RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1945:35)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1945. Första kammaren. Nr 35.

Tisdagen deli 20 november.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Herr statsrådet Wigforss avlämnade Kungl. Maj:ts proposition nr 382, med
förslag till utbyggnad och omläggning av uppbördsorganisationen.

^Justerades protokollen för den 13, 14 och 17 innevarande månad.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet Kungl. Maj :ts proposition nr
380, med förslag till viss ändring av övergångsbestämmelserna till folkskolans
tj änstepensionsreglemente.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts proposition nr 381,
angående åtgärder för ökad utbildning av tandläkare m. m.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets utlåtanden nr 268 och 274—
280, bankoutskottets utlåtanden nr 62—64 samt jordbruksutskottets utlåtanden
nr 82—84.

Föredrogs och bordlädes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade proposition
nr 382.

Herr Holmbäck erhöll på begäran ordet och anförde: Herr talman! Det har
de sista dagarna uppgivits att ett betydande antal balter skola förpassas ur
riket. Det är synnerligen önskvärt att från regeringens chef utförliga upplysningar
lämnas i detta ärende, vilket icke handlagts av statens utlänningskommission.
Jag anhåller därför örn kammarens tillstånd att få interpellera hans
excellens herr statsministern och till honom rikta följande fråga:

Är Eders Excellens i tillfälle att lämna kammaren upplysningar i den fråga
örn förpassning av balter, vilken de senaste dagarna berörts offentligt, t. ex.
i den ledande artikeln »flyktingstragedier» i dagens nummer av Svenska
Morgonbladet?

På gjord proposition medgav kammaren, att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.05 eftermiddagen.

Tn fidem

G. II. Berggren.

luter peilatr nv
ang. vissa
l attiska flyktingars
förpassning
ur
riket.

Första kammarens protokoll 1945. Nr 35.

Nr 35.

Onsdagen den 21 november 1945.

Ang. Sveriges
påstådda
anslutning till
ett västmaktsblock.

Onsdagen den 21 november.

Kammaren sammanträdde kl. 11 förmiddagen.

Herr statsrådet Erlander avlämnade Kungl. Maj:ts proposition nr 383,
angående statsbidrag till ryska institutet vid Stockholms högskola.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Ulldén, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid detta sammanträde besvara herr Bräntings
interpellation angående Sveriges påstådda anslutning till ett västmaktsblock,
erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Med kammarens tillstånd har herr Branting —■ under hänvisning
till ett uttalande av den brittiske utrikesministern i underhuset den 7 november
— till mig riktat interpellationen »huruvida för Sveriges del några förhandlingar
ha ägt rum eller pågå i den av den engelske utrikesministern antydda
rikningen» eller huruvida jag eljest »finner anledning att i anslutning
till det engelska anförandet göra några uttalanden».

I interpellationen återgives den brittiske utrikesministerns yttrande efter ett
svenskt pressreferat. Enligt detta skulle han bl. a. ha sagt att »den brittiska
regeringen har hävdat sin rätt att förhandla med Frankrike, Holland, Belgien,
Skandinavien eller andra länder i västblocket, vilka äro Storbritannien kulturellt
närstående vänner, historiska bundsförvanter, som hylla samma demokrati
som britterna». Emellertid är det svenska referatet missvisa,nde. Mr Bevin
yttrade i stället följande: »Vad Hans Majestäts regering är villig att tillerkänna
andra, det begär den också rätten att lia för egen del (nämligen gott
grannskapsförhållande) med Frankrike, med Holland, Belgien, Skandinavien
eller andra länder — icke ett västblock för krigsändamål.» De följande orden
äro korrektare återgivna i det svenska referatet.

Härav framgår, att mr Bevin inte talade om något bestående västblock
eller örn några förhandlingar rörande ett sådant. _ _

För övrigt hänvisar jag beträffande den svenska regeringens ståndpunkt i
hithörande frågor till den av interpellanten citerade regeringsförklaring, som
nyligen avgivits inför riksdagen. Några förhandlingar, som skulle avse ettfrångående
av regeringens nyss deklarerade hällning, ha givetvis inte förekommit.

Herr Branting: Herr talman! Jag ber att få tacka hans excellens herr utrikesministern
för hans svar och för hans deklaration i anslutning härtill.

Den svenska pressen hade alltså felaktigt refererat den engelske utrikesministern.
Mr Bevin har icke gått in för ett västblock för krigsändamål. Desto

Jag skulle kanske efter detta kunna inskränka mig till att låta interpellationen
gå vidare till tredje statsmakten och fråga vad den menar med att i en
så viktig och känslig angelägenhet som denna distribuera alldeles oriktiga nyheter
och sedan inte ge någon rättelse! Jag vill dock i sakfragan tillägga
några ord.

Onsdagen den 21 november 1945.

Nr 35.

Ang. Sveriges påstådda anslutning till eli v ä s Im a k t s lilo c I;. (Forts.)

