RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1935:3)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1935. Andra kammaren. Nr 3.

Tisdagen den 15 januari.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

I enlighet med därom den 11 innevarande månad fattat beslut skulle nu
företagas val av ledamöter i de ständiga utskotten; och anställdes först val av
ledamöter i konstitutionsutskottet.

Därvid avlämnades 186 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:
herr Borg,

» Pehrsson i Göteborg,

» Hallén,

» Persson i Trången,

» Andersson i Igelboda,

» Lindskog,

» Fast,

» Olsson i Mora,

» Vougt och
» Lindmark.

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i utskottet.

§ 2.

Härefter anställdes val av ledamöter i statsutskottet.

Därvid avlämnades 165 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

herr Anderson i Råstock,

» Magnusson i Skövde,

» J ansson,

» Strindlund,

» Törnkvist i Karlskrona,

» Holmgren,

» Eriksson i Stockholm,

» andre vice talmannen Jeppsson,

» Andersson i Höör,

» Persson i Falla,

» Svensson i Grönvik och
»'' Jonsson i Eskilstuna.

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i utskottet.

Andra kammarens protokoll 19S5. Nr 3.

Nr 3.

Tisdagen den 15 januari.

§ 3.

Vidare företogs val av ledamöter i bevillningsutskottet.

Därvid avlämnades 152 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:
herr Månsson,

» Lithander,

» Lövgren,

» Olsson i Närlinge,

» Björklund,

» Nylander,

» Olsson i Gävle,

» Olsson i Ramsta,

» Ericson i Boxholm och
» Anderson i Norrköping.

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i utskottet.

§ 4.

Vid nu anställt val av ledamöter i bankoutskottet avlämnades 138 godkända
valsedlar, samtliga med partibeteckningen »Gemensam lista» och upptagande
namnen på nedan nämnda personer i följande ordning:
herr Bäcklund,

» Laurén,

» Lovén,

» Westman,

» Paulsen,

» Leffler,

» Johansson i Sollefteå och
» Wikström.

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i utskottet.

§ 5.

Företogs val av ledamöter i första lagutskottet.

Därvid avlämnades 113 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:
herr Lindqvist,

» Nilsson i Antnäs,

» Hedlund i Östersund,

» Byberg,

» Sjögren,

» Wallerius,
fru Östlund och
herr Olsson i Rimforsa.

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i utskottet.

§ 6.

Härefter företogs val av ledamöter i andra lagutskottet.

Därvid avlämnades 103 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i
följande ordning:

Tisdagen den 15 januari.

Nr 3.

herr Magnusson i Kalmar,

» Linnér,

» Hage,

» Johanson i Hallagården,

» Johanson i Stockholm,

» Petersson i Lerbäcksbyn,

» Olovson i Västerås och
» Österström.

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i utskottet.

§ 7.

Slutligen anställdes val av ledamöter i jordbruksutskottet.

Därvid avlämnades 108 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

hen Johansson i Uppmälby,

» Hedlund i Häste,

» Uddenberg,

» Gustafson i Vimmerby,

» Olsson i Rödingsberg,

» Gustafson i Kasenberg, :

» Andersson i Löbbo och
» Carlström.

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i utskottet.

§ 8.

Enligt därom av kammaren den 11 i denna månad fattat beslut företogs vidare
val av ledamöter i utrikesnämnden.

Därvid avlämnades 114 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i
följande ordning:

herr Anderson i Råstock,

» Lindman,

» Johanson i Stockholm,

» Pehrsson i Bramstorp,

» Ward,

» förste vice talmannen Magnusson,

» Vougt och
» Bengtsson i Norup.

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i utrikesnämnden.

På hemställan av herr talmannen beslöt kammaren, att underrättelse örn
detta val skulle genom utdrag av protokollet meddelas riksdagens kanslideputerade
med anmodan till dem att låta uppsätta och till kamrarna ingiva förslag
till skrivelse till Konungen med anmälan om det verkställda valet.

§ 9-

Justerades protokollsutdrag angående de i paragraferna 1—8 här ovan omförmälda
valen.

Nr 3.

Tisdagen den 15 januari.

§ 10.

Herr statsrådet Wigforss avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 15, med förslag till lag örn användande under budgetåret 1935/1936 av
vissa till fonden för pensionering av civila tjänstinnehavare inflytande medel; nr

18, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30
maj 1873 örn rikets mynt;

nr 19, med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen
den 17 maj 1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift
i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror; nr

20, med förslag till förordning örn extra inkomst- och förmögenhetsskatt
för år 1935; och

nr 21, med förslag till förordning örn särskild skatt å förmögenhet för år
1935.

Nämnda propositioner bordlädes.

§ 11-

Kungl. Maj :ts å rikssalen överlämnade berättelse örn vad i rikets styrelse
sedan sista lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit, som nu föredrogs,
lades till handlingarna.

§ 12.

Föredrogos var för sig Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till statsutskottet propositionen, nr 17, angående vissa frågor rörande folkundervisningen
i rikets nordligaste gränsorter;

till behandling av lagutskott propositionerna:

nr 2, angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island
och Norge den 19 november 1934 avslutad konvention örn arv, testamente

och boutredning, m. m.; .

nr 3, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 18
juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet, m. m.;

nr 4, med förslag till lag med vissa bestämmelser örn häradsting, m. m.;
nr 5, med förslag till lag örn ändrad lydelse av 11 kap. 37 och 38 §§ rättegångsbalken;
„

nr 6, med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 1 § rättegångsbalken;
och . . . .

nr 8, med förslag till lag angående tillfällig ökning av justitieradens antal;

till jordbruksutskottet propositionerna:

nr 9, angående försäljning av statens spannmålslagerhus i Eskilstuna;
nr 10, angående befrielse för arrendatorn O. Karlssons stärbhusdelägare

från skyldigheten att betala viss husröteersättning m. m.;

nr 11, angående avskrivning av Gustaf Cedergrens, Gärdslösa, skuld till
kronan på grund av vissa virkesköp;

nr 12, angående befrielse från betalningsskyldigheten för visst till ett torrläggningsföretag
inom Svedja by i Åsele socken av Västerbottens län utgivet

statsbidrag m. m.; in

nr 13, angående avstående i vissa fall av mark fran kronoegendomar eller

upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan mark;

Tisdagen den 15 januari.

Nr 3.

nr 14, angående medgivande för Kungl. Maj :t att i vissa fall försälja kronoegendom
m. m.; och

nr 22, angående bidrag till jorddelningsförrättningar m. m.; samt

till behandling av lagutskott propositionen, nr 7, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 (nr 472) örn förbud mot politiska
uniformer.

§ 13.

