RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1946:7)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1946. Första kammaren. Nr 7.

Lördagen den 9 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen; oell dess förhandlingar leddes
av herr andre vice talmannen.

Herr statsrådet Sträng avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 48, angående nedläggande av driften vid Svenska skifferoljea.ktiebolagets
oljeutvinningsanläggningar vid Kinne-Kleva m. m.;

nr 49, angående beredande av täckning för vissa medelsbrister, redovisade såsom
propriebalanser i försvarets civilförvaltnings räkenskaper;

nr 50, angående livränta åt Carl Johan Eric Tersmeden m. m.; samt
nr 51, angående anslag till lindring av mindre bemedlades kostnader för
djursjukvård.

Herr statsrådet Sträng, som meddelat, att lian ämnade vid detta sammanträde
besvara herr Gryms interpellation angående tilldelningen av fodersäd,
erhöll ordet och anförde: Herr talman! Med första kammarens tillstånd har
dess ledamot herr Grym till chefen för folkhushållningsdepartementet riktat
följande frågor:

Är tillgången på fodersäd så knapp, att en större tilldelning av detta fodermedel
icke hade kunnat meddelas för ransoneringsperioden 1 januari—14 mars
1946?

Örn tillgången på fodersäd medgiver, har herr statsrådet för avsikt att vidtaga
sådana åtgärder, att fodersädstilldelningen för hästar, brukade i särskilttungt
skogsarbete, höjas?

Efter överenskommelse med chefen för folkhushållningsdepartementet kommer
jag att besvara denna interpellation.

För att man skall kunna bedöma de av interpellanten framställda spörsmålen,
synes det nödvändigt att göra klart för sig, vilka myckenheter fodersäd,
som sammanlagt finnas disponibla för tilldelning under innevarande konsumtionsår,
och för vilka ändamål dessa myckenheter skola förslå. I samband med
uppgörandet av en plan för det s. k. fodersädsavståendet uppskattade statens
livsmedelskommission det totala t.illdelningsbehovet till 386 000 ton. Detta behov
fördelade sig på olika ändamål sålunda: för utsäde 60 000 ton, för beredning
av gryn och mjöl 75 000 ton, för tilldelning åt bryggerier 21 000 ton.
för tilldelning åt brännerier 1 000 ton, för utfodring av arméns hästar 9 000
ton och för andra utfodringsändamål 220 000 ton.

I planen upptogs därjämte avsättning till ett övergångslager per den 31
augusti 1946 med 30 000 ton. Det sammanlagda behovet av fodersäd uppskattades
därför till 416 000 ton.

För täckande av nämnda behov, 416 000 ton, fanns vid regleringsårets början
tillgängligt ett övergångslager av 34 000 ton, bestående av fodersäd och
till människoföda icke tjänlig brödsäd. Med hänsyn till att enligt planen ett
nytt övergångslager skulle bildas under regleringsåret har hela det gamla
övergångslagret beräknats kunna tagas i anspråk. Enligt vad kommissionen

Första kammarens protokoll 194G. Nr 7. 1

Ang. tilldelningen
av
f oder säd.

Nr 7.

Lördagen den 9 februari 1946.

Äng. tilldelningen av fodersäd. (Forts1.)
upplyst, har kommissionen sökt utnyttja alla möjligheter att vid tilldelningen
ersätta fodersäd med andra fodermedel. I tilldelndngsplanen ha i överensstämmelse
härmed upptagits 12 000 ton better, 30 000 ton kli och 20 000 ton
till människoföda icke tjänlig brödsäd av 1945 års skörd. Härmed har täckning
erhållits för sammanlagt 96 000 ten. Återstoden av tilldelningsbehovet.
eller 320 000 ton, skulle ha behövt uttagas genom leveranser av fodersäd från
jordbrukarna. Emellertid har det icke varit möjligt att i år uttaga en så stor
kvantitet. Anspråken på jordbrukarna i nämnda avseende ha — särskilt med
hänsyn till uppkomna skördeskador av olika slag — måst sänkas så mycket,
att den totalkvantitet, på vilken leveransbesked utfärdats, icke uppgår till mer
än 290 000 ton. Sedermera ha sådana underrättelser, enligt vad kommissionen
vidare upplyst, inkommit från kristidsstyrelserna, att man tyvärr nödgas räkna
med att denna leveranskvantitet slutligen skall komma att i hög grad underskridas.

Man hade-alltså redan i höstas ett underskott i tilldelningsplanen på 30 000
ton. I samma mån som avståendeleveranserna från jordbrukarna icke komma
att uppgå till nyssnämnda kvantitet, 290 000 ton, stiger underskottet. Det är
med hänsyn till den fortgående ökningen av kreatursstocken och andra omständigheter
även troligt, att det uppskattade behovet av fodersäd för tilldelning
för utfodringsändamål är för lågt. Man torde därför tyvärr få räkna
med att bristen kommer att bli avsevärt större än 30 000 ton.

Bland annat för att täcka underskottet på fodersäd för utfodringsändamål
har kommissionen, ^enligt vad kommissionen meddelat, vidtagit alla tänkbara
åtgärder för att från utlandet kunna importera fodermedel såsom tillskott till
den egna tillgången. Det har också lyckats kommissionen att genom spannmålsbolaget
inköpa vissa kvantiteter kli och majs. Emellertid inkomma endast
en mindre del av de inköpta myckenheterna inom sådan tid, att de bli
disponibla för utdelning under våren.

Av^de uppgifter, som nu lämnats, torde framgå, att förhållandena alltjämt
äro sådana, att största möjliga sparsamhet måste iakttagas vid tilldelningen
av fodersäd eller ersättningsmedel för fodersäd till djurinnehavare. Kommissionen
har därför också hittills under konsumtionsåret i allmänhet ansett sig
nödgad att tillämpa samma knappa tilldelningsnormer, som gällde under förra
konsumtionsåret. Vad beträffar fjäderfä, lia normerna under höstmånaderna
1945 till och med varit betydligt lägre än under motsvarande tid 1944. De
förbättringar,. som kunnat åstadkommas i tilldelningshänseende, ha varit relativt
obetydliga. Den främsta förbättringen har just gällt arbetshästar och
särskilt den grupp arbetshästar, som interpellantén avser, nämligen hästar i
tyngre skogskörslor. Tilldelningen för sistnämnda slag av hästar utgör för
tilldelningsperioden den 1 januari—den 14 mars 1946 2,6 kg fodersäd, 1,3 kg
betfor och 1,5 kg kli, eller tillhopa 5,4 kg kraftfoder per dag. Vid jämförelse
mellan de båda perioderna bör beaktas, att dagstilldelningen av betfor till viss
del ersatts med kli.

