RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1944:17)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1944. Andra kammaren. Nr 17.

Lördagen den 6 maj.

Kl. 3 em.

§ 1.

Herr statsrådet Rubbestad avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 252, angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa
av banken utgivna sedlar med guld m. m.;

nr 254, angående den centrala organisationen för utlänningskontrollen;
nr 255, angående statliga åtgärder för tryggande av bränsleförsörjningen;
nr 256, angående åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift;
nr 258, angående vissa anslag till socialstyrelsen;
nr 259, angående vissa anslag till nykterhetsvården;

nr 260, angående allmänna grunder för pensionering av vissa f. d. anställningshavare
vid vägväsendet; och

nr 261, angående pension av statsmedel åt vissa f. d. befattningshavare hos
vägdistrikt.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 2.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet Möller, som anförde: Herr
talman! Med kammarens tillstånd har herr Sköldin till mig riktat följande
frågor:

1. Finner herr statsrådet den nuvarande organisationen för bekämpande
av gengasfaran tillfredsställande?

2. Örn så icke är fallet, är herr statsrådet i tillfälle att redogöra för vad
som från hans sida överväges för att åstadkomma en mera tillfredsställande
ordning?

3. Anser herr statsrådet det i sådant sammanhang påkallat att till förnyat
övervägande upptaga de av gengasrådet och fackförbundens gengaskommitté
i ämnet framförda förslagen och önskemålen?

4. Anser herr statsrådet nuvarande lagstiftning otillfredsställande i det avseendet,
att gengasförgiftade personer ej erhålla ersättning för det förfång
i utkomstmöjligheterna, som de lida genom att de även efter friskskrivning
såsom en följd av yrkessjukdomen i fråga icke kunna återgå till sitt yrke,
och ämnar herr statsrådet i så fall vidtaga några åtgärder för att avhjälpa
denna brist?

5. Kan det förväntas, att åtgärder i ena eller andra avseendet från Kungl.
Maj :ts sida kunna planläggas och utarbetas med den skyndsamhet, som gengasfarans
omfattning motiverar?

De problem, som interpellanten berör i sin interpellation, ha föranlett tvenne
propositioner till årets riksdag, nämligen propositionen nr 50 och propositionen
nr 256, vilken denna dag avlämnats. I den förra föreslås en sådan änd Andra

kammarens protokoll 1944. Nr 17. 1

Svar på

1terpellalion.

Nr 17.

Lördagen den 6 maj 1944.

Svar på interpellation. (Forts.)

ring i 4 § lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar, att kel sjukpenning
— i stället för som nu halv — skall kunna utgå i de fall, då en av yrkessjukdom
drabbad person blivit friskförklarad men av försäkringsanstalt anmodats
att till förebyggande av recidiv under viss tid avhålla sig från det farliga arbetet.
I den senare kommer enligt medicinalstyrelsens förslag att äskas anslag
för inrättandet av ett antal undersöknings- och behandlingsstationer för
gengasskadade, som skola förestås av vid en specialkurs utbildade läkare, och
förordas möjligheten av en förstärkning av yrkesinspektionens personal. Jag
kan sålunda för besvarandet av interpellantens frågor i det stora hela hänvisa
till dessa propositioner samt till mina yttranden till statsrådsprotokollet i anslutning
till dem.

_ Förgiftningsfaran i samband med gengasdrift har redan på ett tidigt stadium
uppmärksammats av vederbörande myndigheter, främst bränslekommissionen
och yrkesinspektionen. Vissa faktorer ha emellertid berett svårigheter
för ett effektivt bekämpande av gengasfaran. Den snabbhet, med vilken gengasdriften
utbredde sig, skapade i och för sig stora svårigheter för tillgodoseende
av en behövlig kontroll av anläggningarna ur yrkeshygienisk synpunkt
och för en effektiv spridning av information örn de risker, som det nya drivmedlet
medförde. Därtill kom, att den tekniska och medicinska expertisen saknade
erfarenhet av gengasens verkningar och örn de förhållanden, under vilka hälsofara
kunde uppstå. Ännu äro icke hithörande frågor entydigt utredda, och
en av uppgifterna för de undersökningsstationer, som komma att föreslås, är
att driva fortsatta forskningar rörande koloxidförgiftningens betingelser, sjukdomsbild
och terapi. Men det måste emellertid medgivas, att en del av de svårigheter
som uppstått äro att föra tillbaka på det förhållandet, att den till
buds stående, samhälleliga apparaten för tillgodoseende av den yrkeshygieniska
kontrollen både varit otillräcklig och icke ändamålsenligt organiserad för bemästrandet
av de problem som det nya, under vissa omständigheter hälsovådliga
drivmedlet ställde.

Den i proposition nr 50 föreslagna förändringen av 4 § lagen örn försäkring
för vissa yrkessjukdomar är motiverad därav, att gengasskadade som efter genomgången
behandling erhålla friskbetyg i icke få fall av läkare anmodas
att till förebyggande av recidiv undvika arbete i gengasmiljö under en viss tid,
ofta 3—6 månader, någon gång upp till 1 år. I den mån de varit försäkrade
ha de hittills för denna tid endast kunnat erhålla upp till halv sjukpenning.
Erfarenheten visar, att denna anordning medfört, att skadade personer undvikit
att söka läkare av fruktan för denna inkomstminskning. Genom den föreslagna
lagändringen har visserligen deras ställning förbättrats, men olöst
kvarstår motsvarande problem för det betydliga antal gengasskadade, som icke
faller under lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar. Den nuvarande
ordningen enligt vilken det stora antalet självständiga yrkesutövande bilägare
faller utanför yrkessjukdomslagens försäkring är uppenbarligen icke tillfredsställande.

Med, det sagda och,under hänvisning till åberopade propositioner torde ha
framgatt, att jag på interpellantens första fråga måste svara nej. De övriga
frågorna, som utmynna i den femte, huruvida åtgärder planläggas och utarbetas,
anser jag de omtalade propositionerna utgöra svar på. Genom de organisatoriska
åtgärder, som föreslås, kommer möjlighet att beredas för en intensifierad
medicinsk forskningsverksamhet på koloxidförgiftningens fält och en
ökad hygienisk kontroll över gengasdriften. De erfarenheter, som vinnas av
den samverkan mellan teknisk och medicinsk expertis, som förslaget bl. a.
skapar, torde dessutom kunna bli av stort värde för en rationell utbyggnad av
den yrkeshygieniska kontrollapparaten.

Lördagen den 6 maj 1944.

Nr 17.

Svar på interpellation. (Forts.)

Härefter yttrade:

Herr Sköldin: Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet och chefen för
socialdepartementet få framföra mitt tack för svaret på de av mig framställda
frågorna. Det är med verklig tillfredsställelse jag noterar förslaget om inrättande
av ett antal undersöknings- och behandlingsstationer för gengasskadade.
Denna åtgärd sammanfaller, såvitt jag kan bedöma, helt med de förslag
och önskemål som framförts från gengasrådet och fackförbundens gengaskommitté.
Den utvidgning som kommer att ske inom yrkesinspektionen blir också
av stor betydelse. Enligt mitt förmenande äro alla de åtgärder som företagas
till förebyggande av sjukdomens utbredning av allra största betydelse. Det
framgår emellertid icke av herr statsrådets svar, huruvida den under bränslekommissionen
sorterande gengasbyråns verksamhet skall fortsätta och utvidgas.
Jag vill emellertid framhålla, att den verksamhet som byrån utövar och
som gäller kontroll över apparatur för gengasdrift jämte informationstjänst
på grundval av erfarenheter, som samlats vid handläggande av nämnda ärenden,
är mycket betydelsefull i förebyggande syfte. Såvitt jag kan bedöma,
faller det icke under yrkesinspektionens möjlighet att närmare sysselsätta sig
med just denna förebyggande verksamhet. Det är därför jag särskilt vill framhålla
vikten av att herr statsrådet även ägnar denna del av spörsmålet uppmärksamhet.

Den ändring av yrkessjukdomsförsäkringen som nu föreslås innebär, att hel
sjukpenning kan utgå till gengasskadade, vilka visserligen förklarats vara
återställda från sin sjukdom men till förekommande av återfall under viss tid
måste avstå från sitt forna arbete. Jag är förvissad örn att min tacksamhet
över de positiva åtgärderna i dessa avseenden delas av ett betydande antal
medborgare i vårt land — dessa uppskattas på sakkunnigt håll till 250 000
— som äro utsatta för hälsorisker till följd av gengasens användning. Sjukdomsfallens
antal synes snarare till- än avtaga. Jag har i dag varit i förbindelse
med gengaskliniken på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm och därvid erhållit
underrättelse örn att från den 1 januari i år på ifrågavarande klinik
över 3 000 besök avlagts. Dessa besök omfatta 1 000 personer, varav endast
400 ha kunnat undersökas; av dessa 400 ha 350 visat symtom på gengasförgiftning.
över 600 personer ha sålunda under den nämnda perioden på grund
av otillräckliga resurser måst avvisas. Dessa sakförhållanden äro ju ett vittnesbörd
bättre än något örn hur nödvändigt det är, att åtgärder i av statsrådet
föreslagen riktning med det snaraste vidtagas. Jag tillåter mig också
uttala den förhoppningen, att det skall bli möjligt att skaffa större ekonomisk
trygghet för de självständiga företagare som falla utom yrkessjukdomsförsäkringslagen
och som sålunda icke erhålla någon sjukpenning, såvitt de icke
personligen tecknat sjukförsäkring.

Jag skulle egentligen kunna inskränka mig till vad jag här anfört. Emellertid
ber jag att med några få ord få beröra en annan detalj i hithörande spörsmål
och som först efter interpellationens framställande kommit till min kännedom.
Jag gör det, ehuru under hand tillfälle beretts mig att för herr statsrådet
påpeka sakförhållandet och därvid don uppfattningen bibringats mig, att
en positiv inställning också i detta avseende från statsrådets sida är att påräkna,
Jag har mig nämligen bekant, att polismyndigheten i Stockholm har
under övervägande indragning av körkort för folk som blivit gengasförgiftade.
T några fall lia redan indragningar företagits. Då bakom en sådan åtgärd uteslutande
ligga trafiksäkerhetssynpunkter, kan någon befogad inviindning mot
denna åtgärd icke göras, och motorfordons förordningens föreskrifter i 6 kap.
§ 21 mom. 1 äro i hithörande fall mycket klara.

Nr 17.

Lördagen den 6 maj 1944.

Svar på
interpellation

Svar på interpellation. (Forts.)

Jag har med detta velat fästa herr statsrådets uppmärksamhet på denna fråga
med en hemställan, att herr statsrådet måtte verka för att de människor,
som komma att beröras av dessa åtgärder, icke bli mer ekonomiskt lidande än
vad som är ofrånkomligt. När körkort indrages, är det föreskrivet, att för
erhållande av nytt körkort vederbörande också måste underkasta sig all den
kontroll, som följer med tvånget att taga ett nytt körkort. Polismyndigheten
i Stockholm har emellertid i detta avseende visat sig mycket förstående för
det orimliga i en sådan åtgärd, och jag vill hemställa till statsrådet att försöka
få till stånd en sådan ändring, att åtminstone det besväret och de utgifter
som äro förenade härmed besparas de människor som drabbas av körkortsindragning
på grund av gengasförgiftning. Det torde enligt Kungl. Maj:ts proposition
nr 50 vara klart, att för yrkessjukdomsförsäkrad hela sjukpenningen
skall utgå. Den av herr statsrådet såsom otillfredsställande betecknade ordningen,
varigenom fria företagare inom bilbranschen lämnas utan ersättning,
blir emellertid särskilt allvarlig, när samtidigt körkortet indrages. Det vore
även ur samhällets synpunkt önskvärt, att alla som nu av berörda skäl få sina
körkort indragna kunde hållas i möjligaste mån skadeslösa för vad som sålunda
blir en följd av myndigheternas utav trafiksäkerhetsskäl dikterade ingripanden.
Jag har som sagt velat fästa uppmärksamheten på denna detalj. Det
är icke möjligt för mig att giva några anvisningar, hur dessa saker skola kunna
ordnas, men jag hoppas, att herr statsrådet med sin positiva inställning till
hithörande spörsmål snart måtte finna en utväg att tillfredsställande rätta till
även dessa av mig nu nämnda förhållanden.

Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet Möller: Herr talman! Riksdagen
blir i tillfälle att senare mera ingående, örn det anses påkallat, diskutera
frågan örn de åtgärder som skola vidtagas för att förebygga gengasförgiftning
eller, där så icke kan ske, bota gengasskadade och stödja dem i den mån
de förlorat möjligheten till yrkesverksamhet, innan de kunna komma in i eventuell
annan verksamhet.

Jag vill emellertid i anledning av herr Sköldins anförande beträffande Stockholms
stads klinik på Sabbatsberg blott nämna, eftersom det icke framgick av
interpellationssvaret, att det numera ankommer på landstingen att se till att
nya undersökningsstationer komma att inrättas. Herrarna veta, att hela vår
kroppssjukvård är så organiserad, att det ankommer på landstingen eller städerna
utanför landstinget att sörja för att det finns sjukvårdsinrättningar. Det
förslag som innehålles uti den i dag avlämnade propositionen nr 256 lämnar
statsbidrag åt läkare som äro specialutbildade för detta ändamål, men det ankommer
på landstingen att besluta, huruvida man skall anordna dessa stationer
och på det viset göra sig delaktig av statsbidraget. I det avseendet kommer
stockhol maki i nikon självfallet att behandlas på samma sätt som andra kliniker
som inrättas i landet, och detta innebär också, att gengaskliniken i Stockholm
kommer att upprätthållas -—- jag höll på att säga — med större säkerhet,
eftersom det finns garantier för att Stockholm i framtiden kommer att få
statsbidrag.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3-

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet Möller, som yttrade: Herr
talman! Herr Senander har med kammarens tillstånd till mig riktat följande
frågor:

Lördagen den 6 maj 1944.

Nr 17.

Svar på interpellation. (Forts.)

Har statsrådet uppmärksammat den starkt stegrade olycksfallsfrekvensen?

Om så är fallet, vilka åtgärder planerar statsrådet för att nedbringa antalet
olycksfall i arbetet?

Den av interpellanten påtalade stegringen av antalet anmälda olycksfall i
arbete bar särskilt under de två sista åren varit så påfallande, att den knappast
kunnat undgå att draga uppmärksamheten till sig. Den motsvarar i stort sett
den starka ökning i antalet anmälningar som inträdde under de konjunkturella
uppsvingsåren 1934—1937. Från 1937 minskade dock stegringen och under de
två första krigsåren sjönk antalet anmälningar i förhållande till de närmast
föregående åren. Den senaste kraftiga stegringen begynte 1942, då antalet anmälningar
till riksförsäkringsanstalten steg från 182 000 till 202 000, och fortsatte
under år 1943, då 223 000 fall anmäldes. Dessa anmälningar omfatta såväl
i riksförsäkringsanstalten som i ömsesidiga bolag försäkrade. Beträffande
sistnämnda grupp försäkrade sker dock i en del fall anmälan endast till bolaget,
varför de anförda siffrorna böra ökas något för att ange samtliga anmälda
olycksfall.

Det är väl att märka, att den uppgift, som interpellanten bygger sina reflexioner
på och som här kompletterats, endast avser det absoluta antalet anmälda
fall. Vilken stegring själva olycksfallsfrekvensen undergått framgår
icke alls av dessa siffror. Antalet anmälningar sammanhänger också med antalet
anställda och stiger givetvis med detta antal. Som utgångspunkt för bedömningen
av olycksfallsfrekvensens utveckling måste läggas siffrorna för antalet
anmälda olycksfall per 100 årsarbetare. Riksförsäkringsanstaltens olycksfallsstatistik
är emellertid bearbetad endast t. o. m. 1940. Statistiken för 1941
kommer att publiceras innevarande år, och för 1942 — det år, då stegringen
ånyo gjorde sig starkt gällande — bli dessa siffror icke tillgängliga förr än
1945. Tills vidare är man sålunda hänvisad till en tämligen lös (preliminär)
bedömning av olycksfallsfrågans utveckling.

Man bör emellertid vakta sig för att draga alltför pessimistiska slutsatser
av anmälningarnas ökning under de två sista åren. Delvis torde den sammanhänga
med ökningen av antalet i arbete sysselsatta. Delvis kan den bero på
att olycksfall anmälas i större utsträckning än vad tidigare varit fallet, i synnerhet
vad gäller sådana av lindrig art. Det finns en faktor som just under
de två sista åren därjämte kan ha bidragit till en ökad anmälningsfrekvens.
Härmed syftar jag på det förhållandet, att arbetsmarknadens organisationer
under de två sista åren genom att energiskt ha tagit upp olycksfallsfrågan
gjort arbetarna ytterligare uppmärksamma på arbetarskyddets betydelse och den
med arbetarskyddet sammanhängande försäkringsverksamheten.

I början av 1942 träffade landsorganisationen och arbetsgivareföreningen
överenskommelse om allmänna regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation.
Dessa regler lia senare allmänt antagits av de avtalsslutande parterna.
Den av organisationerna tillsatta arbetarskyddsnämnden har vidare verkat för
en effektivisering av arbetarskyddet överhuvud. Genom film- och affischpropaganda
lia arbetarna gjorts uppmärksamma på olycksfallsrisken, och man
kan inte utesluta, att dessa omständigheter kunna ha bidragit till att öka anmälningsfrekvensen,
då framför allt i fråga örn s. k. bagatellskador, överhuvud
taget torde kunna sägas, att den under do senaste åren betydligt ökade
upplysnings- och propagandaverksamheten i arbetarskydds- och olycksfallsförsäkringsfrågor
i form av arbeta rskyddskonferenser, föredrag, publikationer
och tidskriftsartiklar och även korrespondensundervisning väsentligt bidragit
till ökad upplysning i här berörda frågor, vilket förhållande med ali sannolikhet
medfört, att man mera allmänt anmäler inträffade olycksfall.

Utvecklingen under 1930-talet visar, att den största ökningen av anmälning -

Nr 17.

Lördagen den 6 maj 1944.

Svar på interpellation. (Forts.)

ar gällde mindre skador. Visserligen steg antalet anmälningar mellan 1934
och 1940 från 135 000 till 181 000 och antalet anmälda olycksfall per 100 årsarbetare
från 9,22 till 11,34. Men samtidigt föll antalet genom olycksfall förlorade
arbetsdagar per årsarbetare från 7,03 till 6,29. Den motsatta utvecklingen
mellan ökningen av antalet olycksfall och minskningen av antalet sjukdagar
kan visserligen delvis hänga samman med en förbättrad sjukvård men torde
främst kunna förklaras därav, att ökningen av antalet anmälningar till stor del
föll på skador med ingen eller endast kort sjuktid. Mellan åren 1934—1940
ökade antalet anmälda olycksfall, som icke föranledde utgivande av sjukpenning,
med 70,6 %. Hela antalet anmälda olycksfall ökade med 34,0 %. Olycksfall
förorsakande 1—7 sjukdagar ökade med 29,2 %. I vad mån den ökade anmälningen
av mindre skador härrörde ur en faktiskt ökad olycksfallsfrekvens
eller är att tillskriva det i och för sig lovvärda förhållandet, att folk med stigande
upplysning på området börjat att bättre se upp även med små sår, kan
icke med bestämdhet avgöras, men erfarenheten talar för att det senare förhållandet
starkt påverkat statistiken.

Det förtjänar dock att i detta sammanhang understrykas, att även örn de
verkligt svåra olycksfallen, medförande invaliditet och död, nedgått mellan
åren 1934 och 1940 och olycksfall medförande en sjuktid av över 3 månader
icke ökats, visar dock statistiken en så avsevärd stegring av medelsvåra olycksfall,
att frågan örn arbetarskyddets förbättring förtjänar allt beaktande, något
som alla parter torde vara överens örn.

Med det sagda torde ha belysts, att de tvenne sista årens stegrade anmälningssiffror
icke utan vidare få anses tyda på en motsvarande stegring av
olycksfallsfrekvensen. En stegring torde ha förekommit, men denna är sannolikt
avsevärt mindre än anmälningssiffrornas ökning. De onormala förhållandena
inom näringslivet ha med säkerhet ökat olycksfallsrisken. Redan det förhållandet,
att arbetarna ryckas in och ut ur sitt yrkesarbete genom inkallelserna
och därigenom förlora tillvänjningen till arbetsplatsen, lär enligt erfarenheten
öka olycksfallsrisken. Ny ovan arbetskraft har utan tillräcklig anpassningstid
fått rycka in på riskfyllda platser inom industrien. Det genom avspärrningen
av utrikeshandeln uppkomna behovet av ny eller ökad inhemsk
produktion har nödvändiggjort anläggande av nya industriföretag. Råvarubrist,
stoppad export eller minskad avsättning på den inhemska marknaden
ha även tvingat många företag att helt eller delvis lägga om sin tillverkning
för annan produktion. Med dessa ändrade förhållanden ha följt nya risker för
olycksfall som otvivelaktigt påverkat olycksfalls siffrorna.

Användandet av ersättningsprodukter inom åtskilliga verksamhetsgrenar
har även medfört risker som man icke under normala förhållanden behöver
räkna med. Hit hör gengasdriften, men den är intet ensamstående fall. Begagnandet
av nya lösnings- och rengöringsmedel inom industrien må här även
erinras örn.

En särskilt hög olycksfallsfrekvens har sannolikt skogsarbetet haft, där på
grund av den avsevärt ökade vedavverkningen ovan arbetskraft till mycket
stor del måst användas. En stor del av olycksfallen visar sig också falla på
skogsarbetet. Sålunda må nämnas, att enligt inhämtade uppgifter hade till
skogliga yrkesinspektionen under 1941 inkommit 12 000 anmälningar örn
olycksfall i skogsawerkningsarbete. Denna siffra steg 1942 till 14 000 och
1943 till 22 000, varav ej mindre än 4 600 anmälningar avsågo de tjänstepliktiga,
de s. k. 43-orna. Det är icke uteslutet, att det vid flera företag med
hänsyn till försvarsberedskapen påkallade behovet av övertids- och skiftarbete
jämväl påverkat olycksfallssiffroma. Även andra omständigheter, som av interpellanten
berörts, t. ex. ökad forcering av arbetet inom industrien särskilt

Lördagen den 6 maj 1944.

Nr 17.

Svar på interpellation. (Forts.)

rustningsindustrien, kunna tänkas lia bidragit till en ökning av olycksfallsfrekvensen.

Interpellanten har särskilt berört det ökade kvinnoarbetet inom industrien.
I vilken utsträckning olycksfallsfrekvensen för kvinnliga arbetare ökats kan
icke fastställas. I den mån dispens lämnas från arbetarskyddslagens bestämmelser
örn kvinnors användande till nattarbete, äro ansökningarna härom föremål
för en fortlöpande prövning, då dispens endast lämnas för tre till sex månader
åt gången. Härvid infordras yttrande från landsorganisationen, arbetsmarknadskommissionen
och riksförsäkringsanstalten som i sin tur hör yrkesinspektionen
och, då så befinnes erforderligt, även vederbörande fackförening.
Har det varit fråga örn nattarbete i någon större utsträckning, har dispens
meddelats endast under villkor, att vederbörande arbetsgivare ställt sig till
efterrättelse vissa anvisningar örn läkarundersökning av arbetarna samt rörande
de hygieniska förhållandena vid ifrågavarande företag. Dispens har huvudsakligen
lämnats för försvarsväsendet tillhöriga verkstäder, bagerier och
tvättinrättningar samt vissa industriföretag som befunnits vara av särskild
betydelse för försvarsberedskapen eller folkförsörjningen. För närvarande åtnjuta
ett 30-tal företag dispens.

Av den här förda diskussionen torde framgå, att jag kan bejaka interpellantens
första fråga.

Yad beträffar de åtgärder som interpellanten efterlyser i sin andra fråga
vill jag hänvisa till att jag år 1938 tillkallat sakkunniga för verkställande av
en översyn av den svenska arbetarskyddslagstiftningen och framläggande av
därav föranledda förslag. Denna kommitté — 1938 års arbetarskyddskommitté
— som under de första krigsåren måste avbryta sitt utredningsarbete bemyndigades
återupptaga detta 1942. Kommittén beräknar att under senare delen
av innevarande år kunna avlämna sitt betänkande med förslag till ny lag örn
arbetarskydd. Förslag till nya åtgärder på arbetarskyddets område och till
effektivisering av och ökad befogenhet för yrkesinspektionen lära härvid komma
att framläggas. Med hänsyn härtill torde utformningen av nya åtgärder
för effektivisering av arbetarskyddet lämpligen böra anstå, till dess kommitténs
utredning och förslag förebragts.

Vidare anförde:

Herr Senander: Herr talman! Jag ber att till statsrådet och chefen för socialdepartementet
få framföra mitt tack för det utförliga svar som han lämnat
på min interpellation. Tyvärr kan jag inte komplettera mitt tack med ett erkännande
av innehållet i svaret. Statsrådet har anfört ett ganska omfattande
siffermaterial för att söka bevisa, att man, som han uttrycker, skall »vakta
sig för att dra alltför pessimistiska slutsatser av anmälningarnas ökning under
de två sista åren». Till detta skulle jag vilja framhålla, att även örn man
med vissa förklaringar till siffrorna över olycksfallsfrekvensen kan ge en något
ljusare bild av läget än vad som framgår av totalsiffran, äro siffrorna så
fruktansvärt höga, att intet borde få stå hindrande i vägen för de snabbaste
ingripanden på detta område.

Statsrådet framhåller bland annat, att den stegrade olycksfallsfrekvensen
beror på att olycksfall anmälas i större utsträckning än som tidigare varit
fallet. Statsrådet anför också en del omständigheter som peka i sådan riktning,
särskilt då den propaganda som bedrives för att uppmärksamma arbetarna
på olycksfallsrisken. Denna propaganda .skulle enligt statsrådets mening
lia kunnat bidra till att öka anmälningsfrekvensen framför allt i fråga örn s. k.
bagatellskador. Jag tror icke, att denna uppfattning svarar mot verkligheten.

Nr 17.

Lördagen den G maj 1944.

Svar på interpellation. (Forts.)

Det är riktigt, att en sporadisk propaganda gjorts för att fästa arbetarnas
uppmärksamhet på olycksfallsrisken och att de fackliga organisationerna alltmer
börja kräva effektivare skyddsanordningar. Men det är felaktigt, örn man
tror, att denna propaganda uteslutande har medfört en ökning i anmälningarna
av mindre skador. Tvärtom tyder mycket på att denna i och för sig så
viktiga propaganda orsakat en minskning i antalet anmälningar av lindrigare
skador. Arbetare som skada sig på liknande sätt som propagandan varnar för
finna det ofta vara litet genant att anmäla sin skada. Betydligt viktigare är
emellertid, att arbetarna genom propagandan mera allmänt än tidigare uppmärksammas
på att ingen ersättning utgår, då man inte har över tre sjukdagar.
Det är givet, att den ökade vetskapen om att man blir utan olycksfallsersättning
vid mindre skador måste verka hämmande på anmälningarna.

Härtill kommer en annan viktig omständighet, nämligen att en arbetare, som
råkar ut för upprepade olycksfall, ofta av arbetsledningen betraktas som
mindre lämplig och faktiskt kan riskera avsked. Det har i många fall till och
med inträffat att sådana arbetare avskedats. Det är klart att sådant inte befordrar
lusten hos arbetarna att anmäla mindre skador, som de åsamka sig
under arbetet.

Jag har med anledning av interpellationssvaret vänt mig till en hel del gamla
erfarna metallarbetare och resonerat med dem örn detta spörsmål. De voro
samstämmigt av den meningen att det i alldeles för hög grad underlåtes att
anmäla mindre skador och att detta framför allt gäller beträffande ungdomen
och den i industrien nyintagna arbetskraften. Jag kan alltså inte alldeles
godta statsrådets mening, att ökningen av antalet olycksfall under senare år
skulle bero bl. a. på att antalet anmälningar örn mindre skador ökat.

I min interpellation pekade jag på att den stegrade hetsen i arbetet och ökningen
av övertids- och nattarbetet voro grundorsakerna till stegringen av antalet
olycksfall. Industriens våldsamt ökade mekanisering under senare tid
driver självfallet upp arbetstakten i en sådan grad, att uppmärksamheten på
olycksfallsriskerna måste slappas. Det kvasivetenskapliga tidsstudiesystemet,
som jagar arbetarna som hästar i en hinderlöpning, har större andel i den stegrade
olycksfallsfrekvensen än bristande skyddsanordningar eller slarv och
försummelser från arbetarnas sida. Jag tror att man i de omständigheter, som
jag här framhållit, har att söka själva grundorsaken till den ökade olycksfallsfrekvensen
och att man här måste sätta in en stöt, särskilt i fråga örn arbetstempot,
för att söka nedbringa olycksfallsfrekvensen.

I svaret på den i min interpellation framställda frågan örn vilka åtgärder
som planeras för nedbringande av olycksfallsfrekvensen, hänvisar statsrådet
till en utredning, som tillsattes år 1938. Detta utredningsarbete avbröts under
de första krigsåren. Jag måste i förbigående säga, att jag finner det minst
sagt anmärkningsvärt att man, som jag förmodar av ekonomiska skäl, avbröt
denna oerhört viktiga utredning. Utredningen har nu emellertid återupptagits,
och det är enbart tillfredsställande, att statsrådet kan meddela, att den blir
färdig under senare delen av innevarande år. Jag saknar emellertid i detta
sammanhang något som jag anser ha stor betydelse, nämligen ett meddelande
från statsrådet örn att regeringen även kommer att framlägga förslag i ämnet
för nästa års riksdag. Jag skulle vara tacksam örn statsrådet kunde lämna
ett besked örn huruvida man på grundval av den utredning, som anses kunna
föreligga klar i slutet av detta år, även kan förvänta förslag i detta ämne från
regeringen till nästkommande riksdag.

Meddelandet örn att utredningen blir färdig är emellertid i och för sig glädjande.
Enligt min mening är emellertid läget på området så allvarligt, att man
borde tillgripa omedelbara åtgärder. Jag tänker närmast på en förbättrad yr -

Lördagen den 6 maj 1944.

Nr 17.

Svar på interpellation. (Forts.)

kesinspektion. De nuvarande yrkesinspektör! na — det omvittnas allmänt
bland arbetarna — utföra i allmänhet ett mycket gott arbete. Men faktum är,
att de ba för liten arbetskraft och för små resurser i övrigt till sitt förfogande
för att tillfredsställande kunna sköta sitt viktiga uppdrag. Jag vill här anföra
ett enda exempel som belyser detta förhållande.

Vid en bleckvarufabrik i Göteborg använde man en speciell vätska för rengöring
av plåtar, vilken gjorde arbetarna illamående eller sjuka. Saken anmäldes
för yrkesinspektören, som tog prov på vätskan för undersökning. Det dröjde
fjorton dagar innan undersökningen var färdig. Under tiden fingo arbetarna
alltjämt fortsätta detta hälsovådliga arbete. Utslaget av undersökningen
blev, att vätskan var farlig och inte längre fick användas.

Detta dröjsmål med undersökningen berodde på att yrkesinspektören inte har
några medel till sitt förfogande för att göra sådana undersökningar. Så illa
är det ordnat, att dylika undersökningar måste verkställas i Stockholm. Det
kan dröja månader, innan besked anländer. Under tiden få arbetarna finna sig
i riskerna till liv och hälsa. Att undersökningen i detta speciella fall inte tog
mer än 14 dagar, som ju i och för sig är en avsevärd tid, berodde på att yrkesinspektören
hade lyckats förmå en fabrik i Göteborg att verkställa undersök,-ningen gratis. Yrkesinspektören var alltså beroende av en privat företagares
välvilja för att kunna bringa fortgång i en undersökning som gällde åtskilliga
arbetares hälsa.

Sådana bedrövliga förhållanden existera på arbetarskyddets område. Det är
svårt för mig att förstå — det är emellertid möjligt, att skäl härtill föreligga
— att inte redan nu tillräcklig arbetskraft kan tilldelas yrkesinspektionen och
nödvändiga resurser för att den tillfredsställande skall kunna sköta sitt arbete,
utan att denna sak skall behöva göras till föremål för en årslång utredning,
under vars pågående en massa ohägn kan åstadkommas på det område det här
gäller. Jag skulle vilja allvarligen hemställa till socialministern att undersöka,
örn det inte är möjligt att under hand och innan denna utredning blir färdig
vidtaga vissa åtgärder för att åtminstone söka effektivisera yrkesinspektionen.

Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet Möller: Herr talman! Det
är knappast möjligt för mig att ingå i någon polemik mot vad den ärade talaren
här anfört. De siffror, som äro analyserade i interpellationssvaret, hänföra
sig till andra hälften av 1930-talet och alltså inte till åren 1942 och 1943, då
den nya stegringen av olycksfallsfrekvensen inträffade. Det enda jag kan säga
är, att den analys, som man kan göra av siffrorna från slutet av 1930-talet,
även kan vara möjlig att analogivis tillämpa på åren 1942 och 1943, fastän
man för närvarande givetvis inte kan yttra sig därom med full säkerhet. Jag
vill i alla fall vad denna statistik beträffar kraftigt understryka, att det är
alldeles uppenbart, att anmälningsfrekvensen i fråga om bagatellskador varit
mycket starkare under senare hälften av 1930-talet än den varit tidigare.
Själva relationen mellan siffrorna visar ju, att sådana olycksfall, som icke
föranlett utgivande av sjukpenning, ökats med över 70 procent, medan hela
antalet anmälda olycksfall endast ökat med 34 procent och sådana olycksfall,
som orsakat högst 7 sjukdagar, endast ökat med 29 procent.

Jag begärde emellertid inte ordet för att säga detta, då dessa uppgifter
finnas i interpellationssvaret,. Jag vill med anledning av den fråga interpellanten
ställde till mig säga, att när en utredning tillsättes avsikten ju redan
från början är, att de förslag (leii framlägger skola föranleda framställningar
till riksdagen, såvida förslagen äro något så när rimliga. Därför håller
jag det för belt och hållet sannolikt, att örn utredningen kommer med sina

Nr 17.

Lördagen den 6 maj 1944.

Svar på interpellation. (Forts.)

förslag innevarande år, det kommer att bli möjligt att nästa år framlägga en
proposition örn den nya organisationen av yrkesinspektionen.

Allting har emellertid inte stått helt stilla på detta område. Jag medger
gärna, att mycket litet blivit gjort i jämförelse med vad söm var fallet under
tiden närmast före kriget, men jag vill dock påpeka, att vi bland annat fått
till stånd folkhälsoinstitutet, som i viss mån är ett slags påbyggnad på den
verksamhet, som särskilt ur yrkeshygienisk synpunkt utövas av yrkesinspektionen.

Vad däremot beträffar frågan örn att utöka yrkesinspektionens arbetskrafter
under pågående budgetår vågar jag inte säga, huruvida detta överhuvud
taget är möjligt. Förslag örn vilken storlek yrkesinspektionen skall ha framläggas
ju för riksdagen, och det är riksdagen som fattar beslut härom. Sedan
detta är gjort, lär det inte vara möjligt för Kungl. Maj :t att använda skattebetalarnas
pengar för ett sådant ändamål i ökad utsträckning. Detta kan man
ju tycka är beklagligt, men sådan är nu en gång ordningen i vårt land. Som
gammal riksdagsman måste herr Senander veta, att Kungl. Majit har mycket
liten rörelsefrihet i ekonomiska ting.

överläggningen var härmed slutad.

§ 4.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj :ts proposition, nr
251, angående bidrag till kristidsnämndernas verksamhet.

§ 5.

Interpellation. Herr Lindqvist erhöll på begäran ordet och anförde: Herr talman! Halmstads
ungdomsråd har tillsänt mig en skrivelse i vilken de framhålla:

»Under senare år har hela Sveriges uppmärksamhet på ett mindre smickrande
sätt gång efter annan blivit riktad på Halmstad på grund av den obskyra
verksamhet, som det s. k. »Visförlaget» här bedriver. Utan andra syften
än att förtjäna pengar och utan några som helst hänsyn till de moraliska vådorna
av sin verksamhet synes förlaget i fråga ha tagit till uppgift att i
massupplagor framställa och sprida utpräglat pornografisk litteratur av allra
sämsta slag. Det förefaller också, som örn man alldeles särskilt inriktade sig
på att bland omogen ungdom finna avsättning för sina alster. Det har sålunda
förekommit, att förlagsledningen efter skolkataloger, som man på ett
eller annat sätt har kommit över, skickat ut sitt rafflande reklamtryck till
lärjungarna i offentliga skolor runt örn i landet.

Gällande lagstiftning synes icke ge myndigheterna möjlighet att på ett
effektivt sätt ingripa för att hindra den smutsiga trafiken. I regel är det sålunda
endast rena bagatellförseelser — försummelse att utsätta tryckort och
-år eller underlåtenhet att avlämna granskningsexemplar —- som kunna åtalas,
under det att förlagets verksamhet i övrigt är oåtkomlig. Förhållandena
på detta område påminna örn den groteska situation, som skulle uppkomma,
ifall en mördare ej kunde straffas för sitt egentliga brott utan endast för någon
biomständighet, t. ex. för olovligt innehav av skjutvapen. De åtal, som
hittills blivit väckta mot visförlaget, och de utslag, som med anledning därav
fallit, ha följaktligen ej kunnat leda till åsyftat resultat att få slut på den
osunda verksamheten, utan förlaget kan alltjämt fortsätta på samma sätt som
förut.

Ungdomsrådets styrelse, som även tidigare har diskuterat de missförhållanden,
som här påtalats, har beslutat rikta en uppmaning till eder herr riks -

Lördagen den 6 maj 1944.

Nr 17.

Interpellation. (Forts.)

dagsman, att genom motion i riksdagen, genom interpellation eller på annat
sätt väcka förslag om att en sådan lagstiftning måtte komma till stånd, att
myndigheterna få möjlighet att på ett mera effektivt sätt än för närvarande
ingripa mot en så uppenbar kräftskada i samhället, som det här verksamma
visförlaget dock är.»

Då jag i allt väsentligt delar den uppfattning som kommit till uttryck i här
citerade skrivelse, hemställer jag örn kammarens medgivande att till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet få ställa följande fråga:

Är herr statsrådet villig att medverka till en sådan ändring i gällande lagstiftning,
att den ger myndigheterna möjlighet att på ett effektivt sätt hindra
den smutsiga trafik som här påtalats?

Denna anhållan bordlädes.

§ 6.

Till bordläggning anmäldes:

konstitutionsutskottets utlåtande, nr 20, i anledning av väckt motion om
åtgärder till snabbare fyllande av under valperiod uppkommen ledighet inom
riksdagens kamrar;

statsutskottets utlåtanden:

nr 118, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av
beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet m. m.;

nr 119, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående penningbidrag
och premier åt värnpliktiga m. m.;

nr 120, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre reservationsanslag m. m.;

nr 121, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation
av rättsmedicinalväsendet;

nr 122, i anledning av Kungl. Maj rts i statsverkspropositionen gjorda framställning
örn anslag för budgetåret 1944/45 till bidrag till fiskares försäkring; nr

123, i anledning av väckta motioner angående anslag för budgetåret
1944/45 till svenska befolkningsförbundet familjevärnet för upplysningsverksamhet
i befolkningsfrågan;

nr 124, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag för budgetåret
1944/45 till tullverket jämte i ämnet väckt motion;

nr 125, i anledning av väckta motioner angående förbättrande av skogsarbetarnas
bostadsförhållanden;

nr 126, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret 1944/45 till förbättrande av bostadsförhållandena
m. m. jämte i ämnet väckta motioner; och

nr 127, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv av aktier
i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 32, i anledning av väckta motioner örn frihet från omsättningsskatt vid
försäljning, som i viss begränsad omfattning bedrives av biodlare med honung
av egen skörd; och

nr 33, i anledning av väckt motion angående utredning rörande frågan örn
ändamålsenligheten av nu gällande lagstiftning angående alkoholhaltiga drycker; bankoutskottets

utlåtande, nr 44, i anledning av väckt motion angående ändring
i visst avseende av gällande bestämmelser örn sparbanks utlåningsröreise;

Nr 17.

Lördagen den 6 maj 1944.

första lagutskottets utlåtanden:

nr 23, i anledning av väckt motion med förslag till lag örn vissa ändringar i
8 kap. strafflagen;

nr 24, i anledning av väckta motioner angående revision av 8 kap. strafflagen
m. m.;

nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 9 januari 1940 (nr 3) örn vissa tvångsmedel
vid krig eller krigsfara m. m.; och

nr 26, i anledning av väckta motioner örn verkställande av en undersökning
rörande verkningarna av 8 kap. strafflagen och lagen örn vissa tvångsmedel
vid krig eller krigsfara m. invandra
lagutskottets utlåtanden:

nr 34, i anledning av väckta motioner örn tillfälligt förbud mot avstyckning,
varigenom åker och äng skiljas från jordbruksfastighets skogsmark; och
nr 35, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till kungörelse
örn ändrad lydelse av 59 § byggnadsstadgan den 20 november 1931 (nr
364) dels ock en i ämnet väckt motion; samt

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 37, i anledning av väckta motioner angående viss ändring i villkoren för
statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland
m. m.;

nr 38, i anledning av väckta motioner om ändrade grunder för fördelning av
kostnad för byggande och underhåll av skogsvägar;

nr 39, i anledning av väckta motioner angående rationell yrkesutbildning
inom skogsbruket m. m.;

nr 40, i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan örn
markkartering av Sveriges jordbruksjord;

nr 41, i anledning av väckta motioner örn ändrade bestämmelser rörande förvaltningen
och fördelningen av statsbidrag för nyodling m. m.;

nr 42, i anledning av väckta motioner örn viss ändring i villkoren för erhållande
av bidrag och lån ur avdikningsanslaget och avdikningslånefonden;

_ nr 43, i anledning av väckt motion angående utredning örn sådana anordningar
vid vattenkraftsanläggningar och andra byggnader i vatten, att fiskens
gång icke onödigt hindras; och

nr 44, i anledning av väckta motioner angående tryggande av landets försörjning
med fisknät.

§ 7.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 213, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp av vissa
vattenfallsandelar i Indalsälven och Faxälven m. m.;

nr 214, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående inköp för telegrafverkets
räkning av riksbankens fastighet i Vänersborg;

nr 215, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp för postverkets
räkning av tomt i Sala;

nr 216, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1944/45 till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m.;

nr 217, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disposition av
vissa äldre reservationsanslag;

nr 218, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till kristillägg
för budgetåret 1944/45;

Lördagen den 8 maj 1944.

Nr 17.

nr 227, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag för budgetåret 1944/45 till förlagskapital för inköp
av förnödenheter m. m.;

nr 228, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till
avlönande av lärare vid frälsningsarméns skolhem i Sundsgården i Hilleshögs
socken;

nr 229, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till restaurering
av Skara domkyrka;

nr 230, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen
avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde;

nr 231, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen
avser folkhushållningsdepartementets verksamhetsområde;

nr 232, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående anslag för budgetåret
1944/45 till tekniska skolan i Stockholm;

nr 233, i anledning av Kungl. Maj tis framställningar angående bidrag för
budgetåret 1944/45 till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning
och forskning;

nr 234, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående anslag till naturastipendier
åt studerande vid universiteten och vissa högskolor m. m. jämte
i ämnet väckt motion;

nr 235, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående bidrag för budgetåret
1944/45 till undervisning i meteorologi vid Stockholms högskola;

nr 238, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående lån till Haparanda
stad för byggande av polishus;

nr 239, i anledning av Kungl. Maj tis proposition engående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen
avser socialdepartementets verksamhetsområde;

nr 240, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående åtgärder mot
utbredning av könssjukdomar;

nr 241, i anledning av väckta motioner angående statsbidrag till verkställande
av sterilisering enligt lagen den 23 maj 1941;

nr 242, i anledning av väckt motion angående utredning av frågan örn avgiftsfri
anstaltsvård för lungtuberkulösa; och

nr 248, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående redovisning av
statens utgifter för de kungl, slotten m. m.

Vidare anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 250, i anledning av väckt motion angående viss ändring i förordningen
om skatt å vissa pälsvaror; och

nr 251, i anledning av dels Kungl. Maj tis proposition med förslag till förordning
örn fortsatt giltighet av förordningen den 18 juni 1937 (nr 481) angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper ävensom i anledning därav
väckta motioner, dels ock väckta motioner angående utredning örn grunderna
för lagfartsstämpelns utgående.

Härefter anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 247, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till kristillägg för budgetåret 1944/45, såvitt angår anslag till
kristillägg under tolfte huvudtiteln med undantag av kristillägg till personal
å indragningsstat.

Nr 17.

Lördagen den 6 maj 1944.

Härpå anmäldes och godkändes andra lagutskottets förslag till riksdagens
skrivelse till Konungen, nr 257, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr
169, med förslag till lag örn ändrad lydelse av 4 kap. 14, 15 och 16 §§ vattenlagen,
m. m.

Slutligen anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 252, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande
under år 1944 av en allmän jordbruksråkning;

nr 253, i anledning av Kungl. Haj:ts proposition angående försäljning av
mark från vissa kronoegendomar m. m.;

nr 254, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överlåtelse av
vissa områden av kronoparken Kloten i Kopparbergs län; och

nr 255, i anledning av väckta motioner örn anordnande av utbildning för
skötsel av jordbruksmaskiner;

nr 256, i anledning av väckta motioner angående verkställande av en undersökning
rörande avdikningens inverkan på frostländigheten.

§ 8.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3.52 em.

In fidem
Sune Norrman.

Tisdagen den 9 maj 1944.

Nr 17.

Tisdagen den 9 maj.

Kl. 4 em.

§ 1.

Justerades protokollen för den 2 och den 3 innevarande maj.

§ 2.

Föredrogos var efter annan följande Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid

till bankoutskottet propositionen, nr 252, angående fortsatt befrielse för
riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld
m. m.;

till statsutskottet propositionerna:

258, angående vissa anslag till socialstyrelsen; och
nr 259, angående vissa anslag till nykterhetsvården; samt

till bankoutskottet propositionerna:

nr 260, angående allmänna grunder för pensionering av vissa f. d. anställningshavare
vid vägväsendet; och

nr 261, angående pension av statsmedel åt vissa f. d. befattningshavare bos
vägdistrikt.

§ 3.

Föredrogos, men bordlädes åter konstitutionsutskottets utlåtande nr 20, statsutskottets
utlåtanden nr 118—127, bevillningsutskottets betänkanden nr 32
och 33, bankoutskottets utlåtande nr 44, första lagutskottets utlåtanden nr 23
—26, andra lagutskottets utlåtanden nr 34 och 35 samt jordbruksutskottets
utlåtanden nr 37—44.

§ 4.

Föredrogs den av herr Lindqvist vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet, angående eventuell lagstiftning
i syfte att hindra spridandet av pornografisk litteratur.

§ 5.

Herr statsrådet Bergquist avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 257, med förslag till lag örn ändrad lydelse av 54 och 56 §§ utlänningslagen
den 11 juni 1937 (nr 344); och

nr 262, angående anslag till prisrabattering å vissa livsmedel m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

Nr 17.

Tisdagen den 9 maj 1944.

§ 6.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1944/45 under elfte
huvudtiteln, avseende anslagen inom folkhushållningsdepartementets verksamhetsområde; nr

258, i anledning av Kungl. Majlis i statsverkspropositionen gjorda framställning
örn anslag för budgetåret 1944/45 till Folkskolor m. m.: Underhållsoch
materielbidrag jämte i ämnet väckt motion;

nr 259, i anledning av väckta motioner örn vissa ojämnheter vid löneklassplacering;
och

nr 260, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändring i avseende
å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid
kommunikationsverken m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Vidare anmäldes och godkändes första lagutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 249, till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till iag örn djurskydd, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.05 em.

In fidem
Sune Norrman.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj.

Kl. 11 fm.

§ 1.

Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens andra kammare.

Med hänvisning till bilägda läkarintyg får jag anhålla örn ledighet tills vidare
från riksdagsgöromålen.

Stockholm den 9 maj 1944.

Gunnar Persson.

Det vid ansökningen fogade läkarintyget var av följande lydelse:
Riksdagsman Gunnar Persson är oförmögen till arbete den 10 maj 1944
tills vidare.

Intygas den 9 maj 1944.

C.-E. Hceggström,

leg. läk.

Kammaren beviljade herr Persson i Palla ledighet från riksdagsgöromålen
tills vidare från och med denna dag.

§ 2.

Föredrogos var efter annan följande Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid

till behandling av lagutskott propositionen, nr 257, med förslag till lag om
ändrad lydelse av 54 och 56 §§ utlänningslagen den 11 juni 1937 (nr 344);
samt

till statsutskottet propositionen, nr 262, angående anslag till prisrabattering
å vissa livsmedel m. m.

§ 3-

Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande, nr 20, i anledning av väckt motion
örn åtgärder till snabbare fyllande av under valperiod uppkommen ledighet
inom riksdagens kamrar.

Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion,
nr 351, av herr Håstad, hade hemställts, »att riksdagen, efter utredning
och förslag av konstitutionsutskottet, måtte besluta vidtaga sådana ändringar
av riksdagsordningen och vallagen, vilka göra det möjligt att förkorta den tid,
som för närvarande åtgår för att fylla under valperioden uppstånden ledighet
i kamrarna».

Andra kammarens protokoll 1944. Nr 17. 2

Motion om
åtgärder till
snabbare fyllande
av rinder
valperiod
uppkommen
ledighet inom
riksdagens
kamrar.

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Motion om åtgärder till snabbare fyllande av under valperiod uppkommen
ledighet inom riksdagens kamrar. (Forts.)

Utskottet hemställde, att riksdagen i anledning av förevarande motion

1) ville såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 28 morn. 1 riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 28.

1. Hos Konungen göres av vardera 1. Hos Konungen göres av vardera
kammaren anmälan om de ledigheter kammarens talman anmälan örn de
inom kammaren, vilka skola under ledigheter inom kammaren, vilka skosamma
eller innan nästa riksdag fyl- la under samma eller innan nästa
las, varefter Konungen anbefaller riksdag fyllas, varefter Konungen anDess
befallningshavande föranstalta, befaller Dess befallningshavande föratt
riksdagsmän utses i de avgångnes anstalta, att riksdagsmän utses i de
ställe. avgångnes ställe.

2) för sin del ville antaga följande

Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 26 november 1920 (nr 796)

örn val till riksdagen.

(Numrande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

26 §.