Vidare föredrogos var efter annan de på kammarens bord liggande motionerna;
och remitterades därvid

till statsutskottet motionen nr 1 av herr Lindman m. fl.;

till bevillningsutskottet motionen nr 2 av herr Lindman m. fl.;

till statsutskottet motionerna nr 3—6 av herr Jacobsson m. fl.;

till behandling av lagutskott motionen nr 7 av herr Jacobsson m. fl.;

till bevillningsutskottet motionerna:

nr 8 och 9 av herr Jacobsson m. fl.;

nr 10 av herrar Wallén och Nyblom; och

nr 11 av herrar Thorell och von Seth;

till konstitutionsutskottet motionen nr 12 av herr De Geer;

till jordbruksutskottet motionen nr 13 av herrar De Geer och Pettersson i
Dahl; samt

till tillfälligt utskott motionen nr 14 av herr Wallén m. fl.

§ 14.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet riksdagens revisorers berättelse
om den år 1934 av dem verkställda granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning.

§ 15.

Härefter föredrogos var för sig och överlämnades till bankoutskottet riksdagens
år 1934 församlade revisorers berättelser
angående riksbanken; samt

om granskning av riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning.

§ 16.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott justitieombudsmannens
till innevarande riksdag avgivna ämbetsberättelse.

Tryckfrihetskommitténs berättelse lades till handlingarna.

§ 17.

Slutligen föredrogs och remitterades till behandling av lagutskott militieombudsmannens
till innevarande riksdag avgivna ämbetsberättelse.

Nr 3.

Tisdagen den 15 januari.

§ 18.

Avgå vos följande motioner nämligen av:

herr Frankenberg m. fl., nr 15, örn hyreslijälp åt arbetslösa, som icke äro
familjeförsörjare;

herr Meyerhöffer m. fl., nr 16, om planmässiga provisoriska åtgärder till
försvarets stärkande;

herr Lindman m. fl.:

nr 17, örn vissa anslag till försvarsväsendet; och

nr 18, om anslag till det frivilliga skytteväsendet;

herr Paulsen, nr 19, örn bidrag i vissa fall till vägdistrikt åvilande ränteutgifter; herr

Andersson i Södergård m. fl., nr 20, angående vissa åtgärder till befrämjande
av eldning med ved;

herrar Lithander och Nylander, nr 21, om anslag till Svensk-Internationella
Pressbyrån;

herrar Nilsson i Hörby och Mattsson, nr 22, örn tull å potatis och potatisflingor; herr

Blomquist, nr 23, örn understöd från Vadstena krigsmanshuskassa åt
förre grenadjären Johan Alfred Lans;

herr Lovén, nr 24, örn pension åt städerskan Emma Benedikta Larsson;

herr Spångberg m. fl., nr 25, angående lagstadgad rätt till understöd för
varje behövande arbetslös;

herr Olofsson i Digernäs, nr 26, örn förbud mot hastighetstävlingar med
motorfordon å allmänna vägar;

herrar Hagberg i Malmö och Holmström, nr 27, om lagstiftning angående
kringföringshandeln:

herr Andersson i Dunker m. fl., nr 28, örn utfärdande av kontrollbestämmelse
angående ambulerande handel med kött och köttvaror;

herr von Seth m. fl., nr 29, om beredande av skydd för pensionsfonder inom
enskilda företag;

herr Lindman m. fl., nr 30, örn viss ändring i lagen örn värnpliktiga, vilka
hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring;

herr Johansson i Sollefteå m. fl., nr 31, örn beredande åt virkessäljande
skogsägare av ökat inflytande i flottningsföreningarna;

herr Ossbahr, nr 32, angående viss ändring i strafflagens föreskrifter örn
målsäganderätt;

herr Gustafsson i Kasenberg m. fl.:

nr 33, örn lindring i den vissa egna-hemsköpare åliggande betalningsförpliktelse
till domänstyrelsen; och

nr 34, angående lättnader i återbetalningen av stödlån till jordbrukare;

herr Gustafsson i Välsnäs, nr 35, angående åtgärder till bekämpande av
smittosam kastning hos nötkreatur; samt

herr Ossbahr, nr 36, angående åtgärder mot hälsovådligt larm och buller.

Dessa motioner bordlädes.

Tisdagen den 15 januari.

Nr 3.

§ 19.

Ordet lämnades nu på begäran till herr Magnusson i Skövde, som yttrade: Interpellation.
Herr talman! Vid antagandet av den nya väglagen vid 1934 års riksdag yttrade
denna på förslag av ett i detta fall enhälligt utskott beträffande vägdistriktsindelningen
bl. a. följande:

»Såsom de sakkunniga framhållit, bör största möjliga hänsyn tagas till
den bestående indelningen, så till vida att de nya större distrikten i allmänhet
böra bildas genom sammanslagning av äldre distrikt. Utskottet
instämmer med motionärerna härutinnan, att vid indelningen sådana distrikt
i regel icke böra sammanföras, som sakna naturlig samhörighet med
varandra eller gemensamma intressen med avseende å vägväsendet. Två
distrikt, vilka hava den storlek, som erfordras för rationellt utnyttjande
av erforderlig sakkunnig personal och modern maskinell utrustning, böra
i regel icke sammanslås. Utskottet vill understryka vikten av att distrikten
icke göras så stora, att vägstyrelsen ej kan utöva personlig tillsyn över
väghållningen.»

Vidare anförde utskottet: »Utskottet, som förutsätter att vid indel ningsfrågans

beredning länsstyrelserna skola avgiva förslag, vill slutligen
framhålla angelägenheten av att respektive vägstämmor och vägstyrelser
lämnas tillfälle att yttra sig i frågan och att behörig hänsyn tages till
deras mening, i den mån denna låter sig förena med de principer, som
enligt det förut sagda böra vara vägledande vid indelningen.»

Dessa synpunkter underströkos under debatten av flera talare och rönte
egentligen icke från något håll gensagor, varför de måste betecknas såsom riksdagens
alldeles övervägande mening. Det har då bland vägintresserade inom
olika delar av vårt land varit ägnat att inge såväl undran som oro, att en tendens
gjort sig gällande att med frångående av riksdagens klart uttalade direktiv
skapa vägdistrikt av den storlek, att vägstyrelsernas möjligheter att »öva
personlig tillsyn över väghållningen äventyras». Man har från detta håll räknat
det som en av den nya väglagens största förtjänster, att den undvikit sönderbryta
den nuvarande beprövade vägstyrelseorganisationen, som trots en rätt
bristfällig lagstiftning onekligen visat sig lia väl fyllt sin uppgift och värd att
bibehålla, och man är på detta håll både bekymrad och överraskad av att nu
möta strävanden, som söka att genom administrativa åtgärder omintetgöra fullföljden
av riksdagens direktiv. Jag behöver som stöd härför icke blott åberopa
det av länsstyrelsen i Skaraborgs län ingivna förslaget till distriktsindelning
upptagande endast sex vägdistrikt i stället för nuvarande aderton och där
länets vägförening på goda grunder föreslagit en indelning med nio distrikt,
utan kan därjämte åberopa liknande eller ännu längre gående förslag från
andra län. Sålunda föreslås för Stockholms län en reducering från nuvarande
29 till 4 distrikt, och den motivering, som av detta läns vägingenjör anföres för
denna beskärning är i viss del så belysande, att den här må återgivas. Han
skriver nämligen:

»Indelningen i fyra distrikt medgiver även möjligheten att erhålla en
lämplig organisation. Distrikten bliva nämligen tillräckligt stora och bärkraftiga
för att medgiva anställning av tillräckligt antal fackkunniga
arbetare och vägmästare. Inom varje distrikt kan vidare till vägstyrelsens
förfogande och hjälp anställas distriktsingenjör samt inrättas ett centralkontor
med erforderlig personal för bokförings- samt skriv- oell ritgöromål.
»

Man skymtar ju här utan all omskrivning ett helt litet ämbetsverk inom varje
vägdistrikt. Jag torde näppeligen göra mig skyldig till någon felbedömning,
örn jag vågar förutsätta, att örn detta varit den verkliga eller underförstådda

Nr 3.

Tisdagen, den 15 januari.

Interpellation. (Forts.)

avsikten med förra årets väglagsförslag, detsamma näppeligen vunnit riksdagens
bifall, i vart fall icke vunnit understöd från något avsevärdare antal lantmannarepresentanter.

Det torde icke vara opåkallat att i detta sammanhang citera ett uttalande i
Svensk Vägtrafiktidning, som på tal om den av länsstyrelserna föreslagna distriktsindelningen
skriver bl. a. följande:

»Nog förefaller det, som om vägdistriktens egna önskemål på flera håll
allt för litet beaktats. Det råder här och var ute i landet en ganska kraftig
opposition mot tillämnade distriktssammanslagningar, vilka både ur
geografiska och ekonomiska synpunkter voro uppenbart olämpliga.»

Det är nog ett ganska svagt återgivande av den verkliga stämningen ute i
landet örn man betecknar denna som »en ganska kraftig opposition». Att det
är åtskilliga streck därutöver bland de vägkunniga och vägintresserade ute i
landet därom lär nog i närvarande stund väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ha
daglig erfarenhet.

Såsom under debatten i kamrarna vid frågans behandling underströks hade
utskottet, vars framställning ju också blev riksdagens i denna fråga, gått emot
Kungl. Maj:ts uttalade mening örn relativt större distrikt. Kungl. Majit kulju
också genom att fastställa det av riksdagen fattade beslutet accepterat riksdagens
ståndpunkt. Ehuru jag har all anledning förutsätta, att regeringen i
enlighet härmed kommer att vid frågans avgörande taga långt större hänsyn
till riksdagens samt vägstämmors och vägstyrelsers mening än som skett i ett
flertal länsstyrelsers förslag, har jag dock ansett det befogat att interpellationsvägen
bringa till vederbörande statsråds kännedom de farhågor för en
olämplig och mot riksdagens direktiv stridande distriktsindelning, som innefattas
i ett stort antal av de till Kungl. Majit från länsstyrelserna ingivna
förslagen.

Jag anhåller därför örn kammarens benägna tillstånd att till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet få framställa följande spörsmål:

Kan det förväntas, att herr statsrådet vid fastställandet av indelning i vägdistrikt
enligt den nya väglagen kommer att med frångående av de från vissa
länsstyrelser framlagda förslagen till allt för stora distrikt bringa distriktsindelningen
i närmare överensstämmelse såväl med riksdagens uttalade direktiv
som med önskningarna inom vederbörande av indelningen berörda orter?

Ifrågavarande anhållan blev på begäran bordlagd.

§ 20.

Interpellation. Härpå erhölls ordet av herr Hagberg i Luleå, vilken anförde: Herr talman!

Vid tvenne tidigare tillfällen har jag interpellerat i frågor rörande detaljer i
regeringens utrikespolitik. År 1933 interpellerade jag exempelvis i anledning
av den svenska Genévedelegationens ställningstagande till ett franskt yrkande
att de tyska SA, SS och Stahlhelm skulle inräknas i Tysklands militärberedskap.
I riksdagens elfte timme svarade excellensen Sandler. Hans svar var
ett bekräftande av att en omröstning i frågan ägt rum i Genéve ehuru i ett expertutskott.
Svaret innebar vidare, att regeringen inte givit vederbörande expert
några direktiv. Det var emellertid en solidaritetsförklaring för representantens
ställningstagande, vilket motiverades med att frågan hade varit så
formulerad, att ett svar motsvarade Frankrikes, Sovjetunionens och andra representanters
kunde leda till en dubbelräkning av de tyska stridskrafterna.
Reellt blev den svenska regeringens ställningstagande ett understöd åt den
tyska upprustningen.

Tisdagen den 15 januari.

Nr 3.

Interpellation. (Forts.)

I fjol, inför den s. k. nedrustningskonferensens sammanbrott, och den väldiga
tillspetsningen av motsättningarna, ställde Sovjetunionens delegation i
Genéve ett förslag, som innebar, att konferensen skulle omvandlas till ett permanent
fredsorgan med uppgift att behandla varje krigstillbud, och vidare
upptog förslag om åtgärder mot fredsstörare och för unprättandet av säkerhetspakter
mellan länderna samt därjämte gav en bestämd definition av begreppet
angripare. Den svenska regeringen bekämpade detta förslag genom att i
spetsen för fem andra staters regeringar framlägga ett förslag, som i vissa
delar redan tidigare förkastats och som framför allt innebar, att det aggressiva,
fascistiska Tyskland skulle tillerkännas fullt likaberättigande med övriga stater
i rustningsfrågor. Närmast hasardmässig verkar excellensen Sandlers
förklaring, att då den s. k. nedrustningsvägen stängts, återstod blott »att antingen
medgiva upprustningen men under kontroll eller låta den förverkligas
utan kontroll». I anledning därav framställde jag följande frågor till hans
excellens ministern för utrikes ärendena: »Varför understöder icke den svenska
regeringen Sovjetunionens förslag i Genéve? Varför understöder den svenska
regeringen under masken av ett abstrakt likställighetskrav den tyska fasciststatens
krigsförberedelser?»

Av en eller annan anledning uraktlät utrikesministern att besvara dessa
frågor.