I interpellationen anföros, att en normal dagsgiva av havre för en skogsuf
uppgår till 10 kg, medan högivan normalt är jämförelsevis liten. 10 kg
havre motsvara 8—8,5 foderenheter. Den av kommissionen medgivna tilldelningen
av kraftfoder till skogshästar under innevarande period motsvarar 4,6
foderenheter per dag. Vid fastställandet av denna tilldelning har emellertid
förutsetts, att vad som brister i den önskvärda givan av kraftfoder skall utfyllas
genom användning av fodercellulosa och ökad användning'' av hö. I
detta sammanhang kan nämnas, att det enligt sakkunskapen är till fullo bevisat,
att fodercellulosa i sådana fall som de ifrågavarande utan olägenhet
kan, användas i dagsmängder av upp till åtminstone 3—3,5 kg och härvid er -

Lördagen den 9 februari 1946.

Nr 7.

Äng. tilldelningen av fodersäd. (Forts.)
sätta i det närmaste samma kvantitet vanlig foderhavre. Fodercellulosa saluföres
alltjämt oransonerat och kan inköpas i önskvärda mängder. Vid inköp
av fodercellulosa erhåller jordbrukaren den fördelen, att han får rätt att som
tillskottsfoder inköpa 12 kg oljekraftfoder per 100 kg fodercellulosa.

Vid utfodring med omkring 3 kg fodercellulosa per häst och dag jämte därå
belöpande tillskottsfoder i form av oljekraftfoderblandning skulle dagstillförseln
av foderenheter, örn den ordinarie tilldelningen av fodersäd, betfor och
kli i sin helhet utnyttjas, bli ungefär 7,4. Denna dagsgiva ligger ganska nära
det foderenhetsfal av 8,5, som, enligt vad nyss nämnts, motsvarar utfodring
med 10 kg havre per dag. Det torde icke möta några svårigheter att utfylla
skillnaden i foderenheter med en ökad högiva, helst som tillgången på hö i
år dess bättre är mycket god. Det torde här även böra framhållas, att betfor.
vilket innehåller icke mindre än 35—40 procent melass, är särskilt lämpligt
som hästfoder, då högivan är riklig och foderrotfrukter eller annat saftfoder
saknas.

Av vad jag nu anfört, framgår, att en tillfredsställande utfodring av skogshästarna
kan äga rum även vid den tilldelning av kraftfoder, som under innevarande
år utgår. Med hänsyn till de mycket stora svårigheterna att framskaffa
tillräckliga kvantiteter fodersäd eller ersättningsmedel härför torde det
för närvarande tyvärr icke vara möjligt att vidtaga någon höjning av tilldelningen
till hästar i tyngre skogskörsler. Alla möjligheter, som finnas, komma
dock att utnyttjas för att i görligaste mån försöka förbättra situationen.

Herr Grym: Herr andre vice talman! Jag ber att till herr statsrådet Sträng
få framföra mitt tack för det utförliga och snabba svaret på min interpellation.

Statsrådets svar ger mig inte anledning till någon längre utläggning. Det är
tydligen ingenting annat att göra än att böja sig för fakta och ta det som det
är. Jag förstår utmärkt väl, att det helt visst skulle ha varit g-lädjande för
herr statsrådet, örn svaret på min andra fråga hade kunnat bli jakande. Det
är verkligen beklagligt, att tillgången på fodersäd är så dålig, att någon höjning
av tilldelningen inte är möjlig ens till hästar i tyngre skogskörsler. Vi
få väl antaga, att foderspannmålsproducenterna lojalt ha ställt sin produktion
utöver vad de behöva för eget behov till folkhushållets förfogande. Jag tror
dock, att det är på sin plats, om jag här säger, att en hel del människor äro
av den åsikten, att rätt stora lager finnas hos producenterna. Det kan ju hända,
att visst fog finnes för denna ganska utbredda åsikt.

Jag iir inte den som vill överdriva i något avseende, men jag vågar utan att
begå någon överdrift säga, alf örn fläsk och kött — och för all del även korv
— äro av stor betydelse för skogsarbetarna, så är havre av kanske ännu större
betydelse för skogshästarna. Den är rent av oumbärlig. Jag tror inte, att någon
vill jäva detta påstående. I varje fall äro skogsmän, veterinärer och husdjurskonsulenter
eniga örn fodersädens stora betydelse för skogshästar.

Jag har fått mig tillsänd — utan att jag har begärt det — avskrift av en
framställning, åtföljd av ett par intyg, som inlämnats till livsmedelskommissionen,
örn ökad fodersädstilldelning. Dessa kortfattade handlingar ge till
fullo belägg för hur allvarlig situationen i verkligheten är. Då denna framställning
till livsmedelskommissionen enligt mitt förmenande är av intresse i
detta sammanhang, ber jag att få föredraga den. Skrivelsen lyder:

»De omfattande vedavverkningarna och industriens stora råvarubehov ha i
år samverkat till rekordartat drivningsarbete i skogarna. Därtill ha väderleksförhållandena
hittills visat sig gynnsamma, varför arbetet i skogarna kom i
gång ovanligt tidigt på hösten. Under rådande omständigheter lia hästägarna
i år fått ett tillfälle att göra goda förtjänster, vilket de också i hög grad utnytt -

Nr 7.

Lördagen den 9 februari 1946.

Äng. tilldelningen av fodersäd. (Forts.)
jat. Detta innebär dock tydlig risk för vår häststams framtid, örn ej ökad fodertilldelning
snarast kan beviljas. Med nuvarande knappa fodertill delning,
ca 2,5 kg fodersäd per dag, och den ovanligt långa körningssäsong, som redan
vid denna tidpunkt på året ligger bakom oss (premietilläggen för vedkörning
under förliden sommar och höst) komma hästarna nämligen icke att stoppa
för ytterligare påfrestningar. Att skogshästarnas kondition inom länet redan
är nedsatt i början av gagnvirkeshuggningssäsongen är högst betänkligt, varom
vi ytterligare fått belägg genom intyg från husdjurskonsulenten Arwidsson
och länsveterinär Enequist i Norrbottens län.

