RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1945:36)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1945. Första kammaren. Nr 36.

Fredagen den 23 november.

Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen; och dess förhandlingar leddes
av herr förste vice talmannen.

Herr Johansson, Henry, anmälde, att han åter infunnit sig vid riksdagen.

Hans excellens herr statsministern Hansson, som meddelat att han ämnade
vid detta sammanträde besvara herr Holmbäcks interpellation angående vissa
baltiska flyktingars förpassning ur riket, erhöll ordet och anförde: Herr talman!

Herr Holmbäck har frågat, örn jag är i tillfälle att lämna kammaren upplysningar
»i den fråga örn förpassningar av balter, vilken de senaste dagarna berörts
offentligt».

Enligt vad jag fått veta avser interpellanten överlämnande till Sovjetunionen
av vissa balter, vilka jämte ett antal andra personer tillhörande den tyska krigsmakten
flydde till vårt land vid tiden för den tyska kapitulationen.

Till svar på frågan vill jag meddela följande.

I början av maj detta år, när det tyska sammanbrottet var omedelbart förestående,
liksom under den närmaste tiden efter kapitulationen, kom ett jämförelsevis
stort antal militärpersoner, tillhörande tyska armén, flyende till
Sverige. De flesta av dessa kommo från den tyska östfronten, ett fåtal från
västfronten. Samtliga militära flyktingar internerades i enlighet med vanliga
regler genom de svenska miltärmyndigheternas försorg.

I en note av den 2 juni 1945 hemställde Sovjetunionens legation under hänvisning
till kapitulationsakten den 8 maj örn utlämnande till sovjetregeringen
av alla tyska soldater, officerare och annan militärpersonal, som anlänt till
svenska hamnar, ävensom av personer, tillhörande dessa kategorier, som varit
under tysk kontroll.

Med sistnämnda uttryck åsyftades tydligen de militära flyktingar, som icke
voro av tysk nationalitet. En undersökning visade att bland flyktingarna funnos,
förutom tyskar, även österrikare, tjecker, polacker, fransmän och personer från
de förutvarande baltiska republikerna, huvudsakligen letter.

Kungl. Majit beslöt i konselj den 15 juni — efter hörande av utrikesnämnden
— att ett svar skulle avlåtas till Sovjetunionens beskickning av följande lydelse:

»Med verbalnote den 2 juni 1945 har Socialistiska Sovjetrepublikernas Unions
legation enligt uppdrag framfört förslag örn utlämnande till Sovjetregeringen av
alla tyska (och sådana som varit under tysk kontroll) soldater, officerare och
annan militärpersonal, som flytt från den sovjet-tyska fronten till Sverige efter
undertecknandet i Berlin den 8 maj 1945 av akten örn Tysklands militära kapitulation.

Till svar härå får kungl, utrikesdepartementet meddela, att svenska regeringen
är beredd att låta de tyska eller under tysk kontroll stående militärpersoner,
som från de angivna områdena flytt till Sverige, lämna vårt land och att försvarsstaben
fått i uppdrag att träda i förbindelse med legationen rörande modaliteterna
för avresan och överlämnandet till Sovjetunionens militära myndig Forsta

kammarens protokoll 1945. Nr SC>. 1

Ang. vissa
baltiska flyktingars
förpassning
ur
riket.

Nr 36.

Fredagen den 23 november 1945.

Äng. vissa baltiska flyktingars förpassning ur riket. (Forts.)
heter. Därvid må framhållas, att bland dessa personer också befinna sig sådana
som anlänt till Sverige före undertecknandet av kapitulationsakten.

Detta meddelande innefattar givetvis också — varom i legationens note särskilts
frågats — att svenska regeringen icke kommer att bereda fristad i Sverige
åt dessa personer.»

Denna note avlämnades till Sovjetunionens legation den 16 juni.

Av notens ordalydelse framgår, att endast militär personal skulle återsändas.
De, som icke varit i krigstjänst vid den ifrågavarande tidpunkten, ha sålunda
undantag^, även örn de flytt hit tillsammans med den militära personalen.
Vidare har konseljbeslutet ansetts omfatta endast personer som anlänt hit efter
maj månads ingång.

