RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1943:13)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1943. Ändra kammaren. Nr 13.

Lördagen den 3 april.

Kl. 4 e. m.

§ I Föredrogos

var efter annan följande Kungl. Maj :ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid

till bevillningsutskottet propositionen, nr 185, med förslag till förordning om
särskilt undantag från skyldighet att utgiva lagfartsstämpel och skatt för
gåva efter vissa lantmäteriförrättningar inom Kopparbergs län;

till jordbruksutskottet propositionen, nr 186, angående åtgärder för stödjande
av odlingen av vissa köksväxter; samt

till statsutskottet propositionen, nr 187, angående anslag till telefonstationsbyggnader
i Hässelby villastad och i Lännersta.

Vid härpå skedd föredragning av Kungl. Maj :ts proposition, nr 188, angående
reglering av sockernäringen i riket m. m. hänvisades propositionen, i vad angick
anslag till Bidrag till lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor,
till jordbruksutskottet, rörande anslag till Anordningar för lastning och lossning
av sockerbetor vid statens järnvägar, till statsutskottet och i övrigt till bevillningsutskottet.

§ 2.

Föredrogs och remitterades till behandling av lagutskott den på bordet liggande
motionen nr 338 av herr Persson i Stockholm m. fl.

§ 3.

Föredrogs den av herr Petterson i Degerfors vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda anhållan att fa framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet, angående den privata
koncessionspolitikens inom biografbranschen inverkan på möjligheten att
ordna samlingslokaler.

Denna anhållan blev av kammaren bifallen.

§ 4.

Herr statsrådet Ewerlöf avlämnade Kungl. Maj:ts proposition, nr 190, med
förslag till förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923
(nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, m. m.

Denna proposition bordlädes.

Andra kammarens protokoll 19Jf3. Nr 13.

Nr 13.

Lördagen den 3 april 1943.

Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtanden:

o jU..65’1 anlednmÄ av Kungl. Maj :ts proposition angående ytterligare utgifter
a tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avser
folkhushållnings dep artementets verksamhetsområde;

. nr i anledning av Kungl. Maj :ts framställning angående förstärkning av
tionde huvudtitelns anslag för budgetåret 1942/43 till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga;

nr 67, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen å kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond gjorda framställningar angående
anslag för budgetåret 1943/44 m. m., i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde;

° nr i^i anKdning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetaret
1943/44 till örn- och tillbyggnad av länsresidenset i Växjö;

“ G9> 1 aaleLlnjng av Kungl. Majrts proposition angående anslag för budgetaret
1943/44 till posthusbyggnad i Växjö;

° ; i,an^e^n^n® av Kungl-, Maj:ts proposition angående anslag för budget aret

1943/44 till lantmäterikontorsbyggnad i Örebro; och

iaole^ång av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv av vattenrätt
i Skärhällsf orsén i Indalsälven;

bankoutskottets utlåtanden:

nr 31, i anledning av framställningar angående pensioner eller understöd åt
vissa i statens tjänst anställda personer m. fl.;

nr 32, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående årligt understöd åt
1. d. vicekonsul i disponibilitet Charles Gustaf Fredholm;

,33> } anledning av framställningar angående understöd åt efterlevande
till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl.;

.''V i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående livränta åt Knut
Uloi Akerlind och understöd åt Elsa Paulina Blomdahl;

nr 35, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels förhöjt familjepensionsunderlag
för förre studierektorn C. Eneman, dels ock rätt till viss
tjänstårsberäkning i pensionshänseende för förra distriktsbarnmorskan Ellen
Amalia Maria Lehman;

nr 36, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående delaktighet i statens
pensionsanstalt för sjukgymnaster vid akademiska sjukhuset i Uppsala;

nr 37, i anledning av väckt motion örn poliskonstapeln J. O. Nyströms
tjänstepensionsförhållanden; y

^ anledning av väckt motion örn rätt för e. o. riksgäldsvaktmästaren
M. Sandberg att för löneklassplacering tillgodoräkna sig viss föregående anställning;
och

nr 39, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn fortsatt
giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350);

första lagutskottets utlåtanden:

nr 27, i anledning av väckt motion örn upptagande av mineralet beryll bland
de inmutningsbara mineralen i gruvlagen; och

nr 28, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 13 december 1940 (nr 995) örn straff för
sabotage;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 17,^i anledning av väckt motion angående rätt att företaga sjösänkning
till förmån för gruva;

Lördagen den 3 april 1943.

Nr 13.

nr 18, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag med
särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen
m. fl. lagar;

nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 21 juni 1940 (nr 645) örn skyldighet att bortföra
varuförråd, m. m.; och

nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag.angående
ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande personer;

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disponerande av
avkastningen av statens hästavelsfond, m. m.; och

nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för forsknings-
och försöksverksamhet rörande lantmannabyggnader;

andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden:

nr 3, i anledning av väckt motion angående förbättrad lägre handelsundervisning
m. m.; och

nr 4, i anledning av väckt motion angående utredning örn en förstärkning
av akademisk forskning och undervisning rörande samtida svenska samhällsförhållanden; andra

kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 7, i anledning av
motioner angående anordnande av diabetesdispensärer och inrättande av sommarkolonier
för sockersjuka barn samt angående vidtagande av åtgärder för att
förbättra förhållandena för de sockersjuka; samt

andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtanden:

nr 7, i anledning av väckt motion angående auktorisation av bilskolorna
m. m.;

nr 8, i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i statens järnvägars
taxebestämmelser; och

nr 9, i anledning av väckt motion angående befrielse från beredskapstjänstgöring
eller uppskov därmed för ordförande i kristidsnämnd.

§ 6.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från bevillningsutskottet:

nr 118, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss förhöjning
av understöd åt f. d. specialtobakshandlare;

från sammansatta stats- och bevillningsutskottet:

nr 119, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt giltighet
av gällande skattegruppering m. m.; samt

från första lagutskottet:

nr 109, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser
angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, m. m.;

nr 110, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 26 april 1940 (nr 272) med särskilda bestämmelser
angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.;

Nr 13.

Lördagen den 3 april 1943.

nr lil, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om

fortsatt giltighet av lagen den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda be stämmelser

angående patent vid krig eller krigsfara m. m.;

nr 112, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn

fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 951) angående vissa ut fästelser

rörande införsel och utförsel av varor m. m.;

nr 113, i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 12 december 1941 (nr 925) örn reglering av förbrukningen
av elektrisk kraft och gas;

nr 114, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 1 november 1940 (nr 925) med särskilda bestämmelser
angående förmynderskap, godmanskap och boutredning vid krig
eller krigsfara m. m.;

nr 115, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 8 november 1940 (nr 926) med särskilda bestämmelser
angående bolag, föreningar, sparbanker, vissa andra inrättningar
och samfälligheter samt stiftelser vid krig eller krigsfara m. m.;

nr 116, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1940 (nr 473) örn förbud i vissa
fall mot beviljande av kvarstad eller skingringsförbud; och

nr 117, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1942 (nr 550) med särskilda bestämmelser
örn uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen
m. m.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.09 e. m.

In fidem
Sune Narrman.

Tisdagen den 6 april 1943.

Nr 13.

Tisdagen den 6 april.

Kl. 4 e. m.

§ 1.

Justerades protokollen för den 30 och den 31 nästlidna mars samt den 3 innevarande
april.

§ 2.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl. Maj :ts å kammarens
bord vilande proposition, nr 190, med förslag till förordning örn fortsatt
giltighet av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155) angående omsättnings- och
utskänkningsskatt å spritdrycker, m. m.

§ 3.

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden nr 65—71, bankoutskottets
utlåtanden nr 31—39, första lagutskottets utlåtanden nr 27 och 28,
andra lagutskottets utlåtanden nr 17—20, jordbruksutskottets utlåtanden nr
15 och 16, andra kammarens första tillfälliga ^utskotts utlåtanden nr 3 och 4,
andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7 samt andra kammarens
tredje tillfälliga utskotts utlåtanden nr 7—9.

§ 4.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 120, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till stat för statens
allmänna fastighetsfond för budgetåret 1943/44 m. m.;

nr 121, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag tor budgetåret
1943/44 till telefonstationsbyggnad i kvarteret Jericho i Stockholm;

nr 122, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående förändring i avseende
å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid

kommunikationsverken; , . . .

nr 123, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ökning av

malmbrytningen i Luossavaara gruvfält; och

nr 124, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående förvarv av Malmo
-—Simrishamns m. fl. järnvägar.

§ 5.

Justerades protokollsutdrag.

§ 6.

Herr Hoppe avlämnade en av honom m. fl. undertecknad motion, nr 339, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 183, med förslag till lag om förskottering
av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag).

Denna motion bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.04 e. ni.

In fidem
Sune Norrman.

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Onsdagen den 7 april.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Upplästes följande till kammaren inkomna läkarintyg:

Härmed intygas att riksdagsmannen E. E. Thorell, Frösunda, på grund av
sjukdom (influensa “k mellanöreinflammation) är oförmögen att deltaga i
nksdagsarbetet ytterligare under tiden 7—13 april 1943.

Stockholm d. 6 april 1943.

På heder och samvete
Henry Thorell,

leg. läk.

Kammaren beviljade herr Thorell ledighet från riksdagsgöromålen under 6
dagar från och med den 8 april.

§ 2.

Svar på fråga. Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

T f. chefen för justitiedepartementet-, herr statsrådet Bergquist, som anförde:
Herr talman! Herr Persson i Stockholm har till mig framställt följande
fråga:

. Ämnar statsrådet — då ju den på riksdagens anmodan igångsatta utredningen
av »1941 ars utskyldsstrecksakkunniga» i början av detta år skulle
vara färdig med sitt arbete —• förelägga årets lagtima riksdag proposition örn
upphävande av de åren 1935 och 1936 beslutade skärpningarna örn utskyldsstrecket
som valbarhets- och behörighetsvillkor för vissa kommunala förtroendeuppdrag? Enligt

vad jag inhämtat komma 1941 års utskyldsstrecksakkunniga att inom
kort avgiva betänkande med förslag i ämnet. Detta måste emellertid bli föremål
för remissbehandling i vanlig ordning. Först därefter kan ställning tagas till
fragan. Någon proposition till årets riksdag kan icke påräknas.

Härefter yttrade:

Herr Persson i Stockholm: Herr talman! Jag ber att till statsrådet och tillförordnade
chefen för justitiedepartementet få framföra ett tack för svaret på
mm fråga. Till detta tack måste jag emellertid foga den anmärkningen, att
svaret icke är tillfredsställande. Jag vill kort ange vad som utgör bakgrunden
och anledningen till min enkla fråga.

Den skärpning av valbarhets- och behörighetsvillkoren för innehav av kommunala
uppdrag, som genomfördes år 1936, innebär som bekant, att medborgare,
som av en eller annan anledning icke kan betala sin kommunalskatt under
löpande kalenderår, berövas eller kan berövas sina kommunala uppdrag. Enligt
dessa^ bestämmelser dömer man den, som av sjukdom, arbetslöshet eller andra
oförvållade orsaker har kommit i ekonomiska svårigheter och därför tillfälligt -

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Svar på fråga. (Forts.)

vis kanske kommer på restlängd, lika hårt som verkliga skatteskolkare. Majoriteten
i åtminstone denna kammare var redan året efter det att man antagit
dessa skärpta bestämmelser på det klara med att de borde, ändras, och 1941
beslutade ju båda kamrarna att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning
av frågan örn mildring i eller upphävande av de åren 1935 och 1936
beslutade skärpningarna av utskyldsstrecket som valbarhets- och behörighetsvillkor
för vissa förtroendeuppdrag samt örn framläggande örn möjligt till 1942
års riksdag av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Detta ^beslut
fattades av riksdagen den G juni 1941. Sedan dess ha alltså snart två år förflutit,
men utredningen i denna relativt enkla fråga har ändå. icke kunnat bedrivas
så, att förslag är att emotse ens till innevarande års riksdag, trots att
riksdagen uttalat önskan örn att få taga ställning till desamma redan 1942,
alltså före senaste kommunalvalet. Jag kan icke finna en dylik kungl, tågordning
tillfredsställande.

Det kan kanske anses, att denna fråga icke är av.så stor betydelse, men i
verkligheten är den ju långt ifrån betydelselös vare sig'' ur det praktiska kommunala
arbetets eller ur principiella synpunkter. De bestämmelser, som jag här
berört, tillämpas för det första icke med oväld. Det finns ingen, som är lagligen
skyldig att övervaka bestämmelsernas efterlevnad, med påföljd att man
mångenstädes ute i kommunerna ser emellan, fingrarna med de. kommunalmän,
som restera för skatt, såvida dessa icke stå i politisk motsättning till de kommunala
förtroendemän och tjänstemän, som ha möjlighet att ständigt studera
restlängderna. Däremot utnyttjar man i allmänhet med förkärlek bestämmelserna
mot dem, som stå i oppositionsställning. Under den skärpta, beskattning,
som genomförts under krisen, få dessa restriktiva bestämmelser, l^den mån de
tillämpas, allt svårare och orimligare följder, och jag ber att få nämna ett
exempel från senaste kommunalval. . . ...

Det gäller Gällivare kommun. Där ratades icke mindre än sju nyvalda
fullmäktige av fyrtio på grund av dessa bestämmelser. Av de utestängda vörö
tre socialdemokrater, tre kommunister och en högerman. De som blevo ratade
äro ju icke skatteskolkare i detta ords egentliga mening. Med en kommunalskatt
på 13 ilO per bevillningskrona och därtill alla övriga nu skärpta skatter
samt dessutom dyrtid, långa militärinkallelser o. s. v. behöver ju icke det förhållandet
att skatten icke erlägges inom året betyda, att vederbörande skulle
söka draga sig undan betalningen av densamma.. En av de ratade resterar
för övrigt endast nied 5 kronor 25 öre. Det var tillräckligt för att han skulle
berövas silia kommunala mandat. Utrensningarna gingo för övrigt av naturliga
skäl hårdast ut över småbonde.representanterna. .. o

Principen i de kritiserade skärpningarna av behörighetsvillkoren är alitsa, att
först utarmar samhället genom skärpt beskattning de små inkomsttagarna til)
den grad, att de icke förmå erlägga skatterna på bestämda tider, och dåre!ter
bestraffar samhället dem genom att förklara dem ovärdiga.att föra talan tor
sina valmän och besluta i deras angelägenheter. Det kan icke godtagas, at„
regeringen mot riksdagens vilja förhalar genomförandet av förändringar i dessa
stycken, ty den ordning som gäller är förkastlig ur alla synpunkter, sai di praktiska
som principiella och demokratiska.

Herr Edberg: Herr talman! Vid 1941 års riksdag väckte jag tillsammans
med några kamrater i denna kammare en motion angående utskyldsst.reckets
slopande. Konstitutionsutskottets majoritet stannade vid en kompromiss, ett
förslag örn utredning, men angav sådana riktlinjer för den, att val bar hetsstrecket
i själva verket skulle komma alf; kvarstå till alla sina verkningar. Denna
kammare biföll emellertid en vid utskottets utlåtande fogad reservation, som

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Svar på fråga. (Forts.)

tillmötesgick motionärernas förslag, under det att första kammaren biföll utskottets
hemställan. Vid den sammanjämkning mellan kamrarnas skiljaktiga
beslut, som kom till stånd, beslöto kamrarna att i skrivelse till Kungl. Maj:!
hemställa örn en utredning rörande valbarhetsstreckets slopande. Denna utredning
har nu pågått i det närmaste två år utan att dess betänkande har blivit
färdigt. Detta måste förefalla icke bara otillfredsställande utan även anmärkningsvärt.

Det är värt att lägga märke till, att när frågan upptogs 1940 gjordes det
från visst håll gällande, att därmed en torped skulle riktas mot den nationella
samhörigheten. Vid 1936 års riksdag hade ju högern med fyra rösters majoritet
genomdrivit denna skärpta lagstiftning och betraktade det uppenbarligen
som ett grundskott mot underlaget för samlingsregeringen att denna sak nu
ater fördes fram. Det. föreföll som örn utskottet hade varit påverkat av den
tankegången, då det gick in för nämnda kompromisslinje, och med hänsyn till
den långa tid, som utredningen tagit, kan man icke helt frigöra sig från misstanken,
att också dylika tankegångar ha förefunnits bland de sakkunniga.

. Från justitidepartementets sida har nu icke kunnat signaleras någon proposition
i detta ärende i år. Den kan tidigast tänkas nästa år. Under de två år
som gått och under de två valtillfällen som man har bakom sig, sedan saken
senast togs upp i riksdagen, har man dock kunnat göra nya erfarenheter. Vid
senaste kommunalvalet visade det sig ånyo, att en del mycket högt förtjänta
kommunalmän måste avföras från sina kommunala uppdrag, därför att de
folio under lagens bestämmelse. De utgjorde visserligen undantagsfall, men
det var beklagliga undantagsfall. Det gällde i flera fall män, som varit inkallade
till beredskapstjänstgöring och som efter hemkomsten råkat ut för de
notoriska finansiella svårigheter, som bruka följa med långa beredskapsinkallelser.
Med hänsyn till de många beredskapsinkallelserna och med hänsyn till
farhågorna för en fredskris inom en måhända icke alltför avlägsen framtid, en
fredskris som i sitt kölvatten kommer att medföra arbetslöshet, är det angeläget,
att denna lagstiftning bringas att upphöra snarast möjligt. Det är därför
att hoppas, att en proposition i frågan kommer att framläggas senast vid nästa
års riksdag.

Vidare anfördes ej.

§ 3.

Star på fråga. Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp,

erhöll på begäran ordet och yttrade: Herr talman! Ledamoten av denna kammare
herr Nilsson i Göingegården har till chefen för folkhushållningsdepartementet
riktat frågan, örn han ville lata vidtaga erforderliga rättelser med anledning
av att Svenska spannmålsaktiebolaget nekat att godtaga av åtskilliga
lantbrukare i Hallands län inom föreskriven tid men i vanliga brev gjorda hembud
av beslagtagen potatis, ehuru för sådant hembud föreskrivna blanketter
icke kunnat tillhandahållas av länets kristidsmyndigheter.

Enligt överenskommelse med chefen för folkhushållningsdepartementet kommer
jag att besvara den framställda frågan.

För erhållande av nödiga uppgifter angående till inlösen hembjuden potatis
har Svenska spannmålsaktiebolaget låtit trycka särskilda blanketter att användas
för sadant hembud. Enligt uppgift från livsmedelskommissionen utsändes
dessa blanketter den 27 februari 1943 till kristidsstyrelser och kristidsnämnder.
Det visade sig emellertid, att inom vissa kommuner antalet potatisodlare,
som önskade hembjuda potatis till inlösen, var större än vad spannmålsbolaget
vid distributionen av blanketterna hade räknat med. Kristids -

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Svar på fråga. (Forts.)

nämnderna rekvirerade i dessa fall nya blanketter hos spannmålsbolaget ejler
kristidsstyrelserna. I en del fall ankommo enligt vad kommissionen uppgivit
dessa nya blanketter till kristidsnämnderna så sent, att odlarna icke kunde använda
dem för hembud inom föreskriven tid. Av bland annat denna anledning
ha vissa odlare anmält potatis till inlösen utan användande av spanmålsbolagets
hembudsblankett. Enligt uppgift från spannmålsbolaget har emellertid bolaget
icke i något fall vägrat godtaga av odlare inom föreskriven tid gjorda
hembud av den anledningen, att hembudsgivaren icke använt sig av de fastställda
blanketterna. Även telegram- eller telefonledes gjorda hembud ha godkänts.
Då bolaget för den fortsatta behandlingen av hembuden vöre i behov av
samtliga de uppgifter, som erhållas genom hembudsblankettens ifyllande, hade
bolaget i de fall, då hembud gjorts utan användande av hembudsblankett, anmodat
hembudsgivaren att komplettera hembudet genom ifyllande av vederbörlig
blankett.

I de fall, där hembuden kommit spannmålsbolaget tillhanda först etter hembudstidens
utgång, har bolaget meddelat hembudsgivaren, att bolaget icke ägde
befogenhet att inköpa den hembjudna potatisen. Efter samråd med livsmedelsk
nm m issi orien har emellertid spannmålsbolaget enligt vad kommissionen meddelat
beslutat att godkänna även för sent inkomna hembud, därest hembudsgivaren
kan förebringa giltigt skäl för förseningen. Meddelande härom har
den 31 mars 1943 tillställts Tidningarnas telegrambyrå^ för distribution till
pressen. Då de förhållanden, som beröras i frågan, alltså redan, tillrättalagts
genom vederbörande myndighets försorg, saknas anledning för mig att vidtaga
särskilda åtgärder i saken. . _ .

Jag vill i detta sammanhang tillägga, att enligt en uppgift, som jag fick
från livsmedelskommissionen under gårdagen, hade i ett pär fall bolaget av
misstag vägrat godkänna i brev gjorda hembud men rättat till detta, så snart
man blivit uppmärksamgjord på misstaget.

Härpå anförde

Herr Nilsson i Göingegården: Herr talman! Jag ber att till statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet få framföra mitt tack för svaret på min
fråga. Jag vill också uttala min tillfredsställelse med det positiva svaret. Jag
försäkrar herr statsrådet, att det är många lantbrukare i de potatisodlande
distrikten, som med viss spänd förväntan motsett detta svar, ty även örn den
lösning av frågun, som nu har utlovats i herr statsrådets svar, har ställts i
utsikt, så kvarstår dock det faktum, att alla dessa odlare, sorn i rekommenderade
skrivelser ha fått avslag på sina hembud, sedan dess åtminstone icke hittills
ha fått något officiellt personligt erkännande, att deras hembud ha antagits.
Det tycker man ju, att de rättvisligen borde ha fått.. . __

Jag erkänner villigt, att potatisen är en besvärlig detalj att reglera i vart
stora folkhushåll, men jag kan dock icke underlåta att° tycka, att livsmedelskommissionen
har skött denna sak pa ett, örn jag så får säga, något valhänt
sätt. De uppgifter angående skördens storlek, pa vilka man byggt sina
beräkningar, emanera från hushållningssällskapen och deras sockenombud.
Dessa uppgifter borde dock ha kompletterats med deklarationer fran samtliga
odlare om deras innehav av potatis vid en viss tidpunkt, t. ex. den första
november eller den första januari. Nu visar det sig ju, att tillgången på potatis
är mycket större än man hos livsmedelskommissionen har räknat med,
och efterfrågan svarar ju icke heller mot tillgången. Det är ju klart, att det
även nu finns möjligheter att låta potatisen användas för fabriksändamal,
hel del potatis har dock ruttnat bort, och säkerligen kunde åt -

men en

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Svar på fråga. (Forts.)

minstone beträffande småpotatisen en lättnad lia medgivits på ett mycket tidigare
stadium. Att man icke räknat med tillnärmelsevis så stora hembud visar
bara ett sådant exempel som att en kristidsnämnd i Hallands län, som
behövde 312 blanketter, icke fick mer än 10 blanketter. Många odlare i dessa
trakter ^ha också resignerat inför blankettbristen samt helt och hållet avstått
från hembud. Det av herr statsrådet omtalade meddelandet genom Tidningarnas
telegrambyrå i radio har jag för min del icke observerat, och säkerligen
ha icke heller de flesta av odlarna där nere gjort det, efter vad jag hört
av dem jag talat med.

Vad jag till sist skulle vilja påtala beträffande denna sak, som dock tycks
ordna sig, är det tråkiga faktum, att potatisodlarna genom dylika händelser
mista tilltron till myndigheternas utfästelser, då det gäller garantier för odlingen.
Det är en sak, som ju är så mycket betänkligare, som man ju under
kommande skördeår beräknat att få potatisodlingen här i landet ökad med
omkring 10 %.

Överläggningen var härmed slutad.

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp,
som anförde: Herr talman! Med andra kammarens tillstånd har herr Svensson
i Ljungskile till mig riktat följande frågor:

1) Kommer handeln med tidig potatis av 1943 års skörd att bliva fri beträffande
både priser och avsättningsorter?

2) Örn så icke är fallet, kunna upplysningar lämnas örn en eventuell reglering
av handeln med tidig potatis, så att odlarna bli i tillfälle bedöma, i vilken
^utsträckning de rimligtvis böra ägna sig åt denna produktion?

Såsom svar å dessa, frågor vill jag meddela följande. Reglering av priset å
tidig potatis kommer icke att äga rum, såvitt icke priserna bliva oskäligt höga
i förhållande till tidigare priser å sådan potatis. I anledning av förfrågningar
från jordbrukare har livsmedelskommissionen genom meddelande den 20 mars
1943 i pressen lämnat allmänheten underrättelse härom. Vad angår frågan örn
fri handel med potatis mellan olika avsättningsorter har kommissionen enligt
vad jag inhämtat för avsikt att — såvitt icke nu oförutsedda omständigheter
skulle inträffa — beträffande tidig potatis upphäva gällande förbud för leverans
av sådan potatis från norra till södra handelsområdet.

Jag vill tillägga, att under gårdagen upphävde livsmedelskommissionen
transportförbudet.

Vidare yttrade:

Herr Svensson i Ljungskile: Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet
och chefen för .jordbruksdepartementet få framföra mitt tack för svaret på
min. interpellation. En viss formulering i interpellationssvaret ger mig anledning
att i. korthet omnämna vad som föranledde mig att först den 20 mars
framställa, min fråga örn priset på tidig potatis.

Redan i början av februari blev jag genom telefonsamtal och brev gjord
uppmärksam pa att odlarna av tidig potatis voro oroliga för huru det
skulle bliva med pris och handelsregleringen. Odlingen kräver mycket arbete,
och den måste förberedas i god tid. Jag lovade därför att fästa myndigheternas
uppmärksamhet på saken. Vid ett sammanträffande med statssekreteraren
Malmfors här i kammaren förde jag saken på tal, och han ansåg i likhet med

§ 4.

Svar på
interpellation.

Ordet lämnades på begäran till

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Svar på interpellation. (Forts.)

mig, att frågan måste ordnas på ett eller annat sätt. Han antecknade saken
och lovade att föra den vidare. Enligt vad jag senare förvissat mig örn Ilar sa
också skett. Jag trodde därför att saken därmed var klar. Da ingenting hördes
av från livsmedelskommissionens sida ringde jag^ vederbörande tjänsteman
måndagen den 15 mars och frågade, huru fragan låg till. Svaret blev, att
man behandlat saken och beslutat, att ingen prisreglering skulle genomföras
örn icke priserna blevo oskäligt höga. Detta hade man, framhölls, det, svarat
dem som telefonledes förfrågat sig hos mig örn saken. Pa min fråga örn man
icke genom ett offentligt uttalande i saken tänkte klargöra kommissionens
inställning svarades, att det hade man icke tänkt. Vederbörande lovade
lertid att taga upp frågan på nytt. Detta föranledde mig att icke framställa
denna interpellation onsdagen den 17 mars, såsom ja,g annars hade tänkt. Da
inget meddelande kom och då den tidiga potatisen ej heller omnämndes i den
stora kommunikén örn jordbrukets prisfrågor den 19 mars, publicerad i pressen
den 20, framställde jag denna interpellation. . „

Nu heter det i herr statsrådets svar: »I anledning av förfrågningar tran
jordbrukare har livsmedelskommissionen genom meddelande den 20 mars 1943
i pressen lämnat allmänheten underrättelse härom.» Det står icke »genom
meddelande i pressen den 20 mars» utan »genom meddelanden den 20 mars i
pressen lämnat» etc. När stod det i pressen? I radio kungjordes det kl. 12.40 den

21 mars. . .. ,

Jag anser det vara en riksdagsmans icke bara rätt utan även skyldighet att
förmedla allmänhetens bekymmer till myndigheter och regeringar och att
bidraga till att klarhet vinnes i frågor av det slag det här gäller. Att en statlig*
myndighet genom försåtliga formuleringar försöker ställa en riksdagsman
i sådan belysning, att det förefaller, som örn han först skulle hava läst
ett meddelande i pressen och sedan gått hit till kammaren och frågat vederbörande
statsråd örn en sak. som han redan vet, synes mig vara olämpligt.