Med anledning härav se vi (sorn tagit del av eder skrivelse till kristidsstyrelsen
i Norrbottens län d:nr 2132 vf) oss nödsakade ånyo hemställa örn ökad
fodertilldelning.

Luleå den 4 februari 1946.

För överjägmästaren i övre Norrbottens distrikt Allan Fredenberg, för överjägmästaren
i nedre Norrbottens distrikt C.-A. Sjöquist, Munksunds aktiebolag,
skogsförvaltningen, Folke von Heideken.»

Länsveterinären i Norrbottens län Ilar avlämnat följande intyg:

»Med anledning av att från forstligt håll framhållits vådan av den ringa
tilldelningen av fodersäd till de hästar, som sysselsättas vid virkesavverkningarna
inom länet, får jag härmed framhålla följande:

Genom att lämpligt vinterföre inträffade ovanligt tidigt i höst Hugo hästarna
ej den viloperiod efter höstplöjningarna, som de vanligtvis bruka erhålla.
Särskilt de hästar, som gått på ett magert skogsbete under sommaren,
behöva, då fodras upp ett par månader för att kunna orka med det tunga arbetet
i timmerskogen. De stora lass, som numera lastas på basvägarna — ända
upp till 9 ä 10 ton efter en häst — kräva en ordentlig utfodring av dragaren.
Hästen hinner ej under de korta rasterna äta sig mätt på hö eller ersättningsfoder,
utan fordrar krossad säd eller kli för att ej magra av. Utfodring med
betfor är olämplig i timmerskogen. Det går ej att blötlägga betfor ordentligt
i de på dagen utkylda skogsstallarna, det fryser till en sörja. Sker ej blötläggning
får hästen lätt förstoppning i foderstrupen. Då betfor dessutom innehåller
relativt mycket ^smältbar äggvita, som kan ge anledning till jäsningar
eller t. o. m. äggviteförgiftningar, bör det ej tillgripas annat än i nödfall.

Med hänsyn till vad ovan framförts, vill jag — icke minst ur djurskyddssynpunkt
— kraftigt påpeka lämpligheten av att tilldelningen av fodersäd
höjes avsevärt..

Luleå den 2 februari 1946. Nils Enequist.»

Husdjurskonsulenten hos Norrbottens läns hushållningssällskap i Luleå har
avgivit följande intyg:

»På begäran får undertecknad härmed intyga, att den fodertilldelning, som
för innevarande år tillämpas för våra skogshästar, är i hög grad otillräcklig.
Innevarande vinter har arbetet för våra skogshästar varit påfrestande, i det
säsongen utsträckts till att omfatta en stor del av hösten 1945. och på många
håll synes redan nu hästarnas kondition vara sådan, att man måste befara att
arbetsprestationerna under eftervintern bli låga samtidigt som hästarnas hälsa
kan riskeras. Detta kommer att medföra minskade utdrivningar och samtidigt
stora förluster för den enskilde hästägaren. Det vore därför synnerligen nödvändigt,
att den nu tillämpade rationen örn möjligt kunde fördubblas för den
tid som återstår för vinterns drivningar.

Betfor Ilar ju i vissa fall med fördel kunnat utnyttjas, men enär detta fodermedel
vid utfodring till hästarna måste blötläggas, har det varit vissa
svårigheter förenade med dess användning vid skogskörningarna, då hästarna
i de flesta fall måste inhysas i skogsstallar.

Lördagen den 9 februari 194G.

Nr 7.

Ang. tilldelningen av fodersäd. (Forts.)

Skulle fodersåll ej kunna i tillfredsställande mängd tilldelas hästarna, kunde
möjligtvis en del av fodersäden ersättas med vetekli, örn tillräckliga kvantiteter
av denna vara kunde ställas till förfogande.

Luleå den 30 januari 1946. Erik Arwidsson.»

Om man tager i beaktande innehållet i herr statsrådets svar på min interpellation,
kan livsmedelskommissionen knappast tillmötesgå denna framställning
från Norrbotten. Länsveterinärens uttalande, att »utfodring med betfor är
olämplig i timmerskogen» är värt att observera. För övrigt lia erfarna skogskörare,
som försökt att utfodra sina hästar med detta fodermedel, kommit till
samma resultat. Betfor bör nog — trots allt — hänföras till gruppen nödfoder.
Har man inte möjlighet att ge skogshästama fodersäd och kli i tillräcklig
utsträckning, är det bättre att dryga ut foderstaten med hö än med betfor.

En liten ljusglimt finner man i sista meningen i herr statsrådets, svar. Det
framhålles där, att »alla möjligheter, som finnas, komma att utnyttjas för att.
i görligaste mån försöka förbättra situationen». Jag tror helt visst, att de, som
bära det största ansvaret, komma att göra sitt allra bästa för att råda bot på
svårigheterna. Vi få också hoppas, att det snart nog skall bli bättre förhållanden
på såväl detta som många andra områden.

Jag ber att än en gång få tacka herr statsrådet för det svar, som jag har fått
på min interpellation.

Ordet lämnades härefter ånyo till herr statsrådet Sträng, som tillkänna- Äng. reglering
givit, att han hade för avsikt att vid detta sammanträde besvara jämväl herr av
Mattssons interpellation angående reglering av fiskerätten i norra Bohuslän, Bohuslän.
och nu yttrade: Herr andre vice talman! Med första kammarens tillstånd har
dess ledamot herr Oscar Mattsson till mig riktat följande interpellation.

Är statsrådet villig medverka till att fiskerättskommittén snarast möjligt
framlägger förslag till fiskerättens reglering i norra Bohuslän och att en lagstiftning
i denna fråga snarast förelägges riksdagens prövning?

Av interpellationens ordalydelse kan man måhända närmast få den uppfattningen,
att därmed åsyftas en fullständig omreglering för norra Bohuslän av
de för denna landsända gällande fiskerättsliga bestämmelserna. I den mån
dessa bestämmelser äga tillämpning även för andra delar av rikets kuster är
en sådan separat behandling dock icke möjlig. Av den motivering som interpellanten
lämnat torde också framgå, att han ej tagit sikte på så vittgående
åtgärder utan endast avsett de speciella stadgandena för norra Bohuslän örn
rätt till hummerfiske i enskilt vatten.

