RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1934:12)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1934. Andra kammaren. Nr 12.

Fredagen den 23 februari.

Kl. 4 e. m.

§ 1.

Justerades protokollen för den 16 och 17 innevarande februari.

§ 2.

Upplästes och lades till handlingarna följande till kammaren inkomna sjukbetyg
:

Att riksdagsman Helge Bäcklund, Falköping, sedan den 19 febr. 1934 är intagen
å länslasarettet i Falköping på grund av käkinflammation och sockersjuka
(Periostitis alveolaris + Diabetes melinus) och att han till följd av denna
sjukdom icke torde vara i stånd att inom de närmaste 14 dagarna härefter
deltaga i riksdagsarbetet, intygas härmed.

Falköping, lasarettet den 21 febr. 1934.

Uno Lindgren,

lasarettsläkare.

§ B.

Herr talmannen gav på begäran ordet till

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Engberg, som anförde:
Med andra kammarens medgivande har dess ledamot herr Hallén till mig riktat
följande tvenne frågor:

1) Är herr statsrådet villig att giva kammaren en redogörelse för Franska
skolans ställning och för de åtgärder, som i dessa dagar vidtagits gentemot
denna läroanstalt?

2) Kan det förväntas, att åtgärder vidtagas, varigenom främmande trosbekännares
rätt att i riket besitta fastighet och bedriva skolundervisning på
ett fullt effektivt sätt göres beroende av Kungl. Maj:ts prövning och godkännande? Jag

ber då först att få lämna några uppgifter rörande en av här berörda
katolska ekonomiska föreningars fastighetsinnehav. Jag menar därvid

Föreningen Constantia u. p. a. — vars uppgift enligt § 2 i stadgarna är
»att bidraga till sina medlemmars underhåll, bereda dem bostäder samt i övrigt
understödja dem i deras verksamhet». Den uppges inneha följande fastigheter
i

Uppsala stift:

Jag börjar då med Stockholm: 1) dubbelfastigheten nr 6 a och b Engelbrektsgatan.
Areal 1,671 kvm., taxeringsvärde 300,000 kronor. Lagfart beviljad
år 1932,

2) fastigheterna nr 39—41 S:t Eriksgatan,

3) fastigheten vid Erik Dalilbergsgatan 23.

Andra kammarens protokoll 1984. Nr 12. 1

Svar å
interpellation.

Nr 12.

Fredagen den 23 februari

Svar ä interpellation. (Forts.)

I Gävle: S:t Pauls katolska kyrka, tomt nr 1 i kvarteret Armfelt. Föreningen
förvärvade kyrkan år 1914 av biskop A. Bitter och erhöll samma år
lagfart.

I Ekerö församling (Stockholms län): Lägenheten Marielund, sommarhem
för katolska barn. Föreningen köpte fastigheten år 1914 av biskop Bitter,
som fått den i testamente av friherrinnan M. F. E. Klinckowström, född
Labensky.

I Forsa församling (Gävleborgs län): kyrka och prästgård i Lund. Kyrkan
taxerad till 2,000 kronor och prästgården till 9,800 kronor.

Linköpings stift:

I Norrköping: fastigheten nr 5 a och b i kvarteret Korpen med en areal av
1,260.55 m2, taxerad till 85,400 kronor. Föreningen köpte fastigheten år 1925
för 80,000 kronor och erhöll samma år lagfart. Tillstånd till förvärvet år
1925 meddelat av länsstyrelsen.

Strängnäs stift:

I Örebro: fastigheten, stadsägan nr 180, nr 15 Järnvägsgatan. Föreningen,
som köpt fastigheten för 38,000 kronor, erhöll år 1932 lagfart å densamma.
Fastigheten är avsedd att omedelbart bebyggas med kyrka eller kapell. Enligt
uppgift av kyrkoherden C. Lönroth har ingen myndighet lämnat tillstånd
till fastighetsförvärvet.

Lunds stift:

I Hälsingborg: S:t Clemens katolska kyrka, gåva av konsulinnan Gisela
Trapp, har lagfarits för föreningen. Såvitt känt är, har tillstånd till fastighetsförvärvet
icke lämnats av någon myndighet.

I Arild (Malmöhus län): Katolska kapellet, beläget på villaområde, där

konsulinnan Trapps villa är belägen, äges av föreningen, som erhållit lagfart.
Tillstånd till fastighetsförvärvet har lämnats av länsstyrelsen.

I Ivetofta församling (Kristianstads län): Katolska kapellet i Bromölla

brukssamhälle. Fastigheten (om 1,209 kvm., avstyckad från fastigheten
“89/i«8o mantal Ivetofta 312) äges av föreningen, som erhållit lagfart. Tillstånd
till fastighetsförvärvet har lämnats av länsstyrelsen.

Göteborgs stift:

I Oskarsströms inre i Enslövs församling (Hallands län). En lägenhet,
med kyrka, prästgård och barnhem, örn 4,661 kvm., avstyckad från 6/128’
mantal Fjellgime 329 i Oskarsströms m:e. År 1925 för 9,322 kronor inköpt
av föreningen, som samma år erhållit lagfart. Tillstånd till förvärvet lämnat
av länsstyrelsen.

Jag meddelar därefter följande uppgifter rörande skolor i landet, vilka helt
eller delvis meddela undervisning åt barn av romersk-katolska föräldrar.

S:t Eugeniaskolan å Norrmalm i Stockholm nedlades den 1 oktober 1933 men
lär fortfarande existera i form av en religionsskola för undervisning av sådana
skolbarn, som äro befriade från religionsundervisning i skolorna. Enligt uppgift
från Stockholms stads folkskoledirektion meddelas sådan undervisning åt
ett 70-tal elever.

S:t Eriks skola vid Götgatan 58 A i Stockholm är organiserad som B 2-skola,
undervisar för närvarande 57 elever och sysselsätter 10 lärare, varav 4 med
hel tjänstgöring (åtminstone 3 av lärarna äro Elisabethsystrar). Föreståndaren
är kyrkoherde B. D. Assarsson. 11 av eleverna äro från andra delar av landet
än Stockholm och Stockholmstrakten och 5 äro från Stockholmstrakten.
Med° skolan är förenat ett skolhem för vissa av nyssnämnda barn. Skolan
bestar av 7 klasser. l:a och 2:a klassen har 14 barn, 3:e och 4:e klasserna
20 barn och 5:e,_6:e och 7 :e klasserna 20 barn. Härtill komma 3 barn, som
åtnjuta fortsättningsundervisning tillsammans med 5:e, 6:e och 7:e klasserna.

Fredagen den 23 februari.

Nr 12.

Svar å interpellation. (Forts.)

Malmö katolska skola har varit i verksamhet sedan 1882, är organiserad
som ett slags B-skola med 7 årsklasser och uppdelad på två avdelningar (klasserna
1—4: lägre avdelningen, klasserna 5—7: högre avdelningen). Kursplanen
överensstämmer enligt uppgift med den för stadens skolor av B 1-typ
gällande. 7 elever i lägre avdelningen, 21 i den högre. 11 av dessa äro från
Malmö, de andra från andra orter i Skåne (barn till lantarbetare av polsk
börd). Missa barn bo på ett till skolan hörande barnhem. Lärare äro: katolske
kyrkoherden, en filosofie magister, 2 Elisabethsystrar och 1 industriarbetare.

Katolska skolan i Göteborg är av B 2-form, hade år 1931 22 elever, varav
6 från annat distrikt, och 4 lärare (pastor vid församlingen + 2 lärarinnor ~r
slöjdlärarinna). Lär ej vara internat.

Härtill kommer Franska skolan i Stockholm.

Katolicismens mångförgrenade verksamhet är reglerad dels genom Kungl,
förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsövning
den 31 oktober 1873, dels genom folkskolestadgan. Sålunda stadgas, att främmande
trosbekännare, församlingar, inrättningar och stiftelser ej må utan
Konungens tillstånd förvärva och besitta fast egendom i riket. Munk- eller
nunneordnar eller kloster få ej i riket inrättas. Skolor och andra uppfostringsanstalter,
vari meddelas undervisning i religion, få ej av främmande
trosbekännare inrättas eller upplåtas för barn under 15 år, som tillhöra svenska
kyrkan, utan att Konungen i särskilt fall det medgiver. Enskilda skolor
överhuvud med undervisning för barn på folkskolestadiet stå under skolrådets
respektive folkskoledirektionens kontroll. — Jag har här högst summariskt
refererat bestämmelsernas huvudsakliga innehåll.

