RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1946:16)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1946. Andra kammaren. Nr 16.

Torsdagen den 25 april.

Kl. 2 em.

§ 1.

Anställdes, jämlikt § 65 riksdagsordningen, omröstning över följande av
statsutskottet i dess memorial nr 95 föreslagna, av riksdagens båda kamrar
godkända voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren vill, att riksdagen må, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag och motionen I: 13, till Understöd åt inhemska skönlitterära
författare av utmärkt förtjänst för budgetåret 1946/47 anvisa ett anslag
av 50 000 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen I: 13, till Understöd åt inhemska
skönlitterära författare av utmärkt förtjänst för budgetåret 1946/47
anvisat ett anslag av 40 000 kronor.

Sedan efter given varsel kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
blivit uppläst, verkställdes omröstningen medelst omröstningsapparat,
och utföll densamma med 100 ja och 102 nej, varjämte 5 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att rösta.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt ankommet
och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren samtidigt anställd,

hade utfallit med ................................ 90 Ja och 42 Nej,

vadan, då därtill lades andra kammarens röster eller . . 100 Ja och 102 Nej,

sammanräkningen visade ........................ 190 Ja och 144 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med ja-propositionens innehåll.

§ 2.

Herr statsrådet Ericsson avlämnade Kungl. Maj:ts proposition, nr 238, angående
anslag för budgetåret 1946/47 till trådradioanläggningar.

Denna proposition bordlädes.

§ 3.

I enlighet med kammarens beslut den 10 innevarande april företogs nu val
av tolv ledamöter i det särskilda utskott, som enligt kamrarnas samstämmiga
beslut skulle tillsättas.

Andra kammarens protokoll 1946. Nr 16.

Nr 16.

Torsdagen den 25 april 1946.

Därvid avgåvos 173 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista». Av dessia npptogo 172 valsedlar namnen på nedan nämnda
personer i följande ordning:

Herr Olsson i Gävle,

» Skoglund i Doverstorp,

» Olovson i Västerås,

» Pettersson i Dahl,

Fru Nordgren,

Herr Ohlin,

Fru Alvén,

Herr Hagberg i Malmö,

» Viklund,

» Johansson i Mysinge,

» Andersson i Eskilstuna och
» Brandt.

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i särskilda utskottet.

§4.

Anställdes val av tjugo suppleanter i särskilda utskottet.

Därvid avgåvos 152 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

Herr Karlsson i Grängesberg,

» Staxäng,

» Eriksson i Sandby,

» Andersson i Hedensbyn,

» Sundström i Skövde,

» Jacobsson i Igelsbo,

Fru Johansson,

Herr Olson i Göteborg,

» Nilsson i Landskrona,

» Svensson i Vä,

» Ohlsson i Kastlösa,

» Hagård,

» Forsberg,

» Senander,

» Andersson i Alfredshem,

Fru Sandström,

Herr Lundberg,

» Larsson i Luttra,

» Jonsson i Järvsand och
» Håstad.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter i särskilda utskottet.

§ 5.

Justerades protokollsutdrag angående de i §§ 3 och 4 här ovan omförmälda
valen.

§ 6.

Justerades protokollen för den 6, den 9 och den 10 innevarande april.

Torsdagen den 25 april 1940.

Nr 16.

§ 7.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts å kaminarens bord vilande proposition,
nr 211, angående allmän beredskapästat för budgetåret 1946/47 hänvisades propositionen,
såvitt angick jordbruksärenden, till jordbruksutskottet och i övrigt

till statsutskottet.

Vid härefter skedd föredragning för remiss till utskott av Kungl. Maj it» a Vid
kammarens bord vilande proposition, nr 222, med anhållan örn riksdagens y - nr 222.
rande angående avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten anförde:

Herr Ohlin: Herr talman! Redan vid remissen av denna betydelsefulla proposition
skulle jag vilja framhålla ett pär synpunkter på den föreliggande trugan
ehuruväl en närmare diskussion om därmed sammanhängande principiella
och'' praktiska spörsmål torde få anstå tills utskottets utlåtande föreligger til
debatt i kammaren. Jag vill emellertid gärna redan i dag — lat vara i allra
största korthet — slå fast två saker. ,