Enligt gällande bestämmelser tillkommer hummerfisket vid vissa delar av
den bohuslänska kusten strandägaren ensam innanför »180-metersgränsen».

Så är förhållandet dels i Åby-, Bro- och Gullmarsfjordarna i mellersta Bohuslän
och dels inom de tre nordligaste kusthäraderna, Vette, Tanums och Kville.

Här når alltså det fria hummerfisket som regel ej längre in än till »180-metersgränsen».
Inom Vette, Tanums och Kville Intrader har emellertid lagen
medgivit viss rätt till fritt hummerfiske också innanför nämnda gränslinje under
särskilda förutsättningar. Sålunda stadgas, att örn »vid stränderna ay en
ö och därtill hörande holmar» hummerfiske av ålder oklandrat bedrivits jämväl
av »andra å örn boende än strandägarna», därvid skall förbliva.

Från fiskerättskommitténs ordförande har jag inhämtat, att kommittén under
sitt arbete till övervägande även upptagit frågan om bestämmelserna rörande
hummerfisket vid den bohuslänska kusten. Kommittén har emellertid
ännu ej tagit slutlig ställning lill frågan. Ytterligare utredning har nämligen
befunnits erforderlig för att giva en tillförlitlig uppfattning örn det en -

Nr 7.

Lördagen den 9 februari 1946.

Äng. reglering av fiskerätten i norra Bohuslän. (Forts.)
skilda hummerfiskets ekonomiska betydelse, detta- särskilt med hänsyn till
spörsmålet i vad mån sagda fiske kan anses utgöra en förutsättning för att
de smärre strandägarna skola äga full försörjning på sina fastigheter och följaktligen
dess borttagande kunde medföra uppkomsten av ett slags »ofullständiga
jordbruk».

Vad interpellanten anfört örn att de åsyftade förhållandena i norra Bohuslän
äro tämligen isolerade från fiskerättsfrågorna vid rikets övriga kuster
torde i och för sig vara riktigt. Något lagtekniskt hinder mot att särskilt för
sig pröva, frågan örn ett eventuellt fullständigt frigivande av det bohuslänska
hummerfisket kan väl därför knappast anses möta. Man torde dock kunna
starkt ifrågasätta lämpligheten av att, sedan arbetet med en fullständig översyn
av fiskelagstiftningen nu igångsatts och fortskridit så långt som skett,
utan mycket trängande skäl gå vidare på de partiella reformernas väg och
ånyo ändra ett lagstadgande, som tillkommit för mindre än tjugu år sedan.
Det beräknas, att fiskerättskommitténs uppdrag skulle kunna i sin helhet avslutas
under första hälften av nästa år. Någon större tidsvinst skulle den ifrågasatta
utbrytningen följaktligen icke medföra. De intryck kommittén, enligt
vad jag inhämtat, fått vid sina sammanträden med den bohuslänska fiskarbefolkningen,
ha knappast heller givit belägg för att de icke-strandägande
fiskarenas förhallanden just nu botås av en så snabbt fortgående försämring,
att en forcering av ärendet på grund därav kan anses påkallad. Under sådana
förhållanden . torde en partiell lagstiftningsreform på området knappast nu
böra komma i fråga.

Herr Mattsson: Herr andre vice talman! Jag ber att till herr statsrådet få
framföra ett tack för svaret på min interpellation. Av detta framgår, att
statsrådet icke tagit ställning till själva sakfrågan i föreliggande spörsmål,
utan ■—■ efter vad jag kan förstå — föredragit, att dessförinnan invänta resultatet
av den pågående utredningen örn en revision av fiskerätten i sin helhet.

Trots att fiskerättskommittén till herr statsrådet lämnat uppgifter, som närmast
gå i motsatt riktning, förhåller det sig tyvärr så, att gällande bestämmelser
angående fiskerätten i norra Bohuslän medföra stora olägenheter för
de fiskare, som ej ha strandrätt. Detta gäller speciellt i fråga om hummerfisket.
Lagens föreskrift, att strandrätten omfattar från två meters stadigt djup
till 180 meter ut i vattnet, medför att hela områden kunna avstängas. Den
kuststräcka det här är fråga örn är söndersplittrad och fylld av Öar. holmar
och skär. Från en, ö eller holme till en annan måste avståndet ‘således vara
större än 360 meter för att vederbörande skall kunna komma till fritt fiskevatten.
I praktiken förfoga strandägarna över de inre fiskeplatserna, under
det att icke-strandägande fiskare äro hänvisade till att söka sig ut till fiskeplatser
längre ut mot öppna havet.

Som jag framhöll i min interpellation ha olägenheterna för fiskarena att
kunna utöva sin näring förvärrats under de senare åren. I syfte att belysa,
hur det ligger till i denna del, ber jag att få citera något av innehållet i ett
brev, som kommit oss till handa från ett antal fiskare. Det heter i brevet:
»När hummerfisket började den 1 oktober hade fiskarena som vanligt sina
hummertinor där de sedan urminnes tider opåtalt fiskat, vid vad de trodde
vara fritt fiskevatten, bl. a. Makrilskär. Nu låg nämnda fiskevatten närmare
ön Hornö än 180 meter, varför det blev åtal vid häradsrätten för olaga fiske.
Genom dom den 21 december» — detta var förra året —• »blev det dryga böter
för de fiskare, som brukat sina redskap där vi sedan ålder opåtalat fått
fiskat. Nu gör strandägarna anspråk på allt fiske vid de holmar och skär å
grund där fisket av ålder varit fritt för allmänheten då de ligga i närheten

Lördagen den 9 februari 194G.

Nr 7.

Ang. reglering av fiskerätten i norra Bohuslän. (Forts.)
av deras öar eller land. Så nu lia vi snart inget att fiska på förrän vi komma
ut på öppna havet. — Fjordarna här äro smala, ej över 2 gånger 180 meter,
varför vi ingenting har att fiska på när vi inte få komma närmare land än
från två meter stadigt djup och därifrån 180 meter ut från land.

När så på grund av arbetslösheten i stenhuggerierna många bofasta stenhuggare
också blivit tvungna att söka sin utkomst genom små- eller inomskärsfiske,
ser vi oss ej i stånd att kunna genom fiske förtjäna vårt och familjernas
uppehälle. Kan vi inte få samma rätt att fiska som rikets övriga
invånare, får vi söka hjälp från stat och kommun eller avflytta härifrån, där
vi i många generationer haft vår utkomst av fiske. Att vi på grund av en sådan
märkvärdig lag, som endast gäller för Kville, Tanums och Vette härader,
känner oss utstötta ur det svenska rättssamhället behöver vi ej påpeka.»