Örn man läser igenom engelske utrikesministerns anförande, sådant det numera
är tillgängligt för oss i The Times’ referat, vilket jag hoppas är riktigt,
finner man, att han i nu avsedda del först berörde förhållandet mellan Sovjetunionen
oell dess närmaste grannar. Därvidlag underströk han, att nian
från Englands sida icke ville göra någonting eller tillåta att någonting företogs
av engelska diplomater eller agenter, som kunde uppväcka hat eller framprovocera
eller skapa en situation till skada för Ryssland i de östliga länderna.
Sedan övergick mr Bevin till att energiskt hävda rätten till goda engelska
relationer med nationer, som gränsa till England, och härvid uttalade
han: »Vad Hans Majestäts regering är villig att giva (eller tillerkänna) andra,
begär den också rätten att göra med Frankrike, Holland, Belgien, Skandinavien
eller andra länder — icke ett västligt block för krigsändamål. Dessa
äro våra vänner kulturellt, och de äro historiskt associerade med oss. De erkänna
samma demokrati som vi, och därför säger jag, är jag berättigad att
på Hans Majestäts vägnar ha goda grannar på min gata, just på samma sätt
som andra äro berättigade att ha goda grannar på någon annan gata.» Ja, så
blev det alltså sagt. Jag skall inte trycka på orden »våra historiskt associerade»
— »our historical associates».

Det är självfallet, att alla vettiga människor här i landet önska de bästa
tänkbara relationer till England, som onekligen står oss så nära på många
sätt och vars stora kamp var så avgörande också för oss. Men säga vad man
säga vill, får man ändå det intrycket, att det ännu inte tycks ha blivit riktigt
klart ute i världen, att vi här i Sverige, örn nu två olika vänskapsgrupperingar
nödvändigtvis skola förekomma, göra anspråk på en plats — en av alla välvilligt
godkänd plats — mellan den av mr Bevin omtalade östeuropeiska statskretsen
och den västliga kretsen av speciellt goda grannskapsförhållanden. Vi
tänka oss alltså under dessa förhållanden en plats mittemellan men vi få därvid
en obehaglig förnimmelse av att vi kanske sätta oss mellan två stolar, och
därför skulle. vi helst önska, örn jag så får uttrycka mig, en sammanhängande
soffa, där vi kunna sitta tryggt och vänskapligt allesamman.

Vi knyta alltså i främsta rummet an våra förhoppningar till de förenade
nationerna, och jag tror, att det svenska folket med tillfredsställelse tar fasta
på herr utrikesministerns hänvisning till den nyligen avgivna regeringsförklaringen
liksom också till hans ord här i dag, att »givetvis» inga förhandlingar
ha förekommit, som skulle avse ett frångående av regeringens nyss deklarerade
hållning. Jag väntade mig naturligtvis inte heller någonting annat av
herr utrikesministern än att han skulle bekräfta den svenska linjen av den 22
oktober. Det tycktes mig ändock, att en sådan bekräftelse var på sin plats efter
vad som förekommit. Det har ju här för Sveriges del gällt att ställa kyrkan
tillbaka mitt i byn, något som för övrigt ytterligare skett genom excellensen
Undéns i dag i Dagens Nyheter återgivna uttalande i en intervju med New
York Times’ representant, för vilket uttalande mot all blockbildning jag också
passar på tillfället att tacka.

Ordet lämnades härefter till herr statsrådet Sträng, som meddelat, att han Om ytterligare
ämnade vid detta sammanträde besvara herr Näsgårds interpellation örn ytter - statsbidrag till
ligare statsbidrag till vissa torrläggningsföretag, och nu yttrade: Herr tal.Vlssa‘oxläggman!
Med första kammarens tillstånd har dess ledamot herr Näsgård till mig ninQsJore a9-riktat det spörsmålet, huruvida ett initiativ från min sida kunde förväntas i
syfte att bereda torrläggningsföretag, som på grund av prisstegringen under
krigsåren icke kunnat utföras, särskilda bidrag till täckande helt eller delvis
av den del av kostnadsstegringen, som icke motsvarades av höjt båtnadsvärde.

Nr 85.

Onsdagen den 21 november 1945.

Om ytterligare statsbidrag till vissa torrläggningsföretag. (Forts.)

Det av interpellanten berörda spörsmålet bär tidigare i olika sammanhang
varit föremål för uppmärksamhet. Jag vill erinra örn att 1942 års torrläggnings
sakkunniga., vilkas ordförande interpellanten på sin tid var, i sitt den
28 november 1944 avgivna betänkande angående den statsunderstödda torrläggningsverksamheten
framhållit, att det, även örn kostnadsberäkningen för
ett torrläggningsföretag utföres nied all kunnighet och omsorg uppenbarligen
icke kunde undvikas att de verkliga kostnaderna för utförande av företaget
understundom komma att överstiga de beräknade. De sakkunniga ha härutinnan
uppställt olika fall, beroende på dels örn kostnadsstegringen konstateras
före eller efter statsunderstödets beviljande, dels ock örn företaget med hänsyn
tagen till kostnadsökningen fortfarande kan anses uppfylla stadgade betingelser
för erhållande av statsunderstöd eller icke.

Såväl enligt nu gällande som tidigare villkor för statsbidrag till torrläggningsföretag
skall lantbruksstyrelsen till Kungl. Majit hänskjuta frågan örn
beviljande av ökat statsbidrag till företag, som på grund av mera avsevärd
kostnadsökning erfordrar dylikt. En förutsättning för att Kungl. Maj :t skall
kunna bevilja dylikt bidrag är emellertid att företaget fortfarande enligt ^de
allmänna bestämmelserna är bidragsberättigat. Skulle så icke vara fallet, måste
riksdagens medgivande inhämtas.

Den jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 juni 1937 tillsatta utredningen,
den s. k. torrläggningskommittén, föreslog på sin tid, att riksdagen
generellt skulle bemyndiga Kungl. Maj :t att även i sistnämnda fall bevilja
tilläggsbidrag, vilka dock borde bestämmas med hänsyn till intressenternas
ekonomiska förhållanden. Denna anordning kom aldrig till utförande till följd
av den kritik, som under remissförfarandet riktades mot förslaget.

