RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1942:23)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1942. Första kammaren. Nr 23.

Fredagen den 12 juni.

Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m.

Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet Wigforss, som meddelat,
att han ämnade vid detta sammanträde besvara herr Wohlins interpellation
angående skatt å tidningar och tidskrifter, erhöll ordet och anförde: Herr talman!
I en med kammarens tillstånd framställd interpellation har herr Wohlin
till mig riktat följande frågor:

1. Har herr statsrådet för avsikt att förelägga riksdagen förslag örn en på
lämpligt sätt konstruerad skatt å tidningar och tidskrifter?

2. Örn så icke skulle vara fallet, vilka äro herr statsrådets skäl för att
avstå från en sådan åtgärd?

Till motivering av frågorna har interpellanten såsom sin mening uttalat,
att ifrågavarande tryckalster synnerligen väl skulle lämpa sig för en beskattning
och kunna skänka en ganska avsevärd skattinkomst.

Frågan örn skatt å tidningar var föremål för prövning i samband med omsättningsskattens
införande. De fortsatta utredningar rörande möjligheterna
att genomföra en tidningsbeskattning, som sedermera verkställts, lia visat, att
de tekniska problem en sådan skatt reser väl låta sig lösa. Emellertid lia enligt
min. mening de betänkligheter, som redan från början framfördes mot en
tidningsskatt, under den tid som förflutit ökat i styrka. Jag är därför icke
beredd att för närvarande tillstyrka, att förslag i ämnet förelägges riksdagen.

Vad åter beträffar en särskild skatt å vissa tidskrifter kunna goda skäl
anföras för att en dylik skatteform borde anlitas. Emellertid skulle denna,
såsom jag framhållit vid anmälan av förslag till inkomstberäkning för nästa
budgetår i propositionen nr 355, vara förenad med sådana tekniska svårigheter,
att den — i^ synnerhet med tanke på den relativt obetydliga inkomst den skulle
skänka — åtminstone för närvarande icke bör genomföras. De svårigheter jag
åsyftar sammanhänga med att gränsen för skattskyldighet är vansklig att
bestämma och lämnar en vid marginal för personliga omdömen. Vid de överväganden,
för vilka skatteformen varit föremål, har någon tillfredsställande
lösning icke vunnits på frågan hur man på objektiva grunder skulle kunna
fastställa, huruvida en tidskrift med hänsyn till sin art och sitt innehåll borde
bli föremal för beskattning eller i likhet med tidningar och av samma skäl som
dessa vara skattefri.

Herr Wohlin: Herr talman! Jag frambär mitt förbindliga tack till herr
statsrådet för det lämnade svaret på interpellationen liksom även för vänligheten
att på förhand ha givit mig del av svarets innehåll.

Herr statsrådet har den svåra uppgiften att under en tid av exceptionellt
stigande statsutgifter för ytterligt viktiga ändamål söka efter allehanda skattekällor
för att åtminstone till en del täcka dessa statsutgifter. Under detta sitt
sökande efter nya skattekällor har herr statsrådet även mast göra en översyn
över de områden, där en indirekt beskattning kan lia varit att förorda. Nya
indirekta skatter eller förhöjningar av förut utgående indirekta skatter lia ju
Första hammarens protokoll 19JtS. Nr SS. i

Ang. skatt
å tidningar
och tidskrifter.

Nr 23.

Fredagen den 12 juni 1942.

Äng. skatt å tidningar och tidskrifter. (Forts.)
också, som alla veta, på herr statsrådets förslag i stor utsträckning genomförts
under de gångna riksdagarna. Den mest omstridda av dessa indirekta skatter,
nämligen den allmänna omsättningsskatten, blev ävenledes genomförd trots
de betänkligheter, som från många håll restes mot denna skatt, och den har,
även om åtskilliga tekniska svårigheter uppstått vid den praktiska tillämpningen,
likväl i stora drag kommit att fylla sin uppgift. Den centrala omsättningsskattenämnden
har lyckats bemästra svårigheterna genom ett stort antal
prejudikat i skilda tvistefrågor, som förekommit.

När jag för min del gjort en överblick över detta fält har jag länge tyckt
att det här obestridligen har funnits en lucka, och det är just den beskattning,
som jag nu har efterlyst. Eftersom tidningar och tidskrifter äro undantagna
från omsättningsskatt äro dessa produkter av svensk företagarverksamhet helt
skattefria i vad det gäller den indirekta beskattningen. När man med omsättningsskatt
belägger ett stort antal för den stora befolkningen mycket viktiga
nödvändighetsvaror, i vilket avseende jag kan erinra exempelvis örn läkemedel
och örn alla de många artiklar, som icke minst för barnrika familjer spela en
betydande roll för deras ekonomi, och när man vidare betänker, att böcker äro
belagda med omsättningsskatt, förvånar man sig uppriktigt sagt ganska
mycket över att tidningar och tidskrifter lia blivit undantagna från varje beskattning
av denna natur.

Nu har denna fråga uppenbarligen sedan en längre tid tillbaka varit under
övervägande inom finansdepartementet, och herr statsrådet har ju haft till sitt
förfogande all den expertis, som både ämbetsverk och departement besitta i
en fråga som den förevarande. Han kan följaktligen bäst, och vida bättre än
jag, bedöma de tekniska problem som här uppstå. Enligt det lämnade svaret
har emellertid herr statsrådet förklarat, att i fråga örn skatt på tidningar har
det visat sig att de tekniska problem, som en sådan skatt reser, väl låta sig lösa.
Jag får verkligen bekänna att jag hade trott att de tekniska problemen skulle
ha varit svårare att lösa då det gäller tidningar än när det gäller tidskrifter,
men jag har nu fått upplysning örn att så icke är fallet. Beträffande tidskrifter
har herr statsrådet anfört, att goda skäl kunna anföras för att en dylik skatteform
borde anlitas men på angivna grunder förklarat sig för närvarande ämna
avstå från en sådan beskattning. Dessa grunder äro i huvudsak, dels att skatten
skulle ge förhållandevis litet i pengar och dels att det skulle vara svårt att
göra en gränsdragning mellan sådana tidskrifter, som borde träffas av skatten.
och sådana, som rimligen borde undantagas — jag förmodar då i första rummet
vetenskapliga och ur kultursynpunkt viktiga tidskrifter.

_ Det är då i svaret en punkt, som jag uppriktigt sagt inte förstår. På tal örn
tidningar säges det nämligen, att enligt herr statsrådets mening de betänkligheter,
som redan från början framfördes mot en tidningsskatt, under den tid
som förflutit ökat i styrka. Det kan alltså inte vara några tekniska betänkligheter.
Det måste vara några andra. Det kan väl inte vara själva naturen av
det. objekt, det här gäller? Ty många andra lika viktiga och ännu viktigare
artiklar äro drabbade av omsättningsskatten och som jag nyss nämnde även
böcker.

Skulle det då vara tidningarnas ekonomi, som man särskilt ömmar för? Jag
har svårt att förstå en sådan synpunkt, eftersom all beskattning, vare sig
direkt eller indirekt, utövar inflytande på ett näringsföretags ekonomi. Och
den utomordentligt höga direkta beskattning, som vi för närvarande lia och
som kommer att ytterligare stegras genom värnskattens förhöjning, drabbar
uppenbarligen det produktiva näringslivet och dess företag mycket hårt och
har en otvivelaktig inverkan på den stora företagarverksamheten inom landet.
Beträffande krigskonjunkturskatten är det många industrimän som anse att

Fredagen den 12 juni 1942.

Nr 23.

Äng. skatt å tidningar och tidskrifter. (Forts.)
den är för hård. Jag har tidigare principiellt uttalat den meningen, att krigskonjunkturvinster
icke böra förekomma under förhållanden som de nuvarande,
men därmed är ju inte sagt att inte brister i den praktiska utformningen av
krigskonjunkturskatten kunna finnas, som rimligen borde avhjälpas.

Det förefaller mig alltså som om hänsynen till tidningarnas ekonomi vore en
mycket svag grund. Och då är det för mig, när jag kommer till slutet, knappast
förståeligt att någon annan anledning att avstå från denna tekniskt framkomliga
väg med en tidningsskatt skulle kunna finnas än att herr statsrådet
varit överkänslig inför en opinion från deli betydande maktfaktor i vårt samhälle,
som den samlade tidningspressen utgör, och med hänsyn till denna överkänslighet
för den stora maktfaktorn funnit att en dylik beskattning för närvarande
icke bör ifrågakomma. Med det frejdiga mod herr statsrådet visat gent
emot andra skattebetalare, som fått sina skatter, både direkta och indirekta, i
högsta grad höjda, föreställer jag mig emellertid att någon sådan överkänslighet
gent emot skattebetalarna inte ingår i herr statsrådets allmänna läggning. Och
då är det för mig så mycket besynnerligare och så mycket mera förvånande,
örn det verkligen skulle förhålla sig så som jag här uttalat såsom sannolikt.

Vad angår tidskrifterna har jag inte i min interpellation eller i min tankegång
tänkt på de^ diskussioner, som här i landet förts örn det mer eller mindre moraliska
innehållet i olika tidskriftsalster. Jag har uppriktigt sagt nästan aldrig
läst några av dessa s. k. kolorerade veckopressalster utan endast sett titelbladen
uppradade i dussintal i tidningskiosker och på andra ställan. Jag kan inte
bedöma denna kolorerade veckopress’ innehåll. Utan jag har sett saken rent
statsfinansiellt och menat, att här är också ett område, där en skatt vore lika
val pa sin plats som skatten på böcker, som ju utgår oavsett böckernas innehall.
Att det kan tänkas vissa besvärliga följder för exempelvis vetenskapliga
tidskrifter med en liten läsekrets eller för framstående kulturtidskrifter av
stor betydelse, det kan jag förstå, men svårigheterna att där dra en gräns
borde inte vara oöverkomliga, när man vet med vilken stor befogenhet riksdagen
brukar utrusta Kungl. Majit, då det gäller fritagande från vissa skatter
och då man ytterligare tänker på centrala omsättningsskattenämndens verksamhet
under de gångna åren beträffande tekniska frågor.