Hela antalet personer som skola återsändas uppgår till något över 2 700. Bland
dem finnas omkring 150 letter, några få estländare och litauer, omkring 150
österrikare, ett 60-tal tjecker etc.

Avsikten var ursprungligen att flyktingarna skulle omedelbart skickas tillhaka
till den ryska zonen, men olika omständigheter ha medfört att avtransporten,
har fördröjts. Den skall nu efter överenskommelse med Sovjetunionen äga rum
inom den närmaste tiden.

Det må nämnas, att förhandlingar upptagits med brittiska myndigheter om
avtransport till den brittiska zonen av återstoden i Sverige internerad tysk militärpersonal,
sammanlagt omkring 250 personer.

Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att svenska regeringen redan i början
av sommaren utfäste sig att återskicka de personer i tysk krigstjänst, som
strömmade hit inför det tyska sammanbrottet eller omedelbart därefter. Att vid
detta ställningstagande hänsyn ej togs till vederbörande flyktingars nationalitet
var naturligt. Stilleståndsfördraget medförde en förpliktelse för alla tyska
styrkor att kvarstanna där de voro och nedlägga vapnen. Ehuru Sverige ej var
bundet av detta fördrag, ville svenska regeringen ej ge sin medverkan till att
militärpersonal tillhörande den tyska krigsmakten undandrog sig följderna av
kapitulationen.

Det har i den offentliga debatten yppats farhågor för att just balter i tysk
tjänst skulle drabbas av särskilt hård behandling från rysk sida. Man har befarat
att ryska vederbörande skulle behandla samtliga balter av denna kategori
såsom landsförrädare, därför att de baltiska republikerna anslutits till Sovjetunionen
före det tysk-ryska krigets utbrott och sålunda voro sovjetmedborgare
redan då. Regeringen kan för sin del icke dela dessa farhågor. Sovjetunionens
regering är lika väl som vi själva medveten örn att anslutningen av de baltiska
republikerna till Sovjetunionen har skett så nyligen att man inte rimligen kan
bedöma enskilda balters handlingssätt på samma sätt som om deras länder sedan
lång tid tillbaka varit förenade med Sovjetunionen. Härtill kommer att
många av balterna sannolikt varit utsatta för tvång eller påtryckning från tysk
sida. De säregna förhållanden som varit rådande, särskilt den tyska invasionen
så snart efter det länderna anslutits till Sovjetunionen, medföra enligt den
svenska regeringens uppfattning ett undantagsläge. Ehuru svenska regeringen
som bekant sedan länge erkänt de förra baltiska republikernas nya ställning såsom
anslutna till Sovjetunionen, hyser regeringen alltså den meningen — åt
vilken den icke underlåtit att giva uttryck till Sovjetunionens regering ■— att
militärpersonal av baltisk härkomst i tysk tjänst icke bör behandlas annorlunda
än vanliga krigsfångar.

Det är vår övertygelse att sovjetregeringen skall beakta dessa våra synpunkter.

Herr Holmbäck: Herr talman! Jag får till hans excellens framföra min
tacksamhet för svaret på min interpellation. Det är synnerligen tillfredsställande
att svaret lämnats så snabbt som fallet varit.

Fredagen den 23 november 1945. Nr 36. 3

Äng. vissa baltiska flyktingars förpassning ur riket. (Forts.)

De förhållanden, vilka interpellationen oell svaret beröra, lia hållits hemliga.
När jag fick reda på saken — det skedde i söndags — stod det fullkomligt
klart för mig, att regeringen borde anmodas att giva en redogörelse inför riksdagen.
Riksdagen i sin helhet bör lia kännedom örn så viktiga förhållanden,
varom här är fråga. Allmänheten bör få fullständiga upplysningar, så att
opinionsbildningen i samhället kan föra fram till riktiga resultat. Båda dessa
krav måste ställas i demokratiens namn. I den fråga, i vilken jag interpellerat,
hade upplysningar bort lämnas långt tidigare, helst i somras. Det är brist på
förtroende till riksdagsmännen och till folket, att vi skola få kännedom om
en sak som denna på sätt som här skett, genom frågande tal man och man
emellan och genom artiklar i pressen. Det är oriktigt att regeringens förklaring
skall komma i efterhand.