1944 års riksdag hade att taga ställning till ett annat förslag i detta avseende.
I två vid nämnda riksdag väckta likalydande motioner anfördes nämligen,
att sådana förändringar i det allmänna konjunkturläget som medförde
stegring av arbets- och materialkostnader icke kunde undgå att på motsvarande
sätt inverka på fastighets- och jordvärdena. Vid stigande konjunkturer på
dessa områden borde därför enligt motionärernas uppfattning en av lantbruksstyrelsen
prövad och godkänd förnyad båtnadsuppskattning verkställd av lantbruksingenjör
och två gode män utan samband med syneförrättning tillmätas
samma vitsord som dylik uppskattning verkställd vid syneförrättning. Förutsättningar
skulle därigenom skapas för beviljande av statsbidrag i vanlig ordning
till dylika företag. Motionärernas sålunda uttalade uppfattning biträddes
emellertid icke av riksdagen. Riksdagens ställningstagande torde ha föranletts
av att man kunde förvänta, att en dylik anordning skulle medföra att en tillfällig
stegring av konjunkturerna på jordbrukets område skulle få till följd
att företag igångsattes, som sedermera icke skulle visa sig lönande. Värdet
av den båtnad, som beräknades uppkomma genom ett torrläggningsföretag,
borde enligt riksdagens uppfattning såvitt möjligt vara oberoende av konjunkturväxlingarna.

I detta sammanhang torde vidare få erinras örn förhållandena på dessa områden
under och efter det förra världskriget. Då det till följd av den stegring
av arbetspriserna, som inträdde efter krigsutbrottet 1914, efter hand visade sig
allt svårare att genomföra sådana torrläggningsföretag, vartill statsbidrag dessförinnan
beviljats från allmänna och norrländska avdikningsanslagen. anvisade
riksdagen för åren 1919—1921 särskilda anslag, varifrån tilläggsbidrag
kunde utlämnas till de sålunda understödda företagen. Enligt de bestämmelser
härför som meddelades i kungörelserna nr 464 och 465/1919 skulle tilläggsbidrag
utgå till vissa företag, till vilkas utförande bidrag beviljats före 1918
års utgång. Tilläggsbidragets storlek var beroende dels av tiden för det ur -

Onsdagen den 21 november 1945.

Nr 35.

Om ytterligare statsbidrag till vissa torrläggningsföretag. (Forts.)
sprungliga bidragets beviljande, dels ock av tiden då det arbete utförts, för vilket
tilläggsbidrag kunde utgå, och kunde utgöra antingen 25 eller 50 procent av
den vid olika tillfällen lyfta delen av statsbidraget. Någon prövning av de verkliga
kostnaderna för utförande av företaget skulle däremot icke ske. Bestämmelserna
i dessa kungörelser utsträcktes sedermera att under vissa förutsättningar
gälla arbete som utfördes senast under år 1922.

Tilläggsbidragen utbetalades i regel i samband med utbetalandet av sista
delen av tidigare beviljat statsbidrag. Härigenom kom tiden för utbetalandet
av tilläggsbidrag att utsträckas till och med år 1933, då de sista av de företag
som härför kunde komma i fråga blevo godkända. Under åren 1919—1933 utbetalades
enligt vad jag inhämtat från lantbruksstyrelsen i dylika tilläggsbidrag
sammanlagt 2 676 800 kronor.

På framställning av Kungl. Majit har vidare riksdagen i ett tämligen stort
antal fall beviljat ytterligare bidrag till företag som utförts under den av
förra världskriget föranledda dyrtiden.

Med interpellationen synas i första hand avses dels sådana torrläggningsföretag,
som redan erhållit statsbidrag men som till följd av intressenternas
tvekan inför den rådande dyrtiden icke påbörjats, dels ock sådana företag som
påbörjats nied anlitande av erhållna bidrag men fått avstanna, då delägarna
kommit till insikt om att företagen icke kunna slutföras för de kostnader som
beräknats.

Interpellanten berör emellertid även sådana företag som av lantbruksstyrelsen
till investeringsutredningen uppgivits såsom sysselsättningsreserv. Beträffande
dessa torde få erinras örn, att enligt de principer, som skulle tillämpas
vid nämnda uppgiftslämnande, alla företag, på vilka återstode arbete att utföra
för minst 15 000 kronor, skulle uppgivas. Bland här avsedda företag ingå
sålunda såväl de, vilka ännu icke erhållit statsbidrag, som sådana tillhörande
de båda förstnämnda grupperna, såvida återstående arbeten beräknats draga en
kostnad av minst 15 000 kronor. Det största antalet till investeringsutredningen
uppgivna företag torde dock utgöras av dem som ännu icke erhållit statsbidrag.
Bland sistnämnda företag finnas såväl sådana som beräknas komma till
utförande med tillhjälp av statsbidrag enligt vanliga grunder som företag vilka
torde behöva subventioneras i annan ordning för att komma till utförande.

Man torde icke kunna bortse från att i vad rör de båda förstnämnda grupperna
av företag samt sådana till investeringsutredningen uppgivna företag,
vilka ännu icke erhållit statsbidrag men som beräknas komma till utförande
med statsbidrag i vanlig ordning, de nu rådande höga priserna på arbete och
material komma att inverka hindrande då det gäller att igångsätta eljest önskvärda
arbeten. Däremot torde i detta sammanhang kunna bortses från sådana
i sysselsättningsreserven ingående företag, vilka redan vid planläggningen beräknats
skola erfordra subventionering vid sidan om vanliga grunder för att
komma till utförande.