^J_ag vill med dessa ord uttrycka min synnerliga ledsnad och min stora förvåning
över att herr statsrådet icke i ett så ansträngt budgetärt läge som det
nuvarande har ansett sig böra för riksdagen framlägga förslag örn beskattning
av tidningar och tidskrifter, som sammanlagt, ehuru jag inte känner till några
beräkningar, enligt min förmodan skulle kunna gå upp till sådana skattebelopp
att den ökning av värnskatten, som nu är föreslagen, hade kunnat reduceras
högst betydligt.

Med dessa ord får jag uttrycka min mening örn denna siik. Men jag tänker
mig att den tidpunkt kan komma, då herr statsrådets betänkligheter mot såväl
en beskattning av tidningarna som en beskattning av tidskrifterna skola få.
vika inför ett ännu härdare budgetärt läges oavvisliga krav.

Herr statsrådet Wigforss: Herr talman! Detta är en omdömesfraga. där
kammarens ledamöter kunna ha precis lika stora möjligheter att taga ståndpunkt
som den, som sysslat mera ingående med saken. Jag skulle därför inte
‘la„uPt,b,8''''f kammarens tid ytterligare, om inte herr Wohlin i slutet av sitt
anförande hade antytt, att en skatt på tidningar och tidskrifter .skulle kunna
ge sådana belopp, att man väsentligt skulle ha kunnat reducera omfånget exem-''
pelvis av den nu föreslagna höjningen av värnskatten.

Såsom jag i mitt svar antydde skulle en enhetlig skatt, som viii inte skulle
kunna sättas högre än den vanliga femprocentiga omsättningsskatten, faktiskt

Nr 23.

Fredagen den 12 juni 1942.

Äng. skatt å tidningar och tidskrifter. (Forts.)
ge ett relativt obetydligt belopp. De beräkningar, som blivit gjorda och som
resulterat i siffror på uppemot 10 eller 12 miljoner, ha förutsatt en höjd på
omsättningsskatten, som såvitt jag vet ingen har tänkt sig i fråga om tidningar,
men som man däremot kanske tyckt vara rimlig såsom en bestraffning av vissa
delar av den kolorerade veckopressen. Därvidlag har man sålunda talat örn
en skatt på 20 och ända upp till 50 procent.

Men då kommer man fram till differentieringsfrågan, och jag får fortfarande
säga som min mening att den är olöslig. Jag tror nog att herr Wohlin kan
tänka sig in i vilken skillnad det är, örn en omsättningsskattenämnd skall avgöra,
huruvida en vara är butikshandelsvara eller icke, eller örn den i stället
skall avgöra, örn en tidskrift är förtjänt av att komma ut utan skatt på grund
av sitt innehåll — om den är upplysande, folkbildande och så vidare i jämförelse
med andra, som endast äro underhållande. Den skillnaden är mycket
stor, och jag tror knappast man kan tänka sig en statlig myndighet, som på
fri hand skall avgöra, huruvida den ena tidskriften skall vara beskattad, men
den andra icke.

Vill man däremot falla tillbaka på den enhetliga omsättningsskatten för alla
sådana publikationer är det riktigt, som jag redan sagt, att det är tekniskt
genomförbart. Och då är det de allmänna invändningar, som kunna göras, som
man får fästa avseende vid. Jag kan ju knappast allt för starkt anses ha
understrukit dessa invändningar, eftersom jag då omsättningsskatten lades
fram för min del inte tänkte mig något undantag för tidningarna, fastän jag
ju mycket väl visste om de betänkligheter som funnos. Men betänkligheterna
visade sig vara mycket starka i bevillningsutskottet, och det gjorde att man
försökte komma fram på en annan väg, nämligen att tillgripa en pappersaccis.
Men inte heller detta visade sig vara tekniskt möjligt, beroende på att
ett sådant system skulle verka mycket ojämnt. Att betänkligheterna sedan dess
lia ökats kanske beror på ett subjektivt omdöme, men ju mer man tänker på tidningarnas
betydelse just för ögonblicket, desto mer betänksam kan man ha
anledning att bli. Det är emellertid inte fråga örn betänkligheter mot att företagen
inte skulle kunna bära en högre beskattning. Om herr Wohlin har fått
det intrycket, att jag inte har något starkare sinne för skattebetalarnas synpunkter,
så vill jag ändå erinra örn att även den, som är hårdhjärtad, inte lägger
på en skatt, som träffar hårt, örn resultatet blir relativt litet.

Det måste erkännas att invändningarna mot omsättningsskatten naturligtvis
voro utomordentligt starka. Det vet var och en. Men det gällde dock att få
in en summa på mellan 200 och 300 miljoner kronor, och då övervinner man
betänkligheterna. Örn man däremot lägger skatt på en vara, som folk gärna
vill köpa men som inte är en sådan nödvändighetsvara, att man under alla
förhållanden måste skaffa sig den, så reducerar man konsumtionen högst väsentligt,
med alla de verkningar som detta drar med sig. När det gällde den
s. k. lyxskatten har jag redan en gång i kammaren meddelat, att vi från början
hade en förfärligt lång lista på varor, som skulle beläggas med lyxskatt. Den
reducerades emellertid steg för steg, emedan man märkte vilka följder skatten
skulle få för konsumtionen och därmed också för produktionen. Och det starkaste
argumentet mot en tidningsskatt är väl just att den gäller en vara, där
man kan tänka sig att en prishöjning kommer att påverka konsumtionen på ett
sådant sätt, som från allmän sjmpunkt icke är önskvärt.

_ Det är i alla händelser den synpunkt jag lagt på frågan. När man besinnar
vilket litet belopp, kanske 4 eller 5 miljoner, som skulle inflyta genom en sådan
beskattning, förefaller det mig som örn detta i nuvarande läge icke hörde till
de nödvändiga tingen. Att det kan komma en tid, då man även måste samla
ihop sådana smulor, är möjligt. Men ännu äro vi kanske ändå inte där.

Fredagen den 12 juni 1942.

Nr 23.

Ang. skatt å tidningar och tidskrifter. (Forts.)

Herr andre vice talmannen: Herr talman! Jag tänker inte uppehålla mig
viel de tekniska svårigheter, som finansministern här vidrört, utan endast säga
ett par ord med anledning av herr Wohlins anförande.

Det förefaller mig som om interpellanten hade tämligen fantastiska föreställningar
om möjligheten att använda pressen som en mjölkko för att lätta
skattebekymren i den situation som råder. Finansministern har redan påpekat
att dessa föreställningar äro överdrivna. När omsättningsskatten infördes skedde
detta framför allt av två skäl: man ville dels ha stora inkomster till statskassan
och dels nedbringa konsumtionen genom att fördyra densamma. Intetdera
av dessa skäl kan väl åberopas beträffande det nu av herr Wohlin framförda
skatteobjektet. Det beräknades att man genom att använda omsättningsskattens
taxor skulle få in 4 miljoner på liela pressen, och det är knappast ett
belopp som kan lia någon betydelse med hänsyn till de synpunkter, som herr
Wohlin nyss framfört. Och någon önskan att nedbringa pressens omslutning
eller minska dess försäljning finns väl inte heller. Det kan naturligtvis råda
olika uppfattningar beträffande vissa tidningar, men när det gäller pressen i
genien skulle jag inte tro att i den svenska riksdagen finns någon önskan, särskilt
inte i den nuvarande situationen med hänsyn till folkets moral och beredskap,
att komma den till livs.

Jag vill påpeka att större delen av landets tidningar för närvarande arbeta
med_ betydligt ökade svårigheter. Det finns givetvis alltjämt ett fåtal större
tidningar, som äro goda affärer och som skulle kunna åderlåtas på något av sina
inkomster, men hur en beskattning skall kunna ske utan att bringa den stora
raden av fattiga tidningar i svåra ekonomiska omständigheter kan jag inte
första. Det är i det senare fallet framför allt fråga örn de tidningar, som stå
i kontakt med de politiska partierna och vilkas vakthållning kring nationens
intressen just i dag är av sa stor betydelse för vårt folk. Särskilt i denna tid,
då landet översvämmas av utländsk propagandalitteratur, menar jag att det
skulle vara ett mycket betänkligt steg örn riksdagen skulle inlåta sig på en
sådan beskattning.

Jag vill för övrigt till slut endast påpeka att i andra länder, där samma problem
varit uppe och där omsättningsskatt införts, har i allmänhet pressen undantagits.
Det finns därför ingen anledning att i vårt land på detta område
tillämpa särskilda och mera restriktiva metoder.

Beträffande tidskrifterna har jag delvis en annan uppfattning än finansministern.
Jag anser inte att det finns några särskilt starka skäl att genom
beskattning försöka begränsa dessa tidskrifters spridning eller på annat sätt
söka komma dem till livs. Framför allt tror jag att föreställningarna hos de
motionärer, som här väckt motioner i syfte att genom en beskattning åstadkomma
en moralisk påverkan på denna press, äro vilseledande och oriktiga. Det
förefaller mig snarast som örn resultatet skulle bli det rent motsatta — de tidskrifter.
som verkligen äro dåliga, och sådana finnas helt säkert, skulle bli
ännu sämre, örn de beskattades, för att kompensera den åderlåtning, som skattg11
skulle åstadkomma. Och någon avsikt att komma den goda tidskriftspressen
till livs lia inte heller motionärerna, enligt vad de själva försäkra i sina aktsi
yokon.

Jag tror därför, herr talman, att finansministern bör ha både nationen och
riksdagen bakom sig, örn han inför den ytterligare framstöt, som här riktats
emot pressen, ställer sig mer än tveksam.

Herr statsrådet Möller avlämnade Kungl. Majds proposition nr 363, med
förslag till lag örn tillfällig förlängning av skyddstid för litterära verk.

Nr 23.

Fredagen den 12 juni 1942.

Justerades protokollen för den 6 och 9 innevarande månad.

Upplästes tre till kammaren ankomna protokoll, så lydande:

Årr 1942 den 12 juni sammanträdde kamrarnas valmän för att jämlikt §§
71 och 73 riksdagsordningen utse dels riksdagens fullmäktige i riksbanken för
valperioden 1942—1945 efter herrar I. Rooth och P. C. Jonsson, vilka voro i
tur att avgå, dels ock suppleanter för riksdagens fullmäktige i nämnda bank;

och hefunnos efter valens slut hava blivit utsedda till

fullmäktige

för valperioden 1942—1945:

herr Rooth, Ivar, riksbanksdirektör .............. med 41 röster,

» Jonsson, Per Conrad, ledamot av riksdagens andra
kammare .............................. » 41 » ;

suppleanter

för tiden från valet, till dess nytt val under år 1943 försiggått:

herr Magnusson, Harald Teodor, bankråd .......... med 40 röster,

» Ekman, Johan Fritjof, ledamot av riksdagens

första kammare.................... » 39 » ,

» Bergvall, John Helmer, ledamot av riksdagens

andra kammare ............................ » 37 » .

