RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1943:31)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1943. Första kammaren. Nr 31.

Tisdagen den 9 november.

Kammaren sammanträdde kl. 4 e. m.

Herr Nilsson, Bror, anmälde, att lian åter infunnit sig vid riksdagen.

Justerades protokollen för den 3 och den 6 innevarande månad.

Upplästes en till kammaren inkommen ansökning, som jämte därvid fogat
läkarintyg var så lydande:

Till riksdagens första kammare.

Åberopande bifogade läkarintyg får jag härmed anhålla örn fortsatt ledighet
från riksdagsarbetet till och med den 6 december 1943.

Malmö sjukhus den 6 november 1943.

Axel Löfvander,

riksdagsman för Malmöhus län.

Till riksdagens första kammare.

Riksdagsmannen Axel Löfvander, 63 år, är på grund av ledgångsrheumatism
förhindrad att under en månad, från nedan nämnda datum räknat, deltaga i
riksdagsarbetet. Vilket härmed intygas.

Malmö den 6 november 1943.

M. Ljungdahl,

lasarettsläkare.

Den begärda ledigheten beviljades.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets utlåtanden nr 240, 241, 243,
245 och 246 samt jordbruksutskottets utlåtande nr 65.

Kammarens .sammanträde avslutades kl. 4.04 e. m.

In fidem
G. H. Berggren.

Första hammarens protokoll 1948. Nr 81.

Nr 31.

Onsdagen den 10 november 1943.

Onsdagen den 10 november.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Upplästes och lades till handlingarna följande från justitiedepartementet ankomna Protokoll,

hållet inför statsrådet och chefen för justitiedepartementet
den 10 november 1943.

Till justitiedepartementet hade den 6 november 1943 från länsstyrelsen i Östergötlands
län inkommit fullmakt för lantbrukaren K. A. Westman i Brobygård,
vilken vid ny röstsammanräkning blivit utsedd såsom ledamot av riksdagens
lörsta kammare i stället för avgången ledamot av samma kammare.

Vid granskning av fullmakten, som företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot fullmakten icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till första kammaren.

I ämbetet
C. G. Bruno.

Herr Westman infann sig härefter och intog sin plats i kammaren.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 240, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde; och

nr 241, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser
utrikesdepartementets verksamhetsområde.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 243, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser
socialdepartementets verksamhetsområde.

Punkterna 1 och 2.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 3.

Lades till handlingarna.

Punkterna 4—8.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Lördagen den 13 november 1943.

Nr 31.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 245, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde; och

nr 246, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde.

Yad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Vid förnyad, punktvis skedd föredragning av jordbruksutskottets utlåtande
nr 65, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad angår vissa jordbruksärenden,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 11.12 f. m.

In fidem
G. H. Berggren.

Lördagen den 13 november.

Kammaren sammanträdde kl. 4 e. m.

Justerades protokollen för den 9 och den 10 innevarande månad.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 474, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad angår vissa
jordbruksärenden.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:

nr 244, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde ;

nr 247, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
I till riksstaten för .budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser folkhushållningsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 248, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 för befrämjande av frivillig skyddsympning
mot difteri;

nr 249, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv för statens
järnvägars räkning av aktierna i svenska rederiaktiebolaget Öresund m. m.;

Nr 31.

Lördagen den 13 november 1943.

nr 250, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående godkännande av
avtal i fråga om vissa markbyten mellan statens järnvägar och Borås stad m.m.;

nr 251, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överlåtelse till
Stockholms stad av visst område å Ladugårdsgärdet;

nr 252, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av en
postverket tillhörig fastighet i Stockholm;

nr 253, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av
ett statens järnvägar tillhörigt markområde i Morastrands köping;

nr 254, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående statsverkets övertagande
av staden Strömstads förpliktelser beträffande innehavare av befattningar,
vilka vid upphörande av rådhusrätten i samma stad komma att indragas
;

nr 255, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 till bidrag till utlandssvenskarnas
förening;

nr 256, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående inrättande av statens
geotekniska institut m. m.; och

nr 257, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av räntan
å lån från statens utlåningsfonder;

bevillningsutskottets betänkande nr 56, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 14 juni 1940 (nr 478) örn nöjesskatt jämte i ämnet väckta motioner;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 65, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn ändrad
lydelse av 4 § lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot
utbredning av könssjukdomar, m. m.; och

nr 66, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående försäkring av vissa
tjänstepliktiga män, födda år 1924, för olycksfall i arbete m. m.; samt

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 66, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad angår jordbruksdepartementets
verksamhetsområde;

nr 67, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ändring i villkoren
för vissa tomtupplåtelser;

nr 68, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående överlåtelse av visst
område till Fredrika kommun i Västerbottens län;

nr 69, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från betalningsskyldighet
till kronan på grund av virkesköp; och

nr 70, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beviljande av bidrag
ur domänfonden till föreningen för växtförädling av skogsträd.

Justerades ett protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.06 e. m.

In fidem
G. H. Berggren.

Tisdagen den 16 november 1943.

Nr 31.

Tisdagen den 16 november.

Kammaren sammanträdde kl. 4 e. m.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 475, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser
justitiedepartementets verksamhetsområde;

nr 476, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser
socialdepartementets verksamhetsområde;

nr 477, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde; samt

nr 478, i anledning av Kungl. Marits proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets utlåtanden nr 244 och 247—
257, bevillningsutskottets betänkande nr 56, andra lagutskottets utlåtanden nr
65 och 66 samt jordbruksutskottets utlåtanden nr 66—70.

Justerades ett protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.05 e. m.

In fidem
G. H. Berggren.

Nr 31.

Onsdagen den 17 november 1943.

Om framläggande
av förslag
till obligatorisk
sjukförsäkring.

Onsdagen den 17 november.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Herr statsrådet och chefen för socialdepartementet Möller, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid detta sammanträde besvara herr Wiklunds
interpellation om framläggande av förslag till obligatorisk sjukförsäkring,
erhöll ordet och anförde: Herr talman! Ledamoten av denna kammare
herr Erik Olof Wiklund har med första kammarens tillstånd interpellerat
mig rörande följande två spörsmål:

1) Skall frågan örn en obligatorisk sjukförsäkring lösas först utan att invänta
socialvårdskommitténs förslag om övriga socialförsäkringsgrenar?

2) Kan och vill herr statsrådet ange den ungefärliga tid, då förslaget kan
komma att ligga på riksdagens bord?

Då interpellanten i motiveringen till sin interpellation har tagit upp en allmän
kritik av socialvårdskommitténs sätt att bedriva sitt arbete, torde det vara
lämpligt, att jag lämnar en redogörelse för kommitténs hittills bedrivna verksamhet.

Kommittén tillsattes den 3 januari 1938, sedan jag erhållit Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 17 december 1937 att utse en kommitté med uppdrag att
verkställa en översyn av den svenska socialvården.

Under år 1938 behandlades preliminärt organisations- och finansieringsfrågor
på fattigvårdens och närslutna grenar av socialvårdens områden samt
påbörjades en granskning av sjukförsäkringen. Vid behandlingen av sjukförsäkringen
har kommittén biträtts av särskilt tillkallade sakkunniga. Samma
år igångsattes omfattande, för kommitténs arbete nödvändiga statistiska undersökningar,
nämligen rörande fattigvårdsprocesserna, kommunernas ålderdomshem
samt nyrekryteringen till de erkända sjukkassorna.

Under år 1939 fortsattes överläggningarna angående socialvårdsreformen
och särskilt socialförsäkringen, varjämte en bearbetning skedde av det material,
som inkommit i samband med nyssnämnda statistiska undersökningar. Likaså
igångsattes en omfattande undersökning rörande fattigvårdsklientelets understödsförhållanden.
Stormaktskrigets utbrott föranledde ett avbrott i kommitténs
arbete, som återupptogs på hösten 1940. I maj 1940 avlämnades emellertid
ett betänkande med redogörelse för undersökningen av kommunernas ålderdomshem
och i september samma år ett betänkande med redogörelse för undersökningen
rörande de erkända sjukkassorna.

