RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1938:42)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1938. Andra kammaren. Nr 42.

Torsdagen den 2 juni.

Kl. 2 e. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 27 nästlidna maj.

§ 2.

Herr talmannen tillkännagav, att efter överenskommelse mellan talmännen
bestämts, att gemensam omröstning komme att äga rum fredagen den 3 innevarande
juni angående den voteringsproposition, som blivit av kammaren godkänd.

§ 3.

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Westman, som anförde:
Herr talman! Med kammarens tillstånd har herr Lundqvist riktat en förfrågan
till mig, huruvida jag icke finner något böra åtgöras för att hindra viss form
av skadegörelse fran markägares sida inom sådana områden, där fråga örn en
stadsmässig reglering av bebyggelsen är väckt men ännu icke slutligt avgjorts,
lnterpellanten syftar därpå att, enligt vad han uppmärksammat, inom ett municipalsamhälle
i Stockholms närhet — där arbetet med stadsplaneläggning sedan
en längre tid pågår -— försäljning och bortforsling av jord äger rum i
stor skala; ett vidsträckt område skulle redan ha spolierats, och samhällets
fortsatta utveckling som trädgårdsstad försvårades i hög grad genom dessa åtgärder.

Med anledning liärav har jag föranstaltat örn undersökning genom sakkunnig
person av de förhållanden interpellanten berört. Av denna undersökning synes
framgå ej blott att missförhållanden av angiven art föreligga i det åsyftade
särskilda fallet, utan också att bortförande av jord på liknande sätt i större
elier mindre omfattning förekommit på andra håll. Det har bland annat uppgivits,
att inom ett annat invid Stockholm beläget samhälle tomtplatser, avsedda
för byggnadsändamål, användas som grustag och att därigenom blivande
bebyggelse försvåras.

Gällande lagstiftning erbjuder intet medel att förhindra eller ingripa mot
ett sadant förfarande soln här påtalats. Visserligen stadgar stadsplanelagen
förbud mot att inom område, som ingår i stadsplan eller stomplan, vidtaga
fraktning, fyllning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd såvida
atgarden uppenbarligen är av beskaffenhet att kunna väsentligt försvåra områdets
användande för avsett ändamål. Men beträffande område, för vilket
stadsplan eller stomplan ej fastställts, saknas motsvarande bestämmelse. Det
förtjänar i detta sammanhang framhallas att för varje område i stad eller
stadsliknande samhälle, där en tätare bebyggelse finnes eller är att förvänta
förbud mot nybyggnad kan meddelas för tid som erfordras för åstadkommande

Andra kammarens protokoll 1938. Nr i

Svar d
interpellation.

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Svar å interpellation. (Forts.) _

av stadsplan eller annan reglering1 av den framtida bebyggelsen. Det skäl
som motiverar ett sådant förbud — nämligen att genomförandet av områdets
planläggning icke bör försvåras genom olämpliga åtgärder — kan tydligen
äga giltighet även med avseende å annan verksamhet än nybyggnad.

Anledning synes mig därför föreligga att taga under omprövning behovet
av bestämmelser, ägnade att förebygga skadegörelse genom schaktning, trädfällning
o. s. v. redan på ett tidigare stadium än då fastställd stadsplan eller
stomplan finnes. Tänkbart synes vara att införa befogenhet för vederbörande
myndighet att beträffande varje område, där möjlighet att hindra olämplig bebyggelse
för närvarande föreligger, också förordna örn förbud mot sådana för
områdets blivande användning olämpliga åtgärder som nu äro i fråga.

Min avsikt är att inom justitiedepartementet fullfölja den förberedande utredning
i ämnet, som redan vidtagits.

Härefter yttrade

Herr Lundqvist: Herr talman! Jag ber att till herr justitieministern få
uttala mitt vördsamma och förbindliga tack för det utomordentligt tillmötesgående
och värdefulla svar, som lämnats å min interpellation. Jag tackar också
för den förberedande utredning, som redan gjorts, liksom för statsrådets löfte
att fullfölja denna utredning. Jag skulle gärna utöver detta tack vilja uttala
en vädjan och en förhoppning örn att det må bli möjligt att bedriva det fortsatta
arbetet inom departementet så, att, örn det finns någon möjlighet därtill,
förslag till erforderlig lagändring kunde komma fram redan till 1939 års riksdag.
Jag har, sedan jag framställde min interpellation, från olika håll hört
exempel på ungefär liknande fall som dem jag berört, och jag tror därför, att
det är ett allmänt intresse, att det här utan dröjsmål sker ett ingripande från
statsmakternas sida.

Med detta ber jag alltså att än en gång få uttala mitt stora tack.

överläggningen förklarades härmed avslutad.

§ 4.

Föredrogos, men bordlädes ånyo bevillningsutskottets betänkanden nr 34
37 samt bankoutskottets utlåtanden och memorial nr 77—82.

§ 5-

Föredrogs andra lagutskottets memorial, nr 60, angående arvode å,t särskilda
sakkunniga, tillkallade för att inom andra lagutskottet biträda vid behandlingen
av vissa ärenden; och biföll kammaren vad utskottet i detta memorial
hemställt.

Äng. -provisorisk
pensionsför
stärkning
åt pensionerade
befattningshavare
i statens
tjänst m. m.

§ 6.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande, nr 61, i anledning av väckta motioner
om provisorisk pensionsförstärkning åt pensionerade befattningshavare i statens
tjänst m. m.

I åtskilliga inom riksdagen väckta, till bankoutskottets förberedande handläggning
hänvisade motioner hade förslag framställts örn provisorisk pensionsförstärkning
åt pensionerade befattningshavare i statens tjänst m. m.

Ovan angivna motioner voro följande, nämligen

inom första kammaren:

nr 161 av herr Bäcklund m. fl.; samt

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Nr 42.

Äng. provisorisk pensionsförstärkning åt pensionerade befattningshavare i

statens tjänst m. m. (Forts.)

inom andra kammaren:

nr 62 av herr Lundqvist m. fl.;

nr 190 av herr Tengström m. fl.;

nr 191 av herrar Åqvist och Bergvall; och

nr 278 och 279 av herr Brädefors m. fl.

I motionen II: 278 hade hemställts, »att riksdagen må i skrivelse till Kungl.
Maj .t hemställa örn utredning och förslag för förbättring av pensionsbestämmelserna
for tjänstemän och arbetare i statens tjänst, även för de redan pensionerade,
med avseende på förhöjningen av de lägre befattningshavarnas pensioner
samt dyrortsgruppering1 av pensionerna».

1 LZol0nfQ38I:p27u-hade ^mstäilts, »att riksdagen måtte besluta från den
i januan 1938 bevilja samtliga statens pensionärer ett tillfälligt pensions ning?havare»Samnia

bel°PP S°m tlllfälligt lönetillägg utgår för statens bef-attUtskottet
hemställde,

Knm^y^Sfll11 mltte b1Csl^a att 1 salvelse tiH Kungl. Majit anhålla, att
-tv-ungl. Maj t ville i huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet i sin
f,ir0rd+a1tilata verkställa utredning och till 1939 års riksdag inkomma
med förslag till provisorisk pensionsförstärkning; samt

samt SmT 1:167 °ch I1I:190'' ^lydande, 11:62, 11:191, 11:278
samt 11. 279 matte anses besvarade med vad utskottet anfört och hemställt.

Utskottets hemställan föredrogs; och anförde därvid:

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss: Herr talman''
^ett^arord ^ f°rellggande utskottsutlåtande känner jag mig nödsakad sä •

k*et galler ju frågan om höjning av de äldre pensioner, varom en debatt för
icke sa, lange sedan fördes i denna kammare i anledning av en interpellation
Jag förklarade därvid, att så snart man hade ordnat med de nya pensioner som
ntr''^16 f° '',arPa irUnd+ay l°neregleringarna, vore det min avsikt att taga upp en

att a i? ’ ’ 1 .vad mån det skuHe kunna anses skäligt och möjligt

att aven hjalpa aldre pensionärer. Jag hade då icke tänkt mig, att det skulle

Skratt aV f6tla Slav 7an hdt enkdt bcgares’ att riksdagen skall

förP^L 1V • t -11S.ta ars resdag en provisorisk pensionsförhöjning skall
loreslas. Vad jag vill saga ar, att med det intresse jag har för att något skall
trattas pa detta område kommer jag att försöka driva detta arbete så snabbt
som det överhuvud taget är möjligt. Så vitt jag förstår, går det dock icke att
skaffa sig någon mening örn hurudan en sådan höjning av vissa äldre pensio ,

har Ti °m h" de nya Pensionera5 skola

dart]H0 kommer, att det icke kan vara utskottets mening att alla
a dre pensioner fran och med nästa år provisoriskt skola höjas — även de som
för några veckor sedan bär i riksdagen definitivt reglerades, t. ex. de för folk
■ olornas lärare gyllande — mäste det ju göras en differentiering mellan dessa
pensioner. Under sådana förhållanden tror jag, att jag måste säga att det ör
praktiskt taget uteslutet att till nästa års riksdag framlägga ett förslag Jag
har icke velat hamna kammaren i okunnighet örn de faktiska förb ål hinden rf

ÄttSÄ k““0,1 f,irhi"1,r" & - “» Ät

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Äng. provisorisk pensions förstärkning åt pensionerade befattning sivan are i

statens tjänst m. m. (Forts.) , ,

Herr Gustavson i Västerås: Herr talman! Föreliggande utlåtande nar

ett visst sammanhang med nästa ärende på kammarens föredragningslista r
bankoutskottets utlåtande nr 62. I motiveringen till utskottets förslag i utiatandet
nr 62 har nämligen en hänvisning gjorts till nr 61, och nian täger i bada
utlåtandena ställning för en reglering av de äldre pensionerna redan matlag
har funnit mig böra foga en blank reservation till utlåtandet nr 62, i
huvudsak av de skäl, som statsrådet nyss här anförde. Till detta vill jag endast
lägga, att redan vid en hastig granskning av de äldre pensionerna framgår,
att grunderna för dem ingalunda äro sa rationella som ° de bort vara örn
riksdagen skulle ha dragit upp dem i ett sammanhang. Det råder ingen tvekan
örn att en betslande del av de äldre pensionärerna, i synnerhet de som avgatt
ur tjänsten för relativt lång tid sedan, åtnjuta pensioner, som äro så sina, att
det är synnerligen angeläget för riksdagen att bereda dem en förbättring. A.
andra sidan finns det också grupper bland dessa äldre pensionärer, som ha sa
betydande pensioner, att man icke generellt kan säga, att vi redan näfsta ar
skola giva dem ett ytterligare tillägg. Sådant utskottsutlåtandet har skrivits
kan man icke gärna få någon annan uppfattning än att det är meningen, att
alla skola ha pensionsförhöjning redan nästa år. Jag tror, att detta med hänsyn
till de principer, som riksdagen eljest tillämpar när det gäller att reglera
pensioner, vore en orimlighet och att riksdagen själv skulle nödgas bryta mot
dessa principer, därest den skulle villfara vad utskottet här skrivit.

Det är detta jag velat framhålla. Jag har intet yrkande.

Herr Lundqvist: Herr talman! Jag är en av motionärerna i denna fråga.

Jag hade liksom de övriga tänkt mig möjligheten av att någon provisorisk pensionsförstärknmg
skulle kunna beslutas redan i ar. Sa blir emellertid icke fallet.
Utskottet har icke velat vara med örn en sådan åtgärd. 1 stället har utskottet
emellertid enhälligt tillstyrkt en skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran
att till nästa års riksdag få fram åtminstone förslag örn en provisorisk förstärkning.
Jag ber att få uttala min tacksamhet för denna i varje fall välvilliga
inställning från bankoutskottets sida. Jag tillåter mig också framföra
ett tack till statsrådet och chefen för finansdepartementet för lians uttalade fasta
vilja — vilken vi f. ö. redan tidigare lärt känna — att i den mån det är
möjligt söka bereda lättnad åt de gamla pensionärerna. Vad som emellertid
smärtade mig var det uttalande, statsrådet i ärlighetens namn ansåg sig bora
göra örn att utsikterna att medhinna det förberedande arbetet knappast vöre
sådana, att man vågade räkna med ett resultat redan till 1939 års riksdag. Jag
vill dock vädja till herr finansministern att försöka göra det omöjliga.i detta fall
med tanke på de många gamla statens trotjänare, vilka, liksom de i tjänst varande
befattningshavarna, nu under en lang följd av år väntat på att fa någon
liten extra kompensation för de höjda levnadskostnaderna.

Jag vill i detta sammanhang också understryka vikten av att det nya pensionsreglementet,
som måste komma som en följd av det löneTeglemente, som i
år godkänts, icke heller måtte låta vänta på sig alltför länge. Jag tror verkligen
att om man vill taga närmare reda på hur det förhåller sig med pensionerna,
skall man finna, att de åtminstone på många håll i landet för närvarande
nog icke äro av den storleksordning, att man utan vidare kan avvisa kravet pa
en snar revision. Jag tillåter mig fästa uppmärksamheten på att t. ex. här i
Stockholm med utgångspunkt från de löner, som för närvarande utgå — jag
bortser alltså från den förbättring av lönerna, som blir följden av det. nya
reglementet — den pension, som utbetalas i bästa fall, alitsa när befattnings -

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Nr 42.

Ang. provisorisk pensionsförstärkning åt pensionerade befattningshavare i

statens tjänst m. m. (Forts.)

havaren hunnit komma upp till högsta lönen och har innehaft den tillräckligt
länge, icke utgör mer än omkring 47 ä 48 % av lönen. Örn man därtill betänker,
att 1/3 av denna pension betalas helt av befattningshavaren själv och att
det således endast är 2/3 av dessa 47 eller 48 % som falla på staten-arbetsgivarens
del, tror jag, att man mäste finna verkligt bärande skäl föreligga för att
snarast möjligt söka få till stånd en nyordning på detta område. Att man därvid
också måste tänka sig en dyrortsgradering av pensionerna förmodar jag att
litet var finner ganska självfallet.

Medan jag nu bär ordet i denna fråga skall jag tillåta mig också, herr talman,
att i allt saktmod erinra finansministern örn en motion, som jag väckte i en liten
pensionsfråga ar 1934 och som då föranledde en skrivelse från riksdagen
till Kungl. Maj :t. Saken gällde också då de gamla pensionärerna. Det är ju
sa, att enligt det pensionsreglemente, som gäller från 1935, utgår pensionen
under en månad efter vederbörande pensionstagares dödsfall, detta för att man
velat underlätta ställningen för de efterlevande vid själva dödsfallet. För alla
de pensionärer, som avgått före 1935, gäller emellertid, att pensionen slutar utgå
med den dag, då vederbörande avlider. Riksdagen anslöt sig till den uppfattning
jag hade uttalat i motionen, nämligen att man borde om möjligt söka
bereda även dessa äldre pensionärer samma förmån som dem som avgå efter
1935. Jag tror icke, att det ännu är något åtgjort i saken i finansdepartementet.
Jag förstår ju, att det är många frågor, som där tränga till lösning, vilket
kan göra, att en mindre sak som denna kan skjutas åt sidan. Å andra sidan
är det ju nödvändigt, att örn syftet med detta behjärtansvärda initiativ från
riksdagens sida överhuvud taget skall uppnås, någonting göres medan ännu det
nnns några kvar av dessa gamla pensionärer. Sedan behöva vi icke vidtaga
några författningsändringar. Jag har bara velat i detta sammanhang länka
finansministerns minne och tankar in även på denna sak i hopp örn att även
den skulle kunna komma med vid de överväganden, som jag hoppas bli en följd
av denna riksdagsskrivelse.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Tengström: Herr talman! Jag skall bara be att få säga några ord i
anledning av statsrådets uttalande här i dag. Jag förstår ju så innerligt väl,
att det skall vara svart för statsrådet att efter det uttalande, som gjordes den
16 mars såsom svar på mina frågor, då statsrådet påpekade, att den allmänna
pensionsregleringen skulle komma i år eller nästa år eller kanske 1940 och att
först sedan skulle den allmänna översynen av frågan örn de äldre pensionerna
äga ruin, jag förstår, säger jag, att det skall kännas svårt att nu stå inför ett
enhälligt utskottsutlåtande av denna beskaffenhet. I det sammanhanget vill
jag påpeka, att jag skulle önska, att denna speciella fråga, som vi tagit upp såsom
motionärer, herr Bäcklund i första kammaren samt jag och en del andra i
andra kammaren, örn provisoriskt pensionstillägg till f. d. statstjänstemän, icke
måtte sammankopplas med frågan örn den allmänna översynen, ty då är jag säker
på att en utredning kommer att fördröja hela resultatet av denna behjärtansvärda
angelägenhet. Jag tillät mig påpeka den 16 mars, att ifrågavarande
f. d. befattningshavare äro.så gamla, att år 1941 kanske en hel del av dem. som
i dag äro nödlidande, aldrig komma att få någon nytta av det hela. Det var
för att åstadkomma en nödvändig förbättring åt dem i dagens läge, som motionerna
framlades.

När nu jag liksom herr Lundqvist accepterar utskottets synnerligen välvilliga
uttalande, göra vi det i den fasta förvissningen, att statsrådet och chefen
för finansdepartementet måtte behjärta motionärernas .synpunkt på frågan. Jag

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Äng. provisorisk pensionsförstärkning åt pensionerade befattningshavare i
statens tjänst m. m. (Forts.)

tager ingen ställning alls till spörsmålet om differentiering i dag, ty det, menar
jag, blir en sak, som den kommitté, som tillsättes, får taga hand om. Huvudsaken
för mig och motionärerna är, att de nödlidande skola få hjälp fortast
möjligt. Det torde icke vara obekant för herrarna och damerna i kammaren, att
en hel rad av de statstjänare det gäller befinna sig i femte lönegraden och att
deras pensioner äro så små, speciellt på de dyrare orterna, att man verkligen
kan tala örn ett nödläge. Jag skulle icke använt detta ord så många gånger i
mitt anförande, örn icke det vore med verkliga förhållandet överensstämmande.

Jag ser av protokollet för den 16 mars, att statsrådet W igforss då uttalade
sig på följande sätt: »Såvida tekniska krafter kunna ställas till förfogande,, är
det min avsikt att inom den närmaste tiden söka göra en allmän inventering
av de äldre pensionerna.» Jag skulle i anledning därav vilja fråga, örn det under
de två och en halv månader, som gått sedan dess, har igångsatts en sådan
allmän inventering i departementet.

Herr Lovéll: Herr talman! Med anledning av finansministerns yttrande

skall jag be att få framhålla, att utskottet dels har poängterat att det är fråga
örn en provisorisk förstärkning av de gamla pensionerna, och dels föreslagit att
riksdagen måtte begära en utredning i huvudsaklig överensstämmelse med vad
utskottet här ovan anfört i sin motivering.

Då det, herr talman., finns rätt stor marginal mellan den lägsta och den högsta
pensionen och då jag tror mig av herr statsrådets yttrande kunna läsa ut,
att han, såvitt det är honom möjligt, vill hjälpa i varje fall de minsta pensionstagarna
med en provisorisk förstärkning, anser jag det yttrande, som herr statsrådet
haft, kunna i stort sett sammanfalla med vad utskottet menat med sitt
yttrande. Jag vill säga, att det finns en del gamla pensionärer, med. mycket
små pensioner och som nått den åldern, att örn de skola få någon liten ljusglimt
på de sista åren av sitt liv. så bör det inte dröja allt för länge, utan de böra så
snart som möjligt komma i åtnjutande av en sådan liten förstärkning i pensionen.
. .

En liknande deklaration som denna har avgivits eller kommer i varje fall att
avgivas i första kammaren, och då jag av. utskottets presidium fick uppdraget
att i denna kammare avge denna deklaration, så beklagar jag, att jag inte som
ett par andra talare kunnat springa i väg dagen innan och anteckna mig liksom
vid en remissdebatt, den ena för att tala för en reservation under nästa ärende
och den andra för att uttala sitt tack till utskottet för välgjort arbete.

I detta anförande instämde herr Osberg.

Herr Brädefors: Herr talman! I sitt utlåtande angående provisoriska

pensionstillägg har bankoutskottet gått in för en, visserligen brådskande, utredning
av frågan att framläggas till nästa års riksdag. Mig förefaller det
egendomligt, att man behöver utreda en sådan sak som denna. ° Men när man
ytterligare hör finansministerns deklaration här i dag, att en sådan utredning
inte kommer att verkställas så fort, att den hinner föreläggas nästa års riksdag,
så förefaller det mig något egendomligt att de, som i likhet med oss ha
motionerat i denna sak, ändå äro så nöjda med utskottets utlåtande och begårån
om utredning. Ty det har inte lovats bestämt, örn denna utredning kommer
ens till 1940, och örn en ändring av dessa bestämmelser då genomföres av
riksdagen, kommer den inte att träda i kraft förrän tidigast 1941. Men läget
för dessa pensionärer, allra helst för dem, som befinna sig i de lägre lönegraderna,
är sådant, att det tål inte så långt dröjsmål. Man kunde ju i fjol här

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Nr 42.

Äng. provisorisk pensions förstärkning åt pensionerade befattningshavare i
. statens tjänst m. m. (Forts.)

1 rlj:saa®en genomföra ett provisoriskt lönetillägg för statstjänstemannen, och
\arför skall det da vara sa märkvärdigt örn man efter ungefärligen samma
grunder bestämde ett provisoriskt pensionstillägg åt statstjänarna på motsvarande
sätt som man gjort redan i fjol för i tjänst varande statstjänare? I år
har man inarbetat detta provisorium i de fasta lönerna, men ändå tycks det
vara absolut omöjligt att förstå, efter vilka grunder de gamla pensionärerna
skulle få något förbättrade pensionsförhållanden.

Man har i huvudsak motiverat det provisorium, som gjordes i fjol, och även
dess inarbetande i år i de fasta lönerna, med de fördyrade levnadskostnaderna.
1 ror någon av herrarna, att pensionärerna köpa billigare mat eller kläder eller
n°)i hyror än de som äro i tjänst? De leva under samma för hallanden

och få betala ungefär samma priser för matvaror och andra
behovsartiklar, som de, som äro i tjänst. Är det så, att dyrtiden motiverar
ökade löneförmåner för dem, som äro i tjänst, så måste samma dyrtid
motivera ökade pensionsförmåner för dem, som ha lämnat tjänsten, såvida inte
staten-mönsterarbetsgivaren i likhet med privata arbetsgivare anser, att nu ha
c e gjort sin tjänst, nu behöva vi dem inte mera. de få klara sig bäst de kunna
och någon större skada har inte skett, om de svälta tills de ta slut. Jag tycker
i alla fall för min del, att det är för nonchalant att på det sättet behandla
gamla ^trotjänare i statens tjänst.

I fråga örn första delen av utskottsutlåtandet har det, som sagt, väckts en
motion angående provisoriska pensionstillägg, och vi ha ansett att detta provisorium
bör utgå efter samma grunder som de provisoriska lönetillägg, som
genomfördes i fjol för statstjänarna. Då dessa grunder i detta fall kunna
tillämpas oförändrade, är det absolut obehövligt med en längre utredning, som
drar flera år innan det kan bli någon som helst ändring i dessa pensioner. Därför
yrkar jag, herr talman, på denna punkt bifall till motionen nr 279.

Beträffande den andra delen av utlåtandet ha vi också en motion, nr 278,
vari vi föreslagit utredning om omläggning av dessa pensioner efter andra
grunder genom att först och främst höja de lägre pensionstagarnas pensioner
och för det andra dyrortsgradera pensionerna efter samma grunder som gälla
för folkpensionerna. ° Yi ha föreslagit en utredning, och utskottet säger i sin
motivering jag måste medge jag också, att det är en mycket välvillig motivering
att dessa saker komma att tagas upp i den översyn av pensionerna,
som har utlovats och nu också ställts i utsikt av finansministern här i kammaren.
Det kan ju sa vara, att även dessa synpunkter, som vi ha framfört, tagas
med i denna utredning, men jag skulle vilja uttala som min mening,’ att
inte heller denna utredning får dra ut så långt på tiden, att de nuvarande
gamla pensionärerna kanske ha hunnit gå ur tiden, innan något resultat i anledning
av denna utredning föreligger här i riksdagen.

Särskilt beträffande dyrortsgraderingen måste man säga, att det är högst
nödvändigt alt en sådan kommer lill stånd fortast möjligt, och detta av saluma
anledning som herr Tengström anförde, nämligen det nödläge, vari många
av dessa pensionstagare befinna sig. På de billigaste orterna få statstjänarna
■''!. av sln tjänstebil! i pension men på de dyraste orterna endast hälften av
tjänstelönen, och då mäste man säga, att det föreligger ett nödläge. Även
här bör nöden vara drivkraften till att ändra detta till det bättre.

Örn man skall kunna skipa rättvisa åt de gamla pensionärerna måste man,
när sent omsider utredningens resultat blivit verklighet, liksom de förbättrade
förmåner, som utredningen och därav föranlett riksdagsbeslut kommer att
medföra, tillämpa dessa pensioner retroaktivt. I varje fall anser jag, att även
den motion, som vi lia väckt i detta ämne, är berättigad, ty vid ilen utlovade

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Äng. provisorisk pensionsförstärkning åt pensionerade befattningshavare i
statens tjänst m. m. (Forts.)

översynen av pensionerna har det inte sagts, på vilket sätt denna översyn skall
företagas, och vi ha i vår motion föreslagit vissa riktlinjer.. Därför är det
berättigat att trots den utlovade utredningen bifalla de riktlinjer för denna utredning,
som vi föreslagit.

Jag yrkar således, herr talman, även bifall till motionen nr 278.

Herr Hansson i Hubbestad: Herr talman! Efter dessa anföranden av

statstjänstemän kanske det är skäl i att också andra synpunkter läggas på
denna fråga än de, som varit företrädda av dessa talare, som jag anser äro
part i saken och som naturligtvis måste gå in för att få det bättre ställt.

Jag vill då säga gentemot herr Lundqvist, då han klagar över att tjänstemännen
få det så dåligt, när de bli pensionerade, att vöre det så bra ställt för
alla andra medborgare i samhället som för statens tjänstemän, då vore ingen
nöd å färde, då kunde alla känna sig nöjda och belåtna.

Då jag läste detta bankoutskottets utlåtande blev jag mycket betänksam. De
principer, som utskottet här går in för då det gäller att ordna pensionerna, äro
enligt min mening helt nya. Att pensioner vid vissa tillfällen omregleras finner
jag helt naturligt, men då bör det ske i samband med ny lönesättning, och
vi hörde ju nyss, att statsrådet Wigforss meddelade, att det är hans avsikt
att ordna med en omarbetning av pensionsreglementet med anledning av det
nya lönereglementet. Alltså lia vi att vänta ett nytt förslag i saken. Men
då utskottet här går in för att göra en provisorisk förstärkning av redan gällande
pensioner, anser jag detta vara nya vägar, som äro mycket betänkliga
och som man skall akta sig för att gå in för.

Det är klart, att en provisorisk avlöningsförstärkning till ^ tjänstemän i
tjänst är något helt annat. Det är något, som man ibland kan fa vidtaga med
hänsyn till konkurrensen från enskilda företag och dylikt, men när tjänstemännen
en gång slutat sin tjänst och äro. tillförsäkrade pension, skola de enligt
min mening inte stå i en annan ställning än alla andra medborgare i samhället.
Skall det vara en tillfällig förbättring är det något, som skall komma
alla, inte bara statstjänarna, till godo. De skola inte ställas i en särklass,
utan det bör vara samma regler. . . . .

Från dessa synpunkter sett kan jag inte finna, att det föreligger den ringaste
anledning att här gå in för ett bifall till utskottets förslag. Jag anser,
att de konsekvenser, som det kan komma att medföra, äro mycket betänkliga,
och då vi hört av statsrådet Wigforss, att en översyn av pensionsbestämmelserna
är att vänta, anser jag att man med gott samvete kan avslå utskottets förslag.
Jag anser, att riksdagen gör mycket klokt, örn den gör det och inte
binder sig på det sätt, som här föreslås och som också statsrådet Wigforss

reagerade mot. o „

Därför hemställer jag, herr talman, att riksdagen måtte avsla saväl utskottets
hemställan som de i ämnet väckta motionerna.

Herr Lindqvist: Herr talman! Jag skall inte säga många ord. men i an ledning

av den debatt, som förts, vill jag till protokollet lia antecknat min
uppfattning i denna sak.

Under påskferierna var jag i tillfälle att tala vid. ett möte hemma i mm
stad, ett möte anordnat av pensionärer. Vid detta tillfälle gav jag uttryck
åt den uppfattningen, att jag väl kunde vara med örn att resonera om en förbättring
av pensionerna för de allra lägsta pensionstagare. Men jag nämnde
vid detta möte, att jag kunde inte finna det vara riktigt att man gick in,
bildlikt talat, för en höjning av landshövdingepensionerna eller andra pensio -

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Nr 42.

Ang. provisorisk pensions för stärkning åt pensionerade befattningshavare i

statens tjänst m. m. (Forts.)

ner, som utgå med höga belopp. Ty så länge som vi inte lia möjlighet att ge
det svenska folket i gemen en högre pension än 250 kronor örn året kan jag
inte finna det berättigat här med en pensionsförhöjning över lag.

Jag skall inte ställa något yrkande här i dag. Jag förmodar, att den utredning,
som finansministern nu har lovat skall komma till stånd, till slut
kommer att resultera i ett förslag örn en pensionsförbättring, men denna måste
anordnas så, att man för dem, som ha den allra lägsta pensionen, får taga
under övervägande att genomföra en förbättring, men inte för dem, som ha
landshövdingepensioner eller liknande.

Häruti instämde herrar Jonsson i Eskilstuna och Kilbom, fru Nordgren samt
herrar Persson i Tidaholm, Persson i Undersvik och Olovson i Västerås.

Herr Lovén: Herr talman! Med anledning av herr Hanssons i Hubbestad
anförande vill jag bara säga, att jag minns mycket väl, när han för ett par
år sedan var ganska avogt stämd mot statstjänarna överhuvud taget, men sedan
ett par år har han beträffande statstjänarna ställt sig på en mera resonlig
och förstående ståndpunkt. Örn man betänker, att dessa gamla statstjänare
efter ett långt liv i statens tjänst fått en pension, som inte numera kan anses
tillräcklig för de lägsta pensionstagarna — ty det är dem, som vi tala örn,
herr Hansson i Rubbestad — tror jag han skall medge det berättigade i, att
pensionerna för dem bli i någon mån justerade.

Dessutom vill jag säga, herr talman, att statstjänarna alltid lia betraktat
sin pension som intjänt lön. Och även örn riksdagen i dag fattar beslut enligt
utskottets förslag, har ju riksdagen icke avsagt sig sin rätt att pröva, vad som
kan komma fram vare sig från det ena eller andra hållet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen gav propositioner på
1 :o) bifall till utskottets hemställan; 2:o) avslag därå samt bifall i stället till
motionerna II: 278 och II: 279; samt 3:o) avslag å såväl utskottets hemställan
som de i ämnet väckta motionerna; och blev utskottets hemställan av kammaren
bifallen.

§ 7.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande, nr 62, i anledning av väckta motioner Äng. förbättom
utredning rörande förbättring av tjänstepensionerna för vissa lärare vid rin9 av tjände
allmänna läroverken m. fl. statliga läroanstalter och yttrade därvid stepensioner na

för vissa

Herr Lithander: Herr talman! Efter det nyss fattade beslutet och efter lårarf vidl de
finansministerns uttalande har man anledning att hoppas, att denna fråga
skall bli utredd, och det ganska snart. Jag tror för min del, att man i särskilt m. fl. statliga
hög grad har anledning att tillämpa den differentiering, varom finansministern läroanstalter.
talade, på sådana personer som avses i denna motion. Det gäller bl. a. gamla
läroverkslärare, som ha fått vänta på sin lönereglering under utredningar, som
pågått från 1919 till 1937, alltså nära tjugo år, och vilka, enligt vad som allmänt
erkänts, under denna tid fått tjäna staten mot orimligt låga löner. När
nu dessa komma i ett sådant läge, att de även i pensionshänseende bli illa ställda,
måste man ju säga, att det är litet väl hårt, och jag tror, att det skulle
vara enbart en gärd av rättvisa, om man försiikte bringa denna fråga till sin
lösning tidigare än vad som avses. Hela denna grupp står i en särställning i
pensionshänseende.

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Ang. viss omläggning
av
driften vid
riksbankens
pappersbruk
i Tumba
m. m.

Ang. förbättring av tjänstepensionerna för vissa lärare vid de allmänna
läroverken ni. fl. statliga läroanstalter. (Forts.)

Jag vill även till kammarens protokoll uttala, att den grupp det^här gäller
är mycket liten och att en tredjedel av den redan överskridit 75-årsgränsen.
När det i början av riksdagen i statskontoret undersöktes, hur många — eller
rättare sagt hur få — det gällde, visade det sig, att flera hunnit gå bort under
den korta tid, som förflutit sedan motionen avgivits. Skola vederbörande
ha någon nytta av en förbättring härvidlag, så skall det väl vara medan de
äro i livet. Jag vill därför på det varmaste anhålla hos regeringen, att den
icke dröjer för länge med behandlingen av denna fråga.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 8.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande nr 63, i anledning av fullmäktiges i
riksbanken framställning rörande viss omläggning av driften vid riksbankens
pappersbruk i Tumba m. m.

Därvid anförde:

Herr Lundberg: Herr talman! Det hade nog varit önskvärt, att utskottet
starkare framhållit, att det inköp av en pappersmaskin för Tumba pappersbruk,
som det här är fråga om, är en rationaliseringsåtgärd av teknisk natur
och ingenting annat. Utskottet hänvisar till en utredning, som kommitterade
inom bankofullmäktige verkställt, av vilken framgår, att man kan räkna på
en besparing på årskostnaden av 111,000 kronor, örn man gör detta utlägg på
486,000 kronor. Detta är nog teoretiskt riktigt, men i praktiken ligger det
nog till på ett annat sätt. Minskningen i driftkostnaderna uppstår genom
minskade arbetslöner till personalen. Det är cirka fyrtio man som på detta
sätt bli utrationaliserade. Om man nu icke behövde ta hand örn denna personal,
skulle naturligtvis denna vinst verkligen uppstå. Men det förhåller sig
givetvis icke på det sättet, utan man måste sysselsätta denna personal, tills
pensionsåldern är uppnådd. Detta betyder, att man icke kan räkna med någon
vinst i egentlig bemärkelse på många år, vilket utskottet även antytt. Jag
vill med särskild skärpa framhålla det sakförhållandet, att pappersbrukets
kapacitet är för liten. Vederbörande äro fullt på det klara med att man icke
kan utöka driften med den tillverkningsmetod, som nu användes, det vill
säga handmetoden. Att köpa det ytterligare behovet av sedelpapper från andra
pappersbruk anse även fullmäktige uteslutet, på grund av att den nödiga
kontrollen är svår att ordna. Man avstyrker därför helt detta alternativ. Det
återstår då endast det tredje alternativet, nämligen att övergå till maskindrift.
Det är detta som utskottet förordar, och då jag för min del tror att detta
är det enda möjliga, ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Jonsson i Eskilstuna: Herr talman! Då herr Lundberg icke ställde
något yrkande, kan det ju synas överflödigt att hålla något ytterligare anförande.
Jag finner det emellertid angeläget att säga ett par ord.

Det är nog otvivelaktigt, att införandet av maskiner vid Tumba bruk kommer
att medföra minskade driftkostnader. Med maskiner kan man utan tvivel
framställa den nödiga kvantiteten av sedelpapper för en mindre kostnad,
än därest man skulle tillverka motsvarande kvantitet med de nuvarande gammalmodiga
metoderna. Men sedan är det en öppen fråga, huruvida man därigenom
kan åstadkomma en bättre räntabilitet för hela anläggningen. Detta

Torsdagen den 2 juni 1938 £. m.

Nr 42.

Ang. viss omläggning av driften vid riksbankens pappersbruk i Tumba m. m.

(Forts.)

vågar jag icke uttala mig om. I varje fall är det väl tämligen säkert, att
det kommer att dröja ganska länge, innan man uppnår ett sådant resultat,
och detta av flera skäl. Ett av skälen vidrördes av herr Lundberg, nämligen
att man icke utan vidare kan göra sig av med den överflödiga arbetsstyrkan.
Riksbanken kan icke bete sig som en privat företagare kan göra, då han rationaliserar
driften. Man är nödsakad att hålla den överflödiga personalen under
armarna längre och bättre än vad en privat företagare brukar göra. För
min egen del har jag därtill den uppfattningen, att det av flera skäl är önskvärt,
att man till en del bibehåller handtillverkningsmetoden vid Tumba bruk.
Dels bör man ha denna metod såsom en reserv, dels tycker jag, att man åtminstone
bör ha kvar några personer, som kunna utföra arbetet enligt den gamla
förnämliga hantverksmetoden. Emellertid kunna fullmäktige givetvis icke
opponera sig mot den reservation, som ligger i herr Lundbergs uttalande, ty
det är för fullmäktige tacknämligt, örn riksdagen icke har alltför högt spända
förväntningar på brukets räntabilitet.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

§ 9.

Föredrogos vart efter annat bankoutskottets utlåtanden:

nr 64, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning angående
reparations- och moderniseringsarbeten inom det s. k. Stora stenhuset vid Tumba
bruk;

nr 65, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg åt
befattningshavare i statens tjänst m. fl. under budgetåret 1938/39, i vad rör
pensionsväsendet;

nr 66, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning örn anslag till dyrtidstilllägg
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer samt åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl.;

nr 67, i anledning av väckt motion örn pension och gratifikation åt förre
vaktmästaren hos riksdagens andra kammare E. E. Johansson;

nr 68, angående provisoriskt dyrortstillägg under budgetåret 1938/39 till befattningshavare
vid riksdagens verk; och

nr 69, angående provisorisk avlöningsförstärkning under budgetåret 1938/
39 till befattningshavare vid riksdagens verk.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

§ 10.

Föredrogs, punktvis, bankoutskottets utlåtande, nr 70, angående regleringen
för budgetåret 1938/39 av utgifterna under huvudtiteln Riksdagen och dess
verk m. m.

Punkterna 1—3.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 4.

Kades till handlingarna.

Punkten 5.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Punkten 6.

Lades till handlingarna.

Punkterna 7—12.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 13.

Lades till handlingarna.

Punkterna 14 och 15.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 11.

Föredrogos vart efter annat:

bankoutskottets utlåtanden:

nr 71, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående
anslag för budgetåret 1938/39 till pensionering av civila tjänstinnehavare
m. m.;

nr 72, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändringar i reglementet
den 31 december 1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt m. m.; och

nr 73, angående vissa anslag under elfte huvudtiteln för budgetåret 1938/39;

första lagutskottets utlåtanden:

nr 55, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder
för dyrtidstillägg åt präster för budgetåret 1938/39;

nr 57, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
ändrad lydelse av 6 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr
400) m. m.; och

nr 58, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 46 och 75 §§ lagen den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1) örn ekonomiska
föreningar;

statsutskottets utlåtande, nr 204, i anledning av motioner i anslutning till
Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av lagen
den 22 juni 1911 örn ekonomiska föreningar; samt

första lagutskottets utlåtande, nr 59, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
örn ändrad lydelse av § 11 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41) angående
utvidgad näringsfrihet.

Vad utskotten i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

§ 12-

Äng. behandlingen
av
politiska
flyktingar i
vårt land.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande, nr 57, i anledning av väckta motioner
angående behandlingen av politiska flyktingar i vårt land; och anförde
därvid

Herr Tengström: Herr talman! Jag skall be att till utskottet få framföra
mitt tack för det sätt, på vilket åtminstone den ena av dessa motioner
blivit behandlad. Jag avser då motionen örn hjälp åt politiska flyktingar, som
hemfalla under fattigvårdslagens bestämmelser.

Jag har emellertid en vädjan att framföra till chefen för socialdepartementet,
en vädjan som man också kan utläsa ur utskottsutlåtandet och som det är

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Nr 42.

Ang. behandlingen av politiska flyktingar i vårt land. (Forts.)
skäl att understryka här i dag, nämligen att denna lilla sak, som kan ändras
utan mycket besvär och tidsutdräkt, måtte genom kommitténs försorg ordnas
Utan att resultatet av arbetet på revisionen av fattigvårdslagen i dess helhet
avvaktas.

Jag ber med dessa ord, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Vidare yttrades ej. Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 13.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande, nr 58, i anledning av dels Kungl. Äng. förslag
Maj :ts proposition med förslag till lag örn semester m. m., dels ock i ämnet ^ om
väckta motioner. semester m. m.

Genom en den 22 april 1938 dagtecknad proposition, nr 286, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, hade Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till lag
örn semester samt lag örn ändring av 56 och 90 §§ sjömanslagen den 15 juni
1922 (nr 270), dels ock inhämtat riksdagens yttrande beträffande å den internationella
arbetsorganisationens konferenser år 1936 antagna förslag till konvention
(nr 52) angående semester, rekommendation (nr 47) angående semester
samt förslag till konvention (nr 54) angående årlig semester för sjömän.

I samband med berörda proposition hade utskottet till behandling förehaft
tjugutvå i anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionerna

inom första kammaren:

nr 346 av herr Strand,

nr 349 av herr Nordborg,

nr 350 av herr Elon Andersson m. fl.,

nr 351 av herrar Johan Larsson och John Björck,

nr 352 av herr Domö m. fl.,

nr 353 av herr P. Sandström m. fl., och

nr 354 av herr Albertsson; samt

inom andra kammaren:

nr	485
nr	487
nr	490
nr	491
nr	496
nr	497
nr	501
nr	502
nr	504
nr	505
nr	506
nr	507
nr	508
nr	509
nr	510

av herr Ericsson i Kinna,

av herr Lundström i Skövde m. fl.,

av herr Eriksson i Sandby m. fl.,

av herr De Geer i Lesjöfors,

av herr Karlsson i Grängesberg m. fl.,

av herr Nordström i Kramfors m. fl.,

av herrar Lindberg i Stockholm och Cruse,

av herr Åqvist m. fl.,

av herr Hellberg,

av herr Olsson i Staxäng,

av herr Bagge m. fl.,

av herr Fredberg,

av herr Baeckman m. fl.,

av herr Persson i Grytterud m. fl., och

av herr Carlström m. fl.

Lnligt Kungl. Maj :ts förslag skulle 2, 6, 8 och 10 §§ samt övergångsbestämmelserna
i lagen örn semester hava följande lydelse:

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)

2 §•

Där för arbetstagare i någon yrkesgrupp nied hänsyn till anställningens
art eller varaktighet, anställningsort, levnadsålder eller andra sådana omständigheter
längre semester i allmänhet utgår än som föreskrives i denna lag,
skall dylik sedvänja, med beaktande av övriga bestämmelser i lagen, lända till
efterrättelse för arbetstagarna i yrkesgruppen.