Sedan dess lia ytterligare vissa tilldragelser ägt rum, som ännu mer aktualisera
och motivera en debatt i riksdagen och en öppen förklaring från regeringens
sida. Jag erinrar exempelvis örn strävandena att påbygga Locarnopakten,
vilken på sin tid understöddes av Sverige, genom tillskapande av den
s. k. Ostlocarnopakten. Dennas syfte var att garantera de nuvarande gränsernas
okränkbarhet; behovet av en sådan pakt skärptes genom den tyska, japanska,
polska och finska aggressiviteten, vars mål öppet angavs vara att genom
ett nytt förödande krig på Sovjetunionens bekostnad utvidga vederbörande
staters territorier. Vid sitt Uppsalatal den 14 december underströk utrikesminister
Sandler denna pakts värde för fredens bevarande. Han sade bland
annat: »Fördelen av ett nytt paktsystem för den avsedda regionen ligger i att
dess tillkomst föranleder eller konfirmerar en politisk avspänning, detta utesluter
varje kombination, som riktar sig mot någon bestämd stat.»

Oavsett örn Sverige inbjudits att underteckna pakten eller inte, synes det,
som örn dess understöd åt pakten borde vara lika naturlig som andra västeuropeiska
staters. Under alla förhållanden väckte det uppmärksamhet, att
den svenska regeringen befann sig i sällskap med de tyska, polska och finska
regeringarna i avböjandet av pakten, alltså just de stater, som i mer eller
mindre traktatmässigt samförstånd med Japan utpekats som det nya världskrigets
aggressivaste organisatörer. Ehuru pakten inte riktar sig mot något
särskilt land, är det alldeles uppenbart, att den vänder udden mot fredsstörarna.
Den svenska regeringen har genom sitt ställningstagande solidariserat sig
med de krafter, som saboterat dessa fredssträvanden.

Uppenbarligen är icke motiveringen till regeringens ställningstagande den.
att regeringen önskar hålla Sverige utanför alla grupperingar. Tvärtom har
från regeringens sida under den senaste tiden några mycket uppseendeväckande
försäkringar avgivits. I sitt ovan omnämnda Uppsalatal gjorde exempelvis
herr Sandler det uppseendeväckande påståendet, att svenskarna måste slita sig
ur den lata åskådarrollen i det internationella händelseförloppet samtidigt som
han förklarade: »Här behöver ryckas upp med rötterna den farliga föreställningen,
född ur ett konkubinat mellan kvardröjande mindervärdighetskänslor
och inbillningar örn vår privilegieställning ovan stridsvimlet, att vi äro bara
åskådare av det som sker.»

Nr 3.

Tisdagen den 15 januari.

Interpellation. (Forts.)

Denna deklaration om att ett nytt tillstånd har inträtt innebär, att Sverige
icke i ett nytt europeiskt krig, i likhet med vad fallet var 1914—1918, kommer
att stå neutralt, att följaktligen Sveriges arbetande folk hotas att förödas i
ett krig, och den har också väckt uppmärksamhet både inom och utom vårt
land. Att det inte bara är kommunisterna, som dragit denna slutsats, framgår
av den borgerliga Östgöta Correspondentens bistra kommentar och farhågor i
anslutning till Uppsalatalet. Omnämnda tidning skrev nämligen: »De allvarliga
risker, som detta kan medföra för vårt land, måste kraftigt understrykas.
Men utrikesministern hänvisar till vår historiska mission. För något
över ett hundra år sedan — det var i en liknande allvarlig brytningstid för
vår världsdel — ville också den svenska statsledningen under Gustav IV Adolf,
liksom excellensen Sandler nu säger ’i medvetandet av vår roll i världen’, göra
storpolitik. Resultatet är känt.»

För första gången lia de s. k. nordiska staternas utrikesministrar varit samlade
till en konferens. Denna konferens har i utlandspressen betecknats som
det slutgiltiga beviset för att ett nordiskt block bestående av Sverige, Norge,
Danmark och Finland skulle lia upprättats. De intima förbindelser, som bestå
mellan finska ledande politiker och de tyska fascisterna, samt de finska
politikernas spekulationer på ett Storfinland på Sovjetunionens bekostnad, vilket
skall vinnas genom Finlands deltagande i ett krig mot Sovjetunionen, äro
välbekanta.

Redan den 9 mars i fjol yttrade herr Sandler: »Vi önska i begreppet Norden
inlägga mera än den korrekta grannsämjan inom en viss geografisk region.
Hur mycket detta Norden betyder för oss, det måste sedan visa sig i den reella
nytta, vi kunna göra varandra. Kraftigare näring än frasvåfflor lär det behövas,
örn vi alla och envar skola kunna känna oss styrkta därav.»

Denna deklaration förstärktes i herr Sandlers Uppsalatal: »Samförståndet
inom Norden bottnar så djupt, att det sannerligen icke behöver stabilisering
genom någon regionalpakt.»

Ett block har alltså skapats, sammankittat av vissa s. k. gemensamma intressen,
så starkt att icke en formell pakt ens är nödvändig för att befästa
detsamma! Detta block önskar icke — enligt herr Sandlers förklaring — »bli
indraget i förefintliga motsättningar på andra håll i världen». Denna förklaring,
som är en typisk utrikesministerfras, motsäges av följande:

1) Starka krafter äro i verksamhet för befästandet av Öresund och Åland.
Regeringen har vetskap örn dessa strävanden, men har icke tagit avstånd
från desamma. De kunna endast rikta sig mot Sovjetunionen.

2) Generalstabschefen har enligt uppgift i Helsingfors tillsamman med
de estniska och lettiska generalstabscheferna konfererat med finska generalstaben.
Strax därefter föro en rad svenska officerare över till Finland för
att — som en finsk ledande tidning skrev — »studera försvarets organisering
vid Finlands östgräns».

3) Internationellt betecknades den nordiska utrikesministerkonferensen som
ett bevis för att ett nordiskt militärförbund skapats. Deutsche Bergwerkzeitung
ifrågasatte exempelvis om icke »konferensen inom lyckta dörrar möjligen
kan innebära en viss nykonstellation i Nordeuropa».

I samband med mr Edens resa till Sverige fick den internationella diskussionen
om det nordiska blocket ny fart. Framför allt den tyska likriktade
pressen uttryckte sin tillfredsställelse däröver. Völkischer Beobachter skrev
exempelvis: »Som bekant har man i Skandinaviens militära kretsar länge
försökt skapa militär enhetsfront, som huvudsakligen skall tjäna till försvar
av Skandinaviens östra gräns.»

I annat sammanhang skriver samma tidning: »Intet av de skandinaviska

Tisdagen den 15 januari.

Nr 3.

Interpellation. (Forts.)

länderna har i sekler drivit en så intensiv och handlingskraftig krigspolitik,
alltid vänd mot samma fara, som Sverige . .. Det har blivit en tradition för
svensk krigspolitik att möta faran från öster, slavernas framträngande mot
väster.»