Vad ärendets folkrättsliga sida beträffar torde det kunna konstateras, att
den svenska regeringen den . 15 juni 1945 hade sin fulla handlingsfrihet.
Ingen konvention band oss . att lämna ett jakande svar på den ryska framställningen.
2 kap. 11 artikeln i femte Haagkonventionen av år 1907 angående
neutrala makters och personers rättigheter och förpliktelser under ett
lantkrig stadgar, att neutral makt, som å sitt område mottager trupper tillhörande
de krigförande arméerna, skall internera dem, såvitt möjligt långt
fran krigsskådeplatsen. Svaret på interpellationen lämnar icke upplysning
örn huruvida det i fråga örn de flyktande militärpersonérna ens var fråga örn
trupper, d. v. s. ordnade förband med vapen: Man får blott reda på att fråga
är örn militärpersoner, i vilket uttryck väl icke ligger mer än att männen burit
uniform vid ankomsten hit. Oavsett huruvida här är fråga örn trupp eller ej,
måste det göras gällande, att Haagkonventionen icke ålägger en neutral makt
att efter freden utlämna trupperna vare sig till segrarmakten eller till den besegrade.

Det beslut, som fattats om utlämnande av förevarande militärpersoner, har
alltså, karaktär av ett medgivande. Då den svenska regeringen gav detta
medgivande, hade den i sin hand att giva det ett större eller mindre omfång.
m Det väcker då uppmärksamhet, att svenska regeringen ansett sig böra gå
längre än vad Sovjetunionen begärt. Sovjetunionen har begärt ett utlämnande
av alla tyska (och sådana som varit under tysk kontroll) soldater, officerare
och annan militärpersonal, som flytt från den sovjetrysk-tyska fronten till
Sverige efter undertecknandet i Berlin den 8 maj 1945 av akten om Tysklands
militära kapitulation, Svenska regeringen har lovat att utlämna alla tyska
eller under tysk kontroll stående militärpersoner, som från de angivna områdena
flytt till.vårt land, och däavid framhållit, att bland dessa personer också
befinna sig sådana, som anlänt till Sverige före undertecknandet av kapitulationsurkunden
och som alltså icke flytt efter kapitulationen.

oMen vad som särskilt väcker uppmärksamhet är att svenska regeringen icke
på något sätt förbehållit sig en individuell prövningsrätt. Av statsministerns
svar framgår, att regeringen visste, att bland dessa tyska militärpersoner även
befunno sig balter.

Beträffande balterna och kanske även i fråga örn personer, tillhörande vissa
andra nationaliteter än den tyska, borde det individuellt ha undersökts, om
de icke borde ha inrangerats under begreppet politiska flyktingar och åtnjuta
den asyl, som Sverige lämnar andra av samma kategori. Med särskild styrka
gäller detta betraktelsesätt dem som varit politiskt verksamma för sina länders
oberoende. Vissa av balterna ha måhända tvungits medverka i den tyska
armén. Jag vågar, bestrida riktigheten av statsministerns uttalande, att det
var naturligt att vid regeringens ställningstagande hänsyn ej togs till vederbörande
flyktingars nationalitet. På grund av balternas särställning och på
grund av de skiftande förhållanden, som måste göra sig gällande i fråga örn

Nr 36.

Fredagen den 23 november 1945.

Äng. vissa baltiska flyktingars förpassning ur riket. (Forts.)
de särskilda individerna, hade det enligt min uppfattning tvärtom varit riktigt
att åstadkomma en individuell prövning.

Av statsministerns svar förstår jag, att det är föga utsikt att få en ändring
till stånd på någon särskild punkt i den överenskommelse, som slutits med
Ryssland. I den situation som uppkommit kan det annoteras, att svenska regeringen,
som säger sig icke dela farhågorna för balternas öde, för ryska
regeringen framhållit, att militära personer av baltisk härkomst i tysk tjänst
icke böra behandlas annorlunda än som vanliga krigsfångar. Men själva den
situation som uppkommit hade icke bort tillåtas att inträda. Svensk myndighet
hade efter ingående prövning bort få avgöra, vilka som skulle utlämnas
och vilka som skulle få stanna.