Har mellan arbetsgivare och arbetstagare träffats avtal, som innefattar avstående
från rätt till semester eller i något avseende mindre förmåner för
arbetstagaren än vad i denna lag stadgas, vare avtalet i sådan del ogillt, med
mindre annat i lagen angives.

6 §.

Arbetsgivaren åge bestämma, när semester skall utgå. Därvid skall iakttagas,
att semestern skall utgå i ett sammanhang, såframt icke överenskommelse
örn annan ordning träffas med arbetstagaren.

Vad sålunda föreskrivits örn att semestern skall utgå i ett sammanhang
skall icke gälla beträffande arbetstagare vid jordbruket jämte därtill hörande
binäringar och trädgårdsskötseln samt beträffande hembiträde i lanthushåll.

Semestern må icke utan arbetstagarens medgivande förläggas till tid, då
arbetstagaren i samband med havandeskap avhåller sig från arbete eller är
oförmögen till arbete av anledning, som i 4 § andra stycket sägs, eller fullgör
sådan militär tjänstgöring, varom i samma stycke förmäles.

Semester för arbetstagare å fartyg må icke utan arbetstagarens medgivande
utgå annat än i svensk hamn.

8 §.

Under semester skall lön utgå.

Arbetstagare, som är avlönad med tidion, beräknad för vecka eller längre
tidsenhet, åge uppbära den å semestertiden belöpande lönen. För annan arbetstagare
skall lönen för varje semesterdag utgå med belopp, motsvarande hans
genomsnittliga inkomst för dag, då arbete för arbetsgivarens räkning utförts
under de månader av senast förflutna kvalifikationstid, för vilka semesterrätt
föreligger. Hänsyn skall därvid icke tagas till lön, som utgått för tid utöver
den för arbetstagaren normala arbetstiden. Har arbetstagaren varit frånvarande
från arbetet av orsak, som omförmäles i 4 § andra stycket, skall vid
beräkning av semesterlönens storlek hänsyn tagas beträffande frånvaro på
grund av semester till den för semestertiden uppburna lönen samt beträffande
''frånvaro på grund av övriga orsaker till den lön, som arbetstagaren sannolikt
skulle hava uppburit för berörda tid, därest han utfört arbete för arbetsgivarens
räkning.

Arbetstagare, som är i arbetsgivarens kost men under semestern icke till
någon del uttager denna förmån, åge rätt till skälig ersättning för kosten.
Ersättning för kost utgår härvid jämväl för söndag, helgdag och sedvanlig
fridag, som infaller under semestern.

Vid beräkning av semesterlön skall hänsyn icke tagas till förmån av fri
bostad eller till löneförmån, som är avsedd att utgöra ersättning för särskilda
kostnader.

10 §.

Användes arbetstagare vid jordbruk uteslutande till djurskötsel, må arbetsgivaren
i stället för semester utgiva ersättning till arbetstagaren med belopp,
motsvarande vad denne skulle hava uppburit i lön under semestern.

Övergångsbestämmelserna skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag hava följande
lydelse:

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Nr 42.

Äng. förslag till lag om semester m. rrv. (Forts.)

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938, från och nied vilken dag semesterrätt
enligt lagen kan förvärvas. Lagen skall dock icke verka rubbning i sådant
avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare, som gäller för viss, vid lagens
ikraftträdande ännu icke tilländalupen tid.

Med anledning av denna lag upphäves från och med den 1 januari 1939
5 § m) lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd.

I motionen II: 490 hade, bland annat, hemställts, att ett tillägg måtte fogas
till det i 6 § andra stycket i förslaget till lag om semester angivna undantaget
för arbetstagare vid jordbruket m. fl. yrkesområden av följande lydelse: »Med
avseende på nämnda arbetstagare skall dock iakttagas, att minst hälften av
antalet semesterdagar skall utgå i ett sammanhang, såframt icke överenskommelse
örn annan ordning träffats med arbetstagaren.»

I motionen II: 491 hade yrkats, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla,
att utredning måtte verkställas i fråga örn en kalenderreform i syfte att
minska antalet av de nuvarande helgdagarna.

I motionen II: 496 hade, bland annat, i fråga om 6 § i förslaget till lag örn
semester föreslagits, att semestern skulle utgå i ett sammanhang under tiden
den 2 maj—30 september, såframt icke överenskommelse örn annan ordning
träffats med arbetstagaren. Det i propositionen föreskrivna undantaget från
skyldighet att utgiva semestern i ett sammanhang hade jämväl medtagits av
dessa motionärer, vilka däremot icke föreslagit något undantag från skyldigheten
att förlägga semestern till tiden den 2 maj—30 september.

I motionen II: 497 hade på denna punkt gjorts samma hemställan som i
motionen II: 496. I motionen II: 497 hade vidare yrkats, att 10 § måtte utgå
ur lagen.

Utskottet hemställde,

A/ riksdagen, med förklarande att det i propositionen framlagda förslaget
till lag örn semester icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del
antaga i utskottets hemställan intaget förslag till lag örn semester ;

B. att riksdagen matte antaga Kungl. Maj :ts i propositionen framlagda, i
utskottets hemställan intagna förslag till lag örn ändring av 56 och 90 §§ sjömanslagen
den 15 juni 1922 (nr 270);

C. att riksdagen måtte förklara, att riksdagen för sin del anslöte sig till vad
föredragande departementschefen i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
den 12 mars 1938 uttalat rörande de konventionsförslag, som fogats vid
propositionen, samt att vid sadant förhållande den därvid fogade rekommendationen
icke föranledde något riksdagens uttalande;

D- »It motionerna I: 346, 349, 350, 351, 352, 353 och 354 samt II: 485, 487
497, 501, 502, 504, 505, 506, 507, 508, 509 och 510, i den mån de icke
blivit besvarade genom vad utskottet ovan under A. hemställt, icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd; samt

E. att motionen II: 491 icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd,
j Enligt utskottets förslag skulle 8 § i lagen örn semester erhålla följande ly -

8 §.

Under semester---(lika med Kungl. Maj:ts förslag) —--lön utgå

Arbetstagare, som---(lika med Kungl. Maj:ts förslag)___ar betsgivarens

räkning.

Arbetstagare, som år i arbetsgivarens kost men under semestern icke till

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.) _
någon del uttager denna förmån, åge rätt till skälig ersättning för kosten. Ersättning
för kost utgår härvid jämväl för söndag och helgdag, som infaller under
semestern.

Vid beräkning---(lika nied Kungl. Majits förslag) särskilda

kostnader.

övriga här ovan intagna paragrafer i förslaget till lag oin semester ävensom
övergångsbestämmelserna skulle enligt utskottets förslag erhålla den av Kungl.
Maj :t föreslagna lydelsen.

Vid utlåtandet voro fogade följande reservationer:

1) av herrar Tamm, Hagman, John Björck och Molander samt fröken
Andersson, vilka ansett, att utskottet bort avstyrka 2 § första stycket i Kungl.
Maj :ts förslag till lag örn semester;

2) av herr Holm, vilken yrkat bifall till de i motionen 11:490 framställda
yrkandena;

3) av herr John Björck;

4) av herrar Tamm, Wistrand och Skoglund samt fröken Andersson, vilka
påyrkat följande ändringar av lagförslaget:

att 8 § måtte ersättas med följande lagrum:

»Under semester skall lön utgå.

Arbetstagare, som är avlönad med tidion, åge uppbära den å semesterdagarna
belöpande lönen. Ä.r lönen beräknad per timme, skall för varje semesterdag
lön utgå för åtta timmar.

Är för arbetstagare, vars lön beräknas efter annan grund än tid, i kollektivavtal
eller eljest fastställd viss tidion, skall denna lön utgå under semestern,
därvid vad i andra stycket säges skall gälla. Finnes särskild tidion icke bestämd,
skall lönen för varje semesterdag utgå med belopp, motsvarande arbetstagarens
genomsnittliga inkomst per dag, som arbete för arbetsgivarens räkning
utförts under de månader av senast förflutna kvalifikationstid, för vilka semesterrätt
föreligger»,

samt att övergångsbestämmelserna måtte erhålla följande lydelse:

»Denna lag---tilländalupen tid.

Under åren 1939—1941 må semester med stöd av lagens bestämmelser likväl
utgå med högst sex dagar.

Med anledning ----örn arbetarskydd.»

5) av herrar Österström och John Björck, vilka yrkat, att de till lagen örn
semester fogade ikraftträdelse- och övergångsbestämmelserna måtte erhålla följande
lydelse:

»Denna lag---(lika med utskottets förslag)--— tilländalupen tid.

Arbetstagare äger likväl icke på grund av lagen rätt till längre semester
under år 1940 än åtta dagar och under år 1941 tio dagar.

Med anledning ----(lika med utskottets förslag)---örn arbetar skydd.

6) av herrar NÖrman och Wistrand, som hemställt, att riksdagen, med bifall
till motionen II: 491, måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att skyndsam
utredning måtte verkställas i fråga örn en kalenderreform i syfte att minska
antalet av de nuvarande helgdagarna.

Sedan herr talmannen anmält ärendet till handläggning, begärdes, rörande
föredragningssättet, ordet av

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Nr 42.

„ „ Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)

Herr Osterström, sorn anförde: Herr talman! I fråga örn föredragningen
av andra lagutskottets utlåtande nr 58 föreslås,

att utskottets hemställan må företagas till avgörande punktvis och punkten
A. pa det sätt, att det däri tillstyrkta lagförslaget föredrages paragrafvis och,
där sa erfordras, styckevis med övergångsbestämmelser, ingress och rubrik
sist;

att vid behandlingen av den paragraf eller det stycke, varom först uppstår
överläggning, denna må omfatta utlåtandet i dess helhet;

att lagtext ej må behöva uppläsas i vidare mån än sådant av någon kammarens
ledamot begäres;

att,o därest kamrarna fatta fran utskottets förslag avvikande beslut, utskottet
ma äga att för riksdagen föreslå härav påkallade jämkningar;

att beträffande nummerbeteckning av paragrafer utskottet må äga vidtaga
de ändringar, som kunna påkallas av kamrarnas beslut; samt

att, för den händelse utskottets förslag kommer att helt eller delvis återremitteras,
utskottet lämnas öppen rätt att vid ärendets förnyade behandling i
avseende a de delar, som blivit utan ändring godkända, föreslå sådana jämkningar,
som kunna föranledas av ifrågasatta ändringar i återförvisade delar.
Denna hemställan bifölls.

Punkten A.

Utskottets förslag till lag örn semester.

Efter föredragning av 1 § anförde:

Herr Skoglund: Herr talman! Av flera skäl måste det anses tillbörligt
att människor som lunett träget arbete beredas möjlighet till semester. Jag
tanker framför allt på hälsovårdssynpunkten. Vad det betyder för människor,
som sta i hårt arbete, att få tillfälle att koppla av från det vanliga vardagsarbetet,
tror jag icke jag behöver här närmare utveckla. Jag vill icke
heller frånkänna andra synpunkter betydelse. Det har exempelvis från en del
hall ani orts, att det kommer att betyda en social utjämning, örn sådana grupps.
3?''111 tidigare icke haft semester, komma att få rätt till sådan.

\ i ha tidigare från det håll jag företräder varit inne på semesterfrågorna
nar i riksdagen. Jag tänker närmast på våra motioner rörande en lagstiftning
örn arbetsavtal. Jag tror, att man i dag kan konstatera, att det inom den
svenska riksdagen råder ganska stor enighet örn, att man bör försöka bereda
semester at sa manga som möjligt. Vad meningarna däremot kunna bryta sig
örn, är huruvida det absolut riktiga är att gå fram lagstiftningsvägen eller
om man ickryl större utsträckning bör lita till att parterna på arbetsmarknaden
ordna trugan avtalsvägen. Vidare kan det ju föreligga delade meningar
örn hur lang semestern bör vara och hur den i ena eller andra formen skall
ordnas pa det riktigaste sättet. De stora arbetargrupper, som genom avtal tillförsäkrat
sig längre eller kortare semester, lia i många fall, skulle jag tro, när
det vid förhandlingsbordet gällt att välja mellan möjligheten till högre avlöning
och några dagars ökad semester, kanske föredragit den högre avlöningen.

Vad man icke kan se bort från i detta sammanhang, är de ekonomiska konsekvenser,
som följa med en lagstiftning örn betydligt utökad semester. Om
vi jämföra den lagstiftning^ som nu skall genomföras i Sverige med vad man
i andra länder vågat sig på, måste vi nog säga oss, att Sverige hör till dem
som vagat ga längst. Vi behöva bara erinra oss den Genévekonvention, vilken
regeringen i detta sammanhang åberopar. Där har man icke vågat gå längre
an till att förorda en semester på sex arbetsdagar. Se vi på ett sådant land
Andra kammarens protokoll 1938. Nr 4%. 9

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 f. na.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
som Belgien, som redan har en semesterlagstiftning nian har nu framlagt
vissa ändringsförslag — har man där stannat vid sex dagars ärlig semester.
Dessutom har man stadgat viktiga undantag: lagen gäller endast foretag, som
sysselsätta mer än tio personer o. s. v. I Englander en kommitté utarbetat
ett förslag till lag örn semester, där man också går mera försiktigt tram an
hos oss. Jag erinrar örn detta, därför att jag tror, att när man talar örn de
ekonomiska konsekvenserna, så är detta en mycket stor realitet, som icke får
bagatelliseras.

Den utredning, som verkställts Ilar i Sverige och pa vilken den kungliga propositionen
bygger, stannade ju inför en semester på tolv dagar. Ingen vill
bestrida, av skäl som jag tidigare angivit, att en sådan semestertid kan anses
önskvärd. Vad man emellertid kan diskutera ar vilka följder som en sadan
semesterrätt kan medföra, vad det kan kosta att genomföra den och örn man
kan riskera att därigenom sänka landets totala produktion. Den proposition
som andra lagutskottet har behandlat och som nu skall avgöras av riksdagen,
har ju följt utredningen och föreslår även tolv dagars semester.

Socialministern söker påvisa, att det kan finnas vissa mera ideella värden,
som väga upp de ekonomiska kostnaderna, såsom att människorna skola kunna
vara vid bättre hälsa och få större arbetsglädje. Jag förnekar ingalunda, att
det är värden som man bör räkna med och taga hänsyn till, men det ar nog
litet svårt att närmare angiva dessa i några slags enheter.

Vi ha från högerhåll biträtt det framlagda förslaget i dess väsentliga delar.
Vi äro med örn att bestämma en semestertid av tolv dagar. Vi ha ansett oss,
örn än inte utan viss tvekan, kunna gå med på detta, tack vare att socialministern
gjort vissa ändringar i det framlagda kommittéforslaget. J ag tanker
då närmast på att statsrådet gjort den ändringen att semester kan tågås ut
under en längre tid av året än kommittén har tänkt sig. Vi aro dock medvetna
örn att detta är en reform, som kan under vissa omständigheter medföra konsekvenser,
vilka måste anses långt ifrån önskvärda, exempelvis i den man det
skulle komma att visa sig, att vår industri — jag tanker da särskilt pa var
exportindustri — får svårt att hävda sig i konkurrensen med andra lander.
En sådan utveckling skulle ju omedelbart medföra minskade arbetstillfällen,
och den kunde också medföra sänkta löner eller åtminstone förhindra de mojligheter
som kunde förefinnas att förbättra lönerna för de anställda.

Det har under ärendets remissbehandling framhållits, att det varit önskvärt
med en bättre ekonomisk utredning än den som nu förefinnes. Jag tror, att
detta är ett riktigt påpekande. Vi röra oss här med mycket osakra siilror.
Kommerskollegium talar örn 55,000,000 kronor, men da är att marka att detta
ämbetsverk bygger på en helt annan beräkning av semesterlönen an ProPoptionen.
Arbetsgivareföreningen nämner en betydligt högre siffra, nämligen
116 000 000 kronor. Jag skall dock genast bekänna, att jag tror, att det ar
mycket svårt att åstadkomma någon tillförlitlig kostnadsberäkning i denna
fråga. Det är av flera skäl inte så lätt att få en vederhäftig beräkning. Det
hindrar dock inte, att man kanske kunnat komma åtskilligt längre i det fallet

än vad kommittén gjort. _ „ , , , , o • , ■.

Vid behandlingen av det föreliggande förslaget har man också gjort den
reflexionen att nian i propositionen sammanblandat tva olika principer, principer
som var för sig äro rätt så oförenliga. Den forsta skulle jag vilja kalia
den rena hälsovårdssynpunkten. Det är denna synpunkt. som för mig varit
avgörande, då jag gått med på detta förslag. Det mäste ju som jag tidigare
sagt, av flera skäl anses lämpligt, att människorna bil avkopplade fran det
dagliga arbetet någon tid, och det är enbart gladjande ur halsovardssynpunkt.
Denna princip har emellertid statsrådet här och var i propositionen overgivi

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Nr 42.

. _ . Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)

r Striit gat^ 111 fÖT en ™otsatt Princip, som bygger på semesterersättning.
Det förefaller mig, som om Kungl. Majit i högre grad än åtminstone jag anser
lämpligt betraktar semestern som intjänt lön, vilken man kan kvittera ut direkt
pa avlöningslistan Man stannar vidare inför ett spörsmål, som Kungl.
Maj .t inte har kunnat lösa. Jag tänker på de stora grupper som tyvärr inte
kunna beredas någon semester vare sig genom lagstiftning eller på något annat
satt, nämligen småbrukare, bönder, hantverkare och innehavare av mindre bu •7eri

tL , Alla dessa “annlskor föra onekligen en hård tillvaro och få det
inte bättre utan snarare svårare genom det beslut vi nu gå att fatta. Det skulle
inte förvåna mig örn dessa människor kände sig bittrare och mera övergivna
nar de se, hur bra vi ordna det för andra grupper men utesluta dem. Emellertid
mäste jag tyvärr erkänna, att jag i likhet med Kungl. Majit inte för
närvarande kan finna någon som helst lösning av detta sistnämnda spörsmål.

''1 ka ifrån det parti jag företräder i utskottet reserverat oss på två punk -

Den första punkten gäller semesterlönen. De sakkunniga ha enligt mitt förmenande
rätt sa ingående diskuterat frågan örn hur man skulle försöka ordna
en rättvis semesterersättning under semestern. De erkänna, att de inte ha funnit
några enhetliga, principer, efter vilka man kan beräkna semesterlönen. De
sakkunniga pavisa, hurusom beträffande stora grupper av arbetare avtal träflats
om att timlönen skall ligga till grund för semesterlönen, men påpeka att
aven andra beräkningsgrunder förekommit. Majoriteten av de sakkunniga ha
stannat vid att förorda en beräkning, som bygger på genomsnittsförtjänsten per
dag under kvalifikationspenoden. Propositionen följer de sakkunnigas förslag
i detta hänseende. Pa denna punkt lia vi reservanter sagt, att vi tro, att det
kommer att medföra mycket stora besvärligheter med en sådan beräkningsg,
ru,n.d’ oca a''ff också kommer att bli ganska dyrbart. Vi kunna därvidlag
stödja oss pa en rad yttranden, vari framhållits enligt min mening mycket
vägande synpunkter. Jag skall bara helt hastigt angiva några av de myndigheter
som förordat att timlönen skulle ligga till grund för semesterlönen och
som avstyrkt de sakkunnigas förslag i denna del. Det är bland andra kommerskollegium
vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
byggnadsstyrelsen Byggnadsstyrelsens motivering fäste jag mig särskilt vidden
1 rålli höll, att det skulle bil mycket egenartade och ojämna resultat, och
man följde de sakkunnigas förslag. Det är vidare stadsfullmäktige i Stockholm,
som under hänvisning till att Stockholms stad sedan länge har använt
timlöns beräkningen säger, att detta system inte varit förbundet med några olägenheter
eller varit föremål för någon kritik. Industriförbundet och flera
andra fia yttrat sig likartat. .Jag upprepar ännu en gång, att jag tror, att
den beräkningsgrund som statsrådet här har föreslagit, kommer att leda till
mycket stora svårigheter och medföra mycket krångel och tvistigheter. Därtill
kommer att vi inte kunna bortse från kostnadssynpunkten.

Den andra reservation som vi ha fogat till utskottsutlåtandet innebär ett
yrkande örn längre övergångstid. Näringslivet kommer genom denna lag att
bil utsatt for cn oerhört stor påfrestning. Det gäller för näringslivets män
att försöka anpassa sig på ett sådant sätt. att det inte blir något driftsavbrott.
och att inte lagens genomförande medför sänkt produktion oell minskade
mojligheter att utbetala avlöningarna. Vi önska inte heller att kostnaderna
omedelbart slas ut pa konsumenterna och sålunda helt flyttas över på dessa
utan att näringslivet kan anpassa sig genom rationaliseringsåtgärder Vi förmena.
att om en längre övergångstid blir bestämd, skulle denna anpassning
kunna ske pa ett mjukare och mindre påfrestande sätt än enligt det föreliggande
forslaget. Jag har visserligen bemärkt, att statsrådet har gjort en liten

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Äng. förslag till lag orri semester m. m. (Forts.) .

uppmjukning i jämförelse med de sakkunnigas förslag men jag anser i alla
fall det föreliggande förslaget i denna punkt otillfredsställande. Vi reservanter
föreslå, att man skall vid den tidpunkt då semesterlagen trader i kraft
stanna vid sex dagar och först år 1942 skulle man ga upp till tolv dagar. Örn
man velat resonera med oss örn saken, hade vi varit villiga att diskutera aven
andra förslag, som avsåge att göra övergången mjukare. V i lia trott, att örn
man lämnat större möjlighet att förhandlingsvägen ordna övergången, skulle
man ha nått ett tillfredsställande resultat med mindre besvärligheter an som
nu kanske kommer att ske. När man i så stor utsträckning, varit enig om detta
förslag tycker jag, att man från dem som företräda majoriteten, borde kunnat
visa oss det tillmötesgåendet, att man mera ingående än som skett övervägt
möjligheterna att få en längre övergångstid. Sa har emellertid icke skett,
och vi ha då inte haft annan möjlighet än att foga en reservation till utlåtandet.
Jag upprepar vad jag sade i början av mitt anförande nämligen att jag tror,
att det av flera skäl kail anses önskvärt, att människor fa semester. Men
det kan dock hända, att det blir sådana följder av den lagstiftning vi genomföra,
att vi få vara beredda att göra både den ena och den andra jämkningen

i det lagförslag, som. nu antages. . , ., -i i -o -n j.:ii i g

Herr talman! Med vad jag nu anfört skall jag be att fa yrka bifall till 1§
i lagförslaget. Jag kommer sedan att framställa yrkande om bifall till den
av herr Tamm m. fl. avgivna reservationen vid de särskilda paragraterna.

Herr Österström: Herr talman! När det nu föreliggande förslaget örn

någon stund kommer att antagas av riksdagen aro vi pa det klara med, att
det är en verkligt stor reform, som här beslutas. Jag vet inte, örn de a
möjligt att påstå, att det finnes något annat motstycke till denna reform an
8-timmarsarbetslagen. Under sådana omständigheter mäste man val saga, att
det är märkligt, att detta förslag skall kunna godkänna^, utan att motstånd
från något håll blivit rest inför detsamma. Det synes ling, som örn det skulle
vara riktigt, att det slås fast, att detta vittnar ganska högt och vältaligt och
förnämligt örn den sociala solidantetskansla, som svetsar alla detta lands tolk
grupper samman kring strävandena för en verklig och lycklig utjamnmgspo -tik. När det är på det sättet, har jag bara en stark känsla av — och darvidlag
skall jag följa den föregående ärade talaren — att det ar riktigt att inte förbinda
beslutet örn denna reform med alltför mycken klagan och Jemmer och
med alltför många olycksprofetior. Det riktiga är, att vi ga med pa detta nya
erkännande framför allt därför att det är något riktigt. Men samtidigt kan
det icke förnekas — och det vore ganska mycket av brottslighet i att dolja det
— att en stor del av de problem, som den nya lagstiftningen för nied sig, galler
problem, som inte kunna lösas vare sig i kanslihuset eller i riksdagens

k^DetTena av dessa problem är frågan örn den lagstadgade fritidens användande.
Det kanske till sist blir det allra största problemet. . Jag föreställer
mig att vi alla äro ense om att det inte är likgiltigt, hur Sveriges medborgare

komma att utnyttja den ledighet, som nu genom statsmakternas försorg och

genom näringslivets ansträngningar kommer att erbjudas dem. Det ar ett pro
blem av mycket stor räckvidd, som måste lösas genom medverkan fran de valdiga
folkorganisationers sida, som vi lyckligtvis lia i detta land. J ag tror,
att det är detta som gör, att vi med skäligen stort lugn — oavsett att detta problem
står klart för oss — kunna gå till ett beslut nu. Jag ar övertygad om,
att vi äro medvetna örn den ofantliga kraftkälla, som verkligen finnes i dessa
stora folkorganisationer. När man fran olika hall hort berattas hur ogynn
samma återverkningar genomförandet av 40-timmarsveckan haft i det han -

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Nr 42.

Äng. förslag till lag örn semester m. m. (Forts.)
seende jag nu berört och snuddat viel utan att närmare ingå därpå -—- det är
dock ett faktum att sådana föreligga — förstår man, att detta är en mycket
viktig detalj, som det är angeläget att vi alla, var och en i sin stad och efter
sin förmåga, böra bidraga till att lösa på ett lyckligt sätt.

Den andra uppgiften, som är olöst och återstår, har herr Skoglund med sin
argumentering och med sitt sätt att uttrycka sig berört. Det är uppgiften att
ekonomiskt möjliggöra denna fritid utan att det kommer att drabba de stora
arbetargrupperna pa ett ekonomiskt oförmånligt sätt. Det är den uppgiften,
som det svenska näringslivet nu far, att genom organisatoriska insatser och på
rationaliseringssträvandenas område ordna på bästa möjliga sätt, så att parterna,
när de mötas vid förhandlingsbordet, inte komma att känna, hur kons
.v.ensarna av denna lagstiftning ögonblickligen torna upp sig i betydande
svårigheter. Jag tror emellertid, att denna kammare gör klokt i att beakta,
att sådana risker verkligen finnas, att det är så, att ingen stor social reform
numera kan beslutas, när den kostar relativt mycket pengar, utan att hela
tolket får vara med och betala den. Här finns ingenting annat än näringslivets
organisatoriska anpassning. Här finnas inga fonder, som kunna betala
detta. Det mäste betalas av produktionen och produktionens resultat. Det är
en ofantligt viktig uppgift sorn. statsmakterna alltså anförtro det svenska näringslivet.
Det är inte bara min förhoppning utan min förvissning, att det
svenska näringslivet skall sätta in alla sina stora, för att inte säga enorma,
resurser för att föra detta igenom. Men just från denna utgångspunkt och
med öppen blick för de vanskligheter, som i detta sammanhang finnas och
som ganska snart komma att visa sig, är det några motionärer tillhörande
mitt parti, som vilja möjliggöra en smidigare. övergång till detta nya. Jag
är fullt pa etet klara med, att denna nya lagstiftning* bör genomföras, därför
att det följer så mycket, socialt gott med den, därför att det följer så mycket
av stora, lyckliga verkningar med denna reform. När den kan beslutas i enighet,
när den kan anbefallas av alla parter, av alla partier och av alla medborgargrupper.
har man i dessa motioner velat verka för, att ingen risk skall
behöva tågås, som inte är.nödvändig.. Följaktligen har man velat ha en längre
och smidigare övergångstid än som i Kungl. Maurts förslag och av utskottets
majoritet är förordad. Jag skall inte pa det sätt som är ganska vanligt, när
reservanter tala, säga, att det är hopplöst att ställa ett sådant yrkande. Det
är möjligt och kanske troligt, att sa är i detta fall. Men jag tycker, att det
alo Hnågot sätt otäckt att behöva erkänna ett givet nederlag för en saklig
ståndpunkt. Jag skall därför, herr talman, yrka bifall till elen av herr Björck
och mig till utlåtandet fogade reservationen, vari vi yrka bifall till det som
är begärt i motionerna nr 350 i första kammaren och nr 502 i andra kammaren.

tycker, att det. är pa något sätt otrevligt — jag erkänner det gärna -—
att man i utskottet inte velat gå med på denna jämkning. Hade man gjort det,
skulle denna reform kunnat genomföras i den fullständiga enighetens tecken.
dag tycker som så ofta eljest, att vi kunna kosta på oss den gesten. Det är
ingevard.> som kli läderade därigenom. Det hade varit en gärd av rättvisa
at näringslivet, som dock till sist skall bära upp detta genom sin anpassning,
genom sina organisatoriska insatser och överhuvud taget med sin vilja att föra
den svenska ekonomien i lugn och ro framåt.

Med den reservation som jag här gjort ber jag, herr laiman, att varmt få
anbefalla utskottets föreliggande förslag till antagande.

I detta anförande instämde herr Andersson i Rasjön.

Herr Hnge; Herr talman! Jag vill också liksom den senaste ärade talaren
sia fast, att det i dag gäller cn mycket stor social lagstiftningsfråga, soth

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
med avseende å storleksgraden gott kan jämställas med det beslut som vi en
gång för många år sedan fattade örn åstadkommande av en 8 timmars arbetsdag.
Men jag skulle vilja, just med hänsyn härtill och nied hänsyn till, att
det här gäller en hälsoreform — en reform alltså som faller inom ett område,
som egentligen inte borde ligga inom det politiska stridsfältet - och eftersom
det gäller att åstadkomma en lagstiftning, som syftar till ett efterlängtat och
behövligt avbrott i det dagliga enahanda slitet för tusenden och åter tusendel!
av landets arbetare —• säga något ytterligare. Och det är, att det hade varit
mycket tacknämligt, örn vi i dag från olika partier hade kunnat stå samlade
omkring den proposition och det utlåtande, som här föreligga. Det hade varit
verkligt upplyftande, örn t. ex. herr Skoglund stått upp här i dag och
yrkat bifall till det föreliggande förslaget och herr Osterström och jag därefter
hade instämt samt att ett flertal från olika partier genom instämmanden
hade samlat sig omkring detta förslag. Det skulle lia gjort ett intryck av
nationell solidaritet mot arbetstagarna i en stor och betydelsefull fråga. Nu
ligger det ju inte så till, som framgår av reservationerna och av de båda föregående
talarnas yttranden. Men samtidigt som man konstaterar detta måste
man dock rättvisligen erkänna, att oppositionen från de borgerliga partierna
i denna fråga har inskränkt sig till det minsta möjliga, och detta är verkligen
glädjande. Jag tycker bara det, att när man gått så långt, kunde man ha
tagit steget fullt ut. . „ ...

Här föreligga nu alltså reservationer från de partiers sida, vilkas representanter
här förut yttrat sig, och där gar man in för att man inte på en
gång borde ha gått så långt som man nu gått i den kungl propositionen. Man
skulle i lagstiftningen ha bestämt en lång övergångstid^ innan man kom fram
till det som här föreslås i propositionen. Från andra hållet återigen har man
.—. det har också framkommit i en del motioner —■ framfört den uppfattningen,
att detta förslag inte ger tillräckligt. Det utestänger en stor del grupper
från att komma i åtnjutande av de fördelar som lagen skulle ge.

För min del skulle jag vilja säga, att jag har lättare att förstå de deklarationer,
som kommit från det senare hållet, ty det är ett, faktum, a,tt även
örn utskottets förslag i detta utlåtande nu bifalles, komma ju en stor del medborgargrupper
att stå utanför möjligheten att erhålla semester.. Men jag mäste
trots detta, trots att det finns sådana skönhetsfläckar — om jag får uttrycka
mig så —■ i detta förslag, likväl sia fast, att som helhet betraktat innebär
ändå detta förslag ett mycket stort steg framåt.

Ty det är ju att märka, att förut lia vi haft en lagstiftning pa detta område
i arbetarskyddslagen, som inneburit, att en arbetare kunde få 4 dagars
ledighet, men i den lagen har det utskrivits och står alltjämt endast,utskrivet,
att arbetsgivaren bör ge honom en sådan förman. Nu ga vi över till en lagstiftning
av i stort sett tvingande slag, som medför, att efter en viss övergångstid
skola arbetarna erhålla 2 veckors semester. .

Det är ett stort steg detta, det måste erkännas. Och jag^måste för min del
säga, att jag har särskild anledning att konstatera detta sa till vida, att jag
många gånger har varit med örn att i andra lagutskottet behandla motioner
som väckts örn arbetarsemester. Och jag har då haft det mindre, angenäma
uppdraget att stå upp här i kammaren och avstyrka sådana motioner. Men
jag vill slå fast, att örn man vid de tillfällen, då sådana motioner varit föremål
för behandling, hade sagt, att om endast några, år ha, vi en lagstiftning
i detta land, som innebär, att arbetarna skola obligatoriskt tillerkännas 2
veckors semester -—• örn man sagt det, säger jag, för endast några ar sedan
då vi behandlade dessa frågor, skulle någon kunnat säga, att den, som framförde
detta påstående, var en stor optimist eller kanske t. o. m. utopist.

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Nr 42.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)

Jag har från denna utgångspunkt — med hänsyn alltså till att denna lagstiftning,
även med dess skönhetsfläckar, som helhet betraktad innebär ett stort
framsteg —• för min del avstått från att reservera mig på vissa punkter, där
det väckts motioner som jag har vissa sympatier för. Och jag har därvid
tröstat mig med det gamla ordspråket: Rom byggdes inte på en dag. Det
har jag för övrigt ofta tröstat mig med, ty vid alla tillfällen, då vi antagit
sociallagar, har det gått till pa det sättet, att man första gången, då man
lagt grunden till lagstiftningen, inte kommit så långt som man velat komma.
Men erfarenheten har visat — exempelvis när det gällt lagstiftning om arbetslöshetsförsäkring,
örn folkpensioneringen, örn sjukkassorna, örn arbetarskydd
m- m- ■ att det funnits möjlighet att sedan undan för undan förbättra lagen.
Huvudsaken är enligt mitt sätt att se, att man lägger en god grund för en
lagstiftning, som sedan kan förbättras.

Jag_ nämnde något om skönhetsfläckar, och jag måste ju säga, att den kvalifikationsbestämmelse
för erhållande av semester, som nu finns i detta lagförslag
och som stadgar 6 månaders anställning hos en viss arbetsgivare såsom
villkor för erhållande av semester, givetvis kommer att medföra, att en del
kategorier av arbetare, exempelvis ett stort antal skogsarbetare och flottningsarbetare
uppe i Norrland, ställas utanför lagen. Härvidlag har emellertid utskottet
pekat på möjligheten att genom avtal åstadkomma bestämmelser om erhållande
av semester för dessa arbetstagare. Vidare utestängas ju på sätt och vis
en del arbetare inom jordbruket — med avseende å en del av dessa finns ju
den bestämmelsen, att de inte kunna kräva att få ut sin semester i en följd.
Beträffande detta har det väckts en motion, som går ut på, att man skulle
genomföra en bestämmelse av det innehållet, att åtminstone hälften av den
semester, som dessa arbetstagare inom jordbruket skola ha rätt till, skulle
få uttagas på en gång och i en följd. Det har inte varit möjligt att i utskottet
erhålla majoritet för detta yrkande, men utskottet har dock på den punkten gjort
ett visst medgivande. Utskottet har sagt, att det finns starka skäl, som onekligen
tala för att även jordbruksarbetarna skola erhålla åtminstone viss del
av semestern i en följd. Och vidare har utskottet skrivit, att utskottet förutsätter,
att arbetsgivarna inom jordbruket låta sig angeläget vara att i den utsträckning
så är möjligt tillmötesgå arbetstagarnas berättigade önskemål och
att i varje fall någon försämring i den enligt kollektivavtal eller eljest tilllämpade
ordningen icke vidtages. Jag har ju den uppfattningen, att ett sådant
uttalande av utskottet bör vara till fördel för dessa arbetare, när de
förhandla med arbetsgivarna. Man kan då visa på, att här har riksdagen
dock faktiskt principiellt ställt sig på den ståndpunkten, att den semester
som här skall givas bör givas på det sätt man begärt i den motion, som framförts
i sammanhang med denna proposition. Ja, jag har nu angivit några
av orsakerna till att jag inte reserverat mig på denna punkt och på ett par
andra punkter.

Jag skall nu lie att få säga några ord örn ett problem, som herr Skoglund
var inne på, och kanske herr Österström också i någon mån, nämligen frågan
om vi överhuvud taget ha råd att så där på en gång gå in på en lagstiftning
sådan som denna. Ja, i det avseendet måste jag säga, att min åsikt är, att de
debatter, som bruka föras här i kammaren varje gång fråga är om att bygga
på en social reform, gagna ganska litet. Jag tror. att en förutsättning för att
man skall kunna göra några bestämda påståenden i det hänseendet är, att
man har tillgång till mycket vidlyftiga utredningar angående de eventuella
kostnaderna. Överhuvud taget torde man kunna säga, att någon sådan där
fullt tillförlitlig utredning i regel inte är att tillgå och knappast kan åstadkommas,
då man går att avgöra en fråga sådan som denna. I detta fall kanske

24 Nr 42. Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Äng. förslag till lag örn semester m. m. (Forts.) o

man också får trösta sig med det förhållandet, att vi tidigare gått in tor ungefärligen
lika stora reformer som det här är fråga om och klarat dem pa ett
ekonomiskt tillfredsställande sätt.

I fråga örn kostnaderna för denna reform har det nämnts en massa sif t ror.
Det är överhuvud taget oerhört svårt att säga vilka siffror, som i det avseendet
kunna vara de riktiga, och saken blir ytterligare invecklad bl. a. därigenom,
att en reform sådan som denna medför icke bara ökade utgifter utan också
ökade inkomster på skilda håll inom samhällslivet. Örn man t., ex.^ betraktar
företagareverksamheten som en helhet i vårt land, märker man i fråga örn en
reform sådan som denna, att den medför ökade inkomster för t. ex. hotell och
för kommunikationsväsendet överhuvud taget och för en massa människor, som
syssla med att befordra dessa semesterfirare från en plats^ till en annan. Det
iär visserligen sant, att en del av dem som det här är fråga örn icke ha råd
att företaga så långa resor, men en del resa dock, och där har man sålunda
en plus-post så att säga. .

Vidare har det ju också sagts, att, örn man genomför en semesterlagstiftning,
detta nödvändiggör att man anskaffar vikarier för dem som ha semester. Dessa
vikariat suga väl då upp en del av dem, som annars icke skulle få något
arbete, de arbetslösa alltså. En lagstadgad semester kan sålunda som resultat
medföra, att statens utgifter för understöd åt de arbetslösa minskas. Jag
menar alltså, att — även örn man härvidlag har att räkna med en mycket stor
bruttoutgiftssumma — så finns det dock vissa inkomstposter, som kunna dragas
ifrån denna summa, och som göra att slutsumman, när allt kommer
omkring, kanhända inte blir så fasaväckande stor som mången tror.

Men nu vill jag för min del säga, att hela denna fråga örn vi ha råd eller
inte råd att gå in för denna lagstiftning är en fråga, som riksdagen, enligt
mitt sätt att se, en gång för alla avgjorde, då riksdagen beslöt att ge vissa
befattningshavare semester och i många fall en mycket lång semester, ja ända
upp till en och en halv månad. Jag ser saken så, att då riksdagen första gången
gick in för semestern, kunde nian möjligen diskutera frågan, örn man hade
råd eller inte råd. Men sedan riksdagen en gång givit åt stora delar av vårt
folk, befattningshavare och andra löntagare, rätt till semester, menar jag, att
vi principiellt tagit ställning till denna sak. Hävdar man emellertid den
uppfattningen, att de som redan fått semester, skola få behålla denna, men
att de grupper, som det här är fråga örn, inte skola få någon sådan, eller en
mycket kort sådan, då betyder detta, att man alltjämt går in för en klasslagstiftning
på detta område. Jag läste häromdagen en ledare i Dagens Nyheter,
i vilken denna tidning rent ut sade ifrån, att en lagstiftning som den det här är
fråga örn syftar till ett avlägsnande av klasskillnaden. Det var som sagt
inte i en socialdemokratisk tidning utan i Dagens Nyheter, som jag läste detta
uttalande.

När vi behandla den här frågan, rinner mig i minnet Runebergs ord i dikten
örn den gamle soldaten, som fått en medalj: »Giv åt Stål en penning även

eller tag ock min.» Det är en nobel uppfattning, tillämplig även på vår tid,
som möter i dessa ord. Alltså här ligger saken så till, att när vi en gång infört
semesterbestämmelser för stora mängder av arbetstagare här i landet,
tjänstemän och andra, då bjuder också konsekvensen, att man i ett samhälle,
som inte längre är så klassbetonat som det en gång varit fullföljer principen
och ger även de människor, som det här är fråga örn, en lagstadgad semester
med full betalning. Jag vill i det här sammanhanget också påpeka, att de
små inkomsttagarna givetvis ha mycket mindre möjligheter än de större att
sätta av något av sin inkomst till semestern. -—- Ja, detta är några av de synpunkter,
jag i detta sammanhang velat framföra.

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Nr 42.

Ang. förslag till lag örn semester m. m. (Forts.)

Jag skall också be att, innan jag slutar, något litet få uppehålla mig vid vad
herr Skoglund i sitt anförande var inne på, då han gjorde gällande, att när
man skall betala lön under semestern, är det också rimligt, att ackordstagarna
under sin semester få sin ersättning bestämd efter tidlönen. Jag kan för
min del icke ansluta mig till denna uppfattning. Liksom regeringen ha jag och
mina partivänner gått emot ett förslag i den riktningen, såsom jag tror, på
mycket goda grunder. För de arbetare som arbeta på ackord finns det ju
visserligen ofta fastställd en viss timlön. Det är emellertid inte av något större
intresse, hur stor denna timlön är, ty det är mera sällan som den utgår.
Skulle man nu bifalla det förslag, herr Skoglund rekommenderade, skulle detta
med avseende å ackordsarbetarna betyda, att de på sätt och vis komme i en
lägre lönestandard under den tid, de lia semester, än under den tid de äro
i arbete. Meningen med hela denna lagstiftning är emellertid, som departementschefen
på ett ställe säger, att vederbörande arbetstagare under semestertiden
skall tillerkännas i stort sett samma inkomster, som vederbörande har, då
han är i arbete.

Ja, herr talman, jag skall inskränka mig till det här anförda. Jag vill endast
tillägga, att jag för min del med entusiasm yrkar bifall till det här föreliggande
förslaget i förvissning därom, att — även om man i fortsättningen
skulle kunna konstatera vissa ur olika synpunkter mindre fördelaktiga bestämmelser
här och där i lagen, ja, kanske t. o. m. något otydliga bestämmelser på
en eller annan punkt — det skall bli möjligt att även, då det gäller denna
lagstiftning liksom annan lagstiftning på det sociala området, allt mera sakligt
och lagtekniskt förbättra och fullända densamma. Jag tror för min del, att
denna lag kommer att medföra större arbetsvilja samt att den kommer att bli
till fördel för produktionen och för hela den samhälleliga trevnaden i landet
överhuvud taget.

Från dessa utgångspunkter, herr talman, ber jag att få yrka bifall till här
förevarande paragraf i lagförslaget.