Denna proposition, som gäller frågan om omsättningsskattens avskaffande
rent formellt, täcker ju i själva verket ett mycket vidare område oell utgör
knappast något annat och mindre än ett utkast till en finansplan för åtskilliga
år framåt. I remissdebatten i januari i år och för övrigt även tidigare tiar .jag
framhållit, att det är i högsta grad angeläget att en dylik finansplan presenteras
av regeringen, så att icke planeringen och avvägningen av de sociala
reformerna och de mer eller mindre utpräglade löften, som från regeringsmedlemmars
sida i det avseendet ges allmänheten, komma att ske utan hänsynstagande
till de ekonomiska förutsättningarna. Jag tillät mig också D-amhålla,
att reformtakten borde anpassas efter de tillgängliga resurserna och att
reformer av alla olika slag samt även tänkbara skattesänkningar mäste vagas
mot varandra, något som icke är möjligt utan en sådan allmän överblick, varom
här är fråga. Jag Ilar även tillåtit mig efterlysa en plan för inkomsterna,
som Ilar ungefär samma grad av bestämdhet sorn de uttalanden, vilka -‘örekommit
från regeringens sida rörande stora framtida utgifter. Härpå svarade
finansministern Wigforss i remissdebatten ungefär följande. Han hade vant
med örn att lägga fram så många olika budgeter, så att han visste, att en
budget gällde inkomsterna och utgifterna under det nästkommande diet. Nåd
som i år begärdes vore emellertid något alldeles nytt, och han kunde inte anse
det rimligt att man begärde en finansplan angående det sätt varpå inkomsterna
skulle kunna skapas, innan man fick på bordet planerna för de utgifter, som
skulle göras. . . ,

Med stor tillfredsställelse konstaterar jag nu, att finansministern likväl tiar
lagt fram en sådan allmän finansplan, som av mig och andra tidigare efterlysts.
Han har gjort detta, trots att det i dag endast föreligger en ganska ofullständig
plan över tänkbara utgifter och trots att situationen därvidlag i dag icke
är mycket annorlunda än den var i januari, då man ju också hade en allman
föreställning om den långa lista på sociala reformer och annat, sorn närmast var
på tal. Det är alldeles uppenbart att finansministern har accepterat ståndpunkten
att det vidare bestämmandet av utgifterna, deras avvägning mot varandra
och den ordningsföljd, i vilken dc skola genomföras, mäste bli beroende a\ de
tillgängliga ekonomiska resurserna. Han har alltså accepterat tanken att man
får lov att göra en avvägning inom ramen för de ekonomiska förutsättningarna.
Enligt min mening är detta ett utomordentligt stort framsteg i fråga
örn behandlingen av dessa spörsmål. Vi befinna oss därför i dag tack vare
finansministern långt ifrån den situation, i vilken vi befunno oss i hostas
genom socialminister Möllers mycket trin s tå n d p u n k t s taga n de, da han utlovade,
att en lång rad av stora och kostbara sociala reformer skulle komma pa

Nr 16.

Torsdagen elen 25 april 194G.

Vid remiss av propositionen nr 222. (Forts.)
riksdagens bord så snart de förelågo tekniskt utarbetade. Däremot antydde
han — såvitt^av referaten av hans uttalande framgick — ingenting om att en
avvägning måste ske inom ramen för våra ekonomiska möjligheter.

. Dea andra punkt, herr talman, som jag tillåter mig här vidröra, gäller regeringens
ståndpunktstagande mot bakgrunden av ett uttalande, som statsministern
tidigare gjort. Statsministern uttalade i ett offentligt anförande, att han
var mycket glad över att en tidigare gjord s. k. gallupundersökning visat, att
svenska folket hellre ville ha sociala reformer nied bibehållna skatter än det
ville avstå från reformerna. Mig föreföll detta statsministerns uttalande örn de
bibehållna skatterna ganska oroande, därest det verkligen skulle vara så att
oppositionens — och jag vågar säga folkets — krav på skattesänkningar efter
krigets slut icke skulle bli beaktade utöver den mindre omreglering, som finansministern
antytt såsom möjlig. På det håll jag representerar hävdades bestämt,
att mottot för riksdagens och regeringen verksamhet borde vara både reformer
och skattesänkningar. Herr Andersson i Falun framhöll under remissdebatten
i januari med styrka, att omsättningsskatten borde så snart som möjligt avskaffas.
Det är med stor tillfredsställelse man nu kan konstatera, att regeringen
Ilar kommit till den uppfattningen att det är nödvändigt och väl motiverat att
nian går fram efter linjen »såväl reformer som skattesänkningar». Detta regeringens
ståndpunktstagande mäste mot bakgrunden av statsministerns nyssnämnda
yttrande snarast uppfattas som ett resultat av opinionens tryck på regeringen,
eller, örn man hellre vill uttrycka saken på det sättet, som ett tryck på regeiingen
fran en vidsträckt opinion inom det svenska folket, som gjort att regeringen
tydligen icke ansett det lämpligt att gå till val i höst utan hänsynstagande
till denna opinion.