Jag betraktar det som självklart, att svenska regeringen begagnar varje
möjlighet, som ännu kan finnas, att i fråga örn balterna få en ändring till
stånd i den slutna överenskommelsen i den riktning, som nationens övervägande
flertal torde önska.

Herr Anderson, Axel Ivar: Herr förste vice talman! Statsministern nämnde
i sitt interpellationssvar, att regeringens svar på den framställning, som
Sovjetunionen i juni månad hade gjort angående utlämnande av f. d. krigsdeltagare,
hade underställts utrikesnämnden. Det är riktigt. Utrikesnämnden
fick vid sammanträde den 11 juni ett meddelande om Sovjetunionens framställning.
Men jag ber latt få påpeka, att saken då icke förelåg i den form,
vari den nu har framställts här på grundval av det definitiva beslut, som
fattades den 15 juni. Därför kom också överläggningen i utrikesnämnden icke
att röra sig örn den utlämning, som nu är förestående, utan. frågan gällde
överlämnande av ifrågavarande militärpersonal — huvudsakligen tyskar —
till en interallierad militärkommission. Det är klart att detta är något väsentligt
annat än det som det nu är fråga om. Jag anser, att det bör framhållas,
att diskussionen har rört sig örn en sådan eventualitet och att det också
var regeringens första tanke, att man skulle försöka ordna utlämnandet på
sådant sätt. Den avsikten har tydligen icke kunnat realiseras, och då har
regeringen fallit tillbaka på den ståndpunkt, som innefattas i beslutet den
15 juni, som nu sent omsider skall effektueras.

Örn detta beslut och dess konsekvenser i olika hänseenden behöver här inte
sägas mycket mera efter det inlägg, som nyss har gjorts av interpellanten. Jag
skulle tro, att den syn, som han där har anlagt, delas av oss litet var. Det
skulle endast behöva tilläggas, att vi aldrig få ge efter på vår rätt som suverän
stat att själva tolka asylrättsprincipen så, som vi finna, att den bör tolkas
i överensstämmelse med svenska rättsgrundsatser och humanitära bud. En
eftergift för en makthavare, han må bo i söder eller öster eller väster, står
icke i överensstämmelse med den svenska rättsuppfattning, som dock i stort
sett framgångsrikt har kunnat hävdas under dessa år.

Vi glädja oss alla åt medvetandet örn att många av denna _ regerings medlemmar
såsom medlemmar av samlingsregeringen under de år ^ som gått ha
stått fasta mot påtryckningar från annat håll. Jag vill inte påstå, att man
här visat en större eftergivenhet, men man har kanske under intryck
förhållanden, som rådde i början av sommaren, under intryck av det plötsliga
slutet på kriget och de förhoppningar, som därav framkallades, låtit sig förledas
att bedöma hela utvecklingen alltför optimistiskt för de krigsfångars
del, för vilka Sverige hade fått ta ett visst ansvar.

Folkrättsligt kan inte den satsen drivas, att Sverige skulle vara. skyldigt
att utlämna dessa människor, och ännu mindre kan det sagås stå i överensstämmelse
med den tolkning av principerna för var asylrätt, som vi hittills
med stolthet ha velat hävda.

Fredagen den 23 november 1945.

Nr 36.

Ang. vissa baltiska flyktingars förpassning ur riket. (Forts.)

Jag- hör till deni, herr talman, som djupt beklaga vad som här synes vara
förestående. Jag vill gärna instämma i den förhoppning, som lyste fram i
slutet av statsministerns anförande, då han meddelade, att svenska regeringen
har för Sovjetunionens härvarande representant framhållit, att dessa baltiska
flyktingar icke få behandlas annorlunda än vanliga krigsfångar. Likaså ville
jag gärna dela förhoppningen, att behandlingen av dessa människor skall bli
human, att den åtminstone icke skall ta sig det uttryck, som man på många
håll här i landet befarar. Men vad veta vi örn hur vanliga krigsfångar behandlas
och om de öden, som dessa gå till mötes? Vi kunna befara det värsta. Det
gäller här människor som inte kunna betraktas som krigsdeltagare i vanlig
mening. Såsom interpellanten framhållit är det fråga örn människor, som i
stor utsträckning ha tvingats mot sin vilja till krigstjänst. Jag säger inte, att
det är fallet med alla, men jag tror mig veta, att det gäller örn ett betydande
antal av dem, kanske de flesta. Och örn alla gäller, att de först och sist
varit baltiska patrioter. Det som gör denna sak så utomordentligt beklämmande
för oss är, att vi ha en känsla av att vi här stå i begrepp att utlämna
människor, som ingenting annat velat än att kämpa för sitt eget fäderneslands
frihet och oberoende.