Vad sedan själva sakinnehållet i svaret angår tycker jag nog, att med den
tidiga vår vi nu ha och med den tillgång pa gammal potatis, som nu finns,
skulle det icke ha varit farligt att här ge odlarna ett svar utan förbehåll. Odlarna
få nu lägga in i detta svar vad de själva tro sig örn, att kunna göra.

Beträffande upphävandet av handelsregleringen tror jag, att alla komma
att vara tacksamma för det svar, som lämnats, och för vilket jag ber att fa
tacka.

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp:
Herr talman! »Tåg vill bara meddela den arade mterpellantcn, att denna formulering
icke är livsmedelskommissionens utan departementets.. Såväl hos departementet
som hos livsmedelskommissionen lia gjorts förfrågningar från jordbrukarnas
sida i denna sak. Så snart jag för min del fick reda på dessa förfrågningar
satte jag mig i förbindelse med livsmedelskommissionen, och det meddelande,
som härvidlag lämnats, avfattades redan den 20 mars utan avsikt att
verka som om besked lämnats innan interpellationen framställts.

Vad beträffar tillgången på potatis vill jag bara tillägga, att vi i själva verket
ännu icke veta hur stora kvantiteter vi ha att tillgå. Av hembuden att döma
är den tillgängliga kvantiteten icke tillräcklig för att,fylla behovet av potatis
intill den nya skörden, men vi räkna med att många jordbrukare icke kommit
med hembud, och att följaktligen tillgången på potatis för folkhushållet kan
anses tillfredsställande.

Herr Svensson i Ljungskile: Herr talman! När jag erinrade örn, att interpellationssvarets
formulering är sådan, att var och en som läser interpellationen

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Svar på interpellation. (Forts.)

kan få den uppfattningen, att meddelandet stod att läsa i pressen den 20 mars,
så vill jag medge, att en analys av formuleringen icke behöver innebära en dylik
tolkning, men att den som läser interpellationen och svaret på densamma lätt
måste få den uppfattningen, att en riksdagsman först kunnat läsa ett meddelande
i pressen och sedan gått hit och frågat örn en sak, som han redan vet.

överläggningen förklarades härmed avslutad.

§ 5.

inUrpeUaUon Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss, erhöll på begä''
ram ordet och-yttrade: Herr talman! I en till mig ställd interpellation har herr
Birke med kammarens tillstånd frågat, om jag uppmärksammat den besparing,
som skulle ernås genom en föreskrift i lösenförordningen örn att tätare radavstånd
skall användas vid utskrivning av expeditioner medelst skrivmaskin, samt
örn jag är villig^låta utreda frågan örn ändring av dessa förhållanden.

Detta spörsmål har behandlats i det betänkande angående pappersformaten
inom statsförvaltningen, som den 15 februari 1943 avgivits av särskilda sakkunniga
inom handelsdepartementet. De sakkunnigas förslag innebär beträffande
det vanligaste skrivpappersformatet inom förvaltningen, att sidostorleken
225 X 360 mm skulle ersättas med sidostorleken 210 X 297 mm. I samband
därmed ha föreslagits sådana ändringar i lösenförordningen, att man skulle
få rum med ungefär samma textmängd på en sida i det nya formatet som man
enligt gällande bestämmelser bör ha på en sida av nuvarande format.

Förslaget är föremål för remissbehandling.

Frågan örn det lämpliga radavståndet å maskinskrivna expeditioner torde
komma under bedömning vid den fortsatta handläggningen av nämnda sakkunnigförslag.

Härefter anförde

Herr Birke: Herr talman! Till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
ber^jag att få framföra mitt tack för det lämnade svaret. Av detsamma
synes framgå, att här ifrågavarande spörsmål kommer att bli föremål för vidare
behandling och utredning, och därför har jag endast att tacka för svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

Svar på
» nterpeliatioi

§ 6.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Chefen för försvarsdepartementet, herr statsrådet Sköld, som anförde: Herr
talman! Med andra, kammarens tillstånd har herr Nilsson i Göingegården till
mig framställt följande fråga:

Anser statsrådet, med anledning av den senaste tidens upprepade flygningar
särskilt över södra och västra Sveriges territorium av främmande flygplan, att
det svenska försvarets hittills vidtagna åtgärder för att avvisa planen äro tillräckliga,
eller att skärpta försvarsåtgärder numera äro påkallade?

Till svar vill jag anföra följande.

. Inom de områden, som i interpellationen avsetts, har en successiv förstärkning
av luftvärnet ägt rum. Luftvärn kan emellertid självfallet icke under
nuvarande förhållanden grupperas överallt utefter gränser och kuster. Våra resurser
tillåta visserligen en ytterligare betydande effektivisering av åtgärderna
till förhindrande av de i interpellationen avsedda neutralitetskränkningarna,
En sådan ökning förutsätter dock ytterligare inkallelser till beredskapstjänst -

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Svar på interpellation. (Forts.)

göring inom luftvärnet, vars värnpliktiga redan nu äro mycket hårt belastade
med dylik tjänstgöring, utan att därför vinnes säkerhet för att inflygningar

förhindras. .

Av det sagda framgår, att den i interpellationen framstallda trugan innefattar
ett avvägningsspörsmål, på vars detaljer jag av förklarliga skäl icke kan
här ingå. Jag är emellertid i tillfälle meddela, att en ytterligare förstärkning
av luftvärnet inom förutnämnda delar av landet i dagarna planmässigt sker.

Härpå yttrade

Jlerr Nilsson i Göingegården: Herr talman! Jag ber att få tacka herr statsrådet
för det snabba och välvilliga svar jag erhållit på mina frågor. I min interpellation
har jag velat ge uttryck åt den oro, som på grund av inflygningarna
både söder- och västerifrån har funnits hos befolkningen i de sydliga landskapen.
Ingen begär väl, att luftvärn skall vara utposterat överallt såväl runt
vårt lands gränser som på alla tänkbara punkter inom landet. Men då såväl enskilda
plan som större flygförband ta sig friheten att kryssa över svenska städer
och även över militära flygplatser utan att tillräckligt effektivt avvisas, är
man icke endast förvånad över detta, utan det uppväcker en stark reaktion hos
befolkningen. Man frågar sig, örn de främmande planen anse flygrouten så säker,
så att de hellre begagna den än någon annan väg, då de äro ute på opera Av

de nio stycken överflygningar, som ägde rum under tiden den 5—den 15
mars, märktes ju särskilt ett plan, som på låg höjd kretsade över Ystad utan att
ens beskjutas, iiksom även de plan, som överflögo Ljungbyheds flygplats. Dessutom
skedde ju inflygning av ett stort antal främmande plan söder örn Göteborg,
vilka fortsatte söderut över land och stad till Hallandsås och sedan satte
kursen tvärs över Skåne. Allt detta har uppgivits av försvarsstabens luftförsvarsavdelning.

Då herr statsrådet uteslutande har talat örn svårigheten att genom luftvärn
avvisa neutralitetskränkningar av detta slag vill jag här endast fråga, huruvida
man ej har andra möjligheter att bekämpa dylika överflygningar. Vid
Ljungbyhed förefaller det exempelvis naturligt, att svenska stridsplan hade gått
upp och sökt kontakt, men detta har jag ej kunnat upptäcka i det referat ,jag
haft tillgängligt. I den mån överflygningarna ske över längre sträckor av
svenskt land torde det väl icke ligga utom möjligheternas gräns att svenskt
jaktflyg vidtar de åtgärder, som äro nödvändiga. Särskilt örn överflygningarna
ske på natten är luftvärnets uppgift synnerligen svår, örn icke rent av olöslig.
I sådana fall bör jaktflyg kunna användas på samma sätt som när plan avvisas,
då de närma sig sina anfallsmål. Herr statsrådets meddelande att i dagarna
sker en planmässig förstärkning av luftvärnet inom de berörda områdena hälsar
jag med den allra största tillfredsställelse.

Filefon för försvarsdepartementet, hörr stal srådet Sköld: Herr talman! Med
anledning av den direkta fråga, som här ställts till mig, örn icke jaktflyg
skulle kunna deltaga i neutralitetsvakten, vill jag endast meddela, att mindre
delar av jaktflyget äro avdelade för dylik uppgift. Vid åtminstone ett pär
tillfällen bär det också använts härför, ehuru det vid just dessa tillfällen icke
varit möjligt för, planen att nå kontakt med de neutraliteiskränkande flygplanen.
.tåg vill emellertid understryka, att i vårt arbete med upprustningen
får man också ta hänsyn lill att flygvapnets resurser i storsia möjliga utsträckning
inriktas på uppbyggandet av vårt flygvapen, och att man därför
icke kan låta flygvapnet få alltför stora uppgifter i neutralitetsvakten.

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Svar på interpellation. (Forts.)

Herr Severin i Stockholm: Herr talman! Jag har fått ett brev från en värnpliktig
i Landskrona, som jag lämnade till försvarsministern för en stund
sedan, och som han sålunda ännu icke hunnit läsa igenom. Enligt detta brev
skulle en överflygning ha ägt rum över ett bemannat luftvärnsbatteri utan
att något försök gjorts att avlossa vare sig varningsskott eller verkningseld.
På de värnpliktigas fråga till befälet, som enligt brevet utgjordes av en sergeant,
skulle vederbörande ha svarat, att han icke fått något meddelande om,
att det skulle komma något plan, och att man därför icke kunde vara färdig
att skjuta.

Nu skall man naturligtvis icke fästa så stort avseende vid vad som står i
ett sådant här brev, och jag skulle för mitt vidkommande icke ha sagt något
örn detta brev, örn icke frågan kommit upp vid detta tillfälle. Jag hade bara
tänkt, att försvarsministern skulle fa ta del av detta brev och göra något av
det, örn han fann anledning därtill. Jag vill bara begagna tillfället att meddela,
att brevet i fråga kommit mig till handa, så att vederbörande brevskrivare
kan känna sig övertygad örn, att vad han skrivit också blivit uppmärksammat.

överläggningen var härmed slutad.

Svar på
interpellation

§ 7.

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet, herr statsrådet Andersson, som
yttrade: Herr talman! Med andra kammarens tillstånd har herr Lövgren till mig
framställt frågor, huruvida jag hade intrycket, att indragningen av postverkets
värdehrevbäring givit ett i allo gott resultat och, örn så icke vore fallet •
huruvida jag vore beredd att medverka till värdebrevbäringens återinförande’
Med anledning härav vill jag anföra följande.

Särskild utbäring av värdepost har förekommit i Stockholm, Göteborg och
Malmö till den 1 augusti 1942. Frågan örn en indragning av värdebrevbäringen
i dessa stader väcktes av besparingsberedningens postkommitté, som ansåg
att det kunde starkt ifrågasättas, huruvida den betydande kostnad, som värdebrevbänngen
drog och vilken uppgått till i genomsnitt mer än 30 öre för varje
utburen iorsandelse, verkligen motsvarade värdet av anordningen. Till denna
uppfattning hade kommittén kommit jämväl av det förhållandet, att värdebrev
baringen knappast vore enbart till fördel för allmänheten

Besparingsberedningen beräknade, att den årliga utgiftsminskningen genom
vardebrevbanngens slopande skulle uppgå till omkring 700,000 kronor. Därvrn
hade hänsyn tagits till kostnaden för den personalökning å postanstalterna
som bleve nödvändig och som uppskattades till omkring 200.000 kronor.

Av generalpoststyrelsen har jag inhämtat vissa uppgifter rörande de erfarenheter,
som under den tid, då värdebrevbäringen varit indragen, vunnits i
fråga örn verkningarna av denna.

Ben omedelbara besparingen uppgick till minst 675,000 kronor för år räknat.
Antalet övertaliga värdebrevbärare, som i samband med indragningen
placerades för tjänstgöring i lägre grad, har emellertid sedan den 1 augusti
nedgått Antalet utgör för närvarande 60 och beräknas vid 1946 års utgång
uppgå till endast 9. Det är givet, att besparingen successivt kommer att ökas
\ .. man kvarvarande^ värdebrevbärare avgå ur tjänst och i samband därmed

lönSäZin-80"1 övergangsvis anförtrotts dem, övertagas av personal i lägre

Såsom på förhand kunde beräknas, har värdebrevbäringens slopande nöd -

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Svar på interpellation. (Forts.)

vändiggjort anställandet av ytterligare arbetskraft på postanstalterna för avisering
samt utlämning av värdeförsändelser och penningmedel. I fråga örn den
förstärkning av kassapersonalen, som vidtagits efter den 1 augusti 1942,
är det i många fall förenat med svårighet att fastställa, i vilken mån denna förstärkning
kan sägas vara direkt föranledd av det ökade arbetet med värdeutlämning.
Redan tidigare var personalen i kassatjänst på sina håll alltför knapp.
Enligt inhämtade uppgifter kan emellertid den årliga kostnaden för den av
värdebrevbäringens indragning direkt föranledda, hittills vidtagna personalökningen
vid postanstalterna uppskattas till för Stockholm 100,000 kronor,
för Göteborg 55,000 kronor och Malmö 15,000 kronor eller sammanlagt omkring
170,000 kronor.

Såsom av det sagda framgår, beräknas värdebrevbäringens indragning ha
inneburit en verklig besparing för statsverket av omkring en halv miljon kronor
för år.

Den relativt korta tid, som förflutit sedan värdebrevbäringen indrogs, lämnar
icke möjlighet till ett definitivt bedömande av den nya ordningens verkningar
i övrigt. Enligt vad generalpoststyrelsen upplyst hava emellertid klagomål
från allmänhetens sida förekommit endast i ett fåtal fall.

Interpellanten har velat se ett visst orsakssammanhang mellan en på senare
tid inträdd ökning av postförfalskningarna och värdebrevbäringens slopande.

Det är riktigt, att antalet förfalskningar under de senaste åren starkt ökats.
Sålunda utgjorde enligt vad generalpoststyrelsen upplyst hela antalet förfalskningar
år 1939 116 och år 1942 882. Stegringen står givetvis i samband med
ökningen av hela antalet postanvisningar och utbetalningskort, som under angivna
år ökat med 60 procent. Denna ökning är i avsevärd grad att tillskriva
nu rådande beredskapsförhållanden. enär den till största delen utgöres av penningsändningar
avseende familjebidrag, krigsavlöning och dylikt. Ökningen i
antalet förfalskningsbrott torde emellertid även kunna sättas i samband med
den allmänna tendens till stegrad bottslighet, som krisförhållandena medföra.

För att söka få en uppfattning om, huruvida värdebrevbäringsindragningen
kunnat i och för sig påverka antalet förfalskningsbrott, har generalpoststyrelsen
låtit verkställa en särskild utredning. Denna har givit vid handen, att
såvitt Göteborg angår någon ökning av antalet förfalskningsfall efter värdebrevbäringens
slopande icke uppkommit. För Malmös del har en viss minskning
inträtt. Vad Stockholm angår, så utvisa månaderna september—oktober
en kraftig ökning. Denna är emellertid att hänföra till en serie brottsliga förfaranden
av en hos postverket anställd funktionär och har alltså intet som
helst samband med värdebrevbäringens indragning.

Men hänsyn till den korta tid, som förflutit från värdebrevbäringens indragning.
måste utredningens resultat helt naturligt tagas med viss försiktighet.
Den kan emellertid icke anses giva något stöd för att värdebrevbäringens indragning
skulle i och för sig lia föranlett ökad brottslighet.

I detta sammanhang synes även lämpligen kunna anmärkas, att för år 1942
hela antalet falskeligen utkvitterade postanvisningar och utbetalningskort per
en miljon dylika försändelser utgjorde 31.31 stycken. Postverkets förlust genom
dessa förfalskningar uppgick på värjo miljon förmedlade penningtransaktioner
under samma år till 6 kronor 63 öre eller, uttryckt i procent, 0.00006 %
av det sammanlagda beloppet av här ifrågakomna medel.

Då såsom av det anförda framgår några olägenheter av väsentlig art av
värdebrevbäringens indragning knappast kunnat påvisas, saknar jag för närvarande
anledning överväga ett återinförande av densamma.

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Svar på interpellation. (Forts.)

Vidare anförde:

Herr Lövgren: Herr talman! Jag ber först att till herr statsrådet få framföra
mitt tack för svaret på min interpellation. Min tacksamhet skulle emellertid
ha varit större än vad den nu kan vara, örn herr statsrådet hade ställt i
utsikt ett återställande av värdebrevbäringen. Nu utmynnade svaret i orden,
att det för närvarande saknas anledning överväga ett återinförande av densamma.
Jag tillåter mig nämligen hysa en rakt motsatt uppfattning. Besparingen
blir — såsom framgår av herr statsrådets svar — omkring en halv miljon
kronor för år i stället för de 700,000 kronor, som besparingsberedningen
beräknade den till. För att vinna denna halva miljon kronor har man ålagt
allmänheten att till ett antal av 5,200 per dag vandra till postkontoren för att
utkvittera de värdeförsändelser, som allmänheten förr kunde utkvittera hos
värdebrevbäraren under dennes rundvandring genom distriktet. För årets 300
vardagar leder alitsa indragningen av värdebrevbäringen till ett sammanlagt
antal eljest obehövliga besök på postkontoren av icke mindre än 1,560,000.
Lågt räknat åtgår det väl en halv timme för varje dylikt besök, frånsett allt
besvär med anskaffande av vittnen eller legitimationsbevis. För den halva
miljon, som postverket vinner, får allmänheten följaktligen underkasta sig besvär,
som måste värderas till ett dubbelt eller kanske tredubbelt så högt belopp.
Vad man än må säga örn denna »reform», rationell är den icke.

Besparingsberedningen menade, att värdebrevbäringen drog en kostnad på
i genomsnitt 30 öre för varje försändelse respektive penningbelopp. Beredningen
ansåg, att detta utgjorde motiv nog för indragningen. Postverket är
emellertid principiellt byggt på principen att utjämna befordringskostnaderna.
Det kostar alldeles säkert mer än 20 öre att befordra ett brev från Karesuando
till Malmö än fran den ena ändan av staden till den andra, men den ena befordringen
får utjämna och bära kostnaderna för den andra. På den principen
har postverket vuxit sig starkt ekonomiskt sett — trots sina till billigt pris utförda
tjänster — varjämte verket blivit populärt. Det finns enligt min mening
anledning att fasthålla vid denna princip oell icke försämra utan i stället alltjämt
sträva till ett förbättrande av de tjänster, som verket gör allmänheten. I
valet mellan att sänka standarden eller genomföra en taxehöjning bör man
hellre tillgripa det senare alternativet, eftersom detta ur allmänhetens synpunkt
måste bli vida billigare än det tidsödande förfarande, som måste uppstå genom
en indragningsåtgärd. Örn jag läst statistisk årsbok rätt, uppgår antalet värdeförsändelser
årligen till c:a 80—83 miljoner st. En portohöjning på i genomsnitt
5 öre skulle alltså medföra en inkomstökning på omkring 4 miljoner
kronor. Jag tror att allmänheten skulle finna sig i en dylik åtgärd med tillfredsställelse,
örn postverket använde den sålunda ökade inkomsten till vidmakthållande
av redan invand standard av sina tjänster och förbättring av densamma
på punkter, där så finnes påkallat.

Indragningen av värdebrevbäringen har emellertid även andra sidor än de
rent ekonomiska. För brevbärarkåren har värdebrevbäringen inneburit en fördel
på det sättet, att dess äldsta medlemmar, som på grund av årtiondens vandring
i trappor blivit mindre arbetsföra, kunnat erhålla detta lättare arbete under
de sista åren av sin tjänstgöring. Sedan värdebrevbäringen slopats finnas
inga dylika lättare reträttplatser. Detta kommer sannolikt att leda till förtidspensionering
av åtskilliga brevbärare, som eljest kunnat gå kvar och göra skäl
för sig under ännu något eller några år. Det innebär även ett stopp i befordringshänseende
och återverkar därigenom menligt på förhållandena inom kåren.
Poststyrelsen betonade mycket starkt detta förhållande i sitt utlåtande
över besparingsberedningens förslag. Det förefaller mig anmärkningsvärt, att

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Svar på interpellation. (Forts.)

icke större hänsyn togs till styrelsens i sak nedgörande kritik av förslaget.
Styrelsen summerade ned sin syn på denna detalj i följande ord: »Värdebrevbäringen
har således möjliggjort, att den vanliga brevbäringen kunnat fullgöras
av fullt effektiva arbetskrafter, varigenom kostnaderna kunnat hållas
nere. Försvinner den regulator på arbetsintensiteten, som värdebrevbäringen
faktiskt utgör, kommer utan tvivel den vanliga brevbäringen att fullgöras
mindre effektivt och med större kostnader än för närvarande.» Därmed avsågs
alltså tiden före indragningen.

Statsrådet har låtit verkställa en utredning rörande det samband, som ökningen
av förfalskningsbrotten kunna ha med den indragna värdebrevbäringen.
Resultatet därav utmynnar i den uppfattningen, att utredningen icke ger något
stöd för att indragningen skulle ha föranlett ökad brottslighet. Örn detta håller
streck, är det något att vara tacksam över. I och för sig skulle det nämligen
inte vara så underligt, örn postförfalskningarna ökade, när postanvisningar och
postgirokort i tusental varje dag avlämnas i brevlådorna. Antalet postförfalskningar
steg — som vi hörde av statsrådets svar — från 116 år 1939 till 882 år
1942. Antalet indragna värdebrevbärartjänster var 161. Det behöver inte
vara en så stor procent av antalet postförfalskningar, som ha sin orsak i den
lättvindighet, med vilken värdeanvisningarna avlämnas till adressaten, förrän
vi inom fängelsernas murar ha ett lika stort antal personer som antalet indragna
tjänster. Då årskostnaderna för varje fånge sannolikt belöpa sig till 3,500—
4,000 kronor, synes det mig finnas starka skäl att observera även denna sida
av saken.

I en tidning — jag har inte antecknat vilken ■— fanns intagit ett uttalande
av komminister Gustaf Kihlstedt, som tjänstgör vid Stockholms stads rannsakningsfängelse.
Han sade bl. a.: »Då värdebrevbäring ägde rum, voro stölder
av postanvisningar relativt sällsynta, så att besparingen av att man slopat
värdebrevbärarna torde bli ganska liten.» Detta var alltså bans uppfattning,
och han är ju ändå i förbindelse med de människor, som råka illa ut på detta
sätt. På grund därav borde han ha en viss möjlighet att bedöma denna sak.

Under åren närmast efter förra världskriget hade postverket att dragas med
en viss konkurrens från organisationer, som bildats i de större städerna för
distribution av försändelser, som eljest bruka gå genom postverket. Denna konkurrens
bottnade huvudsakligen i de då gällande höga portoavgifterna för
vissa slag av försändelser men säkerligen också i någon mån i en önskan att
på ett bekvämare sätt sköta utväxlingen av försändelser mellan vissa företag
inbördes eller med allmänheten. Det skulle icke förvåna mig, örn indragningen
av värdebrevbäringen skulle leda till att många företag och institutioner, som
ha att verkställa ett större antal kvartals- eller månadsutbetalningar till personer,
som på grund av ålder eller andra omständigheter ha svårt att besöka
postkontoren, gjorde detta genom att direkt anställa personer, som utförde
uppdraget. — Jag fick detta antagande bekräftat i ett brov, som jag erhöll
för några dagar sedan från en posttjänsteman. Denne omtalade, att det för
närvarande inom Stockholm anlitas 26 f. d. värdebrevbärare tre dagar i månaden
för att inom staden bära ut de understöd och tillägg till folkpensionerna,
som lämnas åt äldre och orkeslösa personer m. fl. Detta är förmodligen endast
en början. Det kan mycket väl utveckla sig på det sättet, att statsverket i
portoavgifter och på annat sätt förlorar precis lika mycket, som man vann
genast vid värdebrevbäringens indragande. Även den sidan av saken talar således
för att man bör gå tillbaka till den gamla ordningen.

Jag vågar därför, herr talman, ställa en vädjan till herr statsrådet att noga
följa utvecklingen på detta område. Min tro är, att det var eif misstag att

Andra hammarens protokoll 19JfS. Nr 13. 2

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Svar på interpellation. (Forts.)

företa denna besparingsåtgärd. Jag hoppas, att generalpoststyrelsen icke skall
underlåta att anmäla detta för statsmakterna, när förändringen hunnit verka
ännu en tid och bättre material för frågans bedömande än vad nu är fallet
föreligger.

Chefen för kommunikationsdepartementet, herr statsrådet Andersson: Herr
talman! Den ärade interpellanten förbigår alldeles det faktum, att särskild
värdebrevbäring tidigare fanns anordnad endast i de tre största städerna. De
olägenheter, som han nu uppger skola hava inträtt för trafikanterna, måste
således ha funnits på alla andra orter redan förut. Det var visserligen inte rättvisesynpunkter,
som lågo till grund för statsmakternas åtgärder i detta fall,
men man måste ha i minnet, att det här endast gäller ett privilegium för Stockholm,
Göteborg och Malmö, som dessa städer förlorat genom värdebrevbäringens
indragning. Den möjlighet att — som interpellanten påpekade — låta äldre
brevbärare övergå till den mindre ansträngande värdebrevbäringen, som tidigare
fanns, har således inte förelegat annorstädes än i de tre största städerna.

Den statistik, som herr Lövgren har uppgjort beträffande de olägenheter,
som ha uppstått för trafikanterna, kan jag inte under några förhållanden godkänna.
Han har endast tagit reda på hur mångå rrtbetalningar, som ske på
postgiro och postanvisningar, och han har då räknat med en särskild resa eller
ett besök för varje sådan transaktion. I själva verket förhåller det sig på det
sättet, att ett icke ringa antal kunder ha flera, ja kanske hundratals transaktioner
för varje besök, som vederbörandes springpojke avlägger på postkontoret.
-— Jag kan vidare inte förstå, att herr Lövgrens uppgifter örn fångvårdskostnaderna
ha någon betydelse i detta sammanhang, då generalpoststyrelsen
visat, att det icke förekommit någon stegring av brottsligheten. Det uttalande
av den åberopade fängelsepastorn, som pekar i motsatt riktning, förefaller mig
ganska förvånande, ty nog borde väl generalpoststyrelsen, som har att utreda
alla brott av denna beskaffenhet, veta bättre besked i denna fråga än en fängelsepastor.

Herr Carlström: Herr talman! Yad som ligger bakom denna interpellation
är ett skolexempel på hur man från visst håll uppfattar varje ansträngning
till sparsamhet genom inskränkningar av de anordningar, som vi hittills haft
från statens sida. Det är rätt betecknande, att en ledamot av riksdagen här
kräver, att man skall återgå till det tidigare, dyrare systemet. Besparingsberedningen
hade nämligen här på ett område verkligen lyckats komma fram
till en årlig besparing — låt vara på endast en halv miljon kronor -—- under
det att det på de flesta andra områden — utom då det gäller rationaliseringsverksamheten
i stort i verken -—- har varit mycket besvärligt att överhuvud
taget komma till några resultat.

Interpellanten har inte lyckats bevisa, att brottsligheten på grund av denna
indragning verkligen ökat på det sätt han gjorde gällande. I Göteborg och
Malmö har ju brottsligheten inte ökat något alls. — Interpellanten åberopade
vidare det ökade besvär, som uppstått för allmänheten. Visserligen kan det
ibland vara tråkigt för folk att behöva ta en halv timmes promenad för att
hämta värdeposten, men det kan nog många gånger vara nyttigt också. Dessutom
är det ju ett kärt besvär att gå för att hämta pengar.