För närvarande pågår inom jordbruksdepartementet vissa överväganden rör
rande spörsmålet på vad sätt och i vilken utsträckning ytterligare bidrag böra
lämnas åt företag, beträffande vilka kostnaderna stigit till följd av den allmänna
kostnadsstegringen under krisen. Jag är ännu icke beredd att angiva
vilken utväg för lösande av det föreliggande problemet som kommer att beträdas.
Emellertid synes i värjo fall enligt min mening det vid 1911 års riksdag
i förutberörda motioner väckta förslaget örn förnyad båtnadsuppskattning av
skill som förut angivits icke lämpligt. Icke heller synes en sådan anordning
som föreslagits av torrläggningskommittén böra komma till användning, åtminstone
icke i den form sorn kommittén angivit. Det synes nämligen icke
skäligt, att intressenternas ekonomiska förhållanden läggas till grund för be -

€ Nr 35. Onsdagen den 21 november 1945.

Örn ytterligare statsbidrag till vissa torrläggningsföretag. (Forts.)
räknande av tilläggsbidrag. Ett mera tilltalande sätt att lösa frågan lärer då
vara att i anslutning till vad som skedde efter kriget 1914—1918 särskilda
medel ställas till förfogande för beviljande av tilläggsbidrag. Det kan emellertid
ifrågasättas örn man bör medgiva, att alla företag, på vilka arbete utförts
under det nu avslutade kriget och för vilka statsbidrag beviljats med stöd av
kosnadsberäkningar som upprättats dessförinnan, skola komma i åtnjutande
av tilläggsbidrag. Möjligen kan man gå den vägen att ett visst lägre procentuellt
tilläggsbidrag gives åt alla företag, men, i de fall detta icke skulle anses
tillräckligt, frågan örn ytterligare bidrag prövades särskilt. Förmodligen
kommer det emellertid att framstå som lämpligast att tilläggsbidragen få utgå
efter prövning av de individuella fallen.

Sedan den nu inom jordbruksdepartementet pågående beredningen av förevarande
fråga avslutats, har jag för avsikt att underställa densamma Kungl.
Maj :ts prövning.

Herr Näsgård: Herr talman! När jag framför mitt tack för svaret på min
interpellation, konstaterar jag med tillfredsställelse, att statsrådet tillmäter
dessa frågor stor vikt. För egen del har jag angivit min uppfattning genom
att framhålla, att torrläggningsverksamhetens normala fortgång är en oundgänglig
förutsättning för att rationaliseringssträvandena inom jordbruket
skola krönas med framgång.

Det finns ingen anledning för mig att nu diskutera de tänkbara utvägar
att komma ur stagnationen, som statsrådet antytt i sitt svar. Jag nöjer mig
med att uttala en förhoppning, att de överväganden, som pågå inom departementet,
måtte få till resultat att proposition i ärendet i god tid kan föreläggas
nästa års riksdag.

Om ökad till- Herr statsrådet Ericsson, som förklarat sig ämna vid detta sammanträde
delning av besvara herr Heidings interpellation om ökad tilldelning av lysoljor m. m., fick
lysoljor »n. m. nu orciet ocb afförde: Herr talman! Med kammarens tillstånd har herr Heiding
till mig riktat följande frågor:

Anser statsrådet att den nuvarande tillgången på lysoljor möjliggör en större
tilldelning till innehavare av fastigheter på landsbygden, som icke äga tillgång
till elektrisk kraft, och har statsrådet i så fall för avsikt att vidtaga åtgärder
för ökad tilldelning?

Örn så icke är fallet, har statsrådet för avsikt att undersöka möjligheterna
att genom ökad import förbättra försörjningen med lysoljor?

Till svar härpå får jag anföra följande.

Den årliga förbrukningen i landet av lysfotogen för belysnings- och hushållsändamål
torde före kriget hava uppgått till i runt tal 75 000 m3. Behovet
av lysfotogen torde emellertid numera hava i icke oväsentlig mån minskats till
följd av den elektrifiering som under krigsåren genomförts på landsbygden.
Tillgångarna på fotogen för belysningsändamål ha under avspärrningstiden varit
mycket begränsade. Tilldelningen har under de sista åren uppgått till endast
400 m3 örn året. De förbrukare som ej ha tillgång till elektriskt ljus ha därför
varit hänvisade till karbiden. För innevarande halvår har tilldelningen av fotogen
för belysningsändamål redan ökats till 900 m3. Lagren uppgingo den 1
november till omkring 1 800 m3.

Sedan importen av oljor åter kommit i gång, ha givetvis försök gjorts att
få in lysfotogen till landet. Det har emellertid visat sig vara svårt att få
köpa just denna sorts fotogen. Hittills har endast en kvantitet örn ca 6 500 m3
kunnat anskaffas. Sedan härav ca 4 000 m3 inkommit i dagarna och bränslekom -

Onsdagen den 21 november 1945.

Nr 35.

Orri ökad tilldelning av lysoljor m. m. (Forts.)
missionen förvissat sig om att denna fotogen verkligen kan användas för belysningsändamål,
finnas förutsättningar för en ökning av tilldelningen. Dessutom
Ilar numera importen av råolja kommit i gång, varigenom möjlighet erhållits att
inom landet framställa lysfotogen. Därjämte finnas utsikter till fortsatt import
av sådan fotogen.