I detta anförande instämde herr Mannerskantz.

Hans excellens herr statsministern Hansson: Herr talman! Det är ju inte
sed, att man här i kammaren diskuterar vad som har förekommit i utrikesnämnden.
Jag tror mig dock våga säga, att det referat, som den föregående
ärade talaren lämnade, är mycket ensidigt. Regeringen har icke hållit utrikesnämnden
i okunnighet örn att man måste gå den väg som valdes. Vi diskuterade
visserligen även den andra möjligheten, men när inte den stod till buds,
var det fullt klart, att den nu valda utvägen måste anlitas. Jag förstår för
övrigt inte, vari den stora skillnaden ligger. Jag skulle förmoda, att även örn
det hade varit möjligt att —- såsom regeringen har försökt — transportera
dessa tyska krigsfångar över till Tyskland, de också där skulle ha omhändertagits
av Sovjetunionen.

Beträffande anmärkningarna mot att saken icke tidigare har meddelats riksdagen
vill jag säga, att detta inte berott på någon lust hos regeringen att
undanhålla upplysningar i ämnet. Vi ansågo, att vi genom att träda i kontakt
med utrikesnämnden hade fullgjort vad som i det fallet var nödvändigt.

Jag skall inte här diskutera, huruvida detta fall är helt annorlunda än de
fall, där frågan örn asylrättens giltighet vanligen är föremål för överväganden.
Jag skulle dock tro, att så är förhållandet och att det har funnits alldeles
särskilda skäl att här förfara på ett annat sätt än man gör, när det gäller
civila flyktingar, som ha kommit hit. Jag skulle inte tro, att man gagnar den
större frågan genom att här blanda ihop sakerna.

Herr Linnér: Herr talman! Den svenska lagstiftningen har hittills låtit sig
mycket angeläget vara att skydda s. k. politiska flyktingar. Detta framkommer
både i utlämningslagen och i utlänningslagen med alla dess biförfattningar.
De äro uttryck för en svensk rättsåskådning som, så vitt jag vet, intill
nu har uppehållits.

När herr statsministern gör det klart, att man beträffande vissa av dessa
flyktingar kan hysa farhågor för att de skulle! kunna komma att behandlas
såsom landsförrädare, är det tydligt att man kommer in på frågan örn behandlingen
av politiska flyktingar. Herr statsministern har tillagt, att regeringen
genom en särskild framställning sökt trygga dessa personers behandling
i den stat, som kommer att mottaga dem. Någon garanti i detta avseende

Nr 36.

Fredagen den 23 november 1945.

Äng. vissa baltiska flyktingars förpassning ur riket. (Forts.)
föreligger icke, så vitt vi nu lia inhämtat, och under sådana förhållanden innebär
regeringens beslut efter vad jag kan förstå ett klart frånträdande av den
princip, som hittills legat till grund för vår lagstiftning och varit ett uttryck
för den svenska rättsåskådningen.

Det är möjligt, att det nu ej går att ta detta steg tillbaka. Jag beklagar
det i mycket hög grad. Jag är glad åt att interpellanten genom sin interpellation
har givit den svenska riksdagen ett tillfälle att i auktoritativ form få uttala,
att den för sin del vill hålla fast vid den svenska rättsuppfattningen.