Herr Sundström i Skövde: Herr talman! Jag skulle inte ha besvärat

kammaren i dess elfte timme, örn det inte vore så att jag tillsammans med en
kammarkamrat gjort mig skyldig till en motion i denna fråga. Jag ber emellertid
få säga, att när vi väckte denna motion var det inte alls på grund därutav,
att vi undervärderade det utomordentliga framsteg, som betecknades av
detta lagförslags framläggande. Inte heller ville vi därmed ge till känna någon
ringaktning för det utomordentliga arbete, som de sakkunniga och socialministern
nedlagt på att komma fram till den lösning, som nu föreligger i utskottets
förslag.

Vår motion grundar sig på våra allvarliga bekymmer för hur denna lag
skall komma att tillämpas för vissa inkomsttagaregruppers vidkommande,
främst för sådana grupper, som ha ett arbete av säsongbetonad karaktär, t. ex.
skogs- och byggnadsarbetare och i övrigt sådana som äro anställda hos skiftande
arbetsgivare. Det är ju självfallet, att den långa kvalifikationstiden för
dessa grupper måste innebära betydande risker för att de skola kunna gå miste
om semestern och semesterns fördelar.

Jag vill till det sagda anföra ytterligare en synpunkt, som vi motionärer
anlagt på denna sak och som är av mera allmän natur. Vi ha förmenat, att
exempelvis tendensen på byggnadsmarknadens område att så att säga sammankrympa
säsongen skulle kunna ytterligare stimuleras genom denna lagstiftning,
d. v. s. att byggnadsindustriens företagare skulle börja sträva efter att ytterligare
förkorta byggnadstiden, vilket i sin tur skulle medföra, att deras arbetare
finge det svårare att komma i åtnjutande av någon semester. Vidare skulle

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
förslaget kunna lia en ganska ofördelaktig inverkan på vissa arbetsgivares önskan
att hålla sina arbetare i arbete under en längre tid. Det finns nämligen
företagare inom byggnadsverksamheten som sträva efter att så planera sin
verksamhet, att deras arbetare kunna få arbete även vintertid. Men det är ju
alldeles uppenbart, att en konkurrent, som använder sig av en annan metod,
d. v. s. förkortar byggnadssäsongen, skulle kunna gynnas framför den, som
på sin verksamhet anlägger mera vidsynta sociala synpunkter genom att eftersträva
en mera kontinuerlig sysselsättning.

Vi ha trott oss kunna råda bot på dessa svårigheter dels genom en förkortning
av kvalifikationstiden till fyra månader och dels genom inrättandet av
s. k. semesterkassor. Utskottet har nu varit mycket bestämt avvisande så vitt
angår det första uppslaget, nämligen kvalifikationstidens förkortning, medan
däremot utskottet när det gäller semesterkassorna ställt sig mera välvilligt i
sitt avstyrkande. Utskottet säger nämligen, att därest det skill lofvisa sig, att
uppenbara olägenheter uppstå på grund av lagens konstruktion, så står ju alltid
den möjligheten öppen, att man kan uppta frågan till förnyad prövning.
Detta innebär ju enligt vårt sätt att uttolka skriften ett löfte om en välvillig
behandling, därest denna fråga, vilket jag anser tämligen säkert, inom en snar
framtid skulle komma upp till förnyad prövning. Utskottet hyser också den
förhoppningen, att organisationerna skola kunna kraftigt medverka till att de
olägenheter som vi påtalat i vår motion skola kunna elimineras. Det är också
min förhoppning, att så skall ske. Men det kan ju hända, att detta inte är tillfyllest.
utan att det blir nödvändigt att komma med andra åtgärder. Jag tror för
min del —- och i det avseendet tror jag, att jag också kan tala å min medmotionärs
vägnar — att dessa semesterkassor förvisso bäst skulle kunna lösa denna
fråga. Själva idén med särskilda semesterkassor kan ju te sig avskräckande ur
organisatorisk synpunkt, men det är säkerligen möjligt att kunna konstruera
en organisation, som utan att behöva bli alltför byråkratisk, ändå kan göra det
möjligt att samla upp semesterlönen allteftersom den intjänas så, att man på
det sättet skall kunna komma fram till ett system enligt vilket arbetstagaren,
när semestertiden kommer, skall ha en bestämd semesterersättning att lyfta.
Jag tror, att förrän vi kommit dithän, ha vi inte löst semesterfrågans grundförutsättning,
nämligen att semesterlönen skall vara en del utav arbetsinkomsten
och inte något slags ynnestbevis för välförhållande i arbetet eller dylikt.

I sakens nuvarande läge skulle det emellertid vara ganska meningslöst att
framställa ett yrkande om bifall till vår motion, ett yrkande som säkerligen!
endast skulle möta ett bleklagt nej. Då jag dessutom för min del anser, att ett
demonstrationsyrkande i den föreliggande situationen skulle vara synnerligen
malplacerat, och då trots de skönhetsfläckar, herr Hage talade örn, denna semesterlag
äger så utomordentligt stora förtjänster, skall jag, herr talman, avstå
från att framställa något yrkande.

Häruti instämde herr Åkerström.

Herr De Geer i Hanaskog: Herr talman! Då jag redan från början, när
denna fråga kom på tal, och jag kom i kontakt med densamma, utan tvekan
gick in för de principer, som varit grundläggande för den kungl, propositionen,
är det naturligtvis för mig mycket glädjande att kunna konstatera skillnaden
mellan den bedömning av frågan som nu förekommer och den som kom
till synes, då semestersakkunniga framlade sitt betänkande. Jag har inte utan
stor glädje kunnat konstatera, hurusom i dag t. ex. herr Skoglund mycket
milt och välvilligt sett på denna sak, medan vissa högertidningar tidigare,
efter vad jag med beklagande kunnat förmärka, mycket kraftigt fördömt hela
denna sak.

Torsdagen den 2 juni 1938 £. ra.

Nr 42.

Ang. förslag till lag orri semester m. m. (Forts.)

För mig har det hela tiden stått klart, att om man skulle gå in för idén örn
lagstadgad semester, så måste det hela nästan fullständigt bli beroende utav,
hur stort värde man satte på den rekreation, den vila och den avspänning, som
följer med en semester.

Jag lade nu märke till, hurusom även herr Skoglund tänkte på själva värdesättandet
av rekreationen som sådan. Han nämnde t. ex. någonting örn — i
vart fall var det andemeningen — att det är mycket svårt att kunna komma
till någon bestämd uppfattning om värdet av en sådan här rekreation, som han
dock för sin del tillmätte en stor betydelse. Ja, det är uppenbart, att det är
svårt att här göra en värdesättning, men jag tycker nu för min del, att det är
lika svårt att komma med en värdering av de kostnader, som bli en följd av ett
eventuellt genomförande av 12-dagars semestern. En av huvudpunkterna i
den karakteristik, som bestods den kommitté, jag hade äran tillhöra, var nämligen
just att man sett så att säga alltför slarvigt och enkelt på hela problemet,
och att man inte gått till grunden med detta, då man inte gjort någon
undersökning av, hur stora kostnaderna för en sådan här reform skulle kunna
bli. Nu har jag hört både här i dag och tidigare också, att man börjar sväva
på målet angående möjligheterna att kunna få fram en utredning om, hur stora
kostnader det hela skulle dra. Jag anser under sådana förhållanden, att det
är ganska förlåtligt, hur önskvärt det än i och för sig hade varit med en kostnadsberäkning
i detta fall, att man inom kommittén inte kunnat komma till någon
klarhet uti detta stycke. Jag medger gärna, att jag, liksom många andra,
är övertygad örn att kostnaderna bliva mycket betydande. Utskottet har
bland annat sagt, att enighet torde råda örn värdet ur hälso- och rekreationssynpunkt
av en sammanhängande årlig ledighet av icke alltför kort varaktighet.
Utskottet har säkert bedömt frågan rätt med dessa ord, men det förefaller
mig, som örn alla icke voro lika eniga i varje fall örn värdet av semestern,
som utskottsmajoriteten synes vara. Hade man varit verkligt enig örn
värdet, så skulle man icke, såsom har skett under de senaste månaderna, försökt
skjuta undan saken med framhållande framför allt av fruktan för de
stora kostnaderna. Örn man inom industri och jordbruk, som jag tror, förstår
den oerhörda betydelsen av att få en vilotid och en avspänning, så bör man
också, trots fruktan för kostnaderna, med gott samvete kunna gå in för den semester,
som jag förmodar i dag kommer att bliva beslutad. För min del är
jag också övertygad örn att skall det bli verkligt värde med semestern, kan
man icke gå in för kortare tid än två veckor, som meningen nu är att riksdagen
skall besluta.

För mig har det givetvis varit av särskilt intresse att sätta mig in i hur
denna semester skulle komma att verka för jordbruket. Jordbrukets förhållanden
äro ju så pass olika industriens, att man måste säga sig, att det för
jordbrukets del är nödvändigt med andra bestämmelser än de, som äro avsedda
för industrien. Såväl enligt den kungl, propositionen som enligt utskottets
förslag skall man därför lia en smidigare tillämpning av lagen vid
jordbruket.

Det talas i lagförslaget örn att god sedvänja skall bevaras. Jag skulle vilja
använda ordet god sedvänja i en annan bemärkelse än den tidigare anförda.
Jag skulle anse det vara en verkligt god sedvänja, som måste arbeta sig fram
även utan lagbestämmelser, att man i jordbruket försöker få fram en sammanhängande
semester av exempelvis 6 dagar. Jag vet såsom jordbrukare
vilka stora kostnader som uppstå för en sådan sammanhängande semester och
för semester överhuvud taget, men jag är övertygad om att vi jordbrukare
ändå måste gå in för att få det ordnat i den riktningen. Det har sagts, och
det kanske kan ligga något i det, att jordbrukets arbetare icke skulle behöva

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 i. m.

Äng. förslag till lag örn semester m. m. (Forts.)
någon semester och i varje fall icke så lång semester som man behöver inom
industrien. Var och en, som känner till jordbrukets förhållanden, måste dock
säga sig, att det vore orätt, örn just jordbrukets arbetare skulle ställas i en
särklass och för framtiden behöva känna sig satta i en särskilt dålig ställning.
Jag tror, att även jordbruksarbetarna — så mycket kännedom har jag om
landsbygdens förhållanden — behöva en avspänning, behöva se något nytt och
behöva komma ut och se andra delar av landet. Jag sympatiserar mycket med
den tanke, som tidigare har framkommit, att man borde bereda jordbruksarbetarna
möjlighet att exempelvis komma ut på omnibussresor o. dyl.

Det har i dag sagts, att vi tala här endast om jordbruksarbetarna men glömma
bort den stora grupp, småbrukare och mindre jordbrukare, som icke kunna
få någon nytta av denna reform. Ja, mina damer och herrar, det förstår
jag mycket väl och lika väl som någon annan, men jag kan icke se, att det i
denna lag finns möjlighet att komma till rätta med den saken. Örn det pä
annat sätt kan komma fram något förslag, som skulle bereda möjlighet för
de mindre jordbrukarna och icke minst för deras hustrur att få en avkoppling
och kunna komma ifrån sitt dagliga slitande, så kan jag försäkra, att
min röst skall i varje fall avges härför.

För jordbruket kommer den reform, som väl nu blir beslutad, att svida och
svida ganska hårt, som jag hörde någon säga vid ett tillfälle. Reformen kommer
att kosta betydande summor. Jordbrukarna, i varje fall majoriteten
bland dem, förstå säkerligen nödvändigheten av att vi taga detta steg för att
få ökad trivsel och ökade fördelar för jordbruksarbetarna. Vi måste överhuvud
taget gå in för alla åtgärder, som kunna minska flykten från landsbygden.
Nu tror jag för min del — jag är så förhoppningsfull — att örn
jordbrukarna i riksdagen gå in för en sådan åtgärd, som kommer att beslutas
i dag, så skall det också visa sig, att riksdagen, såsom den numera är beskaffad,
kommer att i fortsättningen betrakta det såsom en hederssak att också
ordna så drägliga förhållanden beträffande produktpriserna, så att jordbruket
kan gå med på en reform som denna utan att behöva komma i särskilda
svårigheter. Jag tillåter mig, herr talman, fastän det icke hör till den föreliggande
frågan, att säga, att när den stora jordbruksutredning, som nu blivit
igångsatt, kommer med sitt resultat och därvid kanske föreslår åtgärder, som
kunna verka till fördel för jordbruket, så kan förmodas att riksdagen icke
sätter sig emot sådana åtgärder utan skall inse, att sådana beslut, som vi i dag
fatta, behöva motsvaras av en rimlig kompensation till jordbruket.

Det är en annan fråga, herr talman, som jag också skall be att få beröra,
innan jag örn ett ögonblick slutar mitt anförande. Det är något, som jag också
skulle vilja kalla för en hederssak, en hederssak, som är av utomordentligt
stor betydelse, åtminstone som jag ser saken, ifall denna reform verkligen
skall få glädje med sig. Det är, att hela arbetarklassen skall sätta det såsom
en absolut hederssak, att semestern skall uttagas och utnyttjas för sitt egentliga
ändamål, så att man icke under densamma arbetar i sitt fack eller på annat
sätt, i varje fall icke såsom regel. Jag är därför mycket tacksam för den
paragraf i lagförslaget, där det bestämmes, att arbetare, som utför avlönat
arbete inom sitt yrke under någon del av semestern, skall mista rätten till lön
under semestern. Jag skulle bliva ändå mera tacksam, örn det kommer att
visa sig, att en sådan bestämmelse icke alls skulle behöva tillämpas, utan att
det verkligen blir en allmän känsla för att beslutet av i dag avser att skapa
verklig rekreation och icke endast är en lönefråga.

Det har talats så mycket om att man skulle lia en lång övergångstid, innan
lagen träder i kraft. Men, herr talman, när man vet, att det står ett mycket
stort antal medborgare i landet bakom denna reform och att den har stor be -

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Nr 42.

Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
tydelse ur rekreationssynpunkt. så kan jag icke förstå annat än att det riktiga,
trots de betydande kostnaderna, måste vara, att reformen kommer till stånd i
den takt, som den kungl, propositionen föreslår.

Riksdagen har i år beslutat många stora saker — jag behöver icke specificera
dem -—• i en enighet, som har varit ganska märklig och mycket glädjande.
Jag tror mig kunna förutspå, att samma enighet också nu i huvudsak
skall kunna utveckla sig. Även denna stora reform, ty jag kan icke annat
än anse det vara en verkligt stor reform, skall kunna beslutas örn icke i enighetens
tecken så i alla fall på ett sätt, som man knappast tidigare inför den
kritik, som har förekommit, skulle ha väntat sig. Det måste vara av mycket
stort socialt värde, att hela arbetarklassen i och med denna reform får en
känsla av att arbetarna i allmänhet icke ställas utanför den förmån, som semester
innebär och som har tillkommit så många andra grupper tidigare.

Den fråga, som på senaste tiden varit framme icke minst i pressdiskussionen,
nämligen huruvida det finns möjlighet att verkligen använda semestern,
örn det verkligen går att få plats för alla semesterfarande på järnvägar o. s. v.,
är ju en fråga av sekundär betydelse men samtidigt mycket viktig. Jag kan
dock för min del icke förstå annat än att den skall kunna lösas.

Jag ber, herr talman, att för min del få yrka bifall till utskottets hemställan.

I detta anförande instämde herrar Andersson i Dunker, Westman och Jonsson
i Skedsbygd.

Herr Nordström i Kramfors: Herr talman! Det kan kanske anses förmätet
av mig att komma och störa den rörande enighet, som tycks vara rådande i
denna fråga från herr Skoglund, som ju i denna kammare representerar företagarvärlden
och för dess talan, över herr Österström till herr Hage och herr
Sundström i Skövde. Man tycks vara fullständigt enig i att beteckna det
förslag, som här föreligger, som en av de största reformer, som man kanske
någonsin genomfört. Det är kanske opassande att här i kammaren konstatera,
att denna enighet säkerligen icke finns annorstädes än just här i kammaren.
Jag skall anföra några ord ur ett av Sveriges största fackförbunds tidningsorgan
för att ge belägg för riktigheten av detta mitt påstående. Det heter
där:

»Förslaget till lag örn semester har nu — sedan det varit utsatt för diverse
chiropraktiska behandlingar — hunnit fram till riksdagen. Projektet heter
kungl, maj :ts proposition n :r 286 och ser rätt medtaget ut. Att så skulle vara
fallet kunde man för resten befara med hänsyn till alla de kusliga amputationsyrkanden,
som från högröstat håll ordinerats patienten redan från början.
Det skedde framför allt i de läger, vilkas representanter vid de senaste avtalsuppgörelserna
naturligtvis satt och diskonterade den redan då bebådade
lagen örn 12 dagars semester.»

Jag tror, att detta konstaterande i de svenska metallarbetarnas fackorgan
av att lagförslaget ser rätt medtaget ut tämligen riktigt återger den uppfattning,
som är allmänt utbredd i den svenska arbetarklassen. Jag skall icke
därmed förneka, att lagförslaget i och för sig betyder ett erkännande av att
det är statens plikt att i någon form stadfästa rätten till semester, men med
den utformning, som förslaget har fått, är det otvivelaktigt så, att den stora
massan av arbetare, som hittills icke har kunnat skaffa sig semester genom
sina fackorganisationcr, i själva verket skola utelämnas, när riksdagen går
att fastställa en semesterlag. De fackorganisationer, som genom egen makt
icke lyckats bryta arbetsgivarnas motstånd, lia icke heller lyckats göra sig

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
hörda i riksdagen så mycket, att de kunnat få riksdagens hjälp att erövra rätten
till semester. I stort sett är det ju så, att det föreliggande lagförslaget
endast stipulerar status quo och lagfäster semesterrätt för sådana arbetargrupper,
som själva ha lyckats få semesterprincipen erkänd. De ha icke lyckats
få 12 dagar, utan de ha fått 6 eller 7 dagar eller 4 eller 5 dagar eller 8
dagar. Det är dessa grupper, som nu genom statsmakternas hjälp skola få
semestern förlängd till 12 dagar. Alla övriga grupper däremot, som hittills
icke förmått skaffa sig semester, skola alltjämt lämnas utanför. Det är kanske
då icke så märkvärdigt, att man uttalar förnöjsamhet från herr Skoglunds
och herr Österströms sida. Riksdagens arbetarrepresentanter borde ha anledning
fråga sig, örn icke denna förnöjsamhet från företagarvärldens sida har
fog för sig. Jag tror, att det är de svenska arbetsgivarna, som ha anledning
vara nöjda med det förslag, som här föreligger. Det är denna förnöjsamhet,
som också tog sig uttryck i herr Skoglunds och herr Österströms yttranden i
debattens början.

Efter det Kungl. Maj :t framlämnat sin proposition, avlämnade vi en motion,
där vi togo upp några av de svagheter, som vi ansågo vidlåda det föreliggande
förslaget. Det har redan förut understrukits, att de bestämmelser,
som man är beredd att antaga i fråga örn kvalifikationstid för rätt till semester,
är ett skickligt utarbetat förslag för att utestänga stora grupper av
arbetare, trots att man principiellt påstår, att lagen skall gälla allmän semester.
Man säger, att lagen principiellt skall gälla alla arbetstagare i landet,
men man är trots detta strax efteråt redo att kasta omkull denna allmänna
semesterprincip genom de omnämnda kvalifikationsbestämmelserna.
Det är icke blott skogsarbetare och betskötare, som herr socialministern talar
örn, när han föreslår kvalifikationstiden till sex månader, vilka komma utanför
rätten till semester, utan det gäller den stora massan av byggnadsarbetare,
grovarbetare, hamnarbetare och sågverksarbetare. Det borde ändå icke vara
någon hemlighet för kammarens ledamöter och ej heller för utskottet och riksdagen,
att mitt under pågående högkonjunktur finns det en hel rad sågverk
i vårt land, där varje arbetare i genomsnitt icke får mer än 8 dagars
arbetstid per vecka, därför att sågverket arbetar varannan vecka. Sådana
arbetare bliva enligt det föreliggande förslaget undantagna från rätten till
semester. De komma icke att nås med den lilla nedsättning i fråga örn antalet
dagar från 18 till 16, som utskottet vidtagit, när det gäller rätt till semester.
Det finns, som sagt, redan nu efter den sista krisen och mitt i en
pågående högkonjunktur en hel rad sågverk, som arbeta på sådant sätt, och
med tanke på de tecken till en annalkande kris, som flerfaldiga gånger omvittnats
här i riksdagen, har man anledning befara, att kontinuerligt arbete möjligen
kommer att införas på allt flera arbetsplatser med resultat, att ännu flera
arbetargrupper komma att utestängas från rätt till semester.

När socialministern gav semestersakkunniga direktiv, gjorde han gällande,
att kommitténs uppgift skulle vara att utreda frågan örn införande i lag av
generella och till sin natur tvingande bestämmelser rörande semester för i
princip samtliga kategorier arbetare och andra löneanställda. Detta är den
grundval, på vilken de sakkunniga gått till verket. Det visade sig emellertid
sedan, att när de sakkunniga på grundval av dessa direktiv utarbetat sitt
förslag och förelagt det för Kungl. Maj :t, så följde Kungl. Maj.:t icke ens
de till kommittén givna direktiven, enligt vilka lagen skulle omfatta samtliga
arbetare, utan Kungl. Majit har till och med försämrat det förslag, som
de sakkunniga kommit med i fråga örn kvalifikationstiden. De sakkunniga
stannade vid fyra månader. Det är ganska symptomatiskt för det heliga
klassamarbetets innehåll, att ett av de motiv, som socialministern anförde för

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Nr 42.

Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
en utsträckning av kvalifikationstiden, är, att därigenom skulle skogsarbetare
och betskötare falla utanför lagen. Först ger man direktiv örn att lagen skall omfatta
samtliga arbetare, och sedan inför man en kvalifikationsbestämmelse,
som utestänger mycket stora delar av arbetstagarna. Jag måste än en gång
fråga kammarens ledamöter, om det icke finns fog för herrar Skoglunds och
Österströms förnöjsamhet — en förnöjsamhet, som jag tror vara ett uttryck
för den, svenska företagarvärldens uppfattning. Jag ber emellertid att än en
gång få understryka, att denna förnöjsamhet icke sträcker sig utanför detta
riksdagshus, och att denna förnöjsamhet icke heller finns bland de arbetarkategorier,
till förmån för vilka man här säger sig lagstifta.

Jag skall icke gå in på någon detaljbehandling av de frågor, som vi tagit
upp i vår motion. Jag har redan berört den huvudsakliga invändningen i fråga
örn kvalifikationstiden, att denna kvalifikationstid är det medel, med vilket
man upphävt principen örn en allmän semester. Denna bestämmelse örn kvalifikationstiden
har också för oss varit det avgörande momentet, på grund varav
vi icke ansett oss kunna ansluta oss till föreliggande förslag, vilket förslag de
svenska arbetarna haft anledning hoppas att få annorlunda utformat.

En annan av de punkter, där vi anse en justering av behovet påkallad — särskilt
med tanke på att vi anse det nödvändigt, för att lagen icke skall försämra
redan gällande praxis — är frågan örn semestertidens förläggning. Det har hittills
lyckats en hel råd fackföreningar att få semestertiden förlagd till sommarmånaderna
maj, juni, juli, augusti och september. Det är emellertid fara värt,
att också det resultat, som fackföreningarna själva lyckats skapa, spolieras genom
den utformning, som 6 § fått i regeringspropositionen, och vilken utformning
också godkänts av utskottet. Jag behöver säkerligen icke gå in på någon
vidlyftigare motivering, varför arbetarna måste slåss för att få semestern förlagd
till sommarmånaderna. Det är här icke blott fråga örn att det är trevligare
och lämpligare ur hälsosynpunkt. Det är också en kostnadsfråga för arbetarna.
Man tar i allmänhet mycket större hänsyn till kostnadsfrågan, när det
gäller företagarna, men huru staten och näringslivet skola lia möjlighet att kunna
bära denna börda, tar man icke mycket hänsyn till. Genom att förlägga semestern
till vintertiden blir det dyrare för den fattiga arbetaren att på rätt sätt
kunna utnyttja semestern. Det råder väl ingen tvekan örn att man kan ordna
sin semesterledighet — med det avbrytande av det dagliga enahanda, som man
anser vara nödvändigt för att semestern skall fylla sin uppgift — på ett enklare
och billigare sätt sommartid än man har möjlighet till annan tid av året.
Detta är ett ytterligare skäl utöver rekreationsskälet och utöver alla andra skäl,
som förut anförts för att semestern skall förläggas till sommaren. När man då
konstaterar, att fackföreningarna lyckats att utan statens stöd få semestern förlagd,
till sommarmånaderna, är det förvånansvärt, att man tornar upp så stora
svårigheter, att man icke skall kunna bemästra dem utan lämnar full frihet för
arbetsgivarna att placera semestern, när det behagar dem.

Utskottet bär sedan vidtagit en försämring i Kungl. Maj :ts förslag, i och med
att utskottet borttagit propositionens bestämmelse därom att sön- och helgdagar
icke skola inräknas i semestern. När utskottet nu föreslår, att helgdagarna
skola kunna inräknas i semestern, betyder det otvivelaktigt att arbetsköparna
skola komma att försöka placera semestertiden till helgerna och därigenom minska
semestertiden och utnyttja helgdagarna såsom semestertid. Detta är möjligt,
därför att 6 § ger arbetsgivarna frihet att placera semestern, när de finna
för gott. Detta betyder enligt vår mening en fara för att nu giillande praxis
skall stjälpas av statsmakterna.

Man föreslår dessutom ett undantag från bestämmelsen, att semestern skall
ges i ett sammanhang för arbetstagare vid jordbruket jämte därtill hörande bi -

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
näringar och trädgårdsskötseln samt beträffande hembiträde i lanthushåll. Enligt
det förslag, som utskottet framlägger, få helgdagarna endast räknas med,
därest minst sex semesterdagar ges i en följd. Man kan då göra det tankeexperimentet,
att man för dessa kategorier arbetstagare placerar semestern till påskhelgen.
Då har man möjlighet att få två ä tre dagar borträknade från semestern.
Man skulle endast få ett par, tre arbetsdagar till semestern, och resten
skulle vara helgdagar.

Upprepade gånger kommer socialministern i propositionen — utskottet citerar
mycket noggrant socialministerns yttrande •— tillbaka till att semesterlagen
skall vara till ur rekreationssynpunkt, att den skall ge arbetarna möjlighet till
att få tillräcklig vila o. s. v. Socialministern trycker, som sagt, upprepade gånger
just på denna rekreationssynpunkt för att därmed rättfärdiga semestern.
Man kan då ställa sig frågande, varför icke även jordbruksarbetare, skogsarbetare,
byggnadsarbetare och djurskötare också skulle ha behov av rekreation under
en viss tids sammanhängande ledighet. Det finns icke någonstans i propositionen
eller i utskottsutlåtandet några skäl angivna, varför icke skogsarbetarna
skulle lia behov av samma rekreation, eller varför icke djurskötare skulle
ha behov av samma rekreation som övriga arbetare, och i lagen finns icke
någonstans upptagna några skäl, varför dessa grupper skulle behöva vara
undantagna från lagen. Det är dessutom enligt min uppfattning upprörande,
när man i propositionen anför såsom motiv härför lantarbetsgivareförbundets
yttrande örn att statare i vårt land redan lia 27 fridagar örn året eller
eventuellt 52 fridagar d. v. s. en fridag i veckan, men de, som enligt avtal ha
endast 27 fridagar, ha icke mer än en fridag var fjortonde dag. Detta anför
man såsom skäl, varför det skulle vara obehövligt med en längre sammanhängande
ledighet för djurskötarna.

Herr talman, mina damer och herrar! Jag säde nyss, att det var upprörande,
och jag kan egentligen icke fatta, att socialministern velat åberopa ett sådant
uttalande från lantarbetsgivareföreningen såsom motiv för att undantaga dessa
från alla bestämmelser. Man har fullständigt uraktlåtit att ge djurskötare någon
som helst semester utan inför en speciell undantagsbestämmelse i lagen,
som säger, att djurskötare skola kunna erhålla semesterersättning.

I det utlåtande, som utskottet här framlagt, och som så varmt omhuldas av
herrar Skoglund, Österström och Hage, säger man också, att de grupper, som
man icke kan semesterlagstifta för, ha möjlighet att genom förhandlingar med
arbetsgivaren söka bilda särskilda semesterkassor, därest sådana genom arbetsgivarna
i samråd med arbetarna kunna komma till stånd. Inom yrken, där en
sammanhängande anställningstid av sex månader i allmänhet icke uppnås, kunna
jämväl dessa arbetare erhålla semester i proportion till av dem utfört arbete.
Ja, visst finns den möjligheten, och denna möjlighet ha Sveriges fackföreningar
haft så länge, som det funnits fackföreningar i landet. Möjligheten att kämpa
till sig semester har alltså funnits, men det är ju därför, att fackföreningarna
icke förmått att åstadkomma en enligt riksdagens nuvarande uppfattning tillräcklig
semester, som riksdagen i dag är redo att fatta beslut örn en sådan. Ändå
kan utskottet komma och säga, att möjlighet föreligger: »Först taga vi alltså
hand örn arbetargrupper med kontinuerligt arbete och med fasta arbetsplatser,
och för dem, som redan haft möjlighet att skaffa sig en viss semester, lagstifta
vi.» För övriga arbetargrupper åter, som hittills icke varit^ tillräckligt kraftiga
för att skaffa sig semester, har utskottet alltjämt icke någon annan utväg
att anvisa än att de skola slåss och kämpa för att därigenom kunna skaffa sig
semester. Detta är en cynism mot byggnadsarbetare, skogsarbetare och mot alla
de grupper arbetare, som i dag stå utanför, och som icke ha haft möjlighet, att
genom de fackliga organisationerna skaffa sig semester. Det är också cyniskt

Torsdagen den 2 juni 1938 f. m.

Nr 42.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
tran utskottets sida att komma och hänvisa till den vägen, alltså att man genom
de fackliga organisationerna skall skaffa sig semester, när man hittills icke förmatt
göra det. Jag tror mig tala i samtliga arbetstagares intresse, när jag säger,
att därför att de icke varit så starka, att de själva förmått skaffa sig semester,
ha de haft rätt att begära riksdagens hjälp för att få semester.

# Dessutom tillkommer ju en tes, som man under senaste åren skapat, nämligen
att innebörden i den reformpolitik, som man fört i detta land, skall vara
att hjälpa de sämst ställda arbetargrupperna här i landet. Jag måste i dag notera,
att, såvitt det gäller semesterlagen, tycks man icke alls bry sig om denna
tes.

Herr talman! Jag anser, såsom jag tidigare sagt, att det föreliggande förslaget
betyder ett avsevärt steg framåt mot att staten skall erkänna sina förpliktelser
att hjälpa medborgarna till en lagstadgad semester. Jag anser mig
emellertid samtidigt icke kunna på grund av de stora brister och den svaghet,
som vidlåda detta förslag, yrka bifall till utskottets förslag, utan jag finnér
mig alltjämt tvingad att i skogsarbetarnas, korttidsarbetarnas och säsongarbetärnäs
intresse yrka bifall till den motion, som jag har avlämnat i ärendet.

Som tiden nu var långt framskriden, beslöt kammaren, på hemställan av herr
talmannen, att uppskjuta den vidare handläggningen av förevarande utlåtande
ävensom behandlingen av övriga på föredragningslistan upptagna ärenden till
kl. 7.30 e. m., då enligt utfärdat anslag detta plenum komme att fortsättas.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.54 e. m.

In fidem
Sune Norrman.

Andra kammarens protokoll 1938. Nr 4%.

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Torsdagen den 2 juni.

Kl. 7.30 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet; och leddes förhandlingarna
därvid till en början av herr andre vice talmannen.

§ I -

Äng. förslag
till lag om
semester rn. m.

Fortsattes överläggningen angående andra lagutskottets utlåtande, nr 58, i
anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om semester
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner; och lämnades därvid betraiiande 1§
av det under punkten A. i utskottets hemställan intagna, av utskottet tillstyrkta
förslaget till lag om semester enligt förut skedd anteckning ordet till

Fröken Andersson, som anförde: Herr talman! Jag skall be att i största
korthet få inför denna »väl besatta» kammare motivera ram anslutning till den
av herr Tamm m. fl. avgivna reservationen. Denna reservation, tor vilken det
rimligtvis bör finnas ett visst hopp örn livet, eftersom den är undertecknad av
representanter för socialdemokraterna, folkpartiet och högern, rör Dagan örn
sedvänjan och dess relevans för semesterns längd. I detta fall uppsta en hel
del svårigheter, framför allt tydningssvarigheter. ......

Örn man först tar själva begreppet sedvänja, Dagar man sig, vilket också
med all kraft understrukits av lagrådet, hur detta begrepp skall tydas, vad
man rimligtvis kan mena med sedvänja i detta sammanhang. Lagrådet anser
— och det har också framhållits från en hel del andra håll att just denna
fråga örn huru man skall tyda ifrågavarande begrepp kommer att ytterligare
medföra många stridigheter. Detta är ju en fråga som i första hand galler
tjänstemän och kontorister m. fl. Det står här i lagen, att där för arbetstagare
i någon yrkesgrupp med hänsyn till anställningens art o. s. v. semestern ar

längre, så skall sedvänjan råda. .. , ,

Jag har här talat örn sedvänjan, men lika svart som det ar att bestämma detta
begrepps innehåll, är det att draga upp gränserna för vad man menar med
en yrkesgrupp. Som bekant finnes inom de yrkesområden det här är Daga
örn ej alls så klara gränser, som förhållandet i regel är, när det gäller de s. k.
kroppsarbetarna. Vidare finnas på dessa områden ganska skiftande bestämmelser
angående semester, vilka hänföra sig till anställningens längd, til ve
derbörandes ålder o. s. v., o. s. v. Härvidlag kan alltså uppstå den Dagan vilken
grupp inom yrkesområdet som avses. Skall det vara den, där man har den
längsta semestern, och skola alla flyttas upp till denna niva? Enligt lagbestämmelsens
innebörd bör detta sistnämnda rimligtvis vara fallet.

Det uppstår sålunda här en hel rad praktiska svårigheter. Men aven om
dessa kunna lösas efter en hel del stridigheter, så kvarstår dock den ur min
synpunkt största faran, att man kommer att fastlåsa semestern vid ett visst
läge. Det är nämligen alldeles självklart, att örn ifrågavarande bestämmelse
kommer att kvarstå i lagen, kommer detta att utgöra ett direkt hinder för de
anställda att i mån av förmåga få sin semester ökad. Det ligger ju i öppen

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

, Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)

dag, att det för en arbetsgivare är ganska äventyrligt att ge en viss grupp,
som lian av det ena eller andra skälet anser vara förtjänt eller lia behov därav,
en längre semester, därför att örn han skulle ge denna grupp en sådan längre
semester, så anmälde sig genast frågan om sedvänjan. På det sättet skulle
alla grupperna inom ifrågavarande yrkesområde komma att så att säga lyftas
UPP °. erhålla denna längre semester. Man behöver ej fundera länge på denna
sak för att första, att det kommer att möta mycket stora svårigheter för de
grupper som jag här omnämnt, att få sin semester ökad. Departementschefen
nar klart och tydligt i propositionen hävdat, att det här är fråga örn en minimilagstiitning,
men jag förmenar, att örn en viss del av denna paragraf skall stå
silf tein mmer det eJ ^ en minimilagstiftning utan fastmera en normallag Nu

vet jag fuller väl, att från vissa tjänstemannagruppers sida uttalats önskemal
om att ifrågavarande bestämmelse skulle ryckas in i lagen. Men jag

ar. n v°rry .PHtå’ att den.i alla händelser i tidens längd kommer att bli
till direkt disiayör för dessa tjänstemannagrupper själva. Man har velat inlora
denna bestämmelse med den motiveringen, att arbetsgivarna eljest kanske
skulle bil frestade att pruta ned semestern för de grupper som nu ha en längre
sadan. 1'' or mm del tror jag, att detta är en mera i teorin än i praktiken föreImtlig
risk.

^ag,.tJ^er’ a^.man ^ar f°g kan anställa en jämförelse med vår

arbetstidslagstifträng. Jag tänker i detta sammanhang på lagen örn åtta timmars
arbetsdag. När denna infördes, var det åtminstone mig veterligt ej någon
som ville gora. gällande, att det skulle förefinnas risk för att arbetsgivarna
skulle oka arbetstiden för de grupper, som hade en kortare sådan, endast på
grund arv attatimmarslagens tillkomst. Så skedde för övrigt ej heller i praklken.
Jag tror, att den risken ej kommer att förefinnas här i nämnvärd utsträckning
örn ens i någon utsträckning alls. Med hänsyn till dessa och en
hel råd andra faktorer, som jag ej skall taga upp tiden med att här framdraga,
har jag tor min del just ur tjänstemannasynpunkt ej velat vara med på lagen
i den utformning som utskottsmajoriteten på denna punkt föreslagit

Av dessa skäl ber jag alltså, herr talman, att på grundval av den här avgivna
reservationen fa yrka, att första stycket i andra paragrafen av lagen örn
semester matte utgå.

I detta anförande instämde fröken Hesselgren.

.Vidare yttrade:

Herr andre vice talman! I det föreliggande utskottsutlåtandet
återfinnes en av mig avgiven reservation, vari yrkas bifall till de yrkanden
som framställts i motionen nr 490 i denna kammare. I denna motion hernlin
om vissa ändringar i det föreliggande förslaget till lag örn semester.

Med den utformning lagförslaget fått komma vissa arbetargrupper att intaga
en ganska markant särställning gentemot övriga arbetstagare i samhället
De arbetargrupper, på vilka jag här syftar, äro arbetare vid jordbruk och
dylika företag Det var med en viss bestörtning, som lantarbetarrepresentanterna
i denna kammare togo del av lagförslaget i den kungl, propositionen och
dar komrao underfund med denna särställning. Detta är ej att förstå så, att
p.et, yar bestämmelsen örn dagarnas antal, som gjorde oss bestörta, utan det
orhaHandet, att det ej fanns någon som helst bestämmelse örn dessa dagars
förläggning. Detta yar, kan man säga, helt och hållet överlämnat till arbetsgivarna.
Det var arbetsgivarna obetaget att efter eget gottfinnande utportionera
dessa tolv dagar över hela året. Mot detta ha vi reagerat på det sätt mo -

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
tionen utvisar. I motionen begäres som tillägg till lagförslaget en bestämmelse
örn att minst sex dagar skola utgå i ett sammanhang för arbetare i jordbruk
oell dylika företag. Även örn det för jordbrukets vidkommande skulle uppsta
svårigheter, örn ej oövervinneliga, så dock av den storleksordning, att semesterns
utgående i ett sammanhang ej anses önskvärt, så finnes enligt mitt förmenande
ej något bärande skäl att avslå den rimliga begäran som framkommit
i motionen örn sex sammanhängande dagar.

Att man ej velat införa en sådan bestämmelse, är ännu mer frapperande,
örn man ser det mot bakgrunden av gällande kollektivavtal, där för
närvarande för jordbrukets och trädgårdsskötselns vidkommande finnes en bestämmelse
örn. fyra till sex dagars sammanhängande semesterledighet. Man
förstår den oro som för närvarande gör sig gällande inom dessa arbetargrupper,
när det för dem vid ett hastigt påseende måste se ut, som örn denna rätt,
sorn nu finnes enligt gällande avtal, skulle tagas ifrån dem. Man han ju här
göra den invändningen, att frågan fortfarande kan ordnas avtalsvägen.. Ja,
jag är medveten örn den saken, så mycket mera som det är den enda väg vi
lia att gå. Men det hade varit mycket värdefullare, örn vi fått in denna bestämmelse
i förevarande lag, så att vi vid kommande avtalsförhandlingar hatt
denna fråga avförd ur stridslinjen. Jag är mer än väl medveten örn och det
var med tillfredsställelse jag åhörde herr De Geers anförande — att stora
grupper av lantarbetsgivarna ej komma att resa avsevärda svårigheter utan
att det skall kunna gå tämligen lätt att med dessa grupper vid kommande avtalsuppgörelser
ordna sQmesterfrågan. Men jag känner också till — och det
få vi ej förbise — att det finns olika slag av lantarbetsgivare. Vi ha aven bland
dem ganska hårdfjällade krabater, som ej i första taget vilja ge med sig och
gå utöver vad lagen föreskriver. , , «.. ■. ,

Jag vill nu gå över till en annan paragraf i det föreliggande lagförslaget,
den som uteslutande behandlar djurskötarna. När man undersöker djurskötarnas
arbetsförhållanden och ser, vad lagförslaget i föreliggande fall innehåller,
blir man litet betänksam. Djurskötarnas arbetstid är för närvarande sa lang,
att jag höll på att säga, att örn det är någon vid jordbruket som är i behov av
semester, så är det dessa — och beträffande dem föreskrives endast semesterersättning.
Det enda bärande skäl, som kan anföras för att djurskötarna, ej
skulle erhålla semester, är svårigheten att anskaffa vikarier för dem. Örn jag
påstår, att svårigheterna därvidlag äro överdrivna, tror^jag ej, att jag gör mig
skyldig till någon orätt. Till yttermera visso vill jag påpeka, att vi i gällande
kollektivavtal ha en bestämmelse som säger, att. övriga jordbruksarbetare äro
skyldiga att vid behov — vid sjukdomsfall, ledighet och vakanser — ersatta
djurskötarna och utföra deras arbete i tur och ordning ända. upp till fjorton
dagar i följd, och detta utan att erhålla förhöjning av den ordinarie lonell, hardes
har en sådan arbetare, som har lägre lön än djurskötaren, anda ej ratt
att uppbära djurskötarens högre lön, för den tid han tjänstgör som vikarie tor

U° Djurskötarnas arbetstid enligt gällande arbetstidslagstiftning är,, kan man
säga, delad på två linjer. Enligt lagen får den ej överskrida 108 timmar pa
en tvåveckorsperiod. Detta gör, att man som sagt gått m pa tva linjer., ilen
ena linjen är, att man har en arbetstid på nio timmar och en ledig dag i veckan.
Enligt den andra linjen har man en arbetstid, på åtta timmar och aderton
minuter. Arbetstiden på en tvåveckorsperiod.blir i det senare fallet densamma
sorn i det förra, men det blir endast en ledighetsdag på fjorton dagar. -Nu
finns i gällande avtal en bestämmelse som säger, att djurskötarna skola ha
respektive fyra och sex sammanhängande ledighets dagar, sex dagar tor dem
som ha den längsta arbetstiden per dag, således nio timmar, och lyra dagar tor

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
dem som ha en arbetstid av åtta timmar och aderton minuter. Jag ber att få
påpeka, att dessa fridagar skola tagas av de femtiotvå, respektive tjugusju
ledighetsdagar, som djurskötarna ha under året. För att få dessa sex respektive
fyra fridagar i en följd, som avtalet säger, har man gått till väga på det
sättet, att man har två sexveckorsperioder örn vardera 324 timmar, och dessa
båda sexveckorsperioder skola uttagas under tiden maj—augusti, örn jag ej
missminner mig. Man får fördela denna arbetstid hur man vill och på varje
upptänkligt sätt. Kvar står emellertid det faktum, att djurskötarna för att
erhålla sex respektive fyra fridagar i en följd få en onormalt lång följd av
arbetsdagar. Det är dock om denna arbetargrupp som det heter, att i stället
för semester skall semesterersättning utgå.

