan som syskonen och föräldrarna skulle be-
höva se Marcella åka tillbaka Chile. Eftersom vi inte kan diskutera vad som
saknas i uppgifterna, hoppas jag att Maj-Lis Lööw eller någon myndighet
senare kan reda ut detta med mig.

Jag tar Maj-Lis Lööws uttalande som ett positivt tecken när Maj-Lis Lööw
säger att det är en situation som sällan uppstår.

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Överläggningen var härmed avslutad.

Svar på frågor

18 § Svar på fråga 1990/91:92 om invandrarverkets medicinska kom-
petens

Anf. 98 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Jan Hyttring har frågat mig vilken medicinsk kompetens in-
vandrarverket besitter att fatta beslut i ett av Jan Hyttring beskrivet fall.

Frågan har sin utgångspunkt i att invandrarverket skulle ha fattat beslut
om utvisning av en flykting i ett ärende där det finns ett läkarintyg angående
tortyr.

Invandrarverket fattar inga beslut om utvisning av asylsökande som är i
behov av skydd i Sverige.

När det gäller läkarintyg utgör dessa endast en del av invandrarverkets
beslutsunderlag i ett ärende.

Handläggarna på invandrarverket besitter normalt ingen medicinsk kom-
petens utan har att bedöma ett läkarintyg mot bakgrund av sin yrkeserfaren-
het och de övriga uppgifterna som finns i ärendet.

När det bedöms erforderligt har verket till sitt förfogande två förtroende-
läkare, som kan anlitas för att bedöma läkarintyg och själva göra undersök-
ningar och bedömningar av en asylsökandes medicinska tillstånd.

Anf. 99 JAN HYTTRING (c).

Herr talman! Jag skall först be att få tacka statsrådet Maj-Lis Lööw för
svaret.

I det här fallet - i övrigt samma fall som Gullan Lindblad hade tagit upp i
sin fråga - är det de facto så, att för denne man gäller fortfarande utvisnings-
beslutet. Det är bara det att man inte har verkställt det. Det handlar alltså
inte om några nya uppgifter i sig.

Vid första förhöret uppgav flyktingen att han hade varit utsatt för tortyr
och den viktiga frågan kvarstår: Skall man inte göra en läkarundersökning
när någon lämnar en sådan uppgift? Att detta sedan uppdagades och ledde
till ett läkarintyg har att göra med en helt annan händelse, ett självmordsför-
sök, där läkare tillkallades för att omse de skador som uppstod då. Då uppre-
pade flyktingen att han hade varit utsatt för tortyr i Iran, dit han också skulle
utvisas, och i det läget sker en läkarundersökning.

Frågan är om man inte i denna typ av fall måste företa läkarundersökning
på ett tidigt stadium. Om man nu inte tror på flyktingens uppgifter om att
tortyr har förekommit, borde det vara en normal rutin hos invandrarverket
att ta reda på detta innan beslut fattas.

Anf. 100 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Låt mig konstatera att det mer och mer framkommer, utan
att Jan Hyttring behöver påpeka det i ett enskilt ärende, att det inte fanns

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

något läkarintyg vid det här tillfället. När ärendet nu slutbedöms finns det
uppenbarligen ett intyg. Det har ju heller inte så mycket att göra med huru-
vida man har medicinsk kompetens eller ej att bedöma ett intyg som inte
finns.

Jag har själv sett många ärenden av det här slaget. Läkarintyg i olika asyl-
ärenden kan se väldigt olika ut. De kan ha olika utgångspunkter och beskriva
psykisk status, det kroppsliga tillståndet eller eventuella tortyrskador.

Problemet med detta - det har vi också diskuterat vid många frågestunder
i riksdagen - är att läkarintyget egentligen aldrig kan säga någonting annat
än att skadorna kan ha uppkommit på det sätt som den asylsökande beskri-
ver. Det är utomordentligt sällsynt att man tvärsäkert kan säga att skadorna
är ett resultat av tortyr, även om tortyr kan ha förekommit. Därför blir det
både för den enskilde handläggaren och inför alla bedömningar av beslutet
så att man måste väga in vad som i övrigt är känt om ett fall. Läkarintyget
blir, vilket jag också sade i mitt svar, en del i denna bedömning.

Anf. 101 JAN HYTTRING (c):

Herr talman! Det är bara att beklaga att läkarintyget i detta fall har kom-
mit in i ett sent skede. Om man skall avgöra trovärdigheten när ett offer upp-
ger sig ha varit utsatt för tortyr, borde man redan då använda sig av en erfa-
ren läkare som kan göra en sådan värdering.

I detta fall blev det ju, vilket jag tidigare har sagt, en läkarundersökning i
ett ganska sent skede av en erfaren läkare, för vilken jag hyser en mycket
stor tilltro. Det hoppas jag att också invandrarverket gör.

Det är helt klarlagt att dessa skador härrör från tortyr. I det läget - och jag
utgår liksom Gullan Lindblad från statsrådets svar - hoppas jag att man inte
till Iran utvisar någon med denna typ av skador efter det att detta fall har
beskrivits.

Anf. 102 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Jan Hyttring är beredd att säga att det är helt klarlagt att det
rör sig om tortyr i det här fallet. Det får naturligtvis stå för Jan Hyttring,
apropå talet om medicinsk kompetens.

Invandrarverket och regeringen har i de fall där det finns tveksamheter,
där det kan vara svårt att bedöma och där man behöver ta till medicinsk
kompetens också skaffat sig denna möjlighet genom en förtroendeläkare.
Det är kanske viktigt att påpeka att detta självklart är ett nödvändigt kom-
plement till den andra sakkunskap som finns hos invandrarverket. Sedan får
vi bedöma framför allt vad det här läkarintyget säger, sätta in det i sitt sam-
manhang men också bedöma vad det finns för risker för tortyr vid en utvis-
ning.

Anf. 103 JAN HYTTRING (c):

Herr talman! Jag talade inte om min medicinska kompetens. Däremot
sade jag att jag hyser mycket stort förtroende för denne läkare, som arbetar
med dessa frågor internationellt och åt Amnesty. Han har gjort den här be-
dömningen, och den tror jag faktiskt att alla skall kunna hålla med om. Jag

har ingen medicinsk kompetens. Jag har varit medicinsk förtroendeman när
det gäller medicinska frågor men är icke läkare.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Ajournering

Kammaren beslöt kl. 16.41 på förslag av tredje vice talmannen att ajour-
nera frågestunden till kl. 18.00.

20 § Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

21 § Svar på fråga 1990/91:86 om en ny bro över Ångermanälven

Anf. 104 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Roy Ottosson har frågat mig om regeringen anser att det är
en trafikant- och miljömässigt godtagbar prioritering att låta bygga en ny bro
över Ångermanälven.

Vägverket har i sin anslagsframställan yrkat på medel för att förbereda en
ny bro för väg E4 över Ångermanälven. Verket har också yrkat att rege-
ringen beslutar att fortsatta förberedelser skall ske med utgångspunkt i att
bron skall finansieras med särskilda medel.

Beredningen av budgetpropositionen pågår för närvarande, varför jag nu
inte kan redovisa regeringens ståndpunkt i denna fråga.

Jag är dock medveten om att det från flera utgångspunkter föreligger ett
behov av en bättre förbindelse över Ångermanälven än de nuvarande. Från
andra utgångspunkter kan det komma att riktas invändningar mot en ny för-
bindelse. Arbetet med att ta fram en ny investeringsplan för riksvägar pågår
för närvarande. Jag vill därför inte föregripa den eventuella regeringspröv-
ning av riksvägplanen som kan bli aktuell i denna del.

Anf. 105 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Först vill jag tacka ministern för det svar han har givit. Skälet
till att jag tar upp den här frågan är att planerna på att bygga en ny bro över
Ångermanälven, eller rättare sagt över Ångermanälvens fjärd - det är näm-
ligen ganska långt ut i havsbandet som man tänker sig bron - skulle innebära
en mycket dramatisk förändring för infrastrukturen regionalt. Vägtrafiken
skulle i detta fall få en kraftig fördel framför de andra transportslag som kan
komma i fråga.

Det finns nämligen ett konkurrerande projekt på gång, kallat Bottniaba-
nan, vilket går ut på att dra en järnväg från Kramfors över till Örnsköldsvik
och vidare norrut till Umeå. Det är klart att om man samtidigt bygger en

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

mycket dyr bro och en ny, fin väg som skall gå parallellt, så undergräver man
möjligheterna att lyckas med Bottniabanan.

Sedd från energi- och miljösynpunkt är denna utveckling tvivelaktig, ef-
tersom järnvägen är så mycket mer energisnål och har mindre miljöpåver-
kan. Det skulle därför vara önskvärt att i alla fall på något sätt få angivet i
vilken riktning regeringen tänker i denna fråga, hur man så att säga skall
miljöanpassa transportsystemet i Sverige. Frågan är om det är de miljövän-
liga järnvägarna som skall utvecklas under 90-talet eller om man skall släppa
fram denna typ av mycket stora vägprojekt på bekostnad av järnvägssats-
ningarna.

Anf. 106 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! På en punkt kan jag ge ett klart besked om min åsikt. Med
en Bottniabana kan vi inte kompensera det handikapp och det problem som
för närvarande föreligger beträffande Sandöbron. Det är inte så att man
så att säga onödiggör en diskussion om en förbättring av förbindelsen via
landsvägen över älven genom att bygga en Bottniabana. Det är en missupp-
fattning som sprids av Roy Ottosson och andra att man på det sättet kan
ersätta bra vägförbindelser med järnvägsförbindelser. Vi behöver både - och
också i övre Norrland.

För närvarande tenderar Sandöbron att bli ett lås mot övre Norrland. Det
är problemet. Till detta kommer att vägsträckan i anslutning till Sandöbron
har en otillfredsställande standard, med skarpa kurvor, långa backar, smala
vägpartier och en störd landsbebyggelse.

Det finns då två alternativ, som vägverket har studerat: dels att förändra
väg E4 med anslutning till Sandöbron och en förstärkning av Sandöbron,
dels att göra en helt ny sträckning och en ny vägförbindelse vid Veda, vilket
har kommit att kallas Vedaprojektet eller Vedabron. Det är i båda fallen
fråga om ganska kostsamma insatser, men icke desto mindre bedömer jag
det som viktigt att vägverket fortsätter att studera dessa alternativ. Vi är
nämligen i behov av en bra vägförbindelse som medger tunga och snabba
vägtransporter vid sidan av utvecklingen av järnvägstransporterna mot övre
Norrland.

Anf. 107 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Sandöbron har ett handikapp i den meningen att vägbanan
inte tål hur tunga fordon som helst. Den är inte byggd för de tyngre lastbilar
som har kommit på senare tid, dvs. de på 56 ton, och den är i ännu mindre
utsträckning byggd för de lastbilar på 60 ton som kommer senare. Man måste
alltså bygga en ny vägbana på bron. Det kan hända att man tvingas till detta
på grund av att man ökar total vikterna, men detta återkommer vi till i nästa
fråga.

Det finns också en del problem med vägen söder om Sandöbron. Den går
genom ett antal samhällen, och den är delvis ganska kurvig och behöver för-
bättras. Javisst! Men varför då bygga en ny jättebro, en helt ny sträckning,
som faktiskt förändrar möjligheterna att utveckla järnvägstrafiken? Det är
detta som är problemet.

Att man förbättrar E 4 längs den nuvarande sträckningen har vi ingenting

emot. Det handlar även om det faktum att man, om man lägger ut E 4 längre
mot kusten, också kommer längre bort från Kramfors. Det blir då också en
regionalpolitisk fråga genom att Kramfors mer och mer hamnar vid sidan om
trafikströmmarna.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1990/91:87 om EG-anpassning av lastbilar

Anf. 108 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Roy Ottosson har frågat mig om regeringen kan tänka sig att
EG-anpassa lastbilarnas maximalt tillåtna längd och totalvikt.

För vägslitaget är det i första hand axeltrycket som är avgörande för bärig-
heten - inte totalvikten. EG tillämpar högre drivaxeltryck (11,5 ton) än vi
gör i Sverige (10 ton).

På våra vägar finns många äldre broar, som inte är konstruerade för tunga
koncentrerade laster. För att skydda dessa broar har vi i Sverige begränsat
den tillåtna fordonsvikten för korta fordon så att den understiger vad som
gäller inom EG.

Bärighetsprogrammet innebär att man rustar upp broar med dålig bärig-
het, så att dessa klarar trafik med sådana fordon och lastsystem som tillåts
inom EG. Programmet är resultatet av en överenskommelse, i vilken åkeri-
näringen accepterade höjda skatter i utbyte mot riktade satsningar på ökad
bärighet.

Fr.o.m. den 1 april i år tillåter vi i Sverige på större delen av vägnätet
samma fordonsvikter för 18 meters fordon som i de flesta större industrilän-
der i Europa, dvs. 40 ton och för viss containertrafik 44 ton. Det transport-
system som nu byggs upp inom Europa kan därmed användas i Sverige. I
Sverige tillåter vi 24-metersfordon. De förbättrade broarna innebär även att
de tillåtna totalvikterna kan höjas. Fr.o.m. den 1 april i år tillåts därför 56
ton på större delen av vägnätet, men bara för fordonståg som i praktiken är
längre än 18 meter och vars vikt fördelas på minst sju axlar. De transporter
där dessa högre totalvikter är avgörande är framför allt skogstransporterna.

Jag är mot denna bakgrund inte beredd att begränsa högsta tillåtna for-
donslängd och totalvikt.