Herr Sandler: Herr talman! Jag finner det i likhet med statsministern alldeles
opåkallat och ur många synpunkter olämpligt att inför kammaren ingå
på en redogörelse för vad som kan ha förekommit i utrikesnämnden vid behandlingen
av detta ärende. Jag föreställer mig, att kammarens medlemmar
lätt inse vart det skulle ta vägen, örn vi, så som utrikesnämnden nu är konstruerad,
skulle behöva inför kammaren ingå på redogörelser av detta slag;
det gäller ju en institution, där ingenting annat protokollföres än ärendets
art och vilka som haft ordet. Det gör, att jag helt kommer att avstå från att
söka rekonstruera min minnesbild från det ifrågavarande utrikesnämndssammanträdet.

Jag finner mig emellertid oförhindrad att uttala några reflexioner på grundval
av de omständigheter, som numera äro kända i detta ärende. Det som
föreligger är ju dels uppgifter från vederbörande själva örn att de varit tvångsenrollerade
i den tyska krigsmakten och dels deras egna föreställningar örn
de vådliga konsekvenserna av ett utlämnande. Om den större eller mindre sannolikheten
av att dessa deras egna farhågor kunna visa sig grundade, varken
kan eller vill jag göra något uttalande. Och uppgifterna örn deras ställning
i förhållande till den tyska krigsmakten och om deras tidigare förehavanden
i Baltikum har jag icke heller någon möjlighet att kontrollera. Det torde ha
funnits möjligheter till en objektiv kontroll av vissa framlagda omständigheter
i samband med den tyska ockupationen av Baltikum, vilken kontroll hade kunnat
öka eller minska trovärdigheten i dessa utsagor.

Jag finner det mycket naturligt, att man inom den svenska opinionen har
känt sig oroad av att dessa möjligheter till en svensk prövning oåterkalleligen
bli stängda genom den åtgärd, som enligt regeringens svar nu förestår. Jag
vill erinra örn att enskilda flyktingars uppgifter i dessa hänseenden under
krigstiden, även örn de icke kunnat kontrolleras, i många fall lett till att asylrätt
här har beviljats eller till att, då utvisning eller förpassning beslutats av
regeringen, ändock verkställigheten av ett sådant fattat beslut har fått anstå
eller försetts med vad man kallar hemlandsklausul. I betraktande av dessa
omständigheter finner jag det mycket naturligt, att vad som nu förestår har
framkallat en ganska utbredd och allvarlig oro.

Att detta ärende har föredragits i utrikesnämnden och att en kollektiv medansvarighet
här kan sägas föreligga, gör icke denna sak annorlunda eller bättre
än den i sig själv är. Och även örn vad jag säger får betraktas som en kritik
mot mig själv för bristande aktsamhet vid ett ärendes handläggning i utrikesnämnden,
kan jag icke underlåta att göra den reflexionen, att vi kanske få
anledning att ångra, vad som här sker, och att vi själva kunna komma att
känna det såsom ett minus i den aktning, vi gärna vilja hysa för vårt eget
handlingssätt.

Herr Gärde: Herr talman! Herr statsministern har i sitt anförande byggt
försvaret för regeringens beslut väsentligen på att de personer, varom här är
fråga, kommit till landet i egenskap av kapitulanter. Herr statsministern har

Fredagen den 23 november 1945.

Nr 36.

Äng. vissa baltiska flyktingars förpassning ur riket. (Forts.)
alltså såvitt jag förstår dragit upp en skillnad mellan kapitulanter i egentlig
mening, som undandragit sig verkningarna av en ingången kapitulation, och
desertörer.

Förhållandet är, att åtskilliga utlänningar under krigets gång och även efter
dess avslutande sökt sig till vårt land i egenskap av desertörer, d. v. s. flyktingar,
som antingen medan kriget pågick stodo i stridsställning eller som sedan
kriget avslutats voro omhändertagna i krigsfångläger av olika slag. När
det gällt dessa desertörer har man alltid ingått i prövning av deras politiska
asylrätt, och då deras påståenden örn sådan funnits sannolika eller grundade,
har man låtit dem kvarstanna här i riket, medan man i andra fall, då de funnits
grundlösa, gått till förpassning eller utvisning.