Den utredning, som vi inom besparingsberedningen sökte åstadkomma i denna
fråga, visade, att omkring 30 % av de personer, som värdebrevbäraren uppsökte,
inte voro anträffbara. I dessa fall måste värdebrevbäraren således gå
tillbaka med pengarna, och sedan fick vederbörande hämta, dem själv i alla
fall.

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Svar på interpellation. (Forts.)

Då herr Lövgren säger, att detta uppslag till besparing var ett misstag,
skulle det betyda, att allt som göres för att åstadkomma sparsamhet är missgrepp.
Enligt herr Lövgrens uppfattning skulle vi icke på något område få inskränka
de tjänstbarheter, som staten kan tillhandahålla, även om man därigenom
kunde åstadkomma icke oväsentliga besparingar. Vad tjänade det under
sådana förhållanden egentligen till att tillsätta en särskild besparingsberedning? Jag

tror, att de argument, som av herr Lövgren framförts, äro alldeles »över
evne». Det måste ligga något annat än månheten om storstäderna bakom denna
interpellation, men jag kan inte säga vad.

Herr Lövgren: Herr talman! Till herr Carlström vill jag säga, att om man
har ett postverk, som är byggt på principen att åstadkomma en utjämning av
transportkostnaderna och en billigare befordran från avsändare till adressat
av alla möjliga slags försändelser, och örn man har kommit fram till en viss
standard, som man anser vara bra — vilket även poststyrelsen ansåg; hela
dess utlåtande över besparingsberedningens förslag är egentligen en motivering
för avslag —• bör man också söka bibehålla densamma. Att sedan poststyrelsen
får finna sig i maktspråk från högre makters sida är ju en annan
sak.

Herr Carlström skulle även kunna vinna ett förbilligande och göra besparingar,
örn varje mjölkkund gick hem till mjölkproducenten och hämtade mjölken.
Men detta är inte praktiskt, och alltså gör man det inte. Man organiserar
i stället distributionen av mjölk så, att mjölken praktiskt taget kommer till
alla människors dörrtröskel. Jag kan inte finna, att det är något fel i en sådan
organisation.

Det förhöll sig i alla fall på det sättet, att en värdebrevbärare tog med sig
ungefärligen 60 försändelser, av vilka han kunde distribuera ungefär 50. Nu
lämnar han i stället postanvisningar och postgirokort i brevlådorna. Även örn
det finns många, som erhålla 2 eller 3 försändelser på en gång, leder emellertid
detta system i stort sett till att i stället för att en enda människa klarar av
dessa 50 försändelser, kommer ett 40—50-tal människor att få vandra till
postkontoret och offra cirka en halvtimme för att utkvittera försändelserna i
fråga. Den omständigheten att värdebrevbäringen varit inskränkt till de tre
största städerna i landet synes mig inte utgöra något skäl för att densamma
skulle indragas. Lantbrevbärarna föra ju även med sig värdebrev, och man kan
därför säga, att i vida trakter av landsbygden är saken ordnad på samma sätt
sorn i storstäderna. Att man i de tre största städerna haft denna anordning förmodar
jag har berott på att det ur postverkets synpunkt redan från början
framstått som en riktig och rationell anordning att på det sättet avlasta en
massa arbete från kassorna på respektive postkontor, slippa långa köbildningar
och göra en tjänst åt allmänheten, även örn denna tjänst inte medför någon
direkt ekonomisk vinst.

Ingen skall heller kunna inbilla mig, att det inte kommer att återverka på
brottsligheten, att man på det sätt som nu sker dräller ut värdeförsändelser i
lägenheterna runt om i staden, försändelser som lätt kunna komma i händerna
på obehöriga, vilka sedan falla för frestelsen, begå cn förfalskning och sedan
befolka fängelserna och på det sättet tära på statskassan.

På detta sätt ser jag saken, och jag är övertygad örn, herr talman, att när
man summerar ned de fakta som tala för och emot i denna fråga efter en längre
tids erfarenhet, skall man finna, att man icke vann någon verklig besparing
genom värdebrevbäringens indragande, utan att denna åtgärd endast ställde
till trassel och olyckor, som eljest hade kunnat undvikas.

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Svar på interpellation. (Forts.)

Herr Carlström: Herr talman! De där högre makterna, som herr Lövgren
talade örn, och vilkas ingripande postverket inte hade kunnat motstå, lära väl
ändå inte ha varit brutalare än att saken icke hade genomförts, örn postverket
hade förklarat, att den icke kunde genomföras.

Herr Lövgren gjorde sedan en jämförelse med mjölkdistributionen. Jag har
emellertid hört sägas, att örn man köper mjölk i en affär i Stockholm, får man
den billigare än örn man vill lia den hemburen, i vilket senare fall man får
betala extra för den saken. Denna jämförelse tycker jag således inte rimmar
alls.

Då herr Lövgren frågar, varför folk skall behöva offra en halvtimme för
att gå och lösa ut sina försändelser, skulle marn kunna dra ut konsekvenserna
av detta resonemang ytterligare ett steg och fråga, varför folk skall gå till
postverket med sina försändelser; skulle inte potsverket kunna hämta även de
försändelser som skola skickas i väg. Genom ett sådant resonemang skulle man
ju kunna komma fram till den slutsatsen, att man genom att företaga en dylik
åtgärd skulle kunna göra ytterligare »besparingar».

För övrigt får jag säga —• utan att här vilja draga upp några motsättningar
mellan landsbygden och storstäderna — att landsbygdens folk får göra
sig mycket mera omak och besvär för att bli tillgodosedda i posthänseende än
vad stockholmarna, göteborgarna och malmöborna få göra. Jag tror också, att
man i vissa avseenden kan komma fram till en viss standard — herr Lövgren
begagnade detta uttryck -—• som i det långa loppet visar sig vara överdrivet
hög, och som man i sådana tider vari vi nu leva och då det är fråga örn att göra
besparingar gott kan minska en smula.

Härmed förklarades överläggningen avslutad.

§ 8.

Svar på Herr statsrådet Domö erhöll på begäran ordet och anförde: Herr talman!
tn''erpellation. j^ed ancjra hammarens tillstånd har herr Ericsson i Sörsjön frågat mig, om
jag är villig att medverka till genomförande av bestämmelser, varigenom
Kungl. Majit kan äga befogenhet att mot markägares vilja meddela rätt till
anläggning av för bränsleförsörjningen nödvändiga skogsvägar.

Med anledning härav får jag anföra följande.

Som utgångspunkt för sin fråga har interpellanten tagit ett aktuellt fall,
där enligt interpellantens uppgift på grund av vissa markägares motstånd ett
för möjliggörande av avsedda avverkningar planerat vägbygge icke kommit till
stånd, vilket haft till följd att hela den omfattande bränsleuttagningsplanen
för området i fråga omintetgjorts. Enligt interpellanten skulle bränslekommissionen
ha underrättats härom, men kommissionen skulle icke ansett sig kunna
göra annat än att underrätta vederbörande örn att, därest rätt till väg kunde
erhållas, förfogandelagen skulle kunna tillämpas för att åstadkomma avverkningen
men icke för framtvingande av vägbygget.

Av uppgifter, som bränslekommissionen på min anmodan lämnat örn fallet,
framgår, att, sedan kommissionen erhållit kännedom örn detsamma, frågan
dryftats å bränslekontoret i länet i närvaro av representanter för kommissionen,
varvid framhållits, att, därest erforderlig mark för väg ej frivilligt
ställdes till förfogande, kommissionen skulle, efter att ha erhållit anmälan örn
förhållandet, kunna göra framställning till Kungl. Majit örn upplåtelse av
mark för väg med stöd av allmänna förfogandelagen. Vid detta tillfälle hade
kommissionens representanter haft den uppfattningen, att vissa markägare motsatt
sig upplåtelse av mark för det ifrågasatta vägbygget. Emellertid har
vederbörande länsjägmästare sedermera lämnat den upplysningen, att jord -

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Svar på interpellation. (Forts.)

ägarnas motstånd icke avsett byggandet av vägen utan endast försäljningen av
skog. Något hinder för vägf öretaget skulle således icke föreligga.

Av de uttalanden som gjorts vid det omnämnda sammanträdet å bränslekontoret
synes framgå, att kommissionens representanter ansett att allmänna
förfogandelagen kunde tillämpas för att få till stånd det planerade vägföretaget.
Jämväl bränslekommissionen har givit uttryck åt samma uppfattning
samt uttalat, att till följd härav några särskilda bestämmelser icke äro erforderliga
för att möjliggöra anläggandet av skogsvägar för tillgodoseende av
bränsleförsörjningen Även jag delar denna mening. Skulle särskilda regler tillskapas
för ett så begränsat ändamål, som här är på tal, kan man befara, att
yrkanden örn specialföreskrifter, ehuru i och för sig icke nödvändiga, även i
andra likartade fall komma att framställas. Har man då för ett syfte som det
förevarande utfärdat särskilda bestämmelser, torde andra förslag icke utan särskilda
skäl kunna avvisas. Föreskrifter av den art, interpellanten ifrågasatt,
synas mig således icke böra meddelas.

Härpå yttrade

Herr Ericsson i Sörsjön: Herr talman! Jag ber att få tacka herr statsrådet
för hans vänlighet att besvara den av mig framställda interpellationen.

Orsaken till min hänvändelse till herr statsrådet var den, att de personer
vilka erhållit uppdraget att för ett industriföretags räkning kontraktera med
vissa skogsägare örn leverans av brännved men misslyckats härmed, hade vänt
sig till mig med begäran örn hjälp och bistånd på grund av det läge som uppkommit.

Det förklarades bestämt, att den rätt så betydande brännvedsleveransens
omintetgörande hade sin orsak däri, att några av markägarna inom det område,
där uttagningen skulle ske, icke voro villiga att medgiva rätt till anläggning
av väg över mark där de ägde andelar. För egen del anser jag, att
den framställning av förhållandet som lämnats var riktig, isynnerhet då priset
på brännveden måste anses ha varit tillfredsställande och icke mindre än 700
av delägarna i skifteslaget accepterat de erbjudna villkoren.

Med hänsyn till att bränslefrågan med rätta ansetts vara en av vårt lands
viktigaste anlägenheter under denna svåra tid har jag ansett det vara angeläget
att fästa herr statsrådets uppmärksamhet på vad sorn i det av mig refererade
aktuella fallet förekommit. Det kan nämligen icke enligt min mening vara
riktigt, att uttagning av brännved förhindras på grund av enskilda markägares
vägran att frivilligt ställa mark till förfogande för nödvändigt vägbygge.

Beträffande frågan huruvida allmänna förfogandelagen till sin innebörd
skulle vara av sådan räckvidd, att den kunde användas även för framtvingande
av vägbyggnad emot markägares vilja, så meddelades det mig, att bränslemyndigheterna
lämnat det beskedet, att förfogandelagen icke vöre användbar för
dylikt ändamål.

Jag konstaterar sålunda, att det på denna punkt förekommer i viss mån mot
varandra stridande uppgifter.

Då emellertid herr statsrådet självt nu förklarat, att han hyser den^uppfattningen,
att allmänna förfogandelagen är användbar för det ändamål varom
nu närmast är fråga, så anser jag. att de tvivel, som tydligen på denna punkt
förefunnits, härigenom blivit undanröjda, och vid sådant förhållande har jag
icke längre någon anledning att påyrka, att ytterligare särskilda bestämmelser
skola genomföras i syfte att under nuvarande onormala förhållanden mot markägarens
vilja framtvinga för bränsleförsörjningen erforderliga skogsvägar.

Det väsentliga för mig blir därför, att det medel, som nu tydligen redan

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Svar på interpellation. (Forts.)

finns, också vid förefallande behov kommer till användning, och jag drar den
slutsatsen, att herr statsrådet kommer att lämna sin medverkan härtill, när
detta kan anses vara av behovet påkallat.

Vidare anfördes ej.

§ 9.

Herr statsrådet Domö avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 189, angående förlängning av giltighetstiden för vissa tilläggstullar; och

nr 192, angående statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 10.

Föredrogs och remitterades till behandling av lagutskott den på kammarens
bord liggande motionen nr 339 av herr Hoppe m. fl.

§ H.

rits Emtring ■ föredrogs första lagutskottets utlåtande, nr 26, i anledning av väckta mont
lagen om tloner angående viss ändring av lagen örn tillsättning av prästerliga tjänster.

“l4" Första lagutskottet hade i ett sammanhang behandlat de inom riksdagen
tjänster vackla, till lagutskott hänvisade motionerna nr 128 i första kammaren av herr
Björck, nr 177 i samma kammare av herr Näslund och nr 195 i andra kammaren
av herr Sundqvist m. fl.

I motionen I: 177 hade föreslagits, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa örn utredning och förslag i fråga örn sådan ändring av lagen
den 7 december 1934 om tillsättning av prästerliga tjänster, att stadgandet i
41 § 4 morn. att Konungen äger utnämningsrätt till kyrkoherdetjänst var
tredje gång den är ledig upphävdes.

I motionerna 1:128 och 11:195 vilka voro likalydande, hade hemställts,
att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla örn utredning angående sådan
ändring av förenämnda lag, att kyrkoherdetjänst var tredje gång den bleve
ledig skulle utan prov och val efter ansökan tillsättas av Konungen.

Utskottet hemställde, att förevarande motioner, I: 177 samt I: 128 och II:
195, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Reservation hade avgivits av herrar Hedlund i Östersund och Nilson i
Eskilstuna, vilka hemställt, att riksdagen i anledning av motionerna 1:128
och II: 195 måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning angående
sadan ändring av lagen den 7 december 1934 örn tillsättning av prästerliga
tjänster, att kyrkoherdetjänst var tredje gång den bleve ledig skulle utan
prov och val efter ansökan tillsättas av Konungen.

Efter föredragning av utskottets hemställan anförde:

s Herr Hedlund i Östersund: Herr talman! Första lagutskottet har i detta utlåtande
behandlat två motioner, som syfta åt olika håll. I motionen nr 177 i
första kammaren hemställer herr Näslund, att bestämmelserna i prästvalslagen
örn tredjegångstillsättning av kyrkoherdetjänst skola upphävas. I motionen nr
195 i andra kammaren hemställer herr Sundqvist jämte två medmotionärer, att
bestämmelserna örn tredjegångstillsättning skola bibehållas, men att vid dylik
tillsättning provpredikan icke skall hållas och val icke ske.

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 18.

Motioner om viss ändring av lagen örn tillsättning av ''prästerliga tjänster.

(Forts.)

Jag har i första lagutskottet biträtt avslagsyrkandet. på den motion, som
avser att avskaffa Konungens utnämningsrätt vid tredjegångstillsättning av
kyrkoherdetjänst men däremot yrkat bifall till och tillsammans, med herr Nilson
i Eskilstuna reserverat mig till förmån för deri motion, vari yrkas att bestämmelserna
örn provpredikan och val skola upphävas.

Gentemot ett sådant yrkande framhålles i den allmänna diskussionen, att
församlingarnas urgamla rätt att själva välja sin själasörjare härigenom skulle
rubbas. Det kan diskuteras om församlingen bör ha rätt att själv utse sin själasörjare,
men i och med att riksdagen i prästvalslagen infört den bestämmelsen,
att Konungen i vissa fall skall tillsätta kyrkoherde, har ju i. detta avseende
kommunernas självbestämningsrätt upphört. När man alltså överlåter, till
Kungl. Majit att tillsätta kyrkoherdetjänst, kan jag inte förstå meningen i.att
sätta i gång proceduren med provpredikan och val. Det kan i och för sig inte
betyda så mycket, säger man, att denna procedur får äga rum. Men i de fall —
åtminstone dem jag känner -—- där prästval har skett med tillämpning av dessa
bestämmelser, har detta förfaringssätt inte tjänat ett enda praktiskt syfte
men däremot verkat oerhört irriterande på församlingslivet.

Tredjegångstillsättningen av kyrkoherdetjänst avser att ge befordran åt förtjänta
prästmän, som inte tidigare vunnit sådan. Det kan till exempel gälla
prästmän, som tjäna i utlandet, och beträffande vilkas verksamhet i församlingen
man ingenting känner, eller prästmän som lia misslyckats vid tidigare val.
Har en prästman en gång misslyckats vid ett kyrkoherdeval, så är han ur räkningen,
hur förtjänt han än må vara av att erhålla befordran. Det är således
mycket välgrundat och rättvist att behålla tredjegångstillsättningen, men att
behålla val och provpredikan i sådana fall tycker jag är alldeles meningslöst,
icke minst på grund av den oro och irritation det skapar. Jag har bevittnat
ett par fall, där kyrkoherdetjänster lia tillsatts med tillämpning av nu rådande
bestämmelser i detta avseende. I den ena församlingen resonerade valmännen
som så: vad tjänar det till att vi ställa till val, kungen utnämner i alla fall
den vi inte vilja ha till själasörjare, och att ställa till med en dyrbar valprocedur
är meningslöst. I den andra församlingen ville man värja sig mot en
kandidat, som var uppförd på förslaget. Där blev valdeltagandet stort, och
man samlade sig enigt örn en kandidat. Men Konungen måste rättvisligen följa
bestämmelserna att befordra förtjänt prästman och utnämnde den prästman,
som församlingen inte ville ha, och vars utnämning den gjort allt för att hindra.
Det är helt naturligt, att valproceduren var en parodi, som skapade våldsam
irritation i församlingen, och den prästman som utnämnts reste säkerligen
till sin nya församling med känslor, som inte voro av det angenämaste slaget.

Det är sådana förhållanden, som ha gjort, att jag finner det alldeles^ obehövligt,
för att inte säga. olyckligt, att prästval få förekomma vid tredjegångstillsättning
av kyrkoherdetjänster. Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall
till den reservation, som jag jämte herr Nilson i Eskilstuna avgivit till
detta utskottsutlåtande.

Herr Lindqvist: Herr talman! Det finns säkerligen många, både enskilda
personer och församlingar, som äro missbelåtna med vissa utnämningar av
kyrkoherdar. Detta kan man finna förklarligt av sådana skäl, som herr Hedlund
anförde. Jag vill för min, del säga, att man vid utnämningarna icke bör
anse endast examensmeriter för avgörande. Man borde också se till, att den
person som blir utnämnd, även har möjlighet att fylla platsen som kyrkoherde.
Nu lämnar resultatet i en del fall mycket övrigt att önska. Jag känner sådana
fall i mitt eget län, och det finns säkerligen sådana litet varstans. När den

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Motioner om viss ändring av lagen örn tillsättning av prästerliga tjänster

(Forts.)

nyutnämnde kyrkoherden, som församlingen inte har valt, varken är god predikant
eller förmår att pa ett riktigt sätt deltaga i församlingslivet, är det ju
församlingen blir missbelåten. Men i de fall, där församlingen i stället
för den person den hade röstat på får en, i alla avseenden duglig person, blir
församlingen snart belåten med honom och han med församlingen. Jag vill naturligtvis
inte ta upp till kritik de utnämningar, som ha blivit gjorda, men
jag har velat framföra detta till den kraft och verkan det hava kan,, på det att
ecklesiastikministern vid utnämningar av kyrkoherde måtte, som jag sade, inte
allenast se till examensmeriter utan sörja för att den som blir utnämnd till
kyrkoherde verkligen kan fylla platsen som sådan. Det är inte lätt att ordna
den angelägenhet, det .här gäller, på ett sätt som kan tillfredsställa alla. När
man. skall ta hänsyn såväl till församlingen som till prästerskapet uppstå stora
svårigheter.

Den nu gällande prästvalslagen är ju relativt ny. Vi beslutade den vid riksdagen
1934, och den trädde i kraft den 1 januari 1935. Denna lag kom till
stand först efter mycket långa utredningar, varvid det visade sig, att många
menings skilj aktigheter förelågo på olika håll. Dessa meningsskiljaktigheter ha
JU kommit till synes såväl här i riksdagen som vid kyrkomötet, när frågan behandlats
där Den lägdom tillkom 1934 var ju avsedd att ersätta 1910 års
lag pa området. 1910 års lag var utsatt för en mycket stark kritik, och särskilt
var detta fallet beträffande de bestämmelser, som avsågo val av kyrkorim
Prästerlig‘t ^ håll framhölls gång efter annan, att lagen icke upp fyllde

rimliga krav i fråga örn rättvisa vid befordran efter förtjänst och skicklighet.
. Alltför mångå gunila förtjänta präster fingo hela sitt liv stanna som
komministrar. Manga olika förslag avseende att skapa mera rättvisa framkomst
gang efter annan utan att dock leda till något resultat. År 1930 tillsatte
Kungl. Maj :t en kommitté för ytterligare utredning av frågan. Vid detta tilllalle
^anförde departementschefen .bland annat följande: »Det huvudproblem,
det här gäller attusa, är spörsmålet örn ett rätt avvägande mot varandra av
församlingarnas på den historiska utvecklingen grundade och även i och för sig
berättigade ..anspråk på medbestämmanderätt vid utseendet av deras själasörjare
och prästerskapets lika berättigade krav på en i möjligaste mån rättvis
och likformig samt efter i lag fastställda grunder skeende befordran.» En utredning
kom alltså till stånd, men enighet var svårt att uppnå. När departementschefen
skulle pröva de olika .förslag som framkommit —• det var åtminstone
tre stycken — ansåg han sig icke kunna följa något av dessa förslag
utan föreslog i stället i propositionen införande av en regel, enligt vilken kyrkoherdetjänst
var tredje gång den blev ledig skulle tillsättas av Kungl. Majit,
f örsamlingen skulle dock ha rätt att genom ett vanligt val ge sin mening till
känna. Det skulle bliva så att säga en rådgivande röstning. Detta Kungl.
Maj :ts. förslag blev av riksdagen antaget, och lagen har nu gällt i åtta år. Jag
vill minnas, att utskottet vid detta tillfälle var enigt, men i riksdagen voro
dock meningarna delade, vilket visade sig däri att flera motioner örn vissa ändringar
i lagen avgåvos. Det är mot denna tredjegångsregel några motionärer nu
för andra gången vända sig och påyrka ändringar.

Herr Hedlund och hans medmotionärer förnya i år den motion, som herr
Hedlund, väckte 1939, och vilja ha en utredning, som syftar till att avskaffa
valhandlingen. Han, vill. att Kungl. Majit skall få utse kyrkoherde utan församlingens
val. I den i första kammaren av herr Näslund väckta motionen
förordas däremot den motsatta vägen. Däri yrkas, att församlingen alltid skall
Välja kyrkoherde utan inblandning från Kungl. Majits sida. Motionären vill
således ga tillbaka till de bestämmelser, som funnos i 1910 års lag.

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Motioner om viss ändring av lagen örn tillsättning av prästerliga tjänster.

(Forts.)

Utskottet har vid sin prövning av de föreliggande motionerna inte ansett sig
kunna tillstyrka någon av dem. Örn man tar del av utskottets utlåtande, finner
man lätt skälen härtill. Det har sagts här i dag av herr Hedlund, att det
tjänar ju inte någonting till att församlingen skall rösta, när detta inte har
någon, betydelse. Men det förhaller sig ju inte pa det sättet, herr Hedlund, att
det saknar betydelse. Ty såväl motionärerna som reservanterna erkänna ju
även, att det har stor betydelse, att församlingen får uttala sin mening. När
vi förra gången hade denna fråga uppe till behandling, visade det sig, att
Kungl. Majit följt församlingens röstning i ungefär hälften av fallen. Denna
siffra har nu stigit till bortemot 60 procent. En jsådan valhandling är därför
visst icke utan betydelse. Utskottet pekar även på att antalet fall, där Kungl.
Maj :t har kunnat följa församlingens råd, efter hand har ökats. Det var väl så,
att när denna lag började tillämpas, fanns det ett mycket större^överskott av
gamla prästmän. De äro nu avverkade eller äro i varje fall icke så många, och
Kungl. Majit har därför möjlighet att i högre grad än tidigare tillgodose församlingarnas
önskemål. Jag tror icke, att våra församlingar skulle vara nöjda
med den ordning, som herr Hedlund i Östersund vill ha, nämligen att de skulle
förlora sin rätt att rösta och att Kungl. Majit ensam skulle få bestämma.

Vad beträffar den andra motionen kan jag icke finna det vara riktigt att nu
gå ifrån den princip, som vi införde år 1934 för att tillgodose de enskilda prästmännens
möjligheter att bli befordrade till kyrkoherde.

Vi ha således kommit till den uppfattningen, herr talman, att trots man kan
göra vissa invändningar mot en del kyrkoherdeutnämningar — man skulle ha
velat se kraftigare karlar och bättre präster •—• ha vi likväl icke funnit tillräckliga
skäl föreligga för att göra en ändring i lagen eller skriva i ärendet till
Kungl. Majit. Jag ber därför att, med hänvisning till utskottets motivering och
vad jag här har anfört, få yrka bifall till utskottets hemställan.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Bagge: Herr talman!
Det är ju mera ovanligt, att en departementschef tar till orda, när det gäller en
motion angående en eventuell riksdagsskrivelse till Kungl. Maj :t. Det kan icke
heller falla mig in att vare sig till- eller avstyrka en sådan skrivelse. Men jag
har tänkt mig, att det möjligen kunde vara av intresse för kammaren att få
höra litet örn de erfarenheter, som jag bär gjort vid tillämpningen av denna lag,
i all synnerhet som den ju har vant föremal för mycket intresse och mycken
offentlig diskussion av olika slag.

Jag har tyvärr icke haft tillfälle att höra alla de föregående mläggen. Meningen
med 1934 års lag var emellertid den, att man skulle få en anordning,
som utan att alltför mycket inkräkta på församlingarnas valrätt var ägnad att
innebära viss säkerhet för att dugande och förtjänta präster icke pa grund av
mer eller mindre tillfälliga omständigheter nödgas gå miste örn vederbörlig befordran.
Det är klart, att en lag, som är baserad på dessa två mot varandra of ta
fullständigt stridande principer, måste bli mycket besvärlig att tillämpa i praktiken,
och så har också visat sig vara fallet. Jag har försökt sätta upp vissa
regler att gå efter för att undvika godtycke, åtminstone så långt det är möjligt,
och jag skulle vilja en liten smula redogöra för dessa regler, eftersom det måhända
kan klarlägga saken. Jag har också i viss mån känt ett personligt behov
att lämna en sådan redogörelse. . . .,

De principer, som efter den nya lagens tillkomst ha gjort sig pallande vid
användningen av Kungl. Maj :ts rätt att utnämna, äro mycket svara att precisera
närmare än vad som skedde i förarbetena till lagen. Förhallandena skifta

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Motioner om viss ändring av lagen om tillsättning av prästerliga tjänster

(Forts.)

nämligen från fall till fall. Valdeltagandet växlar liksom även röstfördelningen
mellan de olika kandidater, som varit under val, och likaså växla kandidaternas
inbördes förtjänst och skicklighet, deras examensmeriter, tjänsteålder, levnadsålder,
tidigare befordran eller egenskap av obefordrade o. s. v. Allt detta är
sahlér, som man måste taga under övervägande och som måste komma med i bedömandet
men som i hög grad växla fran fall till fall. Fet är i själva verket
så många faktorer, som måste vägas mot varandra vid behandlingen av dessa
prästutnämningsärenden, att jag vågar påstå, att det icke finns två utnämningsärenclen,
i vilka premisserna äro desamma. Såsom kammarens ledamöter
förstå, bli redan på grund_ härav dessa utnämningsärenden synnerligen svåra
och besvärliga, för att nu icke tala örn hur arbetssamma de äro och hur mycken
möda man får lägga ned på dem.

De riktlinjer, som Kungl. Majit har att följa, äro sålunda att bereda prästerskapet
en rättvisare och tryggare befordringsordning än som rådde under den
gamla lagstiftningens tid, samtidigt som man måste ta tillbörlig hänsyn till församlingarnas
^önskemål, när dessa kunna anses ha blivit klart manifesterade.
Detta är alltså de riktlinjer, som vi måste gå efter.