Så några upplysningar örn Franska skolan;

År 1861 kom mademoiselle Florentine Virgine Modelon, tillhörande S:t
Josephssystrarnas kongregation i Chambéry, till Stockholm för att öppna en
skola för här boende barn av franska föräldrar. Skolan startade år 1862 i
huset nr 36 vid Kammakaregatan, som hon förhyrde av fru Mary Elisabeth
de Champs, som hon gjort bekantskap med bland Stockholms katoliker, där
hon även lärde känna den unga fröken Jenny Muller, som efter något år
hjälpte henne att omorganisera den ursprungligen endast franskspråkliga skolan
till en skola, där både franska oell svenska språken användas. Både fru de
Champs och fröken Muller inträdde senare i S:t Josephssystrarnas kongregation.
Skolan stod under beskydd av drottning Josephine. År 1868 erhöll
fröken Modelon fastigheten i Kammakaregatan 36 i gåva av fru de
Champs. Följande år utbytte fröken Modelon nämnda fastighet mot den betydligt
större fasta egendomen med adressnummer 108 vid Drottninggatan,
dit skolan flyttade. Flera systrar hade under åren anlänt till Stockholm.
År 1870 avled fröken Modelon och överlät genom testamente egendomen å
fröken Marie Clere. År 1870 blev fröken Gallioz föreståndarinna för skolan,
som företedde fortsatt uppsving. Från 1884 föreligger ett förslag till gåvobrev
från fröken Clere till den uti Stockholm under namn av Franska skolan
upprättade avdelningen av välgörenhetsinrättningen S:t Josephs barmhärtighetssystrar.
Gåvan fullföljdes ej. År 1886 testamenterade fröken Clere
egendomen till de fem härvarande systrarna. År 1887 blev fröken Isabelle
Amoudruz föreståndarinna. År 1888 överlät fröken Clere egendomen till
sällskapet Beneficentia genom ett gåvobrev. År 1891 blev fröken Chavroz
föreståndarinna, och påföljande år överlät därför sällskapet Beneficentia sin
egendom till föreningen Beneficentia. Från 1896 till 1924 var fröken Jenny
Muller föreståndarinna. Vid hennes tillträde hade elevantalet nedgått till 46
och skolans anseende betydligt minskats. Slitningar mellan systrarna hade

Nr 12.

Fredagen den 23 februari.

Svar å interpellation. (Forts.)

nämligen uppstått dels emedan föreståndarinnan för skolan tidvis icke utsetts
till ledarinna för den religiösa kommuniteten, varigenom en olämplig
dualism uppkomme, dels med anledning av prästerskapets påfrestningar för
en kraftigare katolsk propaganda. Fröken Muller, som var både föreståndarinna
för skolan och ledarinna för skolans religiösa systerkommunitet, förbjöd
kategoriskt all katolsk propaganda bland de protestantiska barnen och
motsatte sig kraftigt varje försök i dylik riktning. Skolan återvann härmed
snart sitt anseende, elevantalet steg stadigt och uppgick vid hennes död till
omkring 250. Under tiden hade också fastigheten Drottninggatan 108 försålts
och i stället inköpts fastigheterna Döbelnsgatan 7—9, där skolan alltjämt
är inrymd.

Fröken Jeanne Roullier efterträdde fröken Muller som skolans föreståndarinna.
Det från olika håll högt vitsordade pedagogiska program, som fröken
Muller uppgjort, prövat och följt, har fröken Roullier med framgång fullföljt
under oavlåtlig tillväxt i skolans lärjungeantal och ökat förtroende från föräldrar
och målsmän.

S:t Josephssystrarnas kongregation i Chambéry grundades 1808 respektive
1812 och erkändes 1875 av påvestolen. Moderhuset ligger i Chambéry i departementet
Savoyen och har filialer i Frankrike, Italien, Danmark och
Norge, i Brasilien och Nordamerikas förenta stater. I Danmark har den
varit verksam sedan 1856, i Norge sedan 1865. Kongregationen har en provinsiell
uppdelning av sin verksamhet. De s. k. provinserna representera
flera etablissement förenade under en abbedissa, kallad provinsabbedissa, som
i sin tur är underordnad generalabbedissan i Chambéry. Systrarna indelas
i två° grupper, undervisande och tjänande systrar. De senare åtnjuta samma
förmåner som de förra. Kongregationens författning vilar på de tre religiösa
löftena om kyskhet, fattigdom och lydnad.

Så några ord om Franska skolans och Beneficentias inbördes ställning:

Skolans juridiske ägare är den av mig redan nämnda ekonomiska föreningen
Beneficentia, tidigare Sällskapet Beneficentia. Denna förening har 8
medlemmar. Dessa äro fröknarna Roullier, Goddard, Rigaud, Berlioz, Sibuet,
S :t Bonnet, Million, Luck. Enligt föreningens stadgar utgöres styrelsen
av tre __ föreningsmedlemmar, som äro svenska eller norska i Sverige bosatta
undersåtar och av vilka av föreningen en väljes till ordförande och 2 till ledamöter
i styrelsen. Dessutom väljas av föreningen 2 styrelsesuppleanter,
av vilka den först valde först äger rättighet till inträde i styrelsen. För
besluts fattande mäste styrelsen vara fulltalig. Anser föreningen på allmänt
sammanträde någon medlems kvarstannande i föreningen vara oförenligt med
föreningens bästa, kan sadan medlem uteslutas, därest 3/4 av föreningens närvarande
röstberättigade medlemmar förena sig örn beslutet.

De åtta fröknarna, som äro föreningens medlemmar, bilda i religiöst avseende
en s. k. kommunitet. Inom denna kommunitet intar en av dem ställningen
som supérieure, d. v. s. abbedissa. I kraft av föreningen Beneficentias
stadgar åtnjuta de av föreningen fri bostad och fritt underhåll. Medan alltså
dessa atta fröknar, som samtliga äro ordenssystrar, tillhörande S:t Josephsorden
i Chambéry, i ekonomiskt och juridiskt avseende föreningsmässigt äro
underställda den ekonomiska föreningen Beneficentias stadgar, så äro de i
religiöst och kyrkligt avseende underställda den kanoniska lagens föreskrifter
i allmänhet och sin egen ordens regler i synnerhet. Inom ramen av föreningen
Beneficentias stadgar få de alltså anses i sin verksamhet bundna av
sin kyrkas och ordens föreskrifter. Den religiösa kommunitet, de utgöra, är
infogad i det kyrkliga systemet och följaktligen underställd den apostoliska
vikariens, härvarande katolske biskops, överinseende. Han är i religiöst av -

Fredagen den 23 februari.

Nr 12.

Svar å interpellation. (Forts.)

seende deras överordnade. Det ligger i sakens natur, att den biskopliga viljan
på det kyrkliga och religiösa området därmed lätt kan göra sig gällande även
inom föreningen Beneficentia. I samma mån den apostoliske vikarien kan
religiöst och kyrkligt motivera sina aktioner, de må vara riktade mot personer
eller förhållanden, är det möjligt för honom att driva sina önskningar igenom
i föreningen Beneficentias angelägenheter. Kommunitetens systrar äro såsom
ordenssystrar närmast förpliktade att ta sina order från abbedissan i Chambéry.
Det gäller därför för biskopen att för sina önskemåls förverkligande öva inflytande
på ordergivningen från Chambéry. I samma mån detta lyckas honom,
i samma mån behärskar han också föreningen Beneficentia och därmed den
verksamhet, för vilken föreningen Beneficentia är till, nämligen den i Franska
skolans gestalt bedrivna skolverksamheten.

Jag har ansett det vara av vikt att fästa uppmärksamheten på detta sammanhang.

Franska skolan har alltså icke en skolstyrelse i vanlig mening. Den har
en föreståndarinna, som utses av abbedissan i Chambéry och tillhör den religiösa
kommuniteten vid skolan. Hitintills har hon därjämte varit ordförande

1 föreningen Beneficentias styrelse samt föreningens firmatecknare. Tidvis
har hon även varit supérieure inom kommuniteten. Föreståndarinnan har alltså
i största utsträckning representerat skolstyrelsen. Men klart är, att föreningen
Beneficentias styrelse närmast är att uppfatta som skolans verkliga
styrelse.

Det är ingen överdrift att säga att mademoiselle Roullier, som varit lärarinna
vid skolan sedan oktober 1895 och erhöll svenskt medborgarskap den 7 april
1905 och blev — som jag redan nämnt —■ skolans föreståndarinna 1924, haft
en mycket väsentlig andel i den utomordentligt starka ställning skolan tillvunnit
sig. Hon har i sällsynt grad vunnit föräldrars och målsmäns förtroende,
vilket hon tillfullo motsvarat. Under hennes ledning har det aldrig
tummats på kravet, att all propaganda skall vara bannlyst från skolan. Hon
har med osedvanlig hängivenhet helt gått upp i sin pedagogiska gärning.
Skolans anseende växte år från år.