Anf. 109 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Jag tackar ministern för även detta svar. Låt mig samman-
fatta det svar jag har fått. Jag tolkar det så att man i regeringen inte är beredd
att EG-anpassa vare sig totalvikter eller längder på lastfordon i Sverige. Man
vill i stället ha längre och tyngre fordon för att tillgodose skogsnäringens krav
på att helt enkelt kunna forsla ut mer virke per lastbil. Det är väl det man är
ute efter.

Detta får konsekvenser för vägnätet i landet - framför allt i inlandet - och
det får naturligtvis också konsekvenser för järnvägens konkurrenskraft när
det gäller timmertransporterna. Högre totalvikter på lastbilarna sliter hår-
dare på vägarna, vilket drabbar glesbygdsborna. Det blir naturligtvis också

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

svårare för järnvägen att konkurrera, trots att järnvägen är miljövänligare
och energisnålare.

För att vara helt säker på att jag har uppfattat det hela rätt vill jag fråga:
Regeringen är alltså inte beredd att EG-anpassa vare sig längd eller vikt när
det gäller lastbilar till EG?

Anf. 110 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Vi är inte beredda att avhända oss de konkurrensfördelar
det innebär, och vilka vi är i behov av i vårt avlånga land, att vi nu tillåter 24-
metersfordon. Det vore ganska förödande för skogsnäringen. Som norrlän-
ning anser jag att Roy Ottosson med sin förankring i Norrlandsregionen
borde ha en viss förståelse för behovet att kunna köra dessa längre fordon
och därmed minska antalet fordon på våra vägar och förbilliga transpor-
terna.

För oss i övre Norrland - och nu talar jag litet provinsialistiskt - är det av
avgörande betydelse att vi kan utnyttja denna konkurrensfördel. Det är en
illusion att tro att alla dessa transporter kan flyttas över på järnväg. Hur
många gånger jag än diskuterar detta med Roy Ottosson tycks han vägra att
inse att det i hela Norrlands inland saknas vägar till skogshyggena. Vi måste
frakta på lastbilar. Om lastbilarna förkortas till 18 meter och totalvikten be-
gränsas till 40 ton innebär det fördyrade skogstransporter, fler lastbilar på
våra vägar och därmed också en försämrad miljö. Jag kan inte inse att det
finns skäl att över huvud taget överväga en sådan förändring.

Anf. 111 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Jag kan instämma i kommunikationsministerns tankegångar
om att man bör minska antalet fordon, och inte minst antalet lastbilar, på
vägarna. Vi kanske kan verka i samma riktning med litet olika medel.

Jag menar att timmertågen i framför allt Norrland men också i Värmland
skulle kunna frakta mycket mer än vad som är fallet i dag. Det är många
gånger en knivskarp konkurrens. Antalet timmertåg har nyligen ökat något
i Norrland, och det är bra. Det har minskat lastbilstrafiken. Men detta kan
lätt svänga igen när totalvikten höjs, och det är detta som är problemet.

Skulle de transporter som sker med de nuvarande timmertågen flyttas
över till landsvägarna skulle det bli ett enormt slitage. Det är detta som jag
vill försöka förhindra. Jag måste fråga kommunikationsministern om han
inte instämmer i att det är önskvärt att dessa timmertåg finns kvar och ut-
vecklas - gärna på lastbilarnas bekostnad.

Anf. 112 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Jag är mycket intresserad av att öka antalet järnvägstrans-
porter. I all den utsträckning det är möjligt att på rimliga ekonomiska villkor
genomföra timmertransporter och andra virkestransporter på järnväg är
detta bra. Dessa transporter bör stimuleras. Men vi måste vara nyktra i de-
batten och konstatera att järnvägsnätet särskilt i övre Norrland är mycket
glest och inte tillgodoser skogsnäringens behov av långa, tunga timmertran-
sporter. Jag betraktar det som rent Norrlandsfientligt att angripa de bestäm-
melser vi har beträffande fordonens längd och totalvikt.

Jag begriper framför allt inte hur man som norrlänning kan driva dessa
krav. Det skulle innebära ökade kostnader och nedläggning av vissa verk-
samheter i övre Norrland, i Norrlands inland och långt ner i övriga landet
samt minskad sysselsättning. Det är sanningen om den kampanj mot långa
transporter som förs.

Anf. 113 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Det var allvarsord som kommunikationsministern här utta-
lade. Han talade om minskad sysselsättning. Blir det fler lastbilar borde det
snarare bli mer sysselsättning.

Frågan om ekonomi och annat hänger ihop med hur man utvecklar järn-
vägssystemet och de terminalsystem som bör byggas ut. Naturligtvis måste
man i fortsättningen använda många lastbilar, även om de är kortare, för att
köra fram till terminalerna och kunna frakta så mycket som möjligt på järn-
väg. Det finns en stor och outnyttjad kapacitet i järnvägarna, inte minst i
Norrland.

Jag hade nog mer kunnat acceptera ministerns argument, om han hade
pekat på förhållandena i södra Sverige där man behöver transportera virket
kortare sträckor. Där kör man oftast med mindre lastbilar och inte med de
mycket stora fordonen. Detta är nog en överdrift i debatten. Det finns goda
skäl att så långt möjligt utnyttja det mest miljövänliga och mest energisnåla
transportslaget så långt man kan. Eller hur?

Anf. 114 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Jag kan diskutera den här frågan utifrån hela landets intres-
sen. Jag valde att hålla mig till det område där den är pedagogiskt lättast att
förklara. Men jag kan än en gång konstatera att jag har misslyckats att för
Roy Ottosson förklara att det skulle innebära en nedläggning av viss skogs-
avverkning i övre Norrlands inland om vi försvårade och fördyrade transpor-
terna ifrån dessa områden.

Skogen blir ingenting värd och får stå och ruttna om den inte är värd att
transportera till fabrikerna och sågverken, och det vill inte jag medverka till.
Det är möjligt att Roy Ottosson ytterligare vill utöka de skogsområden som
inte får avverkas, men jag vill inte medverka till en sådan utveckling.

Anf. 115 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Jag kan inte hålla med ministern om att en minskning av last-
bilarnas totalvikt och längd och överföring av transporter till järnvägen, som
är väsentligt mer energivänlig och miljösnål, skulle innebära att man försvå-
rar och fördyrar. Det är en nödvändighet. Det hela hänger ihop med hur
man utnyttjar skattesystemet, avgifter och det ena med det andra. Detta är
egentligen en betydligt mer kvalificerad fråga, och det är en förenklad debatt
som kommunikationsministern här ger sig in i. Jag beklagar detta. Vi måste
miljöanpassa vårt trafiksystem om vi under 90-talet skall kunna klara av att
lösa problemen med försurning och andra miljöproblem.

Om vi skall minska energianvändningen är det också viktigt att vi i större
utsträckning utnyttjar den eldrivna järnvägen, och för all del också att vi fin-

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

ner andra bränslen. Jag vill bestämt invända att det går att utveckla trans-
portsystem som är bra även för Norrlands inland.

Anf. 116 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Jag vill slutligen rekommendera Roy Ottosson att göra en
utflykt i verkligheten. Åk upp till Örträsk, Fredrika och Åsele och tala med
människor där om transportering av timmer och skogsråvara på järnväg! Om
Roy Ottosson gör det blir han utskrattad.

Anf. 117 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Det beror på vem man talar med i Örträsk, Fredrika, Åsele
eller Vilhelmina. Jag har själv arbetat i de trakterna och kan tänka mig både
den ena och den andra reaktionen. Det är alldeles riktigt att det finns de som
i det här fallet tycker som ministern, och det finns de som tycker annorlunda.
Det beror på vilka människor man söker upp.

Jag skall självfallet i framtiden besöka dessa områden igen och diskutera
dessa frågor mer.

Anf. 118 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Lycka till, Roy Ottosson, i jakten efter järnvägsspåret i de
trakter som jag nyss nämnde!

Anf. 119 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Som jag tidigare sagt är det viktiga att godset transporteras
in till terminaler intill de järnvägar som finns i landet, inte minst i Norrland.
Att då välja ut ett område där det inte finns någon järnväg och tala enbart
om detta är ett sätt att försöka undvika debatt. Genom att ha bra förgrenade
system kan man utnyttja järnvägen betydligt bättre än vad man gör i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1990/91:93 om Bottniska vikens år

Anf. 120 Miljöminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Inger Schörling har frågat mig om regeringen har fattat de
beslut som behövs för att fullfölja samarbetsprojektet Bottniska vikens år
1991.

Samordningsansvaret för Bottniska viken-projektet har lagts på en sär-
skild ledningsgrupp med representanter för myndigheter och marina centra.

Projektet finansieras delvis med statliga medel, delvis via andra intressen-
ter. De statliga insatserna skall finansieras inom ramen för de betydande me-
del som regeringen har anslagit för den marina forskningen och för åtgärder
mot havsföroreningar.

De beslut som Inger Schörling efterlyser kan därför fattas av berörda myn-
digheter och forskningsinstitutioner inom ramen för de resurser som de för-
fogar över.

Då Inger Schörling, som framställt frågan, anmält att hon var förhindrad
att närvara vid sammanträdet, medgav tredje vice talmannen att Roy Ottos-
son i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 121 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Jag ber att få tacka miljöministern för svaret.

Jag beklagar att Inger Schörling inte kunde vara här i kammaren. Hon var
tvungen att åka till Norrbotten. Jag skall ändå försöka att fullfölja det hela.
Skälet till att hon ställt frågan är tydligen att arbetsgrupperna, för det mesta
tjänstemän vid länsstyrelsernas naturvårdsenheter, enligt vad jag har förstått
inte anser att de har tillräckligt med pengar. Det är därför som frågan har
ställts.

Det sägs här att de som deltar i detta arbete på den finska sidan har betyd-
ligt mer medel till sitt förfogande. Det vore intressant att få en kommentar
till detta. Det verkar som om det råder brist på pengar någonstans. Vi måste
väl ändå anse att det är regeringen som skall ha det yttersta ansvaret för att
den Bottniska vikens år blir ett lyckat projekt och för att den plan som finns,
etapp 3, fullföljs.

Kan vi förvänta oss att det i den budget som så småningom skall framläg-
gas kommer att finnas pengar även för detta projekt?

Anf. 122 Miljöminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! För att det inte skall råda något missförstånd hade jag erbju-
dit mig att vänta med mitt svar till dess Inger Schörling själv kunde ta emot
det. Men talmannen ansåg att frågan skulle besvaras omedelbart. Då följer
jag spelreglerna. Det kan vi vara överens om.

Det ursprungliga beslutet om detta speciella projekt fattades av Botten-
vikskommittén, som är gemensam för Sverige och Finland, i februari 1989.
Man hade själv lagt upp planerna och kommit överens om finansieringen.
Det innefattar att även andra än statliga medel skall tas i anspråk.

Vi har inte till den svenska regeringen fått några anspråk utöver de pengar
man redan har fört fram till årets budgetäskande. Under samma period har
vi tillfört betydande resurser till de myndigheter som deltar i projektet. Vi
har sedan budgetåret 1986/87 sammanlagt ökat forskningsanslagen och över-
synsanslagen för marin verksamhet med ungefär 400 milj. kr.

Det är en prioriteringsfråga för de ansvariga myndigheterna. När de har
tagit detta initiativ har det varit inom ramen för de resurser som de har haft
till sitt förfogande. De har inte till vare sig förra årets budget eller tilläggs-
budgeterna anmält några ytterligare behov utöver de tillägg som de fått. Nu
finns det ytterligare äskanden i årets budgetsäskanden. Det är för tidigt att
ge besked om vad som kan ske. Men jag har samtidigt fått besked om att det
pågår förhandlingar med olika parter som inte utesluter att man kan lyckas
klara finansieringen. Då får man sammanlagt mer resurser till förfogande för
detta viktiga arbete i Bottniska viken och Östersjön.

Anf. 123 ROY OTTOSSON (mp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för förtydligandet.

Om jag har förstått rätt är det först nu som man begär ytterligare pengar

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

för det här projektet av statsmakterna. Det betyder antagligen att det har
fungerat bra tidigare och att problemet har uppkommit relativt nyligen, för-
modligen under våren.

Är regeringen ändå beredd att gå in och ställa en yttersta garanti för att
detta projekt skall fullföljas om man skulle hamna i sitsen att man inte lyckas
få in pengar på andra sätt och verkligen se till att man tillsammans med Fin-
land fullföljer projektet? Enligt vad jag har sett är det väl dokumenterat.

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på fråga 1990/91:59 om den svenska alkoholpolitiken och
EG

Anf. 124 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Karin Israelsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen
ämnar vidta för att säkra ett bevarande av den svenska särarten inom alko-
holpolitiken vid den pågående EG-anpassningen.

Riksdagens utrikesutskott har i tidigare sammanhang (UU 1987/88:24)
slagit fast att de sociala och hälsomässiga strävanden som vägleder den
svenska skattepolitiken på bl.a. alkoholområdet inte bör försvagas genom
ett samarbete med EG. Jag ansluter mig till denna utgångspunkt, och jag vill
tillägga att den inte bara bör gälla alkoholbeskattningen utan principerna för
vår alkoholpolitik över huvud taget.

Jag vill emellertid samtidigt understryka att det inte är möjligt att i förväg
undanta alkoholområdet från integrationsarbetet.

Anf. 125 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret, som är något dub-
beltydigt.

I ett sammanhang säger biträdande socialministern att regeringen ställer
upp på vad utrikesutskottet har sagt. Sedan tar man tillbaka det och påstår
att det inte är möjligt att driva frågorna separat i de förhandlingar som pågår.