Det blir tillfälle att senare i detalj återkomma till de förslag till ändringar i
propositionen, som eventuellt komma att framställas, och de kompletterande synpunkter,
som da kunna finnas naturliga. För dagen har jag. herr talman, endast
velat understryka det betydelsefulla framsteg, som regeringens dubbla anpassning
till här ifrågavarande spörsmål innebär.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss: Herr talman!
Till. herr Ohlins korta anmärkningar skall jag foga ett par ännu kortare
repliker.

.Tåg tror att herr Ohlin misstar sig, örn han anser sig kunna tolka de av
honom citerade uttalandena på sådant sätt, att det skulle ha inträtt någon
förskjutning i regeringens uppfattning. När han till att börja med säger, att
man redan i januari kunnat lika bra som nu bedöma framtidsutsikterna därför
att de stora utgiftsplanerna icke föreligga i mera utarbetad form nu än
de gjorde då, vill jag säga, att detta icke är riktigt. Ingående överläggningar
ha ägt rum örn de olika reformplanerna, och det som nu föreligger i finansplanen
förelåg icke och kunde icke föreligga i januari. Alltså har uppskovet
med finansplanens framläggande varit fullt motiverat av att planerna icke
voro färdiga i januari.

Vad beträffar statsministerns uttalande skall jag inte säga mera än att jag
tror, att var och en bör kunna göra den reflexionen, att vid varje givet tillfälle
blir det fråga.örn ett val mellan skatter och utgifter och mellan skattesänkningar
och utgifter; det kommer nian icke ifrån, även örn man tar ett
steg på skattesänkningens väg. Alltjämt måste man fråga sig: vore det icke
skäl att ytterligare sänka skatterna och slopa någon av de sociala reformerna?
statsministerns. uttalande syftade endast på den mycket intressanta iakttagelse,
vilken gjorts vid den berörda undersökningen och som visade, att örn
det verkligen gällde att välja mellan de två förelagda tingen föredrog majo -

Torsdagen den 25 april 1040. Nr 16. 5

Vid remiss av propositionen nr 222. (Forts.)
riteten bestående skatter oell de sociala reformerna. När det emellertid visat
sig möjligt att gå bägge vägarna, tror jag det skall bli svårt för någon att
få andra att tro, att detta innebär något som strider mot statsministerns nuvarande
uppfattning eller hans tidigare uppfattning.

Herr Ohlin: Herr talman! Statsministerns uppfattning känner ju finansministern
bättre än jag. Jag måste hålla mig till statsministerns uttalande i
höstas, som onekligen, uttryckte den glädje jag tidigare refererat. Det är möjligt,
att statsministern givit ett rätt otillräckligt uttryck för vad han menade.
Men på de grunder jag anfört verkade det något oroande med denna förtjusning
över att folket gärna skulle acceptera oförändrade skatter. Det verkade
som örn regeringen vid den tidpunkten icke tänkt sig möjligheten att genomföra
en skattesänkning. Är det så, att det sedan i höstas inträffat något
nytt, som givit regeringen en mera optimistisk uppfattning, vill jag fråga:
Vad är detta nya som inträffat? Vi, som tillhöra den politiska riktning jag
representerar, ha icke haft anledning att modifiera vår uppfattning därvidlag,
utan utvecklingen har gått ungefär så som man redan i höstas kunde
beräkna. Det vore av intresse att höra, vad det är för något nytt som gjort,
att regeringen plötsligt funnit, att nu går det att genomföra skattesänkning.
Ty i höstas kunde man tydligen icke tänka sig detta.