Huruvida de sålunda förbättrade försörjningsutsikterna möjliggöra att helt
upphäva ransoneringen av lysfotogen, är föremål för övervägande. I avvaktan
härpå kommer en kraftig ökning av tilldelningen för belysningsändamål att ske
inom den närmaste tiden.

Herr Heiding: Herr talman! Jag ber att till statsrådet få frambära mitt
tack för det lämnade svaret.

Jag kan säga, att jag i stort sett är tillfredsställd med svaret, då av detsamma
framgår, att tilldelningen av lysoljor, från att under krigsåren ha varit
endast 400 kubikmeter örn året, under det sista halvåret ökat till 900 kubikmeter.
Efter vad jag kan förstå har denna ökning skett på den sista tiden, framför
allt nu på hösten. Många fastighetsägare på landsbygden komma säkerligen
att med tillfredsställelse mottaga budskapet örn ökad tilldelning av lysoljor.
Karbidlamporna kunna vara bra under en kristid -—• det skall villigt erkännas
— men när en tilldelning av lysoljor åter kan ske i större utsträckning, är det
klart, att den bör företagas så fort som möjligt.

I interpellationssvaret har upplysts, att lagren den 1 november uppgingo till
omkring 1 800 kubikmeter. När jag läste det nummer av skriften »Från departement
och nämnder», som är presslagt den 24 oktober 1945, fann jag där uppgiften,
att lagren av lysoljor den 1 juli 1945 utgjorde 11 000 kubikmeter. Jag
förstår inte, hur detta överensstämmer med de siffror, som lämnats av statsrådet
i dag. Det står i denna upplysningsskrift, att militära och civila lager den 1
juli 1945 utgjorde tillsammans 273 000 kubikmeter bensin och bensinersättning
av alla slag. 238 000 kubikmeter mörka oljor och 11 000 kubikmeter fotogen.
Det fanns således den 1 juli 11 000 kubikmeter, men den 1 november endast''
omkring 1 800 kubikmeter. Man måste då fråga sig vart denna skillnad mellan
11 000 och 1 800 kubikmeter tagit vägen, ty de militära lagren kunna väl inte
vara så stora som hela denna mellanskillnad? Det skulle vara intressant att få,
höra, hur det ligger till med denna sak. Med ett lager på 11 000 kubikmeter lys-,
oljor tycker man, att tilldelningen kunnat ökas tidigare än vad nu varit fal-,
let. Det kan ju tänkas, att den, som lämnat dessa uppgifter, inte haft full
klarhet om det verkliga läget, men eljest tar man ju för givet, att upplysningar,
som lämnas i en dylik skrift, äro fullt tillförlitliga. Jag vore herr statsrådet
mycket tacksam, örn jag kunde få ett svar på denna fråga.

Herr statsrådet Ericsson: Herr talman! På den fråga, som interpellanten
sist ställde, vill jag svara, att uppgifterna i vederbörande tidskrift nog lia sin
förklaring i den omständigheten, att man där i uttrycket »fotogen» inbegriper
även fotogen för motordrift, medan uppgiften i interpellationssvaret endast avser
fotogen som kan användas för belysningsändamål. Det är möjligt att ett missförstånd
uppstått på denna grund.

Jag kan även upplysa örn att bränslekommissionen tidigare väntade en båtlast
med fotogen till landet, men när denna båtlast kom in, visade det sig, att den
inte var användbar såsom belysningsfotogen. När den artikel det här är fråga örn
skrevs, kanske man räknat med att kunna använda den båtlast fotogen man,
väntade för belysningsändamål, men när detta sedan visade sig omöjligt, fick
man företa en korrigering av siffrorna. De lagertillgångar jag uppgivit i interpellationssvaret
äro de faktiska tillgångarna.

Nr 35.

Onsdagen den 21 november 1945.

Om tilldelning
av drivmedel
till mindre
lastbilar.

Örn ökad tilldelning av lysoljor m. m. (Forts.)

Jag vill till sist understryka, att såväl bränslekommissionen som regeringen finner
det angeläget att tillvarataga alla möjligheter som kunna föreligga att öka
tilldelningen av belysningsfotogen.

Ordet gavs härefter ånyo till herr statsrådet Ericsson, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid detta sammanträde besvara jämväl herr Björcks
interpellation örn tilldelning av drivmedel till mindre lastbilar, och nu yttrade.
Herr talman! Med kammarens tillstånd har herr Björck frågat mig örn jag är
villig medverka till att sådana bestämmelser utfärdas, att även mindre lastbilar
— främst de som ha gummiringarna kvar — må kunna erhålla drivmedel så
att de kunna sättas i trafik snarast möjligt och därigenom möjliggöra frigörandet
av större lastbilar för tyngre varutransporter.

Med anledning härav får jag anföra följande.

Från den 1 november har tilldelning av flytande bränsle lämnats samtliga
lastbilar, som äro i drift eller som efter vederbörlig prövning med hänsyn till
gummiutrustningen nyinsättas i trafik. Detta har även gällt de i interpellationen
omnämnda s. k. skåpbilarna. Enligt numera fattat beslut kommer ransoneringen
av flytande bilbränsle och smörjmedel att helt upphävas från och med
den 25 november. Tillika ha nya bestämmelser utfärdats rörande nyinsättning
av bilar i trafik. De i interpellationen framförda önskemålen synas därmed vara
tillgodosedda.

Herr Björck! Herr talmai!.! Jag ber att till statsrådet Ericsson fa framföra
mitt tack för svaret.