Vi vet att EG-målet är att samordna och normalisera beskattningen. Det
handlar om fria rörelser över gränserna och ett nej till monopolen. Detta är
ett hot mot den svenska och nordiska alkoholpolitiken. Vi vet vilka problem
som Danmark har och vad Danmark har givits möjlighet till genom sitt age-
rande i EG.

Vi borde kunna ställa kraven på Bengt Lindqvist och regeringen att i det
arbete som pågår när det gäller harmonisering av reglerna och samarbetet
med EG verka för att alkoholfrågan får en särställning. Den har en stor bety-
delse hälsopolitiskt och socialt. Vi vet att om skatten skulle sänkas på svensk
alkohol innebär det direkt en ökning av landstingens utgifter. Sjukvården
kommer då att drabbas av snabbt växande kostnader. I dag är sjukvårdskost-
naderna de stora problemen för alla landstingsområden. Vi kan inte accep-
tera att alkoholkonsumtionen skjuter i höjden när priset sänks. Vi vet också
att monopolen har stor betydelse för distributionen av alkohol i vårt land.

Det borde vara rimligt att socialdepartementet driver dessa frågor aktivt i
regeringen för att få gehör för vissa synpunkter.

Anf. 126 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Det föreligger inga skillnader i inställning till de alkoholpoli-
tiska åtgärderna mellan mig och Karin Israelsson såsom Karin Israelsson har
redovisat dem nu. Utrikesutskottet gjorde ett tillägg av motsvarande inne-
börd med reservation för de kommande förhandlingarna i det uttalande som
jag citerade.

Det är tre huvudområden som kan komma att omfattas av diskussionerna
mellan EG och EFTA när det gäller alkoholpolitikens utformning. Det ena
är punktskatterna, det andra är gränshandeln och det tredje är monopolen.

När det gäller skatterna råder det utomordentliga svårigheter inom EG
att finna en gemensam linje för hur punktskatterna skall utformas. Det man
hittills har lyckats med inom EG är att bli överens om att vissa miniminivåer
skall finnas hos alla, vilket lämnar öppet för länderna att gå uppåt i skatte-
nivå om de så vill.

Gränshandeln har över huvud taget ännu icke diskuterats, ännu mindre
utifrån ett alkoholpolitiskt perspektiv. Men den frågan kommer säkert
längre fram.

När det gäller monopolen har man från EG-kommissionens sida krävt att
en paragraf som motsvarar Romtraktatets 37 § om att statsmonopol inte får
innebära handelspolitisk diskriminering skall tas upp till diskussion. Vi får
räkna med att en diskussion kommer kring de alkoholmonopol som finns.
Här pågår dels en intern utredning inom regeringskansliet, dels diskussioner
mellan de olika EFTA-medlemmarna för att finna en gemensam linje. Några
förhandlingar har ännu inte skett på den punkten.

Anf. 127 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för förtydligandet. Det finns dock en
viss kunskap i socialdepartementet om vad detta handlar om. Frågan är hur
pass stark man är i att driva dessa frågor. De sociala frågorna har legat rätt
lågt i EG-diskussionen. Jag har en känsla av att alkoholpolitiken är mycket
lågt graderad i det som kan anses vara väsentligt i de förhandlingar som be-
drivs.

Jag är väl medveten om att det är snabba förhandlingar som pågår och att
det kanske inte är så lätt att följa med överallt. Driver man inte dessa frågor
med kraft från den svenska regeringens sida? Varför kan man då inte driva
dem i samarbete med de övriga nordiska länderna som har en likartad alko-
holpolitik, annars kommer vi att vara överspelade när det hela så småningom
skall sättas på pränt?

Som jag ser det finns det särskilda skäl att undanta alkoholområdet från

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar pä frågor

de regler som finns inom EG. Danmark har delvis lyckats, även om man där
har fått kämpa väldigt hårt.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1990/91:94 om de ”glömda mammorna”

Anf. 128 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Inger Schörling har frågat mig vad regeringen tänker vidta
för åtgärder för att snabbt ge de "glömda mammorna” hjälp och för att hejda
den moralupplösande och osolidariska utvecklingen.

Inger Schörling berör i sin fråga vitt skilda aspekter på samhällsutveck-
lingen. Jag koncentrerar mig i mitt svar på det som jag uppfattar som Inger
Schörlings huvudfråga, nämligen de ensamma mödrarnas situation.

Jag är väl medveten om att många ensamma föräldrar har en svår situation
ekonomiskt, socialt och ibland även psykologiskt.

Jag ser det som synnerligen viktigt att även ensamma föräldrar får möjlig-
heter att klara sin ekonomi själva. Nästa års skatteomläggning innebär att
inkomstskatten sänks och att en del indirekta skatter höjs. Samtidigt höjs
bostadsbidrag och barnbidrag. Även bidragsförskottet räknas upp. Enligt de
beräkningar som gjorts kommer de samlade effekterna av skatteomlägg-
ningen att medföra en ökad köpkraft för flertalet ensamföräldrar.

Det är angeläget att det skapas ett system som ger alla ekonomisk trygg-
het, oavsett om de lever ensamma eller ej. Underhållsbidragskommittén har
bl.a. lämnat ett förslag om ett särskilt bidrag till ensamboende föräldrar.
Detta och andra förslag granskas nu inom socialdepartementet.

Oavsett vilket system vi bestämmer oss för när det gäller mer generella
åtgärder för att förbättra ensamma föräldrars situation, kan vi aldrig hitta
en heltäckande lösning. Det kommer ändå att finnas behov av det yttersta
skyddsnät som socialtjänsten utgör.

Bistånd enligt socialtjänstlagen är behovsprövat. Jag har full förståelse för
att en sådan behovsprövning kan upplevas som frustrerande. Även om vi
nyligen kunnat läsa om ensamma mödrar som uppger sig ha blivit illa be-
handlade av socialtjänsten, är jag övertygad om att de flesta får ett respekt-
fullt bemötande.

Det är positivt att de ensamma mödrarnas ofta svåra situation uppmärk-
sammas i massmedia.

Då Inger Schörling, som framställt frågan, anmält att hon var förhindrad
att närvara vid sammanträdet, medgav tredje vice talmannen att Ragnhild
Pohanka i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 129 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Jag får tacka för svaret. Att de ensamma mammorna har det
svårt är ju ingen nyhet, fast det just nu uppmärksammas i tidningarna.

Det är ytterst få i Sverige som försörjer sig själva. Hur mycket stöd man
får på olika nivåer utgör bara en gradskillnad. Om man har barn och är yr-

kesarbetande får man ändå ett stort bidrag för barnen. Men de som har svårt
att klara den försörjning som man räknar med att en medborgare skall klara
av är de som har stor försörjningsbörda som de är ensamma om. 20% av
dessa mammor lever av socialbidrag. Ungefär hälften av de familjer som får
socialbidrag består av ensamma mammor.

Statsrådet nämnde skattereformen i svaret. Jag undrar om statsrådet är
beredd att noga undersöka vilken effekten blir av skattereformen för de en-
samma mammorna. De är så gott som säkert förlorare, även om bidragen
höjs. Men det har sagts att ingen skall förlora på reformen.

Är inte sex timmars arbetsdag med full betalning någonting som borde in-
föras för de ensamma mammorna, så att de också får tid att vara med sina
barn? Nu uppmuntras de att arbeta heltid och får därmed ännu mindre tid
över för sina barn. Det pågår olika försök, dels i Kopparbergs län, dels i Ki-
runa. I Kiruna har man gjort försök inom hemvården med mycket gott resul-
tat, dvs. det har inte blivit någon samhällsekonomisk förlust, även om kom-
munen har fått stå för en del av kostnaderna. Är detta någonting som statsrå-
det är beredd att pröva eller ta upp till diskussion?

Anf. 130 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! När vi diskuterar de ensamma föräldrarnas situation är det
väldigt viktigt att vi ser till den samlade politiken. Jag tror att de generella
åtgärderna är av grundläggande betydelse för att skapa ett bättre utgångs-
läge för de ensamma föräldrarna. Jag tänker då på sådant som föräldraför-
säkring, barnomsorg och arbetslivets villkor inkl, arbetstiderna.

När det gäller det ekonomiska stöd som utformas för vård av barnen i sam-
band med separationer har det nuvarande förslaget kritiserats hårt, inte
minst av riksdagens revisorer. Även det förslag som underhållsbidragskom-
mittén har lagt fram har fått hård kritik. Det pågår ett arbete inom socialde-
partementet, men just den här punkten är naturligtvis angelägen för ensam-
föräldrarna.

Det är riktigt att effekterna av skattereformen måste utvärderas. De grup-
per som rör sig i närheten av eller inom socialbidragsnormen är naturligtvis
av särskilt stort intresse, och där finns många ensamföräldrar represente-
rade. Deras situation skall särskilt uppmärksammas i den utvärdering som
skall göras.

Det är uppenbart att det finns ett nära samband mellan de generella åtgär-
der som måste utvecklas med hänsyn till ensamföräldrarnas situation och det
direkta selektiva stödet som bl.a. och kanske främst ges i form av socialbi-
drag.

Beträffande de utsatta barn som till en del återfinns där föräldrar och fa-
miljer inte har det bra, sker det nu en verkligt omfattande genomgång både
av hur det nuvarande systemet fungerar och av vad vi i vårt land kan bli
bättre på inom socialtjänst, inom landsting och från statens sida.

Anf. 131 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Barn som har det svårt återfinns också i s.k. hela familjer.
Barn kan faktiskt även få det bättre efter en skilsmässa om mammorna eller
papporna får en rejäl möjlighet att utöva sitt föräldraskap. Det är inte själv-

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

4 Riksdagens protokoll 1990/91:10

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

klart att barnen behöver ha det sämre hos ensamföräldrar. Men katastrofen
för dessa familjer är de prishöjningar som nu sker inom alla områden. De
som har höga löner tycker kanske inte att det har så stor betydelse att kostna-
den för sjukvård höjs eller att hyrorna blir högre, men för dem som har små
marginaler är dessa höjningar en kastrof. Välfärdssystemet kan kollapsa om
inte de svaga grupperna blir skyddade mot prishöjningarna.

Anf. 132 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Ragnhild Pohanka och jag är av precis samma uppfattning
när det gäller barn som har det svårt. Det är inte alls säkert att det är i den
här gruppen som man finner dessa barn. Det är alldeles riktigt att de åter-
finns även i andra familjesituationer.

I den utvärdering som skall göras angående skattereformens effekter kom-
mer dessa grupper särskilt att uppmärksammas.

Anf. 133 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Det är bra om underhållsbidragskommittén ser över detta
och om man skapar ett system som ger alla ekonomisk trygghet. Ett sådant
system finns inte i dag.

Det finns ett utbyggt skyddsnät på många områden, men många männi-
skor ramlar igenom maskorna. De ensamma mammorna utgör här en stor
grupp, särskilt då de som har låg utbildning eller bor så till att de inte kan
söka sig ut på arbetsmarknaden. De har svårt att flytta till annan ort, och för
barnens skull kanske de inte vill flytta ifrån den ort där den andra föräldern
bor. Därför måste man se extra noga på denna grupp och dess svårigheter.
Det är anledningen till att denna fråga har framställts.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på frågorna 1990/91:20 och 66 om promilleregler vid fram-
förande av båt

Anf. 134 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Martin Olsson och El ver Jonsson har ställt frågor till mig om
huruvida och i så fall när regeringen avser att framlägga förslag om promille-
regler till sjöss.

Låt mig först säga att jag helt delar uppfattningen att alkohol och trafik
inte hör ihop. Och det gäller självklart även trafik till sjöss.

Att inskärpa kravet på nykterhet till sjöss har blivit allt viktigare under
senare år, eftersom båttrafiken blivit allt tätare och många fritidsbåtar nu-
mera kan framföras med mycket höga farter.

Innan jag besvarar den konkreta frågan, vill jag säga några ord mer all-
mänt om sjöfylleri.

Det finns redan nu bestämmelser i sjölagen om onykterhet till sjöss. På-
följdspraxis för sådana överträdelser är dock avsevärt mildare än för motsva-
rande brottslighet i vägtrafiken. Justitiedepartementet har nyligen remitte-
rat en departementspromemoria med förslag bl.a. till skärpningar av sjöla-

gens bestämmelser. Avsikten med de föreslagna ändringarna är att få till
stånd en bedömning av sjöfyllerierna som närmar sig vad som gäller vid ratt-
fylleri.

I promemorian behandlas också frågan om en promilleregel för sjötrafi-
ken. På samma sätt som när riksdagen tidigare behandlat frågan redovisas
olika problem som är förenade med en promillelagstiftning till sjöss. Tiden
medger inte någon utförlig redovisning, men jag vill ändå nämna att en gene-
rell promilleregel skulle komma att gälla gärningar av högst skiftande natur.
Detta hänger samman med att straffbestämmelserna för sjötrafiken gäller
alla farkoster, alltifrån en jolle till en oceanångare. En annan svårighet som
nämnts är att till skillnad från vägtrafiken straffansvaret gäller inte bara föra-
ren utan också andra som fullgör uppgifter av väsentlig betydelse för säker-
heten till sjöss. Bl.a. dessa omständigheter leder till uppfattningen att en
promilleregel måste begränsas på något sätt.

I promemorian diskuteras olika sådana tänkbara avgränsningar, men den
slutsats som dras är att skälen mot en promilleregel överväger de skäl som
talar för en sådan lagstiftning. Däremot sägs i promemorian att det kan fin-
nas anledning att ompröva den ståndpunkten i den mån det blir aktuellt med
nya ställningstaganden i fråga om kompetenskrav och andra behörighetsvill-
kor för båttrafiken.