Sedan säger finansministern, att nu föreligga här bestämda riktlinjer för
utgifterna, och de förelågo icke i januari. Jag vill då påpeka, att om vi taga
t. ex. folkpensioneringen, så visste väl regeringen i januari, att det skulle bli
fråga örn utgifter för bättre folkpensioner av den storleksordning det här är
tal örn. Det var icke alls nödvändigt att bestämma sig precis för ett oförändrat
alternativ II eller III eller dylikt. Det enda som var nödvändigt var,
att regeringen hade klart för sig, att en utgift av denna storleksordning var
ett primärt krav i svensk reformpolitik under 1946 års riksdag. Jag tror, att
örn regeringen icke hade denna sak klar för sig i januari, avslöjar detta större
tveksamhet i fråga örn regeringens reformvilja än jag förmodat skulle finnas.

Jag vill dessutom påpeka, att i finansplanen föreligger en lång råd av utgifter,
örn vilka man ej får veta något alls. Det tycks vara mycket obestämda
projekt och icke någon närmare utarbetad plan. Även där kan man väl säga,
att örn regeringen under hösten hade velat göra de förhandsberäkningar, som
den gjorde under detta års första månader, hade det varit precis lika möjligt
att göra dessa förhandsberäkningar i höstas. Jag kan därför tills vidare icke
se, att finansministern kunnat dokumentera, att i en finansplan av (let rätt
obestämda och föga precisa slag det här gäller icke kunnat framläggas vid årets
början. Storleksordningen av de ifrågasatta utgifterna var känd i januari.

Vidare vill jag betona, att finansministern beträffande en lång råd, utgifter
nöjt sig med att säga, att det finnes en stor önskelista och att frågan
i vad mån en del av önskemålen kan inpassas inom inkomstramen får bli föremål
för närmare överväganden senare. Även detta antyder, att ett ståndpunktstagande
mycket väl kunnat ske tidigare.

Jag måste sammanfattningsvis uttala, att en sådan allmän finansplan, sorn
kunnat giva stadga åt diskussionen örn de ekonomiskt möjliga utgifterna, varit
både önskvärd och möjlig att åstadkomma tidigare. Jag hälsar med stor glädje
och tillfredsställelse, att finansministern nu presenterat dea för riksdagen.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss: Herr talman!
Jag skall icke förliinga cn diskussion, som kan tagas upp senare. Men jag
vill understryka vad jag mycket öppet säde i remissdebatten, att jag ännu icke
var på det klara med hur de nya stora statsutgifterna skulle finansieras. Det

Nr 16.

Torsdagen ilen 25 april 1010.

Vid remiss av propositionen nr 222. (Forts.)
hängde samman med att jag då fortfarande icke hade någon klar föreställning,
vilka antaganden man vågade göra om den framtida inkomstutvecklingen
jämte en del andra ting, som nu läggas fram i finansplanen. Jag bara konstaterar
det faktum, att jag ej i januari eller december var färdig med ståndpunktstaganden
av det slag som föreligger i finansplanen. I fråga örn utgifterna
vara det icke heller där så, att klarhet hunnit skapas. Det är alldeles riktigt,
att det förelåg två alternativ för folkpensioneringen, men vilken kostnadssumma
de i sista hand skulle representera var icke klart. I fråga örn den andra
stora reformen, som tagits upp på planen, nämligen barnbidragen, var ärendet
i så ofärdigt skick, att det icke inom regeringen varit möjligt att diskutera,
huruvida sådana barnbidrag skulle utgå från det första barnet eller
från det andra; det rådde alltså oklarhet där. Beträffande de kommande stora
utgifterna på undervisningsväsendets och den vetenskapliga forskningens område
hade ej heller klarhet vunnits. Alla dessa saker ha senare klarnat.

När herr Ohlin säger, att så mycket lämnats utanför, vill jag erinra, att vad
som lämnats utanför av de stora reformerna är sjukförsäkringen och bostadskostnaderna.
Men på vad sätt avvägningen dem emellan skall ske och i vilken
omfattning de kunna få plats inom de närmaste fem årens utgiftsram får
bli beroende på de erfarenheter vi göra under de kommande åren. Det är
väl ändå klart, att även en plan för fem år framåt får tagas nied så mycken
reservation, att man lägger upp planen i den, låt mig gärna kalla det fasta
förhoppningen, att det skall vara möjligt att genomföra den; men man binder
sig för vad man tämligen omedelbart kan framlägga, och sedan får erfarenheten
giva oss ledning, när det gäller att göra urvalet i fortsättningen.