Franska skolan i Stockholm är närmast att förlikna vid ett högre elementarläroverk
för flickor med 4 förberedande (tidigare 3) och 7 högre (tidigare 8)
klasser. Dessutom finnes en lekskola för både gossar och flickor.

Under läsåret 1933—34 har skolan haft 302 elever (år 1924—25, då nästföregående
föreståndarinnan, fröken J. Muller, avled, hade skolan cirka 250
elever, under högkonjunkturåren 1929—30 omkring 340).

Av dessa 302 elever voro
23 st. romerska katoliker,

3 » grekiska katoliker,

10 » israeliter,

2 » buddister och

264 » protestanter.

Särskild religionsundervisning meddelas åt de romerska katolikerna och åt
protestanterna

i de tre förberedande klasserna under 1 timme per vecka för protestanterna
(enkla berättelser ur bibeln, enklare katekesläsning och förklaring, psalmverser
etc.); för katolikerna vanligen av en av systrarna;

fr. o. m. fjärde förberedande t. o. m. tredje klass för protestanterna under

2 timmar per vecka (biblisk historia, katekes etc.); för katolikerna av en av
systrarna;

fr. o. m. tredje klass t. o. m. högsta klassen för protestanterna 1 timme per
vecka (biblisk historia, kyrkohistoria, i högsta klasserna dessutom morallära

Nr 12.

Fredagen den 23 februari

Svar å interpellation. (Forts.)

på kristlig grund — eleverna få därvid hålla egna föredrag — samt bibelstudium;
för katolikerna 1 timme per vecka av en katolsk präst.

Undervisningen föres på franska (av franskfödda lärarinnor) i franska
språket i samtliga klasser och i de högre klasserna i fransk litteraturhistoria
och i allmän historia. Ända till innevarande skolår, då antalet franskfödda
lärarinnor väsentligen minskats, har klassföreståndarinneskapet för de flesta
klasserna skötts av franska lärarinnor och undervisning i handarbete etc. meddelats
på franska.

I alla övriga ämnen, i vilka i allmänhet av skolöverstyrelsen fastställda kurser
folias, meddelas undervisningen på svenska, med undantag för tyska och
engelska språken, där uteslutande respektive språk användes under en infödd
lärarinnas ledning.

Läroanstalten sysselsätter innevarande år en lärarpersonal av 29 personer,
varav 6 äro franskfödda, 1 engelsk- och 1 tyskfödd samt resten infödda svenskor.

Såvitt kunnat utrönas har för skolverksamhetens bedrivande aldrig vare
sig begärts eller beviljats det tillstånd, varom stadgas i dissenterslagens § 12.

Den 12 juli 1933 uppsöktes jag av skolans inspektor, doktor Rabenius, som
meddelade mig, att fröknarna Roullier och Goddard kvarhållits i Chambéry
och förbjudits återvända till sin verksamhet i Sverige. Doktor Rabenius vädjade
till mig om bistånd och framhöll, att skolan sannolikt skulle stå inför en
katastrof, därest icke dess avhållna föreståndarinna kunde återbördas till
densamma. Han betonade, att skolan hade främst fröken Roullier att tacka
för sitt goda anseende och att det därför vore en livsfråga för skolan att få
sin föreståndarinna tillbaka. Jag påpekade för honom, att skolan icke tillhörde
de statsunderstödda skolorna utan intoge en särställning, som gjorde det
vanskligt för mig att ingripa. Men jag lovade honom att göra vad jag kunde
för att bringa hjälp och söka få de kvarhållna damerna tillbaka. Påföljande
dag, den 13 juli, vände jag mig i samförstånd med t. f. utrikesministern, statsrådet
Nothin, brevledes och privat till franske utrikesministern Paul-Boncour,
skildrade för honom vad som inträffat, betonade vikten av att de båda lärarinnorna
finge återvända, framhöll det förkastliga i det förfaringssätt, som
abbedissan i Chambéry tillgripit, och vädjade till honom att söka förmå abbedissan
att ta reson. Den 14 juli skrev å mina vägnar en av mina franska
vänner, som för tillfället var här på besök, ett brev med liknande innehåll till
franske ecklesiastikministern de Monzie, som han stod nära. Den 21 juli
uppsöktes jag av M:lle Berlioz, en av systrarna vid Franska skolan, som meddelade
mig, att hon av abbedissan i Chambéry utsetts att efterträda M:lle
Roullier som skolans föreståndarinna. Hon betonade, att Roullier aldrig mera
skulle få återvända. Jag lät henne förstå, att svenska regeringen i kraft av
§ 12 i dissenterslagen kunde anse sig sakligt befogad att både begära ingivande
av tillståndsansökan och att pröva dylik ansökan för skolverksamhetens
fortsättande och att i detta sammanhang godkänna en ny föreståndarinna.
Den 22 juli meddelade mig Frankrikes härvarande minister, att fröknarna
Roullier och Goddard skulle återvända till Sverige i början av augusti. Den
25 juli tillkallade jag förste folkskolinspektören i Stockholm, doktor Karl
Nordlund, till konferens angående Franska skolans förhållanden. Så som jag
redan nämnt, är skolan med avseende å folkskolestadiet principiellt underställd
Stockholms folkskoldirektions överinseende. Doktor Nordlund meddelade mig,
att någon anledning ännu icke förelegat för direktionen att ingripa i skolans
verksamhet. Samma dag, den 25 juli, överlämnades till mig en framställning
av föräldrar och målsmän till lärjungar i Franska skolan, vari uttalades bekymmer
rörande möjligheten att för framtiden bevara skolans religiösa neu -

Fredagen den 23 februari.

Nr 12.

Svar å interpellation. (Forts.)

tralitet och hemställdes om en tillfyllestgörande inspektion över skolans verksamhet
och angelägenheter. Den 27 juli upppsökte mig franske ministern
Gaussen i bland annat enahanda angelägenhet. Yi överläde örn inspektionsfrågan
och örn önskvärdheten av ett samförstånd och en samverkan på denna
punkt mellan svenska regeringen och franska beskickningen. Likaledes den
27 juli mottog jag från Paris ett av fröknarna Roullier och Goddard undertecknat
telegram, vari de meddelade, att de snarast möjligt skulle komma tillbaka
till Sverige. Den 1 augusti överlämnades till mig en rapport från vårt
sändebud i Paris, greve Ehrensvärd, som bekräftade, att frågan örn Roulliers
och Goddards återvändande vore utagerad. Den 3 augustq uppsöktes jag av
advokaten Rudolf Korn, som presenterade sig som på en gång biskop Johannes
Mullers och skolsystrarnas ombud. Advokaten Koci sökte rättfärdiga aktionen
mot Roullier och framställde konflikten vid skolan som en helt och
hållet inre angelägenhet inom den religiösa kommuniteten, en angelägenhet,
varmed franska och svenska myndigheter icke hade något att skaffa. Jag uttalade
min bestämda förväntan att biskopen skulle visa full lojalitet mot den
ordning som genom fröknarna Roulliers och Goddards återbördande till skolan
lyckligen återställts samt förde på tal det enligt min uppfattning betänkliga
i att ekonomiska föreningar utnyttjades som instrument för kyrkopolitiska
syften. På eftermiddagen samma dag fick jag veta, att Roullier och
Goddard avbeställt sina flygbiljetter till Sverige. Påföljande dag, den 4
augusti, meddelade mig skolans inspektor, doktor Rabenius, att de övriga
systrarna vid Franska skolan rest sin väg, enligt uppgift till utlandet. Samma
dag lyckades jag få telefonförbindelse med fröken Roullier i Paris. Jag bad
henne att icke bry sig örn det som skrivits mot henne och fröken Goddard
i tidningarna utan snarast möjligt återvända till skolan. Yi överenskommo
örn att hon och Goddard skulle med flygmaskin fara från Paris till Malmö
måndagen den 7 augusti och alltså inträffa i Stockholm morgonen den 8 augusti.
Då det var mig angeläget att söka åvägabringa en försoning mellan biskop
Muller och fröken Roullier och att söka få vissa garantier för att fröken Roullier
skulle få arbeta i fred, när hon nu bomme till Stockholm tillbaka, anmodade
jag måndagen den 7 augusti biskop Muller om en överläggning. Under
denna vädjade jag till biskopen att begagna sin auktoritet för att ordna upp
motsättningarna och skapa ett modus vivendi för att rädda skolan. Jag lovade
honom att genom skolans inspektor till fröken Roullier redan vid hennes ankomst
på Stockholms centralstation framföra en anmodan, att hon först a,v allt
skulle sätta sig i förbindelse med biskopen, och uttalade den förhoppningen,
att de därvid skulle uppnå samförstånd. Biskopen lovade mig då att göra vad
på honom ankomme för att uppnå ett tillfredsställande resultat. Den 8 augusti
kommo så Roullier och Goddard till Stockholm. I enlighet med min önskan
hade doktor Rabenius omedelbart efter tågets ankomst överbragt till Roullier
den hälsning, varom jag nyss talat. Yid 9-tiden uppringdes jag i departementet
av en dam, som med oro i rösten omtalade, att hon befunne sig i skolans
lokaler, dit Roullier och Goddard nyss anlänt. Hon meddelade mig, att två
herrar just infunnit sig med var sitt kuvert, tydligen innehallande något aktstycke,
som Roullier och Goddard skulle underskriva. Hon frågade mig vad
som vore att göra. Jag rådde henne att omedelbart bege sig in till de båda
damerna och hälsa dem från mig, att de icke borde underskriva några förbindelser
till biskopen, därest dessa gällde annat än rent religiösa angelägenheter.
Mitt råd på denna punkt hunno de också följa. Jag röjer knappast någon
hemlighet längre, när jag förmodar, att vad de båda damerna skulle intyga
var, att biskop Muller vore oskyldig till vad tidningarna lagt honom till last
beträffande hans ställning till Franska skolan.