Sedan denna tidpunkt ha kommittén och olika delegationer inom kommittén
— vid behandlingen av vissa frågor med biträde av särskilt tillkallade sakkunniga
— fullföljt utredningsarbetet på olika områden av socialvården. I
mars 1941 förordnades sålunda sakkunniga beträffande arbetslöshetsförsäkring
och kontantunderstödsverksamhet för arbetslösa, i oktober samma år
sakkunniga att biträda vid utredningen av fosterbarnsvården och i september
1942 sakkunniga beträffande frågan örn samordnande av sjukkasseverksamheten
och den sociala olycksfallsförsäkringen. Kommittén har hittills avlämnat
följande betänkanden och förslag:

Onsdagen den 17 november 1943.

Nr 31.

Om framläggande av förslag till obligatorisk sjukförsäkring. (Forts.)

i september 1941 redogörelse för den statistiska utredningen angående fattigvårdens
understödsverksamhet;

samma månad förslag till vissa förbättringar i folkpensionslagen och barnbidragslagen
;

i maj 1942 förslag till ändrad bidragsförskottslag;

i september samma år redogörelse för en statistisk undersökning rörande landets
barnhem samt slutligen

i december 1942 ett betänkande angående socialvårdens organisation m. m.

I sistnämnda betänkande lämnas en översikt över kommitténs dittillsvarande
arbete och vissa förslag angående socialvårdens organisation bl. a. rörande
den lokala förvaltningen av socialvården. I detta betänkande återfinnes en diskussion
örn socialförsäkringens plats inom socialvårdssystemet och kommitténs
principiella uppfattning örn riktlinjerna för ett rationellt socialvårdssystem.
I betänkandet lämnas därjämte en relativt utförlig plan för kommitténs fortsatta
utredningsarbete. Interpellanten har gentemot kommitténs sätt att arbeta
såsom ett föredöme uppställt den s. k. Beveridge-rapporten. Man torde emellertid
böra observera, när man framhåller den snabbhet, _med vilken Bevendgeplanen
utarbetats, att rapporten icke innehåller några i detalj utarbetade lagförslag.
Ett närmare studium av Beveridge-rapporten giver även vid handen,
att dess författare måst lämna öppna åtskilliga spörsmål, vilka äro av fundamental
betydelse för ett ställningstagande till densamma.

Enligt vad jag inhämtat av kommitténs ordförande, är kommittén för närvarande
sysselsatt med den framtida sociallagstiftningens detaljutformning.
Det är ett tidsödande arbete att utforma, kostnadsberäkna och motivera omfattande
och djupt ingripande lagar på socialvårdens område. Jag har — liksom
även socialvårdskommittén — sökt förhindra, att trängande^ reformer skulle
stoppas upp i avbida-n på detta arbetes slutförande. Jag vill sålunda erinra örn
att arbetslöshetsförsäkringen 1941 blev föremål för en ganska genomgripande
förändring. Socialvårdskommittén själv har, som redan tidigare omnämnts,
framlagt förslag till bidragsförskottslag, vilket ledde till förändrad .lagstiftning
på området. Bland andra spörsmål, som efter kommitténs initiativ redan
föranlett lagstiftningsåtgärder, märkas frågorna örn höjning av den avdragsfria
inkomsten vid tilläggspensioner och barnbidrag samt vårdavgifterna a
vårdhemmen för lättskötta sinnessjuka. Efter slutförande av den förut omnämnda
statistiska undersökningen av barnhemmen har kommittén upptagit
arbetet med en revision av barnavårdslagen beträffande barnhems- och fosterbarnsvården,
och det är kommitténs förhoppning att i början av nästkommande
år kunna framlägga förslag till en reformerad lagstiftning pa detta område.

Socialvårdskommitténs ordförande upplyser vidare, att kommittén har för
avsikt att framlägga partiella reformförslag även på socialförsäkringens område,
Det är dock icke lämpligt att härvidlag behandla värjo försäkringsgren
som en fullt fristående enhet. Redan i organisatoriskt hänseende finnas eller
böra finnas beröringspunkter de olika grenarna emellan. Föga vore enligt kommitténs
mening att vinna på att framlägga ett detaljerat förslag i fråga örn
en socialförsäkringsgren och samtidigt lämna öppet i vad man förändringar och
kanske genomgripande sådana vore påkallade av en annan försäkringsgrens
detaljutformning.Valet står här emellan att uppskjuta framläggandet av förslag
till ny sociallagstiftning till dess hela komplexet är i detalj utarbetat eller
att med vissa mellanrum framlägga förslag till vissa delar av sociallagstiftning,
med beaktande redan från början i största möjliga mån av den inverkan
på respektive förslags innehåll som blivande förslag till andra delar av sagda
lagstiftning kommer att hava. Kommittén har valt den sistnämnda vägen. I
överensstämmelse härmed har kommittén icke ansett sig kunna framlägga för -

Nr 31.

Onsdagen den 17 november 1943.

Örn framläggande av förslag till obligatorisk sjukförsäkring. (Forts.)
slag till lagstiftning angående obligatorisk sjukförsäkring, innan riktlinjerna
för ett samordnande av sjukförsäkringen och olycksfallsförsäkringen närmare
fastställts. Kommittén hyser förhoppning att härav betingade undersökningar
skola kunna slutföras inom sådan tid, att lagförslaget, vilket föreligger i detalj
utarbetat, skäll kunna framläggas i början av nästkommande år.

Bland övriga mera. betydande utredningar beträffande socialförsäkringen
märkas frågan örn obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, en granskning av folkpensioneringen
och en reformerad fattigvårdslagstiftning. Även här kommer
kommittén — med beaktande i möjligaste mån redan från början av behovet
av samordning dem emellan —- att framlägga separata förslag. Mycket omfattande
statistiska utredningar i samband med arbetslöshetsförsäkringen äro
slutförda. De allmänna riktlinjerna för en blivande lagstiftning äro behandlade
och arbetet med utarbetande av lagstiftningen pågar. Det är kommitténs förhoppning,
att förslaget i ärendet skall kunna framläggas under loppet av nästkommande
sommar.

Frågan örn en revision av folkpensioneringen har icke kunnat upptagas av
kommittén förrän utredningen örn sjukförsäkringen slutförts. Kommittén har
nu med biträde av särskilt tillkallade sakkunniga upptagit folkpensioneringen
till översyn, och det är kommitténs avsikt att med största möjliga skyndsamhet
bedriva utredningsarbetet. Det må dock erinras örn att till prövning måste
upptagas vissa spörsmål, som ingalunda äro lättlösta. Sålunda har i riksdagsmotioner
och i annan form framförts bl. a. frågan örn en uppdelning av folkpensionen
i invalidpension och ålderdomspension, upphävande av dyrortsgruppe
ringen, införande, av hyresbidrag, de nuvarande individuella pensionernas ersättande
med familjepension, ändrade grunder för kommunala pensionstillskott
m. fl. frågor.

Fa fattigvardslagstiftnmgens område har utredningsarbetet framskridit jämförelsevis
långt; det .är emellertid, uppenbart, att ett till alla delar utarbetat
förslag till en ny socialhjälpslag ej kan framläggas, förrän socialförsäkringens
räckvidd och detaljutformning är klar. Enligt kommitténs uppfattning torde
förslag till socialhjälpslag kunna framläggas inom loppet av de närmaste två
åren.

Enligt min mening torde socialvårdskommittén icke böra klandras för sitt
sätt att planlägga sitt arbete. Kommittén har inom det stora komplexet av
socialvårdsfrågor till prövning först upptagit sjukförsäkringen. Utformningen
av övriga socialförsäkringsgrenar blir nämligen i hög grad beroende på hur
sjukvårdsförsäkringsfrågan löses. Så är fallet med såväl den nu till folkpensioneringen
knutna invalidpensioneringen som olycksfallsförsäkringen. Däremot
torde det icke föreligga något hinder för att taga ställning till ejukkassereformen,
örn man allenast har klart för sig, att detta ställningstagande kommer
att påverka andra socialförsäkringsgrenar. Framlägger därför socialvårdskommittén,
som det är min förhoppning, inom den närmaste tiden ett förslag rörande
sjukförsäkringen, torde detta förslag kunna föreläggas riksdagen utan att
kommitténs arbete i övrigt slutföres. Jag vill emellertid påpeka, att ett så
omfattande ärende som genomförandet av en obligatorisk sjukförsäkring kommer
att kräva lång remisstid och därefter ingående överväganden inom regeringen.
Under sådana förhållanden är det icke möjligt att nu ange en bestämd
tidpunkt för förslagets framläggande inför riksdagen.