Örn herr Ohlin särskilt gläder sig över att det ser ut som örn en del — även
örn det icke skulle röra sig örn någon mera betydande del — av socialministerns
reformplaner inte skulle kunna pressas in inom ramen, så får det ju vara en
glädje, som står för han räkning.

Herr Skoglund i Doverstorp: Herr talman! Finansministern säger i dag,
att han vid riksdagens början inte hade någon klar uppfattning örn den ekonomiska
utvecklingen och att han vid den tidpunkten inte ansåg möjligheter
föreligga att komma med en ekonomisk plan av sådant slag, som efterlystes
i remissdebatten. Det är ju möjligt att förutsättningarna härför äro större
nu. Den saken skall jag icke diskutera. Vi ha i alla händelse nu fått den
efterlysta planen, och den visar vilka svårigheter som föreligga. Dessa kunna
vi icke se bort ifrån.

När det visat sig att det finns ett så pass begränsat utrymme som det finansministern
här konstaterat, frågar jag på samma sätt som i remissdebatten:
är det klokt att man från regeringens eller från enskilda statsråds sida
utlovar ett social reformprogram av den omfattning, som man här upprepade
gånger gjort — när det visar sig, att det icke gärna går att pressa in alla de
tilltänkta reformerna i den ekonomiska planen? Blir inte resultatet då att allmänheten
får svårt att följa med i det föreliggande resonemanget och i stället
känner sig bedragen, när de utlovade åtgärderna utebliva? Både regering och
riksdag bliva med andra ord genom givna löften satta i ett sådant läge, att
de icke ha någon valfrihet.

Jag tillåter mig att här framföra dessa synpunkter av den anledningen, att
jag av uttalanden som gjorts även under de senaste dagarna fått det intrycket,
att man lovar svenska folket mer än vad vi för ögonblicket kunna effektuera.

I övrigt vill jag säga, att efter finansministerns anförande här, och med den
plan som är framlagd, borde vi ha en god utgångspunkt, från vilken vi kunna
resonera örn vad som är möjligt att genomföra.

Torsdagen den 25 april 1940.

Nr 16.

Vid remiss av propositionen nr 222. (Forts.)

Herr Ohlin: Herr talman! Jag kan försäkra finansministern, att ingenting
skulle ha glatt mig mera än örn det varit möjligt att pressa in de sociala
reformer, som nu äro ifrågasatta — och helst också en del andra och bättre -inom ramen för de ekonomiska möjligheterna. Men da detta tyvärr icke gar,
visar det samtidigt klokheten i att först undersöka örn de ekonomiska resurserna
föreligga, innan man bestämmer att det och det skall göras. Dessa bada
saker böra bedömas någorlunda samtidigt.

Jag skall icke förlänga denna diskussion, utan jag nöjer mig med att göra
ett enda påpekande. Finansministern sade, att han i januari i år icke var färdig
med sin uppfattning i fråga örn inkomstutvecklingen. Men det väsentliga är,
att dessa beräkningar örn inkomstutvecklingen, såvitt jag kan första, äro av
den art, att de lika gärna hände ha utförts under förra sommaren och hösten,
alltså vid den tidpunkt, då socialministern planerade dessa stora utgifter. Örn
man vill sträva efter en planmässig hushållning, tycker jag det vöre naturligt
örn regeringen samtidigt hade tagit upp både inkomst- och utgiftssidan av denna
sak. Inkomstprognosen kunde mycket väl ha varit färdig i januari.