Har riksdagsman annorledes än i Har riksdagsman annorledes än i
21 § sägs avgått före utgången av den 21 § sägs avgått före utgången av den
tid, för vilken han blivit vald, och tid, för vilken han blivit vald, och
skall platsen besättas från den val- skall platsen besättas från den valkrets,
som utsett den avgångne, då krets, som utsett den avgångne, då
skall Konungens befallningshavande skall Konungens befallningshavande
vid offentlig förrättning, som hålles vid offentlig förrättning, som hålles
så snart ske kan och varom underrät- så snart ske kan och varom kungötelse
minst åtta dagar förut meddelas reise senast dagen förut anslås offentgenom
anslag och medelst tryck så ligen och införes i ortstidningar, verkjern
med Konungens befallning shaman- ställa ny röstsammanräkning enligt
des kungörelser vanligen förf ares, de i 21 och 22 §§ angivna grunder,
verkställa ny röstsammanräkning enligt
de i 21 och 22 §§ angivna grun -

der.

Ari------- platsen tilldelats.

Efter avslutande------under försegling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1945.

Reservation hade avgivits av herrar Sandegård, Herlitz, Källman, Fast,
Nordström och Hansson i Skediga, vilka inom utskottet yrkat avslag på förslaget
till ändring av § 28 mom. 1 riksdagsordningen.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Motion örn åtgärder till snabbare fyllande av under valperiod uppkommen

ledighet inom riksdagens kamrar. (Forts.)

Efter föredragning av utskottets hemställan anförde:

Herr Fast: Herr talman! Denna är fråga är ju ganska obetydlig, och vad
motionären velat åstadkomma har utskottet också tillmötesgått genom ändringen
av 26 § i vallagen. Rörande denna ändring är utskottet också enhälligt och
har ansett att företagandet av densamma är lämpligt. Genom den ändringen
åstadkommes att det dröjsmål, som i några fall ägt rum innan ledigheter i
kamrarna fyllts, icke för framtiden behöver upprepas; det har väl varit de
anmärkningsvärda fallen härvidlag som föranlett motionen.

När emellertid inte utskottet nöjer sig med att ändra vallagen, utan också
går att ändra § 28 i riksdagsordningen, tycker jag man har gått litet för långt
i en sådan här liten fråga. Jag hänvisar i det sammanhanget till vad jag så
många gånger sagt, att vallagen och andra lagar kan man ändra allt eftersom
man tycker det är lämpligt i småsaker, men det kan inte vara lämpligt att
för en sådan bagatell som det här är fråga örn göra en ändring av grundlagen.
Redan detta borde ha varit ett tillräckligt observandum för utskottet att icke
föreslå denna ändring. Men därtill kommer att åtminstone jag för min del inte
är övertygad örn att den ändring som här föreslagits står i verkligt god överensstämmelse
med vad som är stadgat i riksdagsordningens § 29 och § 32.
De fall som utskottet avser att reglera äro ju endast de klara fall, när en
riksdagsman avlidit och det sålunda gäller att fylla den uppkomna ledigheten.
Men jag hänvisar till den formulering som utskottets förslag till lagtext har
fått, där ingen begränsning göres beträffande vad som är stadgat i riksdagsordningen
i övrigt. Förhållandet hade varit ett annat om man sagt, att med
undantag för vad i § 29 och § 32 säges, skall det och det gälla. Då hade saken
varit klar. Nu har man infört en generell bestämmelse, som enligt mitt
förmenande kommit i viss motsättning till vad som i ifrågavarande lagrum är
stadgat.

Visserligen är det möjligt att här inte kommer att hända någon olycka, det
vill jag ingalunda påstå, utan att man tolkar bestämmelsen på det sättet att
den endast avser de klara fall som föreligga och att behörighetsprövningen —■
som under alla förhållanden måste göras av kamrarna — kommer att ske i
den ordning, som i riksdagsordningen är föreskrivet. Men örn man vill gå ut
ifrån formella utgångspunkter — och grundlagen skall ju tolkas efter sin ordalydelse
— skulle utskottsförslaget såvitt jag kan se komma att betyda att
behörighetsprövning från kamrarnas sida endast kan ske, när ärendet varit anmält
av talmannen till Kungl. Maj :t och fullmakt för en ny medlem utfärdats
och riksdagen sålunda ginge att pröva behörigheten hos den nyvalde, vilket sålunda
då sammanfölle med prövning av de förhållanden, under vilka den förutvarande
ledamoten hade avgått. Detta kan i och för sig inte vara någon lämplig
anordning, och jag vill inte påstå att det kommer att gå till på det sättet.
Vad jag velat fästa uppmärksamheten vid är vikten av att man åtminstone inte
ändrar grundlagen med sådana formuleringar som man obestridligen — enligt
den tolkning jag här gör, nämligen att grundlagen skall tolkas från sin bokstav
— måste komma fram till.

Det må emellertid vara hur som helst med den saken. Jag anser i varje fall
att när man i sak vunnit vad motionären åsyftar, nämligen ett snabbare förfarande
i länsstyrelsen och att de uppmärksammade fall som förekommit några
gånger inte komma att upprepas samt att fyllandet av ny ledighet i kamrarna
sker under betryggande förhållanden, saknas det tillräcklig anledning
för att i en bagatell av detta slag ändra grundlagen.

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Motion om åtgärder till snabbare fyllande av under valperiod uppkommen
ledighet inom riksdagens kamrar. (Forts.)

Jag hemställer därför i korthet, herr talman, om bifall till vad utskottet
föreslår i punkt 2) och om avslag på utskottets hemställan under punkt 1).

Herr Nordström instämde häruti.

Herr Hallén: Herr talman! Min ärade vän herr Fast anförde två skäl
för att han inte kunde gå med på denna lilla reform. Det första var på sätt
och vis sjunpatiskt; det var tydligen ett utslag av hans sedvanliga och numera
kända konservatism när det gäller reformer av grundlagen och vallagen och
liknande bestämmelser. Jag kan såtillvida också ge honom rätt uti att detta
är en obetydlig reform. Men vad sedan hans andra skäl beträffar, att en annan
paragraf i riksdagsordningen, § 32, skulle komma i strid med denna bestämmelse,
tillåter jag mig inlägga en bestämd gensaga däremot.

Det är nämligen, så — det erkände också opponenten — att genom denna
lilla reform möjliggöres för talmannen att, utan att inkalla riksdagen under
den tid då den exempelvis är förpuppad, göra en formell anmälan örn sådana
uppkomna ledigheter som uppstå genom dödsfall eller en ledamots övergång
till annan kammare. Nog få vi väl erkänna, då vi säkerligen under en
lång följd av år framåt måste räkna med förpuppade riksdagar, att denna,
låt vara mycket minimala, förbättring ändå kan ha sitt värde. Vad skall det
då tjäna till att kalla in en kammare eller utlysa ett sammanträde med den,
då det endast gäller en formell anmälan från kammarens sida? Nej, säger herr
Fast, det är inte alls på det sättet, ty i § 32 står att kammaren skall pröva
behörigheten. Ja, det är mycket riktigt, behörigheten skall prövas i alla dessa
tvivelaktiga fall som kunna uppstå, och denna kammarens behörighet tages inte
bort genom att man ger denna möjlighet åt talmannen att i stället för hela
kammaren formellt anmäla en uppkommen ledighet. Deli behörigheten skall
fortfarande prövas av kammaren. Kammaren förlorar alltså ingenting av sin
befogenhet i detta avseende.

Jag ber därför, herr talman, att i korthet få yrka bifall till utskottets hemställan
i dess helhet.

Herr Håstad: Herr talman! Endast några ord. Såsom motionär vill jag förklara
att jag finner, att de betänkligheter som herr Fast anfört mot den
ändring av riksdagsordningens 28 §, som utskottet föreslagit, äro något överdrivna.

Herr Fast har i sitt anförande framhållit — och det kan man hålla honom
räkning för — att man bör anlägga konservativa synpunkter på en ändring
av riksdagsordningen och inte företa en sådan annat än när det är nödigt och
nyttigt. Även om man erkänner att detta är en bagatelländring, för att gälla
grundlagsfrågor, finner jag det dock ganska naturligt att kammaren förr
eller senare tar upp frågan örn en anpassning efter nya tiders förhållanden
av denna paragraf, som är ytterst föråldrad.

För övrigt kan det frågas, om detta endast är ett bagatellspörsmål. Jag
skulle tro att antalet avlidna i första kammaren är ungefär hälften av det
totala antal som inte sitter mandatperioden ut. I andra kammaren, där ledamöterna
ju äro yngre, är nog avgången av denna anledning (dödsfall) inte
lika stor, men härifrån ske ofta övergångar till första kammaren. En statistik
härvidlag skulle måhända visa att ungefär hälften av de ledigheter,
som uppstå i denna kammare, härleder sig antingen av dödsfall eller övergång
till första kammaren. Och då är ju saken ändå inte alldeles utan betydelse,
framför allt örn vi skulle befinna oss i en sådan tid, då antingen

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Motion om åtgärder till snabbare fyllande av under valperiod uppkommen

ledighet inom riksdagens kamrar. (Forts.)
utskottsval skola företas eller då ställningen mellan olika partier vore mycket
jämn. ...a

Jag kan inte se annat än att tolkningen nu blir den, att talmannen får rätt
att anmäla direkt till Kungl. Majit sådana ledigheter, som uppstått genom
dödsfall eller övergång till annan kammare — kammaren har ju inte någon
rätt att vägra vederbörande att fritt välja mellan kamrarna. I alla andra fall
av vakans går frågan till behandling enligt § 29 riksdagsordningen, d. v. s.
riksdagen skall pröva skälet till avgången, och då får man vänta därmed
tills riksdagen sammanträder.

Med dessa få ord, herr talman, vill jag bara deklarera min ståndpunkt och
meddela att jag vid voteringen kommer att ansluta mig till utskottets förslag.

Herr Fast: Herr talman! Konstitutionsutskottets ordförande tycktes mig
närmast göra försök att slå in öppna dörrar, och han lyckades inte bevisa
vad han ville, nämligen att jag överhuvud taget var ovillig gent emot alla
förändringar. Vad jag framhållit är, att man bör behandla grundlagen annorlunda
än vallagen, och det tycker jag konstitutionsutskottets ordförande skulle
hålla mig räkning för, ty det borde ju snarare tillkomma konstitutionsutskottets
ordförande än mig att på den punkten vara konservativ. Men det
kanske är bra att det åtminstone finns någon som är det.

Men från den lilla anmärkningen till sakfrågan: Vad är det man kan åstadkomma
genom denna ändring? I de fall som inträffa då riksdagen är samlad
vill väl ingen påstå, att vi behöva denna ändring, som innebär att befogenheten
i fråga överflyttas från kammaren till talmannen. Då ha vi ju plenum
åtminstone var tredje dag. och örn man så vill kan man ha plenum
ännu oftare. Men när inte riksdagen är samlad, hur kommer det då att gå
till när en ledighet skall fyllas? I regel är det väl då fråga om ett medlemskap
till nästa lagtima riksmöte. Men med den ändring som här skett av
vallagen hinner man mycket väl med sammanräkningen i länsstyrelsen, som
kan göras färdig till tredje dagen efter anmälan. Saken är då fullkomligt
klar när utskottsvalen äga rum. När man har en apparat som verkar så smidigt,
som fallet blir efter denna ändring av vallagen, undrar jag örn det finns
tillräcklig anledning att också ändra grundlagen.

Konstitutionsutskottets ordförande brast även något i bevisningen för att
inte denna ändring rent formellt komme att stå i motsättning till andra lagrum
i grundlagen, men jag skall inte fortsätta, debatten i det avseendet. Det
räcker med att hänvisa till att man med det föreslagna förfarandet hinner i
de fall, då inträdet av ny ledamot har den största betydelsen, att ordna saken
genom den ändring, som här är föreslagen i vallagen, och utan att ändra
grundlagen.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande.

Överläggningen var härmed slutad. Herr talmannen gav först beträffande
punkten 1) propositioner dels på bifall till utskottes hemställan i denna punkt
dels ock på avslag därå; och fann herr talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr Fast begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition upplästes och godkändes
:

Den, som vill, att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i
punkten 1) av utskottets förevarande utlåtande nr 20, röstar

Ja;

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Motion om åtgärder till snabbare fyllande av under valperiod uppkommen
ledighet inom riksdagens kamrar. (Forts.)

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har hammren avslagit utskottets berörda hemställan.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning;
och befanns därvid flertalet hava röstat för ja-propositionen, vadan
kammaren bifallit utskottets hemställan i förevarande punkt.

På av herr talmannen därå given proposition blev härefter utskottets hemställan
i punkten 2) av kammaren bifallen.

§ 4.

Föredrogos vart efter annat statsutskottets utlåtanden:

nr 118, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av beställningar
för långtjänstunderbefäl i armén och kustartilleriet m. m.;

nr 119, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående penningbidrag och
premier åt värnpliktiga m. m.;

nr 120, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre reservationsanslag m. m.;

nr 121, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av
rättsmedicinalväsendet; och

nr 122, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
örn anslag för budgetåret 1944/45 till bidrag till fiskares försäkring.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 5.

Motioner an- Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 123, i anledning av väckta motioner
gående anslag angående anslag för budgetåret 1944/45 till Svenska befolkningsförbundet fa till

Svenska miljevärnet för upplysningsverksamhet i befolkningsfrågan.
bejolkmngs ^miljevärnet

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade

för upplys- Herr Hyling: Herr talman! Jag har tillsammans med några ledamöter av
samhet 7 be- denna kammare väckt en motion med begäran om ett anslag å 60 000 kronor
folknings- till Svenska befolkningsförbundet familjevärnet. Utskottet har emellertid avhöra-
slagit denna motion men har i alla fall medverkat till att frågan fallit framåt.
Det är nämligen så, att befolkningsutredningen till Kungl. Majit framfört
ett förslag örn ett anslag på 50 000 kronor till dylik verksamhet. Den
framställningen kom emellertid icke förrän den 6 februari, varför motionen
kommit till 14 dagar tidigare.

Jag kommer icke, herr talman, att i sakens nuvarande läge framställa
något som helst yrkande, men vill uttala den förhoppningen att Kungl. Maj :t
vid fördelningen av dessa 50 000 kronor även tänker på Svenska befolkningsförbundet
familjevärnet. Denna organisation har icke arbetat under så många
år, men har dock under de år den varit i funktion hunnit uträtta en del värdefulla
saker i sin upplysningsverksamhet. Den har ordnat med mycket värdefulla
konferenser och väl planlagda kurser och annat sådant. Det är därför
jag har den förhoppningen att Kungl. Majit vid fördelningen av denna sum -

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Motioner angående anslag till Svenska befolknings förbundet familjevärnet
för upplysning sverksamhet i befolkningsfrågor. (Forts.)
ma, som befolkningsutredningen begärt, kommer att ta vederbörlig hänsyn
till vad denna organisation har uträttat.

Jag har, herr talman, intet yrkande.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 6.

Föredrogos vart efter annat statsutskottets utlåtanden:

nr 124, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1944/45 till tullverket jämte i ämnet väckt motion; och

nr 125, i anledning av väckta motioner angående förbättrande av skogsarbetarnas
bostadsförhållanden.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 7.

Föredrogs, punktvis, statsutskottets utlåtande, nr 126, i anledning av Kungl. 4n?!ag
Majlis i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för ^ bostads!örbudgetåret
1944/45 till förbättrande av botadsförhållandena m. m. jämte i hållandena
ämnet väckta motioner. m. m.

Punkten l:o) angående statens byggnadslånebyrå: Avlöningar. Statens bygg- Anslag till
nadslånebyrå: Omkostnader. statens bygg nadslanebyra Utskottets

i punkten gjorda hemställan föredrogs; och yttrade därvid:

Herr Sundström i Skövde: Herr talman! Jag har icke tänkt yttra mig
örn annat än de motioner, som jag jämte några kamrater gjort mig skyldig
till. Dessa röra framför allt frågan örn möjligheten för andra mindre bemedlade
familjer än sådana som räknas till de barnrika att få bo i nyproducerade
lägenheter. Det är ju nämligen så att hyrorna kommit upp till en sådan höjd
att folk med mera måttliga inkomster näppeligen ha möjlighet att avstå så
stor del av sina inkomster, som kräves för hyrandet av modern lägenhet i dessa
nybyggda hus. Det har därför synts mig nödvändigt att åtgärder för rättelse
på denna punkt vidtagas.

Jag har i min motion föreslagit generellt, att man skulle låta den årliga
subventionen utgå till alla familjer med barn även sålunda till familjer, där
endast ett ä två barn finnas. Utskottet har mycket välvilligt behandlat denna
motion. Det skall villigt erkännas. Man brukar ju, herr talman, vara nöjd,
örn man från statsutskottets sida blir föremål för en välvillig skrivning, och
jag må säga, att jag på denna punkt har all anledning känna mig tillfredsställd.
Utskottet förutsätter nämligen efter att ha fullt erkänt det behov, som
jag aktualiserat, att bostadssociala utredningen skall taga hand om problemet
och söka komma fram till en rimlig lösning. Jag är mycket glad över denna
lilla framgång och hoppas innerligt att bostadssociala utredningen snarast
skall kunna framlägga förslag i denna riktning.

Emellertid vill jag med anledning av detta göra några allmänna reflexioner
rörande byggnadspolitiken, i synnerhet då det gäller prissättningen på lägenheter
och hyresnivåns fastställande. I det ursprungliga programmet för denna
verksamhets bedrivande gick man ut ifrån, att man skulle tillämpa 1939 års
hyror och de kostnader, som skulle krävas för att kunna hålla denna hyresnivå
med nuvarande produktionskostnader, skulle utgå i form av tilläggslån,

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Anslag till statens byggnadslånebyrå. (Forts.)
ränte- och amorterings fria under 10 år. Jag tror icke, att jag gör mig skyldig
till någon överdrift, om jag säger, att denna hyresnivå från 1939 på grund
av många samverkande omständigheter icke kunnat hållas. Jag anklagar i
detta sammanhang ingen särskilt. Statens byggnadslånebyrå har vid fastställandet
av hyreskostnaderna för skilda orter ansett detta stå i full överensstämmelse
med av riksdagen givna direktiv. Örn sålunda någon ytterst
skall bära ansvaret för att en viss hyreshöjning ägt rum över 1939 års nivå.
skulle jag väl anklaga mig själv såsom ledamot av riksdagen, eftersom jag
icke uppmärksammat, att direktiven fått en utformning, som möjliggjort denna
avsevärda höjning utöver 1939 års nivå. Att det faktiskt föreligger en
sådan höjning framgår med all önskvärd tydlighet av den efterkrigsutredning,
som verkställts. Enligt denna ha produktionskostnaderna stigit med i runt
tal 34 procent. De överkostnader som medgivits enligt statens byggnadslånebyrå
-— härom anföres i efterkrigsplaneringens utredning — uppgå till mellan
3,8 procent, som är lägst, till högst 18 procent. Det säger sig självt att på
orter, där byggnadsspekulation förefunnits i sådan omfattning, att den varit
orsaken till att tilläggslånen kunnat sättas relativt låga, de ökade byggnadskostnaderna
icke behövt finansieras med överkostnads- eller tilläggslån. Men
där så ej varit fallet ha de ökade produktionskostnaderna från 1939 finansierats
med hyresökningar, och det är denna beklagliga utveckling som är orsaken
till att man måste tillgripa de åtgärder, varom jag framställt yrkande
i motionen. Det skulle därför ha varit mycket lyckligt, örn man hade varit
litet djärvare, när det gällde att fastställa överkostnaderna. Det hade varit
bättre att ha med en högre överkostnad nu och icke behöva slå in på de generella
subventionernas väg. Hade man gjort det och verkligen låtit hyresnivån
ligga vid 1939 års nivå, hade det kanske varit möjligt för vanligt folk att
bo i de nya bostäderna. Nu vet jag inte. hur man egentligen skall komma ut
ur detta dilemma. Men på något sätt måste det ske, ty denna utveckling har
också den mycket allvarliga konsekvensen med sig, att det övriga bostadsbeståndets
hyresnivå i tid och längd så småningom kommer att dra sig upp till
de med subvention av statens byggnadslånebyrå byggda och prissatta bostädernas
kostnadsläge. Det är denna utveckling som kanske är mest allvarlig och
som djupt är att beklaga.

Jag måste trots dessa kritiska invändningar naturligtvis giva min oreserverade
anslutning till den idé. som här är knäsatt och som visat sig mycket
fruktbar och framgångsrik. Min anmärkning riktar sig sålunda icke alls mot
verksamheten såsom sådan, att det på något sätt skulle vara önskvärt att den
avbrytes. Tvärtom, mitt syfte är att verkligen effektivisera den och det så
grundligt, att det blir möjligt för personer med relativt rimliga inkomster
att få en god bostad, framför allt då de unga familjerna, som nu på grund
av omständigheternas makt ofta se sig tvingade att söka upp mindrevärdiga
och kanske i längden mera oekonomiska bostäder, något som ju ej kan vara
riktigt med hänsyn till främjande av familjebildning och åstadkommande av
goda och livskraftiga hem.

Jag har också väckt en motion, som rör räntesänkningen på de s. k. tertiärlånen,
där räntesatsen är fastställd till 41/? procent. Jag har fått svar därpå
från statsutskottet, som förklarar, att frågan örn räntan måste ses i ett större
sammanhang och att åtgärder härutinnan icke gärna kunna åstadkommas på
grund av en enskild motionärs yrkande. Jag böjer mig för resonemanget och
är glad över att frågan aktualiserats, så att en rättelse även på denna punkt
måhända kan komma till stånd. Jag anser nämligen icke, att det är riktigt, att
staten i nuvarande ränteläge skall betinga sig en ränta av 4V2 procent för lån,
som ligga mellan 70 och 90 procent av avkastningsvärdet av en fastighet.

Onsdagen deri 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Anslag till statens byggnadslånebyrå. (Forts.)
Jag tror, att etet skulle vara motiverat och riktigt att därvidlag företaga en
justering nedåt Jag vill uttala den förhoppningen, att så inom en mycket
snar framtid kommer att ske.

Herr talman! Trots de kritiska anmärkningar jag här framfört, har jag
icke haft möjlighet att framställa något yrkande, utan nöjer mig med det
anförda.

Herr Larsson i Östersund: Herr talman! Redan år 1938 väckte jag en
motion i denna fråga, och i den motionen lämnade jag en fullständig kostnadsberäkning
och en årskalkyl för en småvilla för barnrika familjer. I kalkylen
sökte jag visa upp, att de kostnader, som skulle belöpa sig på innehavet av etteget
hem, voro alltför stora för att vissa befolkningsgrupper på landsbygden,
exempelvis skogs- och flottningsarbetare överhuvud taget, skulle kunna skaffa
sig ett sådant eget hem. Jag hemställde i motionen, att man skulle giva dessa
befolkningsgrupper bättre villkor, så att även de blevo i stånd att liksom
andra komma i åtnjutande av de förmåner, som staten bereder Anssa familjer.
Motionen avstyrktes av statsutskottet, men utskottet sade sig förvänta att
Kungl. Majit skulle taga upp saken till prövning. Det har nu gått sex år sedan
dess, men ännu har från Kungl. Maj :ts sida ingenting gjorts åt saken.

Utvecklingen på detta område visar att i synnerhet de landsbygdsbetonade
kommunerna icke vågat sig på att skapa egnahem åt barnrika familjer i samma
utsträckning som vissa städer och tätorter. Nu har jag i år upprepat samma
motion med ungefär enahanda motivering, och även denna gång skriver
statsutskottet mycket välvilligt på den här punkten. Det säger nämligen:
»Angelägenheten av att nedbringa bostadskostnaden för flerbarnsfamiljer är
mycket framträdande beträffande i motionen II: 141 avsedda, i inkomsthänseende
särskilt ogynnsamt ställda befolkningsgrupper. Frågan i vad mån särbestämmelser
böra meddelas beträffande dessa familjer bör komma under omprövning
i samband med de förslag, som framläggas^ av bostadssociala utredningen.
Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet torde dock icke skäl föreligga
att göra framställning i ämnet till Kungl. Maj :t.» Där avfärdas således motionen
med ungefär samma välvilliga motivering som 1938. När man nu väntat i
sex år på initiativ från myndigheternas sida, tycker man i alla fall, att motionen
inte bort avspisas med en hänvisning till en utredning. Det står visserligen i något
sammanhang i utskottets utlåtande, att resultat av denna utredning skall
kunna förväntas inom den närmaste framtiden, men jag är tyvärr icke så inne
i parlamentariskt språk att jag vet vad uttrycket »den närmaste framtiden»
innebär. I varje fall kan man konstatera, att vi fortfarande icke förmått lösa
bostadsfrågan för barnrika familjer för vissa befolkningsgrupper och framför
allt icke för sådana befolkningsgrupper, som enligt min mening varit i största
behov av hjälp. Jag vill i alla fall ställa den direkta frågan till statsutskottets
talesman, huruvida verkligen detta problem penetrerats i bostadssociala utredningen.

Det var emellertid också en annan fråga som jag ville ställa under debatt.
Som bekant beräknas hyresrabatterna i barnrikehus på summan av låneutgifter
och onerakostnader. Sedan utgår rabatten med en stigande skala, som börjar
med 30 / av de sammanlagda utgifterna och slutar med 70 %. Det högsta
bidraget 70 % erhålles för de barnrika familjerna vid ett barnantal av 8 barn
d. v. s. minderåriga barn. Det säges ofta att vi betala 70 % av hyran för
barnrika familjer. Jag skall emellertid med några siffror Ausa, att för närvarande
knappast någon familj kan tillgodogöra sig mer än högst G0 %. I en i
SArensk författningssamling nr 248 för 1938 intagen författning, § 12, sägs
det, att familjer, sorn avses i § 10, skola erhålla rabatt i forin av avdrag å de

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1914 fm.

Anslag till statens byggnadslånebyrå. (Forts.)
årliga ränte- och annuitetsbeloppen efter elen skala jag nyss angivit. Men så
kommer det en liten spärr, som åstadkommer att. såsom jag nämnde, man
icke kan helt tillgodogöra sig ifrågavarande förmån. Det står nämligen, att
bidragen få uppgå till högst summan av räntan och annuiteterna, och detta
innebär, som jag skall visa med några siffror, att 60 % av de årliga sammanlagda
utgifterna i allmänhet motsvarar vad man överhuvud'' taget från statens
sida kan ge de barnrika familjerna. Jag skall taga exempel från tre svenska
städer — från södra, mellersta och norra Sverige — och jag skall börja med
ett exempel från Karlskrona. Kalkylerna äro uppgjorda av H. S. B. och äga
tillämpning på de villatyper, som användas för barnrikehusen. Hela hyresbeloppet
är beräknat till 1 639 kronor. 60 % av detta belopp är 983 kronor,
70 % är 1 147 kronor, men det högsta låne- och annuitetsbeloppet uppgår
endast till 969 kronor, sålunda 14 kronor mindre än dessa 60 % och 178 kronor
mindre än utlovade 70 %. I Norrköping är hela hyran för samma hustyp
1 590 kronor, 60 % är 954 kronor och 70 % 1 113 kronor. Utgifterna beräknas
till 950 kronor. Sålunda kan man icke heller i detta fall tillgodogöra sig
60 %, och det fattas 163 kronor i 70 %. I Sollefteå är motsvarande hyresbelopp
1 760 kronor, 60 % därav 1 056 kronor och 70 % 1 231 kronor. Låneutgifterna
äro beräknade till 1 001 kronor, d. v. s. 55 kronor mindre än 60 % och 233
kronor mindre än 70 %. Man ser sålunda, att det praktiskt taget är omöjligt
för någon familj att tillgodogöra sig mer än 60 % i hyresrabatter. Det vore
uppriktigare mot de barnrika familjerna, örn vi ur författningen streke siffran
70. Det är givet, att det är svårt att tänka sig ett tillskott till rabatterna
i form av kontanta bidrag, då det icke vore lätt med kontrollen över hur
dessa av staten utbetalta pengar bomme att användas. Men jag tror icke, att
problemet vore omöjligt att komma till rätta med, och örn vi verkligen lade
manken till, skulle vi nog kunna finna en ur kontrollsynpunkt tillfredsställande
form. Jag vill också peka på, att årsomkostnaderna för egnahem, vilka
ju huvudsakligen förekomma på landsbygden, hålla sig omkring 600 å 700
kronor per år, medan hyran för en lägenhet i ett flerfamiljshus för barnrika
familjer i städer och tätorter utgör 300 ä 400 kronor. Jag är naturligtvis
fullt medveten örn att utvecklingen på detta område i någon mån beror på
att kostnaderna för onera stigit. Men statens byggnadslånebyrå räknar dock
denna stegring blott till cirka 85 öre per kvadratmeter, och jag tror för mili
del, att örn man från början satt sig att räkna på vart det skulle leda med
dessa bestämmelser, man skulle ha funnit spärren olämplig, för så vitt man
verkligen avser att ge de barnrika familjerna upp till 70 % hyresrabatt. Jag
vill uttala den varma förhoppningen, att bostadssociala utredningen även
måtte undersöka, huruvida det icke finns någon möjlighet att mjuka upp § 12
i nämnda författning.

o Till sist skulle jag vilja säga några ord örn själva den verksamhet byggnadslånebyrån
bedriver. Jag har på många sätt kommit i beröring nied byrån, och
jag kan därför i någon mån våga påstå, att min uppfattning är grundad på
personlig erfarenhet. Hur mycket gott byrån än gjort, är dock utvecklingen inom
ett område måhända icke så lycklig. Alltmer centraliserar byrån till sig exempelvis
granskningsuppgifter i fråga örn själva ritningarna, och i detta detaljarbete
går byrån enligt min mening alldeles för långt. Det kan väl ändå icke
vara riktigt, att man till ett centralt ämbetsverk i Stockholm samlar arbetet på
att granska ritningarna ur planlösningssynpunkt. Där sitta kanske yngre, med
förhållandena ganska oerfarna tekniker och granska ritningarna och bestämma
hur det skall vara i det eila eller det andra fallet. Jag undrar, om detta icke är
onödig byråkrati och örn det kan vara lämpligt att låta de byggande kommunerna
eller organisationerna mer och mer bli hänvisade till att rätta sig efter

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Anslag till statens byggnadslånebyrå. (Forts.)
deli uppfattning dessa tekniker kunna lia. Man vågar väl påstå, att det även
utanför byrån finns åtskillig sakkunskap, som härvidlag borde få göra sig
gällande. Jag håller för min del före, att man bör försöka decentralisera just
ifrågavarande uppgift och i stället ålägga kommunerna att ägna litet större
uppmärksamhet åt dessa frågor. Jag skulle också kunna draga fram flera
exempel på hur t. ex. vederbörandes estetiska uppfattning kommit i strid med
den rent praktiska utformningen när det gäller dessa byggnader. Man har.exempelvis
ansett, att takkuporna på ett hus varit för höga och icke lämpliga ur
skönhetssynpunkt, men det har å andra sidan varit nödvändigt att bygga på
ett sådant sätt för att kunna utnyttja vindsvåningen i den omfattning, som man
enligt byggnadsstadgan har rätt till. Jag kan också nämna exempel på att anmärkningar,
som gjorts av det kommunala förmedlingsorganet i fråga örn planlösningens
beskaffenhet, icke uppmärksammats, fastän det — åtminstone sett
ur lekmannasynpunkt •— varit uppenbart orimligt att en viss lägenhetstyp fått
det eller det utseendet. Särskilt har detta gällt tamburernas storlek. De ha gjorts
så trånga, att det knappast är möjligt att komma förbi kapphyllan. Jag vill
alltså även uttala den meningen, att det nog vore klokt, örn byrån icke toge på
sig alla dessa arbetsuppgifter, utan sökte finna former för att lägga mera på
kommunerna och tillmäta dessas uppfattning större värde än som skett.

Herr talman! Jag har intet särskilt yrkande. Jag har endast velat uttrycka
en del önskemål, vilka jag hoppas skola bli tillgodosedda åtminstone i en närmare
framtid än man ställt i utsikt i fråga örn min motion.

Herr Nilsson i Kristinehamn: Herr talman! När det gäller ett så vidlyftigt
område som bostadspolitiken bör man icke låta förleda sig till grinig^ kritik
av denna verksamhet, som säkerligen erbjudit statsmakterna större svårigheter
än många andra uppgifter. Jag har också den uppfattningen, att statens
byggnadslånebyrå i stort sett på ett ganska föredömligt sätt skött denna verksamhet.
Det laar icke saknats handlingskraft, initiativkraft eller god vilja från
byggnadslånebyråns sida, och många gånger har man också erhållit bevis för
att byggnadslånebyrån varit välvilligt formlös i sitt arbete och strävat efter
att få kontakt med framför allt kommunerna och den byggande allmä.nbeten,
och en kontakt så litet byråkratisk som möjligt. Detta hindrar emellertid icke,
att man kan göra vissa erinringar mot det arbete, som byggnadslånebyrån utför.
Närmast skulle jag nog vilja ansluta mig till den kritik i detta avseende,
som herr Larsson i Östersund nu senast framförde, nämligen den oerhörda ansvällningen
av ärenden hos byggnadslånebyrån, en ansvällning som, så vitt
jag förstår, är föranledd av att byrån alltför mycket — såsom det förefaller
i vart fall den icke fullt initierade — söker att i detalj handlägga och pröva
olika ärenden. I statsutskottets utlåtande meddelas, att byrån själv uppgiver
sig ha en arbetsbalans på ungefär 2 000 ärenden, som det gäller att söka avarbeta.
under detta år. Det är givet, att detta är ett ganska orimligt förhållande.
Framför allt är det också de långa dröjsmålen med ärendenas behandling
hos byggnadslånebyrån och den oerhört detaljerade handläggningen, som allmänheten
är missnöjd över. Jag tycker i likhet med herr Larsson i Östersund,
att när inan nu hållit på i så många år med samarbetet mellan byrån
och kommunerna, tidpunkten borde vara inne, då kommunerna finge bli något
annat än uteslutande brevlådor åt byggnadslånebyrån, så att de finge en uppgift
att fylla och kopplades in på ett mera kvalificerat sätt i arbetet än som
nu är fallet. Jag tycker, att det är ganska onödigt att, exempelvis när det
gäller varje liten fastighet, som skall uppföras, planlösningen och det tekniska
förfaringssättet skall förhandsgranskas av byggnadslånebyrån, då det finns
—- åtminstone i de större städerna —■ stadsarkitekter, vilka jämsides med

Xr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Anslag lill statens byggnadslånebyrå. (Forts.)
byggnadslånebyrån för byggnadsnämndernas räkning utföra precis samma
granskning. Det borde, tycker man, kunna räcka med att byggnadslånebyrån
utfärdade normalföreskrifter — sådana lia ju redan utfärdats för övrigt i olika
avseenden — som kommunernas organ sedermera hade att tillämpa. Det är
huvudsakligen på detta område det skulle kunna göras betydande förenklingar
i byggnadslånebyråns arbete. När dst gäller den ekonomiska granskningen
är det däremot, föreställer jag mig, svårare att företaga några egentliga förenklingar.
Därvidlag har man nog det intrycket, att det är erforderligt med
en mycket sträng granskning av byggherrarnas uppgifter och kalkyler för att
man skall undvika, att statsmakterna alltför mycket dragas vid näsan. I viss
utsträckning torde detta ske trots alla de åtgärder man vidtager.

Vad beträffar det nu föreliggande förslaget till stöd åt byggnadsverksamheten
under nästkommande år, lia icke några större nyheter kommit i fråga,
örn man undantager den förändring som föreslås beträffande barnrikehusen.
Man ^avvaktar efter allt att döma pågående utredningar. I propositionen och
i utlåtanden åberopas bostadssociala utredningen. Även i fjol använde man sig
av denna när man ville vifta bort alla förslag, som väcktes örn reformer på
detta område. Jag har varit med örn att väcka den motion, som herr Sundström
i Skövde nyss talade örn och som syftar till att på ett visst område, nämligen
i fråga om barnfamiljernas bostadsförhållanden, försöka lätta svårigheterna för
vederbörande att erhålla bostäder. Utskottet har, såsom herr Sundström redan
påpekat, varit mycket välvilligt inställt men har nöjt sig med att hänvisa till
att man väntar på bostadssociala utredningens förslag. Det är klart, att man
får lov att avvakta pågående utredningar och att även på detta område noggranna
sådana äro erforderliga. Men läget är så allvarligt, när det gäller bostadsmarknaden
ute i landet, att det egentligen är ganska farligt att använda
en sådan, papperspelle att automatiskt stoppa alla uppslag i för att låta dem
ligga till sig tills vidare. Såsom herr Sundström har skildrat, har hyresnivån
genomgått en mycket märkbar förhöjning. Numera är det i tätorterna oerhört
svart för fattigt folk att erhålla en bostad till ett rimligt pris. När en inkomsttagare
med 3 500 ä 4 000 kronor i lön måste betala upp till 1 500 kronor
för en något så när tillfredsställande bostad, är läget fullkomligt orimligt, det
torde var och en erkänna. Nu är situationen den i en hel rad svenska städer,
att de enda lägenheter, som stå till förfogande, äro nyuppförda, moderna bostadslägenheter
i detta prisläge. De billigare bostadslägenheterna äro sedan
mycket lång tid upptagna och släppas Icke ut i hyresmarknaden. Ute i landsorten
har man observerat, att de som ha det något så när gott ställt ; ekonomiskt
avseende lia relativt lätt att ordna sin bostadsfråga på olika sätt. De
köpa exempelvis upp fastigheter, i vilka en lägenhet står ledig, och betala
praktiskt taget vad som helst för fastigheten för att komma över lägenheten.
Det går bra att ordna bostadsfrågan på detta sätt för den som har en relativt
hygglig ekonomi och är i den situationen, att han kan betala vilken summa
som helst för att få en bostad. Men för andra, framför allt för dem som skola
bilda familj, är situationen verkligen så avskräckande den, kan vara i ett mycket
stort antal av Sveriges städer.

Det har under denna riksdag talats ganska mycket örn landsbygdens bekymmer,
och våra kamrater från landsbygden ha påpekat, vilka förmåner städernas
befolkning har i jämförelse med landsbygdens. Men örn dessa landsbygdsrepresentanter
ville närmare studera bostadsfrågan i en mängd svenska städer, skulle
<le ^ se ®n ^el av olägenheter, som stadsbefolkningen har att dragas med.
Vi måste gå längre än vi gjort i fråga örn bostadspolitiska åtgärder, därom råder
intet tvivel. Frågan är, vilka vägar man skall välja. Vi motionärer hade
pekat på en väg, då vi föreslagit allmänna bostadsrabatter för mindre berned -

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Anslag till statens by g gnadslånebyrå. (Forts.)
lade, framför allt barnrika familjer. Det finns möjligen också andra vägar att
välja. I statsutskottets utlåtande pekas på att man möjligen när det gäller barnrikehusen
bör överväga en annan planlösning, en annan takkonstruktion, som
skulle möjliggöra inredandet av vindsrum, varigenom man skulle få större förutsättningar
att rationellt utnyttja fastigheterna. Jag undrar, örn det icke, när
det gäller byggnadsverksamheten i allmänhet, vore önskvärt att man än en gång
toge under omprövning frågan om företrädena hos olika typer av fastigheter. I
fjol beslöt riksdagen vidtaga sådana förändringar i avseende å tertiärlånen, att
de s. k. tvåfamiljshusen jämställdes med enfamiljshus. Detta medförde, att tvåfamiljshusen
kommo i ett sämre läge i låneavseende än tidigare. Följden har
blivit, att denna hustyp praktiskt taget försvunnit ■— det är åtminstone min
erfarenhet. Därmed vidtog man enligt min mening en åtgärd, som var ganska
olycklig. Den erfarenheten har man nämligen i landsortens tätorter, att tvåfamiljshuset
är ett synnerligen lämpligt hus ur ekonomisk synpunkt. En i ekonomiskt
avseende relativt illa lottad person kan skaffa sig en sådan fastighet
och nedbringa sin egen kostnad för bostad genom att hyra ut en lägenhet och
själv tjänstgöra som gårdskarl, värmeledningsskötare o. s. v. i fastigheten. Det
är som sagt den allmänna uppfattningen, att det är en mycket lämplig typ av
fastigheter för tätorternas vidkommande, och jag tror, att det var olyckligt,
att man vidtog sådana författningsändringar, att uppförandet av dylika fastigheter
icke stimuleras utan tvärtom inskränkes.

Jag skall också, medan jag har ordet, säga ett par ord örn barnrikehusen. För
närvarande bygger man som bekant barnrikelägenheter dels i hyreshus, dels i
enfamiljshus. De senare äro att föredraga ur de flesta synpunkter. Det lilla huset
får den barnrika familjen äga. Det blir vederbörandes eget hus. Därmed
knytes ett intresse till bostaden och fastigheten, som icke kan mobiliseras i en
hyresfastighet. Men för närvarande äro dessa enfamiljshus mycket dyrbara att
bygga. Man kan säkerligen inte uppföra ett sådant någonstans i tätorterna under
en kostnad av 20 000 å 25 000 kronor. Det betyder, att standardhyran för
en sådan fastighet kommer upp till 1 300—1 400 kronor. Även med rabatt för
tre barn kommer alltså hyran att bli något mellan 900 oell 1 000 kronor. Det är
för mycket, och detta förhållande bidrager i mycket hög grad till att fördröja
framskapandet av barnrikehus. Varför låter man inte en barnrikefamilj, som
vill det, hygga ett tvåfamiljshus? Varför skulle inte den barnrike familjeförsörjaren
få disponera nedre våningen av ett tvåfamiljshus, och varför skulle man
inte kunna underlätta finansieringen av denna fastighet genom att låta honom
hyra ut den övre våningen? Eller, när man nu talar örn takresningen på barnrikehusen,
varför inte på en gång säga, att vi tillåta er konstruera huset på det
sättet, att ni får ett par vindsrum, som ni tills vidare kan få hyra ut till några
ungkarlar eller andra ensamstående? Det skulle i hög grad nedbringa kostnaderna
för fastigheten och underlätta finansieringen. I stället säger man — och
jag vet att det finns goda skäl för den ståndpunkten — att i barnrikehusen får
ingen hyra ut något. Om exempelvis farmor eller farfar finns i familjen, får man
inte hyra ut ett rum till deni. De få inte medverka till fastighetens finansiering,
ty denna fastighet skall uteslutande vara till för den barnrika familjen.
Jag är inte övertygad om att detta är den riktigaste vägen. Jag medger, som sagt,
att det kan anföras mycket goda skäl för denna ordning, men förhållandena äro
så exceptionella för närvarande, att jag tror att vi måste pruta av på en hel del
av våra principiella ståndpunkter till förmån för rent praktiska synpunkter på
dessa angelägenheter.

Jag Ilar, herr talman, ingenting härutöver att anföra för ögonblicket. Jag är
i stort sett tillfredsställd med såväl propositionen som statsutskottets utlåtande,
men jag vill göra en erinran. När man i statsutskottets utlåtande talar örn vad

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Anslag till statens byggnadslånebtfrå. (Forts.)
som skulle kunna göras under den allra närmaste tiden för att ytterligare nedbringa
byggnadskostnaderna, framför allt för de mindre bemedlade, så säger
statsutskottet att det bör kunna ske bland annat genom att vederbörande kommuner
ytterligare understödja bostadsbehövande personer på ett eller annat
sätt, genom nedsättning av tomtpris eller tomträttsavgäld o. s. v. Uttalandet
är väl närmast att fatta såsom en formulering, som man har gjort för att åtminstone
säga något i ett besvärligt sammanhang. Annars är det faktiskt på
det sättet, att kommunerna inte kunna engageras längre än vad som redan skett.
Redan nu betala kommunerna i regel 20 procent av alla tilläggslån, och det är
bara en del av kommunernas kostnader. Kommunernas tomtpris inkluderar kostnader
för vägar, vatten och avlopp, som för närvarande få framdragas och nedläggas
till mycket högre kostnader än vad som tidigare var fallet, men tomtpriset
skall i alla fall vara 1935 års tomtpris. Det är orimligt att tro att man
i någon större utsträckning kan lösa bostadsfrågan genom att ytterligare engagera
kommunerna ekonomiskt. Säkerligen äro för de flesta kommuner de engagemang,
som de redan tvingats påtaga sig, alldeles tillräckliga.

Jag har, herr talman, intet annat yrkande än örn bifall till utskottets förslag.

Herr Persson i Stockholm: Herr talman! En god bostad är förutsättningen
för hälsa och levnadsljmka och det är förutsättningen för att det uppväxande
släktet skall kunna fostras till goda människor. Örn man bara erkänner det
förhållandet, så är kravet på effektivast möjliga bostadspolitik egentligen tillräckligt
motiverat. Alla eventuella motiveringar emot effektivast möjliga
bostadspolitik måste väga fjäderlätta i förhållande till de nämnda.

För närvarande råda missförhållanden på bostadsmarknadens område, och
ansvaret för dessa missförhållanden måste ju falla tungt på samhället i dess
helhet. Men enligt min mening faller det synnerligen tungt på den svenska arbetarrörelsen,
därför att den är så stark att den har möjligheter att avlägsna
en hel del av nuvarande missförhållanden. Erkänner man alltså vikten av en
god bostadspolitik, då borde det ju också vara en självskriven sak att arbetarrörelsen
och dess representanter, som lia möjlighet till det, utan ytterligare
uppskov införde den principen, att samhället erkände att det är dess skyldighet
att svara för största möjliga tillgång till bästa möjliga bostäder. Det är
i enlighet med denna uppfattning som vi år efter år upprepa bland annat förslaget
örn att städerna och kommunerna skola åläggas att antingen i egen regi
eller också genom entreprenörer med ekonomiskt stöd från staten uppföra tillräckligt
antal bostäder, vilka sedan skola uthyras till självkostnadspris. Jag
mäste verkligen säga, att jag tror inte att riksdagens ledamöter i allmänhet
gjort klart för sig verkningarna av den bostadspolitik, som nu från statens sida
bedrives. .lag har haft tillfälle att följa utvecklingen och konstatera verkningarna
i mitt kommunalpolitiska arbete, och jag vill i kortast möjliga ordalag
delgiva några erfarenheter därifrån.

När kriget bröt ut och det blev kris tappade det enskilda initiativets män
all lust att syssla med bostadsproduktion, bland annat till följd av att det gav
bättre profit att använda kapitalet på andra områden. Men bostadsbehovet
kvarstod, och samhället måste vidtaga åtgärder för att skapa bostäder åt bostadsbehövande.
De enskilda ville inte längre vara verksamma på området,
men å andra sidan ville de inte släppa greppet över fastighetsmarknaden, och
jag vågar påstå att de stödåtgärder, som staten och kommunerna för närvarande
tillämpa, betyda ett tillmötesgående av det kravet.

Det är klart, att det i och för sig måste vara riskfyllt att bygga nu, när
byggnadskostnaderna stigit mellan 50 och 60 procent. Envar förstår, att efter
kriget måste materialprisen sjunka. Det är som sagt förbundet med förlust -

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Anslag till statens byggnadslånebyrå. (Forts.)
risk att bygga, men de gamla synderna på bostadspolitikens område pocka ändå
på byggande, och för att då stimulera till bostadsproduktion tillämpar staten
nu gällande system. Och hur verkar det i praktiken, exempelvis i Stockholms
stad? Jo, fastighetsspekulanter beviljas först ett bottenlån från stadens
tomträttskassa. Det lånet utlämnas mot botteninteckningar i fastigheten
till belopp som motsvarar 70 procent av fastighetens värde. Sedan kommer det
statliga tertiärlånet med 20 procent av fastighetens värde, och det lämnas ut
mot toppinteckningar, liggande upp till 90 procent. Staden står alla risker
för dessa lån, inte de enskilda, och lånen skola återbetalas under loppet av 30
år som amorteringslån. Örn det nu emellertid visar sig, att anskaffningskostnaden
överstiger avkastningsvärdet för de nybyggda husen, kunna de enskilda
spekulanterna därtill erhålla statliga tilläggslån, och dessa tilläggslån äro som
bekant så konstruerade, att de placeras mot inteckningar, som ligga över 90
procent av fastighetens värde och löpa utan ränta och amortering, och man är
beredd att efter tio år helt efterskänka lånet, såvitt inte fastighetens avkastning
då ökats, så att lånet kunnat återkrävas före tioårsperiodens utgång. Det
är vad man bjuder de enskilda fastighetsspekulanterna. Sedan bli de tillerkända
ytterligare kommunal subvention, som exempelvis i Stockholm enligt senaste
beslut uppgår till fullständig befrielse från tomträttsavgäld under tio
år. Det är att märka, att samhället engagerar sig ekonomiskt i av enskilda
ägda fastigheter till över 90 procent av deras värde. I Stockholm ha hittills
tilläggslån inte behövts, och varför? Jo, därför att före krisen tillämpade
byggmästarna i Stockholm sådana priser och hade sådana jätteinkomster, att
de i dag kunna bygga hus och hyra ut dem till samma pris som före krisen
och kriget utan tilläggslån.

Nå, vad får nu samhället som tack för detta handtag åt enskilda? Kommunen
får under tio år kontrollera hyrorna. Det är allt vad staden får. Efter tio
år är man beredd att lämna ut dessa fastigheter på nytt till fastighetsspekulanter
för spekulation i den öppna hyresmarknaden, för spekulation i det bostadselände,
som dessa antagligen hoppas skall kvarstå även efter tioårsperiodens
utgång. Samhället tar alltså alla ekonomiska risker, under det att man
lämnar till enskilda alla framtida vinstchanser, och detta gör samhället trots
att man utan ytterligare kostnader skulle kunna avvärja allt sådant för framtiden
som att enskilda få spekulera i fastigheter. Samhället vägrar att taga
äganderätten till de fastigheter, som samhället praktiskt taget till sista procenten
ekonomiserar. Ty det är ju en offentlig hemlighet att byggmästarna
kunna konsten att räkna på ett sådant sätt, att de trots byggnadslånebyrån
inte satsa ett enda öre själva i de fastigheter de bygga i dag.