Promemorian remissbehandlas för närvarande. Med utgångspunkt i re-
missutfallet får senare övervägas vilken slutlig ställning som skall tas i frågan.
Jag vill inte nu föregripa detta ställningstagande.

Anf. 135 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret på min fråga. Enligt
centern är det självklart att alkohol och trafik inte hör ihop. Därför krävde
vi nollgräns i trafiken och reserverade oss för att man skall ha promillegrän-
ser även till sjöss.

När jag för några veckor sedan hörde i radio och kunde läsa i Dagens Ny-
heter att civilministern har instämt i rikspolischefens krav på promillegräns
även till sjöss blev jag glad, liksom förmodligen alla de övriga som har arbe-
tat för promillegräns till sjöss. Man måste nämligen tolka detta som en om-
svängning ifrån regeringens sida.

Promillegränser till sjöss krävs nu av allt fler. Jag vill nämna att socialsty-
relsen, som är ytterst ansvarig för alkoholpolitiken i vårt land, i sitt hand-
lingsprogram för att begränsa alkoholkonsumtionen med 25 % föreslår att
regeringen skall verka för att lagstiftningen jämställer onykterhet till sjöss
med onykterhet på land. Katastrofkommissionen, som skulle se över frågan
om beredskap vid oljeutsläpp till sjöss, vill införa en straffsanktionerad pro-
millegräns för all ansvarig fartygspersonal. Under den gångna sommaren har
allt fler instämt i dessa krav. Rikspolischefen krävde detta inför en konferens
med polischefer. Som jag nämnde fick han instämmande från civilministern.

Det är nödvändigt att förbättra nykterheten till sjöss för att vi skall kunna
minska båtolyckorna. Nuvarande lagstiftning är inte till fyllest. Problem är
till för att lösas. Det gäller att ha en viljeinriktning.

Jag vill fråga vilken viljeinriktning regeringen har och vad man strävar ef-
ter. För det första har civilministern varit positiv i sitt uttalande i pressen.

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

För det andra nämns eller föreslås inte en promillegräns i departementspro-
memorian. För det tredje är justitieministern avvaktande i svaret och avger
ingen direkt viljeinriktning.

Anf. 136 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret på den fråga jag har
ställt. De fem första raderna i det skrivna svaret är vi helt överens om. Alko-
hol och sjötrafik hör inte ihop, och det är viktigt att hävda det. Där upphör
enigheten. Regeringen vill för sin del inte anvisa något verktyg för att man
skall orka hantera det.

Justitieministern säger att det finns en sjölag. Ja visst, det finns en 125 år
gammal lag. Den är inte särskilt effektiv, eftersom uppfattningen bland åkla-
gare, poliser och domstolar är att den egentligen är ganska verkningslös. Om
det inte inträffar någon allvarlig olycka är det mycket svårt att driva fallen.
Åklagarna är ovilliga att ta upp fallet. Det har funnits fall med en promille-
halt som i landsvägstrafik skulle rendera grovt rattfylleri, men som inte leder
till någonting.

Jag tycker därför att det nästan är följdriktigt att justitiedepartementet
egentligen inte har någon uppfattning. Man hänvisar till en utredning som
säkerligen inte kommer att leda till något konstruktivt. Jag tror att remissin-
stanserna nog är färdiga att avfärda den.

Den märkligaste invändning justitieministern kommer med är att större
och mindre båtar är blandade och att man därför inte skulle kunna ha en
regel. Det är egentligen lika intelligent som att säga att vi har små personbi-
lar och stora långtradare och därför inte kan ha samma regler.

Det finns dock, herr talman, litet ljus i detta, eftersom justitiedepartemen-
tet själv tvivlar på sin egen promemoria. Man säger att det finns skäl att om-
pröva den. Jag skulle vilja att justitieministern sade att det är dags att om-
pröva hållningen när det gäller nykterhet till sjöss. Ge samhället de instru-
ment som kan hävda den uppfattning som vi är överens om.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på fråga 1990/91:51 om ungdomar och fängelsestraff

Anf. 137 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig vilka åtgärder regeringen
avser att vidta för att minska användningen av fängelsestraff och om fängel-
sestraffet för ungdomar i åldern 15-17 år bör avskaffas.

Frågan är ställd mot bakgrund av dels att antalet personer som dömts till
fängelse den senaste femårsperioden ökat till närmare 18 000 per år, dels att
antalet ungdomar i åldern 15 — 17 år som dömts till fängelse eller skyddstill-
syn i förening med fängelse år 1989 uppgick till 52.

När det gäller ungdomar under 18 år skall fängelse komma i fråga bara om
det föreligger synnerliga skäl. De flesta unga döms till böter. För allvarliga
brott är i stället förstahandsalternativet ett överlämnande till vård inom soci-

altjänsten och då oftast med placering i ett särskilt ungdomshem, tidigare
s.k. § 12-hem.

Förra veckan besvarade statsrådet Lindqvist en fråga av Gudrun Schyman
av huvudsakligen samma innehåll som den Hans Göran Franck nu ställt till
mig. I sitt svar redovisade statsrådet Lindqvist vilket arbete och vilka övervä-
ganden som nu pågår när det gäller de särskilda ungdomshemmen. Han slog
också fast att det inte är fråga om någon ändrad färdriktning. Principen att
socialtjänsten har huvudansvaret för de unga lagöverträdarna ligger alltså
fast. Jag vill till fullo instämma i detta.

Även om man skulle önska att fängelsestraffet kunde avskaffas för ungdo-
mar under 18 år, är det enligt min mening dess värre inte möjligt att göra
detta nu. Jag vill i detta sammanhang påminna om att jag efter regeringens
bemyndigande har tillkallat en parlamentarisk kommitté för att göra en
översyn av det allmännas insatser när unga begår brott (dir. 1990:53). För-
hoppningsvis leder kommitténs arbete till att vi får ett bättre underlag att
föreslå åtgärder för ungas tillrättaförande som minskar behovet av fängelse
som påföljd.

Jag delar också Hans Göran Francks oro över utvecklingen när det gäller
antalet personer som döms till fängelse. Fängelsestraffet är sällan en bra me-
tod att förhindra återfall i brott, och när det gäller den enskildes återanpass-
ning i samhället har påföljden många gånger direkt negativa verkningar. En
åtgärd som vidtagits och som på sikt bör kunna leda till att färre personer
döms till fängelse är den mer nyanserade påföljdsbestämningen för rattfylle-
ribrott som riksdagen ställt sig bakom i samband med de ändringar i trafik-
brottslagen som trädde i kraft vid halvårsskiftet. I övrigt finns det för närva-
rande inte några omedelbara planer på förslag som på ett mer ingripande
sätt påverkar domstolarnas påföljdsval. Det är emellertid viktigt att vi försö-
ker finna trovärdiga alternativ till fängelsestraffet. Försöksverksamheten
med samhällstjänst är ett led i dessa strävanden. Den i våras tillsatta
påföljdsutredningen (dir. 1990:11) har också till uppgift att överväga möjlig-
heterna att utveckla alternativ till fängelsestraffen.

Anf. 138 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag tackar Laila Freivalds för svaret.

Antalet fängelsedomar har aldrig varit så stort som nu. Under den senaste
femårsperioden har, som sagts, närmare 18000 personer per år dömts till
fängelse. En avgörande fråga nu är hur man skall kunna minska detta antal.
Och den fråga som det främst gäller är att när reglerna om villkorlig frigiv-
ning ändras, kommer ytterligare påfrestningar att uppstå. En återgång till
två tredjedels kvot utan anpassning av straffskalorna innebär en förlängning
av verkställighetstiden med över 30 % för drygt 3000 personer om året.

Det behövs en betydande sänkning när det gäller straffskalorna, särskilt
beträffande de traditionella brotten. Det är på den här punkten som Laila
Freivalds svar inte innehåller något. Jag skulle därför vilja fråga henne hur
hon planerar på denna punkt.

Det är nödvändigt att man får en strategi för att minska antalet fängelse-
straff. Det handlar framför allt om att det inte tillskapas lagstiftning som in-

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

5 Riksdagens protokoll 1990/91:10

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

nebär att användningen av fängelsestraff ytterligare ökar. Dess värre har det
framkommit en rad sådana tillbud.

Jag vill ställa en fråga när det gäller ungdomsbrottsligheten. Innebär sva-
ret från Laila Freivalds att den här nya utredningen är oförhindrad att fram-
lägga förslag om avskaffande av fängelsestraff för ungdomar i åldern 15—17
år?

Anf. 139 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Jag har i mitt svar angivit på vilket sätt vi arbetar med att på
sikt erbjuda alternativ till fängelsestraffet. När det gäller framtida lagstift-
ningsåtgärder som kan verka i den ena eller andra riktningen, vill jag nog
avvakta tills sådana lagförslag föreligger och då redogöra för på vilket sätt
regeringens ambition att på sikt minska användandet av fängelsestraff full-
följs.

På frågan, om ungdomsutredningen är oförhindrad att föreslå avskaffande
av fängelsestraff för ungdomar i åldern 15—17 år, vill jag säga att det inte
finns något hinder för detta i direktiven. Utredningen kan givetvis göra de
överväganden som den anser nödvändiga.

Anf. 140 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag tackar för det kompletterande svaret. Direktiven kan
möjligtvis vara otydliga på den punkten. Det stora problemet nu är ju att
resurserna när det gäller placering av ungdomar på § 12-hem är mycket små.
Detta har varit föremål för debatt här tidigare.

Det är alldeles nödvändigt att det tillskapas nya möjligheter för placering
av ungdomar i åldern 15-17 år. Utvecklingen i detta sammanhang är oro-
väckande, eftersom domarna säger att de på grund av bristen på resurser
måste döma fler till fängelsestraff. Antalet fängelsedömda kommer därför
av allt att döma att öka ytterligare. Vad anser justitieministern kan göras ut-
över det som framkom av statsrådet Lindqvists svar?

Anf. 141 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Jag har när det gäller kommunernas ansvar för ungdomar
som överlämnas till vård enligt socialtjänstlagen ingenting att tillägga utöver
det som statsrådet Bengt Lindqvist sade i sitt svar till Gudrun Schyman. Det
var ett mycket utförligt svar. Det redogjordes där i detalj för de statsbidrag
och regeländringar som genomförs för att kommunerna och landstingen
skall ta sitt ansvar när det gäller denna ungdomskategori.

Anf. 142 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Det finns även andra möjligheter att minska användningen
av fängelsestraff. Det har t.ex. framkommit att 34 § i verkställighetslagen an-
vänds i mycket begränsad omfattning. Jag undrar om Laila Freivalds har ob-
serverat att 34 § används i för liten omfattning.

Jag undrar också över en annan sak. Trots att antalet fängelsedomar har
ökat så pass mycket har bifallen till nådeansökningar minskat under den se-
naste tioårsperioden.

Anf. 143 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Hans Göran Franck undrar om jag har observerat tillämp-
ningen av 34 § i verkställighetslagen. Jag kanske kan kontra med att fråga
om Hans Göran Franck har observerat vad som står i direktiven till påföljds-
utredningen just när det gäller 34 § i verkställighetslagen.

Anf. 144 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag har uppfattat det på ett sådant sätt att överväganden
skall göras på den punkten. Jag utgår från att svaret från Laila Freivalds in-
nebär att hon är oroad över att den paragrafen inte används i större utsträck-
ning än vad som nu är fallet.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Meddelande om svar på interpellationerna 1990/91:15, 26 och 29

Anf. 145 Justitieminster LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Jag vill anmäla att Karin Israelssons interpellation 15 om åt-
gärder för att minska antalet fängelsestraff för unga lagöverträdare, Margit
Gennsers interpellation 29 om offentliggörande av åtalades namn i samband
med skatteprocesser m.m. och Britta Bjelles interpellation 26 om de nya reg-
lerna om trafiknykterhetsbrotten inte kommer att besvaras inom föreskriven
tid på grund av arbetsbelastning. Jag avser efter samråd med interpellan-
terna att besvara interpellationerna 15 och 29 den 9 november och interpella-
tion 26 den 16 november.

29 § Svar på fråga 1990/91:2 om användningen av medel från allmän
investeringsfond

Anf. 146 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Karl-Gösta Svenson har frågat finansminstern varför företag
i Blekinge vägrats tillstånd att använda investeringsfonder för investeringar
i länet.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Nuvarande frisläppsförordning (SFS 1990:647) gäller endast för investe-
ringar i stödområdena samt för miljöförbättrande investeringar i hela landet.
I stödområdena får avsättningar t.o.m. 1989 års taxering tas i anspråk för
bl.a. byggnads- och markarbeten som utförs t.o.m. mars 1991 och för inven-
tarier som levereras senast då. För miljöförbättrande investeringar får mot-
svarande avsättningar utnyttjas t.o.m. mars 1992.

De senaste åren har regeringen fört en stram frisläppspolitik. Bland de
regioner som ändå gynnats genom regeringens dispensgivning under denna
tid märks just Blekinge. Samtidigt som de generella frisläppen begränsats
har också kraven för dispens i Blekinge skärpts. För senast medgivna dispen-
ser har fordrats att det gällt större strategiskt viktiga projekt.

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Jag vill slutligen tillägga att jag avser att inom kort ta upp frågan om en
förlängning av frisläppsförordningen.

Anf. 147 KARL-GÖSTA SVENSON (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Den socialistiska regeringen i vårt land tar uppenbarligen inget intryck av
händelserna i Östeuropa. Den socialistiska planekonomin frodas. På annat
sätt kan man inte tolka regeringens avslag på en ansökan från ett konditori-
företag att få använda sina egna investeringsfondsmedel för en nyinvestering
i Karlskrona, som skapar sex nya arbetstillfällen.