Ett sådant förbund intresserar i allra högsta grad Tyskland och Polen,
som kombinerar detsamma med sina egna krigsplaner. Nyss har den polske
utrikesministern Beck besökt Stockholm. Officiellt var resan en rekreationsresa.
Utrikesminister Beck sammanträffade därvid med representanter för
den svenska regeringen. Detta besök uppgives ha åstadkommit sensation i
diplomatkretsarna i Stockholm. Ur Nya Dagligt Allehanda återger jag följande
vittnesbörd: »I ett telegram från sin Warschaukorrespondent meddelar

Neue Zuericher Zeitung, att man i den polska huvudstaden tillmäter utrikesminister
Becks besök i Stockholm stor politisk betydelse. Hans resa hemlighölls
ända till sista ögonblicket. Nu kommer Becks ’ferieresa’ till Köpenhamn
i ett annat ljus, skriver korrespondenten. Det råder icke något tvivel
om att Polens plötsliga intresse för Skandinavien sammanhänger med de
baltiska frågorna. Polen, vars baltiska politik under den gångna sommaren
varit synnerligen aktiv, synes ingalunda ha för avsikt att prisge randstaterna
åt det sovjetryska och franska inflytandet. Örn det nu har för avsikt att
utbygga sina förbindelser med Skandinavien, så ligger det nära till hands
att förmoda, att det för sin politik i Baltikum framför allt vill vinna Sverige,
vars anseende är synnerligen stort i alla de baltiska staterna. Medan Frankrike
och Sovjet fortsätta sina ansträngningar med östpakten, är Polen icke
overksamt, när det gäller att i Östeuropa uppbygga ett politiskt system, som
bättre motsvarar dess intressen än den av Frankrike och Sovjetunionen omfattade
maktpolitiken, heter det slutligen i korrespondensen.»

Allehanda understryker, att den polske utrikesministerns besök väckt stor
uppmärksamhet i diplomatiska kretsar i Stockholm, där man icke låtit sig
nöja med överste Becks egen förklaring, att syftet med hans resa icke var
något annat än att göra ett personligt besök hos den polske ministern i Stockholm.
Fastmera har man stannat för den uppfattning, som den i utrikespolitiska
ting synnerligen välinformerade schweiziska tidningens korrespondent
givit uttryck åt.

Den polske utrikesminister Becks resa hade alltså politisk karaktär och
stod i samband med strävandena att skapa ett block mot Sovjetunionen och
dess fredssträvanden. Ännu mer uppseendeväckande är Dansk Finanstidendes
uttryckliga förklaring, att Stockholmsresan var ett resultat av den svenska
regeringens inbjudan.

Dansk Finanstidende skriver: »I julveckan har den polske utrikesmini stern,

överste Beck, vars insats i tidens problem har skapat respekt kring
hans namn, uppehållit sig i Köpenhamn, varifrån han efter inbjudan av den
svenske utrikesministern Sandler reste till Stockholm. Den likriktade danska
pressen bär icke skänkt dessa besök någon uppmärksamhet; klarsynta tidningar
i utlandet ha visat dem mera intresse.»

Aftonbladet publicerade i sin utrikesrevy i söndags en utomordentlig komplettering
till vad här ovan påpekats. Jag citerar ett par avsnitt.

»Det finns irrgångar, och just nu hör jag, att den polske utrikesministern
Becks besök i Stockholm och Köpenhamn inom kort skall följas av en framstående
finsk visit i Warszawa.

Utrikesminister Hacksell skall sålunda under den närmaste framtiden avlägga
ett besök hos polska regeringen, och inom diplomatiska och politiska
kretsar i Polens huvudstad drar man nu den slutsatsen, att någonting är i
görningen. Så mycket hellre som Finlands representanter i Warszawa, Paris

Nr 3.

Tisdagen den 15 januari.

Interpellation. (Forts.)

och Moskva nyligen besökt Helsingfors och haft längre konferenser med den
finske utrikesministern.

I Warszawa sätter man alla dessa resor i samband med Ostpakten, som
Finland av alla skäl hittills betackat sig för och som det fortfarande lär komma
att behandla på samma sätt. Likaledes Polen, som på den punkten icke
lär kunna tillmötesgå La France.

Politiskt orienterade skikt i den polska huvudstaden mena nu, att utrikesminister
Becks nordiska resa icke var så fruktansvärt privat. Så mycket
hellre som Finlands sändebud i Warszawa en vecka före den polske utrikesministerns
nordiska semesterresa över Stockholm begav sig till Helsingfors.

Saken är dagens samtalsämne inom polska och tyska kretsar, och jag bara
relaterar. Gäller det Balticum eller oss alla?

Det rör sig något nere vid Östersjöns sydöstra hörn, och vi svenskar böra
icke blott komma ihåg freden i Oliva 1660 utan även framtiden. Det är mycket
möjligt, att Polen påmint oss därom och kanske även Danzig. I varje fall
är det tydligt, att de svenska förbindelserna med såväl Polen som Danzig äro
mycket livliga, för. ögonblicket, kommersiella som politiska, och att utvecklingen
går i en riktning, som bådar gott för de kommande åren. Med sin marskalk
och utrikesminister i spetsen för Polen en aktiv och djärv utrikespolitik,
som skaffat det namn och rykte. Polonia rediviva är icke längre blott ett
begrepp utan.en verklighet, som även gör sig i storpolitiken. Huru skall det
icke då vara i Balticum?»

Jag tillåter mig att tillfoga ännu ett citat, som kompletterar bilden av ett
storpolitiskt intrigspel med folkmassornas liv och säkerhet som insats. Det
är den välinformerade franska Le Quotidien som skriver: »Avser Polen att

i Berlin, Köpenhamn och Stockholm lägga grunden till ett nordostblock, som
skall ställas upp mot Barthous östpaktprojekt? Om man får tro vissa källor,
söker Beck med stöd av Tyskland och de skandinaviska länderna att upprätta
Polens herravälde över de baltiska randstaterna och genomföra en förflyttning
av den beryktade polska korridoren till Memelområdet.»

Tillsammantagna ge dessa citat en bild av en aggressiv inringningspolitik,
riktad mot Sovjetunionen och i vilken Sverige är en av de aktiva deltagarna.
Le Temps, den största borgerliga tidningen i Frankrike, har nyss gjort ett
sensationellt meddelande, som bidrar att belysa såväl spegelfäkteriet som åtskilliga
företeelser under den senaste tiden, inte minst Polens roll.

Tidningen meddelar, att Rudolf Hess i september 1934 deltog i en hemlig
konferens med vissa utländska politiker i Berlin. Han förklarade där, att ett
krig efter 18 månader skulle utbryta mellan Japan och Sovjetunionen. Polen
skulle i enlighet med sin hemliga överenskommelse med Tyskland besätta
Ukraina, medan Tyskland skulle utvidga sitt välde till de baltiska staterna.
Några få dagar därefter, skriver Le Temps, erbjöd det japanska sändebudet
i Warschau Polen ett »försvarsförbund» mot Sovjetunionen, och samtidigt föreslog
japanske representanten i Berlin den beryktade ukrainaren Skoropatzki
bestämda åtgärder för att »återerövra» Ukraina.