Yad jag redogjort för gäller alltså samhällets stöd åt enskilda. För s. k.
allmännyttiga bostadsföretag gälla ännu fördelaktigare villkor, ty de få tertiärlån
upp till 95 procent av fastighetens värde, och kommunen får stå som
garant för dessa lån och därmed ta ännu större risker. Ägaren av fastigheterna
behöver endast satsa formellt 5 procent, i verkligheten icke ett rött öre.
Nå, kan man säga, vad är det för ont att säga om detta? Det är ju allmännyttiga
bostadsföretag det gäller! Jo, man blundar för det förhållandet, att enskilda
lia bildat företag, sorn endast till namnet äro föreningar eller stiftelser men
som i verkligheten endast äro camouflage för en enda person, och det är de
som också utnyttja dessa möjligheter. Jag tar sorn dt exempel Byggnads föreningen
svenska bostäder i Stockholm, sorn åtnjuter dessa förmåner. Det är en
enda person, en spekulationsbyggmästare, som döljer sig bakom dotia föreningsnamn.
Varför försöker man blunda för dessa förhållanden? Detta företag
bygger inte bostäder för att tillgodose (leii öppna marknadens behov
av bostäder, utan det bygger endast insatslägenhetor för att tvinga de bostads -

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Anslay till statens by g gnadslånebyrå. (Forts.)
behövande att satsa de sista 5 procenten, som icke behövde satsas i de hus
som byggas i dag. Så övertaga då s. k. bostadsrättsinnehavare de allra största
ekonomiska riskerna för framtiden. Byggnadsföretagarna bli alldeles fria.
När kriget och krisen började, begynte nian utnyttja de samhälleliga stödåtgärderna
på detta sätt till att praktiskt taget endast bygga insatslägenheter,
och det visade sig att dessa lägenheter icke kunde utnyttjas trots den svåra bostadsbristen
exempelvis i Stockholm. Hundratals lägenheter stodo tomma mitt
i bostadsbristens Stockholm. Och varför? Därför att de bostadsbehövande inte
hade råd att skaffa pengar till insatsen. Det kostar nämligen mycket pengar.
Exempelvis i Kooperativa byggnadsföretaget Baltzar Lundström, som det
borde heta, eller, som det formellt heter, Byggnadsföreningen svenska bostäder,
kostar det nu 1 700 kronor för en lägenhet på 2 rum och kök att överhuvud
taget få tillträde till lägenheten, och sedan finns det något som kallas
för årsavgift, d. v. s. ett behagligare namn på hyra, som uppgår till 1 330
kronor. Det är mycket pengar för bostadsbehövande, som man vill tvinga
dem att punga ut med trots de statliga och kommunala stödåtgärderna med
det nu tillämpade systemet. Det blev så omöjligt, att staden måste ytterligare
gripa in. Och hur är det alltså, mina damer och herrar, för närvarande, när
det gäller dessa insatslägenheter? Jo, Stockholms stad har beviljat en miljon
kronor till lån åt dem som behöva insatslägenheter, därför att de inte kunna
få hyra någonstans i staden. Men de få inte låna hela beloppet utan endast
2/5 av de 5 procent, som de skola satsa för att få tillträde till lägenheten.
Sedan måste dessa bostadsbehövande gå ut i öppna lånemarknaden och låna
ytterligare 3/5 för att få till insatsbeloppet. De praktiska verkningarna av
den bostadspolitik, som vi i dag diskutera, äro alltså sådana, att när en bostadsbehövande
i Stockholm skall skaffa sig en lägenhet, måste han kalkylera
på följande sätt. Först skall han betala en årsavgift. Den vet han vad
den är. Sedan skall han betala bränsletillägg, sedan skall han betala amortering
på lån från staden, och det skall amorteras under fem år, sedan ränta
på lånet från staden. Sedan skall han amortera lånet i öppna lånemarknaden
och betala ränta på detta lån. Så få de bostadsbehövande i Stockholm i dag
kalkylera därför att man icke velat hindra det enskilda fastighetskapitalet
från att också i fortsättningen lia greppet över bostadsmarknaden. Man vägrar
att taga äganderätten till de hus, som samhället självt bekostat i uppförande.

Man kanske säger: men dessa byggmästare äro så kontrollerade, de tjäna
inte mycket nu på vad de bygga. Förklara då följande sak för mig! När
Byggnadsföreningen svenska bostäder inte kunde få sälja sina lägenheter till
bostadsrättsinnehavare, inledde man förhandlingar med bland annat Stockholms
konsuln, som köpte 500 eldstäder, som voro avsedda som insatslägenheter.
Nu kräver den som förmedlade köpet 100 000 kronor bara i provision
för att lia förmedlat denna affär, där husen äro uppförda helt med statens
och kommunens pengar. Varför vilja ni inte, mina damer och herrar, ägna
litet uppmärksamhet åt detta problem? Detta sistnämnda stadens lån är alltså
sista lappen i det lapptäcke, som man kan likna den statliga bostadspolitiken
vid för närvarande. Lägg till det jag redan nämnt alla andra möjliga
och omöjliga benämningar på vad man sysslar med: hyreshus för mindre bemedlade
barnrika familjer, egnahem för mindre bemedlade barnrika familjer,
pensionärshem, småstugor, tjänstemannavillor, hem för ensamförsörjande mödrar,
ja, vore det fråga örn mängden av olika slags åtgärder som man vidtagit
vore det ingen anledning till anmärkning. Men grundvalen för allt
detta är just: de ekonomiskt starka önska inte att arbe tarma jori teten i riksdagen
skall utöva sin makt för att få det så, att samhället skall äga de fas -

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Anslag till statens byggnadslånebyrå. (Forts.)
tigheter som samhället ekonomiserar till 100 procent, och därför blir det detta
kaos.

Jag kail nämna ännu ett exempel på hur man utnyttjar de stödåtgärder,
som man nu vill förnya utan någon ändring. Praktiskt taget alla större byggnadsföretagare
i Stockholm ha förenat sig i en trust. Ni ha läst i pressen
örn något som heter BEFA, det är uttytt Byggnadsentreprenörernas fastighetsaktiebolag.
Det är den allra nyaste formen av kooperativa byggnadsföretagare
och de bestå av Olle Engkvist, Skånska cement, Forss & Son, Gumpel &
Bengtson, Karl Bergström, Contractor, Nils Nessen, Allmänna betongbyggnadsbyrån
och Tekniska byggnadsbyrån. Det är det sista kooperativa missfostret.
När den trusten bygger, räknar t.rustens delägare sinsemellan, och
den som blir billigast får bygget. Tro ni att herrarna räkna ihjäl varandra?
Jag kail icke tro det. Kan ni göra det? För att visa vad nuvarande lagstiftning
tillåter, kan jag nämna, att direktören i denna trust, som bygger med
enbart stadens och statens pengar, är samtidigt vice verkställande direktör
i Stockholms stads tomträttskassa. Varför skall man tillåta dylika arrangemang? Man

kanske frågar vad som skulle kulina göras. Jo. riksdagens arbetarmajoritet
skulle kunna utnyttja sin ställning till att ålägga kommunerna att svara för
bostadsbehovet överallt, i varje fall där det finns hyresmarknad. Man skulle
kunna utfärda bestämmelser, att insatslägenheter endast skulle få uppföras
i så stor utsträckning som det förefinnes verkligt behov av sådana. Man skulle
kunna bygga bostäder för den öppna marknaden i första hand och först därefter
ägna sig åt insatslägenheter. Materialbristen kunde bekämpas och materialtillgången
förbättras genom att staten under utnyttjande av landets råvarutillgångar
producerade byggnadsmaterial, en produktion reglerad efter
behovet av material. Därmed skulle man också rikta ett slag mot truster och
karteller och detta skulle betyda sänkta priser på byggnadsmaterial. Man
skyller alltid på bristen på byggnadsmaterial, men det är väl icke så, att det
blir mindre byggnadsmaterialtillgång, örn kommunerna själva skulle bygga
och behålla äganderätten till fastigheterna i stället för att som nu lämna fältet
öppet för fastighetsspekulanterna även i fortsättningen. Man skulle kunna sänka
byggnadskostnaderna, som man nu jämrar sig över, genom att åtminstone
taga bort fraktskatten på byggnadsmaterialet, och man skulle kunna taga bort
omsättningsskatten på de byggnadsmaterial, på vilka man fortfarande uttager
sådan skatt, nämligen på butikshandelsvaror. Tomtpriserna skulle kunna nedbringas
genom en skyndsamt antagen lag om jordvärdestegringsskatt och genom
att staten bedreve en annan tomtpolitik än den nu gör. Den är en av de
största tomtjobbarna, åtminstone när det gäller Stockholms stad. Bostadseländet
ökas, så att i Stockholms stad är var åttonde stockholmare nu inneboende.
— ett socialt sett vidrigt system. Det breder alltmer ut sig. men ändå avslår
riksdagen varje förslag örn exempelvis lag örn bostadsransonering. Varför ransonerar
man alla andra varor men icke bostäder? Där är det penningen som är
avgörande för vad slags bostad vederbörande skall ha. Varför vill riksdagen
icke tvinga kommunerna att införa avgiftsfri bostadsförmedling, vilket skulle
vara ett ypperligt medel för att anvisa bostäder till de bostadsbehövandes hjälp?
Icke ens Stockholms stad har infört det, trots att bestämmelser örn kommunal
bostadsförmedling finnas införda i lagen örn hyresreglering.

Det har också riktats kritik mot byggnadslånebyrån. Jag kan kraftigt understryka
den kritiken. För närvarande är det en eftersläpning för hela landet
på i medeltal två månader, d. v. s. från det byggnadslov erhållits till dess
byggandet kail sättas i gång, i de flesta fall beroende på att byggnadslånebyrån
icke hinner behandla ärendena. Vet ni vad jag har här i handen? Det är

Andra kammarens protokoll 1944. Nr 17. •’>

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Anslag till statens byggnadslånebyrå. (Forts.)
ett formulär, som byggmästarna Ira att ifylla, när de vilja bygga. »Konfidentiellt»
står det, men man kan väl åtminstone få tala örn numret på den sista
frågan. Det är 360. Det är tydligen icke bara materialbristen, som är avgörande,
när det gäller svårigheterna att få i gång bostadsproduktion. Det är även byråkratien
och den medvetna viljan från deras sida som tidigare under åren funnit,
att det är ett bekvämt sätt att förtjäna pengar att spekulera i folks bostadsnöd.
Dessa sistnämnda krafter äro alltför starka trots arbetarmajoriteten. Därför
pratas det i oändlighet i bostadsfrågan, men resultatet av allt pratandet
blir icke tillfredsställande. Huvudfrågan är att verkligen få den principen erkänd,
att det är samhället, som skall svara för att det finns bostäder. Samhället
svarar för att det finns broar, gator och vägar, men samhällets ansvar för det
viktigaste av allt, nämligen tillgång på bostäder, vägrar man att införa som
princip.

Vi lia nu ensamma under många år kämpat för denna linje. I dag har jag
glädjen konstatera, att vi börja få en viss hjälp, i det att åtminstone platoniska
kärleksförklaringar för den linje som vi förfäkta nu börja strömma in. Så har
exempelvis Stockholms stadsfullmäktige efter nio års kamp från vår sida vid
sammanträde i februari månad uttalat sig för kommunal bostadsproduktion.
I det socialdemokratiska partiprogrammet finns redan detta krav infört, fast
det har haft mycket, mycket små verkningar hittills. Men därtill har nu arbetarrörelsens
kommitté för ekonomisk efterkrigsplanering tagit upp samma
sak. Det är bra. Men när få vi se handlingar i enlighet med partiprogrammets
förklaringar? Hyresgäströrelsen, som omfattar hela Sverige, har också uttalat
sig för samma sak. Då vore det på tiden, att man fattade ett beslut sådant som
vi föreslagit i vår motion. Därmed skulle man samtidigt kunna åstadkomma
bättre möjligheter i alla de städer och kommuner, där det nu sitter en borgerlig
minoritet, som i kraft av kommunallagens bestämmelser örn 2/3 majoritet i
byggnadsfrågor förhindrar åtgärder i ifrågavarande riktning. Dessutom skulle
ett sådant beslut leda till att den profitspekulation som enskilda nu tillåtas
bedriva med hjälp av statens och kommunernas pengar bortfaller.

Det är för övrigt något egendomligt, att man tagit upp vår motion nu i samband
med denna proposition och icke i samband med den socialdemokratiska motion,
som ju skall bli ett stort nummer framdeles i vad det gäller byggnadsmaterialier.
I sak gör det ingenting. Vi skola nog veta att återkomma, även när den
saken skall behandlas.

Med det anförda ber jag att få yrka bifall till motionen II: 353.

Herr Olsson i Gävle: Herr talman! Några korta erinringar till en del av
det som här är sagt. Till den siste ärade talaren skulle jag vilja säga, att det
finns ingenting i den statliga bostadspolitiken som hindrar ett genomförande
av de synpunkter han här har gjort sig till tolk för, när det gäller kommunernas
egen verksamhet för att åstadkomma bostäder. Det står således Stockholms
stad liksom varje annan stad öppet att följa de linjerna, om den kommer till
det resultatet, att det är fördelaktigare än den kommunala bostadspolitik man
för närvarande för. Men jag tror, att man i sin kritiklust icke skall bortse
från en sak, som åtminstone för riksdagen borde vara det grundläggande.
Vi ha med den statliga bostadpolitiken nått så långt, att innevarande år beräknas
byggnadsmaterialet räcka till att åstadkomma en byggnadsvolym, som
är lika hög eller kanske t. o. m. högre än 1939 års. Det förefaller mig som örn
man icke borde glömma bort detta, när man kritiserar den bostadspolitik, som
drivits av staten.

Jag begärde ordet, herr talman, närmast i anledning av de beräkningar som
herr Sundström i Skövde gjorde angående tilläggslånen. Det är klart, att

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

35-

Anslag till statens byggnadslånebyrå. (Forts.)
man aldrig kan — det är åtminstone den erfarenhet, som jag redan på ett
tidigt stadium Ilar vunnit — komma till full enighet om vad som är 1939 års
hyror. Men, herr Sundström, riksdagen har ju icke sagt, att 1939 års hyresnivå
ensamt skall vara avgörande, utan riksdagen har sagt, att man också
skall taga hänsyn till de ökade förvaltningskostnaderna, och man skall framförallt
i de orter där man icke hade någon mer omfattande byggnadsverksamhet
1939 taga hänsyn till den expansion som har ägt rum och som äger rum för
närvarande. Det är naturligtvis något alldeles självfallet, att man t. ex. i en stad,
där man överhuvud taget kanske icke har byggt någonting att tala om för hyresmarknaden
under de sista tre, fyra åren före 1939, strävar efter att, trots att
man nu fått en mängd nya industrier, bibehålla den hyressättning som man
hade förut. Det har emellertid icke varit statens mening. Jag skulle i det sammanhanget
bara vilja säga att ju mer kommunerna tänka sig in i detta problem
desto bättre börja de också förstå detsamma på ett annat sätt än i
början. Men sedan är naturligtvis hela hyressättningen något som man kan
diskutera. Örn riksdagen byter ståndpunkt i detta avseende, örn herr Sundström
i Skövde, herr Larsson i Östersund och herr Nilsson i Kristinehamn
kunna förmå riksdagen att i direktiven skriva in att statsorganet skall driva
en verksamhet, som pressar ner hyrorna, då är det ju bara fråga örn riksdagen
är villig att årligen satsa de hundratals miljoner kronor som skulle bli
erforderliga vid ett sådant ståndpunktstagande.

Beträffande herr Sundströms beräkningar, att byggnadskostnaderna gått
upp med 34 % men att tilläggslånen dock hållits vid en väsentligt lägre nivå,
tror jag att man nu har kommit därhän, att man, när särskilda skäl därtill
äro, godtager både 20 % och däröver, men då skall man komma ihåg, herr
Sundström, att de 34 % äro beräknade på 1939 års byggnadskostnader och tillläggslånen
beräknas på de nuvarande byggnadskostnaderna. Man kan således
icke säga som herr Sundström att höjningen av byggnadskostnaderna utgjort
34 %, men höjningen av tilläggslånen endast 18 ä 20 %. Man måste, när tillläggslånen
fastställas, taga hänsyn till att man skall räkna med. 1935 års tomtkostnader,
vilket ju betyder en nedpressning av kostnaden. Man skall räkna
med den billigare belåningen och man skall räkna med att en mycket stark
beskärning av företagarvinsterna har skett, och man skall taga hänsyn till
den materialbesparing, som övervakningen av konstruktionsarbetet från byggnadslånebyråns
tekniska avdelning har åstadkommit. Då visar det sig efter
en liten ^ beräkning som gjordes under herr Sundströms anförande, att 20 %
tilläggslån på nuvarande byggnadskostnader motsvarar 28 % på 1939 års
byggnadskostnader.

. Jaf? skulle också vilja säga ett par ord om vad som har yttrats i anledning
av den motion som herr Sundström i Skövde och herr Nilsson i Kristinehamn
ha väckt örn att göra det möjligt för familjer med barn att få flytta
in i vanliga hyreshus och få 30 % i hyresrabatt, om de ha ett eller två barn.
Jag har i och för sig ingenting att. erinra däremot. Jag antar, att bostadssociala
utredningen kommer med ett förslag som kanske går ungefär i den riktningen,
och för mig är således hela problemet ett spörsmål, örn staten är villig
att ataga sig de kostnader det här kan bli fråga örn. Är staten villig att göra
det, torde det icke vara svart att ordna detta. Men jag tyckte, att herrarna,
när ni väckte motionen, skulle ha tänkt på att det behövs ännu en liten ändring
för att åstadkomma rättvisa. _ Ty det är väl icke meningen, att man skulle
sätta, de barnrika familjer, vilkas barnantal har minskats så att det nu är
tva, i ett sämre läge an de som aldrig ha haft iner än två barn? Det blir
nämligen resultatet av det förslag herrarna lagt fram. Enligt riksdagens beslut
i fjol sker avvecklingen på barnbidraget så, att när man varit barnrik

ÖO

Nr 17.

Oas-dagen den 10 maj 1944 fm.

Andag till statens byggnadslånebyrå. (Forts.)
och antalet barn under 16 år sjunkit till två, sjunker bidraget till 20 %, och
har barnantalet minskat till ett blir bidraget 10 %. Man måste väl i rättvisans
intresse säga, att om man skall ge 30 % bidrag åt dem som aldrig haft mer
än två barn, då borde de som haft fyra, fem, sex barn också få 30 % bidrag,
men den saken har man tydligen inte ägnat något intresse.

Herr Larsson i Östersund gjorde åtskilliga erinringar och hade räknat ut,
hurusom det statliga stödet på 70 % aldrig kunde bli mer än 60 % på grund
av att man enligt bestämmelserna för denna låneverksamhet aldrig kan få mer
i statsbidrag än räntan och amorteringen på fastigheten, d. v. s. man kan aldrig
få mer av staten än fastigheten gratis. Jag skulle vilja säga, att man kan
ju diskutera, hur långt man skall gå, men jag för min del måste ändå säga, att
den socialpolitik som har lyckats åstadkomma, att man slipper att både förränta
och amortera sin skuld till staten, är en mycket framgångsrik socialpolitik.
Sedan må det- ju bli en fråga, örn vi en gång kunna komma dithän, att vi
även kunna tillfredsställa herr Larssons önskningar på den punkten. Jag tror
emellertid att det finns åtskilliga frågor som torde vara nödvändigare att lösa,
innan vi lösa den detaljen.

Herr Larsson klagade på centraliseringen, och jag vill säga, att jag har iner
än en gång som ledamot i statens byggnadslånebyrå ställt mig samma fråga,
som den herr Larsson ställde sig Ilar i kammaren: Är det icke att gå för långt?
Jag har tillhört dem som en och annan gång ha sagt till våra tekniker och arkitekter
att de icke finge driva det på det sättet; men jag måste erkänna, att
det har icke gått lång tid, förrän det är jag, som har fått näsbränna och måst
erkänna, att det vur nog nödvändigt. Det är bara några dagar sedan man fick
en sådan chock, och det var just ifrån herr Larssons stad, där man byggde ett
hus med långsmala 7 b- meter djupa runi. I en lägenhet örn 3 rum och kök var
köket 4 kvadratmeter. Jag skall icke säga vem som Inar gjort ritningen —•
skam till sågandes var det en, som staten i viss mån betalat •— men den hade
gått igenom alla de lokala myndigheterna, och man hade kommit till det resultatet,
att det var alldeles utomordentligt. För min del måste jag säga, att så
länge man påträffar sådana exempel, att man vid den lokala granskningen
anser, att ett kök till en lägenhet örn 3 rum och kök skall vara 4 kvadratmeter,
så måste jag avstå från den kritik jag många gånger har riktat både mot teknikerna
och arkitekterna Det

anfördes av herr Nilsson i Kristinehamn, att man borde öppna ytterligare
en möjlighet för de barnrika att erhålla bostäder genom att även bygga
hyreslägenheter. Ja, jag vet inte. Jag skulle vilja ställa frågan direkt till
socialministern, örn lian kunde tänka sig möjligheten av att en mindre bemedlad
barnrik familj, vars hela insats i byggnadskostnaden måste ligga i det
egna arbetet, kan bli företagare i sådan mån, att den genom uppförande av ett
hyreshus, där den hyr ut icke ett rum utan en lägenhet, kan bibehålla sin ställning
som mindre bemedlad barnrik familj? Jag är icke övertygad, att man kan
gå herr Nilsson till mötes i det avseendet, just därför att, när han bygger ett
hus, som måste bli ett hyreshus, måste ju insatsen bli en helt annan än den insats
som han gör i ett egna hem. Jag skulle också till herr Nilsson vilja säga,
att statsorganen ha aldrig lagt några hinder i vägen, när det gällt att bereda
husrum åt föräldrar, vare sig mannens eller hustruns föräldrar, eller åt anförvanter
i övrigt. Men när man har funnit att det i lägenheten har bott folk, som
erlagt hyra, då har statsorganet ansett, att detta har betytt en inkomst, som
borde avräknas från de årliga utgifterna. Därigenom blir det en besparing på
det anslag som staten i detta avseende ger för ifrågavarande ändamål. Det
vore nämligen icke rimligt, örn staten skulle betala full ersättning för årskostnaderna
och sedan tillåta uthyrning av rum i detta egnahem, vilket skulle be -

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Anslag till statens by g gnadslånebyrä. (Forts.)
reda den staten har velat hjälpa ökade inkomster. Det har ju icke varit syftet
med hela denna verksamhet.

Jag skulle till sist vilja säga, att det är ju möjligt, att man med åren, när
man sysslar med saker och ting, blir byråkrat, men jag skulle våga tro, att
det finns icke någon av denna kammares ledamöter, som har haft att göra med
mig, som kan beskylla mig för att ha några särskilt utvecklade tendenser i
byråkratisk riktning. Och jag vågar säga, att det som gäller mig gäller i lika
hög grad de övriga krafter, som stå i ledningen för statens byggnadslånebyrå.
Det är emellertid en sak man skall komma ihåg i detta sammanhang — och
jag vill minnas, att socialministern framhöll det i sitt svar på en interpellation i
medkammaren för någon tid sedan — nämligen att det här gäller att skänka
bort av allmänna medel, och att kontroll vid bortskänkningen i detta fall är
nödvändigare än någonsin med hänsyn till det olika klientel det här är fråga
om. När man skänker bort till kommuner, bör man ju kunna förutsätta, att det
icke finns några tendenser till onödigt slöseri med allmänna medel. I detta
fall är det emellertid icke fråga örn allmännyttiga företag utan här ifrågavarande
klientel består oftast av enskilda personer. Visserligen är det mycket
möjligt, att de icke syfta till att slösa med allmänna medel, men det händer
alltför ofta, att man kan påvisa, att besparingar som äro rimliga kunna göras,
för att någon skulle våga påtaga sig ansvaret för att eftersätta kontrollen i
detta avseende.

Det är, herr talman, dessa, synpunkter jag har velat anföra med anledningav
de erinringar som från olika håll lia gjorts i det nu föredragna ärendet.

Herr Sundström i Skövde erhöll på begäran ordet för kort genmäle och
anförde: Herr talman! Det resultat, som jag kommit till, var byggt på uppgifter,
som statens byggnadslånebyrå lämnat i sin utredning angående den ^ekonomiska
efterkrigsplaneringen. Där anges icke, att lånen uppgå till, såsom
herr Olsson i Gävle räknade med, 20 procent utan till såsom i en stad maximum
18 procent, medan man i det övervägande antalet fall fått nöja sig med 10,
15, 16 eller ner till 7 å 8 procent av överkostnadslånen. Det är ju under, sådana
förhållanden förklarligt att vid mitt beräkningssätt avståndet blir något
större mellan byggnadskostnaderna och överkostnadslånen än för herr Olsson
i Gävle, som räknat med 20 procent, vilket ju förekommit endast i rena undantagsfall.

Jag känner väl till alla de regler, som gälla för beräkningen av hyran per
m2, men trots att jag erkänner det berättigade i vissa av dessa regler måste
jag säga, alf det föreligger dock det faktiska förhållandet, att vissa städer uppgivit
som sin bestämda, på minutiösa utredningar grrmdade uppfattning, att
1939 års hyror borde ligga mellan 17 och 19 kronor per m2 nyttig golvyta,
medan man nu måste räkna med en hyra på i runt tal 22 kronor per m2. Med
denna avsevärda höjning av den faktiskt utgående hyran måste, såvitt jag
kan förstå, följa att lägenheterna bli så dyra, att de icke kunna hyras av de
familjer, som jag hade i tankarna, då jag väckte min motion.

Herr Larsson i Östersund, som jämväl på begäran erhöll ordet för kort
genmäle, yttrade: Herr talman! När herr Olsson i Gävle föreföll som mest trovärdig,
gjorde han sig skyldig till den största överdriften, för att använda ett
milt uttryck. Han säde nämligen, att bidragsgrunderna enligt författningen sådan
den var skriven skulle innebära, att en fastighet skulle kunna helt och
hållet skänkas bort. Varför är detta resonemang felaktigt? Jo, av den anledningen,
att vederbörande först måste ha åtta barn för att få 70 procent i hyresbidrag.
Men barnen befinna sig ju icke i en ålder understigande 16 år under

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Anslag till statens byggnadslånebyrå. (Forts.)
hela den tid av 20 år, under vilken amorteringen skall ske. Därför är det alldeles
omöjligt att ens med något extra tillskott ge en sådan familj en fastighet
till skänks.

Vidare skulle jag beträffande herr Olssons i Gävle uppgift, att kommunerna
skulle kunna hindra fastigheter att få en olämplig planlösning, vilja säga,
att också den är felaktig. Man har visserligen inom kommunerna på sista tiden
gått in för en förhandsgranskning av ritningar, men någon möjlighet att stoppa
placerade byggen finns icke. Man har bara möjlighet att säga, att en viss
plan är olämplig, och sedan har man att sända ritningarna till byggnadslånebyrån,
som har att framföra sina tekniska betänkligheter mot förslaget i fråga.

Vad hyresnivån i Östersund beträffar vill jag framhålla, att man icke begärt,
att byrån skulle pressa ner hyran under 1939 års nivå men väl att den
borde hjälpa till att hindra den att stiga utöver de 85 öre per m2, som byrån
ansett att man bör höja hyran med på grund av de ökade förvaltningskostnaderna.

Jämväl herr Nilsson i Kristinehamn erhöll på begäran ordet för kort genmäle
och anförde: Herr talman! Det är bäst att jag med en gång klarar upp
mitt mellanhavande med herr Olsson i Gävle. Jag skall be att få säga några ord
med anledning av hans som vanligt mycket effektfulla anförande och den passus
däri, vari det hette, att en barnrik familj icke skulle kunna besitta en hyresfastighet,
därför att den i och med ett sådant besittande icke skulle vara mindre
bemedlad. Detta herr Olssons yttrande vittnar örn att han, örn han icke är
en stor byråkrat, dock är en ganska stor formalist. Vad jag sade var icke någonting
om möjligheten för familjefadern i en barnrik familj att kunna äga
ett hyreshus, utan jag talade örn ett två-familjshus. Jag kan ju i det avseendet
erinra herr Olsson i Gävle örn, att enligt byggnadslånebyråns egna bestämmelser
ett två-familjshus är att betrakta som ett en-familjshus och således icke
som ett hyreshus. För övrigt kan jag försäkra herr Olsson i Gävle, att i detta
land finnas oerhört många människor, som icke äga ett enda öre men ändå
formellt sitta som ägare till ett två-familjshus. Jag hoppas, att om herr statsrådet
och herr Olsson i Gävle icke kunna finna några andra skäl mot det föreslagna
arrangemanget de skola kunna övertyga sig själva om, att det anförda
motskälet icke bör vara något avgörande hinder mot den föreslagna ordningen.

Herr Olsson i Gävle erhöll likaledes på begäran ordet för kort genmäle
och yttrade: Herr talman! Jag börjar min replik med herr Nilsson i Kristinehamn.

Statens mening i fråga örn hur ett fastighetsbygge bör finansieras för att
det skall var hållbart har varit helt annan än vad som i många fall gäller för
alla de stackars människor, som äga två-familjsfastigheter och ha ett ständigt
gissel på ryggen på grund av svårigheterna att kunna finansiera sina fastigheter.
När staten räknar ut hur fastigheterna skola finansieras, måste det ske
efter säkra och ordentliga principer.

Till herr Larsson i Östersund vill jag säga att, så länge familjerna äro barnrika,
bär staten — det kan man väl säga — under mer än hälften av 20-årsperioden
praktiskt taget hela kostnaden.

Till sist vill jag bara till herr Sundström i Skövde säga, att det är klart att
förhållandena måste vara olika i olika städer. Stockholm befinner sig ju i det
läget — olyckligt ur befolkningens synpunkt men lyckligt ur anslagssynpunkt
7— att inga tilläggslån utgått. Detta förhållande skulle man ha ägnat en smula
intresse för tilläggslånens tillkomst; då hade kanske i Stockholm också kunnat
åstadkommas något lägre hyror.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Anslag till statens byggnadslånebyrå. (Forts.)

Härefter anförde:

Cliefen för socialdepartementet, herr statsrådet Möller: Herr talman! Jag
har ju icke anledning att blanda mig i den knivkastning, som här pågått mellan
motionärerna och herr Olsson i Gävle. Jag vill emellertid lämna eg upplysning
till frågan örn skillnaden mellan ökningen av byggnadskostnaderna
och de tilläggslån, som beviljats av byggnadslågebyrån. Man kan icke dra några
slutsatser av de genomsnittssiffror, som herr Sundström anförde. Hyresnivån
låg nämligen 1939 i vissa delar av landet så högt, att de nuvarande hyrorna
täcka de kostnader, som behöva täckas, sålunda också hela den ökade
byggnadskostnadeg.

Enligt uppgifter, som jag fått från statens byggnadslånebyrå. har det t. ex.
ännu icke varit behövligt att lämna tilläggslån till någon stockholms fastighet.
Stockholm representerar ju en mycket betydande andel av bostadsbyggandet.
Det finns med ali säkerhet flera orter, där tilläggslånen behöva vara ganska
små för att man på anskaffningskostnaden för fastigheten skall kunna tilllämpa
1939 års nybyggnadshyror; ty det är ju dem det är fråga örn. Jag vill
bara lämna dessa upplysningar för att det icke må stå kvar den föreställningen,
att byggpadslånebyrån handhar hithörande frågor så där tämligen godtyckligt.
Det är ju ganska klart, att byggnadslånebyrån måste sörja för att
tilläggslånen icke bli större än de ovillkorligen behöva vara för att hyrorna
på de olika orterna skola kunna hållas på den nivå, som statsmakterna föreskrivit.
Alla dessa detaljer örn att byggnadslånebyrån beräkpat onödigt höga
kostnader per m2 vågar jag icke ge mig in på, men jag är ganska övertygad
örn, att örn byrån finge svara här, skulle den kunna lämna klart besked på de
punkter, där anmärkning föreligger.

En fråga, som herr Nilsson i Kristinehamn väckt och som naturligtvis
är av mycket stort intresse i detta sammanhang, kan vålla åtminstone tekniskt
sett ganska stora svårigheter. Jag vill visst icke säga, att man, örn man
vill tillämpa andra principer än man nu gör, icke skulle kunna tänka sig en
utsträckt subvention exempelvis till en barnrik familj, som bygger två lägenheter
i stället för en. Jag vågar emellertid icke här på rak arm säga. att jag
är villig medverka till en ändring i de regler som nu gälla i det avseendet.
De regler, som skulle komma att gälla, måste då innebära att rabatt icke kan
beviljas för den del av en fastighet, som skall hyras ut. Man måste med andra
ord skilja byggnadskostnaderna i två delar, dels byggnadskostnaderna för den
familj, som så att säga är den barnrika och har den övre eller undre lägenheten
— vilken man nu vill -— och dels byggnadskostnaderna för den lägenhet,
som skall hyras ut. Utan tvivel blir det rätt knepigt att ordna den saken
på ett tillfredsställande sätt.

Det låter ju väldigt sympatiskt, när man säger, att det borde icke få möta
några hinder att man i ett hus för en barnrikefamilj också hyser in den ena
eller andra maken,s svärföräldrar. Det är klart att den saken en vacker dag
kommer att tas upp till en noggrannare ventilering än som är möjligt under
en kort riksdagsdebatt föranledd av en enskild motion.

Sedan skulle jag nog vilja säga några ord örn centraliseringen. Jag vet icke
örn herr Olsson i Gävle anfört det exempel jag fått beträffande en fastighet
i Östersund, där man tillåtit sig rita ett rum åt norr, som var 71/- meter djupt.
Det är ju tacknämligt att man i brist på annat har statens byggnadslånebyrå
att tillgå för att justera ep så besynnerlig arkitektonisk och teknisk dumhet.
Den dag kommer naturligtvis, då byggnadslånebyråns granskningsverksamhet
bör kunna decentraliseras. Erfarenheten av den hittills utförda noggranna
granskningen av varje fastighet inom byggnadslånebyrån säger oss emelle!''-

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Anslag till statens by g gnadslånebyrå. (Forts.)
tid, att nian där Ilar kunnat spara manga, många miljoner kronor — pengar,
som staten eljest skulle behövt lägga ut i form av tilläggslån. Man får ju också,
i byggnadslånebyrån så småningom en samlad teknisk och arkitektonisk erfarenhet,
närmast då i fråga om planläggningen och utformningen av en fastighets
inre, men också i fråga om det för varje tillfälle lämpligaste byggnadsmaterialet
som på intet annat ställe i detta land. Att man genom byggnadslånebyrån
kail samla erfarenhet och ge anvisningar till förbättring av en fastighet
genom exempelvis användandet av ett material, som vederbörande från
början icke tänkt på, och därigenom förbilliga det hela, är enligt min tro av
sådant värde, att vi för närvarande icke böra spoliera denna organisation med
risk för att få en stor mängd fullkomligt omöjliga fastigheter, både hyresfastigheter
och egna hem i det här landet.

Herr Eriksson i Stockholm: Herr talman! Bostadsfrågan är ju ett av vår
tids stora sociala problem. Det är sålunda ganska klart att det i anslutning till
Kungl. Maj :ts förslag rörande statligt stöd åt bostadsproduktionen skall uppträda
en hel rad av motionärer, människor, som i sin dagliga gärning ju syssla
ute i kommunerna med bostadsfrågan. Det är ju också dessa praktiska kommunalmän,
som här ha uppträtt i debatten och kritiserat den rådande ordningen
och därvid i viss utsträckning också kritiserat det förslag, som statsutskottet
här presenterar.

Nu ha emellertid såväl en ledamot av byggnadslånebyrån som statsrådet och
chefen för socialdepartementet tagit till orda här, och detta gör att jag beträffande
de anföranden, som här hållits, kan fatta mig ganska kort. Jag vill emellertid
rent i förbigående anmärka, att det i denna fråga nog är ganska lätt
att sälla sig till kritikernas skara. Det är betydligt lättare att göra det än att
bjuda på praktiska uppslag, som kunna vara möjliga att genomföra i praktiken.
Envar som har sysslat med byggnadsverksamhet och bostadsproduktion i dessa
tider har nämligen anledning att rikta kritik mot den ordning, som i vissa avseenden
råder på detta område och även kritisera det resultat, som utskottet nu
kommit till. Jag saknar själv inte heller personlig erfarenhet på detta område,
och jag skulle kunna anföra en del exempel på att det statliga stöd, som vi i
riksdagen under tidigare år ha medverkat till, inte fyllt den uppgift, som man
hade tänkt att det skulle fylla. Frågan är ju endast, hur man i det nuvarande
läget skulle kunna åstadkomma bättre resultat än det som hittills har uppnåtts.

Den förste ärade talaren i denna debatt riktade en kritik emot begreppet
1939 års hyror och framhöll att dessa hyror inte kunnat hållas. De hyror som
nu godkännas äro inte desamma som 1939 års hyror utan ligga högre. Det
torde väl odisputabelt förhålla sig på det sättet, att en hyresökning genomförts.

Jag tillät mig redan för ett par år sedan i statsutskottets tredje avdelning, när
vi dit hade kallat representanter för byggnadslånebyrån för att taga del av
deras sakkunskap med hänsyn till det föreliggande ärendet, att uppställa frågan:
vad förstås med 1939 års hyror? Jag fick då ett ganska uttömmande
svar. Jag är emellertid inte alldeles säker på att jag i alla delar rätt förstod
innebörden av detsamma. Det förhåller sig väl på det sättet, att vi litet var i
detta begrepp innefatta ganska olika belopp. Jag har i min hand en verksamhetsberättelse
för en stor kooperativ bostadsförening i Stockholm, i vilken det
redovisas bostadshus, som färdigbyggts 1939, där kvadratmeterhyran per år
anges till 27 ä 28 kronor. Detta belopp betraktas givetvis av denna förening
såsom 1939 års hyra. När man emellertid talar med representanter för byggnadslånebyrån
örn denna sak, visar det sig, att man där anser sig kunna god -

Onsdagen elen 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Anslag till statens bygynadslånebyrå. (Forts.)
känna helt andra oell väsentligt högre summor sora 1939 års hyror. Det är
sålunda ganska självfallet, att det beror på den utgångspunkt man har i detta
avseende, huruvida man kommer till den slutsats, som herr Sundström i Skövde
kom till och som jag även för min del kan komma till.

Jag har emellertid med vad jag sagt velat framhålla, att statens byggnadslånebyrå
enligt min uppfattning vid sin behandling av hithörande ärende kunnat
stödja sig på ett så pass omfattande och hållbart material, att det är omöjligt
för någon av oss — i vart fall har det varit omöjligt för oss i statsutskottets
tredje avdelning — att rikta någon kritik mot byggnadslånebyråns beräkningssätt.
Därför har man måst anse, att beräkningarna äro riktiga och stå i överensstämmelse
med de riktlinjer för statsstödet, som tidigare beslutats.

Jag vill vidare säga ett pär ord i anslutning till herr Sundströms i Skövde anförande.
Han erinrade om att han väckt en motion, som behandlas i föreliggande
utskottsutlåtande, med yrkande örn en allmän sänkning av räntorna på
statens tertiärlån, vilken motion statsutskottet emellertid hade avstyrkt med
den motiveringen, att detta ärende givetvis bör behandlas i ett större sammanhang.
Visst ger den räntepolitik, som tillämpas beträffande statens tertiärlån,
anledning tili oro. Den ränta som debiteras är ju högre än exempelvis den
ränta för lån i motsvarande läge, som tidigare har kunnat erhållas exempelvis
av Stockholms stad. Det är en avsevärd skillnad på dessa räntor, och då Stockholms
stad numera hänvisar bostadsbyggare i Stockholm till att söka statslån
i stället för att som tidigare själv förmedla lånen i fråga, så betyder detta en
ökad belastning på förvaltningen. Kostnaden för denna måste i sin tur tagas
ut av dem som bebo lägenheterna, och detta verkar höjande på bostadshyrorna.
Av detta skäl har jag för min del hyst samma oro beträffande denna fråga som
herr Sundström i Skövde gav uttryck åt. Men det förhåller sig även på det
sättet, som en representant för byggnadslånebyrån tidigare här har utvecklat,
att den räntefot som här tillämpas även inrymmer en viss riskmarginal. Frågan
är ju, huruvida staten skall bedriva denna låneverksamhet utan att på något
sätt tillgodogöra sig någonting för att täcka de risker, som äro förenade med
varje låneverksamhet med nuvarande läge i fråga örn fastighetsvärdena, eller
huruvida riksdagen är villig att tillskjuta de medel, som kunna vara behövliga
för verksamheten i övrigt. Det är sålunda en avvägning mellan den ekonomiska
och den sociala sidan av saken, som bör företagas. Jag har emellertid den uppfattningen,
att det är denna tankegång, som kommit till uttryck på olika ställen
i det föredragna utskottsutlåtandet.

Under försommaren detta år väntar man som bekant ett omfattande förslag
ifrån bostadssociala utredningen, vari även dessa frågor kunna lia blivit föremål
för behandling. Som kammarens ledamöter finna har statsutskottet i sitt
utlåtande beträffande en hel del av de reformförslag, som motionsvis framförts
i detta sammanhang och som gå ut på att riksdagen skulle skriva till
Kungl. Maj :t och begära utredning beträffande den ena eller andra detaljen,
avböjt en sådan skrivelse med påpekande av att en utredning sedan lång tid
tillbaka pågått rörande dessa ting och att man måste finna sig i att invänta
resultatet av denna utredning, då det kan väntas föreligga inom en nära
framtid.

Den ärade motionären från Östersund, herr Larsson, var ledsen åt detta hänvisande
till den pågående utredningen och han tillät sig att fälla det något föraktfulla
uttrycket, att statsutskottet avspisar motionärerna med hänvisning
lill en utredning. Jag skulle inom parentes vilja fråga: är det nödvändigt att
använda sådana mindre vackra ord örn en ganska vanlig åtgärd från riksdagens
sida, nämligen att man när en utredning pågår hänvisar till denna. Man behöver
väl ändå inte säga, att man blir avspisad genom ett dylikt hänvisande,

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Anslag till statens byggnadslånebyrå. (Forts.)
som ju är så ofta förekommande. Den ärade talaren ville emellertid lia ett bestämt
besked örn huruvida en av honom väckt motion, däri han yrkat, att riksdagen
skulle i skrivelse till Kungl. Majit anhålla att frågan örn anskaffande
av egnahem för mindre bemedlade barnrika familjer, tillhörande skogs- och
flottningsarbetare och med dem i ekonomiskt avseende jämställda befolkningsgrupper,
måtte skyndsamt utredas i enlighet med i motionen anförda synpunkter.
Han ville ha besked örn huruvida denna fråga verkligen blir föremål för
behandling inom bostadssociala utredningen. Jag är inte ledamot av denna
kommission och vet sålunda inte, varthän den syftar. Men i enlighet med de
uppgifter jag fått ingår det i dess uppdrag att även behandla denna fråga. Jag
anser mig alltså kunna besvara herr Larssons fråga på det sättet, att detta
spörsmål kommer att innefattas i bostadssociala utredningens väntade förslag.

_ Det är vidare ett annat spörsmål, som i olika anföranden har framhållits,
vilket i högre grad gäller den nu föredragna punkten, alltså byggnadslånebyråns
avlöningsanslag. Flera talare ha framhållit sin oro inför den centralisering
av arbetsuppgifterna, som skett i byggnadslånebyrån, och det därmed
följande fördröjandet av ärendena. I det avseendet kan jag säga detsamma som
herr Olsson i Gävle förut anfört, nämligen att det alltid plägar vara så, att när
man anvisar statsmedel för något ändamål, vill staten även utöva kontroll över
det sätt, varpå dessa statsmedel komma till användning. Det förefaller mig därför
vara, ganska naturligt, att byggnadslånebyrån påtagit sig en ganska ingående
teknisk granskning av alla de företag, vilka kunna erhålla anslag av statsmedel
i detta sammanhang. Jag anser sålunda, att det inte är något fel i att
man så att säga koncentrerat verksamheten till byggnadslånebyrån.

Emellertid påvisades inför statsutskottets tredje avdelning, att byggnadsverksamheten
ute i landet numera har fått ett sådant omfång, att ärendena inte
kunna slutbehandlas inom rimlig tid av byggnadslånebyrån med den arbetskraft,
som står till dess förfogande, och att storleken av det avlöningsanslag,
som gäller för budgetåret, givetvis utövar inflytande på hur stor arbetskraft
man där kan disponera över. När denna sak klarlades för statsutskottets tredje
avdelning, meddelade vi under hand, att ett sådant förhållande inte kunde få
vara rådande. När statsmakterna utöva en kontrollerande och granskande verksamhet
genom denna byrå, kan det inte anses vara tillfredsställande, att ärendena
bli liggande och att detta dröjsmål beror på brist på den arbetskraft, som
behöves för att ärendena så snabbt som möjligt skola bli slutbehandlade. Det
framgår av utskottets uttalande i den föredragna punkten på s. 2 i utlåtandet,
att Kungl. Maj :t redan på grund av detta underhandsuttalande från statsutskottet
har beviljat ökning av det avlöningsanslag, som av 1943 års riksdag
anvisades till byggnadslånebyrån. Utskottet har även sedan under hand fått
meddelande örn att den ökning av arbetsbalansen, som tidigare kunnat påvisas,
numera har avstannat, och att man så småningom hoppas kunna avarbeta den
arbetsbalans, som tidigare har uppstått. Jag anser sålunda, att man från statsutskottets
sida gjort vad man kunnat för att genom ökade anslag bereda möjlighet
att anskaffa den nödiga arbetskraften. Statsutskottet har ytterligare uttalat,
att man kan förutsätta, att liknande förhållanden kunna uppstå under
det kommande budgetåret och att Kungl. Maj :t då bör kunna fatta ett liknande
beslut. Från statsutskottets sida har man alltså i det avseendet gjort allt som
är möjligt för att förhindra en sådan anhopning av ärendena, som enligt vad
från byggnadslånebyråns egen sida anmälts uppstått under den gångna tiden.

Med anledning av vad som anförts av herr Persson i Stockholm vill jag endast
säga, att jag icke i detalj känner till de förhållanden, varom han talade.
Jag kan emellertid erkänna, att jag såsom gammal bostadskooperatör med en
viss ledsnad har lagt märke till att under bostadskooperationens skylt numera

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Anslag till statens hyggnadslånebyrå. (Forts.)
uppträda företag, som egentligen inte alls lia kooperativ karaktär. Bildandet
av fastighetsföreningar eller bostadsföreningar, ja, t. o. m. bostadsrättsföreningar,
bar ju blivit ett slags ca-mouflage för enskild privat affärsverksamhet.
Detta har i sin tur medfört, att den verkliga bostadskooperationen, som har
årtiondens verksamhet bakom sig, så att säga satts på svältkost av statsmakterna
just på grund av att dessa verkliga bostadskooperativa företag på sätt,
som jag för övrigt i början av mitt anförande angav, redan tidigare kunnat
producera bostäder, för vilka hyrorna ligga under hyresnivån på orten i allmänhet.
Det förhållandet har sålunda lett till att dessa företag nu icke för sin
verksamhet kunna draga nytta av det statliga understödet till bostadsproduktionens
främjande.

När byggnadskostnaderna faktiskt stegrats med 38—40 procent måste man
givetvis anse det ganska orimligt, att något bidrag icke erhålles till att möta
denna stegrade kostnad. Tillvägagångssättet från det allmännas sida är väsentligt
olika det som användes under förra världskriget, då den bostadskooperativa
rörelsen åtminstone här i huvudstaden på ett helt annat och verksammare
sätt än som nu sker kom i åtnjutande av det allmännas stöd. Det statliga
stödet på detta område kommer sålunda att medföra, att prisskillnaden mellan
ett bostadskooperativt företags bostadshyror och den allmänna hyresnivån på
orten kommer att utjämnas, d. v. s. att en allmän stegring av hyresnivån kommer
att inträda. Huruvida detta kan anses vara ett statligt eller allmänt intresse
vill jag lämna därhän. Även jag har sålunda i detta avseende en hel del
kritiska anmärkningar att komma med, även örn jag inte kan framföra dessa
på ett så personligt sätt och med angivande av svarandeparten som herr Persson
i Stockholm tillät sig att göra i sitt anförande.

Till slut allenast en enda anmärkning. Herr Persson i Stockholm frågade,
varför motionen II: 353 hade behandlats i samband med Kungl. Maj :ts proposition
örn statligt stöd åt byggnadsverksamheten och inte i samband med en
viss annan av honom angiven motion. På detta kan jag endast svara, att denna
andra motion icke är remitterad till statsutskottet, och sålunda har statsutskottet
inte någon möjlighet att behandla motionen i fråga. Motionen II: 353 är ju
däremot remitterad till statsutskottet och bör sålunda följdriktigt behandlas i
•nu förevarande sammanhang.

dag ber, herr talman, med vad jag anfört och med hänvisning till vad utskottet
i sin motivering skrivit få yrka bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning biföll kammaren vad utskottet i förevarande
punkt hemställt.

Punkten 2:o) angående bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika
familjer. Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Tilläggslån till viss
bostadsbyggnadsverksamhet.

I propositionen nr 1 hade Kungl. Majit under femte huvudtiteln, punkten 21,
samt under kapitalbudgeten, bil. 3, punkterna 3, 6 och 7, för riksdagen framlagt
vissa förslag i fråga örn bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika
familjer m. in.

I samband med Kungl. Maj :ts berörda förslag hade utskottet till behandling
förehaft ett flertal inom riksdagens kamrar väckta motioner.

I en inom andra kammaren av herr Persson i Stockholm m. fl. väckt motion
(II: 273) hade hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Majit hemställa om sådan ändring av kungl, kungörelsen den 4 september 1935
(nr 512) örn lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning

Bostadsförsörjning
för
■mindre bemedlade
barnrika
familjer
m. m.

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer m. m. (Forts.)
för mindre bemedlade, barnrika familjer, att §§16 och 18 erhölle i motionen
angiven lydelse.

I en inom andra kammaren av herrar Persson i Stockholm och Hagberg i
Luleå väckt motion (II: 353) hade hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställer örn utarbetandet av
en generalplan för rikets bostadsförsörjning, att utföras av härför lämpad
statlig myndighet — exempelvis statens byggnadslånebyrå — i samverkan
med länsstyrelserna och kommunerna,

att härvid särskild uppmärksamhet ägnas ungdomens bostadsfråga, i syn»
nerhet den självförsörjande ungdomens,

att en plan samtidigt utarbetas för inhemsk produktion av byggnadsmate»
riel i samhällelig regi,

att städerna och kommunerna åläggas att endera i egen regi eller också
genom entreprenörer, med ekonomiskt stöd från staten, uppföra tillräckligt
antal bostäder, vilka sedan skola uthyras till självkostnadspris,

att de kommunala myndigheterna i storstäderna samt på platser med akut
bostadsbrist åläggas att upprätta kommunal bostadsförmedling,

att fastighetsägare och uthyrare av rum på samtliga orter, där hyresregleringslagen
tillämpas, förpliktas att anmäla lediga lägenheter till kommunal
bostadsförmedling eller annan kommunal instans,

samt att utarbetandet av ovan nämnda planer för bostadsförsörjning och
byggnadsämnesproduktion, med beaktande i övrigt av vad som framhållits i
motiveringen till förslagen, sker i sådan takt, att de i form av propositioner
kunna föreläggas årets riksdag».

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

a) godkänna den i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 januari
1944 förordade jämkningen i grunderna för hyresrabatter för mindre bemedlade,
barnrika familjer,

ob) medgiva, att det för budgetåret 1940/41 anvisade reservationsanslaget till
Lån för stödjande av bostadsproduktionen i vissa orter finge disponeras enligt
de grunder, som gälla för dispositionen av tertiärlånemedel, samt att förefintlig
reservation å nämnda anslag finge överföras till tertiärlåneanslaget,
c) för budgetåret 1944/45 anvisa

1) till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer under femte
huvudtiteln ett förslagsanslag av 7 000 000 kronor,

2) till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika
familjer under statens utlåningsfonder ett investeringsanslag av 30 000 000
kronor,

3) till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet under fonden för låneunderstöd
ett investeringsanslag av 80 000 000 kronor,

4) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet under fonden för
låneunderstöd ett investeringsanslag av 42 000 000 kronor,

II. att motionerna I: 40 samt II: 14, 15, 58, 141, 181, 273, 353 och 372 icke
måtte till någon riksdagens åtgärd ''föranleda.