Martin Skoglund. A. J. Bärg.

K. A. Westman. Sam Larsson.

År 1942 den 12 juni sammanträdde kamrarnas valmän för att jämlikt §§
71 och 73 riksdagsordningen utse dels riksdagens fullmäktige i riksgäldskontoret
ej mindre för valperioden 1942—1945 efter herrar E. G. E. Eriksson
och T. E. Ström, vilka vörö i tur att avgå, än även för återstående delen av
valperioden 1941—''1944 efter herr B. H. von Stockenström, som avsagt sig
uppdraget, dels ock suppleanter för riksdagens fullmäktige i nämnda kontor;
och befunnos efter valens slut hava blivit utsedda till

fullmäktige

för valperioden 1942—1945:

herr Eriksson, Ernst Gustaf Eugén, ledamot av riksdagens
andra kammare .................... med 38 röster,

» ström, Torsten Emanuel, ledamot av riksdagens

första kammare .......................... » 38 » ;

för återstående delen av valperioden 1941—1944:

herr Österström, Axel Ivar Emanuel, ledamot av riksdagens
andra kammare .................... » 34 » ;

suppleanter

för tiden från valet, till dess nytt val under år 1943 försiggått:

herr Persson, Gunnar, ledamot av riksdagens andra

kammare ................................ med 36 röster,

» Strand, Axel Wilhelm, ledamot av riksdagens

första kammare ......................... » 35 » ,

» Svensson, Gustav Hjalmar, ledamot av riksdagens

andra kammare ............................ » 34 »

Martin Skoglund. A. J. Bärg.

K. A. Westman. Sam Larsson.

Fredagen den 12 jani 1942.

Nr 23.

År 1942 den 12 juni sammanträdde de valmän, som av kamrarna fått i uppdrag
att utse fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, för anställande
av val av en suppleant i styrelsen över riksdagsbiblioteket, för tiden till dess
pytt val under år 1945 försiggått, efter herr Per Johan Gustafsson, som avlidit;
och befanns efter valets slut därtill hava blivit utsedd
herr Nilsson, Bror Adam, ledamot av riksdagens första
kammare .............................. med 30 röster.

Martin Skoglund. M. j% Bärg.

K. A. Westman. Sam Larsson.

På framställning av herr talmannen beslöts att de nu upplästa protokollen
skulle läggas till handlingarna ävensom att riksdagens kanslideputerade skulle
genom utdrag av protokollet underrättas om dessa val samt anmodas låta
uppsätta och till kamrarna ingiva förslag dels till förordnanden för de valda,
dels ock till skrivelser till Konungen med anmälan örn de förrättade valen.

Anmäldes och godkändes konstitutionsutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 324, till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen
med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni
1930 nr (260) örn församlingsstyrelse i Stockholm.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet n,e d annämnda motioner:
nr 280, av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl., i anledning av Kungl.
Maj :ts propositioner nr 338, angående anslag till prisrabattering å vissa livsmedel,
och nr 356, angående beredskapsstat för försvarsväsendet för budgetåret
1942/43; samt

nr 281 av herrar Helgesson och Löfgren, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

Föredrogos och hänvisades till behandling av lagutskott nedannämnda motioner
:

nr 282, av herr Mannerskantz m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lantarbetstidslag; samt

nr 283, av herr Löfvander och herr Elofsson, Gustaf, i samma ämne.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet den av herr von Heland
m. fl. väckta motionen, nr 284, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
pris reglerande åtgärder på jordbrukets områden m. m.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets utlåtanden nr 161—170.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr 171, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för
barn från städer och andra tättbebyggda samhällen jämte i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen avlåten proposition, nr 298, hade Kungl. Maj:t, under
åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den

Äng. främjande
av
stadsbarns
sommarvistelse
på
landel m. m.

Nr 28.

Fredagen den 12 juni 1942.

Äng. främjande av stadsbarns sommarvistelse på landet m. m. (Forts.)

15 maj 1942, föreslagit riksdagen att till Åtgärder till främjande av sommarvistelse
på landet för barn från, städer oell andra tättbebyggda samhällen för
budgetåret 1942/43 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
500,000 kronor.

I samband med Kungl. Maj :ts förslag hade utskottet till behandling föTehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren (I:
270) av herr E. Näsström m. fl. och den andra inom andra kammaren (II: 390)
av herr G. Skoglund i Umeå m. fl., vari hemställts, att riksdagen ville till
Åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för barn från städer oell
andra tättbebyggda samhällen för budgetåret 1942/43 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 900,000 kronor;

dels ock en inom andra kammaren av herr K. E. Hansson i Skediga m. fl.
väckt motion (11:377), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att bidrag
skulle utgå även till sommarresor för landsbygden samt att i anledning
därav det i Kungl. Maj:ts proposition angivna förslagsanslaget å 500,000 kronor
skulle höjas till 1 miljon kronor.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet på åberopade grunder hemställt,

a) att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å motionerna I: 270 och II: 390 till Åtgärder till främjande av sommarvistelse
på landet för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen för budgetåret
1942/43 å driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 500,000 kronor;

b) att motionen II: 377 ej måtte av riksdagen bifallas.

Herr talmannen hemställde, huruvida kammaren ville besluta att redan vid
detta sammanträde företaga ifrågavarande, endast en gång bordlagda ärende
till avgörande.

Herr Herlitz: Herr talman! Jag har intet att invända emot ett sådant beslut
av kammaren, men jag känner ett behov att få ge uttryck åt de allvarliga
betänkligheter, som man onekligen kan hysa mot den då och då tillämpade
metoden, att ett ärende rycks ut bland de en gång bordlagda ärendena och blir
föremål för realbehandling vid ett plenum, örn vilket kammarens ledamöter
i allmänhet ha anledning antaga att det endast är ett vanligt bordläggningsplenum.
Det har vid åtskilliga tillfällen förut förekommit, att man utan att
ana det på det viset gått miste örn realbehandlingen av ett eller annat viktigt
ärende, och detta är enligt min tanke en smula betänkligt.

Jag vädjar till dem, som ha med dessa saker att skaffa, att örn det finns
någon möjlighet därtill i fortsättningen i någon form varsko kammarens ledamöter
om att det är meningen att ett ärende skall på detta sätt avgöras.

Emellertid vill jag naturligtvis inte, herr talman, motsätta mig det framställda
förslaget.

Häri instämde herr Mannerskantz.

Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! Det har blivit nödvändigt
att påskynda detta ärende, emedan den sak, som det gäller, behöver sättas i
system snarast möjligt. Det har därför uttalats en önskan från departementet
att ett avgörande måtte träffas så snart som detta kunde ske. Den omständigheten
att ärendet tas upp i dag på ett bordläggningsplenum synes mig
icke böra föranleda någon starkare erinran. Det är allmänt bekant att vi skola

Fredagen den 12 juni 1942.

Nr 23.

Ang. främjande av stadsbarns sommarvistelse på landet m. m. (Forts.)
ha plenum i morgon, vidare hade vi plenum i går och utskottssammanträden
på olika håll i dag, varför ledamöterna av riksdagen äro samlade. Det har
också bekantgjorts både i tidningarna och i radio att detta ärende i dag skulle
upptagas till realbehandling. Någon överrumpling kan man under sådana omständigheter
inte påstå att detta är för kammarens ledamöter.

Med hänsyn till sakens brådskande natur och den vikt, som fästes vid att
detta ärende nu blir avgjort, ber jag, herr talman, att få yrka att ärendet
omedelbart måtte upptagas till avgörande.

Herr statsrådet Möller: Herr talman! Till vad herr J. B. Johansson nyss
anförde vill jag endast tillägga, att anledningen till brådskan är, att statens
järnvägar icke ansett sig kunna taga emot dessa koloniresande barn under
perioden från den 18 juni över hela midsommarhelgen ända fram till ett stycke
in i juli månad. De resor, som skola göras i juni månad, måste således vara
avslutade den 18 juni. Jag understryker, att det icke kan vara fråga örn någon
överrumpling, eftersom meddelande om att ärendet skulle behandlas i dag
har utsänts genom T. T. till alla tidningar och detta dessutom kungjorts i
radio.

Herr Wagnsson: Herr talman! På de skäl, som redan lia framförts här, ber
jag att få hemställa örn bifall till förslaget att beslut i denna fråga fattas
redan i dag. Samtidigt ber jag att få förklara, att jag efter utlåtandets föredragning
kommer att ansluta mig till yrkandet örn bifall till utskottets hemställan.
Jag vill emellertid passa på tillfället att uttala ett beklagande av
att propositionen har inkommit så sent som varit fallet. Örn den hade kommit
någon månad tidigare, hade frågan legat till på ett helt annat sätt, och
det anslag, som riksdagen nu går att bevilja, hade säkerligen då också blivit
till större gagn.

Efter härmed slutad överläggning beslöt på gjord proposition kammaren, att
det föreliggande, endast en gång bordlagda ärendet skulle redan vid detta
sammanträde företagas till avgörande.

Sedan utskottets hemställan härefter blivit uppläst, yttrade

Herr Näsström: Herr talman! I anledning av denna proposition har jag
tillsammans med flera andra ledamöter avlämnat en motion, som går ut på
att beloppet skulle höjas från 500,000 kronor till 900,000 kronor för att
bereda de norrländska barnen ett särskilt bidrag.