Av det sagda torde tydligt framgå, att olägenheterna med nuvarande ordning
äro avsevärda. Det är därför icke utan en viss förvåning, som man tager
del av statsrådets meddelande örn att vid fiskerättskommitténs överläggningar
med den bohuslänska fiskarbefolkningen knappast något framkommit, som
kan ge belägg för att de icke-stran dagande fiskarenas yrkesförhållanden fortgående
försämras. En lagändring i sådan riktning, att fiske fritt kan utövas
även av andra personer än strandägarna, synes påkallad. Att vid en reglering
av fiskerätten tillbörlig hänsyn även bör tagas till strandägarnas rätt, är en
självklar sak. För att dessa skola kunna undgå ekonomisk förlust torde ett
inlösningsförfarande få tillgripas.

Enligt min mening hade det varit lyckligt, örn en reglering av fiskerätten
omedelbart kunnat komma till stånd. A andra sidan är det förståeligt, att
statsrådet icke nu vill medverka till en sådan, med hänsyn till att fiskerättskommittén
ställt i utsikt att. utredningen örn en revision av fiskerätten i dess
helhet snart skall vara slutförd. Det vore önskvärt, örn i samband med den
fortsatta utredning, som, enligt vad statsrådet uppgav, planerats inom fiskerättskommittén,
förhandlingar kunde föras med såväl strandägare som ickestrandägare.
Sedan en revision av lagstiftningen på fiskerättens område nu
ställts i utsikt, vill jag irttrycka den förhoppningen, att nuvarande särbestämmelser,
som ha avseende endast å norra delen av Bohuslän, måtte utgå ur lagen.
Jag vill sluta med en vädjan till statsrådet att medverka till att — så
snart ske kan efter det fisken!ttskommittén blivit färdig med sin utredning
— förslag till ny lag i ämnet förelägges riksdagen.

Herr statsrådet Sträng: Herr andre vice talman! Jag vill erinra om att
denna fråga var uppe motionsvägen så sent som vid 1944 års riksdag och att
jordbruksutskottet därvid framhöll lämpligheten av att fiskerättskommittén
finge handlägga frågan i samband med andra, närliggande problem, vilka voro
under övervägande att upptagas till behandling. Vid samtal, som jag haft med
fiskerättskommitténs ordförande, har denne uppgivit, att någon absolut samstämmig
mening icke kom till uttryck vid de möten, som ägt rum mellan representanter
för de parter, som beröras av frågan. Jag medger, att det är ett
delikat spörsmål, som man har att taga ställning lill, när en fiskargrupps intressen
stå emot en annan fiskargrupps och frågan härtill kompliceras av den
omständigheten att, för den händelse man skulle tillmiitesgå interpellanten i
hans uppfattning, detta måste ha till ofrånkomlig konsekvens vissa ekonomiska
åtaganden från statsmakternas sida. Mtal hänsyn härtill och med hänsyn till
att fiskerättskommittén avser att slutföra sitt arbete under loppet av första halvåret
1947, förefaller det naturligt att avvakta det resultat, vartill kommitténs
arbete kan leda, innan man går att taga ställning till föreliggande fråga.

Nr 7.

Lördagen den 9 februari 1946.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 40, angående anslag till kraftstationer vid Harsprånget och Kilforsen;
nr 41, angående försäljning av vissa statens järnvägar tillhöriga fastigheter
i Nässjö;

nr 43, angående inköp för postverkets räkning av tomter i Karlskrona;
nr 45, angående inrättande av högre tekniska läroverk i Gävle och Karlskrona;
samt

nr 46, angående statsbidrag i samband med borttagande av broavgiftema
vid Lidingöbro!!.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts proposition
nr 47, angående anslag till bidrag för anläggande av gemensamma tvättinrättningar
på landsbygden.

Föredrogos och bordlädes Kungl. Maj :ts denna dag avlämnade propositioner
nr 48—51.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser
justitiedepartementets verksamhetsområde;

nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser utrikesdepartementets
verksamhetsområde;

nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 17, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckt motion;

nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetområde;

nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser
finansdepartementets verksamhetsområde;

nr 21, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser
handelsdepartementets verksamhetsområde; och

nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts'' i statsverkspropositionen under tolfte
huvudtiteln gjorda framställningar örn anslag för budgetåret 1946/47 till allmänna
indragningsstaten;

bevillningsutskottets betänkande nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående utvidgad rätt att vid 1946 års taxering
åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond för fartyg; samt

jordbruksutskottets utlåtande nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts'' proposition
med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 14 juni
1928 (nr 196) örn galtbesiktningstvång.

Tisdagen den 12 februari 1946.

Nr 7.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.35 eftermiddagen.

In fidem
G. II. Berggren.

Tisdagen den 12 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Herr statsrådet Danielson avlämnade Kungl. Maj:ts proposition nr 44, med
förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 28 september
1928 (nr 376) örn särskild skatt a vissa lotterivinster.

Justerades protokollen för den 5 och den 6 innevarande månad.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelse, nr
16, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar gemensamma
frågor.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 48, angående nedläggande av driften vid Svenska skifferoljeaktiebolagets
oljeutvinningsanläggningar vid Kinne-Kleva m. m.;

nr 49, angående beredande av täckning för vissa medelsbrister, redovisade såsom
propriebalanser i försvarets civilförvaltnings räkenskaper; samt
nr 50, angående livränta åt Carl Johan Eric Tersmeden m. m.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts proposition
nr 51, angående anslag till lindring av mindre bemedlades kostnader för djursjukvård.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets utlåtanden nr 14—19, 21 och
24, bevillningsutskottets betänkande nr 1 samt jordbruksutskottets utlåtande
nr 3. a<

Föredrogs och bordlädes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade proposition
nr 44.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.06 eftermiddagen.

In fidem
G. II. Berggren.

Nr 7.

Onsdagen den 13 februari 1946.

Onsdagen den 13 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 11 förmiddagen.

Herr statsrådet Vougt avlämnade Kungl. Maj:ts proposition nr 53, angående
försäljning av fastigheter, som förvaltas av försvarets bostadsanskaffningsnämnd,
m. m.