Jag beklagar, att man ej har kunnat tillmötesgå önskemålen hos denna arbetargrupp,
som spridd över hela vårt avlånga land utför det tunga och mödosamma
arbete, som i synnerhet jordbruksarbetet utgör. Denna begäran örn en
förläggning av dessa sex semesterdagar i en följd är dock så billig och rimlig,
att det är förvånande att den ej kunnat samla majoritet i utskottet. Utskottet
skriver rätt starkt i sin motivering, det är jag villig att erkänna, för bifall
till motionen, men detta är ju inte juridiskt bindande. Jag underkänner ej på
något sätt den moraliska vikten i utskottets uttalanden på denna punkt, men
det hade varit, som jag nyss sade, värdefullare, örn man haft frågan ur världen
vid kommande avtalsuppgörelser.

Man hör och ser nu och då i tal och skrift, hur man beskärmar sig över
flykten från landsbygden _ och bristen på arbetskraft i jordbruket. Jag vill
påstå, att genom det ^föreliggande lagförslaget förbättras ej detta förhållande
— i den .mån detta påstående om brist på arbetskraft inom jordbruket kan ha
fog för sig. Jag är tvärtom av den uppfattningen, att den rörliga arbetskraften,
sålunda den yngre, kommer att i största möjliga omfattning och så snart
tillfälle ges söka sig till andra yrkesgrenar, där de få sin semesterfråga mera
tillfredsställande ordnad. Jag läste senast i går Uppsala Nya Tidning, där
flera uttalanden gjordes om bristen på djurskötare. Jag vågar påstå, att med
bestämmelserna i förevarande lagförslag kommer ej bristen på djurskötare att
minskas. När man är medveten örn att denna lag kommer att verka i den riktningen
— jag har resonerat med åtskilliga lantarbetsgivare, och de ge mig
rätt på denna punkt att det ej kommer att bil lättare att få arbetskraft, utan
att den kommer att verka i motsatt riktning, är det så mycket mer beklämmande,
att man da så att säga med öppna ögon stänger dörrar som borde hållas
öppna.

Herr tahlman! Jag beklagar, att vid denna så värdefulla lag häfta, örn uttrycket
tillätes mig, sådana skönhetsfläckar, som jag här har berört. Jag
kommer, nä,r förslaget behandlas paragrafvis, att i de paragrafer, beträffande
vilka i motionen ändringar föreslås, yrka bifall till i motionen framställda ändringsförslag.

Herr Carlström: Herr andre vice talman! Då jag jämte ett par kamrater
i kammaren har väckt en motion i denna fråga, i vilken vi gjort vissa yrkan--den, skall jag be att få säga några ord.

Det har i dag rått en ganska sällsam enighet beträffande nödvändigheten
och behovet av denna semesterlagstiftning. Jag känner mig nästan litet besvärad
av att jag i en motion har vågat hemställa att semestern för jordbruket,
alternativt det mindre jordbruket, skulle begränsas till sex dagar eller sju, som
det ju blir, om man medräknar hclgdagen. Detta kan synas ganska egendomligt,
när man nu från skilda håll har konstaterat, att denna lagstiftning är så
efterlängtad och nyttig, och att den åstadkommit en sådan enighet.

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)

Man skulle ju nästan kunna tro att enigheten beror på att även arbetsgivarna
äro tämligen övertygade om att denna lagstiftning nu bör genomföras. betraktande
av den stilla samförståndsstämning, som är rådande i denna fråga,
är det ganska egendomligt att i den kungl, propositionen på sidan 32 läsa följande:
»Samtliga handelskamrar, Sveriges industriförbund, fullmäktige i järnkontoret
och alla de hörda arbetsgivarorganisationerna hava bestämt avstyrkt
bifall till lagförslaget.» Kungl. Majit har även infordrat yttrande från en
sammanslutning, som kunde representera jordbruket, nämligen Riksförbundet
Landsbygdens Folk, och där har man i varje fall bett örn uppskov med lagens
genomförande. Med hänsyn till dessa fakta finner jag det mycket egendomligt,
att man nu bär i kammaren kan vara så ense örn att detta är någonting,
som vi alla skulle glädja oss över och som säkerligen den stora massan av landets
folk känner sig tilltalad av.

Jag skall inte nu på något sätt bestrida denna semesterlags nytta och nödvändighet
vid de större industriföretagen. Jag bar inte heller ett ögonblick
tänkt att på denna punkt framställa någon anmärkning mot lagen. Jag förstår
mycket väl att människor, som stå mellan fyra väggar i en osund luft vissa
timmar på dagen och ha ett enerverande och hårt arbete, ha ett stort behov av
denna fritid. Jag skall till och med gå så långt, att jag säger, att vi skulle
behöva en sådan fritid allesammans.

Jag bar emellertid talat med jordbrukare, som ha en eller två arbetare anställda
-— vi ha förresten fått mottaga elen ena skrivelsen efter den andra rörande
denna fråga — och frågat dem: vad tycker ni örn denna. lag? De lia
svarat: bra, men vi skulle nog vilja vara med allesammans, örn vi hade möjligheter
därtill. Men det lär väl ligga till på det sättet, att dessa mindre företagare
få ökad arbetsbörda och ökat slit i samma mån som de nödgas lämna
sina anställda semester. Den stora kategori av Sveriges jordbrukare, som vi
bruka benämna småbrukare, har egentligen inte någon semester alls. Hustrurna
i dessa hem ha kanske arbetat 15 till 20 år utan att få en enda dags semester,
men de ha fått reda sig i alla fall. — När nu stora grupper av medborgare
skola erhålla semester, skulle jag vilja kalla dessa kategorier för de
»kvarlåtna». — Att de fått avstå från semester är kanske i ^ocb för sig intet
det värsta; man bör ju inte missunna sina medmänniskor att få det litet bättre;
även örn man själv inte kan lia det så bra, men i den man dessa jordbrukare ha
lejd arbetskraft få de ta på sig ett ökat arbete under arbetstagarens semester,
och alla få vara med om att bära den kostnadsökning som produktionen vållas
genom lagen.

Beträffande de kostnader, som genomförandet av denna semesterlag skulle
medföra, heter det i propositionen att dessa icke kunna exakt fastslås. Utskottet
yttrar med anledning härav följande: »Utskottet kan.icke^ finna, att
något väsentligt skulle vara att vinna genom nya och mera djupgående kostnadsberäkningar,
för vilka i övrigt stora svårigheter skulle möta. Vilket resultat
man än kan komma till genom nya kostnadsberäkningar, torde meningarna
alltid komma att bryta sig örn möjligheten ^att bära kostnadsökningen
och örn lämpligheten att pålägga näringslivet en sådan börda. Det må emellertid
framhållas,» heter det sedan, »att större delen av de ökade kostnaderna
kommer att i längden slås ut på i stort sett samtliga medborgare i landet.» Ja,
det är så sant som det är sagt. Ingen i denna kammare skall inbilla sig, att
hela denna kostnad, de hundra millioner, som man har räknat med, skall kunna
återvinnas genom rationaliseringsåtgärder.

Herr Österström talade örn de enorma resurser, som företag och industrier
förfogade över i detta hänseende, och gjorde gällande, att det inte skulle innebära
någon svårighet för dem att kunna anpassa sig efter de nya förhallan -

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
ciena oell kunna bestrida de ökade utgifterna. Ja, det är ju möjligt att industrien
kan göra det, men i sådant fall måste den väl pressa sina arbetare så
mycket hårdare, vilket ofta blir en följd av rationaliseringsåtgärder, och så
får man anledning att kräva än längre semester. En sak är emellertid säker,
och det är, att jordbrukarna, skogsarbetarna och alla andra, som nu inte ha,
kunnat få komma med på grund av att de mestadels arbeta i egen regi •— om
de ha arbete -— och som aldrig kunna räkna med att få semester för egen del,
få vara med och betala kostnaderna för denna semesterlag. Det är just detta
som jag tycker är en smula tråkigt, att man har så bråttom att genomföra
sociallagstiftning här i landet endast för vissa kategorier även om andra som
just inte har det bättre få ökade bördor härigenom. Som skäl härför framföres
alltid, att detta är nödvändigt just för dessa. Och så kommer man till oss jordbrukare
och säger, att vi måste också vara med, ty annars kan etet hända —
som herr Holm nyss framhöll —• att vi icke få några arbetare till vårt jordbruk.
Ja, det skulle verkligen vara intressant att veta, hur många fler landsjungfrur
och pojkar i jordbruket vi få genom denna semesterlag. De äro säkerligen
ganska lätt räknade.

Man tycks vara mån örn att överföra de förhållanden och förmåner, som finnas
inom industrien, till jordbruket, i syfte att gagna detta, Men är det så säkert,
att man uppnår detta resultat? Är det inte snarare att befara, att jordbruket
kommer allt mer på efterkälken, i samma mån som dylika åtgärder pressa
fram en höjd lönestandard på andra områden, en lönestandard, som jordbrukarna
ha ganska besvärligt att upprätthålla? Det är också påtagligt, att många
småföretagare i våra bygder med en eller två arbetare föra en förtvivlad
kamp mot storindustrien. Jag har nyligen talat med flera sådana företagare,
och de ha sagt: »Det är inte alls så säkert, att vi ha det bättre än våra arbetare
och inte heller att vi ha större inkomster. Men nu skola även vi pressas
in under denna lag.» Det är att märka, att semesterlagen till skillnad från arbetstidslagarna
går så att säga ända ned till botten; den gäller även för arbetsgivare,
som lia endast en arbetare anställd. Beträffande arbetstidslagen ansågs
det ändå skäligt att inte pressa in de allra minsta företagarna under dess
ram.

Jag har givetvis inte väckt denna motion med tanke på att få den bifallen.
Herr Lundqvist i Rotebro sade i går kväll, att propositionerna i regel äro bifallna,
innan de komma på riksdagens bord, och det ligger under sådana förhållanden
snubblande nära till hands att lägga händerna i kors och sitta i sin bänk
och se på, därför att det är det enda, som vi nu kunna göra. Men detta kanske
inte är så riktigt heller. Det kanske är riktigare att vi, som äro representanter
för landsbygden och företräda hundratusentals män och kvinnor därute, säga
ifrån vad de tänka och tro. Ty jag är övertygad örn att Sveriges mindre jordbrukare
och småbrukare i denna stund till övervägande antal fundera över örn
denna lag kan ge den demokratiska rättvisa, som man eljest så vitt och brett
talar örn. Om jordbrukarna och småföretagarna hade samma möjligheter som industrien
att ta ut ökad betalning för sina produkter skulle de inte blott med
glädje ge sina arbetare denna semester utan även ta litet semester själva. Under
sådana förhållanden funnes det ingen anledning att tala örn vissa grupper, som
känna sig. efterblivna, men som saken nu ligger till ha de inte dessa möjligheter.

Anledningen till att jag har framlagt denna motion och att jag tagit till
orda här i kammaren är inte, att jag har hoppats att jag skulle — med den likriktningens
passadvind som nu blåser — få mina yrkanden bifallna eller något
ändrat i förslaget. — Herr Hage tycker förmodligen att det är gräsligt,
att det i dag finnes någon som vågar ha ens en avvikande mening. — Jag har
framfört denna motion och hållit detta anförande, därför att jag har velat fram -

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
ställa deri frågan till regeringspartiernas ledande falang — frågan kanske hellre
skulle kunna ställas till jordbrukarna inom regeringspartierna, men de ha
väl knappast någon rätt att svara nu — äro herrarna beredda att samtidigt
som man steg för steg pressar fram jordbruket i nivå med industrien i fråga
om arbetstid, semester och andra förmåner för arbetstagarna, ge jordbrukarna de
ekonomiska mö^igheter, som de behöva för att kunna effektuera de order, som
statsmakterna nu ställa på näringen? Ty det är uppenbart, att genomförandet
av åtgärder av detta slag måste vara förpliktande för statsmakterna.

Det är alltså inte min mening att vara så djärv, som någon talare var på förmiddagen,
och yrka bifall till framställningarna i motionen. Jag är inte ens
säker på att utskottet har läst dessa motioner, fastän klämmarna visserligen
äro refererade i utlåtandet. Men jag har som sagt likväl velat framföra dessa
spörsmål och säga dessa ord här i dag. Ty då jordbruksnäringens folk inte på
egen hand med hjälp av sina organisationer kunna pressa sig till vare sig semester
eller andra ekonomiska fördelar på samma sätt som industriens, kommer
väl den frågan att uppstå, örn statsmakterna äro redobogna att åt denna näring
ge vad som är behövligt för att även vi, jordbrukets och småbrukets folk, skola
få komma med i ledet och känna tacksamhet över att sådana förslag som det
i dag föreliggande ha blivit genomförda.

Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet Möller: Herr talman! Jag
skall inte upptaga kammarens tid i kväll med någon mera grundlig utveckling
av de synpunkter, som ha varit bestämmande för regeringen, då dessa förslag
framlades. Jag skall endast tillåta mig att beröra ett par punkter.

Så länge jag kan minnas, i varje fall sedan min tidigare ungdom, så har
det varit ett faktum, att vissa grupper av medborgare i samhället ha haft
en sammanhängande rekreationsperiod av större eller mindre längd. I allmänhet
torde man redan på nittiotalet ha haft semester bland vissa anställda, kanske
i främsta rummet intellektuella grupper, som har sträckt sig betydligt
längre än till en sammanlagd tidrymd av 14 dagar. Det har betraktats som
en alldeles självklar och naturlig sak, och jag behöver kanske inte särskilt
understryka, att denna förmån av en sammanhängande rekreations- och viloperiod
har tillkommit samma medborgargrupper, som i olika andra avseenden
ha haft förmånen att leva på samhällets solsida.

Örn man nu vill försöka genom en lagstiftning införa en något längre sammanhängande
rekreationsperiod än som redan är avtalsmässigt reglerad för
lönearbetarna i allmänhet, betyder det enligt min uppfattning icke bara, att
dessa kroppsarbetande lönearbetare få en ny förmån, utan det betyder, att man
tar ett nytt steg i samhället för att avlägsna klassmärket. Jag vågar för min
del göra det påståendet, att ju flera klassmärken i fråga örn livsföring de olika
medborgarna emellan, som försvinna ur det svenska samhället och från den
svenska demokratien, desto lyckligare kommer detta samhälle att bli. Det är
åtminstone min uppfattning, att man med åtgärder av detta slag, som tillförsäkra
stora förut från dylika förmåner utestängda medborgargrupper rättigheter,
som ge dem möjligheter till en livsföring, som kanske inte är likadan
men till en viss grad i varje fall likadan som förut privilegierade medborgargruppers,
stärker samhällssolidariteten i allmänhet; man åstadkommer med
andra ord på lagstiftningens väg en effekt, som är gagnelig, icke bara för människorna
i samhället utan också för samhället som helhet.

Då man här talar örn de kostnader, som detta skulle medföra för näringslivet,
så vill jag bara erinra därom, att det kan hända att de pengar detta eventuellt
kommer att kosta — jag är nämligen inte alls säker på att det kommer
att kosta någonting att tala örn ur samhällets synpunkt — äro mycket billiga

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Ang. förslag lill lag om semester m. m. (Forts.)
pengar jämfört med de värden för samhällets egen del, som man vinner. Vad
kostnadsberäkningarna beträffar, har det i dag — nu senast av herr Carlström
— talats ganska mycket örn dem. Ja. jag tror mig lia klart påvisat
i propositionen, att för jordbrukarnas del kan det aldrig bli fråga örn större
utgiftsökning än ungefär 4 / på de lönekostnader, de nu lia. Om jag tar
en jordbrukare medlen arbetare och jag beräknar denna arbetares inkomst, kosthållet
inbegripet, ^sa högt som till 1,500 kronor, kan denne jordbrukares ökade
årliga utgifter på grund av denna semesterlagstiftning icke bli mera än 60
kronor. Det sannolika är att det icke blir någon ökad kostnad, ty en jordbrukare,
som endast har en arbetare, reder antagligen upp sina förhållanden
utan att behöva anställa någon vikarie, men troligtvis med den konsekvensen,
att han själv får arbeta något mera, Det är klart, och det kan inte bestridas’
att det kan bli en följd.

Möjligheterna att göra kostnadsberäkningar äro överhuvud taget synnerligen
små då det gäller att bedöma en sak som denna, Det finnes
nämligen ovägbara värden, som vinnas genom denna reform, värden,
som inte kunna taxeras i pengar. Om jag utgår från att, särskilt
vad industrien beträffar, den nuvarande arbetsmetoden och den nuvarande
arbetsordningen innebär en process, som verkar starkt slitande på den kroppsliga
organismen, sa är det mycket möjligt, att en återuppbyggnad under en
ärlig sammanhängande rekreationsperiod på 14 till 15 dagar kail betyda ett
tillskott. Det är inte alls säkert, att det ens ur ekonomisk synpunkt blir någon
verklig förlust för .samhället.. För de enskilda näringsidkarna blir det naturligtvis
en ökad utgift — det ligger i sakens natur — men ur allmän, nationell
och samhällsekonomisk synpunkt är det ingalunda så givet, att en sådan semesterlagstiftning
leder till någon verklig ekonomisk tunga.

Jag skall tillåta mig att i detta avseende ställa en fråga, som jag nog själv
skall besvara också, men beträffande vilken jag undrar, om man icke är ganska
allmänt ense örn svaret. Det har anförts mycket energiska, jag vågar icke säga
mycket vägande,. men mycket energiska invändningar mot detta förslag örn
semesterlagstiftning från arbetsgivarorganisationer, från industriförbundet
o. s. v., ur den synpunkten, att det skulle bli svårt för näringslivet att bära
de ökade kostnaderna. Ehuru även här ha förekommit mycket skarpa uttryck
— arbetsgivareföreningen har t. ex. förklarat, vill jag minnas, att lagen
vöre ett allvarligt hot. mot vart näringsliv — ha ju ändock uttrycken varit rätt
milda västanfläktar, jämförda med de omdömen, som en gång fälldes inför utsikten
att vi. skulle få en lagstiftning örn 8 timmars arbetsdag. Om vi skulle
försöka slå i handlingarna från år 1919 och åren dessförinnan, då man förberedde
en lagstiftning, om införande av lagstadgad 8 timmars arbetsdag, är
jag övertygad om, att vi skulle finna många, som säkert på grund av den övertygelse
de hade, förklarade, att en sådan lagstiftning skulle komma att ruinera
det svenska ^näringslivet. Örn vi se detta mot bakgrunden av dagens situation
och utgå ifrån, att både utlänningars och våra egna beskrivningar av det
svenska samhället äro åtminstone något så när sanningsenliga, och då anse
oss kunna konstatera, att åtminstone vad den svenska industriarbetarklassen
beträffar^den bär en högre standard än måhända någon annan industriarbetarklass
i Europa — Danmark är ett jämförelseobjekt, som sannolikt har det
lika väl ställt som Sverige —, så ställer jag den frågan: Låt oss anta, att
pessimismen år 1919 hade segrat, att statsmakterna icke vågat ge sig på en
lagstiftning om 8 timmars arbetsdag, utan vi bade baft kvar en arbetstid på
i genomsnitt, 9 eller 10 timmar — finns det verkligen någon i kammaren, som
vågar göra troligt eller själv håller för troligt, att vårt folks allmänna ekonomiska
standard skulle lia varit väsentligt högre i dag, därest vi bade fast -

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag orri semester m. m. (Forts.)
hållit vid denna längre arbetstid? Det har visat sig, att de ekonomiska framstegen
ha varit väl förenliga, med en förkortad arbetstid. Det är visserligen
mycket oförsiktigt att uppträda såsom spåman, men jag är icke riktigt säker
på, örn icke efter ytterligare 15, 16 år, när semesterlagen har varit i^ full kraft,
man kan komma att konstatera: ja, det var naturligtvis en övergångstid, då
det var litet besvärligt, men i grund och botten har lagen bara bidragit till
att öka vårt folks kraft och t. o. m. kanske bidragit till att öka vårt folks
ekonomiska styrka. Det skulle icke ett dugg förvåna mig, örn man en vacker
dag — precis som man i dag tänker örn 8-timmarsdagen kontra 9- eller 10-timmars arbetsdagen — skulle bli ganska allmänt ense örn, att dylika invändningar
tillhöra den sortens ekonomiska kalkyler, som icke räkna med att
det finns ett levande liv, utan som bara se på några torra siffror om momentant
ökade faktiska utgifter för de företag, som ha fått bekosta semestern,
och örn man då skulle vara överens örn, att i själva verket var det t. o. m.
ur ekonomisk synpunkt en måhända nyttig gärning som skedde den gången,
den svenska riksdagen beslöt att införa en lagstadgad semester örn tolv arbetsdagar.
Det skulle som sagt icke förvåna mig i varje fall.

Jag hörde en talare i första kammaren redogöra för en undersökning särskilt
inom metallindustrien beträffande antalet arbetsdagar per år i olika länder
inom denna industri. Jag har icke kontrollerat hans uppgifter, men jag
har ingen anledning att icke tro, att hans uppgifter äro fullkomligt korrekta.
I länder som Spanien, Frankrike och Belgien omfattade arbetsåret mer än
300 arbetsdagar, jag vill minnas i Spanien 311 arbetsdagar. För Tyskland
och andra länder var det 298, 299, och för Sveriges del var det endast 294
dagar. Dessa uppgifter lämnade han särskilt med hänsyn till att en utredning
begärts örn lätthelgdagarnas eventuella avskaffande, och det framgick,
som nämnt, att Sverige har ett arbetsår, som är kortare än i stort sett alla
andra europeiska länders. När jag hörde dessa uppgifter, tänkte jag på samma
sak som jag nyss berörde, om teorien från företagarhåll och näringslivshåll, att
ju längre arbetstid och ju längre arbetsår man har, dess större blir produktionen,
dess högre borde följaktligen den ekonomiska standarden vara. Huru kan det
då komma sig, att Sverige med sitt kortare arbetsår och sin kortare arbetstid
under året anses -—- jag skulle tro med rätta — för större delen av befolkningen
ha en ekonomisk standard, som är högre än andra länders? Fakta och teorier
gå på intet sätt ihop. Spanien borde vara det land, som hade den högsta
standarden, eftersom det har ett arbetsår, som omfattar de flesta arbetsdagarna.
Ja, vi veta allesammans, att motsatsen är sanning. _ Jag drar icke
den slutsatsen, att följaktligen, ju mindre man arbetar, dess rikare blir man,
jag drar bara den slutsatsen, att i alla sådana förhållanden finnas fullkomligt
ovägbara ting, som icke kunna uppskattas i pengar. Det tjänar icke mycket
till att resonera örn vem som har rätt eller orätt i teorien; man har bara att
konstatera det faktum, att ett land med ett kortare arbetsår, om jag så får
uttrycka saken, har en standard, som — örn jag jämför med Spanien ■— sannolikt
ligger ungefär 50 % högre, örn icke mera, än ett land med mycket längre
arbetsår.

Jag säger icke att ni skulle lia orätt, som nu äro mycket ängsliga beträffande
kostnaderna. Jag bara säger, att förutsättningarna för en sådan slutsats äro
mycket osäkra, och att det finns ingen anledning att tro, att m ha mera rätt
än vi, som betrakta frågan örn en semesterlagstiftnings verkningar med mera
optimism än de som nu på grund av de betungande kostnaderna äro ytterst
betänksamma och skaka på huvudet och, även örn de vilja vara med om lagstiftningen,
vilja ha den uppskjuten, så som högerreservanterna önska det, betyder
det i själva verket att från och med nu skulle lagen i verkligheten träda

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Ang. förslag till lag orri semester m. m. (Forts.)
i kraft först om 3V2 år. Jag nämner detta, därför att jag icke kan för min
del erkänna, att den argumentation, som här rör sig med kostnadsberäkningar
och dylika ting, är så vägande och så bärande, som man från de speciella
förespråkarna för näringslivet vill göra gällande.

_ Jag kommer så över till en sak, som ju har varit föremål för mycken diskussion.
Det är frågan örn från vilken utgångspunkt man skall bedöma den lön,
som vederbörande skall ha rätt att tillgodonjuta under semestern. Det har
sagts — det var särskilt herr Skoglund som ansåg det — att örn man genomförde
en ackordslönebestämmelse, vore det oriktigt och kanske t. o. m. orättvist
mot somliga löntagare att gå efter en sådan linje. Jag skall icke bli lång. Jag
vill bara påpeka ett par saker. Yi ha här i landet åtminstone tre eller fyra
hundra tusen lönarbetare, som arbeta enligt avtal, i vilka en timlön är bestämd,
men de ha aldrig arbetat efter denna timlön. Särskilt inom metallindustrien
är timlönen en lön, som utbetalas till överåriga och till mindre arbetsföra —
praktiskt taget alla andra arbeta på ackord, och man kan väl i stort sett beräkna,
att deras faktiska inkomster ligga åtminstone c :a 40 % över den i avtalet
fastställda timlönen. Då säger jag, att örn det skall vara någon mening med
semester, örn den skall betyda på allvar, att människorna skola få leva ungefär
som de bruka, då vore det ganska orimligt, att de under semestertiden skulle ha
en lägre ^inkomst än den de ha de 50 veckorna under året de arbeta och kanske
haft 10 år i sträck, kanske 15, ja, 20 år i sträck, alltså en betydligt lägre lön
de två veckor de äro lediga än då de arbeta. Jag kan icke tro, att det är
lämpligt, såvitt jag förstår, därest semestern skall rätt utnyttjas. Örn den
skall medge möjlighet till resor för semestertagaren och hans familj^ så kommer
semestertiden att bli en tid med något större utgifter i stort sett än under arbetstiden.
Skulle man då samtidigt minska den vanliga inkomsten, så måste resultatet
bli i varje fall, att lösningen av semesterfrågan blir mindre värdefull.
Detsamma gäller tidslängden, som jag emellertid icke här skall komma in på.

Jag skall heller icke i övrigt nu yttra mig örn detaljer i lagförslaget. Jag
skulle bara beträffande lantarbetarna vilja säga det, att i hela den motivering,
som finnes för lagförslaget, i hela den uppläggning, som skett både från Kungl.
Maj :ts sida och från utskottets ^sida, förutsättes det, även örn det icke kunnat
skrivas° direkt in i lagen, att någon försämring av rådande förhållanden icke
bordera äga rum med åberopande av den nya lagen. Att man icke har vågat
föreslå en bestämmelse om sammanhängande semesterperiod för lantarbetare,
beror helt enkelt därpå, att lantarbetarna vid olika stora jordbruk arbeta under
mycket olika förutsättningar; men i gällande avtal med svenska lantarbetsgivarföreningen
har ju bestämts en sammanhängande semestertid av viss längd, som,
örn den faller ut under midsommardagarna, i regel ger arbetaren en sammanhängande
semester på en hel vecka. Det vore ju rätt egendomligt, om svenska
lantarbetsgivarföreningen på en lagstiftning nu skulle svara med att begära,
att bestämmelsen om sammanhängande semestertid skulle utgå ur avtalet. Jag
vet, att man fruktar detta på lantarbetarhåll. Jag vill å andra sidan säga,
att om det i praktiken skulle visa sig, att semesterlagen på ett sådant sätt, jag
vågar säga, skulle komma att missbrukas, får man väl ta under övervägande
att införa tvingande bestämmelser även på en sådant punkt. Det är detta man
äv vissa praktiska skäl har velat undvika, men lantarbetsgivarföreningen har
ju för sig och sina medlemmar erkänt, att det går att praktiskt ordna en semester,
som är sammanhängande under en viss tid, och ett sådant erkännande finns
det väl ingen anledning för denna arbetsgivarförening att ta tillbaka, därför
att en lag örn semester träder i kraft. Det var den ena saken jag ville vidröra.

Sedan medger jag, att jag undrade rätt mycket över det anförande, som herr

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)

Carlström höll. Jag utgår ifrån, att han icke menade så illa som det faktiskt
lät, men det lät uppriktigt sagt mycket illa. Han förklarade sig övertygad örn,
att de mindre jordbrukarna gingo och undrade över, örn genomförandet av en
sådan lag verkligen kunde innebära någon demokratisk rättvisa, sorn han uttryckte
sig, överhuvud. Han sade visserligen, att han missunnade ingen en
möjlighet till ledighet. Men jag kunde icke komma ifrån det intrycket, att
det var en ganska primitiv avund — jag är tämligen övertygad — icke å egna
vägnar, ty jag tror herr Carlström kan ta sig ledigt, men å deras vägnar för
vilka han ansåg sig tala — som i alla fall lyste igenom detta anförande. Het
var icke första gången, som jag har frågat mig, huru det kan vara, att herr
Carlström, som åtminstone är en teoretisk liberal, faktiskt emellanåt snobbar i
andra kammaren med de reaktionäraste åsikter, som få uttryck i denna kammare
överhuvud. Jag måste ju säga, att t. o. m. örn allt vad han sade vore riktigt,
att det finns så många småföretagare och mindre jordbrukare — och för min
del kan jag gärna tillfoga de många husmödrarna — som icke kunna komma i
åtnjutande av de förmåner, som en dylik lagstiftning skapar, beror det helt
enkelt på att man icke kan lagstifta beträffande människor, som själva förfoga
över sin tid och sin egendom. Lagstiftningen gäller endast anställda, man
kan icke lagstifta beträffande de andra. Men att detta förhållande, att alltså
grupper bli utelämnade, vilkas möjlighet att taga en semester eller sammanhängande
viloperiod beror på deras egna ekonomiska förhållanden närmast,
att det skulle utgöra ett skäl på något sätt emot en lagstiftning för människor,
som icke äro självständiga utan som ha att tjäna ^för lön hos andra, det kan
jag för min del icke inse och icke erkänna. Man far väl hoppas, att samhällsförhållandena
skola utveckla sig så, att även deras standard blir en smula förbättrad
— det kom herr Carlström in på lite grand — så att de skola, därest
de själva så önska, nå de ekonomiska förutsättningarna för att också kunna få
en viloperiod.

I varje fall, herr talman, vågar jag uttrycka den förhoppningen, att kammaren
nu skall bifalla utskottets förslag i alla avseenden, och jag gör det i den
övertygelsen, att man genom en lagstiftningsåtgärd av detta slag bidrar till
att förbättra det svenska samhället — man bidrar till att det kommer att kännas
i ännu högre grad än förut som ett allas medborgarhem.

Herr Carlström, som nu för kort genmäle erhöll ordet, anförde: Herr talman!
Då herr statsrådet sade, att jag gått in så mycket på de ekonomiska problemen,
vill jag bara understryka, att jag därvid citerat utskottet, som här har
sagt, att det måste bli avsevärda kostnadsökningar, och att jag tyckte, att det
skulle verka litet besvärligt, att medborgare, som icke skulle få någon nytta av
denna lag, måste vara med och bidraga till kostnaderna för densammas genomförande.
Jag förstår, att herr socialministern tycker, att det »låter illa», när
man talar sanning och säger, huru det i verkligheten ligger till. Det kan jag
icke hjälpa, det måste låta så.

Vidare sade herr statsrådet, att härmed ett nytt steg togs för att utplåna
klasskillnaden. Jag vet icke örn den bestämmelse i den nya lantarbetstidslagen,
enligt vilken man nu skall föra bok över varje arbetstimme, har bidragit till
att utplåna klasskänslan. Den har i stället skilt arbetsgivare och arbetare åt,
och klasskänslan har ökats. Jag skall icke försöka att här uppehålla mig
längre vid denna sak. Som socialministern ser saken, ligger det ganska klart,
att allt vad han anser riktigt och sant, är naturligtvis sant och riktigt. Förhållandena
äro sådana, maktkonstellationen är sådan. Jag har icke velat gå
emot, att industriarbetarna få dessa 14 dagars semester, jag har icke heller velat
gå emot att de större jordbrukarnas arbetare få det, som alternativt här har

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
påyrkats i vår motion, och jag trodde, att organisationen ändå utan lagstiftning
skulle kunna ta ut dessa 14 dagar vid storjordbruket. Men jag har en känsla av,
att medtagandet av alla småbrukare och infogandet av deras folk i dessa lagbestämmelser,
på samma sätt som man gör för industrien, vilket nu skett gång
efter annan, är ett bevis på, att man icke känner det levande, verkliga livet,
så som det förhåller sig i Sveriges land ute i bygderna.

Härpå yttrade:

Herr Eriksson i Sandby: Herr andre vice talman! Med en motivering,

som här i riksdagen brukar kallas för välvillig, har ju andra lagutskottet avstyrkt
den motion, som jag tillsammans med kammarens övriga lantarbetarrepresentanter
har väckt och i vilken hemställts örn vissa ändringar i Kungl.
Maj :ts förslag till lag örn semester. Jag är villig att erkänna det positiva
i utskottets motivering. Jag är villig erkänna, att man överhuvud taget har
gått så långt, som det varit utskottet möjligt. Och jag är också tacksam för
den deklaration, som socialministern nyss i sitt anförande har gjort och som
ju framför allt annat ger oss en viss möjlighet att hävda våra synpunkter hos
lantarbetsgivarna. Nu är det emellertid på det sättet, att därest man kunde
vara övertygad örn att man skulle vinna någonting positivt med denna utskottsmotivering,
så hade man helt naturligt kunnat vara betydligt mera tillfredsställd
med densamma. Men det är ju så, att vi, som ha det tvivelaktiga
nöjet att ute på den svenska landsbygden försöka hävda respekten för gällande
avtal, vi som ute i landet ha till uppgift att försöka få lantarbetsgivarna att
förstå, att även lantarbetare böra behandlas med rättvisa och så, som arbetstagare
i övrigt i allmänhet behandlas, vi ha ganska svårt för att tro, att det
skall vara möjligt för oss att hävda denna princip, då den icke direkt har sagts
ut i lagtexten.

Nu är det helt naturligt, såsom min kamrat herr Holm nyss sagt, att det
även finns lantarbetsgivare av olika slag. Det skulle vara oriktigt av mig
att icke erkänna, att det även bland arbetsgivare finns en hel del humana och
vidsynta sådana, som utan tvekan söka på allra bästa sätt behandla sina arbetare.
Jag kan också såsom ett glädjande exempel därpå konstatera den
deklaration, som här i dag^ avgivits av herr De Geer, och som visar, att det
även bland lantarbetsgivare finns sådana med moderna principer. Vi veta
emellertid, att vi ofta måste slåss för att få respekt för vårt avtal och för att
ia arbetsgivarna i allmänhet att hålla detsamma i helgd. Vi veta, hur man
försöker utnyttja varje punkt och varje komma däri till fördel för arbetsgivarna
och till nackdel för arbetarna.

Den motion, som vi väckt, har ju, såsom det här redan framhållits, icke syftat
till några extra förmåner för lantarbetarna; den har icke syftat till att ge
dem u^°ver. va,d lagförslaget tillförsäkrar andra grupper av arbetstaga re.

Men vad motionen främst syftar till och som jag förmodar, att kammarens
ledamöter också konstaterat, örn de tagit del av motionen, det är just likställighet
melian lantarbetare och andra grupper av arbetstagare i vårt samhälle. Vi
anse det för vårt vidkommande vara en fullkomligt oriktig princip, när nian
gar in tor att genom en lagstiftning ändra på en rätt, en sedvänja, som vi sedan
lange halt miörd i vårt avtal med arbetsgivarna. Det är nämligen på det
sattet, som också sagts bitr av herr Holm, att vårt avtal med arbetsgivarna
innehaller bestämmelse örn att ett visst antal dagar av semestern skall utgå i
ett sammanhang. Vi kunna peka på ännu äldre tradition än avtalets bestämmelse
i detta avseende. Kammarens lantbruksrepresentanter känna sannolikt
mycket val till den gamla tradition, som kallas för »slankveckan». Den har

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag örn semester m. m. (Forts.)
tillförsäkrat arbetstagarna på jordbrukets område sedan en mångfald år tillbaka
en sammanhängande ledighet av en vecka vid arbetsårets utgång. Vi
lia alltså haft i princip fastslaget, icke blott i gällande avtal utan även genom
gängse praxis och tradition, denna rätt till en sammanhängande årlig ledighet
av en vecka. Och ingen må förundra sig över, örn vi finna det ganska egendomligt,
att då man nu stiftar en ny lag på detta område, man icke har respekt
för de bestämmelser, som vi redan avtalsvägen fått fastslagna.

Man är inom utskottet och, jag förmodar, inom hela riksdagen ganska enig
örn betydelsen av denna sammanhängade semesterledighet. Utskottet säger
på sid. 9 i sitt utlåtande: »Enighet torde råda om värdet ur hälso- och rekreationssynpunkt
av en sammanhängande årlig ledighet av icke alltför kort varaktighet.
Det torde icke vara erforderligt», säger man, »att nu närmare utveckla
detta ämne, utan utskottet vill inskränka sig till att härutinnan hänvisa till
vad föredragande departementschefen anfört.» Och man säger även längre
fram i samma utlåtande: »Vid ett bedömande ur nationalekonomisk synpunkt

bör också beaktas, att arbetsresultatet kan förväntas bliva bättre tack vare en
genom semestern vunnen förbättrad kondition och ökad arbetsglädje hos arbetstagarna.
»

Ja, det är ju helt naturligt, att så är fallet. Och jag vill bara här till kammarens
protokoll slå fast, att detta är ingenting, som mati särskilt kan framhäva,
enbart då det gäller andra grupper av arbetstagare; det har sin fulla
giltighet även för lantarbetarna. Aven för dem finns samma allmänmänskliga
behov av vila och rekreation, samma behov av att komma bort ifrån det vardagliga
arbetet och få ombyte av miljö för att sedan komma tillbaka med stärkta
krafter till sitt dagliga arbete. Detta är sålunda ingen motivering, som särskilt
gäller för andra arbetargrupper, utan denna motivering har, menar jag,
sitt fulla berättigande även då det gäller lantarbetarkåren.

Jag hoppas, att kammarens ledamöter icke dela de sakkunnigas uppfattning
örn lantarbetarna och deras förmåga att utnyttja sin semester. På sidan
165 i den kungl, propositionen återfinnes ett uttalande av de sakkunniga beträffande
denna detalj. Man säger följande: »Det torde i regel ej heller vara
önskvärt för jordbruksarbetare att erhålla semestern i ett sammanhang. På
grund av den fortfarande relativt låga avlöningen kunde de icke hava råd att
företaga någon semesterresa och, örn en sådan resa, bomme till stånd, torde den
ställas exempelvis till släktingar i avsikt att stanna endast några få dagar.
Även med den nuvarande kortare semestern örn sju arbetsdagar förekomma allmänt
en uppdelning.»

Ja, herr talman, jag tror det är överflödigt att göra några kommentarer till
detta resonemang. Jag tror det är tillräckligt, att jag till kammarens protokoll
har läst in vad en kungl, kommitté vid behandlingen av en så viktig social
fråga som denna har haft för uppfattning örn en sådan grupp arbetstagare
som den stora lantarbetarkåren.

Utskottet erkänner på sid. 24 för sitt vidkommande, att den motion, som vi
här framfört, har haft de allra starkaste skäl. Man säger: »Trots de starka
skäl, som onekligen tala för att även jordbruksarbetarna skola erhålla åtminstone
viss del av semestern i en följd, har utskottet likväl icke ansett sig kunna
tillstyrka yrkandet i motionen II: 490, att minst halva antalet semesterdagar
skall utgå i en följd för arbetstagare vid jordbruket.» Det är emellertid,
så vitt jag förstår, ett överdrivande av svårigheterna, som man där har
gjort sig skyldig till. Man erkänner det berättigade i den motion, som vi
vackt, och jag kan också konstatera efter samtal med arbetsgivare ur skilda politiska
partier, att lantarbetsgivarna ge oss fullkomligt rätt i det yrkande vi
framställt. Man har även medgivit, att det praktiskt taget icke råder några

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
större svårigheter att ge lantarbetarna denna sammanhängande semester, utan
man är villig erkänna, att det hade varit möjligt att realisera detta önskemål.
När man talar örn svårigheter i detta sammanhang, bör man icke heller vara
blind för att även för ^industriens vidkommande blir det svårigheter av ganska
betydande karaktär då det gäller genomförande av lagen. Och när jag hörde
herr De __ Geer i Hanaskog förklara sig vara övertygad om att jordbrukarna
måste, gå med på denna sammanhängande semester, gjorde jag givetvis den
reflexionen: när man ändå på det hållet är övertygad örn att man snart nog
avtalsvägen måste reglera detta förhållande, varför har man då icke kunnat
gå yrkandet i vår motion till mötes och sålunda slopat detta speciella undantag
för lantarbetarna?

Jag kan också konstatera, hurusom man på visst håll även inom pressen är
inställd på samma resonemang, soia vi föra i denna sak. Jag skall be att få
citera vad Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning för den 31 maj i år säger örn
denna speciella detalj i lagen. Tidningen skriver: » I ögonen fallande är vidare
den njugghet, med vilken lagen utmätt lantarbetarnas semesterförmåner.
Förslagsställarna ha härvid gått så långt, att de kommit i konflikt med sina
egna principer. Lagen, som anger sig själv såsom en Jag örn semester’, ger
at lantarbetarna ingen rätt till sammanhägande ledighet, åt djurskötarna
ingen rätt till ledighet överhuvud. Örn vissa andra arbetstagare
förkunnas till och med uttryckligen, att de icke ha någon semesterrätt, endast
rätt till semesterlön. Dessa skröpligheter äro givetvis betingade av de
skiftande .arbetsförhållandena och till en del oundvikliga. Men nog bolde det
vara möjligt att at lantarbetarna säkerställa en sammanhängande ledighet av
åtminstone 4 eller 6 dagar.» Det är sålunda precis samma resonemang som
vi föra i detta avseende. _ I konsekvens med gjorda deklarationer från utskottets
sida och de. deklarationer, som enskilda arbetsgivare tillhörande olika läger
hava avgivit på denna punkt, borde man naturligtvis också hava dragit
den riktiga konsekvensen av detta resonemang genom ett bifall till den motion,
som vi väckt i detta hänseende.

Vad angår det undantag nian gjort för djurskötare är det naturligtvis precis
samma förhållande där, som när det gäller undantaget beträffande övriga
lantarbetare. Det ligger enligt mitt förmenande så till, att djurskötarna i lika
. .°r utsträckni:ng som arbetare tillhörande andra grupper av arbetstagare äro
i behov av denria och rekreation, som en semester är avsedd att giva. Herr
i-nr if ?i s,a } anförande nyss påpekat de möjligheter, som finnas, att
tuli reds stalla behovet av arbetskraft, så att man behöver heller icke peka på
några svårigheter för arbetsgivarna i detta hänseende.