Nr 12.

Fredagen den 23 februari.

Svar å interpellation. (Forts.)

Senare på dagen den 8 augusti infunno sig fröknarna Roullier och Goddard
på mitt ämbetsrum. Fröken Roullier framhöll, att hon på grund av den fientliga
hållningen från vissa kretsar komme för att hos mig ställa sin plats till
förfogande. Jag uppmanade henne bestämt att stå kvar på sin post. Hon förklarade
då, att hon skulle stå kvar och försöka härda ut. Aftonen den 9 augusti
erfor jag att Mille Ducruet från Oslo, vilken är S:t Josephsordens provinsabbedissa
för de skandinaviska länderna, anlänt till Stockholm och redan
inlett ett försök att avpressa Roullier och Goddard en skriftlig förbindelse av
det slag, biskopen kräft, samt hotat med kyrklig exkommunicering, därest
de båda damerna framhärdade. Påföljande dag den 10 augusti fick jag riktigheten
av detta meddelande till alla delar bekräftad. Det bekräftades likaledes,
att Roullier och Goddard till straff för sin ståndaktighet förklarats
»Interdites», d. v. s. avstängda från sakramenten. Samma dag kl. 3 e. m. infann
sig hos mig Mille Ducruet i sällskap med advokaten Koch Ducruet utvecklade
mycket utförligt sin mening och slutade med att presentera mig sina
villkor för uppgörelse skriftligt. Dessa villkor ha i svensk översättning följande
lydelse:

»S:t Josephssystrarnas kongregation, representerad av ett ombud för generalabbedissan,
utrustat med fullmakter, tillåter sig att till herr Ecklesiastikministern
framställa följande förslag:

1) Om fröken Roullier med utgången av skolåret 1933/1934 lämnar Franska
skolan, är kongregationen redo att fortsätta skolans verksamhet med all den
personal, som är nödvändig, under förutsättning att herr Ministern kommer att
godkänna utnämningen av den nya föreståndarinnan;

2) Örn fröken Roullier omedelbart lämnar skolan är kongregationen ytterligare
redo att omedelbart hitsända antingen de förutvarande eller de nya utlovade
systrarna;

3) Örn fröken Roullier behåller ledningen av skolan under innevarande skolår
är föreningen Beneficentia redo att svara för dess ekonomi.

Stockholm den 10 augusti 1933.»

Jag förklarade, att jag icke ville vara med örn att på detta sätt uppoffra
fröken Roullier och bad fröken Ducruet allvarligt betänka, att ett accepterande
av de föreslagna villkoren vore en svår orättvisa mot en högt förtjänt
skolföreståndarinna, ett hårt slag mot skolan och ett orimligt krav på ett förhandsgodkännande
av en ny föreståndarinna.

Påföljande dag infann sig biskopens advokat, herr Koch, för att inhämta min
mening om en rimlig uppgörelse. Jag angav denna i tre punkter:

1) Roullier och Goddard lämnas oantastade;

2) Ordensledningen i Chambéry bör samverka med Roullier liksom förr
för att förse henne med behövliga systrar varmed hon kan samarbeta;

3) En ur målsmännens och föräldrarnas synpunkt betryggande inspektion
över Franska skolan bör ordnas.

Den 16 augusti infann sig biskopens advokat, herr Koci, återigen och överbragte
följande skrivelse, som han erhållit från abbedissan i Chambéry:

»Jag har äran underrätta Eder därom att vår kongregations råd icke kan
acceptera något enda av de tre förslag, som översänts mig av M ille Berlioz från
den svenska ecklesiastikministerns sida. De strida mot vårt samvete liksom
mot vår kongregations stadgar.

Vi skicka icke någon ordenssyster till Franska skolan i Stockholm, så länge
fröknarna Roullier och Goddard Jero där. Jag tillägger, att ingen av våra
ordenssystrar skulle samtycka till att samarbeta med dem.

De kunna under detta år arbeta med världsliga lärarinnor för att icke komma

Fredagen den 23 februari.

Nr 12.

Svar å interpellation. (Forts.)

föräldrars och målsmäns förväntningar på skam. Frågan om skolans egendom
skall därefter regleras.»

o Advokaten Koci kommenterade muntligen denna skrivelse i den något förvånande
riktningen, att den vore ett uttryck till en strävan att skapa ett modus
vivendi. Han framhöll, att det exempelvis borde kunna ordnas så, att Beneficentias
styrelse visserligen förbleve oförändrad, men att Koci själv inträdde
såsom kontrollör i ekonomiska ting vid Roulliers sida. Jag riktade då till
honom den mycket naturliga frågan, vem han i så fall skulle företräda. Frågan
förblev obesvarad.

Jag satte mig telefonledes i förbindelse med abbedissan i Chambéry och framhöll
för henne den allvarliga situation, vari Franska skolan skulle råka, därest
man från hennes sida icke ville samtycka till en rimlig uppgörelse.

Den 17 augusti fick jag meddelande om, att advokaten Koci hos M:lle
Roullier anhållit att få tillgång till de handlingar och papper, som rörde
Franska skolans ekonomi. På fröken Roulliers fråga, å vilkens vägnar han
uppträdde, hade han först latit förstå, att det vore å abbedissans i Chambéry
vägnar, men så småningom medgivit att han komme å biskop Mullers vägnar.
Fröken Roullier hade då anhållit, att Koci skulle förete en skriftlig fullmakt
från biskopen, i annat fall såge hon sig nödgad att vägra tillmötesgå herr Kocis
önskan. Någon skriftlig fullmakt kunde emellertid herr Koci icke förete.

Jag har redan nämnt, att man från föräldrars och målsmäns sida begärt, att
skolan ställdes under en tillfredsställande inspektion. I princip är den del
av skolan, vari barn, vilka icke avgått från folkskolan enligt 47 § folkskolestadgan,
underställd folkskoledirektionens inspektion. Men vad skolans inspektion
i det hela angår, så har den varit både löst och formlöst anordnad. Det
har visserligen funnits en inspektor, men stor oklarhet har rått, från vilken
han haft sitt mandat. Det är ju veterligt, att man från den franska statens
sida visat ett utomordentligt och glädjande intresse för skolans förkovran och
utveckling, ett intresse som tagit och tager sig uttryck jämväl i ekonomiskt
stöd åt skolans verksamhet.

_ Samarbetet mellan skolans föreståndarinna och härvarande franska beskickning
har också av ålder varit mycket gott. Inspektor har därför också tidigare
utsetts genom franske ministern och skolans föreståndarinna i förening. Dessa
bägge parter lia anmodat någon lämplig med fransk kultur intimt förtrogen
person att vara inspektor. Någon instruktion för inspektor och hans verksamhet
fanns emellertid icke. Det var därför naturligt att en dylik instruktion
korn till stånd, och visserligen kom till stånd med uttryckligt bevarande
av såväl den svenska som den franska regeringens berättigade intressen. Den
29 september 1933 fastställdes därför också i enlighet med ett inom ecklesiastikdepartementet
uppgjort förslag, varöver skolöverstyrelsen den 25 september
1933 yttrat sig, en.instruktion för inspektor för Franska skolan i Stockholm.
Första paragrafen i nämnda instruktion har följande lydelse:

»Inspektor för Franska skolan i Stockholm, vilken utses av chefen för ecklesiastikdepartementet
efter samråd med Frankrikes minister i Sverige, Ilar att
utöva omedelbar uppsikt över skolan.