Herr Wiklund: Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet och chefen för
socialdepartementet få framföra mitt hjärtliga tack för det utförliga svar, som
lämnats på min interpellation. Samtidigt vill jag tacka för herr statsrådets vän -

Onsdagen den 17 november 1943.

Nr 31.

Orri framläggande av förslag till obligatorisk sjukförsäkring. (Forts.)
likhet att i förväg låta mig ta del av lians svar på min interpellation. Till att
börja med vill jag, herr talman, något angiva skälen för min interpellation.

Under sensommarens och höstens lopp läste man i tidningarna, att socialvårdskommittén
var färdig med ett förslag till obligatorisk sjukförsäkring; ja,
i en del tidningar stod det t. o. m., att kommittén fattat beslut i denna fråga,
vilket dock visade sig vara felaktigt. Att frågan närmade sig sin lösning tyckte
man sig förstå på sjukkassehåll därav, att sjukkasseförbundet i augusti månad
uppmanades att inköpa ett stort antal av de två delar, som förelågo i så
gott som färdigt skick av kommitténs förslag till en hela folket omfattande
sjukförsäkring. Sjukkasseförbundets styrelse beslöt också att inköpa 2,000
exemplar av vardera delen för att kostnadsfritt tillställas såväl central- som lokalsjukkassorna.

Yi voro alltså på sjukkassehåll ganska förhoppningsfulla i det av mig här
berörda avseendet, men så kom, förmedlat genom T.T., ett besked från kommittén
•—• jag tror att det var i slutet av september månad — som löd: »Med
framläggandet av ett inom kommittén utarbetat förslag i detta ämne kommer
att anstå, till dess vissa ytterligare utredningar angående sjukförsäkringens
samordnande med andra socialförsäkringsgrenar fullföljts.» Det är givet, att
man i skilda kretsar frågade sig: vad har inträffat, eftersom denna kommuniké
utsändes? I den trängre kommittékretsen trodde man sig dock vara nära målet,
men när kommittén samlades in pleno, inträffade något, som födde denna egendomliga
kommuniké, som det kanske inte är så lätt att förstå med hänsyn till
tidigare optimistiska uttalanden i ämnet. Jag gör visst inte anspråk på att herr
statsrådet skall besvara frågan, men det måste väl medges, att det ser en smula
underligt ut för en utomstående, att man först nu kommit att tänka på att vissa
ytterligare utredningar angående sjukförsäkringens samordnande med andrå
socialförsäkringsgrenar måste fullföljas, innan här merberörda förslag kunde
framläggas.

Kommitténs ärade ordförande är dock, enligt vad herr statsrådet här i sitt
svar har meddelat, så optimistisk, att han tror, att t. ex. riktlinjerna för ett
samordnande av sjukförsäkringen och olycksfallsförsäkringen skola vara klara
i början av år 1944. Beträffande frågorna örn obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,
örn en granskning av folkpensioneringen och om en reformerad fattigvårdslagstiftning
hoppas kommittén kunna framlägga förslag under loppet av
nästkommande sommar. Däremot kan förslag till socialhjälpslag framläggas
först inom loppet av de närmaste två åren. Nu undrar jag, örn icke alla dessa
ännu ej färdiga förslag kunna komma att influera på t. ex. ett förslag till obligatorisk
sjukförsäkring, som framlagts kanske betydligt tidigare. Den, som
lever, får se!

Herr statsrådet framhöll i början av sitt svar, att jag tagit upp en allmän
kritik av socialvård skommitténs sätt att bedriva sitt arbete. Jag skall därför
med några ord beröra denna sak, och jag tillåter mig då att citera vad jag sagt
i interpellationen härom: »Vad menas då», säger jag där, »med en social översyn?»
—- Det är den sak, som också herr statsrådet angav såsom önskemål i
sina direktiv, när kommittén tillsattes 1938. — dag fortsätter att citera ur min
interpellation: »Svaret på den frågan har professorn Siv William Beveridge
givit oss i sin strålande plan för en genomgripande omdaning av den engelska
socialvården. Man må ha vilken uppfattning man vill örn denna trygghctsplan,
säkert är, att det är en märklig prestation att på ett och ett halvt år framlägga
en rapport, vars betydelse knappast kan överskattas. Den har lyftat de sociala
frågorna upp på ett plan, som tvingar till ställningstagande och vars verkningar
för det sociala arbetet i världen i framtiden helt enkelt bli av revolutionerande
art.»

Nr 31.

Onsdagen den 17 november 1943.

Örn framläggande av förslag till obligatorisk sjukförsäkring. (Forts.)

Jag har, som synes, uppställt Beveridgeplanen som ett föredöme för hur en
utredning av här nämnt slag hör uppläggas. Visserligen har Beveridge måst
lämna öppna åtskilliga spörsmål, såsom herr statsrådet mycket riktigt framhöll,
men av vad jag här tillåtit mig anföra framgick det tydligt, att även socialvårdskommittén
varit tvungen att göra detsamma. Skillnaden är bara den, att
Beveridge har en verklig plan eller ram, som gör att man icke blott kan se konturerna
av den sociala byggnad, England skall få, utan även tydligt själva
byggnaden. Inredningen kommer ju i vanliga fall, sedan byggnaden är under
tak.

Jag har även i min interpellation sagt, att socialvårdskommittén i vissa hänseenden
varit en stötesten, när det gällt fortsatt sociallagstiftningsarbete. Jag
tror, att det är flera än jag, som ha en sådan övertygelse, och j.ag har här möjlighet
att inför kammaren tala om, att det är ett mycket stort antal frågor,
som under årens lopp — kommittén fyller sex år den 17 december — remitterats
till densamma. Det är nämligen inte mindre än 32 skrivelser i olika ämnen,
som remitterats till kommittén — frånsett en mängd andra smärre spörsmål
örn speciella önskemål från enskilda personer och mindre sammanslutningar
— därav sju skrivelser från riksdagen, fem skrivelser från Kungl. Majit-och en
skrivelse från socialministern själv.

Visserligen har kommittén utgivit en del betänkanden och förslag, men däri
lämnat material är nu enligt min mening så pass gammalt, att dess aktualitet
i viss mån förflyktigats. Tiden rider som bekant fort, och för att bevisa detta
mitt påstående i vad det gäller sjukförsäkringen vill jag lämna några sifferuppgifter.
— Under förra året ökade de erkända sjukkassornas medlemsantal
med netto 213,000 medlemmar, och i år har det varje månad i sjukkassorna
gått in ungefär 25,000 medlemmar i åldern över 15 år. Härav torde man kunna
förstå, att de siffror, varpå kommittén tidigare byggt sina uttalanden och
ståndpunkter, då det gällt sjukförsäkringens omfattning och hithörande spörsmål,
genom själva utvecklingens gång förryckts i en helt annan och positiv
riktning mot vad som tidigare var förhållandet.

Till sist vill jag säga ett par ord örn tidpunkten för framläggandet av ett
förslag örn obligatorisk sjukförsäkring, ooh jag tillåter mig då citera herr
statsrådet, som säger: »Framlägger därför socialvårdskommittén, som det är
min förhoppning, inom den närmaste tiden ett förslag rörande sjukförsäkringen,
torde detta förslag kunna föreläggas riksdagen utan att kommitténs arbete
i övrigt slutföres. Jag vill emellertid påpeka, att ett så omfattande ärende
som genomförandet av en obligatorisk sjukförsäkring kommer att kräva lång
remisstid och därefter ingående överväganden inom regeringen. Under sådana
förhållanden är det icke möjligt att nu ange en bestämd tidpunkt för förslagets
framläggande inför riksdagen.»