Det har ju hänt en hel del, sedan jag för snart en manad tillbaka framställde
min interpellation. Grenom det beslut, som fattades i konseljen förra veckan, då
bensinen blev fri, är ju min interpellation i realiteten besvarad. Jag anser emellertid,
att det har ett visst intresse att få en redogörelse för detta beslut till riksdagens
protokoll. . , , .

Jag vill också begagna tillfället att till statsrådet Ericsson framföra ett tack
för hans medverkan till såväl bensinens frigivande som hävandet av beslaget å
gummiringar. Båda dessa åtgärder ha hälsats med stor tillfredsställelse av saväl
bilägare som trafikanter. Nu vänta vi emellertid också pa att priset på bensin
sänkes, så att detsamma kommer i något bättre relation till importpriset, som
ju är 12 öre fritt svensk hamn. Yi räkna även här med bränsleministerns benägna
medverkan, ehuru vi förstå, att också finansminister Wigforss i detta fall
vill ha ett ord med i laget. Hans syn på dessa problem bör dock inte vara absolut
avgörande. Här måste man enligt min mening ta nödig hänsyn i första hand
till transportbehovet, men även till bilägarna och trafikanterna.

Herr statsrådet Ericsson: Herr talman! I anledning av herr Björcks .yttrande
tar jag tillfället i akt att meddela, att jag till priskontrollnamnden har
översänt en skrivelse, där jag hemställer örn en utredning rörande prissättningen
på flytande bränslen och vidare — under förutsättning att en prissänkning sker

_rörande vilken inverkan denna förändring i praktiken far pa taxor och gans ter,

som äro beroende av drivmedelskostnaderna. «

Jao- finner det vidare angeläget att för kammaren framhålla, att det inte rader
någon skiljaktighet mellan min ståndpunkt när det galler prissänkningen
och finansministerns ståndpunkt i frågan. Våra uppfattningar aro absolut enstämmiga,
och jag har bara att deklarera, att mm och regeringens avsikt ar att
när denna utredning från priskontrollnamnden inkommer till regeringen, fatta
beslut i ärendet så fort som möjligt.

Onsdagen den 21 november 1945.

Nr 35.

Herr statsrådet Ericsson, som meddelat, att lian ämnade vid detta samman- Äng. bränsle

träde besvara även herr Ahlkvist® interpellation angående bränsletilldelningen
till vissa skånska landsbygdskommuner, erhöll ännu en gång ordet och anförde:
Herr talman! Med kammarens tillstånd har herr Ahlkvist till mig ställt

följande frågor: . „

»L) Anser statsrådet det rättvist att befolkningen i vissa skånska landsbygdskommuner
för bränsleåret 1945/46 erhållit 20 procent lägre bränsletilldelning
i förhållande till 1942(43 ars tilldelning än befolkningen i tätorterna
inom samma område, eller

2) har statsrådet för avsikt att snarast vidtaga erforderliga åtgärder tor att
åstadkomma rättelse.»

Med anledning härav får jag anföra följande.

I de bestämmelser för tilldelning av bränsle för uppvärmning för hushållsförbrukare
under bränsleåret 1945/46 som av bränslekommissionen fastställdes
den 12 juni i år har räknats med en sammanlagd bränsletilldelning av 70 %
av tilldelningen under bränsleåret 1942/43. Med hänsyn till den senaste milda
vintern ansågs dessutom att ett överskott örn 10 % skulle finnas kvar hos förbrukarna
från föregående bränsleår, varför sålunda den totalt disponibla kvantiteten
skulle komma att utgöra 80 %, mot 100 % under de båda närmast föregående
bränsleåren.

Ett undantag från dessa bestämmelser gjordes emellertid för vissa delar av
den s. k. ortsgrupp I. Denna ortsgrupp, som får hela bränsletilldelningen i
form av fossilt bränsle, omfattar vissa delar av Kristianstads län, hela Malmöhus
län med undantag av Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg och Eslöv
samt en del öar i Bohuslän. För den del av denna ortsgrupp, som är belägen
i Skåne och som utgöres av rena landsbygdskommuner, fastställdes tilldelningen
till 50 % medan tilldelningen för återstoden av ortsgruppen bestämdes
till 70 % såsom för landet i övrigt.

Örn orsaken till denna differentiering inom ortsgruppen har bränslekommissionen
anfört i huvudsak följande: För bränslekommissionen hade det gällt
icke blott att begränsa den totala bränsleåtgången inom landet utan jämväl
att genom sträng hushållning söka få de knappa tillgångarna av fossilt bränsle,
och då ej minst koks, att räcka till. Ytterligare reduktioner av de tilldelade
kvantiteterna fossilt bränsle hade därför måst genomföras överallt, där detta
varit möjligt. När nu ifrågavarande beskärningar skulle planeras, hade kommissionen
även undersökt möjligheterna att spara kol och köks inom ortsgrupp
I. som alltsedan bränsleransoneringens början haft den stora förmånen att
tilldelas uteslutande fossilt bränsle. Det ansågs, att de utanför tätorterna bosatta
hushållsförbrukarna inom ortsgrupp I i Skåne haft och alltjämt hade
möjlighet att anskaffa licensfria tillskottsbränslen, varigenom de kunnat upplagra
icke obetydliga kvantiteter fossilt bränsle. Vunna erfarenheter syntes
bestyrka denna uppfattning. Dock kunde helt naturligt storleken av de bränslemängder,
som sålunda inbesparats och som funnos tillgängliga hos förbrukarna
vid innevarande bränsleårs början, icke närmare uppskattas. Vederbörande
kristidsstyrelser och kolhandlare hade emellertid betecknat kvantiteterna
såsom icke föraktliga.