Herr andre vice talman! Det hade varit synnerligen tillfredsställande örn
riksdagen i dag kunnat fatta ett beslut på denna punkt, som betytt, att stora
sociala strider därigenom hade undvikits. Ty det är ju helt naturligt att örn
lagstiftningen nu kommer att ställa lantarbetarna vid sidan, då det gäller denna
semesterlag sa tvingas vi att avtalsvägen söka reglera detta förhållande
Aven om man fran olika grupper här är välvilligt inställd mot vårt yrkande

r4 J„a.g ,r andre vice talman, att i händelse vi tvingas taga en kon flikt

tor att havda vara intressen på denna punkt, så komma vi icke att mötas
av samma välvilja. Det vöre därför bättre, att lagstiftningen hade jämställt
lantarbetarna med andra arbetstagargrupper och man alltså fått bort den
granslinje, som ett bifall till utskottets förslag här kommer att draga mellan
olika grupper av arbetstagare. Det vöre rimligt, herr andre vice talman, att
nar riksdagen gar att besluta i en så betydelsefull social fråga som denna

man ginge in för att skapa likställighet mellan olika grupper av arbetstagare
.

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag örn semester m. m. (Forts.)

Och det är i förhoppning om att andra kammaren skall vara villig därtill,
som jag ber att få yrka bifall till motionen II: 490.

I detta anförande instämde herrar Falk, Larsson i Julita, Andersson i Surahammar
och Landgren.

Herr Fredberg: Herr talman! Jag har i anledning av den nu under behandling
varande propositionen väckt en motion, vari jag framfört några synpunkter
från den grupp näringsidkare, som faller under rubriken hantverkare
och småindustriidkare. Innan jag emellertid övergår till de i motionen anförda
synpunkterna, tillåter jag mig göra ett par allmänna reflexioner rörande det
föreliggande förslaget.

Jag vill då först säga, att den jämförelse med 8-timmarslagen, som här i
debatten har gjorts, icke synes mig vara fullt tillämplig i den fråga, som vi
nu diskutera. 8-timmarslagen hade enligt min mening icke samma direkta
ekonomiska konsekvenser för företagarna. Och vad beträffar de mindre företagarna
stodo de den gången i stor utsträckning utanför denna lag, fastän
jag vill säga, att de ganska snart anpassade sig till densamma utan större
svårigheter. Denna jämförelse med 8-timmarslagen kan vara bestickande, men
jag anser, att den endast i ringa mån är tillämplig här.

I den första diskussion, som förekom efter framläggandet av de sakkunnigas
betänkande med förslag till lag örn semester, lades huvudvikten vid
välfärdssynpunkten. Den som arbetade hela året örn behövde två veckor av
vila och återhämtning, under vilken tid full betalning skulle utgå. Här var
det fråga om en hälsovårdssynpunkt av stor betydelse. I pressdebatten om
förslaget tidigare och nu har denna synpunkt alltjämt dominerat. De uttryck
för näringslivets bekymmer, som över huvud tillåtits komma fram, ha avfärdats
såsom utslag av njugghet och egoism.

Man torde ej taga miste, örn man säger, att denna inställning påverkats av
jämförelsen särskilt med de i allmän tjänst, statligt eller kommunalt anställdas
semesterförmåner. Man synes hava utgått ifrån, att det vore lika lekande
lätt för den enskilde företagaren, i stort som smått att bereda samma förmåner
för sina anställda. I fråga örn denna jämförelse må det tillåtas belysa dem
med att erinra örn att till dessa i det allmännas tjänst anställdas semesterförmåner
få vi alla bidraga i mån av ^.skatteförmåga, direkt eller indirekt. Här
åter avses, att företagarna inom näringslivet, utom sina skattevägen lämnade
bidrag till de förstnämndas semester, ensamma skola svara för kostnaden för
deras semester, vilka ha anställning i det enskilda näringslivet.

Gent emot den erinran, som härvid självfallet framställes — utskottet har
ju också gjort det i sitt utlåtande — att näringslivet får söka kompensera
sig genom att kalkylera in semesteromkostnaderna i produktionsprisen, må
ihågkommas, att i den mån detta genom en kortare eller längre utjämningsprocess
blir möjligt och med bortseende från, huru mångå som vid denna utjämning
Ibland såväl företagare som arbetstagare få sitta emellan, enligt erfarenheten
om att den enes bröd är den andres död, så kvarstår alltjämt den
svårigheten för det enskilda näringslivet, att det under alla omständigheter
skall bära det direkta ansvaret för framskaffandet av de belopp, som finansieringen
av den lagstadgade semestern kräver. Dessa belopps storlek har i
den offentliga debatt, som förts, angivits olika. De ha varierat från sakkunnigbetänkandets
55 miljoner till från näringsidkarhåll beräknade 116 miljoner
kronor, därvid i den senare summan dock jordbruket är medräknat. I
varje fall rör det sig här beträffande kostnaderna örn en väldigare socialreform
än som på mycket länge sett dagens ljus här i landet. Vad som under
senare år genomförts eller beslutats i fråga örn exempelvis mödrahjälp, bo -

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
sättningslån, folktandvård etc. blir småsaker i förhållande till nu ifrågavarande
förslag.

Man kan göra den frågan: Skulle betänksamheten inför genomförandet varit
lika liten hos_ dem, som ha makten, skulle prövningen av skälen för och emot
varit lika minimal, örn det gällt en reform, där det varit fråga om att
skattevägen av det allmänna taga ut 80—90 miljoner kronor, för att nu nämna
medeltalet av de från olika sidor gjorda beräkningarna av kostnaderna?

Jag vill inpassa, att jag förstår, att den grupp, som har herr De Geer i
Hanaskog till talesman, ej behöver hysa betänkligheter. Då han gick in för
förslaget, gjorde han ju det under den förvissningen, att statens ingripande i
prisbildningen på jordbrukets produkter skulle kompensera semesteromkostnaderna
för jordbrukarna.

Utan att säga någonting örn denna tanke i och för sig vill jag dock påpeka,
att den grupp, sorn jag är talesman för, kan icke hysa några sådana förhoppningar.
Det må. också i någon mån förklara skillnaden i den entusiasm,
med vilken man går in för föreliggande förslag.

I min motion nr 507 har jag närmast gjort mig till tolk för den betänksamhet
inför denna lagstiftning, som hyses av stora grupper bland företagarna
inom hantverk och småindustri. Det är där fråga örn en grupp, som drabbas
av lagens verkningar utan att i förväg hava fått giva till känna sin mening.
Vid kommittébetänkandets utformning blev denna grupp, som dock utgör en
betydande del av svenskt näringsliv, icke ens tillfrågad.

I fråga om propositionen så har Sveriges Hantverksorganisation genom
kommerskollegium blivit satt i tillfälle att avgiva ett utlåtande. Någon vikt
synes ej ha fästs vid detsamma, örn det ens observerats. Dess avstyrkande
utlåtande om semesterlagen i den utformning denna fått i kommittébetänkande
har, i den. mån det ingått i kommerskollegii yttrande, i propositionen redovisats
som tillstyrkande.

. I de yttranden, som refereras i såväl sakkunnigbetänkandet som propositionen^
har med styrka framhållits, att det förefinnes stor differentiering, örn
man håller sig till näringslivets områden, såväl i fråga örn behovet av semester
som i fråga örn möjligheten att bära dermed den betalda semestern förenade
kostnaderna. Åt detta har icke propositionen och till synes icke heller utskottet
ägnat något som helst beaktande.

Det torde eljest vara tydligt, att för t. ex. i storindustrien anställda arbetare
— med arbetets större enformighet där och de mer skärpta krav på intensitet
i arbetet — en längre tids semester är mer behövlig än när det gäller hantverk,
jordbruk och småindustri, där arbetet i regel är mera omväxlande och
där rationaliseringen ej i samma grad pressar arbetstakten.

Det kan emellertid med än större eftertryck sägas, att de ekonomiska betingelserna
för en likriktad semesterlag äro olika. Det torde vara fullt klart,
att lönekostnaderna ingå till en procentuellt mycket större del i produktionskostnaderna
vid hantverk, småindustri och jordbruk än i den rationaliserade
storindustrien. Som semesteromkostnaderna till huvudsaklig del måste förläggas
på lönekontot, komma nämnda kategorier redan därigenom i ett vid jämförelse
ogynnsamt läge. Härtill kan sägas, att företagarna inom nämnda
grupper i de flesta fall ha ytterst små reserver för att kunna bära ökade kostnader.
"Vad Sveriges smides- och mekaniska verkstadsidkares riksförbund i
yttrande till Sveriges hantverksorganisation uttalar är signifikativt för hantverket
och det mindre jordbruket i allmänhet. »Många» — säges det — »av
vårt yrkes utövare, vilka, här komma att betraktas som arbetsgivare, äro ej
i bättre ekonomisk ställning än de hos dem anställda arbetstagarna, varför
det kommer att få menliga följder för en sådan arbetsgivare, om han på

Andra kammarens protokoll 1938. Nr 42. 4

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
denna väg skall ytterligare hart beskattas. Framhallas bör, att sadan arbetsgivare
aldrig själv erhåller någon rekreation. 1 och med antagandet av här
föreliggande lagförslag skulle ban bli tvingad till att ytterligare utöka sm
förut tillräckligt långa arbetsbörda.» _ .

Ja, herr talman, med hänvisning till detta citat, vilket visar pa ett taktiskt
läge för manga inom de grupper jag här omnämnt, kan jag påstå mig föra
talan för grupper, som ha det trångt och bekymmersamt och som det nu
föreliggande lagförslaget ökar svårigheterna för. Jag väntar mig ingen större
förståelse för detta försök att föra dessas talan, därför att de, även örn de ha
endast en anställd och i realiteten äro arbetare, dock komma under titeln
arbetsgivare, men vilka, trots denna titel, många gånger mäste ha lika stora
eller större bekymmer för att kunna trygga sina anställdas arbetstillgång och
utkomst som för sin egen.

Nu har socialministern nyss uttalat, att till förmån för dessa, som ha självständiga
göromål, kail man icke lagstifta. Nej! Men till deras nachdel kan

man säkert lagstifta. o

En synpunkt härvidlag, som borde få hantverk och småindustri ställda i
gynnsammare läge inför statsingripande, är den större trygghet, som anställningen
i hantverket och småindustrien säkerligen medför. Jag är förvissad
örn, att en utredning — örn en sådan företoges —- skulle utvisa, att hantverket
och småindustrien i depressionstider med mycket lägre procent bidrar till arbetslöshetsklientelets
rekrytering än vad storindustrien gör. Det är alldeles
säkert så, att företagarna inom dessa områden — det kan bero på företagens
mera familjära konstruktion — göra mycket större ansträngningar att behålla
sina anställda än vad storindustrien eller kanske ens staten gör. Detta
borde i någon mån uppskattas. Tydligt är, att ju hårdare staten lägger sin
hand över företagen genom ingripanden av olika slag, ju svårare blir det att i
förenämnda avseende fullfölja tidigare traditioner på detta område. Huruvida
en sådan utveckling sedan blir välfärdspolitik återstår att se.

Med detta har jag sålunda velat uttala — och jag tror mig därvid tala på
hantverkets och småindustriens vägnar — att om man icke vill påskynda dess
snabbare uppsugning av storindustrien, en utveckling, som åtminstone ej
vöre förenlig med landsbygdens intresse, borde man ej vidtaga sådana statsingripanden
som ställa hantverket och småindustrien i ogynnsammare läge än
storindustrien, vilket dock sker genom antagandet av en likriktad semesterlagstiftning.

Då man emellertid från det håll jag här talat örn ej ifrågasatt att undandraga
sig medverkan vid denna stora reform, har nian dock ansett, att någon
hänsyn bort och kunnat tagas till de synpunkter, som här anförts. Efter att
hava tagit del av utskottsutlåtandet finner jag det dock lönlöst att yrka bifall
till den eller de motioner, vari dessa mindre företagares ställning beaktas.

Då jag sålunda avstår från att göra det yrkande, som vore mig närmast,
vill jag ändå göra ett yrkande, nämligen örn bifall till den av herrar Osterström
och Björck avgivna reservationen. Denna avser ju, att när lagen nu
genomföres i den omfattning, som propositionen innebär, man ändå ville lyssna
till vädjandena örn nödig anpassningstid. Ty det synes mig vara så. att
örn regeringspartiernas medlemmar ville lyssna till skäl, så borde man kunna
gå med på detta rimliga yrkande, vilket biträtts av de flesta myndigheter
och korporationer som fått sina utlåtanden refererade i sakkunnigbetänkandet
och propositionen, bland annat av kommerskollegium som tillstyrkt förslaget
men gjort detta under vissa förbehåll. Ett av dessa förbehåll är, att
de anse, att nödig anpassningstid bör givas.

Jag vill tillägga, att ett bifall till denna reservation skulle ej heller för

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Äng. förslag till lag orri semester m. m. (Forts.)
arbetstagarna, individuellt sett, innebära några alltför kännbara inskränkningar
i de förmåner, som semesterlagen i alla fall ger.

Vid andra frågors behandling här i riksdagen har sagts, att i en kungl,
proposition får icke en prick ändras. Det vore beklagligt ur demokratisk synpunkt,
örn så vore förhållandet. Nu ha vi emellertid i föreliggande utskottsförslag
sett, att det går för sig att ändra. Jag syftar här på, att i propositionen
ha upptagits 18 dagar i månaden som minimum för rätt till en dags
semester. På grund av motion har utskottet ändrat detta till 16 dagar. Det
är väl ingen tvekan örn, att denna ändring går enbart i den ena partens intresse.
_ Varför skulle icke utskottet kunnat sträcka sig till en ändring, som
visat tillmötesgående också mot den andra parten och som denna skulle hava
satt stort värde på? Om man därtill anser det vara av värde, att anpassn-f®
-ii ag6n sker utan större störningar på näringslivets område, vore ett
bilall till ett förslag som gynnar sådan anpassning också till nytta för båda
parter.

Med dessa ord, herr talman, har jag velat motivera de synpunkter, som jag
har att anföra för hantverkets och småindustriens vidkommande. Då den
reservation, som avgivits av herrar Österström och Björck, i viss mån tillgodoser
dessa synpunkter, ber jag alltså att få yrka bifall till denna reservation.

Häruti instämde herr Bceckman.

Herr De Geer i Lesjöfors: Herr talman! Jag har väckt en motion örn

möjligheterna till inskränkning av de s. k. lätthelgdagarna: trettondagen,
Marie bebådelsedag och Kristi himmelsfärdsdag. Jag är principiell anhängare
av semester, men jag räknar också på, att industrien, särskilt exportindustrien,
skall kunna få en viss kompensation genom att en, två eller tre av
dessa helgdagar skall kunna indragas.

Nu måste jag säga, att socialministern nyss, som det föreföll, ställde min
argumentation på huvudet. Han meddelade, att i Frankrike hade de nio dagars
längre arbetstid än här men lägre levnadsstandard. I Spanien hade de
sjutton dagars längre arbetstid, men där är levnadsstandarden ännu sämre.
Jag kan hänvisa till Honduras och Guatemala. Där har man trettio dagars
längre arbetstid men än sämre levnadsstandard. Och negerstammarna i det
svarta Alrika arbeta året runt men ha den lägsta levnadsstandarden.

Socialministern utförde icke den argumentationen utan stannade. Det är
vanskligt med dylik argumentation.

Jag vill inskränka mig till att jämföra förhållandena i med vårt land
likartade länder, utpräglade industriländer, inriktade på export. Jag har
valt tyskland och England, örn vi räkna bort semestern men räkna med
Englands »bank-holidays», finna vi, att England har fyra dagars längre arbetstid
an Sverige, och att Tyskland har tre dagars längre arbetstid.

.Rycker, att mitt förslag är ganska väl motiverat, örn vi skola eftersträva
likvärdiga förhållanden med dessa båda våra främsta konkurrenter på den
europeiska marknaden. Draga vi in dessa tre lätthelgdagar, bli vi fullt jämbördiga
i arbetsdagar per år — semestern borträknad — med Tyskland och
England.

Nu vill jag framhålla, att av dessa helgdagar äro trettondagen och Marie
bebådelsedag men däremot icke Kristi himmelsfärdsdag mycket nyckfulla i det
att de infalla på olika veckodagar.

Det är särskilt för järnhanteringen och sådana industrier, som arbeta med
s. k. evig elci, mycket olyckligt. Det tar nämligen flera timmar att elda unn
en ugn. Infalla dessa helgdagar på tisdagar eller fredagar, får järnhanteringen
i regel ligga nere två dagar och icke en dag.

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)

Sedan vill jag framhålla, att detta är icke ett intresse, som går mot arbetarna.
Flera av mina kamrater här i kammaren, som representera arbetarintresset,
ha sagt, att de stödja min motion. Det bevisas också därav, att
som förste reservant, som yrkar bifall till utredningsförslaget, står andra lagutskottets
ordförande.

De enda skäl, som enligt mina synpunkter kunna riktas mot iorslaget, aro
de religiösa. Jag har respekt för dem. Men jag vill framhålla, att denna
fråga måste också behandlas av kyrkomötet. Det är det forum, där dessa
religiösa synpunkter böra komma fram. Därför tycker jag knappast, att
man från religiöst håll på sakens nuvarande stadium skall resa något motstånd
mot det utredningskrav jag här framfört.

Jag skall be att, när denna fråga kommer upp, få yrka bifall till den av
herrar Norman och Wistrand avgivna reservationen.

Herr Ericsson i Sörsjön: Herr andre vice talman! Jag vill gärna tro, att
de ärade kammarledamöterna vilja halla mig räkning, örn jag sorn representant
för landets skogsarbetarbefolkning framträder och säger några få ord. Jag vill
gärna liksom andra lagutskottets vice ordförande understryka, att det lagförslag,
som nu föreligger till behandling, i själva verket innebären ganska stor
reform. Men ehuru man kan giva detta obetingade erkännande at detta förslag,
så finnes det åtminstone från mina synpunkter sett en del svagheter i detsamma.

Vid ett studium av det föreliggande förslaget liksom även eljest har jag varit
i tillfälle att konstatera, att den stora gruppen av skogsarbetare i vårt land icke
kommer att bli beaktad eller erhålla någon avlönad semester vid genomförandet
av detta förslag.

Det ligger nämligen så till, att den kvalifikationstid örn sex manader, som
fastslagits som förutsättning för att komma i åtnjutande av avlönad semester,
är alldeles för lång för att skogsarbetarna överhuvud taget skola kunna komma
i fråga. Jag måste för min del livligt beklaga, att Kungl. Majit efter övervägande
funnit sig föranlåten att frånträda semesterkommitténs förslag örn en
kvalifikationstid av fyra månader, vilken, örn den upptagits i förslaget icke enbart
givit ett mycket stort antal skogsarbetare formell utan även reell rätt till
ävlönäd semestertid.

Såvitt jag kan förstå har man, när man gjort denna ändring i semesterkommitténs
förslag, tagit hänsyn till de erinringar mot förslaget, soja gjorts fran
skogsarbetsgivarnas sida. Dessa ha för övrigt bland annat framhållit,^att det är
omöjligt för skogsarbetsgivarna att under arbetet i skogarna föra någon kom
troll över den tid, som skogsarbetarna å de olika arbetsplatserna arbeta. . Man
talar ju också örn, att man icke för några dagsverkslistor under arbetet i sko För

min del kan jag ej godkänna dessa argument från skogsarbetsgivarnas
sida. Jag finner, att dessa påståenden enligt mitt sätt att se äro något egendomliga.
För min personliga del har jag åtminstone vid några tillfällen varit
med örn att underhandla med skogsarbetsgivarna örn arbetsvillkor för skogsarbetarna.
Jag har därvid funnit, att de haft mycket väl reda på, huru manga
dagar som skogsarbetarna arbetat på den eller den platsen, liksom, också, att de
haft mycket väl reda på, huru stor förtjänst som skogsarbetarna i medeltal intjänat
på de olika arbetsplatserna. Ja, jag kan säga, att, därest icke de, som
från arbetarnas sida deltaga i sådana underhandlingar, själva hava fullkomlig
klarhet angående den saken, så äro skogsarbetsgivarna i tillfälle att lämna
bssköd därom.

Min erfarenhet på detta område säger mig, att skogsarbetsgivarna hava en
ganska stor kunskap örn vad som förekommer på de olika arbetsplatserna i«sko -

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
garna. Det är icke att undra på heller, ty de hålla under vintrarna och även
under den övriga delen av året en del fast anställt manskap såsom apterare
och skogvaktare och, såvitt jag känner till, så äro dessa fast anställda skyldiga
att skaffa sig kunskap om allt, som förekommer på arbetsplatserna i
skogarna, samt avlämna uppgift härom till arbetsgivarna.

Ehuru jag sålunda kan konstatera, att skogsarbetarna enligt det nu föreliggande
förslaget icke hava någon utsikt att erhålla semester med bibehållande
av sin avlöning, så kan givetvis icke detta föranleda mig att i den förestående
voteringen rösta för avslag på det detsamma, visst inte! Det är dock beklagligt,
att skogsarbetarna pa grund av mer eller mindre uppkonstruerade
argument den ena gången ^efter den andra bliva uteslutna från delaktighet i
förmånerna av de sociala åtgärder utav mera betydande omfattning, som beslutas
här i riksdagen.

Jag skall icke uppehålla tiden längre. Jag skall sluta med att uttala den
förhoppningen, att det icke skall komma att dröja alltför länge, innan man
vidtager en sådan ändring i den lag örn semester, som riksdagen nu kommer att
antaga, att även skogsarbetarna få komma i åtnjutande av semester med bibehållen
avlöning.

I detta anförande instämde herrar Jacobson och Viklund.

Herr Mårtensson: Herr talman! Det kan icke förnekas, att i det föreliggande
förslaget finnas en del bestämmelser, beträffande vilka vi, som representera
arbetarklassen, skulle önskat, att de varit avfattade på ett något annorlunda
sätt än vad nu är fallet. Det kan även ifrågasättas, örn icke utskottet
särskilt på en punkt gjort alltför långt gående eftergifter. Trots dessa svagheter
måste vi ändå erkänna förslagets stora betydelse för flertalet arbetare
här i landet. Jag tror därför, herr talman, att jag tolkar mångäs uppfattning,
när jag säger, att socialministern gjort sig förtjänt av ett varmt erkännande
för att han lyckats föra fram denna reform till sin lösning. Genom denna reforms
genomförande har grunden blivit lagd för den allmänna semesterrätten
här i landet. Jag är övertygad örn att det så småningom skall lyckas att bygga
upp denna lagstiftning så, att vi här i landet få en allmän semesterlag av
sådan omfattning och av sådant innehåll, som vi i dag önska.

I den förhoppningen ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr N.ärlinge: Herr talman! Jag har begärt ordet för att i några korta
meningar giva till känna, att jag kommer att rösta för antagande av det lagförslag,
som nu här diskuteras. Jag kan också meddela, att jag på ett tidigare
stadium haft tillfälle taga närmare del utav utredningsförslag, som remitterades
till olika korporationer. Jag fann redan då vid genomläsandet
utav de sakkunnigas förslag, att så starka skäl för antagande av en semesterlag
presterats av utredningskommittén, att jag, när hushållningssällskapets
förvaltningsutskott i det län, jag representerar, avgav yttrande — och i likhet
med de flesta handelskammare och andra institutioner, som haft frågan på
remiss, avstyrkte, att lagförslaget genomfördes —- i ett särskilt yttrande tillstyrkte
förslagets genomförande.

Jag gjorde det särskilt med tanke på att åtskilliga grupper av statstjänstemän
och tjänstemän i privat tjänst redan åtnjuta en betydligt mycket längre
semesterledighet än den, som nu av Kungl. Majit föreslagits skoja tillkomma
andra grupper av arbetstagare, och med tanke på att sistnämnda grupper äro
minst lika nödvändiga kuggar i samhällsmaskineriet. I vår tid gör man ju

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
allt för att försöka skapa social rättvisa bland vårt svenska folk. Jag anser,
att t. ex. den arbetargrupp, som jag närmast har att göra med, nämligen jordbrukets
arbetare, är förtjänt av semester, ty deras arbete uti samhällsmaskineriet
är minst lika nödvändigt och bör uppskattas minst lika högt som andra
arbetstagares i samhället. Jag fann också till min stora, tillfredsställelse, att
de små förändringar, som föreslagits i det yttrande, som jag underskrivit, vidtagits
av Kungl. Maj :t. X det avseendet vill jag särskilt erinra örn att som
villkor för åtnjutande av semester föreskrivits, att arbetstagaren skall hava
haft anställning i sex månader och icke som i det ursprungliga förslaget fyra
månader

Vid genomläsande av 4 § i det uti propositionen intagna lagförslaget bley
jag verkligen litet förvånad. Vad menas egentligen nied »sedvanliga» fridagar.
I olika delar av vårt land råda som bekant mycket olika sedvanor.. Utskottet
har på denna punkt på ett synnerligen tillfredsställande sätt förbättrat
paragrafen så att icke någon som helst oklarhet kan rada örn vad som menas
med »sedvanliga» fridagar. Jag finner också den regeln fullkomligt i sin ordning,
som utskottet inskrivit i 4 §, att helgdagar skola inräknas i semestern,
om semestern icke utgår med mindre antal dagar än sex. Jag tror, att denna
bestämmelse kommer att verka som en sporre särskilt för jordbrukarna att bevilja
sina arbetare semester, exempelvis under midsommarveckan. Det är för
övrigt redan nu vanligt, att jordbruksarbetarna, få semester då. Jag är på
den punkten enig med herr De Geer och anser mig böra instämma i hans uppmaning
till arbetsgivarna att göra sitt bästa för att söka bereda arbetarna semester
en vecka i följd.

Herr talman! Jag har med dessa korta ord velat tillkännagiva min an slutning

till utskottets förslag, till vilket jag yrkar bifall.

Herr Lundberg: Herr talman! Från många håll här i kammaren har

uttalats, att semesterlagen blir en mycket tung börda för Sveriges industri.
Det är förvisso sant. Man har också uttalat den förhoppningen, att Sveriges
industri skall visa sig bärkraftig nog att bära denna tunga börda, och man har
vädjat till industriens ledande män att försöka göra allt vad som står i. deras
förmåga för att återverkningarna av denna semesterlag icke skola bliva så
svåra, att lagen icke kan bliva helt till gagn för dem, som den är avsedd att
bliva till gagn för. ... .. . ''

Som industriman skulle jag vilja säga. att det är helt naturligt,° att industriens
organisationer hava uttalat sina betänkligheter emot att på en gang
plötsligt vidtages en så genomgripande förändring i det ekonomiska livet, som
införandet av denna semesterlag faktiskt kommer att medföra. Det är en pålaga,
som är så stor, att vi i alla avseenden måste räkna med den vid våra ekonomi
skkälkylor

Statsrådet Möller gjorde ett försök att draga upp en parallell med de förhållanden,
som rådde då åttatimmarsdagen skulle genomföras. Han framhöll,
att industrien då ställde sig på samma sätt betänksam och att trots de betänkligheter,
som uttalades, det visat sig, att industrien mycket väl kunnat anpassa
sig efter denna förkortade arbetstid. Det är riktigt. Industrien har kunnat
göra det. Men jag undrar, örn man icke får säga, att en av de mest bidragande
orsakerna just till att industrien kunnat anpassa sig efter den förkortade arbetstiden
varit, att den period av kraftig expansion, som ännu räder, rakade
infalla ungefär samtidigt med att arbetstidslagen infördes. Samtidigt, skulle
jag vilja påpeka, att införandet av den förkortade arbetstiden naturligtvis även
verkat stimulerande på rationaliseringsarbetet i industrien. Jag vågar icke
säga det med absolut säkerhet, men det förefaller mig antagligt eller möjligt,

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
att den rest av arbetslöshet, som nu hotar att bliva permanent, beror på den
belastning, som arbetstidslagens införande medfört för industrien.

Jag vill ingalunda nu måla situationen så mörk. Situationen är allvarlig,
och vi äro fullt medvetna örn det ansvar, som påvilar oss. Jag vet icke, om
jag vågar göra mig till tolk för Sveriges industri, men jag tror, att flertalet
av industriens ledare äro beredda att instämma med mig, örn jag säger, att vi
lova att göra allt vad vi kunna, för att den idé, som ligger till grund för denna
sociala reform, skall kunna genomföras på ett för såväl industriens arbetare
som Sveriges folk i övrigt gynnsamt sätt.

Det är emellertid på en punkt, som jag vill reagera, och det gäller den extra
pålaga, som här lagts på den svenska industrien genom att man frångått den
praxis, vi sedan ganska lang tid haft med avseende på semesterersättningens
beräknande.

Alla här i kammaren veta kanske, att i våra kollektivavtal i regel föreskrives,
att semesterersättning skall beräknas efter timlön. Jag menar, att det
hade varit mycket förnuftigt och klokt att stanna vid den praxis, som nu
gäller, för att icke onödigtvis öka den pålaga, som lägges på industrien. Jag
tror emellertid, att § 8 formulerats så, att den verkar orättvis även beträffande
arbetarna. Jag kan nämna, att inom den industri, jag har att göra med,
begagnar man sig i stor utsträckning för lossning, lastning och utexpedierande^
av färdiga produkter av vad jag skulle vilja kalla säsongarbetare. Sedan
lång tid tillbaka har vid våra avtalsförhandlingar framhållits, i viss mån
med rätta, att dessa mera »säsongbetonade» arbetare borde hava något högre
dagsförtjänst än de arbetare, som kunna påräkna arbete hela året om. Jag
har gjort en liten undersökning och konstaterat, att flertalet säsongarbetare
på grund av att de hava arbete 16 ä 18 dagar per månad skola hava samma
rätt till semester som de arbetare, vilka arbeta hela året runt. Då kommer sålunda
att inträffa, att en säsongarbetare, som endast arbetar en kortare del av
året, kommer att få högre semesterersättning än en arbetare, som arbetar dag
efter dag året runt. Det måste jag säga är orättvist.

För övrigt är hela § 8 så formulerad, att den är svår att tolka. Jag är
rädd jag hör till dem, som komma att få besväret att många gånger söka tolka
denna paragraf. .Det föreskrives i § 8, att ersättningen skall gå ut efter timförtjänsten,
varvid hänsyn skall tagas till arbete, som utförs på ackord, men
icke till övertidsarbete. Vi hava inom vår industri en hel del andra former
av ersättning. Skall sådant räknas in eller icke? Inom den kemiska industrien
utgår särskild ersättning för visst arbete, som utföres på plats, där det är
speciellt varmt eller smutsigt. Ersättning utgår för slitning eller nedsmutsning
av kläder. Det är en hel del tolkningsfrågor, som jag är rädd komma att
giva anledning till mycket bekymmer och många tvister med våra arbetare.

Jag vill därför, herr talman, yrka bifall till den reservation, som beträffande
8 § avgivits av herr Tamm med flera och som återfinnes på sid. 41 i utskottsutlåtandet.

Herr förste vice talmannen övertog nu ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr Falk: Herr förste vice talman! Man har under en följd av år vid

alla högtidliga tillfällen på olika håll varit angelägen att deklarera, att det
i det politiska arbetet gäller att vidtaga åtgärder för att hjälpa och lyfta de
sämst ställda grupperna i samhället ekonomiskt och socialt. Sådana deklarationer
hava avgivits utav landsorganisationens ordförande och det socialdemokratiska
partiet, och jag tror icke jag gör mig skyldig till någon felbedöm -

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
ning, om jag säger, att bondeförbundet tjänat sina politiska sporrar till väsentlig
del just på dylika deklarationer.

Vid ställningstagande till den fråga, som vi bär behandla, ser det tyvärr
ut, som örn man alldeles glömt denna sin inställning. Här har man föreslagit
en lagstiftning, som åt det övervägande flertalet arbetare giver en fördubblad
semester, en fördubblad semester med väsentligt högre semesterersättning,
än vad de kunnat tillkämpa sig genom sina kollektivavtal.

För att nå denna förbättring för industriarbetarna och andra har man emellertid
måst offra en så väsentlig kår som lantarbetarna. Man har icke nöjt sig
med att föreskriva bestämmelser, som säkra den ställning i semesterhänseende
som de tillkämpat sig genom avtal, utan man har med öppna ögon föreskrivit
lagbestämmelser, som försämrat de semestervillkor, som lantarbetskåren
tillkämpat sig.

Jag förstår ju att glädjen över denna semesterlag är Hacket stor hos den
majoritet, som örn en liten stund väl kommer att votera igenom lagen. Men
det skulle vara underligt, om det icke i segerns sötma också blandade sig litet
bitterhet. Det är betänkligt hur djup besvikelsen måste bli i lantarbetarkåren.
„ .

Jordbruksminister Pehrsson-Bramstorp deklarerade för ett ar sedan^ i en
debatt örn ändring i lantarbetstidslagen, att vi mäste första att vidtaga sådana
åtgärder, att vi kunna få behålla det unga släktet i jordbruket, och. han sade,
att enda möjligheten vore att höja levnadsstandarden för de människor, som
ha sin utkomst av jordbruket. Han deklarerade också, att innan vi komma
dithän att lantarbetsgivarna förstå att betrakta sina arbetare som kamrater
och parterna lära sig förstå att de äro beroende av varandra, komma vi
ingen vart. Det är sannerligen ett litet underligt utslag av kamratanda, när
man finner, hurusom i ett enda penndrag de strävanden och förmåner, som
lantarbetarna tillkämpat sig genom sina fackliga organisationer, borttagas.
Vi hade med arbetsgivareföreningen lyckats komma överens örn en arbetstid
för djurskötare på 9 V2 timmar. Genom den nya lagen sattes denna
nya arbetstid ned med en halv timme eller till 9 timmar örn dagen. Jordbruksministern
ansåg vid det tillfället, att man icke kunde utnyttja kreatursskötarna
tillräckligt med den arbetstid, som var föreslagen i lagen och vilken
arbetstid arbetsgivarföreningen godkänt. För att kunna använda dem ytterligare
en tid på dagen bestämdes att mjölkningen skulle undantagas från lagens
tillämpning. Även den gången fingo. djurskötarna vidkännas en^direkt
försämring av de resultat, som de genom tidigare träffade avtal uppnått.

Nu kommer man igen. Man är icke nöjd med att man enligt lagen kan fa
en kreatursskötare att arbeta i 11 ä 12 timmar och däröver örn dagen, allt naturligtvis
i full överensstämmelse med arbetstidslagen. Man kan icke tilllåta.
att arbetsgivarföreningen gör eftergifter undan för undan och giver
lantarbetarna förmåner, utan här vill man stifta en lag, som lantarbetsgivarna
kunna hänvisa till vid förhandlingarna.

Herrarna som stå bakom detta förslag — jag åsyftar då även de sakkunniga,
som framlagt en förberedande utredning — få ursäkta, om stämningen
på lantarbetarhåll under sådana förhållanden blir litet bitter. De få också
ursäkta, om de högtidliga deklarationer örn samarbete och samförstånd och
talet om höjande av de lägre folkklassernas ställning och örn kamratskap och
allt detta tages med mycket stor reservation från vår sida. Här har utskottet
försökt att rädda situationen — det berättigade i de krav, som framlagts
i motionen av herr Eriksson i Sandby m. fl., har icke kunna! bestridas -—
genom att förutsätta att förhållandena i anledning av lagen icke skola försämras.
Här har deklarerats från olika håll — även från socialminister

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Ang. förslag till lag orri semester m. m. (Forts.)
Möller — att man förutsätter, att lantarbetsgivarna icke på grund av lagen
skola försämra våra förhållanden. Varför är det då nödvändigt att lagstifta,
örn vi fortfarande skola på förhandlingsvägen söka klara förhållandena? Kunna
icke de starka fackorganisationerna bland industriarbetarna klara sin
semester på avtalsvägen, då vi äro hänvisade att göra det? Jag må ju säga,
att min bittra erfarenhet visar, att vad som skrives i motiveringen och vad
som här uttalas, det fråga lantarbetsgivarna så litet efter. Större betydelse
fäster man kanske vid de uttalanden, som gjordes av herr De Geer i Hanaskog
och av herr Närlinge, som direkt uttalade, att de förväntade, att lantarbetsgivarföreningen
och lantarbetsgivarna överhuvud taget skola giva sina
lantarbetare en sammanhängande ledighet av 6 dagar. Det innebär ett öppet
och direkt erkännande av de krav, som framställas i motionen, och vi komma,
det vill jag lova, att sörja för att dessa krav bli genomförda. Men jagkan
icke underlåta att säga, att jag blir icke det ringaste förvånad, om det från
regeringens sida övas en mycket stark pressning på arbetsgivarföreningen för
att vi skola komma i tjänligt läge vid underhandlingarna. Jag hyser alltså
inga förhoppningar örn att vi avtalsvägen skola lyckas, men att vi på den
punkten skola strida till det yttersta, det kan jag utlova.

Det är lönlöst att ytterligare motivera det sorgliga förhållande, som här
föreligger. Jag vet, att man kan nästan i förväg säga, hur voteringen skall
utfalla i dag. Tar man ingen hänsyn till den förrådda lantarbetargruppen,
så vill jag säga, att det kan hända, att det kommer tider, då man är litet mer
villig att lyssna till de krav, som framställts, och det kan hända, att det
kommer tider, då man måste erkänna, att man i dag begått en dumhet.

_ Trots detta vågar jag, herr talman, yrka bifall till de framställningar, som
vi gjort i motionen. Vi komma på den punkten att begära votering.

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp:
Herr talman! Om man följt denna för stora grupper av vårt folk viktiga
fråga ända från den tidpunkt, då sakkunnigeförslaget förelåg i utarbetat
skick, således under hela det förberedande arbetet och till nu, då andra lagutskottets
utlåtande föreligger, och då man i utskottets utlåtande kan konstatera
den samstämmighet som råder, ställer man sig lite grand frågande till
vad som åstadkommit denna, jag skulle vilja säga, storm i ett vattenglas, som
framkallats från vissa håll under dagens debatt. Det föreligger icke någon
principiell meningsskiljaktighet, det föreligger endast vissa meningsskiljaktigheter
rörande tillämpningen och genomförandet av lagen, men alla tyckas
ha anslutit sig till själva principen.

Varför har så skett? Jo, enligt mitt förmenande därför att tidsutvecklingen
drivit oss dithän. Det är ju icke många dagar, sedan vi inom riksdagen
antogo ett civilt lönereglemente, och det är väl icke utan att många, som i
dag höra till dem, som ställa sig mest betänksamma mot kostnaderna för denna
sociala reform, den gången icke alls voro betänksamma, när det gällde att
öka kostnaderna för det svenska näringslivet, för de enskilda skattedragarna
inom det svenska samhället. Örn jag icke missminner mig, var det så, att
riksdagen då beslutade en viss förlängd semester och sjukledighet för grupper
av statsanställda, som kommit över en viss ålder. Jag hörde icke många,
som då hade någon annan uppfattning, än att man skulle försöka åstadkomma
den förbättringen. Jag skulle vilja erinra örn vad finansminister Thorsson en
gång yttrade i denna kammare. Han säde bl. a. att vi få vill ändå försöka
att marschera lagom fort, så att det icke blir bara vissa grupper av samhället,
som skola komma i åtnjutande av allt vad de arbetande grupperna inom

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
de olika områdena kunnat åstadkomma i skatteunderlag i det svenska samhället.

Då vi i dag ha att fatta ståndpunkt i semesterfrågan, gäller det stora arbetargrupper,
som behöva en viss rekreation eller ledighet lika väl som många
andra. Jag förstår mycket väl dem, som ställa sig betänksamma på grund
av att detta innebär en belastning för näringslivet. Men på det håll, där
man i så hög grad gör detta gällande, synes mig konsekvensen böra bjuda, att
man även varnar för de ökade utgifter, som bli en följd av belastningarna i
övrigt. Då det gäller att taga ståndpunkt till denna fråga, kan man naturligtvis
gå så långt, att man säger, att nu orka vi icke med längre, ty detta leder
icke blott till en direkt utgift för näringslivet utan även till utgifter i form
av ökade skatter. Jag vill icke kritisera en dylik ståndpunkt, därför att jag
har själv här varit med om förslaget. Jag vill å andra sidan erinra örn, att
man bör vara litet mer försiktig i sin kritik av just de bördor, som man påtager
sig, när det gäller denna speciella fråga.

Jag känner det angeläget att här framföra några synpunkter främst med
anledning av vad herr Carlström yttrade. Det finnes motioner här, vari man
yrkar, att lagen skall begränsas att gälla endast dem, som ha ett visst antal
arbetare. Många av representanterna för det parti, jag företräder, ifrågasätta
om det är så angeläget att genomföra denna lag just nu. Det har emellertid
rått samstämmighet mellan alla örn att skola vi vara med örn att genomföra
denna semesterlagstiftning med hänsyn till alla de förmåner, som erbjudas
anställda av olika slag, så låt oss icke ställa jordbruksarbetarna, de må vara
anställda i mindre eller större jordbruk, i sämre ställning än andra arbetare.
Det ha vi varit med om att göra en gång tidigare, men vi begingo enligt mitt
förmenande en dumhet den gången. När representanter för det parti jag tillhör
från olika delar av landet, från södra till norra Sverige, hade överläggningar
örn dessa frågor, rådde samstämmighet i den saken. Jag har därför
icke kunnat låna min röst till ett förslag med en dylik uppdelning, och detta
av två skäl.

Det ena skälet är, att det är lika angeläget att de, som äro anställda vid
företag med ett mindre antal arbetare, tillförsäkras samma rätt i samhället
som de, som råka vara anställda vid företag, där det finnes ett större antal
arbetare. Jag undrar örn man inte till dem, som äro anställda i mindre företag
med ett mindre antal arbetare, även bör räkna hantverkarna. Detta säger
jag i anledning av vad en representant från Skaraborgs län yttrade. En uppdelning
innebärande sämre villkor för vid mindre jordbruk anställda skulle
enligt mitt förmenande innebära, att dessa jordbrukare finge minskad möjlighet
att få den förstklassiga arbetskraft, som även det mindre jordbruket behöver.