Sedan utskottets i denna punkt gjorda hemställan föredragits, anförde:

Herr Bladh: Herr talman! Den fara för arbetslöshet och bostadsbrist,
som en minskad import kan komma att medföra, var anledningen till att jag
och några medmotionärer väckte förslag örn statens medverkan för tillverkning
inom landet av erforderligt byggnadsmaterial. Meningen var också, att

Onsdagen den 10 maj 1914 fm.

Nr 17.

-15

Bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer m. m. (Forts.)
vi på den vägen efter band skulle kunna få bukt med de prisfördyrande monopolsammanslutningarna
på byggnadsområdet.

Då statsrådet Rosander i sitt interpellationssvar i första kammaren den 14
december 1943 lämnade en redogörelse för byggnadsfrågans dåvarande läge,
framhöll han bland annat, att om importen under 1944 koinme att fortsätta
som dittills, bomme det inte att möta några större svårigheter att hålla i gång
en byggnadsverksamhet av samma omfattning som under 1943. Detta skulle
innebära att vi på våra tätorter skulle kunna producera omkring 32 000 bostadslägenheter
om året. Han framhöll vidare, att man under 1944 trodde sig
kunna öka produktionen till 33 500 lägenheter eller kanske något mera. Statsrådet
framhöll emellertid samtidigt, att örn importen skulle upphöra under
någon längre tid och vi helt skulle bli hänvisade till vår egen materialproduktion,
komme vi bli nödsakade att högst betydligt minska vår byggnadsverksamhet
på grund av materialbrist.

Sedan statsrådet lämnade denna redogörelse har importläget inte förbättrats.
Vi få nog räkna med minskad import under den närmaste tiden och med en
minskning av materialtillgången som en tämligen given följd därav. Trots allt
vad statsutskottet säger örn att det bär lättat i fråga örn materialtillgången,
är det knappast troligt att vår egen materialtillverkning i ett sådant läge
är tillräcklig. Redan nu har materialbristen bidragit till att det tagit onödigt
lång tid i anspråk att avhjälpa arbetslösheten i Västernorrlands län. Detta är
enligt min mening ett dåligt tecken. Därest statsrådet Rosanders farhågor
för en betydligt minskad byggnadsverksamhet skulle besannas, skulle följderna
härav bli ytterst betänkliga. Det har nämligen visat sig, att de senaste
årens byggnadsverksamhet inte på långt när täckt behovet av bostäder. Även
örn vi betydligt öka bostadsproduktionen under 1944, kommer ändock 4-årsperioden
1940—1944 att medföra ett underskott, som motsvarar mer än ett helt
års produktion.

Både de statliga och kommunala myndigheterna lia hittills saknat möjlighet
att på förhand exakt beräkna det verkliga bostadsbehovet. Man kan knappast
begära, att de skulle kunna det på grund av alla de obekanta faktorer, som härvidlag
inverka. Jag kail ta Malmö som exempel. Stadens fastighetskontor
hade beräknat, att Malmö för 1943 skulle behöva 1 600 nya lägenheter. De
statliga myndigheterna hade från början uppskattat behovet betydligt lägre.
Efter samråd och med ömsesidig god vilja ordnades saken. Nu visar det sig
emellertid, att det verkliga bostadsbehovet var betydligt större än vad både
stadens och statens myndigheter uppskattat det till. Bostadsläget i staden har
försämrats, trots det att byggnadstillstånd beviljades för praktiskt taget hela
det beräknade behovet. Vid ingången av år 1944 var hela bostadsreserven tagen
i bruk, och ändå förelåg ett underskott på 300 lägenheter. Stadens fastighetskontor
har nu funnit, att i stället för 1 600 lägenheter under 1943 behövs
det 2 700 under 1944. I detta antal ingår dock ingen reserv. Ej heller har det
nytillskott medräknats, som skulle behövts för att ersätta utdömda och utdömningsbara
lägenheter. Det innebär, att i Malmö bebos för närvarande 500 lägenheter,
som enligt hälsovårdsstadgan äro hälsovådliga. Staden tvingas att
i elen öppna fattigvården betala hyra för lägenheter, som äro uppenbart olämpliga
som bostäder. Man nödgas i dessa fallen tolerera en bostadsstandard, som
är synnerligen låg.

Vid en närmare granskning av bostadsstandarden inom samtliga tätorter här
i landet finner man, att dessa under kriget förbrukat en bostadsreserv på mer
än 20 000 lägenheter. Mer än 10 000 familjer bo för närvarande i utdömda
lägenheter eller äro tillfälligt inkvarterade. Mellan 15 000 och 20 000 familjebildningar
lia måst uppskjutas på grund av att det överhuvud taget icke varit

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer m. m. (Forts.)
möjligt att skaffa lämpliga bostäder. På landsbygden lia vi mer än 100 000
lägenheter som behöva saneras. Därtill kommer, att byggnadsverksamheten
även för andra ändamål än bostäder är i hög graci eftersatt.

Därest inte staten i större utsträckning än hittills ingriper för ökad produktion
av byggnadsmaterial, lia vi enligt min mening ingen möjlighet att under
de närmaste åren ta igen det underskott på byggnadsverksamhetens område,
som uppstått och kommer att uppstå bär i landet. Gör inte staten det, då
kan man befara, att i ett läge, då bostadsbristen kanske är ännu större än nu
och då nyanläggningar behövas för näringslivet för att efter kriget ge sysselsättning
åt de arbetslösa, då komma vi underfund med att vi sakna byggnadsmaterial.
_ Då äro vi synnerligen illa ställda. Det skulle kunna få skadliga
återverkningar i många avseenden.

Det är inte troligt att vi kunna påräkna någon större import av byggnadsmaterial
under den närmaste tiden efter kriget. Den massförstörelse som ägt
rum ute i världen gör det troligt att det blir en oerhörd konkurrens örn byggnadsmaterialet
då allt skall byggas upp igen. Inte heller ha vi någon garanti
—■ utskottet har i varje fall icke kunnat lämna någon sådan — för att vår
privata byggnadsmaterialproduktion räcker till att täcka behovet ens med de
åtgärder, som staten hittills vidtagit. Enligt min mening är det därför nödvändigt,
att staten skyndsamt vidtager ytterligare åtgärder för att säkra materialtillgången
på detta område. Det är klart, att ett statligt ingripande kommer
att kosta en hel del pengar, men om det är nödvändigt, får det tas. Det bör
tas därför att ''bostadsbyggandet är icke endast en fråga örn skapande av bostäder
utan även en sysselsättningsfråga av första ordningen. Byggnadslånebyråns
ordförande har beräknat, att en byggnadsverksamhet, som motsvarar
bostadsbehovet, för närvarande skulle kunna ge sysselsättning åt 30 000 byggnadsarbetare
utöver dem, som nu äro sysselsatta på detta område. Därtill komma
de många tusen arbetare, vilkas sysselsättning indirekt är beroende av
byggnadsverksamheten.

Denna möjlighet till sysselsättning får icke gå förlorad på grund av materialbrist.
Vi ha ^vari t eniga om. att of f ra över 10 miljarder kronor på försvaret. Under
sådana förhallanden böra vi också kunna enas örn att bygga ut vår fredsproduktion
till en sådan omfattning, att vi i största möjliga utsträckning kunna
ge_ folket sysselsättning och skattedragama möjlighet att bära skattebördan.
Många av de militärinkallade ha tvingats offra stora värden i form av minskad
arbetsinkomst eller i form av nedlagda småföretag, som varit helt beroende
av die inkallade. Allt detta komma människor att finna sig i, om de
veta, att samhället gör allt vad som göras kan, för att de snarast möjligt efter
kriget skola kunna återgå till ordnad sysselsättning. Men jag befarar att den
nuvarande sammanhållningen inom landet skulle utsättas för en stark påfrestning,
örn massor av arbetare och småföretagare tvingades gå sj^sslolösa samtidigt
som vi lede brist på sådana förnödenheter, som dessa sysslolösa skulle
kunnat framställa,_ om det varit bättre ordnat i rätt tid.

Örn det brister i fråga örn materialtillgången, och örn arbetena icke äro så
förberedda, att de omedelbart kunna sättas i gång, när så behövs, då förlorar
hela vår efterkrigsplanering en stor del av sitt värde. Sysselsättningsproblemet
och en god levnadsstandard äro de två viktigaste inrikespolitiska frågor,
som vi få att syssla med under den närmaste tiden. Jag är inte övertygad om
att dessa båda frågor bli helt och fullt säkerställda genom utskottets förslag.
Utskottet kan säkerligen inte garantera tillräcklig materialtillgång. Jag är
rädd för att det även efter detta kommer att lämnas det beskedet, att det och
det arbetet kunna vi inte sätta i gång på grund av materialbrist, även örn

Onsdageu den 10 maj 19-44 fm.

Nr 17.

Bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer m. m. (Forts.)
arbetarna på platsen gå sysslolösa. Varje sådant besked kommer att påminna
om att något ytterligare hade bort göras just nu. Det är en allvarlig sak.

Herr talman! Då jag vet, att det är meningslöst att mot ett enhälligt utskott
framställa ett avvikande yrkande, avstår jag därifrån. Jag vädjar i stället
till regeringen, att den, när så behövs, skall vidtaga åtgärder, som i görligaste
mån trygga sysselsättningen och ställa hela näringslivet i samhällets
tjänst.

Herr Persson i Stockholm: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till
motionen i denna kammare nr 273, vari hemställes, att självförsörjande mödrar
med ett eller två barn skola jämställas med barnrika familjer med tre barn
och alltså komma i åtnjutande av samma hyresavdrag som de sistnämnda. Detta
förslag är ju såväl i fråga om skälighet som social nödvändighet så uppenbart,
att jag icke behöver närmare motivera mitt yrkande örn bifall till motionen.

Därjämte hemställer jag örn bifall till motionen i denna kammare nr 353
med den motivering, som jag i ett tidigare anförande har framhållit.

Herr Eriksson i Stockholm: Herr talman! Jag har ingen anledning att
på något sätt gå in, i polemik med herr Bladh, vilkens synpunkter jag både
förstår och även delar. Herr Bladh förklarade emellertid, att han inte ansåg
att statsutskottets förslag kunde lösa frågan örn tillräcklig mängd byggnadsmaterial,
varför lian helst hade velat yrka bifall till motionen. Nu förhåller det
sig emellertid på det sättet, att det i motionen endast begäres en utredning.
Det har inte alls varit någon uppgift för statsutskottet att ställa erforderligt
byggnadsmaterial till förfogande, utan frågan har allenast varit, huruvida
statsutskottet skulle tillstyrka, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
skulle begära en utredning i detta avseende. Statsutskottet har ju förklarat,
att det redan föreligger ett från trycket utkommet betänkande angående bostadsproduktionens
förutsättningar efter ett vapenstillestånd, och man väntar
vidare, att både den bostadssociala utredningens och fredsplaneringskommissionens
förslag skola föreligga inom en nära framtid. På grund härav har utskottet
förklarat, att det torde få antagas, att ifrågavarande spörsmål komma
att bli utredda på ett tillfredsställande sätt. Det är närmast i anledning härav,
som statsutskottet ansett sig inte behöva nu tillstyrka en framställning till
Kungl. Maj:t i motionens syfte.

Herr talman! Jag ber att liksom under den förut behandlade punkten få
yrka bifall till statsutskottets förslag.

överläggningen förklarades härmed avslutad.

På av herr talmannen därå given proposition blev till en början utskottets
hemställan i mom. I. av kammaren bifallen.

Härefter framställde herr talmannen beträffande mom. IL, i vad angick
motionen 11:273, propositioner dels på bifall till utskottets hemställan i denna
del dels ock på avslag därå samt bifall i stället till sagda motion; och biföll
kammaren utskottets hemställan i berörda del.

Vidare gav herr talmannen beträffande mom. II., i vad angick motionen
11:353, propositioner dels på bifall till utskottets hemställan i denna del dels
ock på avslag därå samt bifall i stället till nämnda motion; och blev utskottets
hemställan i denna del av kammaren bifallen.

Slutligen biföll kammaren på av herr talmannen därå given proposition utskottets
i mom. TI gjorda hemställan i övrigt.

Nr 17.

Onsdagen den 10 mati 1944 fm.

Bidrag till inrullande
av
pensionärshem.

Punkten 3:o).

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 4:o), angående bidrag till inrättande av pensionärshem.

I propositionen nr 1 hade Kungl. Majit under femte huvudtiteln, punkten
23, föreslagit riksdagen att till Bidrag till inrättande av pensionärshem för
budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 4 000 000 kronor.

I samband med Kungl. Majlis förslag hade utskottet förehaft

dels en inom andra kammaren av herr Jonsson i Skutskär väckt motion
(11:19), vari hemställts, »att riksdagen hos Kungl. Majit måtte anhålla om
sådan ändring av gällande författning angående statsbidrag för anordnande
av pensionärshem, att statsbidrag, på sätt i motionen angivits, framdeles
kunna utgå även till pensionärsbostäder inrymda i enskilda hyreshus av egnahemsstyp»,

dels ock en inom samma kammare av herr Hall m. fl. väckt motion (lii
110), vari hemställts, att riksdagen måtte för ifrågavarande ändamål anvisa
6 000 000 kronor.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte

a) i anledning av Kungl. Majits förslag och med bifall till motionen lii
110 till Bidrag till inrättande av pensionärshem för budgetåret 1944/45 under
femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 6 000 000 kronor,

b) med bifall till motionen lii 19 hos Kungl. Majit hemställa örn utredning
av frågan örn anordnande av pensionärsbostäder på landsbygden.

Reservation hade vid denna punkt avgivits av herrar Johan Bernhard Johansson,
Gränebo, Bernhard Nilsson, Holmström, Heiding, Svensson i Grönvik,
Pettersson i Dahl, Staxäng och Eriksson i Frägsta, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte

a) med bifall till Kungl. Majits förslag och med avslag å motionen lii 110
till Bidrag till inrättande av pensionärshem för budgetåret 1944/45 under
femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 4 000 000 kronor,

b) med bifall----på landsbygden.

Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade:

Herr Jonsson i Skutskär: Herr talman! Det är inte för att väcka en
debatt mot utskottet, som jag begärt ordet, ty utskottet har så långt det nu är
möjligt tillmötesgått min motion. Jag har begärt ordet för att, när nu min
motion föranleder en utredning i ärendet, ytterligare understryka det stora
värde för landsortens kommuner, som den föreslagna författningsändringen
skulle lia för dessa kommuners ordnande av bostadsfrågorna för sina folkpensionärer.

Det är säkerligen ingen socialt förstående person, som vill förneka den, sociala
betydelse, som våra hittills tillkomna pensionärshem haft för tiotusentals
gamla här i landet. Det har emellertid framhållits, hur ekonomiskt hopplöst
det är för en landsortskommun att enbart med pensionärshem lösa bostadsfrågan
för sinia åldringar. Visserligen får en kommun 25—30 % i statsbidrag,
men kommunen får själv stå för resterande 70—75 %. Detta medför, att en
blandad industri- och landsbygdskommun med dess relativt svaga skatteunderlag
bär mycket små möjligheter att särskilt i våra äldre industriorter tillfredsställa
behovet av pensionärshem. Kunde man därför här få fram en bidragsform,
som på ett annat sätt äp hittills kopplades ihop med egnahemsbyggarens
och bolagens intressen för pensionärsbostäder, då skulle det vara möjligt att i

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Bidrag till inrättande av pensionärshem. (Forts.)
en avsevärd omfattning skära ned landskommunernas omkostnader per pensionärsbostad
räknat. Ty då kom den huvudsakliga kostnaden av byggnadskroppen
att ligga icke på kommunen utan på byggherren. Vad som faller på
staten och kommunen är skillnaden mellan ortens hyrespris och den författningsenliga
pensionärshyran. I stället för att kommunen nu får stå för en
kostnad av 80 000 kronor för ett pensionärshem med åtta lägenheter örn ett
rum och kök, skulle man enligt den av mig här föreslagna bidragsformen för
samma summa få minst tre gånger så många pensionärsbostäder till stånd.
Dessutom skulle man genom denna för unga och gamla gemensamma byggnadsform
komma ifrån den disharmoni, som de ungas inflyttning i den gamla
bolagskasernen och de gamlas inflyttning i det moderna pensionärshemmet nu
för med sig. Till allt detta skulle komma — vilket även Svenska landskommunernas
förbund i sin framställning till utskottet med sådan styrka framhållit
— att de gamla genom att bo i sin sons eller dotters stuga kunde påräkna
deras tillsyn och vård på sin ålders höst. Därjämte skulle dessa pensionärsbostäder
bli spridda över hela socknen i stället för att som nu dras ihop
till kapellförsamlingen.

Jag vågar göra gällande, att inga samhällen lia sådana bekymmer för de
gamlas bostadsfråga som våra äldre industrisamhällen. Här bo nämligen de
flesta arbetarna i kaserner, vilka de som pensionärer måste lämna för att ge
plats för de arbetsföra åldrarna. Man tycker att här borde bolagen, som ju äro
allenarådande på bostadsområdet, vara intresserade för pensionärsbebyggelse.
Så är emellertid tyvärr inte alltid fallet, ty bolagen hänvisa till att det är
samhällets uppgift att ordna en sådan bebyggelse. Jag har dock en känsla av
att detta bolagens bristande intresse icke så litet hör samman med den nuvarande
formen av särskilda pensionärshem. Skulle vi däremot få till stånd
den kombination av egnahemsbebyggelse och pensionärsbostäder, som jag i
min motion förordat, är jag säker på att bolagen på ett annat sätt än hittills
skulle intressera sig för denna form av bostadbyggande, då de därigenom
även skulle medverka till att lösa sina egna problem för uppförande av egnahemsbostäder.

Det har även åtminstone i den tidigare diskussionen kring dessa ting, när
man kommit in på pensionärsbebyggelse, anförts farhågor för att man härigenom
skulle få till stånd alltför mångå smålägenheter. Detta behöver dock icke
bli fallet, örn en arbetare, på grund av att han har stor familj, bygger sig en
bostad om tre rum och kök på nedre botten- Ovanpå denna grundyta skulle
han kunna iordningställa ett par mindre pensionärsbostäder örn ett rum och
kök i bostadens övre våning. Skulle emellertid behovet av pensionärsbostäder
minska eller helt upphöra just på den orten om ett tiotal år, skulle vederbörande
egnahemsägare endast genom att ta bort den ena elektriska spisen i stället
kunna tillföra bostadsmarknaden en bostadslägenhet örn tre rum och kök.
Det är alltså en hel del, som talar för denna lösning av egnahems- och pensionärsbebyggelse.

Av utskottets utlåtande framgår, att utskottet inte kunnat undgå att hysa
vissa farhågor för inrättandet av pensionärsbostäder i enskilda hus på grund
av att man här kommer att möta vissa praktiska svårigheter. Dessa svårigheter
möter man emellertid alltid, när det gäller det allmännas stöd på bostadsområdet.
Detta framgår inte minst av den principdiskussion, som i dag förekommit
på detta område. Örn nu motionen går till exempel bostadssociala utredningen,
är jag tämligen säker på att denna ganska snart skall kunna få
förslag till praktisk lösning som tillmötesgår alla rimliga krav på samhällelig
kontroll. Detta har tidigare kunnat gå för sig. när det gällde bostäder för

Andra hammarens protokoll 10JiJt. Nr 17. 4

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Bidrag till inrättande av pensionärshem. (Forts.)
barnrika familjer i enskilda hus, och varför skulle det icke kunna gå för sig.
när det gäller pensionärsbostäder? I min motion föreslår jag, att »det allmännas
subvention till pensionärslägenheter skall lämnas dels i form av ett engångsbidrag,
vilket kan utgå som ett räntefritt topplån som avskrives sedan
lägenheten under viss tid t. ex. 10 år och mot viss angiven hyra stått till förfogande
för en pensionär, dels i form av ett mindre årligt bidrag upder hela
den tid lägenheten hålles i gott skick och disponeras av en av kommunen
godkänd pensionär».

Herr talman! Jag vill sluta detta mitt anförande med att uttala den, förhoppningen,
att den utredning som får denna motion örn hand skall bli klar i
så god tid, att den kan ligga till grund för en Kungl. Maj:ts proposition, till
nästa års riksdag. Jag ber att med detta få yrka bifall till utskottets hemställan.

Under detta anförande hade herr förste vice talmannen övertagit ledningen
av kammarens förhandlingar.

Herr Pettersson i Hahl: Herr talman! Den punkt som vi nu behandla,
alltså punkt 4 rörande bidrag till inrättande av pensionärshem, är en av
de mindre punkterna i detta stora komplex av frågor, och därför kunde man
ju tycka, att man i statsutskottet icke borde haft delade meningar på den
punkten. Innan jag går in på reservanternas gentemot statsutskottsmajoritetens
avvikande uppfattning, tillåter jag mig att något beröra vad som
tidigare sagts under denna ganska långa debatt och säga ungefär som utskottsavdelningens
ordförande herr Eriksson i Stockholm anförde, att fastän
det är ett ganska enigt utskott är det dock så pass stora och komplicerade
frågor, att det icke är så märkvärdigt, att de givit anledning till denna ganska
stora debatt. Den punkt som i alla fall icke varit föremål för någon debatt
och som talmannen endast klubbade igenom var punkten 3 rörande anslag
till bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden. Kammaren torde komma
ihåg, att vid tidigare tillfällen, då vi behandlat denna fråga, vi haft ganska
långa debatter. Anledningen till att det icke gått till någon debatt i dag beror
säkerligen icke därpå att behovet av förbättrade bostäder på landsbygden
skulle vara mindre än tidigare, utan det beror snarare på att man genom
utskottets skrivsätt under nuvarande omständigheter kan känna sig ganska
tillfredsställd.

I anledning av det ständigt framförda talet örn att bostadsförhållandena på
landsbygden skulle vara sämre än i städerna, yttrade herr Nilsson i Kristinehamn,
att örn landsbygdens representanter hade någon möjlighet att studera
bostadsförhållandena i städerna skulle de kunna få se på en mycket skrämmande
bild av det hela. Jag skulle vilja returnera detta yttrande och säga,
att jag förnekar icke alls, att bostäderna äro dåliga i städerna, men jag vill
starkt understryka, att de äro ännu sämre på landsbygden, och att således
behovet av förbättrade bostäder för människorna i allmänhet gör sig särskilt
starkt gällande på landsbygden. Då vi föregående år behandlade denna fråga,
framförde jag några kritiska synpunkter gentemot den då nya bestämmelsen
örn att byggnadstillstånd från egnahemsnämnden skulle underställas Kungl.
Maj :ts prövning och framhöll, att det skulle komma att förorsaka oerhört
stora svårigheter. Denna min farhåga har blivit besannad, och jag ber med
anledning av detta att få särskilt uttala min tillfredsställelse med att förslaget
här blivit sådant, att dessa strikta och otympliga bestämmelser i viss
mån lättats. Det anföres i utskottets utlåtande, att Kungl. Majit enligt beslut
den 14 april innevarande år vidtagit lättnader just på detta område. Det har

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Bidrag till inrättande av pensionärshem. (Forts.)
särskilt understrukits av utskottet, då utskottet säger, att det förmodar, att
på grund av det allmänna läget dessa frågor örn prövning av särskilda byggnadsföretag
böra kunna upplåtas åt de lokala myndigheterna. Man skall alltså
icke behöva ha den stora omgången med att gå till Kungl. Maj:t.

Beträffande den sista punkten var herr Jonsson i Skutskär uppe i debatten
och talade för sin motion. Utan att lia något särskilt yrkande, när det gällde
denna fråga, slutade han nied att säga, att hans motion hade blivit bifallen
av utskottet. Ja, utskottet har enigt gått in för att elen fråga som han påtalat
skall utredas. Nu tror motionären, att denna fråga är så enkel, att det
icke kan bli någon särskilt stor svårighet att lösa detta problem. Utskottet
har endast sagt, att det kommer att möta vissa praktiska svårigheter, och jag
tror också, att utskottet har alla skäl för att uttala denna lilla reservation,
fastän utskottet enhälligt anslutit sig till att denna fråga bör utredas.

Beträffande den del av utskottets betänkande som vi stannat i olika meningar
om gäller det behovet av att bygga pensionärshem. Reservanterna ha
icke sagt, att det skall ske i mindre utsträckning än som här ifrågasättes,
utan det är själva tillvägagångssättet som det gäller. Jag ber att få fästa
uppmärksamheten på vad utskottet anför på s. 9 punkten 2, där utskottet
redovisar den material tillgång som finns, och de möjligheter som nu föreligga
för att bygga och förbättra bostäderna i allmänhet. Utskottet har relaterat
den brist på material som föreligger, men utskottet har också sagt: »Utskottet
har under hand inhämtat, att efter statsverkspropositionens avlåtande
en sådan lättnad inträtt i fråga om materialtillgången, att man redan nu
räknar med möjligheten av en väsentligt större bostadsproduktion än den på
vilken anslagsberäkningen grundats.» Härefter fortsätter utskottet: »Härav
föranledd ökning av medelsbehovet torde emellertid kunna tillgodoses genom
anslag å allmän beredskapsstat för nästa budgetår, varom förslag ännu icke
förelagts riksdagen.»

Här kommer alltså en proposition örn en allmän beredskapsstat, och örn
utskottet icke blivit fel underrättat, kommer den att upptaga ganska stora
belopp. Försöker man då att få fram vilka anslag som komma att tagas upp
på beredskapsstaten, måste man gå till statsverkspropositionen. Där redogör
finansministern för de anslag som skola redovisas på beredskapsstaten. Finansministern
säger, att dessa anslag äro av tre olika typer. Den första gruppen
är sådana anslag som omedelbart kunna få disponeras för avsedda ändamål.
Det är endast den budgetära uppställningen som gör, att de icke komma
upp på den ordinarie staten utan på beredskapsstaten. Till andra gruppen
hänföras sådana anslag som böra utan förnyad prövning från riksdagens
sida stå till Kungl. Maj :ts förfogande, örn en sådan lättnad i marknadsläget
skulle komma till stånd, att det anses möjligt att utan åsidosättande av andra
mera väsentliga intressen låta de med anslagen avsedda arbetena komma till
utförande. Till den tredje gruppen höra sådana anslag som äro bundna vid
den gemensamma förutsättningen, att dispositionsrätt skall inträda först om
en sådan mera allmän arbetslöshet skulle framträda o. s. v. Såvitt vi kunna
bedöma bör det anslag som gäller den nu ifrågavarande punkten kunna hänföras
till andra gruppen — alltså till de anslag som böra utan förnyad prövning
från riksdagens sida få disponeras av Kungl. Maj :t. Det säger också
finansministern i statsverkspropositionen: »Hinder torde ej böra möta att
disponera ifrågavarande anslag på så sätt, att medel av Kungl. Maj :t beviljas
för med anslagen avsedda företag, även örn marknadsläget icke lättats med
förbehåll att tidpunkten för arbetenas igångsättande skall bli beroende på
särskild prövning av Kungl. Maj :t.» Det framhålles sålunda, att arbetena
kunna igångsättas utan tidsutdräkt.

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Bidrag till inrättande av pensionärshem. (Forts.)

Här blir det alltså en beredskapsstat, och enligt de av Kungl. Maj :t redovisade
principerna för denna beredskapsstat finns också möjlighet att få fram
de anslag som Kungl. Maj :t därvidlag ansett nödvändiga. Enligt den redovisning,
som utskottsmajoriteten här lagt fram, har det blivit större åtgång på
detta anslag till pensionärshem än som Kungl. Majit ifrågasatt i statsverkspropositionen.
Man kan därför beräkna, att anslaget skall börja att tryta
under hösten. Då alltså en beredskapsstat kommer ganska snart, ha vi reservanter
ansett det vara fullt logiskt av Kungl. Majit att i denna beredskapsproposition
begära de anslag som äro erforderliga. I denna beredskapsproposition
torde man komma att begära ganska avsevärda anslagsökningar på de
olika poster som vi redan behandlat, nämligen dels tertiärlån till hjälp för förbättrade
bostäder på landsbygden, dels tilläggslån och förbättringslån etc. Vi
anse då, att det vore fullt konsekvent att nu bevilja det anslag som Kungl.
Majit här äskat alltså 4 miljoner kronor och vänta till dess beredskapsstaten
kommer med att behandla den behövliga ökningen av anslaget till pensionärshem
i samband med beredskapsstaten.

Herr talman! Det är denna motivering som ligger bakom reservanternas mot
utskottsmajoritetens olika mening, och jag ber att med detta yttrande få yrka
bifall till den vid punkten 4:o) fogade reservationen. ,

Herr Eriksson i Stockholm: Herr talman! Reservanternas talesman har
redan erinrat örn vad som skiljer statsutskottsmajoriteten och reservanterna
åt, nämligen sättet för att redovisa det belopp till bidrag till inrättande av pensionärshem
varom här är fråga. Icke heller reservanterna vilja bestrida, att
det under nästkommande budgetår kan uppstå behov av att 6 miljoner kronor
stå till förfogande, men reservanterna ha ansett, att detta behov kan tillgodoses
genom anslag å beredskapsstaten. Jag vill icke bestrida, att den möjligheten
förefinnes i lika hög grad som på de tidigare punkter i utskottsutlåtandet,
varom beslut nu är fattat. Då emellertid statsutskottsmajoriteten stannat för
att tillstyrka den väckta motionen örn höjning av anslaget till 6 miljoner kronor
i stället för av Kungl. Majit föreslagna 4 miljoner kronor, så är det närmast
erfarenheterna från det budgetår som vi nu leva i som bestämt vår hållning.
Jag ber att få erinra kammarens ledamöter örn att Kungl. Majit förra
året föreslog att såsom anslag till bidrag till inrättande av pensionärshem
upptaga ett belopp av 2 miljoner kronor. På grund av en motion i denna
kammare tillstyrkte statsutskottets majoritet, att anslaget skulle bestämmas
till 4 miljoner kronor. Detta beslut baserades närmast på de uppgifter som vi
fått från statens byggnadslånebyrå. Det visade sig emellertid, att detta belopp
på 4 miljoner kronor för innevarande budgetår icke var tillräckligt utan
Kungl. Maj :t var nödsakad att redan i början av denna riksdag komma med ett
förslag, att på tilläggsstat för innevarande budgetår skulle ytterligare beviljas
2 miljoner kronor. Alltså hela det belopp som beviljats för innevarande
budgetår är 6 miljoner kronor. Vi ha från byggnadslånebyrån inhämtat uppgift
örn hur rekvisitionerna på dessa anslag nu ställa sig och fått klart för
oss, att man kan beräkna, att redan tidigt på hösten är hela det anslag på
4 miljoner kronor som Kungl. Majit föreslår förbrukat, och vi ha för vår
del trott, att detta skulle medföra ett avstannande av verksamheten. Därest
det blir känt för kommunerna, att hela anslaget är förbrukat, medför detta
ett fördröjande av ansökningarna örn bidrag till byggande av pensionärshem
och att, därest ansökningarna redan kommit in, de bli lagda på hög i byggnadslånebyrån.
Detta såvida man icke får klara och bestämda direktiv, att
erforderliga belopp från beredskapsstaten skola ställas till förfogande för ändamålet.
Hur man än gör i detta avseende, kan staten icke göra några be -

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Bidrag till inrättande av pensionärshem. (Forts.)
sparingar utan bidraget till byggande av pensionärshem utgår efter författningsenliga
grunder, oell då är det naturligare att redan på den ordinarie
budgeten anvisa det belopp som kan beräknas erforderligt för detta ändamål.

Första kammaren bär bifallit statsutskottets förslag i denna del, och jag
tycker, att det skulle vara ganska onödigt att för en tvist om formerna ställa
till med en gemensam votering genom att andra kammaren skulle bifalla reservationen,
och ber sålunda att få yrka, att kammaren även i detta fall måtte
biträda statsutskottets förslag.

Herr Olsson i Gävle: Herr talman! Jag begärde närmast ordet för att
komplettera statsutskottets föreliggande förslag med några siffror. Som bekant
anvisade fjolårets riksdag 4 miljoner kronor och har årets riksdag
på tilläggsstat anvisat 2 miljoner kronor, alltså tillsammans 6 miljoner kronor,
vilket belopp helt har förbrukats. Innevarande dag ligga hos vederbörande
statsorgan ansökningar, mot vilka det säkerligen icke finns anledning att resa
invändningar utan som komma att tillstyrkas hos Kungl. Maj :t, på 1 800 000
kronor. Vill man försöka få fram behovet för ett budgetår, ligger det nog
väsentligt närmare 8 miljoner kronor än de 4 miljoner kronor, som det här
är fråga om.

När jag nu ändå har ordet, herr talman, skall jag emellertid passa på tillfället
att, med hänsyn till herr Jonssons i Skutskär entusiasm för sitt uppslag,
starkt understryka vad statsutskottet säger örn att ett förverkligande av detta
uppslag kommer att möta praktiska svårigheter. Framför allt tror jag detta
kommer att bli fallet för landskommunerna. Jag förutsätter nämligen, att
motionären icke ett ögonblick har tänkt sig, att de bestämmelser i författningen,
som reglera hyrorna, skulle på något sätt elimineras eller att de hyresbördor
för folkpensionärerna, som kommunerna nu äro ålagda, skola överflyttas
på staten. Om så inte är fallet tror jag det är allt skäl att göra klart
för sig, att det hela icke är så enkelt utan kan komma att mota svårigheter.

För min del skall jag icke resa någon invändning mot en utredning men
jag vill stryka under nödvändigheten av att man vid denna utredning icke
glömmer bort att kommunalskatteberedningen i fråga örn skatteutjämningen
har föreslagit, att bidraget från staten i fortsättningen skall utgå icke efter
den utdebiterade skatten utan efter skatteunderlaget i kommunen. Det är
kanske något, som man också måste ta hänsyn till när man bygger upp de
nya bestämmelserna.

Herr Jonsson i Skutskär, erhöll på begäran ordet för kort genmäle och
anförde: Herr talman! I anledning av vad herr Olsson i Gävle nu yttrade
vill jag säga, att jag trots hans anförande känner mig rätt tillfredsställd, ty
då jag väckte motionen klappade farbror Olsson mig på axeln och sade, att
den motionen är dömd att misslyckas. Ändå lia vi nu kommit så långt, att utskottet
har gått med på en utredning. Trots att byggnadslånebyråns vice
ordförande är så pessimistisk tror jag, att -den utredningen kommer att visa,
att det finns möjlighet att lösa frågan.

Jag vill tillägga, att beträffande landskommunerna är detta överhuvud taget
förutsättningen för att man skall kunna tillgodogöra sig statsbidraget till
pensionärsbostäder. I annat fall kunna vi icke lösa frågan.

Jag vill också tala örn att kanske redan i höst kommer den kommun, som
jag tillhör, att med egna medel sätta i gång denna byggnadsform, därför att
vi komma ändå att tjäna på det istället för att bygga pensionärshem med det
statsbidrag, som vi ha möjlighet att få.

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Bidrag till inrättande av pensionärshem. (Forts.)

Härefter yttrade:

Herr Eriksson i Frägsta: Herr talman! Jag kan för min del helt instämma
i motiveringen för den föreliggande reservationen och i vad som anfördes av
herr Pettersson i Dahl. Det är emellertid en liten fråga i detta sammanhang,
som jag skall passa på att lägga fram till byggnadslånebyråns vänliga åtanke.

Jag tror mig ha bekant, att under de senaste åren och även före kriget
byggdes med statsbidrag rätt många bostäder örn ett rum och kök. Jag ifrågasätter
om det icke vore klokt av byggnadslånebyrån att på olika platser undersöka
tillgången på sådana små lägenheter. När man skall ta ställning till
vilka byggen man skall sätta i gång, tycker jag det vore lämpligt att bygga
familjebostäder av en något större typ, dit man skulle kunna flytta de familjer,
som nu bo tämligen trångt, så att de finge något bättre bostäder. Detta
skulle såvitt jag förstår gå i stil med hela utvecklingen, ty all erfarenhet talar
ju för att man skall ta till litet större utrymmen då det gäller familjebostäder.
De mindre lägenheterna skulle då istället kunna användas för pensionärer.

Jag vill med detta endast ha påpekat, att det kanske går att samordna de
olika åtgärderna, när det gäller att bedöma bostadsbehovet på olika orter. Jag
är mycket väl medveten örn att man i dagens läge har mycket stort behov avalia
slags bostäder, men samtidigt kan man ju också nu räkna med en glädjande
utveckling i vad avser materialtillgången. Den planerade byggnadsverksamheten
får ju mycket stort omfång i år, och man vill gärna förutsätta, att
man skall kunna fortsätta på den vägen. Det skulle kanske betyda, att vi efter
tre, fyra år hade vårt bostadsbestånd i någon mån sanerat och sanerat på det
sättet, att vi fått hyggliga bostäder för familjerna och möjlighet att flytta
över pensionärerna till dessa äldre och mindre lägenheter.

Det har kanske varit onödigt av mig att ta upp denna sak nu, men jag har
icke sett, att man på något håll resonerat om denna möjlighet, och jag tycker
alltid det är värdefullt att få resonera med byggnadslånebyrån, som ju bär
mycket stor erfarenhet, för att därigenom få tillfälle att få höra dess syn på
hithörande spörsmål. Jag har således endast velat framhålla, att när det
gäller att pröva behovet av pensionärsbostäder bör man taga hänsyn också till
de förhållanden, som jag här i någon mån har försökt skissera.

I övrigt, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservationen.

Herr Olsson i Gävle: Herr talman! I anledning av vad herr Eriksson i
Frägsta anförde vill jag endast svara, att vi ha haft ögonen på denna sak mycket
länge. Det är ju alldeles självfallet, att man så småningom måste tänka
sig en sådan utveckling. Örn man emellertid vet, att det gäller att skaffa bostäder
åt ungefär 100 000 folkpensionärer och att man ännu i hela landet icke
lyckats lösa bostadsfrågan för mer än i runt tal 8 000, så förstår man, att det
säkerligen ännu är ett gott stycke väg, innan man kan säga, att vi kommit
dithän att man kan inskränka sig till att tillgodogöra sig dessa lägenheter på
ett rum och kök.

Sedan vill jag endast säga, herr talman, att kan det glädja herr Jonsson i
Skutskär att han får denna utredning till stånd, så skall jag icke alls missunna
honom den glädjen, men det innebär dock icke, att saken är klar bara
därför att en utredning blivit beslutad. Hur man än bär sig åt i detta sammanhang,
måste utgångspunkten vara, att hyrorna för folkpensionärerna icke
få drivas i höjden.

Härmed förklarades överläggningen avslutad. Herr förste vice talmannen
gav propositioner dels på bifall till utskottets hemställan i denna punkt dels

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Bidrag till inrättande av pensionärshem. (Forts.)
ock på bifall till den vid punkten avgivna reservationen; och fann herr förste
vice talmannen den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.
Herr Pettersson i Dahl begärde emellertid votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i punkten
4:o) av utskottets förevarande utlåtande nr 126, röstar

Ju;

Den, det ej vill, röstar
Vinner Nej, har kammaren

Nej;

bifallit den vid punkten avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning;
och befanns därvid flertalet hava röstat för bifall till ja-propositionen,
vadan kammaren bifallit utskottets hemställan i förevarande punkt.

§ 8.

Föredrogs statsutskottets'' utlåtande, nr 127, i anledning av Kungl. Maj:_ts a^ZrTstock
proposition angående förvärv av aktier i Stockholm—Västerås—Bergslagens }l0im—yäs.
nya järnvägsaktiebolag. terås—Bergs

tagene nya

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde: ^arnbotägt

Herr Hall: Herr talman! Det är icke för att ställa något yrkande beträffande
utskottets kläm eller motivering, som jag har begärt ordet. Jag vill till
att börja med uttrycka ortsbefolkningens tillfredsställelse över att denna fråga
äntligen närmar sig sin lösning. Utsikten för denna tättbefolkade och högt
industrialiserade bygd att erhålla normala järnvägsförbindelser till samma
pris som gäller för statsbanorna är självfallet så lockande, att en representant
för orten icke kan annat än vara tillfredsställd med det sakliga resultat, som
man efter många års undersökningar och förhandlingar har kommit till. Den
motivering, som statsutskottet har tillhandahållit för förslaget, innehåller väl
icke heller något särskilt, som jag har ''anledning att vända mig emot. Däremot
kan man säga, att det finns åtskilliga ting, som borde ha stått i denna
motivering men som icke finns där. Dessa ting kunna helt säkert ha sin betydelse
för det fortsatta arbetet med förstatligandet av det nu återstående
enskilda järnvägsnätet.

Den proposition, som riksdagen fått mottaga, innehåller ju en lång diskussion
mellan järnvägsstyrelsen och departementschefen örn huruvida det hade
varit ur statsverkets synpunkter klokare att förstatliga Västerås banan 1942 än
att uppskjuta beslutet till 1944. Efter mycket skarpsinniga beräkningar, som
jag här icke skall referera, har järnvägsstyrelsen för sin del kommit till det
resultatet, att man nu förtjänar 400 000 kronor på att ha uppskjutit beslutet
under två år. Detta skulle alltså vara beviset för att det nu föreliggande
förslaget är det bästa som hittills har stått att uppnå. För att nu använda
en järnvägsterm kan man nog utan överdrift säga, att diskussionen därmed
har växlats in på ett sidospår. Frågan om huruvida statskassan vinner eller
förlorar något 100 000-tal kronor är för det första omöjlig att besvara och
för det andra i detta sammanhang en skäligen likgiltig detalj. Jag erinrar
först och främst om att detta dock gäller en affär, där aktierna kosta 25 miljoner
kronor, där det kostar åtskilliga miljoner att övertaga järnvägens skulder
och där det till att börja med kostar ett 30-tal miljoner att sätta järnvägen

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Förvärv av aktier i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag.
(Forts.)

i det skick, som numera motsvarar en modern järnväg. Örn dessa penningmedel
komma att få en tillfredsställande förräntning i framtiden eller icke, det vet
naturligtvis ingen av oss. Det beror på så många omständigheter, på järnvägarnas
roll överhuvud taget i vårt framtida trafikväsen, på de totala inkomster
som järnvägarna i allmänhet kunna komma att ge, på konkurrensen
med den kommande biltrafiken under fredstid o. s. v. Att spekulera över
dylika ting i detta sammanhang är enligt min menig tämligen meningslöst.

De synpunkter, som legat till grund för järnvägarnas förstatligande och som
på sin tid förmådde riksdagen att fatta 1939 års principbeslut, tala ju om helt
andra ting, örn de samhällsekonomiska fördelar som äro att vinna genom att
enhetliggöra hela det svenska järnvägsnätet. Något av dessa synpunkter skymtar
väl fram även i detta resonemang, men det siffermaterial, som man skulle
ha styrkt dessa synpunkter med, lyser med sin frånvaro. Hur mjmket kostar
det allmänheten att ha en enskild järnväg genom sin bygd i stället för att ha
en statsbana? Det är ju en av de betydelsefulla frågor, som i detta sammanhang
borde lia blivit belyst.

Det är svårt för en enskild ledamot av riksdagen att i brist på villig medverkan
från myndigheterna, från järnvägsstyrelsens och Kungl. Maj:ts sida,
få fram vederhäftiga siffror. Örn jag nu nämner några siffror så måste det
alltså ske med reservation för de brister, som kunna vidlåda dessa siffror, därför
att man icke velat tillhandahålla dem i vanlig ordning. För ett normalår
har man beräknat, att Västeråsbanan tar 600 000 kronor mera av sina trafikanter
än vad motsvarande trafiktjänster skulle kosta allmänheten, örn järnvägen
ägdes av staten. För ett krigsår med den högtrafik, som vi haft efter
1939, beräknar man samma belopp till ungefär 1 000 000 kronor. Örn man
bara tar hänsyn till sistnämnda siffra så betyder det alltså, att 2 miljoner
kronor äro bortkastade bara på högre taxor genom de två årens uppskov. Den
som det roar kan ju sedan räkna ut, hur mycket det s. k. affärsvärdet är av
det enskilda järnvägsnätet, örn man skall tillämpa de för statens järnvägar
gällande taxorna.

Men här finns ju också förutom staten, bolaget och den trafikerande allmänheten
en annan part, som när det gäller järnvägarna är en ganska talrik part
för övrigt, och det^är personalen. Den har visserligen vid de enskilda järnvägarna
för några år sedan fått upp sina löner i nivå ungefär med vad staten
betalar, men pensionerna äro alltjämt ordnade på ett mycket egendomligt sätt
för de enskilda järnvägarnas personal. För den största lönegruppen, stationskarlar
och banvakter och med deni jämställda, är pensionen inklusive tillägg
vid statens järnvägar för närvarande 2 850 kronor örn året men vid de enskilda
järnvägarna 1 470 kronor. Skillnaden är 1 380 kronor. Det betyder, att de
enskilda järnvägarnas pensionskostnader ligga vid 51 % av det belopp, som
staten betalar. Även på det området har alltså den enskilda järnvägsförvaltningen
misslyckats i ''att fylla sin sociala funktion.

Det är huvudsakligen dessa två ting, som jag har velat konstatera, då man
nu gar till ett fortsatt arbete med förstatligande av de kvarvarande enskilda
järnvägarna. På grund av innehållet i 1939 års principbeslut har man kanske
icke ansett det nödvändigt att redovisa dessa synpunkter i varje särskilt fall.
Jag tror emellertid med^kännedom om hur lätt människorna ha för att glömma,
att det är skäl i att både riksdagen och den allmänna opinionen då och då
får en erinran örn att när det gäller järnvägsförvaltning är den statliga företagsamheten
så pass överlägsen, att man bör skynda fort med att förstatliga
det enskilda järnvägsväsendet.

Slutligen Adil jag ännu en gång understryka, att när det gäller affärer av

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Förvärv av aktier i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag.
(Forts.)

denna storleksordning är det i hög grad önskvärt, att riksdagen tillhandahålles
ett någorlunda fullständigt siffermaterial.

Chefen för kommunikationsdepartementet, herr statsrådet Andersson: Herr
talman! Herr Hall ställde frågan hur mycket det kostar allmänheten att år
efter år i en trakt ha- tillgång allenast till en enskild bana jämfört med de
förmåner, som skulle ha beretts samma bygd, örn den hade haft tillgång till en
statsbana. Frågan är ju särdeles intressant, i all synnerhet då den ställes från
det hållet. Jag behöver ju icke erinra örn att aktiemajoriteten i Stockholm—
Västerås—Bergslagens järnväg sedan många år tillbaka har ägts av Västerås
stad. Banan har alltså icke varit privatägd i vanlig mening utan har varit kommunägd,
och det är ledningen i Västerås stad, som i princip har svarat för förvaltningen.
När det emellertid har gällt förhandlingar om statsinlösen, så har
man icke från ägaren mött någon större förståelse överhuvud taget för transaktionen,
utan snarast har det varit så, att en inlösen mött ett påfallande motstånd.
Man har för det första icke velat sälja utan helst velat ha banan kvar och för
det andra ha så mycket betalt, att statsintressets företrädare vid ett tillfälle
ansett att en preliminär uppgörelse icke kunde accepteras.

Man måste väl förutsätta, att stadens styresmän i hög grad representera
trafikantintresset. Västerås är ju en stor stad, och det finns där en talrik befolkning,
som behöver anlita järnvägen för sina resor, liksom också flera stora
industriföretag. Den naturliga vägen hade då varit att utöva påtryckning på
den kommunala representationen för att på det sättet underlätta ett övertagande.
Men så har inte skett, utan jag måste säga att motsatsen snarast har varit
fallet. Hur den övriga allmänheten, alltså den som inte bor i Västerås utan
på andra håll utefter banan, har reagerat, vet jag inte, ty jag har inte mött
några krav från denna allmänhet, varken från dem, som trafikera banan med
gods, eller från dem, som själva resa.

På basis av sitt resonemang kom herr Hall till den egendomliga slutsatsen,
att så och så många miljoner blivit bortkastade. Men vart kunna då dessa pengar
— för att fortsätta herr Halls resonemang — ha tagit vägen? I den mån
Västeråsbanan har tillämpat för höga taxor, skulle ju pengarna ha stannat inom
företaget, och eftersom staten skall övertaga företaget med skulder och tillgångar,
bör en del komma staten till godo, bortsett då från det, som utdelats
under åren 1942 och 1943. Det är emellertid inte i det avseendet fråga örn några
större belopp; endast för det sista av dessa år uppgick utdelningen till 7 procent.

Jag kan alltså inte godkänna herr Halls resonemang att pengarna blivit bortkastade.
Menar han däremot, att de obehörigen frånhänts trafikanterna till
järnvägsföretagets förmån, kan jag följa med honom åtminstone ett stycke
på väg.

Jag begärde emellertid ordet med anledning av att i statsutskottets utlåtande
göres ett uttalande, som får anses innebära en kritik av den takt, vari järnvägsförstatligandet
hittills skott. Jag har i medkamniaren uttryckt min förvåning
över att denna kritik kommer fram just i år, då vi taga det största steg
i fråga örn förstatligande, som tagits sedan principbeslutet på sin tid fattades.
Jag skulle bättre lia förstått statsutskottets klander, om det kommit i fjol eller
1942, då de förslag om inlösen, som framlades för riksdagen, voro av mindre
omfattning.

Såsom en förklaring till, varför det har dragit längre ut på tiden med denna
sak än vad riksdagen 1939 hoppades, behöver jag bara peka på tidsomständigheterna.
Jag är övertygad örn att hade man 1939 kunnat förutse, att det skulle

Nr 17.

Onsdagen den 10 maij 1944 fm.

Förvärv av aktier i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag.
(Forts.)

bli ett världskrig, som skulle räcka i fem år, hade nog ingen varit så optimistisk,
att han hade hoppats på att förstatligandet av järnvägarna skulle kunna
äga rum under loppet av dessa fem år, mitt under brinnande världskrig med
alla de konsekvenser, som en sådan situation för med sig.

Jag har också tidigare varit i tillfälle att här i riksdagen motivera min egen
ståndpunkt till denna fråga, nämligen att jag anser att man i varje särskilt
fall är skyldig att bevaka statens intressen på sådant sätt, att man icke accepterar
en uppgörelse, som ur ekonomisk synpunkt är för staten oförmånlig. På
vissa håll förefaller det, som örn man fattat 1939 års beslut så, att staten skall
övertaga de enskilda järnvägarna till vilket pris som helst och att regeringen,
när den får ett förslag färdiglagat från järnvägsstyrelsen, är skyldig att godtaga
det utan att ens granska det. Så har jag i varje fall inte fattat min uppgift,
utan jag har fattat den så att jag är skyldig att bevaka statens intressen
gentemot ägarna till de enskilda järnvägsföretagen, d. v. s. säljarna. Det kanske
kan tyckas, att denna min inställning är egendomlig med hänsyn till den politiska
uppfattning jag företräder, men jag har ansett min plikt vara att i första
hand bevaka statens intressen. Detta ståndpunktstagande har i ett fall medfört,
att jag inte kunnat rekommendera framläggandet av ett förslag, som järnvägsstyrelsens
^ förstatligandeberedning uppgjort, och det var beträffande det förslag,
som år 1942 avgavs örn inlösen av Västeråsbanan. I alla övriga fall ha förslagen
utan några som helst ändringar vidarebefordrats till riksdagen.