Det framgår väl också nu, att det ingalunda var orimligt — som finansministern
påstod i remissdebatten — att begära en sådan här plan, lat vara att den
måste bli rätt obestämd. Örn den skulle lia varit ytterligare en grinig mera obestämd
i januari än i dag är därvid en fråga av mindre vikt. Jag går så långt
att jag Säger, att örn vi bara hade haft en inkomstplan av den typ som finansministern
nu framlagt, så skulle detta ha verkat i hög grad stimulerande och
styrande på diskussionen örn de olika utgifterna, Det är av den anledningen
som jag för min del menar, att det hade varit högst önskvärt, att regeringens
utgifts- och inkomstdepartement hade rört sig mera i takt, samtidigt som jagär
glad över att finansministern numera någorlunda hunnit ifatt socialministern.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss: Herr talman!
Detta är en diskussion som socialministern borde ha deltagit i, och jag vill därför
inte underlåta att tillfoga en enda sak här. När socialministern kom med dessa
uttalanden, gjorde han det i full samklang med den uppfattning, som fanns inom
regeringen. Om det visade sig nödvändigt för det sociala reformprogrammets
genomförande, var regeringen nämligen beredd att bibehålla de höga skatterna.
Det som alltså nu visat sig möjligt är att förena önskemålen örn ökade utgifter
med en skattesänkning.

När herr Skoglund talar örn den begränsade ramen så vill jag erinra kammarens
ledamöter örn att denna begränsade ram för ökade utgifter utgör över 1 100
miljoner kronor. Det är bra marscherat av herr Skoglund!

Herr Skoglund i Doverstorp: Herr talman! Jag ger finansministern rätt
i att det är raskt marscherat, men örn jag inte misstar mig, uppgå kostnaderna
för de sociala utgifter, som äro uppskissade och utlovade, till över 1 500 miljoner
kronor. Det är alltså en lucka på minst 400 miljoner kronor att fylla.

Herr Ohlin: Herr talman! Får jag bara fastslå innebörden av finansministerns
mycket intressanta senaste yttrande, att enligt regeringens mening frågan
om skattesänkningen i höstas kom sist vid avvägningen mellan sociala reformer
och den skattesänkning, som var önskvärd. Detta uttalande är i och för
sig mycket värdefullt, och det blir ännu mer intressant om man betänker, att i
finansministerns egen plan har i detta fall skattesänkningen åkt upp pa mellanplatsen.
Av de sociala frågorna komma nu först folkpensionerna och barnbidragen.
Sedan kommer skattesänkningen. Frågan om de återstående sociala refor -

Nr 16.

Torsdagen den 25 april 1946.

Vid remiss av propositionen nr 222. (Forts.)
merna och möjligheterna för deras genomförande vid ena eller andra tidpunkten
i framtiden ställs i tredje rummet. Man kan säga att denna senare ståndpunkt
att väga reformer mot skattesänkningar överensstämmer relativt väl med
det, som jag tidigare tillåtit mig framhålla. Det är emellertid värdefullt att få
fastslaget regeringens höstståndpunkt i fråga örn skattesänkningarna.

överläggningen förklarades härmed avslutad. Propositionen hänvisades till
särskilda utskottet, till vilket jämväl skulle överlämnas de i anledning av densamma
inom kammaren avgivna yttrandena.

Härpå föredrogos följande på bordet liggande propositioner, och hänvisades
därvid:

till statsutskottet propositionerna :
nr 224, angående utbyggnad av reumatikervården; och
nr 225, angående vissa anslag till fångvården m. mefill
bankoutskottet propositionen, nr 226, angående reglering av vissa familjepensioner
m. m.;

till statsutskottet propositionerna:

nr 227, angående provisorisk förbättring av distriktsbarnmorskornas löneförmåner
;

nr 228, angående anslag för vissa undersökningar vid statens institut för folkhälsan;
och

nr 229, angående markförvärv för flygfältsarbeten; samt

till konstitutionsutskottet propositionen, nr 230, med förslag till lag om ändring
i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253).

Vid nu skedd föredragning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 231, med förslag
till lag örn dyrtids tillägg under budgetåret 1946/47 å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag, m. m. hänvisades propositionen, såvitt angick anslag
under femte huvudtiteln, till statsutskottet och i övrigt till behandling av
lagutskott.

Slutligen föredrogo-s var efter annan följande Kungl. Maj:ts å kammarens
bord vilande propositioner; och remitterades därvid

till jordbruksutskottet propositionen, nr 232, angående reglering av priserna
å vissa slag av fisk m. mefill
statsutskottet propositionerna:

nr 233, angående åtgärder för beredande av vila och rekreation åt mödrar och
barn;

nr 234, angående anslag till statens tvångsarbets- och alkoholistanstalter; och
nr 235, angående ombyggnad till normalspår av vissa av Blekingenätets järnvägar; till

konstitutionsutskottet propositionen, nr 236, med förslag till lag rörande
ny indelning av riket i borgerliga kommuner m. m.; samt

till bevillningsutskottet propositionen, nr 237, angående prisutjämningsavgifter
m. m.