Jag vill icke gentemot herr statsministern påstå, att icke på denna punkt
en viss formell skillnad föreligger mellan kapitulanter och desertörer, men
vad jag vill göra gällande är, att i realiteten skillnaden dem emellan är
försvinnande liten. Inom båda kategorierna finnas helt säkert personer, som
kunna åberopa sig på politiskt flyktingskap, och andra, som icke kunna göra
det. Jag talar i detta sammanhang icke örn tyskarna, ty det kan ju aldrig berättiga
till politiskt flyktingskap, att man varit krigförande i sitt eget lands
armé, utan jag talar örn de övriga kategorierna. Beträffande dessa senare
hade det givetvis varit lyckligt, örn de kunnat avskiljas till prövning i den
ordning, som gällt för andra utlänningar, vilka sökt en fristad här i landet.
Först då hade man kunnat få en uppfattning örn vilka personer vi med stöd
av asylrättens grundsatser bort låta kvarstanna här och vilka vi icke bort ge
en sådan tillåtelse. Man kan inte undgå intrycket, att dessa människor just
genom att de förts in under begreppet kapitulanter kommit i en missgynnad
ställning i förhållande till sina kamrater, som haft den lyckligare lotten att
inrangeras bland desertörerna. Någon saklig skillnad mellan dessa båda grupper
anser jag icke föreligga.

Jag skall bara som ett tankeexperiment förutsätta den eventualiteten, att
kriget haft en annan utgång och att det nu hade gällt tyskar, som kämpat
mot den rådande regimen i Tyskland och sökt en fristad här i landet, eller
medborgare i ett av Tyskland ockuperat och med det införlivat nordiskt land,
vilka i egenskap av flyktingar sökt sig hit. Jag tror inte att någon skulle på
minsta sätt vara i tvivelsmål örn att den politiska asylrätten i sådant fall bort
av oss göras gällande helt och fullt, även örn detta kanske haft någon utrikespolitisk
återverkan.

Jag är inte i stånd att ge regeringen något råd i det tvångsläge, vartill
omständigheterna nu lett, men jag vill för min del betona, att den svenska
riksdagen har varit angelägen örn att värna den politiska asylrätten. Man har
ju genom ingående lagbestämmelser och på annat sätt sökt tillgodose önskemålet
örn en verklig prövning av sådana frågor. Det kan därför inte annat än
väcka anstöt, att dessa för individen så viktiga och livsavgörande angelägenheter
gjorts till föremål för en så summarisk prövning, som i detta fall skett.

Upplästes följande till kammaren ankomna protokoll:

År 1945 den 21 november sammanträdde kamrarnas valmän för att jämlikt
§§ 71 och 73 i riksdagsordningen utse dels en fullmäktig i riksbanken för
återstående del av valperioden 1945—1948 efter statsrådet K. G. Myrdal, dels
en fullmäktig i riksbanken för återstående del av valperioden 1944—1947
efter statsrådet A. Vougt, dels ock en suppleant för riksdagens fullmäktige i
nämnda bank; och befunnos efter valens slut hava blivit utsedda till

Nr 36.

Fredagen den 23 november 1945.

Fullmäktig

för återstående del av valperioden 1945—-1948:

herr Andersson, Allan, i Tungelsta, ledamot av riksdagens andra
kammare ......................................med 37 röster;

Fullmäktig

för återstående del av valperioden 1944—1947:

herr Hall, David Emanuel, ledamot av riksdagens andra kammare
..........................................med 34 röster;

Suppleant

för tiden från valet, till dess nytt val under år 1946 försiggått:

herr Andersson, Olof, i Malmö, ledamot av riksdagens andra kammare
......................................... med 35 röster.

Joli. Friggeråker. Oscar Carlström.

Axel Mannerskantz. Erik Fast.

På framställning av herr talmannen beslöts att det nu upplästa protokollet
skulle läggas till handlingarna ävensom att riksdagens kanslideputerade skulle
genom utdrag av protokollet underrättas örn dessa val samt anmodas låta uppsätta
och till kamrarna ingiva förslag dels till förordnanden för de valda, dels
ock till skrivelse till Konungen med anmälan örn de förrättade valen.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 544, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter a tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser
utrikesdepartementets verksamhetsområde; o .

nr 545, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter a tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde; samt o .

nr 546 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter a tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 547 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46, såvitt angar jordbruksar
548, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ytterligare statsunderstöd
till Sörby invallningsföretag år 1937 i Västmanlands län; samt
nr 549, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående inköp tor kronans
räkning av viss mark inom Södra Vrams socken, Malmöhus län.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj :ts proposition nr
383, angående statsbidrag till ryska institutet vid Stockholms högskola.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet herr Sjödahls motion, nr 443,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående särskild utbildning av tolkskollärare.
_

Lördagen den 24 november 1945.