Han skall tillse, att skolan fyller sitt ändamål, d. v. s. ungdomens uppfostran
och undervisning, samt därest han finner att en avvikelse sker från
detta syfte, därom omedelbart underrätta chefen för ecklesiastikdepartementet.
»

En dag senare under hösten uppvaktades jag av advokaten Koci i ett helt
annat ärende. Jag begagnade då tillfället att för honom framhålla det önskvärda
i att, därest en förändring i föreningen Beneficentias styrelse ifrågasattes,
såväl jag som franske ministern med hänsyn till den för skolans inspek -

Nr 12.

Fredagen den 23 februari.

Svar å interpellation. (Forts.)

tor av mig utfärdade instruktionen finge i god tid underrättelse härom, innan
föreningen Beneficentia i enlighet med sina stadgar holle sitt årsmöte i februari
1934. Herr Koci lovade beredvilligt att i det stycket tillmötesgå min önskan.

Den 12 december erfor jag, att förnyade försök vörö i gång att pressa
fröken Roullier till vissa intyg rörande biskopens hållning. I anledning av
detta meddelande ansåg jag mig böra anmoda biskop Muller örn ett samtal på
mitt ämbetsrum. Under detta samtal, som blev ganska utförligt, framhöll jag
återigen för biskopen det betänkliga i att fröken Roullier icke finge arbeta i
fred och vikten av öppet spel i dessa angelägenheter. Jag betonade att rent
spel numera vore så mycket mera påkallat som skolans inspektor genom en
formell instruktion vore rapportskyldig inför chefen för ecklesiastikdepartementet
och följaktligen borde hållas underkunnig örn det. som till äventyrs
kunde bringas å bane beträffande skolans verksamhet. Biskopen försäkrade
till att börja med, att han icke hade någonting med vare sig skolan eller
föreningen Beneficentia att skaffa. Det vore abbedissan i Chambéry, och
endast hon, som här kunde utöva något inflytande. Jag framhöll å min sida
för biskopen, att det icke vore mig möjligt att efter allt vad som ■ inträffat
anse honom utan ansvar för den mot fröken Roullier och skolan riktade, aktionen.
Jag framhöll vidare att det här på intet sätt vore fråga örn religionsfrihetens
grundsatser och gränser, utan rätt och slätt fråga örn att låta varje
sak vara vad den är och icke i de ekonomiska föreningarnas gestalt genomföra
operationer, som annars icke skulle vara möjliga eller tillstadda. Biskopens
invändning var, att en ändring i detta avseende skulle försätta katolikerna
i en sämre ställning än protestanterna. På min fråga, huru han ville
förklara detta, genmälde biskopen, att ändringen ju skulle beteckna en inskränkning
för de ekonomiska föreningar, som vore katolska, men icke för de
ekonomiska föreningar, som voro protestantiska. Jag genmälde genast, att
lagstiftaren rimligtvis aldrig förutsett någon kyrklig etikettering av. ekonomiska
föreningar. Under samtalets ytterligare fortgång ansåg jag mig böra
bringa i erinran, att tiden ju snart vore inne för föreningen Beneficentias ordinarie
årsmöte och att jag självfallet hyste det allra största intresse, för vad
man till äventyrs skulle komma att besluta. Jag framhöll, att det icke tillkomme
mig att inblanda mig i föreningens inre angelägenheter, men att jag
med hänsyn till skolans ställning och framtid ville vädja till biskopen att
lojalt medverka till att status quo finge tills vidare bestå. Det var med tillfredsställelse
jag konstaterade, att biskopen till svar å min vädjan förklarade,
att en religiös och kyrklig försoning mellan honom och fröken Roullier vöre
förestående och att han i naturlig anslutning härtill skulle avspänna situationen
vid skolan.

Såsom jag redan nämnt hade advokaten Koci lovat att i god tid före Beneficentias
årsmöte underrätta mig angående eventuellt ifrågasatta omändringar
beträffande föreningens ledning. Han lät emellertid icke höra av sig, och jag
fann därför slutligen lördagen den 10 februari nödigt att ringa upp honom
och fråga honom, huruvida jag finge tolka hans tystnad såsom en bekräftelse
på att ingen regimförändring skulle företagas. Till min stora häpnad förklarade
han då, att en regimförändring skulle ske och anhöll att omedelbart
få komma till mitt ämbetsrum för att närmare informera mig. Så skedde också.
Herr Koci meddelade därvid, att Mdle Ducruet från Oslo befunne sig i
Stockholm, utrustad med bestämda instruktioner från abbedissan i Chambéry.
På min fråga, örn vad dessa instruktioner innebure, svarade herr Koci med
att låta mig genomläsa en maskinskriven kopia av denna. De innehöllo följande
tre punkter:

1) Fröknarna Roullier och Goddard utträda ur föreningen Beneficentia;

Fredagen den 23 februari.

Nr 12.

Svar å interpellation. (Forts.)

2) Fröknarna Roullier och Goddard frånträda i och nied innevarande termins
utgång sina befattningar vid Franska skolan;

3) Fröknarna Roullier och Goddard förbjudas att i denna angelägenhet
hänvända sig till någon världslig myndighet; i motsatt fall skola de uteslutas
ur kongregationen.

På min fråga, varför herr Koci först två dagar före Beneficentias årsmöte
underrättade mig örn dessa planer, urskuldade han sig med, att han icke tidigare
haft någon aning örn dem. Jag tillät mig att ge ett oförblommerat uttryck
för mina tvivel och bad honom till sin huvudman biskopen framföra en
hälsning, att jag betraktade dessa planers iscensättande såsom ett brytande
av det löfte biskopen före jul givit mig.

Måndagen den 12 februari kl. 10 f. m. hade jag ett nytt samtal med biskop
Muller.

Biskopen tillspordes av mig, huru det kom sig, att det löfte örn att åvägabringa
en avspänning, som givits, icke infriats. Till svar härå försäkrade biskopen,
att han varken givit eller kunnat ge något löfte. Det vore moderhuset
i Chambéry som suveränt bestämde över Beneficentia och dess verksamhet,
och själv saknade biskopen möjlighet att ingripa i och utöva inflytande
på dessa förhållanden. Vid samtalets slut upplyste biskopen, att, örn jag
önskade träffa M ille Ducruet och fröken Rigaud, detta väl ginge för sig under
dagens lopp, innan Beneficentia holle sitt sammanträde. Det överenskoms,
att de skulle infinna sig på mitt ämbetsrum klockan 1/2 3. De kommo i sällskap
med advokaten Koci. Jag framhöll för dem att det ultimatum, som
formulerats i de instruktioner, vilka advokaten Koci lördagen den 10 februari
låtit mig taga del av, icke vore rimligt. Jag erinrade örn att skolans ställning
i inspektionsavseende och dess förhållande till gällande lag berättigade svenska
staten att ha ett ord med i laget. Alldeles särskilt underströk jag det orimliga
i kravet på att i förväg och in blanco godkänna den föreståndarinna, som
ordensledningen i Chambéry kunde komma att utse. De båda fröknarna vägrade
emellertid att reflektera på några eftergifter. Chambérys beslut vore
definitivt och ingenting kunde göras. Jag uttalade mitt beklagande av denna
omedgörlighet och framhöll för dem,'' att de påtogo sig ett tungt ansvar.

Samma dag klockan 6 höll föreningen Beneficentia sitt sammanträde. Påföljande
dag, alltså tisdagen den 13 februari, utsändes från föreningen följande
kommuniké.

»Föreningen Beneficentia får härmed tillkännagiva följande:

1) Föreningen Ilar i går den 12 februari kl. 6 e. m. på ort och tid, som i
stadgarna är fastställt, hållit sitt ordinarie årssammanträde i närvaro av den
förra styrelsens mångåriga juridiska rådgivare, kamrer Sandin och advokat
Koci; den senare förde protokollet, vilket justerades av fröken M. Sibuet och
fröken J. Goddard.

2) Den gamla styrelsen framlade sin förvaltningsberättelse och ansvarsfrihet
beviljades.

3) Vid därefter företaget val av ny styrelse valdes fröknarna C. Rigaud, C.
Berlioz och M. Sibuet till sts^relsemedlemmar med fröknarna C. St. Bonnet
och C. Luck till suppleanter. Till revisor valdes fröken C. Million samt till
revisorssuppleant fröken J. Goddard.

4) Fröken J. Roullier bibehåller sin befattning som skolans föreståndarinna
till läsårets slut.

5) Josephssystrarnas kongregation Ilar icke för avsikt att upphöra med den
verksamhet, som de i Franska skolan bedrivit under en tid av 72 år, med mindre
de genom särskild åtgärd av Kungl. Maj:t förbjudas fortsätta berörda verksamhet.

Nr 12.

Fredagen den 23 februari.

Svar å interpellation. (Forts.)