I detta sammanhang, herr talman, ber jag att få framlägga en synpunkt,
som kanske inte herrarna tänkt närmare på, därför att ni icke sysslat med
dessa speciella frågor. När kommittén hade tillsatts och hade arbetat en tid,
var man på sjukkassehåll av den uppfattningen, att nu blir det snart obligatorisk
sjukförsäkring och då tjänar det väl ingenting till att vi arbeta på en
förbättring av denna försäkringsform. Men allteftersom tiden gick och det dröjde
med förslagets framläggande, kunde man inte stå där med armarna i kors
inför denna situation. Vi måste därför först och främst hos kassornas styrelser
söka få till stånd den inställningen till frågan, att det nog skulle komma att
dröja åtskillig tid, innan något förslag om obligatorisk sjukförsäkring av alla
tecken att döma bleve synligt, och så sade vi dessutom, att ett av de bästa sätten
att arbeta för en obligatorisk sjukförsäkring vore att sätta fart på anskaffningen
av nya medlemmar och latt inte tänka så mycket på kommittén som

Onsdagen den 17 november 1943.

Nr 31.

Om framläggande av förslag till obligatorisk sjukförsäkring. (Forts.)
sådan och dess arbete, något som även, såsom jag nyss nämnde, lyckades över förväntan
bra. Vi måste, som herr statsrådet hör, använda en del smålistiga argument
utan att därför vara några som helst jesuiter.

Jag ber att ännu en gång få betyga herr statsrådet min och jag tror också
sjukkasserörelsens stora tacksamhet för det svar, herr statsrådet har lämnat
på min interpellation. Det har ju i viktiga avseenden klargjorts, hur det nu
ligger till, nämligen att vi kunna vänta ett förslag örn obligatorisk sjukförsäkring
oberoende av andra utredningsspörsmål, som statsrådet här i dag redogjort
för.

Herr statsrådet Möller: Herr talman! Jag skall endast tillåta mig att göra
några reflexioner utanför själva interpellationssvaret.

Att göra en jämförelse mellan Beveridgerapporten och vår kommittés arbete
är överhuvud taget mycket svårt. Jag är inte säker på att man här i
landet överhuvud taget skulle reflektera på en lagstiftning, som innebure
att man för hela folket, utan undantag, för både landsbygd och stad, skulle
tillämpa precis samma grunder, då det gäller saväl avgifter till en socialförsäkring
som de förmåner, socialförsäkringen skall bjuda. Jag vill därmed
icke lia sagt, att det inte vore bra, men jag undrar, örn det skulle vara så lätt
att kunna ena t. ex. regering och riksdag örn en sådan anordning. Skulle man
kunna göra det, behövdes strängt taget inte något vidare arbete på denna
fråga, utan då imiterade man Beveridgeplanen och fixerade ett existensminimum,
som alla sådana, som blivit sjuka eller arbetslösa eller utsatta för
olycksfall etc., skulle tillförsäkras mot att de betalade vissa avgifter. Här i
landet skulle det naturligtvis då bli en dragkamp örn hur stort statsbidraget
skall vara — det blir det kanske i England också, när det kommer till kritan.
Vi komma med all säkerhet att få bevittna rätt stora meningsskiljaktigheter
i en mängd detaljfrågor inom en obligatorisk sjukförsäkrings ram.

Jag har visserligen inte själv fått det förslag, som ju faktiskt är utarbetat
inom socialvårdskommittén, men jag tror mig veta, att örn detta förslag genomfördes,
så komme statens utgift för sjukförsäkringen att stiga till ungeför
70 miljoner kronor. Det kan också hända, att meningarna om ett sådant
statsbidrag till sjukförsäkringen komma att bli delade; en regering av den
typ, som för närvarande sitter i vårt land, kan ju inte utan vidare förutsättas
bli enig örn hur ett sådant slutligt förslag skall vara utformat, även örn
jag naturligtvis har alla förhoppningar om att en sådan enighet skall kunna
uppnås. Men man kan inte utan vidare utgå ifrån att så blir fallet. Därför
torde det vara hopplöst att ange någon bestämd tidpunkt, då försäkringsförslaget
kommer att framläggas. För min del måste jag rekommendera sjukkassefolket
att bara bygga på och bygga på sin frivilliga rörelse och att icke
låta det här väntade förslaget utgöra något hinder för en energisk nyrekrytering
till sjukkassorna.

I fråga örn tidsutdräkten i detta fall är det klart, att örn man kunde tillsätta
en enmanskommitté med ett par sekreterare, åt vilken man anförtrodde
att göra en sådan rapport som Beveridges, kunde det gå relativt snabbt, men
jag bär för min del inte vid socialvardskommitténs tillsättande vagat frångå
den traditionella kommittésammansättningen; där skulle jordbrukarna vara
representerade, där skulle arbetarna vara representerade, där skulle arbetsgivarna
vara representerade, och dessutom skulle vissa speciella socialvårdssakkunniga
insättas i kommittén. Det är således en relativt stor kommitté,
och där skola en mängd diskussioner äga rum. De, som sitta i denna kommitté,
äro liksom ledamöterna i de flesta svenska kungliga kommittéer upptagna
nied allehanda enskilda göromål. Eftersom de icke kunna helt avlönas

Nr 31.

Onsdagen den 17 november 1943.

Anslag till
frivillig
skyddsympning
mot
difteri.

Örn framläggande av förslag till obligatorisk sjukförsäkring. (Forts.)
av staten under den tid de arbeta i en sådan kommitté, kunna de alltså inte
lämna _ sina tidigare sysselsättningar för den tid, som kan åtgå för detta
utredningsarbete. Allt sådant gör ju, att det inte finns någon möjlighet för
denna kommitté att arbeta med samma snabbhet, som en enmanskommitté
sådan som den som utarbetat Beveridgeplanen. Men dessutom tillkommer ju att
den svenska kommittén skall utarbeta lagförslag — Beveridge har som bekant
helt och hållet överlåtit åt andra att ge lagens form åt de tankar och
riktlinjer, som han har framlagt i sin plan — samt att den svenska kommittén
under årens lopp har besvärats med begäran från Kungl. Majit örn lagstiftningsarbete
_ rörande vissa partiella reformer, vilket naturligtvis också
har stört kommittén i dess allmänna arbete.

Det är mycket beklagligt att det tar så förfärligt lång tid, innan en kommitté
av denna art kan bli färdig med sitt förslag, men jag vill åtminstone
ha framfört några synpunkter på hur det överhuvud taget är möjligt för en
kommitté av denna beskaffenhet att arbeta. Jag tror inte, att man här i landet
skulle ha kunnat överlämna åt en person att utföra allt detta med biträde
endast av sekreterare, utan det har nog varit nödvändigt att i en sådan inre
cirkel, som en kommitté bildar, låta diskussionen pågå mellan representanter
för de olika intressen, som beröras av en lagstiftning på detta område.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 244, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde.

Punkten 1.

Lades till handlingarna.

Punkterna 2—6.

Vad utskottets hemställt bifölls.

Punkten 7.

Lades till handlingarna.

Punkten 8.

Utskottets hemställan bifölls.

Vid förnyad, punktvis skedd föredragning av statsutskottets utlåtande nr
247, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad propositionen avser folkhushållningsdepartementets
verksamhetområde, bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 248, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1943/44 för befrämjande av frivillig skyddsympning mot difteri.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts i proposition nr 356 framlagda förslag
hade utskottet i förevarande utlåtande hemställt, att riksdagen måtte

a) godkänna i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 8 oktober 1943
förordade grunder för statens medverkan vid genomförande av frivillig skyddsympning
mot difteri;

Onsdagen den 17 november 1943.

Nr 31.

Anslag till frivillig skyddsympning mot difteri. (Forts.)

b) till Skyddsympning mot difteri å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1943/44 å driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 300,000 kronor.

Herr Karlsson, Gottfrid: Herr talman! Jag bar icke begärt ordet för att göra
några erinringar mot förslaget örn anslag till ifrågavarande ändamål; jag är
tvärtom av den uppfattningen, att det är ett mycket vällovligt förslag, som nu
ligger på riksdagens bord och som ju örn någon minut kommer att klubbfästas.
Jag har begärt ordet för att uttala den uppfattningen, att det hade varit rimligt,
örn de landsting, som på egen hand företagit åtgärder i detta syfte redan
innan riksdagen beslutat örn statsbidrag, också hade haft möjlighet att få något
bidrag från statens sida för de vidtagna åtgärderna. Det landstings förvaltningsutskott,
som jag har äran tillhöra, beslöt någon gång i vintras på förslag
av förste provinsialläkaren i länet att vidtaga åtgärder för skyddsympning
mot difteri i anledning av en synnerligen hotande och svårartad epidemi
inom Jönköpings län. Jag vill minnas, att den började i Nässjö och trakterna
däromkring, dit sjukdomen kommit med hempermitterade värnpliktiga, som
haft sjukdomsfröet med sig, och därifrån spred den sig upp emot östgötagränsen.
När då förste provinsialläkaren föreslog förvaltningsutskottet att vidtaga
åtgärder för frivillig skyddsympning främst inom de delar av länet, som gränsade
intill Jönköpings län, vidtagas sådana åtgärder, och skyddsympning utfördes
i mycket stor omfattning. I början av året ympades icke mindre än tiotusen
skolbarn, och ympningen har sedan fortgått även i andra delar av landstingsområdet
för att man på så sätt skulle förebygga en svårartad epidemi
inom länet.