Vår motion har icke tillkommit på grund av något enskilt hugskott, utan
den grundar sig på en framställning från synnerligen sakkunnigt håll. Konungens
förtroendemän i de fyra nordligaste länen ha i en skrivelse framhållit
nödvändigheten av en betydande och snar hjälp till barnens fromma.
1941 års befolkningsutredning med statssekreterare Erlander i spetsen bär också
understrukit detta behov i sitt betänkande. Den kris, som nu drabbat oss
allesamman, har synnerligen hårt gått ut över de barnrika familjerna. Då
det absolut största procenttalet av dessa familjer finnes i de nordligaste
länen, kanske alla förstå, att vi, som representera dessa län, med mycket stora
bekymmer se på dessa förhållanden. Vi tro, att det är lika viktigt att stärka
den inre fronten som den yttre. Redan vid tiden för omsättningsskattens behandling
i riksdagen framhöllo vi, att denna skatt skulle komma att drabba
de barnrika familjerna mycket hårt, och dessvärre lia vi fått rätt i vår förmodan.
Vi måste nog alla erkänna, att vi icke bära bördorna lika, utan det är
de stora barnrika familjerna, som ha fått bära de allra tyngsta bördorna. När

Nr 23.

Fredagen den 12 juni 1942.

o Äng. främjande av stadsbarns sommarvistelse på landet m. m. (Forts.)
sådana sakkunniga som dessa fyra landshövdingar, statssekreterare Erlander,
byråchef Berggren i socialstyrelsen m. fl. förklara, att snar hjälp här är av
behovet påkallad, anse vi, att riksdagen utan betänkligheter borde kunna
gå med på vårt förslag.

Utskottet framhåller, att befolkningsutredningens förslag örn 400,000 kronor
i extra krishjälp åt Norrlandsbarnen inkom till departementet först dagen
efter det att propositionen framlagts. Det är riktigt, men eftersom statssekreteraren
i samma departement har varit utredningens ordförande utgår jag ifrån,
ett departementet redan dessförinnan haft kännedom om befolkningsutredningens
framställning. Samtalsvis bär upplysts, att befolkningsutredningens
förslag, och således därmed även motionen, skulle gå något vid sidan av propositionen,
men så kan icke vara fallet. Det är ju allas vår mening, att vi
skola sätta in hjälpen, där den verkligen behövs. Befolkningsutredningen betonar,
att genom att ställa detta anslag till landshövdingarnas förfogande
skulle man efter prövning i varje särskilt fall kunna utnyttja pengarna på
hästa tänkbara sätt. Att landshövdingarna uttalat, att medlen i en del fall
skulle kunna användas av familjerna såsom hjälp till självhjälp förringar icke
förslagets värde.

Befolkningsutredningen förklarar bland annat: »I rådande situation synes
det befolkningsutredningen att den enklaste och efter behoven mest anpassningsbara
metoden för beredande av förebyggande krishjälp åt barnen i Norrlandslänen
är att staten ställer ett belopp till förfogande för landshövdingarna i
Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län. — — — I
främsta rummet bör därvid ifrågakomma stöd åt koloniverksamhet och annan
sommarvistelse för barn under innevarande sommar samt beredande av läkarhjälp
åt barn, som äro i behov därav.» Av detta framgår ju, att befolkningsutredningens
förslag och motionen rimma mycket bra med propositionen.

En av ledamöterna i befolkningsutredningen, överläkare Gyllenswärd, skriver
för övrigt i en av dagens tidningar följande: »Man måste beklaga örn riksdagen
icke anser sig kunna bifalla den motion, byggd på befolkningsutredningens
förslag därom, som syftar till en utökning av hjälpverksamheten för våra
barn med särskilt hänsynstagande till de speciella behoven i de fyra nordligaste
länen. Detta förslag ger möjligheter till en smidigare fördelning av
hjälpen än som blir möjlig enbart enligt det framlagda regcringsförslaget.»

Biskop Jonzon uttalar i en tidningsintervju, »att antalet barnrika familjer i
Väster- och Norrbotten är ovanligt stort och att det inte är ovanligt att i torftiga
småbrukarhem finna barnskaror på åtta, tio, femton barn och stundom
fler. En tredjedel av Norrbottens befolkning är under femton år. Dyrtiden och
bristen på mjölk, som är ett av de väsentligaste näringsmedlen i dessa hem,
ha på många ställen försatt hemmen i ett verkligt nödläge. I vissa delar av
Norrlands barnrikaste socknar är barnadödligheten betydligt högre än genomsnittligt
i landet. I avvaktan på mer vittgående åtgärder för att bereda ungdomen
ökade försörjningsmöjligheter är varje omedelbar åtgärd för att lätta de
barnrika hemmens svårigheter ett mänskligt och fosterländskt intresse.»

Även landshövdingen i Göteborgs och Bohus län har framhållit nödvändigheten
av hjälp åt de barnrika familjerna.

400,000 kronor är trots miljonruilningen fortfarande en stor summa, men
jag anser, att vi icke utan vidare kunna gå ifrån dem, som behöva hjälpen
bäst. Jag skulle tro, att örn riksdagen godkänner detta anslag, skulle det bli
ett av de bäst använda anslagen under innevarande riksdag. Vi kunna icke
förlita oss enbart på den privata hjälpverksamheten. Befolkningsutredningen
har visat, att behovet är stort, och örn den föreslagna hjälpåtgärden skall bli
till nytta under innevarande år, måste beslut härom träffas nu.

Fredagen den 12 juni 1942.

Nr 23.

Ang. främjande av stadsbarns sommarvistelse på landet m. m. (Forts.)

Herr talman! På grund av det anförda tillåter jag mig att hemställa örn.
bifall till den av mig m. fl. avlämnade motionen.

I detta anförande instämde herrar Sten, Gillström, Karl August Johanson,
Asplund, Granath och Brandt.

Herr Nilsson, Bernhard: Herr talman! Med anledning av vad den föregående
ärade talaren yttrade vill jag påpeka, att den proposition, som ligger till grund
för det föreliggande utskottsutlåtandet, endast avser att bereda möjlighet till
fria resor åt barn från städer och andra tättbebyggda samhällen samt utvidgning
av sommarkoloniverksamheten. Befolkningsutredningens förslag innebär
ett mycket vidlyftigare program, nämligen bl. a. att bereda barnen läkarhjälp,
tillgodose deras beklädnadsbehov och att för övrigt ge en allmän krislijälp åt
barnen. Det är ju ändamål, som ligga helt och hållet vid sidan av den kungl,
propositionen, och dessutom är det ett så pass vittomfattande förslag, att det val
icke gärna kan komma i fråga att riksdagen på grundval av den nu föreliggande
motionen skulle fatta position härtill.

Vad sedan beträffar frågan örn att även bereda barn från andra delar av
landet sommarvistelse på andra platser än dem, där de ha sina hem, tror jag
nog, att det föreligger ett ganska stort behov av att bereda möjlighet för vissa
barn till vistelse i annan miljö än den, som de äro vana vid. Jag har själv erfarenheter
från Jönköpings län om hur angeläget detta ibland kan vara. Vi
ha i mitt län det s. k. Hindsens barnhem, som tillkommit tack vare enskilda
donationer. I detta barnhem mottagas under somrarna 60—70 barn från hem,
där barnen av en eller annan anledning kanske icke nått den vigor, som de borde.
Det behöver ju icke alltid bero på fattigdom i hemmet, utan det kan vara helt
andra omständigheter, som förorsaka att barnen icke fått den vård och näring,
som de skulle ha behövt. När provinsialläkarna under sina resor i bygden få
kännedom örn sådana fall, söka de ordna det så, att barnen kunna komma till
Hindsens barnhem under tre månader på sommaren och där få frisk luft, sol,
bad och närande husmanskost. Därigenom erhålla barnen en uppryckning, som
medför, att de under vintern och till nästa sommar bättre kunna motstå risken
att bli smittade av en del sjukdomar. Det händer t. o. m. att samma barn komma
tillbaka det ena året efter det andra. Det har visat sig, att vistelsen på detta
hem är av en utomordentligt stor betydelse för barnen. Jag vet, att det även
i andra län finns liknande barnhem, som fylla en mycket stor och viktig
uppgift.

Det är emellertid varken hos oss eller annorstädes landshövdingarna, som ha
hand örn dessa barnhem. Jag tror för övrigt, att det icke skulle vara så särskilt
angenämt för en landshövding att dela ut dessa pengar till familjerna i sitt län.
Hur omsorgsfullt han än prövar de olika fallen, riskerar han nämligen alltid
att råka ut för att göra missgrepp och felbedöma behovet, vilket skulle kunna
göra hans ställning ganska besvärlig och prekär. I Jönköpings län är det i
stället landstinget, som har hand örn detta barnhem, och landstingets organ
ha ju mycket bättre möjligheter att taga reda på var det finns sådana barn,
som behöva denna uppryckning. På så sätt får man också till stånd en rationell
ordning och ett gott utnyttjande av de medel, som stå till förfogande.

Örn riksdagen skulle gå in för något sådan som motionärerna håde i den nu
behandlade motionen och i andra framställningar tänkt sig, anser jag därför
för min del, att vi först måste få en utredning, som klarlägger, på vilka grunder
och under vilka former denna verksamhet skall bedrivas.

Med desa ord ber jag, herr talman, att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 23.

Fredagen den 12 juni 1942.

Äng. främjande av stadsbarns sommarvistelse på landet m. m. (Forts.)

Herr statsrådet Möller: Herr talman! Jag skall yttra mig något örn hur
detta ärende kommit att ligga till på det sätt, som det nu gör, även örn jag
då måste beröra det rent inre arbetet inom regeringen.