Det är märkligt att man avvisar denna ansökan i ett län som är drabbat av
en i jämförelse med riket i övrigt betydligt högre arbetslöshet och där man
redan nu kan förutse en mycket dyster framtid på arbetsmarknaden.

Enligt uppgift är det flera företag i Blekinge som drabbats av motsvarande
bannbulla från regeringen. Jag tycker att det är ytterligare ett bevis på att
den socialistiska regering vi har i vårt land är småföretagarfientlig.

Varför släpper regeringen inte investeringsfondsmedlen fria? Är det möj-
ligen på det viset att vi ännu befinner oss för lång tid från valet? Är det ännu
inte tid för regeringsledamöterna att åka ut i landet och dela ut bidrag och/el-
ler att ge tillstånd för företagen att nyttja sina egna investeringsfondsmedel?
Är inte den socialistiska regeringen intresserad av företag som vill stå på
egna ben, som i det här fallet?

Frågorna är många, Erik Åsbrink, och nu vill jag och många med mig ha
ett utförligt svar på frågan varför ett mindre företag i det arbetslöshetstyngda
Blekinge, med mycket hög och ökande ungdomsarbetslöshet, inte får an-
vända sina egna investeringsfondsmedel för att skapa sex nya arbetstillfällen
i Karlskrona. I Karlskrona har man i dagarna fått besked om att Saab inte
kommer att ha någon fabrik där, vilket skulle ha gett 500 arbetstillfällen.

Anf. 148 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Jag måste säga att jag reagerar mot den insinuanta tonen i
Karl-Gösta Svensons inlägg. Jag vill också säga att jag inte tänker nu eller
senare diskutera enskilda ärenden. Riksdagens frågeinstitut är inte till för
detta. Jag är beredd att diskutera principerna för investeringsfondssystemet
och dess tillämpning i praktiken. Jag tänker inte gå in på enskilda ärenden.

Jag kanske skall upplysa Karl-Gösta Svenson om att detta investerings-
fondssystem långt ifrån är uttryck för någon socialistisk planekonomi, som
det påstods i inlägget. Detta system har sedan decennier tillbaka använts i
den svenska marknadsekonomin såväl av socialdemokratiska regeringar som
av de borgerliga regeringar där även Karl-Gösta Svensons parti ingick för
några år sedan. Det används på så vis att det har skett en åtstramning i hög-
konjunkturer och frisläpp i lågkonjunkturer. Fonderna har också använts i
viss utsträckning för andra ändamål - regionalpolitiska och miljöpolitiska
ändamål.

Nu har en bred enighet uppstått om att avveckla investeringsfondssyste-
met. Detta kommer också att ske, men vi får leva med systemet ännu en tid.
Det skall vi naturligtvis hantera på bästa möjliga sätt. Vi kommer att i sinom

tid ge till känna hur en förlängning av frisläppsförordningen skall se ut och
hur systemet skall hanteras under de återstående åren.

Anf. 149 KARL-GÖSTA SVENSON (m):

Herr talman! Arbetslösheten i Blekinge är för närvarande 3,2 %, i riket i
övrigt 2,4 %. Bland ungdomar mellan 18 och 19 år är arbetslösheten så pass
hög som 9,7 %, i övriga riket bara 5,3%. Bland ungdomar mellan 20 och 24
är arbetslösheten 7,4 % i Blekinge mot 4,3 % i riket. Vi kan redan i dag
förutse en ökad arbetslöshet i länet, framför allt bland ungdomar och kvin-
nor.

När det gäller den här typen av verksamhet där företag har begärt att få
använda sina egna avsatta investeringsfondsmedel, utan något stöd från det
allmänna, tycker jag att det är märkligt att regeringen är så snäv och så avogt
inställd mot ett företag i ett arbetslöshetstyngt län som Blekinge. Där finns
dessutom risk för ökad arbetslöshet, men företaget får inte skapa sex nya
arbetstillfällen med hjälp av egna medel.

Anf. 150 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Jag vill än en gång påpeka att jag inte tänker diskutera en-
skilda ansökningar här i riksdagen. Frågeinstitutet är inte till för det.

De ärenden som ligger i regeringskanliet skall behandlas i särskild ord-
ning. När beslut fattas meddelar vi det. Jag tänker inte göra det här i kamma-
ren.

Anf. 151 KARL-GÖSTA SVENSON (m):

Herr talman! Det var fråga om en princip, herr statsråd. Jag har inte disku-
terat det enskilda företaget som sådant, utan det gällde ett konditoriföretag
som hade möjlighet och ville skapa sex nya arbetstillfällen med hjälp av egna
investeringsfondsmedel. Den socialdemokratiska regeringen är tydligen inte
intresserad av att företag kan göra det med de pengar som är avsatta för inve-
steringar, för att kunna förbättra sin verksamhet i vårt län.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

30 § Svar på fråga 1990/91:4 om övergångsproblem vid skatteomlägg-
ningen

Anf. 152 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Karl-Gösta Svenson har frågat mig om jag kommer att med-
verka till att undanröja vissa beskattningseffekter som kan uppstå vid avytt-
ring av inventarier som anskaffats för en vid anskaffningstillfället mervärdes-
kattefri verksamhet men som av skilda skäl måste avyttras efter årsskiftet
när verksamheten blivit skattepliktig till mervärdeskatt.

Det är ofrånkomligt att det vid en så stor reform som den nu aktuella upp-
står vissa övergångsproblem. Kommittén för indirekta skatter tog bl.a. upp
den av Karl-Gösta Svenson aktualiserade frågan och fann att problemet ge-

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

nerellt sett inte var särskilt stort och att det därför inte fanns skäl att införa
särskilda övergångsbestämmelser.

Vid remissbehandlingen tog några remissinstanser också upp frågan om
införande av särskilda övergångsbestämmelser avseende retroaktivt avdrag
för ingående skatt för inventarier som anskaffats innan verksamheten blivit
skattepliktig. Någon praktiskt acceptabel lösning som inte ger upphov till
nya problem har dock inte gått att få fram. Regeringen har därför valt att
inte föreslå några speciella övergångsbestämmelser. Med hänsyn till att detta
ställningstagande har varit känt under lång tid torde flertalet berörda ha kun-
nat agera utifrån detta. Skulle det emellertid visa sig, när reformen väl är
genomförd, att någon enskild skattskyldig på grund av omständigheter som
han inte själv rår över och som på grund av frånvaron av speciella övergångs-
bestämmelser i detta hänseende drabbas orimligt hårt, får frågan om en be-
frielse från den mervärdeskatt som utgått vid försäljningen av inventariet i
fråga prövas enligt bestämmelserna i 76 § lagen om mervärdeskatt.

Anf. 153 KARL-GÖSTA SVENSON (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Åsbrink även för detta svar. Frågan är
föranledd av att ett litet bussföretag i Blekinges glesbygd hotas till sin exi-
stens på grund av att det inte finns några övergångsregler i samband med att
moms införs på persontransporter. Förlusterna i det här fallet kan uppgå till
240 000-250 000 kr. Det är ytterligare ett bevis på hur nonchalant den socia-
listiska regeringen är mot små och medelstora företag i vårt land.

Det är ofattbart att man från regeringshåll driver igenom en skattelag som
på ett osunt sätt drabbar enskilda företagare och som t.o.m. hotar företagens
vidare fortbestånd. Det strider mot vedertagna rättsbegrepp att över en natt
förändra marknadens spelregler. Det är inte så, som statsrådet antydde i sva-
ret, att man kan klara sig undan. Riksskatteverket har i sitt remissvar över
utredningen om indirekta skatter påpekat vikten av att inte genomföra den
aktuella lagstiftningen utan att man tar hänsyn till övergångsproblemen.

I det aktuella fallet kommer ett företag i svensk glesbygd att drabbas -
det är ovedersägligt. Det är ytterligare en bekräftelse på att den socialistiska
regeringen i vårt land icke lever upp till det viktiga synsättet att hela Sverige
skall leva. Statsrådets hänvisning till nådeparagrafen i mervärdeskattelagen
hjälper inte företagaren ett dugg. Han får inga besked, han vet inte hur han
skall förfara. Därför frågar jag statsrådet: Varför avvisar regeringen en rätts-
säker och konkurrensneutral övergångsbestämmelse i samband med att
moms införs på persontransporter? Vi har erfarenheter sedan tidigare. Skyll
inte på att det inte går! Det går, herr statsråd, och jag vill gärna ha svar.

Anf. 154 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Jag reagerar på nytt mot tonfallet i inlägget. Återigen: jag
är inte beredd att diskutera enskilda fall. Jag vänder mig också mot påståen-
dena att vi skulle kunna utforma en så omfattande skattereform utan att det
skapas vissa övergångsproblem. Jag vill inte förneka att det finns sådana pro-
blem, men jag vill påstå att ingen skattereform värd namnet kan undgå att
få vissa effekter under övergångsskedet. Att påstå någonting annat är inte

seriöst. Det har inte med socialistisk eller icke-socialistisk politik att göra,
utan det handlar om att förhålla sig seriöst till skattefrågan eller inte.

Jag vill också säga att det är felaktigt att påstå att det är någonting som har
skett över en natt. Frågan har studerats ingående i kommittén för indirekta
skatter - det torde Karl-Gösta Svenson vara medveten om. Kommittén läm-
nade sitt betänkande i juni 1989. Det har gått mer än ett år sedan dess. För-
slaget har remissbehandlats, och det har lagstiftats i ärendet. Ännu har inte
den åtgärd som vi talar om trätt i kraft, det sker vid kommande årsskifte.
Det hela har alltså varit känt under en längre tid.

Vi kommer inte att ändra på lagreglerna i detta avseende. Jag vägrar att
uttala mig i detta individuella fall, för jag känner inte till det. Rent allmänt
kan man konstatera att ett företag som befinner sig i denna situation i vissa
fall kan genomföra en försäljning under det här året till någon som skulle
kunna göra avdrag för fiktiv skatt vid förvärvet. Det finns alltså möjligheter
för företag att hantera den uppkomna situationen.

Som jag påpekade i mitt föregående svar finns det alltid i sista hand den
möjligheten att man begär, och också kan få, dispens, nedsättning eller befri-
else från skatt enligt 76 § mervärdeskattelagen.

Anf. 155 KARL-GÖSTA SVENSON (m):

Herr talman! Det är helt korrekt att jag satt i utredningen om indirekta
skatter, KIS. Där diskuterade vi denna fråga. Jag har reserverat mig mot ma-
joritetens förslag, som innebär att enskilda företagare drabbas, som i det här
aktuella fallet.

Vi behöver inte diskutera det speciella fall som jag känner till, men det är
uppenbarligen så att en småföretagare i svensk glesbygd orättfärdigt drabbas
av att han är tvingad att sälja en av sina bussar beroende på att han har förlo-
rat en marknadsandel; han kan inte längre driva företaget med två bussar. I
dagsläget kan han inte sälja bussen - det är ingen som köper bussen om man
inte får momsavdrag på den. Då måste han gå till en som handlar med bus-
sar. Statsrådet Åsbrink kan då förstå att priset sjunker beroende på denna
skattekonsevens. Han kan alltså inte betala sina skulder beroende på att vi
har en felaktig lagstiftning!

Överläggningen var härmed avslutad.

31 § Svar på fråga 1990/91:11 om momsen och recipientkontrollen

Anf. 156 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Ing-Britt Nygren har, mot bakgrund av att den mervärde-
skatt som belastar ett vattenvårdsförbunds verksamhet för recipientkontroll
inte skulle kunna föras över till i förbundet ingående kommuner och företag,
frågat mig om jag tänker vidta åtgärder så att denna kumulativa skatteeffekt
undanröjs.

Vattenvårdsförbundens ställning i mervärdeskattesammanhang är inte
helt klarlagd. Även om det i viss utsträckning skulle uppkomma effekter som
inte kan elimineras inom ramen för de allmänna bestämmelserna i mervär-

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

deskattelagen, torde dessa effekter närmast ha marginell betydelse. Jag är
därför inte beredd att nu lämna några förslag i frågan.

Anf. 157 ING-BRITT NYGREN (m):

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret, även om jag är djupt be-
sviken över innehållet i det.

Jag tycker det är allvarligt när statsrådet säger att man visserligen kan se
att det blir vissa effekter av det här men att de är marginella. Jag tycker inte
att det är marginellt när momsen drabbar va-abonnenter i två led. Dessutom
är det inte marginellt att vattenvårdsförbundens ansträngningar att öka in-
tresset från kommuner och företag att göra recipientkontroller i vatten förfe-
las. Det är särskilt angeläget på västkusten, där det finns kommuner som har
hela sitt vattenintag från exempelvis Göta älv. Då är det synnerligen väsent-
ligt från miljösynpunkt att man gör kontroller. När man ser sådana här effek-
ter blir man mindre benägen till det.

En ytterligare fråga till statsrådet är: Varför kan man inte jämföra ett vat-
tenvårdsförbund med andra ideella sammanslutningar som exempelvis väg-
samfälligheter, som har den möjlighet jag har frågat om? Vad är det för fel
med att göra det - varför är statsrådet ovillig till det?

Anf. 158 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Ett vattenförbund är uppenbarligen en självständig juridisk
person, men det råder oklarhet om vad det är för slags juridisk person. När
det gäller vattenförbunds organisation hänvisas i lagen om vattenförbund i
stor utsträckning till lagen om förvaltning av samfälligheter. Om vattenför-
bunden skulle visa sig vara samfälligheter, skulle vissa redan existerande be-
stämmelser i mervärdeskattelagen möjligen kunna tillämpas för att föra över
den ingående skatten till medlemmarna i förbunden.