I praktiken — för att nu över gå till denna — blir den första åtgärden att se
efter, huruvida vederbörande församling genom allmänt deltagande i valet har
visat intresse för tillsättningsfrågan, och därnäst har man att se efter, örn detta
intresse har samlat sig kring en särskild kandidat eller örn det rått större eller
mindre splittring. Det är tydligt, att örn den överväldigande majoriteten av valdeltagarna
har samlat sig kring en viss sökande, är en sådan på det sättet ådagalagd
församlings vilja värd mer beaktande än örn det har varit ett procentuellt
större valdeltagande men de röstande i avsevärd grad ha splittrat sina röster
mellan två eller flera sökande. Att precisera detta i siffror är dock icke möjligt.
Jag har i allmänhet sagt mig, att örn valdeltagandet icke går upp till låt
ling säga 20 procent av de röstberättigade, måste deltagandet i prästvalet betraktas
som svagt. Det är i alla fall att gå ganska långt ned. Det beror på
många omständigheter vilken gräns man därvidlag skall draga.

Det kan också inträffa sådana fall, då man genom en petition från ett mycket
stort antal församlingsmedlemmar till förmån för en person, som överhuvud
taget icke var möjlig att utnämna av formella skäl, finner att det råder en
splittring inom församlingen, som icke kommit till uttryck vid valet men som
framgår av namnunderskrifternas antal, och då har man också skyldighet att
taga hänsyn till ett sådant förhållande.

Örn det emellertid nu visar sig, att en församling genom flitigt valdeltagande
och genom att tillräckligt sluta upp kring en viss kandidat har klart tillkännagivit
sin önskan, då blir i praxis denne kandidat, om jag får kalla det sa,
»favorit» till tjänsten. Man måste med andra ord i första hand taga hänsyn till
honom vid utnämningen, och det måste då fordras alldeles särskilda omständigheter
för att någon annan skall bli utnämnd. Det gäller då att pröva, om sådana
särskilda omständigheter verkligen föreligga, och man har därvid att väga
alla de olika sökandena mot varandra. Bland de sökande, som icke lia vunnit
röstmajoritet, väljer man då ut den, sorn anses mest förtjänt av att komma i
atanke, och man gör sig sedan den frågan: är det rättvist, att den. som har fått
majoritet, skall få den sökta tjänsten före den mest förtjänte av de övriga sökände.
Är det nu sa, att den, som star främst i fråga örn förtjänst och meriter
o. s. v., skulle vara underlägsen den, som fått majoritet, i samlade meriter eller
om de äro jämställda i meritavseende o. dyl., är saken klar. Då skall församlingens
kandidat utnämnas, och då sker det också. Är däremot motkandidaten
klart överlägsen, har man att välja mellan honom och den, som fått majoritet

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Motioner örn viss ändring av lagen om tillsättning av prästerliga tjänster.

(Forts.)

vid valet. Detta val möter, såsom kammarens ledamöter säkerligen förstå, stora
svårigheter, eftersom man härvid måste jämföra två fullständigt ojämförbara
saker, nämligen å ena sidan den mest förtjäntes rimliga och av lagstiftningen
godkända anspråk på en rättvis befordran och a andra sidan församlingens av
lagstiftarna likaledes godkända anspråk på att få sin önskan respekterad.

Självfallet måste det vid en dylik jämförelse vara mycket svart att komma
till ett objektivt och av alla människor fullkomligt godtagbart resultat. Det är
alldeles omöjligt att siffermässigt ange den grad av överlägsenhet, som skall
fordras av en sökande för att han skall få slå ut den av församlingen valde, och
vad är då att göra? Jo, man får se efter i handlingarna och försöka pa annat
sätt få klart för sig i vad mån den ene eller den andre kandidaten är överlägsen
i fråga örn befordringsgrunderna. Den första befordringsgrunden är nit, a Livar
och skicklighet i kallet, som det heter. För min del inlägger jag också dan,
att vederbörande skall vara väl lämpad för den befattning, som det ar fråga örn.
Jag vill tillägga, att när det gäller kyrkoherdebefattningar, särskilt i litet större
församlingar, Ilar Kungl. Maj :t skyldighet att tillämpa ungefär samma regler
som när det gäller chefsbefattningar, d. v. s. man har större skyldighet än i
fråga örn andra befattningar att se till lämpligheten. Man måste få en karl, som
kan ordentligt sköta församlingen. Det gäller i mångå fall en verklig eliels befattning.
Särskilt örn jag tänker på kyrkoherdebefattningar i storstadstörsamlingar
är detta uppenbart, men det gäller även för många andra församlingar.
Det har man alltså att tänka på. En god och förtjänt komminister blir inte alltid
en bra kyrkoherde. _ . ,,

Sedan har man examensbetyg, vetenskapliga meriter och tjänstealder. inan
kan å ena sidan exempelvis ha en mycket ung prästson! vikarierat i on församling
och där vunnit en hel del sympatier och som fått stor röstmajoritet, och
å andra sidan en i tjänsten obefordrad prästman, som vid upprepade tillfällen
sökt ordinarie tjänst och som kanske närmar sig den levnadsålder, da hans utsikter
att bli vald i vanlig ordning mäste anses starkt förminskade, men som år
lämplig för befattningen''. I så fall är det uppenbart, att det kommer att i hög
grad väga över till den senares förman, som har sa mycket större meriter.

Hur långt man nu skall sträcka sig i fordran på motkandidatens överlägsenhet
varierar från fall till fall allt efter den tydlighet,, med vilken församlingens
vilja kommit till uttryck. Man mäste alltså ständigt väga mot varandra
de olika meriterna. Har församlingens vilja kommit till ett mycket bestämt
och starkt uttryck, måste fordran på motkandidatens överlägsenhet
skärpas upp till den allra högsta gränsen och vice versa. Mellan de båda ytterlighetsfallen
finns ett oändligt antal olika situationer beträffande _ de sökandes
meriter och beträffande den dokumenterade församlingsviljan, situationer
som påkalla olika bedömanden och olika avgöranden från fall till fall.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att en särskild grupp bilda de sa kallade
utlandsprästerna, som i praxis behandlas med särskild välvilja och i tveksamma
fall få en något gynnsammare behandling i befordringshänseende än vad deras
rent formella meriter kanske alltid skulle motivera. Anledningen härtill
är, att en utlandspräst aldrig har tillfälle, såsom prästerna i hemmaförsamlingarna,
att så att säga tävla på hemmaplan. Örn vi överhuvud taget vilja
få goda utlandspräster måste man därför förfara på detta sätt.. o

Kammaren kanske tycker, att jag här har gått för mycket in pa detaljer,
men jag har gjort det med flit, därför att jag gärna ville ge ett starkt intryck
av hur mycket arbete som ligger bakom dessa olika utnämmngsärenden hur
svårt det är att bedöma dem och vilken besvärlig uppgift 1934 ars prastvals]ag
har lågt på en ecklesiastikminister. De som velat följa med vad jag .här

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Motioner om viss ändring av lagen örn tillsättning av prästerliga tjänster

(±orts.)

har sagt ha, hoppas jag, även fått ett intryck av att utnämningarna icke avgöras
godtyckligt utan efter bestämt upplagda regler, som tillämpas så objektivt
som det överhuvud taget är möjligt. I varje fall är det klart, att på
grund av de motstridiga grundprinciper, som lagen i och för sig innehåller,
blir det alltid mycket svårt att säga, örn en utnämning är riktig eller icke
dag bär ofta för min egen del varit tveksam, och jag förstår mer än väl, om
utomstående varit än mer tveksamma i många fall. I själva verket har jag
ingen anledning att beklaga mig. Jag tycker, att man varit ganska hygglig
beträffande de utnämningar, som jag bär gjort, och detta även i de fall då
jag själv varit tveksam. Det är alltså icke ur den synpunkten, som jag velat
anföra detta.

Det är emellertid uppenbart, att i många fall måste Kungl. Maj:t enligt
gallande lag och enligt de regler, som jag här har redogjort för, till kyrkoherdebefattningar
utnämna personer, som icke ha fått majoritet vid valet. Det
ligger i sakens egen natur, och det kan man icke komma ifrån. Det vore ytterligt
bekvämt för en ^ ecklesiastikminister att enbart gå på den linjen att
alltid välja den, som fatt majoritet vid valet. Det kan man emellertid icke
göra, örn man vill rätt tillämpa lagen, och man kan icke heller göra det, örn
marn vill åstadkomma vad man velat med denna lag, nämligen att få något
litet rättvisa och förstånd vid dessa prästutnämningar, ty prästval, mina damer
och herrar, kännetecknas just icke av någon kristlig fördragsamhet och
ännu mindre av någon objektivitet. Därför tror jag det är mycket nyttigt,
att åtminstone var tredje gång andra synpunkter kunna få göra sig gällande
än de, som i allmänhet göra sig gällande vid prästval i vårt land. Därför
tror jag det vöre olyckligt att taga ifrån Kungl. Maj :t detta mycket obehagliga
åliggande.

Jag vill emellertid framhålla, att den nuvarande lagen medför icke blott
mjmket stort arbete och nästan oskäliga_ svårigheter och otrevnad för Kungl.
Maj :ts rådgivare — allt detta är dock mindre väsentliga ting — utan även en
tråkig inverkan på församlingarna. Som jag nyss nämnde förhåller det sig så,
J i uianga fall mäste gå emot församlingarna. Det kan icke
hjälpas, eftersom det ligger i sakens natur, och det är lika naturligt, att om
man i en församling lagt ned arbete på ett val, vilket kostar både pengar,
besvär och arbete, och det sedan visar sig, att det betytt rakt ingenting för utnämningen
— naturligtvis betyder det något, som ni nyss ha hört, men i
alia fall tycker man, att det icke har betytt något, när man icke har fått
igenom vad man velat — så blir man missnöjd, vilket i sin tur kan medföra
en tråkig inverkan på församlingsarbetet. Det kan kanske också'' bli besvärör
..n utnämnde prästen i hans kall, om utnämningen har kommit till
pa detta sätt. Jag tror icke, att vi kunna komma ifrån, att det ligger till på
det sättet.

Jag vill också tillägga, att om lagen fortfar att äga bestånd, så förefinns
den risken att församlingarnas vilja kommer att göra sig allt mindre gällande
och Kungl. Maj :t kommer att i allt flera fall gå på andra linjer än dem,
som valet har gett vid handen. Detta beror därpå, att i ju flera fall församlingarna
finna, att Kungl. Maj :t går emot valresultatet, i desto flera fall
kunna församlingarna komma att säga sig, när de gå till val, att det här bry
vi oss icke örn, ty vi tycka det smakar humbug, att vi först skola välja och
att det sedan i alla fall icke blir samma resultat, som vi äro vana vid från
sa gott som alla andra val här i landet. Med en sådan uppfattning kan deltagandet
i valen komma att bli allt mindre och mindre, och enligt de regler,
för vilka jag förut har redogjort, kommer i så fall Kungl. Maj :ts utnämnings -

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Motioner om viss ändring av lagen örn tillsättning av prästerliga tjänster.

(Forts.)

rätt att i allt större och större utsträckning gå emot valresultatet, vilket återigen
kan försämra blivande valresultat o. s. v.

Jag tror icke, att man kan komma ifrån att en sådan utveckling kan bil
sannolik. Naturligtvis skulle man kunna finna sig i en dylik utveckling. Jag
finner det icke vara alldeles omöjligt, men jag har likväl velat inför kammaren
redogöra för mina erfarenheter och för den utvecklingsprocess jag tror vi
kunna riskera att stå inför i detta avseende. Att denna process skulle medföra
obehag för ecklesiastikministrarna berör mig mycket litet — det kommer säkerligen
att mera beröra mina efterträdare än mig —- men jag är rädd för den
återverkan, som detta kan komma att fa pa församlingsarbetet. Jag har gärna
velat säga detta här i dag.

Herr Sundgvist: Herr talman! Det har redan under debatten erinrats om
att den nu gällande prästvalslagen tillkom år 1934. Redan år 1936 väcktes
i kyrkomötet en motion om avskaffande av bestämmelsen örn prov och val
vid de så kallade tredjegångstillsättningarna, vilken motion väcktes fran
prästerligt håll. Kyrkomötet avslog motionen med erinran om att så knapp
tid hade gått, sedan lagen antogs, att man icke till fullo kunde bedöma verkningarna
av densamma. Under kyrkomötet 1938 väcktes tva motioner med
samma syfte, av vilka den ena var undertecknad av 5 präster och 4 lekmän
och den andra var undertecknad av 2 prästmän och 2 lekmän. I båda dessa
motioner hänvisades till vissa verkningar av lagen, som motionärerna ansågo
vara ödesdigra med hänsyn till prästvalets allmänna karaktär. Maji hänvisade
också till vissa ogynnsamma erfarenheter från de tillfällen, då Kungl.
Maj :t hade utnämnt prästmän, som icke erhållit högsta röstetalet vid valet.
År 1939 väcktes här i riksdagen en motion, som utmynnade i samma hem Jag

erinrar örn detta sammanhang, för att det för kammarens ärade ledamöter
skall stå uppenbart, att här ha gång på gång omvittnats de svårigheter
och besvärligheter som de nuvarande bestämmelserna i prästvalslagen
föra med sig. Vi ha nu ytterligare några år efter år 1939 att grunda vårt bedömande
av lagen på. Jag tror mig kunna sammanfatta lagens verkningar
så, att de nuvarande lagbestämmelserna verka i två vitt skilda riktningar:
å ena sidan har vetskapen örn att valet icke varit avgörande, såsom herr statsrådet
antydde, i många fall orsakat bristande intresse inför prästvalet valsiffrorna
ha många gånger givit tydliga vittnesbörd därom a andra sidan
har inom församlingarna vid sådana tillfällen vetskapen örn att Kungl. Maj :t
skulle kunna utnämna en annan föranlett en mycket häftig och hetsig agitation
inom församlingen, som självfallet haft en mycket vådlig inverkan på
stämningen och situationen icke blott för ögonblicket utan bevisligen för ganska
lång tid framåt. Man har mot bakgrunden av^dessa erfarenheter anledning
att åter fråga: finns det skäl att behålla en sadan bestämmelse i prästvalslagen
som bevisligen medför så många besvärligheter och vådligheter?
För prästerskapet innebär bestämmelsen självfallet också synnerligt obehag.
Vi ha från statsrådet fått höra, att den nuvarande bestämmelsen också orsakat
Kungl. Maj :t vissa svårigheter. .... , . .

Jag har tillsammans med några andra ledamöter i denna kammare vackt
denna motion i förhoppning örn att vi skulle så snart som möjligt kunna genom
en kungl, utredning få klarlagt, huruvida det icke skulle finnas någon
möjlighet att utröna församlingens mening eller i varje fall ge Kungl. Maj :t
tillfälle att uppfatta opinionen inom församlingen. Det har antytts i motio -

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Motioner om viss ändring av lagen om tillsättning av prästerliga tjänster

(Forts.)

nen, mycket försiktigt, att kyrkorådet möjligen skulle kunna vara den instans
varifrån ett votum skulle kunna erhållas.

. ^ ^en pressdiskussion som förts i anledning av denna motion lia anförts
vissa erinringar mot detta förslag. Det kan hända, att det är ogenomförbart,
men motionen syftar till att erinra örn att, eftersom de val som här förekomma
i grunden icke äro några verkliga val utan endast äro att betrakta såsom en
opinionsyttring, väsentliga skäl föreligga för att undersöka, huruvida icke
någon möjlighet står öppen för att utröna församlingens mening inför ett
prästval.

Jag ber, herr talman, att på dessa grunder få yrka bifall till den vid utlåtandet
fogade reservationen.

Herr Hagård: Herr talman! Denna tredjegångstillsättning är, såsom utskottet
framhållit, resultatet av en kompromiss, och såsom andra kompromisser
för den med sig kanske den minsta tillfredsställelsen hos dem som omedelbart
beröras därav. Å ena sidan kan man i detta sammanhang säga, att varken
församlingen eller prästmannen äro fullt tillfredsställda, men å andra sidan
får man väl medge, att det icke är så lätt att i denna fråga tillgodose olika
önskemål och synpunkter. En liten aning om detta får nian alldeles omedelbart,
när man finner, att bär kommit fram tva olika förslag, redovisade i de
båda motioner som utskottet här behandlat — förslag som komma till nära nog
diametralt motsatta yrkanden. Jag vill för min del icke ingå på de allmänna
principer som ligga till grund för de regler som här råda. Därom ha vi fått
ganska utförliga upplysningar både i utskottsutlåtandet och av den föregående
talaren. Jag skall därför endast inskränka mig till att helt allmänt konstatera,
att det icke är bra som det är.

Den som varit i tillfälle att på nära håll se, hur den nuvarande ordningen
verkar, blir betänksam och illa berörd av de konsekvenser som kunna uppstå.
Jag vill därför anföra ett exempel som i detta sammanhang kan vara belysande.
Det gäller en församling, där man helt nyligen stod inför ett kyrkoherdeval
och där bestämmelserna örn tredjegångstillsättning skulle tillämpas. Ingen
av de prästmän som voro uppförda på förslag hade vunnit församlingens
anslutning, och vid själva frågedagsförrättningen beslöt församlingen att
till fjärde provpredikant kalla församlingens komminister, vilken vid röstningen
erhöll något över 1,000 röster, medan en prästman, tillhörande en annan
församling, fick omkring 200 röster. Dessa siffror utpeka på ett tämligen klart
sätt vad de vid frågedagsförrättningen närvarande innerst önskade. Sedermera
vid själva valet erhöll fjärde provpredikanten bortåt 1.800 röster, noga uttryckt
1,726 röster av 2,005 i valet deltagande, under det att den i röstetal
närmast kommande prästmannen erhöll omkring 200 röster. Visserligen utgjorde
de i valet deltagande procentuellt sett icke någon stor del av församlingens
hela, antal röstberättigade, men man kan säga med rätta, att deltagarna dock
utgjorde i kyrkliga ärenden och församlingens allmänna angelägenheter särskilt
intresserade. Med hänsyn till andra kyrkliga val, kyrkofullmäktigeval
etc., förefaller detta valresultat vara synnerligen gott och tillräckligt representativt
för församlingens önskan och vilja. Jag kan nämna, att vid det kyrkofullmäktigeval
som kom nära därefter deltogo några hundra röstande mer än
vid detta kyrkoherdeval, närmare bestämt cirka 1,800 röstande. Kungl. Maj:t
utnämnde emellertid till kyrkoherde en annan prästman, en som anmält sig
direkt hos Kungl. Maj :t, och därtill en prästman som var församlingen helt
främmande. Man kan helt visst utgå ifrån att Kungl. Majit följt de direktiv,
sorn i detta sammanhang fastställts, och den praxis som under årens lopp ut -

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Motioner om viss ändring av lagen om tillsättning av ''prästerliga tjänster.

(Forts.)

bildat sig. Jag är ännu mera förvissad därom efter att lia bort herr statsrådets
yttrande örn denna praxis.''

Om man sålunda varken kan eller vill klandra detta slutresultat, sett mot
denna bakgrund, måste man dock förstå, att församlingen kände sig- i hög grad
besviken och till och med kränkt, och att denna känsla tog sig mycket starka
uttryck, då menige man hade så ofantligt svart att första vad sorn, inträffat.
De hade röstat på sin komminister till kyrkoherde och i stället fått en för
dem helt främmande präst. Det är ganska naturligt, att man vid ett sadant
val från församlingens sida frågar sig, vad församlingens medverkan vid ett
sådant val skall tjäna till. De agerande känna sig som marionetter i ett spel
som de ha svårt att fatta. Prästvalen äro, såsom herr statsrådet nyss sade, ofta
företeelser som äro långt ifrån uppbyggliga. Den besvikelse och den reaktion,
som på detta sätt kunna uppstå i anslutning till ett prästval med tredjegångstillsättning,
kunna i allra högsta grad utöva menlig inverkan på församlingslivet
och den andliga vården i stort under en lång tid framåt. Det fordras också
i hög grad både takt och klokhet samt anpassningsförmåga hos den prästman som
under sådana förhållanden tillträder sitt ämbete såsom kyrkoherde — han må
vara aldrig så lämplig och överlägsen sina medtävlare i övrigt. Det måste också
helt visst taga rätt lång tid för de församlingsmedlemmar som mer eller
mindre engagerat sig i själva valet att komma över det som inträffat. Det är
detta exempel och dessa synpunkter som för mig varit avgörande, när jag deltagit
i tillkomsten av den motion, som ledamöter i denna kammare väckt.

Att den nu tillämpade ordningen med tredjegångstillsättning icke heller varit
tillfredsställande för andra, framgår bland annat av det som herr Sundqvist
nyss antydde, nämligen att denna ordning så gott som omedelbart utsatts
för kritik. Den första framstöten gjordes vid 1936 års kyrkomöte i en
motion som då frambars. I riksdagen har första lagutskottet intagit en varannangångsmställning.
Vid 1939 ars riksdag ställde sig utskottet i motiveringen
till sitt utlåtande över den då avgivna motionen på samma ståndpunkt
som intagits i den nu föreliggande motionen från ledamöter i denna kammare.
Utskottet misströstade då icke för sin del om att det kunde finnas möjlighet
till en omläggning, men nu avvisar utskottet varje tanke pa detta. Jag mäste
bekänna, att jag för mm del haller mera pa 1939 ars lagutskott än pa 1943 ars.
Jag vill hoppas, att när denna fråga åter kommer upp — ty det gör den —
lagutskottets inställning skall bli densamma som den utskottet intog 1939.

Jag hörde med intresse på statsrådets yttrande, där han förutskickade, att
Kungl. Maj :t måhända i framtiden kommer att i större och större utsträckning
frångå församlingarnas mening. Han grundade detta sitt uttalande därpa, att
han räknade med att församlingarnas intresse kommer att efter hand minskas.
Under sådana förhållanden anser jag för min del alltjämt, att det skulle vara
lämpligt att taga bort den möjlighet till irritation och klander från församlingens
sida som ligger i hela detta förfarande att anställa provpredikan, upprätta
förslag etc. men sedan icke få se något önskvärt resultat därav. Jag vill därför,
herr talman, hemställa örn bifall till den reservation som herrar Hedlund
i Östersund och Nilson i Eskilstuna avgivit.

Herr Lindqvist erhöll på begäran ordet för kort genmäle och yttrade: Herr
talman! Jag vill blott fästa kammarens uppmärksamhet på, att det fall, som
herr Hagård här talat örn, gällde ett val av fjärde provpredikant, vilket det
nu emellertid ingalunda är fråga örn. Varken motionären eller reservanten ha
yttrat sig därom. Det är en helt annan sak som vi nu resonera om.

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Motioner om viss ändring av lagen om tillsättning av prästerliga tjänster

(Forts.)

Vidare anförde:

Herr Hoppe: Herr talman! Jag ber att få uttala min tacksamhet för att utskottet
avvisat den attack som gjorts mot prästvalslagens enligt min uppfattning
värdefulla stadgande örn tredjegångstillsättning av prästerliga tjänster.
Detta stadgande innebär, såvitt jag förstår, en rätt lycklig avvägning mellan
stridande intressen, å ena sidan prästernas intresse för en rättvis befordran
och å andra sidan församlingarnas intresse av att få valet utslagsgivande även
för utnämningen. När bestämmelserna örn tredjegångstillsättningen infördes i
vår lag, skedde detta, som det erinrats örn förut, för att i görligaste mån söka
råda bot på ojämnheter och orättvisor i fråga örn den prästerliga befordran.
Det hade hänt allt emellanåt — och kanske alltför ofta för övrigt — att en
del präster följts av en. envis otur vid prästval och därför icke erhållit den
befordran som de rätteligen varit förtjänta av. Lagen om tredjegångstillsättliing,
bär, såvitt jag förstår, verkligen rättat till detta missförhållande. Det
kan icke vara någon tvekan därom, att lagen därför redan gjort mycken nytta.
Därför skulle jag vilja gentemot den ene motionären, herr Näslund, vilja säga,
att den som anser, att rättvise- och billighetssynpunkter skola få göra sig
gällande även vid den prästerliga befordran, kan väl knappast önska ett upphävande
av dessa . lagbestämmelser, såvida han icke kan sätta i dess ställe
något annat förfaringssätt som kan garantera lika mycket hänsynstagande till
rättvisa och billighet.

Så till den andra motionen! Stadgandet, att prästval i vanlig ordning skall
äga rum även vid tredjegångstillsättningen, bär införts i lagen för att tillmötesgå
församlingarnas berättigade krav på medbestämmanderätt vid utseende
av präst. Av utskottsutlåtandet vid 1934 års riksdag, som införde detta
stadgande i prästvalslagen, framgår med all styrka, att lagstiftarna menade,
att valförrättningen icke skulle bli en tom formalitet, därför att Kungl. Maj :t
hade att i sista hand svara för utnämningen. Utskottet förklarade sig nämligen
bestämt förvänta, »att i de fall, då utnämningsrätten tillkomme Konungen
församlingens val likväl komme att tillmätas ett väsentligt inflytande på tjänstens
_ tillsättning, där det visade en under avsevärt deltagande tydligt uttalad
mening och valresultatet icke skulle leda till uppenbar orättvisa». Riksdagen
anslöt sig genom sitt beslut till denna uppfattning.

Nu torde ingen som är hemma i saken kunna bestrida, att Kungl. Maj :t handhar
sin utnämningsrätt så, att riksdagens uttalade mening beaktas. De av oss,
som sitta i konstitutionsutskottet och ha att taga upp till granskning även
Kungl. Maj:ts utnämningar, kunna intyga riktigheten av denna uppgift. När
en församling genom ett verkligen livligt deltagande i prästvalet sagt ifrån
vad den önskar, då har Kungl. Maj :t i mycket stor utsträckning också följt
församlingens val. Örn de relativt få undantag, då Kungl. Majit utnämnt
annan än den församlingen genom valhandlingen klart och bestämt uttalat
sig för, kan det nog sagås, att kyrkan i stort sett haft anledning att vara tacksam
för det sätt, på vilket Kungl. Majit handhaft sin utnämningsrätt. Det är
alltså angeläget att i denna debatt med ali kraft understryka, att även vid
t re d j egå ngs t i lisa ttn i n garn a församlingen i mycket stor utsträckning faktiskt
bibehållits vid sin rätt att själv välja präst. Ty, såsom jag nyss sade, när valet
verkligen är ett uttryck för en mera allmän och stark önskan från församlingens
sida, då får församlingen i regel den präst, man givit sin röst åt.

Nu säger man — och det understryka särskilt reservanterna — att det måste
skapa mycken irritation och mycken olust inom församlingen, när den får uppleva,
att församlingen valt en prästman men Kungl. Majit utnämner en annan.

Onadagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Motioner om viss ändring av lagen om tillsättning av prästerliga tjänster.

(Forts.)

Härtill skulle jag vilja invända. Först: nian lär sig nog rätt snart ute i våra
bygder förstå, att ett livligt deltagande i valet är förutsättningen för att
Kungl. Maj :t skall taga hänsyn till församlingens val. Hur tacksam jag än är
för de upplysningar statsrådet nyss lämnade, kan jag dock icke på en punkt
dela hans uppfattning. Statsrådet menade, att när en församling gör den erfarenheten,
att den icke får den prästman församlingen valt, skulle detta påverka
deltagandet i prästvalen i den riktningen, att det skulle väsentligen förminskas.
Jag vet, delvis av egen erfarenhet, att man kan tänka sig en utveckling
i helt annan riktning. Örn det blir klart, att förutsättningen för att Kungl.
Maj :t skall taga hänsyn till församlingens önskan är, att församlingen dels
talrikt möter upp vid valtillfället och dels koncentrerar sig på ett enda namn.
kan man nog räkna med, att deltagandet i val just därigenom på många håll
kan bli större.