När beslutet fattades, talade förste provinsialläkaren om att det inom medicinalstyrelsen
fanns utarbetat ett förslag örn bestämmelser, enligt vilka
landstingen skulle erhålla statsbidrag för utförande av dylik skyddsympning.
Jag vill nu inte på något sätt göra gällande, att detta uttalande influerade
på förvaltningsutskottets ställningstagande i frågan, men när vi sedan fingo
medicinalstyrelsens förslag på remiss, uttalade bland annat Östergötlands läns
landstings förvaltningsutskott den uppfattningen, att även sådana landsting,
som på eget ansvar, redan innan bestämmelserna örn statsbidrag tillkommit,
föranstaltat örn dylika ympningar, skäligen borde komma i åtnjutande av något
bidrag från statens sida.

Nu är jag inte riktigt säker på örn de bestämmelser, som här äro utformade,
lägga bestämda hinder i vägen för Kungl. Majit att medgiva bidrag även i
sådana fall som jag här bär talat örn. Jag vet ju att förvaltningsutskotten i
Jönköpings län och Östergötlands län och kanske flera vidtagit rätt omfattande
åtgärder, som naturligtvis medfört ganska stora kostnader, för att förebygga
spridningen av den då hotande difteriepidemien. Jag vet inte säkert, säger
jag, örn de grunder, vi nu äro färdiga att fastslå, lägga absoluta hinder i
vägen för Konungen att lämna bidrag till dessa landsting, men jag har, herr
talman, velat i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på frågan och framhålla
såsom min mening, att det vore skäligt, örn bidrag kunde komma att beviljas
även till de landsting, som lia ansett sig böra vidtaga dessa åtgärder.
!Även örn sådana bidrag beviljas, återstå ju ändå rätt stora kostnader, som landstingen
i detta fall påtagit sig.

Jag bär, som sagt, endast velat kommentera det nu föreliggande förslaget
på sätt som här har skett.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, bifölls vad utskottet i det nu
föredragna utlåtandet hemställt.

Nr 31.

Onsdagen den 17 november 1943.

Ang. beskattning
av
restaur ang -dansen.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 249, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv för statens
järnvägars räkning av aktierna i svenska rederiaktiebolaget Öresund m. m. ;

nr 250, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående godkännande av
avtal i fråga om vissa markbyten mellan statens järnvägar och Borås stad
m. m.;

nr 251, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående överlåtelse till
Stockholms stad av visst område å Ladugårdsgärdet;

nr 252, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av
en postverket tillhörig fastighet i Stockholm;

nr 253, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av
ett statens järnvägar tillhörigt markområde i Morastrands köping;

nr 254, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets
övertagande av staden Strömstads förpliktelser beträffande innehavare av befattningar,
vilka vid upphörande av rådhusrätten i samma stad komma att indragas
;

nr 255, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 till bidrag till utlandssvenskarnas
förening;

nr 256, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av
statens geotekniska institut m. m.; samt

nr 257, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående reglering av
räntan å lån från statens utlåningsfonder.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets betänkande nr 56, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i
vissa delar av förordningen den 14 juni 1940 (nr 478) örn nöjesskatt jämte i
ämnet väckta motioner.

I en den 8 oktober 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 350, hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 14 juni 1940 (nr 478) om nöjesskatt.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag innebar bland annat, att i sistnämnda
förordning skulle införas en ny paragraf, betecknad 5 a §, av följande lydelse:

Anordnas danstillställning, till vilken allmänheten äger tillträde, i lokal
eller å plats, där utskänkning av spritdrycker, vin, pilsnerdricka eller alkoholfria
drycker samtidigt må äga rum, eller i annan därmed i inre förbindelse
stående lokal, skall, ändock att särskild avgift för tillträde till danstillställningen
icke uppbäres eller avgift uppbäres med lägre belopp än nedan sägs,
nöjesskatt utgå som örn avgift för varje person, vilken äger deltaga i dansen,
uttoges med

a) tre kronor, där utskänkning av spritdrycker må äga rum,

b) två kronor, där utskänkning av vin men ej av spritdrycker må äga rum,
samt

c) en krona, där utskänkning av endast pilsnerdricka eller alkoholfria
drycker må äga rum.

Uttages avgift för dans, gäde i stället vad i 5 § stadgas.

Till utskottets behandling hade överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:

1) motionen nr 357 i första kammaren av herr Holmström, vari hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 350 angå -

Onsdagen den 17 november 1943.

Nr 31.

Äng. beskattning av restaurangdansen. (Forts.)
ende nöjesskatt måtte vidtaga sådan ändring i densamma, att skatten icke skulle
drabba resande, som bodde på hotell, där dans vore anordnad; samt

2) motionen nr 493 i andra kammaren av herr Henriksson, vari hemställts,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Majlis proposition nr 350.

Utskottet hade i det nu föreliggande betänkandet på anförda skäl hemställt,

1) att riksdagen mätte, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 350 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas samt med avslag
å motionen II: 493, antaga under punkten infört förslag till förordning angående
ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni 1940 (nr 478) om nöjesskatt; 2)

att motionen I: 357 måtte, i den mån den icke kunde anses besvarad genom
vad utskottet förut anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Utskottets förordningsförslag skilde sig från det av Kungl. Majit framlagda

förordningsförslaget allenast därutinnan, att de i 5 a § förekommande orden

»i inre förbindelse» utbytts mot »i obehindrad inre förbindelse».

•

Reservation hade anförts av, utom annan, herr Henriksson, som ansett, att
utskottets yttrande bort hava den lydelse, reservationen visade, samt att utskottet
bort hemställa,

1) att riksdagen matte, med bifall till motionen II: 493, avslå Kungl. Majits
förevarande proposition nr 350,

2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn en förnyad
och allsidig utredning rörande en beskattning av restaurangdansen och för riksdagen
framlägga de förslag, vartill denna utredning kunde föranleda, samt

3) att motionen 1:357 måtte anses besvarad genom vad utskottet sålunda
anfört och hemställt.

Herr Björck: Herr talman! Jag har intet i princip att erinra mot bevillningsutskottets
förslag till lösande av denna skattefråga. Så som restaurangdansen
utvecklats på senare år, bör den inte undgå beskattning. Men man kan
inte undgå att bli betänksam, då riksdagen står i begrepp att beskatta något
som i realiteten är förbjudet i svensk lag. Ty det torde inte vara okänt för
kammarens ledamöter, att servering av rusdrycker icke är tillåten i lokal, där
offentlig dans äger rum. Jag tillåter mig påminna örn vad rusdrycksförsäljningsförordningen
5 kap. 3 § innehåller. Där säges bland annat, att utskänkning
av rusdrycker ej må ske i lokal eller å plats, där offentlig dans äger rum,
ej heller i lokal som står i inre förbindelse med dylik. Emellertid äger länsstyrelse
efter ansökan i särskilda fall medgiva undantag, sedan den kommunala
myndigheten på platsen, samt i stad magistraten, blivit hörd.

Nu har utvecklingen, såsom vi alla veta, blivit den, att dessa undantag, som
lagen för särskilda fall medger, ha blivit regel. En undersökning som finansministern
lät företaga förlidet år, då han besvarade en interpellation i andra
kammaren, visar att dylika tillstånd beviljats i över 18,000 fall om året under
de år som undersökningen omfattar, nämligen åren 1939, 1940 och 1941.
En jämförelse med några år tidigare visar en ökning av cirka 6,000 fall årligen
— jag tror jämförelsen avsåg åren 1930—1935. Denna kraftiga ökning
förvånar, då man erinrar sig vad bevillningsutskottet skrev år 1937, då riksdagen
antog nya och ändrade bestämmelser i fråga om rusdryckshanteringen.
Utskottet sade då följande: »Enligt utskottets mening ha gällande bestämmelser
i förevarande hänseende av myndigheterna på vissa håll tillämpats på ett
sätt, som kan giva anledning till befogade erinring-ar. För framtiden måste anses
önskvärt, att tillstånd till dans i samband med utskänkning å restaurang

Nr 31.