§ 8.

Föredrogos var för sig följande på kammarens bord liggande motioner; och
hänvisades därvid

Torsdagen den 25 april 1946.

Nr 16.

till statsutskottet motionerna:

nr 458 av herr Johansson i Torp m. fl.; och

nr 459 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.; samt

till bevillningsutskottet motionen nr 460 av herr Haggblom m. fl.

§ 9.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till Interpellation.

Fru Boman, som anförde: Herr talman! Under de sista dagarna har ett meddelande
förekommit i dagspressen, som väckt många lojala medborgares förvåning
och harm. Enligt däri lämnade uppgifter har fru Olga Raatamaa, över
hela Norrbottens fjällvärld känd under namnet »Kejsarinnan Olga», under hela
kriget på sin gård i nordligaste hörnet av Sverige, mellan Norge och Finland,
med varm människokärlek tagit emot och bisprungit cirka 5 000 flyktingar,
varav större delen kommit från det av tyskarna ockuperade Norge. För mångå
av dessa frusna, hungriga och trötta flyktingar har hennes lilla stuga på fredlig
svensk botten säkerligen betytt räddningen undan döden — eller måhända något
ännu värre. Intill sista tiden av kriget har hon utövat denna enastående hjälpverksamhet
med stora personliga uppoffringar och utan någon som helst ersättning.
Därefter har staten betalat 2 kronor 50 öre för varje flykting, som legat
över natten.

Nu synes hon emellertid sakna kontanta medel att betala de skatter, sorn i
anledning av detta statsbidrag påförts henne. För att kunna befria sig från
dessa skatteskulder lär hon nu vara tvungen att slakta sina tvenne kor. Därigenom
skulle hon berövas möjlighet att försörja sig, eftersom hon ej har några
andra medel för sitt uppehälle. Hennes man är död. Själv är hon sextio år och
sliten av allt arbete med flyktinghjälpen under kriget.

Även örn skattemyndigheterna i detta fall sannolikt endast fullgöra den tunga
plikt enligt lagar och förordningar, som ålagts dem av samhället, är det icke underligt
att folk reagerat — och det med rätta — mot ett sådant utslag av fogdevälde
inom vårt moderna s. k. folkhem. Det kan icke för det allmänna medvetandet
vara riktigt att samhället på det sätt som nu är i fråga »belönar» den insats,
som fru Raatamaa gjort i mänsklighetens namn, så att hon nu ställts på
bar backe. Rättelse bör ske snart, innan det blir för sent. Den tanken har framkastats,
att hon för sina behjärtansvärda insatser borde få en ordentlig statspension
och befrielse från skatt, vilket verkligen synes motiverat.

Med anledning av vad sålunda anförts får jag anhålla örn kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet få framställa
följande fråga:

Vilka åtgärder ämnar herr statsrådet vidtaga för att lämna fru Raatamaa ali
den hjälp och ytterligare ersättning för sin kärleksverksamhet gentemot flyktingarna
under kriget, som är motiverad?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10.

Ordet lämnades på begäran till /nterpellaton.

Herr Hedlund i Radom, som yttrade: Herr talman! Under föregående vår
höjdes vedpriserna till producenterna med 1 kr per m3 för kastved och med
75 öre för långved. Visserligen gavs prishöjningen namnet framkörningspremier,
men villkoren för att komma i åtnjutande av dem äro sådana, att premiema
i realiteten utgöra en ökning av vedpriset. Enligt hittills meddelade
bestämmelser utgår detta pristillägg endast på ved, som framkörts före den

Andra hammarens protokoll lQitO. Nr 10. 2

Nr 16.

Torsdagen dea 25 april 1946.

Interpellation. (Forts.)

1 maj i år, och vid förfrågan hos statens bränslekommission har meddelats, att
i varje fall icke f. n. avses att göra någon framställning örn att premierna skola
utgå även i fortsättningen.