Sedan Malmöhus läns södra kristidsstyrelse hos bränslekommissionen hemställt
om revidering av här ifrågavarande tilldelningsbestämmelser för ortsgrupp
I i Skåne i syfte att ernå större rättvisa, har frågan upptagits till omprövning
inom kommissionen. I samband härmed har chefen för kommissionens
byrå för hushållsbränsle företagit ett besök i Skåne, varjämte de berörda
kristidsstyrelsema beretts tillfälle att närmare utveckla sina synpunkter i
ärendet. Den sålunda verkställda utredningen har enligt kommissionens mening
givit stöd för den uppfattningen, att de framförda ändringsyrkandena

tilldelningen
till vissa
skånska
landsbygdskommuner.

Nr 35.

Onsdagen den 21 november 1945.

Äng. bränsletilldelnmgen till vissa skånska landsbygdskommuner. (Forts.)
höra tillmötesgås i den utsträckning som det aktuella försörjningsläget möjliggör.
Omständigheter lia nämligen framkommit, som tyda på. att besparingarna
av fossilt bränsle äro avsevärt mera ojämnt fördelade på de olika förbrukarna
än kommissionen tidigare ansett sig böra räkna med. Därjämte ha
de olika tilldelningsnormerna på vissa håll i gränsområdena mellan de båda
delarna av ortsgruppen medfört mindre lyckliga konsekvenser.

En höjning av tilldelningen till 70 % inom hela ortsgrupp I beräknas medföra
en ökning av förbrukningen av fossilt bränsle, huvudsakligen koks, med
19 000 ton. En sådan merförbrakning anses i nuvarande läge icke kunna medgivas.
Emellertid ha de ökade tillgångarna på flytande bilbränslen medfört,
att behovet av gengaskol minskat avsevärt. Lagren av gengaskol uppskattas
f. n. till i runt tal 4 miljoner lil, under det att behovet av sådant kol till den
1 april nästa år beräknas till omkring 2,6 miljoner hl. Med hänsyn till att
gengaskol alltjämt torde komma att produceras i viss utsträckning under den
närmaste tiden anses 2 ä 3 miljoner hl gengaskol kunna användas för andra
angelägna bränsleändamål. Den erforderliga ökningen för landsbygdens del
torde därför kunna as ta d ko mm as på så sätt att tilldelningen av fossila bränslen
för hela den inom Skåne belägna delen av ortsgruppen sättes till 60 %
med rätt för förbrukarna att täcka återstoden av sitt bränslebehov med träkol.
Dessa tilldelningsgrunder torde åkomma- att fastställas av bränslekommissionen
inom de närmaste dagarna. Åtgärder ha vidare av kommissionen vidtagits
°för att förbrukarna skola få möjlighet att genom kollagerhan dlama inköpa
åtminstone så mycket träkol att deras bränslebehov kan täckas upp till
70 %. Örn förbrukarna därutöver kunna inköpa ytterligare träkolskvanti teter
kommer detta att stå dem fritt. Enligt vad bränslekommissionen meddelat, har
kommissionen för avsikt att giva tillstånd till obegränsad användning av träkol
för fastighetsuppvärmning inom ifrågavarande område.

Herr Ahlkvist: Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet Ericsson få
framföra mitt tack för svaret på interpellationen.

Jag är givetvis särskilt tacksam för svarets positiva innehåll. Med de av
herr statsrådet utlovade åtgärderna komma ju de orättvisor, som föranletts av
bränslekommissionens tidigare beslut, när det gäller å ena sidan befolkningen
i de i interpellationen berörda skånska, landsbygdskommunerna och å andra sidan
befolkningen i tätorterna inom samma område att bli undanröjda.

Då emellertid bränslekommissionen som motivering för sitt tidigare fattade
beslut bland annat anfört, att befolkningen i de berörda kommunerna haft
möjlighet att anskaffa licensfria tillskottsbränslen, som befolkningen i tätorterna
inom samma område icke haft tillgång till. så undrar jag vad det är
som åsyftas.

Chefen för kristidsstyrelsens i Malmö bränslekontor har i en tidningspolemik
närmare angivit vad slags tillskottsbränsle som här skulle avses. Han säger,
att befolkningen på landsbygden har möjlighet att anskaffa grenved, varvid
ganska stora grenar kunna följa med. Men vittnar inte ett dylikt uttalande örn
litet dålig kännedom örn de verkliga förhållandena? Kan det verkligen vara
så, att befolkningen i de delar av landet, där det inte växer någon skog, har
större möjlighet att anskaffa grenved än befolkningen i de skogrika delarna av
landet? I den kommun jag tillhör och i stora områden däromkring växer icke
någon skog, och det finns följaktligen icke (heller någon möjlighet att anskaffa
grenved.

En annan motivering för att befolkningen i dessa kommuner fått sin bränsletilldelning
reducerad med 20 procent mera än landets övriga befolkning är
enligt bränslekommissionens yttrande, att befolkningen där haft förmånen få
hela sin bränsletilldelning i form av fossilt bränsle och som en följd därav

Onsdagen den 21 november 1045.

Nr 35.

Ang. bränsletilldelningen till vissa skånska landsbygdskommuner. (Forts.)
haft möjlighet att lagra bränsle. Ja, jag har aldrig sökt förneka, att det varit
en förmån att erhålla bränsletilldelningen i form av fossilt bränsle, men denna
förmån har ju även beretts befolkningen i tätorterna inom berörda område och
kan följaktligen icke anföras såsom en motivering för att landsbygdsbefolkningen
skulle ha 20 procents lägre tilldelning än befolkningen i tätorterna.