Den andra invändningen som jag skulle vilja göra är, att örn intresset för
valet varit klent och valdeltagandet således ringa och Kungl. Majit utnämnt
en annan än den församlingen eller en liten grupp församlingsmedlemmar pekat
på, kommer man nog snart till insikt därom att det ej är något fel på
Kungl. Majit, ej heller på lagstiftningen, utan att man har sig själv att skylla
för att man icke fått som man velat. Slutligen vill jag göra den invändningen,
att vid de tillfällen, då Kungl. Maj :ts utnämning går emot en allmän och klart
uttalad mening inom församlingen — sådant förekommer, men det kan nog
karakteriseras såsom rena undantagsfall — torde man i de flesta församlingar
ändå komma att inse, att mycket starka skäl förelegat för Kungl. Majit att
handla på sätt som skett. Jag tror i varje fall. att prästerskapet är villigt betyga,
att litet var känner en stor trygghet inför det sätt varpå Kungl. Maj :t
handhar sin utnämningsrätt.

För övrigt tror jag icke, att det är så farligt med den irritation och den olust
som skapas genom Kungl. Majits utnämningar, utan att man nog överdrivit
detta. Herr Sundqvist nämnde för en stund sedan, att vetskapen, att Kungl. Maj :t
kunde nämna annan än den församlingen önskade, stundom föranlett en häftig
och hetsig agitation, som skadat församlingen. Herr statsrådet karakteriserade
också vissa prästval som okristliga företeelser. Jag nödgas säga, att sådan hetsig
och häftig agitation och annat okristligt inslag i valet är ej särskilt karakteristiskt
för prästvalen i de församlingar där Kungl. Maj :t skall tillsätta
präst, utan sådant kan nog förekomma lika väl på andra håll. Det är för övrigt
mänskligt och naturligt, att enskilda och menigheter bli missbelåtna, när de
icke få vad de tänkt sig. Men jag undrar, örn icke all erfarenhet vittnar därom,
att olusten och irritationen ändå icke sitta så djupt. Jag tycker att man kan
säga, att den ganska snart förflyktigats. Herr Hagård pekade på ett särskilt
fall. .Tåg tror mig veta, att man där var rätt irriterad över utgången av utnämningsärendet,
men jag har det intrycket, att man den dag som i dag är anser,
att det var en förnämlig präst som Kungl. Maj :t skickade till denna församling.

Till sist skulle jag vilja säga, att jag med den erfarenhet jag har vågar
tro, att det örn många, kanske örn de flesta av dem som Kungl. Maj :t utnämnt
och alltså skickat på församlingarna, kan i sanning sägas, att det förtroende
som (le icke mött, när de tillträtt tjänsten, ha de ganska snart tillvunnit sig.

Herr talman! Jag har den bestämda uppfattningen, att fastän denna lag har
karaktären av en kompromiss och därför icke kan tillfredsställa alla vid varje
tillfälle, flen ändå i sina verkningar varit god, och därfiir ber jag att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Andra kammarens protokoll 191fS. Nr 13.

Nr 13.

Oasdagen den 7 april 1943.

Motioner örn. viss ändring av lagen orri tillsättning av prästerliga tjänster.

(Forts.)

Herr förste vice talmannen Magnusson: Herr talman! När den nuvarande
prästvalslagen genomfördes 1934, var jag tor min del en bestämd motståndare
till dess genomförande. Jag kan icke hjälpa, att de erfarenheter som sedan
vunnits ha stärkt mig i den uppfattningen, att det varit bättre, örn denna
artificiella skapelse inte hade tillkommit. Tvärt emot vad den föregående talaren
ansåg, nämligen att denna lag innebar en lämplig och rättvis avvägning
mellan de olika intressena, måste jag säga, att den har fått en konstruktion
som i många hänseenden kan sägas vara ganska olycklig och att den inte
har lett till det resultat som man främst av allt skulle önskat och även hoppats
på, nämligen att främja det kyrkliga livet ute i våra församlingar. Prästvalet
är ju en gammal rättighet för våra församlingar, som, såvitt jag kunnat
följa dess historia, undan för undan utökats, ända till dess man fick de väsentliga
inskränkningar som 1934 års lag innebar. Man hade ju skapat fjärdemanskallelsen
för att göra församlingarna i viss mån oberoende av domkapitlets
förslag till kyrkoherdetjänstens besättande. Man hade vidare slopat
eller höll på att slopa patronatsrätten, och man hade slopat de regula pastoraten,
där Kungl. Maj :t utnämnde och där det förekom ett förfarande som i
mycket erinrar om förfarandet vid tredjegångstillsättningen.

Jag har måhända påverkats i min uppfattning av den omständigheten, att
jag i unga dagar var bosatt inom församlingar som voro av regal natur. Jag
fick då det bestämda intrycket, att den omständigheten, att församlingen
inte hade det avgörande ordet i fråga om att välja sin egen prästman, hade
verkat försämrande och förslöande på det kyrkliga intresset och bidragit till
att detta intresse var sämre i dessa församlingar än i de församlingar där
man hade rätten obeskuren att välja prästman. Även örn jag erkänner, att det
är önskvärt, att man får en någorlunda jämn befordringsgång, kan jag dock
inte erkänna, att man får gå så långt, att man anser, att därför att en man
har tagit prästexamen och har den formella befogenheten att få en kyrkoherdetjänst,
han också bör nå fram till en sådan tjänst, och man måste söka finna
en särskild anordning för att säkra den jämna befordringsgången.

_ Vad som emellertid gjort mig ytterligare betänksam mot denna inskränkning
i församlingarnas rätt att själva välja sin själasörjare, är den omständigheten,
att där man tar bort en rättighet, där tar man också lätt bort ett
intresse. När jag hörde herr statsrådets och chefens för ecklesiastikdepartementet
slutord, då han sade, att han framför sig såg en utveckling av denna valprocedur
därhän, att församlingarnas intresse för valet skulle undan för undan
minskas och anledningarna för Kungl. Majit att utnämna mot församlingarnas
önskan skulle i samma mån utökas, då måste jag säga mig, att jag
fick en bekräftelse på min tidigare gjorda iakttagelse och min farhåga, att
ett borttagande eller en begränsning av rätten för församlingarna att själva
välja sin präst bomme att minska det kyrkliga och religiösa intresset i församlingarna.

Nu har man här att välja mellan olika alternativ. De motioner som förelegat
till utskottets behandling ha å ena sidan ett yrkande örn ett fullständigt
slopande av tredjegångsförfarandet men å andra sidan, och därpå grundar
sig nu reservationen, ett yrkande på att man skulle slopa prov och val vid
tredjegångstillsättningen och sålunda giva Kungl. Majit direkt utnämningsrätt.
Det senare yrkandet innebär enligt min mening, att man går tillbaka till,
ja, inte bara det utan att man går ännu längre än till den gamla regala regeln,
ty den innebar ju, att de sökande fångö prova och församlingen välja.
Då tor sig för mig en sådan utveckling, att intresset för och deltagandet i valet
blir mindre undan för undan vid de tillfällen — ja, det kan ju då före -

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Motioner om viss ändring av lagen om. tillsättning av prästerliga tjänster.

(Forts.)

komma även vid mellanliggande tillfällen — men i vart fall vid de tillfällen
då Kungl. Majit Ilar utnämningsrätten. Jag kan då inte anse annat än att
örn man fullständigt slopar prov och val, alltså denna möjlighet till en opinionsyttring,
då minskar man ännu mer församlingarnas intresse för tillsättandet
av de prästerliga tjänsterna och deras intresse för vilken prästman de
få. I valet mellan detta och ett fullständigt slopande av tredjegångsförfarandet
måste jag säga, att jag ställer mig obetingat på den ståndpunkten, att
man bör slopa tredjegångsförfarandet. Men jag är samtidigt inte blind för
att man kanske inte utan vidare kan gå in för en sådan åtgärd, ty den skulle
medföra en alltför ofördelaktig ställning för många prästmän, vilka på grund
av sin verksamhet inte ha samma möjlighet att göra sig gällande och lyckas
vid prov och val som en hel del andra. Jag tänker därvid särskilt på sådana
prästmän som tjänstgöra i främmande land och beträffande vilka man här
hemma icke varit i tillfälle att bilda sig någon uppfattning örn deras prästerliga
verksamhet och om deras duglighet och deras församlingsvårdande verksamhet
förutom att de mången gång icke kunna avlägga prov. För dem torde
det ju vara ganska svårt att få vända tillbaka till hemlandet och där få en
prästerlig tjänst. Därför böra de på något sätt tillgodoses. Det är närmast
därför jag har den uppfattningen, att samtidigt som jag anser det lyckligast
— ja, jag g-år så långt, att jag säger, att det är nödvändigt — att den olyckliga
tredjegångstillsättningen slopas, jag anser, att vi måste se till, att någon
möjlighet erbjuder sig för prästmän med den tjänstgöring jag nämnt att
erhålla kyrkoherdetjänst. Därom är det givetvis icke möjligt för mig att nu
lämna någon anvisning, och därför anser jag, att denna fråga nu inte föreligger
i ett sådant skick, att jag kan göra något bestämt yrkande. Jag vågar
icke yrka bifall till motionen örn slopande av tredjegångstillsättningen, men
jag kan icke heller biträda reservationen, utan för ögonblicket måste jag nedlägga
min röst. Men jag är livligt övertygad örn att det är ett verkligt församlingsintresse,
ett verkligt kyrkligt och ett verkligt djupgående religiöst
intresse, att vi få en annan ordning för tillsättandet av prästerliga tjänster
än den nuvarande ordningen med den olyckliga tredjegångstillsättningen.

Herr Hansson i Rubbestad: Herr talman! Jag skulle nästan kunnat nöja
mig med att instämma i herr förste vice talmannens uttalande, men då han inte
framställde något yrkande, måste jag ändå göra några tillägg till hans anförande.

Jag har den uppfattningen, att den ändring- av prästvalslagen som genomfördes
1934 inte var lycklig-, och det har ju också betygats av snart sagt alla
som talat här, att så är fallet och att man missräknat sig på lagens verkningar.
Det är klart, att det i valet mellan församlingarnas intressen och tillgodoseendet
av prästernas intressen kommer att uppstå vissa konflikter. Vi fingo
ju också av statsrådets anförande en tydlig uppfattning örn de stora besvärligheter
som Kungl. Majit fått genom denna lag. Jag har den uppfattningen,
att om man vill tillgodose församlingarnas intresse, framför allt, ur den synpunkten
att nian skall befordra ett gott samhällsliv på det religiösa området,
skulle det vara lyckligast, att församlingarnas gamla rätt att alltid själva
välja sin präst åter infördes. Jag förstår mycket väl, att detta för vissa prästmän,
som icke kunna göra sig så mycket gällande vid provpredikningar, kan
vara ganska besvärligt, men jag tror ändå, att detta gäller ett fåtal, och med
hänsyn till den inverkan som det har på församlingslivet anser jag, att övervägande
skäl tala för att den gamla rätten för församlingarna att oinskränkt
välja sin präst bör återinföras. Jag tror därför, att det skulle vara lyckligast,

36 Nr 13. Onsdagen den 7 april 1943.

Motioner örn viss ändring av lagen om tillsättning av prästerliga tjänster.

(Forts.)

om man nu kunde få en återgång till detta gamla system, då det nya har visat
sig skapa så svåra motsättningar på både det ena oell det andra området.

Jag tror visst, att den nuvarande chefen för ecklesiastikdepartementet har
försökt att vid utnämningar till kyrkoherdetjänst följa de riktiga principer
som han angav och som förefalla mig vara mycket bärande. Men vi lia ändå
lågt märke till, hurusom det i vissa trakter uppstått en stark irritation, icke
minst genom skriverier i vissa tidningar, där man talat örn skadeverkningar,
och dessa skriverier ha verkat så söndrande på församlingslivet, att det tagit
lång tid, innan det kunnat återställas. Jag är förvissad örn att, därest detta
system inte funnits, det varit mycket bättre ställt inom ifrågavarande församlingar.
Det synes mig därför vara angeläget, att man söker få till stånd
ett bättre förhållande. Under den gamla tiden, alltså före 1984, när församlingarna
alltid hade rätt att välja sin präst, hörde man aldrig talas om dessa upprörda
stämningar i församlingarna, utan då ansåg man, att man borde finna
sig i det utslag som valet gav.

En av de motioner som här iöreligga, nr 177 i första kammaren, avgiven av
herr Näslund, syftar, synes det mig, till att vi skola få tillbaka den gamla
bättre ordningen, och jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till ifrågavarande
motion, nr 177 i första kammaren.

Under detta anförande hade herr förste vice talmannen övertagit ledningen
av kammarens förhandlingar.

Herr Nilson i Eskilstuna: Herr talman! Att jag kommit att intressera mig
så mycket för denna fråga, att jag undertecknat reservationen, beror bl. a.
därpå att jag anser, att det nuvarande förfarandet innebär ett våldförande av
demokratien. Under den sista femårsperioden gick ju Kungl. Majit emot församlingarna
vid tredjegångstillsättningar i nära hälften eller 41 % av fallen.
Under det senaste året har siffran — jag vet emellertid inte örn den siffra,
som man angivit för mig, är riktig —• stigit till omkring 44 %. Då statsrådet
nyss talade, förutsatte han att denna procentsats skulle komma att stiga oavlåtligt.

Valdeltagandet är i allmänhet inte stort vid prästval — det ges visserligen
undantag — men detta valdeltagande sjunker till ett minimum — det måste
jag säga gentemot herr Hoppe — när man på förhand vet, att valet icke är
utslagsgivande. Det har inte varit möjligt för mig att få några siffror som bestyrka
valdeltagandet. Jag har inte haft tid att ägna mig däråt. Men det är
alldeles uppenbart, att deltagandet är procentuellt betydligt lägre i de fall
där man på förhand vet, att avgörandet ligger hos Kungl. Majit, än i de fall
där valet är avgörande. Statsrådets yttrande nyss örn att man har räknat med
att i de fall där valdeltagandet, örn jag hörde rätt, inte uppgick till 20 %, där
hade Kungl. Maj :t känt sig mera fri och oberoende, bekräftar just vad jag
sagt. Siffran för valdeltagandet torde säkerligen blivit en helt annan, örn
valet varit avgörande. Med hänsyn till det sätt varpå 1934 års lag har tilllämpats
och med tanke på församlingens intresse vid dessa valförrättningar
bör valet av kyrkoherde i detta fall läggas helt i Kungl. Maj :ts händer.

Vi hörde nyss från statsrådsbänken öppenhjärtigt uttalas, att Kungl. Majit
för framtiden kommer att i ännu flera fall än hittills gå emot församlingarnas
önskan vid dessa tredjegångstillsättningar. Det var intressant att höra
öppenhjärtigt uttalas dessa farhågor för både det framtida valdeltagandet
och för situationen inom församlingarna. Jag väntade verkligen, att statsrådet
skulle sluta sitt anförande med att säga, att den rätta vägen härvidlag vore

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Motioner om viss ändring av lagen om tillsättning av prästerliga tjänster.

(Forts.)

den som reservanterna anvisat. Denna slutsats saknades dock i statsrådets
anförande.

Det är ju uppenbart, att det mest konsekventa vore att avskaffa tredjegångstillsättningen.
Kungl. Maj :t hade då i alla fall möjlighet att säkerställa befordran
för utlandsprästerna. Den möjligheten ges ju vid de tillfällen, då fjärde
provpredikant kallas och då kanske enigheten om någon viss kandidat icke
är påfallande stor. Att utlandsprästerna måste ha extra befordringsmöjligheter
är alldeles uppenbart. Men när det gäller prästmän inom landet som inte
lyckats vinna befordran, så undrar jag örn icke detta ofta bottnar i förhållanden
som Kungl. Maj :t knappast kan göra något åt. Bottnar icke detta mången
gång i det förhållandet, att personen i fråga valt fel levnadsbana? Han kanske
saknar begåvning för uppgiften, kanske temperamentet är i strid med uppgiften
och sättet att skicka sig likaså o. s. v.

Nu ha reservanterna —- vid omröstningen inom utskottet var det flera som
gingo på den linjen, men det blev bara två som undertecknade reservationen —
valt en annan väg än att yrka på upphävande av tredjegångstillsättningen.
Man har i stället valt den vägen att låta lagen bli oförändrad i fråga om
Kungl. Maj :ts utnämningsrätt men skona församlingarna från ett, åtminstone
i många fall, skenval.

Detta är med få ord anledningen till att jag, herr förste vice talman, ber
att få yrka bifall till den reservation som är fogad vid utskottets utlåtande.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, lien- statsrådet Bagge: Herr talman!
Jag vill bara med anledning av vad den siste ärade talaren yttrade säga, att
när han påstod, att jag bär »avgivit den öppenhjärtiga förklaringen, att Kungl.
Maj :t», d. v. s. i detta fall undertecknad i all blygsamhet, »skulle komma att i
framtiden i större utsträckning gå emot församlingarna», så är detta_ minst
sagt en villsam tolkning av vad jag sagt. Vad jag sade, var endast, att jag befarade
en sådan utveckling, örn denna lag skulle fortsätta att gälla, att det
bleve allt mindre valdeltagande i församlingarna och att, örn detta bleve fallet,
det rent automatiskt skulle komma att bli på det sättet, att den kandidat kring
vilken vederbörande församling samlat sig i allt mindre utsträckning skulle
kunna komma i fråga, örn man vill lojalt tillämpa gällande lag.

Herr Nilson i Eskilstuna erhöll på begäran ordet för kort genmäle och yttrade:
Herr talman! Den enda skillnaden mellan mitt och statsrådets uttalande
var. såvitt jag kan finna, att jag inte var mäktig att formulera uttalandet så
vackert som statsrådet. Linjen var ju densamma. Statsrådet säde nämligen, att
valdeltagandet komme att sjunka och att Kungl. Maj:t då bleve obunden. Det
var ju också kontentan av vad jag ville säga.

Härefter anförde:

Herr Hallén: Herr talman! Det är väl sällan riksdagen givit så klara direktiv
örn hur en lag skall tillämpas som i detta fall. Vi erinra oss, att första
lagutskottet på sin tid använde det uttrycket, som utskottet nu också citerat,
att det uttalade en bestämd förväntan, att de och de principerna skulle tillämpas
vid tredjegångstillsättningen. Man har därför, kan man säga, dessa tidigare
angivna linjer att gå efter. Det har också påpekats här förut i debatten, vilka
dessa principer liro. Den ena är. att Kungl. Majit måste efterlysa en klart och

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Motioner örn viss ändring av lagen orri tillsättning av prästerliga tjänster.

(Forts.)

tydligt uttalad vilja från församlingens sida. oell den andra är, att valresultatet.
d. v. s. utnämningen, icke skulle leda till uppenbar orättvisa.

Jag kan här i kammaren nämna, att vi inom konstitutionsutskottet, sedan
denna lag kom till. med största uppmärksamhet följt dessa utnämningar. Varje
år uppsätta vi en tablå över samtliga av Kungl. Majit företagna utnämningar
för att se, i vad mån dessa principer efterföljas. Det är klart att man får överväga,
vad som i realiteten skall menas med avsevärt deltagande. Det kan naturligtvis
variera. Vi ha emellertid utgått ifrån ett minimum av 20 eller 25 % eller
ibland kanske mera, beroende på församlingens struktur och omfattning m. m.
samt hur man där givit sin mening till känna. Vi ha ansett, att örn valdeltagandet
sjunker under den angivna procentsatsen, då är Kungl. Majit mera oförhindrad
att träffa sitt val utan hänsyn till valresultatet i församlingen. När
det vidare talas om, att det icke skall ske uppenbar orättvisa, så ha vi tolkat
detta uttalande pa det sättet, att örn, låt mig säga, en komminister eller överhuvud
taget en till kyrkoherde icke befordrad prästman, som har en lång och
oförvitlig tjänstgöring bakom sig, står som sökande, antingen ordinarie sökande
eller sökande utanför förslaget, och inte fått majoritet, medan däremot församlingen
har lagt sin röst, låt mig säga, för en pastor med ett par tre års
tjänstgöring, då ha vi ansett det vara en orättvisa att låta denne man, som har
en större erfarenhet och en längre väl vitsordad tjänstgöring, stå tillbaka folden
andre, och då ha vi ansett, att han bort utnämnas. .Tåg tror, att det är ungefär
så, som denna lag skall tillämpas. Låt oss nu se efter, hur den har tilllämpats.

Jag vill icke föregripa vår dechargedebatt. men jag vill i alla fall säga, att
den granskning som hittills under dessa år gjorts icke har givit belägg för något
annat, än att Kungl. Majit i huvudsak tillämpat de angivna principerna.
Jag skall anföra några siffror ur den tablå, som vi gjort upp beträffande 1942
års val. och jag skall därvid även något beröra ett val, som jag hörde att herr
Hagård här talat om.

Vid ett valtillfälle fick en komminister, som var 53 år. endast 8 röster, medan
församlingens t. f. kyrkoherde, som var född 1905. fick 546 röster. Nu
skulle man kanske kunna säga, att saken borde vara klar. då församlingen så
tydligt uttalat sig för en av kandidaterna. Ja, det hade den visserligen gjort,
men man kan också fråga sig, örn en prästman men endast 21/2 års tjänstgöring
borde gå före den andre prästmannen, som ingalunda var någon dålig kandidat
utan väl skickad och meriterad men som haft otur i befordringsavseende. Är
det verkligen skäligt och rätt att tillämpa lagen på ett sådant sätt?

I det fall,, som herr Hagård berörde, var det faktiskt så att församlingen
kallat komministern i landsförsamlingen till fjärde provpredikant. I och med
detta medgav man, även örn det icke var fråga örn tredjegångstillsättning, att
Kungl. Majit ägde utnämningsrätt, och man löpte således den risken att det
kunde komma en utlandspräst, som behövde placeras. Alla erkänna ju, att nian
måste ta hänsyn till utlandsprästernas behov av befordringsmöjligheter, men
hur tänker man sig att detta skall kunna ske, örn inte Kungl. Maj it i vissa fall
har utnämningsrätt? Detta vill jag särskilt säga till dem, som helt önska avskaffa
Kungl. Maj :ts utnämningsrätt.

Under de senaste fem åren ha i Sverige utnämnts 325 kyrkoherdar. I 200
fall ha församlingen själva valt kyrkoherde och domkapitlet har gett fullmakt.
Kungl. Majit har, såsom här också sagts, utnämnt 125 kyrkoherdar, och i 74
av dessa fall har den, som fått de flesta rösterna inom församlingen, blivit utsedd.
Det återstår alltså 55 fall, där den utnämnde inte haft majoritet vid för -

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Motioner om viss ändring av lagen om tillsättning av prästerliga tjänster.

(Forts.)

samlingens val. Vi skola emellertid komma ihåg, att denna lag just kommit till
för att öppna befordringsmöjligheter för de präster, som annars inte skulle ha
några sådana. Dessa präster börja nu att i allt större utsträckning bli placerade
och sålunda blir det antal, som hädanefter kommer att kandidera vid tredjegångstillsättningar.
allt mindre. Församlingarnas utsikter att vid tredjegångsvalen
få sin egen kandidat utsedd måste på detta sätt automatiskt ökas. Det
var närmast detta som jag här velat framhålla.

På den ärade motionärens förslag, att man skulle gå en medelväg och avskaffa
valet men låta kyrkorådet yttra sig, behöver väl inte spillas många ord.
Att förfara på det sättet vore att låta elen sista villan bli värre än den första.
Ett kyrkoråd består i regel av sex, sju medlemmar av församlingen, och när
deras förord för en på förslaget uppförd prästman skulle få ganska stor betydelse,
kan man ju lätt tänka sig, hur det skulle bli. Kyrkorådet skulle komma
att utsättas för en oerhört intensiv propaganda, och vi skola inte tala örn,
hur det skulle bli för den. som var ordförande i kyrkorådet. Är kyrkoherdeplatsen
vakant, är det kanske komministern i församlingen som är ordförande.
Han behöver visserligen inte, örn han själv är sökande, vara närvarande, när
kyrkorådet skall avge sitt vitsord, men han kommer i alla fall a,tt i osynlig
måtto vara där och utöva inflytande på kyrkorådets medlemmar, vilket gör att
de kanske inte handla så fritt. Eller vi kunna tänka oss att en ung vice pastor
fungerar som kyrkorådets tillfällige ordförande. Han söker inte själv och står
således utanför det hela i det avseendet, men såsom medlem av kyrkorådet
skall han avge sin röst. Tänk om han och kyrkorådet avge rekommendation
för en annan än den som blir utnämnd! Det kan då bil ganska otrevligt för
kyrkorådet att möta sin nye kyrkoherde, och inte heller för den unge vice
pastorn, ifall han som adjunkt stannar kvar i församlingen, blir det så roligt
— prästerna äro ju människor de också.

Denna väg är således den minst rekommendabla av alla. Att välja den
skulle, såsom det skrives i prästernas eget organ, Svensk Kyrkotidning, vara
att bota ont med värre, och jag hoppas att man här inte reflekterar på att gå
denna väg.

Däremot vill jag ifrågasätta, örn det inte på en annan punkt borde ske en
ändring i den nuvarande lagen, nämligen beträffande rätten att anmäla sig
som extra sökande. Alla måste ju erkänna, att det inte är roligt för en församling,
som gått till val i vetskap örn att en ganska stor procent av rösterna
måste tillfalla en viss kandidat för att hänsyn skall tagas till församlingens
vilja, örn det sedan så att säga ur det okända dyker upp en kandidat, som direkt
anmäler sig som extra sökande. Man visste inte alls om, a,tt han skulle
kandidera eller kände kanske inte överhuvud taget till hans existens. Kunde
man få en sådan ändring av lagen, att den extra ansökningsrätten avskaffades
och alla måste söka redan vid första tillfället, så visste församlingarna vad de
hade att rätta sig efter. Då visste man att t. ex. sjömanspastor!! den och den
eller legationspastorn i Paris eller vem det var också voro med bland de sökande,
även om de inte fått plats på förslaget, och det kanske var uppenbart,
att de måste lia mycket stora utsikter. Valet skulle då bli betydligt lättare än
om extra sökande döke upp så att säga ur det okända, vilket kan skapa ganska
otrevliga situationer.

Kunde man på denna punkt få till stånd en uppmjukning av lagen, tror jag
att mycket av den irritation, som nu uppstår, skulle försvinna.

Det har, herr talman, i tidningspressen skrivits mångå ovederhäftiga saker
om dessa val. Det verkar, som örn knappast någon tidning hade reda på de

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Motioner om viss ändring av lagen om tillsättning av prästerliga tjänster.

(Forts.)

direktiv, efter vilka Kungl. Maj :t har att företaga sina utnämningar. Kände
pressen till dem och såg, hur lojalt de tillämpas, tror jag att mycket av rabaldret
kring prästvalen skulle försvinna.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

I detta anförande instämde herr Fast.

Herr Holmdahl: Herr talman! I sitt anförande för en stund sedan framhöll
herr förste vice talmannen, att han, när vid 1934 års riksdag bestämmelsen
örn s. k. tredjegångstillsättning infördes i prästvalslagen, var bestämd motståndare
till denna bestämmelse och att han fortfarande intar samma ståndpunkt
Då även jag* intresserat deltog i denna lagfrågas behandling såväl vid
1934 ars riksdag som inom kyrkomötet och da, liksom jag nu är, var av den
bestämda uppfattningen, att den nya lagen var mycket väl motiverad just genom
bestämmelsen om tredjegångstillsättning, skall jag be att här få säga
några ord.

Jag skall inte alls ge mig in på någon polemik med herr förste vice talmannen,
detta inte blott därför att han nu leder kammarens förhandlingar eller
därför att han inte gjort något yrkande, utan därför att frågan om denna bestämmelses
bestånd inte är aktuell för närvarande, då varken utskottet eller
reservanterna ha tänkt sig att den skulle upphävas.