Då ifrågavarande prishöjning genomfördes torde detta ha varit nödvändigt
för att vedproduktionen skulle kunna upprätthållas något så när i önskvärd
omfattning. Det visade sig nämligen, att den närbelägna veden i allmänhet
blivit uthuggen och att avverkningarna därför måste flyttas till mera avlägsna
trakter med dyrare transportkostnader. Det är uppenbart att transportavstånden
efter ytterligare ett års avverkningar bliva ännu längre och att
med hänsyn härtill snarare en prisökning än en prissänkning är nödvändig,
örn avverkningarna skola kunna fortsätta i större omfattning.

Den omständigheten att särskilda huggarpremier införts även för stundande
sommar tyder på att myndigheterna anse bränsleläget vara sådant, att särskilda
stimulansåtgärder i fråga örn vedavverkningen äro nödvändiga. Det är
då oförklarligt örn man samtidigt genomför en prissänkning å veden och därigenom
motverkar vedproduktionen.

Under åberopande av ovanstående hemställes örn andra kammarens tillstånd
att till herr statsrådet Ericsson få rikta dessa frågor:

1) Avser statsrådet att vidtaga åtgärder för att det pristillägg å veden med
1 kr. resp. 75 öre, som de s. k. framkörningspremierna innebära, komma att utgå
även för stundande avverkningssäsong?

2) Om så ej är fallet finner sig statsrådet då i tillfälle att redogöra för
skälen till att vedpriset på angivet sätt sänkes?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 161, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
med vissa bestämmelser rörande skadeståndsskyldigheten för förare av
motorfordon, motorredskap och traktortåg, som tillhöra eller nyttjas av staten; nr

182, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
tillfällig förlängning av skyddstid för litterära och musikaliska verk:

nr 183, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 26 april 1940 (nr 272) med särskilda bestämmelser
angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.;

nr 184, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
örn rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets
handläggning insända handlingar med posten m. m., såvitt angår genom propositionen
framlagda förslag till lag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra
stats- eller kommunalmyndighets handläggning insända handlingar med
posten m. m. och lag örn ändring i lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda
bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras
verksamhet vid krig eller krigsfara m. m., dels ock en i ämnet väckt motion;

nr 185, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser
angående patent vid krig eller krigsfara m. m.;

nr 186, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 13 december 1940 (nr 995) örn straff
för sabotage;

nr 187, i anledning av Kungl. Miajds proposition med förslag till lag angå -

Torsdagen den 25 april 1946.

Nr 16.

ende fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) om fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m.; och
nr 188, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 951) angående vissa utfästelser
rörande införsel och utförsel av varor m. m.

§ 12.

Avlämnades följande motioner, nämligen av:

herr Haeggblom m. fl., nr 461, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 236, med förslag till lag rörande ny indelning av riket i borgerliga kommuner
m. m.; och

herr Svensson i Stenkyrka m. fl., nr 462, likaledes i anledning av Kungl.
Majlis proposition nr 236.

Vidare avgåvos följande motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 219, angående förbättring av landsbygdens telefonförhållanden, nämligen:
nr 463 av herr Staxäng,

nr 464 av herrar Haeggblom och Janson i Frändesta; samt
nr 465 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.

Härpå avlämnades följande motioner, nämligen av:

herr Mosesson, nr 466, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 225,
angående vissa anslag till fångvården m. möllerr
von Friesen m. fl., nr 467, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 227, angående provisorisk förbättring av distriktsbarnmorskornas löneförmåner
;

beri’ Lindberg, nr 468, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 234,
angående anslag till statens tvångsarbets- och alkoholistanstalter; och

herr Nolin m. fl., nr 469, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition, nr 235,
angående ombyggnad till normalspår av vissa av Blekingenätets järnvägar.

Vidare avgåvos följande motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 210, med förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1946, nämligen
:

nr 470 av herr Wiberg m. fl.;
nr 471 av herr Olson i Göteborg m. fl.;
nr 472 av herrar Ohlin och Kristensson; samt
nr 473 av herr Hagberg i Malmö m. fl.

Slutligen avlämnades följande motioner, nämligen av:

herr Nilsson i Göteborg, nr 474, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 221, med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1945 (nr
420) örn semester, m. m.;

herrar Karlsson i Grängesberg och Gavelin, nr 475, likaledes i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition, nr 221; samt

herr Nilson i Spånstad m. fl., nr 476, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 220, med förslag till lag örn folkpensionering, m. m.

Samtliga dessa motioner bordlädes.

§ 13.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3.04 em.

In fidem
Gunnar Britth.