Äng. snabbare Jämlikt § 20 av kammarens ordningsstadga hade herr Wistrand till hans
^UialgaToUgs excellens herr statsministern framställt följande fråga: »Är regeringen beredd
bokslut m7m. medverka därtill, att åt statliga bolags bokslut och styrelseberättelser gives samma
publicitet, som i allmänhet sker beträffande bokslut och styrelseberättelser
från enskilda bolag av motsvarande storleksordning?»

Hans excellens herr statsministern Hallsson, som tillkännagivit, att han
hade för avsikt att vid detta sammanträde besvara nämnda fråga, erhöll ordet
och anförde: Herr talman! Herr Wistrand bar till mig framställt följande fråga:

Är regeringen beredd medverka därtill, att åt statliga bolags bokslut och styrelseberättelser
gives samma publicitet som i allmänhet sker beträffande bokslut
och styrelseberättelser fran enskilda bolag av motsvarande storleksordning?

Med frågan torde äsyftas den av större enskilda bolag tillämpade praxis att
i god tid före vederbörande bolagsstämma tillställa tidningarna exemplar av
styrelsens förvaltningsberättelse med balansräkning för publicering.

Enligt vad jag inhämtat tillämpas redan nu en dylik praxis av vissa statliga
bolag. Från regeringens sida ha underbandsåtgärder vidtagits i syfte att den
skall erhålla allmän tillämpning för de statliga bolagens del.

Herr Wistrand: Herr talman! Jag ber att få tacka hans excellens herr statsministern
för svaret och det tillmötesgående han visat mina intentioner i detta

fall.

Herr statsrådet Sköld avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 54, med förslag till förordning örn ändrad lydelse av 9 § 1 och 4 mom.
samt 10 § 1 och 5 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder
för förvaltningen av viss kronoegendom;

nr 55, angående upplåtelse i vissa fall av mark å renbetesfjällen i Jämtlands
län m. m.;

nr 56, angående anslag till odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av
odlingslägenheter m. fl.; samt

nr 58, angående ratificering av vissa ändringar i stadgan för Internationella
arbetsorganisationen.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl. Maj :ts proposition
nr 44, med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster.

Onsdagen den 13 februari 1946.

Nr 7.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 14, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tilläggSstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde.

Punkterna 1 och 2.

Viad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 3.

Kades till handlingarna.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser utrikesdepartementets
verksamhetsområde.

Punkterna 1—5.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 6.

Lades till handlingarna.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 16, i anledning av Kungl. Mlaj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde.

Punkterna 1—4.

.Viad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 5.

Lades till handlingarna.

Punkterna 6—8.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser
socialdepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckt motion.

Punkerna 1—8.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 9.

Lades till handlingarna.

Punkten 10.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 7.

Onsdagen den 13 februari 1946.

Punkterna 11 och 12.

Lades till handlingarna.

Punkterna 13—15.

Viad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 18, i anledning av Kungl. Majis proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde.

Punkterna 1 och 2.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 3.

Lades till handlingarna.

Punkterna 4—7.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 8 och 9.

Lades till handlingarna.

Punkten 10.

Utskottets hemställan bifölls.

Anslag till Punkten 11.
nybyggnad för -»*- ■, j.-., . , ..

länsstyrelsen ,e<~ tillstyrkande av Kungl. Maj ris i ämnet framlagda förslag hade utskot»Jönköpings
tet i förevarande utlåtande hemställt, att riksdagen måtte till Nybyggnad för
Un- ],^n,SrSf7relsen 1 Jönköpings län å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1945/46 anvisa ett investeringsanslag av 600 000 kronor.

Enligt vad utredningen i ärendet visade, var ifrågavarande anslag avsett att
användas tilluppförandc av en nybyggnad för landskontoret jämte uppbördsbok
lolkbokfösringsavdelningarna å en kronan tillhörig, av kronohäktet delvis
disponerad tomt.

Herr Heiding; Herr talman! Den ifrågasatta nybyggnaden för länsstyrelsen
skulle enligt Kungl. Maj :ts förslag förläggas till kronohäktets tomt. Enligt
vad utskottet under hand inhämtat från kommunikationsdepartementet ha förhandlmgar
nu upptagits örn visst markbyte mellan kronan och Jönköpings
stad, varigenom kronohäktets tomt skulle överföras i stadens ägo. Då den föreliggande
byggnadsfragan salunda kommit i ett nytt läge, får jag yrka, att kammaren
matte besluta örn återremiss till utskottet.

Efter härmed slutad överläggning yttrade herr talmannen, att i avseende
på den nu föredragna punkten endast yrkats, att densamma skulle visas åter
till utskottet.

Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till vad utskottet i förevarande
punkt hemställt samt vidare på återremiss; och förklarades den senare
propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Onsdagen den 13 februari 1946.

Punkten 12.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 7.

Punkten 13.

Lades till handlingarna.

Herr statsrådet Nilsson avlämnade Kungl. Maj:ts proposition nr 57, angående
anslag till förvärv av vagmark m. m.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 19, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riktsstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde.

Punkten 1.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2.

Lades till handlingarna.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 21. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde.

Punkterna 1 och 2.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 3.

Kades till handlingarna.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtantande
nr 24, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen under tolfte
huvudtiteln gjorda framställningar örn anslag för budgetåret 1946/47 till allmänna
indragningsstaten.

Punkterna 1—3.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 4.

Lades till handlingarna.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets betänkande nr 1, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående utvidgad
rätt att vid 1946 års taxering åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond
för fartyg, bifölls vad utskottet i detta betänkande hemställt.

Nr 7.

Onsdagen den 13 februari 1946.

Vid ånyo skedd föredragning av jordbruksutskottets utlåtande nr 3, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse
av 1 och 2 §§ lagen den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Föredrogos och bordlädes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade propositioner
nr 53—58.

Fru Svenson väckte en motion, nr 253, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående anslag till lindring av mindre bemedlades kostnader för djursjukvård.

Motionen bordlädes.