Emellertid har nu herr Hansson i Rubbestad stigit upp och yrkat bifall till
den motion, som föreligger örn borttagande av regeln örn tredjegångstillsättning.
Herr^ Hansson i Rubbestad betonade därvid gång på gång, att man
bolde återgå till den gamla ordningen pa detta område. Det kan då inte vara
alldeles ur vägen att bringa i kammarens erinran, att den gamla ordning, till
vilken herr Hansson i Rubbestad, såvitt jag förstod, ville återgå, inte är äldre
än sedan 1910. Före denna tidpunkt fanns det ett stort antal regala pastorat
liksom även patronella^ pastorat här i riket, och inom dessa pastorat skedde
prästtillsättningarna pa samma sätt som nu vid tredjegångstillsättningarna.
Församlingarna gingo alltså till val, och det hade man gjort i århundraden,
oaktat man visste att det inte var valet som var det avgörande. Det är således
en mycket gammal ordning inom svenskt församlingsliv, att val förrättas men
att Konungen har utnämningsrätten. Jag vill erinra örn att praktiskt taget alla
större pastorat i alla stift i riket vörö regala pastorat och att Konungen där
alltså hade utnämningsrätten, fastän val förekommo. Det var ingen som ifrågasatte
något annat än att även dessa församlingarna skulle på det enda rimliga
och hävdvunna sättet, nämligen genom val, ge uttryck för sin önskan.

Jag har velat göra denna erinran med anledning av herr Hanssons i Rubbestad
med ett visst patos framförda önskemål om att man skulle återgå till
gamla förhållanden.

Men jag skall inte, herr talman, fördjupa mig i ämnet denna gång. Jag har
gjort det tidigare inför kammaren, och jag skall, som sagt, inte göra det denna
gång. Jag har nämligen sällan läst ett utskottsutlåtande med sådan tillfredsställelse
som det här föreliggande. Jag anser att det utlåtande, som utskottet
här avgivit, är ett mönster för ett sakligt och innehållsrikt utlåtande, där praktiskt
taget alla väsentliga synpunkter anföras, när majoriteten skall motivera
sin ståndpunkt. Jag har salunda för min del inte något ytterligare att lägga
till eller ta ifrån det utlåtande, varpå majoriteten bygger sitt yrkande, utan
jag skall begränsa mig till något mycket mindre, nämligen att bemöta några
av de argument, som här anförts såsom stöd för reservanternas ståndpunkt,
framför allt då genom det anförande, som herr Sundqvist såsom motionär i
frågan hållit.

Onsdagen deli 7 april 1943.

Nr 13.

Motioner örn viss ändring av lagen om tillsättning av prästerliga tjänster.

(Forts.)

Herr Sundqvist framhöll flera gånger, att den nya ordning, som skapats genom
tillkomsten av 1934 års prästvalslag, medfört, skadliga och vådliga
verkningar för församlingarna och detta framför allt i tva avseenden. Hels
skulle vetskapen örn att vid tredjegångstillsättning valet inte var avgörande,
utan att Konungen utnämnde, minska intresset för valet, och dels skulle det
uppstå en hetsig agitation i de fall, där Konungen ägde utnämningsrätten.

Jag vill då först konstatera, att båda dessa verkningar inte kunna uppträda
på samma gång. Minskas intresset för valet, minskas också förutsättningarna
för en hetsig agitation. För det andra vill jag beträffande den hetsiga agitationen
säga, att det finns ingenting i sakens natur som hindrar att den hetsiga
agitation, som tyvärr är alltför välbekant vid prästval, är tillfinna.ndes också
i de fall, där församlingen själv, genom val tillsätter tjänsten. Såvitt jag. förstår,
finns det inte någon anledning att antaga, att det skulle uppstå hetsigare
agitation de gånger, då Konungen skall utnämna, än då församlingens röst är
avgörande. Det är väl snarare tvärt örn, då det ju i det senare fallet kan komma
att hänga på några röster vem som blir vald.

Vidare vill jag beträffande dessa s. k. skadliga och vådliga verkningar av
den nya lagen endast säga, att jag tror inte att prognosen örn minskat intresse
för valen är alldeles riktig. Jag undrar, örn utvecklingen efter 1934 egentligen
ger stöd för ett sådant påstående. Jag vill än en gång erinra örn att det är ett
mycket gammalt förhållande i vårt land, som gäller alla våra stora pastorat,
att församlingarna gått till val, oaktat att Konungen i sista hand haft. utnämningsrätten
och också utnyttjat den mycket friare än som skett vid tredjegangstillsättningarna
enligt 1934 års lag i enlighet med de önskemål beträffande
tillämpningen av densamma, som riksdagen framfört.

Jag är med andra ord inte alls säker på att vare sig departementschefen eller
herr Sundqvist har rätt i denna sin prognos. Det låter ju alltid säga sig, att
intresset kan minska. Men jag tror att det i själva verket beror på helt andra
omständigheter, örn valdeltagandet är livligt eller ej. Ar det kyrkliga intresset
levande i en bygd, är jag övertygad örn att intresset för prästvalen också är
sådant, att valdeltagandet blir stort, vare sig det beror på valets utgång eller
på Kungl. Maj:ts beslut vem som får tjänsten.

Jag vill således ifrågasätta, örn den prognos, som ställts här i dag, kommer
att Ausa sig riktig och örn den historiskt sett är befogad. Jag betvivlar,. att
man av erfarenheterna under den korta tid, som 1934 års lag varit i funktion,
kunnat draga några bestämda slutsatser i det avseende det här gäller.

Vad den hetsiga agitationen beträffar, har jag redan sagt vad jag anser väsentligt.
Jag vill nu bara tillägga, att visst kan det uppstå hetsig agitation
även i de fall. där Konungen har utnämningsrätten, men jag förstår inte varför
agitationen skulle bli hetsigare vid dessa val än vid dem, där församlingen
genom sina röster bestämmer utgången.

Jag måste säga, att jag förstår inte reservanternas ståndpunkt, när man
låter denna argumentering örn de skadliga och vådliga verkningarna av lagen
utmynna i förslag örn slopande endast av valet. Det är väl inte valet i och tor
sig, som skulle medföra skadliga och vådliga verkningar, utan framför allt
det förhållandet, att Konungen kanske utnämner en annan än den som församlingens
majoritet önskat få. .

Nu sade den av motionärerna, som jag nyss bemötte, att han med sm. motion
syftade till att få till stånd en utredning, huruvida det inte vöre möjligt att
på annat sätt än genom val utröna församlingens vilja, dag vill då fråga: finns
det någon naturligare och bättre väg fiir att utröna församligens vilja än genom
ett öppet val?

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

J/°(Forts )m Ti!iS ändring av la(,en 0m ^sättning av prästerliga tjänster.

Jag bley också mycket förvånad, när herr Nilson i Eskilstuna förklarade
att lian anslutit sig till reservationen därför att den ordning, som där föresloges,
bättre överensstämde med ett demokratiskt betraktelsesätt än vad den
nuvarande lagen gjorde. Det är väl en högst egendomlig demokrati, herr Nilson
i Esklistuna, när man ur denna procedur vill ta bort det kanske mest typiska
uttrycket för svenskt självstyre, nämligen valet, oell i stället lägga det avgorande
ordet fran församlingens sida hos kyrkorådet eller kyrkofullmäktige,
mika tily yttermera visso inte skulle få genom proven bilda sig en uppfattning
örn de pa förslaget uppförda, utan bli nödsakade att avge sitt förord uteslutande
på grundval av de sökandes pappersmeriter. Jag måste säga, att det är
en byrakratisering av tillsättningsförfarandet och ett avsteg från gamla svenska
självstyrelseprinciper att på detta sätt i onödan slopa valet, även om det är
-Konungen sorn har utnämningsrätten.

Jag kan. som sagt. inte förstå det resonemanget att man genom att slopa valet
, vinna någon lättnad i den situation, som har uppstått och som på sina
hall kanske känns tryckande.

i)et är ju, mina damer och herrar, mycket naturligt, att varje gårig en församling’
inte får sm vilja fram, detta åstadkommer en smula förargelse. Men
att sa skulle ske det visste riksdagen, när riksdagen år 1934 antog den nya lagen
Alan ansåg emellertid, att denna olägenhet fick man ta. Jag vill visst inte
bestrida, att det kan uppstå vissa olägenheter inom församlingarna, när missnöjet
blir särskilt starkt eller när man har en känsla av att Kungl. Maj :t träffat
orätt vid utnämningen, men detta hade man, som sagt, fullkomligt klari
för sig vid införandet av bestämmelsen örn tredjegångstillsättning. Det är mycket
mänskligt att det uppstår sådana olägenheter, men jag frågar mig, örn detta
är tillräckligt skäl för att upphäva bestämmelsen örn tredjegångstillsättning.
Jag kan emellertid inte, när jag läser reservationen, finna att reservanterna
pa något sätt ha sökt göra gällande, att det finns andra skäl för att avskaffa
valproceduren än just detta mycket naturliga missnöje från en del församlingars
sida.

Jag vill vidare, herr talman, fästa uppmärksamheten vid att valet visst inte
är utan betydelse vid tredjegångstillsättningar. Vi fingo nyss av departementschefen
en mycket intressant redogörelse för de regler, som departementschefen
följer vid avgörandet ay dessa tillsättningsfrågor. För dem, som följde med
denna framställning, framgick till full evidens, att vid alla dessa tredjegångstillsättningar
spelar valet en mycket stor roll, när det gäller för Kungl. Majit
att fatta ståndpunkt. Detta framgår också av vad en annan talare här erinrat
örn, nämligen att i bortåt 60 procent av de under senare tid företagna tredjegangs
tillsättningarna vederbörande församling fått den präst, som fått de flesta
rösterna. Därav följer också, att de besvärligheter, som helt naturligt kunna
uppsta, da församlingen mte får sin vilja fram, dock måste ha varit av mycket
begränsad omfattning. I många fall ha de säkerligen även varit av ganska
snabbt övergående natur. Vi skola väga olägenheterna i dessa fall mot den
nytta, som denna lag obestridligen gör genom att möjliggöra ett större mått av
rättvisa i det prästerliga befordringssystemet än eljest, då prästval ju kunna
utfalla ganska godtyckligt.

Med andra ord, herr talman, jag kan icke finna, att här anförts några skäl,
som tala lör att man har någon anledning att nu vidtaga en ändring i den nyhet,
som 1934 ars prästvalslag genomförde. Jag tror tvärtom, att erfarenheten
visat, att denna lag egentligen fungerat bättre än man vågat hoppas. Det finnes
ingen, varken i utskottet eller bland reservanterna, som vill bestrida det
mycket oerättigade i denna lags syfte, nämligen att genomföra en något bättre

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Motioner om viss ändring av lagen örn tillsättning av prästerliga tjänster.

(Forts.)

ordning för den prästerliga befordran än som vore fallet, om alla prästerliga
tjänster skulle tillsättas genom fria val.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Sundqvist: Herr talman! Herr Holmdahl har alldeles riktigt uppfattat
mitt försök att karakterisera: den förhandenvarande situationen. Det jag
velat fästa uppmärksamheten på är att i vissa fall den nu gällande ordningen
medför ett förminskat intresse för prästvalen. Jag menar för det andra, att
man kan påvisa från fall till fall. hur vetskapen inom församlingen örn att
ej valet är utslagsgivande och avgörande hetsar. fram ett- deltagande i valet
sorn har. såsom jag uttryckt det, ödesdigra verkningar. ...

Jag är ytterst angelägen, herr talman, att för egen del la meddela att
jag har ringa principiella betänkligheter mot lagens föresats att tillgodose
intresset från såväl församlingarnas som från prästerskapets sida. froJ>
att den avvägning, som här vunnits genom lagen, är den bästa och lyckligaste
som kan vinnas. Men vad jag i likhet med de övriga motionärerna velat rikta
uppmärksamheten på, är att sa länge valen linnas tjäna de som ett irritationsmoment
i församlingarna till men för församlingslivet.

Herr Holmdahl sätter i fråga, huruvida denna prognos är riktig. Jag vet
icke, hur man skall kunna styrka den pa annat sätt än genom att hänvisa till
den ganska vittgående erfarenhet, som åtskilliga av oss ha fran olika delar
av landet, en erfarenhet, sorn. såvitt jag kan förstå, har bestyrkts i de talrika
motioner, som väckts vid kyrkomötet och även en gång här i riksdagen. Jag
menar, herr talman, att gång på gång har från skilda håll av bade präster
och lekmän framhållits, att bestämmelsen örn prov och val vid dessa tredjegångstillsättningar
verkar vådligt i församlingarna och pa församlingslivet.

Det är på denna grund, herr talman, som jag tillåter mig yrka bifall till
reservationen.

Herr Hansson i Rubbestad: Herr talman! Jag skall lie att få undanröja deli
missuppfattning, som herr Holmdahl tycktes ha fått av mitt anförande. När
jag talade örn den gamla ordningen, menade jag endast, att man skulle upphäva
Kungl. Maj ris nu gällande utnämningsrätt vid tillsättande var tredje
gång av kyrkoherdar. Det var alltså det jag menade nied mitt uttalande örn
återgång till den gamla ordningen. Jag har den uppfattningen, att med denna
lag följa så stora skadeverkningar, att nian ej kan låta den bestå. 1 valet
mellan att tillgodose vissa enskilda prästers rätt och församlingarnas ratt
sätter jag i främsta rummet församlingarnas rätt framför allt med hänsyn
till ett gott församlingsliv.

Herr Holmdahl: Herr talman! Jag vill bara säga herr Hansson i Rubbestad,
att när herr Hansson i Rubbestad får läsa mitt anförande i protokollet skall
han finna att jag icke alls missförstått honom. Jag vill erinra herr Hansson
i Rubbestad örn, att vad lian i dag kallar den gamla ordningen, som hail
vill återgå till. icke är äldre än sedan 1910. Det kunna vi ju vara ense om.
Jac giorde några historiska reflexioner och erinrade örn att vi sedan århundraden
haft regula och patronella pastorat med en Kungl. Maj :ts utnämningsrätt
i mycket vidare utsträckning än nu. och att då utnämning i dessa pastorat
föregicks av allmänna församlingsval.

Överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr förste vice bil mannen
gav propositioner på 1 :o) bifall till utskottets hemställan: 2:o) bifall till ut -

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Motioner om
rätt för tjänstemannaorganisationerna
att i
vissa mål
representeras
i arbetsdomstolen,
arbetsrådet
och försäkringsrådet.

Motioner om viss ändring av lagen om tillsättning av prästerliga tjänster

(Hörts.)

skottets hemställan med den ändring däri, som innefattades i bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen; samt 3:o) bifall till utskottets hemställan
med den ändring däri, som föranleddes av bifall till motionen II: 177;
och fann herr förste vice talmannen den förstnämnda propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Herr Hedlund i Östersund begärde emellertid votering,
i anledning varav och sedan till kontraproposition antagits den under
2.o) angivna propositionen efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller första lagutskottets hemställan i utskottets
förevarande utlåtande nr 26, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan med den
ändring däri, som innefattas i bifall till den vid utlåtandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning;
och hefanus därvid flertalet hava röstat för ja-propositionen vadan
kammaren bifallit utskottets hemställan.

§ 12.

Herr statsrådet Bergquist avlämnade Kungl. Maj:ts proposition, nr 191. med
förslag till lag örn tillsyn över hundar.

Denna proposition hordlades.

§ 13.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande, nr 16, i anledning av väckta motioner
örn rätt för tjänstemannaorganisationerna att i vissa mål representeras i arbetsdomstolen,
arbetsrådet och försäkringsrådet.

•lindra lagutskottet hade till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 10 i första kammaren av herr
Holmström m. fl. och nr 25 i andra kammaren av herrar Håstad och Skoglund
i Doverstorp.

I motionerna, vilka voro likalydande, hade hemställts, att riksdagen ville hos
Kungl. Maj :t anhålla örn utredning och förslag snarast möjligt angående en
sadan ändring av arbetsdomstolens, arbetsrådets och försäkringsrådets sammansättning,
att tjänstemannaorganisationerna bleve representerade i mål som berörde
deras intressen.

Utskottet hemställde,

1) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att den översyn
av bestämmelserna rörande arbetsdomstolens, arbetsrådets och försäkringsrådets
sammansättning, varom riksdagen hemställt i skrivelse till Kungl. Majit den
5 april 1938, snarast matte fullföljas samt att Kungl. Majit måtte för riksdagen
Framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda; samt

2) att förevarande motioner måtte anses besvarade genom vad utskottet sålunda
hemställt.

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Motioner om rätt för tjänstemannaorganisationerna att i vissa mål representeras
i arbetsdomstolen, arbetsrådet och försäkring srådet. (Forts.)
Reservationer hade avgivits: .

1) av herrar Forslund och Olof Carlsson, utan angivet yrkande,

2) av herrar Cruse och Lundgren, vilka hemställt, att förevarande motioner
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde:

Herr Cruse: Herr talman! Riksdagen har 1938 i skrivelse till Kungl. Majit
hemställt örn översyn av bestämmelserna rörande arbetsdomstolens, arbetsrådets
och försäkringsrådets sammansättning. Dä riksdagen gjorde denna
framställning, utgick man säkerligen ifrån att mal rörande tjänstemannagrupper
skulle bli mera allmänt förekommande i arbetsdomstolen, sedan riksdagen
antagit lagen örn förenings- och församlingsrätt. Nu ha emellertid dessa farhågor
icke besannats. Det är nu mycket fa mal som förekomma i arbetsdomstolen
och som röra tjänstemannagrupper. .

Jag har företagit en utredning rörande de mål, som förekommit i domstolen

under de sista tre åren, och jag skall lämna några uppgifter. „

1940 avdömde arbetsdomstolen 122 mål, därav 11 som berörde tjänstemän
och privatanställda. Av dessa 11 mål gällde emellertid 7 mål grupper, som
voro anslutna till landsorganisationen, och endast 4 mål berörde grupper, som
kunna räknas till Daco och med dem jämställda. 1941 avdömdes 155 mai i
arbetsdomstolen, varav 12 mål rörande tjänstemän och privatanställda. Av
dessa 12 mål voro emellertid icke mindre än 8 sådana, som gällde tjänstemannagrupper,
anslutna till landsorganisationen, och det var alitsa endast 4
mål, som berörde tjänstemannagrupper, anslutna till Daco. Men av dessa 4
mål var det endast 2, som kunde behandlas av arbetsdomstolen ty i iva Ian
konstaterade domstolen, att det saknades kollektivavtal på verksamhetsområdet.
Då kan ju arbetsdomstolen icke taga upp dessa tvister till behandling.

1942 avdömdes 103 mål i domstolen, även det året 12 mal rörande tjänstemän
och privatanställda. Också detta år var det av dessa 12 mål 8, som berörde
tjänstemannagrupper, anslutna till landsorganisationen, och det var
alltså endast 4 mål, som berörde tjänstemannagrupper, anslutna till IJaco. Uet
är följaktligen i mycket liten utsträckning som mål rörande tjänstemannagrupper,
som icke äro representerade i arbetsdomstolens partsrepresentation,

förekomma. . , . .....

När man 1938 hemställde om en utredning rörande andrad sammansättning
av arbetsdomstolen, räknade man med att det skulle komma betydligt flera
mål rörande tjänstemannagrupper. De få mai, som här förekommit, kunna ej
motivera en annan sammansättning av arbetsdomstolen. Jag är av den uppfattningen.
att örn utskottet hade gått in för en saklig prövning av denna
fråga skulle det icke lia tillstyrkt den föreliggande motionen. Nu har man emellertid
redan 1938. då det kanske förelåg andra förutsättningar, begärt en utredning
av Kungl. Maj :t, och därför ansag väl utskottets majoritet, att denna
utredning skall fullföljas och att man skall få ett resultat. Man har alltså
icke därmed tagit ställning till själva sakfrågan. .

Jag anser emellertid, att erfarenheterna sedan 1938 lia visat, att det icke
föreligger det behov, som motionärerna här göra gällande, och det är alitsa
oriktigt att begära, att den utredning, som man tidigare hemställt örn, skall

fullföljas. , , .. . , .... •

Det är också egendomligt, att man begärt en andrad sammansättning av

arbetsrådet. som ändå bär olika sammansättning beroende på vilken arbetstidslag
som förekommer till behandling. När lantarbetstidslagen behandlas,

Nr 18.

Onsdagen den 7 april 1943.

Motioner om rätt för tjänstemannaorganisationerna att i vissa mål representeras
i arbetsdomstolen, arbetsrådet och försäkring srådet. (Forts.)
är det sålunda i rådet särskilda representanter både för lantarbetarna och för
lantbrukarna. Motsvarande är det också då man skall behandla frågor rörande
ue handelsanställda o. s. v. Det är alltså fullständigt överflödigt att här begära
en förändrad sammansättning.

Är det så, att Dano skall lia en speciell representant i dessa råd och i domstolen
sa finnes det ju betydligt större skäl för att t. ex. syndikalisterna
skola ha en speciell representant. Daco star väl ändå ungefär på samma linje
sorn landsorganisationen. Det är i varje fall icke några principiella motsättningar
mellan Daco och L. O., men syndikalisterna stå ju i direkt kampställmng
mot landsorganisationen, och de ha mycket större rätt att säga: »Icke skola
vi vara representerade i domstolen av en sammanslutning som vi direkt bekämpa.
» Men det argumentet kan ej Daco komma med, ty det förekommer
visst samarbete ^mellan Daco och landsorganisationen.

Jag har alitsa med dessa ord, herr förste vice talman, velat motivera den
av mig och herr Lundgren avgivna reservationen, till vilken jag yrkar bifall.

Fröken Hesselgren: Herr talman! Det är ganska svårt att opponera sig mot
en medlem av arbetsdomstolen, som sitter inne med helt andra praktiska erfarenheter
än mera vanliga dödliga. Men utskottet har nog i stället för att gå
pa dessa synpunkter tagit fasta på principen. Det är ju så, att när arbetsdomstolen
tillsattes var man mycket klar med, att man ville, att parterna
skulle känna sig verkligt representerade. När nu det kommer en part, som ej
känner sig representerad — med rätt eller orätt — så kan det väl icke ligga
annat än i principens natur, att man åtminstone skall undersöka denna sak
närmare.

Vi ha i utskottet redan en gång anbefallt en sådan undersökning. Denna
undersökning ligger på bordet och har icke kommit fram ännu. Det är mycket
möjligt, att t. ex. ordföranden i arbetsdomstolen under årens lopp ändrat
mening. Vi veta icke något om detta. Hans första mening var tillstyrkan,
när vi förra gången hade frågan framme. Har han nu ändrat mening, får han
tillfälle att säga ifrån det.

Den föregående talaren har riktigt sagt, att utskottet har icke skrivit på
att här skall ske på det och det viset, utan utskottet har helt enkelt begärt,’
att den utredning, som för några ar sedan utskottet föreslog och riksdagen
beslöt begära, skall fullföljas och att vi få se vad resultatet blir.

Jag tror därför, herr talman, att jag nied lugnt samvete kan .yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr Håstad: Herr talman! Såsom motionär skall jag be att få säga ett pär
korta ord närmast med anledning av det anförande, som en av reservanterna
herr Cruse, nyss höll.

Jag fäster uppmärksamheten på att herr Cruse icke egentligen gått in på
den rent principiella frågan så mycket som han fäst avseende vid rent organisatoriska
synpunkter, framför allt då det förhållandet, att det icke är något
så stort antal mål, som förekommit i arbetsdomstolen av det slag, där en partsrepresentation
för tjänstemannaorganisationerna skulle kunna ha varit för
handen. Jag vet ej, örn man skall fästa det stora avseende vid denna kvantitativa
fråga som herr Cruse gjort. Jag vet icke, om det är en berättigad
undran fran min sida eller icke, men det kan tänkas, att den omständigheten,
att de tjänstemannagrupper, som tillhöra Daco, icke haft representation, kan

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Motioner örn rätt för tjänstemannaorganisationerna att i vissa mål representeras
i arbetsdomstolen, arbetsrådet och försäkring srådet. (Forts.)
lia påverkat frekvensen av mål hos arbetsdomstolen. Men även om de siffror,
som herr Cruse nämnde, delvis voro kända av oss motionärer — fastän statistiken
icke var så fullständig- — får man icke bortse från att örn de
uppgifter jag fått äro riktiga — de mål, som varit före i arbetsdomstolen och
berört tjänstemannaintressen, varit av mycket stor principiell vikt, exempelvis
det stora semestermålet nyligen. ...

Utgångspunkten för bedömandet av lämpligheten att taga in olika partsrepresentanter
i domstolen kan väl icke gärna vara olika uppfattningar örn
stridstaktiken och konflikternas lösning på arbetsmarknaden, såsom t. ex., de
meningsskiljaktigheter som råda mellan syndikalisterna och landsorganisationen.
Avgörande måste vara de arbetsförhållanden, som äro utmärkande för
olika yrkesgrupper. I detta fall är det ojävigt vad arbetsdomstolens ordförande
framhållit, nämligen att tjänstemannagruppernas arbetsbetingelser objektivt
sett i flera hänseenden skilja sig ifrån dem, som den så kallade kroppsarbetande
klassen har. Man kan diskutera arten av den representation, som
här föreligger, men oavsett vad man kommer till för slutsats härom, står det
fast, att domstolen har — såsom justitierådet Lindhagen utvecklat i sitt citerade
yttrande — ett intresse av att sakkunskap, representativ för olika
grupper, finnes i de mål, som skola avgöras. Detta måste gälla alldeles oberoende
av örn målen äro många eller få.

I reservationen ha herrar Cruse och Lundgren låtit antyda, att den omständigheten,
att det här antagligen skulle, bli ganska få mål, där tjänstemannarepresentanter
skulle fungera som bisittare, skulle innebära en fara
för kontinuiteten i donistolsarbetet. Jag tror ej, att man kan tillmäta denna
synpunkt större vikt. För det första får man komma ihåg, att åtskilliga suppleanter
i domstolen redan nu sitta ganska få gånger. För det andra är det väl
så, att den, som skulle eventuellt bli representant för tjänstemannagrupperna,
får skyldighet att följa andra mål och domstolens arbete överhuvud. Detta
är dock ingen svårighet, eftersom arbetsdomstolens domar samlas och utgivas
från trycket. Dessutom kan det ej vara fråga om andra än mycket kunniga
representanter på avtalsväsendets område, vilka skulle kunna tänkas bli företrädda
i arbetsdomstolen såsom representanter för Daco.

Beträffande arbetsrådet har man redan den differentiering av sammansättningen
alltefter »målens» art, som nu begärts beträffande arbetsdomstolen.
Detta visar med andra ord. att det är möjligt att gå fram på differentieringslinjen,
även om det i arbetsrådet är fråga örn flera mål än när det gäller ärenden
i arbetsdomstolen. Rörande arbetsrådet vill jag bara fästa uppmärksamheten
på att — enligt vad det sagts mig — suppleanter bruka få deltaga i den
diskussion, som föregår ärendenas avgörande. Vid tillämpningen av butiksstängningslagen
respektive detaljhandelslagen ingå i rådet en representant
för arbetsgivareparten och en representant för arbetstagaren. Antalet suppleanter
på arbetsgivarsidan är 3 men på arbetstagarsidan blott en. Det skulle icke
varit ur vägen, örn antalet suppleanter på arbetstagarnas sida utvidgats till
paritet med antalet suppleanter på arbetsgivarsidan och örn man då satt in
representanter även för de organisationer, som icke äro förträdda inom handelsarbetarförbundet,
även örn detta har större medlemsantal..