Någon gång i april månad — jag erinrar mig icke så noga dagen — blev
jag uppvaktad av skolrådet i Enskede församling här i Stockholm, som gjorde
framställning örn hjälp till barnens kolonivistelse och därvid bl. a. påpekade,
att man möjligen kunde bereda barnen fria resor. Det föreföll mig, som örn
denna tanke var ganska rimlig, och följaktligen remitterade jag omedelbart
den framställning, som inkommit, till befolkningsutredningen. Denna tog upp
spörsmålet och behandlade det på det sätt som det rimligen borde behandlas.
Man fann då, att man på vissa punkter skulle kunna göra utvidgningar av de
tänkta anordningarna. Befolkningsutredningens förslag kom mig till handa på
ett ganska sent stadium. Jag erinrar mig nu icke datum, men jag tror, att jag
lugnt kan säga, att sedan förslaget kommit in, försummades det icke någon tid
i departementet för att propositionen skulle bli färdig. Men eftersom hela denna
tanke kommit upp ganska sent, skar det sig bl. a. med frågan om hur man
slutligen skulle kunna knyta ihop den budget, som vi skulle uppgöra. Jag hade
på ett- ganska tidigt stadium förberett finansministern på att jag med all sannolikhet
skulle komma att yrka på att få igenom två tidigare alldeles oförutsedda
anslag. Det ena var ett nytt anslag för vård av finska krigsinvalider och det
andra ett anslag till fria resor för kolonibarn. När jag anmälde dessa anspråk
till finansdepartementet, hade tanken på att göra en särskild hjälpform för
de barnrika familjerna i Norrland ännu icke framkommit. Finansdepartementet
måste emellertid som sagt vid någon tidpunkt kunna knyta ihop budgeten och
se, hur man" skulle kunna skaffa pengar till de olika utgifterna — det har ju
under riksdagens lopp kommit åtskilliga anspråk på anslag, som icke voro
bebådade eller förutsedda i statsverkspropositionen. Med hänsyn härtill ansåg
jag, att jag måste sätta stopp någonstans. Jag menade helt enkelt, att det icke
kunde vara rimligt, att jag kom och säde, att nu måste jag anmäla ett nytt
krav igen.

På detta sätt har det legat till. och därför har jag icke heller ansett mig
kunna upptaga denna framställning örn en höjning av anslaget med 400,000
kronor. Det betyder emellertid icke, att jag icke behjärtat framställningen. Jag
måste tvärtom säga. att det ur vissa synpunkter är mycket beklagligt, att
ärendets gång har blivit den av mig nu skildrade. Men det kan icke hjälpas,
att läget har blivit detta. Vi måste ju fatta alla beslut örn utgifter och inkomster
före den 1 juli. eftersom det nya budgetåret börjar då, och man kan icke
skjuta på det slutliga uppgörandet av budgeten hur länge som helst. Det är
den enkla anledningen till att jag icke har vågat taga upp detta anslag. Dessutom
fanns det icke tillräckligt med tid för att pröva örn den föreslagna
vägen var lämplig. Jag är icke säker på att den icke är lämplig just i de nordligaste
länen, där landshövdingarna nog i högre grad än i våra andra län få
tjänstgöra såsom ett slags landsfaderliga organ. Jag är fullt medveten om
detta faktum, men tiden blev som sagt alltför ansträngd, och så hade vi
även detta tvång att slutgiltigt ge finansdepartementet besked om hur mycket
pengar, som vi måste räkna med. Det är anledningen till att frågan nu ligger
till på detta- sätt.

Jag skall för övrigt icke närmare motivera förslaget. Utskottet är ju enhälligt,
ty jag kan icke räkna reservationerna såsom reservationer i sak, utan
det är mera formella reservationer. Jag anser mig dock böra säga ett par ord
örn den av friherre De Geer och herr Ekströmer avgivna reservationen. Den
beror efter vad jag tror mig veta på ett rent missförstånd. Hade ärendet icke
varit så brådskande, skulle jag ha yrkat bifall till denna reservation, ty den

Fredagen den 12 juni 1942.

Nr 23.

Äng. främjande av stadsbarns sommarvistelse på landet m. m. (Forts.)
innehåller icke något som icke finns i propositionen och som följaktligen också
utskottsutlåtandet innehåller. Jag fäster uppmärksamheten på att om utskottets
utlåtande bifalles — och det är mycket viktigt, att allmänheten och framför
allt de kommunala intressenterna få kännedom örn detta — finns hela den dispensrättighet,
som dessa reservanter begärt, beviljad av riksdagen. Jag vill,
att man skall göra klart för sig detta, så att man icke tror, att det föreligger
någon verklig motsättning mellan reservanternas och utskottets skrivsätt.

Herr talman! Detta är vad jag har att anföra i denna fråga.

Herr Näsström: Herr talman! Jag ber att få försäkra den näst föregående
ärade talaren, att landshövdingarna i de norrländska länen skulle kunna fylla
denna uppgift på ett mycket bra sätt. De äro vana vid att människorna vända
sig till dem med alla sina bekymmer, och dessutom känna de i regel sina län
sa bra, att jag tror, att ingen annan skulle kunna fördela en sådan här summa
så rättvist och opartiskt som de skulle kunna göra. Vidare ha vi ju barnavårdsförbunden
i de olika länen, som stå i kontakt med länsstyrelserna. Jag kan
därför icke se, att det finns något sakligt hinder i detta avseende för att kunna
genomföra denna hjälpåtgärd. Jag tror visst, att det förhåller sig så, som herr
statsrådet Möller säger, med ärendets gång, men jag är också övertygad örn
att med litet god vilja skulle den svenska riksdagen kunna få fram 400,000
kronor för detta synnerligen behjärtansvärda ändamål. Vi kunna icke endast
förlita oss på den privata hjälpverksamheten, utan även vi riksdagsmän få taga
vårt ansvar i en sådan fråga som denna.

Vad sedan beträffar de fria resorna, få dessa för oss i Norrland icke den
betydelse, som man kan vänta av utskottsförslaget. Det är icke likartade förhållanden
uppe i Norrland och i södra och mellersta Sverige. Just därför har
också denna framställning gjorts för att man skulle kunna utvidga redan befintliga
barnkolonier o. s. v. Det är framför allt till sådant som pengarna skulle
användas. Jag har vid personliga samtal med landshövdingarna fått höra, att
de livligt beklaga, att detta förslag icke kunnat komma fram i tid. När
utskottet emellertid framhåller, att det icke har ansett sig kunna taga ställning
till befolkningsutredningens förslag i detta sammanhang, vill jag fråga
utskottet: ! vilket sammanhang ämnar utskottet då hjälpa de norrländska barnen?
Såvitt jag förstår, kommer det icke att framläggas någon proposition i
detta ämne i år, och följaktligen lämnar man Norrlandsbarnen åt sitt öde.

överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen jämlikt därunder
förekomna yrkanden gjorde propositioner, först på bifall till vad utskottet
1 det under behandling varande utlåtandet hemställt samt vidare på
bifall till de i ämnet väckta motionerna I: 270 och II: 390; och förklarades den
förra propositionen, som upprepades, vara med övervägande ja besvarad.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets utlåtande nr 172 och bankoutskottets
memorial nr 54—56.

Anmäldes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelse, nr 330, till Konungen
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till främjande
av sommarvistelse på landet för barn från städer och andra tättbebyggda
samhällen.

Skrivelseförslaget godkändes under förutsättning att utskottets hemställanden
i utlåtande nr 171 bifölles även av andra kammaren.

Nr 23.

Fredagen den 12 juni 1942.

Interpellation
ang. meddelade
polisförbud
mot
begagnande
av vissa
banderoller.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 337, till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående
försäljning av Ydrehammars kvarn m. m. å kronoparken Norra Kvill i Kalmar
län.

Föredrogs och bordlädes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade proposition
nr 363.

Avgåvos och bordlädes nedannämnda motioner:

nr 285, av herr Persson m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer m. m.;

nr 286, av herr Linderot, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till prisrabattering å vissa livsmedel;

nr 287, av herr Franson m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående
anslag till prisrabattering å vissa livsmedel;

nr 289, av herr Holmström, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
inrättande av statlig poliskår i Boden;

nr 290, av herrar Mannerskants och Wennqvist, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under
krigstjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordning) m. m.; samt

nr 291, av herrar Ohlin och Albertsson, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m.

Ordet lämnades på begäran till herr Brandt, som anförde:.Herr talman! För
en månad sedan tillät jag mig att ställa den enkla frågan till socialministern,
huruvida han fann det vara i sin ordning, att polismästaren i Stockholm förbjudit
syndikalisterna att vid ett förstamajmöte använda banderoller med inskriptioner
såsom »Stöd det norska folkets frihetskamp!» och »Mot krig och
fascism». Det har senare kommit till min kännedom, att polisen i Karlskrona
förbjudit paroller som »Bort med nazisterna från försvaret!» och »Kämpa för
demokrati!». Socialministern har av någon anledning ännu icke besvarat min
fråga.

Man kan tryggt våga påstå, att polisförbuden väckt ganska allmän förvåning
och betraktas såsom ett obehörigt intrång i en sedan länge erkänd medborgerlig
rättighet. Tidningen Dagens Nyheter skriver, att den inte kan finna någon
annan rimlig förklaring till polisens ingripande än att demonstranterna på
något sätt satt sig över gällande ordningsregler, och menar att socialministern
med glädje borde begagna tillfället att klargöra sammanhanget. »Förhåller
det sig annorlunda, är han väl lika angelägen att se till att sådana dumma
ingripanden inte upprepas.»

Under dechargedebatten i denna kammare den 20 maj uttalades i något sammanhang
av en ledamot den förmodan, att polisen i de berörda fallen skulle
ha handlat på order eller anmodan av utrikesdepartementet.

Jag är övertygad örn att flertalet riksdagsmän liksom flertalet övriga medborgare
dela min uppfattning om önskvärdheten av ett klart besked i denna för
det svenska folkets rättsliga ställning viktiga fråga, och jag vågar därför till
hans excellens utrikesministern rikta detta spörsmål:

Har utrikesdepartementet, direkt eller indirekt, föranlett de ifrågavarande
polisingripandena?

På gjord proposition medgav kammaren, att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Fredagen den 12 juni 1942.

N» 23.

lö

Herr Wagnsson väckte en motion, nr 288, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående inrättande av statlig poliskår i Boden.

Motionen bordlädes.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.06 e. m. *

In fidem
G. H. Berggren.

Lördagen den 13 juni.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Herr statsrådet Rosander avlämnade Kungl. Maj:ts skrivelse nr 364, angående
muntligt meddelande till riksdagen.

Av nämnda kungl, skrivelse, som nu föredrogs, inhämtades att Kungl. Maj :t
prövat lämpligt att i den i § 56 riksdagsordningen stadgade ordning göra riksdagen
meddelande av sadan beskaffenhet, som i sagda paragraf avsåges, att
Kungl. Maj :t förordnat ministern för utrikes ärendena Chr. E. Gunther att
i vardera kammaren framföra meddelandet samt att Kungl. Majit bestämt,
att kamrarnas sammanträden i här avsedda fall skulle hållas inom lyckta
dörrar.