Statsutskottet uttalar nu en förmodan att dröjsmålet med Västeråsbanans
förstatligande kan ha inverkat så, att hela planen förskjutits. Det vill jag ingalunda
bestrida. Men samtidigt är jag angelägen framhålla, att enligt min uppfattning
skulle det inte, vare sig något världskrig kommit emellan eller ej.
inom en tidrymd av fem år ha gått att genomföra hela detta utomordentligt
stora program. Jag drar den slutsatsen av det faktum, att förstatligandebesluten
under de två första åren, då programmet helt fick fullföljas i den ordning,
som planerats från järnvägsstyrelsens sida, hade liten omfattning, i det att man
grep sig an med relativt små och obetydliga banor först. Det hade kanske gått
lättare att realisera planen, örn man hade tagit itu med de stora banorna först.
Då hade det också varit möjligt att förvärva dessa banor vid en tidpunkt, när
anspråken från säljarnas sida inte voro så stora som de blivit, sedan konjunkturerna
för järnvägarna förbättrats på sätt som skett.

. Vad det fortsatta förstatligandet beträffar, vill jag försäkra att från min
sida kommer intet hinder att resas, utan arbetet skall kunna fortskrida i normal
omfattning. Men som jag nyss förklarade anser jag mig icke böra acceptera
förslag, som jag ur statens synpunkt finner uppenbart omöjliga att godtaga.
Jag förbehåller mig rätt att bevaka statens intressen gentemot järnvägssäljarnas,
vare sig dessa säljare äro enskilda personer eller kommuner och städer, som
fallet varit beträffande Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg.

Herr Andersson i Prästbol: Herr talman! Det torde väl inte förvåna kammarens
ledamöter att statsutskottet nu, då den tid snart är ute, som uppställdes
för programmets förverkligande när riksdagen fattade beslut om de enskilda
järnvägarnas förstatligande,^gör detta uttalandet, att utskottet hoppas att förstatligandet
skall kunna påskyndas, så att det resultat med snaraste skall
kunna uppnås, som riksdagen förutsatte vid fattandet av sitt beslut.

Jag skall emellertid inte ingå på något vidare bemötande av vad kommunikationsministern
här anfört, utan nöjer mig med att yrka bifall till statsutskottets
förslag i förevarande ärende.

Efter härmed slutad överläggning biföll kammaren utskottets hemställan.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

§ 9.

Herr statsrådet Wigforss avlämnade Kungl. Maj :ts proposition, nr 263, med
förslag till förordning örn ändrad lydelse av 6 § förordningen den 17 juni
1938 (nr 384) angående rätt för svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk
förening att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond,
m. m.

Denna proposition bordlädes.

§ 10.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande, nr 32, i anledning av väckta
motioner örn frihet från omsättningsskatt vid försäljning, som i viss begränsad
omfattning bedrives av biodlare med honung av egen skörd.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande, nr 33, i anledning av väckt mo- Motion aktion
angående utredning rörande frågan örn ändamålsenligheten av nu gällande
lagstiftning angående alkoholhaltiga drycker.

I en till bevillningsutskottet hänvisad motion nr 378 i andra kammaren av ™damål3enherr
Wiberg hade hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till geland! UujKungl.
Maj :t anhålla örn utredning rörande frågan örn ändamålsenligheten av stiftning annu.
gällande lagstiftning angående alkoholhaltiga drycker samt snarast möj- gående alkaligt
för riksdagen framlägga de förslag, som föranledas av sådan utredning holhalnqr
ävensom att därvid i motionen angivna synpunkter måtte vinna beaktande. ryc tr''

Utskottet hemställde, att motionen 11:378 av herr Wiberg angående utredning
rörande frågan örn ändamålsenligheten av nu gällande lagstiftning angående
alkoholhaltiga drycker icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och anförde därvid:

Herr Wiberg; Herr talman! I motion nr 123 i första kammaren av herr
Elon Andersson m. fl. och nr 173 i andra kammaren av herr Malmborg m. fl.
hemställdes till 1943 års riksdag, att »riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla örn en utredning rörande orsakerna till det försämrade nykter -hetstillståndet och örn de åtgärder från statens sida, som i anledning därav
kunna vara påkallade, en utredning som syftar till en allmän översyn över
svensk nykterhetslagstiftning». I motiveringen framhölls bl. a., att det allmänna
nykterhetstillståndet under krigsåren undergått en avsevärd försämring.
De ådömda fylleriförseelserna visade en starkt stigande tendens, men
särskilt allvarligt vore att ungdomsfylleriet visade en påtaglig stegring.
Den utveckling, som under de senaste åren hade ägt rum, ådagalade —• framhölls
det — att de nykterhetspolitiska åtgärderna i vårt land icke voro tillräckligt
effektiva.

Jag tillåter mig, herr talman, att härtill knyta den reflexionen, att denna
motivering för motionerna i fråga var absolut riktig. Det kan omnämnas, att
den totala konsumtionen av spritdrycker under kriget sjunkit men att antalet
registrerade fylleriförseelser stigit med närmare 45 procent från år 1937
till år 1942. Vad ungdomsfylleriet angår kan nämnas, att i jämförelse med
genomsnittet för åren 1934—1938 visar fyllerifrekvensen för män under 21
år en tre gånger så stark ökning som för samtliga män, som fyllt 21 år. Örn

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Motion angående utredning rörande frågan om ändamålsenligheten av gällande
lagstiftning angående alkoholhaltiga drycker. (Forts.)
man endast räknar med förseelser enligt domstolsstatistiken, lia under de
senaste åren de flesta fylleriförseelserna begåtts av 23-åringar, men örn även
de militära disciplinstraffen medräknas, lia de begåtts av 22-åringar. Därnäst
ha enligt domstolsstatistiken 20-åringarna kommit högst i fråga om antalet
fylleriförseelser. Ar 1942 var antalet fylleriförseelser, för vilka straff utdömdes,
ungefär 42 000 mot 29 500 år 1937. 1943 års motionärer åsyftade
också enligt min uppfattning med fullt fog en djupgående och förutsättningslös
analys av det statistiska materialet samt en ingående diskussion av det
orsakssammanhang, som förelåg, för att man skulle erhålla vägledning för
en allmän översyn av nykterhetspolitiken och även kunna uppdraga nya eller
reviderade riktlinjer för densamma.

Bevillningsutskottets betänkande av den 8 juni 1943 är av ett alldeles särskilt
intresse. Utskottet framhöll där, att utskottet beaktade betydelsen av en
sådan utredning och^att utskottet funnit, att de problem, som här uppställde
sig, borde bli föremål för noggrant övervägande. Utskottet sade klart ifrån,
att det mycket väl kunde tänkas, att det nuvarande systemet icke innefattade
den bästa lösningen vid valet av system för vår nykterhetspolitik. Det vore
också tänkbart,. att nuvarande missförhållanden i viss utsträckning hade föranletts
av restriktionsbestämmelsernas utformning i särskilda avseenden. Men
icke desto mindre avstyrkte utskottet bifall till motionerna under motivering
att det kunde ifrågasättas, om tidpunkten för igångsättande av en sådan utredning
vore lämplig och att i allt fall resultatet av en inom finansdepartementet
igångsatt snabbutredning angående orsakerna till försämringen i nykterhetstillståndet
under kriget borde avvaktas.

Beträffande denna snabbutredning förhåller det sig på följande sätt. Riksdagens
nykterhetsgrupp och Sveriges nykterhetsvänners landsförbund hade
i skrivelse den 17 februari 1943 till Kungl. Majit hemställt, att en skyndsam
utredning måtte verkställas angående orsakerna till det starkt stegrade fylleriet,
och den 9 april 1943 tillkallade chefen för finansdepartementet tre sakkunniga
för att inom departementet biträda med en sådan utredning. Det är
anledning fästa uppmärksamheten på att denna utredning hade en begränsad
räckvidd. Bevillningsutskottet har också mycket riktigt åtskilt denna specifikt
inriktade snabbutredning och den hela fältet omfattande, grundliga utredning).
som. åsyftades såväl i 1943 års motioner som i den motion, vilken jag i år
tillåtit mig väcka.

Bevillningsutskottet avstyrkte alltså i fjol motionerna men endast med en
majoritet av elva ledamöter mot nio. Dessa senare nio ledamöter, bland vilka
från denna kammare återfunnos herrar Olsson i Gävle, Orgård, Sundberg,
Rosander och Olofsson i Höganäs, hade avgivit en utförlig reservation för
bifall till motionerna. Denna reservation är mycket välskriven och klarläggande,
och jag tror att det är nödvändigt att referera densamma för att kammarens
ledamöter skola få en fullt tydlig bild av vad saken gäller.

. I reservationen framhölls till en början, att det hittillsvarande systemet
visat sig icke hålla inför krigstidens påfrestningar, och man tillägger: »Var
orsakerna härtill kunna vara att söka, kan i nuvarande läge ej konstateras.»
Genom en utredning i motionernas syfte kunde emellertid material erhållas
för bedömande av verkningarna av den hittills förda nykterhetspolitiken och
för ett övervägande av de nya linjer för denna politik, som kunde befinnas
vara av behovet påkallade. Reservanterna påpekade att »då denna utredning
skulle avse en planläggning av vår nykterhetspolitik på längre sikt, är det
uppenbart, att den inom finansdepartementet igångsatta snabbutredningen
rörande orsakerna till det försämrade nykterhetstillståndet icke kan tjäna

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Motion angående utredning rörande frågan om ändamålsenligheten av gällande
lagstiftning angående alkoholhaltiga drycker. (Forts.)
dess — d. v. s. långsiktsutredningens -— syftemål i annan mån än att vid densamma
insamlat material kan vara till gagn som vägledning. Departementschefen
framhåller även, att en mer uttömmande analys av de faktorer, som
framkallat det ökade spritmissbruket, ligger utom ramen för snabbutredningens
arbete.» Reservanterna polemiserade därefter gentemot utskottsmajoritetens
uttalande, att tidpunkten ej vore lämpad för igångsättande av den avsedda
utredningen, samt framhöllo, att det tvärtom vore av värde att utredningen
igångsattes under en tid, då nykterhetslägets allvar för alla vore så framträdande
som nu vore fallet. I förbigående må anmärkas, att allvaret ingalunda
blivit mindre under det år, som förflutit, utan snarare större.

Ärendet behandlades i riksdagen den 28 juni 1943, varvid riksdagen biföll
reservanternas förslag och därmed motionerna. I skrivelse till Kungl. Maj :t
av samma dag anhöll riksdagen örn en förutsättningslös och allsidig utredning
angående den svenska nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning.

Man frågar nu, vilket resultatet blivit av riksdagens skrivelse i denna så betydelsefulla
och allvarliga fråga. Såvitt j<ag vet, har den icke medfört något
resultat alls. Detta var en av anledningarna till att jag överhuvud taget i år
tog upp frågan. Vad formen beträffar hade jag att välja mellan motion
och interpellation. Naturligtvis kunde jag ha valt formen interpellation. Nu är
det emellertid som bekant så, att med den förhandlingsordning riksdagen har
en interpellation icke kan leda till någon i varje fall klarare manifestation
från ens den kammares sida vari interpellationen framställes. Det var då, såvitt
jag kunde bedöma, inte annat att göra än att taga upp ärendet genom en
motion med i stort sett samma yrkande som föregående års motion hade. Samtidigt
tillät jag mig i motiveringen trycka på vissa med nuvarande system
förenade olägenheter och avarter, vilka icke tillräckligt syntes ha uppmärksammats
vid tidigare framställningar nied enahanda yrkanden.

Huru har nu denna motion behandlats av 1944 års bevillningsutskott? Den
bär avstyrkts, men denna gång utan någon hänvisning till snabbutredningen.
Man har endast åberopat riksdagens beslut 1943, där riksdagen som förut
nämnts begärt en allsidig och förutsättningslös utredning. Denna begäran befinner
sig nu under Kungl. Maj:ts snart ettåriga övervägande. Bevillningsutskottet
har icke ens i sin motivering framhållit önskvärdheten av att 1943 års
riksdagsbeslut och riksdagsskrivelse utan, ytterligare dröjsmål måtte leda till
resultat. När jag såg utskottsutlåtande!, vände jag givetvis1 genast på bladet
för att se, vad reservanterna hade anfört. Jag kunde nämligen inte tänka mig
annat, än att 1943 års reservanter, till vilkas ståndpunkt riksdagen ju den
gången anslöt sig, även i år skulle slå vakt om sin uppfattning. Men det hade
tydligen gått med reservanterna som med melodien som kom bort. Bevillningsutskottets
beslut 1944 synes vara enhälligt och är i varje fall reservationsfritt.
Skall nu detta innebära, att reservanterna, vilka väl icke ha något
emot att jag betecknar dem såsom i eminent grad kända nykterhetsmän, slagit
sig till ro med att en skrivelse för ett år sedan har avlåtits till Kungl.
Maj :t och med den förhoppningen, att densamma vill med tiden skall leda till
att Kungl. Maj :t beslutar sig för att effektuera framställningen? Eller har
entusiasmen för denna viktiga utredning svalnat? Anses det icke längre
vara synnerligen betydelsefullt, att man får till stånd en ur alla synpunkter
sett allsidig utredning, vilken, som man får hoppas, skall leda till att det nuvarande
systemet, vilket från nästan alla håll utdömts, ersättes med ett effektivare
och bättre?

Den åsyftade utredningen skall naturligtvis ej inrikta sig endast på sådana

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Motion angående utredning rörande frågan om ändamålsenligheten av gällande
lagstiftning angående alkoholhaltiga drycker. (Forts.)
frågor som motbokens existens. Det finns oerhört många andra områden. Jag
skall icke uppta kammarens tid med alltför många exempel. Men är det verkligen
tillfredsställande, att langningsparagraferna numera fått en sådan utformning,
att det enligt vad som framhålles från polishåll är praktiskt taget
lönlöst att åtala en langare? Eller vill någon påstå, att det är rätt metod att
för 496 :e gången straffa en person med böter för fylleri? Jag skulle tro, att man
här i Stockholm kan få fram ytterligare siffror av aktningsvärd storleksordning.
I Malmö, där jag tillåtit mig göra en undersökning, äro vi mera blygsamma.
Rekordet innehades i februari av en som var dömd 210 gånger, som
nummer två kom en med 156 domar och som trea en person med 94 domar.
Men dessa siffror härröra ju från februari månad! En lagstiftning, vilken i
sådana fall som dessa stadgar påföljden böter, vilka troligen i regel sittas av,
påminner örn en läkare som försöker bota en envis förkylning med stryk. På
andra områden har man lärt sig att bota missförhållanden genom att påverka
deras sociala förutsättningar, inte genom att behandla symtomen.

Restriktionssystemet har aldrig i svenska folkets rättsmedvetande fått en
ställning som motsvarar aktningen för andra lagbud. Föreskrifterna ha tolererats,
så länge de ansetts lia något berättigande, men därutöver har det svenska
folket inte velat vara med. Den individuella kontrollen, som skulle vara syste -mets hörnsten, har inte blivit någon verklighet. En allmänt erkänd svaghet
med systemet har varit, att restriktionerna i realiteten ha konserverat det
spritmissbruk som det var avsett att bekämpa. Spriten har fått den förbjudna
fruktens lockelse, och motboken har kommit att anses såsom ett manbarhetsbevis.
Mot spritbrukets frestelser har systemet icke visat sig vara någon garanti.

Det nuvarande systemet är behäftat med allvarliga olägenheter och fel, vilket
väl icke någon vill förneka. Jag vågar också fortfarande hysa den meningen,
att icke minst riksdagens nykterhetsvänner med tillfredsställelse borde se, att
motionen bifölls och att sålunda Kungl. Maj:t finge en påminnelse örn att det
vore på tiden att igångsätta denna betydelsefulla utredning. Jag tillåter mig
också, herr talman, att yrka bifall till motionen.

I detta anförande instämde herr Pettersson i Dahl.

Herr Olsson i Gävle: Herr talman! När jag följde den historieskrivning,
som herr Wiberg gjorde och som ju var fullkomligt riktig, satt jag länge och
undrade — och det var kanske fler av bevillningsutskottets ledamöter, som i
tysthet gjorde den reflexionen — om inte herr Wiberg hade glömt, att det
inte var utskottet, utan reservanterna som segrade i kammaren. Men jag kunde
ju så småningom konstatera, att herr Wiberg inte glömt det och att alltså
det hela från hans sida syftade till att utgöra en påminnelse till Kungl. Maj :t.
Utskottet har för sin del inte ansett någon sådan påminnelse nödvändig, ty
vi utgingo i fjol ifrån att så fort snabbutredningen var avslutad, skulle den
stora utredningen sättas i gång. Och om herr Wiberg valt den vägen, att han
interpellerat finansministern angående orsakerna till att denna stora utredning
inte ännu blivit igångsatt, tror jag att han skulle ha kunnat få ett tillfredsställande
svar.

Jag tror också att man då hade kunnat säga finansministern, att alla de,
som i fjol röstade emot en ny utredning, nu äro beredda att kräva en sådan;
ty varken inom bevillningsutskottets majoritet eller minoritet från i fjol,
vilka nu äro förenade i en majoritetsklump utan några som helst reservationer,
tvivlar man ett ögonblick på att Kungl. Majit skall i handling omsätta

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Motion angående utredning rörande frågan om ändamålsenligheten av gällande
lagstiftning angående alkoholhaltiga drycker. (Forts.)
vad riksdagen begärde av Kungl. Maj:t i fjol. Hade vi haft finansministern
här närvarande, hade vi ju kunnat fråga honom direkt om den saken. Jag
hoppas emellertid att det efter herr Wibergs anförande här och den anslutning
till detta, som jag gärna lämnar, skall kunna bringas till finansministerns kännedom,
att riksdagen är praktiskt taget enhällig på denna punkt. Men vi ha
inte velat göra en ny skrivelse till Kungl. Majit, då vi icke brukat använda
den metoden, när det gäller att få svar på ett brev, som man förut skickat.

Jag tror således, att kammaren inte har någon anledning att göra annat än
att följa utskottet, då jag är förvissad om — jag är säker på att herr Hagberg
också kan intyga att han är förvissad därom — att herr Wiberg under den
allra närmaste tiden kommer att bli bönhörd.

Herr Hagberg i Malmö: Herr talman! Jag har ett intryck av att herr
Olsson i Gävle drog en smula för vittgående slutsatser, då han förklarade, att
det nu rådde praktiskt taget enighet örn den utredning, rörande vilken det
förra året icke förelåg någon enighet. Jag nödgas då säga, att jag har samma
uppfattning i år, som jag hade i fjol. Jag tillhörde nämligen, såsom herr
Olsson i Gävle väl erinrar sig, den gången majoriteten inom utskottet. Jag
hade där talat mot att en sådan utredning skulle verkställas med hänsyn till
att Kungl. Majit redan hade satt igång en utredning, nämligen den Torsten
Peterssonska s. k. snabbutredningen. Jag vann i utskottet, men jag förlorade
i kamrarna. Riksdagen beslöt då, att den föreslagna utredningen skulle sättas
igång. Jag anser emellertid nu, som jag ansåg då, att denna utredning
icke är nödvändig, i all synnerhet innan man vet, vad Konungen ämnar göra
med den Torsten Peterssonska utredningen. Denna har ju presenterat ett
ganska intressant aktstycke, som jag har här för alla eventualiteter. Det har
ju blivit mycket diskussion örn detta aktstycke, och många skiljaktiga meningar
lia kommit till synes, men ännu så länge vet man inte, vad Konungen
kommer att göra med det. Under sådana förhållanden tycker jag icke, att det
finns något fog för att ändra uppfattning i denna fråga, och det har jag icke
heller gjort. Att jag icke dess mindre har biträtt utskottets hemställan här,
beror självfallet på att riksdagen oavsett min mening begärt en utredning. Den
är alltså ett faktum. Jag har velat säga detta, så att kammaren inte skall få
den uppfattningen, att jag för min del på något sätt har svängt i denna fråga.

Jag vill å andra sidan säga, att det i dessa ting otvivelaktigt föreligger en
högst betydande irritation här i landet. Det är också tydligt, att man på många
håll bland, örn jag sä får säga, de »spritvårdande» myndigheterna lägger i dagen
en mentalitet i dessa frågor som vårt folk i övrigt och icke minst nykterhetsfolket
för länge sedan iner eller mindre kommit ifrån. Jag har med stort
intresse tagit del av inläggen vid nykterhetsfolkets landsförsamling i Stockholm
för en tid sedan. Jag får säga, att man där på många håll såg betydligt
mer realistiskt på detta spörsmål, än vad åtskilliga av våra myndigheter
nu göra. De ha liksom bourbonerna, kanske man skulle kunna säga, ingenting
lärt och ingenting glömt av vad som förevarit i denna fråga. De äro fastvuxna
i sina gamla uppfattningar och köra vidare i de gamla hjulspåren.

Jag har velat framhålla detta som ett litet bidrag till den diskussion som
bär äger rum. Det föreligger nog fog för åtskilliga av de påståenden, som
framkommit i den Wibergska motionen. Men allt detta är en sak, och en annan
sak är, att, riksdagen redan begärt en utredning av dessa spörsmål, och då synes
det mig opåkallat att begära ännu en utredning. Jag uttalade mig precis
på samma sätt förra året. Men besynnerligt nog intog herr Olsson i Gävle
då en annan ståndpunkt. Han ansåg, att det förhållandet, att en utredning

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Motion angående utredning rörande frågan om ändamålsenligheten av gällande
lagstiftning angående alkoholhaltiga drycker. (Forts.)
redan pågick, ingalunda behövde föranleda riksdagen att säga nej till ännu
en utredning. Men i år har herr Olsson motsatt sig en utredning. I år säger
han nej till en ny utredning, därför att det redan finns en utredning. Jag
tycker, att detta inte är riktigt konsekvent handlat av herr Olsson i Gävle.

Herr talmannen återtog nu ledningen av förhandlingarna.

Herr Olsson i Gävle: Herr talman! Jag har ju en viss respekt för herr
Hagbergs uppfattning, men jag blir litet betänksam, när jag hör, att lian vill
jämställa min ståndpunkt i år med herr Hagbergs egen i fjol. Det är dock en
liten skillnad. Snabbutredningen är något annat än den stora på djupet av
hela problemet gående utredning som vi begärde i fjol. Man kan inte göra en
sådan jämförelse.

Sedan får jag säga, att det förefaller mig, som örn detta tvivel, som herr Hagberg
tydligen hade, på vad Kungl. Maj :t tänker att göra med snabbutredningens
förslag, icke är nödvändigt, ty herr Hagberg har väl även en känsla
av att det väsentliga i snabbutredningens förslag kommer att gå in i den stora
utredningen, örn det överhuvud taget skall bli något av densamma. Så ser jag
saken, och jag tänkte, att herr Hagberg hade ungefär samma känsla. Men,
herr talman, det tjänar ju ingenting till att nu diskutera alla dessa detaljer i
»systemet». Det gjorde vi här i kammaren redan för en tio, femton år sedan,
och jag tillät mig då att på samma sätt som herr Hagberg gjort i dag uttala
mitt tvivel i fråga örn resultatet. Då var det icke så många som ville lyssna,
men nu är det väl några fler. Det är också min förhoppning, att vi, såsom vi
gjorde 1937, skola kunna komma sams örn att taga ytterligare ett långt steg
framåt, vilket ju även herr Hagberg år 1937 förutsatte att vi skulle kunna
göra.

Jag vill således icke på något sätt medgiva, att min ståndpunkt är förändrad
från i fjol vare sig formellt eller sakligt.

Herr Hagberg i Malmö: Herr talman! Jag skulle gärna vilja instämma
i den förhoppning som herr Olsson i Gävle uttalade. Herr Olsson och jag hade
ett mycket angenämt samarbete, nä,r det gällde att snickra ihop den stora kompromissen
1937, och jag tror, att det var ett ganska gott arbete som då utfördes,
om jag får säga det själv. Jag hoppas, att, örn det skall bli ett nytt
samarbete, det måtte leda till samma resultat. Men jag kan icke underlåta,
herr Olsson i Gävle, att påpeka, att man redan nu ifrån Kungl. Maj:ts sida
har vidtagit åtgärder för att rasera en del av det som vi byggde upp 1937.
Jag vill erinra örn det förslag som rätt snart kommer på kammarens bord avseende
ett riksrestaurangbolag och som innebär nedbrytandet av en viktig del
av den organisation, som vi då uppbyggde. Jag vill också erinra örn de planer,
som äro å bane, att skapa ett enhetligt systembolag för hela landet. Detta
innebär också ett raserande av de resultat, till vilka vi kommo fram vid den
stora kompromissen. Den lösning som då åstadkoms har dock icke prövats i
levande livet mer än sex år. Icke desto mindre är man redan nu beredd att
taga bort ganska stora delar av resultaten av det enligt min mening förnuftiga
reformarbete som då utfördes. När man har de erfarenheter som jag nu har,
blir man lätt litet misstänksam beträffande hur det skall gå i fortsättningen.

Överläggningen var härmed slutad. Herr talmannen framställde propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan dels ock på avslag därå samt
bifall i stället till den i ämnet väckta motionen,; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

§ 12.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande, nr 44, i anledning av väckt motion angående
ändring i visst avseende av gällande bestämmelser örn sparbanks utlåningsrörelse.

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:

Herr Paulsen: Herr talman! Då det här gäller en motion som jag har väckt
och vari begäres en utredning angående medgivande för sparbank att i vissa
fall utlämna lån utan borgen, skall jag be att få säga några ord. Utskottet
bär under behandlingen av denna motion vänt sig till sparbanksföreningen och
sparbanksinspektionen och fått tillstyrkande yttranden från båda dessa håll.
I anledning härav har utskottet också tillstyrkt motionen och varit mycket
välvilligt. Man har till på köpet sagt, att man hoppas, att den i motionen berörda
frågan kommer att ingå bland direktiven för den blivande stora utredningen.
Så långt är allt gott och väl. Men sedan gör utskottet en fullständig
kullerbytta och yrkar avslag på motionen.

Vad som varit orsaken till att utskottet handlat på detta sätt och vad som
spökat i utskottsledamöternas hjärnor, när de kunnat göra sig skyldiga till en
sådan lapsus, förstår jag icke. Men nog är det underligt, att när ett utskott
sagt, att det har samma synpunkter som motionären och instämmer i hans yrkande
samt att det anser, att motionärens synpunkter böra komma med i direktiven
för den stora utredningen, utskottet sedan gör en kullerbytta och yrkar
avslag på det hela. Ja, det är underligt, roen jag rannsakar inte hjärtan
och njurar och jag vet inte, hur detta kan komma sig.

Nu förhåller det sig emellertid ändå på det sättet, att motionen till följd
av allt detta tillstyrkande säkerligen kommer att tagas med i elen stora utredningen,
och då har jag fått min önskan uppfylld. Jag behöver därför inte
stå hår och yrka bifall till min motion eller motsätta mig, att den kläm som
bankoutskottet skrivit antages, utan jag nöjer mig med det uttalande jag nu
gjort, i förhoppning örn att det kommer att gå så som bankoutskottet och alla
de hörda myndigheterna önska.

Herr Svedman: Herr talman! Då motionären icke yrkat bifall till sin
motion, kan jag fatta mig synnerligen kort,

För fem år sedan hade herr Paulsen samma yrkande som i den föreliggande
motionen i en motion som då avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen
Det verkade kanske något chockerande, ty att ifrågasätta, att en person skulle
få lån utan någon borgen, var ju någonting ganska nytt Sedan dess har nog
tiden arbetat för herr Paulsen och hans yrkande. Vi ha fått ökade erfarenheter
bl. a. genom bosättningslånen, som ju äro borgensfria. Det finns otvivelaktigt
ambitiösa personer, för vilka det är motbjudande för att icke säga
förödmjukande att be andra personer skriva borgen på en låneansökan, därför
att de med sin starka självständighetskänsla finna det osympatiskt att komma
i en viss obligation till sina välgörare. Sådana personer torde ur banksynpunkt
kunna räknas till det mera riskfria klientelet.

I små sparbanker, där styrelsen känner ungefär alla inom bankens verksamhetsområde
eller har lätt att skaffa sig kännedom örn dem, torde det icke
vara så farligt att ge styrelsen en sådan befogenhet som herr Paulsen önskar.
Beträffande de stora sparbankerna däremot, där man från styrelsens sida har
svårt att erhålla en sådan personkännedom, blir förhållandet annorlunda.

Liksom för fem år sedan bär bankoutskottet nu avstyrkt motionen, men eftersom
nu en revision av sparbankslagen i hela dess omfattning ställes i utsikt

Andra hammar ens protokoll 1944. Nr 17. 5

Motion om
ändring i
visst hänseende
av gällande
bestämmelser
om
sparbanks ntlåningsrörelse.

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Motion med
förslag till
lag om vissa
ändringar i
S kap. strafflagen.

Motion om. ändring i visst hänseende av gällande bestämmelser om sparbanks
utlåning srörelse. (Forts.)

inom en snar framtid, har utskottet funnit det lämpligt att denna revision även
tar hand örn herr Paulsens önskemål.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 13.

Föredrogs första lagutskottets utlåtande, nr 23, i anledning av väckt motion
med förslag till lag örn vissa ändringar i 8 kap. strafflagen.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 138,
vilken behandlats av första lagutskottet, hade herr Undén hemställt, att riksdagen
ville för sin del antaga i motionen intaget förslag till lag örn vissa ändringar
i 8 kap. strafflagen.

Utskottet hemställde, att riksdagen i anledning av förevarande motion,
1:138, måtte besluta att för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändring i 8 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att 8 kap. 14 a § strafflagen skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives samt att i samma kapitel skall införas en ny
paragraf, betecknad 28 a §, av den lydelse nedan sägs.

8 KAP.

14 a §.

Den som,---böter dömas.

Allmän åklagare må ej utan Konungens lov väcka åtal för brott, som nu
är sagt.

28 a §.

Allmän åklagare må ej utan Konungens lov väcka åtal för brott, som avses
i 26 eller 28 §, i vad de hänföra sig till 14 a §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.

Reservationer hade avgivits:

l:o) av herr Branting; och

2:o) av herr Gezelius, som ansett, att den av utskottet föreslagna åtalsprövningen
vid brott mot 8 kap. 14 a, 26 och 28 §§ strafflagen bort anförtros justitiekanslern
samt att den av utskottet föreslagna lagtexten bort utformas i enlighet
härmed.

Utskottets hemställan föredrogs; och anförde därvid:

Herr Gezelius: Herr talman! Som reservant skall jag be att i korthet få
motivera mitt ståndpunktstagande i denna fråga.

Olovlig underrättelseverksamhet, som riktar sig mot Sverige, straffas enligt
14 § i 8 kap. strafflagen. Enligt stadgandena i 8 kap. 14 a § strafflagen
straffas den, som i annat fall inom riket för främmande makts räkning bedriver
hemlig underrättelseverksamhet i militärt eller politiskt syfte. Under för -

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Motion med försiad till lag örn vissa ändringar i 8 kap. strafflagen.

(Forts.)

arbetena till denna lagbestämmelse — som alltså avser anskaffande av uppgifter,
som icke beröra Sverige — framhölls det, hurusom erfarenheten visat,
att ett land kunde vara operationsområde för utländska spioneri- och underrättelseorganisationer,
vilkas verksamhet icke avsåge det land, där organisationen
arbetade, utan ett annat land. Det framhölls därjämte, att svensk lag
icke innehöll något mot dylik verksamhet riktat straffbud och att en sådan
verksamhet inom svenskt område ur allmän ordningssynpunkt ävensom med
hänsyn till förhållandet till främmande makter, med vilka Sverige upprätthölle
vänskapliga förbindelser, icke torde anses önskvärd. Det betonades slutligen,
att en handling för att bliva straffbar enligt 14 a § skulle ingå som ett
led i en fortlöpande verksamhet.

Rättstillämpningen synes enligt första lagutskottet ha givit belägg för, att
stadgandena i 14 a § fått en så vidsträckt avfattning, att det mött svårigheter
att avgränsa tillämpningen till vad man enligt förarbetena avsåg att straffbelägga
genom straffbudet.

Utskottet säger på denna punkt: »Erfarenheten av de senaste årens tillämpning
av 14 a § torde giva vid handen, att lagrummet erhållit en avfattning,
som möjliggör ingripande i större omfattning än vad vid bestämmelsernas tillkomst
torde ha förutsatts. Det är fördenskull enligt utskottets mening motiverat,
att en begränsning av lagrummets tillämpningsområde kommer till stånd.»

Motionären herr Undén har nu sökt vinna en tillfredsställande begränsning
genom en ny brottsbeskrivning. Jag är fullt ense med utskottet, att motionärens
förslag icke skulle kunna giva ett tillfredsställande resultat. Detta förslag
är trots vissa förtjänster icke tillfredsställande, därför att det otvivelaktigt
lider av uppenbara oklarheter. Då motionären begränsar straffbarheten
till anskaffande av hemliga uppgifter rörande militära förhållanden men icke
tar med politiska förhållanden, kan detta i vissa fall komma att innebära ett
åsidosättande av vårt lands intressen.

Det är ju också uppenbart, att det är mycket svårt både i rättstillämpningen
och än mera i lagstiftningen att draga en gräns mellan militära och politiska
förhållanden.

Bland de fall, som lagutskottet haft tillfälle att taga del av, finnas exempel
på olovlig underrättelseverksamhet, sorn föranlett åtal och där man icke kunnat
draga någon bestämd gräns mellan militära och politiska underrättelser.
Jag behöver icke gå närmare in på det; det känner var och en till.

Inför de betydande svårigheterna att utan åsidosättande av vårt lands intressen
uppdraga en bestämd gräns för det straffbara området har utskottet
för sin del funnit, att en ändring av brottsbeskrivningen överhuvud taget icke
lämpligen kan företagas annat än i samband med en allmän revision av 8 kap.
strafflagen. Straffrättskommittén är också för närvarande sysselsatt med en
sådan omarbetning, och dess förslag i ämnet är, enligt vad utskottet inhämtat,
att vänta i år. Vi komma sålunda sannolikt att nästa år få ett förslag till ändring
av 8 kap. strafflagen och därmed en bättre brottsbeskrivning i denna lag.

I det läget har lagutskottet sökt att provisoriskt vinna en begränsning av
ifrågavarande straffbestämmelsers tillämpningsområde. Det har utskottet
gjort genom att framlägga ett förslag till stadgande, att åtal för brott mot
14 a § icke får väckas utan Konungens lov. I denna punkt har jag varit skiljaktig.
Jag har ej velat medverka till den politisering av rättsskipningen, som
förslaget med all sannolikhet skulle komma att innebära. Jag biar velat anförtro
förprövningen till justitiekanslern.

Vid 1942 års riksdag förelåg en motion av herr Undén med förslag, att
förprövningen skulle anförtros Kungl. Maj:!, Lagutskottet var då enhälligt

€8

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Motion med förslag till lag om vissa ändringar i 8 kap. strafflagen.

(Forts.)

om att ej föreslå riksdagen att till Kungl. Maurts prövning överlämna avgörandet
i fråga örn tillämpningen av denna lagbestämmelse. Det kan möjligen
vara det förhållandet, att lagutskottets ledamöter från 1942 i stor utsträckning
tagits i anspråk för aktiebolagsutskottet, som föranleder, att jag står
som ensam reservant på denna punkt. Det har säkerligen ej inträffat något
förhållande, som skulle kunna tala för en ändrad ståndpunkt från första lagutskottet
från 1942; snarare skulle förhållandet på grund av den praktiska
erfarenheten vara det motsatta.

Enligt utskottet av i år skulle det vara lämpligare att anförtro Kungl.
Maj :t denna förprövning. Men utskottet motiverar icke närmare denna uppfattning.
Det säger endast, att det synes icke behöva befaras alltför storaolägenheter
i tillämpningen.

Olägenheterna äro emellertid enligt min mening uppenbara. Straffbarheten
hos en gärning skall ju principiellt bedömas med hänsyn till omständigheterna
vid brottets begående; alltså måste man kunna säga, att i detta fall synes vid
brottets begående gärningen ha varit till skada för vårt land och gärningsmännen
hava insett detta förhållande. Örn två personer vid en tidpunkt nu skulle
ha begått brott mot 14 a § och den ene av dem lagföres och med hänsyn till
förhållandena åtalas och straffas, så skulle det vara högst otillfredsställande,
örn i ett ändrat politiskt läge någon tid därefter den andre skulle kunna gå fri
på grund av främmande makts påtryckning på vårt lands regering.

Det finnes enligt min mening ingen anledning att öppna några nya vägar för
främmande makters påtryckning på landets regering. Det måste vara en väsentlig
styrka för rättssäkerheten i vårt land, att rättsskipningen i görligaste
mån står fri från politiska inflytanden och naturligtvis i främsta rummet utländska
politiska inflytanden samt att möjligheter ej öppnas för främmande
makter att göra sitt inflytande gällande på rättstillämpningen. Ingenting bör
enligt min mening företagas, som kan äventyra vår suveränitet på rättsskipningens
område. Är det då ej oklokt att öppna dörrar, som skulle försvåra
möjligheterna att hävda denna suveränitet? Otvivelaktigt är det så. Det skall
enligt min mening fordras mycket starka skäl för att anförtro åt Kungl. Maj :t
i regeringen att träffa ett avgörande i en rättsskipningsfråga. Vad är det då
för skäl, som skulle kunna tänkas åberopade för en sådan anordning? Det
första skälet skulle väl vara det, att det i vissa fall, dock ett fåtal fall, beträffande
brott mot 14 a § — som dock icke i brottsbeskrivningen i och för sig
innehåller något örn förhållandet till främmande makt — kan föreligga anledning
till vissa politiska bedömanden. För att .anförtro Kungl. Maj:t avgörandet
vid dessa politiska bedömanden skall man öppna dessa mycket betänkliga
vägar. Jag kan icke se, att det är erforderligt.

Örn justitiekanslern anförtros denna uppgift är det väl ingen, som ej både
räknar med och tror, ''att justitiekanslern i ett ömtåligt politiskt läge skall
konsultera vederbörande departement, innan han träffar sitt avgörande.

Det har vidare anförts — det är enligt min mening ett mycket svagt skäl —
att justitiekanslern har en sådan stor arbetsbörda. Jag har hört detta skäl i
flera sammanhang. Men är det ett skäl till rättssäkerhetens skydd att åberopa,
att justitiekanslersämbetet ej är så organiserat, att det kan mottaga de
uppgifter, som otvivelaktigt tillkomma denna myndighet? Vore det ej den naturliga
konsekvensen, att justitiekanslersämbetet då gjordes till föremål för
en omorganisation, som säkerligen av andra skäl någon gång, kanske ganska
snart, kommer att bli påkallad? Skulle för övrigt justitiekanslerns arbetsbörda
minskas genom att man anförtrodde Kungl. Maj :t förprövningen av dessa åtal?
Såvitt jag kan se blir det ej fallet. Jag är fullkomligt övertygad om alf

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Motion med förslag till lag cm vissa ändringar i 8 Jcap. strafflagen.

(Forts.)

Kungl. Maj :t icke i något fall kommer att träffa sitt avgörande utan justitiekanslerns
hörande. Frågan om åtals väckande är nämligen ej endast beroende
av huruvida det politiska läget eller regeringens förhållande till viss främmande
makt påkallar ett åtal eller ej, utan den är även beroende på en prövning,
huruvida åtalet av rent juridiska skäl lämpligen bör och kan anställas.
Justitiekanslern blir sålunda säkerligen hörd i varje särskilt fall av Kungl.
Maj :t. Man har då endast vunnit, att Kungl. Maj :t å ena sidan belastats med
en massa icke ömtåliga och ömtåliga fall, medan justitiekanslern har samma
arbetsbörda. Men vad man förlorar är det skydd, som man genom att anförtro
prövningen åt justitiekanslern skulle kunna resa mot främmande makts direkta
påtryckning på regeringen, ofta vid en tidpunkt långt senare än när
handlingen begicks.

Säkerligen är det dessa enligt min mening mycket starka rättssäkerhetssynpunkter
som ha föranlett, att straffrättskommittén i sitt preliminära förslag,
som nu ligger utarbetat och skall läggas till grund för betänkandet, helt
har anförtrott åt justitiekanslern denna prövning. För mig är det sålunda
intet argument, att Kungl. Maj :t enligt 8 kap. 4 § för vissa bestämda, grova
fall, som skulle kunna rubba förhållandet till främmande makt — missfirmelse
av främmande statsöverhuvud och sådant — har fått sig anförtrodd
denna förprövning. Det är intet skäl att utvidga detta till ett ännu ömtåligare
område eller det fall, som avses i 14 a §.

Slutligen skulle från mina meningsmotståndares sida kunna som ett skäl
åberopas, att här gäller det ett provisorium: nästa år få vi ju straff rättskommitténs
förslag. Men det bär jag icke ansett vara på något sätt en ursäkt
att i ett provisorium avvika från en regel, som man anser förnuftigare, och att
göra det under en så brydsam tid som den vi nu gå till mötes. Det är intet
bärande skäl utan ett dåligt svepskäl.

Inför vad som förevar 1942 och den prövning som förestår beträffande det
förslag, som straffrättskommittén kommer med, har jag självfallet icke kunnat
intaga annan ståndpunkt. Örn jag får deltaga i behandlingen av kommitténs
förslag vid 1945 års riksdag vet jag icke. Men jag vill lia gott samvete,
när det gäller att värna rättssäkerheten, och jag vill icke vara med örn
att sätta Kungl. Majit i den situation, som utskottets förslag skulle innebära.

Jag har, herr talman, ej någon initiativrätt. Utskottets förslag går utöver
motionens ram. Det återstår för mig därför endast att yrka återremiss till
utskottet. Skulle detta yrkande biträdas, skulle det innebära, att utskottet får
upp till omprövning mitt förslag att i stället för åt Kungl. Majit anförtro
denna prövning åt justitiekanslern. Att göra detta provisoriskt till dess att
straffrättskommitténs därmed samstämmande förslag göres till föremål för omprövning
kan jag icke se skulle innebära någon olägenhet.

Jag hemställer alltså örn återremiss1 till utskottet.

I detta anförande instämde herrar Holmdahl och Lindqvist.

Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Bergquist: Herr talman!
Liksom i första kammaren vill jag begagna detta tillfälle för att säga några
ord i den fråga, som föreligger till behandling.

Det spörsmål, som ligger under debatt, har tilldragit sig stor uppmärksamhet,
och både i pressen och i den offentliga diskussionen har det förekommit
en mängd uttalanden örn den spionerilagstiftning vi ha och det sätt på
vilket den tillämpas. Det har riktats kritik mot denna lagstiftning såväl ur
den synpunkten, att det straffbara området gjorts alldeles för vitt, som ur

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Motion med förslag lill lag om vissa ändringar i 8 kap. strafflagen.

(Forts.)

den synpunkten, att lagstiftningen är illa utformad, att man skrivit så vaga
och oklara bestämmelser, att man icke vet, vad som egentligen faller under
lagstiftningen eller ej. Jag bar vid tidigare tillfällen offentligen givit till
känna, att jag anser, att det finnes anledning till kritik mot denna lagstiftning,
och jag har icke någon som helst anledning att här i riksdagen sticka under
stol med denna min uppfattning.

Härmed erkänner jag visst icke, att all den kritik, som riktats mot lagstiftningen
och lagtillämpningen, skulle vara berättigad. Det har förekommit en
mängd överord och oriktiga uppfattningar örn vad som hänt och händer på
detta område. De överdrifter, som förekommit, få väl i hög grad tillskrivas
den omständigheten, att rättegången vid åtal enligt 8 kap. strafflagen i regel
hålles inom lyckta dörrar, så att den stora allmänheten aldrig får kännedom
örn vad i verkligheten förekommit. Men även om man reducerar den framkomna
kritiken till rätta proportioner, finnes dock kvar en del, som är anmärkningsvärt.

Med hänsyn till den kritik som förekommit och med hänsyn till min egen
uppfattning i frågan tog jag så fort jag tillträdde mitt nuvarande ämbete
upp till allvarligt övervägande, huruvida jag borde för årets riksdag framlägga
förslag örn ändring av de här ifrågavarande stadgandena i 8 kap. strafflagen.
Men efter de undersökningar, som jag har gjort, kom jag till den uppfattningen,
att det ej vore lämpligt eller önskvärt att till årets riksdag framlägga
ett lagförslag. De skäl, som voro avgörande för mig i det hänseendet,
voro tre.

Det första skälet var, att vi, som första lagutskottet erinrat örn i sitt utlåtande
och som kammarens ledamöter väl känna till, för närvarande ha en särskild
kommitté, den så kallade straffrättskommittén, som har till direkt uppgift
bland annat att göra en översyn över hela 8 kap. ''strafflagen. Denna kommitté
har kommit så långt i sitt arbete, att vi räkna med, att förslag därifrån
skall komma inom ett par månader och att man sedan efter vederbörlig remissbehandling
skall kunna till nästa års riksdag framlägga förslag till ändrad
lydelse av hela 8 kap. strafflagen. Det är självfallet, att örn man har en lagstiftningsfråga
av denna betydelse under övervägande på detta vis och snart
kan vänta resultat, skall det vara mycket starka skäl för att man det oaktat
skall framlägga förslag örn partiella ändringar inom det område, som är föremål
för översyn. Man bör enligt min mening vara ganska försiktig med att
år efter år plåstra med de allmänna lagarna. Men den omständigheten i och för
sig, att det pågår utredning, var dock ej för mig avgörande, utan hade jag
haft den uppfattningen, att här verkligen vore allvarlig fara å färde, skulle
jag det oaktat ha framlagt förslag till årets riksdag. Jag lät därför göra en
ganska noggrann undersökning av den praxis, som utvecklat sig på detta
område. Den var ganska lätt att göra för oss i justitiedepartementet, därför
att alla domstolsutslag i brottmål avseende 8 kap. strafflagen -skola enligt
särskild författning insändas till justitiedepartementet. Vi hade alltså allt
material tillgängligt. Vid -den genomgång av praxis, som jag lät göra, fick
jag den bestämda uppfattningen, att i början av denna lags tillämpning hade
förekommit fall, som nian nog i viss mån reagerade mot. Som kammarens
ledamöter kanske erinra sig, innebär ju 8 kap. 14 a § strafflagen, att örn en
person gör sig skyldig till militär eller politisk hemlig underrättelseverksamhet
skall han kunna straffas. Min företrädare i ämbetet uttalade, då denna
lagstiftning genomfördes, att man skulle hålla på detta begrepp »verksamhet»,
och att det icke finge vara enstaka handlingar utan måste verkligen vara
något, som folie in under verksamhetsbegreppet, något upprepat, organisations -

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Motion med förslag lill lag om vissa ändringar i 8 kap. strafflagen.

(Forts.)

massivt o. s. v. Där Ilar man nu i praxis i viss mån gått längre än lagstiftaren
tänkte sig, då lagen kom till. Efter vad jag för min del kunnat konstatera
Ilar dock en, som jag anser betydande, förbättring ^av praxis ^ägt rum, allt
efter som tiden gått. Jag fann, att under de sista åren eller åtminstone det
sista året av denna lagstiftnings tillämpning Ilar det icke förekommit fall,
som voro av den natur, att man hade anledning att reagera mot det, örn man
kände till de omständigheter, som domstolar och myndigheter hade att taga
hänsyn till. Jag ansåg alltså, att när man nu hade denna översjm av lagstiftningen
i gång och praxis gick i rätt riktning, så fanns det icke tillräckliga
skäl att nu från Kungl. Maj :ts sida komma fram med ett förslag örn revidering.
Det var dessutom ett tredje skäl, som gjorde, att jag icke ansåg mig
böra lägga fram saken. Som kammarens ledamöter kanske ha uppmärksammat
under diskussionen, Ilar kritiken i hög grad riktat sig mot att man straffar
s. k. politisk underrättelseverksamhet. Ingen har egentligen reagerat emot, att
man straffar hemlig militär underrättelseverksamhet, men bestraffningen av
den politiska verksamheten, som ju omfattar, kan man säga, litet vad som
helst, har stött det allmänna rättsmedvetandet. Nu har emellertid under den
sista tiden kommit till en del omständigheter, som göra, att den politiska underrättelseverksamheten
har fått en alldeles särskild betydelse. Jag tänker därvid
på den spionageverksamhet, som bedrives gentemot flyktingar, vilka inkommit
i landet. Vi lia haft fall, där personer från Norge, quislingar, kommit hit för
att bedriva spionage på norska flyktingar och sedan till quislingarna i Norge
inberätta!, vad de fått reda på beträffande norska politiska flyktingar.. Sådant
kan i många fall leda till mycket allvarliga konsekvenser för flyktingarnas;
anhöriga i hemlandet. Där är en politisk underrättelseverksamhet, som enligt
min och kanske alla rättsinniga medborgares mening bör bestraffas och bestraffas
ganska strängt. Jag fann alltså, att med vad som hänt under den
sista tiden kunde man icke ur den nuvarande 14 a § bryta ut den politiska
underrättelseverksamheten. Man kunde icke taga bort den utan att sätta något
annat i stället. Skulle man gjort det, så hade man kommit in på en mycket
mera djupgående revision av hela 8 kap. strafflagen. Det är dessa tre skäl,
som gjort, att jag ansett mig icke böra till årets riksdag framlägga förslag örn
ändring av 8 kap.