Återstår frågan om försäkringsrådet. Det har framhållits i utskottets, utlåtande.
att försäkringsrådet är den enda av de tre ifrågavarande institutionerna,
som ännu snart fem år efter regeringens remiss avgivit utlåtande över
1938 års riksdagsskrivelse. Jag har här framför mig försäkringsrådets yttrande.
Där konstateras först, att antalet mål, som berör tjänstemän, är för -

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Motioner om rätt för tjänstemannaorganisationerna att i vissa mål representerås
i arbetsdomstolen, arbetsrådet och försäkringsrådet. (Forts.)
hallandevis ringa i jämförelse med antalet mål, som beröra kroppsarbetare.
Det är ganska självklart att så måste vara förhållandet, eftersom det är
fråga örn tillämpning av olycksfallsförsäkringslagen och lagen örn yrkessjukdomar.
Antalet mål av förstnämnda slag är dock ungefär 4 % av hela antalet
mai, som komma före i försäkringsrådet. Efter att ha erinrat örn detta, förklarar
försäkringsrådet, att det icke har någonting att erinra emot att den
översyn, örn vilken riksdagen gjort framställning, får omfatta även försäkrrngsrådets
sammansättning.

. en liknande reservation, som utskottets ärade vice ordförande nyss
gjorde beträffande ordförandens i arbetsdomstolen uttalande, kan man resolvera,
att lagrådet, riksdagen, arbetsdomstolens ordförande och försäkringsrådet
samtliga uttalat sig för en undersökning av frågan, huruvida man icke
bör försöka tillföra ifrågavarande domstol en efter varje måls art avpassad
sakkunskap. Med hånsson härtill, och då jag finner, att herr Cruse överdrivit
faran för bristande kontinuitet, ber jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr Cruse: Herr talman! Motionärerna ha enligt mitt förmenande fått en
felaktig uppfattning rörande parternas representation i arbetsdomstolen. Syftet
är, att löntagarna skola vara representerade med två representanter och arbetsgivarna
med två representanter, icke att speciella yrkesgrupper skola vara
representerade i domstolen. Skulle man giva Daco rätt att ha en speciell representant,
så skulle med betydligt starkare skäl olika yrkesgrupper, till exempel
sjöfolket och de handelsanställda, kunna påfordra att bliva representerade
i domstolen. Då får man en varierande sammansättning av domstolen. Lekmannainflytandet
i domstolen kommer på det sättet att helt upphöra, och de
juridiska experterna att diktera domstolens utslag. Örn man snart sagt vid
varje måls behandling skulle ha nya lekmannarepresentanter, bleve det omöjligt
för lekmännen att göra sig förtrogna med domstolens arbetssätt och att
utöva ett tillbörligt inflytande på målens avgörande. Går man på motionärernas
linje, spolierar man det anseende, som arbetsdomstolen småningom har arbetat
upp. Olägenheten härav uppväger icke den fördel, som skulle kunna vinnas
därigenom, att Daco finge en speciell representant.

Herr talman, jag vidhåller alltså mitt jakande örn bifall till reservationen.

Herr Håstad: Herr talman! Jag har icke framfört någon annan uppfattning
örn denna partsrepresentation än den, som arbetsdomstolens ordförande givit
uttryck åt. Han framhöll, att det vore en fördel för rättskipningen, att den
högre sakkunskap, som tjänstemännen ägde ifråga örn sina egna problem, tillfördes
domstolen på samma sätt som nu skedde beträffande kroppsarbetarna.

Jag vet icke, hur det f. n. förhåller sig sig med sjöfolkets representation i
arbetsdomstolen, men på arbetsgivarsidan har en av suppleanterna hämtats
från rederinäringen. Det finns ju i varje fall möjlighet för landsorganisationen
att bland sina suppleanter föreslå en bisittare även för denna grupp, som med
goda skäl kan vara representerad där.

I varje fall har jag icke hort, att arbetsdomstolens auktoritet skulle ha rubbats
av att till exempel i ett visst antal mål två eller tre av partsrepresentanternas
suppleanter fått rycka in. Och jag upprepar än en gång att arbetsrådet
redan har en liknande differentiering av sammansättningen, som här ifrågasatts
beträffande arbetsdomstolen.

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Motioner om rätt för tjänstemannaorganisationerna alt i vissa mål representeras
i arbetsdomstolen, arbetsrådet och försäkringsrådet. (Forts.)

Herr Lundgren: Herr talman! Jag kan i allt instämma med herr Cruse.
Herr Håstad citerade emellertid ett uttalande av ordföranden i arbetsdomstolen
i ett år 1938 till utskottet avgivet yttrande. På mig verkar detta ordförandens
yttrande ganska svävande. Det förefaller mig, som örn han skulle ha lågt
största vikten vid att det var fråga örn tjänstemän. Han framhåller nämligen,
att tjänstemännen leva i en helt annan miljö. Det är icke fråga örn vilken miljö
man lever i, utan här är endast fråga örn att döma i mål, där parterna få framlägga
sina synpunkter på föreliggande tvistefrågor. Som representanter för arbetstagarna
sitta i arbetsdomstolen gamla, tränade fackföreningsmän, vilka
större delen av sitt liv arbetat med förhandlingar och kollektivavtal. Det är de
förhandlingar, som föregå kollektivavtalens ingående, som man får lägga största
vikten vid. Även arbetsgivarföreningens yttrande finner jag ganska svävande.
Arbetsdomstolens ordförande har framhållit, att det även borde undersökas,
huruvida i mål rörande tjänstemäns förhållande en särskild sammansättning av
domstolen vore påkallad jämväl på arbetsgivarsidan. Jag vill icke gå händelserna
i förväg, men jag kan icke underlåta att uttala en förmodan, att arbetsgivarna
icke komma att visa sig hågade att tillstyrka en ändrad representation
beträffande arbetsgivarsidan. Man må betänka, att särskilt arbetsdomstolens
utslag i många fall få prejudicerande betydelse. Under sådana förhållanden
är det för bägge parterna av vikt att ha kunniga och tränade representanter i
domstolen.

Herr talman, jag yrkar således bifall till reservationen.

Fröken Hesselgren: Herr talman! Jag vill understryka, att det tycks vara
ganska olika åsikter örn vad arbetsdomstolens ordförande har sagt och icke sagt,
menat och icke menat. Det förefaller mig därför som örn utskottets väg vore
mycket praktisk. Man begär en verklig utredning. Giver utredningen
ett resultat, som blir till herrar Lundgrens och Cruses belåtenhet så ä la
bonneur, då är saken klar. Giver den ett annat resultat, så får den part, som
vill bliva representerad, sin vilja fram. Jag tror därför, herr talman, att det är
klokt att fullfölja undersökningen.

Härmed förklarades överläggningen avslutad. Herr förste vice talmannen
framställde propositioner dels på bifall till utskottets hemställan dels ock på
avslag därå samt bifall i stället till den av herrar Cruse och Lundgren avgivna,
vid utlåtandet fogade reservationen; och förklarade herr förste vice talmannen
sig anse den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Herr Cruse
begärde emellertid votering, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller andra lagutskottets hemställan i utskottets
förevarande utlåtande nr 16, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med avslag å utskottets berörda hemställan, bifallit
den av herrar Cruse och Lundgren avgivna, vid utlåtandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning;
och befanns därvid flertalet hava röstat för ja-propositionen, vadan kammaren
bifallit vad utskottet hemställt.

Andra lcammarens protokoll WJ^S. Nr 13.

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

§ 14.

Föredrogos vart efter annat jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 13, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående upplåtelse till statens
centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt av vissa områden
av kronoegendomen Bergshamra nr 1 i Stockholms län; och

. nr 14, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående försäljning av
vissa fastigheter, som disponeras av veterinärinrättningen i Skara.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 15.

Motion anga- Föredrogs andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 2, i annitLtJnlJLun
lening av väckt motion angående fördelningen av vissa lotterimedel.

lotterimedel. I en inom andra kammaren väckt och till dess första tillfälliga utskott för
behandling hänvisad motion, nr 148, av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl. hade
yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära, att vid fördelningen
av lotterimedlen hänsyn måtte tågås till de synpunkter, som i motionen
framförts.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till någon andra
kammarens åtgärd föranleda.

Utskottets hemställan föredrogs. Därvid anförde:

Herr Jonsson i Skedsbygd: Herr förste vice talman! I det föreliggande utskottsutlåtandet
behandlar utskottet en av mig vid riksdagens början avlämnad
motion, däri jag gör en del påpekanden rörande den fördelning av vissa lotterimedel,
som enligt riksdagens bemyndigande fördelas av Kungl. Maj :t.

Jag påtalar i denna motion, att största delen av de medel, som varit tillgängliga,
eller 4,212,550 kronor, tilldelas den statsunderstödda teaterverksamheten;
sålunda har Kungl. Operan erhållit inte mindre än 1,277,300 kronor, Dramatiska
teatern har erhållit 403,700 kronor, G-öteborgs lyriska teater 296,000 kronor,
Göteborgs stadsteater 210,800 kronor, Hälsingborgs stadsteater 126,500
kronor och Riksteaterns publikorganisation 350,000 kronor. Sammanlagt ha enbart
dessa teatrar erhållit icke mindre än 2,664,300 kronor eller cirka 63 procent
av de tillgängliga medlen. Även den långt övervägande delen av det återstående
beloppet har enligt vad jag påvisat i motionen tillfallit konserthus,
konsert- och orkesterföreningar, vilka till största delen ha sin verksamhet förlagd
till storstäderna, under det att av hela det tillgängliga beloppet endast
200,000 kronor eller mindre än 5 procent kommit rena landsbygdskulturella
intressen till godo. Jag påvisade även i min motion, huru landsbygdens kulturella
rörelser i stort sett fingo arbeta utan effektivt stöd från statens sida. och
att det enligt mitt förmenande vore oriktigt, att dessa medel, som delvis härflöto
från landsbygden, skulle så gott som helt och hållet användas till understöd
åt en verksamhet, som i ytterst ringa utsträckning komme landsbygden
till del, samt yrkade, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa
att vid fördelningen av dessa lotterimedel hänsyn skulle tagas till de i motionen
framförda synpunkterna.

Utskottet har infordrat yttranden från vissa myndigheter och organisationer,
vilka yttranden delvis refereras i det föreliggande utskottsutlåtandet.

De flesta äro avgjort positivt inställda till de i motionen framställda yrkandena.

Skolöverstyrelsen säger sig med största tillfredsställelse se, att de bildningsorganisationer,
som stå under dess överinseende, kunde i större utsträckning

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Motion angående fördelningen av vissa lotterimedel. (Forts.)
erhålla bidrag av lotterimedel, men framhåller, att den verksamhet, vartill dessa
medel nu utgå, har svårt att avvara dem. Lantbruksstyrelsen framhåller, att
det torde få anses viktigt, att landsbygdens folk så långt sig göra låter får komma
i åtnjutande av samma sociala och kulturella förmåner som städernas inbyggare.
Skillnaden i detta avseende bidrager till landsbygdens avfolkning —
alltså precis samma påstående, som jag gjort i min motion. — För utjämnande
av den stora skillnaden torde det vara av betydelse med en för landsbygdens
vidkommande förmånligare fördelning av lotterimedlen.

Vid genomläsandet av dessa yttranden kunde man ju genast konstatera, att
skolöverstyrelsen numera fullständigt eller så gott som fullständigt acklimatiserat
sig i kungl, huvudstaden. Skolöverstyrelsen säger, att den behjärtar de i
motionen framförda synpimkterna, men att teater- och konsertverksamheten har
svårt att avvara dessa medel. Och för att bevisa, att det är bra som det är, gör
man gällande, att institutionen i fråga måste anses såsom en hela folkets
egendom.

Jag kan försäkra, att den långt övervägande delen av svenska folket skulle
med tacksamhet avstå från denna egendomsgemenskap, om man i stället kunde
få något bidrag till sådan kulturell verksamhet, som man själv hade nytta
utav.

De samverkande bildningsförbunden ha icke kunnat enas örn något gemensamt
yttrande över motionen. Även här skiljer man sig i fråga om stad och
land.

Arbetarnas bildningsförbund, Goodtemplarordens studieförbund och Tjänstemännens
bildnings verksamhet avstyrka motionen. Detta förvånar mig kanske
icke så mycket, då man vet, att styrelserna för dessa förbund se problemet genom
storstadens glasögon, men att Sveriges kristliga bildningsförbund anser
teaterverksamhet i storstäderna såsom mera samhällsgagnelig än understöd för
den frivilliga bildningsverksamheten på landsbygden är i viss mån förvånande.

Man kan inte undgå att göra den reflexionen, att opera- och teaterverksamhet
numera ingå i modern kristen bildningsverksamhet.

Tillstyrkan till motionen har emellertid lämnats av såväl Svenska landsbygdens
studieförbund och Jordbrukareungdomens förbund som Sveriges blåbandsförening,
under det att Nationaltemplarnas studieförbund ansett, att de ständigt
återkommande anslagen borde påföras statsbudgeten och lotterimedlen bli tillgängliga
för vissa mera tillfälliga anslag till kulturella ändamål.

Om man sammanfattar vad de hörda myndigheterna och organisationerna yttrat
över motionen, kan jag icke finna annat än att den övervägande delen
uttalat sig i tillstyrkande riktning, även örn man som skolöverstyrelsen poängterat
svårigheterna att avvara dessa medel för konsert- och teaterverksamheten.

Men man har inte. efter vad jag kunnat utläsa av de i utlåtandet införda
referaten av dessa yttranden, velat taga upp till behandling den fråga jag vidrört
i motionen, nämligen att de, som önska och vilja besöka dessa konsert- och
teaterföreställningar själva i större utsträckning borde betala dessa nöjen.

Utskottet, som behandlar motionen, finner i likhet med motionärerna, att ett
bättre tillgodoseende av landsbygdens kulturella behov är berättigat, och för
utjämnande av de stora skillnaderna i kulturellt och socialt hänseende mellan,
landsbygd och stad, torde det vara av betydelse med en för landsbygdens vidkommande
förmånligare fördelning av lotterimedlen. Men då det gäller att
fatta ståndpunkt till motionen tyckes man inte vilja taga konsekvenserna av
detta ståndpunktstagande. Man hänvisar till att riksdagen på förslag av statsutskottet
i fjol tillskrev Kungl. Majli, och att det nu icke syntes motiverat
att ytterligare tillskriva Kungl. Majit i denna sak.

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943

Motion angående fördelningen av vissa lotterimedel. (Forts.)

Denna åsikt kan åtminstone inte jag dela, ty enligt vad som framgår av den
redogörelse, vartill jag förut refererat rörande fördelningen av dessa lotterimedel
under år 1942, har fördelningen skett efter samina principer, som skedde
år 1941, alltså samma år, då detta uttalande gjordes.

Jag skall be att här få dra ett enda exempel på hur det kan gå till. Till
Kungl. Majit insändes i september 1942 en ansökan från en förening, sorn
bildats i Kalmar län med avsikt att söka bevara de rester av väderkvarnar,
som ännu finnas på Öland. Denna ansökan är enligt min uppfattning så väl
motiverad, att man nästan kunde vara säker på att av de rikligen flödande
lotterimedlen få det ringa belopp, nämligen 3,500 kronor, som begärts för detta
ändamål. Men det fanns ej medel tillgängliga, hette det, och man kunde således
icke få något för detta ändamål. Landsbygden har dock också kulturella
behov, som behöva tillfredsställas. Men tyvärr lyckades man icke, när man
kom med denna framställning, få gehör för den åsikten.

Nu skulle man kunna säga att medlen kanske vore förbrukade redan då_ ansökan
inkom. Jag har emellertid undersökt förhållandena och funnit att så icke
var förhållandet. Sedan den dag, då ansökan ingavs, har Kungl. Maj :t beviljat
sammanlagt icke mindre än 1,775,000 kronor för teater-, konsert- och liknande
verksamhet. Så lia exempelvis Dramatiska teatern den 11 december erhållit
403,000 kronor och Operan samma dag 500,000 kronor. Andra siffror skall
jag här icke lämna.

Utskottet har emellertid i vad det gäller utlåtandets formulering mycket
välvilligt behandlat motionen. Utlåtandet har, kan man säga, en formulering,
som enligt mitt förmenande borde resulterat i ett tillstyrkande av motionen.
Utskottet skriver nämligen, att utskottet finner dock i likhet med motionärerna
»att ett bättre tillgodoseende av landsbygdens kulturella behov är berättigat,
och för utjämnande av de stora skillnaderna i kulturellt och socialt hänseende
mellan landsbygd och stad torde det vara av betydelse med en för landsbygdens
vidkommande förmånligare fördelning av lotterimedlen». Men då borde
också utskottet enligt mitt förmenande slutat denna motivering med ett bifallsyrkande.
Allt vackert tal om strävan efter utjämning mellan landsbygd och
stad förefaller mig annars vara idel luft, ty när det gäller att på städernas bekostnad
tillförsäkra landsbygden en berättigad del av ett anslag, som dessa
städer så gott som helt annekterat, då vägrar man i vändningen. Sannerligen
örn man får någon starkare tro på viljan örn utjämning.

Under remissdebatten i början av denna riksdag framhölls det, att man icke
borde bygga murar mellan landsbygd och stad, och däri kan jag instämma.
Men innefattar denna åsikt en önskan, att man icke heller skall riva ner de murar,
som städerna byggt upp för att tillförsäkra sig förmåner, som förvägras
landsbygden, kan åtminstone icke jag följa med längre. Här få vi landsbygdsrepresentanter
i riksdagen gå med på anslag, när det gäller att ensidigt gynna
städerna. Jag erinrar örn den proposition, som för närvarande ligger under behandling
och vari man begär en miljon kronor för att understödja utflyttningen
av barn från Stockholm under sommarhalvåret. Jag har ingenting att invända
mot att sådant anslag beviljas, men man skall då också se till, att man skapar
rättvisa, så att landsbygden också får sin beskärda del. En av de viktigaste
uppgifterna i svensk politik för framtiden torde vara att skapa bättre ekonomiska
sociala och kulturella förhållanden för landsbygdens folk. Ty det är
dock på detta folks arbete, på dess ekonomiska, sociala och kulturella villkor
som det kommer att bero. örn vårt samhälle skall bestå i tider som stunda. En
rättvisare fördelning av lotterimedlen är en, visserligen liten, men dock detalj
i detta arbete.

Herr talman! Jag ber att med dessa ord få yrka bifall till den av mig m. fl.

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 18.

Motion angående fördelningen av vissa lotterimedel. (Forts.)
i denna kammare avlämnade motionen, som går ut på, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit måtte begära, att vid fördelningen av lotterimedlen hänsyn
måtte tagas till de synpunkter, som i motionen framförts.

I detta anförande instämde herrar Hansson i Skediga och Carlsson i Bakeröd.

Herr Malmborg: Herr talman! Som vi i vårt utlåtande anfört dela vi motionärernas
uppfattning, att landsbygdens kulturella behov bättre borde tillgodoses
med bl. a. lotterimedel. Jag vill gentemot herr Jonsson i Skedsbygd
betona, att detta vårt uttalande också är ärligt menat, men vi ^ funno vid ärendets
prövning, att det uppstår vissa svårigheter därvidlag, så vida man inte
kan få betydligt större anslag. Huvudparten av anslaget är nu mer eller mindre
bundet, återstoden utdelas först efter prövning från fall till fall.

Våra nationalscener, som erhålla fasta anslag, ha vi ansett vara hela folkets
egendom, och de liksom andra institutioner, som få mera regelbundna anslag,
anse vi ha så stor kulturell betydelse för hela folket, att de få betraktas såsom
rent av omistliga. Det är också ett faktum, att de i stor utsträckning besökas
av landsbygdens folk. Motionärerna erkänna själva att denna kulturella
verksamhet är beroende av dessa anslag. Och skulle lotterimedlen i någon
större utsträckning reduceras för dessa ändamål, aktualiseras frågan örn anslag
direkt från budgeten. Jag kanske också kan få erinra örn att de samhällen,
där dessa institutioner äro belägna, själva bevilja stora anslag^ till samma
ändamål, anslag, som ofta äro lika ^stora som de, vilka de fa i form avstatsbidrag,
örn man nu kan kalla dem så.

Det är ju ett faktum, att detta ärende förra året var föremal för riksdagens
prövning. Jag skall tillåta mig citera en passus ur det statsutskottsutlatande,
som riksdagen då godtog. Utskottet har där först refererat fördelningen av
dessa medel och anför sedan följande: »Av redovisningen över anslagets disposition
att döma synas övriga städers och landsbygdens berättigade anspråk
på stöd för kulturell verksamhet på grund av anslagets begränsning icke kunnat
i tillräcklig grad tillgodoses. Det framstår emellertid som en angelägenhet
av vikt, att detta i fortsättningen blir möjligt. Därest så icke kan ske inom
ramen för det nu äskade anslaget, förutsätter utskottet, att Kungl. Maj :t
förelägger riksdagen förslag, ägnat att i möjligaste mån tillgodose det av- utskottet
uttalade önskemålet.» . .

Riksdagen har alltså redan under fjolåret intagit en positiv ståndpunkt till
denna fråga, och man får väl också förutsätta, att Kungl. Maj .t seker tillgodose
dessa önskemål.

I det här sammanhanget kan jag inte underlåta att betona, att motionens
slutsats i klämmen är mycket vag och allmänt hållen. Skall motionens syftemål
verkligen tillgodoses måste nog en utredning göras, och det har ju också
statsutskottet kraftigt understrukit. Skulle en utredning genom Kungl.
Maj :ts försorg inte komma till stand, far väl riksdagen återkomma i detta
ärende

Den nuvarande statsfinansiclla situationen lägger måhända hinder i vägen
för att anslagen till kulturella ändamål inom den närmaste framtiden skola
kunna ökas. Man får väl då räkna med att vederbörande inom nuvarande anslagsram
söker genomföra sådana avsevärda jämkningar, att det blir möjligt
att bättre än hittills tillgodose landsbygdens kulturella behov, vilket utskottet

ju funnit vara motiverat. itu

Herr talman! Jag ber att i anslutning till vad jag bär anfort ia yrka bifall

till utskottets hemställan.

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Motion angående
viss
ändring av
hälsovårdsstadgans
bestämmelser

Om bostads
beskaffenhet.

Motion angående fördelningen av vissa lotterimedel. (Forts.)

Herr Nilson i Spånstad: Herr talman! När jag hörde utskottets ordförande
göra den repliken att vad som anförts från utskottets sida var ärligt menat,
blev jag mycket glad och lyssnade med intresse till den motivering, som i
fortsättningen skulle förebringas till utlåtandets försvar.

. blev emellertid förvånad när utskottets ordförande med så lätt hand
gick förbi de svårigheter, som kunna förefinnas när det gäller att minska på
anslagen till institutioner i Stockholm till förmån för kulturella anslag på
landsbygden. Jag kan för övrigt inte dela den uppfattningen, att de s. k. nationalscenerna
äro hela folkets angelägenhet på samma sätt som utskottet anser.
Jag^ tror nämligen inte att de som från landsbygden resa till Stockholm
och gå på teater äro sådana som betyda något i hemortens kulturliv.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den motion, som väckts av herr Jonsson
i Skedsbygd.

överläggningen var härmed slutad. Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels uå bifall till utskottets hemställan, dels ock på avslag därå samt
bifall i stället till den i ämnet väckta motionen; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 16.

Föredrogs andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 6, i anledning
av motion angående viss ändring av hälsovårdsstadgans bestämmelser
örn bostads beskaffenhet.

Efter föredragning av utskottets hemställan anförde

Herr Thäpper: Herr talman! Jag skall be att med några ord få klargöra,
vart vi motionärer velat komma med vårt yrkande i motionen att det skall
finnas fullgod matkällare till lägenhet med kök eller annat särskilt för matlagning
avsett utrymme.

Utskottet säger i sitt utlåtande, att »ett införande i hälsovårdsstadgan av
den föreslagna bestämmelsen i vart fall för städernas och särskilt storstädernas
del icke skulle vara lämpligt. Beträffande storstäderna kanske jag delvis
kan ge utskottet rätt häri, men det betyder inte att jag inte tror, att det även
i storstäderna finns behov av matkällare; säkerligen ha också de invånare
som bo i storstäderna behov av sådana utrymmen för förvaring av olika livsmedel,
konserver och dylikt.

Det är dock närmast på den rena landsbygden som vi tagit sikte med denna
motion. Utskottet säger härom: »På den rena landsbygden lära väl till de
flesta bostäder höra mer eller mindre goda källare för förvaring av matvaror.»
Jag skall gärna gå med på att detta påstående är riktigt. Vi ha dock gjort
den erfarenheten att hälsovårdsstadgan i sin nuvarande avfattning inte är
tillfredsställande på den punkten. Vi trodde att hälsovårdsstadgan skulle
medverka till att inte allenast bibehålla de förmåner vi redan ha beträffande
bostäderna utan också förbättra dem. Det har emellertid visat sig att den i
detta avseende inte är tillfyllest. Det är också klart, att örn man kan
konstatera ett visst behov av sådana utrymmen, som redan skett beträffande
städerna, måste ju behovet av källare vara ännu större ute på landsbygden.

Det har då visat sig — jag har exempel på det från min egen hemkommun
—• att en hälsovårdsnämnd inte kan förelägga en fastighetsägare att
hålla de källare i stånd som redan finnas. Det var en större lantgård där det

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Motion angående viss ändring av hälsovårdsstadgans bestämmelser örn bostads
beskaffenhet. (Forts.)

fanns en matkällare, som befann sig i mycket bristfälligt skick. Hälsovårdsnämnden
gav fastighetsägaren föreläggande att sätta lokalerna i stand. Nu
är emellertid hälsovårdsstadgan avfattad på det viset, att den talar örn »skafferi,
matkällare eller annat lämpligt utrymme», och det visade sig hos länsstyrelsen
att det helt enkelt inte gick att enligt hälsovårdsstadgan ålägga
fastighetsägaren att hålla de matkällare i stånd som redan funnos. Detta
måste vi ju betrakta som en mycket stor brist.

För övrigt framhåller utskottet: »Såsom av informationsstyrelsens yttrande
framgår, pågår emellertid redan en utredning under medverkan av styrelsens
avdelning för aktiv hushållning rörande det lämpligaste sättet för hushållens
livsmedelsförvaring.» Även örn jag sålunda anser att det för landsbygdens
del här föreligger en stor brist, skall jag efter detta påpekande inte
ställa något yrkande — jag förmodar det inte lönar sig mot ett enhälligt
utskott. Jag har, herr talman, med dessa ord endast velat motivera vart vi
syftat med motionen.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, blev utskottets hemställan
av kammaren bifallen.

§ 17.

Föredrogos vart efter annat:
statsutskottets utlåtanden:

nr 65, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen
avser folkhushållningsdepartementets verksamhetsområde;

nr 66, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående förstärkning
av tionde huvudtitelns anslag för budgetåret 1942/43 till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga; .

nr 67, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen a kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond gjorda framställningar angående
anslag för budgetåret 1943/44 m. m., i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde;

nr 68, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag för budgetåret
1943/44 till örn- och tillbyggnad av länsresidenset i Växjö;

nr 69, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1943/44 till posthusbyggnad i Växjö;

nr 70, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1943/44 till lantmäterikontorsbyggnad i Örebro; och

nr 71, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv av vattenrätt
i Skärhällsforsen i Indalsälven; samt

bankoutskottets utlåtanden:

nr 31, i anledning av framställningar angående pensioner eller understöd
åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl.; och

nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående årligt understöd
åt f. d. vicekonsuln i disponibilitet Charles Gustaf Fredholm.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa utlåtanden hemställt.

Herr talmannen återtog nu ledningen av förhandlingarna.

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

§ 18.

^efterlevande Föredrogs, punktvis, bankoutskottets utlåtande, nr 33, i anledning av framen
vissa i ställningar angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst andatcns
tjänst ställda personer m. fl.
anställda personer
m. fl. Punkterna 1—4.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Motion om Punkten 5, angående sergeanten Per Edvard Liljemarks änka.

rätt för ser- T ..... - ,

geanten P. E. I likalydande motionerna 1:124 och II: 189, väckta den förra av herr HolmLiljemarks
ström och den senare av herr Fröderberg, hade hemställts, »att riksdagen måtte
ankwnsiLslSS med8''iva framlidne sergeanten i Kungl. Hälsinge regementes reserv P. E. Lilförmån''
Jemarks efterlämnade hustru Selma Liljemark att uppbära kapitaliserade värdet
av den pension, som skulle hava tillkommit Liljemark, om han fått leva».