En tysk journalist blev i förväg skickad till Warschau på en hemlig mission
i mars 1934. Inför en »trängre krets högtstående personer» har han bär utvecklat
samma planer och perspektiv: Ett förestående krig i Asien tillåter

Polen att förverkliga sin gamla dröm örn att »befria» Ukraina och erövra de
sydryska hamnarna. Tyskland skulle få tillbaka polska korridoren, annektera
Litauen och på nytt bli en östersjömakt.

Slutligen förklarar Le Temps, att i slutet av september ett hemligt avtal
slutits mellan Berlin och Tokio, vilket är av halvt ekonomisk, halvt militär
karaktär.

Tisdagen den 15 januari.

Nr 3.

Interpellation. (Forts.)

Krig förberedes febrilt under skyddet av den hemliga diplomatien. Det är
all anledning att instämma med den socialdemokratiske riksdagsmannen Georg
Branting, när han för ett par månader sedan i ett tal på Auditorium förklarade:
»Det nya världskriget, som vi alla känna, närmar sig... Varje dag
kan en urladdning komma, ett stort organiserat överfall. ^. Vi måste betrakta
krigsfaran i vår tid som så överhängande, därför att vi se den i samband
med den oerhört snabba kapitalistiska utvecklingen under de senaste åren.»

Av vad som påvisats kan man dra följande slutsatser örn regeringens utrikespolitik: Regeringen

bekämpar de fredssträvanden, som framför allt Sovjetunionen
företräder.

Regeringen understöder den tyska fasciststatens upprustningssträvanden.

Regeringen medverkar i blockbildningen emot Sovjetunionen.

Regeringen förbereder Sveriges aktiva deltagande i nästa krig.

Jag anhåller därför örn kammarens tillstånd att till excellensen och ministern
för utrikes ärendena framställa följande frågor:

Varför har regeringen i Genéve och i samband med ovan relaterade händelser
bekämpat Sovjetunionens fredssträvanden?

Varför understöder regeringen underjnasken av ett abstrakt likställighetskrav
den tyska fasciststatens upprustningssträvanden?

Varför medverkar regeringen i de blockbildningssträvanden, vars syfte är
att bryta freden och som främst riktar sig mot Sovjetunionen?

Jämväl denna framställning bordlädes.

§ 21.

Herr andre vice talmannen, som härefter erhöll ordet, yttrade: Herr talman!
Jag tillåter mig hemställa, att kammaren måtte besluta, att å morgondagens
föredragningslista skall sist uppföras Kungl. Maj:ts proposition, nr 1, angående
statsverkets tillstånd och behov.

Denna hemställan bifölls.

§ 22.

Justerades protokollsutdrag.

§ 23.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Andersson i Grimbo under
3 dagar fr. o. m. den 15 jan.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 12.50 e. m.

fri,! i

In fidem
Per Cronvall.

Nr 3.

Onsdagen den 16 januari.

Kl. 11 f. m.

§ I Justerades

protokollet för deri 10 innevarande januari.

§ 2.

I enlighet med därom den 11 innevarande månad fattat beslut företogos nu
val av suppleanter i de ständiga utskotten; och anställdes först val av suppleanter
i konstitutionsutskottet.

Därvid avlämnades 166 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

herr Andersson i Malmö,

» Lundqvist,

» Nordström,

» Petersson i Broaryd,

» Wiklund,

» Björck i Kristianstad,

» Johnsson i Norrahammar,

» Lundén,

» Törnkvist i Bjuv,

» Ossbahr,

» Eriksson i Toftered,

» Svensson i Landskrona,

» Lundell och
» Nilsson i Göteborg.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter i utskottet.

§3.

Härefter företogs val av suppleanter i statsutskottet.

Därvid avlämnades 140 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

herr Andersson i Prästbol,

» Persson i Fritorp,

» Ward,

» Nilsson i Hörby,

» Norsell,

» Holmdahl,

» Högström,

» Olofsson i Digernäs,

Onsdagen den 16 januari.

Nr 3.

herr Norling,

» Skoglund,

» Andersson i Ovanmyra,

» Isacsson,

» Aronson,

» Weijne,

» Danielsson och
» Svedberg.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter i utskottet.

§4.

Vidare företogs val av suppleanter i bevillningsutskottet.

Därvid avlämnades 108 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

herr Werner i Hultsfred,

» Johansson i Krogstorp,

» Eklund,

» Heiding,

» Blomquist,

» Brännström,

» Bergström,

» Ljunggren,

» Mårtensson,

» Hagberg i Malmö,

» Andersson i Dunker,

» Hällgren,

» Nilsson i Karlstad och
» Persson i Undersvik.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter i utskottet.

§5.

Vid nu anställt val av suppleanter i bankoutskottet avlämnades 96 godkända
valsedlar, samtliga med partibeteckningen »Gemensam lista» och upptagande
namnen på nedan nämnda personer i följande ordning:
herr Andersson i Falkenberg,

» Svedman,

» Ahl,

» Hammarlund,

» Persson i Tidaholm,

» Andersson i Lindome,

» Severin,

» Hilding,

» Gustavson i Västerås,

» Westerdahl,

» Bengtsson i Kullen och
» Elmroth.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter i utskottet.

Nr 3.

Onsdagen den 16 januari.

§ 6.

Företogs val av suppleanter i första lagutskottet.

Därvid avlämnades 89 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

herr Olsson i Mellerud,

fröken Wellin,

herr Lindberg i Umeå,

» Johansson i Bro,

» Höglund,

» Hingård,

» Berg,

» Björling,

» Johnsson i Kalmar,

Larsson,

» Gardell i Stenstu och
» Lindberg i Stockholm.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter i utskottet.

§ 7.

Vidare företogs val av suppleanter i andra lagutskottet.

Därvid avlämnades 83 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

herr Pettersson i Hällbacken,

» Holmström,

» Hansson i Trollhättan,

» Gardell i Gahns,

» Molander,

» Sandström,
fru Nordgren,

herr Johanson i Huskvarna,

» Hermansson,

» Olsson i Staxäng,
i'' » Johansson i Tväråselet och
:» Sandberg.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter i utskottet.

§ 8.

Slutligen anställdes val av suppleanter i jordbruksutskottet.

Därvid avlämnades 78 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

herr Björk i Tryde,

» Liedberg,

» Andersson i Tungelsta,

» Pettersson i Rosta,

» Ericsson i Sörsjön,

» Hagman,

Onsdagen den 16 januari.