Herr talmannen yttrade, att han finge tillkännagiva, att sammanträde för
mottagande av det i den kungl, skrivelsen avsedda meddelandet komme att
hållas tisdagen den 16 innevarande månad kl. 11 f. m.

Pa sedermera gjord proposition beslöts att ifrågavarande kungl, skrivelse
skulle läggas till handlingarna.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 363, med förslag till lag örn tillfällig förlängning av skyddstid för
litterära verk.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet nedannämnda motioner:
nr 285, av herr Rersson m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer m. m.;

nr 286, av herr Linderot, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående
anslag till prisrabattering å vissa livsmedel;

onr 287, av herr Franzon m. fl., i anledning av Kungl. Majits proposition angående
anslag till prisrabattering å vissa livsmedel; samt
(M 288, av herr Wagnsson, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
inrättande av statlig poliskår i Boden.

Nr 23.

Lördagen den 13 juni 1942.

Föredrogs herr Holmströms motion, nr 289, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående inrättande av statlig poliskår i Boden.

Motionen hänvisades, såvitt angick avslag å de vid Kungl. Maj:ts proposition
nr 342 fogade lagförslagen, till behandling av lagutskott och i övrigt till
statsutskottet.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott den av herrar Mannerskantz
och Wennqvist väckta motionen, nr 290, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga
under krigstjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordning) m. m.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet den av herrar Ohlin och
Albertsson väckta motionen, nr 291, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 161, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande kapitalinvesteringar för budgetåret 1942/43 i försvarsväsendets
fastighetsfond.

Punkten 1.

Kades till handlingarna.

Punkten 2.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3.

Lades till handlingarna.

Punkterna 4—8.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 9 och 10.

Lades till handlingarna.

Punkterna 11—16.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 17.

Lades till handlingarna.

Punkterna 18—20.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 21.

Lades till handlingarna.

Lördagen den 13 juni 1942.

Nr 23.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 162, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa markförvärv
för lantförsvarets

nr 163, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande'' av vissa
brandskadeersättningar m. m. ;

nr 164, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyte av en kronan
tillhörig tomt inom Torsby municipalsamhälle;

nr 165, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av
ett kronan tillhörigt område i Boden; samt

nr 166, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till granskningsnämnden
för vissa patentansökningar m. m.

Yad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 167, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit jämte en i
ämnet väckt motion.

I detta utlåtande hade utskottet hemställt, att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Majda i proposition nr 211 framlagda förslag och med avslag å
mrtionen 11:355, medgiva, att svenska staten finge, i huvudsaklig överensstämmelse
med för närvarande gällande riktlinjer, under tiden till och med utgången
av budgetåret 1943/44 till ett belopp av högst 300 miljoner kronor —
däri inräknade de belopp, vartill garantier beviljats eller före utgången av nu
löpande budgetår beviljades — iklädas betalningsansvar för till utlandet försålda
inhemska alster av industri, jordbruk och fiske.

I motionen II: 355, av herr Hagberg i Luleå m. fl., hade hemställts, att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 211 måtte besluta, att
svenska staten skulle, i huvudsaklig överensstämmelse med för närvarande gällande
riktlinjer, under tiden, till och med utgången av budgetåret 1943/44 till
ett belopp av högst 100 miljoner kronor — däri inräknade de belopp, vartill
garantier beviljats eller före utgången av nu löpande budgetår beviljades —
få iklädas betalningsansvar för till utlandet försålda inhemska alster av industri,
jordbruk och fiske.

Herr Linderot: Herr talman! Statliga överenskommelser och avtal rörande
vår utrikeshandel höra till de ärenden, där menige man i riksdagen inte gärna
tar till orda. Det området är inte så lätthanterligt för dem som inte äro särskilt
insatta i hithörande ärenden. Fackmännen och de ansvariga i regeringen
ha riksdagens förtroende och få i regel sina synpunkter godkända, utan att
riksdagen gör något särskilt väsen av det. Under krigstiden är det ännu svårare
än tidigare för riksdagen att behärska ämnet utrikeshandel och vad därtill
hör, på grund.av att åtskilligt måste vara undandraget offentliggörande,
i vad det rör detaljer i överenskommelser örn export och import.

Det är troligt att riksdagen vid behandlingen av detta ärende följer gammal
praxis och bifaller vad regeringen begärt, men jag vill inte låta ärendet utan
vidare avföras med ett bifall till vad utskottet har föreslagit utan att först
anföra några synpunkter. Jag hänvisar till den motion, som från vårt parti
har väckts i frågan. Givetvis tänker jag inte upprepa de argument som äro
anförda i motionen.

Man kunde naturligtvis lätt lia anledning att i nuvarande situation spåra en
rent politisk demonstration av utrikeskaraktär i ett eventuellt beslut av riks Forsta

hammarens protokoll 10Jf2. Nr 23. 2

Äng. forisatt
statsgaranti
för exportkredit.

Nr 23.

Lördagen den 13 juni 1942.

Äng. fortsatt statsgaranti för exportkredit. (Forts.)
dagen att icke godkänna regeringens förslag rörande denna exportkreditgaranti
eller att sänka det belopp, som regeringen Ilar föreslagit. För min personliga
del sätter jag i fråga, örn inte i detta sammanhang en politisk demonstration
skulle vara till nytta. Detta kunde mycket väl tänkas med anledning av en
rad omständigheter som jag inte här skall gå in på, ty då skulle jag komma
att röra mig på gränserna till vad ämnet i och för sig omfattar. Med hänsyn
till allmänt kända omständigheter under senare tider kanske en viss demonstration
av politisk karaktär rörande denna exportkreditgaranti kunde vara till
nytta för Sverige. Men jag har inte alls föreställt mig, att här i riksdagen någon
anslutning till en dylik tanke kunde påräknas, och vi lia inte heller i vår
motion avsett, att här skulle göras någon politisk demonstration. Vid ett tidigare
tillfälle, då det gällde en exportkreditgaranti på, örn jag inte minns fel,
100 miljoner kronor till ett annat land, gjorde riksdagen en demonstration, vilken
bedömdes såsom en utrikespolitisk demonstration. Emellertid tror jag inte
att man skall diskutera lämpligheten eller olämpligheten av en dylik demonstration.
Jag vill i stället anföra några ekonomiska synpunkter, och vi motionärer
lia också yrkat en ändring i regeringens förslag av hänsyn till Sveriges
ekonomiska förhållanden.

Det är ett par synpunkter som utskottet inte har beaktat, som göra de ekonomiska
konsekvenserna av detta förslag betydligt större än vad som framgår
av siffran 300 miljoner kronor, som exportkreditgarantien omfattar. Man måste
se på den utveckling, som har skett i prisförhållandena i Tyskland och Sverige
rörande exporterade respektive importerade varor. Det är en för Sveriges vidkommande
ytterligt oförmånlig utveckling rent ekonomiskt sett som har skett.
För de varor vi exportera till Tyskland få vi jämförelsevis mycket mindre än
vad Tyskland får för de varor Tyskland exporterar till Sverige. Vi ha för det
första ett ogynnsamt valutaförhållande. För närvarande noteras den tyska riksmarken
i 168 kronor, medan den 1930 noterades i 88:92 kronor. Efter den
svenska kronans nedskrivning, örn jag inte minns fel år 1931, har en fortsatt
ogynnsam förskjutning skett i valutabalansen, så att riksmarken från att 1935
ha varit noterad i 135: 28 nu noteras i som jag nyss nämnde 168 kronor. Men
det är inte det väsentligaste.

Det väsentliga är att de tyska varor, som vi erhålla för vissa angivna summor,
minska i volym, eller omvänt om man vill säga på det sättet, för samma
volym tyska varor få vi betala åtskilligt mera i svenska kronor än tidigare,
under det att utvecklingen för svenska varor på intet sätt är jämförlig. Jag
skall anföra ett pär siffror. Omedelbart före krigsutbrottet år 1939 utgjorde
importprisindex 109 och exportprisindex 114. I april 1942 — de senaste siffror
som äro tillgängliga — var index beträffande importpriserna 263, medan
exportprisindex endast utgjorde 186. Det är alltså en ökning i importpriserna
från 1939 på 141 procent, under det att ökningen på exportprisområdet endast
är 63 procent. Ur rent ekonomisk synpunkt blir det således allt ogynnsammare
för Sverige att handla med utlandet. Örn vi reducera det allmänna index till
att endast gälla Tyskland, få vi vid en genomsnittsberäkning av indexpriserna
betala 241 kronor för en viss varumängd, för vilken Tyskland endast betalar
163 kronor. Det skulle kunna anföras en rad sådana siffror till bevis för hur
ekonomiskt ofördelaktigt utrikeshandeln för närvarande är reglerad. Det är
nödvändigt att ta hänsyn härtill, då man skall ta ståndpunkt till regeringens
förslag örn en så kraftig ökning av exportkreditgarantien till Tyskland som
från 100 miljoner kronor, vilket tidigare var gällande, till 300 miljoner kronor.
För att ytterligare belysa ofördelaktigheten skall jag bara ta en enda siffra.
Jag vill inte tynga mitt anförande med alltför mycket siffror, men jag kan

Lördagen den 13 juni 1942.

Nr 23.

Ang. fortsatt statsr/aranti för exportkredit. (Forts.)
namna, att den mycket viktiga importvaran ångkol år 1939 kostade oss 23:16
kronor att köpa av Tyskland men redan i fjol betingade ett pris av 50 kronor,
enligt vad bränslekommissionen har noterat. Det finns andra nödvändiga importprodukter,
vilkas prisstegring är lika oroväckande. Westfalisk gjuterikoks
har stigit i pris från 33: 20 kronor till 74 kronor under den period, som jag
nämnde.

Jag laar, herr talman, bara velat ge. några strödda och med siffror belysta
exempel pa hur daliga affärer vi för närvarande göra. Jag har gjort det däror
att da mäste logiskt den frågan ställas: Är det förmånligt att utvidga
den lör sverige ytterst ofördelaktiga affärsomsättningen genom att följa regenngen
och öka exportkreditgarantien från 100 till 300 miljoner kronor? Utskottet
har varit ytterligt betänksamt. Jag har knappast läst ett betänkande
fran.statsutskottet, vari^ yrkats bifall till ett regeringsförslag, där man i motiveringen
tagit ett så påtagligt avstånd från regeringsförslaget. Utskottet har
vant surt som ättika och säger efter att bildligt talat ha skakat på huvudet,
att utskottet inte har velat motsätta sig Kungl. Maj :s föreliggande förslag.