Onsdagen den 17 november 1943.

Äng. beskattning av restaurangdansen. (Forts.)
meddelas med större urskilning än som hittills skett.» Uttalandet godkändes
av riksdagen och blev sålunda riksdagens eget. Man blir givetvis inte glad över
att konstatera, hur litet vederbörande myndigheter taga hänsyn till ett uttalande
av riksdagen.

Även örn man måste anse, att beskattningen under nuvarande förhållanden
Ilar fog för sig, har man anledning befara, att denna nöjesart så att säga legaliseras
genom att en beskattning införes, som efter allt att döma kommer att
tillföra statsverket ej obetydliga inkomster. Jag tillåter mig, herr talman, uttala
den förväntan, att inkomsten av denna skatt icke må bli avgörande vid
bedömandet av huruvida tillställningar av denna art böra tillåtas eller icke.

Herr Pauli: Jag förstår mycket väl, att bevillningsutskottet har haft en besvärlig
uppgift, när det sysslat med denna sak, inte minst med tanke på departementschefens
uttalande i propositionen till 1940 års riksdag, där han
påpekade, att det enligt vunna erfarenheter skulle stöta på allt för stora
praktiska svårigheter att nå de åsyftade danstillställningarna med nöjesbeskattning.
När man läser igenom detta betänkande, får man intrycket, att dessa
svårigheter icke ha övervunnits av utskottet, och utskottet har ju också uttalat
sig i ganska tveksamma ordalag angående möjligheten att få fram sådana
föreskrifter, att de drabba dem, som man vill komma åt — för att nu
beröra den frågan — och icke sådana hotell- och restauranggäster, som icke
deltaga i danstillställningarna. Man söker emellertid förgäves i utskottets utlåtande
efter någon diskussion örn det uppslag, sorn förekommer i herr Henrikssons
reservation, där det säges, att en tänkbar lösning, som borde prövats,
är att skatten uttages i form av en licensavgift, som av restauratören erlägges
för varje tillstånd att anordna restaurangdans. Härigenom skulle alla kontrollsvårigheter
och kontrollkostnader kunna elimineras.

Jag är inte tillräckligt insatt i de tekniska detaljer, som här varit föremål
för övervägande, för att bedöma, huruvida detta är den bästa framkomliga
vägen, men nog förefaller det mig, som örn den skulle vara av den natur, att
den kunde ha varit värd ett närmare övervägande från utskottets'' sida, och
därför har jag varit litet förvånad över att inte återfinna någon diskussion
örn den saken i betänkandet. Såsom jag betraktar frågan måste jag säga, att
jag tycker att den vägen är den enklaste och att man bär i riksdagen närmast
borde ha anledning att reflektera på den. Det system, som utskottet tänkt sig,
blir ju dock förfärligt trassligt. Utskottet har hänvisat restauratörerna till att
själva anordna kontrollen, och det har redan diskuterats i tidningarna, hur det
skall gå till. Man får väl avspärra dansgolvet och fordra särskild biljett av
dem, som skola komma innanför denna avspärrning, och får sedan övervaka,
att dessa biljetter icke överlåtas till andra. Jag förundrar mig inte över att
vissa restauranginnehavare ha sagt, att örn man skall ha ett sådant system,
är det bäst att inställa alltihop. Detta blir väl sannolikt också följden, och
då kommer ju den beräknade statsinkomsten av denna beskattning att betydligt
reduceras eller kanske rent av gå all världens väg. Örn man skall gå
in för en sådan här beskattning, förefaller det mig därför bäst, att man tar
ett enkelt system, ett system, med så litet kontrollbesvär och otrevnad som
möjligt för såväl restauranggäster som restauranginnehavare.

Till slut kan jag inte underlåta en liten kättersk reflexion över sättet att
betrakta nöjen som beskattningsvärda eller icke. Örn man t. ex. har en familjefest.
anordnad pa ett hotell och man vid denna fest t. ex. anordnar dans för
familjemedlemmarna och deras gäster, så förmodar jag att detta enligt det
föreliggande förslaget bör beskattas. Men om vid en liknande fest medlemmarna
tycka det är roligare att slå sig ned vid små gröna bord och spela

Onsdagen den 17 november 1943.

Nr 31.

Ang. beskattning av restaurangdansen. (Forts.)
bridge eller andra oskyldiga spel, blir detta icke föremål för särskild beskattning.
Till oell med om spelet icke är alldeles oskyldigt utan rör sig örn penningar
eller penningars värde —■ vilket jag från min skoltid minns var strängt
förbjudet — går det fritt från annan beskattning än stämpelavgiften. Men
nog lia de som spela kort lika roligt på sitt sätt som de dansande. Skall man
beskatta nöjet i dess egenskap av nöje, så frågar man sig, varför det ena
skall beskattas ock inte det andra.

Ja, kerr talman, jag ber att inte få detta uppfattat såsom något förslag.
Det är inte alls fråga örn någon attack mot kortspelet för att få det beskattat,
ock det är inte min mening att söka animera finansministern till att taga
även denna skattekälla i anspråk, men jag tyckte att man kunde tillåta sig
denna lilla jämförelse.

Ur rent tekniska synpunkter kar jag velat säga, att det nog är bättre att
välja den enklare vägen i denna fråga än den mera tilltrasslade. Örn jag inte
blir övertygad av det anförande, som utskottets ärade ordförande nu kommer
att hålla, så kar jag på de skäl, jag nu anfört, tänkt att rösta för det av
herr Henriksson avgivna reservationsyrkandet.

Herr Bärg, Jokan: Herr talman! Jag ber att först få instämma i kerr Björcks
anförande.

Till herr Pauli vill jag bara säga, att jag föreställer mig, att kan kar försökt
att någorlunda bedöma, hur man skall ordna en beskattning enligt herr
Henrikssons reservation, innan han förbinder sig att rösta för den. Den metod,
som där är föreslagen, är ju ingalunda okänd, och ur kontrollsynpunkt är
den givetvis ofantlig mycket enklare än den, som förordas i den kungl, propositionen
och i utskottets betänkande. Men jag ämnar ju inte stå här och
försöka att sätta herr Pauli in i alla de besvärligheter, som följa med att
man tar upp en särskild licensavgift, ty det skulle säkerligen bli ett långt
utdraget anförande, som jag inte tror skulle intressera kammaren. Jag vill
bara erinra örn att man kan väl knappast tänka sig, att man skulle lia en
lika stor avgift för restauranger av olika klasser, utan man finge klassificera
dem. Man kan väl inte heller tänka sig att ha lika stor avgift oavsett frekvensen
på de olika restaurangerna. Men att börja dela upp restaurangerna
med hänsyn till deras kvalitet, om jag får använda det uttrycket, med hänsyn
till frekvensen under olika förhållanden och allt sådant, det är sannerligen
inte så lätt som det kan synas vara. Utskottet har inte ansett sig kunna
ge sig in på att utreda den frågan. Den är alltför omfattande, och om man
skulle ha gått på den linjen, skulle resultatet alltså ha blivit, att utskottet
hade föreslagit riksdagen att förkasta det förslag som föreligger i den kungl,
propositionen — trots att riksdagen ett par gånger skrivit och bett att få ett
förslag i linje med det, som propositionen innebär — och så hemställa örn
en utredning efter andra linjer, som av utskottet under årens lopp prövats och
befunnits ingalunda vara de lättaste. Att gå en sådan väg fann utskottet icke
påkallat, desto mindre som bekymren för denna frågas ordnande säkerligen
inte kunna behöva bli mycket större än alla de bekymmer som man haft på
andra nöjesetablissemang, i våra folkparker och annorstädes, där man sedan
många år har haft en nöjeskatt av denna beskaffenhet och kunnat klara svårigheterna.
När det gällde att beskatta dessa nöjen, som folk värdesätter —
kanske väsentligen människor av en annan rangklass än det här är fråga örn
— då var man inte så förfärligt ängslig och ömsint, utan då fick var och en
inrätta sig efter de bestämmelser som fastslogos, och det har visat sig gå.
Konstigare är inte denna sak. När det kan ordnas1 med avgifter i våra folk Första

kammarens protokoll 19bS. Nr SI. 2

Nr 31.