Nr 3.

herr Karlsson i Munkedal,

» Osberg,

» Lundbom,

» Persson i Grytterud,

» De Geer och
» Andersson i Surahammar.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter i utskottet.

§ 9.

Enligt därom av kammaren den 11 i denna månad fattat beslut företogs
vidare val av suppleanter i utrikesnämnden.

Därvid avlämnades 88 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

herr Lindqvist,

» Lithander,

» Eriksson i Stockholm,

» Olsson i Närlinge,

» Fast,

» Nylander,

» Olsson i Gävle och
» Andersson i Rasjön.

Dessa personer hade alltså utsetts till suppleanter i utrikesnämnden.

På hemställan av herr talmannen beslöt kammaren att underrättelse örn
detta val skulle genom utdrag av protokollet meddelas riksdagens kanslideputerade
med anmodan till dem att lata uppsätta och till kamrarna ingiva förslag
till skrivelse till Konungen med anmälan örn det verkställda valet.

§ 10.

Justerades protokollsutdrag angående de i paragraferna 2—9 här ovan omförmälda
valen.

§ 11.

Anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till riksdagens skriveise,
nr 12, till Konungen angående utseende av ledamöter och. suppleanter
i utrikesnämnden.

§ 12.

. Föredrogos var för sig Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till bankoutskottet propositionerna:

nr 15, med förslag till lag om användande under budgetåret 1935/1936 av
vissa till fonden för pensionering av civila tjänstinnehavare inflytande medel;
och

nr 18, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30
maj 1873 örn rikets mynt; samt

till bevillningsutskottet propositionerna:

nr 19, med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen
den 17 maj 1923 (nr 113) örn utgörande av en särskild stämpel Andra

kammarens protokoll 1985. Nr 8. o

Nr 3.

Onsdagen den 16 januari.

avgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera
lyxvaror;

nr 20, med förslag till förordning om extra inkomst- och förmögenhetsskatt
för år 1935; och

nr 21, med förslag till förordning örn särskild skatt å förmögenhet för år
1935.

§ 13.

Vidare föredrogos var efter annan de på bordet liggande motionerna; och
remitterades därvid

till statsutskottet motionerna:
nr 15 av herr Frankenberg m. fl.;
nr 16 av herr Meyerhöffer m. fl.;
nr 17 och 18 av herr Lindman m. fl.;
nr 19 av herr Paulsen;

nr 20 av herr Andersson i Södergård m. fl.; och
nr 21 av herrar Lithander och Nylander;

till bevillningsutskottet motionen nr 22 av herrar Nilsson i Hörby och
Mattsson;

till bankoutskottet motionerna:
nr 23 av herr Blomquist; och
nr 24 av herr Lovén;

till behandling av lagutskott motionerna:

nr 25 av herr Spångberg m. fl.;

nr 26 av herr Olofsson i Digernäs;

nr 27 av herrar Hagberg i Malmö och Holmström;

nr 28 av herr Andersson i Dunker m. fl.;

nr 29 av herr von Seth m. fl.;

nr 30 av herr Lindman m. fl.;

nr 31 av herr Johansson i Sollefteå m. fl.; och

nr 32 av herr Ossbahr;

till jordbruksutskottet motionerna:

nr 33 och 34 av herr Gustafson i Kasenberg m. fl.; och
nr 35 av herr Gustafsson i Välsnäs; samt

till tillfälligt utskott motionen nr 36 av herr Ossbahr.

§ 14.

Herr Magnussons i Skövde vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa spörsmål angående rikets indelande i
vägdistrikt, vilken nu föredrogs, bifölls av kammaren.

§ 15.

Slutligen föredrogs herr Hagbergs i Lulea vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda anhållan att^ till hans excellens herr
ministern för utrikes ärendena fa framställa spörsmål angående regeringens
inställning till Sovjetunionens fredssträvanden m. m.

Herr talmannen gav propositioner dels på bifall till berörda anhållan, dels
ock på avslag därå; och förklarade herr talmannen sig anse den senare propo -

Onsdagen den 16 januari.

Nr 3.

sivonen vara med övervägande ja besvarad. Herr Hagberg i Luleå begärde
emellertid votering, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

..Den, som^vill, att kammaren avslår herr Hagbergs i Luleå ifrågavarande anhållan
att fa framställa spörsmål till hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit berörda anhållan.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, företogs omröstning med tillämpning
av uppresningsförfarandet.

Herr talmannen tillkännagav, att han funne flertalet hava röstat för japropositionen.
Rösträkning begärdes likväl av herr Hagberg i Luleå, vadan
omröstning medelst omröstningsapparat verkställdes.

Därvid, avgåvos 92 ja och 68 nej, varjämte 8 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

o Kammaren hade alltså avslagit herr Hagbergs i Luleå förevarande anhållan.

§ 16.

Avgåvos följande motioner, nämligen av:

herr Johansson i Tväråselet m. fl., nr 37, angående viss ändring i gällande
boställsordning för lärarpersonal vid folk- och småskolor;

herr Meyerhöffer m. fl., nr 38, örn avslag å Kungl. Maj:ts förslag örn anslag
till upplysningsarbete för freden;

herr Hansson i Vännäsby m. fl., nr 39, örn anslag till byggande av enskilda
utf artsvägar;

herr Sandberg m. fl., nr 40, örn anslag till byggande av enskilda utfartsvägar; herrar

Hansson i Trollhättan och Olsson i Mellerud, nr 41, med visst förslag
angående löneförmånerna för en befattningshavare vid Restads sjukhus;

herr Bengtsson i Norup och fröken Wellin, nr 42, örn lönereglering för vissa
befattningshavare vid Serafimerlasarettet;

herr Bengtsson i Norup, nr 43, om anslag till lön åt en svensk lärarinna vid
Svenska skolan i Kina;

herrar De Geer och Heiding, nr 44, örn anslag till byggande av enskilda
utf artsvägar;

herr Bengtsson i Norup, nr 45, örn viss ändring i förordningen örn arvsskatt
och skatt för gåva;

herr Leffler, nr 46, om höjning av tullsatserna för trycksvärta m. m.;

herr Nyblom, nr 47, om underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa åt
förre soldaten Per Kämpe;

herr förste vice talmannen Magnusson, nr 48, om årligt understöd åt änkan
Ida Karolina Johansson-Rydberg, född Johansdotter-Thor;

herrar Petersson i Broaryd och Andersson i Södergård:

nr 49, om understöd från Vadstena krigsmanshuskassa åt förre soldaten
Johan Henrik Gran;

Nr 3.