Jag kan också påpeka att det här knappast är något nytt problem. Kommu-
nernas avloppsverksamhet liksom de i vattenförbunden ingående industri-
företagens verksamhet har redan tidigare medfört skattskyldighet. Proble-
met med kumulativa effekter borde alltså ha uppstått redan tidigare - det är
ingen ny situation som har inträtt.

Mot den bakgrunden vill jag upprepa att några ytterligare åtgärder icke är
planerade.

Anf.159 ING-BRITT NYGREN (m):

Herr talman! Jag kan bara beklaga att statsrådet är ovillig till detta. Stats-
rådet erkänner att det är fel och säger att vattenvårdsförbund skulle kunna
vara jämförbara med samfälligheter - varför då inte vägsamfälligheter, där
man har företagit den här förändringen, som alla tycker är till nytta?

Vattenvårdsförbund är angelägna, särskilt från miljösynpunkt; i varje fall
tycker vi det på västkusten, och vi arbetar för sådana både längs själva kus-
ten och utefter de stora älvarna. Här åstadkoms alltså en motsatt effekt: Man
blir ovillig att ingå i vattenvårdsförbund när man ser att det blir dubbel skat-
teeffekt.

Överläggningen var härmed avslutad.

32 § Svar på fråga 1990/91:13 om s.k. pedagogiska måltider och
skattereformen

Anf. 160 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Margö Ingvardsson har frågat mig om den förmånliga be-
skattningen av de s.k. pedagogiska måltiderna kommer att finnas kvar efter
skattereformens genomförande år 1991.

Enligt riksskatteverkets nu gällande anvisningar (RSV Dt 1989:23) är pe-
dagogiska måltider undantagna från beskattning av kostförmån. Detta gäller
lärare eller annan personal vid skola, förskola, daghem eller fritidshem som
har tillsynsskyldighet för barn under skolmåltid samt vårdpersonal inom om-
sorgsvården eller äldreomsorgen som har tillsynsskyldighet för senildementa
eller förståndshandikappade.

I regeringens förslag till det andra steget i skattereformen (prop.
1989/90:110) sägs att det även i fortsättningen bör finnas en möjlighet att
beakta de pedagogiska måltiderna. Någon egentlig förändring av den praxis
som utbildats vid beskattningen av de pedagogiska måltiderna torde således
inte ha varit åsyftad. Det är emellertid riksskatteverkets uppgift att utfärda
rekommendationer för tillämpningen.

Anf. 161 MARGÖ INGVARDSSON (v):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för ett positivt svar på min fråga. När
jag senast debatterade de pedagogiska måltiderna med statsrådets föregång-
are kunde jag inte få något klart besked på frågan, om måltiderna skulle
överleva skattereformen eller inte. Feldt sade då att regeringen skulle ta sig
en funderare på saken.

Jag är givetvis glad att regeringen har funderat i de här banorna och att
man delar min uppfattning att pedagogiska måltider är en så viktig del av
arbetet att de inte får betraktas som subventionerade luncher i allmänhet.

Det är trevligt att kunna lämna det här beskedet vidare till skolor och
vårdinrättningar. Jag har bara en liten fråga, som gäller sista meningen i sva-
ret: Det är väl så att säga bara en formalitet? Jag utgår från att riksskattever-
ket snart kommer med sådana tillämpningsföreskrifter.

Anf. 162 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Jag har ingen anledning att förmoda någonting annat.

Låt mig också säga att det är roligt att någon gång få lämna ett svar som
uppfattas som positivt. Jag är övertygad om att även min föregångare i ämbe-
tet är nöjd med den lösning som vi har hittat.

Anf. 163 MARGÖ INGVARDSSON (v):

Herr talman! Jag tackar för den kompletteringen av svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

6 Riksdagens protokoll 1990191:10

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

33 § Svar på fråga 1990/91:19 om kollektivtrafiken och beskatt-
ningen

Anf. 164 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Viola Claesson har frågat mig om det planeras någon ny åt-
gärd som kan öka det miljövänliga kollektivresandet.

1991 kommer all persontrafik att i mervärdeskattehänseende behandlas
på samma sätt som all annan konsumtion. Detta är ett element i den stora
skattereformen.

Eftersom trafikföretagen samtidigt ges rätt att lyfta av den moms de beta-
lar på sina inköp kommer prishöjningarna som följd av skattereformen att
bli väsentligt lägre än den formella mervärdeskattesatsen. För lokaltrafiken
uppgår dessa prishöjningar till i genomsnitt 10—12 %. För en del företag blir
behovet av prishöjningar lägre. För SL, dvs. Storstockholms Lokaltrafik,
som svarar för hälften av all lokaltrafik i landet, medför momsbeläggningen
sålunda en extra kostnad för resenärerna med endast 5 %.

Även bilisterna har drabbats av en del kostnadsökningar på sistone. Sam-
mantaget innebär skattereformen och de bensinprishöjningar som följt av
krisen vid Persiska viken att kollektivtrafikens konkurrenskraft gentemot
biltrafiken har förstärkts. Det är därför knappast troligt att kollektivresandet
kommer att minska av konkurrensskäl.

Vad gäller SJ kommer införandet av mervärdeskatten att medföra kost-
nadsökningar om 16-17 %. Eftersom flyget samtidigt träffas av både moms
och miljöavgifter beräknas dess kostnader stiga med omkring 25%. Även
tåget får således förstärkt konkurrenskraft som följd av skattereformen,
framför allt mot flyget men sannolikt också gentemot bilen.

Skattereformen innebär också att hushållens köpkraft förstärks 1991.
Även det bör bidra till en ökad efterfrågan på tågresor.

Det finns mot denna bakgrund ingen grund för att hävda att skatterefor-
men skulle missgynna det miljövänliga kollektivresandet.

Tredje vice talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande
i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.

34 § Svar på frågorna 1990/91:25 och 47 om åtgärder för att begränsa
effekterna av bensinprishöjningarna

Anf. 165 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Åke Wictorsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen an-
ser erfordras för att motverka att bensinprishöjningarna får effekter på möj-
ligheterna till bosättning utanför och pendling till tätorternas arbetsplatser
för innevånarna i glesbygden.

Sten-Ove Sundström har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder
för att begränsa effekterna av bensinprishöjningen.

Jag besvarar dessa båda frågor i ett sammanhang.

Sedan frågorna ställdes har regeringen presenterat sin avsikt att föreslå
riksdagen att schablonbeloppet för avdrag för resor till och från arbetsplat-

sen höjs. I fjol uppgick avdraget till 10:20 kr. per mil upp till l 000 mil och
7:70 kr. per mil för körsträckor över 1 000 mil. Detta avdrag föreslås bli höjt
till 11 kr. per mil 1990 och 12 kr. per mil 1991, oavsett körsträcka.

Genom höjningen lindras effekterna av de höjda bensinpriserna avsevärt
för de människor i landets glesbygder som Åke Wictorssons och Sten-Ove
Sundströms frågor gäller. För en löntagare med normala inkomster som t.ex.
har 3 1/2 mil till arbetet enkel resa och som därför åker 7 mil varje dag mot-
svarar det ökade avdraget en sänkning av bensinpriset med 1:10 kr. per liter
1991. För den som åker 10 mil varje dag motsvarar förändringen en sänkning
av bensinpriset med 1:31 kr. per liter.

Ändringen i reseavdraget medför ett skattebortfall på 700 milj, kr., vilket
finansieras fullt ut. Någon lättnad i finanspolitiken är det därför ej fråga om.

Som en jämförelse kan nämnas att om samma belopp skulle användas till
en generell sänkning av bensinskatten, så skulle det motsvara 12 öre per liter.

Anf. 166 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag vill tacka för svaret på min fråga. Det är bra att de som
har långa resor med bil till och från arbetet kompenseras för de ökade ben-
sinkostnaderna genom höjda avdrag. Jag delar uppfattningen att det i nuva-
rande ekonomiska läge inte är möjligt att öka köpkraften genom skattesänk-
ningar, vilket skulle medföra risker för ökad inflation och räntehöjningar,
något som ytterligare skulle belasta de grupper som här är särskilt berörda.

Några ytterligare kommentarer. Stora delar av vårt land är beroende av
bilen för transporter. Den härigenom ökade friheten har skapat förutsätt-
ningar för bosättning i större delen av vårt land, även i de delar där kollektiv-
trafiken inte är tillräcklig, inkl, områden omkring storstäderna. Denna ut-
veckling hotas nu av de snabbt stigande bensinpriserna. Det lägger ett sär-
skilt ansvar på bensinbolagen att inte ta ut högre priser än vad som är nöd-
vändigt. Det är därför viktigt att de prisövervakande organen noga följer
denna utveckling. Jag utgår från att regeringen bevakar att så sker.

Det är också viktigt att de grupper som har bilförmån i tjänsten och där-
med är opåverkade av bensinprisernas ökning får en motsvarande uppräk-
ning av bilförmånen.

På dessa punkter är jag tacksam för en komplettering av svaret.

Anf. 167 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Även jag får tacka statsrådet för svaret på min fråga. Huvud-
problemet-, resorna till arbetet, är löst. Jag tyckerstt förslaget om en höjning
av avdraget till den aktuella nivån är bra. Dessutom har man ordnat med en
bra finansiering.

Men det finns en annan viktig fråga i detta sammanhang: Glesbygdsbe-
folkningens resor för att få del av samhällets service. Detta område har upp-
märksammats alltmer på senare år, framför allt det senaste året med tanke
på det som har hänt på oljemarknaden. Det är viktigt att vi uppmärksammar
denna fråga. Människor har ju andra intressen än att bara resa till och från
jobbet. Det gäller tillgången till samhällsservice för pensionärer med hjälp
av den egna bilen.

Det framlagda förslaget om exempelvis ett differentierat system skulle för

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

de 95 000 personbilar som är registrerade i stödområde 1 vid en nedsättning
av bensinskatten med 1 kr. per liter konkret innebära ca 200 milj. kr. per år
för statskassan. Det är mycket pengar, men jag tror inte att det skulle vara
oöverkomligt i framtiden.

Självfallet är det många problem förenade med detta, t.ex. i samband med
gränshandeln, men jag tror att det är viktigt att vi följer och uppmärksammar
dessa frågor. Bensinpriset har nu, på grund av det som har skett på oljemark-
naden, nått en sådan nivå att det nog blir nödvändigt att göra något i framti-
den. Jag tror att vi i avgiftshänseende helt enkelt blir tvungna att skilja mel-
lan storstadsbilisten och glesbygdsbon.

Jag vet att detta inte är något enkelt problem. Det har ventilerats vid olika
tillfällen, och jag tror att det är viktigt att frågan följs upp. Jag vill därför
fråga statsrådet: Kommer ni vid er framtida utvärdering att följa upp proble-
men med resor till och från arbetet?

Anf. 168 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Det här året har inneburit kraftiga höjningar av bensinpri-
set. En stor del av höjningen kom i början av året, då bensinskatten höjdes.
Det var ett led i finansieringen av inkomstskattesänkningarna. De pengar
som togs in betalades tillbaka i sin helhet i form av inkomstskattesänkningar.
Men ovanpå detta kom en höjning som vi inte rår över, som en följd av de
internationella prishöjningarna och ytterst av Iraks invasion av Kuwait.
Detta kan vi å ena sidan inte göra mycket åt, å andra sidan har det utan tvivel
medfört en del problem, och vi har nu tillkännagivit de åtgärder som vi är
beredda att vidta.

Jag konstaterar att de båda frågeställarna och jag tycks vara i stora drag
överens om att dessa åtgärder var bra och var vad som kunde göras. Vad
gäller några av de specifika frågor som togs upp vill jag säga att jag helt delar
Åke Wictorssons uppfattning att vi bör hålla noggrann kontroll över oljebo-
lagens prissättning framöver. Jag utgår från att de prisvårdande myndighe-
terna känner det ansvaret, och jag menar också att vi alla som konsumenter
skall vara mycket lyhörda och noga följa utvecklingen framöver. Det finns
på detta område likaväl som på andra anledning att ifrågasätta om prishöj-
ningarna skall bli större än vad som motiveras av skatter och internationella
förhållanden.

Några förändringar utöver dem som nu har beslutats i samband med olika
delar av skattereformen är inte aktuella. Det gäller såväl bilförmånen som
frågan om en differentierad bensinskatt. En rad problem är förenade med
en sådan differentiering, och det gör att jag känner mig tveksam till den.
Men mera allmänt sett är det naturligtvis möjligt att vi i framtiden får om-
pröva vissa inslag i skattereformen. För närvarande har vi inga planer på en
sådan omprövning.

Anf. 169 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag tackar naturligtvis för det kompletterande svaret beträf-
fande prisövervakningen. Däremot delar jag inte statsrådets uppfattning när
det gäller bilförmån i tjänsten. Det är viktigt att man kan upprätthålla all-
mänhetens förtroende för skattereformen och att människor upplever att

den är rättvis och drabbar olika grupper på ungefär samma sätt. Det kan då
inte vara rimligt att en grupp som åtnjuter förmånen av bil i tjänsten har
möjlighet att utan att känna någon effekt av bensinpriserna på sitt eget
åkande använda bilen i tjänsten. Skattereglerna borde rimligtvis på något
sätt ändras med tanke på detta.

Anf. 170 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tror, som jag sade tidigare, att det är viktigt att man ser
över glesbygdsbefolkningens möjligheter att få samhällsservice. Prisutveck-
lingen får inte inverka alltför starkt i detta avseende. Om pensionärerna slu-
tar att åka bil, därför att det är för dyrt, kommer färdtjänsten att belastas.
Samhället drabbas alltså ändå av kostnaden på något sätt.