Utskottet hemställde, att förevarande motioner I: 124 och II: 189 icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade:

Herr Fröderberg: Herr talman! När 1928 års reservbefälsförordning genomfördes
voro övergångsbestämmelserna sådana, att det blev rena lotteriet för
dem som voro i »den farliga åldern», örn de skulle komma under de nya
bestämmelserna eller inte. Det gällde framför allt, örn de själva skulle inom
viss tid kunna utfå det kapitaliserade värdet av sin pension, eller vid dödsfall,
örn hustrun skulle kunna få lyfta pensionen.

Den här åsyftade sergeant Liljemark hade dragit en nit. Han var en av
fyra furirer i Hälsinge regementes reserv, födda år 1887, som blivit underofficerare
i reserven. En blev det tidigare och två några år senare än han
själv. Alla dessa tre kommo under de nya bestämmelserna, och två av dem
ha lyft det kapitaliserade värdet av sin pension, i ett fall har änkan fått
göra det. Liljemark dog i fjol sommar under tjänstgöring. Han föll av stolen
på regementsexpeditionen, bars till lasarettet och avled inom två dagar.
Men hans änka får inte ett öre. Hade han blivit befordrad ett år tidigare
eller ett år senare, hade hon fått det, men inte nu. Han hade fullgjort lika
lång fredstjänstgöring som de andra och mycket längre beredskapstjänstgöring.

Utskottet motiverar inte sitt avslagsyrkande med annat än att peka på de
farliga konsekvenserna. Ja, de konsekvenserna stå redan i farstun ändå. Det
nya förslag till reservbefälsförordning, som nu ligger på riksdagens bord,
går in för dessa humanare bestämmelser, som under alla omständigheter tillvarata
de efterlevandes rätt. De sakkunniga uttala klart att pensionen från
att ha varit enbart tjänstepension skall bli även familjepension.

Med tanke på att Liljemarks änka fyllde 60 år förra veckan och är ganska
sjuklig och det tillika bara än en enkel gärd av rättvisa yrkar jag — även
örn det är hopplöst — bifall till. min motion, d. v. s. att" hon måtte få det
kapitaliserade värdet av den pension mannen skulle ha erhållit, om han kommit
under 1928 års reservbefälsförordning.

Herr Paulsen: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Härmed förklarades överläggningen avslutad. Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på avslag därå samt

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Motion om rätt för sergeanten P. E. Liljemärke änka till viss gen stons forman.
(lons.)

bifall i stället till de i ämnet väckta motionerna; och biföll kammaren utskottets
hemställan i denna punkt.

Punkterna 6—10.

Vad utskottets hemställt bifölls.

§ 19.

Föredrogos vart efter annat:

bankoutskottets utlåtanden: _ o

nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livränta åt Knut
Olof Åkerlind och understöd åt Elsa Paulina Blomdahl, ^ ....

nr 35, i anledning av Kungl. Majda proposition angående dels
familjepensionsunderlag för förre studierektorn C. Eneman dels ock ratt till
viss tjänstårsberäkning i pensionshänseende for förra distnktsbarnmorskan

Ellen Amalia Maria Lehman; . . „ ,

nr 36, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående delaktighet i statens
pensionsanstalt för sjukgymnaster vid akademiska sjukhuset i Uppsala;
nr 37, i anledning av väckt motion örn poliskonstapeln J. U. .Nyströms

tjanstepensionSeforhaUanden^kt ^ ^ 0< riksgäidsvaktmästaren

M. Sandberg att för löneklassplacering tillgodoräkna sig viss föregående an Stanin39S''inledning

av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350);

första lagutskottets utlåtanden:

nr 27, i anledning av väckt motion örn upptagande av mineralet beryll bland

de inmutningsbara mineralen i gruvlagen; och

nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 13 december 1940 (nr 995) örn straff for
sabotage;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr j anledning av väckt motion angående rätt att företaga sjösänkning

till förmån för gruva; ,, . , ... , , +-n i „

nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med

särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna ior fogandelagen

m. fl. lagar; . . , ... . ,

nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 21 juni 1940 (nr 64o) om skyldighet att bor -

föra varuförråd, m. m.; och . . .. .

nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande personer; samt

jordbruksutskottets utlåtande, nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående disponerande av avkastningen av statens hästavelstond, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa utlåtanden hemställt.

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Anslag för
forskningsoch
försöksverksamhet

rörande lantmannabyggnader.

§ 20.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 16, i anledning av Kungl. Maiits
proposition angående anslag för forsknings- och försöksverksamhet rörande
lantmannabyggnader.

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde:

i friström: Herr talman! Då jag jämte ett par andra ledamöter i utskottet
fogat en blank reservation till detta utlåtande, skall jag be att få säga
några ord i den föreliggande frågan. a

^ Det är uppenbart att man hyser en viss betänksamhet mot att i dessa tider
ga m för nya ämbetsverk, som från att till en början kanske ha haft en rätt
liten omslutning dock utvidga sig allt mer och mer och i det långa loppet
komma att bil tämligen kostsamma. Det är emellertid klart, att örn det beträffande
försöksverksamheten — kan man ju kalla det — för lantbrukets ekonomibyggnader
inte redan funnes några organ som sysslade med dessa spörsgöra
S^U e Jag inga un^a gjort de reflexioner jag nu anser mig skyldig

Emellertid har ju utskottet i sitt utlåtande pekat på att det redan finns
en kommitté, de s k. ladugardsbyggnadssakkunniga, som tillsattes år 1938.
Dessutom finns det ett centralt organ för byggnadsforskningen, som har kommit
till genom beslut av 1942 års riksdag. Vad den senare kommittén beträffar,
ar det kanske icke sa mycket att hämta av den när det gäller jordbrukets
ekonomibyggnader. Vad departementschefen här siktar till är väl i främsta
rummet jordbrukarnas ladugårdar, och man kan då tycka, att de ladugårdsbyggnadssakkunniga,
som redan arbeta, också skulle kunna syssla med de expenment,
som det är frågan om att vidtaga på ifrågavarande område

Örn jag siar lipp nksdagsberättelsen för år 1938 finner jag där, att de sakkunniga
som tillsattes den 14 januari 1938 utgjordes av fyra personer, däribland
tva lantbrukare — forresten bada dåvarande riksdagsmän i denna kamParf:•.
loare hade tillkallats som experter tre personer — det var professorer
byrådirektörer o s. v. — som skulle vara de sakkunniga till hjälp med forskningsverksamheten.
Studerar man direktiven, finner man, att det där heter»Såsom
direktiv för utredningen gäller bl. a.: Utredningens syfte bör vara
att , ,,a fa tram förslag till ladugårdstyper, som kunna bliva av bestående
varde for det mindre jordbruket. Vid utarbetande av dessa förslag skall hänsyn
tågås till de varierande arbets- och levnadsförhållandena i olika landsändar.
fru förslagen skola anvrsmngar lämnas örn lämpliga byggnadsmaterial
och konstruktionssatt, örn byggnadernas isolering mot kyla och fukt, örn lämpliga
anordningar för belysning och ventilation, örn planering och inredning för
ernående av största möjliga rationalisering av arbetet, örn anordningar för
uppvärmning, djurens uppbindning, vatten, avlopp m. m. Med hänsyn till det
stora antal fastigheter, som tillhöra domänstyrelsens förvaltning, skall utredningen
verkställas i samband med domänstyrelsen.» Men kan tycka, att dessa,
sakkunniga skulle kunna bemästra föreliggande problem.

Då frågan först kom upp i utskottet på avdelningen, yrkade jag avslag på
proportionell med hänvisning till att nämnda sakkunniga höllö på med sitt
arbete. Emellertid fick man under diskussionen veta, att de icke lyckats åstadkomma
sa mycket och att det rent av råder ett visst upplösningstillstånd inom
kommittén. Ett pär av de sakkunniga ha blivit sysselsatta på andra områden,
och kommittén har därför icke kunnat fullfölja sitt uppdrag på det sätt, som
hade varit önskvärt. Nu har därför Kungl. Majit ansett, att dessa sakkunnigas
arbete borde överföras till den nya kommitté, som här är föreslagen. För att
emellertid finna ett motiv för att inrätta en ny institution har departements -

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Anslag för forsknings- och försöksverksamhet rörande lantmannaby g gnuder.

(Forts.)

chefen gått in för att denna icke blott skall undersöka de lämpligaste byggnadsformerna
och vad som kan ha sammanhang därmed utan även ha en annan
uppgift. Departementschefen uttalar följande: »Såsom framhållits i det föregående
innefatta jordbrukets byggnadsfrågor en rad speciella problem, som
icke kunna väntas bli föremål för behandling av nu förefintliga institutioner.
Det är nämligen här icke fråga endast örn byggnadstekniska och liknande detaljfrågor
utan ännu mera örn det större problemet rörande själva jordbruksdriftens
ändamålsenliga planläggning och byggnadsbeståndets anpassning härefter.
» Jag har funderat över — det gjorde man också på avdelningen och 1
utskottet — vad departementschefen här siktar till. Det kan väl icke ända
vara meningen, att då en lantbrukare ämnar företaga ett nytt ladugårdskygge,
man från vederbörande kommitté skall skicka ut en expert till honom,
som skall resonera med honom i främsta rummet örn hur han° skall planera
driften. Denna skall väl icke planeras efter vissa konjunkturer ifråga örn avsättningen
av livsmedel och sådant. Örn en lantbrukare i Skåne, där man nu odlar
oljeväxter, skulle räkna med att bygga sin nya ladugård efter den nya
drift han under dessa krisår börjat, är det möjligt, att när kristiden är slut
det visar sig, att produktionen av oljeväxter icke bär sig och att han mäste
återgå till den produktion han förut bedrivit. Man kan icke gärna, menar jag,
bygga en ladugård efter vissa, under en viss period radande förhallanden i
avseende å konjunkturerna, utan man måste bygga på längre sikt. Det i propositionen
framförda tankeexperimentet tycker jag är en smula dunkelt tänkt
och dunkelt sagt. Jag ser att statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
är här närvarande, och det skulle vara intressant att fa höra, hur han tänker
sig att denna mest viktiga del av arbetet skulle kunna ske. Ligger det i förslaget
bara, att man skall se till att icke lantbrukarna bygga förstora ladugårdsbyggnader
utan anpassa dem efter jordbrukets normala förhållanden ja
då kan jag förstå det hela. Men nu, när det är så dyrt att bygga, örn än aldrig
så enkelt, kan man väl icke befara, att vederbörande skola hoppa över skaklarna,
så att de sakkunniga behöva vara närvarande och se till att det inte
bygges för stort. Det är dessa reflexioner, som jag tillåtit mig göra, herr
talman, i samband med denna proposition. . ,

Så kallar man ju dessa sakkunniga, som avses tillkallas, för en kommitté.
Ja, utredningsmannen, som väl skall vara själen i det hela, skall ha 12,000
kronor örn året, två tekniker skola ha 10,000 kronor örn aret, och ett skrivbiträde
skall ha 3,000 kronor örn året. Vidare beräknar man 5,000 kronor till
resekostnader och traktamenteersättningar, varjämte 10,000 kronor upptagas
för utrustning och omkostnader för publikationstryck m. m. Slutligen skulle
för verkställande av specialutredningar i olika frågor, för vilkas lösande särskild
sakkunskap kunde behöva anlitas, ställas tillgängligt ett belopp av 10,000
kronor. Denna kommitté komme alltså att bli ganska permanent. I själva
verket bleve det ingen kommitté utan ett litet ämbetsverk, som säkerligen komme
att under många långa år framöver hålla sig kvar. Ty det är rätt enkelt
att tillskapa en sådan institution, men även om det senare visade sig, att den
måhända skulle kunna lia fyllt sin uppgift, vore det naturligtvis svårt att
få bort den. Sådant ha vi ju erfarenhet av.

Vi reservanter yrkade inom utskottet, att saken skulle vila oell att man
skulle kunna få fram en klarare tankegång i vad man syftar till, innan riksdagen
går in för att besluta i frågan. Emellertid finga vi icke utskottsmajoriteten
med oss, och jag skall icke, herr talman, yrka avslag utan endast nöja
mig med dessa reflexioner i hopp att kunna få den upplysning jag tänkt mig
av statsrådet och chefen för jordbruksdepartemetet ifråga örn syftet med den

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

Anslag för forsknings- och försöksverksamhet rörande lantmannahy g gnader.

(Forts.)

produktionsanordning, som skulle bli de sakkunnigas huvudsakliga uppgift.

Herr Andersson i Tungelsta: Herr talman! Jag skall icke gå in på frågan,
huruvida ladugårdsbyggnadssakkunniga kunnat lösa någon eller några av de
uppgifter, som blivit dem förelagda. Jag skall bara be att få erinra örn att
dessa sakkunniga dock anordnat en del kurser, t. ex. en kurs för egnahemsstyrelsens
byggnadskonsulenter. He ha också lämnat en särskild promemoria angående
väggkonstruktioner, angående ventilationsanordningar o. d. Emellertid
är det ju så, att de sakkunniga icke varit särskilt arbetsföra under de senare
åren. Kungl. Maj :t bär redan 1939 förordnat deras ordförande till ledamot av
industrikommissionen —• örn jag icke är fel underrättad — och dessutom har de
sakkunnigas sekreterare upprepade gånger varit inkallad till militärtjänstgöring.

Den sak det här gäller är säkerligen enligt de flesta jordbrukares mening av
stor betydelse att få ordnad. En kontinuerlig forsknings- och försöksverksamhet
i fråga örn jordbrukets byggnader är en fråga, som under de senare åren
i synnerhet varit uppe flera gånger till diskussion, och från jordbrukarhåll
har man nog varit ganska ense örn att det är ett område, där man borde gripa
m. Det förslag, som här föreligger, anser jag för min del bör hälsas med stor
tillfredsställelse av alla jordbrukare. Det gäller här en fråga, som för jordbruket
i dess helhet och även för den enskilde jordbrukaren är av mycket stor ekonomisk
betydelse. Jag skall endast erinra örn att värdet av i landet befintliga
kreatursstallar och därtill hörande byggnader beräknas till 1 å 1.5 miljarder
kronor. Enligt lantbruksförbundets beräkning utgjorde ny- och ombyggnadskostnaderna
för jordbrukets ekonomibyggnader under perioden 1935—1937 icke
mindre än 75 miljoner kronor. Jag tror, att man kan säga, att det icke finns
något område moni jordbruksnäringen, där bristen på sakkunnig vägledning aisa
storbom då det gäller lantbrukets ekonomibyggnader. Det är först under de
senare åren, som frågan på allvar tagits upp av sakkunskapen. Man har tidigare
icke ägnat särskilt stort intresse åt den. De stickprov, som ladugårdsbyggnadssakkunniga
gjort i olika delar av landet, visa, att det föreligger mycket
stora brister icke bara i fråga örn de gamla ladugårdsbyggnaderna, utan
även i fråga örn de nya. Man har icke tillvaratagit de möjligheter, som finnas
till arbetsbesparande anordningar. Euktisoleringen är ofta mycket otillfredsställande.
Ventilationen är nästan i regel olämpligt ordnad, vilket i sin tur
medför, att byggnadernas ålder reduceras i mycket hög grad. En byggnad,
som i och förlig mycket väl, därest den vore riktigt gjord och riktigt ventilerad,
kunde sta åtskilliga årtionden, är ofta färdig för ombyggnad efter tio eller
tjugu år.

De kostnader, som detta forskningsinstitut kommer att medföra för statsverket,
torde alltså vara väl använda pengar. Jag tror, att om det blir så som det
är meningen, att man sålunda kan bedriva en kontinuerlig forsknings- och försöksverksamhet
och att de rön man gör ställas till de enskilda jordbrukarnas
förfogande, kommer detta säkerligen att bli av mycket stort värde för jordbruket
i dess helhet och även för de enskilda jordbrukarna.

Herr talman! Jag ber att med dessa ord få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Svensson i Ljungskile: Herr talman! Jag har helt allmänt den uppfattningen,
att de pengar, som offras på försöksverksamhet och forskning, liksom
vad som offras på spridning av därvid uppnådda resultat, äro mycket väl

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Anslag för forsknings- och försöksverksamhet rörande lantmannabyggnader.

använda pengar. Detta utesluter givetvis inte, att man vid den praktiska ut
formningen bör försöka gå sa sparsamt fram som möjligt. . ,

I likhet med den föregående talaren tror jag a,tt en sadan Ilar forskning beträffande
lantbrukets ekonomibyggnader är av behovet pakallad och att elen
skulle kunna göra en hel del gott för utvecklingen pa detta område. Detta
gäller kanske i första hand forskning beträffande en hel del olika konstruktionsdetaljer
i lantbruksbyggnader. Kan man klara ut sådana saker och kan
man samtidigt få fram en del standardiserade byggnadsdetaljer, som kunna
användas i byggnader av för övrigt skiftande typ och av skiftande material
allt efter de olika byggnadernas naturliga förutsättningar, tror jag det skulle
vara mycket bra. Det är ju möjligt att man här kan behova vara pa sin vakt
emot konstruerande av hela standardtyper med uteslutande köpt material, som
kanske leder till att ett industri- och företagarintresse i viss man skjuter undan
de möjligheter som jordbruket i olika bygder annars skulle ha att använda eget
byggnadsmaterial, men det är ju en sak som far bevakas vid den fortsatta tilllämpningen
och som inte kan vara ett argument emot forskningen i och for

^Ungefär likartad är min ståndpunkt när det gäller den andra saken som har
diskuteras, nämligen frågan om att samordna lantbrukets byggnader me
olika driftsinställning när det gäller lanthushållningen i allmänhet Jag tror
att allt vad som i detta sammanhang kan klarlaggas ar värdefullt. Alftsa,
forskningen i och för sig bör nog bedrivas med all möjlig kraft. Däremot ar det
iu möjligt att man bör vara försiktig när det gäller att dra konsekvenserna ur
forskningen, så att man inte går till ytterligheter, inte later byggnaderna fa
en utformning, som grundar sig på konjunkturmässiga förhallanden, skiltande
priser och sådant. Men det är ju inte bara konjunkturer och priser som skifta r
detta långa land utan också de naturliga förutsättningarna för lanthushållning,
som skifta ifrån bygd till bygd men ej ifrån år till ar. Vad som kan göras för
att i det fallet hjälpa till att harmoniera lanthushållning och bebyggelse tror
jaer är värdefullt, även i fall man kan behöva vara på sin vakt emot ensidiga
och extrema tillämpningar av forskningsresultatet och tillfälliga modenktningar
örn sådana skulle komma fram. Men det är som sagt saker sora la bevakas
under den fortsatta utvecklingen och inte något argument emot forskningen

1 °Jag^ ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Sandberg instämde häruti.

Herr Carlström: Herr talman! Jag ber att få understryka att jag icke ansett
att försöksverksamhet eller fortsatt forskningsarbete skulle vara överflödigt
utan vad jag har ifrågasatt var just örn inte den nuvarande ladugardsbvggnadskommittén
skulle kunna i fortsättningen, örn den får tid pa sig losa
de här frågorna. Herr Andersson i Tungelsta, som ju själv tillhör denna kornmitté
tycks emellertid för sin del inte tro att det ffår, och da får man naturligtvis
göra en sådan här omstuvning. Men å andra sidan tror jag att man
kanske alltför mycket underskattar lantbrukarnas intelligens da det galler att
göra det bästa möjliga vid nybyggnader. Det skulle onekligen vant mycket
roligare örn man fått en proposition ifrån statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet,
där man fått veta att nu hade man verkligen lyckats att förbilliga
byggnadslcostnaderna. Vi ha ju haft den saken uppe i kammaren åtskilliga
gånger, men på den punkten går^ det ganska trögt. Visserligen kan
man säga, att en rationalisering i viss man skulle bidraga till att forbilliga

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943.

^ ”(Forts T f°rslcmngs'' och f°rsöksverksamhet rörande lantmannaby regnader.

?éWnrk+0ltndaderA “en J’?Riw i7arje fal1 att det blir en mycket liten procent
InJfrWw? Vfd iS°m/ka e Jordras om verkligen nybyggnadsverksamheten på
landet skulle ta den fart soni är behövlig.

Jag skall gärna gå med på att allt inte är utexperimenterat, då det gäller
, e mcfoder, efter vilka man kan bygga, och örn man studerar arrendeegnahemsbebyggelsen,
där man ändå haft tillgång till s. k. sakkunniga, som skulle
{?* .V\SS, expertis, och man ser hur de totat till dessa byggnader, då blir man
orskrackt för att fa hjälp pa det sättet. Både vad gäller boningshus och ekonomibyggnader
aro de anordnade på ett sätt, så att en jordbrukare, örn han
iar bygga själv, inte alls skulle bygga på det sättet.

- fJess^om Vl11 jag bara konstatera, att jag inte fått svar på frågan, vilket
samheT61" ^ ^ Vlktlgaste’ bllr man sba11 planlägga driften vid denna verkar
för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp:

Herr talman Jag kan endast med tillfredsställelse konstatera utskottets välvilliga
inställning till denna fråga. Ben är ganska förklarlig, då man ju litet
va„r v?.f Yad byggnadskapitalet betyder i hela jordbruksproduktionen. Jag förstar
dårfor till fullo utskottets inställning till denna fråga.

Emellertid finns det inom utskottet även de som äro betänksamma, oell
herr Garlström Dagade efter vissa saker. Såvitt jag förstod herr Carlström
ratt var likväl herr Carlström enig med mig beträffande vad jag skrivit att
man r den man det är möjligt skall anpassa byggnadsbeståndet till jordbråksdrilten
som sadan. Det är ju ingenting annat som här är ifrågasatt, än att
vid den fortsätta undersökningen vill man att det såvitt möjligt skall bli en
anpassning till jordbruksdriften av de kostnader, som läggas i hela bvggnadskomplexet.
Följaktligen kan nian där många gånger förebygga en alltför stor
kapitalplacering i byggnader, men man kari samtidigt, då man bygger en ny
byggnad, ia den mycket ändamålsenligare utan att lägga ned större kapital
i densamma. Vi kunna litet varstädes i vårt land konstatera, inte allenast att
det finns gamla byggnader, sorn. äro i behov att ersättas med nya — det är
inte säkert att det vore fördelaktigare ur ren jordbruksekonomisk synpunkt —
utan också, vilket är i hög grad beklagligt, att man lagt ned mycket pengar
\ ^byggnader, som tillkommit på ganska otillfredsställande sätt och inte
tylla den uppgift som de skola fylla med hänsyn till det kapital, som är nediagt
i desamma. Hela denna verksamhet och hela denna undersökning kan iu
inte bil annat än vägledande beträffande hur den eller den byggnadstypen
lämpligen bör se ut för ett jordbruk, som producerar de och de kvantiteterna,
alldeles självklart inte nied hänsyn till att här produceras vissa växtslag unner
nuvarande kristid, där det kan komma att produceras andra växtslag sedan.
Jag kam inte tänka mig att de, som skola syssla med detta, skola så att
saga vilseleda vederbörande nied de uppgifter de skola lämna. De få väl diskutera
problemen saväl med hänsyn till den nära intilliggande tiden som den
-w6 ™at llgfan,de °ch lägga upp problemen därefter. Sedan blir det
själv!atlet den enskilde jordbrukarens omdöme och hans möjligheter att bedöma
de olika förslagen, som bli avgörande till syvende og sidst,

. ?edaf1 sagef. herY Carlström: visst är jag med på detta, men när man får en
sadan institution kanske man framdeles har svårt att bli av med den! Är
man besjälad av att dessa pengar skola göra nytta inte allenast för jordbruket
utan tor hela det svenska folkhushållet, tycker jag det är för tidigt att önska
att man kunde skönja när man skulle kunna bli av med den. Ty det kan hända
att det ur hela nationens synpunkt är ändamålsenligt, även'' örn det skulle

Onsdagen den 7 april 1943.

Nr 13.

Anslag för forsknings- och försöksverksamhet rörande lantmannabyggnader.

(Forts.)

kosta mera pengar, att få bättre klarhet örn såväl den tekniska utformningen
av byggnadsbeståndet som även sammankopplingen av jordbrukets produktionskapacitet
i övrigt och en anpassning av byggnaderna till densamma.

Herr Carlström: Herr talman! Jag skall endast be att få konstatera efter
jordbruksministerns anförande och svar, att det inte är meningen att det skall
ske något annat i fråga örn den rationella utformningen av driften än att man
skall använda det sunda förnuftet, när man bygger en ny ladugård. Det trodde
jag man kunde göra utan att skriva så märkvärdigt i propositionen om
detta.

Efter härmed slutad överläggning biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 21.

Föredrogs andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 3, i
anledning av väckt motion angående förbättrad lägre handelsundervisning
m. m.

Utskottets hemställan bifölls; och skulle, jämlikt § 63 riksdagsordningen,
detta beslut genom utdrag av protokollet delgivas första kammaren.

§ 22.

Föredrogs andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4, i anledning
av väckt motion angående utredning om en förstärkning av akademisk
forskning och undervisning rörande samtida svenska samhällsförhållanden.

Utskottets hemställan bifölls; och skulle, jämlikt § 63 riksdagsordningen,
detta beslut genom utdrag av protokollet delgivas första kammaren.

§ 23.

Föredrogs andra kammarens andra tillfälliga, utskotts utlåtande, nr 7, i anledning
av motioner angående anordnande av diabetesdispensärer och inrättande
av sommarkolonier för sockersjuka barn samt angående vidtagande av åtgärder
för att förbättra förhållandena för de sockersjuka.

Utskottets hemställan föredrogs; och yttrade därvid

Herr Nilsson i Stockholm: Herr talman! I anledning av beslut, som redan
tidigare fattats av första kammaren, ber jag att få hemställa, att andra kammaren
i stället för att bifalla det yrkande, som ställts av utskottet, för sin
del måtte besluta, att riksdagen i skrivelse till Konungen ville anhålla, att
skyndsam utredning verkställes rörande åtgärder för att förbättra förhållandena
för de sockersjuka.

Motioner
angående
åstadkommande
av
förbättrade
förhållanden
för de sockersjuka.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, framställde herr talmannen
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på bifall
till det av herr Nilsson i Stockholm under överläggningen framställda yrkandet;
och fattade kammaren beslut i enlighet med innehållet i den senare propositionen.

Jämlikt § 63 riksdagsordningen skulle detta beslut genom utdrag av protokollet
delgivas första kammaren.

Nr 13.

Onsdagen den 7 april 1943

§ 24.

o Föredrogos vart efter annat andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtanden
:

nr 7, i anledning av väckt motion angående auktorisation av bilskolorna
m. m.; och

nr 8, i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i statens järnvägars
taxebestämmelser.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt,

§ 25.

Föredrogs andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 9, i anledning
av väckt motion angående befrielse från beredskapstjänstgöring eller
uppskov därmed för ordförande i kristidsnämnd.

Utskottets hemställan bifölls; och skulle, jämlikt § 63 riksdagsordningen,
detta beslut genom utdrag av protokollet delgivas första kammaren.

§ 26.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 125, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående
förstärkning av tionde huvudtitelns anslag för budgetåret 1942/43 till kommittéer
och utredningar genom sakkunniga.

§ 27.

Justerades protokollsutdrag.

§ 28.

Herr von Seth avlämnade en av honom m. fl. undertecknad motion, nr 340, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 180, angående organisationen av
försvarsväsendets centrala förvaltning.

Denna motion bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.08 e. m.

In fidem
Sune Norrman.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431407