Nu vill jag, medan jag talar i denna sak, lämna några uppgifter örn vad
som faktiskt har förekommit på detta område, i vilken utsträckning dessa
bestämmelser i 8 kap. tillämpats under de gångna åren och hur domstolarna
förfarit. Jag har låtit verkställa en undersökning örn hur många personer, som
blivit dömda enligt 8 kap. och då speciellt enligt 8 kap. 14 a §, som handlar
örn olovlig underrättelseverksamhet, hur straffen utdömts och hur domstolarna
reagerat. Jag kan nämna att under år 1942 dömdes sammanlagt 59 personer
för brott mot 8 kap. strafflagen, alltså icke bara för olovlig underrättelseverksamhet
utan för spioneri i alla former. Under år 1943 dömdes G8 personer
och under de gångna månaderna detta ar, alltså fram till dags dato, ha
dömts icke mindre än 59 personer för brott mot 8 kap. strafflagen. Sedan den
1 januari 1942 och till dags dato ha alltså dömts sammanlagt 186 personer
för brott mot 8 kap. strafflagen. Av dessa är det ett rätt stort antal, som dömts
för s. k. olovlig underrättelseverksamhet. Under år 1942 var det 18 personer,
som dömdes för olovlig underrättelseverksamhet av de 59, som dömdes för
brott mot 8 kap. Under år 1943 dömdes 32 personer för olovlig underrättelseverksamhet
och i år är det 34 personer, som ha dömts för olovlig underrättelseverksamhet.
Sammanlagt blir det alltså från1 och med den 1 januari 1942 och
till i dag 84 personer, som här i landet dömts för olovlig underrättelseverk -

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Motion med förslag till lag om vissa ändringar i 8 leag. strafflagen

(Forts.)

samhet. Om man nu undersöker, vad det är för slag-s handlingar, som dessa
personer dömts för, så finner man, att den politiska underrättelseverksamheten
spelar en mycken liten roll i statistiken. Under åren 1942 och 1943 var det
sammanlagt icke mer än 4 personer, som dömdes för enbart politisk underrättelseverksamhet,
Nu vill jag säga, att uppgifterna i utslagen ibland äro
ganska knapphändiga och kortfattade, så att man icke alltid kan exakt bedöma
vad målet gällt. Av de utslag, vi granskat, har det emellertid framgått,
att 4 personer dömts enbart för politisk underrättelseverksamhet. De övriga
ha dömts för militär eller såväl militär som politisk underrättelseverksamhet.
Av de personer, sorn dömts i år, ha 7 dömts enbart för politisk underrättelseverksamhet,
och i samtliga fallen har det gällt s. k. flyktingspionage. De
straff, som utdömts, Ira varit mycket varierande. Det finns en möjlighet att
använda bötesstraff i fall, där omständigheterna äro synnerligen förmildrande.
Såvitt jag kunnat finna, har bötesstraff utdömts endast i 2 fall. Villkorlig
dom har förekommit mycket sparsamt. Endast i 13 fall ha personer, som
dömts för olovlig underrättelseverksamhet, erhållit villkorlig dum. I övrigt
lia straffen varierat ganska mycket från en månad upp till tre år. I debatten
har också berörts frågan örn användningen av nådeinstitutet i de fall, då personer.
dömts enligt 8 kap., och i anledning av ett par uppmärksammade fall,
där särskilda omständigheter förelegat, lia i pressen förekommit uttalanden örn
att nådeinstitutet använts i allt för stor omfattning, då det gällt brott mot
8^kap. Jag har med hänsyn härtill gjort en undersökning angående antalet fall,
Qa personer, som begått brott mot 8 kap., erhållit nåd. Undersökningen har
omfattat tiden fr. o. m. den 1 januari 1940 och fram till den 1 maj i år. Under
hela denna tid har det kommit in sammanlagt 70 nådeansökningar från personer,
som dömts enligt 8 kap. strafflagen. Av de nådesökande lia 30 varit
svenskar och 40 utlänningar. Av dessa 70 ansökningar ha 45 avslagits och 25
bifallits. Av de 30 svenskarna, som sökt nåd, lia 25 fått avslag och 5 bifall,
under det att av de 40. utlänningar, som begärt nåd, 20 fått avslag och 20
bifall. Det sista kan ju tyckas vara ganska höga siffror. Det har kanske
väckt, förvåning, att hälften av de utlänningar, som sökt nåd, lia fått nåd, men
jag vill till de lämnade sifferuppgifterna knyta den reflexionen, att det icke
i alla fall varit fråga örn »full nåd», d. v. s. att straffet efterskänkts. I några
fall har det bara gällt att få avräkna sjukdomstid, som vederbörande tillbragt
utanför fängelset. I några fall har det gällt villkorlig frigivning och i några
fall villkorlig dom eller avräkning av häktningstid. I de fall där det gällt nåd,
har det varit starka mänskliga humanitära skäl, som gjort, att man haft anledning
benåda. Beträffande de fem svenskar, som fått nåd, trots att de gjort
sig skyldiga till brott mot 8 kap., kan jag nämna, att det i ett fall gällde en
person, som i strafftiden fick inräkna den månad, han legat på sjukhus. I
ett annat fall gällde det en person, som av domstolarna fått villkorlig dom
med övervakning och som av alldeles speciella personliga skäl ville slippa övervakningen.
dag tillstyrkte bifall till denna ansökning. Sedan är det två fall,
där mänskliga skäl talade för nåd, i det ena fallet på grund av den dömdes
mycket låga och i det andra på grund av den dömdes mycket höga ålder, och
så är det till slut ett femte fall, där alldeles särskilda skäl förelågo.

Jag har här velat begagna tillfället redovisa i vilken omfattning straffbestämmelserna
av domstolarna tillämpats oell hur Kungl. Majit utnyttjat sin
benådningsrätt. Som jag nämnde i början av mitt anförande, har jag ansett
mig kunna konstatera en betydlig förbättring av praxis, alltefter som tiden
har gått. Den praxis, som för närvarande kan sägas vara rådande, överensstämmer
i mycket med de synpunkter, som framförts i herr Undéns motion och

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Motion med förslag till lag örn vissa ändringar i 8 kap. strafflagen.

(Forts.)

som första lagutskottet givit sin anslutning. Nar jag en gång funnit, att jag
icke borde lägga fram något förslag till lagstiftning, har det varit min strävan
att försöka få praxis in på denna riktning. Första lagutskottet har icke föreslagit
några materiella ändringar i lagbestämmelserna utan i stället förordat,
att man skulle försöka få en enhetlig granskning av de åtal, som kunde komma
i fråga. I och för sig har jag självfallet ingenting emot, att man får till
stånd en enhetlig prövning av åtalsfrågan. Jag tror det är till gagn, att man
kan få en jämnare och säkrare praxis, när lagbestämmelserna onekligen äro så
vaga, som de äro. Då framställer sig den fråga, som herr Gezelius var inne
på: skall man lägga prövningen hos Kungl. Majit eller hos justitiekanslern.
Herr Gezelius åberopade en mängd skäl emot förslaget, att man skulle lägga
prövningen hos Kungl. Maj :t, och ansåg, att övervägande skäl talade för att
åtalsfrågan borde handläggas av justitiekanslern. Jag förstår mycket väl den
tveksamhet, som herr Gezelius gav uttryck för i fråga örn lämpligheten av att
lägga prövningen hos Kungl. Majit. Det kan åberopas många skäl emot att
prövningen lägges hos Kungl. Majit. Det är icke önskvärt, att en lagstiftning
är sådan, att det skall tillkomma den politiska makten att avgöra, huruvida ett
åtal skall komma till stånd eller icke. Sådana böra icke våra lagar vara, utan
de böra helst vara sådana, att de kunna tillämpas utan någon sådan förhandsprövning,
men jag tror i alla fall, att örn man nu skall slå in på denna väg,
är det bättre att lägga prövningen hos Kungl. Majit än att lägga den hos
justitiekanslern. Vi få ju först och främst räkna med, att det här är fråga
örn ett provisorium under den tid, nuvarande vaga lagstiftning lever kvar. Det
är min förhoppning, att när vi fått en lagstiftning, som klarare och tydligare
än den nuvarande säger ifrån vad som är brottsligt och vad som icke är brottsligt,
någon förhandsprövning icke skall behöva äga rum. I varje fall hoppas
jag, att det icke skall behövas någon förhandsprövning av Kungl. Majit. Jag
ser frågan så, att lägges prövningen hos justitiekanslern, så kan han icke underlåta
att i ett mycket stort antal fall söka kontakt med Kungl. Maj :t för
att höra, hur regeringen ser på saken ur politisk synpunkt. Man kan icke
komma ifrån, att brott av denna art ha en viss politisk karaktär och att deras
straffbarhet i viss mån måste bedömas ur politiska synpunkter. Jag tror därför,
som sagt, ,att örn man går den väg, som herr Gezelius förordat, skulle
justitiekanslern i ett stort antal fall vara nödsakad söka kontakt nied Kungl.
Majit, så att den reella prövningen i många fall ändå komme att ligga hos
Kungl. Maj :t. Under sådana förhållanden är det lika bra att direkt lägga prövningen
hos Kungl. Maj :t. Trots de betänkligheter, som framförts i detta hänseende,
vill jag bara tillägga att jag icke delar herr Gezelius’ farhågor att, örn
man lägger prövningen hos Kungl. Maj :t, främmande makt lättare skulle kunna
utöva påtryckningar och på så sätt indirekt ingripa i den svenska rättsskipningen.
Det är nog en väsentlig skillnad, när det gäller åtgärder enligt
tryckfrihetsförordningen och när det gäller beivrandet av brott mot 8 kap.
strafflagen. Jag tror icke vi behöva befara påtryckningar av den art, herr
Gezelius talade örn, och jag vill alltså icke motsätta mig det förslag, som
första lagutskottet lagt fram och som innebär, att prövningen skall tillkomma
Kungl. Majit. Jag vill bara tillägga, att örn riksdagen följer första lagutskottet,
kommer jag givetvis, så länge jag bekläder mitt ämbete, att försöka
tillämpa vissa normer. De normer, som jag kommer att tillämpa, komma att i
huvudsak överensstämma med den anda, som kännetecknar såväl herr Undéns
motion som första lagutskottets utlåtande.

Jag har med dessa ord, herr talman, endast velat förklara, att jag icke hyser
några betänkligheter mot det av första lagutskottet framlagda förslaget.

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Motion med förslag till lag om vissa ändringar i 8 kap. strafflagen.

(Forts.)

Herr Hagberg i Luleå: Herr talman! I nästa ärende, som kommer att behandlas
av kammaren, har första lagutskottet yttrat sig örn en motion, som
jag avgivit rörande lagstiftningen under kriget. Jag vill emellertid redan nu,
då den fråga, som nu behandlas, har ett ganska nära samband med nästa fråga,
säga några ord i nu förevarande ärende. Jag vill först och främst konstatera,
att lagutskottets utlåtanden i dagens frågor vittna örn den förtroendekris,
som uppstått beträffande den lagstiftning, som genomförts under kriget.
Lagutskottets utlåtande i nu förevarande ärende innebär en ganska hård
dom över denna lagstiftning och en mycket hård kritik av det sätt, på vilket
den tillämpats. Lagutskottet Ilar timligen befunnit sig i den svåra situationen,
att utskottet nödgats konstatera, att det icke finns någon annan möjlighet att
åstadkomma en förändring än att överlämna rätten att pröva frågor örn åtals
anställande till Kungl. Majit. Det betyder alltså, att rättskipningen kommer
att ske efter politiska grunder. Från vilka utgångspunkter bär regeringen att
träffa sitt politiska avgörande? Redan för något år sedan ifrågasatte socialministern,
huruvida våra polis- och åklagarmyndigheter hade tillräcklig kompetens
att handlägga de frågor, som ha samband med den lagstiftning, vilken
införts under kriget. Vid prövningen av hithörande ärenden får väl Kungl.
Maj :t i första hand undersöka, huruvida det finns någon rim och reson i de
av åklagarmyndigheterna rekommenderade åtgärderna, örn de brott, som åklagarmyndigheterna
förmena ha begåtts, äro av den storleksordning och av den
karaktär, att de böra åtalas. Som herr Gezelius påpekade, kan det förväntas,
att regeringen vid prövningen av åtalsfrågor kommer att lägga utrikespolitiska
synpunkter på ärendena. Justitieministern har nyss erinrat örn de talrika
ingripanden, som under kriget företagits mot den svenska pressen. Det
är ganska naturligt, örn farhågor yppat sig för att den politiska prövningen
av frågor örn anställande av åtal kommer att äga rum under påverkan från
ett främmande land. Med hänsyn härtill förefaller det orimligt, att frågor örn
åtals anställande skola föreläggas regeringen. Förslaget bär vittne örn, hur
orimlig den »paniklagstiftning», som i panikstämning genomtrumfats under
kriget, är. Ur principiell synpunkt är etet naturligtvis ganska oegentligt, att
frågan örn åtals anställande skall bliva föremål för ett politiskt avgörande av
vår högsta politiska instans, regeringen, men å andra sidan ligger förmodligen
saken så till, att örn man vill ha en humanare, förståndigare och rimligare
tillämpning av den lagstiftning, som har genomförts under kriget, om
man vill åstadkomma ett större mått av rättvisa, så måste man välja den väg,
som lagutskottet föreslagät. Med tanke på de erfarenheter, som vi ha gjort sedan
den nuvarande justitieministern tillträdde sitt ämbete, och med tanke också
på de stora förändringar, som ha skett i utrikespolitiskt avseende, anser
jag, att det i varje fall skulle vara ett betydande framsteg, örn utskottets förslag
bifölles och regeringen således erhölle rätt att pröva frågan örn i vilka
fall åtal skall väckas. Men här skulle jag också vilja säga en annan sak. Riksdagen
kommer säkerligen att nied mycket stor majoritet bifalla lagutskottets
hemställan, ty troligen är ingen motståndare till själva saken, även örn herr
Gezelius vill ha en annan instans än regeringen, när det gäller att pröva dessa
saker. Därvidlag har utskottet och förmodligen även riksdagen utgått ifrån,
att man med denna förändring skall kunna åstadkomma en humanare lagtillämpning.
Detta betyder med andra ord att många människor, som nu avtjäna
hårda straff, icke alls skulle blivit dömda utan förblivit på fri fot, därest
deras sak kommit upp till prövning efter det att nu ifrågasatt förändring av
prövningssättet vid dessa brott genomförts. Alltså, sådana brott varom här är
fråga och som under kriget lett till för hård bestraffning skulle efter detta

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Motion med förslag till lag erni vissa ändringar i 8 kap. strafflagen.

(Forts.)

beslut i vissa fall icke föranleda något som helst straff. Men om riksdagen
kommit så långt i underkännande av den lagstiftning, som tidigare genomförts,
kräver, tycker jag, den enklaste logik, att regeringen ser till att domar,
som enligt det nya betraktelsesättet måste betecknas som misstag, också bliva
rättade. Regeringen har ju möjlighet därtill genom amnestiförfarandet. Den
kan se till, att den, som efter det nya betraktelsesättet blivit föremål för en
orättfärdig eller överdrivet sträng dom o. s. v., erhåller amnesti och kommer på
fri fot.

I justitieministerns anförande tycker jag det lyste fram, att det icke varit
så stor fara med den rättstillämpning, som genomförts undter kriget. Det tyckte
jag var ett slags strävan att bagatellisera vad som skett på detta område, även
örn justitieministern påpekade, att en hel del domar tett sig stötande för
rättsmedvetandet. Härtill skulle jag vilja nämna några exempel. Jag skall
ej nämna några namn och ej heller gå så långt, som utskottet gjort, när det
gäller preciserandet av den praxis, som våra dömande myndigheter- utbildat
under kriget. Jag skall relatera några enkla data ur krigets vardag på den
svenska rättskipningens område.

Ett fall handlar örn en man, som är kommunistisk partisekreterare i ett
av Ny-Europas länder och som flytt till Sverige. Han hade genom en svensk
sjöman sökt förbindelse med en partikamrat i Holland. Till denna partikamrat
har han avsänt två olika försändelser, som vid undersökning konstaterats innehålla
kommunistiskt propagandamaterial, som alltså skulle ideologiskt bearbeta
opinionen för störtandet av nazistregimen. Han har också mottagit två
försändelser innehållande upplysningar om de politiska förhållandena i de berörda
länderna, örn massornas stämning vid luftbombardemang, örn förstörelsen
av bombade områden och örn läget inom krigsindustrien. Detta är alltså
hans konkreta förbrytelse. Det framgår icke av någonting, att han vidarebefordrat
dessa uppgifter till ett tredje land. Domstolarna konstaterade emellertid
på grugd av nuvarande lagstiftning att vederbörande parti var anslutet
till kommunistiska internationalen och utgick a priori från att medlemskap i
kommunistiska internationalen betyder arbete för ett land, Sovjetunionen, som
befinner sig i strid med det här berörda landet. Efter sådana slutsatser anser
man sig berättigad att döma vederbörande till ett års straffarbete. I den affären
finns också en svensk medborgare, en ung kvinna, som enligt den straffades
uppgift förmedlat till honom paket från den nämnde svenske sjömannen,
som å sin sida uppehållit kontakten i Holland. Hon förklarar själv, att
hon varit i god tro att dessa paket innehöllo matvaror och att hon ej hade en
aning om att de innehöllo politiskt material. Hon har för sin del bestämt bestritt,
att hon förmedlat sådana paket, men uppgivit, att hon möjligen träffat
vederbörande en gång för överlämnande av tidskriften Die kVeif. På grund av
detta sakmaterial fann domstolen, att det mäste anses troligt, att hon känt till
arten av de försändelser, som hon vidarebefordrat, och så dömdes hon till 9
månaders fängelse.

Ett annat exempel. För några år sedan pågick en process, som våra myndigheter
kände till i vart fall redan i januari 1939, då en angivare överlämnade
till polisen ett slags bekännelse, där han, talade om, att det skapats en
organisation i Sverige med internationell förgrening, sorn, arbetade mot Tyskland.
Man gjorde ingenting åt saken, förrän man, satte i gang den bekanta razzian
mot kommunistiska partiet den 9 februari 1940, alltså under finlandspsykosen.
Så avskrevs arbetet, åtminstone finns intet ytterligare bevis på
att arbetet fortsattes, men det återupptogs efter deli 22 juli 1941, när en, process
som igångsattes i Danmark sedan fortsattes i Sverige. Jag tänker da pa

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Motion med förslag till lag om vissa ändringar i 8 kap. strafflagen.

(Forts.)

en person, som nu sitter inne sedan han blivit dömd till tre års straffarbete.
Han dömdes för delaktighet i något sprängningsförsök, som skulle lia satts i
gång mot tyska fartyg, som fraktade krigsmateriel till general Franco under
spanska inbördeskriget. För delaktighet i ett eventuellt sprängningsförsök
dömdes han till tre års straffarbete. Vad hade han begått för brott mot Sverige?
Jo, av materialet — det var ju offentligt — kunde man, finna, att han
och hans kamrater stulit några kg dynamit från ett svenskt bolag. Man hade
haft denna dynamit i beredskap, som han sade själv — det är inte motbevisat
— med tanke på att man, örn Sverige skulle ockuperas, skulle kunna mot den
eventuella ockupationsmakten kämpa ungefär så som patrioterna kämpa i
Norge och Danmark och andra undertryckta länder. På grund av den nuvarande
lagstiftningen dömdes han till 3 års straffarbete, men jag skulle tro
att rättsmedvetandet hos det stora flertalet av vårt folk icke anser att han moraliskt
gjort sig skyldig till någonting, som skulle motivera det oerhörda
straffet, tre års straffarbete.

Ännu ett exempel. En svensk kvinna hade följt en norsk patriot till en
plats i Sverige, icke vid norska gränsen utan en bra bit därifrån. Denne norske
patriots uppgift var att söka sig in till sitt land för att där utföra verksamhet,
som riktade sig mot ockupationsmakten. Han medförde en, radiosändare.
Denna kvinna hade begått det oerhörda brottet att följa en norsk patriot
från Stockholm till en ort i landet och dömdes därför till 5 års fängelse, som
hon nu avtjänar.

_ En svensk akademiker har vidare dömts till två års straffarbete enligt uppgift
efter angivelse — jag vet inte örn jag skall uttrycka det så — av en finländsk
vitgardist från 1918. Enligt uppgift hade vederbörande akademiker
sökt genom angivaren få kontakt med socialister i ett grannland, nämligen
Finland. För detta hade han alltså dömts till så hårt straff som två års straffarbete.
Denne man hade också haft en kvinnlig sekreterare, som enligt polisens
utsago vid två olika tillfällen träffat en utlänning. Eftersom polisen
konstaterat, att hon icke kysst vederbörande eller företagit någonting, som
skulle kunna karakteriseras som flirt med vederbörande, utgick polisen från
att hon måste haft något kriminellt förehavande, d. v. s. i detta fall något som
tangerar strafflagens åttonde kapitel. Mot vederbörandes nekande dömdes hon
på sådana antaganden till 8 månaders fängelse. Det finnes flera exempel, men
de exempel jag här framfört äro, tror jag, ganska karakteristiska för hur den
nuvarande lagstiftningen kan brukas vrångt och leda till konsekvenser, sorn
utskottet här talat örn, som man icke räknat med och som icke svara mot den
svenska riksdagens uppfattning. Jag tror därför icke, att det finnes någon anledning
för justitieministern att bagatellisera verkningarna av vår nuvarande
lagstiftning, ty den öppnar faktiskt dörrarna på vid gavel för ett utbrett
godtycke, som dels kan vara föranlett av en rent mekanisk, byråkratisk uppfattning
örn hur en lag skall användas, men dels också kan vara föranledd av
bestämda sympatier hos vederbörande, som påverka vederbörandes omdöme
och uppfattning, när det gäller att gradera förbrytelsens omfattning.

Justitieministern förklarade här att de fall, där politisk underrättelseverksamhet
blivit föremål för bestraffning, ha varit ganska lätt räknade. Ja, i det
första exemplet, som jag gav, hävdades det, som bekant, att vederbörande
söht upplysningar om de politiska förhållandena i sitt hemland. Han hade
erhållit upplysningar örn bombskador, hur befolkningen reagerade när den
bombades och örn krigsindustriens läge. Det förefaller åtminstone mig, som
örn det för domstolarna skulle kunna anses vara tillräckligt för att kunna

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Motion med förslag till lag om vissa ändringar i 8 kap. strafflagen.

(Forts.)

säga, att det i det fallet handlade — icke om politisk underrättelseverksamhet
enbart —• utan även örn militär underrättelseverksamhet.

Ja, herr talman, med dessa ord vill jag för min del yrka bifall till första
lagutskottets förslag och uttala en förhoppning örn, att den förändring, som
riksdagen här står i begrepp att genomföra, verkligen skall leda till en avgörande
förbättring på detta område. Jag är icke minst tillfredsställd med
vad justitieministern här sagt örn den anda, i vilken haij ämnade bruka den
nya fullmakt, som jag förmodar att riksdagen kommer att giva honom.

Herr Lindberg: Herr talman! Efter det anförande som justitieministern
hållit rörande denna fråga är det överflödigt att jag försöker förklara utskottets
ställningstagande till densamma. Detta är för övrigt så klart och tydligt gjort
redan, att det inte behövs något ytterligare i den vägen.

Först och främst kan det kanske tyckas egendomligt, att det i denna lag är
medtaget straff för politisk verksamhet, alltså politisk spionageverksamhet,
men örn man drar sig till minnes hur det var när denna lag antogs blir det
säkerligen klart för samtliga, att det inte var utan skäl som lagen fick den
avfattning den hade både 1939 och 1942. Det var den s. k. femtekolonnverksamheten
i andra länder som sade oss att här måste skapas något skydd mot
sådana människors verksamhet. Att den där bestämmelsen sedan har kommit
att tillämpas på ett sätt, som ingen av oss då kunnat räkna med, är en sak
för sig, och det är att hoppas att de skador som åstadkommits genom den tolkning
av lagen, som domstolarna i vissa fall gjort, komma att repareras. I varje
fall hoppas utskottet att med den anordning som nu föreslås det inte vidare
skall dömas efter sådana bestämmelser som tidigare; Kungl. Maj:t skall ju
övervaka tillämpningen och ge tillstånd till åtal i vissa fall.

Jag har också tidigare här i riksdagen förfäktat den meningen att för spioner
och för den verksamhet de kunna bedriva kan det knappast finnas för
stränga straff. Och det sade jag därför att jag visste att en del av den kårs
medlemmar, som jag representerar, har funnit sin grav i havet, bl. a. i Nordsjön,
just på grund av spioners verksamhet. Sådan spionageverksamhet borde
kunna räknas såsom politisk i allra högsta grad och borde också, därest man
kunnat komma åt spionen i fråga, vara belagd med mycket stränga straff.
Sedan är det klart att domstolarna haft sina åsikter örn dylikt, vilka, såsom
herr Hagberg i Luleå påpekade, varit långt ifrån riktiga och i varje fall inte
i överensstämmelse med den rättsuppfattning som vi samtliga här lia.

Jag skall inskränka mig till detta, herr talman, och ber att få yrka bifall till
utskottets hemställan, samtidigt som jag meddelar att första kammaren redan
tagit utskottets förslag utan votering.

Herr Gezelius: Herr talman! Vad jag ställde under debatt var frågan,
huruvida det fanns skäl förebragta för att man på sätt nu föreslagits skulle
lägga rättstillämpningen i den politiska maktens händer. I den följande debatten
har den frågan berörts endast i korthet av justitieministern, och den
lämnades helt åsido av utskottets talesman herr Lindberg.

J ag kan inte underlåta att säga att jag finner det i hög grad beklämmande,
med vilken lätthet man tar på denna för hela vår rättsordning så vitala angelägenhet.
som frågan örn ett överlämnande till den politiska makten att avgöra
om en viss straffbestämmelse skall tillämpas eller icke. Jag skall gärna böja
mig för att detta sker, örn det kan förebringas tillräckligt starka skäl därför.
Jag skulle t. o. m. ha undgått att känna denna starka beklämning, om justitieministern
stannat vid vad han först sade, nämligen att han tydligen därtill nödd

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Motion med förslag till lag om vissa ändringar i 8 kap. strafflagen.

(Forts.)

och tvungen kunde gå med på detta såsom ett provisorium. Men i slutet av
anförandet föreföll det som om justitieministern redan tagit ståndpunkt beträffande
det förslag till lagstiftning, som nu ligger hos straffrättskommittén.
Det skulle vara beklagligt örn så vore förhållandet, och det skulle vara beklagligt
om justitieministern med så enkla motiveringar som dem han här lämnade
skulle göra ett avsteg från en så grundläggande princip som det här gäller.

Chefen för justitiedepartementet har ett mycket lätt handlag och hail är en
mycket välvillig man, men när det gäller en fråga av denna betydelse hade
tvivelsutan den lagstiftande församlingen kunnat kräva en bra mycket fylligare
och bra mycket mera övertygande motivering. Örn kammaren nu liksom första
kammaren tar utskottets förslag, hade jag hoppats att detta skulle ske under
sådana former att kammaren och justitieministern skulle känna sig fria att
ställa denna fråga under en ny och mera uttömmande debatt när den kanske
redan nästa år återkommer.

Yi ha haft ett gott exempel på vad det betyder för ett land att kunna åberopa
domstolarnas oavhängighet, nämligen i tvisten örn äganderätten till de norska
båtarna. Den ställdes helt utanför den politiska debatten genom en hänvisning
till vår urgamla svenska rättsordning, som icke tillåter ett inflytande från
den politiska maktens sida.

Såväl åklagare som domare äro underkastade ansvar i sitt ämbete. Men
Kungl. Maj :ts bedömande i detta fall, som dock gäller frihetsstraff för människor,
skulle bliva undandraget den vanliga ordningen för granskning och
rättelse av felaktigheter i rättstillämpningen. Örn Kungl. Majit inte velat
lyssna till de skäl jag framdragit, som skulle försvåra Kungl. Maj :ts ställning
och således betyda ett minus för Kungl. Maj :t självt, borde dock justitieministern
lyssna till de krav som den enskilde medborgaren har beträffande rättssäkerheten.
Skola vi knäsätta, på det enkla sätt som här har skett, principen
att vi lugnt kunna överlåta till den politiska makten, till Kungl. Maj :t, att för
visst fall svara för bedömandet, huruvida åtal skall äga rum eller inte, med
den motiveringen att lagbestämmelserna äro så oklart avfattade, att det är bäst
att Kungl. Majit får göra ett politiskt och juridiskt bedömande, örn de skola
tillämpas eller ej, då äro vi ute på det sluttande planet och på väg mot mera
diktaturbetonade lagstiftningsmetoder i detta land.

För mig är denna fråga av synnerlig betydelse. Den har ökat i betydelse
sedan justitieministern lämnat ett så oklart besked örn sin ställning till själva
principen. Nu är min sista förhoppning att justitieministern, när straffrättskommitténs
förslag lägges fram och blir en kungl, proposition, då inte kommer
att känna sig bunden av den välvilja som han i dag ådagalagt — eller
rättare sagt den motvilja att hävda den princip jag talat örn — utan att justitieministern
då kommer att ansluta sig till straffrättskommitténs förslag, alldeles
frånsett vad han i dag i denna kammare uttalat.

Herr Lindberg: Herr talman! Jag trodde inte jag skulle behöva upprepa
vad utskottet sagt i sitt utlåtande, men eftersom herr Gezelius återkommer
och, som det föreföll mig, använder sig av åtskilligt med advokatyr i sitt påstående,
kanske det är bäst att läsa upp ett par meningar ur utlåtandet. Där
heter det på sidan 13:

»Den av utskottet förordade prövningen är avsedd att utgöra en prövning av
ifrågasatt åtals lämplighet ur politiska och andra förekommande synpunkter.
Utskottet finner det uppenbart att en sådan förprövning skall vara ägnad att
förebygga onödiga eller eljest olämpliga åtal enligt nu ifrågavarande lagrum.
Förprövningen bör nämligen enligt utskottets mening uppfattas såsom en verk -

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Motion med förslag till lag om vissa ändringar i 8 kap. strafflagen.

(Forts.)

lig begränsning av ifrågavarande straffbestämmelsers tillämpningsområde oell
icke blott som en garanti mot åtals anställande i tveksamma gränsfall.»

Jag förstår att herr Gezelius är rädd för att Kungl. Majit skall få lov att
pröva de här frågorna, innan åtal får väckas. Det skulle emellertid ha varit
ändå lättare att förstå den tveksamheten och det bekymret från herr Gezelius’
sida, örn det varit fråga örn enbart den andra sidan av saken, nämligen det militära
spionaget, och inte, som nu är fallet, det politiska, Jag trodde att herr
Gezelius genom de redogörelser vi fått till utskottet hade fullt klart för sig
att domstolarna egentligen ha bedömt dessa politiska förseelser strängare än
de andra. Följaktligen får man den uppfattningen att den juridiska sakkunskapen
därvidlag inte är till fyllest utan att det —■ även örn detta inte sagts i utskottet
— skulle ha behövt inrättas också en rent politisk domstol för att ta
hand örn dylika frågor.

I vad det gäller justitiekanslern är väl han överhopad med arbete av helt annat
slag än bedömande av rent politiska frågor. Han är en högt kvalificerad
jurist och har alltså att handskas med rent juridiska frågor, och man har därför
den uppfattningen att det inte skulle vara lämpligt att skicka över också
dylika prövningsfrågor till honom. Det är därför man har föreslagit, eftersom
det i främsta rummet gäller de politiska frågorna, att låta Kungl. Maj :t pröva
dessa. Man har också utgått ifrån, som justitieministern själv sade, att det endast
skall vara ett provisorium och ingenting annat.

Herr Gezelius: Herr talman! Yad herr Lindberg här läste upp ur utskottsutlåtandet
innehöll inte ett enda ord till motivering för att Kungl. Majit
och inte justitiekanslern skulle pröva dessa frågor. Det finns inte någon sådan
närmare motivering i utskottsutlåtandet. Men det innehöll en annan sak som
det kan vara skäl att fästa uppmärksamheten på, och det är att utskottet förutsätter,
fullt riktigt, att Kungl. Maj :t skall anförtros prövningen av åtals lämplighet
icke endast ur politisk utan också ur »andra förekommande synpunkter».

Alltjämt saknar jag varje tillräckligt stark motivering att göra ett avsteg
från en grundläggande princip i svensk lagstiftning.

Härmed förklarades överläggningen avslutad. Herr talmannen gav först
beträffande det under överläggningen framställda yrkandet, att förevarande
utlåtande måtte återförvisas till utskottet för ny behandling, propositioner dels
på bifall till nämnda yrkande dels ock på avslag därå; och fattade kammaren
beslut i enlighet med innehållet i den senare propositionen.

På av herr talmannen därå given proposition biföll kammaren härefter utskottets
hemställan.

Som tiden nu var långt framskriden, beslöt kammaren på förslag av herr
talmannen att uppskjuta handläggningen av återstående ärenden på föredragningslistan
till kl. 7.30 em., då enligt utfärdat anslag detta plenum komme att
fortsättas.

§ 14.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till Interpellation.

Herr Blombäck, som anförde: Herr talman! Det har från taxeringshåll i
Norrbotten framhållits att de uppgifter som arbetsgivare lämna till taxeringsmyndigheterna
angående anställdas inkomster, i många fall varit ofullständiga
såväl vad beträffar inkomsttagarens namn som mantalsskrivningsort. Det synes,
som örn den anställde lämnat arbetsgivaren oriktiga uppgifter i avsikt att un -

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Interpellation. (Forts.)

gå införsel eller beskattning. Uppgiftslämnarna, som ofta uraktlåtit att föra
detaljerade personalregister och lika ofta endast förlitat sig på den anställdes
egna uppgifter örn namn och mantalsskrivningsort, lia därför på förfrågan
icke tillfredsställande kunnat komplettera uppgifterna om den anställde. Dessa
oformligheter giva anledning till remisser mellan taxeringsmyndigheterna och
återremisser till arbetsgivare med åtföljande extra arbetsbelastning. Det allvarligaste
är emellertid, att många löneuppgifter synas bliva utan säker adress.
De större, bolagen och firmorna lämna, sällan bristfälliga upplysningar, enär
de föra vidlyftiga anställningsregister. De minst tillfredsställande löneuppgifterna
synas komma från statens egna organ, t. ex. reviren angående skogsarbetare
av olika slag, järnvägen beträffande en del banarbetare och telegraf
och telefon angående tillfälliga linjearbetare.

Att missförhållandena inom. Norrbotten varit särskilt markanta under de
senaste åren torde kanske delvis bero på de s. k. beredskapsarbetena, i vilka
många utanför länet mantalsskrivna varit anställda, men det förefaller som örn
de ofullständiga löneuppgifterna även under normala år vore av anmärkningsvärt
stor omfattning.

För att fa till stand ett bättre förhållande i Norrbottens län såväl som över
hela landet på det berörda området borde uppgiftsinlämnarna måhända förständigas
att lämna bättre kontrollerade uppgifter över en var inkomsttagare.
I så. fall torde det emellertid bliva nödvändigt att denne inför arbetsgivaren
legitimerar, sig, t. ex. med för ändamålet särskilt avsett legitimationskort.

I anledning av vad ovan anförts anhåller jag om kammarnas tillstånd att till
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet få framställa följande frågor:

1) Anser herr statsrådet, att de patalade missförhållandena äro av sådan storleksordning,
att stat och kommun gå förlustiga större skatteintäkter,

2) Om sa är fallet, ämnar herr statsådet föreslå eller vidtaga åtgärder för
undanröjande av ifrågavarande missförhållanden?

Denna anhållan bordlädes.

§ 15.

Interpellation. Ordet lämnades på begäran till

Herr Lundh, som yttrade: Herr talman! Till följd av vissa händelser under
senaste tiden har allmänhetens uppmärksamhet riktats på de risker som kunna
vara .förenade med inrättandet av läger för internering eller utbildning av
flyktingar fran utlandet. Anledning har förekommit till anmärkningar mot
den ordning som varit radande i och invid sådana läger, och för inte så länge
sedan upprördes vart folk av en uppseendeväckande tilldragelse på en sådan
plats.

I synnerhet, och av mycket naturliga skäl. oroar sig befolkningen i de orter
där läger för polisutbildning äro förlagda. Med hänsyn till denna utbildnings
art och omfattning måste alldeles särskilda krav ställas på den kontroll, som
utövas fran svenska myndigheters sida över att skick och ordning råda inom
och invid lägren. Dessa senare få icke bli någon sorts autonoma bildningar
inom det svenska samhället, undantagna från tillsyn från de svenska lokala
ordningsmyndigheternas sida. Tyvärr har det emellertid blivit en ganska vitt
utbredd uppfattning, att det nu tillämpade kontrollsystemet inte är tillräcklig''
effektivt. Det förefaller som örn de lokala polismyndigheterna vore ställda
utanför dessa angelägenheter. Det har gjorts gällande att endast statspolisen
och vederbörande föreståndare för lägret vore befogade att ingripa mot förekommande
oordning i lägret och de lokala myndigheterna uppges icke ha till -

Onsdagen den 10 maj 1944 fm.

Nr 17.

Interpellation. (Forts.)

räcklin- kontroll. I ett fall lär det t. o. m. ha förekommit att polischefen på
platsen icke ens blivit underrättad örn myndigheternas avsikt att till orten förlägga
ett utbildningsläger för flyktingar från utlandet.

För undvikande av missförstånd vill jag understryka, att jag icke vänder
mig mot själva lägerverksamheten som sådan eller dess syften. Inom vårt folk
är det förvisso en allmän uppfattning, att vi höra göra allt för att livet för
flyktingarna skall bli så drägligt som möjligt. Detta får dock inte undanskymma
hänsynen till befolkningen i de orter där läger inrättas. De nu rådande
förhållandena ha vållat oro på sådana platser, och det förefaller som örn anledning
föreligger till allvarlig omprövning, huruvida kontrollen är alltigenom
anordnad på ett tillfredsställande sätt.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa örn kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet framställa följande
frågor:

_ 1. Vill herr statsrådet redogöra för hur nu tillämpade system för övervakning
och kontroll av ordningen i och invid internerings- och utbildningslägren
för flyktingar är utformat och huruvida detsamma lämnar nödiga befogenheter
och möjligheter för vederbörande lokala polismyndigheter att ingripa, där
så är påfordrat?

2. Är herr statsrådet villig att medverka till att de lokala polismyndigheterna
beredas erforderlig befogenhet och möjlighet att övervaka ordningen, därest
nu gällande regler i sådant hänseende inte äro tillfyllest?

Denna anhållan bordlädes.

§ 16.

Upplästes följande till kammaren inkomna läkarintyg:

På begäran får undertecknad härmed intyga, att riksdagsman Oscar Malmborg
på grund av sjukdom, för vilken han opererats på härvarande kirurgiska
avdelning, är oförmögen deltaga i riksdagsarbetet fr. o. m. den 3 maj 1944 under
minst 16 dygn framåt.

Stockholm den 9 maj 1944.

Karl Mårtensson,

leg. läkare.

Kammaren beviljade herr Malmborg ledighet från riksdagsgöromålen tills
vidare från och med den 3 innevarande maj.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.53 em.

In fidem
Sune Norrman.

Andra kammarens protokoll 1944. Nr 17.

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Motioner angående
revision
av 8 kap.
strafflagen
m. m.

Onsdagen den 10 maj.

Kl. 7.30 em.

Fortsattes det på förmiddagen påbörjade sammanträdet; och leddes därvid
förhandlingarna till en början av herr andre vice talmannen.

§ 1.

Föredrogs första lagutskottets utlåtande, nr 24, i anledning av väckta motioner
angående revision av 8 kap. strafflagen m. m.

Första lagutskottet hade till behandling förehaft två inom riksdagen väckta
motioner, nr 74 i första kammaren av herr Linderot och nr 121 i andra kammaren
av herr Hagberg i Luleå m. fl. I motionerna, vilka voro likalydande,
hade föreslagits, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa:

1) att en sådan omarbetning skyndsamt måtte företagas av 8 kap. strafflagen
och proposition i följd därav framläggas, att endast verkligt spioneri och
ett utlämnande av sådana uppgifter, vilkas offentliggörande innebär en försämring
av Sveriges försvarsläge, blir straffbelagt,

2) att sådan omarbetning skyndsamt måtte företagas av förordningen den
22 april 1881 om offentlighet vid underdomstolarna och proposition i följd
därav framläggas, att av ordalydelsen otvetydigt framgår, att endast under
den tid något sådant förhållande avhandlas, som med hänsyn till rikets försvarsläge
bör hemlighållas, rättegången får hållas inom lyckta dörrar,

3) att proposition örn sådan ändring av rättegångsbalken måtte framläggas,
att beslut örn handläggning av mål inom lyckta dörrar må kunna särskilt överklagas,

4) att proposition om sådan ändring av utlänningslagen måtte framläggas,
att utlänning icke skall av administrativ myndighet utöver vad för svensk medborgare
gäller kunna berövas sin frihet.

Utskottet hemställde, att förevarande motioner, I: 74 och II: 121, icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Reservation hade avgivits av herrar Schlyter, Branting, Ahlkvist och Gezelius,
fru Gustafson samt fröken Öberg, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 74 och II: 121,
ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t ville låta verkställa
utredning angående tillämpningen av gällande bestämmelser örn offentlighet
vid domstolarna i mål av den i motionerna avsedda beskaffenhet ävensom
angående rätt för part att föra särskild talan mot beslut, varigenom domstol
förordnat örn måls handläggning inom stängda dörrar, samt för riksdagen
framlägga det förslag vartill utredningen kunde föranleda.

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde:

Herr Gezelius: Herr talman! Enligt gällande rättegångsordning är rättegången
vid underdomstolarna och enligt den nya rättegångsbalken rättegången

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Nr 17.

Motioner angående revision av 8 kap. strafflagen m. m. (Forts.)
i alla instanser i princip offentlig. Utskottet har i sitt utlåtande också givit
uttryck åt den meningen, att det är av synnerlig vikt, att denna princip upprätthålles
i största möjliga utsträckning. Erfarenheterna från olika länder giva
vid handen, att hemliga rättegångar kunna medföra en mycket allvarlig fara
för rättssäkerheten. Det synes å andra sidan ofrånkomligt, att undantag från
offentlighetsprincipen skola kunna göras i särskilda fall. och detta gäller icke
minst rättegångar beträffande brott mot 8 kap. strafflagen. Huruvida domstolarna
i mål av förevarande art förordna örn handläggning inom lyckta dörrar
i större utsträckning än som med hänsyn till rikets säkerhet kan anses påkallat
kan icke av den enskilde bedömas. Utskottet har icke heller vågat sig
på ett bedömande av den saken. Utskottet erinrar örn att tillämpningen av dessa
lagbestämmelser, enligt vad utskottet inhämtat, torde bli föremål för undersökning
av de sakkunniga, som tillkallats för att verkställa utredning rörande
tillämpningen av 1937 års lagstiftning örn allmänna handlingars offentlighet.
Reservanterna skilja sig fran utskottet så till vida, att reservanterna
anse denna, fråga vara av sa stor vikt, att de föreslå en särskild skrivelse till
Kungl. Majit med hemställan örn en utredning angående tillämpningen av gällande
bestämmelser örn offentlighet vid domstolarna. Reservanterna ha dessutom
begärt, att därvid skall tagas upp till bedömande frågan örn rätt för part
att föra särskild talan mot beslut, varigenom domstol har förordnat örn måls
handläggning inom lyckta dörrar.

Det är uteslutande ett rättssäkerhetsintresse, som påkallat, att reservanterna
begärt en särskild utredning —■ och en utredning även i sistnämnda fråga. Det
har ansetts, att man borde undersöka, i vad mån part skall kunna tillerkännas
en rätt att överklä,ga domstols beslut örn förhandlingar inom lyckta dörrar.
Huruvida detta av tekniska eller andra skäl kan genomföras får den blivande
utredningen utvisa. Så mycket är emellertid klart, att partens rättssäkerhet
okas, örn. han kan.besvärsvägen få detta beslut av domstol prövat. Nu gällande
lagstiftning medgiver icke part rätt att överklaga ett beslut örn måls handläggning
inom lyckta dörrar.

Detta är motiven för reservanternas ståndpunkt. Enligt vad jag försport har
också reservationen vunnit anslutning i första kammaren.

.Herr.talmanl Jag skall icke förlänga debatten, utan vill sluta med att yrka
bil ali till den vid utskottets utlåtande fogade reservationen.

I detta anförande instämde herrar Hagberg i Malmö och Törnkvist.

Herr Werner: Herr talman! Såsom herr Gezelius nyss framhöll, är en av
de bärande grunderna för den nuvarande rättegångsordningen den, att rättegangsiörhandlmgarna
skola vara offentliga. Denna regel har också fastslagits
i den.av riksdagen ar 1942 antagna.nya rättegångsbalken. Någon ändrad uppfattning
kan icke sägas ha gjort sig skönjbar i fråga örn denna huvudregel,
och någon tara tor rättssäkerheten, som herr Gezelius antydde, föreligger nå
intet sätt.

Från huvudregeln har man dock tvingats att göra vissa nödvändiga undantag,
såsom t ex då det gäller vissa familjerättsmål, vissa yrkeshemligheter och
vissa förhållanden, som kunna genom ett offentliggörande vara till skada för
rikets säkerhet eller till gagn för en främmande makt.

..utskottets utlåtande har kraftigt understrukits nödvändigheten av att
rattegangsförhandlingarna så långt som möjligt göras offentliga. Reservanternas
fruktan för att offentlighetsprincipen skulle vara hotad bottnar icke i
några sakliga förhållanden. Tvärtom har man ju kunnat skönja, att vid rättegångarna
i allra största utsträckning lämnats runi åt offentligheten.

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Motioner angående revision av 8 kap. strafflagen ro. ro. (Forts.)

Då nu den rättegångsreform, som antogs av 1942 års riksdag, kan väntas under
den närmaste tiden bli förelagd riksdagen för beslut örn dess ikraftträdande,
kan man förutse, att de frågor, som här beröras, komma att ytterligare belysas.
dag kan för min del icke finna, att det föreligger några som helst sakliga
skäl att följa reservanterna. Med hänsyn härtill ber jag att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr Hagberg i Luleå: Herr talman! Yi ha i en motion krävt att en
skyndsam omarbetning av 8 kap. strafflagen måtte företagas och proposition
i följd därav framläggas i syfte att endast verkligt spioneri och ett utlämnande
av sådana uppgifter, vilkas offentliggörande innebär en försämring av
Sveriges försvarsläge, blir straffbelagt. Vidare ha vi begärt, att en sådan
omarbetning skyndsamt måtte företagas av förordningen av år 1881 örn offentlighet
vid underdomstolarna — och proposition i anledning därav framläggas
-— att av ordalydelsen otvetydigt framgår, att endast under den tid något sådant
förhållande avhandlas, som med hänsyn till rikets försvarsläge bör hemlighållas,
rättegången får hållas inom lyckta dörrar. Därjämte ha vi yrkat,
att proposition örn sådan ändring av rättegångsbalken måtte framläggas, att
beslut örn handläggning av mål inom lyckta dörrar må kunna särskilt överklagas.
Slutligen ha vi begärt proposition örn sådan ändring av utlänningslagen,
att utlänning icke skall av administrativ myndighet utöver vad för
svensk medborgare gäller kunna berövas sin frihet. Vi ha ansett skyndsamhet
av nöden i dessa frågor, ty vi tycka, att det icke vore vidare lämpligt, örn
Sverige, när nazismen faller, skall skylta som ett av de länder, som ha den
mest odemokratiska och nazistiskt påverkade lagstiftningen i världen frånsett
de fascistiska länderna. Det är mindre vår egen uppfattning än en sådan
auktoritets som professor Halvar Sundberg, som vi ge uttryck åt. Han säger
nämligen i skriften »Strödda uppsatser örn rättsutvecklingen och rättsupplösningen»,
att vissa rättsliga företeelser i våra dagars Sverige bygga på föreställningar
av omisskänneligt nationalsocialistiskt ursprung, vilka upptagits
av den lagstiftande makten utan hinder av de härskande politiska partiernas
ofta affischera^ avståndstagande från denna åskådning. Vi ha påvisat som
exempel, att en person, som bor i Stockholms skärgård och roar sig med att
räkna antalet tyska fartyg, vilka passera det ställe där han bor, och meddelar
resultatet av sin undersökning till en bekant, i kraft av denna lag kan dömas
för olovlig underrättelseverksamhet. Ja, icke nog därmed: även själva kunskapen
örn sådana förhållanden, som böra hållas hemliga, kan kriminaliseras
enligt lagen. Det har ju också i ett uppmärksammat fall påvisats, hur t. o. m.
lämnande av en uppgift i ett brev från en fransman till en annan här i Sverige,
att den franske generalen Weygand icke är en quisling, ansetts utgöra
brott enligt denna lagstiftning.

Dessutom ha vi för vår del ansett, att lagstiftningen är så avfattad, att
dess tillämpning göres beroende av lynnigheten och aggressiviteten hos främmande
makt, som vill påverka svenska beslut. Möjligen kan detta också förklara,
att de flesta domstolsutslagen i dessa frågor gällt personer, som förutsatts
bedriva verksamhet riktad mot Tyskland, men icke alls i samma grad
personer, vilkas verksamhet ansetts riktad mot Tysklands motståndare. Det betyder
alltså, att lagen möjliggör ett betydande godtycke. Ett exempel härpå
utgör det förhållandet, att örn en person, som kommer från Tyskland eller
något annat krigförande land, lämnar uppgifter till en annan person örn vad
han själv sett av t. ex. bombningen av städer eller bombskadornas omfattning,
detta kan straffbeläggas, medan, örn han lämnar liknande uppgifter till en
tidning, som offentliggör dem, hans gärning icke kan anses straffbar. Dess -

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Nr 17.

Motioner angående revision av 8 kap. strafflagen m. m. (Forts.)
utom förefaller det oss, som om man vid hemligstämplandet gått betydligt
längre än vad lagstiftarna ursprungligen avsett. Den förutvarande justitieministern
framhöll ju som bekant, att endast när man i dylika mål behandlade
militära hemligheter kunde man inskränka offentligheten. Numera hemligstämplar
man nästan som regel dessa mål. Professor Sundbergs farhågor,
när lagförslaget först behandlades, att en lag av denna art regelmässigt tilllämpas
i en reaktionärare anda än lagstiftaren vill ge uttryck åt, har faktiskt
bekräftats av erfarenheterna.

Därtill ha vi tagit upp frågan örn flyktingarnas behandling. Det är bekant
för alla, att flyktingarna icke kunna påräkna en sådan behandling av myndigheterna,
som gäller för svenska medborgare. De äro faktiskt utlämnade
åt administrativt godtycke. En annan sak är — och det skall jag icke i detta
sammanhang uttala mig örn — huruvida administrativt godtycke verkligen
förekommer. Men jag tycker, att döma av de erfarenheter man hittills fått
örn flyktingarnas behandling, att det verkar som örn de vore berövade sådana
elementära rättigheter, som de åtminstone kunde göra anspråk på under förra
världskriget här i Sverige. De interneras utan vidare, därest myndigheterna
finna detta önskvärt eller lämpligt. Och icke bara interneras i särskilda läger:
de t. o. m. buras in i fängelser utan att ha begått något brott, utan att
ha varit hörda inför domstol, bara på grundvalen av ett rent administrativt
beslut. Jag tycker för min del, att regeringen har gått ganska långt, när den
exempelvis utgår ifrån att fängelset i Kalmar skall vara ett ställe, där människor
buras in därför att de äro utlänningar och icke av någon annan orsak.