Jag kan tala örn för kammarens ledamöter, att oavsett att jag icke tillhör
eller tillhört någon arbetsgivareorganisation, är det flera år, sedan jag sökte
genomföra, att de hos mig anställda skulle få en sammanhängande semester
av en vecka. Av vad skäl gjorde jag detta? Jo, de hade en del lediga dagar
under året, då de behövde sköta om något för sig eller sin familj. Om jag
räknar tillsammans dessa dagar, gå de säkerligen upp till 12 på året. Jag
vet för övrigt ingen i mina trakter, som skulle neka sina arbetare någon dags
ledighet, då de vilja ha sådan. Många gånger gå de kanske på sådana dagar
helt enkelt hemma utan att ha någon direkt nytta av ledigheten mer än att de
kunna begagna den till en behövlig vila. Örn jag tänker på småbrukarna och
de kurser och resor, som anordnas för dem, så var det ju delade meningar örn
anordnandet av dessa kurser, då man för många år sedan diskuterade den
frågan i hushållningssällskapen. Då företrädde jag den uppfattningen, att

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
de pengar, som nedlades på dessa kurser och resor, voro väl använda pengar.
Vederbörande få tillfälle att komma ut och se icke endast hur andra i samma
yrkesgrupp i andra delar av landet lia det, utan de få även komma ut och
se hur andra befolkningsgrupper ha det. De få en betydligt vidare syn på
saker och ting, och blicken öppnas för nya intryck. Detta framhöll jag också
för mina arbetare. Jag tror — sade jag — att ni få bättre nytta av ledigheten,
om så många av er som kunna det tillsammans hyra en buss och resa
i vårt vidsträckta land för att se er omkring. Ni få helt andra och nya intryck.
Ni tror nu att allt är. som det är i den närmaste omgivningen. Så
skedde också. Det var ett 40-tal, som hyrde en buss. De voro borta en vecka,
och jag är övertygad om, att de, när de kommo tillbaka, hade fått många nya
intryck. Första gången hade de bland annat besökt Särö, och de sade samstämmigt,
att de icke trott att det fanns så vackra trakter i vårt land. Jag
hade den bestämda uppfattningen, att det var en väl använd ledighet, såväl
för dem som för mig. De hade fått en annan inställning till de olika frågorna.
. . .

Det är alldeles självklart, att det finnes yrken, som ha svårare att ordna en
sådan ledighet, liksom det finnes yrken, där det går lättare. Av den anledningen
synes det mig, att denna sak gagnas bäst för såväl arbetsgivarens som
arbetstagarens vidkommande, om man går försiktigt fram härvidlag och låter
det så småningom växa sig in i medvetandet, att arbetstagarna skola lia rätt
till 12 dagars ledighet. Så småningom komma nog arbetsgivarna att bliva
övertygade om, att det är bättre att sammanföra ledighetsdagarna än att giva
ledighet en dag då och en dag då. Örn det blir fråga örn ledighet någon viss
dag, kan det kanske mången gång bli mycket resonemang örn en dylik sak -—
vederbörande kanske begär ledigt en dag, då tiden icke tillåter ledighet. Kanhända
blir det mindre resonemang, örn det blir ledighet några dagar i följd.

Herr Carlström sade någonting örn att bonderepresentanterna i regeringen
vore beredda att låta lagen gälla även för dem, som icke omfattas av denna
lags bestämmelser. Han menade alltså, att de mindre jordbrukarna icke inbegripas
i detta lagförslag. Jag vill säga, att vill herr Carlström vara med och
uträtta något på detta område, så har han ju möjlighet därtill i den utredning,
som han är med i. Där kan han komma med många fler uppslag, än han har
kommit med i riksdagen, när det gäller att förbättra förhållandena för den
grupp, han här åsyftar. Skulle det icke vidtagas mera åtgärder för en höjning
av deras levnadsstandard och för att hjälpa dem ur en ekonomiskt brydsam
ställning, än herr Carlström velat vara med örn tidigare, skulle det sannerligen
bli ganska bekymmersamt, och under sådana förhållanden enligt mitt
förmenande mer bekymmersamt för dem än det är nu. Därmed vill jag icke
lia sagt, att det icke är mest bekymmersamt för dem, som icke lia tillräckligt
med arbete för familjen. Beträffande dem kan man icke säga, att de icke ha
möjlighet att taga semester eller ordna med förkortad arbetstid, under förutsättning
nämligen att de kunna sitt yrke och att de kunna åstadkomma en
sådan arbetsfördelning i sitt yrke, att de kunna taga erforderlig ledighet.

Jag är för min del beredd att hjälpa till med och även taga råd av den utredning,
som nu pågår, vilken utredning skall undersöka möjligheterna att på
annat sätt och i större utsträckning åstadkomma förbättrade förhållanden.
Jag har sagt det många gånger tidigare, att dessa pålagor, dessa extra utgifter,
om man nu skall kalla dem så, komma att kräva ökade inkomster. A^i
måste alltså öka inkomsterna för producenterna, örn man skall kunna effektuera
de sociala åtgärder, som vidtagas. Örn man kan åstadkomma dessa ökade inkomster,
måste de ju även tillkomma den grupp av människor, som själva utföra
sitt arbete. Här resa vi riksdagsmän hit och resonera, som örn praktiskt

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag örn semester m. m. (Forts.)
taget allting vore möjligt att genomföra. Skall man sedan göra någonting,
som icke farfar eller far har gjort, förklarar man sig vara av den uppfattningen,
att man icke kan vara med om någon ändring av förhållandena. Ja,
då är det icke underligt, om en hel del andra människor resonera på samma
sätt. Men dess bättre tror jag att de svenska jordbrukarna icke resonera så.
Jag tror de lärt sig inse, hur förhållandena utveckla sig, och därför äro de,
ungefär som herr Lundberg ifrån Hälsingborg sade, beredda, även örn det
möter svårigheter, att genomföra detta för att nå det syfte, som hela lagförslaget
innebär. Jag tror, att de svenska jordbrukarna, de må lia anställda
flera eller färre arbetare, äro beredda att försöka vidtaga alla de åtgärder,
som äro ägnade att höja trevnaden för dem, som äro anställda i jordbruksarbete,
för att därmed åstadkomma bättre förhållanden och få större möjlighet
att erhålla behövlig arbetskraft inom det svenska jordbruket.

Herr Falks yttrande föreföll mig väl pessimistiskt. Nu finns det ju pessimister,
som vilja försöka göra svårigheter av allting. Om det nu finns andra,
som göra svårigheter, därför att det är ekonomiskt oöverkomligt, så är det
frågan om, huruvida inte herr Falk målar upp svårigheterna — i vilket syfte
vet jag inte -— på ett sådant sätt, att jag inte tror herr Falk därmed tjänar
vare sig lantarbetarna eller denna semesterlag. Ty det är väl inte riktigt, då
herr Falk säger, att antagandet av detta lagförslag, som är framlagt av Kungl.
Majit, omintetgör en rätt, som arbetarna ha tillkämpat sig under en följd av
år. Menar herr Falk, att det skulle vara svårare att vid kommande förhandlingar
med arbetsgivareorganisationerna få den sammanhängande semester,
som varit rådande under en följd av år, än det varit tidigare, då det inte varit
fråga om lagstadgad semester? Särskilt med hänsyn till vad utskottet skrivit
— även örn inte heller jag överskattar motiveringars betydelse — skulle det
vara märkvärdigt, om förhållandena skulle ligga till på det sätt, som herr
Falk vill försöka tyda dem till.

Herr Falk nämnde, vad jag sade, då det gällde lantarbetstidslagen. Jag
står precis på samma ståndpunkt i dag. Jag kan inte tro det är nyttigt vare
sig för jordbrukarna som sådana eller för vårt land i övrigt, örn man inte försöker
åstadkomma bättre förhållanden även för lantarbetarna. Skälet för att
lantarbetstidslagen genomfördes var detsamma, nämligen att man ville försöka
höja jordbruksarbetets kvalitet till den grad, att man skulle få större
lätthet att få arbetarna att stanna vid detta arbete. Samma förhoppning, som
jag uttryckte under den debatt, då det gällde lantarbetstidslagen, samma förhoppning
är det, som nu gör, att jag anser att det är tid att genomföra denna
lagstiftning, inte minst med hänsyn till de bestämmelser, som råda rörande
semester i många andra fall. Men samtidigt som jag uttryckte denna förhoppning,
att så skulle ske, uttryckte jag även den förhoppningen, att det skulle
vara inte minst lantarbetarnas ombudsmän angeläget att hjälpa till att få en
så förnuftig ordning, som det över huvud taget är möjligt. Jag sade, att vi
skola så småningom komma dithän, att arbetsgivare och arbetare känna sig
mera som kamrater, och att det är inte allenast för den enes räkning, som
man åstadkommer förbättrade förhållanden, utan även för den andres. Samtidigt
sade jag, att där kunna arbetarnas ombudsmän i stor utsträckning,
därest de anse sig böra främja detta tillstånd, hjälpa till att åstadkomma sådana
förbättrade förhållanden.

Den ärade representanten på Skaraborgsbänken nämnde, att det hade inte
beträffande utskottets förslag skett något annat än som var till förbättring
för den ena parten. Ja, det är ju svårt att bedöma, om det blir en förbättring
eller om det blir en ökad kostnad — det kan jag inte säga. Men det beror väl
på, att det inom vissa industrier finns anställda, som tyvärr inte ha arbete

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
under längre tid, oell då skulle jag vilja säga, att det är ju ganska bekymmersamt
för dessa arbetare, som naturligtvis ingenting hellre skulle önska än att
de finge arbeta 24 eller 25 dagar i månaden. Följaktligen kan man säga, att
det är en viss rättvisa att inte bestraffa dem, därför att de kommit in i ett
yrke, där de inte kunna få sysselsättning längre tid. Men dessutom ha ur
ifrågavarande paragraf borttagits sådana saker, varom tvekan kan råda. Och
följaktligen är det inte rätt att säga, att de förändringar, som vidtagits, ha
länt endast den ena parten till fördel. Då tolkar man inte utskottsutlåtandet
riktigt, ty här har man fått klara linjer ifråga örn sedvanliga fridagar och
dylikt.

Jag tror, då vi äro eniga örn principerna, att vi kunna gå ut i landet i
känslan av att vi genom detta beslut lia åstadkommit förbättrade förhållanden
för stora grupper av samhällets medborgare, även örn det kanske medför en
viss utgift för dem, som ha dessa anställda, en utgift, som emellertid enligt
mitt förmenande kan bäras. För övrigt är det enligt min mening ingen ökad
utgift, ty det kan, åtminstone vad jordbruket beträffar, inte bli flera sammanlagda
ledighetsdagar än vad som tillämpats under en följd av år, åtminstone
i stora delar av landet. Men örn vi gå ut i landet och litet var hjälpa till
att genomföra detta i det levande livet, kommer det att lända såväl semestertagarna
som dem, hos vilka de äro anställda, och därmed hela vårt näringsliv
till båtnad.

Herr Carlström, som nu erhöll ordet för kort genmäle, anförde: Herr talman!
Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet gav i viss mening
nya direktiv åt jordbruksutredningen, men jag ber att vi få dem skriftliga,
örn vi skola bereda semester åt småbrukarna också.

Herr statsrådet tycks ha den uppfattningen, att med arbetstidslagen och
semesterlagen kommer det att ske en återströmning av duktigt folk till jordbruket.
Har herr statsrådet märkt, att den återströmningen redan börjat
efter t. ex. den nya arbetstidslagen? Jag tror det är att övervärdera dessa
lagar betydligt, om man tror, att man därigenom bättre skall få folk till jordbruket
i fortsättningen. Faktum är i själva verket, att jordbrukets företagare
få avstå en del arbetskraft, som de förut ha kunnat ha, genom dessa nya
lagar och bestämmelser.

Men då herr statsrådet sade, att man måste följa med tidsutvecklingen, så
undrar jag ändå, örn inte en del folk på landsbygden tycker, att tidsutvecklingen
gått litet fort på senare år, vad det kan ha berott på.

Det är uppenbart, att få vi resurser vid jordbruket att betala våra arbetare
och ge dem semester, och få vi resurser att själva ta oss litet semester, så att
det inte blir bara vi mindre jordbrukare, som få stå ''tillbaka •— det var på
det kapitlet jag var inne -— ha vi inte anledning att klaga. Hur det går härmed
skall framtiden utvisa. Jag ställde mitt uttalande till socialministern,
att här måste ligga en förpliktelse från statsmakternas sida, örn man går in
för sådana åtgärder, att även åt jordbrukets folk — även åt dem, som socialt
nu bli efter — ge möjlighet att rycka fram i ledet och jämställas med andra.

Vidare yttrade

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp:
Herr talman! Herr Carlström nämnde, att jag givit nya direktiv för jordbruksutredningen,
men att herr Carlström önskade få dem skriftliga. Då skall
jag bara be herr Carlström att läsa vad som skrivits i direktiven en gång
till, ty det står uttryckligen i direktiven, att man skall beakta inte minst

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
de sociala reformerna på detta område och de ökade kostnader, som dessa
sociala reformer draga, samtidigt som man även skall beakta ränteläget och
de eventuellt ökade skördar, som uppnåtts på sista tiden ■— naturligtvis i den
mån de inte berott på särskilt goda väderleksförhållanden. Örn herr Carlström
läser igenom direktiven, skall han finna, att det står verkligen sociala reformer,
och dit räknar jag inte allenast -— och det kanske även herr Carlström
menar — de sociala reformer, som voro genomförda, då direktiven
skrevos. Men jag har uttryckligen sagt, att anledningen till att denna utredning
dröjt är, att man skall kunna få en större överblick över de merkostnader,
som uppstått för jordbrukets produktion, och av den anledningen anser
jag mig redan ha givit skriftliga direktiv beträffande denna utredning.

Vad sedan beträffar att man skulle följa med tidsutvecklingen, så följer
herr Carlström, fastän herr Carlström knotar, med tidsutvecklingen, då det
gäller att bevilja förmåner för andra grupper inom samhället. Även örn herr
Carlström knotar i viss utsträckning, röstar ju herr Carlström för detta. Jag
menar, att det är väl orimligt att tänka sig, att här sitta vi och förbättra förhållandena
för stora grupper av samhällets medborgare, men att vi skulle, enligt
herr Carlströms mening, hålla tillbaka utvecklingen och låta sämre
förhållanden råda för de grupper av människor, som äro sysselsatta vid jordbruket,
såväl vid egen produktion som dem som äro anställda vid detta arbete.
Tror herr Carlström, att det kan bli den utveckling, som tillgodoser vare sig de
mindre eller större jordbruken? Jag tror det inte.

Herr Falk erhöll nu ordet för kort genmäle och anförde: Herr talman!

Jag vill till jordbruksministern säga, att frågan huruvida jag gagnar eller
skadar saken, då jag framställt den såsom jag gjort, kan jag egentligen inte
avgöra. Jag har framlagt den såsom den faktiskt förhåller sig, den nakna
sanningen, som här föreligger.

Jag är medveten örn att det är många saker, som inte tåla att framläggas
på detta sätt. De måste klädas i mer eller mindre svarvade fraser. Det är
därför jag är så pessimistisk mot dessa vid olika tillfällen uttalade deklarationer.
Jag är däremot mycket optimistisk vad det gäller lantarbetareförbundet,
och jag är övertygad om att det vi inte kunna få här på lagstiftningens
väg, skola vi få genom uppgörelse med arbetsgivareföreningen, som är
något väsentligt annat. Att denna lagstiftning uppenbarligen försvårar en
sådan uppgörelse kan väl ingen människa, som har någon erfarenhet av underhandlingar
med en motpart, bestrida. Alldeles givet kommer lantarbetsgivareföreningen
att med stöd av denna lag försöka i det längsta hindra någon
som helst uppgörelse.

Herr förste vice talmannen lämnade, jämväl för kort genmäle, ånyo ordet
till

Herr Carlström, som anförde: Herr talman! Herr statsrådet och chefen

för jordbruksdepartementet uttalade sig här angående tydningen av riktlinjerna
i de direktiv, som äro givna åt jordbruksutredningen, och jag skall för
min ringa del försöka att så långt möjligt följa dem, men jag är rädd för att
jag av viss anledning kommer att få gå reservantvägen.

Vidare yttrade

Herr Skoglund: Herr talman! Jag begärde ordet, då jag hörde min ut skottskamrat

Hage tala örn de ekonomiska problem, som hänga samman med

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
deri lagstiftning, som vi nu gå att antaga. Jag tycker han behandlade dessa
ekonomiska spörsmål på ett allt för lättvindigt sätt. Jag tror inte, att vi
andra, som biträda förslaget, kunna taga så lätt på dessa problem som herr
Hage gjort.

Herr Hage framhöll bland annat, att när vi tala örn en ekonomisk belastning
för näringslivet, skola vi också komma ihåg, att semestern medför inkomster,
som kanske uppväga en hel del av besvärligheterna. Herr Hage
talade bl. a. örn, hur människorna komma att resa i större utsträckning. Jag
vill förstå herr Hage på det sättet, att han menar, att statens järnvägar skola
tjäna mera pengar, att vi skola åka buss och bil och bo på pensionat o. s. v.
Herr Hage tror, att denna reform kommer att avsevärt underlätta detta.
Får jag göra herr Hage den frågan: Har herr Hage läst örn de där människorna
som bodde på en ö och levde på att tvätta åt varandra? Det är just, herr
Hage, vad det i detta fall blir fråga om här. Nej, min uppfattning och de
skäl jag har, då jag vågar gå med på detta förslag, är att jag hoppas, att
energiska och kloka företagare och skickliga och dugliga svenska arbetare
skola förmå att utnyttja vårt lands naturtillgångar och skapa verkligt produktiva
värden, som gör det möjligt för oss att, trots vad vi nu här göra, behålla
vår höga levnadsstandard.

När jag ser litet pessimistiskt på den här frågan, hänger det i inte så liten
utsträckning samman med det svenska jordbrukets möjligheter. Jag är rädd
för, att jordbruket far svårt, kanske svårare än någon annan näringsgren, att
bära den belastning, som åstadkommes genom den lag, vi nu antaga. Jag
skall inte fördjupa mig i detta spörsmål. Jag tillåter mig bara att säga till
herr statsrådet och chefen för socialdepartementet, att jag tyckte nog, när han
höll sitt anförande här för en stund sedan, att han förenklade allvarliga och
invecklade problem på ett sätt, som knappast anstår en ansvarig departementschef.
Jag anser, att herr statsrådet skulle, när han får ett förslag genomfört
med så stor enighet, som det här sker, kunnat bespara kammaren en hel del
av vad han sade.

Herr Hage, som nu för kort genmäle erhöll ordet, yttrade: Herr talman!
Jag vill erinra örn att jag yttrade mig på det sättet på den punkt, som herr
Skoglund nu berört, att jag säde, att örn man betraktar företagarverksamheten
i landet som en helhet, så kan det inträffa, att utgifter av det slag, som det
här är fråga örn, kunna komma att befrukta en viss del av företagarverksamheten
och ge den ökade inkomster och även ge de människor, som där äro
sysselsatta, ökade försörjningsmöjligheter.

Jag ville framhålla detta därför att man skall inte betrakta dessa utgifter,
som bli en följd av denna lag, uteslutande som bruttoökningar. Från
dessa bruttoökningar mäste man, för att komma fram till ett nationalekonomiskt
bedömande av denna sak, dra vissa inkomster, som bliva en följd av
denna bruttoökning. Från den utgångspunkten tror jag man har anledning
säga, att man bör inte se saken på det sättet, att man blott talar örn en ökad
belastning av hela företagareverksamheten, utan man måste även tänka på,
att med dessa utgifter följa vissa inkomster, som måste dras av från bruttoökningen.
Jag tror att det resonemanget är fullt riktigt.

Vidare anförde:

Herr Nyblom: Herr talman! Jag har närmast begärt ordet för att ut trycka

min glädje och tillfredsställelse över denna mycket betydande
reform. Jag har ingen anledning att gå emot den till någon del. Jag är

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag orri semester m. m. (Forts.)
emellertid något förvånad över de tämligen bittra uttalanden, som fällts här
i dag ifrån representanter för lantarbetarna. Jag hade inte väntat mig, att
man ifrån det hållet skulle yttra sig så pass skarpt och bittert som man i själva
verket har gjort, ty man har ju på olika sätt försökt att även se till, att
lantarbetarna skulle få del av sociallagstiftningens fördelar och dess sötma
inte bara i detta fall.

Är det emellertid så, att man ifrån ett håll skall betona, att man har bittra
känslor, så kan det finnas anledning att replikera, att det finns mycket stora
grupper inom jordbrukarledet, inom företagarledet, som långt ifrån kunna
anses vara tillfredsställda med hänsyn till de fördelar, som dessa grupper
skulle ha kommit i åtnjutande av genom sociallagstiftningen. Jag tänker i
detta fall närmast på de ungefär 200,000 småbrukare och mindre jordbrukare,
som vi lia ute i landet och som visserligen i statistiken äro upptagna som
egna, självständiga företagare, men som inte kunna betraktas på något annat
sätt än som rena kroppsarbetare. Det är klart, att dessa människor ha en
mycket för lång arbetsdag och ett mycket för långt arbetsår, väsentligt mycket
längre än vad som i genomsnitt gäller för arbetargrupperna här i landet,
alltså mer än 294 dagar. När man kommer i beröring med folket ute i bygderna,
får man också ett klart begrepp örn att för dessa människor gäller
ingen 8-timmarsdag utan i många fall 16-timmarsdag. Jag träffade i söndags
i Hållnäs i norra Uppland en småbrukare, som berättade för mig, att
han nu under en längre tid haft arbete från kl. xli 4 på morgonen till fram
mot 9—10 på kvällen. Han sade, att det var omöjligt för honom att överhuvud
taget få någon hjälp i arbetet. Sådan är situationen. Semester för
dessa människor -— både företagarna och deras hustrur — är något absolut
otänkbart. Det är för dem ett okänt begrepp. Söndag och söckendag arbetas
det lika mycket, i varje fall av hustrun. Det är rätt betecknande vad en av
dessa verkligt fattiga arbetarhustrur skrev till mig i ett brev. Hon är mor
till elva barn, och hon skrev, att den enda ledighet hon haft i sitt liv har hon
haft när hon legat i barnsäng. Men hon tillägger: jag har icke haft tid att
ligga längre då än två eller tre dagar — sedan har jag måst gå upp igen.

Sådant är läget för dessa människor. Jag tror, att socialministern har rätt,
då han säger, att man icke kan nå de självständiga företagarna med en sociallagstiftning
av den karaktär, varom nu är fråga. Jag är säker om att han
har rätt därvidlag. Men det finns möjlighet att hjälpa denna kategori på ett
annat sätt, framför allt genom att ekonomiskt förbättra dess ställning och
se till, att de produkter dessa personer saluföra, komma upp i ett högre prisläge.
Då få de bättre lön för sitt arbete och sin möda.

Med hänsyn just härtill är det med tillfredsställelse jag i dagens debatt noterat
speciellt socialministerns uttalande, att han hoppades, att utvecklingen
skulle bliva sådan, att dessa grupper skola bliva bättre tillgodosedda än
nu är fallet. Jag vill tillägga, att det nog är på tiden, att alldeles speciell
uppmärksamhet riktas åt dessa medborgargrupper, som äro allra mest i
behov av en höjning av sin sociala och ekonomiska standard.

Herr Olovson i Västerås: Herr talman! Jag har begärt ordet uteslutande
för att avgiva en deklaration. Jag ansluter mig i allt till vad herr Holm här
i kammaren yttrade rörande det berättigade i kravet på sammanhängande
semester jämväl för arbetarna vid jordbruket. Då jag trots detta kommer
att rösta för utskottets hemställan beträffande § 6, gör jag det därför att jag
icke kan taga på mitt ansvar att medverka till att kamrarna skola stanna
vid olika beslut på en punkt, där det kan bli svårt eller kanske omöjligt att
nu åstadkomma en sammanjämkning. Till min röst för utskottets förslag vill

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Äng. förslag till lag orri semester m. m. (Forts.)
jag emellertid också foga deri förhoppningen, att lantarbetsgivarna skola första
vad landet vantar av dem, nämligen att de, utan att därtill vara tvingade
av lagen, skola tillerkänna lantarbetarna rimligt lång, sammanhängande semester.
Skulle lantarbetsgivarna i detta avseende komma att svika, då bör
utan onodigt dröjsmål riksdagen få sig förelagt förslag till sådan ändring

i n®en’ lantarbetarnas rätt till sammanhängande semester blir säkerstalla.

I detta anförande instämde herrar Jonsson i Eskilstuna, Lundbom, Åndersson
i .tungelsta, Gustavson i Västerås, Lindahl, Hedlund i Östersund Persson
i Undersvik, Karlsson i Munkedal och Andersson i Munkal jungby.

Herr Olsson i Stockholm: Herr talman! Jag och en del kammarledamöter
a under ett pär ar tidigare väckt motioner angående semesterrätt för alla
arbetare och löntagare. _ Vid de tillfällen, då dessa motioner behandlats i riksdagen,
har icke något intresse kommit till uttryck för själva tanken på en
arbetarsemester.. Motionerna ha emellertid tydligen haft det goda med sig,
att de bildat opinion ty i dag ha vi ju haft en mycket lång diskussion örn
saken, och allmänt erkännes nu rätten för arbetare att erhålla semester. Detta
ar jag mycket glad över.

, ^el1 a,r lc^e lika glad över det förslag, som i dag ligger på kammarens
vir -i fa atS 0m vVssa skönhetsfläckar, och här har också från åt skilliga

hal riktats en mycket stark kritik mot att dels betydande arbetargrupper
stallas utanför semesterlagen, dels andra arbetare, som redan genom
avtal ha skaffat sig semester, kanske få denna sin semesterrätt försämrad.
Det bär aven i diskussionen från skilda håll, särskilt från jordbrukarhåll,
förklarats, att lantarbetarna också skola ha rätt till semester. Men man har
gjort en liten reservation, som visar, att solidariteten i själva verket icke
sträcker sig sa synnerligen långt. Jag lade särskilt märke till ett uttalande
ay herr De Geer i Hanaskog, däri han förklarade, att det var mycket viktigt
för lantarbetarna att erhålla en god semester. Han framhöll även, att han
och jordbrukarna skulle gora allt vad på dem ankomme för att det skulle bli
sa god semester som möjligt. Men samtidigt vädjade han till jordbruksmirustern
att man i form av okade pnsér skulle kompensera den merutgift, som
jordbrukarna kunde tankas få genom en längre semester åt lantarbetarna.
Vad som signalerades da arbetstidslagen för lantarbetarna genomfördes, signaleras
också nu da man star bär redo att besluta örn en semesterlagstiftning.
Man skall salunda ha kompensation för den semester åt arbetarna, som här är
ioreslagen. Under sådana förhållanden är det ju icke så underligt, att man
kan stiga upp i riksdagens^ andra kammare och säga, att jordbrukarna äro
mycket villiga^ att ga med pa en semester, bara statsmakterna sedan giva dem
ntt handtag, sa att de fa betalt for denna merutgift, som semestern innebär.
1m sadan deklaration visar ju i själva verket, att man i själ och hjärta icke
anser, att lantarbetarna eller andra arbetare äro i behov av semester. Jo, man
gor det, om man får fullt vederlag för vad semestern kan tänkas kosta! Det
ar, tycker jag för min del, ganska underliga deklarationer man kommer med i
riksdagens andra kammare, när en semesterlagstiftning skall genomföras
dag bär också studerat lagtexten och då chefen för socialdepartementet,
statsrådet Moller ar närvarande, skulle jag önska av honom få ett spörsmål
besvarat, som icke har diskuterats här i kammaren i dag under den långa diskussionen
men som jag finnér vara rätt allvarligt. T § G heter det- »Arbctsgnvaren
åge bestämma, när semester skall utgå». I § 17 stadgas bl. a följande;
»Mai, som avse tillämpningen av denna lag, upptagas oell avgöras av
allman domstol; dock att nial beträffande arbetstagare, vilkas arbetsavtal regAndra
hammarens protokoll JOSS. Nr J}2. g

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. ni.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
leras av kollektivavtal, skola anhängiggöras vid arbetsdomstolen». Nu skulle
jag önska få reda på, hur man tänker klara upp detta problem. I en mängd
avtal, säkerligen berörande ett par hundratusen arbetare, stipuleras, att semestern
skall utgå under sommarmånaderna, i regel under juni, juli eller
augusti månader. Örn det nu blir tvist örn denna sak pa en arbetsplats, skall
den enligt den föreliggande lagtexten av arbetstagaren hänskjutas till avgörande
av arbetsdomstolen. Men tillämpningen av lagen i övrigt enligt § 6
skall tillkomma de allmänna domstolarna, och paragrafen, stadgar, att arbetsgivaren
äger rätt att bestämma, när semestern skall utgå. Jag skulle vilja
ha ett besked av chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller^ hur denna
lag skall tolkas. Det är ett viktigt uttalande detta, som här måste göras
för att det icke skall uppstå betydande svårigheter på arbetsplatserna, när
semesterlagen skall tillämpas i sin helhet. Det blir, sa vitt jag kan första,
här ett bedömande dels av arbetsdomstolen, som har att döma enligt kollektivavtalslagen,
dels av allmän domstol, som har att taga ställning till den föreliggande
lagen. Är det nu så, att saken går till allmän domstol och att denna
skall avgöra semesterns förläggning, sättas alla de avtal, som äro träffade,
ur funktion, och deras bindande kraft är då upphävd. Jag anser för mitt
vidkommande, att det hade varit betydligt lyckligare, örn man i detta lagförslag,
då det gällt bestämmande av semestertiden, bestämt att parterna gemensamt
skulle kunna ordna saken och att icke blott den ena parten hade rätt

att bestämma. o .,

En semester, som förlägges för arbetare på en tidig eller kanske sen tidpunkt
av året, på vintern, våren eller hösten, blir för dem knappast någon semester
i vanlig betydelse. Jag är livligt övertygad örn att riksdagens ledamöter,
som ha möjlighet att taga semester när de vilja, i regel taga den under
sommarens bästa månader. För de människor, som behöva vila och rekreation,
äro sommarmånaderna självfallet den allra lämpligaste och bästa tiden,
och det är ju därför också, som fackorganisationerna i sina avtal lyckats fa
denna bestämmelse införd. Herr Österström har i dag talat örn de, svårigheter,
som kunna uppstå, när semestern skall genomföras. Dessa svårigheter bil
icke till finnandes, örn semestern förlägges till någon av de tre bästa sommarmånaderna,
ty i regel är det da sa, att arbetarna med sina familjer - hustrun
får på så sätt också del av denna semesterledighet — draga ut i skog och
mark. De cykla kanske eller följa med någon buss ett stycke, och sia sig
sedan ned på landet under semestertiden. Både hustrun och mannen få därigenom
god vila och god rekreation. Blir det nu så, som andra lagutskottets
ordförande i första kammaren i dag omnämnt, att företagen komma att förelägga
arbetarnas semester till påsk och pingst, kanske framför allt dessa ^ tva
helger, befarar jag, att semesterlagen icke blir vad man kanske innerst inne
syftat’till från åtskilliga håll. Och lagen innehåller — jag skall herr talman,
icke upptaga tiden med den saken — så många kryphål, att det säkerligen
blir vanskliga svårigheter för arbetarna att erhålla den semester de
ändå genom riksdagen principiellt blivit tillerkända. Det är med denna lagstiftning
ungefär som med lagstiftningen örn folkpensioneringen, örn mödrahjälpen,
örn barnavårdshjälpen o. s. v.: samhället giver med den ena handen
och tager tillbaka med den andra. Att tala vackert örn att folk behöver semester
kan vem som helst göra, men att lagstifta, sa att det blir en verklig semester,
tycks vara betydligt svårare.

Herr Baeckman: Herr talman! Jag har tillsammans med några kamrater
i kammaren väckt en motion, nr 508, som gar ut pa att smaföretagarna skulle
beredas skydd mot de stora kostnader, som semesterlagen förorsakar just dem.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

. . Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)

Vi framhålla i motionen den stora olikhet, som råder mellan små och stora
löre tåg- och hur olika arbetet bedrives i dessa, och vi påpeka, att småföretag-arlia
själva leva linder sådana ekonomiska förhållanden, att fjorton dagars semoster
för dem är en okänd sak. Vi hänvisa också till ett uttalande av överstathållarämbetet^
däri det heter, att det är mycket möjligt och troligt, att
smaföretagarna få betala denna semesterkostnad icke med pengar — det ha
de inga — utan med uppgivande av den lilla ledighet, som de möjligen skulle
kunna taga sig själva.

Vi beklaga, att motionen icke vunnit utskottets beaktande, så mycket mera
som vi anse, att åtskilliga humanitära skäl tala för ett bifall till densamma.

inför en skyddslagstiftning, borde ju också i denna skyddslagändra
parten kunna fa något att säga, och det borde icke gå alltför
hart ut över denna. I anledning av vad statsrådet och chefen för socialdepartementet
yttrade örn att man icke kan lagstifta för de självständiga företagarna,
skulle jag vilja fästa uppmärksamheten på småföretagarnas ställning. Det
vore kanske icke alldeles ur vägen, att man också sysslade något med dem.

° Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet Möller; Jäg är icke säker
pa att jag uppfattade herr Olssons fråga riktigt. Vad § 17 beträffar, så blir
törhallandet det, att örn arbetare överhuvud taget ha sina arbetsvillkor reglerade
genom kollektivavtal, skall varje tvist i semesterfrågor gå till arbetsdomstolen,
t. o. m. om icke det finns några semesterbestämmelser i avtalet. Ha
de ett privat avtal, går tvisten till allmän domstol, men äro deras arbetsförhållanden
reglerade genom kollektivavtal, går den till arbetsdomstolen. Den
saken är således fullkomligt klar.

Jag skulle i övrigt vilja säga, att det är klart, att det skulle ha varit angenämt,
om man kunnat göra lagstiftningen sådan, att man koncentrerat hela
semestern till sommarmånaderna. Men det finnes ju vissa betänkligheter, som
man icke kan komma ifrån. En sak är, att konkurrensen, när det gäller resor
°i jP®nsiona^ kän bli svår. Jag vill fästa uppmärksamheten på att örn man
skall kunna ordna med billiga pensionat, böra dessa om möjligt kunna hålla en
något sa när jämn drift året örn. Skola pensionaten koncentrera hela sin
verksamhet till en kort tidsperiod, måste kostnaderna där bli högre Detta är
den _ ena synpunkten. Den andra är den, att örn man befinner sig i en högkonjunktur,
ar det också högsäsong under sommaren. Det kan icke vara rimligt
att gora en lagstiftning på det sättet, att den direkt förhindrar, att man
kan ersatta dem, som fa semester, med vikarier, d. v. s. lägga lagstiftningen
sa att den själv tvingar företagen att slå igen portarna därför att de helt
enkelt icke kunna finna arbetskraft, som skall ersätta den arbetskraft som har
semester. ^Lietta har jag också ansett vara en ganska farlig sak.

hedan får man icke överdriva detta att semestern skall kunna förläggas till
olika tider pa året. Avtalsfriheten finns ju alltid, och att även om lagen giver
arbetsgivarna rätt att bestämma när semestern skall utgå, häver ju avtal
detta. Om det ingås avtal om en förläggning av semestern till sommarmånaderna,
galler avtalet. Arbetarna lia ju att därvidlag göra sitt inflytande
pallande vid de förhandlingar örn kollektivavtal, sorn hädanefter komma att
aga rum — ett inflytande som med den starka fackföreningsrörelse vi lia i
Sverige mäste bil betydande. Jag har endast velat göra denna anmärkning i
anledning av herr Olssons yttrande.

Herr Olsson i Stockholm erhöll nu ordet för kort genmäle och an
är tacksam för herr statsrådets svar, men jag tycker inte det är
klarläggande på denna mycket betydelsefulla punkt.

förde: Jag
tillräckligt

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. in.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)

Att avtalstvistigheter rörande semesterbestämmelserna skola hänskjuta^ till
arbetsdomstolen är fastställt i kollektivavtalen, och det är också föreskrivet i
detta lagförslag. Men å andra sidan heter det i detta lagförslags § 6 att arbetsgivaren
äger bestämma när semestern skall utgå, och därtill kommer
§ 17: »Mål som avse tillämpningen av denna lag upptages och avgöres av
allmän domstol...», och det är den punkten som är oklar. Är det den allmänna
domstolen som är bestämmande över semesterlagstiftningen, blir självfallet
kollektivavtalet i denna betydelsefulla punkt satt ur spel, och följden
blir därmed också att avtalen icke längre äro giltiga.

Vidare yttrade:

Chefen för socialdepartementet herr statsrådet Möller: Jag har nu försökt
upplysa herr Olsson i Stockholm örn hur det ligger till, men jag kan ju inte
intressera mig särskilt för hans lagtolkning, som i detta fall är felaktig.

Herr Gardell: Herr talman! Då det är så mycket talat i denna fråga

redan, skall jag inte bli långrandig.

Landsbygdens avfolkning är ett problem, som också bör beaktas i detta
sammanhang och som är mycket allvarligare än man verkligen tror. Kan man
genom den föreslagna semesterlagen och åttatimmarslagen minska denna avfolkning,
så är därmed mycket vunnet. Det är redan nu mycket svårt för
mindre jordbrukare och företagare att få arbetare, och skulle semesterlagen
undantagas dem, blir det ännu omöjligare att fa folk till de mindre jordbruken
och företagen. Vid de större jordbruken går det nu att få folk tack
vare åttatimmarslagen, men arbetare, som komma till mindre företag och jordbruk
och där berövas semesterlagen, komma aldrig på allvar att flytta dit, det
är min övertygelse.

Kostnaderna för den här semesterlagen bli ganska stora, men dessa kostnader
måste delas upp på hela folket således även för arbetstagaren som för
arbetsgivaren. Då vi nu ha en jordbruksutredning och herr Carlström är med
i den, hoppas jag, att åtminstone han har detta i minnet och försöker ordna
så, att jordbrukarna genom ett högre pris på sina produkter få ersättning för
den kostnadsökning, som denna semester medför för dem. Jag hoppas också,
att den där utredningen blir färdig snart och att, när förslaget örn högre
pris på lantbruksprodukter framlägges, det då godtages av en enhällig riksdag.
Skulle det genom livsmedelskostnadernas stegring bli något ökade levnadskostnader
i städerna, kanske vi därmed skulle kunna få en del av folket
bort ifrån städerna och tillbaka till landsbygden igen, så vore därmed ingen
skada skedd.

Beträffande djurskötarna är det ju lagens mening, att djurägaren skall försöka
skaffa en ersättare så att djurskötaren kan få ledigt, och då får inte
djurskötaren ta emot semesterpengar utan skall ha ledigt. Semesterlagen är
ju inte till för att höja avlöningen utan för att arbetarna skola få vila, och
därför stadgar § 13, att örn en arbetare uträttar samma arbete under semestertiden
mister han semesterlönen. Jag tror denna bestämmelse ^skall göra mycket
gott, ty det är många som nu, sedan de slutat sitt arbete på ett håll, gå till
ett annat ställe och fortsätta med samma arbete där vissa timmar.

Herr De Geer i Lesjöfors ville ta bort vissa helgdagar. Jag skall genast
be att få yrka avslag på det förslaget. Jag tror, att arbetstakten blivit så
snabb nu för tiden, att människorna många gånger nästan äro som maskiner,
och då kan det vara gott att då och då få en dag ledigt —- det är nog bättre
än ha 12 dagar ledigt i en följd och sedan arbeta hela året i ett sträck. Jag

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts )
tror det kan göra dessa arbetare lika gott att få vila ut någon gång då
och da.

Föreliggande fråga berör dessutom ett område, som jag inte bär skall gå
närmare m på, nämligen det religiösa. Jag tror, att förslagets realiserande
skulle väcka mycken förstämning i religiösa kretsar, och i vår lättrörliga tid
anser jag inte, att vi skola införa flera oroselement, varför jag för min del
yrkar avslag på denna motion och bifall till utskottet.

Herr Liedberg: Herr talman! Det var herr Erikssons i Sandby anförande
som föranledde mig att begära ordet. Herr Eriksson var missmodig över Kungl.
Maj :ts förslag i vad det rörde lantarbetarna. Hans missnöje tog sig emellertid
bland annat det egendomliga uttrycket, att han ganska våldsamt angrep arbetsgivarparten,
som inte skulle vilja hålla ingångna avtal. Det kan ju inte
gärna ha varit någon annan arbetsgivarpart han åsyftade än den, som varit
med örn att besluta, örn avtal, d. v. s. lantarbetsgivarföreningens medlemmar;
och dessa^ skulle salunda enligt herr Erikssons mening ej vilja hålla avtal
Jag måste inlägga en mycket bestämd gensaga både mot detta påstående och
mot att dylikt dragés in i denna debatt. Herr Eriksson borde enligt mitt förmenande
halla sig för god för dylika angrepp — de äro för billiga. Arbetar- och arbetsgivarparterna
äro jämställda parter med, såvitt jag kunnat finna, ömsesidig
respekt och aktning för varandra. Felas det i det enskilda fallet, så sker
detta inte ensidigt; men andra kammaren är knappast forum för dylika måls
avgörande. Detta om detta.

Personligen är jag i princip för semesterrätt, men detta innebär inte, att jag
i allo gillar semesterlagens utformning. I det stycket ansluter jag mig till vad
err skoglund har anfört. Det är alldeles givet att möjligheterna att sammanlora
ledigheten till längre perioder i någon mån äro olika. För det större jordbruket
med ett^flertal anställda ligger det naturligtvis mycket lättare till. Svårare
blir det såvitt jag kan finna för det mindre jordbruket, t. ex. ett sådant
där hela arbetsstyrkan utgöres av mannen, hustrun och låt oss säga en anställd

Vad nu lantarbetarnas önskemål på denna punkt beträffar, så blir det _ det

behöver jag knappast tala om för någon, inte ens för herr Eriksson i Sandby
~ tiillälie tor parterna att förhandla om den saken, vare sig nu herr Falk eller
herr Olovson risa eller rosa, hota eller berömma.

Herr Olsson i Staxäng: Herr förste vice talman! När vi för blott några
dagar^ sedan beslutade örn genomförande av en beredskapsstat såsom en beredskapsatgärd
inför en kommande depression, önskade säkert, och kanske inte
minst, förslagsställaren, att en av de mycket effektiva faktorerna när det gällde
att komma igenom den senaste krisen, nämligen näringslivets egen kraft
aven linder en kommande kris skulle kunna utveckla samma styrka.

Jag kan inte. riktigt jämföra den beredskapsåtgärd vi då vidingö med det
lorslag som vi i dag ta ställning till. Jag kan inte betrakta detta förslag som
en beredskapsstat eller en beredskapsåtgärd inför en kommande kris. Jag har
dock lattat ställningen här idag så, att det är ett mycket utbrett socialt intresse,
som bär tränger sig fram, då man vill ge dessa anställda en lagstadgad .semester,
även med risk att detta medför en ganska hård belastning av näringsJivet.
Jag år också alldeles övertygad örn att man litet var här idag hyser den
torhoppningen, att vid en kommande kris niiringslivet måtte ha kunnat smälta
denna belastning, som vi idag ge detsamma.