Interpellation Ordet lämnades på begäran till herr Anderson, Axel Ivar, som yttrade: Herr
äng. privat- talman! Då för anslutning till statens pensionsanstalt är uppställt krav på
akÖp‘nsionsaS anställning i reglerad befattning, äro de i privat sjukvård arbetande sköterfråga.
skorna för närvarande så gott som helt utestängda från statlig pensionering.
Till dessa sjuksköterskors1 disposition stå nämligen inga reglerade tjänster annat
än det ytterst begränsade antal, som kunnat garanteras av sjuksköterskebyråema
för sådant ändamål. För sin ålderdomsförsörjning äro dessa sjuksköterskor
— i den mån de icke i tid erhållit reglerad befattning -— hänvisade
till privata pensions- och försäkringsanstalter med deras högre avgifter och
mindre gynnsamma pensions villkor eller, förutom till den allmänna folkpensioneringen,
till eventuella egna medel, anhörigas hjälp, välgörenhetsinrättningar
och fattigvård samt slutligen till de hårt anlitade understödskassor,
som finnas inom olika sjuksköterskesammanslutningar.

Den 3 juni 1938 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen att i samråd
med statens pensionsanstalt verkställa utredning beträffande frågan, huruvida
och under vilka former det allmänna måtte kunna medverka till pensionering
av äldre, i privatvård arbetande sjuksköterskor, ävensom att inkomma med
det förslag, vartill utredningen måtte föranleda. Statsrådet och chefen för socialdepartementet
hade i ett interpellationssvar i riksdagen den 27 maj 1938
förklarat sig beredd att till omprövning uppta frågan örn och under vilka former
det allmänna måtte kunna medverka till pensioneringen av dessa sjuksköterskor.
Medicinalstyrelsen — i samråd med statens pensionsanstalt — överlämnade
den 29 augusti 1939 till Kungl. Majit utredning och förslag i ärendet.
Häri anfördes bl. a. följande:

»En pensionering i egentlig mening av de i privatvård arbetande sjuksköterskorna
kan vid privatvårdens nuvarande organisation -—■ vilken icke inrymmer
sådana anställningsförhållanden, som hittills ansetts utgöra ett oeftergivligt
villkor för statens medverkan till pensionering — näppeligen betraktas
såsom en statsmakternas angelägenhet. På grund av bland annat att dessa
sjuksköterskor utgjort och alltjämt utgöra en nödvändig beredskapskår, som
står till förfogande, då sjuklighet i större omfattning föreligger eller då fråga
är att bestrida arbetet å sjukhus eller i den öppna vården vid fast anställda
och pensionsberättigade sjuksköterskors ledighet, och med hänsyn till att de
överhuvud taget fylla en för det allmänna betydelsefull uppgift, tala dock billighets
skäl för att särskilda pensioneringsåtgärder av staten vidtagas för att
bereda understöd åt uttjänta äldre privatsköterskor, som kunna finnas vara i
behov därav.»

Onsdagen den 13 februari 1940.

Nr 7.

Interpellation ang. privatsköterskornas pensionsfråga. (Forts.)

Medicinalstyrelsens utredning utmynnade i ett förslag till pensionering genom
statens försorg av privatsköterskor i enlighet med i utredningen närmare
angivna grunder. Statskontoret avstyrkte av principiella skäl medicinalstyrelsens
förslag. Sannolikt på grund av de statsfinansiella svårigheterna hade
Kungl. Majit i 1940 års statsverksproposition icke upptagit något anslag för
ändamålet.

Med anledning härav väcktes år 1940 två likalydande motioner med begäran
om att riksdagen för budgetåret 1940/1941 under tolfte huvudtiteln måtte
bevilja ett förslagsanslag å 50 000 kronor till åldersstöd åt privatsköterskor,
att av Kungl. Maj :t utbetalas i enlighet med av motionärerna föreslagna grunder.

Motionärerna framhöllo, att med allt beaktande av det statsfinansiella lägets
krav kunde icke tillräckliga skäl förebringas för att, trots att utredning förelåg,
ytterligare skjuta på denna frågas avgörande. Många av de sjuksköterskor,
varom här är fråga, befinna sig i stora ekonomiska svårigheter och
måste — efter decenniers kärleksfullt arbete att hjälpa människor — motse
sin ålderdom med oro och bekymmer. I anseende härtill och då den utgiftssumma,
som en pensionering skulle betinga, ej enligt motionärernas åsikt kunde
betraktas som särdeles stor eller oöverkomlig, borde de tillfälliga statsfinansiella
svårigheterna ej allena få vara avgörande, allra helst som krisen och
levnadskostnadernas stegring för denna grupp betyder en skärpning av trycket
och bekymren. Statsmakterna borde därför så skyndsamt som möjligt ta ställning
till själva principfrågan, huruvida denna kår bör komma i åtnjutande av
pensionering eller ej, och den förebragta utredningen borde ge tillräckligt material
för ett slutligt bedömande av denna fråga.

Motionerna hänvisades till bankoutskottet, som i utlåtande nr 25 förklarade,
att ehuru sociala och humanitära skäl talade för att ifrågavarande sjuksköterskors
pensioneringsförhållanden kunde bringas till lösning, utskottet dock
icke var berett att på grundval av motionerna tillstyrka antagandet av några
regler för en dylik pensionering. Det syntes utskottet nämligen med hänsyn
till frågans räckvidd ofrånkomligt att ett riksdagens beslut i ämnet borde
grundas på förslag från Kungl. Majit. På grund härav hemställde utskottet,
att motionerna icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Kamrarna följde
utskottets förslag.

Även örn den privata sköterskeverksamheten ej varit inordnad i den offentliga
sjukvården, har den dock kompletterat denna och -—• såsom medicinalstyrelsen
framhåller — skapat en för samhället nödvändig sjukvårdsreserv eller
beredskapskår. Förekomsten av denna har otvivelaktigt betytt en direkt ekonomisk
fördel för det allmänna i så måtto, att sjukhusvård ej behövt anlitas i
den utsträckning, som eljest blivit ofrånkomlig. Den verksamhet, som privatsköterskorna
utövat, har ofta kunnat vara lika kvalificerad och betydelsefull
som den, sjukhussystrarna utfört, varför det måste te sig i hög grad formalistiskt
alt se pensionsfrågan uteslutande med utgångspunkt från anställningsförhållandenas
art och i anslutning därtill skapa en ekonomisk klyfta mellan
dem efter utförd livsgärning. Dessutom kan man ej bortse från de villkor,
under vilka de äldre privatsköterskorna haft att utföra, sitt samhällsviktiga
arbete: deras ställning har kunnat vara osäker, deras inkomster lia åtminstone
längre tillbaka i tiden ofta varit små samt otillräckliga för besparingar eller
försäkringar, och karaktären av deras krävande arbete gör dem jämförelsevis
tidigt uttjänta — ett tiotal år innan de bli berättigade till folkpension med
tilläggspension. I likhet med motionärerna vid 1940 års riksdag kan jag ej
finna de av statskontoret resta principiella skälen mot en pensionering bärkraftiga.
Tvärtom bör samhällets intresse av att privatsköterskornas verk -

Nr 7.