Utskottet har. anfört ytterligare en omständighet, varför man egentligen
borde motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag, nämligen att det förekommer en omfattande
kreditgivnmg från enskilda exportörer, vilken måste medföra en ännu
mera djupgående försämring av den svenska ekonomien i förhållande till utlandet.

En synpunkt till, herr talman, vill jag anföra. Det är frågan, när Sverige
skall få betalt för alla dessa krediter. Det är nog inte att gå utöver befogenheten
rörande varsamhet i utrikespolitiska ting, örn jag säger, att utsikterna
för Sverige utt fa betalt sjunka ungefär i samma tempo som priserna stegras
$å de importerade varor, som vi skaffa oss från Tyskland.

Det finns alltså såvitt jag förstår inte något ur svensk synpunkt bärande
skäl som talar för att man skulle bifalla Kungl. Maj :ts förslag. Det är tvärtom
ined hänsyn till de ekonomiska förhållanden, som jag har anfört, skäl att inte
bifalla förslaget.

Jag vet mycket väl vad som kommer att invändas, och jag förstår också,
varför statsutskottet har intagit denna sin ståndpunkt. Det är, att vi äro avskurna
från handeln västerut och därför tvungna att köpa vissa nödvändighetsvaror
från Tyskland. Vi äro tvungna att köpa kol från Tyskland, om det
kostar 50 eller 74, ja, också örn det kostar 174 kronor, för att bara tala örn
den varan.

Då uppstår spörsmålet, örn Sverige inte kan få de nödvändiga varor Sverige
behöver från Tyskland utan att betala så fantastiskt som vi få göra, inte bara
med hänsyn till prisnivån utan överhuvud taget med hänsyn till Sveriges ekonomi.
Jag. tror att det kunde vara möjligt, men naturligtvis rör man sig här
pa ett område, som ligger under hemligstämpel, och man har därför inte några
fakta att lägga på bordet. Men det förefaller mig märkligt, om Sveriges handelspolitiska
ställning gentemot Tyskland skulle lia blivit så ytterligt svag,
att Sverige, mäste godtaga praktiskt taget vilka villkor som helst som resas
fran tysk sida. . Därpå kunna väl ytterst få ge ett klart svar. Handelsministern
kan naturligtvis tala örn för oss, hur det förhåller sig, men förmodligen
äro förhallandena sådana att han känner sig* förhindrad att ge de upplysningar
sorn för riksdagen här skulle vara av värde. Äfen flir oss lekmän, som inte lia
tillfälle att sätta oss in i dessa inre förhållanden, förefaller det, som örn Sverige
icke skulle ha kommit i ett så ytterligt ogynnsamt handelspolitiskt läge
att man behövde godtaga dessa dåliga villkor och dessutom uppträda så generöst
som regeringen i detta fall gör.

Nr 23.

Lördagen den 13 juni 1942.

Äng. fortsatt statsgaranti för exportkredit. (Forts.)

Sverige har väl ändå någonting att hålla igen med! Jag vet inte, hur det är
med malmexporten, men tidigare ha vi i varje fall ansett särskilt var norrländska
malm vara en ytterst god tillgång, när man har förhandlat med Tyskland.
Det är möjligt att den svenska malmen för närvarande har en relativt
mindre handelspolitisk betydelse än tidigare. Men helt värdelös kan° den väl
ändå inte vara ur handelspolitisk balanssynpunkt, och det finns väl åtskilligt
annat som man skulle kunna lägga i vågskålen till. Sveriges förmån.

Den svenska politiken gentemot Tyskland har ju varit av den art att man
väl knappast borde kunna från tyskt håll beklaga sig över vad Sverige presterat.
Det har i andra sammanhang talats så mycket örn utrikespolitiska eftergifter
för krav från Tysklands sida, att det förefaller mig, som örn man också
med stöd av dessa överenskommelser på andra områden borde ha .kunnat uppnå
en bättre balans när det gäller överläggningarna om handelspolitiska spörsmål.
Jag har en känsla av att regeringen inte riktigt har värderat de svenska insatserna
på området eller krävt tillbörlig värdering därav fran den tyska partnerns
sida vid dessa förhandlingar. Örn de svenska prestationernas värde i jämförelse
med de tyska framhölles med tillbörligt eftertryck, förmodar jag att det
skulle gå att få till stånd överenskommelser av en. annan art.

Nu kommer man kanske att invända mot vad jag här har sagt att jag alltför
mycket har gått ifrån temat, eftersom det ju här inte rör sig örn ett nytt
handelsavtal mellan Sverige och Tyskland. Men det är omöjligt att behandla
frågan örn exportkreditgarantier till detta avsevärda belopp utan att se frågan
i hela dess handelspolitiska sammanhang. Annars är det naturligtvis omöjligt
att få ett grepp om saken.

Jag har herr talman, egentligen inte något mer att tillägga. Jag har eji
känsla av att det framlagda förslaget politiskt, men framför allt ekonomiskt,
för framtiden kommer att föra med sig mycket ogynnsamma verkningar tor
Sverige. Jag lägger, såsom jag tidigare sagt, tyngdpunkten på det ekonomiska
området, men även på det politiska kan den generösa handelspolitik som vi föra
gentemot Tyskland, få vissa obehagliga konsekvenser.

Ju större svenskt kapital som på detta sätt, jag kan gott säga investeras, i
det krigförande Tyskland och som i varje fall bindes där, desto mera — i varje
fall abstrakt taget — protyskt blir Sverige. Ju mer pengar vi ha att fordra där,
desto angelägnare bil vi örn att Tyskland skall komma i den situationen att det
förmår att betala sina skulder till Sverige.

Detta är ytterligare en synpunkt på olägenheterna av ifrågavarande engagemang
som jag har velat anföra. Frågan är inte betydelselös, och jag behöver
därför inte be kammaren örn ursäkt för att jag har talat så relativt länge i ärendet.
Jag tror att frågan har synnerligen stor betydelse och att riksdagen, trots
att det gäller svårbedömbara ting, såsom jag sade i början av mitt anförande,
icke borde såsom någonting självklart endast godtaga vad regeringen föreslår.
Ty även om en exportkreditgaranti på 300 miljoner kronor sedd isolerad är en
tämligen överkomlig sak, är den, såsom jag här sökt visa, sedd i sitt sammanhang
synnerligen betydelsefull, och tillräckligt bärande skäl ha enligt min mening
icke anförts för att riksdagen bör bevilja vad utskottet här har föreslagit.
Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till den motion som väckts
i ärendet och som icke innehåller något demonstrationsförslag, utan inskränker
sig till att föreslå att riksdagen ger regeringen rätt att bevilja exportkreditgarantier
upp till 100 miljoner kronor, såsom tidigare har varit fallet. Såsom
de ärade ledamöterna höra, är det inte fråga örn en politisk demonstration °med
yrkande om avslag på regeringens förslag, utan här förordas endast en återhållsam
linje i handelspolitiken, d. v. s. att regeringen skall få lämna garantier

Lördagen den 13 juni 1942.

Nr 23.

Äng. fortsatt statsgaranti för exportkredit. (Forts.)
för exportkredit till Tyskland i ungefär samma utsträckning som under förra
året och icke få sina rättigheter i detta hänseende utvidgade.

Jag yrkar alltså bifall till motionen.

Herr Ohlin: Herr talman! Denna fråga synes mig ingalunda lämpad för
någon offentlig debatt, och jag skall därför endast be att få göra ett kort uttalande.
... . .....

Den kreditgivning som blir möjlig enligt Kungl. Majlis proposition,^ vilken
utskottet här tillstyrker, är ju mycket betydande. Såsom utskottet påpekar,
kan den uppgå till väsentligt mycket mer än den höjning av beloppet med
200 miljoner kronor som föreslås för statens del. Med hänvisning härtill tillåter
jag mig att, utan att ingå på en diskussion av de statliga kredittransaktioner
med utlandet som ha förekommit under nuvarande finansår, göra det uttalandet,
att jag utgår ifrån att regeringen icke kommer att göra den gränsdragning
beträffande kreditgivning till utlandet som kammaren nu, efter vad jag förmodar,
kommer att besluta, illusorisk genom att lämna till utlandet andra krediter
utan bemyndigande av riksdagen.

Häri instämde herr Olsson, Oscar.

Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! Med åberopande av utskottets
motivering ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjordes enligt de därunder
förekomna yrkandena propositioner, först på bifall till vad utskottet i det nu
föredragna utlåtandet hemställt samt vidare på bifall till den i ämnet väckta
motionen; och förklarades den förra propositionen, som upprepades, vara med
övervägande ja besvarad.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

pr 168, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1942/43 till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m.;
och

nr 169, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1942/43 till statens intressekontor.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 170, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till mödrahjälpsverksamheten
m. m.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts i propositionen nr 308 framlagda förslag
hade utskottet i förevarande utlåtande hemställt, att riksdagen måtte

I. för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under femte huvudtiteln såsom
förslagsanslag anvisa

a) till Mödrahjälp i form av understöd utan återbetalningsskyldighet m. m.
7,500,000 kronor;

b) till Avsättning till fonden för lån till mödrahjälp 80,000 kronor;

c) till Bidrag till sjukkassor 20,000,000 kronor;

II. medgiva, att kristillägg till sjukkassor finge utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 15 maj
1942 förordade grunder;

Anslag lill
mödrahjälpsverksamheten

m. to.

Nr 23.

Lördagen den 13 juni 1942.

Anslag till mödrahjälpsverksamheten m. m. (Forts.)

III. för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under femte huvudtiteln såsom
förslagsanslag anvisa

a) till Kristillägg till sjukkassor 1,000,000 kronor:

b) till Moderskapspenning 4,000,000 kronor.

Herr Linnér: Herr talman! I sin motivering uttalar utskottet beträffande
frågan örn sammanslagning av moderskapspenningen med mödrahjälpen att utskottet
vill »framhålla, att dessa två hjälpformer tillkommit av olika skäl och
icke böra sammanblandas med varandra».