.Nar det gäller näringslivet komma vi inte förbi en yrkesgrupp som inte
minst under senaste arbetslöshetsperiod fyllde en mycket, mycket stor uppgift
och det var hantverkets män, eller de s. k. .småföretagarna. Det visade sig inte

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
minst rent statistiskt, hur dessa företagargrupper på ett alldeles särskilt sätt
hade kunnat fylla en utomordentlig uppgift när det gällde att bereda arbetsmöjligheter.
Jag har tillåtit mig att i anledning av denna Kungl. Maj :ts proposition
väcka en motion, däri jag i viss man begär en undantagsställning för
dessa småföretagare. Jag har ingen anledning att här ta upp en längre debatt
örn denna sak, då här hållits flera anföranden, som ganska ingående berört
denna detalj i förslaget. Herr Fredberg berörde saken, och jag skulle helt och
hållet ha kunnat instämma i hans anförande, örn det inte hade slutat med det
yrkandet. Herr Nyblom har också framhållit småbrukarens svåra ställning,
men jag skulle dock vilja säga till herr Nyblom, att hans förhoppning omen
kompensation nog mest förblir en förhoppning. Det har ju visat sig hur svårt
det är att få kompensation när man belastar näringslivet på något sätt. Jag
tror nog det hade varit säkrare att giva denna företagargrupp litet större frihet
när det gäller denna lagstiftning tills denna kompensation verkligen hade
lämnats åt våra småföretagare. I fråga örn dem kan jag kort och gott sammanfatta
mina synpunkter så: de ha inte den ekonomiska bärkraft som storindustrien
har, de ha inte heller samma möjlighet till rationalisering, och de
komma slutligen även i en betydligt svårare ställning när det gäller att tilllämpa
bestämmelserna i denna lagstiftning.

Jag vill tillägga ytterligare en sak beträffande dessa småföretagare. Vi
lagstifta ju nu för att ge en social förmån åt ett visst befolkningsskikt i vart
land, men vi lagstifta väl inte i den meningen, att denna fördel samtidigt skall
undanhållas andra. Vi kunna inte komma ifrån att för smaföretagarna kommer
denna lagstiftning säkerligen att medföra, att den ledighet som de behövde
hädanefter kommer att bli ytterligare inknappad för dem.

Jag begärde dock ordet närmast för att beröra en annan fråga. Herr De
Geer i Lesjöfors anknöt i ett anförande vissa synpunkter till en reservation,
vari man berör möjligheten att kunna stryka bort vissa helgdagar. När man
säger att man vill ge dessa anställda denna ledighet —- vilket inom parentes
tyder på en ganska vacker förståelse för dem — då skulle jag vilja vädja till
herr De Geer, att han utsträcker denna förståelse även till dem i samhället,
som på grund av religiösa synpunkter vilja behålla dessa helgdagar. Här har
också påpekats att man ju skulle tänka sig, att ett förslag härom vad de religiösa
synpunkterna beträffar kunde bli föremål för kyrkomötets behandling.
Men då vill jag framhålla, att det knappast finns någon logik i ett dylikt resonemang.
När man beslutar en reform av ganska materiell och profan karaktär,
som en semester i själva verket är, skall då detta få öva tryck pa ett beslut
av religiös karaktär på kyrkomötet? Jag kan inte få detta att gå ihop.

Man har även här under hand sagt, att vi skola se på förhållandena i andra
länder. Ja, när det gäller helgdagarna tror jag det kunde vara av värde för
oss att se på förhållandena i andra länder. Låt oss exempelvis se på England.
Där kanske man inte har samma syn på just helgdagarna som vi i vårt land, oell
man kanske rent av som en kuriositet kan nämna de förhållanden som där existera.
Man vägrar sålunda att spela fotboll på en söndag, man vägrar även att
gå med på matcher i utlandet på en söndag. Ja, för en kort tid sedan begärdes
i underhuset, att man skulle öppna biograferna på söndagarna. Mot ^letta opponerade
man sig från regeringens sida, och förslaget avvisades också som något
oerhört och orimligt. Där har man alltså en ganska stor vördnad ^för söndagens
helgd. Jag skulle önska att denna vördnad här i vårt land också sträckte
sig så långt, att vi ville bevara det antal söndagar och helgdagar vi för närvarande
ha. Det är ur religiös synpunkt ganska svårt att förstå, att man skulle
kunna avskaffa en sådan helgdag som Kristi Himmelsfärdsdag. Vi borde kunna
lära oss ganska mycket av förhållandena i England, anser jag. Man för -

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
står, ^när ett land så kan behärska sig självt, att det också har en förunderlig
förmåga att behärska andra.

Herr Eriksson i Sandby: Herr förste vice talman! Jag vill bara i anledning
av herr Liedbergs anförande säga, att örn herr Liedberg följt mitt yttrande,
skulle han för det första ha lagt märke till att jag aldrig uttalat mig
örn Svenska lantarbetsgivarföreningen. För det andra skulle han också ha
lågt märke till att jag konstaterade, att det bland lantarbetsgivarna finns
många humana och vidsynta personer, som också förstå, uppskatta och sätta
värde på det arbete, som utföres.

Och för det tredje vill jag bara säga, att det förutom dem, som äro organiserade
i Svenska lantarbetsgivarföreningen, finns en tämligen stor grupp oorganiserade
lantarbetsgivare, som jag knappast tycker det finns någon anledning
för herr Liedberg att göra sig till talesman för.

Efter härmed slutad överläggning blev paragrafen av kammaren godkänd
i enlighet med utskottets förslag.

Efter föredragning av 2 § anförde:

Herr Hage: Jag skall på denna punkt be att få säga några ord med anledning
av fröken Anderssons anförande, vari hon yrkade, att första stycket
av denna paragraf skulle tagas bort ur lagtexten. Jag för min del skall påyrka,
att detta stycke behålles, och jag gör det inte minst, därför att på intet
ställe i denna lag är lagens karaktär av minimilag så klart fastslagen som just
här. Här säges det alltså ut, att den lag, som här föreslås, är en minimilag.
Har en arbetstagare lyckats erhålla rätt till bättre förmåner än vad denna lag
ger, skyddas denna rätt i första stycket av nu ifrågavarande § 2.

Jag vill påpeka, att denna paragraf avser att skydda arbetstagarnas intressen,
både när det gäller antal semesterdagar, som bestämts med hänsyn till anställningsort
och med hänsyn till levnadsålder. Om sålunda en person lyckats
få en bättre'' semesterförmån med hänsyn till att han är placerad på en kall
och avlägsen ort eller något sådant, så skall den rätten skyddas, och har en
arbetstagare erhållit förmånen att t. ex. vid 40 års ålder få en bättre pensionsrätt
och ett större antal semesterdagar skall även denna rätt skyddas genom
denna lagbestämmelse.

Jag vet mycket väl, att man säger, att denna bestämmelse kommer att medföra,
att arbetsgivarna bli mindre benägna att gå med på sådana förmåner,
som gå längre än lagen stadgar. Med anledning därav vill jag säga, att jag
tror, att det argumentet inte är så hållbart. Jag tror, att örn det existerar en
stark fackorganisation, och örn det överhuvud taget har blivit en allmän opinion
i landet, att semesterrätten skall ha den eller den längden, kommer den saken
att klaras, även örn det finns en sådan lagparagraf som denna.

Från denna utgångspunkt, herr talman, skall jag för min del be att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr Molander: Herr talman! Som de ärade ledamöterna i kammaren torde
se, har vid denna paragraf fogats en reservation, och jag ber genast att
få påpeka, att bland reservanterna befinner sig ordföranden för semostersakkunniga,
vilka i sin tur inte hade föreslagit, att man skulle i lagen införa en
bestämmelse, som legaliserade s. k. sedvänja. Vi reservanter anse, att detta
är en bestämmelse, som inte borde införas i denna semesterlag, ty det iir ju
en klar och tydlig kategoriklyvning. Denna bestämmelse innebär ju, att samtidigt
som vi stifta en lag örn att man skall ha rätt till tolv dagars semester
efter att ha uppfyllt vissa kvalifikationer och bestämmelser, skola vi också

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
stifta en lag, att andra människor skola ka en semester på tre veckor, fyra
veckor, sex veckor eller kanske ett pär månader, vilket skulle gälla sådana
som redan ka så lång semester. Det kan ju inte vara någon risk för att de
som redan ka kunnat tillkämpa sig en längre semester än vi nu skola minimilagstifta
örn, skulle genom denna lagstiftning kunna tänkas få en mindre
semester än de nu ka. Snarare korde de kunna göra anspråk på längre semester,
eftersom de, som ka kortare semester eller ingen alls, nu få tolv dagars
semester. Låt oss se på t. ex. på typograferna, som nu ka tre veckors semester.
Ingen kan väl tänka sig, att typograferna skulle få en kortare semester därför
att andra människor få en semester på tolv dagar. Det vore väl mera motiverat,
att de skulle komma ock säga att nu ka de som inte käft någon semester
alls fått tolv dagars semester, varför vi, som redan förut kade tre veckors
semester, nu köra ka fyra veckors semester. Det korde ju kli konsekvensen
av det kela. Dessutom kan det vara ganska farligt att körja lagfästa
sedvänjor. Det kan leda till farliga konsekvenser. Man skulle ju exempelvis
kunna kräva, att man också lagfäste en sedvanlig lön, vilket enligt mitt förmenande
skulle kli ganska svårt. I utskottet skämtade man ock sade, att man
ju skulle kunna säga, att det klivit en sedvänja att vara riksdagsman, då man
varit det i fyra år, ock då korde man också ka rättigket att vara det i kela sitt
återstående liv, eftersom det klivit en sedvänja. Det kanske låter som ett ganska
makakert exempel, men det kan ju i alla fall tjäna som ett exempel på att det
kan vara farligt att körja på att lagfästa vad som är sedvänja. I vart fall yrkar
jag, kerr talman, att kammaren måtte på de skäl, som anförts i den av kerr
Tamm m. fl. avgivna, med nr 1 ketecknade reservationen, kesluta, att första
stycket i 2 § i det föreliggande lagförslaget skall utgå men att paragrafen i
övrigt godkännes i enligket med utskottets förslag.

Herr Hage: Herr talman! Jag vill gentemot den föregående talaren säga.
att det förslag till kategoriklyvning som en gång framfördes ock som innebar,
att vissa befattningskavarekategorier skulle få en längre semester än andra,
är faktiskt avfört från dagordningen, ock den lilla flisa av kategoriklyvning,
som det kär föreliggande förslaget möjligen kan tänkas innebära, är verkligen
så obetydlig, att man mycket väl kan gå med på detta förslag. Innebörden
i det föreliggande förslaget, som regeringen framlagt, är ju helt enkelt,
att man skall se till att förhållandena i semesteravseende för dem, som ha
fått det litet bättre än i denna lag stadgas, inte skola försämras genom denna
lagstiftning. Örn exempelvis arbetare i ett visst yrke ka lyckats skaffa sig
tre veckors semester eller arbetare på en avlägsen och kall ort, fått en bättre
tillmätt semester än här föreslås, kan jag inte finna annat än att det är ur
sociala utgångspunkter mycket önskligt, att man skyddar den förmån, de
lyckats skaffa sig, genom en sådan lagbestämmelse som den nu ifrågavarande.
Avsikten med denna lagstiftning är givetvis inte att försämra semesterrätten
för någon människa, utan avsikten är ju att skapa en minimibestämmelse beträffande
semesterns längd, som tilldömer vederbörande ett visst antal semesterdagar,
ock örn det är någon, som råkar ha det litet bättre ställt i semesterhänseende,
så skall han få behålla denna rätt. Det är den princip, som ligger
bakom detta stadgande, och den tycker jag är riktig.

Herr Andersson i Rasjön: Herr talman! Jag har begärt ordet i anledning
av det av herr Molander framställda yrkandet. Till vad han anfört kommer
också den omständigheten, att ifrågavarande bestämmelser äro mycket svåra
att tolka. Det är i allmänhet så med de lagförslag, som komma från socialdepartementet,
att de inte äro så särdeles utförliga. Vi kunna förstå, att de

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
områden, som regleras genom sociallagar, äro sådana, att man inte kan kräva
någon absolut noggrannhet, men det är i varje fall önskvärt, att man icke avsiktligt
inför otydliga begrepp. Detta gäller särskilt, då såsom här otvivelaktigt
är fallet, det är skäligen ovisst, huruvida det stadgande, som föreslås,
är till någon nytta för vederbörande.

Jag har en speciell anledning att biträda herr Molanders yrkande. Det pågår
nämligen ett arbete inom svenska landstingsförbundet i syfte att få till stånd
ett normalavtal för sjukhuspersonalen. Därvid har naturligtvis också frågan
örn semesterbestämmelser kommit upp. Man har då presumerat, att detta lagförslag
skulle komma att bifallas av riksdagen, och därvidlag har man också
undersökt, vilka verkningar här ifrågavarande stadgande skulle komma att
få, och försökt att utröna, vad det egentligen skulle kunna inläggas för mening
i det. Jag vill nämna ett exempel som bevisar, vilka svårigheter, som kunna
uppkomma vid tillämpning av stadgandet, örn det skall ha den innebörd som
herr Hage vill ge det. Vid vissa sjukhus har beträffande exempelvis sjuksköterskor
befunnits lämpligt att i stället för att ge dem en förkortad arbetstid
bibehålla den längre arbetstiden och i stället utöka semestern. Denna anordning
har varit betingad inte minst av svårigheten att i nuvarande läge skaffa
tillräckligt många befattningshavare för att komma ned till en kortare arbetstid,
medan det varit lättare att skaffa vikarier under semestertiden. Men örn
man nu så småningom kommer fram till en rimlig reglering av arbetstiden
för denna personalgrupp, skall då den förut beviljade semesterledigheten räknas
såsom åtnjuten av sedvänja och skall man vara tvungen att medge en sådan
längre semester, även örn den icke i övrigt är betingad av vederbörande befattningshavares
tjänsteställning och arbetsuppgifter? Detta är ett problem som
man möter här, och jag är övertygad örn, att många andra svårigheter av liknande
slag skola möta vid tillämpningen av ifrågavarande paragraf.

Nu tillkommer även den omständigheten, att första kammaren redan bifallit
ett yrkande av samma innebörd som det av herr Molander framställda. Detta
får naturligtvis icke vara något avgörande skäl för att denna kammare skulle
fatta samma beslut. Men om kamrarna stanna i skiljaktiga meningar, få vi en
sammanjämkning i riksdagens sista timme, som kommer att klubbas igenom,
när bänkarna äro avfolkade. Jag tycker, att saken i och för sig icke har så
stor betydelse, och jag vädjar till kammaren att, för att vi skola slippa en sammanjämkning,
bifalla det av herr Molander framställda yrkandet.

Herr Cruse: Herr talman! Herr Molander valde ett mycket dåligt exempel
för sin ståndpunkt, da han aberopade typografernas treveckorssemester.
Jag har i dag deltagit i förhandlingar med Svenska arbetsgivareföreningen rörande
nytt avtal för civiltryckerierna, och därvid meddelade en av direktörerna
i Svenska arbetsgivareföreningen, att föreningens ståndpunkt är nu, att
inga semesterbestämmelser få finnas i avtalen, utan lagen skall gälla till punkt
och pricka. Denna ståndpunkt motiverades med att man hade begärt uniformitet,
och man skulle nu bli bönhörd över hövan. Nu är jag övertygad om att
typograferna skola kunna klara den här saken, sa att de icke behöva komma i
ett sämre läge. Men jag är rädd för, att om Svenska arbetsgivareföreningen är
så upprörd över denna sociala reform, kan man i desperation rycka ned förmånerna
för förmän, kontorsanställda och andra, som nu lia längre semester.
Jag anser, att andra kammaren skulle begå en ganska klandervärd handling,
om den nu, när det gäller att förbättra semestermöjligheterna för så stora
grupper av arbetare, kanske samtidigt försämrar möjligheterna för deni, som
redan nu lia en längre semester. Vi ha alltså en viss skyldighet att skydda
deras intressen, som förut skaffat sig semester utöver lagens minimum.

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)

Jag hemställer därför, att denna kammare bifaller utskottets förslag på
denna punkt.

I detta anförande instämde herrar Olsson i Mellerud, Olovson i Västerås,
Pettersson i Hällbacken, Spångberg, Lindberg i Stockholm och Gustafsson i
Bogla.

Herr Bagge: Ja, herr talman, vid förhandlingar förekomma ju så mångå
olika argumenteringar — det vet både herr Cruse och jag. som ha varit med
rätt länge — så att man behöver kanske icke ta altför allvarligt på allt som
sägs där. Att typograferna reda sig är säkert klart. För övrigt har det ju
uttalats från arbetsgivarehåll, att det icke kan vara tal örn att man skulle försämra
förhållandena för dem, som ha bättre semester än den nya lagen sta,dgar.

Jag skulle vidare vilja framhålla, att örn kammaren skulle ta reservationen,
har kammaren även godtagit följande uttalande: »Utskottet önskar emellertid

framhålla, att lagens inverkan på nu utgående bättre semesterförmåner bör
följas med uppmärksamhet. Skulle mot förmodan en tendens komma att visa
sig till nedpressning av semesterns längd för sådana arbetargrupper, som för
närvarande hava längre semester än två veckor, torde frågan böra upptagas
till förnyat övervägande.» Skulle alltså kammaren i likhet med första kammaren
gå på reservationen, misstänker jag att vi icke vidare behöva ha några
bekymmer i den riktning, herr Cruse angivit. Däremot har man anledning
att instämma med herr Andersson i Rasjön däruti, att man kan ha mycket
stora betänkligheter mot det förslag, som utskottsmajoriteten kommit med på
denna punkt, just på grund av att ett bifall till detta skulle kunna medföra en
försämring för arbetstagarna, närmast då tjänstemännen och kontorspersonalen,
som det ju här i första hand gäller. Det är nämligen uppenbart, att man,
örn nu denna bestämmelse genomföres, kommer att bli mycket försiktig med
att på något sätt förbättra semestern för personalen utöver vad som för närvarande
gäller, ty man vet, att man i så fall är låst för framtiden.

Äro vi alltså icke för kortsynta och tänka vi icke bara på stunden utan
även på framtiden, så böra vi slopa denna bestämmelse framför allt för personalens
skull. Dessutom vill jag framhålla — även här instämmer jag med
herr Andersson i Rasjön •—• att bestämmelsen är alldeles oformlig och överhuvud
taget blir mycket besvärlig att överhuvud tillämpa i praktiken.

Jag ber för min del, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet Möller: Herr talman! Jag

hade från begynnelsen icke för avsikt att deltaga i denna debatt.

Jag medger gärna, att man kan ha delade meningar örn en bestämmelse av
denna art. Emellertid har den ju tillkommit efter mycket bestämda yrkanden
från personalorganisationernas sida. Man har uppenbarligen icke -—• med
rätt eller orätt — bland personalorganisationerna något förtroende för den goda
vilja att bevara uppnådda semesterförmåner, som man borde ha rätt att förutsätta.
Vid sådant förhållande ha som sagt de anställdas personalorganisationer
varit mycket angelägna, sedan nu kategoriklyvningen fallit, att få in i
lagförslaget en bestämmelse, som skulle förhindra, att semester, åtnjuten av
sedvänja, förminskades med eventuellt åberopande av den nya lagstiftningen.

Beträffande första kammarens beslut i denna fråga kan jag icke underlåta
att framhålla, att det fattades med 57 röster för utskottets förslag mot 55 för
reservationen, alltså med sammanlagt endast 112 röster. Jag kan icke säga bestämt
hur många som avstodo — dessa voro väl sannolikt bortkvittade — men
det är efter min uppfattning rätt uppseendeväckande, att ett beslut i en sådan
fråga fattas mitt på eftermiddagen med endast 112 röster, varvid alltså 38

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
ledamöter på ett eller annat sätt icke deltaga i voteringen. För den händelse
andra kammaren skulle följa utskottets förslag — vilket jag för min del
anser mig skyldig att förorda — beror naturligtvis frågan örn vilket beslut som
skall bli riksdagens väsentligen på, hur stor majoriteten blir för utskottets
förslag här i kammaren. Skulle denna bli jämförelsevis stor, förmodar jag att
det icke skall bli några större svårigheter att få första kammaren att biträda
andra kammarens beslut. Med en liten majoritet däremot är ju en sådan utgång
mera oviss. Jag har velat säga dessa ord, innan kammaren skrider till votering.

Härmed var överläggningen slutad. Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på godkännande av 2 § enligt utskottets förslag, dels ock på bifall
till det av herr Molander under överläggningen framställda yrkandet;
och förklarade herr förste vice talmannen sig anse svaren hava utfallit'' med
övervägande ja för den förstnämnda propositionen. Herr Molander begärde
emellertid votering, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren godkänner 2 § i andra lagutskottets förevarande
förslag till lag om semester, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit det av herr Molander under överläggningen
framställda yrkandet.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes, jämlikt beslut av herr
förste vice talmannen, votering medelst omröstningsapparat. Därvid avgåvos
121 ja och 63 nej, varjämte 9 av kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså godkänt paragrafen enligt utskottets förslag.

3 och 4 §§.

Godkändes.

5 § föredrogs; och anförde därvid

Herr Nordström i Kramfors: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall

till vår motion nr 497.

Ordet lämnades härefter ånyo till

Herr Nordström i Kramfors, som yttrade: Herr talman! Jag ber att få

återtaga mitt yrkande. Det avsåg 6 §.

Vidare anfördes ej. Kammaren godkände paragrafen enligt utskottets förslag.

Efter föredragning av 6 § anförde:

Herr Holm: Herr talman! I enlighet med den hemställan, som gjorts i

min reservation och i motionen 11:490, ber jag att få yrka, att till 6 § fogas
ett tillägg av följande lydelse: »Med avseende på nämnda arbetstagare skall
dock iakttagas, att minst hälften av antalet semesterdagar skall utgå i ett sam -

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)
mansäng, såframt icke överenskommelse örn annan ordning träffats med arbetstagaren.
»

Herr Nordström i Kramfors: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till
motionen II: 497, i vad den avser 6 §, vari hemställes, att semestern skall
utgå i ett sammanhang under tiden den 2 maj—30 september, såframt icke
överenskommelse örn annan ordning träffats med arbetstagaren.

Herr Hage: Herr talman! Med hänvisning till den motivering, som är
fogad vid denna paragraf, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Härmed förklarades överläggningen avslutad. Herr förste vice talmannen
gav propositioner på l:o) godkännande av 6 § enligt utskottets förslag; 2:o)
godkännande av berörda paragraf enligt utskottets förslag med det tillägg till
densamma, som yrkats i motionen II: 490; samt 3:o) godkännande av paragrafen
i den av utskottet föreslagna lydelsen med den ändring däri, som yrkats
i motionen II: 497; och förklarade herr förste vice talmannen sig anse
svaren hava utfallit med övervägande ja för den förstnämnda propositionen.
Herr Holm begärde emellertid votering, i anledning varav och sedan till kontraproposition
antagits den under 2:o) angivna propositionen, följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren godkänner 6 § i andra lagutskottets förevarande
förslag till lag örn semester, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren godkänt berörda paragraf med det tillägg till
densamma, som yrkats i motionen II: 490.

Sedan kommarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, företogs omröstning med tillämpning
av uppresningsförfarandet; och befanns därvid flertalet hava röstat för japropositionen,
vadan kammaren godkänt ifrågavarande paragraf i den av utskottet
föreslagna lydelsen.

7 §■

Godkändes.

8 § föredrogs; och anförde därvid:

Herr Skoglund: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till den av herr
Tamm m. fl. avgivna reservationen.

Herr Hage: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning gav herr förste vice talmannen propositioner
dels på godkännande av 8 § enligt utskottets förslag, dels ock på godkännande
av berörda paragraf i den lydelse, som föreslagits i den av herr
Tamm m. fl. avgivna, vid utskottets utlåtande fogade, med 4) betecknade
reservationen; och blev paragrafen av kammaren godkänd i enlighet med utskottets
förslag.

9 §.

Godkändes.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)

Sedan 10 § föredragits, anförde:

Herr Nordström i Kramfors: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall

till vår motion nr 497, vari hemställes att denna paragraf skall utgå.

Herr Hage: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad. Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på godkännande av ifrågavarande paragraf enligt utskottets förslag,
dels ock på bifall till det i motionen II: 497 framställda yrkandet, att
paragrafen måtte utgå; och förklarade herr förste vice talmannen sig anse
svaren hava utfallit med övervägande ja för den förra propositionen. Herr
Nordström i Kramfors begärde emellertid votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren godkänner 10 § i andra lagutskottets förevarande
förslag till lag om semester, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren beslutat, att berörda paragraf skall utgå.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, företogs omröstning med tillämpning
av uppresnings förfarandet; och befanns därvid flertalet hava röstat för japropositionen,
vadan kammaren godkänt berörda paragraf enligt utskottets
förslag.

11-17 §§.

Godkändes.

övergångsbestämmelserna föredrogos härefter; och anförde därvid:

Herr Skoglund: Herr talman! Jag hemställer, att kammaren ville godkänna
övergångsbestämmelserna i den lydelse, som föreslagits i den av herr
Tamm m. fl. avgivna, med 4) betecknade reservationen.

Herr Hage: Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Österström: Herr talman! Jag yrkar bifall till den av mig och
herr John Björck avgivna, med 5) betecknade reservationen.

Härmed var överläggningen slutad. Herr förste vice talmannen gav propositioner
pa 1 :o) godkännande av övergångsbestämmelserna enligt utskottets
förslag2 :o) godkännande av berörda bestämmelser i den lydelse, som föreslagits
i den av herr Tamm m. fl. avgivna, med 4) betecknade reservationen;
samt 3:o) godkännande av ifrågavarande bestämmelser i den lydelse, som
föreslagits i den av herrar Österström och John Björck avgivna, med 5) betecknade
reservationen; och förklarade herr förste vice talmannen sig anse svaren
hava utfallit med övervägande ja för den förstnämnda propositionen. Herr
Osterström begärde emellertid votering, i anledning varav och sedan till kontraproposition
antagits den under 3:o) angivna propositionen, efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

• S0IP vill, att kammaren godkänner de övergångsbestämmelser, som

innefattas i andra lagutskottets förevarande förslag till lag örn semester, röstar

Ja;

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren godkänt berörda övergångsbestämmelser i den
lydelse, som föreslagits i den av herrar Österström och John Björck avgivna,
med 5) betecknade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, företogs omröstning med tillämpning
av uppresningsförfarandet; och befanns därvid flertalet hava röstat för japropositionen,
vadan kammaren godkänt övergångsbestämmelserna i den av
utskottet föreslagna lydelsen.

Ingressen och rubriken.

Godkändes.

Utskottets hemställan i punkten A.

Förklarades vara besvarad genom kammarens i fråga örn lagförslaget fattade
beslut.

Punkterna B.—D.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Efter föredragning av punkten E. yttrade:

Herr De Geer i Lesjöfors: Herr talman! I enlighet med vad jag tidigare
yttrat ber jag att få yrka bifall till den av herrar Norman och Wistrand avgivna
reservationen nr 6).

Herr Hage: Herr talman! Jag ber att få yrka avslag på denna reservation.
Ett bifall till densamma skulle innebära, att man skulle avlåta en skrivelse
till Kungl. Maj :t i detta sammanhang. Jag tror, att detta skulle på vissa
arbetstagarbåll kunna tolkas på det sättet, att man ville taga tillbaka med
den ena handen vad man med den andra givit genom denna lagstiftning. Från
denna utgångspunkt ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag på denna
punkt.

överläggningen var härmed slutad. Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan i berörda punkt, dels ock
på avslag därå samt bifall i stället till den av herrar Norman och Wistrand
avgivna, vid utlåtandet fogade, med 6) betecknade reservationen; och förklarade
herr förste vice talmannen sig anse svaren hava utfallit med övervägande
ja för den förra propositionen. Herr De Geer i Lesjöfors begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller andra lagutskottets hemställan under
punkten E) i utskottets förevarande utlåtande nr 58, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med avslag å utskottets berörda hemställan, bifallit
den av herrar Norman och Wistrand avgivna, vid utlåtandet fogade, med
6) betecknade reservationen.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Ang. förslag till lag om semester m. m. (Forts.)

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, företogs omröstning med tillämpning
av uppresningsförfarandet; och befanns därvid flertalet hava röstat för japropositionen,
vadan kammaren bifallit utskottets hemställan i ifrågavarande
punkt.

§ 2.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande, nr 59, i anledning av Kungl. Äfaj*ts^4w^. vissa av
proposition med anhållan örn riksdagens yttrande angående vissa av den in- interna ternationella

arbetsorganisationens fjärde sjöfartskonferens år 1936 fattade fi°nella a!ri
i, . betsorgantsa beslut.

tionens fjärde

sjöfartslcon Darvid

yttrade ferms år 1936

Herr Lindberg i Stockholm: Herr talman! Jag har begärt ordet på denna^
punkt inte för att komma fram till något annat yrkande än som finnes i utskottets
hemställan, utan endast för att få yttra ett par ord i anslutning till
det under punkten 1) i utlåtandet gjorda yrkandet, som berör sjömännens välfärd
i hamnarna.

Först och främst vill jag uttala min tacksamhet till statsrådet och chefen
för handelsdepartementet för det välvilliga uttalande, han gjort i den kungl,
propositionen på denna punkt, och även rikta ett tack till utskottet, för att det
på den punkten följt Kungl. Maj :t.

Det är emellertid ett par andra saker, vilka inte förekommit i utlåtandet och
inte heller i den kungl, propositionen, som jag i detta sammanhang skulle vilja
fästa uppmärksamheten på, till den kraft och verkan det kan ha.

Enligt mitt förmenande är det inte bara staten, som skall sörja för sjömännens
välfärd i hamnarna. Det är inte bara staten som bör åtaga sig skyldigheter
i detta avseende, utan det är även andra parter, som böra i mån av
sin förmåga medverka på detta område. Jag syftar då i första hand på redarna
själva, som naturligtvis kunna åstadkomma en hel del till sjöfolkets
fromma, åstadkomma något, som i själva verket inte kostar redarna något
annat än det besvär och den uppoffring, som består i att hjälpa till att ordna
med välfärdsfrågorna i litet större utsträckning än vad för närvarande sker.

Det är också på det sättet, att det inte bara är välfärden i hamnarna det
gäller utan också välfärden ombord på fartygen. Och det har ju påpekats
tidigare, att det är en hel del frågor, som behöva lösas. Jag syftar närmast
på bostäderna och en hel del andra saker ombord, som jag inte närmare skall
fördjupa mig i just nu.

Men det är också andra som behöva påminnas örn, att också de äro skyldiga
att hjälpa till, när det gäller välfärden i hamnarna, och det är de kommunala
institutionerna, de kommunala organen i de olika hamnstäderna runt
örn i Sverige. Det finns nämligen här i Sverige sjömanshem, som äro under
ali kritik och där man knappast kan begära,, att det enskilda initiativet skall
räcka till för att åstadkomma nya och förbättrade sådana hem. Det har i
ett par städer åtminstone visats intresse från de kommunala institutionernas
sida. Jag syftar nu på Stockholm, Göteborg och Landskrona. Men det är ett
otal städer runt kusten, där man från den kommunala sidan bör räcka sjömännen
och sjömännens vänner en hjälpande hand, när det gäller att lösa detta
välfärdsproblem.

Eftersom tiden är långt framskriden skall jag inte påtala dessa förhållanden
vidare, ehuru det kunde finnas en del att anföra ytterligare. Jag vill
bara hemställa till de kommunala representanter, som finnas här i kammaren,

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. vissa av den internationella arbetsorganisationens fjärde sjöfartskonferens
år 1936 fattade beslut. (Forts.)

att söka medverka till att kommunerna, stadskommunerna i första liand, hjälpa
till att lösa dessa välfärdsproblem.

Jag slutar med att ännu en gång uttala min tacksamhet till handelsministern,
som visat stort intresse för dessa frågor.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan hifölls.

§ 3.

Äng. förslag Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 97, i anledning av Kungl. Maj:ts
till bered- proposition med förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938/39, i vad proPositionen
avser nionde huvudtiteln, jämte i ämnet väckta motioner.

(nionde På förslag av herr förste vice talmannen beslöt kammaren, att förevarande
huvudtiteln), utlåtande skulle föredragas punktvis samt att vid föredragningen av de olika
punkterna endast rubrikerna skulle uppläsas.

Punkterna 1—4.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Äng. bidrag Punkten 5, angående bidrag till ladugårdsförbättringar.

Uförbättringar. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställde utskottet under denna
punkt, att riksdagen måtte till Bidrag till ladugårdsförbättringar å beredskapsstat
för budgetåret 1938/39 upptaga ett förskottsanslag av 5,000,000 kronor.

Vid punkten voro fogade reservationer:

1) av herrar Sederholm, Mannerskantz, Vasenberg och Liedberg, vilka förklarat
sig anse, att utskottet bort hemställa, att riksdagen i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag måtte till Bidrag till ladugårdsförbättringar å beredskapsstat
för budgetåret 1938/39 upptaga ett förskottsanslag av 500,000 kronor; 2)

av herr Carlström, utan angivet yrkande.

Efter föredragning av punkten anförde:

Herr Liedberg: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till den av herr
Sederholm m. fl. vid utlåtandet fogade reservationen.

Herr Johansson i Björnlunda: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Härmed förklarades överläggningen avslutad. Herr förste vice talmannen
gav propositioner dels på bifall till utskottets hemställan i ifrågavarande punkt,
dels ock på bifall till den av herr Sederholm m. fl. avgivna, vid punkten fogade
reservationen; och blev utskottets hemställan av kammaren bifallen.

Punkterna 6—14.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 4.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 98, i anledning av Kungl. Maj :ts
i proposition med förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938/39 å kanitalbudgeten
gjorda framställning om anslag till byggnadsarbeten vid veterinär -

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

högskolan; och blev utskottets i detta utlåtande gjorda hemställan av kammaren
bifallen.

§ 5.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 99, i anledning av vissa av Äng. vissa av
1 statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln gjorda fram- Kungl. Majt
ställningar jämte i ämnet väckta motioner. » statsverks propositionen På

förslag av herr förste vice talmannen beslöt kammaren, att förevarande
utlåtande skulle föredragas punktvis samt att vid föredragningen av de olika gjorda frel
punkterna endast rubrikerna skulle uppläsas. ställningar.

Punkten 1.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2, angående grundförbättringar: statens avdikningsanslag.

. Under punkt 148, nionde huvudtiteln, hade Kungl. Maj:t uti innevarande
ars statsverksproposition föreslagit riksdagen att 1) medgiva, att Kungl. Maj:t
linge linder budgetaret 1938/39 bevilja statsbidrag från statens avdikningsanslag
a tillhopa högst 1,200,000 kronor; 2) till Grundförbättringar: Statens
avdikningsanslag för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 2,700 000
kronor.

Äng. grundförbättringar:

statens avdikningsanslag.

I samband härmed hade utskottet till behandling förehaft motionerna i första
kammaren nr 188 av herr Jonsson och nr 194 av herr Domö m. fl. samt
motionerna i andra kammaren nr 219 av herr Gustafsson i Lekåsa m. fl (i viss
del), nr 306 av herr Bagge m. fl. och nr 320 av herr Sandberg m. fl.

I de likalydande motionerna I: 194 och II: 306 hade hemställts, att riksdagen
matte under punkten 148, nionde huvudtiteln, Grundförbättringar: Statens
avdikningsanslag

1) medgiva att Kungl. Maj:t finge under budgetåret 1938/39 bevilja statsbidrag
fran statens avdikningsanslag å tillhopa högst 2,000,000 kronor, varav

a) 1,300,000 kronor till Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
län,

b) 700,000 kronor till landet i övrigt;

2) till Grundförbättringar: Statens avdikningsanslag för budgetåret 1938/39
anvisa ett förslagsanslag av 3,000,000 kronor.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 188 och II: 320, I: 194 och II: 306
ävensom II. 219 såvitt densamma behandlats i detta sammanhang —

1) medgiva, att Kungl. Maj:t finge under budgetåret 1938/39 bevilja statsbidrag
fran statens avdikningsanslag å tillhopa högst 1,200,000 kronor;

2_) till Grundförbättringar: Statens avdikningsanslag för budgetåret 1938/39
anvisa ett förslagsanslag av 2,700,000 kronor.

Reservation hade vid punkten avgivits av herrar Sederholm, Gabrielsson
Losenberg och Liedberg, vilka yrkat bifall till motionerna 1:194 och 11:306.’

Efter föredragning av punkten anförde:

Herr Liedberg: Herr talman! Vid denna punkt är fogad en reservation
av herr Sederholm m. fl. Jag ber att få yrka bifall till densamma.

Andra kammarens protokoll 1988. Nr ItS. c

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Ang. skogsvård
m. m.:
statens skogsvtdikningsanslag.

Ang. anslag
till bidrag til
inköp av
konstgödsel i
Norrland.

Äng. grundförbättringar: statens avdikning samlag. (Forts.)

Herr Johansson i Björnlunda: Herr talman! Jag skall be att få yrka

bifall till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad. Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan dels ock pa bifall till den vid
punkten fogade reservationen; och blev utskottets hemställan av kammaren
bifallen.

Punkten 3.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 4, angående skogsvård m. m.: statens skogsutdikningsanslag.

Sedan punkten föredragits, anförde:

Herr Johansson i Norrfors: Herr talman! Jag har jämte andra ledamöter
av kammaren väckt en motion med förslag att bidragsprocenten skulle ökas
från 40 till 60 procent för skogsutdikningsföretag i Norrland. När utskottet
behandlat motionerna i detta ärende, har det varit sa välvilligt, att det sträckt
sig så långt som till en förhöjning till 50 procent, och jag skall inte ställa något
yrkande örn bifall till vår motion. Men jag gör det uttalandet, att jag hoppas,
att jordbruksministern ville beakta de synpunkter, vi framfört i motionen nr 322
i andra kammaren.

Jag har intet annat yrkande än örn bifall till utskottets hemställan.

Vidare yttrades ej. Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 5.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 100, i anledning av väckta motioner
om anslag till bidrag till inköp av konstgödsel i Norrland.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 195 av herr Domö m. fl. och II: 307 av herr Dag ge m. fl.
hade hemställts, att riksdagen under nionde huvudtiteln till en ny anslagspost:
Bidrag till inköp av konstgödsel i de fyra nordligaste länen, måtte bevilja
ett förslagsanslag av 700,000 kronor att disponeras enligt i motionerna
angivna grunder.

Utskottet hemställde,

att riksdagen måtte i anledning av motionerna I: 195 och II: 307

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med av utskottet
angivna riktlinjer utlämna fraktbidrag för transport av konstgödsel
avsedd för jordbruket i de fyra nordligaste länen; samt

2) till Fraktbidrag för konstgödsel i de fyra nordligaste länen under nionde
huvudtiteln för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 200,000 kronor.

Utskottets hemställan föredrogs; och anförde därvid:

Herr Lindmark: Herr talman! I motionerna nr 195 i första kammaren och
nr 307 i andra kammaren ha motionärerna yrkat, att riksdagen måtte bevilja
ett anslag av 700,000 kronor till bidrag för inköp av konstgödsel i de fyra
nordligaste länen. Anslaget skulle användas pa det sättet, att till konsumen -

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Äng. anslag till bidrag till inköp av konstgödsel i Norrland. (Forts )
terna _av konstgödsel inom Norrbottens län skulle utgå ett bidrag av 3 öre för
varje inköpt kilogram och till konsumenterna i de övriga tre nordliga länen ett
bidrag av 2 öre för varje inköpt kilogram konstgödsel. Nu har jordbruksutskottet
inte kunnat ansluta sig till denna linje men likväl gått in för att förbi
liga konstgödseln för jordbrukarna inom de nordligaste länen. Utskottet
tillstyrker riksdagen att besluta, att förbilligandet skall ske i form av fraktbidrag
^et är klart, att även denna form kan ha sitt värde, och det kan finnas
anledning att uttala ett tack för jordbruksutskottets tillmötesgående på
denna punkt Jag finnér emellertid att den hjälp som här bjudes ingalunda
blir av den effekt, som .fallet blivit, örn utskottet kunnat tillstyrka det
lorslag, som framförts i motionerna. Jordbruksutskottet bar infordrat lantbruksstyrelsen
yttrande med anledning av motionerna. Det finns flera anmärkningsvärda
punkter i styrelsens uttalande. Jag ber att få anföra följande:
»Da det vidare — med hänsyn till den särskilt i Norrland mycket

korta perioden för ändamålsenlig utspridning av lättlösliga konstgödselmedel
icke ar möjligt för konsulenter eller vandringsrättare att i nämnvärd grad
kunna praktiskt vägleda arbetet nied konstgödselns utspridning, är det uppenbart
att användningssättet ofta icke kan komma att medföra åsyftat resultat.»
Uttalandet innehar, att lantbruksstyrelsen synes förmena, att när vederbörande
s, a,{ fe! Jordbrukarna handledning örn sättet för konstgödselns användning
skall det vara under den tid då konstgödseln utsprides. Lantbruksstyrelsen
anser, att den tiden ar för mycket begränsad för att det skall bli något särskilt
varde av en sadan upplysningsverksamhet. Men jag blev storligen förvånad,
nar jag tåste uttalandet, ty det. kan väl inte ifrågasättas, att man skall gå
i väga pa det sattet för att ge jordbrukarna undervisning om det rätta sättet
or konstgödselns användande. Det finns emellertid en mera lämplig väg att
anordna försök med konstgödselns användande. Dessa skola naturligtvis anordnas
pa förhand Det skall lämnas instruktion för deni, som skola handhava
torsken, örn hur de skola förfara så att inte precis konsulenten eller vandrings.
tarén skall sta bredvid och ge handledning om spridandet. För övrigt är det
givetvis under den mera arbetsfri tiden av året en sådan handledning skall
ges. Däremot ar norrlandskommitténs uttalande i denna angelägenhet på ett
helt annat satt sympatiskt och andas på ett helt annat sätt full förståelse för
vad saken gal er Jag skall inte trötta nied att återge citat ur detta uttalande.
De intresserade kunna sjelva hasa därom i den av herr Bagge m fl avgivna
motionen. Motionärerna lia inte varit främmande för betydelsen av att undervisning
ges om hurman skall ratt använda konstgödseln, samtidigt som de
rekommendera statsbidrag. ^ De framhålla i motionen, att parallellt därmed
bor^forsoksverksamheten pa detta område stimuleras. I en särskild motion

°cltså be8“e,t s“st,it «*<*

Jag vill innan jag slutar peka på en särskild omständighet som gör att anslaget
pa denna punkt blir av ringa effekt, och det är den omständfgheten att
enhgt jordbruksutskottets förslag skall statsbidraget till fraktkostnaden endast
utgå ifraga örn transporter pa järnvägarna från hamnar inom de fyra nordligaste
kusthi nen och för transport av konstgödsel på omnibuslin jer, som lia

‘innebor1 otTe<llStia1e+S Jiirnva,gar °ch tllla“P.a statens järnvägars godstaxa. Det
hl B ll’ l? ‘1(‘n transport av konstgödsel, som äger rum med lastbilar, inte
dir delaktig av detta bidrag. Jag kan försäkra, att i mycket ringa, utsträckning
kominer järnvägstrafiken att anlitas för transport av dessa konstgödsel eenom

a/t ”''n T ^Vnyckct enklare och billigare sätt kan transportera den
g örn att anlita lastbilar, varigenom man slipper omlastning, som är en mvcket
besvarande omständighet. Jag skulle tro, att i praktiken kommer det att visa

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. anslag till bidrag till inköp av konstgödsel i Norrland. (Forts.)
sig att endast en del av Lappland kommer att kunna utnyttja statsbidraget
ifråga örn järnvägstrafiken och att det kommer att inskränka sig till omkring
25 %. Det är givetvis bara en gissning. Jag bär ingen ledning för bedömandet
därvidlag, men det är klart, att nied den ringa utbredning som jordbruket Ilar i
Lappland blir också användandet av konstgödselmedel ganska ringa. Det kan
högst bli 20—25 %. Det enda riktiga hade varit, att riksdagen hade bifallit
motionen. Det hade givit effekt åt det stöd för jordbruket, som i motionen
avsetts.