6) Under förutsättning att vederbörande svenska myndighet icke omöjliggör
skolans fortsatta verksamhet skall föreningen även i fortsättningen garantera,
att undervisningen bedrives av sådana franska och svenska lärarkrafter, som
tillfredsställa alla rimliga krav från målsmännens sida. Någon ''katolsk propaganda’
bland skolans icke-katolska elever kommer hädanefter lika litet som
förut att bedrivas.

7) På förekommen anledning påpekas särskilt, att fröknarna Roullier och
Goddard icke hava uteslutits ur föreningen. Gent emot pressens tendentiösa
insinuationer vill föreningen på det bestämdaste framhålla, att fröknarna Roullier
och Goddard, även örn så hade varit fallet, icke skulle ha undandragits
ståndsmässigt underhåll — ''kastats på gatan’ •— enär både kanoniska lagen
och kongregationens stadgar förbjuda sådant.

8) Slutligen vilja vi fastslå, att föreningen Beneficentia och Josephssystrarna
ensamma äro ansvariga för de åtgärder, som i denna sak vidtagits.
H. H. Biskop Muller har på statsrådet Engbergs anhållan intill det sista
sökt åvägabringa en annan lösning. På vår ytterligare förklaring, att vi icke
sågo oss i stånd att tillmötesgå denna hans önskan, har han icke velat hindra
vår stadgeenliga handlingsfrihet.

För föreningen Beneficentia:
styrelsens ordförande
Celestine Rigaud.

För Josephssystrarnas Kongregation:
dess delegerade
Delphine Ducruet.»

Samma dag infunno sig vid min morgonmottagning fröknarna Roullier och
Goddard. De meddelade, att föreningen Beneficentia beslutat ge dem i uppdrag
att hos mig anmäla, att de i och med innevarande termins utgång komme
att frånträda sina platser vid skolan samt att skolan likaledes med innevarande
termins utgång komme att stängas, därest regeringen icke i förväg och
in blanco ville godkänna den nya föreståndarinna, som Chambéry kunde komma
att utse.

Onsdagen den 14 framförde jag telefonledes till Beneficentias ordförande, fröken
Rigaud, en anhållan att få ett justerat protokollsutdrag från föreningens
sammanträde den 12 februari 1934 kl. 6 e. m. Fredagen den 16 erhöll jag
vidimerad avskrift av det vid sagda sammanträde förda protokollet. Då protokollet
till min förvåning icke innehöll ett enda ord angående det som fröknarna
Roullier och Goddard på föreningens uppdrag meddelat mig tisdagen
den 13 februari, lät jag lördagen den 17 februari skriftligen till fröken Rigaud
framföra en anhållan, att i form av ett justerat protokollsutdrag få bekräftelse
på att föreningen Beneficentia verkligen beslutat ålägga de båda nämnda damerna
att hos mig göra den anmälan, jag nyss omnämnt. Jag anhöll örn
svar före klockan 12 måndagen den 19 februari. Svaret kom i önskad tid och
hade i svensk översättning följande lydelse:

»Till svar å Edert ärade brev den 17 februari 1934 har föreningen Beneficentia
äran meddela Eder:

1) att vid sammanträdet den 12 februari fröknarna Roullier och Goddard
underrättats örn att de skulle behålla sina nuvarande befattningar vid skolan
endast till och med utgången av skolåret 1933—1934.

2) beträffande frågan nr 2 i Edert brev hänföra sig de beslut vi fattat och
som vi vidbliva till punkterna 5 och 6 i vår kommuniké av den 14 innevarande
februari och som ha följande lydelse:

Fredagen den 23 februari.

Nr 12.

T . Svar å interpellation. (Forts.)

Josephssystrarnas kongregation har icke för avsikt att upphöra med den
verksamhet, som de i Franska skolan bedrivit under en tid av 72 år med
mindre de genom särskild åtgärd av Kungl. Maj:t förbjudas fortsätta berörda
verksamhet.

Under förutsättning att vederbörande svenska myndighet icke omöjliggör
skolans fortsatta verksamhet skall föreningen även i fortsättningen garantera,
att undervisningen bedrives av sådana franska och svenska lärarkrafter, som
tillfredsställa alla rimliga krav från målsmännens sida. Någon ''katolsk propaganda
bland skolans icke-katolska elever kommer hädanefter lika litet
som förut att bedrivas.»

Omedelbart efter föreningen Beneficentias årsmöte underrättades i vanlig
diplomatisk ordning den franska regeringen örn det inträdda läget. Abbedissan
i Ohambery aterkallade härefter de mot fröknarna Roullier och Goddard
vidtagna åtgärderna.

Beträffande interpellantens andra fråga ber jag först få fästa uppmärksamheten
dara, att under justitiedepartementets handläggning höra spörsmål
som rora regleringen av religionsfrihetens gränser. Har jag förstått interpellanten
ratt, sa ligger det honom örn hjärtat, att vad som rimligtvis varit
lagstil larens mening vid utf ormningen av gällande bestämmelser angående
främmande trosbekännares rörelsefrihet i praktiken respekteras. Jag förutsätter,
att den ärade interpellanten icke på något sätt avser någon inskränkning
i de fri- och rättigheter, som gällande lag och författning garantera främmande
trosbekännare. Denna förutsättning finner jag så mycket mera självKlar,
som den ärade interpellanten i hela sin politiska gärning givit bevis för
att hans strävan fastmer går ut på att vidga religionsfriheten i vårt land!
bolkar jag honom ratt, så är det hans önskan att låta detta vara detta. Han
vill fia rent och öppet spel och anser därför, att ofullständigheter och luckor
i fallande lags föreskrifter icke böra utnyttjas för att vinna en rörelsefrihet
utöver de råmärken lagstiftaren avsett. Det torde väl också få anses vara
obestridligt, att, örn lagstiftaren avsett att främmande trosbekännares församlingar,
inrättningar och stiftelser måste i varje särskilt fall ha Kungl. Maj -ts
tillstånd för att inom riket förvärva eller besitta fast egendom och örn lagstiftaren
likaledes avsett att skolor eller andra uppfostringsanstalter, i vilka undervisning
i religion meddelas, ej må av främmande trosbekännare upplåtas
eller inrättas lör barn under 15 år, tillhörande svenska kyrkan, utan att Konungen
för särskilt fall det tillåter, det är föga sympatiskt och knappast lojalt,
nar vad lagstiftaren i dylika fall avsett i verkligheten göres illusoriskt genom
att den förbjudna operationen utföres genom ekonomiska föreningar. Att
söka förebygga sådant inkräktar i intet avseende å den rätt till fri religionsutövning,
som i gällande lag inrymts åt främmande trosbekännare. Regeringen
foijer med uppmärksamhet förhållandena på detta område och är liksom
interpellanten själv intresserad av att öppenhet och god ordning komma till
heders. Skulle det befinnas ändamålsenligt och nödigt att för vinnande av
denna öppenhet och goda ordning förtydliga lagens föreskrifter, så torde en
dylik utväg komma att tagas under övervägande. Under samverkan mellan
justitie- och ecklesiastikdepartementen lia dessa spörsmål också redan inledningsvis
dryftats och förberedande undersökningar påbörjats.

Härpå yttrade

Herr Hallén: Herr talman! Mina damer och herrar! Jag anhåller att för
herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet få betyga mitt varmt
kända tack för det grundliga och utförliga och i allo uttömmande svar, som
han här lämnat på de framställda spörsmålen.

Nr 12.

Fredagen den 23 februari.

Svar u Interpellation. (Forts.)

Jag ber också att få uttala ett tack även för att herr statsrådet genom sitt
energiska uppträdande hävdat, att i den mån enskilda skolor arbeta i vart
land deras verksamhet icke störes eller rentav äventyras genom ingripanden,
som ingalunda bottna i pedagogiska eller andra sakliga motiv.