Onsdagen den 16 januari.

nr 50, om understöd från Vadstena krigsmanshuskassa åt förre grenadjären
Johannes Gustaf Severin Bång; och

nr 51, om understöd från Vadstena krigsmanshuskassa åt förre soldaten
Johan Emil Fridén:

herr Hallén m. fl., nr 52, örn pension åt revisorn Carl Gustaf Beskow;
fru Nordgren m. fl., nr 53, örn årligt understöd åt änkan Matilda Ekdahl;
herr Hansson i Rubbestad, nr 54, om understöd från Vadstena krigsmanshuskassa
åt förre soldaten Lars Vilhelm Sträng;

herr Gustafsson i Lekåsa, nr 55, örn understöd från Vadstena krigsmanshuskassa
åt förre soldaten Gustaf Herman Bergin;

herrar Johanson i Huskvarna och Malmqvist, nr 56, örn understöd från Vadstena
krigsmanshuskassa åt förre soldaten Karl Alfred Falk;

herr Svedberg, nr 57, angående viss ändring i gällande bestämmelser för
den obligatoriska statliga olycksfallsförsäkringen;

herrar Lundbom och Johansson i Uppmälby, nr 58, angående omorganisation
av lantbruksstyrelsens fiskeribyrå;

herr Lindman m. fl., nr 59, örn anslag till fyllnadslån till vissa egnahemslån;
herr Hagberg i Malmö, nr 60, angående viss ersättning av statsmedel till
vissa agenter inom spannmåls- och fodermedelsbranschen;

herr De Geer m. fl., nr 61, angående lagstiftning till fiskets skyddande mot
förorening av vattnet i vattendragen;

herr De Geer, nr 62, angående importförbud för utländsk potatis;
herr Wallén, nr 63, örn viss utvidgning av rätten till bidrag ur älgskadefonden; herr

Pettersson i Dahl m. fl., nr 64, med förslag till viss bestämmelse angående
råvaran vid inhemsk tillverkning av vin m. m.; samt

herr Lithander m. fl., nr 65, örn beredande av möjlighet att i byggnadsordning
för stad införa vissa bestämmelser örn brandmur.

Dessa motioner bordlädes.

§ 17.

Till bordläggning anmäldes riksdagens kanslideputerades memorial, nr 1,
angående antagande av tjänstemän i riksdagens kansli.

§ 18.

Upplästes och lades till handlingarna följande till kammaren inkomna protokoll
:

Protokoll, hållet vid sammanträden med herr talmannen
i riksdagens andra kammare och de kammarens
ledamöter, som blivit utsedda att jämte herr talmannen
tillsätta kammarens kanslipersonal och vaktbetjäning,
följande dagar år 1935.

Den 12 januari.

Sedan kammarens plenum denna dag avslutats, sammanträdde med herr talmannen
de ledamöter av kammaren, som blivit utsedda att jämte herr talmannen
tillsätta kammarens kanslipersonal och vaktbetjäning.

Därvid beslöts till en början, att kanslitjänstemännen skulle utgöras av en
notarie, fyra förste stenografer, fjorton stenografer, en förste kanslist och fem
kanslister.

Onsdagen den 16 januari.

Nr 3.

Herrar deputerade antogo till

kamreraren P. Sterne;

notarie:

förste stenograf er:

ombudsmannen, jur. utr. kand. C. F. Schött,
fil. lie., teol. kand. A. H. F. Reuter,
kammarskrivaren A. Michal och
revisorn P. B. Romare;

stenografer:

krigsrådet L. Norrman,
e. o. hovrättsnotarien E. H. Wallin,
aktuarien, fil. kand. E. Bergendal,
kammarrättsrådet S. Norrman,
jur. utr. kand. M. D. Hjertstrand,
telegrafkontrollören E. Dahlén,
sekreteraren, fil. kand. H. A. Heimburger,
förste amanuensen, jur. kand. G. Lidbom,
e. o. hovrättsnotarien, jur. kand. E. A. Romare,
e. o. hovrättsnotarien, jur. kand. A. Norrman,
e. o. hovrättsnotarien, jur. kand. G. Fahlin,
fröken Vera Karlgren,

e. o. hovrättsnotarien, jur. kand. J. W. Löf och
C. 0. B. Arborén.

förste kanslist:

sekreteraren, jur. utr. kand. 0. M. F. Seth; samt

kanslister:

telegraf kontrollören A. H. Gärdin,

revisorn G. Britth,

fru Ebba Ihrman och

N. G. H. Julin.

Vidkommande den femte kanslisttjänsten beslöto herrar deputerade att prov
skulle anställas med anmälda sökande för utrönande av deras skicklighet såsom
stenografer; och blev förty frågan örn besättandet av denna kanslisttjänst
tillsvidare uppskjuten.

Åt kanslisten Gärdin uppdrogs att föra kammarens diarier.

Det skulle åligga de antagna kanslisterna att vid behov tjänstgöra jämväl
vid diskussionsprotokollet.

Här skulle antecknas, att Seth, Gärdin och Britth redan den 7 samt Sterne,
P. B. Romare och L. Norrman redan den 10 innevarande januari på särskild
anmodan inträtt i tjänstgöring hos kammaren.

Beträffande därefter vaktbetjäningen beslöto herrar deputerade, att 18 vaktmästare
skulle anställas hos kammaren; och antogos därefter till vaktmästare
C. G. E. Carlberg, S. W. Hellborg. II. E. E. Eklund, A. IIj. Lindgren, E. E.
Johansson, E. Andersson, G. A. Zeffer, R. Johansson, Th. G. Bergman, L. M.
Jönsson, E. F. Blomberg, B. E. Nygren och J. A. II. Sundell.

Till förste vaktmästare förordnades Carlberg, och åt Hellborg uppdrogs att
ombestyra utdelning av ankommande postförsändelser.

Nr 3.

Onsdagen den 16 januari.

Det skulle åligga de antagna vaktmästarna att vid behov och i den mån så
ske kunde utföra jämväl annan tjänstgöring hos riksdagen.

Här skulle anmärkas, att Carlberg, Hellborg och Eklund redan den 2 samt
de övriga vaktmästarna redan den 9 denna månad börjat tjänstgöra hos kammaren.

Den 15 januari.

Sedan prov blivit anställda med anmälda sökande till den kanslisttjänst, som
icke blivit tillsatt vid herrar deputerades sammanträde den 12 januari, så sammanträdde
nu herrar deputerade ånyo för provens bedömande och tjänstens besättande;
och antogo herrar deputerade därvid till kanslist A. F. Klason.

År och dagar som ovan.

In fidem:

Per Cronvall.

Justerades protokollsutdrag.

§ 19.

§ 20.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Bengtsson i Norup under 5 dagar fr. o. m. den 19 jan.,

» Blomquist » 8 » » » 21 » och

» Borg » 3 » » » 18 » .

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 12.25 e. m.

In fidem
Per Cronvall.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

350349