Onsdagen den 17 november 1943.

Äng. beskattning av restaurangdansen. (Forts.)
parker^ i våra Folkets lius och i andra nöjeslokaler av enklare beskaffenhet,
även på landsbygden, kan det inte vara mycket svårare, när det gäller restaurangerna.
Man måste vara särskilt känslig för de intressen, som ligga restauratörerna
närmast örn hjärtat, örn nian skall känna den oro som herr Pauli
här givit uttryck för.

Herr Pauli sade också, att han antog, att örn nian skulle fira en enskild
familjefest på en restauranglokal, skulle man få betala nöjesskatt. Något sådant
avses inte här, utan det står — jag förmodar att herr Pauli har läst
texten tydligt angivet, att det skall vara fråga örn en danstillställning,
till vilken allmänheten äger tillträde. Det brukar väl sällan förekomma sådana
där enskilda familjefester, dit allmänheten har tillträde.

Jag har kanske varit litet elak i mina repliker, men jag tyckte, att herr
Paulis anförande inbjöd till det, och det må förlåtas mig örn jag en gång passar
på och tar den erbjudna handen.

Jag skall i det här sammanhanget ytterligare något beröra herr Henrikssons
reservation, vilket jag från början inte alls tänkt göra. Han har i reservationen
resonerat örn alla andra ting än de i den här saken väsentliga. Han
har talat örn den inkomst, som den föreslagna skatten skulle tillföra statsverket,
och har gjort gällande, att den frågan inte har blivit tillräckligt utredd,
varför han velat, att man skall avsla propositionen, och önskar, att en
ny inkomstberäkning skall verkställas.

Den inkomst, som skatten kommer att tillföra statsverket, kan finansministern
lugnt strunta i. Det har aldrig varit fråga örn att göra restaurangdansen
till någon större intäktskälla för statsverket. Men det har upprört litet
var, att den så att säga förnämare restaurangdansen skall vara obeskattad,
medan enkelt folks dans beskattas. Det har varit huvudskälet till framställningen
örn en sådan skatt. Sedan får den ge de intäkter, som det kan bli av
deri. De äro sannerligen inte av sådan storleksordning, att finansministern
måste ha reda på dem, innan han gör upp budgeten.

Likaså talas det örn att det åtminstone numera är så ställt, att några särskilda
intäkter kunna restauratörerna inte betinga sig vid danstillställningar
till följd av prisstoppet och regleringen av restaurangernas matpriser. Det
skulle ^ således betyda, att någon ekonomisk vinning skulle restauratörerna
inte få vid danstillställningar. Ja, jag har under mitt långa liv på många
ställen lärt mig att värdesätta det sätt, på vilket restauratörerna handha sin
samhällsuppgift, men jag har svårt att tro, att de av någon sorts välgörenhetskänsla
mot de danslystna anordna danstillställningar utan att beräkna
egen vinning. Restauratörerna förneka, att det är möjligt för dem att hålla
sig skadeslösa genom ett öppet tillägg på matpriserna, men från priskontrollnämndens
sida bär man förklarat, att så strängt är det inte, utan att
någon marginal i det fallet finns. Den som tror, att restauratörerna komma
att anordna dans utan att erhålla ekonomisk vinning, är emellertid säkert på
fel väg.

Vad seni således framhålles i reservationen är motiv mot skatten, som gå
alldeles vid sidan av motiven för skatten.

Ja.g ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan och uttalar
den förhoppningen, att herr Pauli inte kommer att rasa för mycket i anledning
av vad jag här har sagt.

Herr Pauli: Herr talman! Herr Bärgs sista ord gingo tyvärr förlorade för
mig, men jag uppfattade, att han tidigare i sitt anförande ansåg sig ha yttrat

Onsdagen den 17 november 1943.

Nr 31.

Äng. beskattning av restaurangdansen. (Forts.)
en del elakheter. Jag vet inte, om jag kan uppfatta yttrandena såsom elakheter
— åtminstone har jag inte känt mig träffad av dem.

Herr Bärg förklarade, att kärnpunkten i frågan inte är, att man har
räknat med restaurangdansen såsom någon större skattekälla, utan att
man har velat skapa en social rättvisa mellan olika sorters dans. Herr
Bärg torde ha observerat, att jag inte alls varit inne på den frågan.
Jag har inte ifrågasatt, huruvida inte denna dans lika väl som annan
dans skulle vara beskattad. Jag har i stället frågat, varför inte utskottet har
tagit under övervägande att gå den till synes enklare vägen, när det gällt att
utforma skatten. Vilket svar får jag av herr Bärg på denna fråga? Jo, det
svaret, att utskottet inte brytt sig om att utreda den saken och att det skulle
bli en alltför vidlyftig sak att utveckla den här inför kammaren. Jag är ungefär
lika klok av detta svar som jag var förut.

När herr Bärg säger, att han inte hört talas örn familjefester, till vilka allmänheten
har tillträde, på restauranger, är det naturligtvis riktigt, örn lian
tänker på sådana fester på enskilda rum. Men nog inträffar det synnerligen
ofta, att en familj och dess gäster gå ut och sätta sig vid ett bord på en restaurang
men ändå så att säga utgöra ett slutet sällskap. Det är således inte möjligt
att härvidlag draga någon bestämd gräns.

Jag vill som sagt betona, att jag inte har tagit till orda för att opponera mig
mot att även denna form av dans göres till föremål för beskattning. Det som
har förvånat mig är, att man inte har diskuterat den utväg, som åtminstone
för lekmannen, d. v. s. den till bevillningsutskottet inte hörande riksdagsmannen,
ter sig som den enklare, utan föredragit ett system med individuell kontroll,
vilket förefaller mera besvärligt. Det är denna rent tekniska fråga, som
jag har tillåtit mig interpellera utskottets ordförande örn, och jag anser inte
att denna fråga motiverat den i varje fall som elakheter avsedda polemik, som
utskottets ordförande har riktat mot mig.

Herr Bärg, Johan: Herr talman! För att inte herr Paulis sista anförande
skall kunna ge samma vanföreställningar örn lagförslagets innehåll, som ha
gjort sig gällande ute i den allmänna debatten och som jag trodde voro ihjälslagna
genom vad utskottet så tydligt har skrivit, vill jag bara säga, att utskottet
har gjort sig ali möjlig möda att förklara för dem, som äro intresserade av denna
sak, att det endast är de, som skaffat sig rätt att deltaga i dansen, som
skola betala skatt, och inte de, som sitta vid sidan och icke dansa. I den mån
de personer, som tillhöra ett slutet sällskap, dansa på den bana, till vilken allmänheten
äger tillträde, böra de betala skatt. Jag kan inte finna det annat än
rimligt. Men är det så, att de icke dansa, skola de icke heller erlägga skatt.

De, som läst betänkandet, måste efter de många klargörande ord, som skrivits
i denna sak, förstå, att detta är i överensstämmelse med utskottets mening.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, bifölls vad utskottet i
förevarande betänkande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av andra lagutskottets utlåtande nr 65, i anledning
av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse
av 4 § lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot utbredning av
könssjukdomar, m. m., bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Nr 31.

Onsdagen den 17 november 1943.

Ang. olyr.lcsf
alin försäkring
av vissa
tjänstepliktiga
män.

Föredrogs ånyo andra lagutskottets utlåtande nr 66, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition angående försäkring av vissa tjänstepliktiga män, födda år
1924, för olycksfall i arbete m. m.

Genom en den 15 oktober 1943 dagtecknad proposition, nr 363, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, hade Kungl. Maj :t
föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag med särskilda bestämmelser örn försäkring av vissa tjänstepliktiga
män, födda år 1924, för olycksfall i arbete m. m. samt

2) förordning örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
fullgörande av viss tjänsteplikt för män, födda år 1924,

dels ock medgiva Kungl. Maj :t att bemyndiga statens arbetsmarknadskommission
att till ersättningsberättigad tjänstepliktig, varom nu vore fråga, utbetala
familjetillägg i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som tilllämpades
beträffande familjetillägg till tjänstepliktig under tiden för tjänstepliktens
fullgörande.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet hemställt, att riksdagen måtte
bifalla förevarande proposition.