Detta uttalande har vidare föranlett mig att ta del av bränslelicenserna för
hushållsförbrukning inom den kommun jag tillhör. Det visade sig då, att differensen
i bränsletilldelning olika förbrukare emellan är betydande. Lägsta
poäng för rumsuppvärmning utgjorde nämligen bland 359 licensinnehavare 8
poäng, när högsta tilldelningen var 396 poäng. Inte mindre än 99 förbrukare
hade en tilldelning, som understeg 30 poäng, och inte mindre än 221 förbrukare
en tilldelning, som understeg 50 poäng. Dessa 221 förbrukare hade en
sammanlagd bränsletilldelning av 6 290 poäng, då däremot återstoden, 138
förbrukare, hade en sammanlagd tilldelning av 14 825 poäng. Örn det alltså
är riktigt som bränslekommissionen säger, att tilldelningen av fossilt bränsle
har medfört möjligheter till bränsleupplagring inom berörda områden, synes
det mig i varje fall vara uppenbart, att dessa möjligheter måste ha förelegat
endast för de förbrukare, som haft den oproportionellt höga tilldelningen. Flertalet
förbrukare med den låga tilldelningen ha däremot icke haft motsvarande
möjligheter.

Även efter de förbättringar, som komma att bli följden av de åtgärder, som
herr statsrådet utlovat, är jag för min del övertygad örn att många förbrukare
med en mycket låg tilldelning alltjämt komma att ha mycket stora svårigheter
att få bränslet att räcka till. Detta föranleder mig att våga uttala den förmodan,
att, när tillgången på bränsle kan komma att förbättras och därmed möjlighet
till en ökad bränsletilldelning föreligger, i första hand förbrukare med
den lägre tilldelningen, exempelvis under 50 poäng, måtte komma i åtnjutande
av denna ökade bränsletilldelning.

För stunden är jag emellertid nöjd medi det svar herr statsrådet lämnat, och
jag uttalar än en gång min tacksamhet för statsrådets visade välvilja att medverka
till att rättelse i detta fall kunnat åstadkommas.

Häri instämde herr Löfvander.

Herr Elofsson, Gustaf: Herr talman! När bränslefrågan i dag diskuteras,
skulle^ jag vilja fästa statsrådet Ericssons uppmärksamhet på hur det verkligen
går till, när de olika bränslekontoren bevilja licenser.

Det har i åtskilliga fall förekommit, att några hundra kubikmeter bränsle
funnits inom ett område, där köparen endast skulle behöva transportera det
3 ä 4 kilometer, men att denna ved inte fått säljas inom området. I stället
skola statens järnvägar och övriga trafikmedel belastas med att hämta ved
långt uppe i Småland. Man har motiverat detta med att det bränsle, som ligger
upptill förbrukningsorten, måste användas på annat håll. Men på så sätt
uppkommer ju en dubbelkörning: först skall man transportera ned veden kanske
10 eller 15 mil, och sedan skall det bränsle, som ligger intill själva användningsplatsen,
transporteras längre bort. Jag undrar, om sådana principer
kunna vara riktiga. Det är inte första gången de ha påtalats, men någon rättelse
på detta område har ännu inte åstadkommits.

Jag vill med dessa ord blott framhålla, hur det verkligen ligger till, och om
herr statsrådet kunde vidtaga några åtgärder för att få en rättelse till stånd,
skulle säkerligen många människor i vårt land vara mycket tacksamma.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Majlis proposition nr
382, med förslag till utbyggnad och omläggning av uppbördsorganisationen.

Nr 35.

Onsdagen den 21 november 1945.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 268, i anledning av Kungl. Maurts proposition angående utgifter å till"
läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen avser
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde;

nr 274, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förbättring av
viss ubåtssäkerhetsmateriel;

nr 275, i anledning av Kungl. Maurts proposition angående ianspråktagande
av lägerkassemedel för nybyggnad eller större ändringsarbete;

nr 276, i anledning av Kungl. Maurts proposition angående försäljning av
kronan tillhörigt markområde i Ljungbyhed;

nr 277, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition, angående vissa frågor örn
befrielse från ersättningsskyldighet;

nr 278, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående vissa statens
järnvägar berörande markfrågor i Västerås;

nr 279, i anledning av Kungl. Maj rts proposition angående fastighetsbyte i
Falköping; samt

nr 280, i anledning av Kungl. Maj rts proposition angående försäljning av
vissa under vattenfallsstyrelsens förvaltning stående fastigheter.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo bankoutskottets utlåtanden: o

nr 62, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ärligt understöd
åt föreståndaren för svenska studenthemmet i Paris Lucien Maury; __

nr 63, i anledning av Kungl. Maj rts proposition angående livräntor åt Hanna
Jansson m. fl.; samt

nr 64, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag till ändring
i vissa delar av reglementet för riksgäldskontoret.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 82, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46, såvitt angår jordbruksärenden;

nr 83, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ytterligare statsunderstöd
till Sörby invallningsföretag år 1937 i Västmanlands län; samt
nr 84, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående inköp för kronans
räkning av viss mark inom Södra Vrams socken, Malmöhus län.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs och bordlädes Kungl. Maj :ts denna dag avlämnade proposition
nr 383. _

Herr Sjödahl väckte en motion, nr 443, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående särskild utbildning av folkskollärare.

Motionen bordlädes. _

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 11.59 förmiddagen.

In fidem

G. II. Berggren.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. \. Norstedt & Söner.

454426