Likaledes ber jag att få tacka herr statsrådet för hans ingripande aven ur
den synpunkten, att han klart och tydligt reagerat mot den brist på uppriktighet
och rättframhet, som man tyvärr måste säga att den katolska kyrkoledningen
i vårt land tiar visat i denna sak. Beträffande denna sak tror
man vågar påstå, att det räder en praktiskt taget enhällig samling i vart
land. Ingen klart tänkande människa tror väl gärna på legenden, att ett
franskt nunnekloster nere i Savoyen uppehåller en stor och dyrbar institution
i Sveriges huvudstad uteslutande av pur månhet om att lära svenska barn
en bättre franska och en bättre kännedom örn fransk litteratur. Jag fäster i
detta sammanhang uppmärksamheten på relationen mellan de siffror, som herr
statsrådet gav oss rörande elevantalet vid Franska skolan, nämligen närmare
300 icke romersk-katolska barn och cirka ett 20-tal, som tillhöra den romerskkatolska
konfessionen. Förmodligen vill klostret i Chambéry tjäna sill kyrka
på ett annat och effektivare sätt, och därom är väl heller ingenting att säga eller
däremot invända. Ingen kan väl efter attackerna mot skolans ledning vara
i tvivel smål örn arten av angriparnas motiv. Men en skola, som är ett betydelsefullt
led i de svensk-franska kulturella förbindelserna, bör _ enligt min
mening så långt det är möjligt fredas för dylika för deras undervisning ovidkommande
motiv. Då skolan, lat vara i indirekt form, enligt herr statsrådets
upplysning, faktiskt åtnjuter hjälp — jag vill använda det uttrycket fran
den franska statens sida och da den dessutom numera star under en Liss
statlig svensk kontroll, kan man säga, att denna ^ skola är mötesplatsen för
en svensk-fransk samverkan pa det kulturella området, en samverkan, däi
jag upprepar det ännu en gång — för undervisningen obehöriga intressen
måste bort. Det kunna också de hundratals målsmän begära, som för sina
barns undervisning anlita denna skola.

Herr statsrådets referat av förhandlingarna med den katolska kyrkolednmgen
i denna sak har blottat en del ganska märkliga interiörer. Jag erinrar
först örn redogörelsen för de katolska organisationernas fastighetsinnehav.
Visserligen omfattar delina redogörelse endast vad en av dessa ekonomiska föreningar
besitter, men det finns ju också en hel del andra. Jag har uppgifter
här, som visa, att det gäller minst tjogtalet ganska betydelsefulla fastigheter
på olika ställen i vårt land. Vi kunde också höra av herr statsrådets redogörelse,
att i en del fall hade man erhållit respektive länsstyrelses medgivande
att förvärva fastigheterna i fråga. I andra fall är ingenting känt örn, hur
därvid Ilar tillgått, och i inget fall finns uppgift örn att saken varit föremål
för Kungl. May.ts prövning. Lagen föreskriver likväl — det är § 10 i dissenterförordnmgen
— att Kungl. Maj:ts tillstånd skall inhämtas i varje särskilt
fall, där främmande trosbekännare vill förvärva fastighet i vårt land.

I detta sammanhang skulle jag önska att få erinra örn den ganska märkliga
skrivelse, som på sin tid — det var 1926 — ställdes till de s. k. religionsfrihetssakkunniga,
som jag da hade äran tillhöra, fran det romersk-katolska kyrkorådet
i Stockholm. De framställa en del önskemål^ i fråga om religionsfrihetslagstiftningen,
och i skrivelsen heter det bl. a. pa följande sätt: »Bland
andra lagbestämmelser, som visserligen avse alla s. k. främmande trosbekännare,
men i verkligheten rikta sig huvudsakligen eller. uteslutande mot den
romersk-katolska kyrkan, få vi i underdånighet särskilt framhålla, att enligt
§ 10 i dissentersförordningen våra församlingar, inrättningar och stiftelser
icke äga rätt att utan särskilt för varje fall av Eders Kungl. Maj:! givet

Fredagen den 23 februari.

Nr 12.

+-ii +• j r- - i , • „ Svar å interpellation. (Forts.)

sfrrnfnnrt och besi^ fast egendom i riket. Då i praktiken andra tros samiund,

liksom sammanslutningar inom den svenska kyrkan, ägt eller erhållit
tillstånd att uppfora byggnader för andra ändamål än offentlig gudstjänst
ej..ans.®® motiverat, att den romersk-katolska kyrkan i realiteten erf”
1“ särställning.» Man erinras onekligen örn det gamla skriftordet örn
hur den högra handen icke vet vad den vänstra gör, och nog är detta ett
ganska märkligt aktstycke, örn man ser det i belysning av det faktum att
.fraeavarande kyrkoledning i alla fall sanska flitigt under ärens“oSp''fö“
varvad deni ena fastigheten efter den andra, som alla veta i den formen att

förött ovs k rädatV ekoaom,lskf föreningar. Man tycks alltså icke hesitera
för ett avsiktligt och medvetet kringgående av gällande lag. Jag annoterar i
detta sammanhang tacksamt statsrådets förklaring, att regeringen överväger
möjligheten att befria den romersk-katolska kyrkan i vårt land från dessa Sia

stiftnWH fre-ttSenatt wa gfIande laS ur spelet. En kompletterande lagfiikt
kf i T 1Cke b i '' i befna den r(,mersk-kalol ska kyrkan från dylika an.
fV6n fy a 611 an,nu ftagare uppgift, nämligen att bereda den
svenska folkundervisningens malsmän rätten till en ordentlig prövning av främ utbildningSbekannaTeS

V1 lg,het att förbättra och komplettera svenska skolbarns

Min andra reflexion gäller den hållning, som den katolska kyrkoledningen i
vart land intagit i denna fråga. Jag avhåller mig, herr talman från alla
mera personliga värdeomdömen. Jag vill självfallet fritaga mig — örn det
nu vöre behövligt — fran misstanken att på något sätt vilja beskära eller begränsa
den nu gillande religionsfriheten i Sverige. Detta är ingalunda meningen,
vare sig fran mm sida såsom interpellant eller från alla de andra som
nied ogillande sett den aktion, som man från katolskt håll företagit mot
Franska skolan. Vi halla tvärtom pa att full andlig frihet skall bevaras åt alla
medborgare och vilja icke låna ett finger till någon begränsning av den andliga
rörelsefriheten pa^ vare sig det ena eller andra området. Men det är på det
sattet, som statsrådet själv framhöll, att allt smussel och alla försök att nå
omvagar och genvagar skaffa sig de rättigheter, som man kan vinna i en

hXad’nTnauP?en k" °''iai f°i™V böraaVV1Sas> om icke annat så för att skapa
helgd och aktning för fallande lag. For övrigt kan man också göra den re fc°flnill

fr0.. de+ kraf färgar der, som man av konfessionella och dogmafnltp-n
• laI !,re1ag''? ™ot institution, som varit avsedd till en vanlig
w f!^mgSan +a+ t’ - itt def verkligen är på tiden, att man uttalar ett givakl
mot tendensen a.tt söka befrämja andliga eller politiska intressen i vår tid
med grovt mai enella medel. Detta gäller förresten lutheraner likaväl som kat°Alker;
C?; ?:! ler Politiska riktningar av allehanda slag. Alla försök att med
yttre materiella maktmedel pressa fram vissa önskemål bör man i den andliga
rille te ris namn avvisa. Kanske det likväl må t illåtas mig att göra den reflexionen,
att det nog kan förklaras, att fäderna i Rom brukat kalla vårt ganda
rike för ett Herrans stenbrott, sorn är kargt och ofruktbart ur propagandans
synpunkt. \i svenskar respektera det öppna framträdandet och rättframheten
i en ärlig övertygelse och dess propagerande, men vi känna en sund
aversion mot den gandu, jag hade så när sagt klassiska attityden med den
fördnM°nC1 tSjIdsfuUa nimen utåt och de harda, målmedvetna stötarna i det
tordolda. I den metoden har man kanske förklaringen till de ytterst blygsamma
framgunga™ för propagandan. Det katastrofala nederlaget ger förmodligen
anledning till ali varliga kontemplation er hos den, som drabbats därav och
kanske också till al varligt besinnande hos lingsta kyrkoledningen, om icke
bade tdlvagagangssattet och propagandnledningen överhuvud taget böra tågås
under kritisk omprövning. K 8

Nr 12.

Fredagen den 23 februari.

§4.

Föredrogos var efter annan Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande propositioner;
och remitterades därvid

till statsutskottet propositionen, nr 122, angående förändring i avseende å
löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. m.,

till jordbruksutskottet propositionen, nr 130, angående upplåtelse av visst
område å Djurgården till Stockholms stad;

till statsutskottet propositionen, nr 131, angående utbetalning förskottsvis
av statsbidrag till vägbeläggningar med begränsad varaktighet;

till behandling av lagutskott propositionen, nr 132, angående godkännande
av en i Genéve den 11 oktober 1933 undertecknad internationell konvention ior
undertryckande av handeln med myndiga kvinnor; samt

till statsutskottet propositionerna:

nr 142, angående ändring av flygvapnets reservbefälsorgamsation; och
nr 145, angående försäljning av vissa kronan tillhöriga markområden mom
Vaxholms fästning.

§5.

Vidare föredrogos var för sig samt hänvisades till behandling av lagutskott
de på bordet liggande motionerna:
nr 541 av herr Ossbahr; samt
nr 542 av herrar Elmroth och Olsson i Ramsta.

§ 6.

Slutligen föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden nr 9 25
och 26, första lagutskottets utlåtanden nr 17—19 samt jordbruksutskottets utlåtanden
nr 2 och 18—22.