Jag vet att det är en mängd problem inbyggda i en differentiering av ben-
sinskatten. Det är en fråga som har varit uppe till behandling vid åtskilliga
tillfällen. Det är inte så lätt som man ibland ger uttryck för i den allmänna
debatten att genomföra detta, men det är inte fel att försöka. Det gäller ett
problem som vi på sikt måste komma till rätta med.

Jag tror inte att någon kräver att statsrådet i dag skall kunna presentera
en färdig lösning, men jag tror att det finns en allmän önskan om att dessa
problem skall följas noggrant. Det är nämligen fråga om ett växande pro-
blem för servicen i glesbygd.

Anf. 171 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Först till Åke Wictorsson: Jag delar självfallet den grund-
tanke som kom till uttryck i frågan, nämligen att bilförmånen skall avvägas
mot kostnaderna för användningen av bilen i andra sammanhang. Vi tog till
ganska kraftigt i skattereformen, och i jämförelse med de tidigare utred-
ningsförslagen höjde vi faktiskt den förmån som skall tas upp till beskatt-
ning. Men det är i och för sig sant att vi inte har haft möjligheten att beakta
de prishöjningar på bensin som har ägt rum under senare tid. Om sådana
höjningar blir bestående eller inte vet vi inte i dag, men vi är helt överens
om att detta bör följas upp på ett bra sätt i framtiden.

När det gäller en differentiering av bensinskatten är svårigheterna mycket
stora. Om prisskillnaden blir betydande uppmuntrar det en handel över
gränserna, vilket innebär att förmåner även går till kategorier som inte av-
ses. Bensinhandeln m.m. kommer att snedvridas. Vi har valt andra metoder
att gynna glesbygden. Jag vill bara peka på nedsättningen av fordonsskatten
och den nedsättning av elskatten som kommer vid nästa årsskifte.

Anf. 172 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Efter den ytterligare motivering som statsrådet nu gav be-
träffande frågan om tjänstebil, ber jag att få tacka även för den komplette-
ringen.

Anf. 173 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Låt mig bara säga till statsrådet att en differentiering av ben-
sinskatten kan vara ett medel. Jag vet att det förekommer en rad problem vid
gränsdragning och mycket annat. I och för sig föreligger det problem redan i

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

dag när det gäller våra grannländer, inte minst beträffande Finland. Men det
är inte fel att försöka på det här området. Det finns möjlighet att pröva olika
lösningar. Redan i dag har vi ju gränsdragningar mellan olika system. Det
gäller t.ex. regionalpolitiska stöd.

Jag tror att det är viktigt att man följer den här frågan noga och framför
allt ser över den med tanke på framtiden. Det finns ju en tendens att det
uppstår skillnader mellan glesbygd och storstäder när det gäller trafiken.
Därför tror jag att det är viktigt att man ser över systemen. Det är inte fel
att försöka och misslyckas, men det är fel att inte försöka alls.

Anf. 174 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Jag tror att Sten-Ove Sundström och jag är helt överens om
de grundläggande ambitionerna. Vi vill föra en sådan regionalpolitik att vi
åstadkommer en utjämning över hela landet. Detta är det väsentliga. De me-
del som sedan skall användas för att åstadkomma detta kan alltid diskuteras.
De är inte huvudsaken. Vi skall välja de medel som ger de åsyftade effek-
terna med så litet av skadeverkningar och problem som möjligt. Det är med
utgångspunkt i det synsättet som vi skall diskutera både de åtgärder som vi
redan har vidtagit - jag nämnde nedsättning av fordonsskatten och elskat-
ten - och även andra åtgärder som har föreslagits, men som vi inte har vidta-
git-

Även om den höjning av reseavdraget som nu har föreslagits verkar över
hela landet - och jag menar att det är en viktig poäng att avdraget inte skall
begränsas till en viss del av befolkningen - får den sin största tyngd i glesbyg-
den, eftersom bilberoendet är störst där. I praktiken har det alltså en viss
regionalpolitisk effekt, även om åtgärden i sig är generell.

Överläggningen var härmed avslutad.

35 § Svar på fråga 1990/91:38 om fastighetstaxeringen av lantbruk

Anf. 175 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Knut Wachtmeister har frågat mig om jag avser att i den avi-
serade propositionen om fastighetstaxering av lantbruk ta hänsyn till att av-
regleringen inom jordbruket kan leda till lägre fastighetspriser.

Beredningsarbetet med förslag till vissa förändringar i fastighetstaxe-
ringen inför den allmänna fastighetstaxeringen av lantbruksenheter år 1992
pågår inom finansdepartementet. En proposition i ämnet kommer inom de
närmaste dagarna att överlämnas till riksdagen. Jag är därför inte beredd att
nu kommentera frågan ytterligare.

Anf. 176 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, även om det inte var särskilt
uttömmande.

Avregleringen av jordbruket påverkar naturligtvis de kommande taxe-
ringsvärdena beroende dels på ändring av användningen av mark och bygg-

nader, dels på försämringen av lönsamheten. De frågor som speciellt bör
uppmärksammas är:

1. Indelningen av ägoslag, där definitionen av åkermark som blir föremål
för s.k. omställning särskilt bör observeras. Samma sak gäller naturligtvis
djurstallar som tas ur produktion.

2. Enligt nuvarande ordning skall taxeringsvärdet motsvara 75 % av mark-
nadsvärdet. Detta beräknas i sin tur med ledning av det genomsnittliga pris-
läget under andra året före det år då fastighetstaxering sker. I första hand
gäller alltså priset vid fastighetsförsäljningar i orten. Först i andra hand be-
räknas marknadsvärdet med ledning av en avkastningskalkyl.

Enligt mitt förmenande måste större hänsyn tas till en fastighets avkast-
ningsförmåga än till de orters pris som satts vid försäljningar som kunnat
ske, innan beslutet om avreglering fattades.

Nu säger statsrådet att beredningsarbete pågår, och enligt vad jag har hört
kommer propositionen att läggas fram den 22 oktober. Min enda möjlighet
att påverka beredningsarbetet är att ställa frågor till statsrådet. Jag hade
hoppats på en viljeyttring från statsrådets sida. Jag frågar nu om statsrådet
förstår de synpunkter som jag har lagt fram och anser att de bör påverka
propositionen, innan den läggs fram.

Anf. 177 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Beredningen pågår och är i det närmaste avslutad. Den pro-
position som förbereds är mycket nära förestående. Vi har inte den ord-
ningen att vi bereder propositioner i Sveriges riksdag, utan Sveriges riksdag
har möjlighet att efter att ha tagit del av propositionen ge sina synpunkter-
och så bör också ske. Riksdagen kan då ändra förslagen, om de är mindre
väl avvägda. Jag menar att det finns rika möjligheter till både debatt och
praktisk hantering när propositionen väl har lagts fram. I övrigt är jag för-
hindrad att gå in på innehållet. Jag vill bara peka på en omständighet som
gäller mera generellt, inte bara fastighetstaxering av lantbruk utan även
taxering av andra fastigheter. Det är ett problem med det mycket långa tids-
intervallet mellan taxeringarna, eftersom prisändringarna kan vara mycket
stora, trots att de inte avspeglas i det faktiska taxeringsvärdet. Jag menar
därför att det finns skäl att i framtiden överväga en annan ordning, en ord-
ning som medger en snabbare och därmed bättre avspegling av de faktiska
marknadspriserna än vad dagens system tillåter.

Anf. 178 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Min erfarenhet säger mig att det är mycket svårare att ändra
på en proposition som har lagts på riksdagens bord än att ändra innan propo-
sitionen har lagts fram, om man har kommit med vissa relevanta påpekan-
den. Jag kan påminna statsrådet Åsbrink om att vi i våras hade en diskussion
om en lagrådsremiss rörande beskattningen av svenskar i utlandstjänst. Då
var statsrådet mycket pragmatisk, och det blev också en ändring i propositio-
nen. Nu tänkte jag: Gick det bra i våras, kan det kanske gå bra även i höst,
så att statsrådet tar hänsyn till de påpekanden som jag har gjort och som
enligt min mening är ytterst betydelsefulla för det framtida fastställandet av
de nya taxeringsvärdena för jordbruk.

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Anf. 179 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Jag lyssnar naturligtvis alltid med stort intresse på Knut
Wacthmeister och tar del av de synpunkter som han framför. Dock kan jag
inte lova att alltid följa dem.

Anf. 180 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Jag tackar för detta och hoppas att jag den 22 oktober får se
en proposition där man har tagit hänsyn till mina påpekanden.

Överläggningen var härmed avslutad.

36 § Svar på fråga 1990/91:48 om momsen på leasingavgift för bilar
som används i taxiverksamhet

Anf. 181 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Knut Wachtmeister har frågat mig om regeringen avser att
föreslå riksdagen att leasing av taxibilar skall medföra avdragsrätt för ingå-
ende mervärdeskatt.

Regeringen har redan tidigare uppmärksammat detta problem och därför
i proposition 1990/91:37 som lämnats till riksdagen den 11 oktober 1990 före-
slagit bl.a. att mervärdeskatten vid hyra eller leasing av personbil för yrkes-
mässig personbefordran - liksom vid förvärv av sådant fordon - skall vara
avdragsgill i sin helhet.

Anf. 182 KNUT WACTHMEISTER (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret även på den här frågan, som
jag ställde för två veckor sedan.

Bakgrunden är som bekant att taxiverksamhet från att tidigare ha stått
utanför momssystemet enligt vårens proposition 111 skulle omfattas av
skattskyldighet och momsen således inte vara avlyftbar vid inköp av taxibil.

Riksdagen ändrade emellertid i propositionen så till vida att ingående
mervärdeskatt skulle vara avdragsgill vid förvärv av taxibil. I det samman-
hanget observerades inte leasing av taxibilar, troligtvis beroende på att lea-
sing omfattas av en annan paragraf i mervärdeskattelagen. Gjordes nu ingen
ändring skulle hela momsen vara avlyftbar vid förvärv, men blott halva vid
leasing. Detta skulle slå hårt, eftersom enligt uppgift ca 80 % av alla taxibilar
är leasade. Så lades då i fredags proposition 37 på riksdagens bord, innehål-
lande bl.a. den korrigeringen att hela leasingmomsen blir avlyftbar. Jag
tackar för den ändringen vare sig den nu berodde på att finansdepartementet
självt observerat frågan eller på att budskapet kommit utifrån.

Finansministern sade nyss i ett svar till Margö Ingvardsson att statsrådet

gladde sig åt att kunna lämna ett positivt svar. Nu kan statsrådet glädja sig
åt att ha lämnat ytterligare ett positivt svar.

Överläggningen var härmed avslutad.

37 § Svar på fråga 1990/91:81 om hobbybiodling

Anf. 183 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Martin Olsson har frågat mig om vilka initiativ regeringen
avser ta för att skattereformen inte skall omöjliggöra hobbybiodling.

Enligt praxis har biodlare med maximalt 14 bikupor betraktats som
hobbybiodlare. I det reformerade skattesystemet kommer inkomster från
hobbyverksamhet att beskattas i inkomstslaget tjänst.

En av grundtankarna bakom skattereformen är att skattesystemet skall
vara neutralt och likformigt och inte särbehandla olika typer av inkomster.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att företrädare för de yrkesmässigt
verksamma biodlarna ansåg att hobbybiodlare i det gamla skattesystemet
behandlades alltför gynnsamt.

Beträffande de höga initialkostnaderna som tas upp i frågan kan påpekas
att det i inkomstslaget tjänst, trots kontantprincipen, enligt praxis i viss ut-
sträckning medges värdeminskningsavdrag avseende förslitning. Det torde
således finnas möjlighet för hobbybiodlare att fördela vissa av initialkostna-
derna på flera år och på så sätt kvitta dessa mot framtida inkomster. För
hobbyinkomster gäller dessutom att avdrag alltid medges för underskott som
uppkommit året före det aktuella inkomståret.

Jag anser inte att skattereformen skulle omöjliggöra hobbybiodling och
regeringen avser inte vidta några åtgärder för att ändra skattereformen be-
träffande denna fråga.

Anf. 184 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet Erik Åsbrink för svaret på min fråga.

Biodling har mycket stor betydelse för vårt samhälle. Den utgör en allde-
les speciell näring genom att den ger mycket mer för samhället i stort genom
det arbete som bina utför med pollinering av både vilda och odlade växter.
Det ger mer för samhället än för biodlarna som får honungsskörden, så
egentligen skulle biodlarna ha samhällsstöd i stället för att beskattas.

Hittills har, som nämnts, undantag från beskattning gjorts för dem som
har haft högst 14 bisamhällen, och dessa utgör det stora flertalet av de ca
18 000 biodlare som vi har i vårt land. Skattereformen innebär att dessa biod-
lare kommer att beskattas för sin hobbyverksamhet. Jag tog upp detta spörs-
mål i en motion i riksdagen i våras med anledning av propositionen, och den
avstyrktes utan någon särskild motivering av skatteutskottet.

Statsrådet angav i sitt svar att värdeminskningsavdrag avseende förslitning
enligt praxis i viss utsträckning skulle kunna medges, och det var något som
utskottet inte heller nämnde. Problemet med den beskattning som nu före-
slås är att det är stora initialkostnader och att det kanske blir överskott på
verksamheten först efter flera år. Får man inte dra av initialkostnaderna blir

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Svar på frågor

det ju ren förlust: man får inte göra avdrag för de omkostnader man har haft
för att över huvud taget få en inkomst.

Det var med anledning av skatteutskottets uttalande, eller rättare sagt
brist på uttalande, i våras som jag ställde frågan.