Onsdagen den 13 februari 1946.

Interpellation ang. privatsköterskornas pensionsfråga. (Forts.)
samhet kunnat upprätthållas motivera en erkänsla mot den i form av trygghet
för ålderdomen genom det allmännas försorg.

Trots att medicinalstyrelsen alltså föreslagit pensionering av privatsköterskor
och att bankoutskottet ansett en sådan pensionering principiellt befogad,
men menat att den borde grundas på initiativ av Kungl. Maj :t, har någon proposition
i ärendet icke förelagts riksdagen under de sex år, som förflutit sedan
frågan sist behandlades av riksdagen. Det torde vara ställt utom allt tvivel,
att behovet av åldersstöd åt privatsköterskoma icke minskats under dessa
år. Tvärtom ha de avsevärt fördyrade levnadsomkostnaderna försatt denna kategori
av sjuksköterskor i ett ännu mera ogynnsamt läge. Med hänsyn till den
stora brist på arbetskraft, som råder på sjukvårdens område, är det ett samhälleligt
intresse att behålla denna yrkeskår genom att ge den möjlighet till
försörjning på ålderdomen. En sådan lösning av denna pensionsfråga, som den
av medicinalstyrelsen antydda, skulle draga förhållandevis så små kostnader,
att vägande ekonomiska skäl icke kunna anföras mot en lösning, som tillgodoser
de mänskligt berättigade kraven från privatsköterskornas sida. De
villkor, som medicinalstyrelsen föreslagit i avseende å hjälpbeloppens maximum,
levnadsålder för hjälpens beviljande, kravet på tjänsteår och dessas beräknande,
arten av tidigare tjänstgöring o. s. v., synas mig böra kunna läggas
till grund för ett förslag från Kungl. Maj:ts sida.

Med åberopande av vad här anförts anhåller jag örn första kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet framställa följande
spörsmål:

Kan herr statsrådet meddela, huruvida proposition är att emotse till innevarande
års riksdag med förslag örn lösning av de äldre i privatvård arbetande
sjuksköterskornas pensionsfråga?

På gjord proposition medgav kammaren, att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 11.32 förmiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Lördagen den 16 februari 1946.

Nr 7.

Lördagen den 16 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen.

Herr statsrådet Mossberg avlämnade Kungl. Marits propositioner:
nr 52, med förslag till lag angående upphävande av 20 § femte stycket lagen
''den 16 oktober 1914 (nr 349) örn tillsyn å fartyg;

nr 59, angående statsbidrag till kostnaderna för tillhandahållande av fri undervisningsmateriel
åt folkskolebarn m. m.;

nr 60, angående bidrag till uppförande av nybyggnad för barnsjukhuset vid
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund m. m.;

nr 63 angående anslag till anskaffning av ytterligare maskinaggregat i vissa
kraftstationer; samt

nr 64, angående anslag till häradsskrivarna m. fl. för budgetåret 1946/47.

Justerades protokollen för den 9 och den 12 innevarande månad.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 1 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1946/47 under riksstatens
första huvudtitel, avseende anslagen till hov- och slottsstaterna;

nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser hovoch
slottsstaterna;

nr 19, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde; samt

nr 20, i anledning av Kungl. Majda proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 18, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående utvidgad rätt att vid 1946 års taxering åtnjuta avdrag
för avsättning till investeringsfond för fartyg.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj :ts proposition nr 53,
angående försäljning av fastigheter, som förvaltas av försvarets bostadsanskaffningsnämnd,
m. m.

Första kammarens protokoll 1946. Nr 7.

Nr 7.

Lördagen den lö februari 1946.

Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 54, nied förslag till förordning om ändrad lydelse av 9 § 1 och 4 mom.
samt 10 § 1 och 5 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder
för förvaltningen av viss kronoegendom;

nr 55, angående upplåtelse i vissa fall av mark å renbetesfjällen i Jämtlands
län m. m.; samt

nr 56 angående anslag till odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter
m. fl.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Majlis proposition nr 57,
angående anslag till förvärv av vagmark m. m.

Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet Kungl. Maj:ts proposition nr
58, angående ratificering av vissa ändringar i stadgan för Internationella arbetsorganisationen.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet fru Svensons motion, nr 253,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag till lindring av mindre
bemedlades kostnader för djursjukvård.

Föredrogos och bordlädes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade propositioner
nr 52, 59, 60, 63 och 64.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets utlåtanden:

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1946/47 under riksstatens
tredje huvudtitel, avseende anslagen inom utrikesdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning örn anslag å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1945/46 till aktieteckning i aktiebolaget Aerotransport; nr

26, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret
1946/47; och

nr 27, i anledning av Kungl. Majda proposition angående befrielse för skepparen
G. H. S. Nilsson i Påskallavik från viss skadeståndsskyldighet;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändrad
lydelse av 30 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370), m. m.;

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
örn fortsatt giltighet av förordningen den 6 mars 1942 (nr 63) angående rätt för
Konungen att åsätta särskild tullavgift;

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155) angående omsättnings-
och utskänkningsskatt å spritdrycker;

nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
örn fortsatt giltighet av förordningen den 18 juni 1937 (nr 481) angående rätt

Lördagen den 16 februari 1946.

Nr 7.

för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser örn stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper;

nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndiganden för
Kungl. Majit att besluta i fråga örn vissa postavgifter;

nr 7, i anledning av Kungl. Majda proposition med förslag till vissa ändringar
i gällande tulltaxa; och

nr 8, i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag till förordning
örn ändrad lydelse av 20 §, 21 § samt 36 § 2 förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften; samt

andra lagutskottets utlåtande nr 3, i anledning av väckt motion angående
ändrad lydelse av 1 § lagen örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa
under nyttjanderätt upplåtet område.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.10 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.