Jag skulle vilja anföra ett exempel, som visar, hur olika man kan behandla
flyktingarna. När judeförföljelserna togo fart i Danmark öppnade regeringen
beredvilligt — och alldeles riktigt — dörrarna på vid gavel för de danska
judiska flyktingarna. De behandlades på ett korrekt sätt ■— och så vitt jag
vet, behandlas de fortfarande korrekt. Men de danska flyktingar, som komma
hit icke därför att de äro av judisk börd utan därför att de kämpat mot
ockupationsmakten i Danmark, bli föremål för en helt annan och enligt min
mening för Sverige ganska komprometterande behandling. Jag har med justitieministern
talat örn ett typiskt fall. Det var tre bröder, danska sabotörer,
vilka t. o. m. anses vara nationalhjältar i Danmark på grund av sina osjälviska
insatser för sitt fosterland. En av dessa torterades ihjäl i Danmark av
de tyska myndigheterna. Två blevo sårade. Men den danska frihetsorganisationen
arbetar ju så perfekt, att den kunde åstadkomma att de via ett pär
sjukhus slutligen överfördes till Sverige. Här skulle de få asyl. Det fingo
de också på sätt och vis. Men på vilket sätt? Jo, först blevo de föremål för
en långvarig undersökning och internering av polismyndigheterna, därvid deras
antecedentia genomgingos. Sedan inspärrades de i fängelset i Kalmar påen.
viss tid — i ena fallet gällde det månader — för att man verkligen skulle
komma underfund med vad de voro för slags människor. Regeringen har för
denna praxis den motiveringen, att det icke är alla sådana flyktingar, som ha
kämpat av ideella motiv, utan att det också finns andra element, som smugit
sig in i frihetsfronten. I och för sig kan man förstå detta resonemang, men
man förstår icke, att det skall behövas så lång tid för att klara upp sådana
frågor och att man a priori betraktar dessa, som kämpa för sitt fosterland,
som andra klassens människor, vilka skola bli föremål för en sämre behandling
än den de få som på grund av att de tillhöra den judiska rasén komma lill vårt
land.

Vi mena alltså, att i behandlingen av flyktingarna i vårt land finns det mycket
som brister, ehuru vi gärna medgiva, att det också gjorts åtskilligt för
att rätta till de värsta missförhållandena. I det sistnämnda fallet lin ju ge -

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Motioner angående revision av 8 kap. strafflagen m. m. (Forts.)
nom regeringens ingripande så småningom de båda danska patrioterna blivit
fria. Men det tog sin tid.

Jag skall icke upptaga tiden med att anföra ytterligare exempel. Det är
känt för de flesta, som följt med händelserna, att det finns åtskilligt som brister
i fråga örn den lagstiftning på området, som genomförts under kriget, och
icke minst i fråga örn tillämpningen av lagstiftningen. Det framgår ju också
av utskottets utlåtande både i detta ärende och i det ärende vi behandlade före
middagen. Utskottet synes i allmänhet ha intagit en mycket välvillig, kanske
jag till och med skulle ha kunnat använda uttrycket positiv inställning till de
av oss väckta motionerna. Det erkänner, att de förslag, som vi ha. upptagit i
dessa motioner, praktiskt taget genomgående ha varit val motiverade, men därför
menar jag att det är så mycket besynnerligare att utskottets betänkande
inte mynnar ut i något som helst positivt förslag. Det synes mig, som örn utskottsmajoriteten
därigenom bara har gjort platoniska, till intet förpliktande
deklarationer till rättssäkerhetens ära, men det är inte sådana deklarationer
som behövas, utan praktiska åtgärder, som återställa och vidare utveckla den
rättssäkerhet, som vi här i landet tidigare ha velat berömma oss av.

Utskottet gör gällande, att det är uppenbarligen många gånger svårt eller
till och med omöjligt att på förhand avgöra, huruvida under handläggning av
ett mål sådana omständigheter kunna förekomma, att målet bör handläggas
inom stängda dörrar. Nuvarande praxis är ju sådan, att så snart den eller de
tilltalade lia fått lämna personliga upplysningar, som de tillfrågats om, stänger
man dörrarna i det mål, där åklagaren åberopar lagrum i 8 kap. strafflagen.
Man tycker att rättens ordförande bör ha i förväg så disponerat förhöret att
han vet, när en sådan fråga kan komma på tal som är av den beskaffenheten att
den inte bör offentliggöras för att inte komma till främmande makts kännedom.
Därför vet jag inte, vilken betydelse man kan tillägga utskottets uttalande
i denna fråga. Enligt min mening överdriver utskottet betydligt de praktiska
svårigheterna för att genomföra dessa processer öppna eller i vart fall
begränsa den del av rannsakningen, som kan behöva hållas inför lyckta dörrar.

Av de i motionen föreslagna lagändringarna har utskottet dock varit vänligast
inställt till det förslag, som. går ut på att beslut örn måls handläggning
inom lyckta dörrar skall få särskilt överklagas. I utskottet har man påpekat att
redan tillvaron av en bestämmelse av detta innehåll skulle vara ägnad att motverka
en eventuell benägenhet hos domstolarna att i onödan förordna örn måls
handläggning inför stängda dörrar. A andra sidan har man emellertid erinrat
örn bestämmelserna av 1922 örn tiden för företagande av rannsakning med
häktade, enligt vilka fortsatt rannsakning med häktad i regel skall äga rum
inför rådhusrätt senast 8 dagar och inför häradsrätt senast 14 dagar från förra
rannsakningen. Men detta är väl inte absolut ofrånkomligt. Det är väl inte för
svensk domstolspraxis något så främmande att man under vissa betingelser låter
ett mål vara vilande, och jag kan för min del inte förstå, varför man inte
skulle kunna genomföra en sådan här lagändring, att när ett mål förklaras
skola hållas inför lyckta dörar, ges det möjlighet för vederbörande att överklaga
beslutet, varvid saken förklaras vilande och först upptages sedan överklagningen
är behandlad i vederbörlig ordning.

Beträffande ändring av utlänningslagen skall jag tacksamt notera, att proposition
i ämnet väntas föreligga vid nästa års riksdag.

Herr talman! Detta är några anmärkningar, som jag har velat göra i anledning
av utskottets behandling av denna fråga. Det finns en reservation, som
det redan har yrkats bifall till, en reservation som går längre än utskottet, och
även örn utskottets motivering i princip är en argumentering för de yrkanden,
som vi lia ställt i motionen, så utmynnar den som synes i ingenting mer än en

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Nr 17.

Motioner angående revision av 8 kap. strafflagen m. m. (Forts.)
förhoppning om att dessa frågor skola tagas upp senare. Därför anser jag att
reservationen är ett mera bestämt yrkande i detta fall, och den innebär en klarare
markering av att denna fråga bör behandlas så snart som möjligt och att
riksdagen skall hemställa till Kungl. Maj :t örn utredning och förslag i ärendet.
Därför hemställer jag, herr talman, örn bifall till den reservation, som har undertecknats
av herr Schlyter m. fl.

Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Bergguist: Herr talman!
Jag saknar givetvis anledning att deltaga i den diskussion, som pågår mellan
utskottets majoritet och minoritet, huruvida en skrivelse skall avlåtas till
Kungl. Majit med begäran örn utredning eller inte, men det var några uppgifter
av herr Hagberg i Luleå som föranledde mig att begära ordet och som
jag inte vill skola stå oemotsagda här i kammaren.

Herr Hagberg i Luleå kom i sitt anförande in på bland annat frågan om
behandling av utlänningar och kom därvid att beröra frågan örn behandlingen
av danska sabotörer. Jag trodde att den frågan nu var tillräckligt känd genom
vad som har förekommit i pressen o. s. v., så att det inte skulle föreligga någon
missuppfattning i detta avseende, men det anförande, som herr Hagberg
i Luleå här höll, visar att det fortfarande förekommer missuppfattningar örn
hur vi behandla danska s. k. sabotörer här i landet. Jag vill därför nämna hur
det ligger till.

Vi ha ju till Sverige fått mellan 14 000 och 15 000 danska flyktingar. Av
dessa har Kungl. Maj :t genom beslut i statsrådet tagit ett mindre antal i förvar
på Kalmar, och några ha enligt socialstyrelsens beslut tagits i förläggning.
Antalet danska flyktingar, som enligt Kungl. Maj:ts beslut tagits i förvar
på Kalmar, är sammanlagt sju. Dessa sju danska medborgare, som tagits
i förvar, kunna inte alla räknas som sabotörer. Jag skulle vilja räkna högst
fyra av dem som sabotörer, och de tre övriga ha enligt egna uppgifter utan
samband med sabotage tagit livet av antingen danska nazister eller tyskar i
Danmark. De fall som lia förekommit lia betecknats såsom observationsfall
och enligt min mening med rätta. Anledningen till att vi togo dessa personer i
förvar var att det rådde ganska stor tveksamhet örn vad det egentligen var
för personer och huruvida det hos alla av dem var politiska skäl, som legat
bakom deras handlande, eller örn det var andra skäl. De ha därför tagits i
utlänningsfÖrvar i Kalmar för att man skulle få se vad det var för individer.
Av dessa sju personer lia tre efter kort tid utskrivits ifrån förvar, sedan det
visat sig att det inte fanns någon anledning till anmärkning mot dem, utan det
var såvitt man kunde bedöma präktiga människor, som av politiska motiv
hade begått de handlingar, som de ha berättat örn. Jag vill minnas att ingen
av dessa tre satt längre än två månader på Kalmar, möjligen satt en av dem
något längre. Nu lia vi alltså i förvar fyra personer, och deras förehavanden
och motivet för deras handlande äro sannerligen inte så klara, och man skall
nog vara försiktig att såsom herr Hagberg i Luleå utan vidare beteckna dem
såsom idealister.

Det är dessa fyra. Sedan Ilar genom socialstyrelsens beslut, tagits i förläggning
ett mindre antal danska medborgare. Jag kan inte exakt ange siffran,
men under tiden den 1 december 1943—30 mars 1944 rör det sig örn mellan
30 och 40 personer. Jag vill minnas att det är 36. Av detta antal är det icke
mer än sex som kunna betecknas såsom salmiörer i egentlig mening. De andra
ha tagits i förläggning av helt andra skill. Det är fråga örn kriminella element,
i hög grad kriminella clement, sorn vi alltid ta örn hand bär. Det. är fråga om
sådana sorn i de av danskarna anordnade förläggningarna uppträtt på olämpligt
sätt. Men sex personer av dessa intagna i förläggning äro sabotörer. Jag

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Motioner angående revision av 8 kap. strafflagen m. m. (Forts.)
vill understryka, att dessa personer icke tagits i förläggning därför att de
äro sabotörer, utan därför att det ur andra synpunkter har funnits anledning
till allvarliga anmärkningar antingen mot deras föregående vandel i kriminellt
hänseende eller mot deras uppträdande här.

Jag anser inte, att man med fog kan göra gällande, att vi på något sätt ha
uppträtt inhumant mot de danska flyktingarna genom de disciplinära åtgärder,
som vi i detta mycket begränsade antal fall ha vidtagit. Det har ju nyligen
också angivits i pressen, att beträffande de fall, då det har varit fråga örn
att taga vederbörande i förvar, har samråd ägt rum mellan mig och chefen för
det danska flyktingkontoret, professor Hurwitz, och han har i samtliga dessa
fall ansett att han inte kunnat rikta någon anmärkning mot de åtgärder, som
Kungl. Majit har vidtagit.

Jag har med anledning av herr Hagbergs i Luleå anförande velat här i
kammaren klargöra, hur det låg till med denna fråga, och jag hoppas att
genom vad'' jag sagt jag har undanröjt åtskilliga missförstånd här och att
man verkligen med fog kan få den uppfattningen, att vi icke i det hänseendet
ha uppträtt omänskligt eller inhumant.

Herr Gezelius erhöll på begäran ordet för kort genmäle och yttrade: Herr
talman! I anledning av herr Hagbergs i Luleå argumentering för den reservation,
till vilken jag har anslutit mig, vill jag stryka under att jag icke bygger
mitt yrkande på denna argumentering. Jag kan inte påstå, att här föreligger
något missförhållande, att domstolarna skulle lia missbrukat bestämmelserna
angående rättegång inför lyckta dörrar, men jag har den uppfattningen — och
det präglar utskottets utlåtande — att örn det framställes anmärkningar mot
det svenska rättegångsförfarandet och rättskipningen, är det tillbörligt och
klokt att göra en utredning, som kan visa, om det föreligger missförhållanden
eller icke. Jag har icke själv mött något sådant missförhållande. Det enda
jag varit tveksam örn är att lagen inte medger ett överklagande av beslut örn
förhandlingar inför lyckta dörrar. Jag vill emellertid inte att någon här skall
tro. att mitt yrkande örn bifall till reservationen är grundat på något påstående
att här föreligga missförhållanden. Snarare är det så, att det måste anses
höra till god och klok ordning, att örn från visst håll det göres anmärkningar
mot den svenska rättskipningen, är det lika gott att genast göra en utredning
och konstatera, örn det föreligger missförhållanden och örn det i så fall finns
möjlighet att avhjälpa desamma.

Detta gäller även om övriga delar av utskottets utlåtande. Justitieministerns
uttalande örn behandlingen av utlänningarna är värt beaktande. Denna fråga
har lagutskottet ägnat mycket ingående och noggrann undersökning föregående
år och därvid kunnat konstatera de verkliga förhållandena.

Vidare anförde:

Herr Lindberg: Herr talman! Det kanske kan anses förmätet av en lekman
att. uppträda i denna fråga, när icke mindre än tre av utskottets förnämliga
jurister undertecknat reservationen. Jag måste emellertid begära ordet för att
säga några ord örn det förslag, som reservanterna kommit till, nämligen en
begäran örn utredning rörande frågan om överklagningsrätt i det fall, att
domstol beslutar att förhandlingarna skola föras inför Lockta dörrar.

För det. första är det så — såsom redan herr Werner i Höjen framhållit —
att vi för inte så länge sedan antogo en ny processreform, där också samma sak
infördes som har tillämpats eller tillämpats tidigare, och vid det tillfället
var, vad jag kan erinra mig, inte någon av det särskilda utskot -

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Nr 17.

Motioner angående revision av 8 kap. strafflagen m. m. (Forts.)
tets jurister ängsliga för att det skulle bli något fel med de hemliga
förhandlingarna vid rättegångar. Det är först nu sedan den här motionen
har väckts som man kommit underfund med att det borde finnas
ett överklagningsinstitut också i sådana frågor, och dit skulle vilken
som helst tilltalad, där fråga är örn att rättegången skall föras inför lyckta
dörrar, kunna överklaga med resultat, förmodar jag, att hela processen får vila
tills överdomstolen har behandlat frågan, huruvida underdomstolen har förfarit
riktigt eller inte. Det är väl ganska klart att det inte är enbart till fördel
för parterna att få lov att överklaga en sådan här fråga, om nämligen det
skall vara på det sättet att domstolen inte skall fortsätta förhandlingarna utan
får lov att avvakta beslut från högre ort. Skola återigen förhandlingarna fortsätta
alldeles oavsett örn överklagande har skett eller inte, så ha ju parterna
inte vunnit något och offentligheten har inte vunnit något förrän efter det
domen är avkunnad, och följaktligen kan offentliggörandet inte vara till så
stor fördel för den tilltalade. Örn man ömmar för de häktade kan man även
framhålla, att örn de skola vänta under den tid som åtgår för överklagandet,
så blir ju deras tid i fängelset så mycket längre innan de komma fram till
en dom och få veta, vilket straff de skola ha. Nu praktiseras ibland att häktningstiden
avräknas från fängelsestraff, men det är ju dock ovissheten som
är det allra värsta för den som är tilltalad.

Inom utskottet har man varit på det klara med att denna fråga ändå skall
komma till en undersökning av sakkunniga utan att man begär en utredning,
och det har efter vad det sägs också i första kammaren i dag framhållits just
dea saken. Jag skall be att få läsa upp den del av utskottets utlåtande som
jag syftar på och som jag tycker talar tillräckligt tydligt språk för att man
skall kunna bifalla utskottets utlåtande och inte reservationen. Det återfinnes
nederst på sidan 22 och lyder: »Huruvida domstolarna i mål av nu förevarande
art förordnat örn handläggning inom stängda dörrar i större utsträckning än
hänsyn till rikets säkerhet påkallat kan icke av utskottet bedömas. Tillämpningen
av ifrågavarande lagbestämmelser torde, enligt vad utskottet inhämtat,
bliva föremål för undersökning av de sakkunniga, som tillkallats för att verkställa
utredning rörande tillämpningen av 1937 års lagstiftning örn allmänna
handlingars offentlighet. Utskottet har på grund av det anförda icke funnit
sig böra förorda bifall till motionärernas förslag i denna del.»

Reservanternas motivering skiljer sig inte ifrån utskottets i något annat
avseende än just på den punkt som jag nu har läst upp, och där säga reservanterna:
»Frågan synes emellertid utskottet förtjänt av en undersökning,
vilken lämpligen torde kunna anförtros åt de sakkunniga, som tillkallats för
att verkställa utredning rörande tillämpningen av 1937 års lagstiftning örn
allmänna handlingars offentlighet.» Man kan säga, att detta är det enda, som
reservanterna ansett nödvändigt att utöka motiveringen med, och det enda de
ansett nödvändigt för sitt yrkande på en utredning. De frågor, som vi nu hålla
på att diskutera, såväl den föreliggande som den föregående, hänföra sig till
8 kap. strafflagen och avse närmast brott, som begåtts under krig eller krigsfara,
och att förhandlingarna i dessa mål i så stor utsträckning sorn det överhuvud
taget är möjligt böra föras inför öppna dörrar. Hur riksdagen än gör
i detta fall, vare sig den begär en speciell utredning eller icke, torde väl frågan
komma tillbaka till riksdagen vid en tidpunkt, då kriget är slut och något
behov av en lagändring sålunda, icke längre föreligger. Ty vi få väl ändå anta,
att spionerilagstiftningen icke skall behöva träda i tillämpning vare sig
mot medborgare i detta land eller mot främlingar, som kommit hit, sedan kriget
väl är slut. Då komma dessa bestämmelser visserligen att finnas kvar i lagen,
men de torde väl sällan eller aldrig — jag hoppas aldrig — komma till till -

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Motioner angående revision av 8 kap. strafflagen m. m. (Forts.)
tampning. Följaktligen gör man samhället ingen tjänst genom att nu begära
en utredning på denna punkt, såvida man nu icke vill ha en utredning avseende
även andra fall, där förhandlingarna äga rum inför lyckta dörrar. Mig
veterligen har det emellertid aldrig tidigare förekommit klagomål i det avseendet.
Nu skulle man alltså för detta speciella fall på grund av den tvekan,
som kan uppkomma örn förhandlingarna skola föras inför lyckta dörrar eller
icke, begära en utredning, en utredning, som jag för min del finner fullkomligt
överflödig.

Herr talman! Alldeles oavsett det beslut, som första kammaren redan fattat,
ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Fru Gustafson: Herr talman! Jag är reservant i utskottet på de skäl, som
herr Gezelius här i debatten gjort sig till talesman för. Dessa skäl ha synts
reservanterna så starka, att vi anslutit oss till kravet på en utredning, därvid
reservanterna, såsom herr Lindberg redan citelrat, i motiveringen anfört:
»Frågan synes emellertid utskottet förtjänt av en undersökning, vilken lämpligen
torde kunna anförtros åt de sakkunniga, som tillkallats för att verkställa
utredning rörande tillämpningen av 1937 års lagstiftning örn allmänna handlingars
offentlighet.»

Reservanterna ha emellertid icke stannat endast vid denna begäran örn utredning
utan ytterligare i klämmen yrkat, »att utredningen måtte omfatta
jämväl tillämpningen av gällande bestämmelser örn offentlighet vid domstolarna
i mål av den i motionerna avsedda beskaffenhet, ävensom angående
rätt för part att föra särskild talan mot beslut, varigenom domstol förordnat
örn måls handläggning inom stängda dörrar».

Jag är fullt överens med de synpunkter, som kommit till uttryck i motiveringen
och som framförts här, nämligen att om det finns den minsta misstanke
att våra domstolar icke arbeta fullt lojalt och opartiskt, är det synnerligen
nödvändigt just ur rättskänslans synpunkt att vi få en utredning
ägnad att vederlägga dylika uppfattningar. När reservanterna således endast
begära en utredning i frågan, kan jag icke finna annat än att andra kammaren
bör bifalla reservationen, detta särskilt som första kammaren redan
godtagit denna och kamrarna sålunda skulle komma att fatta ett enhälligt
beslut i frågan.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen.

Herr Hagberg i Luleå: Herr talman! Jag tror nog att justitieministerns
förklaring bidragit till att klara upp förhållandet hur de danska flyktingarna
behandlats här i landet, men såvitt jag förstår ändrade den ingenting i påståendet,
att medan sådana danska flyktingar, som icke sysslat med politiska
frågor men som kommit till vårt land exempelvis på grund av att de äro av
judisk börd, bli föremål för den bästa och mest ordentliga behandling utan
att behöva genomgå en lång tids undersökning, så bli däremot sådana, som
kommit till Sverige därför att de kämpat som sabotörer mot ockupationsmakten,
föremål för en mycket ingående undersökning, som kan leda till internering
i Kalmar en tid, en behandling, som i vart fall skiljer sig från behandlingen
av de övriga flyktingarna.

Jag har emellertid i mitt förra anförande icke utgått från att regeringen
eller myndigheterna alldeles kunna avstå från att undersöka sådana fall. Det
enda önskemål, som jag därvidlag uttryckt, är att denna undersökning måtte
göras så kort som möjligt så att man besparar dessa människor en massa onödiga
lidanden. De komma till Sverige efter att ha kämpat mot ockupationsmakten
i Danmark och äro ju ofta människor, som på grund av alldeles sär -

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Nr 17.

Motioner angående revision av 8 kap. strafflagen m. m. (Forts.X
skilda omständigheter skickats över till Sverige. Förhållandet är alltså fortfarande
det, att flyktingar, som kämpat aktivt, icke behandlas och icke anses
kunna behandlas på riktigt samma sätt som andra, och i det fall jag framdrog
och där justitieministerns ingripande ledde till att vederbörande kom
på fri fot, såsom jag antar tidigare än eljest skulle ha blivit fallet, kvarstår
fortfarande som en mycket viktig sak, att flyktingarna fortfarande äro utvisade
från vårt land. Nu är denna utvisningsorder ganska formell för närvarande,
eftersom flyktingurna icke få avvisas så länge de icke kunna komma
till ett land, där de icke riskera förföljelse. De äro emellertid utvisade av de
svenska myndigheterna och ha fått en viss prick på sig trots att, som i det
här fallet, regeringen uppenbarligen ingripit och befriat vederbörande, efter
vad jag förmodar tidigare än vad eljest skulle ha varit fallet, därför att regeringen
bibringats övertygelsen att det var fråga om moraliskt oantastliga människor,
som av ideella skäl kämpat för sitt land och därför förtjänat att få en
fristad i vårt land.

Av vad herr Gezelius sade kan jag väl förstå, att han vill göra den reservationen,
att han icke känner till att några missförhållanden yppat sig i domstolarnas
praxis med avseende å hemligförfarandet. Jag kan ju icke heller
för min del påstå, att något sådant skett, men däremot är det min övertjrgelse
med den kännedom jag fått örn vissa konkreta fall, att därest man hade
tillämpat en öppen rättegång och därest man icke haft denna fria bevisprövning,
skulle man icke kunnat utmäta de hårda domar som utmätts. Det är en
övertygelse, som jag och många med mig ha och som jag tror att allt fler
och fler komma att få, som söka sätta sig in i dessa frågor.

Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Bergquist: Herr talman!
Herr Hagberg i Luleå har fortfarande fel i sitt resonemang. Han gör gällande,
att vi behandla somliga danska flyktingar på ett sätt och andra danska flyktingar
på ett annat Som jag nämnde i mitt förra anförande ha vi tagit hand
örn tillsammans 43 danska flyktingar, 7 i förvar och 36 i förläggning. Av
dessa 43 danska flyktingar är det, såvitt jag vet, högst 13 som deltagit i sabotagehandlingar
eller som lia dödat människor i Danmark, och 30 stycken,
som, såvitt jag vet, aldrig lia sysslat i någon form av sabotageverksamhet
utan som av helt andra skäl blivit omhändertagna. Herr Hagberg i Luleå har
Arni icke den blåögda tro att av alla de danska flyktingar, som kommit hit,
det skulle vara endast 13, som överhuvud taget deltagit i sabotageverksamhet.
Dessa siffror visa väl, att vi icke lia gått in för den principen att behandla
sabotörerna på ett särskilt sätt. Däremot ha vi hållit på den principen att
personer, som bringat andra människor örn livet under de rättslösa förhållanden,
som för närvarande råda i Danmark, vilja vi se litet närmare på, innan
vi släppa dem i frihet. Ty den risken föreligger ju, att de komma att fortsätta
att leva här såsom de varit vana att leva i sitt land. Jag vill sålunda
ännu en gång inskärpa, att vi icke behandlat sabotörerna på ett annat sätt,
utan vi pröva de olika individerna och se om det finns: tillräcklig anledning att
vidta några åtgärder.

Herr Hedlund i Östersund: Herr talman! Jag kommer att rösta för den
Schlyterska reservationen, men jag har ett starkt behov av att ge till känna,
att jag icke gör det som någon sympatiyttring för herr Hagberg i Luleå. Jag
förstår icke att en man, som upprepade gånger här i kammaren varit med
örn att behandla flyktinglagar och flyktingarnas behandling, så ogenerat som
herr Hagberg i Luleå trots justitieministerns förklaringar kan framställa vår
behandling av flyktingarna som om vi voro cn nation av barbarer, som icke

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Motioner angående revision av 8 kap. strafflagen m. m. (Forts.)
hade den minsta känsla för dessa flyktingar. Att jag det oaktat kommer att
rösta för ett litet avsnitt av den kommunistiska motionen, nämligen örn offentlig
rättegång så långt möjligt är vid spioneribrott och förbjuden underrättelseverksamhet,
beror på att jag vill värna den för oss alla så viktiga principen
örn offentlighet vid våra domstolar.

Härtill kommer att ett bifall till reservationen kommer att rycka bort ett
agitationsmoment för kommunisterna i deras ansvarslösa klander av rikets
rättsvård. Herr Hagberg i Luleå säger visserligen, att han icke kan leda
i bevis att det gått ojust till vid behandlingen av sådana här frågor inom
lyckta dörrar. Men det oaktat förmenar han, att det försiggår någonting där,
som är till förfång för rättssäkerheten. Bara denna anklagelse mot våra domstolar
är tillräcklig anledning för mig att rösta för den Schlyterska reservationen.
Det får icke ges ett enda tillfälle att misstänkliggöra vår högtstående
rättssäkerhet och rättsvård.

Herr Hagberg i Luleå: Herr talman! Jag anser, att jag efter herr Hedlunds
i Östersund anförande bör säga ifrån, att jag icke takt örn en barbarisk behandling
av flyktingarna i vart land för närvarande utan tvärtom understrukit,
att denna behandling blivit humanare allteftersom tiden gått. Men jag
ha,r påpekat, att det fortfarande finns brister, och icke ens det sista justitieministern
anförde har befriat mig från uppfattningen, att det icke sker en
fullständigt likartad behandling av sabotörer och andra. Men detta beror
därpå att jag i det konkreta fall, som jag har haft att göra medi och underhandlade
med justitieministern i, det handlade just om en typisk sabotör, vilken
justitieministern. själv kom underfund med var en människa, som man
icke hade anledning internera och som var en människa, vilken icke deltagit
i — vad skall jag använda för uttryck — mordhandling eller dylikt.

överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr andre vice talmannen
gav^ propositioner dels pa bifall till utskottets hemställan dels ock på avslag
därå samt bifall i stället till den vid utlåtandet fogade reservationen; och fattade
kammaren beslut i enlighet med innehållet i den senare propositionen.

§ 2.

Föredrogs första lagutskottets utlåtande, nr 25, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 9 januari 1940 (nr 3) örn vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 3.

Motioner om
verkställande
av en undersökning
rörande
verkningarna
av
8 kap. strafflagen
m. m.

. Föredrogs första lagutskottets utlåtande, nr 26, i anledning av väckta motioner
örn verkställande av en undersökning rörande verkningarna av 8 kap.
strafflagen och lagen örn vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m, m.

Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade

Herr Persson i Stockholm: Herr talman! Av handlingarna framgår att
justitieombudsmannen nu skall undersöka verkningarna av lagen örn tvångsmedel
vid krig eller krigsfara. Jag är mycket tillfredsställd med detta besked,
men jag vill fästa uppmärksamheten vid att det icke endast är fråga
örn verkningarna av denna lag, utan också och kanske ännu mera verkningarna
av de tilläggsbestämmelser som regeringen utfärdat som behöva under -

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Nr 17.

Motioner om v eric ställande av en undersökning rörande verkningarna av 8

kap. strafflagen m. m. (Forts.)

sökas. Jag har vid flera tillfällen sökt fästa andra kammarens uppmärksamhet
vid den orimliga tillämpningen av denna lag. Det skedde senast den 30
november förra året, när jag anhöll örn kammarens tillstånd att få rikta en
interpellation till chefen för socialdepartementet, vilken begäran också av
kammaren blev bifallen. Jag omtalade i denna interpellation att ett ekonomiskt
företag, som utger en daglig tidning, nu under fyra års tid blivit utsatt för
brevcensur. Jag skildrade, hur man under den tiden försenat sådan post som
annonsmanuskript, dödsannonser, annonser örn sammanträden med Stockholms
stadsfullmäktige, fackföreningssammanträden o. s. v., så att de icke kunnat
införas i tidningen, därför att man hade icke ens ordnat det så, att det lagligt
tillåtna brevspionaget utfördes i sådant tempo att annonserna kunde komma
in i tidningen på sådan tid, att de kunde medföra avsedd verkan för annonsörerna.
Den interpellationen bär icke blivit besvarad trots att andra kammaren
gav sitt tillstånd till att den fick framställas. Varför? Jag förstår mycket väl
varför den icke har blivit besvarad. Jag har här i min hand ett svar från
kungl, generalpoststyrelsen, undertecknat av generaldirektör Örne på en anmälan
angående de missförhållanden som jag anmält i min interpellation. I
detta svar intygas, att anmärkningarna voro riktiga, men på begäran att få
en redogörelse över varför man förfarit på sätt, som vi hade skildrat i vår
anmälan, har generaldirektör Örne svarat, att på grund av gällande bestämmelser
vore styrelsen hindrad meddela närmare upplysningar rörande utredningens
resultat. Generaldirektör Örne har rätt. Det är nämligen så att i denna
lag och dess tillämpningsbestämmelser är bl. a. föreskrivet, att örn en posttjänsteman
meddelar, att en korrespondens är utsatt för spionage i enlighet
med vad lagen medger, kan vederbörande posttjänsteman straffas med fängelse.
Generaldirektör Örne vill givetvis icke riskera en sådan utgång genom att
som svar i sin tjänsteskrivelse ange den verkliga orsaken till det som vi ha
klagat över. Jag tager antagligen icke fel, örn jag förutsätter, att anledningen
till att socialministern icke svarat på den interpellation som jag med kammarens
tillstånd framställt är just den, att örn han skulle svara på ett ärligt och
hederligt sätt, skulle han enligt denna lags föreskrifter på sitt sätt bli jämställd
med de posttjänsteman, som riskera fängelse, om de vid förfrågan tala
sanning.

Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten vid hur vår politiska polis arbetar,
vilket meningslöst arbete den utför. Tror man verkligen, örn man nu är
övertygad om att kommunisterna syssla med saker och ting som ha med
8 kap. strafflagen att skaffa, att vi i vår korrespondens i fyra års tid skola
hålla på att förbereda oss för de nattsvarta dåd, örn vilka straffbestämmelser
finnas i 8 kap. strafflagen? I så fall avslöjar man sannerligen, att man
icke är mogen för den politiska polisens roll. Skulle det bli aktuellt att
sätta i gång med en revolution, komme vi icke att göra det genom att brevväxla
på det sätt som den politiska polisen tycks förutsätta. Vet ni, mina
damer och herrar, vad det här är för något? Det är en fastställd blankett
som en slarver till polis glömt i ett brev sedan han med laglig rätt tjuvläst
detsamma. Vad talar nu lagen örn vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara
örn? Den talar örn att polisen har rätt att censurera brev för att förhindra
vissa bestämda brott, men den här slarvern har nu lämnat bevis för vad den
politiska polisen sysslar med. Han har nämligen av misstag stoppat in i kuvertet
vad han har antecknat, sedan han läst brevet. Vad är det. han har
antecknat? Jag ber att till riksdagens protokoll få citera såväl formulärets
text som skriften: »Nr.... Namn: Storfors K. A K. Adress: Storfors. Till:
Värmlands Distrikt av S. K. P. Box 102. Karlstad. Avs.-dag a) enl. avs.

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Motioner örn verkställande av en undersökning rörande verkningarna av S
kap. strafflagen m. m. (Forts.)

uppg.: 9/s, b) enl. poststämpel: 18/s. Åtgärd:........». Ingen åtgärd för till fället.

Den raden är blank. »Innehåll: Rapportblankett för juli. Nya Värmlands
uppl. 130 lös nr, 1 prenum., ingen ökning. Till valfondsinsamlingen har
insänts 65 kr., hela insända summan utgör nu 80 kr. Följande litt. har sålts:
25 ex. Sovjetnytt, 30 ex% Arbetarkvinnornas Tidning, 40 ex. Stormklockan,
30 ex. Dagspolitik, 5 ex. Världen av i Dag. Leninverk till ett värde av 110 kr.
Kommunen har haft ett möte, kommunstyrelsen två. Undertecknat Arvid .Iohansson.
»

Det är sådant polisen runt om i landet sitter och antecknar. Är det för den
skull, som riksdagen bär antagit denna lag? Givetvis icke. Riksdagen har
antagit denna lag, därför att man anser, att den behövs som ett led i kampen
mot dem som sätta sina klassintressen framför den nationella frihetens intressen.
Därför är lagen antagen. Jag kan icke tro mer illa örn riksdagens majoritet
än att jag säger detta. Men erfarenheten har visat, att lagen och dess tilllämpningsbestämmelser,
framför allt dessa senare, ge en helt arman frihet
åt polisen än vad lagtexten utvisar. Den lagen och de tillämpningsibestämmelserna
ha utformats så, att lagen i verkligheten har blivit ett medel för dem.
som vilja utnyttja hotet mot vårt lands nationella frihet för att stärka reaktionen,
och därmed måste denna lag få motsatt verkan till vad den ursprungligen
var avsedd att lia. Man för kartotek från den politiska polisens sida över arbetarrörelsens
aktiva medlemmar. Det är vartill denna lag hittills Ilar använts.
Man antecknar försäljare av lagligt tillåtna tidningar, man antecknar resultatet
av penninginsamlingar, man antecknar från den hemliga polisens sida —
den är icke så värst hemlig men^formellt skall den ju vara det — resultatet av
arbetet inom arbetarrörelsen. Pa det sättet förbereder man sig inom de reaktionära
kretsarna i detta länd med polisens hjälp för bemötande av den sociala
oro, som man befarar i framtiden i händelse man fullföljer de politiska linjer
på i synnerhet det ekonomiska området, som man hitintills fullföljt. På
det sättet använder reaktionen denna lag, och jag ansluter mig i min uppfattning
beträffande innebörden av detta slags lagstiftning till det omdöme,
som Georg Branting inskrivit i sin bok »Lagröta», där han bland annat
skriver följande beaktansvärda satser: »Utan att svenska folkets flertal ännu
har blivit det. riktigt varse och ännu mindre förstått vidden av den
pågående förändringen, utan att dess representanter i riksdagen ännu
här känt annat än kanske då och då en undertryckt ilning av förskräckelse
eller en oklar och osäker motvilja, har hos oss en utveckling begynt, som tydligt
nog pekar mot den gamla svenska rättskulturens upplösning. Själva dess
centrala^ rättssystem har angripits. Fundamentala rättsprinciper har sopats
undan såsom hade de ingen vikt. Den kräftsjukdoni, som i och med nazismen
slog klorna i det mellaneuropeiska rättssystemet, har också börjat kräla in
över . våra gränser.» Jag ä,r övertygad örn att socialdemokraten Branting har
rätt i denna sin karakteristik av denna lagstiftning, av vilken lagen örn tvångsmedel
vid krig eller krigsfara utgör ett särdeles typiskt uttryck.

Man. skulle kunna säga, att en sådan här slags postcensur sker ju också i
de nazistiska länderna. Men där är det sa, att sedan man läst brevet, klistrar
man en. lapp över det öppet uppsprättade kuvertet. I demokratiens Sverige sitter
polisen och ångar upp breven och sluter sedan till kuverten i förhoppning
örn att det icke skall avslöjas att kuverten ''blivit öppnade. Men klumpiga fingrar
synas alltid. I dessa förhallanden ligger alltså skillnaden mellan tillståndet
i diktaturerna och demokratiens Sverige. Jag anser, att det måste vara en
synnerligen angelägen uppgift för i varje fall arbetannajoriteten men också för
andra anhängare av demokratien att utan hänsyn till partitillhörighet i snak -

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Nr 17.

Motioner om verkställande av en undersökning rörande verkningarna, av 8

kap. strafflagen m. ni. (Forts.)

bast möjliga tempo få en ändring till stånd, och jag hoppas, att den undersökning
av justitieombudsmannen som nu skall genomföras måtte leda till att det
utan ytterligare tidsutdräkt kommer att medföra en ändring till det bättre ur
demokratisk synpunkt.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 4.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande, nr 34, i anledning av väckta mo- Motioner om
tioner örn tillfälligt förbud mot avstyckning, varigenom åker och äng skiljas MfOhgt föriran
jord bruks i asti g\hets skogsmark. styckning,

varigenom

''Utskottets hemställan föredrogs; och anförde därvid: åker och äng

. skiljas från

Herr Pettersson i Norregård: Herr talman! Den motion, som behandlas i jordbruksjasdetta
utlåtande, har tillkommit i syfte att örn möjligt, hindra de alltmer till- tighets skogstagande
avstyckningarna av skog från annars bärkraftiga jordbruk. Det har mark.
på senaste åren i allt större utsträckning förekommit, att skogsjobba.re köpa
små jordbruk och behålla skogsskiftena samt sälja ut åkerjorden till jordbrukarna
omkring. De jordbrukare, som köpa denna jord, hade behövt även
den skog som tillhört den brukningsdel som de köpt. Det har blivit en oformlighet
i detta hänseende att den nuvarande lagen ger möjlighet för dessa jobbare,
örn man så får uttrycka sig, att begagna sig av möjligheten att göra
dylik kapitalplacering i sådana skogsområden, som hade behövts, för att dessa
jordbruk i fortsättningen skulle kunna bli bärkraftiga. Det är nämligen en
obetingad nödvändighet för dessa jordbrukare i skogsbygden att ha tillräcklig
areal skogsmark som stöd för sina jordbruk.

Fastighetsbildningssakkunniga som tillsattes 1939 hålla ira på att utarbeta
en lagstiftning, som skulle kunna ingripa på detta område och förhindra sådana
olämpliga avstyckningar, som nu förekomma rätt allmänt. De ha också yttrat
sig här till utskottet angående denna motion, och de lia uttalat sig i positiv
riktning. Jag vill dröja något vid deras yttrande och anför vad de sagt om
denna motion, som utskottet trots de sakkunnigas positiva uttalande har avstyrkt.
De sakkunniga lia ansett, att denna lag vore behövlig, innan den utredning
som de nu hålla på med blir färdig. Jag citerar vad de sakkunniga sagt
till utskottet:

»De sakkunniga, sorni nied uppmärksamhet följt utvecklingen av fastighetsförhållandena
inom olika bygder, anse sig även kunna vitsorda, att på
grund av kristiden tendenserna att söka placera kapital i jord avsevärt ökats,
därvid särskilt skogsmark synes vara begärlig. Och enär dylik mark, som
redan skilts från jordbruket, mera sällan hålles till salu, blir det helt naturligt
jordbrukarnas skog som främst kommer i fråga som spekulationsobjekt. Över
förvärv från bolags sida kan hållas tämligen effektiv kontroll genom den
särskilda bolagsförbudslagen, men de s. k. enskilda skogsköparnas verksamhet
underkastas ju icke motsvarande uppsikt. Den fara, som genom denna verksamhet
hotar jordbruket, blir särskilt betänklig under tider av sådan isolering,
som den vari vårt folk för närvarande tvingas leva.

Om en så radikal lagstiftning, sorni med motionerna avses, icke eljest skulle
kunnat förordas ens som ett provisorium, så synes därför som skäl för förslaget
emellertid kunna, på sätt ock i motionerna skett, åberopas de av krisen föranledda
utomordentliga förhållandena. De sakkunniga anse sålunda att här är
fråga om en kristidslagstiftning mera än om åtgärder i avbidan på en blivande
reform av jorddelningslagens regler om avstyckning. Hur långt en sådan re -

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Motioner om tillfälligt förbud mot avstyckning. varigenom åker och äng
skiljas från jordbruksfastighets skogsmark. (Forts.)
form kan sträcka sig och när den kail tänkas bli genomförd synes därför icke
böra tillmätas avgörande betydelse i ärendet, liksom det ej heller kan anses
uteslutet att den provisoriska lagen har en uppgift att fylla även efter det
nya, för normala förhållanden lämpade regler blivit lagfästade.

Emellertid skulle ett tillfälligt av kristidsförhållamdena föranlett avstyckningsförbud
vara av värde även ur den synpunkten att därigenom övergången
till ny lag med skärpta restriktioner skulle förmedlas. Det är ju ganska naturligt
att, så snart förslag örn lagstiftning i djdik riktning framlagts, den alltjämt
enligt gällande lag tillåtna jorddelningsverksamhet, som enligt förslaget
skulle förhindras, visar tendens att kraftigt öka, och erfarenheten från tidigare
genomförda skärpningar av villkoren för jorddelning bestyrker också att
sålunda själva offentliggörandet av lagförslagen stimulerar till utnyttjande av
befintliga luckor i lagen. Ett av kristidsförhållandena föranlett tillfälligt förbud
av nu ifrågasatt slag bör kunna genomföras snabbare än den vidlyftigare
och för stadigvarande giltighet avsedda reformen av jorddelningslagens avstyckningsvillkor
och skall, örn denna reform kan äga rum medan förbudet
är gällande, i ett viktigt hänseende förhindra att tiden mellan förslagets framläggande
och reformens verkställande utnyttjas av enskilda på nyss angivet
sätt.

På nu anförda grunder anse de sakkunniga att motionerna kunna tillstyrkas
med hänsyn till rådande kristidsförhållanden och att det ifrågasatta tillfälliga
förbudet mot viss avstyckning icke skulle innefatta något föregripande av
revisionen av jorddelningslagstiftningen utan därmed äga huvudsakligen det
samband att förbudet kan förekomma vissa med denna lagstiftnings genomförande
eljest förenade olägenheter.»

De sakkunniga ha alltså helt och fullt gått in för vad vi påyrkat i motionen.
Det skulle vara ett stöd för de sakkunniga, medan de hålla på med sitt utredningsarbete,
örn det funnes en tillfällig provisorisk lagstiftning, som hindrade
dem, som nu passa på tillfället, att skaffa sig ett skogsskifte och placera
sina pengar i detta skogsskifte.

Det är ju då rätt underligt, att utskottet, som också i sin motivering har
erkänt, att det på detta område försiggår en försvagning av svenska familjejordbruket,
ändå har hemställt, att motionerna icke skola föranleda någon åtgärd.
Utskottet har visserligen hoppats, att Kungl. Majit skall ha sin uppmärksamhet
riktad på detta förhållande, men det hade ju varit riktigt, att
det också i skrivelse till Kungl. Majit hade påyrkat en sådan lagstiftning,
som hade hindrat denna förstöring av våra familjejordbruk. Vi ha ju här i
riksdagen vid mångå tillfällen, särskilt i år, talat örn att vi skulle försöka
förbättra dessa förhållanden på jordbrukets område och främja tillkomsten
av bärkraftiga jordbruk. Men när det kommer till kritan och vi skola göra
något för att förhindra fördärvande av våra familjejordbruk, så ställer sig
utskottet avvisande mot att vidtaga några åtgärder. Jag har här en förteckning
på de gårdar som bara i Jönköpings län under de tre sista åren på detta
sätt av. skogs jobbare ha blivit frånhända sin skogsmark och förstörda såsom
familjejordbruk. Jag skall icke läsa upp denna förteckning utan endast nämna,
att det är icke mindre än tolv gårdar. Det är små jordbruk, en del på fem,
sex hektar åker. För att de skulle kunna vara bärkraftiga, hade det varit alldeles
nödvändigt, att de fått behålla dessa skogsskiften. Storleken av de skogsskiften,
som frånhänts dessa små jordbruk, rör sig mellan 10 och 35 hektar
i skogsmarksareal, vilket är rätt naturligt i förhållande till dessa jordbruks
storlek. Dessa jordbruk lia alltså blivit så att säga ofullständiga jordbruk i
högsta grad. De jordbruk som genom ovannämnda försäljningar av åkerjord

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Nr 17.

Motioner om tillfälligt förbud mot avstyckning, varigenom åker och äng
skiljas från jordbruksfastighets skogsmark. (Forts.)
kompletterats med sådan jord lia icke heller fått den bärkraft som de skulle
fått, örn skogsmarken också fått följa med vid ifrågavarande köp.

Jag skall icke nu ställa något yrkande i detta ärende, då jag tror, att de
sakkunniga efter det uttalande de gjort kanske själva hemställa hos Kungl.
Maj :t örn en provisorisk lagstiftning för den tid utredningen pågår. Men
jag har i alla fall velat uttala mitt beklagande över att utskottet har tagit
så lätt just på denna motion, som dock har så stor betydelse för jordbrukets
utveckling. När vi i motionen begärt framläggande av en proposition med
lagförslag till innevarande års riksdag, tycker man också, att andra lagutskottet
kunnat påskynda bearbetningen av denna motion och icke lägga den
på hyllan, tills det blivit så sent under riksdagen, att det är omöjligt för Kungl.
Maj :t att hinna framlägga lagförslag i den riktning som avses i motionen.
Därför skall jag icke ställa något yrkande, men jag hoppas, att motionen i
alla fall har väckt frågan till liv, och att Kungl. Majit bär, som utskottet
också säger i motiveringen, sin uppmärksamhet riktad på dessa förhållanden.

Herr Pettersson i Hällbacken: Herr talman! Jag skall endast säga några
ord. Jag skulle först vilja säga, att jag tror, att det är onödigt att upptaga
kammarens tid med att läsa upp av myndigheter till utskott avgivna yttranden.
Kammarens ledamöter lära nog taga del av sådana yttranden, utan att
man skall behöva taga mycken dyrbar tid i anspråk med sådan uppläsning.

Det var emellertid icke för att säga detta som jag begärde ordet utan för att
erinra örn hur pass komplicerad denna fråga är, som avses i motionen. Redan
1936 genomfördes en lagstiftning på detta område, som blev ändrad 1937. Och
1938 fingo vi också en lag, herr Pettersson i Norregård, som försökte åstadkomma
rättelse i sådana fall, där det förelåg spekulation och jobberi med
skogsfastigheter. Sedan ha vi fått dessa fastighetsbildningssakkunniga, som
hålla på att utarbeta förslag till ny jorddelningslag. Av deras ordförande har
utskottet inhämtat, att färdigjusterade förslag finnas, som komma att avlämnas
under sommaren. Örn Kungl. Majit finner lämpligt, torde proposition i
frågan kunna påräknas till nästa riksdag. Den som är något inne i jorddelningsfrågor
och dylikt vet, huru svår en sådan lagstiftning måste bliva för
att bliva fullt effektiv. Örn man nu skulle ha skrivit till Kungl. Maj :t och begärt
en proposition i ärendet, torde det knappast varit möjlighet för jordbruksministern
att komma fram med en proposition till denna riksdag utan en sådan
hade i varje fall måst anstå till nästa riksdag. Varför då icke vänta med att
pröva dessa stora förslag, som snart föreligga i tryck, så att var och en kan
taga del av dem, och då göra de erinringar som kunna vara lämpliga att göra.

Herr Pettersson i Norregård gjorde intet yrkande. Såsom frågan ligger till,
kan jag icke finna, att kammaren har annat att göra än att bifalla utskottets
hemställan. Utskottet har också i sin motivering klart och tydligt sagt ifrån
att därest Kungl. Maj :t skulle finna förhållandena påkalla, att en särlagstiftning
på detta område genomfördes, bör Kungl. Majit framlägga förslag till
sådan lagstiftning.

Herr talman! Under hänvisning till vad jag nu anfört, ber jag att få hemställa
örn bifall till utskottets förslag.

Under detta anförande hade herr talmannen övertagit ledningen av kammarens
förhandlingar.

Herr Pettersson i Norregård: Herr talman! Jag skall med endast några
ord bemöta herr Pettersson i Hällbacken i anledning av att han klandrade mig

Andra kammarens protokoll 1944. Nr 17. 7

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Motioner om tillfälligt förbud mot avstyckning, varigenom åker och äng
skiljas från jordbruksfastighets skogsmark. (Forts.)
för att jag citerade så stora delar av fastighetsbildningssakkunnigas yttrande.
Detta yttrande var så viktigt och utmynnade så tydligt i en önskan, att
en lagstiftning skulle genomföras, att jag fann det lämpligt att föredraga vissa
delar därav inför kammaren. Jag är nämligen inte säker på att alla läst hela
det föreliggande utskottsutlåtandet. Att döma av vad herr Pettersson i Hällbacken
nyss yttrade förefaller det, som örn inte ens han läst hela detta yttrande
från de sakkunniga. Han yttrade nämligen att de sakkunniga förklarat,
att det förslag, som för närvarande vore under utarbetande, skulle framläggas
nästa år. De sakkunniga lia i sitt remissyttrande i stället förklarat, att det
troligen skulle dröja flera år, innan de bli färdiga med detta betänkande. Under
sådana förhållanden ansågo de sakkunniga, att det vore behövligt med en
tillfällig lag som stöd åt deni i deras invecklade arbete. Under den fortsatta
debatten få vi kanske höra en ledamot av de sakkunniga närmare utveckla dessa
synpunkter och hävda, att de sakkunnigas svåra bedömningsfrågor skulle
underlättas genom en tillfällig lagstiftning.

Herr Petterson i Hällbacken erhöll på begäran ordet för kort genmäle och
yttrade: Herr talman! Jag vill gentemot herr Pettersson i Norregård säga, att
jag inte vet, inom hur snar framtid Kungl. Majit kan framlägga proposition i
denna fråga. Jag har endast hävdat, att de fastighetsbildningssakkunniga förklarat,
att deras betänkande ligger klart. Sedan må det bero på Kungl. Maj :t
att avgöra, hur snart en sådan ifrågasatt ordning bör genomföras. Örn det är riktigt,
som herr Pettersson i Norregård säger, att det skulle dröja flera år, innan
de sakkunnigas betänkande bleve färdigt, visar detta, hur svår denna fråga är
och att man under inga förhållanden kan tänka sig, att en lagstiftning på detta
område genomföres allenast efter de yrkanden, som nu framställts i de i ämnet
väckta motionerna.