Det är många av dem som bedriver biodling i liten verksamhet som är oro-
liga för att de inte skall få några efterträdare. De är också oroliga för att
många skall sluta med sin verksamhet tidigare än de annars skulle ha gjort.
Skattereglerna skall gynna den samhällsutveckling som vi eftersträvar, och
reglerna får inte vara skrivna utifrån skrivbordsperspektiv.

Jag skulle vilja fråga om statsrådet vill följa utvecklingen och är beredd att
se över reglerna ifall att det blir en minskning av biodlingen i landet.

Anf. 185 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Skattereformen innebär bland mycket annat en viss upp-
stramning av reglerna för hobbyverksamhet, eftersom det har varit en verk-
samhet som tidigare har varit skattemässigt favoriserad. Den uppstramning
som görs får också konsekvenser för hobbybiodlarna, men, vilket jag
nämnde i mitt föregående svar, vi gör ändå vissa tillmötesgåenden. Det finns
alltså möjligheter att fördela initialkostnaderna på flera år, och det finns all-
tid möjlighet att kvitta underskott ett visst år mot inkomsterna under kom-
mande år.

Med det menar jag att vi har åstadkommit en lämplig avvägning mellan
hobbyodlarnas och de yrkesmässiga odlarnas intressen. Vi måste också ta
hänsyn till de människor som lever på biodling och som har det som sitt yrke.

Den socialdemokratiska regeringen känner varmt för landets småföreta-
gare, och här är ett sätt att markera detta genom att inte på ett otillbörligt
sätt skattemässigt favorisera dem som endast ägnar sig åt biodling som
hobbyverksamhet.

Anf. 186 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Jag tror inte att konkurrens mellan biodlare som bedriver
sin verksamhet i liten resp, stor verksamhet förekommer eftersom det inte
är någon överproduktion så att man därför trängs på marknaden. Jag tror
att vi skall vara glada för alla biodlare, vare sig de bedriver sin verksamhet i
stor eller liten skala.

Det är oftast äldre personer som driver små biodlingar och av naturliga
skäl inte skulle orka med att ha så många bisamhällen. Det har väl inte varit
någon särskild nyetablering av små biodlare som skulle utgöra ett tecken på
att dessa skulle vara gynnade.

När statsrådet säger i sitt svar att systemet måste vara neutralt och likfor-
migt och inte särbehandla olika inkomsttagare, vill jag återkomma till att
vi inte får se för ensidigt på skatter och skattereformer. Vi måste se vilka
konsekvenser dessa har i verkligheten.

Jag hör till dem som skulle unna dessa som har små biodlingar att få slippa
betala skatt för det de kan tjäna efter att ha lagt ned stora pengar på att bygga
upp bisamhällen.

Överläggningen var härmed avslutad.

38 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1990/91:40 till näringsutskottet

39 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Proposition

1990/91:27 Vissa lagstiftningsåtgärder till följd av beslutet om ny regional
statlig förvaltning

40 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 15 oktober

1990/91:48 av Marianne Jönsson (c) till bostadsministern om studentbostads-
bristen:

Möjligheterna att få studentbostad i dag är begränsade. Många studenter
tvingas sova på madrasser i korridorer och i gymnastiksalar. Bostadsbristen
varierar mellan de olika högskoleorterna. Längst studentbostadskö finns i
Umeå. Där saknade en tredjedel av nybörjarna bostad när höstterminen
började. Även på en mindre högskoleort som Kalmar har bostadssituationen
för studenter inför höstterminsstarten varit synnerligen besvärlig. Endast ge-
nom bristfälliga provisorier har man lyckats få ”tak över huvudet”.

Sveriges förenade studentkårer, SFS, kan redovisa att 20 000 studenter
har stått i kö vid terminsstarten för att få en bostad. Annan statistik från SFS
kan visa på följande: i Karlstad står 500 i kö för en studentbostad, i Umeå
2 513, i Lund-Malmö 4 800 till enkelrum och 900 till familjelägenheter och
i Uppsala slutligen står 3 000 i kö.

SFS kan också redovisa i sin stora bostadsundersökning att nästan hälften
av studenterna flyttade då studierna påbörjades. Det rör sig således om en
stor andel unga människor som dels måste flytta till en annan ort, dels se sig
om efter en ny bostad.

Att stå utan studentbostad eller utan egen lägenhet är ett problem som
kan få stora konsekvenser för studenten. Många avbryter eller tackar nej till
sin utbildning då de inte kan ordna sitt boende. Ca 9 % avstår från utbild-
ningsplats eller låter bli att söka på grund av bostadsbristen. Studierna blir
ofta lidande av att de bor provisoriskt, hos kamrater, i baracker m.m. Den
största nackdelen uppges vara att dela kök med så många. Buller och svårig-
heter att få vara i fred är andra problem som uppges vara relativt stora. Det
är främst kvinnor som uppger sig få ett sämre studieresultat på grund av
boendeförhållandena.

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Varje höst står ett stort antal ungdomar utan studentbostad. Den här hös-
ten har dock kommit att bli särskilt besvärlig. Förutom att det är svårt att få
bostad är det mycket dyrt att hyra en studentbostad. 2 500 kr. för 20 kvadrat-
meter och gemensamt kök är en stor summa för fattiga studenter som lever
på studielån. Skatteomläggningen kommer också att innebära stora hyres-
höjningar nästa år, något som i hög grad drabbar studenterna.

Det krävs bl.a. ett bättre samarbete mellan kommuner och högskolor för
att klara av att erbjuda fler studentbostäder. Det krävs vidare en medveten
satsning på billiga bostäder. Kommunerna måste i högre utsträckning ta sitt
ansvar för planeringen av studentbostäder. Vid dimensioneringen av utbild-
ning på högskoleorterna måste en bättre samordning ske så, att alla
kommuninvånare kan få tillgång till en ändamålsenlig bostad. Detta kräver
en större flexibilitet i bostadsplanerandet.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till bostads-
ministern:

Vilka åtgärder, kort- som långsiktiga, ämnar regeringen vidta för att för-
bättra bostadssituationen för studenter?

41 § Anmälan om fråga

den 16 oktober

Anmäldes att följande fråga framställts

1990/91:97 av Isa Halvarsson (fp) till socialministern om tandvårdsförsäk-
ringen:

Riksförsäkringsverket har på uppdrag av regeringen lagt fram ett förslag
till ändring av tandvårdstaxan. Ett baspaket bestående av undersökning,
några röntgen, tandpolering och undersökningsformulär i tre delar skall till
ett fast pris erbjudas varje svensk var artonde månad. Kostnaden för detta
skall uppvägas av försämringar i den övriga tandvårdsförsäkringen. Patien-
ter med stort behandlingsbehov får på detta sätt ett sämre försäkringsskydd
och ökade kostnader. Tandläkarna kommer att få ägna sig mera åt statistik
och mindre åt patientarbete.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga till stats-
rådet:

Avser regeringen att lägga fram en proposition om en sådan ändring av
tandvårdsförsäkringen?

42 § Kammaren åtskildes kl. 19.46.

Vid protokollet

STAFFAN HANSSON

/Gunborg Apelgren

Innehållsförteckning

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Tisdagen den 16 oktober

1 § Justering av protokoll.................................	1
2§ Svar på fråga 1990/91:44 om lagen om anställningsskydd......	1
Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin Lars-Ove Hagberg (v) 3§ Svar på fråga 1990/91:72 om chefstjänsten vid den regionala ar- betslivsfonden i Värmland...........................	3
Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin Gullan Lindblad (m) 4 § Svar på fråga 1990/91:91 om möjligheterna för baltiska ungdomar att praktisera i Sverige..............................	6
Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin Marianne Jönsson (c) 5 § Meddelande om svar på interpellation 1990/91:33............	9
Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin 6§ Svar på fråga 1990/91:31 om åtgärder för att skydda Brasiliens gatubarn.........................................	9
Utrikesminister Sten Andersson Bertil Måbrink (v) 7 § Svar på frågorna 1990/91:73, 74 och 85 om barn på institutioner i Rumänien........................................	11
Utrikesminister Sten Andersson Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) Bertil Måbrink (v) Jan Sandberg (m) Tredje vice talmannen (om debattreglerna) 8 § Svar på fråga 1990/91:88 om förbud mot användande av plastkulor	16
Utrikesminister Sten Andersson Ingela Mårtensson (fp) 9 § Svar på frågorna 1990/91:89 och 96 om Tibet...............	19
Utrikesminister Sten Andersson Ylva Annerstedt (fp) ' Inger Koch (m) 10 § Svar på fråga 1990/91:22 om hembudsskyldigheten för bostads- rätter ...........................................	22
Bostadsminister Ulf Lönnqvist Erling Bager (fp) 11 § Meddelande om svar på interpellationerna 1990/91:2 och 21 . . .	24
Bostadsminister Ulf Lönnqvist 12 § Svar på fråga 1990/91:54 om matbristen i Litauen, m.m.......	24
Statsrådet Lena Hjelm-Wallén	73

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Carl Frick (mp)

13 § Svar på fråga 1990/91:67 om universitets- och högskoleämbetet 27

Utbildningsminister Bengt Göransson

Birger Hagård (m)

14 § Svar på fråga 1990/91:14 om åtgärder mot militära olyckor .... 30

Försvarsminister Roine Carlsson

Jan Jennehag (v)

15 § Svar på fråga 1990/91:70 om JAS-projektet................ 31

Försvarsminister Roine Carlsson

Sten Andersson i Malmö (m)

16 § Svar på frågorna 1990/91:69 och 76 om praxis beträffande asyl-

ansökningar av iranska medborgare.................... 32

Statsrådet Maj-Lis Lööw

Berith Eriksson (v)

Gullan Lindblad (m)

17 § Svar på fråga 1990/91:83 om invandrarverkets och arbetsmark-

nadsdepartementets administrativa rutiner............... 35

Statsrådet Maj-Lis Lööw

Viola Claesson (v)

18 § Svar på fråga 1990/91:92 om invandrarverkets medicinska kom-

petens........................................... 37

Statsrådet Maj-Lis Lööw

Jan Hyttring (c)

19 § Ajournering....................................... 39

20 § Återupptagna förhandlingar........................... 39

21 § Svar på fråga 1990/91:86 om en ny bro över Ångermanälven. . . 39

Kommunikationsminister Georg Andersson

Roy Ottosson (mp)

22 § Svar på fråga 1990/91:87 om EG-anpassning av lastbilar...... 41

Kommunikationsminister Georg Andersson

Roy Ottosson (mp)

23 § Svar på fråga 1990/91:93 om Bottniska vikens år............ 44

Miljöminister Birgitta Dahl

Roy Ottosson (mp)

24 § Svar på fråga 1990/91:59 om den svenska alkoholpolitiken och

EG............................................. 46

Statsrådet Bengt Lindqvist

Karin Israelsson (c)

25 § Svar på fråga 1990/91:94 om de ”glömda mammorna”........ 48

Statsrådet Bengt Lindqvist

Ragnhild Pohanka (mp)

26 § Svar på frågorna 1990/91:20 och 66 om promilleregler vid fram-

förande av båt.................................... 50

Justitieminister Laila Freivalds

Martin Olsson (c)

Elver Jonsson (fp)

27 § Svar på fråga 1990/91:51 om ungdomar och fängelsestraff..... 52

Justitieminister Laila Freivalds

Prot. 1990/91:10

16 oktober 1990

Hans Göran Franck (s)

Meddelande om svar på interpellationerna 1990/91:15, 26 och 29 55

Justitieminister Laila Freivalds

Svar på fråga 1990/91:2 om användningen av medel från allmän
investeringsfond................................... 55

Statsrådet Erik Åsbrink

Karl-Gösta Svenson (m)

Svar på fråga 1990/91:4 om övergångsproblem vid skatteomlägg-
ningen .......................................... 57

Statsrådet Erik Åsbrink

Karl-Gösta Svenson (m)

Svar på fråga 1990/91:11 om momsen och recipientkontrollen. . 59

Statsrådet Erik Åsbrink

Ing-Britt Nygren (m)

Svar på fråga 1990/91:13 om s.k. pedagogiska måltider och

skattereformen.................................... 61

Statsrådet Erik Åsbrink
Margö Ingvardsson (v)

Svar på fråga 1990/91:19 om kollektivtrafiken och beskattningen 62
Statsrådet Erik Åsbrink

Svar på frågorna 1990/91:25 och 47 om åtgärder för att begränsa
effekterna av bensinprishöjningarna.................... 62

Statsrådet Erik Åsbrink

Åke Wictorsson (s)

Sten-Ove Sundström (s)

Svar på fråga 1990/91:38 om fastighetstaxeringen av lantbruk .. 66

Statsrådet Erik Åsbrink

Knut Wachtmeister (m)

Svar på fråga 1990/91:48 om momsen på leasingavgift för bilar

som används i taxiverksamhet........................ 68

Statsrådet Erik Åsbrink

Knut Wachtmeister (m)

Svar på fråga 1990/91:81 om hobbybiodling................ 69

Statsrådet Erik Åsbrink

Martin Olsson (c)

Hänvisning av ärende till utskott........................ 71

Bordläggning...................................... 71

Anmälan om interpellation

1990/91:48 av Marianne Jönsson (c) om studentbostadsbristen 71
Anmälan om fråga

1990/91:97 av Isa Halvarsson (fp) om tandvårdsförsäkringen . 72

gotab 97135, Stockholm 1990

Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:10 Tisdagen den 16 oktober

Riksdagens protokoll1990/91:10

Tisdagen den 16 oktober

Kl. 14.30-19.46

Innehållsförteckning

Riksdagens protokoll
1990/91:10