§ 7.

Till bordläggning anmäldes bevillningsutskottets betänkande, nr 5, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 90 med förslag till vissa tillägg til

gällande tulltaxa.

§ 8.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen:

från statsutskottet: o . . ...

nr 50, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse tor
K S. H. Hartin från viss betalningsskyldighet; och

nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande av vissa

haverikostnader; samt

från andra lagutskottet, nr 52, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 21 september
1915 (nr 362) örn behörighet att utöva läkarkonsten.

§ 9.

Justerades protokollsutdrag.

Fredagen den 23 februari.

Nr 12.

§ io.

Herr Flyg, som nu på begäran erhöll ordet, yttrade: Herr talman! För Interpellation.

någon tid sedan meddelades i pressen, att ett av de nationalsocialistiska partierna
(Furugårdspartiet, vilket torde få betraktas som den direkta underorganisationen
till den tyska nationalsocialismen) tagit initiativ till bildande
av ett bolag för utgivande av en daglig tidning. I meddelandet från bolagsstämman
ingick en förteckning över styrelsemedlemmarna i det startade företaget
och av uppgiften i fråga framgick att även ett antal officerare av olika
grad placerats i denna styrelse.

Redan förut var det känt, att officerare inom den s. k. demokratiska värnpliktsarmén,
för vars upprätthållande det arbetande folket betungas med en
dryg skattebörda, äro anslutna till och göra en aktiv insats i de nationalsocialistiska
partiernas verksamhet. Sålunda är det allmänt känt, att i den
nystartade organisation, vilken såsom »Fiihrer» kallat en viss överste Ekström,
ett flertal officerare äro medlemmar. Betecknande för denna organisation
är just ovan nämnda ledare, vilken enligt egen deklaration icke är
någon talare, men som tjänat sina sporrar och sin officerstitel genom frivilligt
deltagande i arbetarrörelsens nedslående i ett par grannstater till vårt
land. Det är givetvis ingen tillfällighet att just denne man kallats såsom
ledare för denna officerarnas speciella nationalsocialistiska organisation.

Även i Nationella Ungdomsförbundets medlemsförteckning återfinnes ett
flertal officerare. Denna organisation har visserligen ännu icke officiellt framträtt
såsom nationalsocialistisk. Men genom den kända programskriften »Vi
förklara krig» samt genom förbundets organ Nationell Tidning är det till
fullo deklarerat, att organisationen till sin karaktär är fascistisk samt avser
att bekämpa den här i landet bestående demokratiskt parlamentariska ordningen.
I handling har f. ö. detta framträtt genom de efter tyskt S. A.-mönster
bildade kampgrupperna, vilka stå under befäl av en officer i aktiv tjänst
■— herr Meyerhöffer, ledamot av denna kammare.

Det torde icke vara nödvändigt att här namngiva de officerare eller de platser
där de aro förlagda i militär tjänst och samtidigt därmed aktiva inom de
nationalsocialistiska organisationerna. Vad här avses är att inför riksdagens
offentlighet uppmärksamma själva sakförhållandet — d. v. s. det förhållandet,
att officerare och underofficerare inom det svenska militärväsendet — den
»demokratiska ordningens försvarsorganisation» — äro aktivt verksamma inom
organisationer, vilka med understöd från främmande makt arbeta för en
nationalsocialistisk eller fascistisk diktaturregims införande i landet.

En särskild anledning till att påtala förhållandet utgör klarläggandet av
»mordförsöket» mot nationalsocialisten Wiklund. Även i denna smutsiga —
för nationalsocialismens mentalitet typiska -— affär har en officer —- en löjtnant
Clifford — spelat en aktiv roll. Samtidigt som jag uttalar min tillfredsställelse
över, att det lyckats polisen att skapa klarhet i denna affär, vill
jag påtala att syftet med densamma var att framställa den svenska arbetarrörelsen
såsom anhängare av den individuella terrorn samt att skapa en opinion
mot arbetarklassen samtidigt som en ökad sympati skulle komma nationalsocialismen
till del. Vi lia tidigare haft tvenne liknande affärer här i
landet -— bombattentaten i Karlskrona och Degerfors ■—- bägge helt visst
arrangerade av medlemmar i med nationalsocialismen närbesläktad organisation.

Man talar f. n. mycket om »demokratiens kris» och förvisso består denna
krankhet. Högerledaren talade under remissdebatten i denna kammare med
stort patos om nödvändigheten av att »demokratien hävdar» sig. Utgående
från den reella innebörden i dessa ord och bortseende från herr Lindmans me Andra

hammarens protokoll 10S]t Nr 12. 2

Nr 12.

Fredagen den 23 februari.

Interpellation. (Forts.)

ning med densamma, ber jag att fullt få instämma. En demokrati i kris kan
endast bevaras genom att den hävdar sig, d. v. s. genom handling visar att
den är av värde för och har något att ge människorna, som lida av krisen.
Det parti, vilket sitter vid statsrodret här i landet, utger sig ofta och allestädes
såsom det främsta demokratiska. Det torde följaktligen vara fullt på
sin plats att efterlysa, vilken inställning man på regeringshåll har till här påtalade
förhållanden, att ett stort antal av befälet inom den demokratiska
ordningens främsta värnorganisation är fientligt inställda mot just denna demokratiska
ordning samt aktivt arbeta i organisationer, vilka vilja förinta
densamma. Förhållandet kan ej vara regeringen obekant. Det har offentligen
tidigare påtalats bl. a. i en tidning, vilken står regeringen så nära, att man
kan tala örn husbondens röst — jag syftar på Ny Tid i Göteborg.

Det vore mig fjärran att här framträda med en uppfattning, som går ut på,
att man skall föreskriva en officer den politiska uppfattning han skall hysa.
Det vore att acceptera den uppfattning, som herrar officerare har beträffande
manskapets politiska inställning. Och jag är vidare fullt medveten örn, att
reaktionens frammarsch och utveckling avgöres ej genom att åtgärder vidtagas
mot de officerare, vilka äro medlemmar i reaktionära organisationer.
Därtill fordras att de folkgrupper, vilka äro mottagliga för propagandan från
reaktionärt håll, genom en positiv politik från arbetarrörelsens sida bringas
till medvetande örn var de ha sina reella bundsförvanter och vänner.

Ofrånkomligt är emellertid att här kräves ett klart besked från de officerare,
vilka tillhöra här berörda och därmed likartade organisationer, vilken
ställning de ämna intaga i ett avgörande moment. Nyligen ha vi bevittnat
hur i ett annat land en fascistisk regering med stöd av »demokratiska ordningens»
militär och polis satt denna författningsenligt uppbyggda ordning
ur spel och infört en reaktionär diktatur. Vilken ställning ämnar den svenska
officerskåren intaga i en liknande situation? I en militär tidskrift har
nyligen förklarats att officerarna vid en »röd revolt» skulle göra sin plikt,
medan de vid en »svart revolt» skulle taga sitt ställningstagande under övervägande.
Detta besked synes mig vara mycket upplysande men det är trots
detta icke tillfredsställande. Och därtill kommer att beskedet och avgörandet
i detta avseende icke skall komma från officerarna. Det är en annan part
som här skall tala och ge besked.

Jag tillåter mig därför hemställa örn kammarens tillstånd att till hans excellens
herr statsministern få framställa följande frågor:

Har regeringen uppmärksammat den fascistiska och nationalsocialistiska
orienteringen bland officerare och underofficerare inom det svenska militärväsendet
samt, örn så är fallet,

vilka åtgärder anser sig regeringen böra vidtaga med anledning av nämnda
förhållande?

Ifrågavarande anhållan bordlädes.

§ 11.

Ordet lämnades härefter på begäran till herr förste vice talmannen, som
anförde: Herr talman! Jag tillåter mig föreslå, att å morgondagens föredragningslista
främst bland två gånger bordlagda ärenden måtte uppföras statsutskottets
utlåtande nr 9 samt därefter ärendena i den ordning, vari de finnas
upptagna å dagens föredragningslista.

Denna hemställan bifölls.

Fredagen den 23 februari.

Nr 12.

§ 12.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr Sandström
» Christiernsson
8 Liedberg
» Strindlund

* Anderson i Norrköping
» Flyg

8 Hagberg i Malmö
» Olsson i Blädinge

* Johansson i Silingeborg

under 3 dagar fr. o. m.

8 8 8 i

8 den 26 fehr.,

8 8 dagar fr. o. m.

» 2 » »

8 6 » »

» 3 8 »

8 4 » *

» 4 » J>

den 24 fehr.,

» 24 >

den 24 fehr.,

8 25 »

8 24 »

8 24 8

8 28 » och

8 24 * .

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 5.27 e. m.

In fidem
Per Cronvall.