Vidare anförde:

Herr Jonsson i Skedsbygd: Herr talman! Jag hade inte tänkt yttra mig
i denna debatt, och jag skall därför fatta mig kort. Anledningen till att jag nu
begärt ordet var, att herr Pettersson i Hällbacken förklarade, att han kände
sig så besvärad av att herr Pettersson i Norregård läste upp vissa delar av de
sakkunnigas betänkande. Herr Pettersson i Norregård gjorde detta endast för att
visa, att de sakkunniga inte varit främmande för tanken på en lagstiftning på
området utan tvärtom tillstyrkt en sådan provisorisk lagstiftning, som avsetts i
motionen. Min personliga uppfattning i denna fråga är, att örn lagutskottet
kunnat påskynda behandlingen av ärendet, hade möjlighet förelegat för Kungl.
Maj :t att redan till denna riksdag framlägga ett sådant lagförslag. Lagutskottets
utlåtande är emellertid inte daterat förrän den 24 april i år. Jag vet dock
att _ denna fråga varit under debatt inom utskottet så tidigt, att det hade varit
möjligt för utskottet att på ett tidigare stadium framlägga förslag i ämnet.
Kungl. Majit skulle under sådana förhållanden hunnit utarbeta den jämförelsevis
mindre omfattande proposition, som bade behövts i detta fall. Förhållandena
i denna fråga kunna emellertid nu icke ändras. Ett beslut örn bifall till
motionen skulle knappast kunna effektueras av riksdagen och ej heller fullföljas
av Kungl. Majit.

Jag vill slutligen endast understryka betydelsen av att man verkligen ser
till att åtgärder vidtagas i syfte att bibehålla så många som möjligt av våra
jordbruk och inte tillåta, att dessa förstöras, samtidigt örn man planerar åtgärder
för miljarder kronor för att fullständiga och rationalisera befintliga
jordbruk.

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Nr 17.

Motioner om tillfälligt förbud mot avstyckning, varigenom åker och äng
skiljas från jordbruksfastighets skogsmark. (Forts.)

Herr Pettersson i Hällbacken: Herr talman! Jag beklagar att jag ånyo
måste begära ordet i denna fråga.

I anledning av herr Jonssons i Skedsbygd anförande vill jag tillägga, att
utskottet har behandlat denna fråga mycket ingående. Utskottet försökte på
ett tidigt stadium under ärendets behandling att komma till ett positivt resultat.
Under förhandlingarna uppstodo emellertid oöverstigliga svårigheter att
komma till rätta med dessa problem. Det visade sig också att därest utskottet
skulle ha skrivit något positivt i denna fråga, hade ett sådant uttalande i
viss mån kommit i vägen för fastighetsbildningssakkunnigas väntade betänkande.
Yi inhämtade nämligen under hand, att de sakkunniga skulle framlägga
vissa förslag, som berörde detta område. Yi ansågo då att ett positivt
uttalande från utskottet skulle ha bundit kanske både de sakkunniga och
Kungl. Maj :t samt att vi därigenom skulle ha »satt en käpp i hjulet» för
det betänkande, som sedermera skulle utsändas på remiss. Inom andra lagutskottet
äro vi lika ivrigt intresserade att komma till rätta med svårigheterna
på detta område som motionärerna. Yi ha emellertid ansett, att man bör lösa
dessa problem utan att samtidigt bromsa upp en pågående utredning, beträffande
vilken särskilda yttranden däröver sedermera skola inhämtas.

Herr Jonsson i Skedsbygd erhöll på begäran ordet för kort genmäle och
yttrade: Herr talman! Även jag kommer kanske att bli utsatt för herr Petterssons
i Hällbacken misshag, när jag nu ber att få återge några rader ur de
sakkunnigas utlåtande i ärendet. De sakkunniga ha nämligen tvärtemot vad
herr Pettersson i Hällbacken sökt göra gällande förklarat att .även örn den
tilltänkta lagstiftningen en gång kommer att genomföras, är jämsides med en
sådan lagstiftning en särskild till följd av rådande krisförhållanden påkallad
lagstiftning behövlig. De sakkunniga säga härom följande i sitt yttrande:
»På nu anförda grunder anse de sakkunniga att motionerna kunna tillstyrkas
med hänsyn till rådande kristidsförhållandten och att det ifrågasatta tillfälliga
förbudet mot viss avstyckning icke skulle innefatta något föregripande av revisionen
av jorddelningslagstiftningen utan därmed äga huvudsakligen det
samband att förbudet kan förekomma vissa med denna lagstiftnings genomförande
eljest förenade olägenheter.»

Herr Pettersson i Hällbacken som jämväl på begäran erhöll ordet för kort
genmäle, anförde: Herr talman! Jag för min del ämnar inte citera något ur
utskottsutlåtandet. Jag vill emellertid till herr Jonsson i Skedsbygd framhålla,
att utskottet i sitt utlåtande i sista stycket före klämmen förklarat, att
Kungl. Maj :t säkerligen kommer att taga upp denna fråga, därest förhållandena
därtill skulle föranleda, och'' vi ha även förutsatt, att Kungl. Maj :t har
allvarliga skäl att följa denna fråga med uppmärksamhet.

Härefter yttrade:

Herr Håstad: Herr talman! Jag vill till en början inskränka mig till att
deklarera, att jag instämmer i vad herr Jonsson i Skedsbygd förklarade i slutet
av sitt anförande, nämligen att det är ett allmänt intresse att förhindra en
onödiga spekulation av jord. Bondeförbundets ledamöter äro heller inte ensamma
örn att hysa en sådan uppfattning. Den delas av hela utskottet, vilket även
framgått av den redogörelse för ärendets behandling, som herr Pettersson i
Hällbacken lämnat. Utskottet hade vid ett tidigare tillfälle ett utlåtande
färdigt, som gick i den av motionärerna anvisade riktningen. Sedermera vi -

100

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Motioner örn tillfälligt förbud mot avstyckning, varigenom åker och äng
skiljas från jordbruksfastighets skogsmark. (Forts.)
sade det sig emellertid svårt att —■ särskilt ifråga om de ofullständiga jordbruken
—■ förena detta utlåtande med de synpunkter, som de sakkunniga
anfört i sitt yttrande. För att utskottet inte i förväg skulle binda sig vid vissa
linjer och utan tillgång till samtliga handlingar i ärendet fastlåsa riksdagens
framtida ställningstagande, ansåg utskottet det vara riktigast att nöja
sig med den positiva formulering, som faktiskt ligger bakom utskottets i sig
negativa yttrande.

Jag kan i detta sammanhang inte underlåta att uttala en viss förvåning
över de fastighetsbildningssakkunnigas hållning i denna fråga. (Jag gör detta,
trots att en ärad ledamot av de sakkunniga står här framför mig.) De sakkunniga
tillsattes redan 1939. Därest en jordspekulation förekommit och verkligen
haft den stora omfattning, som motionärerna velat göra gällande, borde
de sakkunniga själva lia ingått med skrivelse till Kungl. Majit med begäran
örn en provisorisk lagstiftning. De hade i så fall icke bort deklarera
denna ståndpunkt först när en motion i riksdagen väckts i frågan. Vissa
spekulationstendenser synas åtminstone i viss utsträckning ha förekommit
inom en del län, exempelvis Jönköpings län och norrlandslänen. Det skulle
ha väckt betydligt mindre uppseende, örn en sådan framställning från de sakkunniga
ingivits direkt till Kungl. Majit. En sådan framställning skulle då
ha syftat till att hindra onödig forcering i spekulationen och kunde lia varit
till båtnad. Inom utskottet hyste vi den uppfattningen, att ett sådant förfaringssätt
från de sakkunnigas sida hade varit det riktiga i detta läge.

Jag vill dessutom framhålla, att det är väl mycket begärt av motionärerna
att kräva, att utskottet utan vidare skall kunna ta ståndpunkt till en lag i en
så viktig fråga som jorddelning, där direktiven för en sådan lagstiftning
allenast skulle vara följande uttalande: »Den effektivaste vägen härvid torde
vara ett tillfälligt förbud att verkställa avstyckning, varigenom åkerjord
skiljes från tillhörande skogsmarker i avsikt att skapa rena skogsskiften.
Skall åkerjorden fördelas på grannskiften, skall även skogsmarken, lämpligt
fördelad, följa med.» Mera står inte att utläsa i motionen.

. Vid ett närmare skärskådande av det yttrande i ärendet, som de sakkunniga
avgivit, visar det sig emellertid, att frågan är oändligt mycket mera
komplicerad, än vad som framgår av det av mig nyss återgivna uttalandet.
De sakkunniga upptaga sålunda till behandling bland annat frågan örn huruvida
man utan skada och utan att binda den blivande lagstiftningen kan inställa
det fullständigande av ofullständiga jordbruk, som inom den nuvarande
lagens ram kan äga rum. Vidare är själva förrättningsförfarandet utomordentligt
svårt. Detta framgår även av den långa utredning, som de sakkunniga
avgivit härom och till vilken utskottet måst taga hänsyn.

Till utskottets utlåtande har fogats en reservation av herrar Hallagård och
Hedlund i Rådom vilka »yrkat bifall» till motionerna. Jag vill med anledning
härav framhålla, att jag, trots att jag varit närvarande under hela utskottsbehandlingen,
icke känner till att några sådana yrkanden ställts. Herr Hallagård
yttrade veterligt överhuvud taget ingenting under debatten, och herr
Hedlund framhöll på frågan endast att han begärde att eventuellt efteråt få
reservera sig. -—- Ingen av bondeförbundsledamöterna i utskottet tog heller
vara pa det förslag till utlåtande i ärendet, som inom utskottet tidigare upprättats.
I detta förslag funnos dock direktiv för en eventuell provisorisk lagstiftning.
Bondeförbundsledamöterna voro emellertid så tveksamma örn direktivens
lämplighet, att de föredrogo ett enkelt yrkande örn bifall till motionerna,
varigenom således blott de av mig återgivna, knapphändiga direktiven
skulle tjäna den tilltänkta kommittén till ledning.

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Nr 17.

101

Motioner örn tillfälligt förbud mot avstyckning, varigenom, åker och äng
skiljas från jordbruksfastighets skogsmark. (Forts.)

Jag vill till sist än en gång framhålla, att alla partier — med bortseende
från denna slutomgång i debatten — varit enstämmiga i denna fråga. Detta
visar att alla ha samma intresse som motionärerna att söka förhindra en
onödig spekulation med bondejord. Örn det skulle föreligga verkligt underlag
för de uppgifter, som de sakkunniga lämnat, och örn en spekulation kanske
forceras fram inför den väntade nya jorddelningslagstiftningen, kan jag inte
tänka mig annat än att regeringen positivt kommer att behandla en framställning
av tillfälliga restriktioner från fastighetsbildningssakkunniga. Även
utan någon sådan framställning kan regeringen med ledning av utskottets förevarande
allmänna uttalande vidtaga åtgärder.

Herr talman! Med dessa ord har jag velat deklarera min ståndpunkt i denna
fråga. Jag ber att få yrka bifall till utskottsutlåtandet.

Herr Pettersson i Norregård: Herr talman! Jag begärde ordet för att bemöta
herr Pettersson i Hällbacken, när han gjorde gällande, att ett bifall till
denna motion skulle kunna bli en broms för de sakkunniga i deras arbete och
föregripa deras verksamhet. Sedan dess har emellertid herr Jonsson i Skedsbygd
haft ordet och han förekom mig. Herr Jonsson läste upp en passus ur de
sakkunnigas yttrande, som visade att så inte alls var fallet. Det förefaller vi
dare, som örn herr Pettersson inte heller hört vad jag citerade ur deras yttrande.
Det står så tydligt i den mening jag läste upp, att de sakkunniga på
intet sätt anse, att ett bifall till motionen föregriper deras arbete i sakkunnigutredningen.
Jag anser därför att det inte går att komma med ett sådant argument,
som herr Pettersson i Hällbacken framförde, eftersom de sakkunniga
själva skrivit och sagt ifrån att de anse att intet hinder föreligger för en sådan
tillfällig lagstiftning som här ifrågasättes.

Beträffande utskottsbehandlingen av denna fråga säger herr Håstad, att
intresset för saken varit stort och att utskottet t. o. m. skrivit i tillstyrkande
riktning först men sedan ändrat sig. Hur sedan bondeförbundets representanter
ha skött sig inom utskottet kommer mig icke vid, men det går enligt min mening
icke heller att krypa bakom dess två representanter och säga att man har
ett stort intresse för saken trots- att man icke kommit med några yrkanden
inom utskottet. Var och en får svara för sig själv i detta fall.

Motionärerna ha inte begärt att lagutskottet skall framlägga någon direkt
utarbetad lagtext utan vi ha, som det heter i motionens kläm, begärt, »att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att förslag måtte
föreläggas innevarande års riksdag örn tillfälligt förbud mot sådan avstyckning,
som möjliggör att åker och äng skiljas från jordbruksfastighet tillhörande
skogsmark». Om det hade funnits ett levande intresse för detta spörsmål,
skulle det inte lia varit så svårt att komma fram till en positiv lösning av denna
fråga. Jag är emellertid glad att utskottet i sin motivering intagit en positiv
ståndpunkt och säger sig förutsätta att Kungl. Majit har uppmärksamheten
riktad på denna fråga. Frågan skulle emellertid ha kunnat bringas
till en bättre lösning, örn den verkliga viljan därtill hade funnits.

Herr Andersson i Tungelsta: Herr laiman! Jag begärde ordet, när herr
Håstad nyss gjorde ett angrepp mot fastighetsbildningssakkunniga för deras
befattning med detta ärende. Jag skall med anledning därav be att få meddela
herr Håstad, att fastighetsbildningssakkunniga under föregående år
hade anledning att syssla med de angelägenheter, som det här närmast gäller.
Den undersökning, som då gjordes, ledde emellertid inte till något positivt
resultat, utan fastighetsbildningssakkunniga ansågo sig böra följa ut -

102

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 em

Motioner om tillfälligt förbud mot avstyckning, varigenom åker och äng
skiljas från jordbruksfastighets skogsmark. (Forts.)
vecklingen på detta område ytterligare någon tid framåt, innan de gjorde
någon framställning till Kungl. Maj :t.

När det gällde att avgiva yttrande över denna motion, fingo de sakkunniga
anledning att på nytt överväga, vad som kunde behöva göras på detta
område och kommo då till den slutsatsen, att den utveckling, som ägt rum,
borde ge anledning till att en provisorisk lagstiftning genomfördes i väntan
på det förslag, som är under utarbetande inom fastighetsbildningssakkunniga.
På grund härav fick det yttrande, som de sakkunniga avgåvo över motionen,
det positiva innehåll, som vi nyss hört anföras.

Vi ha här i landet flera gånger gjort den erfarenheten, att då en jordlagstiftning
förberedes, är man från det håll, där man vill komma undan verkningarna
av en sådan lagstiftning, mycket angelägen örn att med åtskilliga
manipulationer försöka komma förbi den lag, som man väntar skall komma.
Man försöker med andra ord anpassa sig på ett sådant sätt, att lagens verkningar
icke skala lägga hinder i vägen för spekulationer i olika avseenden.
Med hänsyn till dessa erfarenheter kan det bli påkallat, att de svenska statsmakterna,
när detta förslag till skärpt lagstiftning kommer att bli bekantgjort,
söka se till, att man inte från spekulanters och andras sida, såsom tidigare
skett, får möjlighet att vidtaga åtgärder, som motverka det syfte, som lagen
avser att främja.

Jag har, herr talman, velat säga detta, och jag är tacksam för den positiva
inställning till denna fråga, som utskottet intagit. Jag är även ense med utskottet
i dess uppfattning, att det, såsom läget är i dag, icke kan vara till
gagn för saken att riksdagen fattar något annat beslut än örn ett bifall till
utskottets hemställan.

Herr Håstad erhöll på begäran ordet för kort genmäle och anförde: Herr
talman! Herr Andersson i Tungelsta yttrade, att jag hade gjort ett angrepp
på fastighetsbildningssakkunniga. Jag tycker att detta var ett mycket hårt
uttalande. Jag har endast uttalat ett omdöme örn det förfaringssätt, som de
sakkunniga begagnat.

Jag tycker eljest att redan vad herr Andersson i slutet av sitt anförande
yttrade örn faran för spekulation borde ha varit tillräcklig anledning för de
sakkunniga att utan påstötning från några riksdagsmäns sida taga upp detta
problem, förbereda det i lugn och ro och för regeringen framlägga så väl förberedda
förslag som möjligt, så att vi hade kunnat få skyndsammast möjliga
behandling av frågan, för den händelse en tillfällig förbudslag skulle visa sig
av behovet påkallad.

Herr Andersson i Tungelsta, som jämväl på begäran erhöll ordet för kort
genmäle, yttrade: Herr talman! Jag vill säga till herr Håstad, att fastighetsbildningssakkunniga
kunde ju rimligtvis inte ha någon anledning att göra
framställning till Kungl. Maj.-t om en provisorisk lag, när de sakkunniga hade
kännedom örn att denna fråga låg under behandling hos lagutskottet och
skulle framläggas till avgörande i riksdagen inom den närmaste tiden.

Härpå anförde

Herr Jonsson i Skedsbygd: Herr talman! Jag sade redan i början av mitt
förra anförande, att jag inte tänkt uppträda i denna debatt och att jag skulle
fatta mig kort. Jag skall bli kortfattad även nu. Jag skall därför endast nöja
mig med att konstatera den fullständiga enighet, som här tycks råda mellan

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Nr 17.

103

Motioner om tillfälligt förbud mot avstyckning, varigenom åker och äng
skiljas från jordbruksfastighets skogsmark. (Forts.)
de olika talare, som haft ordet, rörande nödvändigheten av åtgärder på detta
område. Jag skall särskilt be att få tacka herr Håstad1 för hans inlägg i debatten
och samtidigt uttala den förhoppningen, att man får räkna med ett
positivt intresse från den grupp inom riksdagen, som herr Håstad representerar,
när dessa stora frågor framläggas på riksdagens bord för att lösas.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, blev utskottets hemställan
av kammaren bifallen.

§ 5.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande, nr 35, i anledning av dels Kungl. Ändrad lydej,-Maj :ts proposition med förslag till kungörelse örn ändrad lydelse av 59 § bygg- av^J
nadsstadgan den 20 november 1931 (nr 364) dels ock en i ämnet väckt mo- suggan''
tion.

Efter föredragning av utskottets hemställan anförde:

Fröken Hesselgren: Herr talman! Eftersom jag fogat en blank reservation
till detta utlåtande, skall jag be att få säga några ord.

I den föreliggande propositionen föreslås vissa åtgärder för att förebygga
olycksfall vid arbete på tak. Det gäller ju här ett speciellt tekniskt område,
som det för en vanlig dödlig människa är ganska svårt att ha några åsikter
örn. I propositionen lia emellertid en del yttranden återgivits från personer,
vilkas omdöme jag fäster stort avseende vid. I den föreliggande motionen
föreslås en skärpning av de av Kungl. Majit föreslagna skyddsanordningarna
vid arbete på tak. Kungl. Maj :ts förslag har ej heller tillfredsställt den myndighet,
som har med skyddsanordningar att göra, nämligen yrkesinspektionen,
och de arbetargrupper, som på ett eller annat sätt deltaga i det arbete, det
här gäller, såsom plåtslagare och snöskottare. Även landsorganisationen har
uttalat önskemål örn vissa ändringar i Kungl. Majlis bestämmelser i skärpande
riktning.

Jag kan därför icke ha någon annan uppfattning än att det hade varit lyckligt,
örn man i Kungl. Maj :ts proposition hade stannat för något kraftigare
skyddsanordningar än vad som där nu föreslås. Kungl. Majit säger sig ha
gått en lycklig medelväg. Jag är för min del inte säker på att medelvägarna
alltid äro de rätta, men de äro givetvis bekvämare att gå. Vi få väl hoppas,
att erfarenheten skall komma att visa, att den medelväg, Kungl. Majit valt.
varit den rätta vägen. För min del har jag knappast kunnat bli övertygad
om detta, särskilt som det är mig bekant att den kommitté som för närvarande
behandlar revisionen av lagen örn skydd mot yrkesfara, i sitt utlåtande
kommer att föreslå ganska stränga bestämmelser, när det gäller arbete på
tak.

I motionen framställes även ett annat yrkande, som jag för min del gärna
skulle vilja understryka, nämligen att man inte såsom i propositionen föreslås,
skall överlämna övervakningen av föreskrifterna till byggnadsnämnderna utan
»att yrkesinspektionen skall övervaka bestämmelsernas tillämpning och verkställa
för ändamålet erforderliga inspektioner». I propositionen uttalas att
man förutsätter, att ett samarbete skall komma till stånd mellan yrkesinspektionen
och byggnadsnämnderna. I den mån denna sak kraftigt understrykes och
i den mån såväl yrkesinspektionen som byggnadsnämnderna få den uppfattningen,
att de skola samarbeta, är det möjligt, att man kan komma fram på
denna väg, ehuru jag skulle funnit det bättre, örn man givit uttryck åt saken
på det sätt som föreslås i motionen. Ärendet har emellertid förevarit i första

104

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Motioner om
viss ändring i
villkoren för
statsbidrag
från anslaget
till åtgärder
för ökad
skogsproduktion
i Norrland
m. m.

Ändrad lydelse av 59 § byggnadsstadgan. (Forts.)
kammaren, som bifallit utskottets förslag. Under sådana förhållanden lönar
det sig knappast att yrka bifall till motionen, vilket jag annars gärna skulle
lia gjort.

Herr Larsson i Östersund: Herr talman! Jag skall be att med ett par ord
få framhålla de synpunkter, som varit avgörande för andra lagutskottets
ställningstagande i denna fråga. Utskottet skulle annars gärna lia velat följa
fröken Hesselgren i hennes resonemang beträffande dessa för arbetarna betydelsefulla
skyddsfrågor.

Vid ett bedömande av denna fråga måste man emellertid företaga vissa
avväganden och man måste ställa den frågan till sig själv: kan man verkligen
gå så långt som motionärerna föreslå för att vinna vad man syftar till? Enbart
de åtgärder som Kungl. Maj:t i sin proposition föreslagit komma att
pålägga alla fastighetsägare betydande utgifter. Samtidigt äro de skyddsanordningar,
som Kungl. Maj :t har föreslagit, enligt utskottsmajoritetens mening fullt
betryggande. Man får ju vidare tänka på att arbete på ett tak under alla förhållanden
är farligt och att man inte kan göra en sådan arbetsplats lika trygg
som örn man arbetade nere på marken. Man får i detta sammanhang även komma
ihåg, att det endast är vid ytterst få tillfällen, som arbetarna överhuvud taget
behöva vistas på taket för att utföra betydelsefulla sysslor.

Vidare är det naturligtvis alldeles ogörligt att tänka sig att inkoppla yrkesinspektionen
i vad det gäller granskandet av ritningarna till byggnaderna och
de anordningar som skola förefinnas. Utskottet har understrukit, att det delar
fröken Hesselgrens uppfattning, att yrkesinspektionen på något sätt bör medverka
i denna skyddsverksamhet, men utskottet har framhållit att frågan
skulle kunna lösas på det sättet, att yrkesinspektionen utfärdade vissa allmänna
föreskrifter i samarbete med byggnadsstyrelsen och att dessa föreskrifter tillställdes
byggnadsnämnderna, som skulle ha att övervaka deras efterlevnad.
Örn ett sådant förfaringssätt tillämpas, tror utskottet fullt och helt, att de
föreslagna skyddsanordningarna skola vara fullt tillfredsställande.

Herr talman! Med dessa erinringar ber jag få yrka bifall till andra lagutskottets
förslag.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 6.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 37, i anledning av väckta motioner
angående viss ändring i villkoren för statsbidrag från anslaget till åtgärder
för ökad skogsproduktion i Norrland m. m.

Utskottets hemställan föredrogs. Därvid yttrade

Herr Andersson i Gisselås: Herr talman! I förevarande motioner har hemställts
att Kungl. Maj:ts kungörelse den 14 juni 1940 (nr 599) angående
villkor för statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i
Norrland m. m. måtte ändras så, att bidrag från nämnda anslag måtte få utgå
efter enahanda grunder till skogsvårdsåtgärder å skogar, lydande under allmänna
skogslagen och belägna inom de fyra nordligaste länen, som för närvarande
utgår till liknande åtgärder å lappmarksskogarna.

Sorn, skäl härför har bl. a. anförts, att den hittills bedrivna försöksverksamheten
å lappmarksskogarna beträffande såväl åtgärder för ökad skogsproduktion
som för betesanläggningar omfattats med så stort intresse och visat så pass
gynnsamma resultat, att det borde vara på tiden att utvidga tillämpningsom -

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Nr 17.

105

Motioner örn viss ändring i villkoren för statsbidrag från anslaget till åtgärder
för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. (Forts.)
rådet för ifrågavarande anslagsformer till det av skogsproduktionsutredningen
föreslagna.

I anledning härav uttalar jordbruksutskottet, »att i princip intet synes vara
att erinra mot att möjligheter tillskapas att utlämna bidrag från ifrågavarande
anslag till skogsvårdande åtgärder även i andra skogar i Norrland än där så
med nu gällande bestämmelser är möjligt», och tillägger, att det tvärtom synes
angeläget att så kommer att ske. Utskottet anser emellertid, att produktionsbetingelserna
äro så avsevärt olika inom olika områden av länen i fråga och
att bidragen inte lämpligen kunna utgå efter samma grunder över hela det i
motionerna föreslagna området. Utskottet anser sig därför »icke berett att utan
ytterligare utredning tillstyrka vidtagande av åtgärder i omedelbar anslutning
till motionerna».

Mot denna utskottets motivering kan genmälas, att det utanför lappmarksoch
skyddsskogsområdena finns skogsmarker av så torr och steril beskaffenhet,
att de inte i skogsproduktionshänseende äro bättre än de områden inom lappmarks
skogarna, där försöksverksamheten nu bedrives, och när det gäller betesanläggningar
vågar jag påstå, att produktionsbetingelserna för dessa i många
fall äro bättre inom skyddsskogsområdena än nere på slättlandet. Man får nämligen
sällan se en så rik gräsvegetation på någon annan plats i Norrland som
i dalgångarna inom skyddsskogsområdena. Jag har därför den uppfattningen
att en differentiering av bidragsprocenten för lika produktionsåtgärder, när det
gäller dessa anslag, aldrig kan bli rättvis, örn gränsen skall dragas mellan å
ena sidan lappmarks- och skyddsskogar och å andra sidan övriga skogar inom
de nämnda länen, just därför, att olikheterna i bonitetshänseende icke fördela
sig på det sättet.

En annan omständighet, som man enligt mitt förmenande också bör taga i
betraktande, är den, att alla åtgärder för främjande av skogsproduktion äro åtgärder
på lång sikt. Den; som utför förbättringsarbetet får väl sällan själv någon
vinst av åtgärden, och när vinsten en gång kommer i form av ökad avkastning
så får det allmänna lika stor del i denna i form av ökad arbetsinkomst och
skatter som den enskilde får. Det är enligt min mening av vikt, att intresset för
skogsvårdande åtgärder stimuleras och att verksamheten därför med det första
upptas i vidare omfattning än nu sker. Detta är så mycket viktigare nu, då
stora skogsområden behöva upprensas och beredas för återväxt efter de i flera
år pågående vedavverkningarna. Jag anser därför'' att det inte föreligger
något skäl att längre uppskjuta frågan örn en utvidgning av skogsproduktionsanslagets
tillämpningsområde på sätt som i motionerna hemställts och
detta så mycket mer, som det i alla fall tar en avsevärd tid innan några arbeten
kunna komma i gång. Härför erfordras ju en hel del tidskrävande förarbeten
såsom områdesbildning, skogs vårdsområdenas utstakning och kartläggning,
uppgörande av arbetsplan och träffande av överenskommelser mellan
skogsägarna m. m.

Att intresset för detta problem är stort på sakkunnigt håll bevisas också
av den framställning till regeringen, som i början av detta år gjorts av Norrlands
skogsvårdsförbund, Svenska skogsvårdsföreningen och Sveriges skogsägareförbund,
vari dels påvisas att erfarenhet nu erhållits både beträffande intresset
för och de gynnsamma verkningarna av stödåtgärderna för en ökad
skogsproduktion och ej mindre för kulturbeten, dels ock hemställes att verksamhetsområdet
må utvidgas till vad de sakkunniga tidigare föreslagit.

Då emellertid jordbruksutskottet utgår ifrån att frågan kommer att upptagas
till behandling av norrlandsutredningen och att förslag i ämnet är att emot -

106

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Motioner om viss ändring i villkoren för statsbidrag från anslaget till åtgärder
för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. (Forts.)
se inom en ej alltför avlägsen framtid har jag, herr talman, ej annat yrkande
än att de synpunkter, jag här anfört, måtte beaktas vid frågans blivande behandling.

Efter härmed slutad överläggning biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 7.

_ Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 38, i anledning av väckta motioner
örn ändrade grunder för fördelning av kostnad för byggande och underhåll
av skogsvägar.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8.

Motioner an- _ Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 39, i anledning av väckta mondl^yrkesvt
^oner angående rationell yrkesutbildning inom skogsbruket m. m.

bildning inom I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydanskogsbruket
de motioner, nämligen I: 77 av herr Sten och II: 123 av herrar Jansson i
™" m'' Hällefors och Jacobson hade hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla örn statlig medverkan i lämpliga former till lösning av
frågorna örn yrkesutbildning och jämn sysselsättning inom skogsbruket.

Utskottet hemställde, att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 77 och II: 123 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville överlämna motionerna till den i motiveringen angivna norrlandsutredningen
för att tagas under övervägande vid fullgörandet av utredningens
uppdrag.

Reservationer hade avgivits:

dels av herr Ericsson i Sörsjön, utan angivet yrkande;

dels ock av herr Jacobson, vilken ansett, att utskottets yttrande bort hava
annan, i reservationen angiven lydelse.

Utskottets hemställan föredrogs; och anförde därvid:

Herr Ericsson i Sörsjön: Herr talman! Jag är överens med utskottet örn
att de tvenne likalydande motioner, som behandlats i detta utskottsutlåtande,
skola överlämnas till den s, k. norrlandsutredningen för att tas under övervägande
vid fullgörandet av utredningens uppdrag. Jag kan däremot icke godkänna
den av utskottet föreslagna motiveringen i dess helhet.

Beträffande den del av motionen som behandlar frågan örn yrkesutbildning
av skogsarbetare anser utskottet att denna fråga kan bli föremål för utredning
redan nu. Vad emellertid gäller den andra delen av motionärernas önskemål,
nämligen frågan örn en; jämnare sysselsättning och en därmed följande höjning
av skogsarbetarnas levnadsstandard, anser utskottet, att utredningen härom bör
få anstå. Utskottet åberopar som stöd för sin uppfattning skogsstyrelsens utlåtande
över motionerna och säger: »I likhet med skogsstyrelsen ifrågasätter
utskottet vidare,_ huruvida en utredning av samtliga på problemet inverkande
omständigheter icke lämpligen borde anstå till dess mera normala tider på
skogshanteringens område inträda.» Jag anser för min del att det är högst
olämpligt att redan på förhand genom ett uttalande av denna beskaffenhet
liksom avråda norrlandsutredningen ifrån att ta befattning med den fråga, som
gäller åstadkommande av en jämnare sysselsättning för skogsarbetarna. Jag

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Nr 17.

107

Motioner angående rationell yrkesutbildning inom skogsbruket to. to. (Forts.)
har tvärtom deri uppfattningen, att det är synnerligen lämpligt att under nuvarande
tid företaga en sådan utredning. Riksdagens inställning under senare
tid har väl också i allmänhet varit, att man skall företaga utredningar, som
avse att åstadkomma en stark beredskap i syfte att skaffa arbete i så stor
utsträckning som möjligt för arbetslösa.

Man kan i detta sammanhang fråga sig: vad innebär egentligen »normala
tider» för skogsarbetarna? Det är ju allmänt bekant, att detta för dem betyder
arbetslöshet. Blir det därtill lågkonjunktur, blir naturligtvis situationen ännu
värre. Ur den synpunkten måste det vara högst angeläget, att frågan örn en
jämnare sysselsättning för skogsarbetarna får bli föremål för en utredning av
den i år tillsatta norrlandsutredningen. Jag tror också, att de personer som tillsatts
för att åstadkomma denna utredning, i allmänhet äro av den uppfattningen,
att de inte skola behöva gå till verket så att säga med händerna bundna i förväg
genom uttalanden från riksdagens sida.

I anslutning till vad jag anfört ber jag att få hemställa, att den sats, som
jag redan har uppläst och som börjar med orden: »I likhet med» och slutar med
»inträda», uteslutes ur den av utskottet föreslagna motiveringen.

Herr Andersson i Löbbo: Herr talman! Såsom herr Ericsson i Sörsjön meddelade,
är han fullt ense med utskottsmajoriteten därom, att ifrågavarande
motioner skola överlämnas till norrlandsutredningen. Utskottet har emellertid
ett uttalande i motiveringen som herr Ericsson i Sörsjön icke velat vara med örn.
Det gäller här icke någon stor fråga. Det gäller närmast frågan örn skogsarbetarkårens
ändamålsenliga rekrytering. När det är fråga örn sådana sociala
frågor som anordnande av lämplig yrkesutbildning för skogsarbetare, örn undervisning
i skogsvård, örn åtgärder till skydd mot olycksfall i arbetet, örn yrkesrådgivning
m. m., har utskottet förordat, att dessa frågor skola upptagas till
övervägande av norrlandsutredningen. När det däremot gäller skogsarbetarkårens
rekrytering, har utskottet icke funnit det lika nödvändigt. Jag kan
såsom min rent personliga uppfattning deklarera, att örn blott skogsarbetarkårens
medlemmar fingo ordentligt betalt, skulle det nog ordna sig också beträffande
skogsarbetarkårens ändamålsenliga och erforderliga rekrytering.
Nu är det visserligen sant, att trots det att skogsarbetarkåren under rådande
kristid haft inkomst som varit avsevärt större i jämförelse med den inkomst
förenämnda arbetargrupp förut hade, har likväl en sugning av arbetskraft
från skogsarbetarnas arbetsområde ägt rum. Att så skett är kanske i viss mån
även statsmakternas fel. Enligt mitt förmenande beror det bl. a. därpå, att
statsmakterna vid fastställande av garantipriserna på torv satt priser som voro
onödigt höga och därigenom åstadkommit en sugning av skogsarbetare till
torvindustrien.

Denna fråga är icke någon synnerligen stor fråga. Jag tror, att andra kammaren
för sin del kan utan några betänkligheter taga utskottets förslag. Om
jag är riktigt underrättad — och det tror jag mig vara — har huvudmotionären,
som har säte och stämma i riksdagens första kammare, vid ärendets behandling
där i dag icke haft något att invända mot utskottets förslag. I så
fall förefaller det mig, som örn även herr Ericsson i Sörsjön skulle kunna vara
belåten med det förslag vartill utskottet kommit. Med dessa ord lier jag, herr
talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställde propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan dels ock på bifall till utskottets
hemställan med den ändring i avseende å motiveringen, varom yrkande under
överläggningen framställts av herr Ericsson i Sörsjön; och fann herr talman -

108

Xr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Motioner angående rationell yrkesutbildning inom skogsbruket m. m. (Forts.)
nen den förra propositionen vara nied övervägande ja besvarad. Herr Ericsson
i Sörsjön begärde emellertid votering, i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i utskottets
förevarande utlåtande nr 39, röstar

''Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan med den
ändring i avseende å motiveringen, varom yrkande under överläggningen framställts
av herr Ericsson i Sörsjön.

§ 9-

Föredrogos vart efter annat jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 40, i anledning a,v väckta motioner angående utredning av frågan örn
markkartering av Sveriges jordbruksjord; och

nr 41, i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande förvaltningen
och fördelningen av statsbidrag för nyodling m. m.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 10.

Motioner om Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 42, i anledning av väckta momse
ändring i Höner om viss ändring i villkoren för erhållande av bidrag och lån ur avdik^mZnde
av ningsanslaget och avdikningslånefonden.

bidrag och lån I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
ningsåZjaget motioner> nämligen I: 223 av herr Lodenius m. fl. och II: 320 av herr Hansoch
avdik- son i Skediga hade hemställts, att riksdagen i-skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
ningslåne- begära sådan ändring i villkoren för erhållande av bidrag och lån ur avdikjonden.
ningsanslaget respektive avdikningslånefonden, att av lantbruksstyrelsen prövad
och godkänd båtnadsupp skattning, verkställd av lantbruksingenjör och
två gode män utan samband med syneförrättning, måtte tillmätas samma vitsord
som dylik uppskattning verkställd vid syneförrättning.

Utskottet hemställde, att de likalydande motionerna I: 223 och II: 320 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation utan angivet yrkande hade avgivits av herr Pettersson i Rosta.

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:

Herr Pettersson i Rosta: Herr talman! Då jag vid detta utlåtande antecknat
en blank reservation, vill jag med några få ord ange orsakerna därtill.

I de föreliggande motionerna ha motionärerna hemställt, »att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Majit måtte begära sådan ändring i villkoren för erhållande
av bidrag och lån ur avdikningsanslaget respektive avdikningslånefonden,
att av lantbruksstyrelsen prövad och godkänd båtnadsuppskattning,

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Nr 17.

109

Motioner om viss ändring i villkoren för erhållande av bidrag och lån ur avdikning
sanslag et och avdikning slånefonden. (Forts.)
verkställd av lantbruksingenjör och två gode män utan samband med syneförrättning,
måtte tillmätas samma vitsord som dylik uppskattning, verkställd
vid syneförrättning». Lantbruksstyrelsen har avgivit yttrande över motionerna
och tillstyrkt desamma. Styrelsen säger bl. a. i sitt yttrande: »Det
kan icke anses riktigt att vid bedömandet av ett torrläggningsföretags ekonomiska
förutsättningar och därmed även frågan om dess understödjande med
statsmedel bortse från nu nämnda förhållanden. Torrläggningsverksamheten
har till uppgift att befrämja livsmedelsproduktionen och får sålunda ur denna
synpunkt betraktas som ett betydelsefullt allmänt intresse. Icke minst
med hänsyn härtill synes det angeläget att skapa möjlighet för en anpassning
av villkoren för statens understödjande av hithörande arbeten efter inträdande
konjunkturförändringar i fråga örn arbetspriser och jordvärden. Framhållas
må, att en dylik anpassning sedan åtskilliga år tillbaka sker under fallande
konjunkturer genom motsvarande reducering av statsunderstödet. Enbart denna
omständighet kunde synas utgöra tillräckligt skäl för en anpassning av
understödet i motsatt riktning vid stigande arbetspriser.» De nuvarande bestämmelserna
innebära, att örn kostnaderna för ett företag beräknas till ett
visst belopp och detta visar sig bli lägre än arbetspriserna, sänkes statsbidraget,
men motsvarande höjning vid stegrade arbetspriser sker icke. Det kan icke
vara konsekvent, utan det borde väl vara lika i båda fallen. När ett dikningsföretag
som blivit för dyrt kommit att utföras, har man sedermera gjort hänvändelse
till regering och riksdag och begärt höjning av statsbidrag och lån förde
ökade kostnader som arbetet dragit på grund av höjda arbetslöner eller
andra omständigheter.

Jag har ett lysande exempel från min hembygd efter förra världskriget.
Det gällde ett dikningsföretag som fick bidrag och lån, men sedermera visade
det sig, att arbetet icke gick att utföra till det beräknade priset på grund
därav, att man träffat på ett berg och sprängningen av detta berg skulle draga
en kostnad av mellan 2 ä 300 000 kronor. Dikningsföretaget ansökte örn ytterligare
lån och bidrag hos Kungl. Hajd, och riksdagen beviljade detta belopp.
dag ber att få framhålla, att det kanske icke var så farligt med de
högre kostnaderna, ty i det av mig omtalade fallet gällde det 5 ä 600 tunnland
åker som givit rikliga skördar och på det sättet bidragit till folkförsörjningen.
I dessa, tider, när det är svårt i detta avseende, är det nog av vikt att
sörja för att få fram så mycket åker som möjligt för att skörda på. Det är
med anledning härav som jag, herr talman, ber att få yrka bifall till motionerna.

Herr Hallsson i Skediga: Herr talman! Den motion jag framlagt grundar
sig på att när arbetskostnaderna stigit på grund av penningvärdets fall borde
även ett uppräknat båtnadsvärde kunna fastställas såsom underlag för erhållande
av bidrag eller lån till företagets utförande. Det har också tidigare,
när det varit fallande konjunkturer, från statsmakternas sida företagits vissa
reduceringar. Lantbruksstyrelsen säger i sitt yttrande på denna punkt: »Framhållas
må, att en dylik anpassning sedan åtskilliga år tillbaka sker under
fallande konjunkturer _ genom motsvarande reducering av statsunderstödet.
Enbart denna omständighet kunde synas utgöra tillräckligt skäl för en anpassning
av understödet i motsatt riktning vid stigande arbetspriser.» Lantbruksstyrelsen
har i sitt yttrande understött de synpunkter som framhållits
i motionerna. Ser man på statskontorets yttrande, framgår därav, att detta
förordar att bidrag icke skall lämnas, även örn båtnadsvärdet skulle stiga.
Vill man icke vara med örn en höjning av båtnadsvärdet, då är det klart

Nr 17.

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Motioner om viss ändring i villkoren för erhållande av bidrag och lån ur avdelning
sanslaget och av dikning slånefonden. (Forts.)
att det blir omöjligt att utföra ett sådant företag, och utskottet säger också
i sitt utlåtande, att sådana företag kunna gärna vila och ligga till sig.

Det fall som legat till grund för den av mig avlämnade motionen avser ett
område, där det icke är fråga örn nyodlad utan örn redan odlad jord, som
på grund av dålig avledning av vattnet blivit ofruktbar i jordbrukshänseende.
Under torra år kan det vara lämpligt, men under våta år står jorden mestadels
under vatten. Då det nu finns möjligheter att torrlägga jorden genom ett
dikningsföretag, skulle det naturligtvis vara alldeles riktigt att göra det.
När emellertid penningvärdet förändrats så, att det ursprungliga båtnadsvärdet
icke längre kan täcka de höjda arbetskostnaderna, har man tänkt, att man
skulle höja båtnadsvärdet, eftersom man sänker samma värde vid stigande
penningvärde, då arbetspriserna m. m. gå ned.

Eftersom utskottet med undantag av herr Pettersson i Posta tycks vara
enigt i sitt avstyrkande, är det naturligtvis nästan otänkbart att få riksdagen
att gå med på motionen. Man tycker dock, att lantbruksstyrelsen uttalande
borde lia tillmätts större vikt än statskontorets. Statskontoret skall ju vara
den som håller örn pengarna, medan lantbruksstyrelsen har intresse av att
så mycket jord som möjligt blir torrlagd, så att den kan användas för jordbruksändamål.
Den som själv är jordbrukare och har jord, som icke är torrlagd
utan sur och besvärlig, vet ju hurudana skördarna bli på sådan jord. Arbetskostnader
och annat äro i regel desamma som på annan jord men avkastningen
blir mycket minimal. Det är därför med förvåning man finner, att
jordbruksutskottet har ställt sig rätt så liknöjt i detta fall och anser, att företag,
vars båtnadsvärde icke nu kan täcka kostnaderna, bör få ligga till sig.
Jag är verkligen böjd för att fråga utskottets ledamöter örn de kunna garantera,
att arbetskostnaderna framdeles komma att gå ned. När penningvärdet
stiger, reducerar man bidraget, och då borde det också i ett fall som det nuvarande,
då penningvärdet har fallit, vara möjligt att höja båtnadsvärdet
och ge större bidrag.

Tanken med min motion har också varit, att lantbruksingenjören och de
godemän, som varit med vid uppskattningen av såväl båtnadsvärdet som kostnaderna,
skulle vid förändring av arbetskostnaderna kunna göra en ny uppskattning,
vilken skulle tillmätas samma värde som den tidigare syneförrättningen.
Man måste ju säga, att detta icke kan vara annat än riktigt, eftersom
deras ansvar i det ena fallet är lika stort som i det andra.

Med det anförda, herr talman, ber jag att få yrka bifall till den väckta
motionen.

Herr andre vice talmannen Carlström: Herr talman! Herr Hansson i Skediga
uttryckte sin förvåning över den ställning, som utskottet här har intagit.
Jag måste nog för min del uttrycka min förvåning över den inställning, som
lantbruksstyrelsen har intagit, ty det ä,r tydligen lantbruksstyrelsen, som bär
hållit i pennan, då det gällt att avfatta denna motion.

Herr Pettersson i Rosta drog fram ett exempel på ett företag, som fått ytterligare
bidrag. Ja, det är icke bara ett sådant exempel, som man skulle kunna
dra fram. Jag har själv varit med att tigga igenom, att flera stycken sådana
företag ha fått ytterligare bidrag, när det visat sig att vederbörande icke
kunde gå i land med företaget utan att få ytterligare hjälp av staten. Detta
har emellertid alltid gällt företag, som redan varit igångsatta, medan det företag,
som det nu gäller, icke är igångsatt. Syneförrättningen skedde år 1939,
varvid en viss uppskattning ägde rum såväl av båtnadsvärdet som av kostnaderna.
Men man har emellertid från intressenternas sida haft på känn, att

Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Nr 17.

lil

Motioner om viss ändring i villkoren för erhållande av bidrag och lån ur avdikning
sanslag et och avdikningslånefonden. (Forts.)
kostnadsberäkningarna icke skulle hålla, och därför har man fått lantbruksingenjören
och två gode män att göra en ny värdering, alltså utan laga syneförrättning,
ty det kunde nian ju icke göra örn igen. Vid den värderingen har
man kommit fram till ett båtnadsvärde, som ligger 5 109 kronor högre än det
tidigare beräknade, medan kostnadsökningen kunde begränsas till 4 786 kronor.

Nu åberopade herr Pettersson i Rosta och även motionären lantbruksstyrelsens
yttrande. Fastän det har lästs så mycket i betänkanden ''här i kväll, att
kammaren måste ha tröttnat på det, skall jag dock be att fä anföra något av
vad 1942 års torrläggningssakkunniga ha yttrat.

De ha bland annat uttalat:

»Utan att här taga närmare ståndpunkt till hur båtnadsbegreppet bör utformas
torde man våga säga, att båtnaden icke under några förhållanden bör
beräknas med hänsyn till vid viss tidpunkt rådande jordvärde utan på basis av
medelvärden under en tidrymd av betryggande längd. Båtnadsvärdet bör med
andra ord i stort sett vara oberoende av konjunkturväxlingar, och något utrymme
för en höjning i efterhand av båtnadsvärden med hänsyn till stigande jordvärden
bör sålunda knappast finnas. Som skäl härför skulle i första hand kunna
anföras, att en ändring i jordvärdet, i varje fall om ändringen är betingad
av krisförhållanden, till största delen torde vara avhängig av förändringar hos
penningvärdet. Att vid båtnadsuppskattningen taga hänsyn till dylika prisfluktuationer
synes vara att däri införa ett hasardartat riskmoment, som för
en statsunderstödd verksamhet bestämt bör avvisas.»

Herr Hansson i Skediga sporde, örn utskottet kunde lämna någon garanti
för att arbetskostnaderna skulle komma att sjunka. Ja, jag skulle vilja fråga
honom, örn han kan lämna någon garanti för att penningvärdet icke kan ändra
sig, ty det är just den saken, som man i detta fall måste ta hänsyn till.

titan att något längre uppehålla mig vid denna sak skulle jag vilja säga, att
när jordbruksutskottet efter undersökning av intressenternas ekonomiska förhållanden
från fall till fall vid så många tillfällen under de senaste 20 åren
har varit med örn att bevilja ytterligare bidrag till företag, som icke lia burit
sig, så är det väl mycket begärt, att man nu skall knäsätta en ny princip, som
innebär att innan ett företag sättes i gång skall vederbörande lantbruksingenjör
göra en ny värdering med ett pär gode män för att sedan komma in till Kungl.
Maj :t med begäran att Kungl. Maj :t skall gå med på den sista uppskattningen
i stället för den tidigare. Jag finner det uteslutet, att regering eller riksdag
skulle kunna gå in för en sådan ny princip, ty det skulle medföra ganska allvarliga
konsekvenser för framtiden. Man har här i riksdagen vid upprepade
tillfällen varnat för att under högkonjunktur sätta i gång med sådana företag,
som sedan visa sig bli olyckliga för intressenterna själva.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Hansson i Skediga: Herr talman! Herr andre vice talmannen ställde
den frågan till mig, om jag kunde lämna garanti för att penningvärdet icke
skulle komma att förändras. Det är klart, att penningvärdet kan komma att
ändras, men jag vill än en gång framhålla, att örn man som nu tar hänsyn till
en förändring av penningvärdet i den ena riktningen, så bör samma hänsyn
även kunna tagas vid en förändring i den andra riktningen. Det är just detta,
som lantbruksstyrelsen framhåller i det yttrande, som jag förut tillät mig
citera. Där säger lantbruksstyrelsen:

»Framhållas må, att en dylik anpassning sedan åtskilliga år tillbaka sker
under fallande konjunkturer genom motsvarande reducering av statsunderstö -

112 Nr 17. Onsdagen den 10 maj 1944 em.

Motioner om viss ändring i villkoren för erhållande av bidrag och lån ur avdikning
sanslaget och av dikning slånefonden. (Forts.)
det. Enbart denna omständighet kunde synas utgöra tillräckligt skäl för en
anpassning av understödet i motsatt riktning vid stigande arbetspriser.»

Vad sorn'' har legat till grund för motionen har just varit nödvändigheten av
en anpassning efter penningvärdets förändringar.

Herr andre vice talmannen Carlström: Herr talman! Jag måste säga, att
jag kan icke förstå lantbruksstyrelsen, då den talar örn att det borde ske en
anpassning nedåt vid fallande konjunkturer. Här bär skett en laga syneförrättning,
som vunnit laga kraft, och på grund därav har företaget tillerkänts
ett visst bidrag och erhållit ett visst lån. Menar lantbruksstyrelsen nu, att för
att vara rättvis borde man följa konjunkturerna upp och ned och i vissa fall ta
ifrån intressenterna en del av bidraget och en del av lånet även örn intressenterna
lämnat bort arbetet för den summa vartill kostnaderna beräknats? Något
sådant har jag icke kunnat tänka mig skulle kunna komma i fråga.

överläggningen var härmed slutad. Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels ock på avslag därå samt bifall i stället
till de i ämnet väckta motionerna; och blev utskottets hemställan av kammaren
bifallen.

§ U.

Föredrogos vart efter annat jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 43, i anledning av väckt motion angående utredning örn sådana anordningar
vid vattenkraftsanläggningar och andra byggnader i vatten, att fiskens
gång icke onödigt hindras; och

nr 44, i anledning av väckta motioner angående tryggande av landets försörjning
med fisknät.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 12.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 10.15 em.

In fidem
Sune Norrmem.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

442350