Reservation hade anmälts av herrar Wistrand och Mannerskantz, vilka likväl
ej antytt sin åsikt.

Herr Mannerskantz: Herr talman! Till detta utskottsutlåtande ha herr Wistrand
och jag fogat en blank reservation, och min avsikt är endast att förklara
anledningen härtill.

Samma anordning i fråga örn vedavverkning, som nu är föreslagen för 1944
års klass, gällde för 1943 års klass. Jag bar endast velat markera, att jag fortfarande
anser, att det var ett felaktigt beslut, som på sin tid fattades beträffande
en detalj i försäkringsbestämmelserna. Men eftersom jag inser, att det
inte är någon mening i att här ställa något yrkande, skall jag inte göra det.
Jag hoppas för övrigt, att denna 1944 års klass inte kommer att behöva tagas
i anspråk, och jag hoppas överhuvud taget, att denna, örn jag så får säga, föga
älskade avverkningsskyldighet kommer att avskaffas efter innevarande avverkningsår.

Herr statsrådet Domö: Herr talman! Jag skall i anledning av herr Mannerskantz
anförande be att få säga, att såsom läget var förra året, var det säkert
mycket välmotiverat att ta till den kraftåtgärd som det innebar, att till tjänsteplikt
ta ut en del unga män. I år är läget kanske annorlunda, men i alla fall
är det så pass osäkert, att man har velat skapa möjlighet att i ett oförutsett
läge inkalla de tjänstepliktiga män, som äro födda år 1924. Det bör då på förhand
vara klart, hur frågan beträffande deras ersättning, sjukvård etc. skall
lösas.

Läget på bränsleförsörjningens område har förbättrats ganska mycket, och
vi ha nu en betydligt ökad reserv av fasta bränslen. Härtill lia medverkat ökad
vedavverkning och bränntorv supptagning, en mild vinter 1942—1943, gynnsam
hösttemperatur i år och, i särskilt hög grad, att importen av kol och koks
har kunnat fortgå ganska programenligt. Därför hoppas och räknar jag med,
att tjänstepliktiga män, födda år 1924, inte skola behöva inkallas till skogsavverkning
innevarande bränsleår, men ur säkerhetssynpunkt är det säkerligen
välbetänkt att vidta den åtgärd, som är föreslagen i den kungl, propositionen.

Onsdagen den 17 november 1943.

Nr 31.

Ang. olycksfallsförsäkring av vissa tjänstepliktiga män. (Forts.)

Ordet lämnades härefter för kort genmäle till herr Mannerskantz, som yttrade:
Herr talman! Jag vet inte, örn herr statsrådet uppfattade mig fullt riktigt,
Jag uttalade mig inte ofördelaktigt örn anordningen med tjänsteplikt, hedan
avverkningsåläggandena givits, måste åtgärder givetvis vidtagas för att
få veden huggen, men det var mot lagen om avverkningsskyldighet jag närmast
riktade mig med mina sista ord.

Herr Larsson, Sani: Herr talman! Jag begärde ordet för att framställa en
fråga till statsrådet Domö örn hurudant bränsleläget är under innevarande
säsong. Nu har herr statsrådet i sitt anförande lämnat besked pa den punkten,
och jag har ingen anledning att längre uppehålla mig därvid. Jag vill allenast
understryka, vad jag tror är allas och även herr statsrådets mening, nämligen
att åtgärden att inkalla ytterligare en årgång tjänstepliktiga unga män endast
hör tillgripas, örn det är absolut nödvändigt och för den händelse, såsom herr
statsrådet uttryckte det, ett oförutsett läge sa pakallar. Det är nämligen m e
bara så, att detta inkallande medför obehag och otrevnad för en mängd av
de inkallade. Det är säkerligen även så, att det blir en mycket dyr ved, som
avverkas på det sättet, och det är säkert också så — det bär jag särskild anledning
att understryka — att det vid dessa avverkningar inträt får ett oproportionerligt
stort antal olycksfall, som i sin tur kosta statsverket mycket
pengar. Jag har således anledning betona, att denna åtgärd inte bör tillgripas
annat än örn det verkligen är oundgängligen nödvändigt.

Jag har, herr talman, inte något annat yrkande an örn bifall fall utskottets

hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i det under behandling
varande utlåtandet hemställt.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande jordbruksutskottets utlåtande
nr 66, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter a tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad angar jordbruksdepartementets
verksamhetsområde.

Punkten 1.

Kades till handlingarna.

Punkten 2.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3.

Lädes till handlingarna.

Punkten 4.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 5.

Kades till handlingarna.

Punkten 6.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 31.

Onsdagen den 17 november 1943.

Punkterna 7—9.

Lades till handlingarna.

Punkterna 10—13.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 14 och 15.

Lades till handlingarna.

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 67, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i villkoren
för vissa tomtupplåtelser;

nr 68, i anledning av Kung-l. Maj :ts proposition angående överlåtelse av
visst område till Fredrika kommun i Västerbottens län;

nr 69, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från betalningsskyldighet
till kronan på grund av virkesköp; samt

nr 70, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående beviljande av
bidrag ur domänfonden till föreningen för växtförädling av skogsträd.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Anmäldes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser till Konungen:
nr 479, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetaret 1943/44, i vad propositionen avser utrikesdepartementets
verksamhetsområde; och
nr 480, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av
statens geotekniska institut m. m.

Skrivelseförslagen godkändes, nr 480 under förutsättning att utskottets
hemställan i utlåtande nr 256 bifölles även av andra kammaren.

Interpellation Herr Andersson, Alfred, erhöll på begäran ordet och anförde: Herr talman!

skydd åt vist Vlo(1 en del stor£°ds här och var i landet gör sig gällande en tendens, som
uppsagda r,1^s^e Se anledning till oro och bekymmer närmast i de kretsar, som berö''trrendntorer.
ras av denna utveckling. Jag syftar på det förhållandet, att en stor del
arrendatorer äro eller bliva uppsagda till avflyttning nästa fjortonde mars
från sina arrenderade gårdar. Det förefaller som örn vederbörande godsägare
inte vore benägna att taga tillbörlig hänsyn till arrendatorernas intressen.
Arrendatorer på gårdar, som innehafts på arrende av samma släkt
en lång följd av år, i ett fall ända upp till 250 år, drivas nu bort från sina
heim och fran den jord, som de odlat, vårdat och älskat, som örn den varit
deras egendom. Det mäste kännas bittert för dessa människor, som på detta
sätt skola ryckas upp med rötterna från den jord, där de äro födda och
vuxit upp. Att ^bliva utsatt för ett dylikt förfarande är en hård lott, som
väl knappast någon av dessa, som drabbas därav, hade väntat sig bliva
utsatt för.

^Man blir ‘rörd i sitt innersta, när man ser och hör, hur det kan gå till
pa sina håll. Och man frågar sig, hur sådant kan få lov att ske i våra dagars
Sverige. Jag har för min del ytterst svårt att tro, att statsmakterna
skulle sakna möjligheter att vidtaga åtgärder i syfte att förhindra denna
framfart, som kommit till synes här och var i landet. Tvärtom hyser jag

Onsdagen den 17 november 1943.

Nr 31.

Interpellation om stöd och skydd åt vissa uppsagda arrendatorer. (Forts.)
deri uppfattningen, att möjligheter till ingripanden måste finnas och att åtgärder
av ett eller annat slag måste vidtagas snarast möjligt i syfte att
bryta den tendens, som på sina håll nu är rådande.

Det förefaller mig, som örn ett förbud mot sammanslagning av bäriga
arrendegårdar till större enheter borde utfärdas.

Med vad jag sålunda anfört får jag vördsamt anhålla örn kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet göra
följande interpellation: Kan det förväntas, att herr statsrådet har för avsikt
att vidtaga åtgärder i syfte att ge dessa arrendatorer, som här och
var blivit uppsagda till avflyttning, ett lämpligt stöd och skydd?

På gjord proposition medgav kammaren, att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 12.25 på dagen.

In fidem
G. II. Berggren.