Nr 36.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.41 eftermiddagen.

In fidem

G. H. Berggren.

Lördagen den 24 november.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen; och dess förhandlingar leddes
av förste vice talmannen.

Herr statsrådet Quensel avlämnade Kungl. Maj:ts proposition nr 384, med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 februari 1934 örn
fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 550, till Konungen i anledning av Kungl. Majros proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 12 maj 1917 (nr 189)
örn expropriation, m. m.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 551, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 552, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förbättring av
viss ubåtssäkerhetsmateriel;

nr 553, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ianspråktagande
av lägerkassemedel för nybyggnad eller större ändringsarbete;

nr 554, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av
kronan tillhörigt markområde i Ljungbyhed;

nr 555, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor örn
befrielse från ersättningsskyldighet;

nr 556, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa statens
järnvägar berörande markfrågor i Västerås;

nr 557, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fastighetsbyte i
Falköping; samt

nr 558, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående försäljning av
vissa under vattenfallsstyrelsens förvaltning stående fastigheter.

Föredrogs och bordlädes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade proposition
nr 384.

Första kammarens protokoll 19Ji5. Nr 36.

Nr 86.

Lördagen den 24 november 1945.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets utlåtanden:

nr 264, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser
justitiedepartementets verksamhetsområde;

nr 267, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde;

nr 269, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser
finansdepartementets verksamhetsområde;

nr 272, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser folkhushållnings
departementets verksamhetsområde jämte i ämnet väckt motion;
och

nr 281, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kreditgivningen
till utlandet m. m.;

bevillningsutskottets betänkanden;

nr 61, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
örn ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) jämte i
ämnet väckta motioner; och

nr 62, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om
automobilskatt, m. m., jämte i ämnet väckta motioner; samt

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 82, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och
överlåtelse av bostadsrätt m. m.; och

nr 83, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förordning om
ändrad lydelse av 18 § 1 mom. motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936
(nr 561). _ __

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.05 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Tisdagen den 27 november 1945.

Nr 86.

Tisdagen den 27 november.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Justerades protokollen för den 20 och den 21 innevarande månad.

Anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag

dels till riksdagens skrivelse, nr 562, till Konungen angående val av fullmäktige
och suppleant för riksdagens fullmäktige i riksbanken;
dels ock till riksdagens förordnanden:

nr 559, för ledamoten av riksdagens andra kammare herr Allan Andersson i
Tungelsta att vara fullmäktig i riksbanken;

nr 560, för ledamoten av riksdagens andra kammare herr David Emanuel
Hall att vara fullmäktig i riksbanken; och

nr 561, för ledamoten av riksdagens andra kammare herr Olof Andersson i
Malmö att vara suppleant för riksdagens fullmäktige i riksbanken.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 563, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående årligt understöd åt
föreståndaren för svenska studenthemmet i Paris Lucien Maury; och

nr 564, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående livräntor åt Hanna
Jansson m. fl.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 384, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16
februari 1934 örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets utlåtanden nr 264, 267, 269,
272 och 281, bevillningsutskottets betänkanden nr 61 och 62 samt andra lagutskottets
utlåtanden nr 82 och 83.

På framställning av herr talmannen beslöts att bevillningsutskottets betänkande
nr 62 skulle uppföras främst och statsutskottets utlåtande nr 281 sättas
sist bland två gånger bordlagda ärenden på föredragningslistan för morgondagens
sammanträde.

Avgåvos och bordlädes nedannämnda motioner:

nr 444, av herrar Gabrielsson och Bäckström, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående åtgärder för ökad utbildning av tandläkare m. m.; och
nr 445, av herr Wehtje m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag örn ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.06 eftermiddagen.

In fidem
G. II. Berggren.