Herr Ericsson i Sörsjön: Herr talman! Jag har inte begärt ordet för att
bemöta vad herr Lindmark nyss anförde, utan egentligen för att vid denna
frågas behandling göra ett uttalande. Vid denna riksdag har fran högerpartiets
sida väckts ett ganska stort antal motioner, som upptagit förslag örn olika anslagsäskanden,
avsedda som hjälp till sådana områden inom landet som man
och det kanske med rätta — ansett lia haft ingen eller ganska ringa nytta av
de stödåtgärder på jordbrukets område som vidtagits under de gångna åren.
Jag Ilar ju för min dol ingenting att erinra mot detta, utan jag erkänner det
vara fullt berättigat att sådana områden, som kunna sädgås ha haft ganska liten
nytta av de vidtagna stödåtgärderna för jordbrukets vidkommaude, skola fa en
viss kompensation från statens sida. Men jag kan för min del inte vara riktigt
tillfredsställd med den gränsdragning som skett, ty i alla dessa motioner, varom
här är fråga, har man ju dragit gränsen så, att stödåtgärderna skola avse endast
fyra av de norrländska länen. Jag tycker för min del att detta inte verkar sa
riktigt rättvist med hänsyn till det förhållandet, att det finns likartade förhallanden
inom andra delar av riket, och det är klart, att jag da tänker alldeles särskilt
på den del av Kopparbergs län där jag har mitt hemvist och vilken i fråga
örn jordbruksförhållanden närmast är att jämföra med Lappland. Jag erinrar
örn, att beträffande det särskilda anslaget till stödåtgärder för det norrländska
jordbruket, som utgått under de två senaste åren och vilket omhänderhaves av
hushållningssällskapen, riksdagens beslut innebär att jämväl skogsbygderna i
Gästrikland, Dalarne och Värmland skola få del av detta anslag. Jag har velat
göra dessa erinringar vid behandlingen av denna fråga och uttalar för min ^dcl
den förhoppningen, att när nästa riksdag sammanträder och det da blir fråga
örn att bevilja liknande anslag, som skola utgöra kompensation till sådana
områden, vilka inte fått någon vidare nytta av de prisreglerande åtgärderna
på jordbrukets område, det skall bli möjligt att taga med en del andra områden
än som nu enligt utskottsförslaget äro avsedda att komma ifraga.

Herr Persson i Undersvik: Herr talman! Jag begärde ordet endast för att
säga, att när jag nu tänker rösta för utskottets förslag gör jag detta med. en
reservation liknande den herr Ericsson, i .Sörsjön framhöll. Jag kan ju inte
gå emot förslaget sorn sådant, när jag i fjol, då det gällde de särskilda stödåtgärderna
för Norrland, pekade på nödvändigheten av att man förbilligade
konstgödseln och därvid anförde en motivering, liknande den motionärerna och
utskottet nu kommit med. Vi se ju även, hurusom Kungl. Maj :t i årets proposition
angående vissa stödåtgärder för Norrland också pekar på att denna stödform
kan komma i åtanke. De särskilda stödåtgärder, som härvidlag beslutats,
ha ju begränsats att omfatta förutom hela Norrland även vissa norrlandsbetonade
delar av Värmland och Dalarna.

Här har icke anförts några skäl för att gränsen skulle dragas pa ett a,nnat
sätt. Vad nu beträffar skillnaden mellan utskottets förslag och motionärernas,
så anser jag i motsats till herr Lindmark, att utskottets förslag är
att föredra framför motionen, detta i synnerhet som den av mig i min motion
i fjol framhållna synpunkten beaktats, nämligen, att man borde se till

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

anslag till bidrag till inköp av konstgödsel i Norrland. (Forts.)
att hjälpåtgärderna för de norrländska länens vidkommande sattes in på de
områden, där det största behovet av hjälp förelåg, d. v. s. i de mest avlägsna
landsdelarna. Emellertid borde man i enlighet med den uppfattning, som
riksdagen tidigare hyst, utsträcka dessa hjälpåtgärder att omfatta hela Norrland.
Jag vill till vad jag här nu sagt endast foga den förhoppningen, att
Hung!. Maj :t ville till ett annat år ta hänsyn till dessa förhållanden och till
vad riksdagen tidigare har uttalat. Örn, såsom jag förmodar, denna fråga såväl
som de övriga stödåtgärderna komma att behandlas av den stora jordbruksutrednmgen,
hoppas jag, att samtliga dessa frågor komma att prövas
utan hänsyn till den gränsdragning som gjorts i högermotionerna, och såsom
avsedda att omfatta inte bara de fyra nordligaste länen och angränsande delar
av Värmlands och Kopparbergs län utan även de delar, som höra till det
egentliga Norrland.

Herr Johansson i Björnlunda: Herr talman! Den siste ärade talaren likS?r?
f)c^;sa herr Ericsson i Sörsjön framhöll, att dessa stödåtgärder borde utsträckas
att . gälla ett större område än jordbruksutskottet här ifrågasatt.
Jag vill da i det avseendet säga, att denna fråga kommit upp på grund av
en enskild motion, som endast upptog förslag örn bidrag till de fyra nordligaste
länen, och att utskottet icke ansåg sig på denna punkt kunna gå utöver
motionens ram. "

Vad sedan angår herr Lindmarks yttrande, att han för sin del skulle lia
v^ni.m,era frjHredsställd örn motionen bifallits, vill jag upplysa därom, att
pa lörsta avdelningen inte ens den högerman som varit med örn att underteckna
motionen yrkade bifall till densamma i den form den förelåo- Han

V o gen’ att det var en orättvisa> att de som bo i Norrbottens län
skulle ia å ore för varje inköpt kilogram konstgödsel, medan de som bo i
Västerbottens kustland skulle få 2 öre, och de som bo i Vilhelmina och få betala
frakt ända dit upp lika mycket. Det är sådana saker som gjort, att frågan
kommit att ligga så till som den gör. Det hela är en kompromiss, den
saken ar klar, och jag tycker, att herrarna kunna vara tillfreds nied densamma.
I vart fall ha vi gjort vad vi kunnat.

Vidare säde herr Lindmark, att han ville att bidrag skulle utgå även till
trakter med lastbil. Det är emellertid omöjligt att gå med på en fraktlindring
i lall, da man inte har någon fast taxa. Biltransporterna ske nämligen ofta
med egna bilar eller efter avtal nied vederbörande lastbilägare. Jag vill i
det här. sammanhanget också nämna, att i fråga örn kalken har man inte
vagat sig pa den här saken när det gäller sjötransporter, för sjöfrakterna
inte sådana officiella taxor som till exempel vid järnvägarna.

När vi tillstyrkt dessa motioner örn fraktbidrag vid transport av konstgödsel
ha vi salunda gjort en kompromiss, och alla ha vi inom utskottet varit
ense. — även högermännen och den norrlandsrepresentant som undertecknat
partimotionen. Jag tror därför, att man kan siiga, att det här Ilar rått absolut
enighet.

Herr talman, jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Lindmark: Herr talman! Vad först angår jordbruksutskottets ärade
ordförandes påpekande av det olämpliga uti att Norrbotten skulle få en mera
gynnad ställning än de andra norrländska länen är detta inte mer märkvärdigt
än att lantbruksstyrelsen i sitt yttrande understrukit att Norrbotten hittills
haft det sämre ställt än de andra länen och därför nu borde gynnas med större
bidrag än andra.

När jordbruksutskottets ordförande säger, att jag skulle lia kritiserat utskottet
leir att bidrag inte kan utgå vid lastbilstransport, vill jag påpeka, att

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. anslag till bidrag till inköp av konstgödsel i Norrland. (Forts.)
jag aldrig gjort något sådant påstående. Jag inser nämligen till fullo att det
är omöjligt att utöva nödig kontroll i detta avseende. Jag har bara sagt, att
enligt utskottets förslag komma fraktbidrag endast att utgå för transport a
sådana billinjer, som drivas i samtrafik med statens järnvägar,^ men att i händelse
av ett bifall till motionerna bidragsgivningen skulle bil så att säga mera
liberal och framförallt likformig.

Herr Johansson i Björnlunda: Herr talman! Ja, det kan ju vara riktigt
att Norrbottens län kan behöva mera hjälp än Västerbottens län, men jag vill
ifrågasätta, örn det kan vara riktigt att den som bor vid kusten, till exempel
i Luleåtrakten eller i Piteåtrakten, skall fa samma lindring som den, som
bor i Pajala eller Kiruna, som dock får betala ett extra tillägg för frakten
dit upp, och likaså att den, som bor i Västerbottens län i Umeåtrakten skall
få. samma fördelar som den som bor i "V llhelmina eller i Stensele. Det är
detta som högerrepresentanterna i utskottet icke kunnat försvara; och därför
ha de godkänt utskottets förslag.

Herr Lindmark: Herr talman! Jag kan upplysa jordbruksutskottets ord förande

därom, att orsaken till det munlås, som satts på högerns talesman i
utskottet, är den kompromiss som träffats inom utskottet.

Herr Johansson i Björnlunda: Herr talman! Om Lindmark beklagar, att
denna kompromiss träffats, beklagar jag för min del, att jag gatt med på densamma,
ty hade jag inte gått med på denna kompromiss, hade det inte blivit
något bidrag alls. Jag vill bara upplysa herr Lindmark örn den saken.

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp:
Herr talman! Jag skall naturligtvis inte alls lägga mig i en strid, sorn föranletts
av mer eller mindre väl genomtänkta motioner. Det har emellertid
blivit ett talesätt, att Norrland skulle lia fått mindre del av jordbruksstödet
än andra delar av landet. Jag förstår inte detta talesätt, och jag förstår inte
varifrån nian hämtar en sådan uppfattning. I fråga om mjölken till exempel
veta vi ju litet var, att Norrland fått ett prisutjämningsbidrag, som är manga
gånger större än det man fått i landets södra provinser. Om man i Norrland
få ett prisutjämningsbidrag på 6 a 7 öre per kilogram mjölk, får man
i Småland något över 1 öre, och i Skåne ännu mindre och dock är jag övertygad
örn, att brukningsdelarna i Småland arbeta under lika svåra förhållanden
som de i Norrland. Jag har därmed inte sagt, att Norrland fått för mycket,
men det är inte riktigt när man säger, att Norrland inte blivit delaktigt
av stödåtgärderna. Sedan är det klart, att örn man gar till slutsumman sa
kan stödet bli mindre för Norrlands vidkommande,. men detta beror pa att
själva produktionen där är mindre. Man har dock i Norrland fått omkring
30 procent mer för mjölken än man fick 1925 1929 tack vare dessa åtgär der,

och för kraftfodret betalar man nu ungefär 8 procent mindre än 1925,
medan priset på konstgödsel håller sig på ungefär samma nivå som vid nämnda
tidpunkt. Jag har velat säga detta för att klargöra, att det inte är
riktigt när man säger, att norrlänningarna fått mindre av jordbruksstödet än
övriga jordbrukare.

Herr Jacobson: Herr talman! Det är fullkomligt oriktigt när jordbruks utskottets

ordförande påstår något sådant som att detta anslag skulle komma
fjällbygdens invånare till godo. Det är fullständigt uteslutet att ett enda
öre kan komma den fattiga befolkningen i fjällbygden tillgodo Då nian har
drar in Vilhelmina och hur det hela kommer att verka för befolkningen dar

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Äng. anslag lill bidrag till inköp av konstgödsel i Norrland. (Forts.)
uppe, så är detta någonting som ligger alldeles på sidan om saken. Det finns
där inte en enda omnibuslinje som trafikeras av statens järnvägar och som
bär beröring med fjällbygderna. Jag vill sålunda konstatera, att för fjällbygdens
vidkommande har det hela inte fem öres värde.

Herr Lindmark: Herr talman! Jag begärde ordet när statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet påstod, att den hjälp Norrland fått inte är mindre
än det stöd, jordbruket i övriga delar i landet fått. Vi kunna pröva den saken
örn vi tänka efter vad nettopriset per liter mjölk är. Det blir inte 17 gånger
iner än syd- och mellansvenska jordbrukares nettopriser, utan en enkel uträkning
ger ett helt annat resultat. Att det betalas ut förhållandevis så stora
summor i prisutjämningsbidrag i Norrland beror därpå, att produktionen av
produktmjölk där bär en förhållandevis större omfattning än produktionen av
konsumtionsmjölk i förhållande till andra delar av riket. Se vi på nettot
finna vi, att detta föga överstiger medeltalet för landet i dess helhet. Örn vi
tänka på stödåtgärderna i övrigt, så har Norrland endast haft nackdelar av
åtgärderna till förbättring av priset på spannmål och av åtgärderna på sockerbetsodlingens
område liksom också i fråga om en hel del andra åtgärder. Detta
ligger i sakens natur. Ty Norrlandsbefolkningen är endast konsumenter av
dessa nyttigheter. Man kan i Norrland icke odla vare sig vete eller råg, utan
allt måste köpas. Stödåtgärderna på detta område ha sålunda för Norrlands
vidkommande praktiskt taget endast varit till nackdel. Att vi likväl
velat stödja jordbrukarna i södra och mellersta Sverige i syfte att bereda dem
ekonomiskt mera bärkraftiga villkor beror därpå, att det icke kan vara något
riksintresse att jordbruket icke skall kunna bära sig eller gå ihop, och att
Sverige icke skall vara självförsörjande, framför allt då vid en avstängning.

När herr Jacobson säger, att vad som här föreslås icke kan komma den
fattiga lapplandsbefolkningen till godo, måste jag emellertid protestera, ty
transporterna ske över hamnar vid Bottenhavet, och därvidlag träder ju allt
vad som här föreslås omedelbart i tillämpning. Man får fraktbidrag för transport
från hamnarna vid Bottenhavet upp mot Lappland. En statens busslinje
går till exempel i Torneådalen från Övertorneå upp till Pajala. Jordbruksutskottet
har naturligtvis haft den linjen i tankarna, och det är ju klart att
förslaget därvidlag är till nytta för lapplandsbefolkningen i dessa trakter.

Herr Nilsson i Antnäs: Herr talman! Trots de förklaringar, som ha läm nats

av jordbruksutskottets ordförande, måste jag ändå säga, att jag kände en
viss beklämning och ledsnad, när jag fick detta utlåtande under ögonen och
såg, att det icke fanns någon reservation för bifall till motionerna. Anledningen
härtill har ju, som utskottets ordförande upplyste, varit att utlåtandet
är resultatet av en kompromiss.

Det är särskilt två saker, som skulle vara ägnade att förbättra jordbrukets
avkastning i de nordligaste delarna av landet. Det är först och främst torrläggning
av markerna. Hur har den frågan behandlats? Ja, jag skall icke
ingå på det kapitlet, men jag vill säga, att sedan denna sak blev omlagd på
så sätt, att man skall uppskatta båtnadsvärdet enligt de nya bestämmelserna,
har det faktiskt blivit sa, att torrläggningar äro bäst för lantbruksingenjörerna
och för dem, som skola utföra förrättningen, medan lantbrukarna icke
ha den nytta av sådana företag, som de hade, när de gamla bestämmelserna
gällde. Jag vill i förbigående lia sagt detta.

Den andra kraftiga hävstången för att upphjälpa jordbrukets avkastning
är större användning av de artificiella gödselmedlen, och det är därför, som
vi ha kommit fram med dessa motioner och dessa yrkanden. Vad som nu
föreslås av utskottet kan ju vara en hjälp, men det är en obetydlig hjälp.

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. anslag till bidrag till inköp av konstgödsel i Norrland. (Forts.)
Det är så obetydligt, att det icke gärna kan stimulera till ökad användningav
konstgödsel.

Södra och mellersta Sveriges jordbrukare ha fått mera direkt hjälp, så att
de verkligen känna av det, men det lia jordbrukarna i Norrbotten icke fått.
Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet åberopar mjölkregleringen.
Ja, det är också den enda åtgärd från statsmakternas sida, genom vilken
jordbrukarna där uppe ha kunnat märka, att de fått något lättnad. I
övrigt är Norrbotten ett underskottsområde, som får deltaga i jordbrukshjälpen
till övriga delar av landet. Eftersom herr Lindmark redan varit inne
på denna sak, skall jag icke fördjupa mig i den.. Jag .skall endast nämna en
sak, som han glömde bort, nämligen att margarinet går otroligt mycket och
konsumeras alldeles kolossalt i Norrland, men accisen för detta går till hela
landet. Det går därför icke att göra gällande, att vi i Norrland ha fått samma
hjälp som jordbrukarna i de övriga delarna av landet..

För min del gladde jag mig åt den nu förevarande motionen och trodde,
att den skulle bli mottagen på ett bättre sätt än som nu skett. Jordbrukarna
där uppe skulle då ha känt, att de också fått en verklig hjälp, och, vilket är
det viktigaste, det skulle ha medfört, att man i vida större utsträckning hade
kunnat använda konstgödsel, varigenom avkastningen å jorden blivit bättre.

Det är förvånansvärt att se, hur lantbruksstyrelsen har yttrat sig i denna
fråga och vilka svepskäl den anfört. Det är verkligen underligt, att ett ämbetsverk
kan framkomma med sådant. Här står bland annat såsom motiv
för avslag å motionerna, att man har funnit, att subsidieformen vid inköp av
konstgödsel icke kan vara den bästa lösningen. Jag frågar: Är det icke

subsidieformen, som går igen över hela linjen, i all den hjälp, som jordbruket
har fått? Vad är det annat än subsidier? Men här skulle det icke gå för
sig. I stället förordar man praktisk kursverksamhet, men, mina herrar, det
tar tid och vi ha icke folk till det. Örn vi däremot hade fått konstgödseln
förbilligad på det sätt, som vi begärt i motionerna, så skulle den ha kommit
till större användning. Det förhåller sig icke så, som lantbruksstyrelsen gör
gällande, att folk icke vet, hur de skola använda konstgödsel. Det finns även
hos oss åtminstone en och annan här och var, som begriper det, och den
kvickaste åtgärden att lära folk att använda konstgödsel hade varit att förbilliga
den. Då hade den kommit till större användning och då hade man
också snart lärt sig att använda den på rätt sätt. Folk är icke så okunniga i
denna sak, som lantbruksstyrelsen gör gällande. Jag tycker, att det är märkvärdigt,
att i detta ämbetsverk icke finns en praktisk karl, som har bättre reda
på förhållandena, så att man icke uttalar sig på sätt som här har skett.

I tal och skrift framhåller man jämt och ständigt, hurusom det är nödvändigt
att rycka upp jordbruket i de nordligare delarna av landet. Det säger
man i tal och skrift, men när det kommer till kritan och man föreslår vidtagande
av en praktisk åtgärd, då går det knappast att få något gjort. Då tycker
man det är bättre att bara ge litet grand, så att ingen skall kunna säga,
att man har struntat blankt i saken. Så har det varit vid tidigare tillfällen,
när frågor ha varit före rörande norrländska förhållanden, och så är det nu
också, nu nästan mera nedslående än någonsin förr. Är det ett orimligt krav,
som vi ha framställt, när vi ha begärt 700,000 kronor till förbilligande av
konstgödseln? Nej, det är det icke. Det är ett billigt krav sett mot bakgrunden
av vad vi anse oss ha rätt att begära och sett mot bakgrunden av vad
som behövs och av vad som alla understundom erkänna är behövligt. Nu går
det emellertid icke att genomföra en praktisk sak, och jag beklagar det, herr
talman.

Jag har icke något yrkande.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. na.

Nr 42.

Ang. anslag till bidrag till inköp av konstgödsel i Norrland. (Forts.)

Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp:
Herr talman! Jag beklagar, att jag blandade mig i denna debatt, ty man
tycks därigenom lia kommit vid sidan av hela saken. Jag tyckte emellertid
det var angeläget att bemöta de uttalanden, som nästan blivit en vana, örn
Norrlands missgynnade ställning. Jag vill icke alls lägga mig i den nu föreliggande
frågan. Det är ju tråkigt för herr Nilsson i Antnäs, att icke ens
hans medmotionärer ha kunnat gå med på det krav, som han anser vara behövligt.

(Herr Nilsson i Antnäs insköt härvid: »Det tycker jag också.»)

Ja, det är ju synd, men prata bättre med edra kolleger nästa gång, så kanske
det går bättre!

Det är alldeles riktigt, som herr Nilsson i Antnäs säger, att konstgödsel är
en kraftig hävstång för att höja jordbrukets avkastningsförmåga. Jag vill
emellertid säga, att till och med skånska jordbrukare lägga ofta ned för mycket
pengar på konstgödsel. Det är ofta så, att örn de hade använt mindre,
skulle de ha fått ett bättre nettoresultat, detta trots att det bedrives en intensiv
försöksverksamhet. Det kan hända, att även om man får konstgödseln
för 3 kronor per 100 kilogram, förlorar man pengar för varje kilogram, som
man köper utöver en viss kvantitet, örn det icke blir rätta sorten. Det kan
ingen jordbrukare, det kan icke jag och icke herr Nilsson i Antnäs säga vad
som är det rätta, utan man måste försöka olika sorter just för att komma
fram till ett väl avvägt resultat. Det har kanske herr Nilsson i Antnäs försökt,
och jag vill icke lägga mig i den saken.

När emellertid herr Lindmark och herr Nilsson i Antnäs nu kritisera jordbruksstödet,
vill jag säga, att det skulle väl herrarna ha passat på att göra
häromdagen, då vi behandlade den saken. Då skulle ni ha yrkat avslag på de
föreslagna åtgärderna. Ni klaga nu över att ni få betala margarinaccis utan
att få någon nytta av det. Detta påstående är emellertid icke riktigt. Örn vi
gå tillbaka till åren 1925—1929, så utgjorde då medelpartipriset på smör 3
kronor per kilogram, vilket motsvarar ett visst produktmjölkpris. Örn motsvarande
partipris nu är 2 kronor 75 öre, så motsvarar denna nedgång en
skillnad i mjölkpriset av 1 öre. Sedan blir det hela naturligtvis också beroende
på vad konsumtionsmjölken kostar. Om jag emellertid lägger ihop de
två och delar mitt itu ■—■ jag tar alltså 50 procent av vardera —- så får jag
det faktiska mjölkpriset. Prisutjämningsbidraget har vissa tider för Norrbotten
varit uppe i 8 öre —- jag säger icke, att det är för mycket — och drar
jag därifrån den ettöring, som svarar mot prisnedgången, så visar det sig,
att jordbrukarna i själva verket nu få 7 öre mera för mjölken än de fingo
1925—1929. På vad sätt åstadkommes nu detta prisutjämningsbidrag? Jo,
för det första tar man av den samlade fonden 2 öre per kilogram till Norrbotten
och 1 öre till Västerbotten, vilket lägges i botten, och därefter använder
man mjölkavgiften för konsumtionsmjölken för fördelning å produktmjölken
inom det område, som regleringen omfattar. Slutligen tillkommer andel i
margarinaccisen efter elen samlade mjölkkvantiteten. Är det 100,000 kilogram
mjölk, varav 50,000 kilogram produktmjölk och 50,000 kilogram konsumtionsmjölk,
så komma margarinpengarna på 100,000 kilogram mjölk att
uppdelas på produktmjölken. På samma sätt förhåller det sig med den kraftfoderavgift,
som inflyter. Däremot är det klart, att man icke kan få bidrag
för saker, som man icke säljer.

När herr Lindmark här talar örn sockret, vill jag säga, att vid jämförelse
med tiden 1925—1929 är sockret omkring 40 procent billigare. Följaktligen
kostar det nu 40 procent mindre än det gjorde åren 1925—1929. Brödspann -

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. anslag till bidrag till inköp av konstgödsel i Norrland. (Forts.)
målen lia ännu icke kommit upp i samma pris som åren 1925—1929, och
följaktligen kan icke mjölet vara cerare nu än då. Konstgödseln liv också
billigare. Av andra av herrarnas kolleger får jag ju höra, att vi icke kunnat
hålla priserna tillräckligt höga, men nu stå ni och klaga över att de äro för
höga. Ni skulle naturligtvis lia anfört detta, när vi för några dagar sedan
behandlade jordbruksfrågan och icke komma med det nu efteråt. Om ni se
saken från den synpunkten, borde ni väl då lia yrkat avslag på alltsammans.

Herr Jacobson: Herr talman! Jag vidhåller fortfarande bestämt mitt tidigare
påstående, att invånarna i Lappmarkens fjällbygd icke på något sätt
kunna tillgodogöra sig denna förmån. Icke kan man tänka sig, att man skulle
kunna använda de norrländska hamnarna, då det gäller transporter till fjällbygden.
Jag tänker icke på Lycksele, vilket herr Lindmark kanske gör, utan
på de andra socknarna, vilka äro fullständigt utestängda från möjligheten att
använda hamnarna. Man kan icke taga konstgödseln till någon av dessa
hamnar och sedan använda någon tvärbana för att få upp den, utan den enda
framkomliga vägen är Inlandsbanan, och då finns det icke någon möjlighet
att komma i åtnjutande av detta statsbidrag.

Herr Hedlund i Häste: Herr talman! Jag är givetvis av den uppfattningen,
att örn man hade kunnat inom jordbruksutskottet få fram det förslag,
som motionärerna hade kommit med i fråga örn direkta bidrag för inköp av
konstgödsel, så skulle det ha verkat till större fördel för jordbrukarna i Norrland.
Eftersom den vägen emellertid icke visade sig framkomlig, var det
klart, att jag såsom norrlandsrepresentant — för att likväl få igenom ett
resultat av den gjorda framstöten och för att gagna jordbruket på det sätt,
som då var möjligt — gick med på den kompromiss, som kom till stånd i utskottet.
Jag är för min del övertygad om att denna kompromiss var det
bästa möjliga, som under förhanden varande omständigheter kunde ernås. Jag
ser saken så, att örn man kan få fram ett resultat, även om det är mindre än
man skulle ha önskat, så skall man taga det utan att fördenskull behöva bli
alltför upprörd.

Jag vill erinra örn att vi ju ha haft sådana fraktbidrag som detta förut i ett
pär års tid, och de verkade ganska fördelaktigt i många hänseenden. Konstgödsel
fraktas ju som regel till hamnarna där uppe. Ofta läggs den där in i
magasin på hösten eller fraktas på hösten från hamnarna in till de olika
lantmannaföreningarnas magasin utmed järnvägarna, varefter den något längre
fram fraktas ut antingen med hästskjuts eller med bil, örn det gäller längre
avstånd.

Jag kan således icke förstå annat än att även jordbrukarna t. ex. i Vilhelmina
socken kunna få nytta härav. Örn de taga konstgödsel över t. ex.
Sundsvall eller Härnösand, går den på järnväg dit upp, och då komma dessa
bidrag att även verka förbilligande på den konstgödsel, som på detta sätt
kommer till dessa platser. Inom Jämtlands län kommer det givetvis att ha
en viss betydelse. Vi taga mycket av vår konstgödsel just över Sundsvall. Så
går den med järnväg uppåt till Ange, sedan till den första stationen i Jämtland,
Bräcke, och sedan går den till Östersund, därifrån upp till Storlien och
därifrån norr över till Strömsund och vidare. Det är klart, att detta kommer
att inverka, även om bidraget kanske blir ganska litet för varje 100 kilo,
men för jordbrukarna gäller det ju att taga vara på alla möjligheter, som kunna
förbilliga produktionen, även om det skulle röra sig örn icke så stora belopp.
I alla händelser kan man ändå nå ett bättre resultat av produktionen.

Vad sedan beträffar det under diskussionen åberopade yttrandet från lant -

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Äng. anslag till bidrag till inköp av konstgödsel i Norrland. (Forts.)
bruksstyrelsen, innehåller detta yttrande vissa saker, som icke jag heller kan
underskriva. Det är väl icke något att just nu taga upp till behandling, lika
litet som frågan, i vilken utsträckning de norrländska jordbrukarna erhållit
hjälp och stöd genom de av statsmakterna vidtagna åtgärderna. Det finns
måhända åtskilligt att säga om den saken, men det är, såsom statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet framhållit, icke precis den lämpliga tidpunkten
just nu att taga upp en diskussion härom.

Jag ber, herr talman, såsom norrlänning och då jag deltagit i jordbruksutskottets
behandling av detta ärende, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Nilsson i Antnäs: Herr talman! Jag vill först säga några ord i anledning
av herr stasrådets yttrande, att vi icke skulle kunna använda konstgödseln
på det rätta sättet, och att det skulle vara risk för att vi skulle förlora
på detta, ifall vi fingo den avsevärt förbilligad. Herr statsråd, det är
ingen risk för detta. Man behöver icke vara professor för att lära sig använda
konstgödsel på rätt sätt. Man kan först låta prova jorden och därigenom
få kännedom örn vilket gödselmedel den behöver. Jag begriper själv
en liten smula den här saken och jag kan säga, att jag kan gå kring Antnäs
bys ägor och se på marken och sedan säga ungefär, vad den fordrar för konstgödsel.
Konstigare är det icke. Herr statsrådet skakar på huvudet, men jag
står för vad jag har sagt. Det skall vara mycket skiftande jordar, örn man
skall taga miste på detta. Så konstigt är det icke. Det skall ingen inbilla sig.
Varje jordbrukare vet, att det icke är något särskilt märkvärdigt detta.

Vidare vill jag säga något i anledning av det påståendet, att på grund av en
kompromiss inom jordbruksutskottet motionärerna icke fått igenom sitt yrkande.
Vad kompromissade man örn? Det måtte väl ha varit något motstånd,
eftersom man måste ingå en kompromiss för att slutligen få 200,000 kronor i
stället för 700,000 kronor. Det är just detta jag påtalat. Jag förstår, att
herr Hedlund i Häste gärna gått med på motionerna, och kanske några flera
också. Denna kompromiss måste emellertid haft sin orsak och sin upprinnelse
i någonting, och det måste ha varit ett motstånd. Det är just detta jag velat
ha sagt.

Vidare vill jag gent emot herr jordbruksministern säga, att jag tror nog, att
vi allesammans skulle kunna bevisa, att vi levererat in så kolossalt mycket
pengar, exempelvis blott från Norrbottens län, att vad vi fått i mjölktillägg
säkert icke täcker vad Norrland betalat ut såsom underskottsområde. Jag
är övertygad örn detta. Jag vet det, men jag har icke siffran i hjärnkontoret
och kan därför icke nu taga fram den, men det skall väl bli tillfälle att göra
det en annan gång.

Herr Andersson i Löbbo: Herr talman! Jag bar vid behandlingen av

detta ärende inom jordbruksutskottet biträtt utskottets förslag, men jag hade
vid behandlingen icke den där skeptiska inställningen mot ett yrkande att på
grund av enskilda motioner bevilja ett anslag till fraktlindring för konstgödsel.
Jag bestrider visst icke riktigheten i själva principen. Den torde vara
odisputabel. Att en ytterligare utredning av denna fråga borde vara erforderlig
och nödvändig innan anslag för ändamålet beviljas, det visar just den
debatt, som här förts. Här ha många norrlänningar redan talat, och jag antar,
att örn debatten fortsätter ett par timmar till, så komma väl samtliga norrlandsrepresentanter
att deltaga och ge ytterligare belägg för de skiftande meningar,
som där råda.

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Äng. anslag till bidrag till inköp av konstgödsel i Norrland. (Forts.)

Jag ber emellertid, herr talman, att få draga den logiska konsekvensen av
den förda debatten. En rad inflytelserika norrlandsrepresentanter ha talat
om, vad de anse jordbruksutskottets förslag vara värt. Herr Jacobson i Vilhelmina
anser det icke vara värt 5 öre för den socken han närmast är representant
för, och herr Nilsson i Antnäs har mycket bestämt förklarat, att det
icke en gång kan stimulera till en ökad användning av konstgödsel. Ja, herr
talman och ärade kammarledamöter! Under sådana förhållanden synes mig
den logiska konsekvensen av denna debatt vara, att man bör ställa ett yrkande
örn avslag på såväl utskottets förslag som de i ämnet väckta motionerna.

Jag ber, herr talman, att få framställa detta yrkande.

Herr Lindmark: Herr talman! Jag skall börja med den siste ärade talarens
anförande. Det är fullkomligt oriktigt att draga den slutsatsen, att det
här varit allenast en tom demonstration, och att det icke kan vara allvarligt
menat. Jag började mitt anförande här i kväll med att påpeka, att det var
med tacksamhet, vi mottagit vad man erbjöd, men att det ingalunda ger den
effekt som ett bifall till motionärernas yrkande skulle innebära. Därmed
må det vara nog sagt på den punkten.

Jag begärde emellertid ordet för att få säga några ord med anledning av herr
jordbruksministerns anförande nyss. Herr jordbruksministern vände sig särskilt
till mig och sade, att han fann det oriktigt och olämpligt att nu så efteråt
kritisera det jordbruksstöd, som vi för några dagar sedan behandlade. Nej,
herr jordbruksminister, jag har icke kritiserat det. Jag har tvärtom sagt,
att det var en nödvändig åtgärd, som statsmakterna vidtogo till nytta för, framför
allt, det södra och mellersta Sveriges jordbrukare men också för landet i
dess helhet. Framför allt med hänsyn till örn vi råka ut för en avstängning, är
det naturligtvis till största fördel, att vi äga tillgång till ett bärande och
blomstrande jordbruk, och att Sverige kan vara självförsörjande. För mig var
detta det principiellt avgörande, när det gällde att bidraga till jordbruksstödets
genomförande.

Men vad ha vi då sagt? Jo, vi ha sagt, att Norrland icke haft samma fördelar
av det genomförda jordbruksstödet som södra och mellersta Sverige haft,
med undantag dock för mjölkregleringen. Av denna har också Norrland haft
stor fördel, men det är egentligen den enda fördelen.

Herr statsrådet säger också, att vid en jämförelse med 1925—1929 års priser
är sockret nu 40 % billigare, och därför ha vi ingen anledning att klaga på
det sockerpris, som vi för närvarande ha. Nej, ingalunda! Det är riktigt.
Men vad skulle priset på socker varit, örn världsmarknadspriset tillämpats och
icke särskilda stödåtgärder för sockerbetsodlingen här i Sverige beslutats? Då
skulle priset varit ännu lägre, och då hade vi norrlänningar erhållit ännu lägre
priser. Vi klaga icke på sockerpriset, utan vi begära endast kompensation i
någon form, och någon tillfredsställande sådan ha vi icke fått.

Herr Jacobson: Herr talman! Jag vill framhålla, att jag icke yttrat mig
örn jordbrukshjälpen i dess helhet, utan endast örn en enda detalj, där jag framhållit,
huru det skulle ställa sig för Lappmarken. Jag tillåter mig i detta fall
att gentemot herr Anderssons i Löbbo avslagsyrkande ställa ett annat yrkande,
nämligen att detta bidrag till fraktlindring för konstgödsel bör lämnas
såväl vid transport å järnväg som vid transport på omnibuslinje. För den
senare gälla av länsstyrelsen fastställda taxor, som man har att gå efter. Skulle
detta yrkande bifallas, blir det även hjälp för Lappmarken.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

Ang. anslag till bidrag till inköp av konstgödsel i Norrland. (Forts.)

Herr Norén: Herr talman! Då jag likaväl som herr Jacobson har en särskild
erfarenhet av vad detta anslag skulle betyda för det norrländska jordbruket,
skall jag utan att ingå på någon närmare motivering för mitt yrkande hemställa,
att riksdagen måtte bifalla utskottets i ärendet gjorda hemställan.

Härmed förklarades överläggningen avslutad. Herr förste vice talmannen
gav först propositioner beträffande utskottets hemställan, nämligen dels på bifall
till utskottets hemställan dels ock på avslag å såväl utskottets hemställan
som de i ämnet väckta motionerna; och fattade kammaren beslut i enlighet
med innehållet i den förra propositionen.

Härefter framställde herr förste vice talmannen propositioner beträffande
motiveringen, nämligen dels på godkännande av utskottets motivering dels ock
på godkännande av utskottets motivering med den ändring däri, som under
överläggningen föreslagits av herr Jacobson; och godkände kammaren utskottets
motivering.

§ 7.

_ Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 101, i anledning av väckta mo- Äng. anslag
tioner om anslag till byggande av enklare utfartsvägar för isolerade gårdar itia byggande

Norrland; och yttrade därvid a.v klarent jarisvägar

för

Herr Lindmark: Herr talman! Blott några ord med anledning av förQ.iso^rade gårliggande
utlåtande. _ lind!"''

Motionärerna ha i sin motion påyrkat införande av en ny vägtyp och begärt
anslag till en sådan. Jordbruksutskottet har emellertid förklarat, att vad motionärerna
här begära är ingenting annat än ett anslag till s. k. utfartsvägar
med för de fyra norrländska länen högre statsbidrag. Detta är ett misstag
av jordbruksutskottet. Motionärerna ha begärt ett anslag på nionde huvudtiteln,
därför att här föreligger stor likhet med anslaget till nybyggesvägar.

Den vägtyp, som det här är fråga örn, är för övrigt en absolut parallell till nybyggesvägar,
och anslag till dessa finnes upptaget på nionde huvudtiteln.

Vad menar man med denna vägtyp? Jo, när det gäller s. k. enskilda utfartsvägar
menar man enskilda vägar från byar och gårdar, vilkas ägare kunna
utföra ett sådant vägbygge med ett mindre bidrag av stats- eller landstingsmedel,
för såvitt vägen icke är alltför lang. Det finns emellertid mindre lägenheter
och gardar, ensligt belägna, vilkas ägare icke kunna på vanligt sätt bygga
dessa enskilda utfartsvägar med bidrag av stats- och landstingsmedel, därför
att intressenterna äro så få och våglängden för stor. Här har man för
dessa isolerade gårdar och lägenheter nu velat införa en ny vägtyp, som har
sin föregångare inom Västerbottens län i de s. k. enkronasvägarna. Jag
konstaterar med beklagande, att jordbruksutskottet här gjort ett misstag och
en sammanblandning. Det är icke samma vägtyp, och det finnes ingen risk
för att man skall kunna förväxla anslagen. Vi ha tvärtom velat markera åtskillnaden
mellan dessa anslag. Anslaget till enskilda utfartsvägar finns
upptaget på sjätte huvudtiteln, och nu ifrågavarande anslag till enklare utfartsvägar
för isolerade gårdar skall uppföras på nionde huvudtiteln. Därmed
ha vi velat markera skillnaden, pa det att icke någon förväxling skulle äga
rum.

Såsom frågan för närvarande ligger till, kan jag icke framställa något yrkande.
Jag hoppas, emellertid, att frågan, då den nu faller, likväl faller framåt,
så att vi kunna återkomma senare.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

Nr 42.

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

§ 8.

Äng. upp- Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 102, i anledning av väckta momuntrande
aktioner om anslag till uppmuntrande av mindre jordbrukare och lägenhetsägare
™lrukare°och ’ ^e ^ra nordligaste länen att anlägga hemträdgårdar.

lägenhetsägare J två inom riksdagen väckta till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
1 lCaste Vinm m 0 U 0 n e r, nämligen I: 199 av herr Domö m. fl. och II: 311 av herr Bagge
att anlägga m• U-t hade hemställts att riksdagen under nionde huvudtiteln såsom bidrag
hemträd- utan återbetalningsskyldighet för att uppmuntra mindre jordbrukare och lägårdar.
genhetsägare i de fyra nordligaste länen till anläggandet av hemträdgårdar
måtte anvisa ett extra reservationsanslag å 100,000 kronor.

Utskottet hemställde, att motionerna I: 199 och II: 311 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar Sederholm, Gabrielsson, Vasenberg och
Liedberg, vilka ansett, att utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av motionerna I: 199 och II: 311 till bidrag utan återbetalningsskyldighet
för att uppmuntra mindre jordbrukare och lägenhetsägare i de fyra
nordligaste länen till anläggande av hemträdgårdar för budgetåret 1938/39
under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Utskottets hemställan föredrogs; och anförde därvid:

Herr Liedberg: Herr talman! Jag yrkar bifall till den av herr Sederholm
m. fl. avgivna reservationen.

Herr Johansson i Björnlunda: Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Härmed var överläggningen slutad. Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan dels ock på avslag därå samt
bifall i stället till den vid utlåtandet fogade reservationen; och blev utskottets
hemställan av kammaren bifallen.

§ 9-

Föredrogos vart efter annat:

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 103, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående bemyndigande
för Kungl. Majit att försälja viss fast egendom; och

nr 104, i anledning av vissa av Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen under
nionde huvudtiteln gjorda framställningar jämte i ämnet väckta motioner; samt

andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden:

nr 10, i anledning av väckt motion, nr I: 132, örn ett livligare samarbete i
vetenskaplig undervisning och forskning mellan olika universitet och högskolor
i Norden; och

nr 11, i anledning av väckt motion, nr I: 133, angående utredning och förslag
i fråga om en friare omflyttning inom Norden.

Vad utskotten i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

§ 10.

Ordet lämnades på begäran till herr Eriksson i Stockholm, som yttrade:
Herr talman! Jag tillåter mig hemställa att kammaren måtte besluta, att på

Torsdagen den 2 juni 1938 e. m.

Nr 42.

morgondagens ° föredragningslista en gång bordlagda ärenden skola uppföras
efter de två gånger bordlagda ärendena.

Denna hemställan bifölls.

§ IL

Till bordläggning anmäldes:

bevillningsutskottets memorial och betänkande:

nr 38, angående ersättning åt av utskottet vid behandling av vissa ärenden
anlitade biträden; och

nr 39, angående beräkning av bevillningarna för budgetåret 1938/39, m. m.;
samt

budgetdeputerades memorial angående arvode åt deputerades sekreterare.

§ 12.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen från konstitutionsutskottet, nr 378, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen
m. m., i vad propositionen hänvisats till konstitutionsutskottet, ävensom
i ämnet väckta motioner; samt

från bevillningsutskottet, nr 377, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 19
november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

§ 13.

Justerades protokollsutdrag.

§ 14.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Sandberg under fem dagar
fr. o. m. den 5 juni.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 1.29 på natten.

In fidem
Sune Norrman.

nr	485
nr	487
nr	490
nr	491
nr	496
nr	497
nr	501
nr	502
nr	504
nr	505
nr	506
nr	507
nr	508
nr	509
nr	510

nr	485
nr	487
nr	490
nr	491
nr	496
nr	497
nr	501
nr	502
nr	504
nr	505
nr	506
nr	507
nr	508
nr	509
nr	510

nr	485
nr	487
nr	490
nr	491
nr	496
nr	497
nr	501
nr	502
nr	504
nr	505
nr	506
nr	507
nr	508
nr	509
nr	510