Det förefaller mig, som örn utskottet här hade gjort ett uttalande som bär
längre än vad jag antar att utskottet i verkligheten har avsett. Det är nämligen
så, att frågan örn dessa åtgärder till förmån för mödrar och barn för
närvarande äro föremål för utredning inom socialvårdskommittén. Socialvårdskommitténs
majoritet har därför uttalat att denna »hjälpverksamhet i alla dess
olika former borde bliva föremål för samtidig omprövning», och två ledamöter
av socialvårdskommittén formulera sin uppfattning på det sättet att det »av
besparingsberedningen förordade alternativet angående moderskapspenningens
uppgående i mödrahjälpen borde — -— -— prövas i samband med en allmän
social vår dsref orm».

Det skulle vara ytterst olyckligt, om ifrågavarande uttalande av statsutskottet
skulle förhindra den nu pågående utredningen genom socialvårdskommittén.
För min personliga del beklagar jag att man icke för närvarande har kunnat
taga det steg, som efter min erfarenhet vore det rationella, nämligen att förena
dessa båda hjälpformer, men därom är ju icke lönt att orda i dag. Vad jag här
har velat förebygga är endast att utskottet genom sin formulering binder socialvårdskommitténs
kommande utredning.

Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! Jag vill endast med anledning
av den föregående talarens yttrande helt kort säga att det inte har
varit utskottets avsikt att det citerade uttalandet skulle binda den utredning
som pågår i ämnet. Jag vill lämna denna förklaring, för att något missförstånd
på den punkten icke skall behöva uppkomma.

Jag j^rkar bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i det under behandling
varande utlåtandet hemställt.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets utlåtande nr 172, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till registrering
av motorfordon, bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av bankoutskottets memorial nr 54, angående
ersättning åt biträden, anlitade av bankoutskottet vid behandling av vissa
ärenden, bifölls vad utskottet i detta memorial hemställt.

Föredrogs ånyo bankoutskottets memorial nr 55, med föranledande av kamrarnas
skiljaktiga beslut beträffande bankoutskottets utlåtande nr 49 i anledning
av väckta motioner om tilläggspension åt materialförvaltaren J. L. Mårtensson.

Den i detta memorial föreslagna voteringspropositionen godkändes.

Lördagen den 13 juni 1942.

Nr 23.

Vid förnyad föredragning av bankoutskottets memorial nr 56, angående instruktion
för nästkommande riksdags bankoutskott, bifölls vad utskottet i detta
memorial hemställt.

Herr talmannen anförde: I anslutning till det meddelande, som vid sammanträdets
början lämnades angående ett sammanträde inom lyckta dörrar
nästa tisdag, vill jag erinra, att riksdagen nyligen beslutit, att yttranden, som
avgivas vid kamrarnas sammanträden inom lyckta dörrar, skola upptecknas
och för framtiden bevaras.

Konstitutionsutskottet har i sitt utlåtande nr 14 erinrat därom, att tillräckligt
sekretesskydd beredes protokollen och yttrandena från de hemliga sammanträdena
genom 2 § sekretesslagen. Vidare har utskottet framhållit, att det
bör ankomma på talmannen i vederbörande kammare att träffa nödiga anstalter
för sekretessens bevarande vid yttrandenas upptagande, utskrivning och
justering av vederbörande kammarledamöter.

Jag har ansett lämpligt att nu bringa till kammarens kännedom, att jag, i
anslutning till konstitutionsutskottets nämnda uttalande, meddelat följande

Föreskrifter angående upptagande, utskrivning och justering av yttranden
vid första kammarens sammanträden inom lyckta dörrar.

1. De yttranden, som av statsråd eller kammarens ledamöter avgivas vid
kammarens sammanträden inom lyckta dörrar, skola upptecknas av det antal
stenografer, som för sådant ändamål tillkallas av kammarens talman.

2. Stenograferna, vilka icke annat än efter särskilt tillstånd av talmannen
äga anlita biträde vid utskrivandet av de stenograferade yttrandena, äro pliktiga
iakttaga tystnad rörande vad som förekommit vid sammanträdet.

3. De utskrivna yttrandena skola sist a tredje dagen efter sammanträdet
klockan 10 förmiddagen, försedda med uppsättarens namnteckning, i två exemplar
avlämnas till kammarens sekreterare, hos vilken vederbörande talare äga
att utkvittera en var sitt yttrande; skolande utkvitterat yttrande, efter verkställd
justering, i slutet kuvert återställas till kammarens sekreterare.

4. De av stenograferna förda, anteckningarna skola samtidigt med de utskrivna
yttrandena överlämnas till kammarens sekreterare, vilken det åligger
att, sedan det vid sammanträdet förda protokollet blivit justerat, förstöra anteckningarna.

5. Protokoll och yttranden vid sammanträde inom lyckta dörrar skola, så
snart protokollet i vederbörlig ordning justerats, jämlikt § 12 i kammarens ordningsstadga
överlämnas till riksdagsbiblioteket. I samband härmed skola dubblettexemplaren
av de utskrivna yttrandena av kammarens sekreterare förstöras.

Avgåvos och bordlädes nedannämnda motioner:

nr 292, av herr Albertsson, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer m. m.; och
nr 293, av herr Persson m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning .örn familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring
m. m. (krigsfamiljebidragsförordning) m. m.

Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:

nr 16, i anledning av väckt motion örn klarläggande av riksdagsmans rättigheter
och skyldigheter; samt

Nr 23.

Lördagen den 13 juni 1942.

nr 17, i anledning av väckta motioner angående lagstiftning örn förverkande
av vissa allmänna uppdrag m. m.;

statsutskottets utlåtanden:

nr 175, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tredje
huvudtiteln gjorda framställningar örn anslag för budgetåret 1942/43 till statens
informationsstyrelse; samt

nr 176, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag a tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1941/42 till anskaffning av baracker

m. m. för vissa staten tillhöriga torvmossar;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 34, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående bemyndigande att
vidtaga ändring i gällande reglering beträffande användningen av inom landet

framställd sprit; . .

nr 35, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
angående tillämpning av vissa särskilda bestämmelser rörande taxeringsförfarandet
år 1942 i fråga örn taxeringsförfarandet år 1943;

nr 37, i anledning av väckt motion örn vissa ändringar i taxermgsförord nr

38, i anledning av väckta motioner angående ändrade bestämmelser i visst
fall örn vad som är skattepliktiga intäkter;

första lagutskottets utlåtande nr 53, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 14 juni 1940
(nr 503) angående upplösning av vissa sammanslutningar m. m., dels ock i
ämnet väckta motioner;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 38, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 20 oktober 1939 (nr 734) med särskilda bestämmelser
angående gäldande av ersättning enligt fartygsuttagningslagen

m. fl. lagar; samt . . . . .... .

nr 40 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 9:o), ll:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr
38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt;

jordbruksutskottets utlåtande nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark; ävensorn tredje

särskilda utskottets utlåtande nr 2, i anledning av dels Kungl. Maj :ts
propositioner nr 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen
av landets försvarskrafter samt nr 280 angående förläggningsort för nytt kårartilleriregemente,
dels ock i ämnet väckta motioner.

Justerades protokollsutdrag för detta sammanträde.

På framställning av herr talmannen beslöt kammaren nu, kl. 11.64 f. m., att
ajournera sina förhandlingar till kl. 4 e. m., då ett flertal utskottsbetänkanden
väntades inkomma till bordläggning.

Lördagen den 13 juni 1942.

Nr 23.

Då förhandlingarna kl. 4 e. m. återupptogos, anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1942/43 under riksstatens
fjärde huvudtitel, avseende anslagen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 173, i anledning av Kungl. Majis proposition angående ändring i vissa
delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8) m. m. jämte i
ämnet väckta motioner;

nr 174, i anledning av riksdagens år 1941 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1940—30 juni 1941;

nr 177, i anledning av Kungl. Majis proposition angående nedläggande av
högre lärarinneseminariet m. m. jämte i ämnet väckta motioner;

nr 178, i anledning av Kungl. Majis proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1942/43 till statens sinnessjukhus;

nr 179, i anledning av Kungl. Majis i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag för budgetåret 1942/43 till Statens anstalt för fallandesjuka:
Avlöningar jämte en i ämnet väckt motion;

nr 180, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag för budgetaret
1942/43 till förberedande åtgärder för samordnande av hemortsförsvaret; .

nr 181, i anledning av Kungl. Majis proposition angående överskridande av
viss anslagspost i den för landsfiskalerna m. fl. gällande avlöningsstaten;

nr 182, i anledning av Kungl. Majis i statsverkspropositionen gjorda framställning
örn anslag för budgetåret 1942/43 till Bidrag till förebyggande mödra-
och barnavård;

nr 183, i anledning av Kungl. Majis förslag till stat för riksgäldsfonden;
nr 184, i anledning av Kungl. Maj Is proposition angående försäljning av en
statens järnvägar tillhörig fastighet i Kristinehamn;

nr 187, i anledning av Kungl. Majis framställningar angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42, i vad avser socialdepartementets
verksamhetsområde; samt

n.r 1^8; 1 anledning av Kungl. Maj Is framställningar angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42, i vad avser
finansdepartementets verksamhetsområde;

bevillningsutskottets betänkande nr 36, i anledning av Kungl. Majis proposition
med förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1942, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner;

andra lagutskottets utlåtande nr 39, i anledning av dels Kungl. Majis proposition
med förslag till lag örn åtgärder mot vanhävd av jordbruk, dels ock
i ämnet väckta motioner; ävensom

tredje särskilda utskottets utlåtanden:

nr 4, i anledning av Kungl. Majis propositioner angående vissa avlöningsm.
fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1942/43 och angående
de värnpliktigas avlöning m. m. jämte i dessa ämnen väckta motioner;

nr 5, i anledning av Kungl. Majis proposition nr 270 angående vissa kapitalinvesteringar
i försvarsväsendets fastighetsfond ävensom i anledning därav
väckta motioner; samt

Första kammarens protokoll 19JtS. Nr SS.

Nr 23.

Lördagen den 13 juni 1942.

nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner nr 279 angående anvisande
av medel för vissa byggnadsföretag å Järvafältet samt nr 309 angående ordnande
av Göta pansarlivgardes förläggning å Järvafältet.

Kammarens sammanträde avslutades kl. 4.05 e. m.

In fidem
G. II. Berggren.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

422284